• No results found

Hur kan undervisning främja elevers skrivförmåga?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hur kan undervisning främja elevers skrivförmåga?"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

​KULTUR-SPRÅK-MEDIER   

 

Självständigt arbete i förstaämnet

Svenska och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Hur kan undervisning främja elevers skrivförmåga?

How can teaching promote the writing ability of students?

Mikael Ingemansson

Linus Levin

Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskola Examinator: Cecilia Olsson Jers årskurs 7-9 och gymnasieskola, 300, högskolepoäng Handledare: Catarina Economou Självständigt arbete i förstaämnet, 15 högskolepoäng

(2)

Förord

Att arbeta med att utveckla skrivförmåga ter sig som något intressant och självklart för oss som blivande svensklärare. Arbetet med kunskapsöversikten har skett gemensamt i alla delar. Den systematiska sökprocessen har genomförts via kontinuerlig kontakt mellan oss två. Under rådande pandemi har kontakten skett digitalt. Vi har valt att tillsammans hjälpas åt att sammanfatta källorna för att båda ska vara underrättade och medvetna om de studier vi valt att arbeta vidare med. Tillsammans har vi bearbetat texten och nått ett samförstånd om de olika delarna. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Catarina Economou för råd, vägledning och tydliga instruktioner under arbetets gång.

(3)

Abstract

Utvecklande av en god skrivförmåga är centralt för studier på högre nivå. Svenskundervisning har en stor del i att utveckla elevers sätt att skriva olika typer av texter, vilket härleds till svenskans partiella roll som språkligt färdighetsämne. Forskningen kring skrivförmåga är inte stor, men den forskning som föreligger visar på olika sätt att didaktiskt planera lektioner för att främja skrivutveckling. Med vår kunskapsöversikt vill vi belysa resultat inom både äldre och nyare forskning kring ämnet i fråga. Översikten ska därför ses som en text som kan redogöra och exemplifiera vilka olika val en lärare kan göra för att utveckla elevers skrivande samt vilken effekt de didaktiska valen vi kommer visa har haft på elevernas skrivutveckling. Med anledning av våra valda inriktningar fokuserar kunskapsöversikten på elever från högstadiet och gymnasiet. Via en noggrann sökprocess har vi valt forskning som varit relevant för denna kunskapsöversikt.

Resultaten vi har valt att använda i denna översikt visar sammantaget på flera olika didaktiska överväganden gällande metod och arbetssätt i främjandet av utveckling av elevers skrivförmåga. Feedback, skrivprogram samt fokus på vad som förväntas av nationella kurs- och ämnesplaner är exempel på metoder och arbetssätt som framkommit i vår sammanställning av forskningsresultat.

Nyckelord​: didaktik, feedback, gymnasiet, högstadiet, skrivförmåga, skrivprogram,

(4)

Innehållsförteckning:

1. Inledning 4

2. Bakgrund 7

2.1 En beskrivning av definitionen av begreppet skrivförmåga 9

3. Syfte och frågeställning 11

4. Metod 12

4.1 Definitioner av sökord och sökprocess 12

4.2 Sökmetoder, sökresultat och urvalskriterier 13

4.3 Metoddiskussion 14 4.4 Material 15 4.4.1 Sammanfattning av material 15 5. Resultat 19 5.1 Digitaliseringens potential 19 5.2 Feedbackens potential 19

5.3 Prov och styrdokument som potential 23

5.4 Skrivprogrammens potential 24

5.5 Potentialen i skapandet av samhällsdeltagare 26

6. Slutsatser och diskussion 28

7. Framtida forskningsmöjligheter 32 8. Källförteckning 33 8.1 Vetenskapliga artiklar 33 8.2 Övriga källor 35 9. Bilagor 36 9.1 Bilaga 1 - Söksträngar 36

(5)

1. Inledning

Det är en vanlig företeelse att tidigare generationer hävdar att yngre generationer har ett alltför förkastligt språk. Nya slanguttryck skapas, och nya ord för nya företeelser lånas in från andra språk; det är en naturlig process som ligger till grund för språkförändringar och att språket anpassas efter behov. Utan den hade samhället sannolikt inte sett ut som det gör idag. Emellertid tenderar denna naturliga process att föranleda hätska debatter om bland annat elevers sjunkande betyg och skolans roll i samhället samt om vad som kan göras för att motverka en till synes negativ utveckling.

Ungdomars språkbruk har således länge varit föremål för diskussion, och ett ämne som under den senaste tiden har vunnit aktualitet är elevers och studenters bristfälliga skrivförmåga. Det är en oroande trend som har synliggjorts i ett flertal artiklar de senaste åren. I en av artiklarna beskrivs en pilotstudie som utvärderade skrivförmågan hos nybörjarstudenter på de humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet (Santesson & Josefsson, 2017). I pilotstudien – som beskrivs i en debattartikel skriven av Gunlög Josefsson, professor i svenska, och Sara Santesson, studierektor och universitetsadjunkt ​– fastslogs det att ungefär en femtedel av studenterna hade så undermåliga skrivkunskaper att “de inte rimligen kan tas om hand inom ramen för utbildningarna” (​Santesson & Josefsson​, 2017). Ett konstaterande som kan tyda på att dessa studenter redan i grund- och gymnasieskola inte tillägnat sig tillräckliga kunskaper i skrivande. Vidare nämner artikelförfattarna att ungefär hälften av studenterna med undermåliga kunskaper skulle behöva en grundläggande kurs i skrivande på gymnasienivå, men att extrainsatt undervisning skulle vara “otroligt resurskrävande” (​Santesson & Josefsson​, 2017). Frågan om elevers och studenters undermåliga skrivkompetens uppmärksammades nyligen igen i dokumentären

Skrivglappet (2020) på UR där undersökningar och intervjuer åskådliggjorde flera

exempel på en negativ trend med avseende på elevers och studenters skrivförmåga. Oförmågan att uttrycka sig på ett korrekt och begripligt sätt riskerar att påverka ungdomars förmågor att klara av studier och arbete. Det är således av största vikt att svenskundervisningen tillämpar relevanta och effektiva undervisningsmetoder i syfte att främja språkriktighet och grammatisk korrekthet i skrivandet på både grund- och

(6)

gymnasieskola. Styrdokumenten för respektive skola understryker skrivandets betydelse i både undervisningen och den vida samhällskontexten. Enligt skolornas kurs- och ämnesplan för ämnet svenska ska undervisningen inte enbart “stimulera elevers lust för att tala, skriva, läsa och lyssna ”, men även “stärka elevernas medvetenhet om och tilltro till den egna språkliga och kommunikativa förmågan.” (Skolverket 2019, s.259; Skolverket, 2011, s.160). I skolan ska lärarna således arbeta med skrivandet och förmågan att uttrycka sig utifrån psykologiska aspekter: detta uppmuntrar eleverna och skapar positiva erfarenheter av skrivandet i undervisningen. Den praktiska tillämpningen av produktiva språkförmågor som tal och skrift är ytterligare en betydelsefull aspekt, vilket poängteras av Skolverket i kursplanen för grundskolan i ämnet svenska i följande mening: “ Undervisningen ska också bidra till att eleverna får förståelse för att sättet man kommunicerar på kan få konsekvenser för en själv och för andra människor.” (Skolverket, 2019, s. 257). I kursplanen uppmärksammas därmed den vida samhällskontexten och man manar samtidigt till eftertanke om individens sätt att kommunicera – missuppfattningar i kommunikation skulle eventuellt kunna påverka en individs privat- och arbetsliv på ett negativt sätt. I gymnasieskolans ämnesplan i ämnet svenska tar man hänsyn till de kommunikativa förmågornas betydelse utanför skolan med formuleringen: “Eleverna ska ges möjlighet att [...] tillägna sig de språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv” (Skolverket, 2011, s. 160). I likhet med grundskolans formulering i kursplanen bedyras det i gymnasiets ämnesplan att det är nödvändigt att tillägna sig en tillräcklig kommunikativ kompetens för att fungera på en samhällsnivå eftersom det är en domän som inbegriper olika samhällsfunktioner i oräknelig mängd. Sammanfattningsvis visar både kurs- och ämnesplan att de kommunikativa förmågorna och färdigheterna, det vill säga talet och skriften, onekligen spelar en omfattande roll för livet i det moderna samhället och att det ligger i skolans uppgift att förmedla dessa kunskaper.

