Vi kan hur man gör i sängen men inte
hur man kommer dit
Konstruktioner av sexuella relationer i sexualundervisning för
ensamkommande barn och unga
Judit Eriksson, Julia Hansen
Examensarbete i Socialt arbete 15p Socionomprogrammet VT2021 Malmö Universitet
Hälsa och Samhälle
1
We know what to do in bed but not how to get there
Constructs of sexual relationships in sex education for unaccompanied children
and young adults
Abstract
Part of creating relationships in a new context includes trying to understand the sexual scripts in a given discourse. Because creating sexual relationships is a part of sexual health it is, therefore, important to explore how sexual relationships are a part of the sex education curriculum for unaccompanied children and young adults. Through a critical discourse analysis the authors conclude that RFSU’s sex education curriculum includes a specific construct of the concept ‘sexual relationship’ that reveals what RFSU sees as the needs of unaccompanied children and young adults. Sexual relationships are constructed in the sex education curriculum in line with four themes: norm criticism, mutuality/consent/respect, sexual rights, and risk-emphasized education. These themes illuminate the needs that are considered when educating unaccompanied children and young adults. Additionally, the study shows that in the sex education curriculum; The creation of relationships in new contexts is not prioritized. This study also highlights how practical information about sexual scripts, may paradoxically, conflict with the anti-discriminatory and inclusive aim of RFSU’s sex education. However, the authors also conclude that the absence of concrete examples about sexual scripts in the curriculum, might prevent participants from gaining useful tools navigating their sexual relationships.
Keywords: Sexual relationships, unaccompanied children, sex education, social
constructivism, sexual scripts
Eriksson, J & Hansen, J, We know what to do in bed but not how to get there - Constructs of sexual relationships in sex education for unaccompanied children and young adults. Degree
project in social work. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of
Social Work, 2021.
2
Vi vill framförallt tacka vår handledare Aje Carlbom för all hjälp och stöttning med denna uppsats, vi är väldigt tacksamma för att vi fick just dig som handledare. Därmed vill vi också rikta uppmärksamhet till Dawan Raoof som gav oss möjlighet till en givande och
inspirerande telefonintervju. Intervjun gav oss nya perspektiv och även ditt kapitel
Närmandeförsök och flörtande i gränslandet mellan ”här” och ”där” i antologin Sexualitet och migration i välfärdsarbete var av stort värde för bearbetningen av denna undersökning.
3
Abstract...2
Förord...3
1. Inledning ...6
1.1 Problemformulering och syfte ... 7
1.2 Frågeställningar... 8 2. Definitioner...8
2.1 Ensamkommande barn och unga... 8
2.2 Sexuell och reproduktiv hälsa... 8
2.3 Sexuella relationer... 9 2.4 Praktiker... 9 2.5 Kulturrasism ... 9 3. Tidigare Forskning...10
3.1 Systematisk Ansats... 10 3.2 Kunskapsläge om ensamkommande barn och ungas sexuella hälsa ... 10 3.3 Kunskapsläge om sexualundervisning för ensamkommande barn och unga... 12 4. Teori...17
4.1. Teoretisk utgångspunkt... 17 5. Metod ...20
5.1 Undertecknades reflektioner och intresse för sexuella relationer ... 20
5.2 RFSU:s Metodmaterial... 21 5.3 Urval och avgränsning ... 23 5.4 Undersökningens metod steg för steg ... 23 5.4.1 Ordval... 25 5.4.2 Ordföljd ... 25 5.4.3 Sammanhang ... 26 5.4.4 Avslutande steg av kodningen... 26 5.5 Metodens definition som kritisk diskursanalys ... 26 5.6 Forskningsetiska överväganden ... 27 5.7 Arbetsfördelning... 27 6. Resultat och Analys ...28
6.2 Normkritik... 29 6.3 Relationsskapande ... 31
4 6.4 Rättigheter... 33
6.5 Ömsesidighet, samtycke & respekt ... 34
6.6 Riskbetonat... 35
7. Diskussion...38 8. Sammanfattning ...39 Referenser ...41
5
1. Inledning
Under det flyktingrika året 2015 ökade medierapporteringen och oron kring konsekvenserna av flyktingkrisen i Sverige. Medierapporteringar angående händelser där unga nyanlända män begått sexuella övergrepp ledde till att en rädsla i samhället för nyanlända män ökade. Det
skapades då en vilja till insatser för nyanlända som grupp vad gäller sexualitet och relationer för att åtgärda detta upplevda hotande samhällsproblem. Sexualundervisningsmaterial för nyanlända utvecklades av Riksförbundet För Sexuell Hälsa (RFSU) som till stor del gavs monopol att utforma ett material för sexualundervisning (Ouis:2021). Materialet används i flera verksamhetsområden inom socialt arbete i syfte att främja sexuell hälsa för nyanlända, såsom exempelvis i HVB-hem och ideella organisationer. Därför blir en undersökning av RFSU:s metodmaterial relevant för socialt arbete.
Sexuella relationer är en viktig och naturlig del av den sexuella hälsan. Forskning om ensamkommande barn och ungas sexuella hälsa visar att målgruppen har behov av kunskap, information och insatser som främjar sexuell hälsa (Mason-Jones, Nicholson:2018).
Undertecknades intresse för ensamkommande barn och unga har väckts genom tidigare erfarenheter inom ideell verksamhet där sexualundervisning för målgruppen ägt rum. Flera ensamkommande barn och unga har då uttryckt behov av hjälp med ett slags första steg mot att skapa en sexuell relation. Fenomen som flirtande och att ta en första kontakt har varit i centrum för många av samtalen. Forskare inom ämnet nämner denna upplevelse som en del i en migrationsprocess där den unge migranten går igenom en liminal fas av kriser och
svårigheter. Den liminala fasen kännetecknas som en övergångsfas där den unge inte känner tillhörighet till varken“hemlandet” eller Sverige utan influeras och kastas mellan olika normer och förhållningssätt. Dawan Raoof, Filosofie magister med erfarenhet av arbete med ensamkommande barn och unga, förtydligar betydelsen av denna fas genom att exemplifiera den med fenomenet flirtande och menar att tvetydigheten i detta fenomen kan ge en tydlig bild av vad ensamkommande unga går igenom i sin sexuella resa när de kommer till Sverige. Målgruppens sexuella hälsa innefattar alltså den här första fasen av flirtande och
relationsskapande (Raoof:2021). Flirtande och relationsskapande som en del i
ensamkommande barn och ungas liminala fas i Sverige kan liknas vid en process som innebär att lära känna och läsa av olika sexuella normer och manus för hur människor i Sverige tar kontakt.
I en telefonintervju med Raoof, gavs ett ytterligare perspektiv av sexualundervisningen. Raoofs erfarenheter av sexualundervisning på HVB-hem är att praktikerna noga väger alla ord de säger därför att de är rädda för att göra fel, och därför lyckas de inte framföra raka, enkla budskap till målgruppen. Resultatet blir att budskapet i vissa fall kan bli för vagt för målgruppen. Frågor vad gäller att exempelvis sätta på en kondom blir enkla att besvara för praktiker, medan frågor som Raoof menar att ungdomarna undrar över gällande sexuella relationer blir för komplexa att ge tydliga, konkreta svar på. Detta tyder på att det kan finnas ett glapp mellan sexualundervisningen och det målgruppen efterfrågar, vilket denna uppsats avser att belysa.
För att förstå det problem som denna undersökning utgår från kommer den här uppsatsen att härefter att presentera problemformulering samt syfte och två frågeställningar.
Undersökningen ämnar att granska det metodmaterial som RFSU framställt till
sexualundervisning för ensamkommande barn och unga. Efter det inledande kapitlet följer definitioner av relevanta begrepp som används i undersökningen. I kapitlet Tidigare
Forskning beskrivs det aktuella kunskapsläget kring ensamkommande barn och ungas
6
sexuella hälsa och sexualundervisning för målgruppen. Vidare introduceras undersökningens teoretiska utgångspunkt, vilket är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Därefter kommer kapitel innehållande metoden, resultat och analys att presenteras. Metodkapitlet rymmer en beskrivning av undersökningens process steg för steg, en övergripande redogörelse av det metodmaterial som empirin bygger på; Sexualundervisning på lättare svenska, uppsatsens arbetsfördelning och forskningsetiska överväganden. Undertecknade har valt att kalla undersökningens metod för kritisk diskursanalys. Resultatet redovisas tillsammans med
analysen i sex tematiserade avsnitt som efterföljs av en sammanställande slutsats. Uppsatsen avslutas med en diskussion och en sammanfattning. Diskussionen belyser det identifierade problemets komplexitet och blir därför viktig för att förstå den här undersökningens betydelse.
