• No results found

Forskningsprojekt kring samverkansöverenskommelse mellan kommunförbundet Skåne och Region Skåne om habilitering : slutrapport

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Forskningsprojekt kring samverkansöverenskommelse mellan kommunförbundet Skåne och Region Skåne om habilitering : slutrapport"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Forskningsprojekt kring

samverkansöverenskommelse

mellan kommunförbundet Skåne och

Region Skåne om habilitering

Slutrapport

Malmö högskola

Per Germundsson, 2015-03-18

(2)

1 Innehållsförteckning 1. Inledning ... 2 2. Bakgrund ... 2 3. Forskningsprojektet ... 4 4. Samverkan ... 5

5. Tillvägagångssätt och resultat ... 6

5.1 Enkät kring samverkan inom ramen för samverkansöverenskommelsen ... 7

5.2 Associationsstudie ... 11

5.3 Fokusgrupper ... 17

5.4 Intervjuer med brukare ... 21

6. Diskussion ... 22

7. Sammanfattning ... 24

Referenser ... 25

Bilaga 1. Struktur och processbeskrivning habilitering Malmö stad. ... 26

(3)

2

1. Inledning

En forskare, Per Germundsson vid Malmö högskola, har inom ramen för Forskningsplattformen

Handikappvetenskap med inriktning mot habilitering genomfört ett forskningsprojekt kring den

samverkansöverenskommelse om habilitering som tecknats mellan Kommunförbundet Skåne och Region Skåne. Denna slutrapport sammanfattar projektets resultat och utgör samtidigt underlag för ett avslutande dialogmöte i mars 2015. I rapporten tecknas först bakgrunden till forskningsprojektet, varefter projektets innehåll och syfte presenteras. Som en introduktion till projektets fokusområde samverkan följer därpå ett avsnitt som kort diskuterar samverkan som begrepp och företeelse, samt placerar det i kontexten samverkan i habilitering. I det följande avsnittet redovisas de studier som genomförts inom forskningsprojektets ram, samt de metoder som använts i de olika studierna. Studierna presenteras under separata rubriker, varunder även resultatredovisning sker. Rapporten avslutas med en diskussion och en kort sammanfattning.

2. Bakgrund

Forskningsplattformen Handikappvetenskap med inriktning mot habilitering

År 2008 ingicks ett samarbetsavtal kring Forskningsplattformen Handikappvetenskap med inriktning

mot habilitering mellan Lunds universitet, Malmö högskola och Region Skåne. En styrgrupp

inrättades med medlemmar från de tre parterna. Bland forskningsplattformens syften fanns att bedriva, stärka och utveckla tvärvetenskaplig forskning inom ett fält som berör livsvillkor och

habilitering för människor med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar, samt att på olika sätt stärka forskning och utveckla samverkan mellan teori och praktik. En rad forskningsprojekt har genomförts inom ramen för plattformen. År 2011 beslutades att ett forskningsprojekt kring en samverkansöverenskommelse om habilitering som tecknats mellan Kommunförbundet Skåne och Region Skåne skulle genomföras. Det är denna samverkansöverenskommelse som är i fokus för förevarande rapport. Under år 2013 beslutades att forskningsplattformen skulle läggas ner. Överenskommelse inom hälso- och sjukhusområdet

Regionfullmäktige i Region Skåne beslutade i mars 2010 att godkänna en överenskommelse som reglerar ansvar och samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet mellan Region Skåne och kommunerna i Skåne. Överenskommelsen, med titeln Överenskommelse som reglerar ansvar och

samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet mellan Region Skåne och kommunerna i Skåne, avser

reglera ansvarsfördelning och samverkansformer inom hälso- och sjukvården och omfattar

grundläggande, gemensamma principer för ansvarsfördelning och samverkan mellan huvudmännen. Särskilda förtydliganden finns inom bl. a. områdena palliativ vård, rehabilitering och habilitering. I överenskommelsen anges att Region Skånes hälso- och sjukvårdsansvar omfattar ”öppen och sluten vård, akut och planerad vård samt allmän och specialiserad vård vid vårdenheter och sjukhus. I ansvaret ingår inte den hälso- och sjukvård som enligt denna överenskommelse meddelas av kommun” och vidare att regionen svarar för ”insatser till personer med psykisk

(4)

3

Som mål för samverkan anges att ”skapa en hälso- och sjukvård av hög kvalitet där tydliga ansvarsgränser och utvecklade samverkansrutiner bidrar till att skapa smidiga och effektiva övergångar mellan huvudmännens ansvarsområden” (s. 4). Vidare ska samverkansrutinerna och ansvarsfördelningen syfta till att alltid ha patientens bästa i fokus, vilket innebär att medarbetare hos huvudmännen ska samverka utifrån den enskilda patientens behov och förutsättningar.

Inom habiliteringsområdet följer ansvarsfördelningen inte tröskelprincipen1. I överenskommelsen slås fast att:

Region Skåne ansvarar för:

• Tvärprofessionella habiliteringsinsatser enligt HSL till enskilda personer – barn, ungdomar och vuxna – oberoende av boendeform och sysselsättning, som har behov av sådana insatser.

• Region Skåne svarar också för kunskapsöverföring till kommunens personal, som utför habilitering i vardagen, avseende funktionsnedsättningar och konsekvenserna av dessa hos den enskilde.

Dessutom har Regionen ansvar för hälso- och sjukvård vid korttidsvistelse, däri inräknas även koloni- och lägervistelse, för LSS personkrets där insatsen ges med stöd av 9 §, punkt 6.

Kommunen ansvarar för:

• Habilitering i vardagen som innebär stöd och träning som utförs av personal i förskola/skola eller av vårdpersonal i boende och daglig verksamhet, i enlighet med den plan som görs upp tillsammans med Region Skånes specialisthabiliteringsteam och den enskilde eller dennes företrädare.

• Kommunen svarar också för de utbildnings- och fortbildningsinsatser som normalt ligger inom ramen för arbetsgivaransvaret för att garantera en verksamhet utifrån behov hos personer med

funktionsnedsättningar.

Den nya ansvarsfördelningen innebär ett ökat ansvar för Region Skåne och för att möjliggöra ett utökat ansvarstagande kommer följande principer att tillämpas:

• Aktuella för den ”nya habiliteringen” är brukare yngre än 35 år. Övriga som idag bor i särskilda boendeformer och/eller har daglig verksamhet får insatser inom ramen för det kommunala habiliteringsansvaret som tidigare.

• Brukare som idag är 35 år eller yngre omfattas fullt ut av Region Skånes utökade habiliteringsansvar. (s. 11)

Överenskommelse om habilitering i Skåne

Den samverkansöverenskommelse som särskilt fokuseras i forskningsprojektet har titeln

Överenskommelse om habilitering i Skåne. De tecknande parterna är Kommunförbundet Skåne och

1 Tröskelprincipen innebär att om patienten själv (eller med hjälp av assistans/ledsagare) kan ta sig till av

regionen finansierad primärvård har Region Skåne vårdansvaret. I särskilt boende har dock kommunen det totala ansvaret för hälso- och sjukvård, undantaget den sjukvård som förmedlas av läkare och

(5)

4

Region Skåne. Överenskommelsen gäller såväl barn och ungdomar som vuxna. Baskunskaper avseende funktionsnedsättningar och dess konsekvenser samt kompetens att möta personer med funktionsnedsättningar ska finnas på basnivå i alla organisationer. Enligt överenskommelsen får Region Skåne ansvar för den särskilda kompletterande specialistkompetensen: ”Region Skånes ansvar ska då omfatta alla som tillhör målgruppen oberoende av boendeform, dvs även de som har daglig verksamhet och/eller särskilt boende”. Kommunerna får ansvar för att det finns ”ett

fungerande verksamhetsstöd till de olika kommunala funktioner som kommer i beröring med personer med funktionsnedsättningar t ex förskolan/skolan, särskilda boenden och dagliga verksamheter, hemtjänst och annat stöd i egna boendeformer etc” (s. 2-3). Överenskommelsen anger att lokala samverkansöverenskommelser bör upprättas mellan Region Skåne och respektive kommun i syfte att fånga upp och konkretisera lokala förhållanden med avseende på lokala förutsättningar, som resurser och kompetensnivåer i kommunerna.

