Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
”JAG VILL INTE ATT DE SKA
MINNAS MIG SÅ”
EN KVALITATIV STUDIE OM VÄGEN UT UR
KRIMINALITET
ANESA MRAVAC
BITA MEHRABANI
LINNEA AXELSSON
Förord
Vi vill framförallt tacka våra intervjudeltagare som var villiga att ställa upp och delade med sig av sina berättelser. Utan KRIS verksamhet samt deltagarna hade inte studien varit genomförbar. Slutligen tackar vi vår handledare Linn Persson som bidragit med värdefulla råd och idéer som har hjälpt oss fram i arbetet.
”JAG VILL INTE ATT DE SKA
MINNAS MIG SÅ”
EN KVALITATIV STUDIE OM VÄGEN UT UR
KRIMINALITET
ANESA MRAVAC
BITA MEHRABANI
LINNEA AXELSSON
Mravac. A, Mehrabani. B & Axelsson. L. ”Jag vill inte att de ska minnas mig så”. En kvalitativ studie om vägen ut ur kriminalitet. Examensarbete i kriminologi
15/30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för kriminologi 2020.
Ett växande intresse för uppkomsten av kriminalitet i samhället har i vissa fall bidragit till en negligering av före-detta kriminellas återanpassning i samhället. Studien fokuserar på individer som kallar sig för ex-kriminella där studiens syfte är att undersöka vilka faktorer som är viktiga för ex-kriminella att ta sig ur en kriminell livsstil. Studiens frågeställning lyder vilka faktorer har betydelse för övergången från kriminell till icke-kriminell? Studien är baserad på fem intervjuer utförda på män som är medlemmar i kamratföreningen KRIS (Kriminellas
Revansch i Samhället). Alla deltagare oavsett tidigare brottslighet, lever just nu ett liv utan kriminalitet. I studien används en kvalitativ metod som utformats av en tvärsnittsdesign, som innefattar semi-strukturerade intervjuer.
Respondenternas berättelser analyserades samt diskuterades utifrån Sampson och Laub’s åldersgraderande teori, likaså utifrån tidigare forskning som behandlar ämnet. Studiens resultat visar att det är individuellt vad som anses vara en viktig faktor för att ta sig ur en kriminell livsstil. Det som har kunnat igenkännas under intervjuerna är att det oftast är en eller flera faktorer som samspelar med varandra för att bidra till ett avståndstagande i kriminalitet. Tre faktorer har identifierats som betydelsefulla för att lämna en kriminell livsstil bakom sig; egen vilja, relationer samt stöd från samhället. Dessa behandlar centrala delar såsom motivation, relationer till familj, vänner och partner samt betydelsen av
behandling, studier samt identitetsförändring. De centrala delarna utformades på grund av att dessa har genomgående i studien visat sig vara de mest ackurata för intervjudeltagarna. En försvagad anknytning till någon av dessa faktorer har visat sig öka risken för att individen återfaller i kriminalitet. Tidigare forskning samt åldersgraderande teorin stöds genomgående i studien då de vändpunkter som ansetts betydelsefulla för ex-kriminella att ta sig ur brottsligheten är de som varit av betydelse för deltagarna i studien.
“
I DON’T WANT THEM TO
REMEMBER ME LIKE THAT”
A QUALITATIVE STUDY ABOUT THE WAY
OUT OF CRIMINALITY
ANESA MRAVAC
BITA MEHRABANI
LINNEA AXELSSON
Mravac. A, Mehrabani. B & Axelsson. L. “I don’t want them to remember me like that”. A qualitative study about the way out of criminality. Degree project in
criminology 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and
Society, Department of criminology 2020.
A growing interest for the occurrence of criminality in society has in some cases contributed to a neglection of former-criminal’s reintegration in the society. The study focuses on individuals that call themselves ex-criminals where the purpose of the study is to investigate which factors that are of an importance meaning for ex-criminals to get out of a criminal lifestyle. The question formulation of the study is which factors have a meaning for the transformation from a criminal to an ex-criminal? The study is based on five interviews performed on men who are members of the Swedish association KRIS (Criminals Return Into Society). All participant’s regardless previous delinquency, are living currently a life without criminality. The study uses qualitative method that is shaped by a cross-section design, that comprises semi-structured interviews.
The respondent’s stories were analysed and discussed from Sampson and Laub’s age-graded theory, as well as previous research dealing with the topic. The result of the study shows that it is individually to what is considered as an important factor to leave a criminal lifestyle. What has been recognized during the interviews is that there are usually one or more factors that interact with each other to contribute to a desistance in crime. Three factors have been identified as important to leave a criminal lifestyle behind; self-will, relations and community support. These address central parts as motivation, relationship to family, friends and partner but also the meaning of treatment, studies and identity change. These central sections were formulated because they throughout the study proved to be the most accurate for the interview participants. A weakened association to any of these factors has shown to increase the risk for the individual to relapse into criminality. Previous research as well as the age-graded theory are supported throughout the study because the turning points that are considered important for ex-criminals to get out of crime are those that have been of significance to the study participants.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...5
1.1 Syfte och frågeställning ...6
1.2 Avgränsning...…...6
1.3 Begreppsförklaring ...6
2. Tidigare forskning ...7
2.1 Tidigare forskning om vändpunkter...7
2.2 Maskulinitet och psykosociala faktorer ...7
2.3 Avståndstagande i kriminalitet ...8
3. Teori ...10
3.1 Åldersgraderande teori av informell social kontroll...10
3.2 Vändpunkter ...11
4. Metod ...12
4.1 Vetenskaplig utgångspunkt och förförståelse...12
4.2 Val av metod...12
4.3 Urvalsprocess ...13
4.4 Genomförande av intervjuer...14
4.5 Transkribering och analys av empirin...…….…...15
4.6 Etiska överväganden...15 5. Resultat...16 5.1 Egen vilja...17 5.2 Relationer...18
5.3 Samhällets stöd...21 6. Diskussion...23 6.1 Metoddiskussion...23
6.2 Resultatdiskussion...25 7. Slutsats...28 7.1 Slutdiskussion...28 7.2 Framtida forskning...29 8. Referenser...30 9. Bilagor...32 Bilaga 1. ...32 Bilaga 2. ...34
1. INLEDNING
Vi som individer hamnar i livssituationer som ofta är oförutsedda. Det kan vara livssituationer som bidrar till en drastisk förändring i både beteende men även livsstil. Dessa kan leda till att tidigare rutiner lämnas bakom och nya skapas där processen kan antingen ske frivilligt eller vara påverkad av utomstående faktorer. Kriminalitet är ett fenomen som under lång tid undersökts där forskare behandlar genomgående i sina teorier dess framkomst och bidragande faktorer. I dagens samhälle har man sett ett växande intresse för uppkomsten av kriminalitet i samband med att anmälningsbenägenheten ökat (Brå, 2020). I statistiken visar det sig att det har skett förändringar när det gäller återfallsmönster hos personer sedan 2003 (Brå, 2012). Vuxna som befinner sig i åldersgruppen 21-39 år och 40-59 år är den grupp där återfallsandelen minskat (a.a). Men hur kommer det sig? I många fall försummas ex-kriminellas återanpassning i samhället då ett stort fokus läggs på brottslighetens uppkomst. Det sker sällan att forskare försöker skapa en djupare förståelse för psykosociala förklaringar till de processer som är involverande gällande före-detta kriminellas återanpassning i samhället, som exempelvis äktenskap (Gadd, 2004). På så vis kan det vara viktigt att även belysa de faktorer som förklarar en minskad återfallsandel då detta är något som inte bör förbises. Då återstår frågan, vad är det som förklarar den minskade
återfallsandelen?
Det är inte lika många kriminologer som lagt ner tillräckligt med hängivenhet för att uppmärksamma det andra spektrumet av kriminalitet, avståndstagandet. Ett avståndstagande från kriminalitet har i många fall försummats av forskare. Det tas inte lika mycket hänsyn till individers transition från kriminell till icke-kriminellt beteende i vuxenlivet (Sampson & Laub, 1993). Dessa två professorer, Sampson och Laub, är några av de som belyst detta område. Deras arbete används
genomgående i denna studie.
Den process eller den transition en individ genomgår kan förklaras genom desistance. Ordet “desistance” används inom kriminologin för att förklara en individs avtagande i kriminalitet och innefattar fokus på den process där ens brottsliga involvering når sitt slut. Detta har i många fall kommit att bli en gåta för moderna kriminologins studier eftersom avtagandet i kriminalitet ser väldigt olika ut då betydelsen av personliga och sociala faktorer varierar för varje individ. Många studier har visat att avtagandet i kriminalitet är associerat med att man får en sysselsättning eller anställning. Däremot är inte detta den enda faktorn som bidrar till avtagandet utan även att man involveras i partnerskap eller skaffar familj (Farrall & Calverley, 2006).
