• No results found

Lärarens roll - rollen som lärare

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Lärarens roll - rollen som lärare"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Lärarens roll – rollen som lärare

En intervjustudie med elever på gymnasieskolan om vad som kännetecknar en bra lärare och hur teaterns verktyg kan främja dessa egenskaper.

The teacher's role - the role of a teacher.

An interview study of high school students about what makes a good teacher and how the theatre's tools can promote these qualities.

Lisa Brand

Lärarexamen 300 hp Lärarutbildning 90 hp 2009-03-23 Examinator: Lisbeth Amhag Handledare: Haukur Viggosson

(2)
(3)

Sammanfattning/Abstract

Brand, Lisa (2009). Lärarens roll-rollen som lärare. En intervjustudie med elever på

gymnasieskolan, om vad som kännetecknar en bra lärare och hur teaterns verktyg kan främja dessa egenskaper.(The teacher's role - the role of a teacher. An interview study of high school students about what makes a good teacher and how the theatre's tools can promote these qualities.) Skolutveckling och ledarskap, 90 hp, Lärarutbildningen, Malmöhögskolan.

Syftet med följande arbete är att beskriva vad elever värdesätter hos lärare, kartlägga dessa egenskaper och relatera dem i förhållande till skådespelaryrket. Jag gjorde intervjuer med 8 elever, 18-19 år, på olika gymnasieskolor. Arbetet har en fenomenologisk ansats eftersom jag utifrån intervjuer med elever vill ta del av deras uppfattningar om vad som är karaktäristiskt för en bra lärare.

Jag har med min undersökning fått fram att bland det allra viktigaste var lärarens förmåga att skapa en kärleksfull kontakt med sina elever samt att ha humor. Andra viktiga egenskaper var förmedling av kunskaper samt lärarens personlighet.

Dessa egenskaper kan övas upp med hjälp av teaterns verktyg. Genom att göra olika typer av skådespelarövningar kan man träna kropp, röst, koncentration, närvaro och uppmärksamhet. Genom att träna dessa färdigheter kan man få en större auktoritet i sitt ledarskap samt större bredd i sin skicklighet som lärare.

Nyckelord: kontakt, relationer, social kompetens, ledarskap, teater, skådespelare, lärare

Lisa Brand

Kungshällagatan 65 Handledare: Haukur Viggosson

(4)
(5)

Innehåll

1 Inledning 8 1.1 Tidens skola 8 1.2 Bakgrund 9 1.3 Syfte 11 1.4 Frågeställningar 11

2 Teori- och litteraturanknytning 12

2.1 Tidigare forskning 12

2.2 Den tidlösa pedagogiken 12

2.3 Undervisning – en konstart 13 2.4 Teaterns verktyg 15 2.5 Humor 17 2.6 Lärare – en ledare 19 3 Metod 21 3.1 Allmänt om metod 21 3.2 Metodval 21 3.3 Undersökningsgrupp 22 3.4 Genomförande 23 3.5 Databearbetning 24 3.6 Tillförlitlighet 24 3.7 Etik 24

4 Resultat och analys 25

4.1 Fyra huvudgrupper 25 4.2 Kontakt 25 4.3 Humor 28 4.4 Didaktik/undervisningslära 30 4.5 Personlighet 32 4.6 Olika uppfattningar 34 4.7 Kön 35

(6)

4.8 Sammanfattning av resultat 36

5 Diskussion och avslutande reflektioner 37

5.1 Auktoritet utan att vara auktoritär 37

5.2 Teaterns verktyg – ett sätt att få auktoritet 38

5.3 Kroppens betydelse 39

5.4 Rösten 40

5.5 Uppmärksamhet 40

5.6 Andra aspekter inom teaterns värld 42

5.7 Humor 43

5.8 Läraren som roll – rollen som lärare 44

5.9 Förslag till fortsatt forskning 45

Referenser 46

Bilaga: Intervjufrågor 48

(7)
(8)

1. Inledning

1.1 Tidens skola

Skolan kan stundtals bli mycket ifrågasatt. Alla har en åsikt om skolan. Jan Björklund från Folkpartiet har stått som en frontfigur när det gäller kritiken av dagens skola. Han tycker att det är för mycket flum, för lite disciplin i dagens skola och att den svenska skolan haltar efter i jämförelse med andra länder (en kritik som har visat sig vara felaktig många gånger). Inom politiken debatteras skolan ofta och speciellt diskuteras disciplinsvårigheter och för låg kunskapsnivå. Föräldrar har också många åsikter om skolan. Jag känner många lärare, och speciellt de äldre lärarna märker att det har skett en märkbar förändring när det gäller föräldrarnas attityd till skolan. Många kan vara misstrogna och kritiska och ifrågasätta lärarnas beslut, något som hade närmast varit otänkbart för mina föräldrar när jag gick i skolan. Då var läraren en auktoritet som man litade på och lärarens pedagogiska kapacitet var inte något som debatterades på samma sätt.

Tiden har ändrat sig, och som med alla förändringar finns det både fördelar och nackdelar. Fördelarna, som jag ser det, är att vi har gått till en mer elevorienterad skola som ställer mer krav på pedagogerna. Jag önskar många gånger att jag hade varit barn av idag. När jag ser hur det är på min dotters skola, ser jag en enorm positiv utveckling. Nackdelarna skulle kunna vara all kritik som haglar över lärare av idag och skolans verksamhet, samtidigt som det finns många skolor, eller klasser som fungerar mindre bra. När det blir för mycket kritik från alla håll och kanter, kan det skapa rädsla och handlingsförlamning. Pedagogikforskaren John Steinberg (www.svt.se, 17/10-08) säger att eftersom vi har gått från en auktoritär skola till en demokratisk skola blir många osäkra på hur mycket krav man kan ställa, och att det leder till mycket osäkerhet om ledarskap i dagens skola. Ledarskapsfrågan är viktig. Osäkerhet ger definitivt inga bra pedagoger. Om ledarskapet fungerar då fungerar det mesta bra. Han säger också att i och med att skolan har förändrats på det sättet kräver eleverna mer av lärarna. Elever och lärare ska ha en bra relation, elever förväntar sig att bli sedda, de vill ha uppskattning och att lärarna verkligen lär känna dem . Samtidigt har skolan kvar av sina gamla former. Det finns mycket som eleverna inte får bestämma över. Det är en svårare balansgång för dagens lärare. Lärarrollen är inte lika tydlig.

I samband med Svt:s TV-program klass 9A har diskussionerna gått höga om vad som menas med en bra lärare. I programmet hade landets ”bästa pedagoger” valts ut för att

(9)

undervisa en termin på Johannesskolan i Malmö. Skolan var bland de sämsta när det gällde betygssnitt, och nu skulle de nya ”superlärarna” vända den negativa trenden, och få klassen att bli bland landets bästa. Allt följdes dokumentärt och alla mål som föreskrevs i läroplanen skulle uppnås. Under tretton avsnitt fick vi följa klassen och elevernas utveckling. Projektet lyckades på det sättet att de lyckades höja snittet väsentligt på bara en termin. Om det nu beror på att lärarna var bättre, eller om det bara berodde på all uppmärksamhet som TV ger, är svårt att veta. Många motstridiga uppfattningar fanns det i alla fall om hela projektets upplägg och det intressanta var de många meningarna om varför just de lärarna hade valts ut bland de bästa i hela landet. Under de veckor som serien klass 9A gick på TV hörde jag många upprörda röster speciellt bland lärare. Vad var det som gjorde att dessa utvalda lärare skulle vara bättre än andra? Om det var ett utslag av jantelagen eller om det handlade om att lärare skulle vara solidariska gentemot varandra (ingen är bättre än någon annan, vi lärare är kollegor och kollegor håller ihop), är svårt att veta. Men i vilket fall som helst, väckte det många känslor, och debatten var het i frågan om vad som var utmärkande för en bra lärare. Det jag tyckte var intressant var att serien Klass 9A är en nutidshistoria, berättad ur elevernas perspektiv. När jag såg vissa klipp av ”superlärarna” tänkte jag att de påminde mig om bra skådespelare/underhållare där vi var publiken. Ibland var eleverna publik, precis som vi som satt framför TV:n och ibland var de duktiga medspelare till lärarna. Det hela var mycket underhållande och jag såg många kopplingar mellan läraryrket och skådespelaryrket. Det har inspirerat mig till att arbeta med frågan vad som är utmärkande för en bra lärare ur ett elevperspektiv och dra paralleller mellan teaterns värld och lärarens.