3. Forskningsprojektet

Under de senaste årtiondena har flera förändringar skett inom habiliterings- och rehabiliterings-området, inte minst vad gäller ansvarsfrågor. Samverkansöverenskommelsen mellan Kommun-förbundet Skåne och Region Skåne medför att regionen får ett utökat ansvar kring habilitering. Gränsdragningen mellan ansvarsområdena är emellertid inte helt lätt att överblicka. Det nya avtalet gäller inte alla; enligt sista punkten i överenskommelsen har kommunen kvar hela sitt

habiliteringsansvar för personer som är födda 1974 och tidigare och som bor i särskilt boende och/eller har daglig verksamhet. I Malmö stad har konsekvensen blivit att det finns två parallella habiliteringar (och habiliteringsteam) med närliggande och delvis överlappande uppdrag och ansvar. I syfte att åskådliggöra komplexiteten presenteras i bilaga 1 en beskrivning över struktur och process gällande habiliteringen i Malmö stad. Beskrivningen är framtagen i samråd med sektionschefen för Habiliteringen Malmö stad samt enhetschefen för Vuxenhabiliteringen Sydvästra Skåne Malmö. Hittills har inga studier genomförts som avser studera vilka verkningar samverkansöverens-kommelsen har för brukare och professionella.

Mot denna bakgrund fastslog forskningsplattformens representanter för Region Skåne, Malmö stad, Lunds universitet och Malmö högskola vid ett möte i januari 2011 att: ”Forskningsprojektet ska inriktas på att belysa samverkansprocesser och effekter av den nya samverkansformen på

professionsnivå och brukarnivå”. Vidare bestämdes som en avgränsning att ”den samverkansprocess som fokuseras är gränssnittet mellan regionen och kommunerna i det som benämns habilitering i

vardagen (dvs. inte primärt habiliteringens samverkan med andra aktörer, som socialtjänsten eller

Försäkringskassan)”. Detta är i enlighet med syftet som anger att forskningsprocessen ska inriktas på att belysa den nya samverkansformen. Ytterligare en begränsning gjordes i fråga om att projektet skulle fokusera vuxenhabiliteringen. Forskningsprojektet påbörjades under år 2011, men

genomfördes huvudsakligen under åren 2012-2014.

Mer specifikt var forskningsprojektets syfte att studera samverkan utifrån aspekterna process och

utfall med särskilt fokus på hur den nya samverkansformen påverkar yrkesgruppernas uppfattningar

(6)

5

på de personer man samverkar kring, samt effekter av samverkan på organisations-, professions- och brukarnivå.

Lokalt avser forskningsprojektet att bidra till kunskapsutveckling på professions- och brukarnivå samt att ge möjlighet till kunskapsåterföring till och kompetensutveckling i de berörda organisationerna. Betraktat ur ett mer generellt perspektiv kan projektets resultat utgöra ett kunskapsunderlag på nationell nivå samt bidra till såväl metod- som kunskapsutveckling inom forskningsområdet.

4. Samverkan

Samverkan har under de senaste decennierna blivit en allt vanligare arbetsform i flera olika sammanhang inom det moderna välfärdssamhället. Förutom att vara ett arbetssätt som är ålagt myndigheter och organisationer i enlighet med gällande lagstiftning framhålls samverkan ofta som bidragande till ökad effektivitet och resurshushållning, samt till att förbättra livssituationen för dem som samverkan avser (Danermark & Germundsson, 2013). Det finns flera bakomliggande orsaker till utvecklingen mot ökade krav på samverkan, vilka hänger samman med faktorer som förändrade familjestrukturer, migration, en åldrande befolkning och växande sociala klyftor (Axelsson & Bihari Axelsson, 2013). Dessa förändringar har lett till ny komplex problematik som ställer höga krav på samordnade insatser. Samtidigt har flera av välfärdsstatens aktörer genom ökad professionalisering, där specialiserade yrkesgrupper engageras i verksamheten, kommit att koncentrera aktiviteterna till ett snävare fokusområde. Som en följd har verksamheterna ofta kritiserats för bristande helhetssyn och kontinuitet i insatserna. Denna fragmentering av verksamheterna har också uppmärksammats internationellt. Ett sådant exempel är WHO (2008) som i sin världshälsorapport under rubriken Five

common shortcomings of health-care delivery bland annat skriver om Fragmented and fragmenting care: ”The excessive specialization of health-care providers and the narrow focus of many disease

control programmes discourage a holistic approach to the individuals and the families they deal with and do not appreciate the need for continuity in care” (s. xiv).

Även om många exempel på framgångsrik samverkan finns har det visat sig att samverkan är en svår konst och att i många fall har det varit besvärligt, eller till och med omöjligt, att få till stånd en fungerande samverkan. I litteraturen redovisas många för samverkan hindrande faktorer, som brist på tydliga mål, maktstrider, alltför knappa resurser (både i form av tid och pengar), skilda regelverk och bristande tillit. Den andra sidan av myntet, främjande faktorer, kan ofta uppfattas som samma faktorer men betraktade ur ett annat perspektiv. Exempelvis lyfts ofta tydliga mål, tillgång till resurser i form av tid och pengar samt en god tillit mellan samverkansparterna som främjande för samverkansprocessen.

Hur samverkan i praktiken gestaltar sig är beroende på sammanhanget, och det finns ingen gemensam definition av begreppet. I denna kontext kan en rimlig definition vara att samverkan är: ”medvetna målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgränsad grupp avseende ett definierat problem och syfte” (Danermark, 2003). Enklare uttryckt betyder det att samverkan är en process som innefattar handlingar med bestämda aktörer och målgrupp där man satt ett tydligt mål. Det finns även flera olika teoretiska ansatser för att förstå samverkan. Ett sätt att bättre förstå samverkan är att dela in den i tre huvudsakliga dimensioner som tillsammans innehåller

(7)

6

de främjande och hindrande faktorer som utgör förutsättningarna för samverkan (Danermark & Germundsson, 2007). Den första dimensionen, regelverk, handlar om de regelverk och lagar som styr de inblandade aktörerna. Här inryms även anvisningar och interna regler, men innehåller också det informella regelsystemet. Den andra dimensionen handlar om hur verksamheten hos respektive aktör, men även samverkan, är organiserad. Denna dimension innehåller det största antalet hindrande och främjande faktorer. Den tredje dimensionen, avslutningsvis, handlar om det synsätt de inblandade aktörerna har på såväl samverkan som de man samverkar kring. Av de tre

dimensionerna handlar de två första om de strukturella ramar inom vilken samverkan sker, medan den tredje fokuserar interaktionen i mötet mellan de olika aktörerna.

Samverkan i habilitering

I Socialstyrelsens termbank definieras habilitering som: ”insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, utvecklar och bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet” (Socialstyrelsen, 2015). Definitionen ansluter till den förändrade syn på habilitering och rehabilitering som vuxit fram under senare decennier. Det tidigare dominerande medicinska perspektivet på habilitering har kompletterats med psykologiska och sociala perspektiv. Utvecklingen har i sin tur medfört ett större behov av och fokus på samordnade insatser från flera olika aktörer. Detta är ett förhållande som kan illustreras med den relativt långa anmärkning som fogas till definitionen av habilitering i termbanken: ”Habilitering står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter. Insatserna kan vara av arbetslivsinriktad, medicinsk, pedagogisk, psykologisk, social och teknisk art och kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen. Det är fråga om målinriktade insatser som förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering, genomförande och uppföljning beaktas och säkras. Insatserna fortsätter så länge individens behov kvarstår” (ibid).

Behovet av samverkan i re/habilitering har uppmärksammats av Socialstyrelsen. Liksom i många andra sammanhang har samverkan inom habiliteringsområdet emellertid ofta visat sig vara besvärlig; området innehåller inte sällan revirstrider mellan personer med medicinsk utbildning och bakgrund och personer med mer utpräglad omvårdnadsinriktning eller socialt perspektiv (Socialstyrelsen, 2008). Flera bakomliggande faktorer, inte minst strävan efter en helhetssyn på individen och en sammanhållen kontinuerlig habiliteringsprocess, ligger till grund för fyra motiv för samverkan som lyfts fram som särskilt viktiga: 1) det etiska motivet (att samverkan kan förhindra att individen faller mellan stolarna), 2) verksamhetsmotivet (att en enskild aktör eller myndighet inte ensam kan lösa individens problem), 3) effektivitetsmotivet (att uppgiften kan lösas mer kostnadseffektivt genom samverkan) samt 4) kunskapsmotivet (att samverkan kan bredda och fördjupa kunskapen om fungerande habilitering) (ibid, s. 43).