1.1 Problemformulering och syfte
Undertecknades och Raoofs personliga erfarenheter av sexualundervisning för
ensamkommande barn och unga är att undervisningen inte täcker in allt målgruppen själva efterfrågar. Det som uttryckts saknas är en förståelse för de sociala koder och sexuella script som finns i Sverige, närmare bestämt hur man skapar sexuella relationer eller flirtar med andra i en svensk kontext. Raoof beskriver att målgruppen menar; “Vi kan hur man gör i sängen men inte hur man kommer dit”. Detta visar att stöd kring relationsskapande
efterfrågas av ensamkommande barn och unga för att nå sexuell hälsa. Relationsskapande är en process som kan vara allt ifrån flirtande, ta kontakt, lära känna människor, få hållbara relationer eller tillfälliga sexuella kontakter i samspel med andra. Vad som anses accepterat eller “normalt” i sexuella relationer och flirtande styrs av normer och föreställningar i samhället, vilket gör att detta skiftar mellan olika kulturer, samhällen och sociala kontexter (Ouis:2021). Ensamkommande barn och unga som nyligen anlänt till Sverige befinner sig, som nämndes ovan, i en liminal fas, där de sociala konstruktionerna de är uppväxta med inte längre gäller, samtidigt som de inte hunnit lära sig eller förstå de “nya” sociala
konstruktionerna som finns i deras nya sociala kontext (Raoof:2021). Detta kan skapa en osäkerhet hos målgruppen i interaktionen med andra och försvåra deras möjligheter att försöka skapa sexuella relationer. På grund av detta har undertecknade valt att undersöka hur sexuella relationer konstrueras i RFSU:s metodmaterial som används i sexualundervisning för ensamkommande barn och unga. Forskning visar på att skapandet av sexuella relationer i en ny kulturell eller social kontext lyser med sin frånvaro i sexualundervisning för
ensamkommande barn och unga.
Syftet med den här undersökningen är att undersöka det glapp som tycks finnas mellan sexualundervisningen som riktar sig till ensamkommande barn och unga och det målgruppen själva efterfrågar. Genom att undersöka hur sexuella relationer konstrueras i RFSU:s
metodmaterial går det att urskilja ifall fenomenet relationsskapande i en ny social kontext inkluderas. Detta för att belysa om sexualundervisningen behöver utvecklas för att ge målgruppen bra förutsättningar till en god sexuell hälsa.
7
1.2 Frågeställningar
Utifrån det problem som identifierats i föregående avsnitt har denna undersökning utgått från två frågeställningar.
Hur konstruerar RFSU sexuella relationer i det metodmaterial som används i sexualitetsundervisningen för ensamkommande barn och unga?
Inkluderas fenomenet att skapa relationer i en ny social kontext i den konstruktion RFSU gör av sexuella relationer?
2. Definitioner
I det här kapitlet redogörs definitioner av relevanta begrepp som förekommer i undersökningen. Det bör tas i beaktning att det kan förekomma skillnader mellan hur undertecknade har valt att definiera begreppen och hur begreppen används i andra sammanhang.
2.1 Ensamkommande barn och unga
Målgruppen som den här undersökningen är inriktad på är ensamkommande barn och unga. Socialstyrelsen (2020) definierar i en handbok till socialtjänsten ensamkommande barn som “ barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller annan ställföreträdare”. Den här undersökningens definition skiljer sig något från Socialstyrelsens då även ungdomar över 18 år kommer att inkluderas, därav “ensamkommande barn och
unga”. Anledningen är att många av de som ingår i den aktuella gruppen ensamkommande
barn och unga anlände i den stora flyktingvågen kring 2015, vilket tyder på att flera av ungdomarna idag kan vara äldre än 18 år och därför inte längre definieras som barn. Det finns dem som anser att begreppet “separerade barn” borde användas istället för
ensamkommande barn. Detta då de menar att det ger en bättre återspegling av omständigheterna för barn och unga som saknar förmyndare, och att de sociala och
psykologiska effekterna av deras separation blir belysta (Mason-Jones, Nicholson:2018). Det är inte möjligt att i denna text besvara hur uppfattningarna av målgruppen eventuellt skulle konstrueras annorlunda ifall gruppen benämndes som separerade barn istället för
ensamkommande barn. Men det är viktigt att komma ihåg att språket spelar en avgörande roll för hur människor tolkar sin omgivning och skapar exempelvis koncept som sociala problem eller “vi och dem”. I den här undersökningen kommer begreppet ensamkommande barn och unga främst att användas då det är det mest etablerade begreppet. I kapitlet “Tidigare
forskning” används dock det begrepp som artikelförfattarna har använt sig av, vilket oftast är “ensamkommande barn”.
2.2 Sexuell och reproduktiv hälsa
Den här undersökningen utgår från Folkhälsomyndighetens (2020) definition av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), som lyder:
Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion,
8
inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation har för självkänsla och allmänt
välbefinnande.
Av utrymmesskäl och för att förenkla läsbarheten i texten har vi valt att många gånger endast skriva ut “sexuell hälsa”, istället för “sexuell och reproduktiv hälsa (och rättigheter)”. När begreppet sexuell hälsa används i texten är det den ovannämnda definitionen från
Folkhälsomyndigheten som åsyftas. Förkortningen av begreppet kan även motiveras av att undersökningen är inriktad på barn och ungas sexuella relationer, vilket vanligtvis inte
innefattar reproduktion. Undertecknade är dock medvetna om reproduktiva frågor även är relevanta för barn och unga, som exempelvis önskade eller oönskade graviditeter och abort. Av den anledningen utesluts inte reproduktiv hälsa när begreppet “sexuell hälsa” används i denna undersökning, även om det inte skrivs ut.
2.3 Sexuella relationer
Undersökningens frågeställning innehåller begreppet sexuella relationer, vilket i undersökningen definieras som alla relationer som innefattar någon form av sexuell interaktion. Detta innebär att sexuella relationer kan avse olika former av relationer;
kärleksrelationer, relationer där vederbörande har sexuell kontakt men inte något förhållande och tillfälliga sexuella möten. Begreppet kommer att användas både för att beskriva
förekommande sexuella relationer, och i sammanhang där skapandet av sexuella relationer, genom exempelvis flirtning beskrivs och diskuteras. Detta innebär att sexuella relationer och relationsskapande inte bara innebär fysiska sexuella möten utan inkluderar även sociala interaktioner.
2.4 Praktiker
Med praktiker avses de professionella som använder RFSU:s metodmaterial
“Sexualundervisning på lättare svenska” för att lära ut sexualundervisning. Metodmaterialet är utformat för att kunna användas av personer som möter nyanlända i sitt arbete, vilket således innebär att det kan vara allt från personal på HVB-hem, volontärer för ideella
organisationer, SFI- eller språkintroduktionslärare, personer som arbetar för RFSU etcetera.
2.5 Kulturrasism
Begreppet kulturrasism innebär en specifik form av rasism, där rasismen bygger på
föreställningar kring kultur istället för biologi. Utifrån kulturrasism ses “den andres” kultur som statisk och felaktig (Ouis:2021). Begreppet används i kapitlet Tidigare forskning för att få en djupare förståelse av sambandet mellan två vetenskapliga artiklar. Kulturrasism återkommer även i kapitlet Diskussion för att nyansera praktikerns roll.
9
3. Tidigare Forskning
I detta kapitel berörs relevanta delar ur kunskapsläget för ensamkommande barn och ungas situation när det gäller sexuell hälsa. Detta för att förstå deras utgångsläge vid migrationen till ett nytt land. Denna undersökning riktar sig delvis till frågor som berör hur det är att befinna sig i en ny kontext. Forskningen i detta avsnitt har valts ut i syfte att belysa forskningens fokus men också ge förståelse för sexualundervisningens utveckling. Detta för att ta med i analysen hur forskningen kan ha påverkat diskursen kring sexualundervisning för
ensamkommande barn och unga vad gäller sexuella relationer. RFSU:s metodmaterial som ligger till grund för den empiri som används i den här undersökningen bygger delvis på forskning. Genom att ta del av existerande forskning kan vi därför öka förståelsen för RFSU:s
konstruktion av sexuella relationer.