Mot bakgrund av kurs- och ämnesplanen i grund- och gymnasieskola är det skrivandet och utvecklingen av skrivandet som en produktiv språkförmåga vi har valt att fokusera på eftersom det inte bara är ett sätt att ge prov på tillägnade ämneskunskaper i skolan, men även ett grundläggande sätt att uttrycka sig som en tänkande och handlande individ vid kommunikation med omvärlden. Vår kultur, våra idéer och tankar är beroende av sättet vi uttrycker oss på ​– både muntligt och skriftligt, genom det skrivna ordet eller genom digitala program. Vi anser därför att en sammanställning av forskning om

(7)

undervisningens potential i elevers utvecklande av en nyanserad och ändamålsenlig skrivkompetens kan vara av stor relevans –inte minst för att motverka en negativ trend, men även för vår framtida lärarprofession.

(8)

2. Bakgrund

I detta avsnitt redogörs sammanhanget i vilken denna kunskapsöversikt skrivits. Avsnittet består av en kort översikt över hur en försämring av elevers och studenters skrivförmåga har porträtterats i artiklar, undersökningar och mediedebatter. Sättet elevers och studenters skrivförmåga har diskuterats och framställts på har för oss varit en annan bidragande faktor till sammanställningen av denna kunskapsöversikt. För att exemplifiera mediedebattens syn på en potentiellt försämrad skrivförmåga hos elever och studenter nämns först en nypublicerad dokumentär som fångade vårt intresse. Därefter diskuteras denna syn på skrivförmåga i en avhandling av universitetslektor Martin Malmström. Skrivförmåga är, som nämndes i inledningen, inte bara en viktig del av svenskundervisningen, utan utgör stommen i vårt samhälles tillsammans med många andra samhälles system för kommunikation. Detta är således en fråga som rör och berör många i olika delar av världen.

I dokumentären ​Skrivglappet (2020) diskuteras olika orsaker till vad som kan ha bidragit till en försämrad skrivförmåga hos universitetsstuderande. En av de som intervjuas i dokumentären, gymnasieläraren och debattören Filippa Mannerheim, anser det vara en komplex fråga och nämner bland annat digitaliseringen som en möjlig orsak till försämringen i ungas skrivförmåga. En konkurrerande skolmarknad, som kräver tillämpningen av tekniska läromedel för att visa på nutidsanpassning och modernisering, kan leda till att det handskrivna ordet bortprioriteras allt mer. Att automatiska program och digitala verktyg rättar stavningen, kontrollerar potentiella interpunktionsfel och ger förslag på möjliga formuleringar anser Filippa Mannerheim göra eleverna en otjänst (Utbildningsradion (UR), 2020). Den digitala aspekten ska dock befrämjas i undervisningen, och kritiken till trots ska eleverna enligt lgr 11 få möjlighet till “att kommunicera i digitala miljöer med interaktiva och föränderliga texter” (Skolverket, 2019, s. 257). Eleverna ska således, med hjälp av digitala program, arbeta med olika texter. I läroplanen för gymnasiet, Gy 11, finns en liknande motivering och i den menas det att i dagens digitaliserade samhälle ​ska skolan ha som mål att varje elev kan

använda “. . . modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (Skolverket, 2011, s.10). ​I takt med att vårt samhälle

(9)

och verktyg lär således användas i allt större utsträckning och förbli en del av undervisningen framöver. Undersökningar gjorda av Novus på både arbetsplatser och universitet vittnar enligt dokumentärens upphovsmakare, Utbildningsradion (UR), om ett försämrat läge beträffande ungas skrivförmåga (Novus, 2020). I en av undersökningarna, där femhundra lärare på universitet och högskolor tillfrågades, ansåg ungefär hälften att deras studenter skriver för dåligt, och nästan sju av tio tillfrågade anser att studenters skrivförmåga inte motsvarar de krav som finns i utbildningen. En liknande utveckling ses på olika arbetsplatser; det fanns även där indikationer på en försämrad skrivförmåga hos unga anställda enligt deras arbetsgivare. Av tusen chefer som intervjuades uppgav var femte chef att de ungas skrivförmåga inte motsvarade kraven i deras bransch (Utbildningsradion, 2020; Novus, 2020).

Mediedebatternas upprepade framställning av ungas skrivförmåga i negativt ljus är ett faktum, och utan ett kritiskt och vetenskapligt perspektiv på frågan, riskerar det att användas som slagträ i samhällets politiska och ideologiska debatter. Martin Malmström (2017), forskare och universitetslektor, verksam vid Lunds universitet, avfärdar inte indikationerna som tyder på en försämring i skrivförmågan hos elever och studenter, utan gör en kritisk granskning av själva debatterna kring elevers och studenters skrivförmåga.

Skrivkrisgenre ​är ett begrepp som Malmström definierade i sin avhandling från 2017,

Synen på skrivande​, där medias bild av elevers och studenters skrivande analyseras. I avhandlingen diskuteras orsaker till varför synen på skrivförmågan ser ut som den gör och hur den kan förstås och förklaras mot bakgrund av mediedebatten och skolans styrdokument. Med utgångspunkt i en internationell jämförelse av olika artiklar om kritiken mot elevers och studenters skrivande –​som identifierade likheter i form av vad som bland annat anses vara anekdoter och ogarderade utsagor om det försämrade skrivandet –, fastslog Malmström att det går att tala om en specifik genre:

skrivkrisgenren​. Denna genre karaktäriseras av att vara ett ständigt återkommande

fenomen gällande skrivkriser i olika länders mediedebatt. Enligt Malmström (2017) är det bland annat det ökade mediala inflytandet av jämförande, internationella studier, såsom PISA, TIMSS och PIRLS, som leder till att vetenskapliga analyser av det verkliga läget får ge vika, medan den offentliga diskursens effektsökande och missledande föreställning tar överhanden. I sin avhandling argumenterar Martin

(10)

Malmström för en mer nyanserad bild av elevers och studenters skrivande. Detta på grund av att det finns tendenser att använda en, enligt Malmström, påstådd och alarmerande försämring av elevers och studenters skrivande för olika syften, som ofta är politiska, vilket främst sker på grund av otillräckligheten av konkreta, vetenskapliga belägg för att hävda motsatsen (Malmström, 2017).

I flera av artiklarnas och undersökningarnas exempel på fall där skriftspråkliga fel förekom nämns bland annat brister i meningsbyggnad, särskrivningar, felaktig styckeindelning och oförmåga att skilja mellan “de” och “dem” (Malmström, 2017). I många av dessa fall kunde den undermåliga skrivförmågan leda till kommunikationssvårigheter och missförstånd på arbetsplatser (Malmström, 2017). I grundskolans och gymnasieskolans kunskapskrav framhålls krav på språkliga normer och goda formuleringar som understryker språkets kommunikativa funktion (Skolverket 2019; Skolverket 2011). Och i gymnasiets ämnesplan för svenska nämns även att eleverna också ska “ges möjlighet att utveckla sådana kunskaper om muntlig och skriftlig kommunikation som behövs i arbetslivet och för vidare studier” (Skolverket, 2011, s.160). Grundläggande och tillräcklig skrivkompetens är därmed en förutsättning för arbetslivet, och om en allt växande grupp nyanställda studenter upplever problem i skrivandet, finns det ett tydligt behov av resurser för att undersöka orsakerna till detta.

Vad orsakerna till försämrade skrivkompetens än må vara, finns det emellertid ett behov av undervisningsmetoder som syftar till att öka skrivkompetensen hos grundskole- och gymnasieelever.

2.1 En beskrivning av definitionen av begreppet

skrivförmåga

Vad är skrivförmåga, och vad bedöms vara god skrivförmåga? Svaret på dessa frågor är inte helt entydigt. Skrivandet är en kontextuellt betingad förmåga eller kompetens som kan mätas på olika sätt och varierar mellan olika situationer, kulturer och personer. Vad förmågan att kunna skriva innebär blir således en definitionsfråga vars svar utgår från en yttre, samhällelig kontext.