Enligt en studie som utfördes av Maruna fanns det distinktion mellan de som avtar i kriminalitet samt de som fortsätter en kriminell karriär, så kallat persistence (Gadd, 2004). En markant skillnad är hur man ser på ett kriminellt avtagande. De som tenderar att fortsätta sin kriminella karriär trodde sig endast kunna lägga detta bakom sig om de råkar ut för en “lyckoträff”. Medan de som avtagit i kriminalitet ser sig själva som mottagare för utomstående faktorer som exempelvis en partner som hjälpt de att bryta den kriminella karriären. De som faller under kategorin desistant ansåg därmed sig själva ha möjligheten att även ge något tillbaka till samhället istället för att återfalla i brott (Gadd, 2004).
avtagande finns det fortfarande flera andra vändpunkter som kan komma att spela roll utöver de ovannämnda. Därmed kommer denna studie förhoppningsvis kunna bidra till en ökad kunskap om vilka faktorer som är motivationen till att före-detta kriminella gjort en ändring i deras liv. Med vetskapen om vilka faktorer som är av betydelse för att avta från kriminella handlingar, kan preventiva åtgärder stärkas men även var samhällets resurser kan riktas mot. Enligt Brå (2019) behöver kunskapen om brottsförebyggande frågor ökas och prioriteras både lokalt och nationellt. Det kan handla om hur olika behandlingar och program kan utvecklas inom kriminalvård och frivård för att återanpassa ex-kriminella i samhället och på så sätt förebygga återfall i kriminalitet.
1.1 Syfte och frågeställning
Studiens syfte är att med semi-strukturerade intervjuer upplysa om vilka faktorer och vilken/vilka anledning(ar) som bidragit till att tidigare kriminella lämnat kriminaliteten bakom sig. Detta kan bidra till framtida kunskap som kan tas tillvara vid preventiva arbeten. Studien utgår från frågeställningen:
• Vilka faktorer har betydelse för övergången från kriminell till icke-kriminell?
1.2 Avgränsning
Denna studie har avgränsat till att endast undersöka manliga KRIS-medlemmar som är minst 25 år. Studien har uteslutit kvinnor och endast fokuserat på män på grund av att tidigare forskning samt teorier mestadels behandlar män. Därmed ansågs det mer relevant att använda sig av män i undersökningen på grund av dess relevans för studiens syfte samt tidsbegränsningen.
1.3 Begreppsförklaring
I vissa fall kan det finnas oklarheter om vad som definierar begreppet kriminell. Utifrån Svenska Akademiens Ordbok (2019) förklaras det att de individer som någon gång begått en brottslig handling som anses brottsligt inom strafflagen faller under kategorin kriminell. Detta kan bidra till ytterligare oklarheter om vilka brottsliga handlingar som faller inom strafflagen. De utvalda informanterna i studien är medlemmar i kamratföreningen KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället) och anser sig själva vara tidigare kriminella. Därmed används
begreppet kriminell i denna studie genomgående med ett fokus på individer som själva anser sig varit kriminella tidigare oavsett brottslig handling.
Begreppet desistance används genomgående i denna studie eftersom ordet används inom kriminologin för att förklara en individs avtagande i kriminalitet. Detta innebär alltså den process där personens brottsliga involvering når sitt slut (Farrall & Calverley, 2006). Enligt Oxford Bibliographies (2009) definieras desistance som “the cessation of offending or other antisocial behavior”. Alltså upphörandet av brottsligt handlande samt antisocialt beteende. Däremot råder det ingen konsensus gällande benämningen (a.a). Det är även svårt att kategorisera vilka som bör tillhöra desistance-kategorin, är det de som avtagit i kriminalitet fem år sedan, tio år sedan eller fem månader sedan? Därmed kommer denna studie använda begreppet desistance med ett fokus på de individer som lagt sin
kriminella karriär bakom sig oavsett tidsspann, alltså att de i nuläget inte längre är involverad i brottsliga handlingar och påbörjat nya livsrutiner än de av kriminell karaktär.
Begreppet vändpunkter som är central i denna studie bidrar till en förståelse för förändringsprocesser i kriminellt beteende (Sampson & Laub, 2003). Vändpunkter kan förklaras som ett passage som med tillräcklig tid bidrar till en ny riktning eller riktkurs. Det sker genom att det tydliggörs att en skiftning i riktningen har skett (a.a). Det finns vändpunkter som är utav både positiv samt negativ karaktär, däremot kommer denna studie behandla vändpunkter som är utav positiv karaktär som leder till att en individ avtar från kriminaliteten.
Att leva en kriminell livsstil kan bidra till att individens prosociala vägar
förhindras, alltså de vägar som främjar social acceptans i ett samhälle. Det är även möjligt att när samhället avvisar en individ med antisocialt beteende, alltså
beteende som säger emot lagar och normer i ett samhälle, bidrar det till att
personen hamnar djupare i en kriminell livsstil. Det antisociala beteendet i sig kan leda till kriminell involvering som sedan leder till en kriminell livsstil (Jennings, 2016). Enligt Bergström (2010) förklaras en individ som har en kriminell livsstil som en individ som lever ett liv med ständigt impulsiva handlingar. Dessa individer känner oftast utanförskap i samhället. Bergström beskriver individerna som livsstilskriminella där de kan vara allmänt ansvarslösa och är sådana som ständigt begår brott samt bryter mot lagar. De beskrivs även som njutningslystnad och de som kränker andra människor (a.a).
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Tidigare forskning om vändpunkter
Carlssons (2011) avhandling utgår utifrån “The Stockholm Life Course Project” (SLCP) som genomfördes av Sarnecki och hans kollegor. Det är en longitudinell studie där de inkluderade endast män födda på 1950-talet. Denna longitudinella studie handlar om tre olika undersökningsgrupper där män med en kriminell karriär från 11 år och uppåt följts under en längre period (a.a). Syftet med studien var att få en detaljerad förståelse om faktorer och processer som bidrar till varför en individ börjar, fortsätter och avslutar att begå brott. Stort fokus i denna studien läggs på avslutet av den kriminella karriären. Carlsson (a.a) menar i sin
avhandling att de subjektiva faktorerna och de sociala faktorerna är förändringar som är viktiga för avståndet av den kriminella karriären. Subjektiva faktorerna är betydelsen av individens egna vilja, kognition och identitet. Med sociala faktorer syftas det på olika former av resurser utanför individen. Sådana faktorer kan vara att en individ får ett nytt jobb, gifter sig eller skaffar barn. Carlsson (a.a)
framhåller att dessa faktorer inte bör anses som själva “vändpunkten”, utan att dessa faktorer anses vara en process som kommer att påverka individen att avsluta den kriminella karriären. Exempelvis kommer familjebildning leda till att en individ förbättrar sitt självförtroende, känner mer ansvar och upplever en större självkontroll. Han påpekar att endast en vändpunkt inte räcker till för att avsluta den kriminella karriären utan det krävs fler olika vändpunkter i livet som
interagerar med varandra och som i sin tur kommer att påverka individen. Carlsson (a.a) anser att endast en specifik händelse inte kommer att upphöra den kriminella livsstilen och att upphörandet snarare är en process som sker under en längre period.
2.2 Maskulinitet och psykosociala faktorer
kritiska mot tidigare teorier om livsloppsperspektiv för att endast fokusera på faktorer om arbete och familjeliv som sådana utan att ta hänsyn till vilken effekt en stereotypisk mansroll har på dessa områden. Det kan handla om en analys av makt, större sociala konsekvenser och vilken betydelse mer komplexa sociala relationer har för män i fråga. Kritik har även riktas mot kriminologisk forskning om maskulinitet för att dra en alldeles för nära anknytning mellan kön och brottslighet, vilket leder till att det är svårt att se kriminella män som något annat än just kriminella. Därmed utgår Gadd och Farrall (a.a) främst från psykosociala faktorer i genomförande av intervjuer av de två männens livshistoria. Studiens hypotes omfattas av att orsaken till att manliga förbrytare förändras, beror på deras investeringar och anknytning till vissa sociala konfigurationer såsom relationer, institutioner och sociala diskurser samt hur deras erkännande och maktbefogenheter är ett resultat av personens sociala konfiguration.
