• No results found

Barn och Natur - En studie om barns upplevelser samt pedagogens användning av natur i undervisningen i grundskolans tidigare år

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barn och Natur - En studie om barns upplevelser samt pedagogens användning av natur i undervisningen i grundskolans tidigare år"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lärarutbildningen

Lek-fritid-hälsa

Examensarbete

10 poäng

Barn och Natur

En studie om barns upplevelser samt pedagogens användning av natur i undervisningen i grundskolans tidigare år.

Children and Nature

A study concerning children´s experiences and pedagogue´s use of nature in early primary education.

Stefan Andréas Lindgren

Lärarexamen 140 poäng

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Kristina Gustafsson

(2)
(3)

Förord

Jag vill tacka barnen och personalen på min partnerskola där jag arbetat och genomfört mina undersökningar under min verksamhetsförlagda tid. Jag vill också tacka min handledare Kristina Gustafsson som varit enastående och gett mig inspiration och många goda råd under skrivprocessen.

Jag vill även tacka övriga personer som jag intervjuat och min moster Harriet som tog sig an och läste mitt examensarbete och gav mig goda råd.

Sist men absolut inte minst vill jag tacka mig själv som slitit hårt med detta examensarbete under många, många, många timmar.

Svedala december 2004

(4)
(5)

Abstract

Jag heter Stefan Andréas Lindgren och studerar till fritidspedagog på Lärarutbildningen i Malmö. Mitt examensarbete heter Barn och Natur.

I de styrdokument som förskollärare, lärare och fritidspedagoger har att följa utgör undervisning i naturvetenskap samt undervisning i skog och mark viktiga pedagogiska inslag. Utifrån det är mitt syfte: Att beskriva och öka förståelsen för vuxna om hur en grupp barn upplever och tänker om naturen och hur olika bakgrund och erfarenheter kan tänkas påverka upplevelsen.

Jag utgick och arbetade med mitt examensarbete utifrån mina frågeställningar som är följande:

¾ Vad är natur för barn? ¾ Hur upplever barn naturen? ¾ Vad lär sig barn av och i naturen?

Studien visar att:

Varje människa har en egen personlig definition av vad naturen är för dem. Hur naturbilden beskrivs handlar mycket om tidigare erfarenhet och känslor med mera. Naturen kan på så sätt delas in i olika uppfattningar. Barnen upplever naturen som rolig och spännande och som en plats fylld av fantasi snarare än sjöar, berg, skogar etcetera. Det är i naturen leken kommer i centrum. Barnen lär sig bland annat att vara rädd om naturen och får kunskaper om växter och djur. De upplever och lär sig saker i naturen. Mycket av vad de lär sig och tar till sig handlar om intresse och tidigare erfarenheter.

(6)
(7)

Innehållsförteckning

Förord sid. 3 Abstract sid. 5 Innehållsförteckning sid. 7 Introduktion sid. 9 Styrdokument sid. 9 Syfte sid. 12 Kunskapsbakgrund sid. 12

Grundskoleelevers förståelse av ekologiska processer sid. 14

Problemprecisering sid. 17

Metodbeskrivning sid. 18

Intervjuer sid. 18

Urval och genomförande sid. 18

Observationer sid. 20

Forskningsetiska överväganden sid. 21

Resultat sid. 22

Vad är natur för barn? sid. 22

Hur upplever barn naturen? sid. 26

Vad lär sig barn av och i naturen? sid. 28

Diskussion sid. 31

Vad är natur för barn? sid. 31

Hur upplever barn naturen? sid. 33

Vad lär sig barn av och i naturen? sid. 33

Källförteckning sid. 38

Bilagor sid. 40

1. Barnintervju sid. 40

2. Intervju med personer födda på 40-talet sid. 41

(8)
(9)

Introduktion

Jag har valt att skriva mitt examensarbete om de två ämnen som ligger mig varmast om hjärtat, barn och natur. Jag har varit intresserad av natur i hela mitt liv, så länge jag kan minnas har jag varit utomhus och lekt. Under min verksamhetsförlagda tid upplevde jag att barnen leker ytterst lite utomhus och i naturen. Detta fick mig att fundera och jag började ställa frågor om hur dagens barn förhåller sig till naturen. Frågorna fick jag möjlighet att följa upp i mitt examensarbete. Det ska bli intressant att se hur dagens barn tar till sig naturen och vad de lär sig av och i naturen. Jag vill ta reda på detta dels för att det är lärorikt att veta och dels för jag vill utvecklas som pedagog (I mitt examensarbete står pedagog för lärare i grundskolans tidigare skolår, förskollärare och fritidspedagog.) och kunna använda mig av mitt inhämtade material i framtiden under lektioner och utflykter i naturen.

Naturen påverkar och berör alla, dock i olik utsträckning och på skilda sätt. Det finns olika föreställningar om vad natur är och hur den uppfattas beroende på exempelvis ålder, klass, kön och etnicitet etcetera. Jag vill därför ta del av barns naturuppfattning och se på likheter och skillnader mellan ett barn som är född och uppvuxen i Sverige och ett barn som har sina rötter och stor del av sin barndom i ett annat land. På min partnerskola har cirka 90 procent av barnen en annan kulturell- och geografisk

bakgrund. Här finns det stora möjligheter att studera samband och olikheter. Jag är född och uppvuxen i Sverige och har min speciella syn på naturen, men hur ser andra

personer på detta område? I skolan förekommer mycket natur, allt från djur och krukväxter till vattenpölar och biologiundervisning. Det finns emellertid mycket mer natur i skolvärlden än renodlad biologiundervisning och detta vill jag bland annat visa med detta arbete.

Styrdokument

Jag har läst och granskat grundskolans styrdokument samt förskolans läroplan,

Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (1998). Jag vill inte binda upp mig till en läroplan utan

jag vill börja med att citera förskolans styrdokument och sedan gå över till grundskolans, på så sätt syns helheten och övergången tydligt. Följande citat är relevanta och kan kopplas till mitt arbete:

(10)

¾ Förskolan vilar på demokratins grund. Därför skall dess verksamhet utformas i

överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår

gemensamma miljö (Lpfö 1998:7).

¾ Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden (Lpfö 1998:9).

¾ Förskolan skall lägga stor vikt vid miljö och naturvårdsfrågor. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp (Lpfö 1998:10).

¾ Ett utav målen för förskolan är att de ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö (Lpfö 1998:11).

För att veta var barnen befinner sig och vad de har för förkunskaper när de kommer till mig i grundskolan tog jag upp några punkter som behandlar det aktuella området, barn och natur, ur förskolans styrdokument, Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (1998). Dock är det inte alla barn som gått i förskolan och fått uppleva och ta till sig den kunskap som förmedlas där. Några barn har kanske flytt med sina familjer från krigsdrabbade länder och har flyttat in på området och ska börja i grundskolan utan att ha någon som helst kunskap och förståelse för naturen i det nya landet. Dessa barn kan ha en helt annan föreställning om natur som är viktig att ta vara på och förmedla i klassen.

Barn, djur och natur hänger nära ihop i den svenska dagisvärlden. Barnstugorna är bemängda med djursymboler från namn på avdelningar och hela stugor, till bilder på väggarna och kramdjur i myshörnorna. Man har särskilda naturteman för

morgonsamlingar som hösten och våren, man samlar in löv och kottar för att använda dem till bilder, leksaker eller hela små landskap (Ronström, Runfors & Wahlström, 1995). Redan i förskolan knyts barnen således till något inom naturen. De får bland annat göra en egen namnskylt där bilden oftast föreställer en växt eller ett djur. Denna bild ska pryda namnskylten och ge barnet en trygghet under tiden i förskolan.

Naturen förknippas ibland med trygghet och människor har ofta en romantiserad natursyn. Efter jordbävningskatastrofen i Sydostasien ändras kanske bilden hos många

(11)

människor världen över. Naturen är inte alltid vacker och tilltalande utan mitt i allt det fridfulla kan naturen slå livet i spillror och orsaka stor förödelse. Naturens dramatik går aldrig att förkasta. Hade jag genomfört min studie ute på en skola efter katastrofen hade kanske svaren och barnens bild varit något helt annat. Möjligtvis hade de pratat mycket om vågor, människor och om rädsla. Naturen innehåller många faror, stora som små, allt från tsunami, åska, giftiga växter, jordbävningar, laviner, jordskred, vulkanutbrott, att gå vilse, att frysa och sticka sig på en tagg med mera. Barnen som jag observerat berättade om farliga djur i skogen. Just denna fara låg barnen närmast och några var nervösa inför kommande skogsutflykt till bokskogen.

Eftersom jag ska arbeta som fritidspedagog vill jag gärna ta upp några punkter ur fritidspedagogernas styrdokument, Allmänna råd med kommentarer för fritidshem (1999). Naturen förknippas där ofta med lek. I leken utvecklas barnen och det är i omvärlden de kan sätta saker och ting i ett sammanhang. Här betonas det hur leken alltid har varit en central del i barns dagliga liv. Barn lär sig bland annat hur man blir vuxen genom att leka med varandra. I barnens fantasi är allt möjligt. Deras

tankeverksamhet känner inga gränser och deras lek sträcker sig långt över de vuxnas förmåga att förstå. Både den spontana leken som den organiserade leken är viktiga inslag i ett barns vardag. Naturen ger många tillfällen och möjligheter att leka (Allmänna råd med kommentarer för fritidshem, 1999).