3.1 Systematisk Ansats
För att undertecknade skulle få en klar bild utav det kunskapsläge som fanns om
sexualundervisning för ensamkommande barn och unga gjordes en systematisk sökning av tidigare forskning. I litteratursökningen användes databaserna: Swepub, Psykinfo och Sociological Abstract som delades upp mellan undertecknade för att kunna genomföra litteratursökningen på ett medvetet och strukturerat sätt. Avgränsningarna som gjordes i litteratursökningen var att artiklarna skulle vara publicerade högst fem år tidigare för den här undersökningen samt att de skulle inneha kriterier för att klassas som “Peer Reviewed”. Resultatet blev dock att viss relevant forskning inte har uppdaterats under de senaste decennierna. Av den anledningen togs en artikel med som var av äldre karaktär men
fortfarande relevant för sexualundervisningens framkomst och ensamkommandes situation i Sverige idag och därmed också den här undersökningen.
3.2 Kunskapsläge om ensamkommande barn och ungas sexuella hälsa
I det här avsnittet presenteras forskning kring den sexuella hälsan hos ensamkommande barn och unga som har anlänt till Europa. Undertecknade har valt att studera detta då kunskap kring ensamkommande barn och ungas sexuella hälsa är relevant för att skapa en förståelse kring vilka behov och vilket utgångsläge forskningen har identifierat att målgruppen har, kopplade till deras sexuella hälsa. Men även för att forskning kring detta ämne visar på vilket kunskapsläge som existerar och som sexualundervisning till målgruppen kan bygga på. Mason-Jones och Nicholson (2018) skriver att människor går igenom betydande förändringar under tonåren. Dessa förändringar är både fysiska, kognitiva, psykosociala och
beteendemässiga. För att tonåringar ska få en vägledning in i vuxenlivet är närvaro av vuxna och sociala strukturer avgörande. Bland tonåringar är ensamkommande barn en särskilt utsatt grupp. De lider en förhöjd risk för att utsättas för olika typer av sexuellt utnyttjande och våld. Det finns en mängd riskfaktorer som bidrar till detta och dessa är bland annat avsaknaden av sociala och familjära strukturer, ojämlika maktförhållanden, en beroendeställning till
människohandlare vid gränsövergångar och att de på grund av åldern är fysiskt omogna. Resan som de gör från hemlandet är farlig till sin natur och rapporter från internationella organisationer som Mason-Jones och Nicholson har undersökt visar att ensamkommande barn i Europa antingen har upplevt eller fruktat sexuellt våld under flykten till
destinationslandet.
10
2015 inträffade en flyktingkris där ett historiskt stort antal migranter sökte skydd och asyl i Europa (Mason-Jones, Nicholson:2018). Samma år fanns det 90.000 ensamkommande barn registrerade i EU. Ett land som har spelat en särskild roll i flyktingkrisen är Grekland. Det uppskattas att över 1,5 miljoner migranter kom till Europa mellan 2015-2017, varav över en miljon av dessa kom in genom Grekland (Bhabha, Digidiki 2018). Samtidigt som detta skedde, drabbades landet hårt av den största ekonomiska krisen i deras moderna historia. Detta i kombination med en invandringsfientlig politik över hela Europa har lett till att landet har varit oförmöget att tillhandahålla de resurser som behövs för flyktingarna. Många
flyktingmottagningar i Europa lever inte upp till en minimistandard och de i Grekland har beskrivits som direkt omänskliga där grundläggande överlevnadsbehov knappt tillgodoses. Den undermåliga standarden i Grekland med osanitära och otrygga boenden försätter alla flyktingar som bor där i en förhöjd risk för sexuellt och könsbaserat våld (Mason-Jones,
Nicholson: 2018). Ofta delar hundratals flyktingar boende, utan vare sig uppdelning efter ålder eller kön. Blandningen av åldrar i kombination med att det många gånger saknas en möjlighet att låsa om sig på boendena, gör att ensamkommande barn inte har något skydd mot vuxna. En annan riskfaktor är att det ofta är brist på personal, och/eller brist på rätt utbildning bland personalen som arbetar där, vilket bidrar till ett väsentligt minskat skydd för ensamkommande barn. I djupintervjuer med anställda som arbetar med ensamkommande barn i Grekland, vittnade alla om att målgruppen i stor utsträckning är utsatta för sexuellt våld och utnyttjande. Ensamkommande barn som saknar ekonomiska resurser för att ta sig vidare från Grekland nämndes som särskilt sårbara för att bli utnyttjade. Detta då barnen tvingas vända sig till de som kontrollerar de illegala migrationsvägarna; smugglare och
människohandlare. Skam över att ha sålt sex, socialt stigma och en rädsla för repressalier från kriminella gäng hindrar barnen från att berätta om utnyttjandet, vilket resulterar i att det kan upprepas (Bhabha, Digidiki:2018).
Tjänster och information relaterade till sexuell hälsa blir ofta förbisedda i humanitära nödsituationer (Mason-Jones, Nicholson: 2018, Bhabha, Digidik:2018). Det kanske inte är överraskande att omedelbara överlevnadsbehov som tillgång till mat och skydd prioriteras, men alla människor har rätt att få tillgång till tjänster och information som främjar sexuell hälsa (Mason-Jones, Nicholson:2018). Otillräckliga insatser påverkar såväl den sexuella hälsan som livskvaliteten negativt både under och efter nödsituationen. Det finns många uppgifter om tidiga sexuella debuter från flyktingläger runt om i Europa och oönskade graviditeter till följd av oskyddat sex är ett vanligt problem. Det har rapporterats om graviditeter bland flickor som är så unga som 12 år. Sannolikheten att migranter har en tidigare sexuell debut än vad “den stabila befolkningen” har är större enligt globala studier som Mason-Jones och Nicholson har undersökt. Detta gäller även i jämförelse med i vilken ålder sexdebuten troligtvis hade inträffat för dem i ursprungslandet. Med ursprungsland menas det land som migranterna har flytt från. Samma studier visar också på en ökad sannolikhet för sexuella riskbeteenden.
Många ensamkommande barn har redan innan flykten påbörjats upplevt svåra händelser som påverkar deras fysiska och psykiska hälsa allvarligt (Mason-Jones, Nicholson:2018). I en studie från Storbritannien med 100 ensamkommande barn berättade över en tredjedel av barnen att de har varit utsatta för våldtäkt innan de flydde. Våld pekades dessutom ut som den primära anledningen till flykten. Erfarenheter och upplevelser av våld och sexuella övergrepp kan förutom en inverkan på det allmänna välbefinnandet även påverka de ensamkommande barnens förmåga att bosätta sig i ett nytt land. Tillsammans kan detta leda till en försämrad
11
sexuell hälsa bland målgruppen, vilket i sin tur ger en betydande folkhälsobelastning i form av oönskade graviditeter, könssjukdomar, fysiskt trauma och psykosociala konsekvenser. Det faktum att ensamkommande barn är just barn åsidosätts av samhället och myndigheter enligt Bhabha och Digidiki (2018). Istället för att skydda och värna om deras rättigheter som barn, behandlas de som “migranter” eller “illegala migranter”. Ensamkommande barns omedelbara och långdragna migrationsprocess är ett exempel på det, och den leder till en situation som förhindrar deras rätt till utbildning och vård. Konsekvenserna av det blir att deras motståndskraft och copingstrategier påverkas, vilket gör att de lättare faller offer för sexuella övergrepp och exploatering. Upplevelser av övergrepp och exploatering skapar en negativ spiral där alkoholism, missbruk, självmordsförsök och utåtagerande beteenden används för att hantera upplevelserna, vilket gör de ännu mer sårbara för ytterligare utsattheter. Andra migrationsutmaningar, som att behöva navigera sig i ett asylsystem i ett främmande land, kan skapa en känsla av maktlöshet hos ensamkommande barn (Mason Jones, Nicholson:2018). Maktlösheten försvårar deras förmåga att ta hand om sig själva och
sin sexuella hälsa. Oavsett kulturell bakgrund och ålder kan socialt stigma, barriärer och känsligheten kring sexuell hälsa hindra människor från att söka hjälp för sexuella problem eller behov. För ensamkommande flickor, särskilt om de är ogifta, kan tillgången till hjälp och vård hindras ytterligare av kulturella könsnormer där endast gifta kvinnor förväntas eller tillåts vara sexuellt aktiva.