5. Tillvägagångssätt och resultat

Inom forskningsprojektet har flera delstudier genomförts. I detta avsnitt presenteras de olika studierna under separata rubriker, varefter även resultatredovisning sker.

(8)

7

5.1 Enkät kring samverkan inom ramen för samverkansöverenskommelsen

En av de studier som genomfördes inom ramen för forskningsprojektet var en enkätstudie som fokuserade förutsättningarna för samverkan utifrån aspekter som implementering, information och förankring. Enkäten sändes ut till de tecknande parterna (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne) och till personer i verksamhets- och arbetsledande position för regionens habiliteringsteam samt för tre habiliteringsverksamheter i Skåne2. För detta ändamål gjordes en modifiering av ett tidigare använt instrument som konstruerats för att mäta samverkan över professionella och organisatoriska gränser (Danermark, Germundsson & Englund, 2013). Instrumentet har använts för att mäta och värdera hur samverkan utvecklas, för att studera om det förekommer skillnader mellan de olika parternas förutsättningar för engagemang i samverkan och för att jämföra hur samverkan utvecklas i andra likartade projekt. I den nu aktuella studien fokuserades förutsättningarna för samverkan inom tre områden: styrning, struktur och samsyn (se bilaga 2). Enkäten innehöll sammanlagt 27 frågor vilka alla hade fem svarsalternativ: inte alls, i liten utsträckning, i viss

utsträckning, i stor utsträckning samt i mycket stor utsträckning. I den följande redovisningen har de olika svarsalternativen givits värden från 0 (inte alls) till 4 (i mycket stor utsträckning) i syfte att möjliggöra redovisning i överskådliga figurer.

Figur 1. Resultat från frågeställningar inom området styrning.

Området styrning innehöll frågor om förankring, ansvarsfördelning och regelverk. Av figur 1 framgår att såväl de båda tecknande parterna som de fyra verksamhetsledningarna anser att

samverkansöverenskommelsen är väl förankrad på lednings- och verksamhetsnivå och att ansvarsfördelningen är tydligt uttalad i överenskommelsen. Även om uppfattningarna skiljer sig

(9)

8

något åt verkar respondenterna inte uppleva att regelverken utgör något stort problem för samverkan.

Det andra frågeområdet, struktur, är mer omfattande och innehåller fler frågor än de andra områdena. Bland svaren från verksamhetsledningarna (figur 2) ligger det genomsnittliga värdet för många frågor runt det mittersta alternativet, ”i viss utsträckning”.

Figur 2. Resultat från frågeställningar till verksamhetsledningarna inom området struktur.

De frågeställningar som närmar sig värdet ”inte alls” handlar om ifall gemensamma mätbara mål formulerats i samverkansöverenskommelsen och om mätbara kriterier utformats avseende bristande resp. framgångsrik samverkan. Högst värden får frågorna kring tidigare erfarenhet av samverkan med varandra och om det förekommer kontinuerliga verksamhetsövergripande möten kring

samverkansuppdraget. Observera att värdet för om hinder för samverkan identifierats i

ekonomistyrningen/resursflödet i figuren kan uppfattas som lågt, men att denna frågeställning är ”omvänd”; ett lågt värde här ska uppfattas som positivt.

Svaren från de tecknande parterna uppvisar ett mönster (figur 3) som liknar

verksamhets-ledningarnas. Frågorna är till största delen de samma, men skiljer sig något fall – exempelvis ställdes här inte frågan om verksamhetsövergripande möten genomförs kontinuerligt. Svar saknas på de två följdfrågor som kommer efter frågan om hinder för samverkan har identifierats i ekonomistyrningen/ resursflödet, då båda parterna svarat ”inte alls” på grundfrågan.

(10)

9

Figur 3. Resultat från frågeställningar till de tecknande parterna inom området struktur.

De tecknande parterna är relativt överens om svaren inom området. Vissa skillnader förekommer dock, som ifråga om det formulerats gemensamma mätbara mål. På denna fråga har den ena parten svarat ”i viss utsträckning” medan den andra parten svarat ”inte alls”. Störst skillnad återfinns kring ifall det finns en plan för långsiktighet i samverkan efter införandeperiodens slut. I detta fall svarar den ena parten ”inte alls” medan den andra svarar ”i stor utsträckning”. Vid en närmare granskning visar det sig emellertid att skillnaderna är betydligt större när det gäller svaren från de olika

verksamhetsledningarna (figur 4).

Figur 4. Individuella skillnader gällande resultat från frågeställningar till verksamhetsledningarna inom området struktur.

(11)

10

Som framgår av figuren variera uppfattningarna högst avsevärt mellan de olika verksamhets-ledningarna. På vissa punkter, som kring att kontinuerliga verksamhetsövergripande möten förekommer, är man ganska överens. När det gäller andra frågor är det sämre beställt med samsynen. Två sådana exempel handlar om resurser för samverkan på lednings- resp.

verksamhetsnivå. Här har ingen av verksamhetsledningarna markerat samma svarsalternativ som någon annan, och spridningen varierar från ”inte alls” till ”i mycket stor utsträckning”. Samma förhållande gäller frågan om överenskommelsens gemensamma mål har förankrats på

verksamhetsnivå. Resultatet indikerar att möjligheterna att efterleva, och förutsättningarna att följa upp, samverkansöverenskommelsen varierar mellan de olika kommunerna.

Det sista frågeområdet i enkäten fokuserar i vilken mån samsyn råder mellan de olika aktörerna (figur 5).

Figur 5. Resultat från frågeställningar inom området samsyn.

Inom detta område följer värdena för de olika frågeställningarna i stort sett varandra i fråga om förhållandet mellan de tecknande parterna och verksamhetsledningarna. De två sista frågorna i figuren, som handlar om gemensam kompetens- resp. metodutveckling ställdes inte till de tecknande parterna. Svaren från verksamhetsledningarna visar att sådan gemensam kompetens- och

metodutveckling i princip inte förekommer. Däremot ställdes en fråga till de tecknande parterna som inte framgår av figuren. De tecknande parterna tillfrågades om erfarenheter från liknande

samverkansprojekt eftersökts/tagits tillvara. Båda parter svarade ”i liten utsträckning”. Liksom för frågeområdet struktur syns här stor variation inom gruppen verksamhetsledningar. Störst variation återfinns kring ifall olika synsätt framkommit mellan samverkansparterna med avseende på de

(12)

11

personer man samverkar kring. Här varierar svaren mellan ”inte alls” och ”i mycket stor utsträckning”. Samma förhållande gäller om de olika synsätten har försvårat samverkan. 5.2 Associationsstudie

I syfte att fånga de yrkesverksammas uppfattningar om och bilder av varandra, men också med avseende på samverkan genomfördes en associationsstudie. Detta är en etablerad metod inom teorin om sociala representationer. Teorin erbjuder en möjlighet att beskriva och förklara gruppers vardagskunskap eller, annorlunda uttryckt, våra gemensamma mentala bilder. Den

socialpsykologiska teorin handlar om hur vi tillsammans med andra bygger upp denna

vardagskunskap, dvs. våra representationer, och hur de påverkar vårt sätt att se på världen och vårt handlande3. Vid associationsstudien samlades fria associationer in. Metoden bygger på att

respondenterna ombeds ange de ord eller uttryck som hen kommer att tänka på utifrån ett

presenterat ord eller en ordserie. Metoden förväntas ge spontana svar, som är mindre genomtänkta och kontrollerade än om respondenten lämnar ett utvecklat och språkligt formulerat svar under en t.ex. intervju (Abric, 1994).

Associationsstudien genomfördes i form av en webbenkät som sändes ut till respondenterna, vilka var yrkesverksamma inom daglig verksamhet eller särskilt boende i Malmö stad, eller inom regionens eller Malmö stads habiliteringsteam. Förutom demografiska data, som ålder och kön, ombads

respondenterna associera kring varandra, brukarna samt kring begreppen samverkan och habilitering

i vardagen. Till varje stimulusord eller fras kunde lämnas upp till fem associationer, vilka även skulle

anges som positivt eller negativt värdeladdade på en femgradig värdeskala. Enkäten sändes ut till 189 personer, varav 121 svarade (svarsfrekvens 64 %).

Tabell 1. Fördelning av informanter.