(11)

På frågan om vad skrivförmåga innebär ger professorJyi-yeon Yi – i en studie ämnad att definiera skrivförmåga –ett nyanserat svar som nödvändiggör ytterligare frågor om skrivandets kontext och funktion (2009). För att svara på frågan om vad skrivförmåga innebär blir således skrivandets syfte en avgörande fråga. Studien av Yi gjordes i syfte att underlätta gymnasielärares betygsättning och bedömning av elevers skrivförmåga, och författaren ger följande uttalande angående en definition av skrivförmåga: “Def​initionen av skrivförmåga formas utifrån lärares egna erfarenheter som lärare. Den kan också definieras enligt deras ideologi beträffande skrivande. Ideologi innebär lärarens filosofi om skrivandets beskaffenhet.” (Yi, 2009, s. 53 [förf. övers.] . Enligt Yi råder det följaktligen ingen samstämmighet angående en enhetlig definition av skrivförmåga eftersom olika institutioner utgår från olika krav i uppgifter. Olika faktorer som exempelvis undervisningsmål och elevens personliga egenskaper tenderar att samspela i en given kontext; detta skapar olika utgångspunkter för elevers skrivförmåga (Yi, 2009). I en skolkontext avgör olika faktorer definitionen av en god skrivförmåga, och lärare bör lämpligen utgå från krav och mål i varje pedagogisk kontext med hänsyn till elevers egna förutsättningar. Även om det skulle finnas ett bedömningssystem för skrivförmågan hos elever som skapar en generell bild av vilken skrivkompetens de förväntas uppnå, förblir frågan om en enhetlig definition av skrivförmåga en svårlöst, nästintill omöjlig uppgift. Vad god skrivförmåga innebär är också en fråga där ett enhetligt svar inte kan ges. Detta på grund av skrivandets mångfasetterade beskaffenhet som kan ta sig uttryck i exempelvis skrivande av ett referat, kritik av ett debattinlägg eller brevväxling med vänner. Sammanfattningsvis är skrivandet främst en kommunikativ handling där ett sätt att bedöma skrivförmåga är utifrån hur väl det kommunikativa målet uppfylls detta ger begreppet en villkorad definition. Detta är definitionen vi valt att förhålla oss till i kunskapsöversikten.

(12)

3. Syfte och frågeställning

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad forskning säger om ​hur

svenskundervisning kan bidra till elevers skrivförmåga​. För att ta reda på detta har vi formulerat följande frågeställningar: ​Vilka undervisningsmetoder används för att gynna skrivutveckling? och ​Vilka undervisningsmetoder är mest gynnsamma för elevens skriftliga kunskapsutveckling? Genom att fokusera på olika metoder som används avser vi att ta reda på hur undervisningen kan användas för att utveckla elevers skrivförmåga.

(13)

4. Metod

I arbetet med kunskapsöversikten har olika databaser använts för att ta reda på information om tidigare forskning inom vårt valda kunskapsområde. I denna del presenteras och förklaras definitioner av sökord, sökmetoder, avgränsning av urvalskriterier samt en beskrivning av hur vi har gått tillväga. Slutligen ges en sammanfattning av de källor vi valt att arbeta vidare med.

4.1 Definitioner av sökord och sökprocess

Sökorden som användes definierades främst genom nyckelbegrepp kopplade till det valda kunskapsområdet: grundskole- och gymnasieelevers skrivande. Vi använde oss av engelska motsvarigheter, för att kunna hitta resultat från internationell forskning, och synonymer för att ytterligare maximera antalet sökträffar. Inledningsvis kombinerade vi sökord som: “writing skills” och “high school”, eller “skrivutveckling” och “högstadiet”, men vi använde oss även av enstaka sökord som: “skrivande”, “skrivförmåga”​och “​skrivutveckling”. Andra sökord vi använde, som inte uttryckligen syftade på elevers skrivande var bland annat “språkutvecklande undervisning”, “språkutvecklande arbetssätt” och “language acquisition". Detta gjordes för att utöka antalet sökträffar eftersom språkinlärning och språkutveckling kan kopplas till tillägnandet av skrivkompetens samt undervisningsmetoder för att utveckla den. Eftersom kunskapsöversiktens ursprungliga syfte grundade sig på att sammanställa forskning om skönlitteratur och dess koppling till skrivundervisningen, blev sökresultaten mycket fåtaliga, och därför togs det tämligen omgående ett beslut att exkludera de tidigare nödvändiga kriterierna “skönlitteratur” och “litteratur” i sökningarna. Efter att ha använt sökord inom det som rör skrivandet och utvecklingen av ett skriftspråk som exempelvis “skrivande och lärande”, “skrivutveckling” och “skrivförmåga” underlättades sökprocessen.

Vårt fokus låg på att sammanställa forskning om vilka undervisningsmetoder som kan gynna utvecklingen av elevers skriftspråk. Vid användandet av två sökord, “skrivande” och ​“​skrivutveckling”​, ​användes trunkering för att maximera antalet sökresultat som relaterar till skrivförmågan och hur den kan utvecklas. De engelska sökorden översattes för att de skulle motsvara de svenska sökorden, exempelvis “secondary school” för

(14)

“gymnasiet” ​och “writing ability” för “skrivförmåga”. En sammanställning av vårt empiriska material beträffande författare, titel, publikationstyp, vilket år, land och språk samt för vilken årskurs eller ålder kan ses i bilaga två (2) som medföljer i kunskapsöversikten.

4.2 Sökmetoder, sökresultat och urvalskriterier

Sökningarna gjordes med hjälp av ERIC (Educational Resources Information Center) via EBSCO, en referensdatabas som innehåller utbildnings- och undervisningsrelaterad dokumentation (Backman, 2016). Swepub, en söktjänst för vetenskapliga publikationer som exempelvis artiklar, avhandlingar, konferensbidrag et cetera och Libsearch, Malmö universitetsbiblioteks egna söktjänst för böcker, e-böcker, vetenskapliga artiklar, rapporter och annan forskning. Vad gäller sökresultaten exkluderades bland annat artiklar och forskning som berörde studier med barn i alltför låga årskurser och studier om barn med skrivsvårigheter förorsakade av dyslexi. Detta gjordes eftersom forskningsmaterialet i denna kunskapsöversikt i första hand baseras på undersökningar om elevers skrivkompetens och skrivutveckling i de högre årskurserna, närmare bestämt årskurserna 7 - 9 och gymnasienivå.

Ytterligare ett urval gjordes genom att resultaten begränsades till sökningskriterierna:

peer-review​, ​peer-reviewed och ​refereegranskat på databaserna. Begreppet peer-review, vars svenska motsvarighet lyder ​kollegial granskning​, används i syfte att skapa förtroende för forskningsresultat och upprätthålla en vetenskaplig standard. Forskning och vetenskapliga rapporter av olika slag granskas således av sakkunniga innan de godkänns för publicering, vilket har varit ett avgörande kriterium för vår kunskapsöversikt på grund av forskningens vetenskapliga relevans och validitet för vår yrkesprofession. Ett beslut togs om att inte avgränsa sökresultaten till ett specifikt utgivningsår eftersom vår kunskapsöversikt syftar till att ge en god och allsidig bild av forskningsfältet inom skrivande och vilka undervisningsmetoder som har tillämpats. Detta för att vi i denna kunskapsöversikt ska kunna använda oss av och synliggöra relevant forskning om vad som har genererat mest fördelaktiga resultat i undervisningen. Sökresultaten vad beträffar datum, databas, sökord, begränsningar, antalet träffar vid sökning och valda artiklar vid sökning redovisas i bilaga ett (1) som medföljer i slutet av vår kunskapsöversikt.

(15)

4.3 Metoddiskussion

Flertalet sökningar som gjordes gav resultat både på första- och andraspråk med olika inriktningar. Många källor ansågs inte vara relevanta då de inte innehöll några didaktiska perspektiv, och en del av sökningarna gav oss endast ett fåtal träffar. På grund av detta beslutade vi oss för att utöka våra sökningar och använda oss av större sökblock med olika ord på både svenska och engelska ord samt synonymer till dessa ord. Sökblock med fler ord och sammansatta ord tenderade att ge fler träffar, men inte alltid. Andraspråksforskningen gick till övervägande del bort då vi främst, på grund av inriktningen i vårt förstaämne svenska, ​ville ha ett förstaspråksperspektiv på resultaten i denna kunskapsöversikt. Två studier som utgick från andraspråksundervisning ansåg vi dock vara relevanta då de tydligt kunde relateras till skrivförmåga och dess utveckling. Dessa källor kunde kopplas samman med andra källor vi hade sökt fram. Eftersom skrivförmåga är ett förhållandevis brett område konstaterade vi att andra länders resultat om studier och undersökningar om skrivförmåga kunde vara oss till gagn.

Databasen ERIC upplevde vi vara problematisk att hitta relevanta resultat i. Vid sökningar på ERIC dök resultat som kunde hittas på andra databaser emellanåt inte upp. Vi sökte därför vidare på databasen ERC då även den databasen har en inriktning på internationell forskning. På ERC hittade vi två källor vi kunde använda oss av. Sökningar gjordes via ord vi gemensamt ansåg kunde ge oss de resultat vi ville ha, och orden som användes i sökningarna kunde bland annat hittas på olika sökmotorer. En myriad av sökningar kopplade till bland annat skrivande, skrivutveckling, metoder och didaktik visade sig ge goda resultat. Vi utvecklade dock senare vår sökmetod eftersom vi inte ville gå miste om relevant forskning. Detta gjorde vi genom att använda oss av nyckelord som kunde finnas i de studier vi bedömde relevanta för vår text. Utifrån detta söksätt förfinades sökprocessen och fler studier upptäcktes.

