Pedagogisk dokumentation på förskolan

Lärarutbildningen Barn, unga och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng grundnivå

Pedagogisk dokumentation på förskolan

Pedagogical documentation in preschool

Jenny Lindh

Lärarexamen 210p Examinator: Magnus Wikdahl Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Åse Piltz

2

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med pedagogisk dokumentation på förskolorna. Studien är gjord med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger verksamma inom förskolan. Litteraturen som använts är kopplad till förskolan och olika former av dokumentation. Resultatet av studien visar att pedagogerna har liknade tankar och åsikter om användandet av pedagogisk dokumentation och vilken innebörd den har: Användandet av dokumentation är ett tidskrävande arbete, då den är uppbyggd i två steg, innehåll och process. Några av pedagoger har haft tillgång till handledning av en pedagogista från Reggio Emilia institutet. Studien behandlar också barnens delaktighet i och under dokumentationerna ur ett pedagogperspektiv. Den inbegriper också etiska aspekter av dokumenterade av barn.

4

Innehållsförteckning

1 Inledning………...……...………....………..…...6

1.1 Syfte och frågeställningar…….………...………...…...………7

2 Litteraturgenomgång………..………...………....8

2.1 Läroplanen…..……….…8

2.2 Reggio Emilia filosofin och deras barnsyn………...………...9

2.3 Olika begrepp för att synliggöra barnen och dess lärande……..…………...11

2.3.1 Barnobservationer……….11

2.3.2 Presentationer………12

2.3.3 Pedagogisk dokumentation………...12

2.4 Etiska aspekter på dokumentationer som omfattar barn………..………..13

2.5Delaktighet och inflytande……….………...…...14

3 Metod…………..……….…...16 3.1 Metodval………...………...16 3.2 Urval………...17 3.3 Genomförande………...18 3.4 Forskningsetiska övervägande……….……….……...19 3.5 Materialets användbarhet………...20 4 Analys………...……….………..…..…...21

4.1 Dokumentationens syfte och synliggörande………...….21

4.1.1 Sammanfattning………..………...24

4.2Vad är det som dokumenteras och för vem görs dokumentationen?...25

4.2.1 Sammanfattning……..……….….28

4.3 Barnens delaktighet i dokumentationsprocessen……….…….…….29

4.3.1 Sammanfattning………..……….…….31

5 Slutdiskussion……….…33

5.1 Sammanfattning………...33

5

5.3 Plan för fortsatt arbete………...35 6 Referenslista………....36 7 Bilaga………...……...……… 38

6

1 Inledning

Pedagogisk dokumentation är ett relativt nytt begrepp inom den svenska förskolan. Det har tidigare funnits olika former av systematiska anteckningar om barnen i förskolan. Dessa har funnits under olika namn som dokumentation då utan pedagogisk förankring, barnobservation och presentation. Dokumentation och observation har som regel visat på barnens utveckling och presentation har visat på vilka fester och högtider som firats på förskolan. Dessa dokument har varit insatta i barnens pärmar och pärmarna har haft samma innehåll hos alla barn på förskoleavdelningen. Hur skiljer sig då pedagogisk dokumentation från t.ex. dokumentationer och presentationer? Christina Wehner-Godée, som är lärare inom pedagogik och metodik, skriver i sin bok Lyssnandet och seendets villkor: pedagogisk dokumentation, att för att en dokumentation ska bli pedagogisk ska den sättas in i ett pedagogiskt sammanhang samt reflekteras över (Wehner-Godée 2011 s.12). Denna reflektion kan vara mellan barn-pedagog, barn-barn eller mellan pedagog-pedagog.

I Läroplanen för förskolan som gavs ut 1998, och senare reviderades 2010, har det blivit ett större fokus på dokumentation och reflektion. Förskolorna använder också systematiska anteckningar i större utsträckning än förr. Den mesta dokumentation jag själv sett på förskolorna jag har kontakt med är inspirerade av Reggio Emilia filosofin och använder sig av just pedagogisk dokumentation. Syftet med denna dokumentation är att dokumenterar barnens aktiviteter för att kunna stötta barnen i deras kunnande och att öka pedagogernas kunskaper för hur verksamheten kan utvecklas för att vara kunskapsskapande (Wehner-Godée 2011 s.18). Fokus ligger således inte på att se hur man på bästa sätt kan upptäcka och åtgärda barnens brister utan fokus ligger på vad barnen kan. Det är vad barnen kan och vad de är intresserade av som ska löpa som en röd tråd genom verksamheten enligt Reggio Emilia filosofin.

Dokumentationen skall inte bara vara ett underlag för barnen och deras kunskapsskapande utan också vara ett underlag för arbetslaget och deras utveckling av verksamheten. I den gällande läroplanen uttrycks detta enligt följande: ”Arbetslaget ska använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden” (Lpfö 98 rev.2010 s.15). Denna del av läroplanen påvisar att dokumentationen ska användas som underlag för att utveckla barnens lärande på förskolan

7

utifrån de fakta som kommit fram under dokumentationen. Läroplanen säger också att ”Förskolläraren ska ansvara för att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande” (Lpfö 98 rev.2010 s.15).

Läroplanen utrycker således att man ska dokumentera och analysera verksamheten för att förändra denna men det står inte konkret att man ska använda sig av pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg. Detta kan tolkas som att förskolorna kan använda analys och dokumentation på olika sätt beroende på vilken förskoleverksamhet de har. Denna studie utgår ifrån om och i så fall hur förskolorna arbetar med pedagogisk dokumentation och vad de använder sin dokumentation till. Har det skett en förändring från endast dokumentation till en pedagogisk dokumentation?

1.1 Syfte och frågeställningar

Målet med denna studie är att synliggöra om och i så fall hur pedagoger använder pedagogisk dokumentation i förskolan.

De vägledande frågorna som används för att uppfylla syftet är följande: – I vilket syfte används dokumentation på förskolan?

– Vad vill pedagogerna synliggöra med dokumentationen? – Vad är det som dokumenteras på förskolan och för vem?

8

2 Litteraturgenomgång

2.1 Läroplanen

I Läroplanen för förskolan som kom 1998 och som reviderades 2010 har dokumentationen fått en större plats. I läroplanen kan man läsa att man på förskolan ska dokumentera och reflektera över verksamheten för att kvalitetssäkra verksamheten. Läroplanen har inga lärandemål som ska uppfyllas utan endast mål som förskolläraren ska ansvara för och vad arbetslaget ska sträva efter i förskolans verksamhet. Dokumentation och reflektion är verktygen för att utvärdera verksamheten och göra den framåtriktande. Barbara Martin Korpi som är förskollärare och tidigare ämnesråd vid Utbildningsdepartementet, säger så här om läroplanens nya inriktning: ”Förskolans läroplan utgår ifrån traditionell svensk förskolepedagogik, men bär också tydliga spår av den Reggio Emilia-inspirerade pedagogiken som inneburit en förnyelse och vitalisering av den svenska förskolan under det senaste decenniet”( Martin Korpi 2010 s. 42). Även Christina Wehner-Godée påtalar att många förskolor är inspirerade av Reggio Emilia och dess pedagogiska dokumentation.(Wehner-Godée 2000 s. 9). För att kunna utvärdera förskolans kvalitet och kunna skapa bra villkor för lärandet, behöver man följa, dokumentera och analysera detta.

Verksamheten på förskolan ska planeras utifrån de mål som läroplanen ställt upp. Den ska utformas så att alla barns behov tillgodoses och får utvecklas i sin egen takt. Med hjälp av dokumentationen kan dessa behov synliggöras och verksamheten på förskolan förändras om så behövs. All form av utvärdering ska också utgå ifrån ett direkt barnperspektiv (Lpfö 98 rev 2010 s.14). Barns utveckling och lärande ska ligga till grund för att kunna möta och utmana barnen och inte för att bedöma eller värdera. Förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet och barnens delaktighet och tror på sig själv och sina kunskaper. De ska också utveckla barnens förståelse för sig själva och alla runt omkring. Grunden i verksamheten ska vara utforskande, väcka nyfikenhet och lust att lära hos barnen (Lpfö 98 rev.2010 s.9). Barnen ska också ha möjlighet att ha inflytande och vara delaktiga i verksamheten. Det innebär också att allas olika tankar och åsikter ska respekteras.