1.2 Bakgrund

Jag är egentligen utbildad skådespelare och har befunnit mig inom teaterns värld i princip hela mitt vuxna liv. En av ”Guruerna” inom improvisation och teater är Keith Johnstone. Han bekrigade det engelska skolsystemet, som han hade fått utstå som barn, och i hans teaterbok ”Impro” (1985) beskriver han hur skolan systematiskt dödar kreativiteten och hur barnets skapande impulser stympas av undervisningen. Alla vi skådespelare som arbetade med boken, kände igen oss i hans beskrivningar, oberoende om vi var svenskar, danskar, finnar eller amerikanare. Boken är efterhand lite gammal skulle kunna tyckas, men jag stöter fortfarande ihop med unga skådespelare som är väldigt inspirerade av boken och känner igen sig i beskrivningarna. Innan jag började med teater vikarierade jag på olika grundskolor under

(10)

några år. Jag var övertygad om att jag skulle bli lärare, tyckte mycket var kul med lärarjobbet, men samtidigt var det någonting i vägen. Jag hade svårt att definiera vad det var, men det hade i alla fall någonting med mitt oförlösta förhållande till min egen skolgång att göra. När jag började min teaterutbildning var min tanke att jag bara skulle gå ett år, bara för att ha provat på det, och sedan utbilda mig till lärare. Av tur och andra orsaker stannade jag i teatervärlden i ca 20 år. De sista åren har jag undervisat mycket bredvid teaterjobb och upplevt att jag hade blivit en mycket bättre lärare på många sätt. Erfarenhet och ålder kan vara en möjlig orsak, men jag tror också att teaterns verktyg kunde appliceras på läraryrket och jag tror att det har hjälpt mig mycket i min lärarroll.

Funderingar på hur en bra lärare är och vilka egenskaper och färdigheter man behöver, är något varje pedagog behöver reflektera över för att utveckla sitt ledarskap och sig själv som lärare. Under min VFT-period i lärarutbildningen har jag mött många lärare och sett många olika undervisningstimmar under fältdagarna. Motivationen hos eleverna har varit skiftande, beroende på vilken lärare de hade. De har varit intressant att se skillnaderna och en utmaning att försöka definiera vad olikheterna beror på. En aspekt var i alla fall glasklar, läraren var avgörande för elevernas motivation. Det som var lite mer diffust var att sätta fingret på vad dessa lärare som lyckades egentligen gjorde. Det skulle kanske kunna sammanfattas på följande sätt:

Kärleksfull men ändå strukturerad, välorganiserad, välförberedd, på plats i god tid, har tydliga krav, förmedlar all information på ett tydligt sätt, mycket värme, mycket närhet, arbetar med relationen till eleverna och är rolig. Den absolut största utmaningen är hur man kan tillägna sig alla dessa egenskaper och dessa tankar har upptagit mig mycket.

Att lära sig nya saker borde vara kul, och är ett privilegium som inte är alla förunnat. Men ändå upplever många elever idag skolan som tråkig. Det förvånade mig mycket under min VFT, för även om min praktik var på en gymnasieskola (en frivillig skolform) slogs jag av elevernas generella brist på entusiasm och vilja. När, var, hur och varför försvann den? Min dotter började i förskoleklass i år och tycker tack och lov att det är jättekul. Det är en bra skola och äldre elever där verkar också tycka att det är roligt. De flesta barn är intresserade av att lära sig, men ofta är det skolan själv som har släckt det intresset. Tyvärr har jag en del kompisar vars barn tycker skolan har blivit tråkig redan i lågstadieklasser, vilket jag anser vara ett fiasko för en skola.

(11)

Mycket av mitt teaterarbete har handlat om att återta min kreativitet och lust till lärande. Teatern har fungerat som katalysator och min tes är att man skulle kunna hämta mycket från teaterns värld som skulle kunna hjälpa skola och lärare. Mitt arbete har som mål att lyfta fram viktiga egenskaper hos bra lärare och hur man skulle kunna förvärva sig dessa kvaliteter med hjälp av teaterns verktyg.

1.3 Syfte

Syftet med uppsatsen är att klargöra vad som utmärker en bra lärare ur elevernas perspektiv, kartlägga dessa egenskaper och relatera dem i förhållande till skådespelaryrket och teaterns verktyg.

1.4 Frågeställningar

Hur definieras en bra lärare ur ett elevperspektiv? Hur viktig är läraren för elevernas motivation?

Finns det likheter mellan läraryrket och skådespelaryrket och i så fall vad? Hur kan teaterns verktyg bidra med att hjälpa lärare till att bli bättre?

(12)

2.Teori- och litteraturanknytning

Min ambition är att genom teorierna göra det tydligare att förstå den insamlade informationen, samtidigt som elevernas uttalanden ger en ökad förståelse för teorierna. I detta arbete tar jag min utgångspunkt från teaterns verktyg.

2.1 Tidigare forskning

Det finns mycket forskning om vad som kännetecknar en bra lärare, men inte mycket om parallellerna mellan läraryrket och teateryrket. Det finns dock en avhandling av Evelyn Säll (2000) som studerar lärarrollens olika skepnader och hon har dragit paralleller till bland annat regissörsyrket. En del av lärarrollen är, menar Säll, (precis som med regissörens arbete,) att skapa stämning ur en psykologisk eller rumslig aspekt. Regissören behöver skapa en positiv atmosfär på scenen, en situation som även kan gälla lärarens uppgift. Det är en grundförutsättning att eleverna trivs i skolan för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen och att ansvaret för detta vilar på regissören som stämningsskapare.

2.2 Den tidlösa pedagogiken

Det finns mycket skrivet om vad som krävs för att vara en bra lärare och det har skrivits många böcker om ämnet genom tiderna. Om man skulle välja tre av de främsta pedagogerna och didakterna ur den västerländska idétraditionen skulle man nog välja Jean Piaget, Lev S. Vygotskij och John Dewey.

Jean Piaget (1896-1980) beskrev hur kunskap var en aktiv konstruktionsprocess. All simulering tolkas genom barnets ”gamla” kunskaper och föreställningar. Inlärningen kommer till stånd genom att människan själv väljer ut, tolkar och anpassar stimuleringen till sitt eget ”system” och inte genom att en passiv människa påverkas av en aktiv yttre stimuleringskälla. Inlärning är inte ett resultat av vad stimuleringen gör med människan utan vad människan gör med stimuleringen. Eleven konstruerar sin egen subjektiva kunskap och teorin kallas för konstruktivismen. Konstruktivismen har två inriktningar. Hos Piaget finner man den kognitiva konstruktivismen, medan den andra riktningen kallas för social konstruktivismen och bygger på synpunkter hos den ryske psykologen Lev S. Vygotskij (1896-1934). Han framhåller att kunskap skapas socialt, inte individuellt, och att detta sker genom först och främst språket.

(13)

Inlärning är ett socialt fenomen som försiggår i en social situation och både språket och sociala förhållanden bidrar till att utforma kunskapen (Kroksmark 2003).

John Dewey, som levde mellan år 1859-1952, poängterade hur viktigt det sociala, det skapande, det upptäckande och det konstnärligt uttryckande barnet var (Kroksmark 2003). Därför var det så viktigt att barnets förmågor utnyttjades och att barnets inneboende aktivitet fick största möjliga utrymme i undervisningen. Dewey tyckte att det var för mycket fokus på läromedel och på lärarna. Lärarnas uppgift var att leda verksamheten och uppmuntra till aktiviteter som var till nytta för samhället och barnets egen utveckling, samt att hjälpa barnet att värdera lärande aktiviteter så att de upptäcker de egna speciella intressena som de kan utnyttja i framtiden. Dewey myntade det famösa uttrycket ”Learning by doing”, ett slagord som fortfarande används flitigt inom skolvärlden.

Dessa forskare har bidragit med djupare förståelse för vad en bra pedagog är. Man skulle kanske kunna sammanfatta det med att säga att eleverna inte tar emot kunskap, de skapar den, och lärarens uppgift är att leda och hjälpa till den utvecklingen. Även om de flesta pedagoger kan hålla med om, rent teoretiskt, att det är användningsbara och värdefulla teorier, kan det vara svårt att följa dem praktiskt i en klassrumssituation.

I boken Den tidlösa pedagogiken (Kroksmark 2003) finns ett urval av några av de viktigaste tänkare inom ämnet, och man kan häpna över den tidlösa aspekten i teorierna. Wiliam James, en av de tidlösa pedagogerna, var en amerikansk psykolog som levde mellan1842-1910, och han höll många föreläsningar för lärare. Psykologin var en relativ ung vetenskap och det fanns många förväntningar inom pedagogiken att psykologin skulle ge lärare hjälp till att utvecklas. Men Wiliam James tyckte att lärarna begick misstag om de trodde att de kunde utforma system och metoder utifrån psykologins hjälp och poängterade att ”psykologi var en vetenskap medan undervisning var en konst.” (Kroksmark, 2003, s.339)

2.3 Undervisning – en konstart?

Hur ska man då kunna hjälpa lärare med undervisningens svåra konst? Enligt professor Dylan har många lärare kunskap om många teorier, men har svårt att tillämpa dess strategier i praktiken, och många lärare fastnar lätt i gamla vanor och rutiner (www.dylan-wiliam.net). Han säger vidare att forskningen visar att i länder som Sverige är variationen i resultat störst inom skolor, inte mellan skolor. Det betyder att det är läraren i klassrummet som är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat. Imsen (2000 s.23) gör också jämförelsen

Kommentar [LA1]: Citattecken anges bara för citat i texten. Boktitlar amges i kursiv stil.