Studier har visat att kunskapen kring sex är låg hos ensamkommande barn (Mason-Jones, Nicholson:2018). Detta beror bland annat på samhälleliga tabun i ursprungslandet,
socioekonomisk och kulturell bakgrund samt att de har en avbruten skolgång. Att exempelvis ha bristande kunskaper om preventivmedel och användningen av dessa gör att
ensamkommande barn är i en större riskzon för oönskade graviditeter och könssjukdomar. Insatser som främjar sexuell hälsa hos ensamkommande barn är viktiga och nödvändiga för att de ska uppnå en god livskvalitet.
Sammanfattningsvis visar forskning kring ensamkommande barns sexuella hälsa att många har erfarenheter eller upplevelser av våldtäkt, sexuella övergrepp och exploatering. Detta beror på att de har utsatts för en mängd faror och riskfaktorer under sin flykt och på flyktingmottagningarna. De har låg kunskap kring sex och tillgången till tjänster och information gällande sexuell hälsa förhindras av flera faktorer. Detta medför negativa konsekvenser för deras sexuella hälsa och livskvalitet samt leder till en folkhälsobelastning. Då sexualundervisning är den primära insatsen som används för att förebygga och främja målgruppens sexuella hälsa, är det av stor betydelse att undersöka om det målgruppen själva efterfrågar möts i sexualundervisningens metodmaterial.
3.3 Kunskapsläge om sexualundervisning för ensamkommande barn och unga
För att få en överblick av ensamkommande barn och ungas situation i Sverige angående undervisning om sexualitet och reproduktiv hälsa presenteras, i detta avsnitt, tidigare forskning om målgruppens behov av sexualundervisning. Tidigare forskning berör
sexualundervisning vad gäller vissa teman men visar att denna undersöknings frågeställningar inte finns besvarade. Den tidigare forskning som presenteras nedan kommer att ge en inblick i vad undervisningen har haft för vetenskaplig grund och en redovisning för normer som påverkat sexualundervisningens utveckling.
12
Nordström och Agardh (2020) har genom sin studie pekat på ensamkommande barn och ungas behov och uppfattning kring sexualitet och relationer samt information om sexuell hälsa och rättigheter. De har genom djupintervjuer av åtta ensamkommande män som kom till Sverige som minderåriga identifierat tre teman i informanternas upplevelser i Sverige. Ett av de teman som pekades ut var att de ensamkommande ungdomarna hade upplevt en
konfrontation med en annan typ av “sexuellt samhälle” där Sveriges normer och värderingar gick emot de normer och värderingar som fanns i det land och kultur som de var vana vid. Detta innebar en upplevelse av frihet i Sverige men också en konflikt mellan sin nuvarande och tidigare uppfattning. Upplevelsen beskrivs av författarna som begränsningar av ett tidigare religiöst samhälle där ungdomarna inte upplevde sig bekväma till en början med Sveriges “öppna” sätt att prata om sex och relationer. Kontrasten mellan deras nya och gamla samhälle blev stor (Nordström & Agardh:2020). Detta visar att ungdomarna möter andra sexuella script i sin nya kontext där de står med ena foten i ursprungslandets normpåverkan och den andra i Sveriges. Begreppet sexuella script som kommer att beskrivas mer utförligt i kapitlet Teori.
Ett annat tema av Nordströms och Agardhs intervjuer var att ungdomarna upplevde en process för att bli redo för information om sexualitet och relationer. Processen innebar att de vid en viss tid kände sig redo att ta till sig informationen. Författarna menade att ungdomarna upplevde olika när den tidpunkten var uppnådd och att det för endel var bättre att få
information om sexualitet och relationer redan från början för att vara förebyggande innan sexuell och relationell aktivitet, medan en del tyckte det vore bättre att få information efter en tid i Sverige eftersom de upplevde sig upptagna att tänka på annat under deras första tid i ett nytt land. Många av ungdomarna lyfte att det till en början blev stort fokus på asylbeslut eller att försöka bearbeta tidigare upplevelser av krig och flykt vilket tog tankeverksamheten från sexualitet och relationer (Nordström & Agardh:2020). På detta sätt kan det finnas ett behov av undervisning om sexualitet och rättigheter för ensamkommande barn och unga både tidigt och senare i deras första tid i Sverige. Denna forskning innebär en skapad medvetenhet om att målgruppen inte alltid kan ta in information som förmedlas.
Författarna nämner även att många av de intervjuade hade upplevt en svårighet att fråga och inleda ett samtal om sexualitet och rättigheter i Sverige och att de nu önskade att personal på boende eller någon myndighet hade frågat och/eller startat ett samtal om detta med dem för att främja deras sexuella hälsa (Nordström & Agardh:2020). Detta pekar på att de
intervjuades tankar på sexualitet ofta pågick inom de själva och att det kan finnas en
svårighet för ensamkommande barn och unga att själva ta steget och prata om sexualitet med andra. Det kan då finnas ett behov av socialarbetare att ta upp detta samtalet för att tankar och frågor om sexualitet ska kunna beröras. På så sätt kan ensamkommande unga få information om sexualitet och rättigheter vid rätt tidpunkt för individen. Denna forskning ger
sexualundervisningen legitimitet och förklarar vikten av att sexualundervisning finns både i skolor och inom andra verksamheter såsom HVB-hem och ideella verksamheter för att nå ut vid olika tidpunkter i ensamkommande barn och ungas process med viktig information. Det tredje temat som författarna pekar på från intervjuerna som gjordes var att ungdomarna upplevde sig uppnå en viss mättnad av given information vid en viss tidpunkt vilket då gjorde att de tog egna initiativ till att leta fram information. Vid denna fas upplevde ungdomarna snarare att den informationen som blev utgiven blev repeterande och att de kunde utmana och analysera informationen på ett djupare plan. På så sätt upplevde de också en utomstående blick och kunde se andra ensamkommandes behov av information. Ungdomarna hade, enligt författarna, uttryckt ett behov av mer information om bisexualitet, homosexualitet och
13
transexualitet samt jämställdhet. (Nordström & Agardh:2020). Det här sista temat visar att ensamkommande unga vid en viss tidpunkt kan uppnå en nivå av kunskapsläge där de själva börjar leta och ta reda på mer information. Att ta reda på information på egen hand kan såklart innebära allt ifrån att fråga en annan människa om råd till att gå till
ungdomsmottagningen. Men vad vi lätt kan se i dagens samhälle är att många söker information lättillgängligt på internet. På så sätt kan det finnas stort behov för
ensamkommande barn och unga att information om sexualitet finns att hitta både där målgruppen vistas såsom exempelvis på HVB-hem eller att det finns tillgängliga vuxna att prata med men även lättillgänglig information att hitta på internet.
Studien berör att ungdomarna i intervjuerna berättade om stora sociala och kulturella skillnader mellan Sverige och ursprungslandet. Exempel från intervjun lämnades där en av informanterna delger att i sitt ursprungsland var det förbjudet att prata om sex. Genomgående i dessa intervjuer gav informanterna uppgifter om att det var svårt innan de kom till Sverige att få information om sexualitet och reproduktiv hälsa (Nordström & Agardh:2020). Studien visar att ensamkommande barn och unga kan ha en bakgrund som inkluderat väldigt lite, om någon information alls, om sexualitet och relationer. Därför kan sexualundervisningen i Sverige spela stor roll i hur och om ensamkommande barn och unga skapar sexuella relationer i Sverige.
Nordström och Agardhs (2020) studie är en av få studier som berör ensamkommande barn och unga angående sexuell hälsa och rättigheter i Sverige och blir därför extra viktig i en identifikation av målgruppens behov av information om sexualitet och rättigheter i Sverige. För att få en bredare överblick över ett generellt perspektiv av ensamkommande barn och ungas behov av information om sexualitet och relationer så behöver denna uppsats därför även presentera internationell forskning.