Vad gäller avsaknaden av tidsavgränsningen för våra resultat var detta också ett medvetet val, men samtliga valda källor visade sig vara baserade på moderna studier och forskning. Trots detta tyckte vi att det var ett förnuftigt beslut att inte tidsavgränsa eftersom äldre forskning inom skrivandets många användningsområden också kunde ha varit oss till gagn. Med ett ämne som skrivförmåga är det onekligen ett stort område ​–

(16)

främst på grund av skrivandets mångsidighet och tillämpning i många kontexter. Vi hade kunnat välja andra källor som hade belyst andra faktorer beträffande skrivande, men dessa valdes dessvärre bort på grund av tidsbrist eller att de inte stämde överens med kraven för kunskapsöversikten.

4.4 Material

Kunskapsöversikten består av studier som vi kommer presentera med en kort sammanfattning i nedanstående stycke. Dessa studier utgör vårt empiriska material i denna översikt och presenteras i bokstavsordning utifrån författarna. För en fullständig översikt av empiriskt material medföljer bilaga två (2) i slutet av kunskapsöversikten.

4.4.1 Sammanfattning av material

Andersson Varga​och Asplund Carlsson (2015) redogör för ett flertal olika studier på gymnasienivå där lärare förhåller sig till en inriktning mot nationella prov som en del av undervisningens metod. Bland annat visar författarna (2015) hur en gymnasielärare på naturvetenskapsprogrammet förutsätter att naturvetenskapseleverna har en skrivförmåga som håller hög klass– i annat fall anses de ha valt fel program. Det innebär att läraren inte planerar sin skrivundervisning på något specifikt sätt utan utgår från nationella provens genrer, vilket exempelvis kan inkludera argumenterande texter eller personligt brev (Andersson Varga & Asplund Carlsson, 2015). Eleverna i denna studie visar sig hålla en sådan nivå att de sedermera klarar nationella proven. Sammantaget i de olika studierna visar sig förväntningar på elever vara en vital del i didaktiken, likaså för att skapa en aktiv samhällsmedborgare (2015).

Blomqvist, Lindberg ​och Skar (2016) redovisar en studie som visar på hur lärarna undervisar mest i korrekt källanvändning och textdisposition trots att de i samtal om vad som ska bedömas betonar andra skriftspråkliga egenskaper som viktigare. I denna studie överensstämmer således inte lärarnas samtal med varandra med vad de sedan undervisar i klassrummet.

I en forskningsartikel av Qudsia Fatima ​och Rafaqat Ali Akbar ​(2018) rörande granskning av undervisningsmetoder för elever som studerar engelska som andraspråk på högstadienivå, bedöms feedback vara ett oumbärligt verktyg i förbättrandet av

(17)

skrivundervisning. I den presenterade studien identifieras och jämförs olika undervisningsmetoder som används i skrivundervisningen på olika nivåer av engelskundervisningen i Pakistan. Ett särskilt fokus läggs på skrivprocessen och samarbetet inom skrivandet. Under skrivprocessen ges eleverna information om vad som bör uppmärksammas i deras texter för att exempelvis undvika missförstånd, tvetydigheter eller olämpligt ordval (Fatima & Rafaqat Ali, 2018).

En metod i skrivundervisning, som förespråkas i en studie författad av ​Grenner,

Åkerlund, Asker Arnason, van de Weijer, Johansson ​och Sahlén ​(2018), är en observationsmodell som består i att observera andras skrivande för att förbättra skrivförmågan. Observationsmodellen som är framtagen i syfte att förbättra svenska elvaåriga elevers skrivförmåga visade sig överlag generera positiva resultat. Genom att låta elever observera en annan elev i liknande ålder och aktivt iaktta olika processer

vilket inkluderar planering, granskning och kommunikation mellan läsare och skribent

som används i skrivandet, skulle eleverna sedan reproducera dessa processer för eget skrivande och därmed utveckla sin skrivförmåga.

Sylvana Sofkova Hashemi ​(2011) visar hur elevers texter på fritiden skiljer sig från texter som skrivs i undervisningen på skolan. Sofkova Hashemi identifierar elevers förmåga att skilja på vardagskontext och skolkontext, och eleverna anpassar sitt skrivande enligt situation för att uppfylla skrivandets kommunikativa syfte. Detta visar sig i en studie Sofkova Hashemi (2011) gjort på elever som går i grundskolans mellan och högstadium, i åldrarna tio till femton år. Studien nämner också att skolor inte möter och arbetar med digitala medel som elever använder sig av på fritiden. Genom att använda sig av “autentiska textlandskap” eller sidor där elever exempelvis kan skriva blogginlägg kan läraren följa elevers språk- och skrivutveckling. Språkutvecklingen kan enligt studien följas upp och granskas av lärare (Sofkova Hashemi, 2011, s. 30).

Samuelsson, Wallin, Holmberg, Envall, Nakano Hylander, Strömberg, Bergman, Fundell, Holmberg, Hirsch ​och Lindberg (2018​) har skrivit en rapport som innehåller forskning från hela världen om feedback i undervisningen. Rapporten inriktar sig på årskurs 4-9 och gymnasiet. I resultatet kan man avläsa att feedback bör ges innan elever skrivit färdigt sin text, och feedbacken bör ges under skrivprocessens gång.

(18)

Rietdijk, Janssen, van Weijen, Van den Bergh​och Rijlaarsdam (2017) har gjort en studie i Nederländerna där man utifrån ett skrivprogram följer elevers skriftliga utveckling med tre avstämningar, nämligen före, under och efter programmets startpunkt. Studien pågick under ett läsår. Metoden innebar ​– ​utöver det skriftliga programmet ​– att lärarna fick handledning samt att lärarna fick jämföra programmet med sina vanliga metoder. Studien utfördes på elever i mellanstadieåldern, årskurs 4-6. Studiens syfte är även att lärarna på ett enkelt sätt ska kunna använda sig av aktuellt skrivprogram då det motiverar berörda lärare (Rietdijk m.fl., 2017).

Palo ​och Manderstedt ​(2011) visar på hur lärare snarare lyfter fram elever som har kunskap om vilket skriftspråk som ska användas än att hjälpa elever som just saknar den förmågan. Detta är problematiskt då undersökningar visar att de eleverna som saknar nämnda förmåga oftast inte får den hjälpen hemifrån heller. Skolan undervisar sällan elever i vilka språkliga krav som förväntas i skolans olika textgenrer vilket försvårar elevernas möjlighet att utveckla sin skriftliga förmåga (Palo & Manderstedt 2011). En studie av ​Gihan Sidky ​(2019) undersöker användandet av så kallade “scaffolding-tekniker”, det vill säga olika typer av stöd, för att främja elevers skrivande i andraspråksundervisning. Deltagarna i studien är fyrtio engelskstuderande elever, tio flickor och trettio pojkar i sexton- och sjuttonårsåldern, som befinner sig på en språknivå motsvarande nivå B2 enligt Europarådets referensram (Gemensam europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning - GERS) för bedömande av färdigheter i främmande språk. Denna referensram användes för att bedöma elevernas skrivförmåga vilket nämns i denna studie (Sidky, 2019).

Karolina Wirdenäs ​(2013) följde en lärare i årskurs 7 för att se hur hen utformade skrivundervisning kopplad till en skönlitterär bok. Läraren i fråga använde sig av respons i olika former samt modelltexter men eleverna hade trots detta svårigheter att fullfölja uppgiften. För att utveckla skrivförmågan hos eleverna visade studien att det ur ett didaktiskt perspektiv fanns andra viktiga saker att tänka på i undervisningen.

I en akademisk tidskrift, med syftet att granska frågan om definitionen av skrivförmåga på gymnasienivå, visar ​Jyi-yeon Yi (2009), professor i undervisning i engelska, på komplexiteten i frågan om definitionen av begreppet ​skrivförmåga​. Den akademiska

(19)

tidskriften valdes för att den ger ett möjligt svar på ett mångsidigt begrepp, vilket ger kunskapsöversikten en utgångspunkt.

(20)

5. Resultat

I denna del kommer vi att presentera våra resultat utifrån de forskningsresultat vi noggrant valt ut via våra sökmetoder som nämnts ovan. Resultaten delas in i teman utifrån de undervisningsmetoderna de olika studierna och redogör för och utifrån vad som kan vara gynnsamt för elevers skrivutveckling. Resultaten som redovisas utgår från våra frågeställningar och svarar på vårt syfte: ​Hur svenskundervisning kan bidra till att främja elevers skrivförmåga?