Antal Kv/män (%) Ålder (medel) Eftergymnasial utbildning (%) År i yrket (medel) Daglig verksamhet 52 83 / 17 45 68 13 Särskilt boende 45 82 / 18 46 43 17

Hab Reg Skåne 14 86 / 14 42 100 14

Hab Malmö stad 10 70 / 30 37 100 12

Totalt 121

Sammanlagt samlades 1 522 associationer in. De insamlade associationerna delades in i olika

kategorier. Arbetet har följt principen att associationer som bedömts vara synonyma eller ha samma innebörd har förts samman till en kategori. 57 av associationerna kunde inte tolkas och placeras i någon specifik kategori, varför totalt 1 465 associationer kom att ingå i studien. Antalet kategorier varierade utifrån de olika stimulusorden/fraserna och respondenternas organisationstillhörighet (se tabell 2).

3

För en mer utförlig presentation av teoribildningen se t.ex. Germundsson (2011) Lärare, socialsekreterare och

barn som far illa – om sociala representationer och interprofessionell samverkan, eller Chaib & Orfali (1995) Sociala representationer – om vardagsvetandets sociala fundament.

(13)

12

Tabell 2. Antal associationer och kategorier utifrån respondenterna organisationstillhörighet.

Hab i vardag D.S.K.B. Samverkan HabRegS HabMöS

Assoc. Kateg. Assoc. Kateg. Assoc. Kateg. Assoc. Kateg. Assoc. Kateg.

DV 150 23 142 21 139 24 116 24 105 22

SB 101 16 93 21 92 25 68 18 61 17

HabRegS 55 19 43 17 44 20 44 14 47 17

HabMöS 40 15 34 14 34 18 29 12 28 10

Not. I tabellen används förkortningen D.S.K.B (den som kallas brukaren) eftersom stimulusordet anpassades efter respektive verksamhet (patient, boende etc).

En associationsstudie fångar stora mängder data och resultat kan redovisas på flera olika sätt. I det följande presenteras data som bedömts vara mest relevanta för denna slutrapport.

5.2.1 Synen på samverkan

Enligt teorin om sociala representationer påverkar vår vardagskunskap (våra representationer) bland annat vårt handlande. En möjlig utgångspunkt vid studiet av en samverkansprocess är därför att undersöka hur de involverade ser på samverkan. I figur 6 har de samverkande parterna delats in i två grupper: habiliteringsteamen och daglig verksamhet/särskilt boende. Staplarna redovisar hur många av associationerna som faller inom respektive kategori. Exempelvis har ca 8 procent av

associationerna kring samverkan handlat om kommunikation då yrkesverksamma inom särskilt boende och daglig verksamhet har svarat. Vit stapel anger att kategorin genomsnittligt har en övervägande positiv värdeladdning, medan en svart stapel anger att kategorin sammantaget har en negativ värdeladdning.

Figur 6. Kategoriernas storlek samt värdeladdning bland habiliteringsteamen (vänster diagram) resp. daglig verksamhet/särskilt boende (höger diagram).

Figuren visar att båda grupperna har en övervägande positiv bild av samverkan, även om det finns inbördes skillnader. Bland de största kategorierna hos habiliteringsteamen märks samarbete, nya lösningar, engagemang och ansvar. För de andra verksamheterna är motsvarande kategorier

(14)

13

samarbete, kommunikation, olika aktörer och enighet. Bland respondenterna finns även

associationer med negativ värdeladdning, vilka huvudsakligen hamnat i kategorierna vi och dom, svårt, påtvingat och fungerar inte. Associationerna ger vid handen att även om vissa skillnader finns i synen på samverkan så är respondenterna i grunden positivt inställda till samverkan, vilket utgör ett bra fundament för att samverkan ska fungera.

5.2.2 Synen på habilitering i vardagen

I överenskommelsen om habilitering i Skåne används begreppet habilitering i vardagen. Där anges också att habilitering i vardagen innebär stöd och träning som utförs av personal i kommunal verksamhet, exempelvis förskola, skola, daglig verksamhet eller särskilt boende. En av konsekvenserna är att habiliteringen ställer krav på samverkan mellan olika aktörer, varför respondenterna ombads associera kring detta begrepp. Ett sätt att analysera resultat från en associationsstudie är att genomföra en similarity analysis och presentera resultat i s.k. maximum

trees. Förfaringssättet innebär att samtidig förekomst av de kategoriserade associationerna hos en

och samma person studeras, och ger möjlighet att på övergripande nivå undersöka vad individerna associerat till kompletterat med information om vad personen dessutom kommit att tänka på. Storleken på texten (figur 7 och 8) ger en översiktlig information om kategorins storlek och linjerna i figuren visar de starkaste kopplingar som förekommer mellan olika kategorier.

Figur 7. Habiliteringsteamens associationer om habilitering i vardagen.

Figuren visar att de största kategorierna då habiliteringsteamen associerar till habilitering i vardagen handlar om samverkan/samarbete och vardagsnära insatser (aktivitet och träning). Dessa kategorier

(15)

14

har tydlig koppling till frågan om självständighet för individen. Då man studerar motsvarande resultat för daglig verksamhet/särskilt boende (figur 8) framträder en något annorlunda bild.

Figur 8. Associationer om habilitering i vardagen inom daglig verksamhet/särskilt boende.

Här är den största kategorin stöd/hjälp och denna kategori utgör samtidigt det nav kring vilket flera andra kategorier centreras. En tydlig koppling finns till aktivitet/träning, och en annan gren handlar om självständighet som i sin tur är kopplat till personlig utveckling. Däremot är kategorin

samverkan/samarbete betydligt mindre jämfört med habiliteringsteamen. Ur ett

samverkansperspektiv kan det antas att dessa skillnader kan påverka arbetet. För båda parter framstår individens självständighet som en viktig faktor. För verksamma inom daglig verksamhet och särskilt boende handlar betydligt fler associationer om olika former av stöd och hjälp, samt om aktivitet och träning, vilket kanske kan uppfattas som naturligt med tanke på deras uppdrag. Ett förhållande som emellertid kan ställa till problem i samverkansprocessen är skillnaderna i fråga om associationerna till samverkan och samarbete. En tolkning av resultatet är att det finns normativa skillnader mellan parterna (dvs. i synen på om det bör eller ska förekomma samverkan vid habilitering i vardagen), en annan kan vara att samverkansteamen i betydligt större utsträckning menar att det faktiskt förekommer mer samverkan och samarbete än vad de yrkesverksamma inom daglig verksamhet/särskilt boende upplever.

5.2.3 Synen på individen

Ett av områdena som fokuserades i studien var respondenternas associationer till de individer man samverkar kring. I de olika verksamheterna varierar beteckningen (patient, boende etc.) och

(16)

15

stimulusordet anpassades i enlighet med detta. Även här är redovisningen gjord så att de två

habiliteringsteamen tillsammans utgör en samverkanspart och daglig verksamhet och särskilt boende utgör den andra parten.

Figur 9. Kategoriernas storlek samt värdeladdning bland daglig verksamhet/särskilt boende.

Av figur 9 framgår att de kategorier som innehöll flest associationer relaterade brukaren till en individ eller person, samt ett stort antal associationer som handlade om stöd/service. Båda dessa kategorier har övervägande positiv värdeladdning, vilket även gäller för flera av de efterföljande kategorierna och då inte minst kategorin personliga egenskaper som är nära kopplad till den största kategorin individ/person. Den största kategori som är negativt laddad är fel benämning som är andra sidan av myntet i förhållande till den efterföljande, positivt värdeladdade, kategorin annan

bedömning. Den senare kategorin innehåller bland annat alternativa benämningar på individen som

uppfattas som mer positiva än den som används i verksamheten idag.

Motsvarande redovisning för habiliteringsteamen (figur 10) ser något annorlunda ut. Flera av de största kategorierna har här övervägande negativ värdeladdning. De två största innehåller associationer som handlar om att individen på olika sätt befinner sig i en beroendeställning och associationer till olika insatser från sjukvården. Liksom hos daglig verksamhet och särskilt boende handlar många av associationerna om att man använder fel benämning på individen. Grå staplar i figuren innebär att de ingående associationerna samantaget varken är övervägande positiva eller negativa.

(17)

16

Figur 10. Kategoriernas storlek samt värdeladdning bland habiliteringsteamen.