Kommentar [LA2]: Kolla mellanslag. Skriv (Kroksmark, 2003, s. 339)

(14)

”lärare som konstnär” och hävdar att läraryrket inte är något tekniskt yrke där man kan följa bestämda regler och rutiner för att uppnå ett bestämt mål. En lärare bör ha en bas av kunskaper och tekniker, men samtidigt ha förmågan att lösgöra sig från dessa och skapa något nytt genom samspelet med eleverna i den pedagogiska situationen.

Idag diskuteras ofta ordningen i skolan. Problem som är förbundna med disciplin i klassen, brist på koncentration bland eleverna, oacceptabelt elevuppförande är problem som ofta rapporteras (Imsen 2000). Barn och ungdomar är i skolan många timmar i veckan. Många fler timmar än de är med sina föräldrar. I och med det har skolan fått en viktigare och annorlunda roll än tidigare. Hargreaves (1994) reflekterar mycket över skolan i det postmoderna samhället och framhåller hur lärarens roll har ändrat sig allteftersom kraven på skolan har förändrats. En lärare kan inte längre ha inställningen att ”jag är i skolan för att undervisa i mina ämnen och inte för att vara socialkurator”.

Dessutom finns det många fler störningsmoment idag, det finns mycket annat som pockar på elevernas uppmärksamhet, och detta ger fler utmaningar till lärare.

När man läser Catherina Ronstens (2001) bok Betydelsefulla lärare, som har ca 100 berättelser om olika lärare som har varit bra, slås man av att alla historier handlar mer eller mindre om elever som har blivit bekräftade och känt sig älskade och sedda av läraren. Utifrån historierna har hon delat in lärarens egenskaper i följande rubriker:

• Se eleverna • Skapa trygghet • Motivera och engagera • Fördela ansvar

• Ge framtidstro • Bygga självförtroende • Ge livsmod och stöd • Utgöra en skillnad

Om nu lärarens roll är så oerhört viktig skulle man önska att det fanns en nyckel, som man kunde ge till alla nyutbildade lärare. Hur gör man rent konkret för att se eleverna, skapa trygghet, motivera och så vidare? Enligt Heargraves (1994) framhäver han betydelsen av självutveckling och självinsikt som nyckeln till professionell utveckling inom lärarkåren. Skulle det betyda att lärare borde gå till psykolog, meditation och befriande dans för att

(15)

utveckla sin pedagogiska kapacitet? Jag har ju själv upplevt att mitt teaterarbete har hjälpt mig i min lärarroll, samtidigt som det har varit självutvecklande och hjälpt mig till större självinsikt. Skulle teaterns verktyg kunna hjälpa lärare? Följande ska jag försöka beskriva några aspekter av skådespelaryrket som skulle kunna gagna lärare.

2.4 Teaterns verktyg

Den ryske skådespelaren, författaren och regissören Konstantin Stanislavskij har skrivit ett antal böcker om skådespelarekonsten. I böckerna Att vara äkta på scen (1986), En

skådespelares arbete med sig själv (1987) och An actor prepares (1988) går han igenom

yrkets förutsättningar och villkor. Han framhåller hur viktigt det är att ständigt arbeta med sig själv, för att kunna ha något att bidra med. Han insisterade på att skådespelare måste förstå sig själva och veta vilka de är, innan de skulle kunna ha något att visa, innan de har något att lära ut till andra. Stanislavskij menar att minst 80 % av konstnärlig framgång beror på hårt arbete. Varje gång en skådespelare går upp på scenen måste man hitta kärnan, nuet och koncentrationen. Även om skådespelaren spelar den samma pjäs 100 gånger får man aldrig hemfalla åt rutinen, även om det kan vara frestande. Allt som försiggår på scenen måste ha ett klart syfte, poängterar Stanislavskij, för annars blir det otydligt, ytligt och kaotiskt. Han säger vidare att skådespelaren ska söka i sin själs skrymslen för att hitta entusiasm.

Jag nämnde förut hur Ronsten (2001) betonade i sin bok hur viktigt det var att eleven kände sig älskad och sedd av läraren. Den blivande skådespelaren tränas i uppmärksamhet och att verkligen se. Människor kan titta på saker utan att egentligen se dem på grund av att de har sin uppmärksamhet någon annanstans. Början av teaterutbildningar brukar handla om att lära sig att kunna fokusera och det görs mycket genom att träna sin förmåga till uppmärksamhet. Förutom att skådespelaren måste vara uppmärksam om hela sin person, måste han eller hon uppmärksamt studera sin motspelares alla reaktioner, miljön runt omkring och samtidigt uppmärksamt relatera till alla objekt med alla sinnena. Att träna alla fem sinnena är ett sätt att öka sin uppmärksamhet, för då lär personen sig att utnyttja hela sin kapacitet och inte bara en liten del. En skådespelare måste också vara uppmärksam på mellanrummet mellan replikerna och tränar sig i att försöka förstå sina medspelare. Skådespelare arbetar med sig själva, sin kropp, sin fantasi, sin röst, och sin känslighet. Stanislavskij betonade hur viktigt det var att skådespelaren älskade konsten i sig – inte sig själv i konsten.

(16)

Det är oerhört viktigt att veta för en skådespelare vad denne uttrycker med sitt kroppsspråk. Hur personen uppför sig rent kroppsspråksmässigt, hur denne rör sig i rummet, hur han eller hon använder gest, blick och så vidare. Det mesta av kommunikationen är kroppsspråket, det icke verbala. Då måste man lära sig hur man hanterar det. Över 90 % av allt som sägs, säger vi med kroppen – kroppen – tonfall – lukt – andningsrytm (Ekenberg, 2007). Finns det saker som tränger fram av ens personlighet som är mot ens vilja? En skådespelare arbetar hela tiden med sina uttrycksmedel där kroppen och rösten är de centrala verktygen. Stanislavskij ville att skådespelare skulle arbeta mycket med kroppen. Det kunde till exempel vara dans, gymnastik, eller akrobatik. På det sättet utvecklade skådespelaren en god fysik, rörlighet, styrka, precision, ja allt som hade med den konkreta kroppen att göra. I boken Kroppens språk (Lyle, 1991) poängteras också hur viktigt det är att träna på olika fysiska aktiviteter för att få ett öppet och fritt (fri från hämningar) kroppsspråk. Hållningen talar sitt tydliga språk och kan avslöja både personlighet och sinnesstämning. Stanislavskij hävdade också att det också kunde utveckla abstrakta sidor som till exempel beslutsamhet och mod.

Kroppen är ett viktigt verktyg och rösten är det också. Stanislavskij arbetade med att utveckla medvetenheten om vad ändring i tempo och rytm betyder för rösten. Med andningsövningar och röstövningar kunde skådespelaren utveckla rösten. Precis som med kroppen handlade mycket av röstövningarna att man skulle lösgöra spänningar och utöka sin potential. En teaterlärare jag hade en gång menade att om ögonen var själens spegel så var rösten själen. Rösten förmedlar mycket om en persons sinnesnärvaro, känsla och egenskaper. Röst- och andningsövningar hjälpte till att expandera sin bredd, samtidigt som man medvetandegjorde vad rösten kunde uttrycka.

Stanislavskij säger vidare att det är viktigt med ordning och god atmosfär i teaterensemblen. Det behövs en skapande atmosfär och god arbetsdisciplin, och en sådan uppstår ur allas inriktning på uppgiften.

Som skådespelare är det viktigt att hela livet arbeta på att utveckla sin förmåga och sin teknik. Man blir aldrig fullärd och ska vara öppen och ödmjuk inför nya utmaningar.

Ett annat viktigt beteende skådespelaren måste öva sig i är att vara hundraprocent i nuet, för då blir prestationen den bästa. Det är någonting som också måste tränas med dagliga övningar. Hur dessa övningar kan se ut kan variera i det oändliga, men det viktiga är att det på något konkret sätt tränas. Om en skådespelare, eller en student, bara läser om hur viktigt det

(17)

är att vara 100 % närvarande blir denne sannolikt inte mycket bättre, men om personen tränar till exempel olika koncentrationsövningar kan hon eller han öka sin förmåga.