9

2.2 Reggio Emilias filosofi och barnsyn

När Loris Malaguzzi skapade sin filosofi i Reggio Emilia, Italien, var han inte ute efter en pedagogik eller en fast metod. Han ville att filosofin skulle kännetecknas av en djup respekt för barnens rättigheter och potential (Dahlberg & Åsén 2005 s. 190). Filosofin utgår från ett undersökande arbetssätt, i vilket barnen är resurser för varandra med lika värde, och en annorlunda barnsyn. Reggio Emilia filosofins barnsyn utgår ifrån att barn är kompetenta i jämförelse mot den traditionella barnsynen där barnen inte kan något och behöver fyllas med kunskaper. Enligt Malaguzzi är barnen framtiden, ett material som kan förändras och ledas i rätt riktning (Barsotti 2005 s.55). Tanken är att innehållet i den pedagogiska verksamheten skall vara en del av arbetet med att skapa en bättre värld (Barsotti 2010 s. 57).

Barnen är, enligt Reggio Emilia filosofin, kompetenta och begåvade med hundra språk samt styrda av nyfikenhet, fantasi och lust att lära. Det hundra språken betecknar de olika uttryckssätten som barn har tillgång till och med vilka de tolkar sig själva och sin omvärld. Detta innefattar all kommunikation med omvärlden som text, tal, skapande och musik (Jonstoij & Tolgraven 2001 s.26). Pedagogen i sin tur anses vara en medforskare i kunskapssökandet. Barnet ses som ett kunskapsskapande barn, ett rikt barn. Detta betyder att barnet lär sig, forskar, letar och erhåller sin egen kunskap. Barnen är hela tiden delaktiga i lärprocessen och sin egen utveckling. Enligt Gunilla Dahlberg, professor i pedagogik och Gunnar Åsén, docent i pedagogik, präglas det pedagogiska arbetet inom Reggio Emilia av en syn på kunskap och lärande som tar sin utgångspunkt i barns erfarenheter, tankar och teorier och där man lyckats utmana och vidareutveckla tidigare etablerade teorier kring barns utveckling och deras förmågor(Dahlberg & Åsén 2005 s.190).

Verksamheten på förskolorna i Reggio Emilia är hela tiden under förändring. Barnens delaktighet och deras inflytande på sitt eget lärande påverkar hela tiden verksamheten. Pedagogerna måste ständigt se vad som fångar barnens intresse och använda detta i verksamheten. Psykologerna Marianne Brodin och Ingrid Hylander skriver att: ”Barn betraktas som kompetenta och aktivt kunskapssökande. För att barn ska kunna klara sig i den ovissa framtiden behöver de stöd för att utvecklas från kompetenta barn till kompetenta vuxna”(Brodin & Hylander 1998 s.19). Pedagogerna har en stor roll inom Reggio Emilia. Dessa behöver uttrycka lyhördhet, fantasi och kunna lyssna på barnen och deras tankar. Journalisterna Jonstoij och Tolgraven säger: ”Lyssnandet innebär också att man är beredd att

10

ompröva sina egna ståndpunkter; att ta in den andres synsätt och acceptera att man förändras”(Jonstoij & Tolgraven 2001 s.18).

Lärandet inom Reggio Emilia uttrycks som lustfullt inte bara för barnen utan också för pedagogerna (Wallin 2003 s.55). Lärandet i sig utgår ifrån att man lär inte bara genom sig själv utan också i mötet med andra. Relationerna och delaktigheten är viktiga i lärandet inom Reggio Emiliafilosofin. Pedagogen Karin Wallin utrycker: ”I Reggio ser de barngruppen som en resurs i sig eftersom barn även lär av varandra. Barnen är subjekt och konstruerar värden och världen tillsammans och i samspel med vuxna”(Wallin 2003 s.25). Det finns inga fasta svar utan barnen provar att skapa sina egna kunskaper. Målet är att verksamheten ska vara föränderlig då det är barnen som kunskapskapande som bestämmer slutresultatet. Det kan vara så att pedagogens lösning inte blir slutresultatet utan det är barnens idéer som formar lösningarna. För att barnen ska få möjlighet att utvecklas till självständiga och kreativa individer försöker man utmana barnens tankar och idéer.

Reggio Emiliafilosofin utgår ifrån att man inte hela tiden måste konstruera inlärningssituationer utan lärandet sker hela tiden och spontant. Utmaningen inom Reggio är att ställa frågorna men att inte ge svaren. Detta kan bli en inspiration för barnen när de provar att konstruerar sin egen kunskap. Lenz Taguchi som är professor i pedagogik, skriver: ”På förskolorna i Reggio Emilia är man öppen för att även de teorier som barn konstruerar (barnens egna diskurser) kan vara lika sanna som de som vetenskapen konstruerar”, vilket medför att svaren inte alltid överensstämmer med den lösning pedagogen hade (Lenz Taguchi 1997 s.52).

Verksamheten i Reggio Emilia utgår ifrån arbete i små grupper. Detta för att alla barnen ska ha möjlighet att vara delaktiga och kunna uttrycka sina tankar. Samspelet blir en viktig del av lärandet i gruppen. Wallin skriver: ”Vi kan höra om barnet tror att någon kamrat vet hur man ska göra. Barn är ofta bra på att lära andra barn. De visar på barns sätt utifrån barns egna tankar, vilket vi vuxna inte kan” (Wallin 2003 s.49). Pedagogerna bör hela tiden tänka på att verksamheten ska ha ett framåtsträvande syfte. Man måste upprätthålla önskan om ett livslångt lärande hos barnen. Därför är det angeläget att man som vuxen ser, lyssnar och försöker förstå barnens tankar för att kunna utmana dem till att ta sin kunskap ett steg längre. Dahlberg och Åsén skriver:” Därför måste den vuxne skapa situationer och förutsättningar för barnet att utforska sin omvärld och göra nya upptäckter”(Dahlberg & Åsén 2005 s.195). Det är alltid pedagogens ansvar att skapa nya situationer för att barnen ska hitta nya kunskaper.

11

2.3 Olika begrepp för att synliggöra barnen och dess lärande

För att synliggöra barnens lärande på förskolan är det möjligt att utgå ifrån något av de tre olika sätt att dokumentera: barnobservationer, presentationer och pedagogisk dokumentation. För att kunna utvärdera och anpassa verksamheten på bästa sätt är det värdefullt att känna till skillnaderna i dessa arbetssätt.

2.3.1 Barnobservationer

Barnobservationer används i första hand som ett verktyg för att bedöma och undersöka hur

barnen förhåller sig till den normala utvecklingskurvan för deras åldergrupp. Arbetssättet lyfter fram det som barnet inte kan. För att strukturerat kunna observera barnen upprättas ett schema på förskola utifrån det barnen förväntas kunna i olika kategorier och åldersgrupper. Under observationen är pedagogen inte delaktig i det som observeras, utan är passiv. Detta arbetssätt användes för att kunna planera verksamheten och bemöta barnen utifrån ålder och utvecklingsnivå (Palmer 2012 s.13). När observationerna är gjorda kan barnen grupperas efter ålder och vilken utvecklingsfas de ligger i. Gruppernas verksamhet utformas för att tillgodose det som barnen behöver träna på och som det upptäckts brister i under observationerna.

Det finns flera sorters observationsschema att följa men de utgår alla ifrån att bedöma hur barnet ligger i utifrån fastställda normer. Detta kan röra sig om mallar för t.ex. språkutveckling, motorik, matematisk kunskap, empati och samspel. Hela arbetssättet med observationen utgår ifrån att alla barn utvecklas utifrån ett på förhand bestämt sätt (Palmer 2012 s.14). Observationer används för att hitta det normala barnet utifrån på förhand uppsatta normalkurvor utifrån olika utvecklingspsykologiska perspektiv. Det finns inget pedagogiskt sammanhang att relatera till (Alnervik 2007 s.270). Detta innebär att barnet ska anpassas till normalkurvorna och att pedagogerna ska bedöma vilka kunskaper barnet har. Utvecklingen och kunskaperna jämförs inte i ett pedagogiskt sammanhang utan blir istället statiska. Verksamheten utgår inte ifrån barnets eget lärande utan utifrån vad barnet behöver för att uppnå stadierna i normalkurvan. Det är barnets brister som ska åtgärdas.