I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo

94 (1994) står det vad pedagogerna och skolans uppdrag är. Bland annat följande som

jag anser är de viktigaste punkterna som även kan kopplas till mitt examensarbete:

¾ Var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (Lpo 1994:1).

¾ Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar (Lpo 1994:2).

I grundskolans kursplan för naturorienterande ämnen på adressen www.skolverket.se (2004-10-25) står det följande under ämnenas syfte och roll i utbildningen:

(12)

Naturvetenskapen har vuxit fram ur människans behov av att finna svar på de frågor, som rör den egna existensen, livet och livsformerna, platsen i naturen och universum. Naturvetenskap utgör därvid en central del av den västerländska kulturen. Naturvetenskapen kan både stimulera människors fascination för och nyfikenhet på naturen och göra denna begriplig. Naturvetenskapliga studier tillfredställer lusten att utforska naturen och ger utrymme för upptäckandets glädje.

Syftet med utbildning i de naturorienterande ämnena är att göra naturvetenskapens resultat och arbetssätt tillgängliga. Utbildningen skall bidra till samhällets strävan att skapa hållbar utveckling och utveckla omsorg om natur och människor. Samtidigt syftar utbildningen till ett förhållningssätt till kunskaps- och åsiktsbildning som står i samklang med naturvetenskapens och demokratins gemensamma ideal om öppenhet, respekt för systematiska undersökningar och välgrundade argument.

I de olika styrdokumenten beskrivs en process där barn och unga ska tillägna sig kunskap om naturen och samtidigt utveckla en rad olika förmågor, såsom omsorg, respekt och ansvar. Denna process ska uppenbarligen fortgå under grundskolans nio år.

Syfte

Till skillnad från det som skrivs i styrdokumenten är mitt syfte: Att beskriva och öka förståelsen för vuxna om hur en grupp barn upplever och tänker om naturen och hur olika bakgrund och erfarenheter kan tänkas påverka upplevelsen. Jag kommer att utgå från barns egna berättelser samt från observationer av barn i naturen som jag gjorde under min verksamhetsförlagda tid. Jag kommer även att utgå från teorier om hur barns syn och upplevelser skiljer sig från vuxnas, om betydelsen av att barn har olika kulturell bakgrund och växer upp i storstadsmiljö. Jag kommer dessutom att utgå från ett par pedagoger som idag arbetar med barn samt från två vuxna som minns tillbaka på sin barndom.

Kunskapsbakgrund

Följande forskning och teorier om natur tar upp begrepp och frågor som jag behandlar i mitt examensarbete. Jag utgår framför allt från Bent Leicht Madsen och hans bok Barn,

djur och natur (2002) eftersom hans undersökningar ligger närmast mitt valda område.

Bent Leicht Madsen är lärare i naturvetenskap, socialmedicin och allmänpedagogik på Lärarhögskolan i Albertslund i Danmark. Madsen har gjort en undersökning för att

(13)

studera vad natur egentligen är och hur olika personer ser på naturen. Madsen har ställt frågan vad natur är till förskollärare, studenter och föräldrar med barn på förskolor och fritidshem. Svaren har han delat in i följande grupper som jag även kommer att

diskutera i min analys:

Natur handlar om:

¾ Känslor och upplevelser. Det framgick tydligt att de upplevelser man haft i naturen har stor betydelse för ens uppfattning om naturen.

¾ Ekologisk hållning. Naturen uppfattas som något som håller på att försvinna och förstöras.

¾ Naturen som organism. ”Naturen är liv och död”, ”Naturen är oändlighet och samspel”, ”Naturens maskineri”, ”Hela världens sammanhang”.

¾ Naturen som biologi. Här utgår man ifrån och räknar upp de element naturen består av. Naturen innebär: träd, skog, fisk, klimat, regn, bäck, å, sjö, myror, växter, djur, strand etcetera (Madsen, 2002, sid. 18).

Dessa upplevelsebeskrivningar understryker enligt Madsen hur viktigt det är att barnen får uppleva naturen tillsammans med föräldrarna och förskollärarna. Det ser ut som om sådana upplevelser verkligen har en förmåga att lagras på djupet inom oss (Madsen, 2002).

Ordet natur tycks i första hand handla om den biologiska och fysiska omvärlden,

skapelsen, skog och mark (Malmström, Györki & Sjögren, 1991). Madsen (2002) menar vidare att ordet natur är motsatsen till kultur. Kultur är till exempel teater och film och annat man kan uppleva. Natur är till exempel skog och vandring med ditt barn i

stadsparken och övrigt man kan uppleva med sina sinnen. Genom att slå upp ordet natur i en synonymordbok går det att få fram ytterligare definitioner av vad natur är. Ordets betydelse glider från att handla om skog, mark, landskap till verklighet och slutligen människans karaktär och personlighet (Walter, 2000). Vad skriver då forskarna om detta område? Några personer har avlagt sina avhandlingar om mitt valda område. Vad berättar de?

(14)

Grundskoleelevers förståelse av ekologiska processer

Jag har funnit två avhandlingar som behandlar ämnet natur och miljö ur barn och ungas perspektiv. Jag hittade en som Eva Alerby har skrivit som heter Att fånga en tanke: en

fenomenologisk studie av barns och ungdomars tänkande kring miljö (1998) och en som

är skriven av Gustav Helldén och heter Grundskoleelevers förståelse av ekologiska

processer (1992). I mitt examensarbete har jag inriktat mig på Gustav Helldéns

avhandling.

Biologiläraren och forskaren Gustav Helldén tar i sin avhandling upp elevers syn på ekologiska processer i naturen. Elevernas beskrivningar handlar oftast om hur växter och djur lever. Av det skälet kan det vara viktigt att reda ut, vad eleverna egentligen menar med begreppen levande, växt och djur. Helldén skriver även att många elever upp i grundskoleåldern inte anser att en spindel, en daggmask och en fisk är djur. De förknippade begreppet djur med ett däggdjur. Ett djur skulle enligt denna

elevuppfattning ha fyra ben och päls samt leva på land.

Helldén skriver även att Jean Piaget fann, vid sina intervjuer med barn, att deras uppfattningar av begreppen liv och levande var kvalitativt mycket olika den vuxnas. Piaget beskrev tre olika utvecklingsstadier av begreppen liv och levande.

1. De yngre barnen förknippar begreppet levande med någon aktivitet i allmänhet. Solen ger ljus, geväret skjuter och molnen ger regn. Därför lever solen, geväret och molnet.

2. Hos det lite äldre barnet förknippas begreppet levande med rörelse. Molnet, vattnet, vinden och solen lever, och även cykeln och stenen om de är i rörelse. En blomma eller ett träd är däremot inte ett levande föremål.

3. I det tredje utvecklingsstadiet av begreppet levande är villkoret att föremålet ska kunna ge

rörelse spontant. Vinden och hästen lever med inte cykeln och stenen (Helldén, 1992:18).

Helldéns studie visar således att barns föreställning om vad natur är skiljer sig radikalt från hur vuxna uppfattar natur. Detta är en fråga som jag vill anknyta till och undersöka genom mina intervjuer och observationer. I nio- och tioårsåldern sker emellertid en tydlig ökning av kunnandet om biologiska fenomen (Helldén, 1992). Det gäller därför enligt Helldén att börja på en låg nivå och arbeta sig upp under årens lopp. Jag

(15)

introducerade hösten för mina elever i skolår ett som jag arbetade med under min verksamhetsförlagda tid, höstterminen 2004. Temat genomfördes på en ”nybörjarnivå” och när barnen blir äldre och mer mogna kan de ta sig an svårare uppgifter och tankar för att på så sätt sätta sig in mer i den ekologiska processen som sker under hösten. Hur fångar man då ett barns naturintresse?

I examensarbetet Barns intresse av att utforska naturen (2003) skriver de

lärarstuderande Ellenor Norberg, Maria Nyström och Emma Stenlund om konsten att fånga barns uppmärksamhet. De skriver att barn utvecklas genom att vara aktiva och genom sina egna sinnesintryck, speciellt när de ska lära sig något nytt. Barn har också en inre världsbild som skapas genom aktivitet och sinnesintryck. Liksom Helldén utgår Norberg, Nyström och Stenlund från Jean Piagets teorier. Piaget kallade denna inre världsbild för struktur. Strukturen byter hela tiden karaktär under barnets livstid och förändras genom händelser och fenomen. Detta anses av författarna vara bra att veta så att vi kan förstå barnens uppmärksamhet, nyfikenhet och intressen, vilket är viktigt när det gäller barns förhållande till naturen.