Det bör noteras att resultatet inte ska tolkas som att de yrkesverksamma inom habiliteringsteamen nödvändigtvis har en mer negativ uppfattning om de individer man arbetar med jämfört med

personer som arbetar inom daglig verksamhet och särskilt boende. Däremot framträder bilden av att individen oftare upplevs ha en svagare ställning och vara mer beroende av andra jämfört med de som arbetar inom daglig verksamhet/särskilt boende. I dessa verksamheter associerar man i större utsträckning till individen och de personliga egenskaperna, som man ofta ser positivt på.

5.2.4 Synen på varandra

I associationsstudien ingick även att respondenterna skulle ange vad de kom att tänka på i

förhållande till de andra samverkansparterna. Sammantaget visar resultatet att då personerna inom daglig verksamhet och särskilt boende associerar till de båda habiliteringsteamen tänker de ofta på de yrkesgrupper som ingår i teamen; man uppfattar teamen som sammansatta av olika professioner med skilda uppgifter. Bland de största kategorierna finns även kompetens/kunskap samt stöd/hjälp. I stor utsträckning associerar man också till olika typer av aktivitet och träning. Sammantaget

framträder en i stort sett positiv bild av teamen, men ur ett samverkansperspektiv indikeras vissa svårigheter. En faktor som kan verka hindrande för samverkan är att verksamheterna inte alltid upplever teamen som närvarande i arbetet, vilket syns i associationer inom kategorierna avstånd och frånvarande. Emellertid skiljer sig uppfattningarna här inom daglig verksamhet/särskilt boende, då det samtidigt förekommer associationer som visar att habiliteringsteamen av andra personer uppfattas som tillgängliga. En annan faktor som kan vara problematisk ur ett samverkansperspektiv hänger samman med att flera associationer handlar om att det saknas kunskap om

(18)

17

diffust/okänt. Tidigare erfarenheter inom samverkansforskningen har visat att kunskap om varandra är främjande för samverkan, och omvänt att brister i kunskapen är en hindrande faktor.

När det gäller habiliteringsteamens syn på daglig verksamhet och särskilt boende framträder vissa skillnader utifrån vilken verksamhet det handlar om. Detta förhållande är i sig inte är märkligt mot bakgrund av att daglig verksamhets respektive särskilt boendes uppdrag ser olika ut. I fråga om daglig verksamhet tänker teamen i stor utsträckning på aktiviteterna. Den största kategorin handlar om sysselsättning, medan en annan rör olika aktiviteter. Samtidigt syns bland de största kategorierna en positiv inställning, då flera av dessa innehåller associationer kring att aktiviteterna ses som

meningsfulla/stimulerande och att de kan anpassas utifrån individen. Även då det gäller särskilt boende är associationerna främst relaterade till verksamheten. I många fall tänker man på

boendeformen och den största kategorin innehåller associationer som handlar om stöd och trygghet. Det som här framstår som något mer problematiskt är att svaren tyder på en uppfattning om att denna verksamhet kan vara av skiftande kvalitet, t.ex. med avseende på bristande kontinuitet och skiftande kunskapsnivå bland personalen. Ur ett samverkansperspektiv kan det vara intressant att framgent närmare studera vad som kan vara grunden till denna uppfattning. Erfarenheter från andra samverkansprojekt visar att bristande kunskap om varandra och de förhållanden en annan sam-verkanspart arbetar under kan var grund till missuppfattningar och ställa till problem i samverkans-processen.

5.3 Fokusgrupper

Sammanlagt genomfördes 15 fokusgrupper med företrädare för daglig verksamhet (4 st), särskilt boende (4 st), kommunala habiliteringsteam (3 st) samt regionens habiliteringsteam (4 st). Träffarna var geografiskt spridda över Skåne och genomfördes i såväl städer som på landsbygden. De olika grupperna var homogent sammansatta, dvs. har gemensamma erfarenheter och intresseområden utifrån sina yrkesroller, vilket är att föredra när olikheter mellan olika grupper ska förstås (Wibeck, 2000). Under fokusgrupperna fokuserades några av de faktorer som samverkansforskningen identifierat som främjande och hindrande för samverkansprocessen. Vid träffarna fick deltagarna fylla i ett frågeformulär som modifierades utifrån vilken verksamhet som var närvarande, varefter de uppkomna resultaten presenterades och diskuterades i gruppen. Resultatet i presenterades i form av spindeldiagram, vilket tidigare visat sig vara ett effektivt och framgångsrikt sätt att dokumentera samverkan4. I frågeformuläret fanns fem svarsalternativ (mycket bra, bra, varken bra eller dåligt, dåligt och mycket dåligt) till de olika frågorna, vilka handlade om individens bedömning av hur olika faktorer av samverkan just nu fungerar inom ramen för samverkansuppdraget. I spindeldiagrammen motsvaras värdet ”mycket bra” av siffran 4, ”bra” av 3 etc. De presenterade värdena utgörs av det genomsnittliga värdet av respondenternas avlämnade svar, och sammanbinds i diagrammet av en linje. Högre värden på frågorna innebär att linjen kryper allt längre ut från diagrammet centrum. Ett sätt att tolka diagrammet är att all yta som ligger utanför linjen är ”förbättringspotential”.

4

För en mer utvecklad diskussion kring det så kallade Spindelverktyget och den teoretiska bakgrunden, se Danermark & Germundsson (2013) Att studera samverkan i ett interaktionistiskt perspektiv i Axelsson & Bihari Axelsson Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd.

(19)

18 5.3.1 Habiliteringsteamen

Under fokusgrupperna med de olika habiliteringsteamen diskuterades samverkan i förhållande till den egna verksamheten, till andra habiliteringsteam samt till verksamheterna särskilt boende och daglig verksamhet.

Figur 11. Resultat för regionens habiliteringsteam.

I de redovisade spindeldiagrammen (figur 11 och 12) presenteras genomsnittliga värden från fokusgrupper med de respektive habiliteringsteamen. I diagrammen rör fråga 1-5 andra

habiliteringsteam (regionens habiliteringsteam resp. kommunala/lokala habiliteringsteam), fråga 6-7 handlar om förhållanden i den egna verksamheten och de sista frågorna (8- 9) rör uppfattningar kring hur samverkan fungerar med daglig verksamhet och särskilt boende.

Figur 12. Resultat för kommunernas habiliteringsteam.

Vid en jämförelse mellan de olika verksamheterna framgår att regionens och kommunernas habiliteringsteam har likartade uppfattningar i de flesta frågor. När det gäller samverkan mellan teamen är regionens habiliteringsteam i något lägre grad nöjda med informationsflödet mellan parterna. Samma förhållande gäller i fråga om tillgång till resurser för samverkan inom den egna

(20)

19

verksamheten. De kommunala habiliteringsteamen anser att samsynen kring arbetssätt och kunskapen om varandra är något bättre jämfört med regionens habiliteringsteam. Generellt kan konstateras att inte för någon faktor når det genomsnittliga värdet upp till alternativet ”bra”. Under de diskussioner som följde efter presentationen av de respektive spindeldiagrammen

framkom en hel del kompletterande och klargörande information. I många fall menar deltagarna att det i praktiken inte förekommer särskilt mycket samverkan mellan regionens och kommunernas habiliteringsteam. Istället ses daglig verksamhet och särskilt boende som de naturliga samverkans-parterna, men man menar att det finns stora skillnader i möjligheterna till samverkan då dessa verksamheter ofta arbetar på olika sätt. Det är heller inte alltid man är överens om innebörden i begreppet habilitering i vardagen. Upplevelsen är också att personal inom daglig verksamhet och särskilt boende inte alltid känner till avtalet och dess innehåll. Under diskussionerna framkommer även att teamen arbetar under väldigt olika arbetsförhållanden, vilket ofta hänger samman med att de geografiska avstånden är stora om man inte arbetar i en större stad. I fråga om information om samverkansavtalet upplever de flesta respondenterna att ingen kontinuerlig uppdatering av personal förekommer. En viktig anledning till att endast initiala insatser gjorts för att sprida kunskap och information kring avtalet antas vara den stora personalomsättningen, inte minst på chefsnivå. En annan fråga som diskuterades var informationsflödet mellan parterna. I detta sammanhang lyftes sekretessen som en faktor som påverkar informationsflödet. I många fall ses sekretessen som något positivt och som skyddar individens integritet, då man t.ex. inte alltid vill avslöja psykologkontakter. Emellertid kan sekretessen samtidigt ställa till problem i samverkan då viktig information inte överförs eller om man inte vet vad den andre gör, eller ens vet att andra insatser görs. En följd av sådana brister i samverkan är att i flera fall märks en osäkerhet kring vem som kan och ska bestämma eller vem som följer upp när mål sätts upp. I fråga om förhållandena i den egna verksamheten

framkom att oftast handlade den upplevda resursbristen om brist på tid. Slutligen kan konstateras att ibland använde respondenterna svarsalternativet ”varken bra eller dåligt” därför att de inte visste vad de skulle svara eller då förhållandena var väldigt olika i olika sammanhang (t.ex. i olika

verksamheter), vilket i sin tur ledde till ett svar som blev en kompromiss. Ett sådant exempel är ”ledningens stöd och engagemang”, där den närmaste ledningen kunde upplevas som bra medan det var sämre ställt med stöd och engagemang på en mer generell nivå.