12

2.3.2 Presentationer

Presentationer, det som tidigare på förskolan bara kallades dokumentation, är det som

pedagogerna gör till alla barnen på förskolan och som sedan sätts in i barnens pärm. Det kan vara födelsedagar, fester, traditioner, tema m.m. som det skrivs om. Denna form av återkommande dokumentation blir en presentation av vad barnen gjort eller vad som hänt på förskolan. Personalen väljer ut vad som är relevant att skriva om och detta har ingen förankring i barnens utveckling och deras lärande.

2.3.3 Pedagogisk dokumentation

Den pedagogiska dokumentationen som används på förskolorna i Sverige är till stor del inspirerad av Reggio Emiliafilosofin. Denna form av dokumentation är ett relativt nytt arbetsverktyg inom förskolan och innefattar ett speciellt arbetssätt och ett annorlunda pedagogiskt tänkande som utgår ifrån barnen och barnens intressen. Syftet är att öka förståelsen för hur barn och pedagoger skapar och synliggör kunskap (Wehner Godée 2000 s.9).

Pedagogisk dokumentation innefattar två olika moment som kallas innehåll och process (Dahlberg, Moss & Pence 2013 s.220). Innehållet är det underlag som beskriver barnens arbete och pedagogens förhållningssätt till detta. Det visar vad barnen säger och gör. Materialet kan vara filmat, fotograferat, ritat, något som är synligt eller hörbart, bara det är gripbart och synligt. Pedagogerna får lyssna in barnen och synliggöra vad som sägs eller görs under tillfället som ska dokumenteras. Processen är själva användandet av materialet. Materialet används som ett hjälpredskap i arbetet med reflektioner och analyser för att fånga och utveckla barns läroprocesser och lärstrategier (Palmer 2012 s.15). Den pedagogiska dokumentationen utgår ifrån att barn och pedagoger är aktiva i själva lärprocessen. Dokumentationen används sedan som underlag för analys och reflektion. Denna reflektion kan vara mellan barn-barn, barn-pedagog, pedagog-pedagog eller pedagog-föräldrar. Analyserna, reflektionerna och diskussionerna är det som gör denna dokumentation pedagogisk, att den sätts in i ett pedagogiskt sammanhang (Wehner-Godée 2011s.12). Åtföljs inte dokumentationen av en reflektion blir den statisk och arbetet avstannar.

I pedagogisk dokumentation finns inga förutbestämda mallar att följa utan resultatet av dokumentationen används för att utmana barnen i deras fortsatta lärande. Den utgår istället ifrån vilka kunskaper barnen har och inte vilka brister som behöver korrigeras (se

13

barnobservationer s.10). Den pedagogiska dokumentationen används som underlag i det fortsatta arbetet med barngruppen och i utvecklingen av verksamheten. Arbetet utgår ifrån vad barnen utforskar och vad som fångar deras intresse för tillfället i förskolans dagliga verksamhet. Palmer, som är lektor i barn- och ungdomsvetenskap, uttrycker det såhär om den pedagogiska dokumentationen: ”Något förenklat kan man säga att det handlar om att fånga barnens pågående aktiviteter och relationer för att få en möjlighet att diskutera dessa och utmana dem vidare” (Palmer 2012 s. 16). Man måste se vad som händer och synliggöra lärandet och därefter diskutera vad som hände i situationen. Denna diskussion används sedan i funderingarna hur man går vidare i det fortsatta arbetet.

2.4 Etiska aspekter på dokumentationer som omfattar barn

I arbetet med dokumentation talas det om barn och barnperspektiv. Barnperspektivet utgår ifrån att det gynnar barnet och främjar barnens utveckling. För att få ett barnperspektiv måste man försöka se världen genom barns ögon och leva sig in i hur barnen tänker och känner (Emilson 2003 s. 46). Dokumentationen görs för att synliggöra barnens lärande och kunskaper men få uttrycker sina åsikter om de etiska aspekterna av dokumentationen. Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman, verksamma vid Tema Barn, skriver:” Barn som dokumenteras bör ges samma skydd som exempelvis forskare erbjuder de barn de beforskar” (Lindgren & Sparrman 2003 s.58). Detta innebär att barnen ska ha möjlighet att få veta hur dokumentationen ska användas och anonymitet om detta önskas.

Barnen ska vara delaktiga och ha inflytande i dokumentationsprocessen men borde också få möjlighet att själv få bestämma i vilken utsträckning. Det är pedagogens syn på situationen som skapar den färdiga dokumentationen och som speglas av pedagogens värderingar. I allt dokumentationsarbete med människor, speciellt barn, finns det ett stort etiskt ansvar. Barnen borde själva få lov att bestämma vad, hur och varför de ska dokumenteras. Barn har lika stor rättighet att säga nej till dessa saker som vuxna anser Bente Svenning. Svenning, som är förskollärare, ställer frågan:” Är alla slags dokumentation bra för alla barn och om inte: hur vet vi när den inte är det?”(Svenning 2011 s.7).

Förskolan bör informera om att barnen endast behöver vara med om dokumentation om det anses värdefullt för en själv. Denna form av dokument samt vad som visas upp offentligt bör barnen samt vårdnadshavarna ha inflytande över. De barn som inte själva kan fatta dessa

14

beslut bör inte förekomma med namn och bild i offentligt sammanhang. Det är också upp till förskolorna att sätta gränser för hur mycket ansvar barnen kan ta. Detta genom ge dem en bra inställning till dokumentationen och deras egna val i denna fråga.

I dagens samhälle är det ett ständigt dokumenterande, dokumentation som man inte tänker på. Dagligen utsätts många människor för Facebook, Twitter, Instagram m.fl. medier som kan betraktas som en form av dokumentation. Dessa flöden uppmärksammas av många människor och detta ger avtryck i den riktiga världen. Svenning frågar då: ”Kan barn komma att tro att de måste dokumenteras för att få ett värde?” (Svenning 2011 s.85). I ett samhälle som hela tiden flödar av dokumentation finns känslan av människan som ett objekt. Svenning skriver: ”När ett barn uppfattar sig som ständigt dokumenterat och/eller att en betydande aspekt av att vara människa är att bli dokumenterad av andra-kommer det då att i högre grad betrakta sig själv som ett objekt?” (Svenning 2011 s.42). För att skydda barnen mot överexponering bör förskolorna ta hänsyn till de etiska aspekterna av dokumentationen. De etiska aspekterna innefattar också barns delaktighet och inflytande.

2.5 Delaktighet och inflytande

Både i förskolans läroplan (Lpfö 98 rev. 2010) och i Barnkonventionen (1990) är det utskrivet att barn har olika rättigheter. Inte minst ska de bli lyssnade på och respekterade som egna individer. Detta innefattar också att barn ska ha rätten att vara delaktiga i sitt eget lärande och kunna uttrycka sin åsikt. Lärandet ska utgå ifrån barns intresse, deltagande och inflytande (Pramling Samuelsson & Sheridan 2003 s.74). För att kunna utveckla ett gott förhållningssätt till barns delaktighet och inflytande måste kunnandet och seendet på barn och deras utveckling ständigt analyseras. Det är i analyserandet den pedagogiska dokumentationen kan användas.