Urvalet av män är baserat på teoretiska grunder och gemensamma faktorer för dessa två män, är att de har upprepade gånger varit involverade i allvarliga typer av brott som började i tonåren. De har även reproducerat ett anti-socialt beteende vilket i det här fallet innebär att båda två studiepersonerna har imiterat samma beteende som deras far genom att vara våldsam och frånvarande som pappa. Båda två visar sig även ha inlett processen av att avstå från kriminella handlingar och de har inte heller blivit åtalade för brott inom de tre senaste åren när intervjuerna genomfördes (Gadd & Farrall, 2004).
Resultatet av studien visar att männens historier är en konstruktion av maskulinitet i sättet de väljer att berätta om sitt liv (Gadd & Farrall, 2004). Tydligast är hur båda männen manifesterar ”hårdhet” i beskrivning av deras beteende och även hur de rättfärdigar deras handlingar genom att skylla på andra personer, såsom deras pappa och den problematiska barndomen. Droger och alkohol används också som ett sätt att lindra deras psykologiska svårigheter genom att slippa känna något överhuvudtaget.
Genom deras berättelser kan man konstatera att en analys av männens sociala och psykologiska beteendemönster är nödvändig för att förstå både deras involvering i kriminalitet och hur deras liv har förändrats. Mycket av deras beteende och
känslor är formade av sociala förväntningar om att exempelvis slå tillbaka, dölja sårbara känslor och ett kontrollbehov av privata och offentliga miljöer (Gadd & Farrall, 2004). Det är även viktigt att uppmärksamma uppfattningen som männen har om olika roller och identiteter. Det handlar om hur de ser på en ”bra” mamma och fru samt även hur de ser på sina egna identiteter som pappa, partner och brottsling. Gadd och Farrall (a.a) menar att mäns egna erfarenheter och uppfattningar av dessa sociala förväntningar är viktigt i forskningen om den kriminella karriären och meningsfullt för att förstå vägen in och ut ur kriminalitet.
2.3 Avståndstagande i kriminalitet
Maruna och Farrall (2004) nämner hur det finns två olika kategorier av avståndstagande i kriminalitet. Den ena är så kallat primary desistance eller deviance, då talas det om kortsiktiga avbrott i kriminalitet. Alltså ett mer
experimentellt beteende gentemot kriminella handlingar som oftast är kortvariga. Den andra typen av avståndstagande, secondary deviance, är istället den process där individer tar till sig rollen som icke-kriminella eller som en person som genomgått en reform. Här övergår beteendet av icke-kriminell till att faktiskt identifiera sig som en “förändrad person”. Däremot är det viktigt att förstå hur ett avtagande, desistance, i kriminalitet inte behöver betyda att processen har ett slut.
Detta eftersom det finns risk att individer återfaller i kriminalitet igen för att återigen göra ett avståndstagande (a.a) För många individer börjar oftast
gatubrottslighet som exempelvis droger och rån från tidiga tonår som ökar under vuxenlivet eller tidigt vuxenliv för att sedan minska när personen närmar sig åldern 30 (Farrell & Calverley, 2006). I tidigare forskning har vissa forskare kommit fram till att bevis finns för att desistance är förknippat med att man skaffar sig en anställning. Detta förklarade Meisenhelder (1977) vidare att det beror på att ett bra arbete bidrar till att männen kan upprätthålla goda och även viktiga ekonomiska samt sociala resurser. Liknande förklaringar skildrar Sampson och Laub (2003) där de menar att avståndstagare från kriminalitet är de som karaktäriseras som individer med goda arbetsvanor och är hårt arbetande. En annan gemensam faktor som ofta har hittats i tidigare forskning är hur individer avtar i kriminalitet ungefär samtidigt som de hamnar i partnerskap. Shover (1983) menar att skapandet av en ömsesidig relation med en kvinna, är ett förekommande mönster hos män som avtar i kriminalitet. Denna faktor eller vändpunkt kan ses som viktig när det gäller transformationen för dessa män och deras karriär. Denna vändpunkt diskuterades vidare där flera forskare som Cusson och Pinsonneault (1986), Mischkowitz (1994) samt West (1982) menade att det inte var själva relationen i sig som var viktig utan även att kvaliteten spelar en stor roll för den kriminella karriären. Det finns även andra faktorer som att bli förälder eller att ha barn som är associerat med desistance i kriminalitet (Farrell & Calverley, 2006). Men det är även viktigt att belysa, utöver dessa faktorer, hur en individs egen vilja samt motivation är en ytterligare nyckel till att avta i kriminalitet. Både Burnett (1992) och Farrall (2002) har i sina tidigare forskning nämnt hur individer som rapporterat om att de kunnat avta eller vill avta i kriminalitet är de som med störst sannolikhet avtog i kriminalitet. Medan de som rapporterade att de fortfarande var osäkra på om de vill avta är de som med minst sannolikhet avtog.
På samma sätt som det finns två olika kategorier av avståndstagande i kriminalitet finns det även två kategorier av avståndstagare (Farrell & Calverley, 2006). Adolescent-limited-förbrytare börjar sina kriminella banor när de övergår till tonåren och avslutas när de hamnar i vuxenlivet. Life-course persistent-förbrytare startar däremot sin kriminella bana betydligt tidigare, så tidigt som redan vid 10 års ålder kan de vara involverade i problematik. Dessa individer fortsätter i dessa banor fram tills de är 30, 40 och 50 år. Dock är detta inte det enda som skiljer dessa kategorier åt, utan även hur dessa individer avtar i kriminalitet. Adolescent-limited drar sig ur dessa banor i samband med att de går ut skolan, börjar arbeta och flyttar hemifrån. Det är inte heller ovanligt att de skaffar familj. Jämfört med life-course persistent-individerna genomgår de inte så pass “radikal”
omorganisering av sig själva utan växer mer från det kriminella livet. På så vis när life-course persistent-individerna avtar i kriminalitet finns det olika
bakomliggande faktorer, motivationer samt processer som bidragit till ett
avtagande. Det finns även risk för att vissa av individerna får en “falsk start” vid avtagandet, eftersom de går igenom många förhinder för att nå en reform. Detta kan gälla exempelvis äktenskap/relationer och anställning. När dessa väl går bra finns en önskan och motivation för att avta. Medan om dessa skiftar mot det negativa kan sannolikheten öka för att återfalla (a.a).
3. TEORI
Här redovisas ett fokus på Sampson och Laub’s åldergraderande teori av informell social kontroll med ett fokus på teorins del om vändpunkter. Centrala begrepp för teorin redovisas och vidare nämns centrala aspekter av teorin om vändpunkter med koppling till informell social kontroll.
3.1 Åldersgraderande teori av informell social kontroll
Insamlad data från västerländska samhällen tyder på att våldsbrott och
egendomsbrott ökar drastiskt under tonåren och har sin pik i åldern 16-18 år. På så vis har man visat hur åldersspecifik brottslighet når sin topp under just senare tonåren för att avta med tiden genomgående i vuxenlivet (Sampson & Laub, 1993). För att förklara detta vidare utvecklade Sampson och Laub en
åldersgraderad teori, där informell social kontroll betonas. Detta eftersom Sampson och Laub’s teori är en vidareutveckling av Hirschis sociala kontroll teori, där syftet är att skapa en teori som tar hänsyn till livsförloppsperspektivet för att belysa varför vissa avtar i brottslighet medan andra fortsätter. Därmed talas det om hur individers informella sociala kontroll bidrar till att en person avtar i eller fortsätter med kriminella handlingar. Det finns vissa faktorer som spelar roll för en förståelse av den stabilitet och förändring som sker i individuellas
kriminella beteende under deras livsförlopp, som exempelvis rutinaktivitet och egen vilja. På så vis är den åldersgraderande teorin, med fokus på informell social kontroll, en dynamisk teori där flera faktorer har en påverkan på individers
avståndstagande i kriminalitet men även dess kontinuitet (a.a).