Konst är ett ständigt nyskapande. Skådespelaren behöver utveckla sin skapande energi och uppöva sin koncentration. Stanislavskij sa att skådespelare skulle arbeta med sin teknik så att det svåra blir en vana och det invanda lätt och vackert.

En skådespelare behöver lång tid för att gå in i en roll före en föreställning, för att ”installera sig i rollen”. Stasnislavskij brukar säga att skådespelaren ska ha cirka två timmar för att koncentrera sig på det som ska komma, skjuta bort vardagsbestyren och känna sig in i rollen. En skådespelare använder tid på att vårda kostymer och rekvisita. De är en del av uttrycksmöjligheterna, och effekten av allt arbete som läggs på repliker och rörelser förstörs om inte rekvisita, kostymer och smink är optimalt.

2.5 Humor

Eftersom många elever har sagt att en bra lärare är en rolig lärare, ville jag försöka klargöra olika aspekter rörande humorn. Det är en svår uppgift och i boken Humorologi (2003, s. 32) skriver Olsson, Backe och Sörensen: ”Det är ungefär lika svårt att försöka fånga essensen i humor som att definiera lärandet”. Att humorsinne är ett socialt accepterat plusvärde är fullt klart, och till och med klarlagt av SIFO med överväldigande statistik (Berefelt 1997).

Humor förstås på skilda sätt av olika personer beroende på bakgrund, erfarenheter och så vidare. Grunden för all humorförmedling är både verbal och icke-verbal kommunikation. Det är en kommunikationsprocess där det finns en humormottagare och en humorsändare och där den inbördes relationen har stor betydelse. För att humorsignalen, eller humorbudskapet ska uppfattas, är det viktigt att det råder balans eller harmoni mellan sändare och mottagare. Humormottagarens mottaglighet är i hög grad beroende av sinnesstämning och dagens form. Det som ena dagen är gångbart, kan en annan dag vara helt fel.

Humor är allt som är aktuellt eller potentiellt roligt samt den process genom vilken detta sker. Humor har också definierats utifrån vad en social grupp anser vara humor. Med andra ord, vårt förhållande till den kulturella kontext där humoruttryck förekommer avgör i hög grad hur vi förstår och uppfattar humorn (Olsson, Backe & Sörensen, 2003 s.33).

(18)

Humor kan också ses från ett dialektiskt perspektiv där utgångspunkten är en kongruens (tes), som rubbas av en inkongruens (antites). Med insikten (syntesen) framträder roligheten. Uppfattningen och uppskattningen av humor hör samman med olika tekniker. I boken (Olsson, Backe & Sörensen, 2003) finns en kategorisering och en indelning av teknikerna i fyra olika grupper.

• Oförenlighetsteknikerna går ut på att vissa sammansättningar av konventionellt oförenliga begrepp resulterar i en känsla av förnöjelse hos mottagaren, t.ex. över- och underdrifter och inkongruenser.

• Överraskningstekniker, till exempel oväntad logik och oväntade händelser • Falskt sken, till exempel ironi och parodi

• Skapa en känsla av smarthet och klokhet hos mottagare, till exempel olika "practical jokes". Det handlar om överläge eller underläge, beroende av om vi känner oss lurade eller att vi har överlistat ”skojaren”. (s. 126)

Om ett skämt är roligt eller inte har inte bara med skämtets kvalitet att göra. Skämtande är ett risktagande eftersom man aldrig vet hur humormottagaren reagerar. Tiden för skämtandet är avgörande, inte bara situationen. ”Ett utmärkande drag för humorn är att den hämtar sin näring från såväl fantasin som realiteten” (Linge 1993, s. 48). Att se på världen med humor har ett överlevnadsvärde, det gör det lättare att leva, underlättar mänsklig kontakt och gör det svåra uthärdligt (Berefelt 1997). Humor är socialt producerad och en del av sociala hierarkier. Relationen mellan humormottagare och humorsändare har delvis med makt att göra. Det är större chans att ett skämt lyckas ju mer makt skämtaren har. I pedagogiska sammanhang anses humor vara ett hjälpmedel under förutsättning att den befrämjar kreativiteten. Detta påtalade redan Platon (Olsson, Backe & Sörensen, 2003). Detta gäller dock inte ironisk humor som kan ha en negativ effekt på inlärningen ända fram till 15 års ålder. God humor kan ge goda skratt. Skrattet ger effekter som kan avläsas. När man skrattar ökar hjärtfrekvensen, andningen blir djupare och musklerna kontraheras. Efter skrattet följer en period då kroppen slappnar av – hjärtfrekvensen sjunker liksom blodtrycket och muskelspänningen avtar. Humor och skratt minskar smärta, vilket kan bero på att humorn har en avledande och avslappnande effekt. Humor kan minska risken för konflikter. Sinne för humor förutsätts väcka positiva känslor och

(19)

ha en buffertfunktion mot stress. Detta har en positiv återverkan på både det fysiologiska som det psykologiska välbefinnandet (a.a 2003). En atmosfär av glädje är positiv och bland annat Montessori har påpekat att äkta inlärning sker när eleverna är fria från bekymmer i en lycklig atmosfär.

Humor är kanske inte den viktigaste faktor i social kompetens, men en del av en helhet som främjar kontakten och trivseln mellan människor. Humorn är gynnsam för barnet i dess kognitiva, emotionella och relationella utveckling. Humorn ger barnet en möjlighet att på håll beskåda sin inre problematik och sätta den i relation till en yttre problematik (Berefelt, 1997).

2.6 Lärare – en ledare

Om skolans huvuduppgift är att lära enligt den antagna läroplanen måste framgångsrikt ledarskap vara att eleverna ägnar sin tid åt just detta. Stensmo (2008) anser att en lärare i dagens skola bör ha åtminstone tre typer av kompetenser:

1. Ämneskompetens – läraren har akademisk kunskap om och färdighet i de ämnen han eller hon undervisar i.

2. Didaktisk kompetens – läraren har kunskaper om färdigheter i skolundervisningens form (hur?), innehåll (vad?) och argumenten för detta (varför?)

3. Ledarkompetens – har kunskaper om och färdigheter i att leda och organisera verksamheten i klassrummet och kunna hantera frågor om disciplin, ordning och elevomsorg.

I boken Handbook of Research on Teaching (1986) skriver Doyle att läraren har två uppgifter. Det ena är att vägleda lärandet som handlar om ämneskunskap och själva lärprocessen. Den andra viktiga uppgiften är att upprätthålla ordning och det innebär att läraren ska ha kunskap om klasrummets socialpsykologi och den sociala lärprocessen.

Lärare kan ha olika ledarstilar. Stensmo (2000) har kategoriserat olika ledarstilar i sex olika grupper. Det som skiljer ledarstilarna åt är deras syn på kontroll i klassrummet. I ena änden finns de som har full lärarkontroll. Stegvis blir det mindre

(20)

lärarkontroll och mer elevkontroll. I andra änden finns den ledarstil som har full elevkontroll.

(21)

3. Metod

3.1 Allmänt om metod

Tiden ändrar sig hela tiden. Det som var en sanning igår är kanske helt förlegat idag och med tanke på den postmoderna tid vi lever i, skulle det vara intressant att få veta vad elever av idag tycker kännetecknar en bra lärare. För att få information från elever om vilka egenskaper en bra lärare har, skulle jag kunna använda olika metoder för insamlandet, till exempel enkät eller observation. Därför kan det vara på sin plats att utreda dessa olika insamlingsmetoders för- och nackdelar, i förhållande till denna studie.

Vid en enkätstudie skulle jag kunna få många fler svar och på det sättet få en större bredd. Nackdelen är att jag inte har någon möjlighet att korrigera frågorna och se om respondenterna hade uppfattat frågorna riktigt. Jag skulle heller inte ha möjlighet att ställa följdfrågor och således få djupare och mer reflekterande svar. Om bredden hade kommit på bekostnad av djupet i frågorna, skulle inget vara vunnet. Således anser jag att enkäter hade i detta sammanhang inte varit relevant för mitt syfte.

Observation skulle vara intressant om jag kunde, efter att jag hade pratat med eleverna, studera lärare som elever anser vara bra. För detta arbete skulle det krävas att jag först gör intervjuer för att senare följa upp och studera lärarna i fråga. Det skulle vara oerhört lärorikt att på så sätt få demonstrerat i handling vad eleverna har beskrivit i ord. Tyvärr är det orealistiskt på grund av denna studies begränsningar, det skulle inte vara möjligt tidsmässigt att få utrymme till ett sådant grundigt genomförande.