Det är upp till personalen i olika verksamheter att visa upp ett förhållningsätt där barnen är delaktiga och blir lyssnade på utifrån sina egna förutsättningar. Då blir barnen ett deltagande subjekt och inte ett objekt som bara studeras och fylls med information (Pramling Samuelsson & Sheridan 2003 s.80). Får barnen vara delaktiga har de möjlighet att delge sina tankar och erfarenheter. Delaktighet och inflytande ska inte stanna vid att barnen är närvarande utan att barnens formuleringar ska påverka på något sätt, vilket medför att det är svårt att vara delaktig om man inte är deltar på något sätt (Johannesen & Sandvik 2008 s.31). Det ska ske på barnens villkor och inte den vuxnes. Däremot ligger ansvaret för att barns delaktighet och inflytande

15

förverkligas hos den vuxne. Det handlar inte om att barnen ska få sin vilja igenom utan att barnens tankar och åsikter ska användas för att skapa en bra och fungerande förskola. Pramling Samuelsson & Sheridan skriver: ” När barn erfar att deras värld blir hörd och sedd, att deras intressen, intentioner och sätt att förstå bemöts och tas tillvara på ett respektfullt sätt menar vi att barn har inflytande och är delaktiga (Pramling Samuelsson & Sheridan 2003 s.72). På ett förenklat sätt kan delaktighet betyda att barnen deltar medan inflytande betyder att barnens tankar och idéer förverkligas.

I litteraturgenomgången har relevant forskning kommit fram som utgår ifrån de olika frågeställningarna. Detta kommer att vara till stor hjälp vid analyserandet av resultatet av empirin och i jämförande syfte. Under litteraturläsningen har det också uppkommit nya frågor och funderingar utifrån begreppet pedagogisk dokumentation.

16

3 Metod

I följande kapitel beskrivs mitt metodval och hur jag sen samlat in empiriskt material till denna studie.

3.1 Metodval

Den metod som valts till denna studie är den kvalitativa metoden. Kvalitativ metod syftar enligt Kvale till arten och egenskap av någon information (Kvale 1997 s.67). Detta står i motsats till den kvantitativa metoden som tar upp mängden eller hur stort något är. Den kvalitativa metoden valdes utifrån att jag önskade få reda på upplevelserna och tankarna hos intervjupersonerna angående pedagogisk dokumentation. Denna metod har en låg grad av standardisering. Det är möjligheten att gå på djupet som är den enskilda intervjuns styrka i den kvalitativa studien (Ryen 2004 s.77). Detta innebär att intervjupersonen har möjlighet att besvara med egna ord och tankar hur man upplever olika saker.

Den kvalitativa intervjun används för att nå förståelse. Detta innebär att intervjuerna görs så man möter informanten personligen och träffas ansikte mot ansikte. Vid intervjuer är det också möjligt att ställa följdfrågor och få mer grundliga och på-djupet-gående svar. Larsen skriver: ”Det är dessutom enklare att säkerställa god validitet i kvalitativa undersökningar. Den intervjuade kan tala friare och man kan be om förklaringar” (Larsen 2009 s.27).

Det kan sägas att den kvalitativa metoden är inriktad på ämne och söker ingen kvantifiering. Intervjuerna kan ses som ett samtal mellan två människor som delar ett intresse för ett ämne. En kvalitativ intervju kan vara en berikande och ovanlig upplevelse för intervjupersonen (Kvale 1997 s.39). Nackdelen med intervjuer är att intervjupersonen kan anpassa sina svar efter vad intervjuaren vill höra eller vad intervjupersonen tror att de bör svara. En annan nackdel är att det är tidskrävande och svårare att behandla datan efteråt. Klassificerandet av materialet innebär också ett omfattande arbete (Larsen 2009 s.27).

Intervjuerna som användes var semistrukturerade intervjuer, dvs. med en låg grad av struktur. Ryen skriver att den kännetecknas av att man på förhand har ställt upp huvudfrågor och teman men utan att i detalj avgöra frågornas formuleringar och ordningsföljd (Ryen 2004 s.46). Den semistrukturerade intervjun valdes utifrån att pedagogerna skulle kunna känna frihet i sitt berättande och inte vara bundna av specifika frågor. Jag utarbetade ett frågeschema (se bilaga

17

1) för att ringa in studiens syfte men där även intervjupersonen kunde fritt berätta om sina erfarenheter och sitt tankesätt. I den kvalitativ intervju är intervjuare och intervjuperson medskapare i ett samtal enligt Patel och Davidsson (Patel & Davidsson 2003 s.78).

Den semistrukturerade intervjun blir mer ett samtal än en utfrågning och intervjupersonen får större frihet i själva svaren. Ryen säger:” Att bygga upp ett nära förhållande är viktigt eftersom målet med den ostrukturerade (eventuellt halvstrukturerade) intervjun ofta är att förstå. Forskaren måste kunna sätta sig in i intervjupersonens roll och försöka förstå situationen ur hennes perspektiv” (Ryen 2004 s.63). Denna intervjuform valdes utifrån att intervjupersonen skulle ha möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter i det valda ämnet. Intervjuerna blev på så sätt mer ett samtal än en intervju men med vissa ämnen som inkluderades.

3.2 Urval

Valet av informanter för denna undersökning är ett godtyckligt urval. Detta innebär att valet av intervjupersoner är utvalda av intervjuaren för att passa studien. Larsen menar att:” Detta är en form av strategiskt urval, dvs. forskaren väljer medvetet vilka som ska delta i undersökningen, de informanter som han eller hon anser vara lämpade att belysa frågeställningen” (Larsen 2009 s.78) I urvalet av intervjupersoner föll valet på förskolor jag haft kontakt med sedan tidigare. Urvalet gjordes också utifrån att dessa förskolor arbetar aktivt med pedagogisk dokumentation samt att jag var känd för intervjupersonerna.

Förskolorna ligger i samma kommun men i olika rektorsområden. Intervjuerna är gjorda på tre olika avdelningar och med sex olika personer. Dessa personer är utbildade inom förskola och skola. Åldersindelningen på barnen på avdelningarna varierar mellan ett till tre år och tre till sex år. Urvalet gjordes också efter personer som varit verksamma inom förskolan under längre tid och har lång erfarenhet av olika dokumentationsformer. . Personalen har fått två, för kommunen gemensamma, utbildningsdagar inom pedagogisk dokumentation.

Denna pedagogiska dokumentation som personalen utbildades inom är inspirerad av Reggio Emilia filosofin. Dessa dagar har det varit föreläsningar och diskussioner om tankarna kring det nya arbetssättet med pedagogisk dokumentation. Ansvarig för denna information har varit en pedagogista som ingår i Reggio Emilia institutet.

18

På den första förskolan arbetar Gisela och Annika. De är båda i 50årsåldern. Gisela är förskollärare och har varit verksam inom förskola och sexårsverksamhet hela sitt yrkesliv. Hon började som barnskötare men utbildade sig till förskollärare på 1980-talet. Annika är förskollärare och har varit verksam på förskola i 20 år. Barnen på avdelningarna är i åldern ett till fyra år.

På den andra förskolan arbetar Yrsa och Camilla. De är båda i 40årsåldern. Yrsa är förskollärare och har varit verksam inom förskolan i knappt 20 år. Hon började som barnskötare men utbildade sig strax efter till förskollärare. Camilla är förskollärare och har varit verksam på förskola nästan lika länge. Deras avdelning består av barn mellan tre till sex år. På förskolan arbetar också Carolina och Elina. Carolina är i 30årsåldern, tidiga-år-lärare och har varit verksam inom förskoleverksamhet i knappt 10 år. Elina är i 60årsåldern, är barnskötare och har varit verksam i drygt 25 år. Barnen på deras avdelningar är i åldern ett till tre år.

På denna förskola har man under ett år tagit hjälp av en pedagogista som varit behjälplig med handledning. Pedagogistan har också gjort fyra besök på förskolan för att leda arbetet och utveckla miljön på förskolan. En pedagogista är en pedagogisk utvecklingsledare som handleder och sätter verksamheten i reflektion. Reflektion innebär att tänka över varför man gör och handlar på ett speciellt sätt. Personalen har också varit på studiebesök på en privat förskola som är inspirerad av de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Kommunen som intervjuerna är gjord i uttrycker i sina riktlinjer att förskolorna ska arbeta med bl.a. pedagogisk dokumentation.

3.3 Genomförande

Intervjuerna gjordes på pedagogernas respektive förskola och de valde själva, efter de tackat ja till att bli intervjuade, vilken tid som var lämplig för att passa verksamheten. Intervjun gjordes i ett rum som personen valde och som den kände sig trygg i samt för en tryggare intervjusituation (Larsen 2009 s.87). Det var bara jag och intervjupersonen i rummet under intervjun. Personen fick där information om studien.