En studie som gjordes i England riktar sig mot att undersöka utvecklingen av undervisning om sexualitet och relationer för ensamkommande unga. Resultatet visade att undervisningens fokus hade blivit anatomi, reproduktionssystemet, sexuellt överförbara infektioner,
preventivmedel, juridiska aspekter inklusive samtycke samt kulturella skillnader och kvinnlig omskärelse (Author Unknown, Published: British Association for Adoption &
Fostering:2018). Undervisningens innehåll och material säger något om vilka behov som undervisningen i England anses täcka. Forskningen i Europa skapar förutsättningar för undervisningsmaterial att framställas och länder i Europa ges då chansen att inspireras och argumentera för viss utbildning. Tidigare forskning i Europa som berör undervisning säger något om de behov som målgruppen anses ha när det gäller sexualundervisning. Sexuella relationer nämns inte som ett fokus i sexualundervisningen under utvecklingstiden för undervisningen i England.
Författarna härleder utvecklingen av undervisning om sexualitet och relationer till 2010 i England varav flera händelser där ensamkommande unga pojkar var involverade med polisen efter anklagelser om sexuellt ofredande. Därefter skulle det också startats upp program som såg ett behov hos ensamkommande unga för undervisning av sexualitet och relationer med hänsyn till kultur, kön och religion. Detta var alltså en grund till varför utbildning om sexualitet och relationer ansågs som viktig för ensamkommande unga asylsökande enligt studien (Author Unknown, Published: British Association for Adoption & Fostering:2018). Detta stämmer överens med hur sexualundervisning för nyanlända växte fram i Sverige efter 2015 (Ouis:2021). Englands studier blir därför av relevans även för den svenska diskursen när det gäller sexualundervisning. Ouis (2021) menar att denna framkomst av
sexualundervisningen pekar på en slags kulturrasism där rasism inte längre associeras med
14
något biologiskt utan bygger i modern tid snarare på föreställningar om kultur som statiska. Kulturrasismen bygger då på att kulturer som avviker från den egna anses som statiska och felaktiga. Enligt en annan studie som gjordes i Sverige 2005 härleder författaren Bredström utvecklingen av sexualundervisning för migranter och flyktingar till västländers bild av AIDS-fyndet i Afrika. Författaren menar att skuldbeläggningen för AIDS orsakade en bild av Afrika som okontrollerad vad gäller sexuellt beteende. Detta gjorde att västländer började se immigranter som en riskgrupp för sexuellt överförbara sjukdomar och därför i stort behov av undervisning av samma tema (Bredström:2005). Det som går att sammanlänka dessa
händelser med varandra är att en rädsla för ett fenomen såsom sexuella övergrepp eller spridning av sexuellt överförbara sjukdomar gör att en kulturrasism växer, där immigranter som i helhet ses som en riskgrupp. Rädslan är alltså inte bunden till just de händelser som har startat debatten utan rädslan appliceras mot alla som tillhör samma folkgrupp eller kultur. Tidigare forskning visar alltså att framkomsten av sexualundervisningen går att härleda till rasistiska förhållningssätt. Den valda tidigare forskningen hjälper till att urskilja hur insatser kan bero på en rad händelser som skapar en uppfattning om immigranter som grupp, varav ensamkommande är en del av. Ansedda behov kan alltså vara ett resultat av strukturella föreställningar. Bredström (2005) pekar också på hur fokus på jämställdhet inom
undervisning för migranter och flyktingar kan vara en etnisk markering som skapar skillnad mellan “svenskar” och “immigranter”. När samhället lyfter skillnader mellan Sverige och världen så utmärks svenskar många gånger som öppna, självständiga och jämställda menar
Bredström. Detta leder till att immigranter får representera motsatsen och ofta tillämpas egenskaper som anses negativa (ibid.). Bredströms artikel kan anses vara av det äldre slaget för att ha med som tidigare forskning i denna typen av uppsats. Däremot kan den anses relevant vid ett historiskt perspektiv som berör hur sexualundervisningen utvecklats och varför vissa fokusområden växt fram. Artikeln blir extra relevant eftersom annan aktuell forskning berör liknande perspektiv av kultur och den rasism som präglat/kan prägla sexualundervisningen.
Undersökningen av händelser i England 2017 där organisationen “The Centre for Expertise on Child Sexual abuse” (CSA) startade ett utvärderingsprojekt under sex månader som innefattade fokusgrupper med unga asylsökande, fostervårdare, socialarbetare och nyckelarbetare. De unga asylsökande yttrade att de ville ha mer information om
preventivmedel, lagstiftning kring sexualitet och sexuellt överförbara infektioner medan fostervårdare, socialarbetare och nyckelarbetare betonade vikten av att den unga får förståelse för relationer, respekt och samtycke. Efter en revidering som också inkluderade medverkande coachning från en ledande sex- och relations-utbildare så utgick utbildningen från 15
områden som avser ensamkommande ungas behov av sexualitet- och relationsutbildning. Dessa områden avser; att förstå samtycke, upprätthålla säkerhet, fira sexualitet, njutningsbart sex, hälsosamma relationer, förståelse för anatomi, fysiologi och fertilitet samt att utveckla en positiv attityd till sig själv. Områdena som användes baserades på ett program utformat av en organisation i England “DO…”som motsvarar Sveriges organisation Riksförbundet för Sexualupplysning (RFSU). Målet med undervisningen var bland annat att unga asylsökande skulle vara med och forma utbildningen och få hjälp med både tolkning och att få en känsla av trygghet för att kunna prata om sexualitet och relationer (Author Unknown, Published: British Association for Adoption & Fostering:2018). Utvecklingen av sexualundervisningen för nyanlända asylsökande i England visar att ensamkommande barn och unga bör prioriteras att kunna få värdefull information om sexualitet och relationer för att kunna prata om
sexualitet och skapa relationer. Studien visar att personal och fostervårdare betonar vikten av att nyanlända unga får förståelse för relationer, respekt och samtycke. Artikeln visar en
15
intressant kombination av fokusämnen i sexualundervisningen vilket undertecknades undersökning även urskiljer i RFSU:s metodmaterial som den här uppsatsen bygger sin empiri på. Detta kommer vidareutvecklas i kapitlet om Resultat och Analys.
I en studie från Australien 2018 gjordes det 27 intervjuer med unga migranter och flyktingar för att undersöka komplexiteten och möjligheterna till ökat engagemang med information och vård från sexuell hälso- och sjukvård i Australien. Studien vände sig till en bred målgrupp med många olika etniciteter, religioner, sexualiteter, bakgrunder och åldrar (16-24) för att hitta likheter mellan målgruppen som migranter. Det som var gemensamma faktorer för hela målgruppen var förhållandevis ung ålder och migrant- eller flyktingbakgrund (Botfield, Newman & Zwi:2018).
Författarna menar att faktorer som hindrar målgruppens tillgång till information och tjänster av sexuell hälso- och sjukvård är okunnighet om hälso- och sjukvårdssystemet och bristande medvetenhet om vilka tjänster som finns, skam och rädsla, oro kring sekretess, låg
hälsokunskap, språkbarriärer, ekonomiska begränsningar och relationsstatus. Studien visar att vara ung ogift och medge sexuell aktivitet kan vara stigmatiserat och innebära ryktesmässiga risker. Dessutom påpekade informanterna genomgripande i intervjuerna en
generationsbarriär. Generationsskillnader uppfattades som ett hinder för att kunna prata och ta del av tjänster och information om sexualitet där personal från sexuell hälso- och sjukvård upplevdes som den äldre generationen och målgruppen som den yngre generationen. De flesta av ungdomarna föredrog att interagera med en yngre personal som uppfattas vara mindre dömande. Fördömandet som förväntades av ungdomarna byggde alltså på en
upplevelse av generationsskillnader där äldre generationen upplevdes mer dömande, mindre accepterande och mindre kunniga än den yngre (Botfield, Newman & Zwi:2018).
Författarna menar dessutom att alla informanterna delgav att sexualitet inte är något allmänheten pratar om öppet. Majoriteten upplevde att det inte gick att prata med sina föräldrar eller övriga familjemedlemmar om sexualitet på grund utav förväntningar.