3.2 Metodval

Metoden som ägnar sig bäst till detta arbetes syfte och ramar anser jag vara kvalitativa intervjuer. Metodvalet är noga genomtänkt för att passa denna undersökning som jag ämnar göra. Ämnesområdet är omfattande och jag vill genom den kvalitativa intervjun komma till kärnan utan att styra intervjupersonerna till svaren. Med detta metodval finns det även utrymme för diskussion och ge utrymme för intervjupersonerna att påverka samtalets utveckling. Min förhoppning är att kunna formulera gemensamma begrepp och på så sätt vara säker på att begreppens innebörd är den samma för dem som för mig. Därför är intervjufrågorna enbart en mall som tillåter ytterligare utveckling och omformulering. Efter intervjun kan data bearbetas omedelbart efter, vilket kan vara en fördel för analysen. Min

(22)

målsättning för denna informantintervju är att få en nyanserad bild på elevers behov och önskningar för att klargöra mönster och få bekräftelse på det ena och det andra.

Genom den halvstrukturerade intervjun har jag möjlighet att få inblick i elevernas erfarenheter och möjlighet att förstå meningen i deras upplevelse. Vissa frågor relaterar jag till TV-serien klass 9A. Anledningen är att ha en konkret lärare eller situation som kan ge fler möjligheter till att konkretisera vissa egenskaper. Bifogat finns en bilaga med intervjufrågorna.

Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?

(Kvale 1997, s.9)

Genom att försöka sätta mig in i deras situation och försöka få en fördjupad förståelse för hur eleverna upplever en bra lärare gör jag en så kallad fenomenologisk forskningsinriktning. Enligt Kvale (1997) söker fenomenologin att utifrån aktörernas perspektiv förstå verkligheten såsom de upplever den. Fenomenologin är intressant för målet är att komma bakom den omedelbara upplevelsen och beskriva en djupare förståelse av företeelsen.

3.3 Undersökningsgrupp

Totalt blev åtta elever mellan 18-19 år från olika skolor i olika storstäder intervjuade. Jag namnger eleverna 1 till och med 8. Det var jämnt fördelat mellan könen och tre av intervjupersonerna har invandrarbakgrund. Urvalskriteriet var att de antingen gick på andra eller tredje året i gymnasiet, och hade det gemensamt att alla var myndiga. Åldersgruppen är intressant med tanke på att de ligger i gränslandet mellan barn- och vuxenvärlden. Min förhoppning var att de skulle ha en vuxen förmåga att reflektera och verbalisera tankar och känslor, samtidigt som de skulle ha barnets omedelbarhet och känslosamhet.

Min strävan var att ha ett brett urval av elever. Intervjupersonerna går på följande program: livsmedelsprogrammet, hantverksprogrammet, omvårdnadsprogrammet, EU-programmet, samhällsprogrammet, naturprogrammet och två gick på Waldorf skolans gymnasium. Det senare var tänkt som en representation av de alternativa skolformerna, men eftersom det inte finns till exempel någon Montessori eller Freinet gymnasium, blev det två stycken från den antroposofiska skolan. En av vardera kön. Det hade varit eftersträvansvärt att ha ännu fler program, för att ge en mer korrekt spegling av samhället, men det var nödvändigt att begränsa

(23)

sig i ett sådant arbete. Valet att 25 % av intervjupersonerna skulle komma från Waldorf miljön speglar inte alls samhället, men jag tyckte ändå att det kunde vara berättigat att intervjua någon från en annan skolbakgrund för att se om det fanns några andra mönster där. Studien strävar inte efter någon representation i sig.

3.4 Genomförande

Samtliga intervjuer genomfördes på respektive skolor. Intervjuerna genomfördes under skoltid, när de hade håltimme, och vissa genomfördes i något ostört rum på skolan och andra i ett hörn av skolgården. Några bestämdes spontant, jag kom till skolan och fick direkt kontakt med några elever. Andra var planerade, jag hade kontaktat de ansvariga på skolorna och de arrangerade intervjun samt stod för urvalet. Den första versionen kan vara en fördel speciellt på de praktiska programmen. Om en lärare frågar om någon vill medverka i en intervju kan mångas reaktioner bli negativa, i alla fall om de är skoltrötta och om det känns som ännu ett krav från läraren. I denna studie är det ytterst viktigt att icke studiemotiverade elever gör sin röst hörd. Det andra alternativet, med planerad intervju där läraren har stått för information och urval, är en fördel när jag söker en specifik elev från till exempel ett specifikt program. I samtliga intervjuer använde jag mycket tid innan, för att skapa en god och trygg stämning med eleven. Vi pratade informellt om det som föll naturligt, och det tog cirka tjugo minuter varje gång. Det känns viktigt att skapa den kontakt för att få en ärlig och informativ intervju, och jag blev glatt överraskad över hur positiva och tillmötesgående eleverna blev efter lite ”smalltalk”. Själva intervjuerna tog ca 30-45 minuter och spelades in på band. Intervjuerna spelades in på band för att jag skulle kunna analysera materialet på ett tillförlitligt sätt. Jag informerade alla att jag skulle inspela samtalen och att det var anonymt. Mina frågor använde jag som mall under intervjun, och beroende på deras svar frågade jag olika slags följdfrågor. En del elever var mer pratglade än andra och därför är vissa svar mer utförliga än andra. Under samtalens gång fick jag en uppfattning om elevernas samlade skolerfarenhet och mycket om deras situation med enskilda lärares bemötande. Jag transkriberade intervjuerna ordagrant redan påföljande dag för att ha ett färskt minne av samtalet.

(24)

3.5 Databearbetning

De inspelade intervjuerna skrev jag ned ordagrant för att senare kunna sammanfatta dem under olika huvudrubriker. Sammanfattningen bestod av min tolkning av det som eleverna sagt under intervjun.

Den insamlade informationen systematiserades och strukturerades i för ämnet lämpliga kategorier hämtade från litteraturen och egen erfarenhet, för att möjliggöra slutsatser. På så sätt synliggjordes mönster och variationer i det insamlade materialet. Anledningen till att jag valde att kategorisera den insamlade informationen var för att tydliggöra mönster och teman i elevernas uttalanden, för att bättre kunna tolka och analysera informationen.

Vissa elever kunde uttrycka samma egenskaper med olika ord och jag har visat vad det kunde vara genom olika underkategorier i kategoriseringen. Andra elever kunde repetera samma utsaga flera gånger med samma ord, och detta gör att vissa uttalanden är mer frekventa än elevantalet.

3.6 Tillförlitlighet

Urvalet av respondenter är förhållandevis begränsat vilket beror på uppgiftens tidsbegränsning, men det uppvägs lite av att resultaten är av kvalitativ art och att intervjuerna avser att ingående studera mönster och variationer i elevers upplevelser.

För studiens reliabilitet försökte jag att undvika ledande frågor. Det fanns alltid en möjlighet att återvända till källan, eftersom elevernas berättelser fanns inspelade på band. För studiens validitet var det viktigt att alltid utgå från syftet och frågeställningarna. Följdfrågor användes för att verkligen förstå vad eleverna menade och tydliggöra oklarheter.

3.7 Etik

De etiska aspekterna är många när forskaren använder sig av intervju som metod. Det finns reella möten med elever där känslig information kan komma fram, och det är därför viktigt att all data anonymiseras. Jag tillämpar informerat samtycke (Kvale, 1997), vilket innebär att eleverna deltar frivilligt och har möjlighet att när som helst dra sig ur. En ytterligare etisk aspekt är att de rådata som jag erhåller används endast för denna studie. För att öka tryggheten hos eleverna frågar jag dem om deras tankar vid intervjutillfällets slut, och informerar ännu en gång om anonymiteten.

(25)

4. Resultat och analys

4.1 Fyra huvudgrupper

Vid kategoriseringen av elevernas uttalanden träder ett mönster fram som tydligt visar att eleverna lägger störst tyngdpunkt på relation med eleverna och att vara rolig. En annan aspekt som de också lägger stor vikt på är förmågan att kunna berätta och förmedla samt lärarens personlighet. Jag har indelat det i fyra olika huvudgrupper som jag kallar: 1. Kontakt

2. Humor 3. Didaktik/undervisningslära 4. Personlighet. Jag presenterar dem i den ordningen.

Diagram 1 Översikt fyra huvudkategorier

0 10 20 30 40 50 60 70 uttalanden kontakt humor didaktik/undervisnigslära personlighet 4.2 Kontakt

Elevernas uttalanden dominerar i kategorin kontakt eller relation. Det var en övervikt av svar i underkategorierna kontakt med eleven, vara vän med eleven, förstå eleven, lyssna på eleven, ta hand om eleven, prata med eleven, kärlek till eleven, skapa relation till eleven och skapa relation till föräldrarna (se tabell).