Det finns skillnad i vad ett avståndstagande samt kontinuitet innebär, alltså desistance och persistence. Desistance från kriminella aktiviteter menar upphörandet eller avståndstagande från brottslig aktivitet. Persistance talar
däremot om en fortsatt kriminell livsstil som kan innefatta variation i kriminalitet, gripande till och från osv. Trots att dessa två benämningar existerar går det inte att garantera att individer som tagit avstånd från kriminella handlingar under långa perioder, som kan sträcka sig upp till 10 år, inte kommer att återfalla (Sampson & Laub, 2003). Däremot finns det vägar av utveckling, livsevent och vändpunkter som kan bidra till ett avståndstagande. Det talas därför om trajectory, transitions och turning points. Trajectory är den väg av utveckling som gäller under
livsspannet som hänvisar till långsiktiga mönster av beteenden. Dessa kan
exempelvis vara arbete och äktenskap. Detta i sig är indelat i sekvenser, så kallade transitions som talar om livsevent som sker genomgående i trajectory och dessa kan utvecklas under korta tidsspann. Det kan exempelvis vara första arbetet eller första äktenskapet. En sammankoppling av dessa två kan generera så kallade turning points, alltså vändpunkter. Dessa bidrar till en förändring i individens liv samt en omställning i personens livsväg (Sampson & Laub, 1993).
Sampson och Laub (2003) argumenterar för att persistance i kriminalitet går att förklara med hjälp av avsaknaden av social kontroll, egen vilja samt vissa
strukturerade rutinaktiviteter. Medan ett avståndstagande i kriminalitet är ett sorts sammanflöde av dessa. Däremot behöver inte desistance endast innefatta en väg för avståndstagande, utan kan innefatta multipla vägar. På så vis är syftet att lägga ett större fokus på ett avståndstagande och den informella sociala kontrollen som sker genom livsspannet. Betoning läggs på arbete, familj, militären samt egen vilja eller så kallat “human agency”. Sampson och Laub (a.a) nämner en
och arbete spelar en stor roll för att ha tillfredsställande och meningsfulla relationer. En avsaknad i dessa kan förklaras av att man är i miljöer där det sker avvikelser och brottsligt beteende. Därmed förklaras det hur familj och arbete spelar en viktig roll för att strukturera rutinaktiviteter och möjliggör eller
omöjliggör kriminalitet under livsspannet. Däremot förklarar Sampson och Laub (a.a) hur den informella sociala kontrollen framträder mer ju äldre man blir, alltså hur individers sociala band har en interaktion med deras ålder, samt hur markant vändpunkter som exempelvis arbete och äktenskap/relationer är för att förstå individers förändringsprocess under livscykeln i deras kriminella aktiviteter.
3.2 Vändpunkter
Vändpunkter, eller så kallade turning points, har en stor betydelse för att kunna förstå förändringsprocesser i kriminellt beteende. Det finns ett antal olika faktorer som samspelar med varandra och som kan var avgörande för en individs avslut av den kriminella karriären (Sampson & Laub, 2003). Bland män har äktenskap men även relationer visat sig vara en faktor till ett avståndstagande i kriminalitet. Oftast är det inte själva äktenskapet eller relationen i sig som bidrar till en förändring i kriminella beteenden utan snarare den anknytning som skapas i samband med detta. Skapandet av ett socialt band är i sig själv som en process av investering där bandet växer sig starkare och man undviker kriminalitet då mycket står på spel. Ett avståndstagande gällande denna vändpunkt kan även förklaras genom att individen spenderar mindre tid åt kriminella umgängen och aktiviteter. Däremot om äktenskap eller relationer skulle vara frånvarande eller vara
tillgängliga men karaktäriseras av svag anknytning ökar risken för fortsatt
kriminellt beteende. Ett föräldraskap leder även till att mindre tid läggs på att begå brottsliga handlingar och mer tid läggs på familjen vilket i sin tur bidrar till nya rutiner och ökad social kontroll från den andra partnern (a.a).
Arbete kan ses som en vändpunkt som bidrar till ett avståndstagande från
kriminalitet. Sampson och Laub (1993) analyserade och kom fram till att stabilitet på arbetet är starkt relaterat till desistance. Detta kan liknas vid äktenskap och relationer. Stabilitet på arbetet med goda anknytningar till medarbetare och arbetsrestriktioner kan öka den informella sociala kontrollen. En interdependens bidrar till ett reciprocitet på grund av de sociala anknytningarna som finns mellan individen och arbetet som en social institution. På så vis minskar möjligheten till att kriminell benägenhet leder till kriminellt handlande (Sampson & Laub, 2003). Egen vilja (human agency) kan ses som en tredje vändpunkt. Individer ansvarar själva och gör egna beslut för hur deras liv ska se ut och hur det ska byggas upp. Utöver egen vilja spelar även kontextuella situationer och rutinaktiviteter en stor roll för förståelsen av stabilitet och förändring i kriminellt beteende under livsspannet. Ett kriminellt beteende handlar om mer än avsaknaden eller
försvagandet av sociala band, utan också om egen vilja som är ett viktig element för att skapa en förståelse (Sampson & Laub, 2003).
Dessa vändpunkter kan bidra till förändringar i den kriminella banan för somliga individer. Däremot finns det individer där dessa faktorer inte fungerar effektivt eller individer som genomgår andra vändpunkter som bidrar till ett
avståndstagande från kriminalitet. Det är viktigt att ha i åtanke hur desistance inte alltid sker på grund av enstaka händelser utan att upphörandet av den kriminella karriären är en process som sker gradvis. Förändringsprocessen sker genom egen
viljan som i sig samspelar med strukturella och situationella faktorer (Sampson och Laub, 2003).
4. METOD
4.1 Vetenskaplig utgångspunkt och förförståelse
Syftet med denna uppsats är att belysa de faktorer som bidragit till att före-detta kriminella lämnat kriminaliteten bakom sig. I detta fall är det viktigt att ha i åtanke att irrationella handlingar i intervjuarens ögon och öron inte behöver upplevas som irrationella hos någon annan eller hos respondenterna. Därmed kan det vara en bra förutsättning att utgå från tolkningsläran hermeneutik. Detta eftersom hermeneutiken utgår från inkännandet utöver människans fem sinnen. Det blir ett sätt att förstå än att endast begripa saker intellektuellt. På så vis expanderar personens tolkning och syn när det gäller att förstå dessa individers handlingar och resultatet av de (Thurén, 2007).
Utöver våra fem sinnen uppfattar vi även verkligheten via tolkningar, som kan kallas för förförståelse (Thurén, 2007). Detta är något som oftast sker omedvetet. Förförståelsen präglar vårt sätt att se på verkligheten och utan den skulle vi inte förstå något, eftersom allt vi hör, ser, tycker och tänker är baserat på
förförståelsen. Förförståelsen är däremot något som man socialiseras in i och det går därför inte att säga att det är fel att ha en viss förförståelse. Dock för att undvika missförstånd eller fördomar kan man utgå från den hermeneutiska cirkeln. Den hermeneutiska cirkeln bidrar till att fördjupa och utöka sin kunskap eftersom kunskap är i en konstant process. I tolkning av den hermeneutiska cirkeln närmar man sig ett objekt eller en studie med vissa förutfattade meningar, förförståelse. När man sedan tar avstånd från dessa förutfattade meningar
bearbetas förförståelsen med hjälp av erfarenheter. Därmed kommer både ens kunskap, förförståelse och uppfattningar konstant vara i revidering. Växelspelet mellan förförståelsen och erfarenhet eller teori och praktik är det som kallas för den hermeneutiska cirkeln (a.a).
Det som format förförståelsen för skribenter i denna studie är förkunskaper inom tidigare forskning samt områden inom utbildningen som behandlat studiens ämne. Innan intervjuerna samt under intervjuprocessen fanns det en prägling av
individuella förförståelser som bidragit till hur man uppfattar och ser på olika situationer. Det har i sin tur möjligtvis påverkat de valda frågorna som ställdes under intervjuerna. De förkunskaper som fanns innan studiens gång samt i början hos de som utför studien, har individuellt bearbetats i samband med bemötandet av respondenterna samt deras olika berättelser.
4.2 Val av metod
I studien används en kvalitativ metod som utformats av en tvärsnittsdesign. Valet att utföra en kvalitativ metod baseras på att få en mer djupgående förståelse för vilka faktorer som är avgörande för vägen ut ur kriminalitet samt synliggöra deltagarna egna uppfattning om varför de valt att avsluta sina kriminella handlingar. Därmed är det inte heller meningen att studien ska kunna generaliseras (Bryman, 2011). Lämpligast är följaktligen att utföra en
intervjustudie för att individer själva ska få använda egna ord för att beskriva vad som har lett till att de valt att avstå från kriminalitet. Studien kommer att behandla flera personers erfarenheter av att avsluta sitt kriminella liv vilket innebär att en
tvärsnittsdesign är att föredra. Tvärsnittsdesign innebär att man samlar in data från flera fall vid en viss tidpunkt (a.a). I det här fallet genomfördes flera
semi-strukturerade intervjuer under ett tillfälle. Semi-semi-strukturerade intervjuer används fördelaktigt i och med att fokus läggs på att få svar på studiens specifika
frågeställning. En intervjuguide (se bilaga 2) har därför valts att användas som ett slags manus för att säkerställa att frågeställningarna besvaras (a.a).