Intervjun inleddes med bakgrundsfrågor av sorten ålder, utbildning och verksamma år. Efter detta fortsatte intervjun med frågorna i frågeschemat samt pedagogernas egna reflektioner. Intervjun spelades in men dokumenterades också med hjälp anteckningar i frågeschemat under tiden den pågick. Inspelning gjordes för att kunna lyssna på det igen och höra så inget

19

blivit förbisett. Ryen säger att:” Ett vanligt sätt att lösa dilemmat med reproduktion av samtal är att använda bandspelare, enbart eller tillsammans med anteckningar. På det sättet ser man till att få med allt från intervjun” (Ryen 2004 s.56).

Endast en pedagog avböjde inspelning och dennes svar utgår helt från anteckningar som gjordes under intervjun. Frågeschemat fylldes i för att vara en minneshjälp vid transkriptionen. Pedagogerna fick möjlighet att tolka frågorna och själva berätta vad de kände var relevant. Intervjuerna tog mellan 30-50 minuter per tillfälle. Efter att frågorna hade ställts fick pedagogen möjlighet att berätta om saker de inte tyckte hade kommit med under själva intervjun eller saker de själva funderade på.

Intervjupersonerna hade inte fått någon förhandsinformation angående vilka frågor som skulle ställas utan endast vilket det övergripande ämnet var. Förhandsinformationen gavs inte för att informanterna inte skulle kunna förbereda några färdiga svar innan intervjun. Intervjuerna blev senare transkriberade och sammanfattade. När intervjuerna transkriberats, lästes de var för sig för att se om det fanns några gemensamma utgångspunkter samt några centrala begrepp. Namnen på de pedagoger som förekommer i undersökningen är fingerade.

3.4 Forskningsetiska övervägande

Studien är gjord utifrån Vetenskapsrådets etiska principers fyra huvudkrav för individskyddet inom forskning. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De etiska principerna är till för att skydda informanterna och deras medverkan i studien.

Enligt informationskravet ska: ”Forskaren informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte” (Vetenskapsrådet 2002 s.7). Informanterna informerades om att deras intervjuer kommer att användas som underlag i en empirisk studie som kommer att publiceras. Biträdande rektorer är också informerade och tillfrågade om det gick bra att intervjua personal inom deras rektorsområdes förskolor för denna studie.

Samtyckeskravet innebär att: ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över

sin medverkan” (Vetenskapsrådet 2002 s.9.). Informanterna har blivit tillfrågade om de vill medverka på intervjuerna. De har också fått möjlighet att själva bestämma om de vill bli

20

inspelade eller ej under intervjun. De har också rätt att avsluta sin medverkan i studien om så önskas.

Enligt konfidentialitetskravet ska ”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” (Vetenskapsrådet 2002 s.12). I intervjuerna finns inga personuppgifter som kan härleda till vem som deltagit i studien och hur dessa har svarat. Informanterna är också informerade om att intervjuerna som är inspelade kommer att raderas efter att arbetet är publicerat.

Nyttjandekravet innebär att: ”Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas

för forskningsändamål” (Vetenskapsrådet 2002 s.14). Informationen som kommit fram under intervjuerna kommer enbart att användas i detta arbete. Den kommer inte att sparas och inte heller föras vidare till annan källa.

3.5 Materialets användbarhet

Utifrån de på förhand uppställda kriterier för hur undersökningen skulle gå till har dessa följts. Insamlingen av empirin gick smidigt. Svagheten i arbetet är pedagogernas syn på delaktighet och inflytande. Detta var en fråga som kom fram sent i processen med frågeställningarna och det borde kunnat få ett större fokus i intervjuerna. Alla frågeställningar har fått välformulerade svar och ingen av informanterna har behövt bli kontaktade för följdfrågor. Detta tror jag beror på den semistrukturerade intervjun, att de har kunnat prata fritt om deras tankar och funderingar. De har inte varit så låsta till givna frågor utan mer samtalat om de olika ämnena och deras erfarenheter om dessa.

21

4 Analys

Analyskapitlet är indelat utifrån frågeställningarna och för att få svar på dessa utifrån pedagogernas erfarenheter inom ämnet pedagogisk dokumentation. Då pedagogerna har flerårig erfarenhet inom förskolan så har det arbetet med olika former av dokumentationer och därför olika erfarenheter inom själva dokumenterandet.

4.1 Dokumentationens syfte och synliggörande

Annika säger att hon använder sig av pedagogisk dokumentation för att se hur eller vad barnen

lär och hur de tänker. Detta för att se hur de förändras och utvecklas med tiden. Hennes arbetslag tittar på dokumentationen utifrån barnen och barnens tankar. Fokus ligger på att se vad barnen är intresserade av istället för vad de vuxna tror att barnen är intresserade av. Barnen styr mycket av temaarbetet utifrån sina intressen. Temaarbetet är det arbete som görs i den planerade verksamheten. Där arbetar barn och personal tillsammans med ett på förhand utvalt ämne. Hon säger att de tror att temat ska bli på ett sätt medan barnen gör det till något annat. De utgår ifrån vad som intresserar barnen för tillfället.

Annika säger att de inte använder sig av presentationer mera för det inte finns någon tanke bakom utan istället pedagogisk dokumentation eftersom reflektionen visar på vad som händer i barnens lärande. Hon uttrycker också att om hon tittar på barn ser hon att de tänker och gör saker, fast de knappt kan uttrycka sig i ord. Något som Annika önskar är mer tid för reflektion för att hon vill göra mera och att tiden inte räcker till. Det finns inte tid till att utveckla den pedagogiska dokumentationen vidare enskilt och inom arbetslaget. Dokumentationen utgör också ett redskap för utvärderingen av verksamheten.

Gisela berättar att hon redan för 15 år sedan gick sin första utbildning om pedagogisk

dokumentation. Hon har senare varit på förläsningar av Birgitta Kennedy och Karin Alnervik som båda arbetar med handledning och pedagogisk dokumentation.

Syftet med dokumentationen, enligt Gisela, är att se barnen som kompetenta. Hon säger: ”Jag ser barnen utifrån person och inte bakomliggande t.ex. problem”. Hon anser att om man som pedagog ser det positiva i barnen så utvecklas de. Det gäller att hela tiden fånga ögonblicket och att vara öppensinnad för barnen och dess lärande. Verksamheten måste hela tiden utgå ifrån barnens lärande och att barnen själva kan se sitt lärande.

22

Gisela uttrycker också att hon genom dokumentationen kan se vad barnen kan och inte vad de inte kan. Hon säger att ett bra sätt är att prata med barnen om sig själva. Detta stärker också barnens självkänsla och barnen ser att de kan och att de vet. Barnens tankar kommer fram och ingen säger att de har fel. Hon säger också att det måste finnas en medvetenhet kring dokumentationen som visar om det har skett en utveckling eller inte. Medvetenhet över vad som hände och vad man såg i just det ögonblicket.

En dokumentationsprocess kan se ut som följande enligt Gisela: När det är dags för temaarbetet bestämmer pedagogerna om aktiviteten ska dokumenteras. En personal håller då i aktiviteten och en filmar eller fotograferar och skriver. Anledningen till detta är för att den som leder aktiviteten ska kunna ha fullt fokus på barnen och görandet samt att den som dokumenterar endast har fokus på detta. Personalen som leder aktiviteten frågar under tiden barnen om saker som är relaterade till det de gör. Mycket utgår ifrån barnens tankar och hur aktiviteten utvecklas av barnen medan den görs.

När aktiviteten är färdig får barnen möjlighet att titta på filmen eller titta på bilderna. Här har barnen möjlighet att reflektera över varför saker och ting blev som de blev eller varför de gjorde på ett visst sätt. Barnens tankar och funderingar som uppkommer under denna reflektionsstund antecknas och används i dokumentationen. Personalen som ledde aktiviteten har sedan också möjlighet att reflektera över barnen och deras lärande. På arbetslagsplaneringen tittar personalen på filmen eller bilderna och reflekterar tillsammans över vad som hände i situationen och hur de ska gå vidare med temaarbetet. Gisela berättar att det kan vara något speciellt som fångade barnen eller något som personalen tror att barnen utmanas av som blir nästa steg i temaarbetet.