Förväntningarna innebar en livsprocess varav studera på universitet, gifta sig och skaffa barn var uppenbara delar. För de homosexuella pojkar som var med i studien upplevdes denna normativa bild som extra problematisk då det kan vara svårare att hitta en livspartner och skaffa familj och på så sätt få en känsla att passa in i förväntningarna. Det som var införlivat i alla intervjuerna var en rädsla för ryktesspridning och ett säkerställande vid interaktion med information eller tjänster som berörde sexualitet, att andra inte skulle få reda på interaktionen. Därför prioriterade informanterna att söka information om sexualitet via internet eller att fråga en nära vän innan kontakt med sexuell hälso- och sjukvård gjordes menar författarna. Studien visar att det finns övergripande barriärer för unga med migrations- eller
flyktingbakgrund att själva söka information om sexualitet. Unga med olika kulturella bakgrunder kan alla känna en normativ press att inte gå utanför en heteronorm eller vara sexuellt aktiv utanför äktenskapet vilket riskerar att unga migranter inte tar del av information om sexualitet för att slippa stigmat att vara avvikande normen (Botfield, Newman &
Zwi:2018). Därmed kan det finnas ett behov av att dämpa stigmat kring sexualitet och relationer för ensamkommande unga. Detta för att ensamkommande unga ska kunna samtala om sina tankar kring sexualitet och relationer på ett öppet sätt utan påverkan av rädsla eller skam. Det kan därför vara viktigt för personal som arbetar med information om sexualitet och relationer att ha rädsla och skam i åtanke i undervisningen.
Sammanfattningsvis kan ensamkommande barn och ungas behov identifieras som en
komplex process där målgruppen tar sig igenom en fas av olika stadier för att kunna förhålla
16
sig till den nya sexuella kontexten i Sverige. Kunskapsläget om sexualundervisning visar också att ensamkommande barn och unga kan ha haft en bakgrund som inkluderat väldigt lite eller ingen information om sexualitet och sexuella relationer. Detta kapitel berör utvecklingen av sexualundervisningen och hur det påverkat vilka behov som ensamkommande barn och unga ansetts ha om viss information. Avslutningsvis visar tidigare forskning att det finns vissa hinder för migranter när det gäller att söka upp information och samtala om sexualitet och relationer som är kopplat till stigma, rädsla och skam. Tidigare forskning ger ett brett kunskapsläge om ensamkommande barn och unga och deras behov av sexualundervisning. Denna undersökning berör dock ett ämne av sexuella relationer och relationsskapande som tidigare inte har lyfts i forskning. Undersökningen som denna uppsats bygger på visar att det behövs mer forskning kring sexuella relationer och relationsskapande i en ny kontext som blir viktig för att förbättra sexualundervisning för ensamkommande barn och unga.
4. Teori
Det här kapitlet inleds med en presentation av undersökningens teoretiska utgångspunkt; socialkonstruktivism. Det kommer även att diskuteras andra begrepp som kan sägas vara grundade på en socialkonstruktivistisk idé; intersektionalitet och sexuella script. Även om dessa begrepp kan ses som självständiga teorier har undertecknade valt att inkludera dem i det socialkonstruktivistiska perspektivet, då den gemensamma kärnan är antagandet om sociala konstruktioner. Genom att anlägga ett socialkonstruktivistiskt perspektiv går det att analysera kring hur norm och diskurs påverkar sexualundervisningen för ensamkommande barn och unga.
4.1. Teoretisk utgångspunkt
Ett socialkonstruktivistiskt perspektiv bygger på teorier om konstruktioner; det vill säga att vår förståelse av verkligheten är en konstruktion som bygger på mänskliga tolkningar och antaganden. Kort kan socialkonstruktivism beskrivas som konstruktionen av kunskap eller koncept (Hermans:2002).
Begreppet konstruktioner utgår enkelt förklarat i det här avseendet från en idé om att det inte finns någon objektiv verklighet (Mattsson:2015). Det människan uppfattar som en objektiv verklighet är i själva verket en skapelse av människors föreställningar och förståelse av den värld vi lever i. Våra föreställningar och förståelser förändras konstant av historiska,
kulturella och sociala faktorer. Genom dessa förändringar ändras också konstruktionen av verkligheten. Exempel på det är att man tidigare har trott (läs: förstått) att solen kretsar kring jorden. Detta var ett faktum för majoriteten av människorna som levde under 1500-talet, men idag har vi en annan förståelse av hur det är “i verkligheten”. Ett annat exempel är att man tidigare har ansett att det endast existerar ett kön; det manliga, och att kvinnan är en mindre utvecklad variant av det. Inom dagens genusvetenskapliga forskning ses inte kön som något biologiskt längre, utan som något som kan förändras i olika kontexter och för individen under livets gång (ibid.) Utifrån dessa historiska exempel är det inte svårt att föreställa sig att även vår nuvarande tolkning och därmed konstruktion av verkligheten kommer att se annorlunda ut i framtiden. Omständigheter och så kallade sanningar som vi tar för givet idag kan bli omvärderade och reviderade om bara några år.
17
Konstruktioner uppstår genom att människor är sociala varelser som delar erfarenheter och kunskaper med varandra, och gör tolkningar av dem tillsammans (Mattsson:2015).
Tolkningarna blir sedan sammanfogade och slutligen gemensamma. Dessa tolkningar skapas och återskapas hela tiden genom olika sociala processer som vårt språk och beteende, men också genom produktionen av vetenskap, nyheter, politik med mera. När de flesta
människorna i en kontext delar samma tolkning kommer den att uppfattas som en sanning. När något betraktas som en sanning definierar vi det som kunskap (Hermans:2002). Kunskap blir i sin tur till något som uppfattas som självklart, naturligt eller objektivt. All form av kunskap som skapas blir socialt etablerat som verklighet, och den förgivettagande synen människan har på verkligheten maskerar det faktum att den är konstruerad genom mänskliga aktiviteter och sociala processer.
Språket spelar en central roll inom socialkonstruktivism. Utan språket skulle människor inte kunna tolka erfarenheter och upplevelser, som nämndes ovan. Hermans (2002) skriver att vår förståelse av världen är en språklig överenskommelse. Allt som existerar kan beskrivas på ett annorlunda sätt och det finns inte någonting som måste benämnas eller beskrivas på det sättet det görs. Människan skulle kunna använda språket för att konstruera en värld utan sexuella läggningar, barnmisshandel, ensamkommande barn eller sociala problem, bara för att ge några exempel, men denna tanke kan appliceras på allt som det finns ett språk för. Den språkliga överenskommelsen som utgör vår verklighet är således inte självklar (ibid.).
Liksom grundtanken om att det inte finns någon objektiv eller naturlig verklighet, så finns det inom socialkonstruktivism inte heller något objektivt “sanningsenligt” språk. Orden som används för att beskriva ett fenomen skapar ett budskap som styr hur fenomenet uppfattas. Begreppet “ensamkommande barn” skiljs exempelvis från begreppet “flykting” och skapar en mer nyanserad och erkännande syn på ensamkommande barn utifrån deras specifika situation. Det inkluderar, utöver att de är flyktingar, en beskrivning av målgruppen som barn utan någon ställföreträdare. Dock går det inte att utläsa konstruktionen av ett fenomen genom att endast fokusera på det begrepp som används, utan det måste även tittas på hur begreppet
används och i vilka sammanhang för att det ska gå att uppfatta dess konstruktion. Även om “ensamkommande barn” språkligt kan uppfattas som ett neutralt begrepp, har en negativ syn på målgruppen konstruerats genom samhälleliga diskussioner där målgruppen målas ut som exempelvis lögnare, våldtäktsmän eller HIV-spridare.
En vanlig missuppfattning om konstruktivistiska perspektiv är att de innebär att man anser att det inte finns någon verklighet som existerar på riktigt, utan att det är något som endast finns i människors huvuden. Enligt Mattsson (2015) innebär de konstruktivistiska perspektiven istället att det är vår förståelse, tolkning och upplevelse av verkligheten som blir konstruerad, inte själva verkligheten i sig. Detta blir tydligt om man utgår från konceptet sociala problem. Faktorer som gör att vi anser att något är ett socialt problem existerar som faktum, men för att dessa faktorer ska bli till sociala problem behöver vi först tolka dem på det sättet (ibid.). Till exempel är det ett faktum att en person som prostituerar sig har sex mot ersättning, men att detta ses som ett socialt problem är en tolkning av det faktumet. Ett annat exempel är missbruk. Det kan vara ett faktum att en person använder narkotika, men det är först i vår tolkning av det faktumet som det blir till ett missbruk och ett socialt problem.