4.3 Urvalsprocess
Urvalet för den här studien har bestått av fem män i ålder mellan 30-52 som gemensamt är medlemmar i KRIS och har avslutat ett kriminellt liv. Männens ålder har avgränsats till att vara 25 år eller äldre och är baserat på att avtagande i återfall synligt sjunker efter 18-20 års ålder och återfallsandelen stabiliseras efter 25 års ålder (Brå, 2012). Därmed är det relevant att undersöka denna
ålderskategori för att urvalet ska omfatta människor som har haft en fortsatt kriminell karriär utöver just ungdomsbrottslighet som är vanligast hos män. I tabellen nedan presenteras de fem deltagarna med ett fiktivt namn, deras ålder och hur länge de har varit fri från kriminalitet för att tydliggöra bilden av
undersökningspersonerna (se tabell 1). Från tabellen går det att utläsa att Lars är 31 år och har varit fri från kriminalitet i två år. Simon är 46 år och varit fri från kriminalitet i två år. Peter är 52 år och avtog från kriminalitet för nio månader sedan. Adam är 30 år och avtog från kriminalitet för 1,5-2 år sedan. Linus är 49 år gammal och avtog senaste från kriminalitet för tre år sedan.
Tabell 1. Presentation av urvalspersonerna utifrån fiktivt namn, ålder och när de
senast avtog från kriminalitet.
Fiktivt namn Ålder Tid sen de senast avtog från kriminalitet
Lars 31 år 2 år sedan Simon 46 år 2 år sedan Peter 52 år 9 månader sedan Adam 30 år 1,5-2 år sedan
Linus 49 år 3 år sedan
Urvalet har tagits fram genom ett så kallat målinriktat urval som, enligt Bryman (2011), går ut på att strategiskt välja ut deltagare utefter sin egen
problemformulering. Relevanta personer och organisationer väljs ut för att bilda sig en förståelse för den sociala företeelse som vill studeras (a.a). Utifrån de önskade kriterierna har personerna tagits fram med hjälp av organisationen KRIS som hjälper före-detta kriminella att återanpassa sig i samhället (KRIS, 2020). Medlemmarna i KRIS har själva anmält sig för att delta i studien efter ett utskick av informationsbrevet där studiens syfte och urvalskriterier står beskrivet. Därmed
har intervjuer genomförts av deltagare som har funnits aktuella vid tillfället vilket även kan beskrivas som ett bekvämlighetsurval. Det betyder att urvalet genomförs av personer som är tillgängliga för tillfället (Bryman, 2011). Motivering till antalet deltagare grundar sig främst i studiens tidsbegränsning men som däremot ansågs tillräckligt för att få fram ett resultat som täcker studiens syfte att
undersöka. Innan studien påbörjades var tanken att urvalet skulle innefatta 6-7 personer men som sedan blev fem personer. Detta beror på att studiens
urvalskriterier begränsade tillgängligheten av potentiella deltagare från KRIS i samband med rådande omständigheter (covid-19). Däremot ansågs inte urvalet om fem personer som ett problem för att täcka studiens syfte.
4.4 Genomförande av intervjuer
För en framgångsrik intervju krävs det mellanmänskliga kompetenser (Ahrne och Svensson, 2015). Det kan innefatta att tydliggöra att man lyssnar och är
intresserad av det som respondenten har att säga. Det är även viktigt att vänligt kunna upprepa om någon fråga inte förstås av den andra parten. För att få ett flyt och få respondenten att förklara mer går det även att med hjälp av personens svar ställa följdfrågor. Detta för att även skapa ett flyt under intervju gången. Det är även viktigt att visa att man är där för att lyssna på personen och är lyhörd. Detta kan man göra genom att ställa frågor som “Berätta lite om dig själv” för en mer genuin process. Vid tillåtelse från respondenten finns möjligheten att spela in intervjun. Det är därför viktigt att inleda samtalet med att presentera syftet med studien, förklara om samtycke och även frivilligt deltagande.
Två av studiens intervjuer har genomförts i KRIS lokal medan tre av intervjuerna utfördes över telefon i hemmet. Samtliga intervjuer genomfördes under två veckors tid där varje intervju varierade i tidsspann, mellan 10-15 min. Dessa har spelats in men även stödanteckningar har tagits av vissa i studien under intervjun för att få ett mer noggrant och säkert datamaterial att arbeta med.
Stödanteckningarna kan vara till för att även fånga upp det som inspelningar inte kan som exempelvis gester eller ord som har betydelse för studien som
intervjuaren vill understryka (Ahrne och Svensson, 2015). Anteckningarna har även inkluderat beskrivning av miljön där intervjun har ägt rum eller eventuella störningsmoment som kan ha skett i samband med intervjun som kan komma att ha en påverkan. Att intervjun spelades in blir ett sätt att stärka naturliga
begränsningar såsom minne, men även för att som intervjuare vara närvarande och inte störa den som blir intervjuad med att behöva ta anteckningar (Bryman,
2011).
Intervjuprocessen påbörjades genom kontakt med KRIS:s verksamhetschef för att säkerställa att studien var möjlig att genomföra. När en samtyckesblankett skrevs under av verksamhetschefen mottog denne ett informationsbrev (se bilaga 1) som potentiella deltagare sedan kunde ta del av. När datum och tid var avsatt utfördes två intervjuer i KRIS lokaler. De resterande tre intervjuerna utfördes genom ett mottagande av deltagarnas kontaktuppgifter från verksamhetschefen som sedan planerades in för telefonintervjuer. Dessa genomfördes i egna hemmiljöer utan någon risk för avbrott eller störning. Telefonintervjuer gjordes på grund av rådande omständigheter (covid-19) som påverkar både intervjuarnas samt
deltagarnas olika förutsättningar att fysiskt kunna närvara under intervjun. Det har bidragit till att planeringen behövt utgå från deltagarnas behov för att de på ett tryggt sätt ska kunna delta i studien. Därför har en kombination mellan fysiska och telefonintervjuer genomförts. Under varje intervju har två av författarna varit
närvarande där en person har ansvarat för intervjun och den andra har skrivit stödanteckningar. Medan under ett intervjutillfälle gjordes intervjun av endast en författare. Samtliga författare har ansvarat för själva intervjun där arbetet fördelats lika i den mån det går. För att intervjun ska kännas trygg och öppna upp en god atmosfär för respondenten inleddes samtalet med att presentera studiens syfte, presentation av personerna involverade i studien, anonymitet samt frivillighet till deltagande. Det inhämtades skriftliga samtycken från respondenterna för ett deltagande i studien vid varje intervjutillfället. Detta gällde dock de fysiska intervjuerna, medan ett samtycke vid telefon-intervjuerna sades muntligt. Därefter meddelades det tydligt att intervjun kommer att spelas in, och med ett
godkännande från deltagaren kunde intervjun fortsätta. Intervjun påbörjas med att respondenten får möjligheten att berätta kortfattat om sig själv för att skapa en lättsam känsla. Eftersom intervjun följde en intervjuguide (se bilaga 2) fanns redan några följdfrågor klara, dock utefter respondenternas svar kunde ytterligare följdfrågor tillkomma som varierar från varje deltagare. Intervjuguiden fungerade som en mall att utgå ifrån för att intervjuerna i så stor utsträckning som möjligt ska behandlas lika.
4.5 Transkribering och analys av empirin
Efter varje intervju ska dessa analyseras och behandlas, där det första steget är transkribering. Som forskare kan processen för transkribering bli ett sätt att lära sig av materialet och ifrågasätta ens förförståelse och även bidra till ökad kunskap (Ahrne och Svensson, 2015). Det har även varit viktigt att så strax inpå intervjuns avslut påbörja transkriberingen för att hålla minnet färskt och effektivisera
tolkningen. Varje person transkriberade för ansvarande intervju vilket bidrar till en mer djupare analys av materialet än om någon annan hade utfört
transkriberingen. Tolkningen och analysen av materialet är en ständig pågående process som genomgår under intervjun, mellan intervjuer, vid transkribering samt efter intervju och transkribering (a.a). Under denna process analyseras det som sägs för att finna ett mönster mellan olika deltagare i hänsyn till teori och tidigare forskning.