Camilla säger: ” Med hjälp av dokumentationen vill vi visa på vad som händer HÄR och NU.

Vad som fångar barnen intressen för tillfället och hur vi ska gå vidare med detta. Barnens intresse styr verksamheten”. Det är framförallt barnens lärprocesser som intresserar pedagogerna och då hur barnens kunnande förändras under själva processen.

Camilla säger att det framförallt är barnens diskussioner och dialoger som skapar lärandet och en utveckling inte bara för det enskilda barnet utan hela barngruppen. Synliggörandet för barnen är den viktigaste faktorn, att visa barnen allt de kommit fram till och driva fram vad de är nyfikna på just för tillfället. Tidigare gjorde arbetslaget presentationer av allt som hände på förskolan men nu bara när barnen fyller år. Det är den enda presentationen man gör.

23

Camilla berättar också att alla barn har en egen reflektionsbok. I den skriver och ritar barnen i slutet av veckan om saker som hänt eller som varit extra intressanta. Denna utgår utifrån barnens syn och används för att barnen själva ska kunna synliggöra och reflektera över vad som hänt. Camilla känner att man inte behöver göra så mycket dokumentation på förskolan utan att det viktiga är att den som finns har ett syfte och är ordentligt genomarbetad. Det krävs att den bearbetas med detsamma för att inte falla bort och glömmas.

Yrsa säger att de vill visa hur barnen tänker och hur de lär genom användandet av

dokumentation. Själva verksamheten utgår ifrån barnens intressen och blir därför lustfylld och rolig. Verksamheten planeras också utifrån läroplanens mål som ska uppfyllas. De använder sig också av ett reflektionsprotokoll i dokumentationsarbetet. Där utgår personalen från upplevelsen och arbetar där med vilka frågor som växt fram, vad som hänt från en gång till en annan. Här kan personalen också se vad de trodde från början och sen hur det utvecklades och egentligen blev.

Dokumentationen går som en röd tråd genom verksamheten och är alltid närvarande. Yrsa säger att hon inte får vara så snabb på att gå vidare utan lyssna ordentligt på barnen. Hon säger: ”Barn är kloka, de har rätt ifrån deras sätt att tänka. Hur menar de i sina resonemang?” Personalen kan inte heller alltid ställa frågor utan ibland måste de ge svar. Det viktigaste i processen är att vara lyhörd och fundera på varför det blev så och hur det gick till.

Yrsa berättar så här om hur en dokumentationssituation kan gå till: ”En period under temaarbetet fick barnen ta hem kameran och fotografera det barnet själva tyckte var viktigt. Tillbaka på förskolan kopplades kameran upp till datorn så att alla barnen kunde titta på vilka bilder barnet hade tagit. En pedagog tittade på bilderna med barnen och en skrev vad barnet som tagit bilderna berättade för de andra barnen. Efter visningen gick en pedagog, barnet som tagit bilderna och tre andra barn in i ett rum och pratade och reflekterade över bilderna”. Barnets berättelse om bilderna, de andra barnens tankar om bilderna och pedagogens frågor blev sedan själva dokumentationen.

Carolina säger att de använder dokumentationen för att visa barnens läroprocesser. Själva

arbetet är inriktat på processen och inte så mycket på slutmålet. Syftet är att kunna bygga vidare på dokumentationen och också att få in alla delar av läroplanen. Under hennes temarbete fotograferar hon och skriver ner saker som hänt och funderingar barnen har. Det är endast hon som arbetar med sin grupp av barn inom temat. Hon anser att det ligger mycket arbete i att få barnen att förstå innebörden av att reflektera.

24

Dokumentationen kommer alltid tillbaka till gruppen för reflektion efter att den är gjord och utskriven. Det blir en diskussion om vad de gjorde och vad som hände. Under reflektionen kan de se vad som fångar intressen, vad barnen lärt sig och hur man ska arbeta vidare. Verksamheten utgår sen ifrån barnens tankar. Carolina tycker det är intressant att arbeta med dokumentation men det tar tid att komma in i arbetssättet.

Elina säger att barnen får tänka mycket, att det är deras tankar som ska fångas upp.

Dokumentationen används framförallt för att se hur barnen uttrycker sig och skapar kunskaper. Därefter använder de dokumentationen för att väcka nya idéer i det fortsatta arbetet. Arbetet utgår ifrån barnens egna teorier och nyfikenhet om saker. Dokumentationen ska inte visa på ett färdigt lärande utan själva lärandeprocessen.

Efter dokumenterandet analyseras dokumentationen för att komma fram till vad barnen gjorde och hur de tänkte. Elina säger: ” Efter analysen och reflektionen kan jag få svar på vad som fångade barnen och därefter nya idéer på hur jag ska gå vidare”. Med detta arbetssätt är det hela tiden en pågående process och barnen utvecklas vidare hela tiden. Det blir inget avstannande lärande enligt Elina.

4.1.1 Sammanfattning

Pedagogerna har det gemensamt att de gör dokumentation för att se barnens lärande och vilka intressen de har. Det är barnens läroprocesser och kunskaper som synliggörs med hjälp av den pedagogiska dokumentationen. Enligt Martin Korpi bör personalen genom dokumentationen kunna se barnens tankar, idéer och utveckling och sen synliggöra den för dem och deras omvärld (Martin Korpi 2010 s.42). Det är också utifrån dokumentationen som pedagogerna kan bedöma och värdera sitt eget arbete. Fokus ligger inte på att åtgärda brister, utan på vad barnen kan. Barnens kunskaper, utveckling och inlärning är föränderligt och både barn och personal är delaktiga i förändringen (Lenz Taguchi 1997 s.10). Det gäller att se barnet här och nu, fånga upp deras intressen och frågor och arbeta vidare med detta. Dokumentationen blir värdefull för barnen eftersom de får möta saker de gjort i form av en berättelse, den pedagogiska dokumentationen. Där får de se innebörden av vad pedagogen tillskrivit deras arbete och på så sätt se att allt det gör skapar mening (Rinaldi 2006 s.87).

Annika och Gisela använder sig av reflektion i arbetslaget medan de andra använder reflektioner med barnen och i arbetslaget. De låter barnen reflektera i grupp eller enskilt. Yrsa, Camilla, Carolina och Elina som fått extra handledning på sin förskola har utvecklat

25

egna strategier för sitt arbete med dokumentation. Den pedagogiska dokumentationen bygger på ett gemensamt reflektionsarbete och då inte bara mellan barn- vuxna utan också mellan barn-barn, pedagoger emellan och pedagog-vårdnadshavare.

Enligt Lenz Taguchi ska dokumentationen vara ett underlag för reflektionerna kring det som skett för att man ska kunna ta nästa steg (Lenz Taguchi 1997 s. 69). Dokumentationen blir inte pedagogisk förrän den har följts av en reflektion. Pedagogerna ska också kunna välja ut vilka saker som ska dokumenteras utifrån vad som kan tänkas vara värdefullt för det fortsatta arbetet i verksamheten.

Det är pedagogerna som ansvarar för att det blir ett framåtskridande arbete med hjälp av dokumentationen. Alnervik och Kennedy anser att alla har ansvar för att hitta spår i barnens görande och tankar och att tolka det, för att sen hitta vägar att gå vidare tillsammans (Alnervik & Kennedy 2010 s.118). Dokumentationen ska göra barnens lärande synligt för dem själva genom att personalen kan visa barnen hur de gjorde och fråga hur de tänkte och hur de vill gå vidare.

4.2 Vad dokumenteras och för vem?

Annika säger att dokumentationen görs för barnen, föräldrarna, dem själva och för

allmänheten/politikerna men i första hand för barnen. Hon uttrycker att det är sällan dokumentationen kommer utanför förskolan. Dokumentationerna sätts upp på en dokumentationsvägg. Barnen berättar gärna för föräldrarna vad som hände under aktiviteterna. Då kan barn och föräldrar reflektera tillsammans om händelserna. Det är också en ögonöppnare för många som inte tror att barnen kan så mycket som de kan. Hon känner att det hela tiden är ett lärande inte bara för barnen, utan också för pedagogerna. Annika säger: ”Jag lär av ettåringarna hela tiden”.