Vidare beskriver Norberg, Nyström och Stenlund att aktiviteter som genomförs med barnen ska inte ligga för långt ifrån det barnen redan vet om naturen. Handlar det om sådant som barn redan kan och har förstått kommer de att känna sig uttråkade. Handlar det om sådant som barnen inte kan, känner de sig dumma och förlorar tron på att deras erfarenheter är värda något och då vill de heller inte skaffa sig nya erfarenheter. Det är alltså viktigt att utgå från barnens egna frågor, deras nyfikenhet och uppmärksamhet så att de får utmaningar som de klarar av. Då har man hittat en koppling till barnets ”inre världsbild” som är nödvändig. När en pedagog genomför en aktivitet med och för barnen är det mest för att göra barnen uppmärksamma på något annat än de kanske själva skulle ha valt. En slutsats i Norbergs, Nyströms och Stenlunds examensarbete är att man som pedagog förmedlar till barnen att det som nu sker är något viktigt, värt att ägna uppmärksamhet åt. Barns intresse för natur och djur ökar om vuxna är med och ifall de bara är lite nyfikna, fantasifulla, kreativa och humoristiska i sin inställning till naturen fungerar de som en sorts förmedlare av lugnet och tillfredställelsen.

Som lärarstuderande och snart utbildad fritidspedagog håller jag med om de tre lärarstuderandes iakttagelser och värderingar. Som pedagog vinner jag mycket om jag

(16)

utgår från barnens egna frågor i undervisningen. Som framgått av både Helldéns forskning och examensarbetet Barns intresse av att utforska naturen (2003) gäller det att som vuxen dels förstå att barn har en annan uppfattning och kunskap om vad natur är än vuxna, dels att försöka ta reda på hur barnens erfarenheter faktiskt ser ut så att man kan använda dem som utgångspunkt i sitt arbete. Hur är egentligen intresset för natur bland barnen?

I examensarbetet Håll stövlarna leriga (2001) som är skrivet av Angelica Johansson, Marie Jönsson och Jennie Scheding står det att de anser att barns värld idag innebär en massa trafik, betong, tv och datorer. Redan tidigt visar emellertid småbarn intresse för natur och djur om det så bara är en liten myra eller en blomma som upptar deras uppmärksamhet. Det gäller att ta alla chanser att visa barnen hur vi bäst kan vara aktsamma om det som lever och respektera det som vi kallar allemansrätten och

allemansskyldigheten (Doverborg & Pramling, 1995). Finns det en möjlighet att bristen på natur i barnens omgivning ger barnen större intresse för den bit av naturen de finner i storstaden? Detta är frågor som också kommit upp under mina observationer av barnen i skolår ett och arbetet med temat hösten. Skolan jag haft verksamhetsförlagd tid på ligger inne i Malmö och det hände en del under våra utflykter i skogen som fick mig att fundera. Frågor som uppstod då var: Vad har barn överhuvudtaget för intresse för natur? Och hur kan jag som vuxen och pedagog i så fall fånga det intresset och lära barnen något? Dessa är viktiga frågor med tanke på de uppdrag som finns formulerade i styrdokumenten. Detta leder in på examensarbetets tredje fråga: Vad lär sig barn av att vistas i naturen?

I boken Bland stubbar och kottar med barnen i mulleskogen (1990, sid. 8) som är skriven av Stina Johansson kan man läsa följande: Kapitel två i denna bok heter ”Du, en naturpedagog”. Här står skrivet att när man slår upp ordet pedagog i en ny uppslagsbok så står det: ”se lärare” eller: ”någon som uppfostrar och lär ut”. I en gammal

uppslagsbok däremot från 1915 får man veta att ordet pedagog kommer från det grekiska ordet paidagogos som betyder barnförare, det vill säga den slav som hos de gamla grekerna ledde gossen till skolan och sedan tillbaka till hemmet. En naturpedagog skulle därför kunna vara den vuxne som är ledare, personal eller förälder och leder barnet ut i naturen. En person som ger barnen många tillfällen att uppleva naturen. Vad lär sig då barn i naturen?

(17)

Etnologerna Ronström, Runfors och Wahlström beskriver i boken Det här är ett svenskt

dagis (1995) att naturen är ett medel för kroppsfostran, kunskapsöverföring,

disciplinering och socialisation. Genom vistelse och lek i friska luften befordras framväxten av en sund själ i en sund kropp. I gymnastiksalen blir man föremål för mer målmedveten kroppslig träning, man kan till exempel få lära sig att krypa, springa, klättra, kasta sig på marken och gömma sig. I teorisalarna lärs kunskaper om skogens invånare, hur man ska vara klädd och hur man ska bete sig utomhus (Ronström, Runfors & Wahlström, 1995). Om socialisation, kunskapsöverföring och om att använda naturen i undervisning i fostrande syfte handlade också styrdokumenten. Andra studier belyser vad barn lär sig ur ett annorlunda perspektiv (Norén-Björn, 1993). De tar fasta på barnens individuella utveckling. Barn lär sig mest genom att få upptäcka, ha roligt och få prova på själva. Inlärning befästs genom att man talar om det man håller på med eller fantiserar om, att man verbaliserar. Utomhus kan fantasin få massor av näring om vi tillåter det. I den pedagogiska verksamheten kan naturmaterial vara en stor tillgång året om. Naturmaterialet ger sinnliga upplevelser som man minns hela livet. Till exempel att stenar kan kännas mjuka, det är att lära med alla sinnen. Naturens färger och former är en stor inspirationskälla. Att rita, måla och forma med naturen som förebild ger

möjlighet till nya upptäckter (Norén-Björn, 1993).

Ann Granberg skriver i boken Småbarns utevistelse (2000) att barn som är ute mycket är betydligt friskare än andra barn, de har bättre motorik och är vigare. De har även en stark fysik. Hos barn som har tillgång till en omväxlande utomhusmiljö har man funnit att koncentrationsförmågan är större än hos andra barn. Lekarna är mer fantasifulla och det blir mindre konflikter. Orsakerna till de positiva effekterna är frisk luft, fria ytor och möjligheter att kunna dra sig undan. Människan är gjord för att vistas i naturen

(Granberg, 2000).

Problemprecisering

Utifrån mina frågor om barns förhållande till natur samt den forskning som diskuteras i kunskapsbakgrunden har jag gjort min problemprecisering:

¾ Vad är natur för barn? Handlar natur i första hand om känslor, upplevelser eller om ekologi och biologi?

(18)

¾ Hur upplever barn naturen? I vilken utsträckning är vår föreställning om vad natur är en kulturellt skapad föreställning? Barnen har kanske många olika erfarenheter? Tycker alla barn om att vara ute i naturen? Är det någon skillnad mellan könen? Finns det kulturella skillnader? Hur upplever barnen idag och ”dåtidens” barn naturen?

¾ Vad lär sig barn av och i naturen? Lär de sig något om empati, socialt samspel och så vidare? Är det viktigt att få uppleva naturen för barns sociala och individuella utveckling?

Metodbeskrivning

Intervjuer

Som framgår av mitt syfte kommer jag att använda mig av intervjuer och observationer i min undersökning. Jag har observerat barn på min verksamhetsförlagda tid under termin sju, kurs ett - Den forskande läraren. Under termin sju, kurs två - Examensarbete har jag genomfört intervjuer med två barn, två pedagoger samt med två vuxna som var barn på 40-talet. Jag valde detta tillvägagångssätt eftersom tiden är knapp och intervjuer och observationer passar bra i min studie. Att kombinera intervjuer med tidigare

observationer ger en större helhet av ämnet jag valt att studera.

Urval och genomförande

När jag genomförde intervjuerna med barnen pratade jag med dem en och en i ett rum där vi kunde sitta i lugn och ro och där ingen skulle komma och störa oss under

pågående samtal (Repstad, 1999). Det fungerade inte i praktiken, tanken var god men en av de stökiga pojkarna från klassen hade smugit sig ut från klassrummet för att ta reda på vad vi höll på med. Han kom in i rummet och undrade vad vi skulle göra och varför inte han fick följa med mig in i detta rum. Han tog en penna och ritade på tavlan och påpekade nedstämt att han också ville prata med mig och att han inte alls ville gå tillbaka till klassrummet och räkna i matematikboken som jag förmanade honom att göra. Jag fick följa honom tillbaka till klassrummet och hjälpa honom att komma igång med matematiken innan jag skyndade tillbaka till pojken som jag skulle intervjua. Pojken jag intervjuade satt stillsamt kvar i soffan och lekte försiktigt med några kuddar medan han väntade spänt på mig och på att bli intervjuad. Det gick bra att sitta och diskutera om naturen med ett barn och på så sätt få reda på så mycket som möjligt om hur just detta barn tänker och upplever naturen.