I transkriberingen har personen som ansvarat för intervjun skrivit ned vad som ordagrant sagts under intervjun. Däremot har irrelevanta delar av intervjun tagits bort från transkribering för att studien ska hållas inom ramen för sitt syfte. Till en viss del har även språket justerats för att göras mer läsvänligt, såsom slang, vissa stakningar och upprepningar.
Av den insamlade empirin har en tematisk analys genomförts där det utskrivna materialet delats in i tre teman som är baserad på studiens frågeställning. I analysen av empirin har författarna sökt efter repetitioner för att belysa vilka teman i intervjuerna som återkommer hos flera deltagare. Även på vilket sätt deltagarna har skilt sig åt i vissa teman men även likheter. Det kan handla om exempelvis vissa uttryck eller händelser som kan ge en bild av hur vissa och specifika faktorer har haft betydelse för deltagarnas kriminella avslut. Dessa teman är faktorer om egen vilja, relationer samt samhällets stöd som förklarar respondenternas anledningar till ett kriminellt avtagande (se tabell 2). Därefter har analysens tema delats in i förklarande subteman för att tydliggöra varje temas innehåll.
I studiens insamling av data innefattas information som i flera olika avseenden är av etiskt känslig karaktär. Studien omfattas av känsliga personuppgifter såsom namn, ålder, kön samt medlemskap i KRIS. Innan datainsamlingen påbörjades genomgick studien en etikprövning (löpnummer 42). När denna godkändes och eventuella rekommendationer om redigering gällande studien implementerades i arbetet, påbörjades datainsamlingen. Datainsamlingen inkluderar även
ljudinspelning av respondenterna vilket också måste tas i etiskt beaktande. Risken finns att dessa personuppgifter sammantaget kan identifiera en viss person, enligt dataskyddsförordningen (GDPR), 2016:679. De insamlade personuppgifterna som presenteras i uppsatsen bör kritiskt övervägas och är avgörande för deltagarnas integritet.
Deltagandet i studien kan även medföra att respondenterna drabbas av obehag när de får reflektera över känsliga minnen under intervjun. För att hantera sådana risker läggs stor vikt vid hur uppgifterna behandlas och bevaras. Det är därför viktigt att ta hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna, för att kunna skapa en trygg miljö för respondenterna i studien. Vetenskapsrådet (2002) nämner fyra huvudkrav som studien måste förhålla sig till: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Ett informationsbrev (se bilaga 1) skrevs och lämnades till KRIS
verksamhetsansvarig som tydligt innefattade information om studien och dess syfte, information om vilka som utför studien, metod, frivilligt deltagande, rättigheten till att avbryta sin medverkan, hantering av insamlad data,
kontaktuppgifter till personerna som utför studien samt handledarens namn och kontaktuppgifter. Detta uppfyller alltså informationskravet.
För att uppfylla samtyckeskravet samlades både en samtyckesblankett från verksamhetsansvarig och deltagarna in. Eftersom insamlad data innefattar ett innehåll utav etiskt känslighet är det viktigt att få in samtyckesblanketter från båda dessa innan intervjuerna kan ske. På detta vis klargör man vilka rättigheter som informanterna har.
Innan intervjuerna presenterades det tydligt att den insamlade data inte kommer att användas för något annat ändamål än endast denna studie. Det informerades att allt material som samlas in, såsom ljudinspelningar och anteckningar, endast kommer att behandlas av de som utför studien. Materialet bevaras även
konfidentiellt utom räckhåll från obehöriga på USB-sticka som bevaras i säkert fack tillsammans med anteckningar tagna från intervjuerna. Känsliga uppgifter som inte relevanta för studien kommer inte att redovisas i uppsatsen. Fiktiva namn används för att avidentifiera respondenterna. Deltagarna var även medvetna om att de kan avbryta sin medverkan när som helst under intervjun. Detta utgör kriterierna för konfidentialitetskravet.
Nyttjandekravet uppfylldes i samband med att deltagarna informerades att all
insamlad data endast kommer att förbrukas i studiens syfte där all material endast kommer att behandlas av de som utför studien. Detta informerades både muntligt på plats innan intervjun samt i informationsbrevet som tilldelades varje
respondent. Slutligen kommer all data att raderas efter studiens avslut. All förhandsinformation givet till både verksamhetschef samt respondenterna blir ett sätt för de att förbereda sig inför intervjun samt studien. Det observerades därmed inga effekter av förhandsinformationen på respondenternas berättelser
(Vetenskapsrådet, 2002).
I denna del presenteras det empiriska material. Resultatet har delats in i tre huvudteman med förklarande subteman. Tabellen nedan visar den tematiska indelning, vilket är teman om egen vilja, relationer och samhällets stöd (se tabell 2).
Tabell 2. En tematisk indelning utifrån frågeställning samt med förklarande
subteman.
Frågeställning Teman Subteman
Vilka faktorer har betydelse för övergången från kriminell till icke-kriminell?
Egen vilja Motivation
Relationer Relationer till familj Relationer till vänner Relationer till partner Samhällets stöd Behandling Identitetsförändring 5.1 Egen vilja
Informanterna påpekade flera gånger under intervjun att den inre viljan är den mest centrala faktorn när en livsstilsförändring ska genomföras. De menar att valet måste komma inifrån för att lyckas med att ta avstånd från den kriminella livsstilen och att all stöd som en individ får utifrån samhället och omgivningen kommer att vara gynnsam för att man ska lyckas.
En av informanterna, Adam, hade problem med missbruk vilket innebar att hans upphörande av den kriminella livsstilen var kopplat till missbruk. Adam berättade att han insåg att familjen började ta avstånd från honom, pengarna började ta slut och han hade ingen energi kvar att fortsätta begå brott.
Jag ville ju vid en tidpunkt bli clean liksom när jag märkte att drogerna inte fungerade när jag inte hade någon kvar, pengar på fickan var slut och jag orkade inte skaffa mer pengar. Då bäst att jag förändrar mitt…(Adam)
Utifrån Adams citat påpekar han att drogerna inte längre fungerade för honom vilket kommer att leda till upphörande process som innebar att Adam valde att avsluta den kriminella livsstilen. Denna upphörande process är kopplad med egen vilja vilket vidare ledde till att han började söka hjälp och hitta en ny väg i livet.
Jag måste vilja, vill inte jag sluta med kriminalitet eller droger så kommer inte jag sluta. Men jag behöver också hjälp av omgivningen. Jag behöver dels att föräldrar stänger dörren kanske inte hjälpte till betala räkningar och sådär, att kompisar tar avstånd… jag behöver också hjälp av t.ex.
Han påpekade att tack vare den starka viljan kunde han, tillsammans med socialens hjälp och hans behandling, avsluta den kriminella livsstilen. Adam menar att den starka viljan kommer först och därefter kan individen finna stöd och hjälp från olika organisationer för att inte återfalla i kriminalitet.
En av informanterna vid namnet Lars levde i en omgivning där kriminalitet ansågs vara en livsstil. Lars: “Det var en livsstil man är uppväxt i trakten mannen, jag
visste ingen annan väg”. Han började sin kriminella livsstil när han var 13 år. Men
med tiden hand blev äldre insåg han att dessa “snabba pengar” som han tjänade inte hade någon betydelse och att det inte fanns någon mening att fortsätta leva det kriminella livet längre.
Men nu när man är laglig då känner man att man inte kan göra så som man gjort innan, göra som jag vill. Man uppskattar mer pengar. Ingenting kan hjälpa en, man måste hjälpa sig själv. Om man inte själv vill så
kommer det inte hända. Jag har varit nykter nu i två och ett halvt år och ja jag är inte impulsiv. (Lars)
I stycket ovan betonar även Lars att det endast är du själv som kan förändra ditt liv och utan egen vilja kommer inte livet att förändras. Han uttrycker även under intervjun “att ingen annan kan göra den här förändringen åt dig utan du måste
vilja det själv”. Han menar vidare att denna förändringen har bidragit till att hans
syn på pengar ändrades samt att hans självbild förändrats.
Peter bestämde sig första gången när han var 26 år att avta från den kriminella livsstilen och att han inte längre ville leva det gamla livet eftersom han i stort sett gick in och ut ur fängelset hela tiden. Hans val kan tolkas som en inre vilja och motivation. Peter: “Då insåg jag att det här håller ju inte. Så jag bara la ner.
Så jag bara la ner att knarka och alltihopa sånt.”.