Ensamkommande barn och ungas sexualitet blev tolkat som ett socialt problem på grund av tidigare händelser av sexuella övergrepp från nyanlända män. Därför sattes det in insatser i form av sexualundervisning för målgruppen. Det sociala problemet konstruerades då utifrån en rädsla i samhället där målgruppen sågs som potentiella sexualförbrytare och inte utifrån målgruppens egna efterfrågan. Om exempelvis målgruppens egna efterfrågan eller det faktum
18
att de har erfarenheter av sexuell utsatthet, hade varit i fokus och uppmärksammats hade det sociala problemet konstruerats annorlunda.
Begrepp som intersektionalitet och sexuella script kan sägas vara grundade på
socialkonstruktivism. Intersektionalitet handlar om att göra om en analys av maktstrukturer i samhället utifrån kategorier som kön, sexualitet, etnicitet och klass (Mattsson:2015). Enligt ett intersektionellt perspektiv måste dessa kategorier förstås i relation till varandra och det går inte att analysera maktstrukturer genom att endast utgå från en av dem. Det primära inom intersektionalitet är att problematisera hur skillnader skapas mellan kategorierna, inte att granska om det är någon skillnad. Utifrån intersektionalitet och således socialkonstruktivism är begreppen etnicitet och kultur inte något statiskt, utan föränderligt och något som
konstrueras genom olika sociala processer. Ofta används båda begreppen synonymt med varandra och det kan vara svårt att definiera dem. En utgångspunkt är dock att båda
begreppen avser gemensamma normer och värderingar inom en särskild grupp. Aspekter som skapar etnicitet kan vara språk, religion, födelseplats, seder och bruk samt en gemensam historia för gruppen. Kultur kan kort beskrivas som de gemensamma regler, normer och värden som styr en grupps beteende. I konstruktionen av etnicitet och kultur följer
oundvikligen också en konstruktion av ett “vi och dem” (ibid.). Om etnicitet och kultur ses som statiska och oföränderliga kan en så kallad kulturrasism uppstå i samhället. Att avgränsa en grupp till exempelvis “svenskar” innebär att det finns andra grupper som inte är svenskar, vilket skapar motsatta egenskaper mellan grupperna. Det är dock fallet med alla kategorier som konstrueras.
Sexuella script, som nämndes i föregående stycke, utgår från en idé om att sexualitet inte är något naturligt och oberoende, utan en social konstruktion som formas av människor i särskilda sammanhang som exempelvis i ett samhälle eller i en kultur (Ouis:2021). Sexuella script kan beskrivas som inlärda manus om hur vi har sex, när vi har sex, hur vi beter oss i sexuella relationer och hur vi visar att vi är intresserade av andra människor. Med andra ord har alla människor ett konstruerat manus för allt från flirtande till sexuell praktik. Det sexuella scriptet konstrueras både på makronivå genom normer, lagar, regler och
uppfattningar, och på individnivå genom personliga erfarenheter och individuella sexuella preferenser. Hur de sexuella scripten ser ut på makronivå skiljer sig åt i olika kulturer. Samma sexuella beteende kan ses som “normalt” i en gemenskap och “onormalt” i en annan. Enligt Ouis (2021) kan det antas att migranter påverkas av att de sexuella scripten förändras på makronivå när de migrerar till ett annat land. Eftersom scripten på individnivå är
påverkade av de på makronivå, kan det ha effekt på deras individuella manus. Effekten kan bli att migranter på individnivå helt anammar de nya scripten, men det kan också leda till en förstärkning och en mer konservativ hållning till de gamla scripten, där de gamla försvaras. När olika sociala gruppers sexuella script jämförs, tenderar man att jämföra den egna gruppens ideal med den andra gruppens värsta praktik. Ett exempel på detta skulle kunna vara att jämföra Sveriges ideal om jämställda relationer med hedersproblematik inom andra grupper. Likväl skulle man kunna jämföra “andra” gruppers ideal om att sexualitet ska levas ut i trygga former inom sunda äktenskap, kontra våldtäkter och sexuella övergrepp som sker i Sverige. Poängen är att jämförelserna inte säger speciellt mycket om hur verkligheten är då de är missvisande från början. Detta beror på att det är en stor skillnad mellan ideal och praktik, och för att den egna gruppens sexuella script alltid kommer att framställas som den bästa i en sådan jämförelse.
Det socialkonstruktivistiska perspektivet i den här undersökningen är sammanlänkat med undersökningens metod; kritisk diskursanalys. Liksom inom socialkonstruktivism är språket
19
centralt i en kritisk diskursanalys. Metodens syfte är att granska vilken diskurs språket konstruerar, där språket ses som ett maktmedel (Leitch, Palmer:2010). Genom detta skulle man kunna säga att socialkonstruktivism och kritisk diskursanalys bygger på samma idéer kring konstruktioner och språk. En mer utförlig presentation av kritisk diskursanalys följer i nästkommande kapitel.
Sammanfattningsvis är den teoretiska utgångspunkten i den här undersökningen
socialkonstruktivism, med “sociala konstruktioner” som nyckelbegrepp. Teorin om sociala konstruktioner innebär att det inte finns någon objektiv verklighet utan att människan konstruerar sin värld genom sin förståelse och tolkning. Genom sociala processer blir tolkningarna sedan sammanfogade och gemensamma för att slutligen ses som sanningar. Migrationen som ensamkommande barn och unga gör innebär att de kommer från en konstruerad verklighet i ursprungslandet och möter en annan konstruerad verklighet i Sverige. I vardagligt tal skulle dessa olika konstruktioner benämnas som kulturskillnader. Målgruppens efterfrågan av att förstå normerna kring flirtande och relationsskapande i den nya verklighet de möter i Sverige går också att ses som en önskan om att förstå sexuella script. Detta kommer att inkluderas i analysen av hur RFSU:s metodmaterial konstruerar sexuella relationer. Trots att en del av det som har diskuterats i det här avsnittet kategoriseras som självständiga teorier; intersektionalitet och sexuella script, grundar sig dessa idéer på socialkonstruktivism. Därför kommer den här undersökningen att inkludera dessa teorier i det socialkonstruktivistiska perspektivet.
5. Metod
I detta metodavsnitt kommer undertecknade att presentera den metod som används för att besvara undersökningens frågeställningar. Undertecknade ger i metodavsnittet en inblick i intresset för ensamkommande barn och ungas situation vad gäller sexualundervisning om sexuella relationer samt undersökningens inriktning och reson. Empirins källa presenteras utförligt nedan och undertecknades tillvägagångssätt för att hitta och undersöka materialet
steg för steg. Metodavsnittet innehåller en presentation av händelseförloppet av
undersökningen men även en genomgång av undertecknades resonemang och förförståelse. Sist i detta kapitel kommer undertecknade att redogöra för hur arbetsfördelningen har sett ut i uppsatsen och vilka etiska reflektioner som har beaktats.
5.1 Undertecknades reflektioner och intresse för sexuella relationer
Egna erfarenheter kring sexualundervisning för ensamkommande barn och unga samt en givande telefonintervju med Filosofie magister Dawan Raoof, väckte undertecknades intresse och reflektioner kring målgruppen och sexuella relationer. Reflektionerna bestod utav
funderingar kring hur relationer framställs av praktiker som använder sig utav RFSU:s material. Frågor såsom; “Inkluderar lärandemålen om sexualitet och relationer en hälsosam
framkomst av relationer; såsom flirtande, socialiserande och/eller vägen till en sexuell relation?”, ”Är flirtande, socialiserande och vägen till en sexuell relation i så fall en del av det material som används av praktiker?”, “Kan det finnas brister i RFSU:s material vad gäller dessa ämnen?” fick undertecknade att rikta fokuset åt hur RFSU konstruerar
ensamkommandes behov i sitt material. Ett resonemang väcktes kring vad som inkluderas i begreppet “sexuella relationer” och att en första kontakt mellan två individer där attraktion
20
uppstår berör ordet och dess betydelse. Detta första steg för en individ kan liknas vid ett socialt tvetydigt samspel mellan människor som allteftersom kan leda till en romantisk samt/eller sexuell relation (Raoof:2021). Alltså innefattar ett till synes onyanserat resonemang också slutsatsen att utan relationer eller social kontakt så sker ingen sexuell aktivitet. Detta blev relevanta slutsatser i den vidare blick som användes i denna
undersökning.