5.3.2 Daglig verksamhet och särskilt boende

Vid de fokusgrupper som genomfördes med personer från daglig verksamhet resp. särskilt boende fokuserades upplevelserna av samverkan med kommunens och regionens habiliteringsteam, samt synen på förutsättningarna för samverkan inom ramen för samverkansuppdraget i den egna verksamheten.

(21)

20

Figur 13. Resultat för daglig verksamhet och särskilt boende i förhållande till habiliteringsteamen.

Av figur 13 framgår att det förekommer vissa skillnader med avseende på hur daglig verksamhet/ särskilt boende upplever samverkan med kommunernas resp. regionens habiliteringsteam. Generellt har de kommunala teamen högre värden på de olika faktorerna, vilket också syns på det enskilda värdet för hur man sammantaget bedömer att samverkan just nu fungerar inom ramen för

samverkansuppdraget. Störst skillnad syns för faktorerna ”regelverken harmonierar” och ”kunskap om varandra”.

De efterföljande diskussionerna gav vid handen att det i många fall förekommer mycket lite kontakt med habiliteringsteamen och att i de flesta fallen har man svårt att skilja de olika teamen åt, liksom deras uppdrag och ansvarsområden. I många fall märks inte åldersgränsen i ansvarsfördelningen särskilt mycket. Denna okunskap kring teamens roller verkar ha en koppling till att man i daglig verksamhet och särskilt boende i stort sett samstämmigt upplever att man fått mycket bristfällig information om samverkansöverenskommelsen. Generellt finns mycket lite kunskap om

överenskommelsen; det handlar snarast om att man endast hört talas om den (se figur 14).

(22)

21

Ett förhållande som understryker okunskapen kring samverkansöverenskommelsen är att man här i ännu större utsträckning än bland habiliteringsteamen uppger att svaret ”varken bra eller dåligt” ska tolkas som ”vet ej”. Liksom bland habiliteringsteamen upplevs stödet och engagemanget från den närmsta ledningen som bättre än på en mer generell nivå.

Under diskussionerna framkommer också att deltagarna upplever att det inte förekommer särskilt mycket samverkan mellan de olika rehabteamen, vilket ibland kan vara till men för brukarna, t.ex. när kontakterna drar ut på tiden och individen hamnar ”mellan stolarna”. Liksom för

habiliteringsteamen är skillnaderna i arbetsförhållanden mellan olika kommuner stor. Ett sådant exempel är att om man i en liten kommun som saknar eget habiliteringsteam vänder sig till regionens team är upplevelsen att man där prioriterar ”sin målgrupp”, dvs. yngre. Konsekvensen blir att för vissa individer finns ingen kvalitativ habilitering då kommunens resurser är synnerligen begränsade. Samtidigt efterlyser många personer som deltar i diskussionerna en bättre samverkan mellan daglig verksamhet och särskilt boende – man upplever sig ofta som ensamma med problem kring brukaren och att man arbetar som isolerade öar. Även här lyft frågan om sekretess som ett problem. Ett konkret exempel lämnas på när regelverken krockar: när det gäller rollatorer erbjuder kommunen endast en till individen, medan regionen kan erbjuda två, så att man slipper släpa med sig rollatorn t.ex. till daglig verksamhet.

5.4 Intervjuer med brukare

En av forskningsprojektets ansatser var att även fånga brukarperspektivet med avseende på samverkansavtalet. Aktuella frågeställningar i sammanhanget rörde om, och i så fall hur, ett nytt arbetssätt i samverkan märktes ur brukarens perspektiv, samt om eventuella förändringar upplevdes som positiva eller negativa. Som metod valdes individuella intervjuer och målgruppen var vuxna personer tillhörande personkrets 1 och som har varit föremål för habiliteringsinsatser från regionens och/eller kommunens habiliteringsteam inom Malmö stad. Etikansökan sändes till Regionala

Etikprövningsnämnden i Lund under april 2013 och godkändes vid nämndens sammanträde 2013-06-12 (Dnr 2013/304).

Det visade sig emellertid svårare än väntat att identifiera och rekrytera forskningspersoner. Trots kontakter med flera stadsdelar i Malmö erhölls inga konkreta namnuppgifter på möjliga

intervjupersoner ur målgruppen. Efter inventering av det personliga nätverket hos den person som engagerats för att delta i denna del av forskningsstudien5 identifierades tre personer som visade intresse för att delta i studien. Dessa tre personer intervjuades. Mot bakgrund av svårigheterna att rekrytera respondenter och att endast tre personer intervjuats är resultatet från denna del av

forskningsprojektet synnerligen begränsat, inte minst i fråga om validitet och reliabilitet. Det är heller inte möjligt att dra några generella slutsatser av de genomförda intervjuerna, varför den följande översiktliga redovisningen endast ska uppfattas som en beskrivning av vad just dessa tre individer gett uttryck för. Inga demografiska data redovisas för personerna eftersom det lilla antalet skulle kunna göra det möjligt att identifiera en specifik individ.

(23)

22

Person 1 (A) inte har någon särskilt klar bild över vad habilitering innebär, men kan identifiera ett antal insatser som skett inom habiliteringens ram. A uppger att insatserna främst har handlat om samtal men att även arbetsterapeut, kurator och logoped varit inblandade. Enligt A finns en tidigare konflikt med habiliteringen i bagaget och kontakten har varierat över tid. A kan i stor utsträckning identifiera vem/vilken enhet som har ansvar för olika typer av insatser. Däremot är huvudman för habiliteringen okänd. Även om A konstaterar att det förekommit förändringar bland personalen uppfattar hen inget tydligt mönster för förändringarna över tid.

Person 2 (B) har en överlag mer positiv beskrivning av kontakten med habiliteringen. B uppger att insatserna främst har handlat om kontakt med psykolog, men att även arbetsterapeut varit

involverad och att allmänt boendestöd förekommit. Psykologen upplevs som ”spindeln i nätet”. Vem som är huvudman för habiliteringen är däremot okänt. Inte heller B kan se någon tydlig förändring i habiliteringsinsatserna i ett tidsperspektiv, utom i fråga om att en förändring inträdde då hen fyllde 20 år (vilket är betydligt tidigare än då samverkansöverenskommelsen tecknades).

Person 3 (C) har idag ingen aktiv kontakt med habiliteringen, men har tidigare haft det och då främst i form av samtalsterapi. Emellertid förväntar C sig att kontakterna ska återupptas inom kort. C har inga svårigheter att förstå innebörden i begreppet huvudman, men vet inte vem som är huvudman för den habilitering som förhoppningsvis snart ska återupptas. I de tidigare insatserna har

samtalskontakterna bytts ut flera gånger och C upplever att deras kompetens har varierat.

Även om, av skäl som tidigare angivits, intervjuerna inte kan ligga till grund för generaliseringar kan det konstateras att intervjupersonerna för klara och rediga resonemang kring sin situation och olika insatser, men att de inte kan identifiera några tydliga skillnader i positiv eller negativ riktning som kan kopplas till den nya samverkansöverenskommelsen.