5.1 Digitaliseringens potential

Sofkova Hashemi (2011) nämner i sin studie att skolor inte möter och arbetar med digitala medel som elever använder sig av på fritiden. Genom att använda sig av “autentiska textlandskap”, eller sidor där elever exempelvis kan skriva blogginlägg, kan läraren följa elevers språk- och skrivutveckling. Språkutvecklingen kan, enligt studien, följas upp och granskas av lärare (Sofkova Hashemi, 2011). I dessa “autentiska textlandskap” i form av bloggar eller andra sociala medieplattformar kan elever samarbeta kollaborativt, det vill säga kommentera varandras inlägg och ge respons på innehåll och form. Här nämner författaren till studien främst en hemsida vid namn ​wiki som resurs. Hemsidan wiki är ett verktyg som används för att utveckla elevers skrivförmåga och som inrymmer bilder, animeringar och videor vid sidan av texter för att uppmuntra elever till att samarbeta kollaborativt. Sofkova Hashemi redovisar studier på hur wiki har använts i en undervisningskontext och redogör för att det är positivt för elever med dessa typer av texter då de utvecklar förtroende för sitt skrivande. Hon nämner att användningen av digitala verktyg av den sorten för skrivande skapar motivation för skrivprocessen hos eleverna, vilket gör att deras texter ökar i kvalitet och kvantitet (Sofkova Hashemi, 2011).

5.2 Feedbackens potential

Feedback är ytterligare en väg lärare kan välja för att stimulera elevers skrivutveckling. Om detta skriver författarna Samuelsson m.fl. (2018) i en rapport på uppdrag av Skolforskningsinstitutet. Feedback bör ges under skrivprocessens gång för att ge eleverna möjlighet att förbättra sitt skrivande innan en slutgiltig text produceras

(21)

(Samuelsson m.fl., 2018). Författarna redogör dock i forskningen att utveckling av skrivkompetens vid feedback av en färdigproducerad text inte finns i tillräckligt hög grad. Rapporten konstaterar således att feedback på en inlämnad text inte påverkar skrivutvecklingen positivt (Samuelsson m.fl., 2018). När feedback istället ges på utkast och under skrivandets gång förbättras bevisligen elevers skrivande. Feedbacken ges bland annat i form av kommentarer, innehållsliga förslag och frågor i marginalen av texten. Ett fokus på språklig form och språkliga fel visade sig dock inte leda till en avsevärd förbättring av skrivförmåga. Att kommentera språkets form genererar nödvändigtvis inte negativa resultat men bör då kompletteras med en mångsidig feedback, det vill säga kommentarer om textens innehåll, disposition och så vidare. Dessutom bör responsen från lärarna bygga på uppgiftens lärandemål för att leda eleverna i rätt riktning (Samuelsson m.fl., 2018).

Artikelförfattarna Qudsia Fatima och Rafaqat Ali Akbar (2018) har skrivit en studie med syfte att identifiera och jämföra olika undervisningsmetoder på olika nivåer av engelskundervisning. De beskriver en metod med ett fokus på att involvera eleverna mer i skrivandeprocessen och att de ska arbeta i grupp och utbyta idéer för att främja skrivförmågan. Detta är ett arbetssätt som ligger i linje med det sociokulturella perspektivet som framhåller gruppens och kommunikationens betydelse för lärande. Studien nämner att det finns olika sätt att undervisa i skrivande, men det poängteras att det bästa är att aktivt delta skrivprocessen genom att ägna sig åt planering, redigering och bearbetning av texten (Fatima & Rafaqat Ali, 2018). Skrivprocessen består av olika steg där det första steget kan bestå i att ställa frågor som bygger på frågeorden: ​vad​,

vem​, ​hur och ​varför​. Frågorna ställs för att skapa en gemensam grogrund för idéer.

Redigering benämns vara det sista steget och då korrigeras bland annat grammatiska fel, interpunktion och stavning för att kunna förmedla budskap på ett tydligare sätt (Fatima & Rafaqat Ali, 2018). Andra undervisningsmetoder som visar på mycket goda resultat och som identifieras i studien är: ​brainstorming​, ​grupparbete ​och ​presentationer av

arbete​. Det som metoderna har gemensamt är att de ger eleverna möjlighet att aktivt delta i skrivandeprocessen istället för att lära sig olika sätt att skriva på genom en repetitiv memorering av mönster. Feedback benämns även vara en viktig faktor när det gäller att utveckla skrivundervisning. Elever ges möjlighet att förbättra sina texter, och enligt Fatima och Rafaqat Ali (2018) lär de sig samtidigt vad som lämpar sig att skriva i en text för att den ska bli förstådd.

(22)

Att lärare ger feedback i dialog med elever visar sig vara centralt menar även Samuelsson m.fl. (2018). Detta sker inte enbart genom monologiska kommentarer, utan även genom försök att få eleverna delaktiga och genom att skapa förståelse för processen via interaktion vid textskrivandet. Det kan ske genom skriftlig feedback men även muntlig (Samuelsson m.fl., 2018). Rapporten (Samuelsson m.fl., 2018) redogör också för att höga förväntningar från lärare i deras feedback till elever i högstadie- och gymnasieålder har visat sig ge goda resultat på elevers skrivande.

I en studie av Sidky (2019) förordas ytterligare några metoder med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet som även nämndes i Fatima och Rafaqat Alis studie (2018) – s​yftet är att främja elevers skrivförmåga. Sidky nämner olika “scaffolding-tekniker” (Sidky, 2019, s. 963) [förf. övers.] kallade: ​skapandet av en mall [förf. övers], för att fungera som ett exempel på en mönstertext, ​kamratrespons, [förf. övers.] ​lärarrespons [förf. övers.] och ​skapandet av en slutgiltig text, [förf. övers] som bedöms av lärare och kamrater. Eleverna ges möjlighet att arbeta tillsammans i en ​studiecirkel för skrivande [förf. övers.], där elever själva väljer vad de ska skriva om, när de ska revidera, redigera och publicera det som skrivits (Sidky, 2019). Idén om att skriva inom ramarna av en studiecirkel var framgångsrik, och aktiviteten skapade en gemenskap och laganda som bidrog till en positiv utveckling i skrivandet hos eleverna. Under varje tillfälle i studiecirkeln presenteras först modeller, eller exempel på mönstertexter, av bra skrivande i ett slags ​minilektion av en lärare eller mer en kompetent elev. Sedan skriver eleverna om ett självvalt ämne och diskuterar grunddrag i deras skrivande med läraren i ett seminarium. Slutligen delar eleverna det de har skrivit med sina skrivkamrater, och läraren väljer ut en eller två elever som presenterar det de har skrivit för resten av klassen (Sidky, 2019). Under denna aktivitet använder sig eleverna av både läraren och sina kamrater för att förbättra sitt skrivande. De använder sig av så kallad ​scaffolding​, eller ​stöttning​, ett slags tillfällig stödstruktur som ges till den lärande vid behov fram tills den lärande klarar av att utföra uppgiften på egen hand (Sidky, 2019). ​Den sociokulturella teorins fokus på socialt samspel nämner Sidky (2019) vara positiv faktor i elevers tillägnande och förbättrande av skrivförmåga. ​Sidky citerar tidigare forskning och uttrycker att elevers skrivförmåga inte förbättras av att deras misstag i enbart korrigeras, utan det krävs även feedback från en mer kompetent person för att se en förbättring i deras skrivande. Att elever övas för att bli “experter i kamratrespons” (Sidky, 2009, s. 965) [förf. övers.] är något som rekommenderas eftersom det har visat

(23)

på goda resultat när elever bedömer varandras skrivande och ger varandra feedback. Samtidigt som eleverna övar på att bedöma andra elevers texter, tillskansar de sig förmågor för kritisk analys, vilket förbättrar deras egna skrivande (Sidky, 2019). Studiens undervisningsmetod bestod i att eleverna som deltog i studien skrev olika texter med utgångspunkt i tre genrer (mail/brev, essä och autobiografi) som specificeras i skolans läroplan (Sidky, 2019). För att definiera begreppet ​genre citerar författaren till den akademiska tidskriften tidigare forskning och nämner det vara: “en uppsättning texter som har liknande och socialt lätt igenkännbara syften, retoriska och strukturella element” (Sidky, 2019, s. 965) [förf. övers.]. Eleverna ombads först skriva i en av genrerna, och de erhöll även en förklaring av den givna genren och dess utmärkande egenskaper. Nästa steg bestod i att de fick ett exempel på en mönstertext för att visa hur mer kunniga personer skriver en text i den givna genren. Därefter skulle eleverna ges möjlighet att själva bedöma sin text och senare, i studiecirkeln för skrivande tillsammans med andra elever och lärare, skulle de diskutera olika förslag på förbättring. Avslutningsvis lämnades texterna in för rättning av lärarna. Denna process repeterades för alla tre genrer, och efter tre veckor valdes en ny genre att skriva i (Sidky, 2019). Studiens resultat visade på en märkbar förbättring i elevers skrivförmåga, bland annat vad gäller: grammatik, genre samt kommunikativa och grafiska egenskaper. Det nämns bland annat att texterna hade blivit mer sammanhängande, mer stringenta och var språkligt välanpassade till respektive vald genre. Med hjälp av mönstertexterna och feedbacken, eller lärar- och kamratresponsen, kunde grammatiska misstag och interpunktionella fel korrigeras tidigt, vilket elevernas senare texter visade (Sidky, 2019).