(19)

Det kan vara svårt att få en avgörande bild av barns syn på natur i mina undersökningar. Jag får en inblick i några barns tankar och hur de förhåller sig till naturen. Jag anser att mina observationer ger en bild av en grupp barns förhållande till mitt ämnesområde. Vidare får jag reda på hur några pedagoger förhåller sig till naturen och vad de har för bild av sina elever. Personerna som är födda på 40-talet berättar hur de såg på och upplevde naturen som barn och hur de ser på naturen nu. Hade det funnits obegränsat med tid hade jag gärna gjort en större jämförelse dels med barn i olika åldrar och mellan en skola på landet och en skola i en storstad för att se hur barnen upplever naturen. Det vore även intressant att jämföra en mångkulturell skola med en mer etniskt homogen skola. Jag hade även kunnat använda mig av en enkätundersökning ute på skolan och även låtit barnens föräldrar fylla i den och se hur deras syn på natur är och analysera det i förhållande till deras barns svar. En enkätundersökning kräver mycket tid till

förfogande och andelen inkommande svar kan variera och ibland kan andelen vara knapphändig (Trost, 2001). Att bara välja en metod kan vara otillräckligt, det är bättre att välja två för att spegla området från olika vinklar. Det är bra att samla in mycket stoff och sedan bearbeta det och ta ut det som är viktigt och intressant. Metodvalet hängde mycket på den sammanlagda tiden som jag hade till mitt förfogande, hur länge jag varit ute bland barnen och vilken grad av inblick jag har i barnens verksamhet. Utifrån mina förutsättningar valde jag att göra intervjuer och komplettera dem med observationer.

Intervjuerna har gått till så att jag, i samråd med pedagogerna på min partnerskola, valt ut de barn i skolår ett som skulle förmedla sina tankar till mig. Jag valde ut en av varje kön till alla intervjuerna eftersom jag ville skriva ett examensarbete som skildrar båda könen. Jag valde ut en flicka på sju år som är född i Sverige och en pojke på sju år som är född i ett annat land till barnintervjuerna. När jag genomförde pedagogintervjuerna valde jag ut en relativt nyexaminerad, manlig So-lärare (31 år) och en erfaren och mycket naturintresserad fritidspedagog (52 år) som varit ledare i Friluftsfrämjandet. Motiveringen till mitt val är att jag ville ha en inblick i en So-lärares syn på natur. En lärare som är naturvetare är van vid att prata om natur och sådant som rör ämnet medan en So-lärare har en helt annan inriktning på sin utbildning och kanske också en mer ”neutral” syn på naturen än en naturvetare. De vuxna (båda 63 år) som var barn på 40-talet valdes från min familj och bekantas familj. Jag valde just dem för jag känner till litet om deras barndom och jag ville gärna höra mer om hur de lekte och upplevde saker

(20)

och ting när de var barn. Mannen är född och uppvuxen i en stad och kvinnan är född och uppvuxen i en tätort ute på landet, med stor tillgång till natur. Ingen av intervjuerna bandades utan istället skrev jag ner alla svar ordagrant i mitt block. Sedan förde jag in allt material i ett dokument på datorn och därifrån skrev jag in resultatet i mitt arbete och bearbetade min insamlade data. Jag valde bort bandspelare för vissa respondenter är närmast ”allergiska” mot att bli inspelade. De intervjuade blir extremt hämmade, och hela situationen blir mycket konstlad (Repstad, 1999). Barnintervjuerna gick snabbt (cirka 15 minuter), barnen var otåliga och svarade koncist på frågorna. Intervjuerna med pedagogerna och de vuxna tog längre tid. Pedagogerna drog ut på tiden (cirka 30

minuter) och So-läraren ville bli intervjuad en gång till med samma frågor ifall han hade missat att berätta något under den första intervjun. Intervjuerna med de vuxna tog också längre tid (cirka 30 minuter) och personerna svarade hjärtligt på samtliga frågor utan några bekymmer. Ibland kan personen man intervjuar avlägga ett svar som inte är sanningsenligt. Framförallt beror intervjusvar på en rad olika faktorer som är viktiga att begrunda. Vilken betydelse har platsen, den som intervjuar, dagsformen och

situationen? Inte minst har minnet och möjligheten att återberätta vad som hände förr sina begränsningar. Men jag antar och hoppas att alla mina intervjuer ger en rättvisande bild av verkligheten och att jag skildrat den korrekt enligt svaren i mitt arbete. Det är bra att ha i åtanke att min positiva bild av naturen eventuellt kan avspeglas i barnens svar på mina frågor i intervjuerna. Dock tror jag att barnen gav sina svar från hjärtat och berättade precis vad de tycker och tänker utan att på något sätt försöka behaga mig med svaren.

Observationer

Mina observationer baseras på två klasser, en förskoleklass (barn som är sex år) och en klass som går i skolår ett (barn som är sju år). Jag har använt mig av en dold observation i min studie av barnen. Jag valde en dold observation eftersom den ger mig en kvalitativ syn på barnen och deras vardag. När jag skriver dold menar jag inte spionage utan jag har aktivt deltagit på raster och lektioner utan att berätta för barnen att jag observerade dem. Jag har varit en del av deras vardag under fyra veckors sammanhängande

verksamhetsförlagd tid (höstterminen) samt tidigare verksamhetsförlagd tid

(vårterminen) och jag är definitivt inte en inkräktare på deras skolgård och här kunde jag göra min studie och se när de agerar rent spontant och naturligt. Ett viktigt argument

(21)

för dold observation är att det ibland är det enda sättet att få fram viktig information (Repstad, 1999). Barn kan ha lätt för att agera och vara den vuxne till lags, detta

undviker jag om jag inte berättar för barnen om mina observationer. Det värdefulla med observationer är att de ger forskaren direkt tillträde till socialt samspel och sociala processer som intervjuundersökningar och textanalyser ofta bara kan ge indirekt och andrahanskunskap om. De personer som svarar på frågor i en intervju eller fyller i en enkät är inte lika problemorienterade eller inriktade på att lösa problem som i en

autentisk vardagssituation. Observation är tids- och resurskrävande, och som observatör är man hänvisad till att arbeta inom ganska trånga ramar. Det är ett banalt men viktigt påstående att man inte kan vara på mer än ett ställe i taget (Repstad, 1999).

Observationer av barn i olika verksamheter har skett sammanlagt i cirka fem timmar.

Observationerna har skett under verksamhetsförlagd tid, vår- och hösttermin, och fortlöpte under de fem dagar jag befann mig på partnerskolan under kurs två -

Examensarbete. Iakttagelserna har baserats på lektioner i klassrum/temarum, på raster,

på utflykt i skogen och under så kallad ”fri tid” på fritidshemmet. De har skrivits ner i dagboksform (loggbok). Jag har gjort några större nedslag under temat höst som barnen i skolår ett arbetade med under cirka fyra veckor. Jag fick ta del av många intryck och fick en större inblick i barnens tankeverksamhet när vi var ute i bokskogen under en hel dag. Skogsutflykten var ingen planerad dag rent aktivitetsmässigt utan allting skulle ske spontant. Målet var att barnen skulle uppleva och njuta av naturen och titta sig omkring i en höstpräglad skog. Leken var även ett viktigt inslag under utflykten. Dessa barn kommer inte ut mycket och ser sällan annat än sitt eget område som de bor på. Skolan som jag haft verksamhetsförlagd tid på ligger mitt i Malmö. Majoriteten av barnen har inte svenska rötter utan är födda i ett annat land och flera var relativt nyanlända till Sverige.

Forskningsetiska överväganden

Jag har tidigare i texten nämnt att jag använde mig av en dold observation och varför jag valde denna metod. Jag berättar inte vilken skola jag har haft verksamhetsförlagd tid på utan jag benämner den som min partnerskola i texten och att den ligger i Malmö. Personerna som jag intervjuat är helt anonyma i mitt arbete och de benämns enligt följande:

(22)

Intervju 1: flicka (2004-11-16). Intervju 2: pojke (2004-11-16). Intervju 3: man (2004-11-26). Intervju 4: kvinna (2004-11-27). Intervju 5: so-lärare (2004-11-16). Intervju 6: fritidspedagog (2004-11-16).

Min kollega nämns inte vid namn utan bara hennes kulturella bakgrund. Jag arbetade med henne under större delen av min verksamhetsförlagda tid och vi utförde all

planering och arbetade genom samarbete. Jag tillfrågade barnens föräldrar om tillstånd att intervjua och utföra dold observation vid föräldramöte där jag förklarade alla begrepp och utförandet av min studie. Jag nämner även i arbetet att jag gjort mina undersökningar på min partnerskola och det gör jag medvetet eftersom mina

undersökningar baseras på naturliga och spontana svar och handlar inte om ett område som måste sekretessläggas på hög nivå.

Resultat

Jag presenterar här mina resultat av observationer och intervjuer. Jag kommer att integrera intervjuer med observationer och avsnittet är indelat i olika teman som på olika sätt berör mina frågor i problemformulering. Mina diskussioner i resultat anknyter till teorier i kunskapsbakgrund.

Vad är natur för barn?

Vad är natur? Alla har sin egen definition och bild av naturen i sitt inre. Jag ska nedan beskriva bilden som barn, pedagoger och vuxna målade upp för mig genom

observationer och intervjuer.