Kommentar [LA3]: kolla mellanslag och punkt

Kommentar [LA4]: vidga bilden så att

didaktik/undervisningslära kommer på samma rad

(26)

Tabell 1 Elevers utsagor om egenskaper som ingår i begreppet kontakt

Uttalanden Antal

kontakt med eleven 17

vara vän med eleven 5

förstå eleven 11

lyssna på eleven 14

ta hand om eleven 7

prata med eleven 7

kärlek till eleven 4

skapa relation till eleven 3 skapa relation till föräldrarna 2

summa 70

Elev 3 beskrev den personliga kontakten såhär:

Få kontakt med eleven, vara mer en vän än att vara lärare, då uppfattar eleven sig som en kompis och då kommer det vara mycket bättre än det var innan med bara en lärar roll.

Elev 1 beskrev en lärare som var bra med orden:

Den kärlekskontakten hon har med alla eleverna!

Angående kärlekskontakten skriver elev 5:

Hon gör sitt jobb från hjärtat. Hon gör det för hon tycker om en, inte för att hon har en massa saker som ska bockas av.

(27)

Han smög sig in på personen på ett riktigt smart sätt, och det var duktigt av honom. Han fick den här kontakten, sakta men säkert. Kunde prata och diskutera om allt med eleverna. Kunde få den här kärleken, mina barn liksom wow, det är en underbar lärare.

Elev 3 beskriver hur man ska få kontakten:

Den här kontakten innebär att lyssna...att ge och ta.

Många elever beskriver de positiva följderna som blir när läraren har lyckats upprätta en personlig relation med eleven. Elev 4 förklarar på följande vis:

När man har den här kontakten, den kärleken som man har i klassrummet, då får man dem att inse mycket som de ska inse.

Elev 6 ger exempel på positiva följder:

Du kan ringa henne när som helst du behöver hjälp med ett arbete. Man kan verkligen prata med henne så att man förstår. Alla drivs till att ta det där extra lilla steget. Eftersom hon gör det lilla extra för oss så gör vi det också för henne.

Det var många som drog kopplingen mellan relationen med läraren och resultaten i skolarbetet. Elev 7 sa följande:

Har man inte lärare som man kommer överrens med då blir inte resultaten bra. För då blir man rädd för dem. jag känner själv att de lärare som man trivs med får jag mycket bättre resultat än med andra.

Elev 2 tänkte också på fördelarna för lärarna:

Man ska inte bara vara där, man ska vara lite mer kompis med eleverna, så läraren känner sig trygga också.

På frågan om klass 9A var Igor Ardoris och Stavros Louca de mest omtyckta lärarna. Anledningen till det tyckte elev 5 var:

(28)

De brydde sig väldigt mycket om eleverna. De fick en bra relation till alla. Alla tyckte bra om dem. Då blir det så för eleverna att de vill visa vad de kan. De vill, hur ska jag säga det, imponera...

Andra kommentarer om klass 9A hade till exempel elev 4:

De ville elevernas bästa. De pratade med föräldrarna väldigt mycket. De försökte få kontakt med eleven genom föräldern.

4.3 Humor

En annan återkommande kommentar från eleverna var att de tyckte en bra lärare skulle vara glad och rolig. Jag har kategoriserat det under rubriken humor med underkategorierna: vara rolig, låta rolig/ha roligt, skämta, vara glad, glädja och skratta.

Tabell 2 Elevers utsagor om egenskaper som ingår i begreppet humor

Uttalanden Antal

Vara rolig 12

Låta rolig/ha roligt 10

Skämta 10

Vara glad 5

Glädja 2

Skratta 6

summa 45

En del människor skulle kanske ifrågasätta om humor är ett passande ord för att sammanfatta allt från att vara rolig till att glädja. Läraren skulle mycket väl kunna vara glad och glädja andra utan att ha speciellt mycket humor. Det skulle kanske lämpa sig bättre att ha empati som huvudrubrik. Beroende på de olika sammanhangen i intervjuerna anser jag att humor är det närmaste jag kommer och kan fungera som huvudrubrik i kategoriseringen. Elev 4 sa följande om denna kategori:

(29)

Att ha roligt kan ju uppfattas på olika sätt beroende på olika personer, men när jag bad att de skulle utveckla vad de menade med roligt sa samma elev:

En lärare ska kunna skämta till.

Elev 8 beskriver det så här:

En bra lärare ska ha det lilla extra, vara utflippade och kunna skoja och så.

Elev 1 sammankopplar skämtandet med lärandet:

De har skämt när de pratar. De skämtar mycket, men även ger kunskaper.

På frågan att de skulle ge ett konkret exempel på en bra lärare de hade haft någon gång beskrev eleverna 1,2,4,6,7,8 med meningen:

Han/hon var rolig!

Elev 3 kommenterade med orden:

Man ska ha kul med dem. Allt ska göras i glädje.

Flera poängterade att det också var viktigt att kunna skratta åt sig själv. Elev 8 sa följande:

Man ska kunna skratta år sig själv, det är väldigt viktigt. För då kommer eleven tycka om det.

Elev 7 beskrev det såhär:

Det är viktigt att de kan skämta. De kanske kan säga någon dum kommentar, men så skrattar de själv åt det. När vi skrattar.

(30)

Hans namn är inte den bästa. Han har blivit retad för det, men han kan skämta om det, och när han skämtar så…att det är roligt…man känner att ens namn inte bara är…det är inte bara dumt. Att lärare också har gått igenom…

Många elever kommenterade att dåliga eller mindre bra lärare var motsatsen till roliga. Elev 6 beskrev det såhär:

Hon är för allvarlig för det ämnet, nej jag tycker inte alls om henne.

4.4 Didaktik/undervisningslära

En annan viktig egenskap en lärare skulle ha, var att kunna berätta om sitt ämne på ett intressant sätt. Den didaktiska aspekten på läraryrket. För de två eleverna från Waldorfskolan var denna kategori den absolut viktigaste egenskapen. För de andra eleverna från de andra skolorna var det viktigt, men inte lika viktigt och kom på tredje eller fjärde plats. Underkategorierna är berätta/förmedla, olika metoder för inlärning, förklara, lära ut, förstå och svar.

Tabell 3 Elevers uttalanden som ingår i begreppet Didaktik/undervisningslära

Uttalanden Antal Berätta/förmedla 6 Metoder för inlärning 2 Förklara 3 Lära ut 3 Förstå 2 svar 1 summa 17

Elev 2 beskriver en bra lärare med orden:

Det som kännetecknar en bra lärare är framförallt förmågan att kunna förmedla det man vill lära ut.

(31)

När jag frågade vidare vad det innebär att ha förmågan att lära ut kom olika svar. Elev 4 tyckte följande:

Man ska kunna förklara på olika sätt.

Elev 5 sa:

Man ska ha svar på allting.

Elev 7 förklarade det såhär:

Att ha förmågan att få eleverna intresserade. Det handlar mycket om en pedagogisk uppbyggnad och sådär.

Elev 8 utvecklade det lite mer:

Det beror på hur man pratar. Att de har olika metoder på hur man lär in. Alla har inte samma teknik att lära sig, alla har olika moment. Visa olika metoder till eleverna.

Elev 1 beskrev det såhär:

En lärare är inte en bra lärare för att de kan mycket som han kan lära ut, utan en bra lärare är den lärare som kan lära ut på ett smart sätt tycker jag.

Elev 2 gav ett exempel på en lärare som var bra på att lära ut:

Hon går igenom steg för steg. Andra lärare går kanske igenom ett helt kapitel direkt, sådär pangboom en lektion, men hon tar steg för steg.

Elev 3 kom med exempel på en dålig lärare:

Jag förstod inte hans sätt att lära, alltså hans sätt att lära ut. Om man inte förstod så ville han inte upprepa det. jag förstod att han kunde sin sak, men jag förstod inte hur han lärde ut. Han blev upprörd när jag frågade: varför förstår du inte? Man känner sig lite dum då.

(32)

Elev 2 beskrev en dålig lärare såhär:

Det var väldigt fladdrigt där. När man frågade någonting...ja det var inte särskilt bra. Jag tror han försökte men han lyckades inte riktigt. Han hade helt enkelt inte förmågan att lära ut. Han kunde det säkert jättebra, men han kunde inte lära ut.

Det var en hel del som poängterade hur viktigt det var med förmågan att tala. Elev 7 sa följande:

Man kan till exempel vara hur bra som helst på svensk grammatik eller hur bra som helst på matte, men vara totalt värdelös på att förmedla. Eller så kan någon som är snäppet sämre, men vara jättebra på att tala och då är det bättre att ta den som kan tala. Det finns jättemånga smarta, men inte så många som har förmågan att tala...

Elev 8 uttryckte det såhär:

Man ska först och främst kunna tala och få sin publik intresserad!