Feedback samt kamrat- och lärarrespons tenderar att visa på goda resultat, men det finns även fall där användning av kamrat- och lärarrespons inte uppvisar ett önskat resultat. I en studie av Wirdenäs (2013) görs en granskning av en lärares skrivundervisning där elever uppmanas att skriva en text utifrån en skönlitterär bok eleverna läst, men eleverna, som får olika typer av stöd i skrivandet, upplever svårigheter med uppgiften. Som tidigare studier nämnt belyser Wirdenäs (2013) att kunskaper om att skriva olika, ämnesspecifika texter blivit allt mer centrala i skolan. Då skrivandet av dessa texter är ett ganska nytt fenomen behöver lärare också ett stöd i hur man kan undervisa utifrån

(24)

det (Wirdenäs, 2013). Läraren som Wirdenäs (2013) följde förutsatte bland annat att eleverna hade en del förkunskaper i hur man skriver ett brev, vilket medförde att somliga elever inte fick möjlighet att anpassa sitt brevskrivande till den aktuella situationen på grund av avsaknaden av nödvändiga kunskaper. Wirdenäs (2013) konstaterar att det är ganska vanligt att lärare förutsätter att elever har förkunskaper och menar att man ibland måste fråga eleverna för att ta reda på deras kunskapsnivå. Ett annat problem som förekom var lärarens otydliga instruktioner som gjorde att eleverna presterade under förväntad nivå. Uppgiften innehöll alltför många steg och krävde en utförlig läsning av boken, vilket inte skapade goda underlag för respons. När en ny uppgift presenteras för eleverna påpekar författaren till studien (Wirdenäs, 2013) också att man ska ha ett och inte flera mål i förgrunden “om han eller hon [läraren] vill undvika att eleverna ska tappa siktet och sammanhanget” (Wirdenäs, 2013, s. 79). Annars finns det en risk att undervisningen går till spillo. Wirdenäs (2013) menar även att avsaknaden av ett metaspråk är ett fenomen som är vanligt förekommande i undervisningen. Det ger eleverna alldeles för öppna ramar, vilket kan leda till att eleverna uppnår helt olika resultat. En undervisning som är varierad och ger eleverna valmöjligheter men som samtidigt är väl genomtänkt och konstruktiv ska förordas i dessa sammanhang menar Wirdenäs (2013).

5.3 Prov och styrdokument som potential

Andersson Varga och Asplund Carlsson (2015) menar att skrivförmåga är en process under ständig utveckling under skoltiden. Ska man studera på högre nivå är det en förmåga som är viktig att utveckla. I studien av Andersson Varga och Asplund Carlsson utgår gymnasielärare från genrer som finns i nationella proven, vilket sedan bidrar till elevers positiva resultat i samma prov. Vidare redovisar Andersson Varga och Asplund Carlsson (2015) att förväntningar på elever är viktiga när det gäller skrivutveckling. På ett elprogram i studien intar läraren en roll med låga förväntningar på vad klassen kan producera skriftmässigt. Läraren tränar inte eleverna på olika genrer som kan dyka upp på nationella proven, vilket visar sig vara ett sämre didaktiskt val då eleverna uttrycker att man anser att läraren inte gett dem tillräckliga förutsättningar för att klara nationella provet. Eleverna klarar till slut provet, men får enligt Andersson Varga och Asplund Carlssons studie (2015) kämpa på ett annat sätt än elever som förbereds för vad som väntar dem.

(25)

Blomqvist, Lindberg och Skar (2016) redovisar också att forskningen brister vad gäller lärares didaktiska planering för vad elever ska kunna i skolan. Studien de presenterar avser lärares samtal i fråga om bedömning av elever på gymnasienivå (Blomqvist, Lindberg & Skar, 2016). Lärarna använder bedömningen av elevers kunskaper som grund för sina didaktiska val i deras studie. I studien visar resultatet att det för lärarna framförallt är viktigt med de ​kommunikativa kvaliteterna i de skrivna texterna, det vill säga begripliga texter som kan föra fram ett budskap. Det är även viktigt att ha en stilistisk utformning som avser ett varierat och formellt skriftspråk. I studien betonas det också att textuppbyggnaden ska vara relevant och korrekt (Blomqvist, Lindberg & Skar, 2016). Dessa tre punkter var det som främst prioriterades av lärarna i studien. Punkterna som nämnts utgör dock ingen grund i de didaktiska beslut som sedan tas. Det stilistiska och de kommunikativa kvaliteterna utelämnas nästan helt. Författarna till denna studie redogör också för ett didaktiskt perspektiv som menar att det inte går att fastslå hur man utvecklas som skribent (Blomqvist, Lindberg & Skar, 2016). Det är enligt studien problematiskt att de didaktiska valen är så långt ifrån de diskussioner lärarna har om vad som ska uppnås i uppgifterna. Det kan i förlängning leda till att elevers behov inte uppfylls och att man inte förhåller sig till aktuella styrdokument (Blomqvist, Lindberg & Skar, 2016). En undervisning med inriktning på elevernas behov, samt de styrdokument och mål som ska uppfyllas, bör vara vägledande för lärarnas undervisningspraktik enligt studien av Blomqvist, Lindberg och Skar (2016).

5.4 Skrivprogrammens potential

I studien av Rietdijk, Janssen, van Weijen, Van den Bergh och Rijlaarsdam (2017) utgår lärare i Nederländerna från skrivprogram som är anpassade till skolans läroplan och elevers behov för att elevers skrivutveckling ska kunna stödjas och främjas. Undersökningen är relevant då den belyser hur elevers skrivprogression kan te sig. Rietdijk m.fl. (2017) belyser också att det är alarmerande att elevers skrivutveckling redan i årskurs 6 visar på brister i skrivförmågan bland annat vad gäller kommunikativa egenskaper och innehåll. Enligt studien läggs det lite tid på just skrivutveckling i nederländska klassrum och studien påtalar samtidigt att lärare brister i hur man ska utveckla förmågor kopplade till skrivande (Rietdijk m.fl., 2017). Skrivprogrammet, som är tänkt att motarbeta en negativ utveckling, har tre skriftliga fokusområden som läraren utgår från: den kommunikativa förmågan, skrivandets process och lärandet av

(26)

skrivstrategier (Rietdijk m.fl., 2017). Att arbeta utifrån ett sådant program visade sig ha stora fördelar och gav ett märkbart positivt resultat både vad gäller elevers skrivutveckling och sättet elevers skrivundervisning fungerar på (Rietdijk m.fl., 2017). Ju fler lektioner som gavs utifrån skrivprogrammet desto bättre resultat kunde erhållas. Författarna (2017) konstaterar framför allt att lärarnas utökade lektioner i skrivstrategier klart bidragit till det positiva resultatet. Författarna redogör även för att tidigare studier har visat liknande resultat (Rietdijk m.fl., 2017).

I en annan studie förespråkas observationsmodellen, en modell för skrivundervisning där elever ges möjlighet att observera andras skrivande för att förbättra sin egen skrivförmåga (Grenner m.fl., 2018). Att låta elever observera jämnåriga visade sig generera störst effekt i studiens resultat eftersom det tillåter eleverna att identifiera sig i andra, jämnåriga elevers skrivande vilket även skapar en motiverande effekt. I observationen ska eleverna således inte bara imitera, utan det krävdes även andra högkognitiva förmågor som exempelvis koordination och reproduktion av skrivandet och tillvägagångssättet som eleverna observerat. Detta sätt att utveckla skrivförmågan har också visat sig vara effektiv i andra studier enligt författarna (Grenner m.fl., 2018). I studien undersöktes resultatet av metoden i fyra klasser i två skolor. Eleverna i skolorna gick i årskurs 5, och författarna till studien menar att klasserna har bedömts vara lika varandra i urvalet. Eleverna skrev fyra berättande texter var som utgick från olika ämnen av personlig karaktär. Den fjärde och sista texten, som var en uppföljning efter studien, skrevs efter nitton veckor. Ett utpräglat kännetecken för denna årskurs är att texterna är formfokuserade med en linjär struktur i texten. Man värderade texterna som eleverna producerade utifrån en poängskala från ett till hundra, där hundra var den maximala poängen. Andra texter skrivna av elever i liknande årskurser användes i bedömningen på grund av avsaknaden av en universell metod för att bedöma skrivförmåga. Kategorierna som användes i bedömningen var bland annat: struktur, organisation, interpunktion, grammatik, stavning och textlängd. Studiens resultat visar att de slutgiltiga texterna ​– ​som producerades efter att modellen hade introducerades ​– bedömdes vara av bättre kvalitet än de som hade skrivits innan metoden påbörjades. I resultaten kunde man även fastställa en brist på ömsesidigt samband mellan läsförståelse och textkvalitet, vilket tyder på att goda läsare inte nödvändigtvis är goda skribenter. Men resultatet visar också att det inte blev en ihållande skrivutveckling eftersom resultaten i skrivuppgifterna föll igen efter att skrivuppgifterna utifrån