Jag bad samtliga jag intervjuade att sluta sina ögon och slappna av. Tänk på natur och berätta vad du ser? Gör nu själv detsamma. Vad såg du? När du gjort detta kan du jämföra din egen bild och föreställning med mitt insamlade material från intervjuerna.

(23)

Flickan beskrev för mig: ”Apor i ett träd och det går elefanter omkring överallt” (Intervju nr 1).

Pojken berättade: ”En fladdermus, en drake, ett slott, en fjäril som är rosa och vit och svart lite på ryggen, en tiger som kommer fram mot mig. Den vill vara mitt husdjur. En delfin” (Intervju nr 2).

So-Läraren gav mig sin beskrivning: ”Jag ser en skog med massor av träd” (Intervju nr 5).

Fritidspedagogen målade upp sin bild för mig: ”Skogen och havet. Skogen är väldigt grön. Det är tyst, det är en skön känsla. Jag hör fågelkvitter långt borta. På stranden vandrar jag längs med havet och ser ljus och hav. Jag hör vågorna och vinden biter mig i kinden” (Intervju nr 6).

De vuxna berättade vad de såg. Mannen: ”Jag ser skogen och vattnet. Jag hör vindens sus och jag kan se solen gå upp i fjärran” (Intervju nr 3). Kvinnan: ”Blommor, skog, insjöar och parker” (Intervju nr 4).

Enligt Madsen går det att dela in människors uppfattning om natur i olika grupper. Grupperna som heter ”känslor och upplevelser” och en annan grupp som heter ”naturen som biologi”, beskriver de intervjuade personernas personliga naturbild. Det framgår att de upplevelser de haft i naturen har stor betydelse för deras uppfattning av naturen. När man utgår från naturen som biologi räknar man upp de element naturen består av. Naturen innebär: träd, skog, fisk, klimat, regn, bäck, å, sjö, myror, växter, djur, strand etcetera. (Madsen, 2002). Beträffande barnen händer dock något intressant, de ser saker som absolut inte finns i deras omgivande miljö. Jag återkommer till detta under nästa fråga om hur barn upplever natur. Under en skogsutflykt under min

verksamhetsförlagda tid hände en hel del som väckte frågor om just barns förhållande till natur.

Under utflykten i bokskogen var det mycket som hände. Vi delade in barnen i mindre grupper med två pedagoger i varje grupp. Vi tog en promenad i skogen för att uppleva och upptäcka. Vi upptäckte mycket. Bland annat hittade vi massor av svampar som alla var intresserade av. Jag och klassläraren visade att svampar kunde ha olika form och färg. Det blev en kort svamplektion om att vissa svampar kan man laga till hemma och äta och andra är mycket giftiga och äter man av dem kan man dö. Det gäller verkligen att ha kunskap om man ska ge sig ut i skogen och plocka svamp som man senare ska äta var det något barn som informerade mig om. Barnen ställde många frågor och vi pratade om svampar under tiden som promenaden fortsatte. Barnen fick ordentlig motivation och satte sin kurs rakt ut i skogen för att hitta svampar med spännande färger. De hittade alla möjliga arter som var färgstarka och vackra. Vi träffade även på några djur under vandringen. Några barn i gruppen var elaka mot några skalbaggar som kröp på stigen som vi vandrade längs. De skulle döda dem och en pojke tog en vass pinne och spetsade en

(24)

skalbagge. De barn som var elaka mot djuren var desamma som annars var stökiga och slogs på skolgården. De andra barnen var lika nyfikna och intresserade men de tog det lugnt och gick och tittade på naturen utan att förstöra något. De plockade upp skalbaggarna som fanns lite här och var på stigen och lade dem försiktigt ner i löven en bit ifrån stigen. De ville inte att någon skulle trampa på dem. Det negativa beteendet fortsatte hos vissa barn senare under bygget av en koja inne i skogen. Här tog de pinnar ifrån sina klasskamraters koja istället för att plocka dem på marken. Faktum var att hela skogen var full av pinnar och ändå skulle de plocka av varandra. Några barn försökte även förstöra en jordhög genom att slå och gräva med grova pinnar (Loggbok, 2004-10-12).

En liten skara barn i klassen verkade inte ha några känslor för att vårda och vara rädd om naturen utan de slog, sparkade och förstörde. Jag undrade vad de tänkte? Varför var de så destruktiva? Vidare kan dessa barns beteende jämföras med de ideal som återfinns i styrdokumenten. Har de inte tagit in budskapet i styrdokumenten från förskolan och grundskolan? De går trots allt i skolår ett och har redan lärt sig hur man uppträder och för sig i naturen. Vad säger pedagogerna jag intervjuade om detta?

So-Läraren som jag intervjuade beskriver hur han tror att barnen i hans klass upplever naturen: ”Det är olika. Vissa tycker det är underbart att till exempel komma ut i skogen medan andra inte verkar bry sig så värst mycket. Många barn har skygglappar eftersom de saknar vana att vara ute i naturen” (Intervju nr 5). ”Tanken med vistelsen i naturen är upplevelse. Barnen ska se sig omkring och lära sig nya saker. Barnen är ofta låsta till det område som de bor på. Huvudtanken är att låta barnen se att det finns annat än bara sten och betong. De ska vidga sina vyer” (Intervju nr 5).

Fritidspedagogen berättade sedan för mig: ”Tanken bakom vistelsen med barnen i naturen är att de ska få uppleva naturen. De ska få respekt för allt levande. De ska njuta av lugnet i naturen. Leka med vad naturen har att erbjuda istället för med leksaker. Vi tar inte en fotboll med oss ut i naturen utan barnen får klara sig med det som finns tillgängligt. Materialinsamling – till kommande lektioner där barnen ska använda material som kommer från naturen. Barnen är ovana att vara ute i naturen. Det tar tid innan de faktiskt kan ta till sig naturen och materialet som finns till deras förfogande” (Intervju nr 6).

Pedagogerna har sin egen syn och tankar om vad barnen ska få ut av vistelsen i naturen. Mycket av deras tankar grundas i styrdokumenten och allemansrätten. De flesta av barnen vet hur de ska föra sig i naturen men de glömmer lätt och låter fantasin och leken ta över naturupplevelsen.

(25)

Jag frågade pedagogerna om de har någon erfarenhet av olikheter mellan barn och om dessa olikheter kan ses i relation till barnens sociala, ekonomiska och kulturella

situation? So-Läraren: ”Ja, vissa barn har aldrig varit i skogen. De som aldrig eller sällan varit där blir vilddjur när de kommer ut i skogen. De som varit i skogen tidigare har erfarenheter och kan ta till sig och uppleva utflykten på ett helt annat sätt. Ekonomin styr mycket, den del föräldrar har inte råd att åka ut till skogen med sina barn. Vissa äger ingen bil och andra hittar inte ut till skogen. Svenska barn är mer i skogen. De som inte har kunskap och referenser om skogen tror att det finns lejon i bokskogen”

(Intervju nr 5).

Fritidspedagogen: ”JA, klart! Svenska barn kommer i allmänhet ut mer i naturen än utländska barn. Utländska barn kan inte allemansrätten. De har inte samma förståelse för att vara rädd om naturen. De som lever under fattiga omständigheter kommer inte ut i naturen eftersom det kostar att åka iväg. Beteendet skiljer sig markant mellan barn som är uppvuxna i Sverige och barn som har en annan kulturell bakgrund” (Intervju nr 6).

Jag frågade även barnen om de var ute i naturen på sin fritid? Flickan svarade: ”Inte mycket. Bara när jag är uppe i mormors stuga” (Intervju nr 1). Pojken berättade: ”På gården hemma där jag bor” (Intervju nr 2).

Barnen kommer inte ut i naturen speciellt mycket med sina föräldrar och något som är intressant att veta efter denna information är hur ofta åker barnen egentligen ut i naturen med skolan? Uppgifterna varierade något mellan pedagogernas svar men i genomsnitt blir det cirka två gånger per termin som barnen åker iväg på en utflykt under en hel dag. Den ena utflykten bär av till stranden och den andra till skogen. De som går på

fritidshem på eftermiddagarna får i regel åka på fler utflykter än sina klasskompisar som går hem efter skolan.

Jag frågade även vad barnen tyckte är det mest intressanta och spännande med att vara ute i naturen? De svarade: Flickan: ”Lära sig saker och titta på saker” (Intervju nr 1). Pojken:

”När vi skulle äta – jag visste inte vad det var för mat. Jag visste inte om jag fick vara i kojan” (Intervju nr 2). Pojken utgick i sitt svar från sina upplevelser från den ovan återgivna

skogsutflykten.

Vad leker barnen ute i naturen? Pojken: ”Jag tycker om att leka djur, delfinskötare och leka pjätt. Leka med fjärilar, trädpjätt och stenpjätt” (Intervju nr 2). Flickan: ”Leker hund och bygger kojor” (Intervju nr 1).