5.2 Relationer
Majoriteten av informanterna uttrycker på något sätt betydelsen av relationer i deras berättelser om avtagande av kriminalitet. De allra flesta uttrycker betydelsen av deras familj och hur de har påverkat deras insikt att avbryta den kriminella livsstilen. De vill kunna finnas där för sina närstående och inte göra dem besvikna som tidigare. På frågan vilka drivkrafter som bidrog till att dra sig ur
kriminaliteten förklarar Simon att han inte vill förlora den kontakten han har återfunnit med sina vuxna barn nu.
…jag hade bra kontakt med mina barn, de är vuxna nu, och jag kände mycket att jag svek de när de var barn och jag vill inte svika de nu. Jag vill finnas där för de. (Simon)
Även Peter beskriver vikten av relationen till hans syskonbarn. Han beskriver hur hans kriminella handlingar även beblandades med familjen genom att ge stulna saker till sina syskonbarn. Han berättar hur det skapar en dålig bild av honom som morbror/farbror och att det därmed inte finns något värde i att vara kriminell. Peter: “Jag är kriminell i deras ögon och tjuv. Och narkoman. Och jag vill inte att
dom ska minnas mig så. Där har du min största drivkraft”. Han talar även om hur
infekterat relationerna till hans närstående och att framtiden driver honom till att avstå från kriminalitet.
Alltså, jag mår inte dåligt över det jag har gjort och den kriminaliteten jag har gjort för den kan jag inte göra någonting åt. Men jag kan göra
någonting åt min framtid. (Peter)
Han har även blivit medveten om sina egna och hans närståendes känslor. Det handlar mycket om en förändrad medvetenhet hos Peter där han har kommit till insikt med hur hans beteende influerar hans familj. Hans medvetenhet i vilken omfattning andra personer runt omkring honom påverkas av hans handlingar använder han som sin drivkraft. Han talar om syskonbarnens känslor om empati och oro för honom och att han till sist kommer bli tvungen att bryta kontakten med familjen om han inte ändrar sig.
…det är ju inte rättvist att en 12-åring ska gå och vara orolig för mig, att polisen ska ta mig/.../Men gör jag ingenting åt det så blir jag tvungen att bryta den kontakten med dom och då blir valet väldigt enkelt. Drivkraften är egentligen kärlek. Kärlek till min familj. Och få vara en bättre
människa. (Peter)
Adam beskriver även hur relationen till hans familj blev så pass dålig av hans kriminella handlingar att de till slut var tvungna att bryta kontakten med Adam. Under lång tid hade hans familj försökt hjälpa honom genom att betala hans räkningar och handlade mat åt honom. Hans föräldrar insåg till slut att de endast hjälpte honom att kunna lägga mer pengar på droger och att de var ett slags medberoende till hans missbruk. Det gjorde att de valde att ta avstånd helt från Adam. Avståndstagandet från familjen och att han även förlorade sitt arbete och bostad blev hans vändpunkt.
Det var jobbigt när det inte kom någon mat och då när inte räkningarna var betalda, när jag inte kunde gå hem till min syster och äta mat. Alla bara stängde dörren och det var det jag behövde för att sluta. (Adam)
Relationer till vänner beskrivs också som viktig för informanterna. I det här sammanhanget handlar det främst om att kunna skilja mellan dåliga och bra vänner. Simon berättar att under hans andra återfall i kriminaliteten var många av hans gamla kriminella vänner inte närvarande längre. De hade förändrat sitt liv och var numera nyktra. Det gjorde att han omgav sig med människor som han egentligen inte ville vara med, endast för att kunna få ihop pengar och upprätthålla den kriminella livsstilen. Det blev sedan hans drivkraft till att dra sig ur
kriminaliteten för att den livsstilen inte var värd att leva för samt en motivation för att kunna umgås med de vänner som han verkligen brydde sig om.
Alla de jag känner som jag tycker om är nyktra på något sätt och har ändrat sina liv, de lever inte kriminella liv idag. De jag tycker om liksom, så att alla mina vänner var inte där utan jag omgav mig med människor jag inte ville omge mig med. (Simon)
Adam beskriver även vikten av att idag umgås med människor med samma vilja och gemensamma mål och därav är organisationer som KRIS och Anonyma Narkomaner (NA) väldigt viktiga för honom. Det bidrar till en gemenskap som
gör att han avstår från kriminalitet och narkotika. Han beskriver hur han behöver hjälp från sin omgivning för att kunna förändra sin kriminella livsstil. Han har avslutat relationen till sitt tidigare umgänge och hittat nya vänner som stämmer överens med de livsförändringar han vidtagit.
Att hitta nyktra vänner och vänner som är på samma stadie som du och vill samma sak som du är superviktigt. Jag kan inte leva kvar i samma umgängeskrets som jag levde tidigare. (Adam)
Simon och Peter talar även om relationen till sin partner som en del av den
kriminella livsstilen. I det här fallet handlar det däremot om både en anledning till att avstå från kriminalitet men även en bidragande faktor till deras återfall i kriminaliteten. Simon berättar att han för första gången försökte avsluta sin kriminella karriär för tio år sedan. Under den perioden på ungefär fem år var han nykter och fick tillbaka kontakten med sina barn, han gifte sig och skaffade ett jobb som gick ut på att hjälpa narkomaner och kriminella in i samhället igen. Han beskriver att han hjälpte alla andra men glömde bort sig själv vilket gjorde att han föll tillbaka i missbruket. Därmed förlorade han sin fru, sin son och sitt arbete. Han förklarar att anledningen till att han återupptog kriminaliteten igen var på grund av sin skilsmässa och att hans son fosterhemsplacerades.
Jag gifte mig när jag var nykter. Det var en orsak till att jag började igen, eftersom jag skilde mig och fosterhemsplacerade min son. Det klarade jag inte av rent känslomässigt… (Simon)
Peter var också fri från kriminalitet i 14 års tid men återföll återigen när han var runt 40 år. Han förklarar sitt återfall med anledning av att hans fru var otrogen. Däremot beskriver han att inte otroheten i sig som den bakomliggande faktorn till hans återfall utan kan mer förklaras som att de utlöste hans återfall.
Jag tappade fotfästet och visste inte var jag skulle ta vägen. Då går jag tillbaka till kriminaliteten. Och jag tror det beror på att jag inte har bearbetat min barndom. (Peter)
Han menar att han aldrig bearbetat med tidigare problem och hans tidigare
problematiska barndom. Under hans barndom fick han aldrig lära sig att handskas med olika problem utan det är något som han istället har flytt ifrån. Han har aldrig lärt sig hur han ska hantera olika problem i livet såsom relationer. När han sedan skildes från sin fru visste han inte hur han skulle hantera det och gick därför tillbaka till ett missbruk och brottsliga handlingar.
Linus berättar att ett partnerskap har vid ett flertal tillfällen varit avgörande i hans kriminella liv. Under hans fängelsetid hittade han kärleken som fick honom att känna stabilitet och en återförening av familjen. Hans dåvarande flickvän tog hand om hans dotter medan han var i fängelset, vilket han inte ville förlora. Valet var då enkelt att inte återgå till kriminalitet när han sedan kom ut ur fängelset, förklarar han.
Så det var en kombination av att jag började studera och att jag fann kärleken igen trots att jag satt inne, kände att jag hade en familj igen. Så
det var så mycket som var på spel så det fanns ingen tanke på att missbruka igen. (Linus)
Därefter, i liknelse med tidigare respondenter, separeras han från sin partner vilket ledde till att han återföll tillbaka i ett narkotikamissbruk. Hur han sedan återigen lyckas ta sig ur sitt missbruk och andra kriminella aktiviteter, var med anledning av en ny relation. Det ställdes krav på honom av flickvännen att hålla sig nykter. Han förklarar att valet både var för hans flickväns skull samt för sin egen. Linus menar vidare att stabilitet från familj är avgörande för att kunna avstå från ett kriminellt liv.
Ofta när kärleken bryts så rasar jobbet och när kärleken försvinner och jobbet rasar då är det kört/.../Förlorar man stabilitet i kärlek, familj och/eller arbete så faller man tillbaka. (Linus)
5.3 Samhällets stöd
Många informanter påpekade vikten av att få stöd utifrån samhället i deras avslut av kriminalitet. Det kan handla om olika sorters behandlingar och
behandlingshem, delaktighet i olika organisationer såsom KRIS, hjälp från socialtjänsten samt studier. På frågan vilket sätt personens liv har förändrats svarar samtliga någon typ av behandling vilket tyder på att det har varit en stor del av det kriminella avslutet. Simon berättar att han genomgått en
12-stegsbehandling där syftet både är att få hjälp med sitt missbruk samt att försöka lära känna sig själv och jobba med sig själv. Simon nämner även att han efter behandlingen fick möjligheten att rehabiliteras genom att besöka KRIS varje dag. Det blev en ny typ av sysselsättning för honom där han fick möjligheten att träffa andra personer i samma situation. Det ledde även till att han erbjöds ett jobb där och för tillfället har han jobbat på KRIS i några månader och är väldigt nöjd med att han har fått den möjligheten.