(27)

observationsmodellen avslutats (Grenner m.fl., 2018). Försämringen i resultatet uppdagades av uppföljningen tre till fyra månader senare och författarna till studien menar att det kan betyda att regelbunden undervisning i skrivande kan behöva implementeras i läroplanen. Förutom bristen på kontinuerligt tillämpade undervisningsmetoder för skrivande i skolorna spekulerar författarna att en annan orsak till att resultaten försämrades på sikt kan vara de ordinarie lärarnas ovana att använda sig av observationsmodellen (Grenner m.fl., 2018).

5.5 Potentialen i skapandet av samhällsdeltagare

Palo och Manderstedt (2011) visar på hur lärare snarare lyfter fram elever som har kunskap om vilket skriftspråk som ska användas än att hjälpa elever som saknar just den förmågan. För att kunna bli samhällsdeltagare behöver elever hjälp för att utvecklas i det akademiska registret, och då är genrekunskap och ett metaspråk centrala för deras skrivutveckling enligt en artikel av Palo och Manderstedt (2011). I de styrdokument lärare följer återfinns dessa krav, och enligt samma styrdokument ska skrivundervisningen också medverka till att ge elever tillträde till olika samhällsgemenskaper. Men författarna till denna studie varnar för att lärare snarare prickar av de ämnesspecifika kunskapskrav eleverna kan än att de läser styrdokument, kunskapskrav och övergripande mål som en helhet ​– det är ett tillvägagångssätt som inte hjälper elever att få tillträde till olika gemenskaper i samhället (Palo & Manderstedt, 2011).

En annan studie som beskriver metoden för att förbereda eleverna för ett aktivt samhällsdeltagande är Andersson Vargas och Asplund Carlssons studie (2015). Denna studie redogör för hur en lärare på samhällsprogrammet undervisar på ett explicit sätt ​– ett sätt som innebär att läraren ger ett stort antal exempel och utförliga kommentarer vid feedback ​– då det är något som förväntas i den inriktningen eleverna läser. Läraren undervisar på en hög nivå och vill utveckla elevernas kommunikativa förmåga och språk. I studien följer författarna även upp nationella proven och sätter dem i förhållande till elevernas undervisning. Där visar studien att eleverna anser nationella provet vara för enkelt i förhållande till den undervisning som ges (Andersson Varga & Asplund Carlsson, 2015). Lärarens undervisning tar utgångspunkt i att eleverna ska ​lära

(28)

för livet (Andersson Varga & Asplund Carlsson 2015), det vill säga utveckla de nödvändiga kunskaperna för att kunna bli en del av samhället.

På ett handelsprogram som Andersson Varga och Asplund Carlsson (2015) observerade ville läraren förbereda eleverna för ett aktivt medborgardeltagande. Hen vill att eleverna ska skriva för att lära sig att skriva olika texttyper och olika sätt att uttrycka sig vare sig man som elev är stark eller svag i skrivandet (Andersson Varga & Asplund Carlsson, 2015). Eleverna tilldelas olika texter och kraven är jämbördiga med de i samhällsprogrammet som nämns i stycket ovan. Läraren väljer bland annat skrivuppgifter ​– vars mål är att skriva ​förklarande och argumenterande texter ​– som kräver att man utvecklar en analytisk förmåga, men läraren väljer även texter som är mindre akademiska (Andersson Varga & Asplund Carlsson, 2015). Enligt läraren är detta ett tillvägagångssätt i undervisningen som tar utgångspunkt i att utbilda elever för att de ska kunna bli aktiva medborgare och samhällsdeltagare (Andersson Varga & Asplund Carlsson, 2015).

(29)

6. Slutsatser och diskussion

Syftet med vår kunskapsöversikt var att ta reda på hur svenskundervisning kan bidra till

elevers skrivförmåga och för att ta reda på det besvarade vi två frågeställningar: ​Vilka

undervisningsmetoder används för att gynna skrivutveckling? och ​Vilka

undervisningsmetoder är mest gynnsamma för elevens skriftliga kunskapsutveckling?

Via en sammanställning av olika forskningsartiklars och akademiska tidskrifters resultat av studier och undersökningar kunde vi identifiera flera didaktiska val som lärare på grundskole- och gymnasienivå kan göra, men också att samtliga exempel på undervisningsmetoder går att implementera i undervisningen på ett fördelaktigt sätt. Vår kunskapsöversikt har visat att det finns flera olika sätt att förbättra elevers skrivförmåga på. Enligt de tio forskningsartiklar vi använder kan man dela in de didaktiska val en lärare kan göra i fem teman: feedback, skrivprogram, digital undervisning, förhållningssätt till nationella proven samt att eleverna ska utvecklas för ett aktivt samhällsdeltagande. Bland de metoder som uppvisade bäst resultat fanns användning av feedback, skapandet av samhällsdeltagare och de olika skrivprogrammen vi redogjort för. När läraren förhöll sig till nationella proven och de tillhörande textgenrerna hade en stor del av eleverna redan förmågan som krävdes för att uppnå ett godkänt resultat. Metoden fokuserade följaktligen inte på elevernas skrivutveckling där det primära syftet var att på längre sikt arbeta med deras skrivutveckling. I övrigt uppvisade resultaten att förväntningar på elevers kunnande också är centralt – om eleverna förväntas prestera skapar undervisningen ett engagemang för arbetet som kan leda till ett förbättrat resultat.

En stor del av studierna vi har presenterat redogör för metoder som grundar sig på samarbete mellan elever och lärare i skrivprocessen. Feedback och respons av olika slag har visat sig vara en metod som alltid genererat goda resultat. När eleverna får möjlighet att ge respons på varandras texter minskar antalet grammatiska misstag och eleverna lär sig att disponera sina texter på ett välfungerande sätt. Vid feedback eller respons är det dock viktigt att komplettera med bland annat kommentarer, förslag och frågor för att bidra till en effektiv utveckling av elevers skrivförmåga.

(30)

De tillvägagångssätt en lärare väljer har visat sig vara olika effektiva för att utveckla skrivförmåga hos elever, och de olika metoderna kräver olika didaktiska kompetenser av läraren. I en av de presenterade studierna uppvisade en lärare inga förväntningar alls, vilket påverkade elevernas motivation till skrivande på ett negativt sätt, medan andra studier i kunskapsöversikten kunde visa på motsatsen och istället ökade motivationen. Kunskapsöversikten visar således att det inte bara finns ett sätt som lärare arbetar efter vad gäller skrivutveckling, utan att det finns olika metoder att arbeta utifrån. Vår kunskapsöversikt visar också på att somliga didaktiska val och undervisningsmetoder specifikt kopplade till skrivande ger ett förbättrat resultat för elevernas skrivutveckling. Forskningen kring feedback i undervisningen som denna översikt använder sig av är ny; båda studier publicerades år 2018, men de är från två skilda sammanhang. Samuelsson m.fl. (2018) inriktar sig på förstaspråk, och studien visar hur feedback bör ges under skrivprocessens gång för att ge effekt. Studien är stor och inkluderar skolor från hela världen. Qudsia Fatima och Rafaqat Ali Akbar (2018) koncentrerar sig på andraspråksundervisning, men trots det kan deras forskning visa på feedbackens betydelse för elever och deras skrivutveckling. Det ska dock tas i beaktning att det senare exemplet just är utifrån andraspråksperspektiv och inte nödvändigtvis kan sammanföras med skrivutveckling ur ett förstaspråksperspektiv. Vi ser likafullt att det finns likheter mellan första- och andraspråksutveckling avseende skrivförmåga i de studier vi nämnt i kunskapsöversikten. Vi anser också att det i dagens mångfaldsklassrum är relevant att inkludera ett perspektiv på andraspråkselever, även om denna kunskapsöversikt i första hand inriktar sig på förstaspråkselever.