(26)

Jag frågade vad de vuxna tycker är de största skillnaderna mellan deras barndom och hur barn har det och lever idag? Mannen: ”Ja, barnen idag får inte låta sin egen fantasi få utlopp. De bygger till exempel inga kojor mer, kanske ute på landsbygden men det är inget jag har sett som vuxen. Sen verkar det som om barn idag inte aktar naturen, de slänger allting överallt” (Intervju nr 3). Kvinnan: ”Jag tycker att barnen ska lära sig tidigt att de ska vara rädda om allt levande och att de inte ska skräpa ner. Dagens ungdom slänger Coca-Cola burkar och chokladpapper precis där de står istället för att slänga det i närmsta papperskorg” (Intervju nr 4).

De som är vuxna idag tror således att barnen idag saknar den respekt och kunskap om naturen som de själv anser sig besitta. Hur ser egentligen barnen på naturen och hur upplever de naturen?

Hur upplever barn naturen?

Hur upplever egentligen barnen naturen? Barnen som jag intervjuade svarade att de såg ”apor i träd och att det gick omkring elefanter överallt” (Intervju nr 1), samt ”en

fladdermus, en drake, en fjäril som hade rosa, vit och svart färg, en tiger och en delfin” (Intervju nr 2), när jag bad barnen sluta sina ögon och slappna av och sedan berättar vad de ser när de tänker på natur.

Barnen som jag träffade under min verksamhetsförlagda tid pratade inte bara om farliga djur. De var rädda för farliga djur så som elefanter, lejon, krokodiler med mera. När jag och de andra pedagogerna berättade för barnen att vi skulle åka på utflykt till bokskogen blev några lyckliga medan andra var bekymrade. De trodde att vi skulle träffa på farliga djur ute i skogen och att det fanns en risk att dessa djur skulle skada oss. En majoritet av dem trodde att just dessa djur fanns ute i den svenska naturen. Deras teorier kan verka roliga men de var i hög grad allvarliga och rädda. För att klara sig ur liknande och andra situationer är det bra att berätta vad som finns i den svenska skogen och hur man ska uppträda där, innan man åker ut dit. Känslor och upplevelser har stor betydelse för barnets uppfattning av naturen. Föreställningen av att naturen är spännande och fylld med under byggs i stor utsträckning upp före skolåldern (Madsen, 2002). Stor påverkan har även televisionen som sänder naturprogram och visar natur från alla världens hörn. Som barn kan det vara svårt att följa med på safari världen över och få en helhetsbild genom olika program, därför är det bra om en vuxen sitter med och tittar på tv

tillsammans med barnet och förklarar och svarar på barnets frågor. Många av eleverna är dessutom födda eller härstammar från ett annat land. I många länder är ”skogen” en

(27)

farlig plats att vistas i för där finns massor av farliga djur. Börjar ett barn prata om hemska djur sprider sig ryktet fort i klassen och bland övriga barn på skolgården (Loggbok, 2004-10-05).

Fritidspedagogen berättade för mig hur hon tror att barnen upplever naturen:

”Skrämmande, de känner sig otrygga. De är sällan ute i skogen. De tror det finns farliga djur i naturen. Klart det finns farliga djur men de tror att där lever elefanter, apor och noshörningar. Många är rädda för en liten spindel så jag tror att de känner sig rädda” (Intervju nr 6).

När barnen som jag intervjuat beskriver hur de upplever naturen säger de: ”Det är roligt” (Intervju nr 1). och ”Det är spännande och allt är kul” (Intervju nr 2).

Barnen som jag valt ut har en helt annan syn på naturen är vad fritidspedagogen tror. Just dessa barn förknippar sina naturupplevelser med något roligt och spännande. Pojken uttrycker även i intervjun att han skulle vilja ha mer undervisning inom området natur.

Barns värld innebär i våra dagar en massa trafik, betong, tv och datorer. Dock visar småbarn redan tidigt intresse för natur och djur om det så bara är en liten insekt eller en växt som upptar deras uppmärksamhet. Det gäller att ta alla chanser att visa barnen hur vi bäst kan vara varsamma om det som lever och respektera det som vi kallar

allamensrätten och allemansskyldigheten (Doverborg & Pramling, 1995).

På min partnerskola, som ligger i Malmö, får inte barnen så stor tillgång till natur. Visst, det finns parker och grönområden men det blir ändå inte samma sak som när skogen finns inom skolans närområde. Barn visar ett stort naturintresse trots att tillgången inte är gränslös. Jag minns tydligt en pojke som kom fram till mig en dag och berättade att han hittat röda monster på en pinne under en bänk. Jag följde med honom och målade upp en bild i huvudet efter hans beskrivning och funderade vad det kunde vara som han hade funnit. Väl framme pekade han på små, små spindlar som är så små att de knappt går att urskilja vad det är för djur. Dessa djur hade han upptäckt på egen hand. Jag kände till arten och hade möjlighet att berätta vad det var för djur och hur de lever. Är man bara uppmärksam och har lite fantasi kan alla hitta något spännande även inne i storstaden, detta har jag fått lära och uppleva av mina elever på partnerskolan.

(28)

Ytterligare ett exempel på detta faktum fick jag uppleva senast jag var ute på verksamhetsförlagd tid. Då samlade några flickor på snäckor som de hittade på

skolgården. De placerade snäckorna överallt på kroppen och lät dem krypa sävligt fram över deras hud. De var helt fascinerade över dessa varelser. Det är dessa tillfällen som är värdefulla. Ställ frågor och berätta något om djuren för att ordentligt sätta fart på barnens fantasi. En dag berättade jag för en grupp elever som funnit en daggmask på asfalten att dessa djur har fem hjärtan och att de ibland kan ha åtta. Sedan var

diskussionen igång. Jag berättade att dessa djur kommer upp ur marken när det regnar för att andas precis som vi människor gör när vi dyker under vatten. Barnen fick även agera djurtransport och transportera masken till en närliggande plantering. Naturen finns omkring oss hela tiden, alla kan lära sig något av de små tillfällen som ges i naturen. Ta tillvara alla möjligheter till natur i din omgivning, man behöver inte åka ut i skogen för att titta på växter och djur. Madsen (2002, sid. 53) säger: ”Jag är övertygad om att barn går miste om ofantligt mycket spännande kunskap om den här världen och naturen därför att så många vuxna inbillar sig att barn lär sig mer genom de vuxna än genom sig själva.” Barnen som jag observerade lärde sig massor av att själva undersöka och upptäcka i naturen. Jag minns tydligt en flicka som kom fram till mig en dag på

lunchrasten och visade en liten ”getingbebis” som låg i hennes spade. Hon satt och lekte i sandlådan och hittade getingen där. Hon var stolt över sin upptäckt och skulle visa alla på gården sitt fynd. Jag tyckte också det var spännande eftersom jag är naturintresserad och det var verkligen den minsta geting jag sett i hela mitt liv. Barnen ser och hittar ofta saker som vuxna bara skulle ha gått rakt förbi utan att uppmärksamma (Loggbok, 2004-05-27). Barns erfarenheter är helt andra än vad vuxna tror (Helldén, 1992; Johansson, Jönsson & Scheding, 2001).

Jag tillfrågade barnen vad de anser är det sämsta med att vara ute i naturen? De svarade:

”Inget alls” (Intervju nr 1). och ”När man ska gå en runda och att bli skrämd, det är dåligt” (Intervju nr 2).

Vad lär sig barn av och i naturen?

Vad är det egentligen barnen lär sig och vad ska de lära sig av naturen? Jag hade nära samarbete med en annan lärarstuderade under min verksamhetsförlagda tid. Vi planerade temat hösten tillsammans. Min kvinnliga kollega kommer från ett arabiskt

(29)

land och vi hade olika syn på saker och ting. Jag tror att könsskillnaden och den kulturella olikheten spelade en avgörande roll och vi kompletterade varandra på ett effektivt och pedagogiskt bra sätt. Eftersom min kollega inte upplevt hösten så ofta och inte vet exakt hur den ter sig i Sverige hade jag fördel inom detta område och kunde förklara för henne. Min kollega har arabiska som modersmål och eftersom vi arbetade i en barngrupp där 90 procent av barnen har en annan kulturell bakgrund och många av dem hade arabiska som modersmål kunde min kollega samtala med barnen på arabiska vid behov. Vi tyckte det passade bra att arbeta med hösten eftersom hösten var

närvarande utanför våra fönster just då. Vi ville genomföra ett tema där eleverna lärde sig grunderna om hösten och kunde koppla ihop vår och höst på ett enkelt sätt. Hela temat utgick från två olika äppleträd med en betoning på hösten där vi bollade olikheter och likheter mot ett vårträd. Syftet var att barnen skulle lära sig så mycket som möjligt om hösten men samtidigt få en förståelse för våren och kunna se ett samband. På våren blommar äppleträdet och på sommaren blir blommorna pollinerade av olika insekter och på hösten kan vi plocka äpplen från trädet. Vi lämnade temat öppet för pedagogerna att fortsätta när vår verksamhetsförlagda tid var slut. Barnen skulle få arbeta vidare genom att få tillverka blomflugor, bin och humlor. Och använda sig mer av vårträdet som hade hamnat i skymundan under vårt tema (Loggbok, 2004-09-20).