Peter berättar att han både har brottas med beroende för missbruk men även kriminalitet har setts som ett beroende hos honom. Han har en så kallad beroendepersonlighet vilket gjorde att han alltid ville begå grövre och grövre brott. Det som till stor del har hjälpt honom är det behandlingshem som han just nu bor på. Peter berättar att han genomför ett specialanpassat program som inriktar sig på kriminella beteendemönster, vilket inte alla behandlingshem ger möjlighet till.
Adam berättar att efter han förlorade kontakten med familjen, sökte hjälp hos socialen som sedan hjälpte honom vidare till ett behandlingshem. Adam: “...bäst
att jag förändrar mitt liv och då fick jag hjälp av socialen, kom in på ett
behandlingshem och där fick man upp ögonen.”. Han betonar att gemenskapen
från behandlingshemmet och annat stöd från samhället, är en viktig faktor för återhämtning. Genom hans behandlingshem fick han även kontakt med KRIS vilket stärker hans behov av att känna samhörighet till personer med samma mål och drivkraft. Han berättar att en av anledningarna till hans kriminella start var ett utanförskap. Han kände sig annorlunda och inte hemma i samhället. Olika slags behandlingar och organisationer var till stor hjälp, inte bara för att behandla ett beroende, men även för att hitta en gemenskap igen och en plats i samhället. Till skillnad från de andra informanterna hade Linus genomgått ett långt
Möjligheten att studera ändrade både hans tankesätt och hans möjligheter tillbaka till samhället efter hans fängelsetid. I nuläget är han väldigt tacksam över all stöd han fick på anstalten. Linus: “Det tackar jag främst studieledare på anstalten som
är fina människor och hjälpte och stöttade mig“.
I och med möjligheten till behandling har många av informanterna genomgått en slags identitetsförändring. Lars beskriver hur han som person har förändrats och hur har blivit medveten om sitt tidigare beteende och på vilket sätt det hjälper honom att hålla sig nykter och inte begå kriminella handlingar. Han talar bland annat om sin tidigare impulsivitet som han har lärt sig att behärska.
Simon beskriver även hur han genom sin behandling har lärt sig jobba på sig själv och stärka sig själv inifrån. Det har fått honom att ändra sin livssyn och uppskatta ett liv utan kriminalitet. Simon: “Jag trivs bättre i detta livet. Jag tycker det här
är mycket roligare och mer spännande för mig än att bli beskjuten och knivhuggen och allt annat skit man har blivit”.
Peter berättar mycket om sitt tidigare liv och hur han i sin barndom flydde från sina problem genom att stänga av sina känslor.
…det gjorde så att jag fick liksom fly ifrån känslor och smärta. När jag var mindre blev det en flykt inåt. Alltså, jag flydde inte till ett låtsasland utan jag flydde genom att stänga av. (Peter)
Han beskriver även hur han idag har blivit mer förstående och medveten om hans tidigare kriminella beteende och varför han drogs till ett kriminellt liv. Han resonerar genomgående i intervjun hur han idag har bearbetat det han tidigare har upplevt och hur han har blivit medveten om hans tidigare beteende och livsstil. Han talar både om hans kriminella livsstil och sitt missbruk och hur han då inte förstod att det var en kriminell livsstil han hade. Även missbruket och hans beroendepersonlighet är saker som han idag är medveten om med hjälp av hans behandling.
Alltså, jag visste ju inte vad en beroendepersonlighet gör. Jag visste inte om att det fanns en sjukdom som heter alkoholism eller narkoman. Jag vet ju det, men jag vet ju inte om hur besatt man blir i det. (Peter)
Peter talar om att både på grund av hans ålder samt att han idag har jobbat på sitt förflutna och blivit medveten om sina egna känslor, har varit en del av processen till att lämna sitt kriminella liv. Peter: “Och jag hade ju aldrig liksom gjort upp
med min barndom, med mitt förflutna. Jag har liksom aldrig lärt mig hantera livet, på livets villkor”.
Många informanter talar alltså om vilken egen förändring som måste göras för att kunna avstå från kriminalitet. Genom behandling och deras tidigare upplevelser har de blivit införstådda med på vilket sätt de måste förändra hos sig själv och att själv vilja göra den förändringen. Den medvetenheten hjälper dem att leva ett icke-kriminellt liv. Adam förklarar att, med hjälp av NA, håller han sig ifrån kriminalitet; ”Jag försöker bli den bästa versionen av mig själv, försöker göra
tvärtemot vad jag gjort tidigare.”.
Linus berättar att han under sina år i fängelset förändrades som människa. Av hans stöd och möjlighet till ett förändrat kapital genom utbildning, förändrades
hans sätt att tänka och synen på sig själv. Han blev medveten om vad han egentligen kan och möjligheter han har att kunna förändra sitt liv. Linus: ”Det
gick från att vara hyper-kriminell till att bli svensson i tankarna, det gick fort för mig på 2 år.”. Linus berättar också att medvetenhet kring hans narkotikamissbruk
är avgörande för att avstå från ett kriminellt liv.
Idag är jag fast övertygad om att narkotikamissbruk är en livslång sjukdom, måste hela tiden förstå att jag är narkoman och kan återfalla igen. Och det tog mig 19-23 år att förstå att bekänna det för mig själv att trots att jag idag har varit drogfri i nästan 3 år så är jag fortfarande narkoman. (Linus)
6. DISKUSSION
I detta avsnitt diskuteras och problematiseras valet av metod. Här diskuteras även resultatet av studien med hänvisning till teori och tidigare forskning.
6.1 Metoddiskussion
I utförandet av den här undersökningen valdes en kvalitativ intervjustudie för att tillämpa en fördjupad insikt i studieområdet och ta del av personens egna
uppfattning kring studieämnet (Bryman, 2011). Det finns däremot en del kritiska aspekter med ett kvalitativt tillvägagångssätt som bör beaktas och kan till viss del begränsa studiens kvalité. Den främsta nackdelen med en kvalitativ forskning är att den präglas av forskarens egen uppfattning och finns risk för att vara alldeles för subjektiv (a.a). Detta går även att hänvisa till den förförståelse hos de som utför studien. Att närma sig ett objekt eller en studie kan ske via förutfattade meningar. Där forskningen kan prägla vad forskarna i fråga anser är viktig och betydelsefullt i studien, vilket i sig påverkar studiens utformning och resultat. Detta gör därmed också en kvalitativ forskning svår att replikera eftersom studien datainsamling baseras på observationer och analyser med hänvisning till
forskarens egna intressen (a.a). Dessa kritiska aspekter leder till att kriterier om undersökningens kvalité blir av stor relevans för att försäkra att studien är
tillförlitlig. Däremot är förförståelsen i konstant revidering där ett avståndstagande efter varje intervju eller deltagares bemötande bidrar till ett växelspel mellan både förförståelsen hos de som utför studien samt det teoretiska (Thurén, 2007). På så vis med den hermeneutiska cirkeln som verktyg rör man sig bortom de tidigare förkunskaper och förförståelser man haft vilket kan bidra till att studiens resultat beskrivs som de sociala verkligheter som egentligen studerats. Därmed är det viktigt att studien lever upp till kriteriet om trovärdighet genom att resultatet beskriver den sociala verklighet som har studerats och att genomförandet av studien är trovärdigt (Bryman, 2011). I och med den här studiens begränsningar både tidsmässigt och till omfattning, är det svårt att i en hög grad leva upp till detta kriterium. Resultatet i studien är begränsat för att kunna ge en fullständig bild av den sociala verkligheten. Kriteriet om överförbarhet är också en kritisk aspekt i den här studien på grund av studiens svårigheter att replikeras. Det handlar dels om att urvalet är väldigt begränsat och då det endast är baserat på fem livsberättelser. Urvalet är även framtaget delvis genom ett
bekvämlighetsurval där deltagarna som har kontaktats har varit tillgängliga för tillfället. Det är alltså svårt att kunna säkerställa att resultatet i studien blir densamma i en annan kontext eller i samma kontext vid en senare tidpunkt (a.a).