4.5 Personlighet

Den sista kategorin har mer med lärarens personlighet att göra. Det är lite mer spridda underkategorier: snäll, trevlig, kär, god, charmig, social, pratglad, anpassningsbar, erfarenheter, öppen, kunna presentera sig, bjuda på sig själv, uppmärksam, lugn och hänsynsfull. Man skulle kunna slå ihop till exempel snäll, trevlig, kär, god och charmig i en grupp, eller social, pratglad, öppen och bjuda på sig själv i en grupp. Jag har valt att inte göra det för beroende på sammanhanget skulle det vara missvisande. Visst skulle snäll, trevlig och kär betyda det samma för någon elev, men vara ganska långt ifrån varandra för en annan.

Tabell 4 Elevers uttalanden som ingår i begreppet personlighet

Uttalanden antal

snäll 2

trevlig 2

kär 1

(33)

charmig 1 social 1 pratglad 1 anpassningsbar 1 erfarenheter 1 öppen 1

kunna presentera sig själv 1

bjuda på sig själv 1 uppmärksam 1 lugn 1 hänsynsfull 1 summa 17 Elev 8 sa:

En bra lärare är social, någon som kan anpassa sig och kunna diskutera.

Elev 4 spontana reaktion på frågan vad som utmärkte en bra lärare var:

Pratglad, inte för...hon ska variera sitt arbete.

Elev 2 beskrev det såhär:

Jag dras till lärare som bjuder på sig själva. Någon som inte dumförklarar en, någon som man känner att man kan ha någonting ihopa med.

Elev 1 beskrev en lärare som hon hade som var bra med orden:

Hon är kär, god och snäll. Ja hon har en kärlekskontakt med alla elever.

Elev 3 började med att berätta hur en bra lärare inte skulle vara för att sedan kunna beskriva egenskaper för bra lärare:

(34)

En lärare kan inte vara rädd liksom, man kan heller inte vara människoskygg heller, för då går det åt helvete för den läraren. Man ska kunna lösa konflikter och man ska tro på sig själv, för då blir man en bra lärare.

Elev 6 fortsatte lite på samma tema:

Man ska inte vara blyg som lärare, för då vet klassen att man kan köra med dem. Man ska heller inte visa att man är för sträng, utan man ska visa folk vem man är.

Elev 2 beskriver en dålig lärare med följande ord:

Hon är väldigt stirrig, nervös och stressad. Och det smittar ju av sig. Hon jagar upp sig i onödan med vissa grejor. När någon kommer för sent till exempel. Istället för att ta det lugnt, gå in och sätt er nu, var tyst så oooooo hon jagar upp sig direkt. Det är inte bra.

Elev 7 beskriver en dålig lärare med orden:

Nej, jag tycker inte alls om henne, hon passar inte som lärare. Nej jag tycker hon är konstig

Elev 8 skulle beskriva en lärare från TV-serien klass 9A som upplevdes som bra:

Jag kommer ihåg SO-läraren. Hon var rätt trevlig. Hon tog hand om dem bra, pratade med dem på deras sätt om man säger så. Hon var duktig...jaa hon var rätt charmig.

Elev 7 poängterade trevligheten och utökade det till att de också skulle se trevliga ut:

De ska se trevliga ut. De ska vara trevliga. De måste vara trevliga. En lärare som bara vill ha makt och respekt, utan att förtjäna det, det går inte. Då blir det bara katastrof. En lärare måste vara trevlig, öppen, kunna presentera sig, snacka med eleverna och sådär.

4.6 Olika uppfattningar

De två eleverna som gick på Waldorfgymnasiet skiljde sig märkbart från resten av gruppen. Det fanns också lite skillnader på de elever som gick teoretiska program jämfört med de som gick praktiska program.

(35)

För eleverna på Waldorfskolan var den viktigaste egenskapen en lärare borde besitta var att kunna berätta och kunna förmedla sina kunskaper. För de andra eleverna var det inte alls lika viktigt. Det som stod högst i kurs för de andra eleverna, både för de teoretiska och för de praktiska programmen, var förmågan att kunna skapa en kontakt med eleverna. För de praktiska programmen var det absolut det viktigaste, medan för de teoretiska var det ungefär lika viktigt som att vara rolig.

Diagram 3 Översikt över likheter och olikheter i elevers uttalanden

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 kont akt hum or dida ktik pers onlig het waldorf-elever

elever teoretiska program elever praktiska program

4.7 Kön

Hälften av intervjupersonerna var av manligt kön och hälften var av kvinnligt. Det fanns vissa skillnader. För flickorna var det lite viktigare med kontakt och personlighet, medan för pojkarna var det lite viktigare med humor och förmedlingskonsten.

(36)

Diagram 4 Översikt över könen i elevers uttalanden

0

5

10

15

20

25

30

35

40

kontakt humor didaktik personlighet

pojkar

flickor

4.8 Sammanfattning av resultat

Hur definieras en bra lärare ur ett elevperspektiv?

Elevernas uttalanden representeras av kategorierna: kontakt, humor, didaktik/undervisnings-lära och personlighet.

Vilka skillnader fanns det mellan elever från de teoretiska programmen, jämfört med elever från de praktiska programmen samt elever från Waldorfskolan?

För eleverna på de praktiska programmen var kontakten det viktigaste och humor kom i andra hand. Personlighet kom i tredje hand och sist var didaktik/undervisningslära.

För eleverna på de teoretiska programmen var kontakten också det viktigaste, dock inte lika viktigt som för de praktiska programmen. I andra hand kom humor, i tredje personlighet och fjärde didaktik/undervisningslära. De teoretiska och praktiska programmen var således ganska lika i sina prioriteringar. När det gällde eleverna från Waldorfskolan var mönstret annorlunda. Det absolut viktigaste var att kunna förmedla och berätta sitt stoff. Personlighet kom i andra hand, humor i tredje och kontakt i fjärde och sista hand.

Vilka skillnader fanns det mellan könen?

För flickor var det lite viktigare med kontakt och lärarens personlighet. För pojkar var det lite viktigare med humor och didaktik/undervisningslära.

(37)

Diskussion och avslutande reflektioner

5.1 Auktoritet utan att vara auktoritär

Av det resultat som undersökningen har gett kan jag skönja vissa mönster. Av de uttalanden som eleverna ger i intervjuerna framkommer att de lägger stor vikt på lärarens förmåga att skapa kontakt och vara rolig. Det är alltså lärarens ledarkompetens som är den viktigaste faktorn. För Waldorfeleverna var det inte lika viktigt med kontakten utan där var förmedlingen av ämneskunskaper det viktigaste. Det beror säkert på att kontakten till lärarna finns som en självklar del i deras vardag. De intervjuade Waldorfeleverna gick i en klass med få elever och jag märkte på deras svar att de hade en given personlig kontakt till alla sina lärare. Om relationen finns ställer de högre krav på förmågan att förmedla sitt stoff. Den didaktiska kompetensen var mindre viktig för de andra eleverna och ämneskompetensen nämns lite av Waldorfeleverna och nästan inte alls av de andra eleverna. Det kan ju bero på att de lärare de har är väldigt kompetenta i deras ämnen, och därför har de aldrig känt en saknad av just detta. Naturligtvis är ämneskunskaper viktiga att ha, men i undersökningen var inte ämneskunskaper framträdande som någon avgörande egenskap. Elev 8 sätter ämneskompetensen i relation till didaktisk kompetens:

Man kan till exempel vara hur bra som helst på svensk grammatik eller hur bra som helst på matte, men vara totalt värdelös på att förmedla. Eller så kan någon som är snäppet sämre, men vara jättebra på att tala och då är det bättre att ta den som kan tala. Det finns jättemånga smarta, men inte så många som har förmågan att tala...