6. Diskussion

Studien visar att samverkansöverenskommelsen fått ett relativt begränsat genomslag i det praktiska arbetet ute i verksamheterna. En av de bakomliggande faktorerna är kopplad till upplevelsen av att information kring överenskommelsen och dess innebörd inte nått ut till personalen. Många anser att informationen varit bristfällig och att den endast förekom initialt – för nytillkommen personal är överenskommelsen i de flesta fall något man endast perifert hört talas om. Att implementera ett nytt arbetssätt, i detta fall habilitering i samverkan, ställer stora krav på informationsflödet. Inom

samverkansforskningen är god information mellan parterna en av de faktorer som ofta lyfts som central för att nå framgång. Även inom implementeringsforskningen uppmärksammas

informationens roll för ett gott resultat. En av de allra största utmaningarna vid införandet av nya strategier är att kommunicera på ett sätt som alla förstår. I förändringsprocesser krävs god

kommunikation för att en förändring ska komma till stånd (Johansson & Heide, 2008). Emellertid har detta visat sig vara en svår konst, och i många fall anser ledningen att man inte lyckats i sina

strävanden (Allio, 2005). I förevarande studie visar enkäten att på tecknande och ledningsnivå anser respondenterna att samverkansöverenskommelsen är förankrad och kommunicerad på

verksamhetsnivå, samtidigt som många av personerna i de olika verksamheterna upplever brister i kommunikationen. Studien kan inte ge några direkta svar på frågan varför det är så, men kan peka på

(24)

23

dessa skilda uppfattningar och på att forskning och tidigare erfarenhet lyfter fram kommunikationens centrala roll för att uppnå önskat resultat vid implementering av samverkansprocesser.

Ytterligare en aspekt kring informationsflödet som framkommit under studien rör den

informationsöverföring som sker mellan de olika verksamheterna. Flera respondenter menar att samverkan mellan daglig verksamhet och särskilt boende är bristfällig och man upplever sig som isolerade öar i arbetet kring brukaren. I sammanhanget lyfts ofta sekretessen som en faktor som hindrar informationsöverföring. Såväl personer inom daglig verksamhet/särskilt boende som habiliteringsteamen uppger också att samverkan mellan regionens och kommunens team sällan förekommer. I vilken utsträckning sekretessen påverkar även teamens samverkan är svårare att avgöra, men erfarenheter från andra områden inom social verksamhet visar att sekretess ofta ställer till svårigheter i samverkanssammanhang (se t.ex. Germundsson, 2011). Även om sekretess i grunden har positiva förtecken och kan ses som ett skydd för individens integritet kan det finnas skäl för samverkansparterna att närmare diskutera hur man ska förhålla sig till frågan, och om det i vissa fall kan vara lämpligt att undvika problem genom att inhämta samtycke från berörda parter.

Resultatet från enkäten kring samverkan inom ramen för samverkansöverenskommelsen indikerar att det finns stora skillnader inom såväl de olika verksamheterna som i kommunerna med avseende på förutsättningar och möjligheter att efterleva intentionerna i överenskommelsen, samt att följa upp arbetet. I det praktiska arbetet kan det konkret visa sig genom att många av de yrkesverksamma inom daglig verksamhet och särskilt boende inte upplever habiliteringsteamen som närvarande i deras arbete. Från habiliteringsteamens sida uttrycks detta förhållande genom att teamen ser sig arbeta under väldigt olika arbetsförhållanden, inte minst i fråga om att de geografiska avstånden är stora om man inte arbetar i en större stad. En annan påverkansfaktor återfinns i den inom

habiliteringsteamen upplevda bristen på tid för samverkan – man hinner helt enkelt inte ägna sig åt sina samverkanspartners i önskvärd utsträckning. Sådana skillnader i arbetsförhållanden kan vara en av de faktorer som ligger bakom svårigheterna i att utveckla robusta samverkanstrukturer.

Personerna inom daglig verksamhet och särskilt boende uppger att de ofta saknar kunskap om habiliteringsteamen och deras verksamhet. I flera fall förekommer endast sporadisk kontakt med teamen och man har svårt att skilja de olika teamen åt, liksom deras uppdrag och ansvarsområden. Detta förhållande kan vara värt att lyfta eftersom forskningen visar att en av de faktorer som är främjande för samverkan är att de involverade parterna har kunskap om varandra och de förhållanden man arbetar under.

De olika synsätt som förekommer hos skilda aktörer vid samverkan har stor påverkan på hur samverkansprocessen utvecklas. Enligt teorin om sociala representationer påverkar våra representationer, eller vår vardagskunskap, hur vi agerar i olika situationer. Maktkamper kan förekomma mellan grupper med olika representationer som alla anser att de har tolkningsföreträde och att deras uppfattning är den riktiga (Danermark & Germundsson, 2011). Den genomförda associationsstudien visar att de yrkesgrupper som direkt berörs av samverkansöverenskommelsen om habilitering har en positiv bild av samverkan, även om vissa skillnader förekommer. Synen på samverkan bör därmed inte ge upphov till konflikter. Däremot visar studien att parterna inte är lika överens om tolkningen av begreppet habilitering i vardagen. Eftersom detta begrepp är centralt i habiliteringssituationen kan det finnas anledning att gemensamt fundera kring hur habilitering i

(25)

24

vardagen ska uppfattas och vad det får för konsekvenser i det praktiska arbetet. Oenighet i representationen av centrala begrepp har i andra sammanhang visat sig leda till konflikter och stridigheter kring vem som har den riktiga tolkningen.

Associationsstudien visar även att de olika benämningar på de individer man samverkar kring som idag förekommer inte uppskattas av de yrkesverksamma. Även om det inte uttrycks i form av representationer av respondenterna kan detta förhållande tolkas i ljuset av teorin om sociala representationer, varvid en frågeställning uppkommer: om vi talar i vad vi uppfattar som negativa termer om individerna – vad kan det få för följder för hur vi uppfattar och bemöter dem? En följdfråga med relevans för samverkansprocessen hänger samman med att de olika parterna benämner individerna på olika sätt. Ifall dessa benämningar uppfattas som felaktiga eller

nedvärderande, hur påverkar det parterna syn på och uppfattning om varandra? Dessa frågor kan med fördel diskuteras över verksamhetsgränserna. Om våra representationer, eller vår

vardagskunskap, om varandra har positiva förtecken utgör det en god grund för en god samverkan. Avslutningsvis kan det vara värt att kort kommentera de svårigheter som förekommit i samband med försöken att identifiera respondenter till intervjuer med brukare i syfte att fånga brukarperspektivet. Detta förhållande är långt ifrån unikt för detta forskningsprojekt. Det har även i andra sammanhang visat sig att det kan vara svårt att komma i kontakt med personer i målgruppen. Skälen till detta varierar, och det kan t.ex. handla om skydd av individens integritet eller etiska aspekter. En annan orsak kan vara att de personer som arbetar nära brukarna kan vara ovilliga att hjälpa till att

identifiera respondenter i avsikt att skydda individen från obehag eller av oro över att negativ kritik ska komma fram. Syftet med att här lyfta frågan är inte att ifrågasätta ett sådant argumentations- och handlingssätt, utan snarare att initiera en diskussion kring hur forskare och praktiker kan samarbeta i denna fråga om man är mån om att verkligen fånga brukarperspektivet.

7. Sammanfattning

Generellt kan sägas att det i viss utsträckning förekommer samverkan om habilitering i enlighet med överenskommelsen mellan såväl daglig verksamhet och särskilt boende som habiliteringsteamen. Emellertid sker det ofta i begränsad utsträckning. Tydligheten kring och spåren av samverkans-överenskommelsen varierar, och avtar ju längre bort man kommer från de tecknande parterna. Annorlunda uttryckt är de personer som arbetar praktiskt ute i verksamheterna i mindre utsträckning medvetna om överenskommelsen och dess konsekvenser. Även att arbeta geografiskt perifert, dvs. på långt avstånd från de större städerna, påverkar förutsättningarna för att arbeta i enlighet med samverkansöverenskommelsens intentioner. Flera faktorer inom tre förutsättningar för samverkan – regelverk, organisation och synsätt – har konstaterats påverka samverkan. Tilläggas bör att negativa aspekter ofta fokuseras i högre utsträckning än de positiva i syfte att lyfta fram var

förbättringsåtgärder kan sättas in. Det förtjänar att påtalas att goda intentioner, en önskan att samverka och i flera fall samsyn i centrala frågor också framkommit. Under förutsättning att vissa frågor adresseras, och då inte minst kring informations- och kommunikationsflödet, så finns goda förutsättningar för att samverkan blir bättre över tid. Det kan samtidigt konstateras att god

samverkan inte kan ses som endast en intressents ansvar. Även om verksamhetsledningen spelar en viktig roll i processen måste också verksamheterna engagera sig och aktivt söka dialog och

(26)

25

Referenser

Abric, J.C. (1994). Méthodologie de recueil des representations sociales’, i J.C. Abric (red.), Pratiques

Socials et Représentations. Paris: P.U.F.