Vi började temat med att samla ihop barnen och prata med dem om hösten. Vi ställde en del frågor och fick igång en diskussion. Barnen fick sedan uppleva hösten på olika sätt, bland annat genom att se på film och själv uppleva den ute i naturen. Till sist fick de arbeta praktiskt. Barnen tyckte om att arbeta med temat och till och med de som brukar vara omotiverade arbetade på flitigt (Loggbok, 2004-09-27).

Under temat skulle barnen klistra upp sina insamlade höstlöv på höstbilden. För att göra en jämförelse fick de även tillverka ett vårträd som vi satte upp sidan om höstträdet. När en flicka skulle klistra upp sina höstlöv var hon på väg att klistra upp det på vårbilden. Barn som aldrig upplevt en svensk höst eller någon annan årstid kan ha svårt att förstå att det är på hösten löven faller av träden och på våren växer det ut nya blad. Barnen lär sig fort vad som händer under varje årstid men en helhet och samband har de svårare att se och förstå (Loggbok, 2004-09-29).

(30)

Pedagogerna jag intervjuat utgår efter läroplanerna och deras budskap om naturen i deras resonemang. Pedagogerna är överrens om att barnen ska vara rädda om naturen, respektera naturen och se att vi har en mycket fin natur som vi alla ska vara rädda om. So-Läraren uttrycker sig såhär: ”De lär sig att det inte ser likadant ut överallt. De inhämtar ny kunskap om naturen genom att studera naturen” (Intervju nr 5).

Flickan berättade följande för mig angående vad hon lär sig av och i naturen: ”Att vara rädd om växter och djur” (Intervju nr 1). Pojken svarade detta på samma fråga: ”Hur man leker med djuren. Svampar – vissa kan man äta – vissa kan man inte äta. De är inte farliga” (Intervju nr 2).

Åter tänkte pojken på skogsutflykten.

Vad lärde sig de vuxna som var barn för cirka 50 år sedan i och av naturen? Mannen:

”Att ta tillvara på naturen och att aldrig skräpa ner i naturen. Jag har aldrig kunnat slänga skräp någonstans där det inte får vara skräp. Sen fick jag lära mig att kunna ta tillvara det som naturen ger” (Intervju nr 3). Kvinnan: ”Vi pressade löv och blommor som vi sedan klistrade på papper och satte upp på väggen. Vi lärde oss namnen på växterna. Vi lärde oss även att vara rädd om naturen och inte skräpa ner. Att man ska vara rädd om djuren och växterna” (Intervju nr 4).

Vad lekte de vuxna när de var barn, i naturen? Mannen: ”Jag lekte ofta kurragömma och ”peta pinnen” som jag kan berätta att det går till på samma sätt som nutidens brännboll. På våren kom ju alltid kulorna fram” (Intervju nr 3). Kvinnan: ”Jag lekte mycket med mina skolkamrater och med min bror som var två år äldre än mig. Vi spelade brännboll och lekte gömme. Vi sprang barfota på stubben när bönderna hade tröskat säden” (Intervju nr 4).

Barnen gav sin bild till mig om vad de lär sig ute i naturen. Pojken: ”Hoppa, klättra, gräva, leta saker” (Intervju nr 2). Flickan: ”Gå i skogen och bada” (Intervju nr 1).

Jag frågade barnen vad de tycker är det bästa med att vara ute i naturen och flickan svarade: ”Klättra i träd. Se på olika saker. Till exempel svampar” (Intervju nr 1). Pojken tyckte att det bästa var att: ”När man får djurkompisar. En kanin. Det är spännande att vara ute i naturen - man vet aldrig vad som kommer att hända” (Intervju nr 2).

De vuxna gav sin bild av vad de lärde sig av och i naturen när de var barn. Mannen: ”Vi fick lära oss vad som växer ute i naturen. När vi gick ut skulle vi plocka några blommor för att sedan torka dem och klistra upp dem på ett papper så att man kunde se dem bra. Blommornas fortplantning fick vi också grundligt lära oss så att vi förstod hur fint rustad naturen var på alla sätt” (Intervju nr 3).

(31)

Kvinnan: ”Vi pressade löv och blommor som vi sedan klistrade på papper och satte upp på väggen. Vi lärde oss namnen på växterna. Vi lärde oss även att vara rädd om naturen och inte skräpa ner” (Intervju nr 4).

Vad säger då styrdokumenten att barnen ska lära sig i våra dagar? ”Var och en som verkar inom förskolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Ett utav målen för förskolan är att de ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö. Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. Förskolan skall lägga stor vikt vid miljö och naturvårdsfrågor. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp” (Läroplan för förskolan, Lpfö 98, 1998:9).

Mannen berättade sina erfarenheter som han samlat på sig under årens lopp: ”Om vi sköter naturen så har den mycket att ge varje individ, allt från frisk luft till fina blommor. Att ta en filt med sig och några smörgåsar och varm choklad är så rogivande för både barn och vuxna” (Intervju nr 3).

Jag frågade de vuxna om vad de tror är de största skillnaderna mellan deras barndom och hur barn har det och lever idag? Kvinnan svarade: ”Min barndom var friare än vad deras är idag. Vi var ute i naturen när vi slutade skolan. Idag är barnen kvar på sina dagis” (Intervju nr 4).

Diskussion

Vad är natur för barn?

Jag inledde mina intervjuer med att försöka få en bild av hur varje enskild persons syn på begreppet natur. Varje människa har en egen personlig definition av vad naturen är för dem. Naturen kan delas in i olika föreställningar. Känslor och upplevelser spelar en avgörande roll hur man upplever och minns naturen. Madsen delar in naturen i olika uppfattningar. Han grundar sina fakta på kvantitativ forskning inom området med tyngdpunkt i intervjuer med barn och deras föräldrar samt pedagoger. Hans

gruppindelning stämmer överrens med mina resultat av intervjuerna. Barnens tankar om natur rymmer mycket fantasi. Fantasin får de på olika sätt, bland annat genom

upplevelser från sagor, tv, data- och tv-spel. Kulturell bakgrund kan även ha en

avgörande roll. Olika länder runt om i världen har sin egen unika flora och fauna. Detta kan ha en avgörande inverkan på de barn som växte upp i ett annat land än Sverige. Dessa barn bär med sig andra upplevelser än sina kamrater. Allting handlar om det

(32)

personliga ”bagaget” och vad det innehåller. Barnen förknippade naturen med biologi, där de koncentrerar sig på faunan.

De vuxna som är födda på 40-talet grundar sina tankar om naturen på känslor och upplevelser samt naturen som biologi. De berättar detaljerat vad de ser och hör när de sluter sina ögon och slappnar av. De räknar upp ting från floran när de beskriver vad de ser. Längre in i intervjuerna framträder alla Madsens indelade grupper tydligt i

resonemanget. De tar upp ekologisk hållning och relaterar det till barnens bristande miljömedvetenhet. Barnen kastar skräpet precis där de står istället för att kasta det i papperskorgen eller ta det med sig i fickan och kasta skräpet vid ett senare tillfälle. De går även in i gruppen naturen som organism och nämner att ta tillvara det som naturen ger. Helldén studerade barns syn på ekologiska processer i naturen och han studerade också barns förmåga att se naturens samspel. Allt i naturen ingår i ett kretslopp. Alla vinner mycket om barnen lär sig naturens kretslopp i ett tidigt skede i livet. De ser oftast på naturen ur en helt annan synvinkel när de sedan blir äldre. Natur handlar mycket om miljö för de vuxna. De har haft många år på sig att bearbeta allt som de fick veta i skolan och har fått egna insikter som de kanske inte hade när de var barn.

Pedagogerna skiljde sig inte på något markant sätt från de andra vuxna när de berättade vad de såg framför sig. Tyngdpunkten ligger i personliga känslor och tidigare

upplevelser. De som verkligen har koncentrerat sig och lyssnat på frågan ska få upp bilder i huvudet som kopplas till natur. Vad det är skiljer sig mellan personer beroende på intresse, känslor, förkunskaper och tidigare upplevelser. Många drömmer sig tillbaka till något som var speciellt i den personens liv, till exempel som Madsen beskriver:”På Gotlands klippor upplevde jag en förälskelse” eller ”Naturen är en plats där man upplever stillhet, frid, trädens sus, fågelsång och vågskvalp”(Madsen, 2002, sid. 19). Mycket av framtoningen i mitt arbete är positiv. Naturen är någonting positivt som alla borde få uppleva. Dock går det inte att glömma naturens kraft och brutalitet. Varje dag händer något hemskt i naturen, någonstans på vårt jordklot. Naturen har alltid varit oberäknelig och även här i Sverige finns faror som hotar. Jag minns tydligt när jag studerade kursen idrott och hälsa och vi åkte ut till skogen. Mitt i en lek som vi utförde sprang jag rakt ner i kärr och sjönk ner till midjan. Som tur var slutade den

(33)

Hur upplever barn naturen?