Flera studier menar att höga förväntningar på elever är en framgångsrik metod för att utveckla skrivförmågan. Bland annat Samuelsson m.fl. (2018) samt Andersson Varga och Asplund Carlsson (2015) redogör för detta. Trots att detta bedöms vara en framgångsrik metod nämner Wirdenäs (2013) en lärare som har för höga förväntningar och inte ger rätt stöttning, vilket skapar en negativ effekt i elevernas skrivuppgift. I sitt forskningsprojekt belyser Wirdenäs (2013) olika problem som kan uppstå i arbetet med att utveckla elevers skrivförmåga: läraren hyser alltför stor tilltro till undervisningsuppläggets potential utan att stämma av med sina elever om hur det i själva verket fungerar för dem. Även om läraren följer en mall där undervisningen kan tyckas vara väl strukturerad och innehålla framgångsfulla metoder som feedback och

(31)

höga förväntningar kan undervisningen komma till korta. Lektionen som hade potential att utveckla elevernas skrivförmåga resulteradepå grund uppgiftens alltför fordrande och rigorösa upplägg samt bristande kommunikation – inte i någon skrivutvecklingsprocess för eleverna. Oavsett om det gäller skrivuppgifter eller andra typer av uppgifter är det nödvändigt att läraren är medveten om sina begränsningar och att han eller hon är tydlig med vad som förväntas på lektionerna. Läraren behöver inte bara kunskap om vilka undervisningsmetoder som främjar skrivförmågan, men även kunskap om hur undervisningen kan anpassas till elevmålgruppen utifrån faktorer som bland annat elevernas erfarenheter, intressen och individuella predispositioner.

Urvalet till vår kunskapsöversikt har skett efter en metodiskt sökprocess. En brist vi har noterat angående vår sökprocess kan dock vara svårigheter att hitta rätt sökord för att finna intressanta studier inom området. Risken är således att man missar forskning av relevans. Vi har i hög grad laborerat med ord i syfte att försöka minimera riskerna i sökprocessen, vilket redovisats tydligt i metodavsnittet.

I vår kunskapsöversikts bakgrundsdel nämner vi att digitaliseringen kan ha en negativ inverkan på elevers skrivförmåga. Men i vår översikt lyfter vi en studie som menar att den digitala miljön kan främja densamma. Studien är dock äldre ​den är skriven år 2011. Detta innebär att förutsättningarna för elever och lärare i en undervisningsmiljö kan ha varit annorlunda, och vi kan anta att den digitala aspekten har vunnit större mark i dagens undervisning, vilket gör studien relevant för vår kunskapsöversikt. Att vi inte hittade ytterligare forskning på området kring digitalisering och skrivförmåga kan ses som en brist i vårt arbete med kunskapsöversikten.

Ytterligare en brist i vårt arbete är att Andersson Varga och Asplund Carlsson (2015) utgår från läroplanen i gymnasiet från 1994 och inte nuvarande Gy 11. Vi menar dock att studien är relevant då den utgår från hur lärare undervisar i skrivförmåga, vilket är det huvudsakliga ämnet för vår kunskapsöversikt, och tillsammans med andra studier i vår text kan vi se hur lärare utgår från olika styrdokument i sin undervisning. Med hänsyn till detta anser vi Andersson Varga och Asplund Carlssons studie (2015) vara relevant som källa.

Frågeställningen i vår kunskapsöversikt gör den per definition relevant för verksamma lärare och blivande lärare då den ger förslag på hur skrivundervisning kan ske. De flesta

(32)

metoder som har presenterats i kunskapsöversikten kan tillämpas i ett flertal olika årskurser, men lärare behöver samtidigt göra överväganden om vilka metoder som kan göra störst nytta i deras undervisningssituation. Elevers individuella predispositioner och lärandepreferenser kan spela en roll i deras utveckling av skrivförmåga, vilket är några av de aspekter lärare bör ta i beaktning vid val av metod.

Fördelen med kunskapsöversikten har således varit att den visar på konkreta undervisningsmetoder som har gett både bra och mindre bra resultat med olika elever i olika årskurser. I samband med vår utbildning och för vår kommande yrkesprofession som grundskole- och gymnasielärare i ämnet svenska har arbetet med kunskapsöversikten inneburit insikt och kunskap om metoder och sätt att effektivt arbeta med elevers skrivutveckling. Att elever kan ta del av anpassade och beprövade metoder för att utveckla deras skrivande ingår i svenskämnets roll som ett språkligt färdighetsämne; för oss som svensklärare är det viktigt att inte bara måna om det svenska språket, men även att ge eleverna möjlighet att tillägna sig ett grundläggande kommunikativt verktyg.

(33)

7. Framtida forskningsmöjligheter

Grenner m.fl. (2018) menar att forskningen kring skrivutveckling och skrivundervisning för elever som är mellan elva och sexton år är begränsad. Av denna anledning finns det behov att i framtiden bedriva mer forskning inom ämnet. Skrivandet är en central del i elevers skolgång enligt både lgr 11 (Skolverket, 2019) och Gy 11 (Skolverket, 2011). Vidare är skriftspråkande centralt för samhällsdeltagande och studier på högre nivå. Ytterligare forskning kring de metoder en lärare kan göra för att utveckla skrivförmågan hos elever är således nödvändig. I takt med de digitala artefakternas intåg i skolan finns det all anledning att även bedriva forskning kring deras effekter i undervisningen och hur de påverkar skrivandet ​– ​likt den forskning som ligger till grund för vår kunskapsöversikt.

(34)

8. Källförteckning

8.1 Vetenskapliga artiklar

Andersson Varga, P. & Asplund Carlsson, M. (2015). Writing for life? A case study of affordances of writing in four L1 upper secondary classrooms. ​L1-Educational

Studies in Language and Literature​, ​15​, ss. 1-19. Hämtad från:

http://dx.doi.org/10.17239/L1ESLL-2015.15.01.06 [2020-12-29]

Blomqvist, P., Lindberg, V. & Skar, G.B. (2016). Vad behöver eleverna undervisning i för att utveckla sitt skrivande? Förväntningsnormer och didaktiska beslut i

svensklärares bedömningssamtal. ​Acta Didactica Norge - tidsskrift for fagdidaktisk

forsknings- og utviklingsarbeid i Norge​, ​10​(1), ss. 1-22. Hämtad från:

https://doi.org/10.5617/adno.2642 [2020-11-13]

Fatima, Q. & Akbar, R.A. (2018). Teaching practices used for developing english writing skill at secondary level. ​Journal of Educational Research​, ​21​(2), ss. 93-109. Hämtad från: 9.pdf (iub.edu.pk) [2020-12-02]

Grenner, E., Åkerlund, V., Asker-Árnason, L., van de Weijer, J., Johansson, V., & Sahlén, B. (2018). Improving narrative writing skills through observational learning: a study of Swedish 5th-grade students. ​Educational Review​,​ 72​(6), ss. 691-710. Hämtad från: https://doi.org/10.1080/00131911.2018.1536035 [2020-11-13] Palo, A. & Manderstedt, L. (2011). Texter, språk och skrivande med utgångspunkt i de

nya kurs- och ämnesplanerna i svenska. ​Educare.​ ss. 91-113. Hämtad från:

http://ltu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A981104&dswid=-6757

[2020-12-16]

Rietdijk, S., Janssen, T., van Weijen, D., van den Bergh, H. & Rijlaarsdam, G. (2017). Improving writing in primary schools through a comprehensive writing program.

Journal of Writing Research,​ ​9​(2), ss. 173-225. Hämtad från:

References

Related documents

I studien noterades en förbättring gällande skriftlig ordmobilisering sett till tränade och otränade stimuli med delvis bibehållna resultat tre månader efter avslutad behandling,

De lärare som valde att besvara påminnelserna som skickades ut svarade att man inte kunde besvara enkäten på grund av att man inte undervisade i svenska (8 stycken lärare).

Lärare C ger eleverna strategierna rita enkelt och skriv på mattespråket. Läraren föreslår även för eleverna att de kan bygga trapporna i problemet med multikuber.

Ellis (1994) har genom analyser av barns tidiga stavning utarbetat en modell över skriv- utvecklingen där han delat in den i fem utvecklingssteg. Den prekommunikativa stav-

Another aspect discussed in the literature review is the roles of downstream oil supply chain functions such as demand forecasting, procurement, production

82 Christopher James Dean AUIR: A High-Throughput Analysis Pipeline for Influenza Sequence Data College of Veterinary Medicine and Biomedical Sciences. 83 Heather

Genom att vidga ramarna till tiden fram till sekelskiftet 1900 får Johansson emellertid tillfälle att belysa Wieselgrens roll som ikon också för den senare helabsolutistiska linjen

Detta skulle också kunna vara en av anledningarna till varför en del elever väljer olika program och att det krävs av lärarna att göra en viss skillnad i sin undervisning mellan