Allio, M. K. (2005). A short, practical guide to implementing strategy. The Journal of Business

Strategy, 26, (4), s. 12-21.

Axelsson, R. & Bihari Axelsson, B. (2013). Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur.

Danermark, B. (2003). Samverkan – himmel eller helvete? Stockholm: Gothia.

Danermark, B., & Germundsson, P. (2007). Nya vägar till arbetsmarknaden – kvalitetssäkring av

samverkan. Sundsvall: Sundsvalls kommun.

Danermark, B. & Germundsson, P. (2011). Social representations and Power. I M. Chaib, B.

Danermark & S. Selander (red.), Education, Professionalization and Social Representations : On

the Transformation of Social Knowledge. New York: Routledge.

Danermark, B. & Germundsson, P. (2013). Att studera samverkan I ett interaktionistiskt perspektiv. I R. Axelsson & S. Bihari Axelsson (red.), Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur.

Danermark, B., Germundsson, P. & Englund, U. (2013). Toward an instrument for measuring the performance of collaboration across organizational and professional boundaries. Occasional

Papers in Disability & Rehabilitation, 2013:1. Malmö University, Faculty of Health and Society.

Germundsson, P. (2011). Lärare, socialsekreterare och barn som far illa. Om sociala representationer

och interprofessionell samverkan. Doktorsavhandling. Örebro universitet.

Johansson, C. & Heide, M. (2008). Kommunikation i förändringsprocesser. Malmö: Liber. Socialstyrelsen. (2008). Samverkan i re/habilitering – en vägledning. Stockholm: Socialstyrelen. Socialstyrelsen. (2015). Termbanken.

http://socialstyrelsen.iterm.se/showterm.php?fTerm=aGFiaWxpdGVyaW5n&fsrcLang=se&trgL ang=en&fSubject= (Hämtad 2015-03-08).

WHO. (2008). The World Health Report 2008 – Primary Health Care (Now More Than Ever).

Wibeck, V. (2000). Fokusgrupper. Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur.

(27)

26

(28)

27

Bilaga 2. Enkät kring samverkan inom ramen för samverkansöverenskommelsen.

Enkät till verksamhetsledare

Enkäten avser samverkan som förekommer inom ramen för den samverkansöverenskommelse om habilitering som tecknats mellan Kommunförbundet Skåne och Region Skåne. Den person, eller (om så behövs) grupp personer, som besvarar enkäten ska tillsammans ha god insikt i arbetet med samverkansöverenskommelsen. Svar lämnas i form av en kryssmarkering efter respektive påstående. Samtliga frågor ska besvaras, om ej annat anges. Om flera personer konsulteras i en eller flera frågor ska svaren ska representera gruppens gemensamma uppfattning. Ifall olika uppfattningar finns inom gruppen skall majoritetens svar anges, och minoritetens anges inom parentes (X).

Respondentens och/eller gruppmedlemmarnas titel/alt. funktion:

- - - Kontaktperson a) Namn. . . b) E-post. . . STYRNING Inte alls I liten utsträckning I viss utsträckning I stor utsträckning I mycket stor utsträckning 1. I vår verksamhet har samverkansöverenskommelsen förankrats på: a) ledningsnivå* c) verksamhetsnivå

2. Ansvarsfördelningen mellan Region Skåne och Malmö Stad är tydligt uttalad i överenskommelsen 3. Samverkan försvåras av motstridiga och hindrande regler (vid svar ”inte alls” gå till

påstående 6)

4. I de fall motstridiga och hindrande regelverk har identifierats har dessa kunnat undanröjas 5. Motstridigheter och hinder för samverkan i befintliga regelsystem har inte kunnat undanröjas, men tydliga instruktioner kring hantering av sådana motstridigheter och hinder finns * här avses din egen nivå

(29)

28 STRUKTUR Inte alls I liten utsträckning I viss utsträckning I stor utsträckning I mycket stor utsträckning 6. I samverkansöverenskommelsen har formulerats gemensamma mål som är:

a) övergripande b) mätbara

7. I vår verksamhet har överenskommelsens gemensamma mål förankrats på:

a) ledningsnivå* b) verksamhetsnivå

8. Regionens resp. Malmö Stads roll i samverkansuppdraget är tydliggjord

9. Arbetsfördelningen i samverkansuppdraget är tydliggjord

10. Processamordnare/samordnarfunktion för implementering av överenskommelsen har utsetts 11. Riktlinjer har tagits fram för samordning av insatser till brukare/patienter/etc där både Regionen och Malmö Stad är berörda 12. Regionen och Malmö Stad har tidigare erfarenheter av att samverka med varandra 13. Verksamhetsövergripande möten mellan samverkansparterna förekommer kontinuerligt kring samverkansuppdraget

14. I ekonomistyrningen/resursflödet

(ekonomiska, personella och materiella resurser) har hinder för samverkan identifierats (vid svar

”inte alls” gå till påstående 17)

15. I de fall samverkanshinder i

ekonomistyrningen/resursflödet identifierats har dessa kunnat undanröjas

16. Motstridiga faktorer i

ekonomistyrningen/resursflödet har inte kunnat undanröjas men tydliga instruktioner kring hantering av dessa motstridigheter finns

17. Resurser för kommunikation mellan samverkansparterna har avsatts på: a) ledningsnivå*

b) verksamhetsnivå

18. Det finns en plan för långsiktighet i samverkan efter införandeperiodens slut

19. Utifrån vår verksamhets rådande

förutsättningar är sättet att organisera samverkan vald på bästa vis

20. Mätbara kriterier har utformats avseende: a) framgångsrik samverkan

b) bristande samverkan * här avses din egen nivå

(30)

29 SAMSYN Inte alls I liten utsträckning I viss utsträckning I stor utsträckning I mycket stor utsträckning

21. Inom vår verksamhet råder en helhetssyn avseende de personer vi samverkar kring inom ramen för överenskommelsen

22. Diskussioner har förts med samverkansparten om deras syn på de personer som

överenskommelsen gäller (vid svar ”inte alls” gå

till påstående 25)

23. Diskussionen om synsätt har inneburit att det framkommit olika synsätt på de personer vi samverkar kring (vid svar ”inte alls” gå till

påstående 25)

24. De olika synsätt som framkommit har försvårat samverkan

25. Vi har kunskap om vår samverkanspart avseende:

a) deras huvudsakliga uppdrag

b) de resurser de kan bidra med inom ramen för samverkansuppdraget

c) det de inte kan bidra med inom samverkansuppdraget

26. En samsyn råder kring ansvarsfördelningen i samverkansuppdraget

27. Inom samverkansuppdraget förekommer kontinuerligt a) med samverkanparten gemensam

kompetensutveckling

b) med samverkansparten gemensam metodutveckling Egna kommenterer: . . . . . . . . . . . . . . .

Figure

Figur 1. Resultat från frågeställningar inom området styrning.
Figur 2. Resultat från frågeställningar till verksamhetsledningarna inom området struktur
Figur 3. Resultat från frågeställningar till de tecknande parterna inom området struktur
Figur 5. Resultat från frågeställningar inom området samsyn.
+7

References

Related documents

Om du behöver hjälp att beräkna hur många förpackningar du ska förskriva eller hur många uttag som är rimligt för en viss tidsperiod finns hjälp i systemet att beräkna

I Skåne och Västra Götaland finns en stor potential och goda förutsättningar för en stor produktion, distribution och användning av biogas.. Här finns till exempel

• Ambitionshöjning inom hälso- och sjukvården för barn och unga med lätt till medelsvår psykisk ohälsa 6-18 år.. • Lokalisering nära medborgarna med start av minst

[r]

[r]

Kommunförbundet Skånes styrelse beslutade enhälligt 2018-09-21 att ställa sig bakom förslaget till överenskommelse mellan Region Skåne och kommunerna i Skåne län om samverkan

Vi planerar därför för, att från projektstart, avsätta personalresurser motsvarande ungefär 25% tjänst (nov-dec 2018 endast 12,5% tjänst) för en projektledare, strateg, expert

Socialnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige att ställa sig bakom föreliggande förslag till ny överenskommelse mellan kommunerna i Skåne län och Region Skåne om