Barn upplever naturen på olika sätt. Varje individ har egna tidigare upplevelser och förhållande till naturen. Det är svårt att ge en helhet av hur barn upplever naturen. Det är så mycket som spelar in. Har man blivit rädd eller råkat ut för någon olycka i skogen i tidig barndom kan det sätta sina spår i individen. Barnen som jag intervjuade gav en positiv bild av naturen. De tyckte det var spännande och roligt att få vara ute i naturen. De ser naturen som en enda stor lekplats där man kan få bland annat djurvänner. Barn upplever naturen efter känslor och upplevelser som de varit med om men ofta relaterar de till den senaste utflykten med skolan eller familjen. Pojken anser att han lärt sig saker om naturen, till exempel att vissa svampar går att äta och andra är giftiga. Han kopplar mycket av det han säger till den senaste utflykten med skolan. Det han har lättillgängligt i minnet. Han tyckte även att det mest intressanta och spännande han varit med om i naturen var när han inte visste vad pedagogerna skulle bjuda på till lunch när hela klassen var på utflykt i bokskogen.

De vuxna som var barn på 40-talet beskriver sin barndom och sina upplevelser i naturen på samma sätt som dagens barn. De tyckte naturen var spännande. De beskriver naturen och sina upplevelser ur ett socialt perspektiv. De lekte och umgicks tillsammans med vänner och familj. De ser på sin barndom i en backspegel som verkar idealiserad. Det hade varit intressant att få resa tillbaka i tiden och intervjua dem som barn och se hur de hade svarat då och jämföra med deras tillbakablickar som de delgav mig i nutid. De minns bland annat att somrarna var varmare och soligare när de var barn än vad de är nu. Vidare var vintrarna kallare och det föll mer snö än vad det gör i nutid.

Pedagogerna säger att barnen upplever naturen på olika sätt och att olikheten är en resurs som kan förmedlas vidare i barngruppen. Vissa tycker det är underbart att till exempel komma ut i skogen medan andra inte verkar bry sig så värst mycket. Många barn har skygglappar eftersom de saknar vana att vara ute i naturen.

Vad lär sig barn av och i naturen?

Flickan berättade för mig att hon har lärt sig att man ska vara rädd om naturen. Hon har även lärt sig saker ute i naturen genom att studera växter och djur. Flickan är född och uppvuxen i Sverige och har redan upplevt och tagit till sig det som står i läroplanen för

(34)

förskolan innan hon började i grundskolan. ”Förskolan skall lägga stor vikt vid miljö och naturvårdsfrågor” (Läroplan för förskolan, Lpfö 98, 1998, sid. 10). Pojken har inte samma kunskap om naturen och miljön som flickan, han vill dock gärna lära sig mer. Det märkte jag tydligt under intervjun och han berättade för mig att de hade för lite naturundervisning i skolan. Han ville ha mer undervisning och hade stor lust att lära sig mer om djur och växter. Barnen var överens om att naturen var spännande och rolig. Dessa intryck har de fått under sina vistelser ute i till exempel skogen med skolan eller när de åkt på utflykt till stranden i förskoleklassen.

Personerna som är födda på 40-talet är uppvuxna med närheten till naturen och de fick tidigt lära sig att de ska vara rädda om naturen och ta tillvara på det som naturen ger. Att man inte ska skräpa ner är en självklarhet för dem och de anser att dagens barn har mycket att lära inom miljövård.

Mannen lärde sig att ta tillvara naturen och att aldrig skräpa ner i naturen. Han har aldrig kunnat kasta skräp någonstans där det inte får vara skräp. Han fick även lära sig att ta tillvara på det som naturen har att erbjuda. Kvinnan lärde sig att man ska vara rädd om djuren och växterna.

So-Läraren säger att barnen lär sig att det inte ser likadant ut överallt. De inhämtar ny kunskap om naturen, om svampar, växter och djur. Fritidspedagogen säger att de förhoppningsvis lär sig något. Till exempel att de ska vara rädda om naturen och respektera naturen. Att de upptäcker att vi har en mycket fin natur som vi alla ska vara rädda om.

Mina viktigaste slutsatser utifrån den undersökning jag har gjort är att de ideal som finns i styrdokumenten och som återfinns i en del av den litteratur som jag presenterat under kunskapsbakgrund och det material jag läst och arbetet med inte håller i

praktiken. Under skogsutflykten i synnerhet fick jag tillfälle att tänka om beträffande barns upplevelse av naturen. Min spontana reaktion var att de barn som inte var

försiktiga och visade omsorg var elaka och destruktiva, de handlade fel. Under arbetets gång har jag emellertid ändrat uppfattning, det kanske är förväntningarna som är oflexibla och normativa och inte utgår från de konkreta barnen med allt vad de har med sig i ”bagaget”. Detta är en viktig insikt som även kan relateras till tidigare forskning som jag nämnt i min kunskapsbakgrund. Helldén tar bland annat upp i sin avhandling

(35)

att barn har andra erfarenheter än vuxna och att det är viktigt att som vuxen sätta sig in i varje enskilt barns situation för att få en inblick i barnets natursyn. Att utgå från barnet och dess erfarenhet och tidigare upplevelse och på så sätt sätta sig in i barnets tankesätt och fånga barnets nyfikenhet och intresse tycker jag är viktigt att ha i åtanke. ”Barn har en världsbild som skapas genom aktivitet och sinnesintryck” (Norberg, Nyström & Stenlund, 2003, sid. 8). Mitt examensarbete visar att det inte är lätt att sätta sina egna ideal åt sidan och att öppet förhålla sig till barnens beteende alla gånger. Om det vittnar fritidspedagogens besvikelse på barnen på grund av att de inte njuter av skogsvistelsen på det sättet som hon själv gör och på det sättet hon vill att barnen ska njuta när de är på en utflykt till exempel i skogen. Jag håller med fritidspedagogen i hennes tankar och i det hon berättade för mig. Jag har mina intressen i naturen och vill förmedla dem till mina elever. Eleverna har kanske inte alls samma intressen och förhåller sig till naturen på ett helt annat sätt än vad jag gör. Det är viktigt att utgå från barnens egna frågor, deras nyfikenhet och uppmärksamhet så att de får utmaningar som de klarar av. Då har man hittat en koppling till barnets ”inre världsbild” som är nödvändig (Norberg, Nyström & Stenlund, 2003).

Barns upplevelse och beskrivning av naturen visade sig handla om helt andra saker än vad de vuxna intervjuade, pedagogerna och jag själv förväntade mig. Drakar och apor, fladdermöss och tigrar är sett ur barns synvinkel ”natur” snarare än de vuxnas

beskrivningar som handlade om vad som faktiskt finns omkring oss i skog och park. Skillnaden handlar emellertid kanske mest om att fantasin när man sluter sina ögon tar sig olika uttryck. De vuxna manar fram ett ”drömlandskap” där vintern alltid innebär snö och sommaren sol och där det finns sjöar och skogar. Medan barnen manar fram ett landskap befolkat av djur från alla världens hörn och även från sagans värld. Det säger något om förutsättningarna i mötet mellan barn och vuxen när man ska ut i skogen.

En annan slutsats är att som pedagog handlar det också om att lämna sagans och fantasins värld och låta barnen stiga in i en värld av fakta och samband. Tänk till exempel på den lilla pojken som inte visste om han fick vistas i kojan och vad de skulle äta till lunch. Vad förväntade han sig när vi gav oss ut på skogsutflykt? För honom blev utflykten ett mycket konkret och påtagligt minne som han ville göra om och gärna ha mer av i undervisningen. Det säger något om pedagogens roll tycker jag, att man ska minnas det här glappet mellan allt det man själv förväntar sig och vet om det som

References

Related documents

Dessa förskolor kanske använder gården på fler sätt, men eftersom denna förskola har tillgång till en skog precis utanför, kan det vara så att de använder skogen till

Det andra motivet till att studera barns förhållande till närnaturområden hämtar näring från den farhåga som Louv (2006) ger uttryck för; nämligen att det moderna samhället

Syftet: Denna litteraturstudie har till syfte att öka kunskapen om upplevelser vid bemötande av patienter med övervikt/fetma inom

This part of the chapter discusses the teachers’ opinions on the governments work in school related matters, such as education in rural areas and bilingual education?. The

Vi kom också in på om de var ute i naturen med skolan men där är svaren samma för elever från de olika kategorierna så de citaten redovisas inte.. Tycker du

207 Rodhe konstaterar även att bildade kineser inte intresserar sig särskilt mycket för religion utan enbart för de filosofiska systemen och Tidman och Wallin

Allemansrätten knyter an till Elinor Ostroms forskning om fördelarna med att lokalbefolkningen tar ansvar för och ge- mensamt förvaltar naturtillgångar.. I Sverige har vi en lång

Undersökningen visar att barnen har en liten grundförståelse för naturens kretslopp, inte fullt så vetenskapliga förklaringar till vad som händer vid nedbrytningen i vår