Normkritik var ett annat tema i de reflektioner som gjordes efter samtalet med Dawan Raoof. Undertecknades erfarenheter och Raoofs berättelser talade alla om upplevelser av att
sexualundervisningen på HVB-hem och i ideella organisationer ibland kan te sig innehålla vaga budskap för åhörarna. Detta innefattade en upplevelse av att praktiker som utför
sexualundervisning för ensamkommande barn och unga fokuserar på att förhålla sig språkligt och praktiskt korrekt enligt politiska syften såsom exempelvis könsneutralitet eller
antirasistiskt språkbruk. Praktikers förhållningssätt upplevdes då i vissa fall hämma framförandet av budskap och att poängen med undervisningen i vissa fall inte lyckades nå fram till de ensamkommande barn och unga som undervisningen riktats till. Därför valde undertecknade att undersöka metodmaterial som används vid sexualundervisning för målgruppen då detta säger något om hur praktiker enligt materialet bör och därmed i mångt och mycket kommer förhålla sig vid sexualundervisningen för ensamkommande barn och unga. Med det sagt så har undertecknade förhållit sig ödmjuka inför begreppet normkritik där en stor respekt funnits för både forskning kring normkritik och den betydelsen normkritiken har i det undervisningsmaterial som har undersökts. Normkritik har därför i den här
undersökningen ansetts viktig för både målgruppen och samhället i stort. Men för att förstå konstruktionen av sexuella relationer har också en förståelse för normkritikens påverkan på undervisningsmaterialets budskap tagits i beaktning. Detta har inneburit en process fylld av analyser kring undertecknades egna förförståelser, egna normer och värderingar.
Undertecknade tycktes själva förvånade över vilken riktning som undersökningen tog efter att den påbörjades och att normkritik blev en återkommande faktor i analys och resultat. Det blev extra intressant för undertecknade att undersöka normkritikens betydelse i
konstruktionen av sexuella relationer. Normkritiken blev en central faktor när det gällde att förstå empirins innebörd av sexuella relationer och ensamkommande barn och ungas behov. En vidare utveckling om hur undertecknade gick tillväga och normkritikens betydelse för undersökningen kommer följa i senare avsnitt.
Sammanfattningsvis har det i detta avsnitt presenterats hur undersökningen startade, vilket intresse som blev utgångspunkten och vilken inriktning som undersökning har tagit. Vidare kommer det material som empirin bygger på att redogöras samt hur undersökningen har genomförts och metodens definition.
5.2 RFSU:s Metodmaterial
I det här avsnittet presenteras RFSU:s metodmaterial “Sexualundervisning på lättare svenska”, som den här undersökningens empiri bygger på. Presentationen inkluderar vad materialet innehåller, vilken målgrupp det riktar sig till och vilket syfte det har. Detta för att skapa en generell uppfattning om materialet.
21
Denna undersökning påbörjades med en övergripande genomsökning av RFSU:s hemsida1 för att hitta de metodmaterial som är relevanta till den frågeställning som berörs i denna undersökning. Denna undersökning utgår från den tredje upplagan av RFSU:s metodmaterial “Sexualundervisning på lättare svenska”, vilket är den tillgängliga versionen av
metodmaterialet på RFSU:s hemsida när denna har undersökning genomförts. Detta
metodmaterial publicerades 2019 och det ekonomiska stödet för framtagandet av materialet kommer från statsanslaget “Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar”
(RFSU:2019). Metodmaterialet är totalt 232 sidor (med omslag, försättsblad och
referenslistor inräknat) och rymmer både lärarhandledning, övningar och bilder som kan användas i undervisningen. Innehållet består av tematiserade kapitel om antidiskriminerande sexualundervisning, anatomi, lust, sex, onani, pornografi, könssjukdomar, graviditet,
preventivmedel, abort, relationer, rättigheter, och trakasserier, social kontroll och våld. Framtagandet av metodmaterialet har skett utifrån erfarenheter som RFSU har av
sexualundervisning i SFI- (Svenska för invandrare) och språkintroduktionsklasser. De har mött omkring 60 grupper med unga och vuxna, i sammanlagt minst nio timmar vardera. Gruppdeltagarna har haft varierande förkunskaper i sexualundervisning, där vissa har haft det tidigare under sin skolgång, och andra inte. RFSU skriver att de har samlat in runt 600 frågor från gruppdeltagarna och att dessa täcks in i det färdiga metodmaterialet. Metodmaterialet riktar sig dock inte bara till SFI- och språkintroduktionsklasser utan även till personer som arbetar med nyanlända utanför skolan såsom till exempel HVB-hem och ideella
verksamheter. RFSU skriver själva så här om sitt metodmaterial på deras hemsida:
Är du lärare på gymnasiet eller SFI eller arbetar du på ett boende för ensamkommande unga? Vill du arbeta med frågor som rör sexualitet, relationer och hälsa? Då har RFSU metodmaterial som du kan använda! 2
Av den anledningen har RFSU valt att benämna de som undervisningen riktar sig till som deltagare istället för elever. RFSU skriver att det är ett medvetet val att inte använda begrepp som invandrare, migranter, nyanlända etcetera i materialet. Anledningen är att de menar att dessa begrepp leder till en kategorisering av människor där stereotypa föreställningar om människors religion, kultur, hudfärg och nationalitet kan följa.
RFSU skriver att syftet med metodmaterialet är att öka deltagarnas kunskap om ämnen relaterade till kropp och sexualitet samt att möjliggöra att de kan föra samtal om dessa. De
menar att människor som befinner sig i ett nytt land och håller på att lära sig ett nytt språk behöver en vokabulär för att kunna samtala om sådana ämnen. Detta är viktigt för att de ska kunna fatta beslut som rör relationer och sex och för att det är en mänsklig rättighet att ha kunskap om kropp och sexualitet enligt RFSU. De menar att utan sådan kunskap och
kännedom om rättigheter är det svårt för människor att hävda sina rättigheter till sexuell hälsa och rätten att bestämma över sin kropp, sexualitet och reproduktion. Såhär skriver RFSU i metodmaterialet för att definiera sexualitetbegreppet:
Sexualitet kan beskrivas på många sätt. Världshälsoorganisationen har beskrivit den som en integrerad del av både vuxnas och barns personlighet: ”Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas ifrån andra livsaspekter. Sexualiteten är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och inte heller summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en
1https://www.rfsu.se/
2https://www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-pedagoger-och-yrkesverksamma/pa-lattare-svenska/
22
del av vår sexualitet. Sexualiteten är mycket mer: Den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet. Den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.” (s.9)
5.3 Urval och avgränsning
I sökningen efter sexualundervisningsmaterial som riktar sig till ensamkommande barn och unga fann undertecknade även andra lämpliga organisationer som utvecklat metodmaterial för målgruppen. Exempel på detta är organisationen Youmo. Undertecknade valde att
granska just RFSU då organisationen har en dominerande och inflytelserik ställning gällande sexualundervisning för ensamkommande barn och unga (Ouis:2021). På grund av den tidsram som fanns för detta arbete var det inte möjligt för undertecknade att inkludera alla de sexualundervisningsmaterial riktade till målgruppen som gick att hitta. Undertecknade är medvetna om att en granskning av enbart RFSU:s material inte ger en fullständig bild av sexualundervisningen till ensamkommande barn och unga.
RFSU:s metodmaterial är ett omfattande material där praktiker själva kan plocka ut de delar som de vill använda till undervisning. Därför blir praktikers individuella tillvägagångssätt viktiga när det gäller forskning av sexualundervisning men för att avgränsa den här
undersökningen, och eftersom hinder i form av covid-restriktioner sätter stopp för eventuella intervjuer med såväl praktiker som deltagare, valde undertecknade att rikta fokus mot endast metodmaterialet. Syftet blir då att inrikta undersökningen på diskursen runt
sexualundervisningen istället för utförandet. Genom att undersöka metodmaterial går det att utläsa språkets makt och konstruktioner, vilket ger en bild av hur praktiker förväntas använda materialet.
RFSU:s metodmaterial inkluderar beskrivande bilder som illustrerar olika typer av relationer och sexuella handlingar. Undertecknade valde att avgränsa arbetet för denna undersökning genom att inte ta med dessa i resultatet även om bilderna förstärker vissa delar ur analysen som framkommer i denna uppsats.
Under tiden för undersökningen hittades även en annan metodbok på RFSU:s hemsida för personal som arbetar på HVB-hem: “Prata sex och relationer”. Detta metodmaterial innehöll liknande information och bygger på denna undersökningens empiri: “Sexualundervisning på