Annika säger att de dokumenterar både spontant och planerat. Mesta delen av dokumentationen tillkommer under temaarbetet. Den spontana dokumentationen blir om det händer något speciellt i barnens utveckling och lärande utanför temararbetet. Dokumentationen görs med hjälp av digitalkamera, Ipad, samt penna och papper. De för också loggbok där barnens egna tankar och reflektioner skrivs ner. Dokumentationen finns tillgänglig för barnen så att de också kan ta del av denna. Annika tycker dock det är lite ont om tid för analys och reflektionsarbetet. Dokumentationen och reflektionen behöver göras medetsamma annars blir den inaktuell.

26

Gisela säger att de dokumenterar för barnen, vårdnadshavarna, dem själva och cheferna. På

arbetslagsplaneringen pratar de om vad som gick bra och vad som gick dåligt och vad som fångade barnens intresse.

Gisela använder sig av digitalkamera och Ipad när hon dokumenterar och då i första hand under temaarbetet. Där pratar de kring temat och barnens egna upplevelser under temats gång. Gisela säger så här om fördelen med att filma: ”Jag ser mycket när jag tittar på filmen, inte bara barnen utan också oss själva som personal”. Det får inte gå för lång tid mellan dokumentation och reflektion. Hon skulle önska en reflektionstimme innan hon gick hem istället för att vänta till planeringen. Hon tycker att det har blivit mer pappersarbete på förskolan men inte mer planeringstid.

Varje personal har sina ansvarsbarn som de ansvarar för att dokumentera och reflektera över. De använder sig av pärmar som innehåller både dokumentationer och presentationer. Allt innehåll i barnens pärmar är individuellt, då detta utgår ifrån barnens utveckling och alla är inte alltid med på alla aktiviteter.

Camilla anser att de gör dokumentationen för alla, barnen själva, för att pedagogerna ska ha

material för att utveckla verksamheten och för familjen att de ska få möjlighet att få insyn i verksamheten. De som är viktigast är att synliggöra dokumentationen för barnen.

Camilla berättar också att de filmade en lek under gymnastiken. En enkel lek de gjort med många barn som de gjort under många år men som nu plötsligt inte fungerade. När de tittade på filmen i arbetslaget insåg de att deras instruktioner av leken var otydliga och alla barn inte riktigt förstod vad som skulle hända. Barnen tolkade på olika sätt. Pedagogerna fick då ändrade instruktionerna och leken fungerade. Detta blev ett lärande för pedagogerna.

Oftast har pedagogerna tänkt kring vad som ska dokumenteras och lyssnar aktivt och skriver ner när de känner att något speciellt händer. Camilla känner också att det är viktigt att ha alla saker klara när dokumentationen ska börja annars blir det ett störande moment om man t.ex. måste iväg och hämta en penna. De har också funderat på att ha reflektionspapper i varje rum efter studiebesök på den Reggio Emilia inspirerade förskolan, bara för att slippa springa ut och skapa uppmärksamhet i själva situationen.

Det som dokumenteras mest är temarbetet. Där filmar barnen mycket med lärplattan. Pedagogen reflekterar sen tillsammans med barnen och barnen reflekterar också tillsammans med andra barn i små grupper. Barnen ser saker som händer som de vuxna inte ser. Det

27

används inte så mycket foto under dokumentationen då Camilla tycker de blir stela och inte levande. Det är lättare att se processen under filmandet.

Yrsa säger att de gör dokumentationen för sig själva, barnen, föräldrarna och för att visa

cheferna vad de gör. De har haft en utställning på biblioteket som handlade om matematik. Den visade barnens lärande och lärprocesser inom matematik. Hennes eget lärande utmanas genom att se hur hon kan göra eller borde gjort i den specifika situationen. Detta kan vara att hon känner att hon ska vara tydligare eller att aktiviteten bör ske med färre barn.

Yrsa säger också att det kan vara en så enkel sak som att ändra direktivet för aktiviteten som ska genomföras. Hon tycker att hon ser mycket när hon filmar, inte bara barnen och deras lärande utan också sig själva och hennes eget agerande. Hon säger att hon behöver tänka och reflekterar hela tiden när hon skriver. Om hon filmar kommer allt som händer med på filmen. När de använder sig av skrivande tycker hon är det bra att vara två, då kan en skriva och en vara med barnen.

När de dokumenterar har det lärande miljöer med begränsat antal barn i varje. Det gäller att se barnens styrkor och dokumentera saker som har betydelse. Enligt Yrsa är dokumentationen ett arbetssätt där det gäller att ha vakna ögon och att lära tillsammans. Det ska också vara ett lustfyllt och roligt lärande för barnen. Barnen ska utmanas hela tiden och Yrsa säger att man som pedagog ska ligga lite högt i gränserna för utmaningarna. När barnen får göra saker tillsammans ökar gruppkänslan och barnens självkänsla.

Yrsa anser också att alla barnen inte alltid måste göra allt och de som inte är intresserade slipper. Hon tycker att det viktigaste är att tro på barnen och deras förmågor.

Carolina säger att dokumentationen görs för dem själva, barnen och föräldrarna. Hon önskar

att de hade en dokumentationsvägg för att kunna sätta upp mer dokumentationer. Nu blir det få dokumentationer som föräldrarna ser. Om föräldrarna vill kan de få titta på de dokumentationerna som inte hänger framme. Det finns möjlighet för alla som är intresserade att läsa.

Carolina använder mycket foto när hon dokumenterar barnen. Hon anser att barnen på så sätt kan se vad som hände i situationen på fotot samt reflektera över vad som hände sen. All dokumentation görs på den planerade verksamheten, vilket här är avdelningens temaarbete. Det görs inga spontana dokumentationer då hon tycker att tiden inte räcker till.

28

Elina gör sin dokumentation för barnen och för arbetslaget. Det görs både planerade dokumentationer, som i temaarbetet och spontana dokumentationer, om något speciellt händer. Hon säger att det är barnen som leder en till om något ska blir spontant dokumenterat. Det är sakerna som fångar barnens intressen som skapar dokumentationen. Kan hon känna att där finns något i situationen som det kan arbetas vidare på och har något fångat barnens intresse så är det värt att dokumentera.

Det fotograferas och filmas med hjälp av lärplattan. Filmerna och fotografierna får barnen sedan se och vara med och reflektera över. Barnen får också rita sina tankar och reflektera över dessa. Elina säger att barnen stolt visar upp vad de gjort och återberättar vad som hänt. Dokumentationen görs i små barngrupper för att alla ska ha möjlighet att komma till tals och öva turtagande. Elina berättar att hon är glad för att slippa alla observationsschema som TRAS och ULA som hon prickade av i, allt eftersom barnen kunde de olika sakerna. Hon känner att detta arbetssätt är mer värdefullt. Däremot önskar hon mer fortbildning för att synliggöra sitt eget lärande.

4.2.1 Sammanfattning

Pedagogerna är överens om att den pedagogiska dokumentationen främst skapas för barnen, deras vårdnadshavare och dem själva. Detta för att kunna se barnens lärande, pedagogernas eget lärande och att vårdnadshavarna också kan se hur och vad barnen lär. Gisela och Yrsa säger också att de gör dokumentationen för cheferna. Detta för att kunna visa upp vad de gjort på förskolan. Annika tycker att allmänheten och politikerna skulle kunna vara mer delaktiga i arbetet på förskolan. Detta kunde exempelvis vara verksamhetsbesök för kommunens politiker eller öppet hus för allmänheten för att de ska ha möjlighet att se vad som händer på förskolan.

Mesta delen av dokumentationen görs inom temaarbetet och är då en planerad dokumentation. Den spontana dokumentationen är den som uppkommer utanför temaarbetet och som personalen känner är viktigt att dokumentera. Detta kan vara för att barnen kan vara resurser för varandras kunskapande i gruppen och för att barnen skapar innebörd, mening och förståelse tillsammans med andra människor. Barn som får möjlighet att vara delaktiga i lärandet känner att de har kompetenser som andra lyssnar på (Bjervås 2003 s.70).