När detta arbete tog sin början hade jag en massa funderingar och reflektioner som jag ville ha svar på. Dagligen läste jag eller hörde om skolan. Om det var i tidningen, TV, bekanta eller föräldrar till min dotters vänner var det nästan alltid uteslutande negativt. Debatten i media om elevers svårigheter att uppnå målen har till stor del fokuserat på betygsystemets begränsningar, disciplinen i skolan och bristen på behöriga lärare. Det talas sällan om relationens betydelse för elevers möjligheter att få godkänt i alla ämnen. I denna studie framgår det i intervjuerna att eleverna fokuserar mer generellt på ämnet om de har en positiv kontakt till läraren. Upplevs inte läraren som en sympatisk ledargestalt riktas fokus bort från ämnet för att istället hamna på läraren som individ. Jag började uppsatsen med att nämna Jan Björklund. Han har varit drivande i kritiken mot dagens skola och lagt fokus på den bristande

(38)

disciplinen. Disciplin är ett begrepp som kan ha både positiva och negativa betydelser. I positiv mening innebär disciplin ordning, reda och gott uppförande. När den allmänna debatten kritiserar skolan för disciplinproblem är det just brist på ordning, reda och elevuppförande. När de kritiserar disciplinen i skolan är det lärarens ledarkompetens (eller brist på denna) som är i fokus. När Jan Björklund var barn hade lärare en naturlig auktoritet. Idag lever vi i en annan tid och varje lärare behöver vinna sina elevers förtroende och respekt. Om det är läraren i klassrummet som är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat ( se här ovan s.4) och om det är lärarens ledarkompetens som är avgörande om en lärare ”lyckas”, då är det viktigt att fokusera på denna fråga. Det fanns flera elever som själva gjorde den kopplingen mellan resultat och deras relation till läraren. Det som ibland har skett i diskussionerna om skolan är en sammanblandning av orden auktoritet och auktoritär. Det finns de som förespråkar att vi ska gå tillbaka till en auktoritär skola med straff och belöning som ska hjälpa att upprätthålla disciplinen. Jag uppfattade av eleverna att det inte alls är vägen. Elev 5 kommenterade det med orden:

De måste vara trevliga. En lärare som bara vill ha makt och respekt, utan att förtjäna det, det går inte. Då blir det bara katastrof. En lärare måste vara trevlig, öppen, kunna presentera sig, snacka med eleverna och sådär.

Däremot måste en lärare ha auktoritet. En auktoritet som bygger på ömsesidig kontakt och respekt. Hur får man då en auktoritet utan att vara auktoritär? En komplex fråga som jag hoppas att denna uppsats ska ge lite svar på.

5.2 Teaterns verktyg – ett sätt att få auktoritet

Elev 1 hade kommenterat:

Jag märker med en gång om det är en lärare jag gillar. På två sekunder ser jag om…ja det där!

När teatermänniskor beskriver en skådespelare som har ”det där” är det ofta utstrålningen man pratar om. Utstrålning är en form av auktoritet på scenen. Vissa har lätt för det, andra inte, men oavsett talangen kan det tränas. Stanislavskij (1987) poängterar många gånger vikten i träning. Det gör man genom att konkret träna kroppen, rösten, sinnena och ens

(39)

uppmärksamhet genom olika övningar. En lärare borde arbeta med samma slags övningar för att utveckla sina uttrycksmedel: kropp, röst, material och kärlek för eleverna. Precis som med skådespelare är läraren instrumentet som man arbetar med och det måste tränas och vårdas. I filmen Vikarien ser vi en ung lärare som inte har någon auktoritet och slåss för att få elevernas uppmärksamhet, medan dennes äldre kollega har en självklar auktoritet. När jag studerar respektive kan jag se att den unge läraren har en ihopsjunken hållning, är fladdrig med blicken och har en osäker röst medan den äldre läraren har en rak hållning med välkomnande gester, är fast i blicken och en tydlig stämma. Om det beror på att den äldre lärare är mer erfaren eller har en naturlig talang förtäljer inte filmen, men det intressanta är att oavsett bakomliggande orsak kan det ses tydligt vem som har auktoritet och vem som inte har. Denna auktoritet kan tränas, precis som allt annat kan tränas och nedan vill jag redogöra hur detta kan tränas med teaterns hjälp.

5.3 Kroppens betydelse

I början av teaterutbildningen ägnas mycket tid åt fysisk träning. Det är ens omedelbara verktyg och studenten måste vara fri i den, det vill säga frigöra sig från spänningar och hämningar som kan signalera saker denne inte vill. När personer öppnar upp sitt kroppsspråk hävdar Stanislavskij att personen också öppnar upp för positiva möten. Eftersom kontakten har visat sig vara oerhört viktig för hur en lärare uppfattas av eleverna är det viktigt att lärare arbetar medvetet på den biten. En del har kanske en naturlig fallenhet för detta, men som Stanislavskij (a.a) framhöll är 80 % av konstnärlig framgång beroende på hårt arbete. Hårt arbete som består till stor del av fysisk träning. Även lärare borde arbeta och träna kroppen. Det har flera syften. Viss träning är med till att frigöra spänningar så att personen får ett mer avslappnat och öppet kroppsspråk. Med kroppsspråk menar jag både hållning, ansiktsuttryck och gester. Allt sammantaget ger det signaler om vem personen är. Många elever värdesatte lärare som vågade visa vem de var och bjuda på sig själv. Om kroppens signaler stämmer överrens med de ord läraren säger känner eleverna sig trygga. Lärare måste således ha en djup självinsikt, och vara medveten om vad de ger för signaler med sin kropp.

Ett annat syfte är att det kan vara känslomässigt slitsamt att vara lärare och de behöver fylla på det emotionella förrådet. Yoga, meditation, dans och löpning kan vara ett sätt att reparera sig själv efter en tung dag.

(40)

Ett tredje syfte är att en lärares arbete skulle underlättas om denne var i god form. Det kan vara fysisk ansträngande att undervisa en hel dag.

Ett fjärde syfte är att fysisk välmående kan spegla sig på andra sidor hos människor. Stanislavskij (a.a) hävdade att fysisk träning kunde utveckla abstrakta sidor som till exempel beslutsamhet och mod. Två egenskaper som är viktiga hos lärare och skulle behöva stimuleras.

5.4 Rösten

Rösten förmedlar mycket om en persons sinnesnärvaro, känsla och egenskaper. Rösten är en viktig komponent för kontakten, något som de tillfrågade eleverna värdesatte högt. Rösten är också viktig i förmedlingen, något som också värdesattes av eleverna, och det fanns till och med en elev, (elev 8) som drog parallellen till skådespelaryrket i kommentaren:

En bra lärare måste kunna tala till sin publik.

Jag upplevde många gånger under min VFT-period att lärare var totalt omedvetna om röstfrågor. Det är inte lätt att lyssna länge på någon med en pipig röst. Med lite andningsövningar och röstträning kan alla få en röst med mer rundhet och harmoni. Rösten kan vara en avgörande arbetsredskap och alla lärare borde arbeta på rösten så att den blir behaglig, avspänd, tydlig och intresseväckande.

5.5 Uppmärksamhet

I Ronstens (2001) bok framhålls betydelsen av att läraren har förmågan att se eleverna. Av de intervjuade eleverna var det också en återkommande kommentar och en del drog paralleller mellan att få uppmärksamhet med att känna sig älskad. Kärlek och uppmärksamhet ligger varandra nära, och bara genom att bli sedd (av läraren i detta fall), genom att få den uppmärksamhet, känner man sig älskad. Skådespelaren tränas i att se sina medspelare bland annat genom att träna att tyda kroppens signaler. Om en lärare tränas i att se och avläsa allt som kropp och röst signalerar har den större möjligheter att uppmärksamma sinnesstämningar och eventuella problem. Om en elev har en dålig dag och läraren uppmärksammar detta känner eleven sig sedd. Om läraren vidare visar med ett öppet och välkomnande kroppsspråk att eleven kan få stöd känner eleven att läraren bryr sig och en så kallad (som en av de

Figure

Diagram 1 Översikt fyra huvudkategorier
Tabell 1 Elevers utsagor om egenskaper som ingår i begreppet kontakt
Tabell 2 Elevers utsagor om egenskaper som ingår i begreppet humor
Tabell 3 Elevers uttalanden som ingår i begreppet Didaktik/undervisningslära
+4

References

Related documents

Syftet med föreliggande studie är att kartlägga kognitiva förmågor (fonologisk medvetenhet, RAN, bokstavskunskap samt ordavkodning) som kan förklara utveckling av

När jag frågar vad han tycker är viktigt att förmedla till sina elever i ämnet improvisation säger han att det viktigaste är att ge redskap och inspiration till

ple output values contains a list of types indicating the type of each tuple element and a optional list of tuple field names as strings.. T_METALIST — This type represents

This could be explained by the teachers’ opinion that group work is mainly used for the purpose of getting students to develop collaboration abilities rather than

Lärarna konstaterade att eleverna inte är vana med drama på det här sättet, men de upplever att eleverna får upp ögonen för ämnet, lär sig mer och kommer ihåg mer på längre

Informanten beskriver hur eleverna inte är delaktiga i själva planeringen av terminens lektioner, för att elever ska ha en möjlighet till delaktighet så är planeringen inte skriven i

Eleverna nämnde även att vissa av lärarna som var för kunniga eventuellt kunde inverka negativt på undervisningen enligt eleverna, då dessa hade en förmåga att komplicera

På 2000 – talet genomfördes Konsensusprojektet (Myrberg 2009). Det handlade om forskare som betonade att det inte spelade så stor roll vilken pedagogisk läsinlärning metod man