Under dokumentationerna används till största del inspelning av film, då filmad med Ipad eller lärplattan. Detta för att få med så mycket som möjligt under stunden som ska dokumenteras.

29

Camilla använder film för att det är mer levande än foto och att både barnen och hon själva kommer med i den filmade situationen. Då kan hon se inte bara se barnens lärande utan också sitt eget. Flera använder också digitalkamera för att fotografera. Om man ska fotografera en process innebär det att man måste försöka fånga de problemen som uppstår, idéerna och förändringarna i skeendet med hjälp av flera fotografier (Wehner-Godée 2000 s. 74). Det är lättare att få fram detta i en film tycker personalen.

4.3 Barnens delaktighet i dokumentationsprocessen

Annika säger att barnen har möjlighet att vara delaktiga i dokumentationsprocessen inte bara

med tankar utan också med att själva fotografera saker de vill fotografera. De får när som helst titta på bilder de tagit och filmer som spelats in. Ibland säger barnen själva: ”Ta kort på mig” eller ”Får jag se mitt kort”. Under deras temaarbete arbetade de med overheadapparaten. Overheadapparten användes för att lägga saker på och som visade motivet på väggen. Personalens intentioner var att använda denna för att visa olika former och siffror. När barnen märkte hur apparaten fungerade provade den själva att lägga olika saker på den t.ex. leksaksdjur och se hur det visades på väggen. Annika berätta att barnen också provade med att lägga sina fingrar på overheadmarskinen och se hur det såg ut på väggen. Det var barnen som styrde hela situationen och de var delaktiga i det som hände. Dokumentationen innehåll sedan vad som kunde läggas på overheaden och hur skuggan av det såg ut på väggen.

Gisela berättar att barnen själva får fotografer, filma och senare titta på sig själva. De

använder ofta sina dokumentationspärmar till att fråga om bilderna och situationerna men också för att berätta om vad som hände vid ett specifikt tillfälle. Barnen får också dokumentera själva. Hon berättar att på en promenad utanför förskolan får ett av barnen kameran i handen. Barnet fotograferar vad hon tycker ser intressant ut. Tillbaka på förskolan tittar hon och barnet på bilderna och pratar om bilderna som barnet tagit. De trycker ut bilderna på papper. Dagen efter visar de bilderna för de andra barnen som har möjlighet att fråga och fundera på vad bilderna föreställer. Barnen pratar om promenaden och vad det hittat längs vägen, vad de sett och det blir deras reflektion.

Camilla berättar att barnen tittar mycket på filmer som gjorts under ett temaarbete och diskuterar vad som händer i filmen. Barnen får själva filma och ta kort. Under temaarbetet med former fick alla barnen ta med sig digitalkameran hem en dag. Då kunde barnen fotografera former de hittade i sin omgivning. Tillbaka på förskolan fick det visa de andra

30

barnen vad de fotograferat. Fotografierna användes sen till reflektioner om vad bilden föreställde och vad det var för form.

Camilla säger att de arbetar på att barnen själva ska kunna dokumentera med hjälp av film och bild och i vissa fall också text. Hon säger också att ibland kommer något av barnen och vill att de ska ta kort på ett högt torn de byggt eller något liknande och då gör de det. Detta foto används sen som referens till senare byggen eller lekar.

Yrsa menar att barnen har stora möjligheter att göra egna dokumentationer genom att de

filmar och fotograferar. Barnen har också fått göra en film två och två som skulle handla om olika former och siffror. De fick sedan visa denna för de andra barnen och reflektera tillsammans om filmen. Barnen får också lov att fotografera t.ex. i skogen.

Yrsa säger att det är intressant att se vad barnen fotograferar och se saker ur deras perspektiv. När de pratade om siffror var de och tittade på alla barnens hus för att se vilken siffra de bodde på. Detta för att alla barnen skulle känna sig delaktiga och viktiga i processen.

Yrsa anser också att barnen är delaktiga i temaarbetet då de arbetar utifrån barnens intresse och det som barnen tycker är viktigt. När temat avslutades gjordes en dokumentationsbok som alla barnen fick. I denna såg både barn, föräldrar och pedagoger vad barnen gjort och hur de kom fram till slutresultatet. Detta med hjälp av foto, reflektionsprotokoll och intervjuer med barnen om vad de lärt sig.

Carolina tycker inte barnen är så delaktiga i själva dokumenterandet. Hon arbetar med de

mindre barnen. Barnen fick vara med och välja var de ville tillbringa tiden under temaarbetet. De valde att få vara i skogen. Barnen har så smått fått lov att prova digitalkameran. När barnen har börjat fotografera så får de också börja välja vilka av deras bilder som ska användas i dokumentationen.

Carolina berättade vidare att ett av barnen ville skriva. Barnet hade sagt att: ”Du skriver, då vill jag också skriva”. Gången efter i temat fick barnen välja vars ett foto att skriva om. Barnen skrev, ritade och dokumenterade till sin bild utifrån sina egna förutsättningar. Det blev också ett större engagemang när alla fick vara delaktiga. Carolina säger att barnens dokumentationer blev mer levande när de själva fick göra dem och sen reflektera.

Elina säger att temaarbetet utgår ifrån barnens intresse och då blir de delaktiga. I

31

diskutera och lär sig av varandra. Ibland får de hjälpa till att fotografera. Elina säger att de filmar saker de tycker är roliga eller fattar intresse för och för att se hur de ska kunna gå vidare i dokumentationsprocessen. Varje sommar får barnen en uppgift att göra. Denna sommarens uppgift var att skaffa ett ”minne” i en petflaska. Barnen kunde lägga ner saker som påminde om sommaren eller något specifikt som hänt. Dessa flaskor med barnens upplevelser låg till grund för temaarbetet.

4.3.1 Sammanfattning

Barns delaktighet och inflytande har olika innebörd för olika pedagoger. Delaktighet handlar ibland om att barnen får vara med i dokumentationsprocessen med tankar och funderingar och ibland att de får hjälpa till att fotografera och filma. Rätten till inflytande och delaktighet handlar inte om att bestämma. Det handlar till stor del om att alla är en del av gemenskap där de ska visas respekt och alla ska inkluderas oavsett inställning och åsikt (Johannesen & Sandvik 2009 s.31). Delaktighet och inflytande bör då innefatta inte bara att barnet är närvarande i processen utan också att deras uttryck, tankar och funderingar påverkar på något sätt.

Pedagogerna arbetar alla efter ett inkluderande arbetssätt, den pedagogiska dokumentationen. Barnen får vara delaktiga i dokumentationen men har olika grad av inflytande beroende på vilken ålder de tillhör. Personalen arbetar med att möta barnen utifrån var de är här och nu. Alla barns lika värde ska bekräftas och synas och de ska också känna sig unika och att de blir sedda för den individ de är (Göthson 2010 s.84). När barnen får vara delaktiga finns det också möjlighet att de tänker och handlar både för sig själv men också med andra. På detta sätt erövrar de också makten över sina egna läroprocesser (Dahlberg & Åsén 2005 s.200).

Den pedagogiska reflektionen bygger också på delaktighet. Barnens, vårdnadshavarnas och pedagogernas delaktighet bidrar till lärandet och förskolans utveckling. Det yttersta ansvaret ska dock ligga hos de vuxna. På förskolorna i exemplen ovan (se 5.3.) används innebörden av orden delaktighet och inflytande i olika grad i verksamheten. Temat i temaarbetet är uteslutande valt av pedagogerna som overhead, former, siffror och sommarminne. Däremot är barnen delaktiga och har inflytande under arbetets gång. Barnen har också möjlighet att hjälpa till eller styra temat åt det håll som intresserad dem. Barnen kanske inte är har så stort inflytande i själva processen som personalen tror utan barnen blir styrda åt det håll som personalen förväntar sig. Barnens delaktighet blir då bara att filma, fotografera och vara med. De bör också kunna få ta ansvar för sina lärprocesser utifrån ett barns perspektiv med hjälp av

32

de vuxna. I lyssnandets konst är de grundläggande värdena delaktighet, demokrati, förhandling och pedagogisk dokumentation som är beroende av varandra (Jonstoij & Tolgraven 2001 s.29).