Flickor som ensamkommande barn : Ensamkommande flickors upplevelser av asylprocessen

Akademin för hälsa, vård och välfärd

FLICKOR SOM ENSAMKOMMANDE BARN

Ensamkommande flickors upplevelser av asylprocessen

REGINA KAYITESI 970930

RIHAB NEGASH 981124

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete Kurskod: SAA056

Handledare: Mehrdad Darvishpour Seminariedatum: 2021-01-13 Betygsdatum: 2021-01-25

SAMMANFATTNING

Studien undersöker ensamkommande flickors upplevelser av mottagandet från myndigheter samt omgivningen. Fokus i studien var att belysa ensamkommande asylsökande flickors upplevelser av asylprocessen och dess betydelse för deras psykiska välbefinnande, vardagsliv samt framtidsvisioner. Det intersektionella perspektivet samt teorin om motståndskraft var de teoretiska utgångspunkterna i studien. Metoden som användes i studien var

semistrukturerade intervjuer, med sju kvinnor som varit ensamkommande tjejer. Samtliga respondenter var mellan åldrarna 12–17 som nyanländ till Sverige. Resultatet visade att respondenternas välmående påverkades på ett negativt sätt under väntetiden på grund av osäkerheten kring framtiden. Vidare visade resultatet att respondenternas motståndskraft var av positiv effekt på integrationsprocessen, trots påfrestningar i vardagen och osäkerhet kring framtiden. Resultatet visade ytterligare att de respondenter som bodde i HVB

(Stödboende för ensamkommande barn), upplevde att de blev behandlad annorlunda på grund av deras kön. Att ständigt bli påmind om att de var en minoritet inom gruppen ensamkommande barn, var något som alla respondenter var enade om. Frihet och jämställdhet var det som respondenterna i uppsatsen uppskattade mest med Sverige.

Studiens slutsats var att respondenterna inte låtit deras motgångar och osäkerhet kring deras framtid hindra dem från att uppnå sina drömmar och integrera sig i det svenska samhället.

Nyckelord: Ensamkommande flickor, integration, psykiskt välbefinnande,

ABSTRACT

The purpose of this study was to investigate how unaccompanied refugee girls were received by Swedish authorities and the surrounding. Focus in the study was to explore the impact that the Swedish asylum process has on unaccompanied refugee girls. It examines the target group’s asylum experiences regarding their well-being, everyday life, future goals and their integration into their present-day society. The theoretical starting points of this study were the intersectional perspective and the theory of resilience. The method utilized in this study entailed semi-structured interviews with seven women, who were unaccompanied refugee children. The respondents moved to Sweden between the age range 12-17. The results of the study disclosed that the respondents' well-being was negatively affected during the waiting period due to uncertainty of their future. In addition, the results indicated that the

respondents showed resilience by adopting a positive attitude and showing a successful adjustment despite stress in their everyday life and uncertainty about their future. The results further showed that the respondents who lived in home for care or housing for

unaccompanied children, felt that they were treated differently because of their gender. On the other hand, being constantly reminded that the respondents were a minority in the group of unaccompanied children was something all respondents could agree on. Freedom and equality were the two principles that the respondents appreciated the most in Sweden. The conclusion of the study is that the respondents did not let their setbacks and uncertainty about their future prevent them from achieving their dreams and integrating into Swedish society.

Keywords: unaccompanied girls, integration, mental well-being, intersectionality,

INNEHÅLL

1

INTRODUKTION ... 1

2

SYFTE ... 2

2.1

Frågeställningar ... 2

3

CENTRALA BEGREPP ... 2

4

TIDIGARE FORSKNING ... 3

4.1

Sammanfattning av samtliga studier ... 8

5

TEORETISKT PERSPEKTIV ... 9

5.1

Teorin om motståndskraft ... 9

5.2

Intersektionalitetsperspektiv ... 11

6

METOD OCH MATERIAL ... 12

6.1

Val av metod ... 12

6.2

Urvalsprocessen ... 13

6.3

Datainsamling och genomförande ... 13

6.4

Databearbetning och analysmetod ... 15

6.5

Realitet och validitet ... 15

6.6

Etiska ställningstagande ... 16

7

RESULTAT OCH ANALYSREDOVISNING ... 17

7.1

Resultat ... 17

7.1.1 I väntan på asyl och beslut ... 17

7.1.2 Väntetidens betydelse för psykiskt välbefinnande ... 18

7.1.3 Variation av väntetidens betydelse för integrationsprocessen ... 19

7.1.4 Genusaspektens betydelse i ensamkommande flickors upplevelse ... 21

7.1.5

Ensamkommande flickors upplevelser av mottagande av myndigheter

och omgivningen ... 22

7.1.6 Ensamkommande flickors framtidsvision ... 23

7.2

Analys ... 24

8

DISKUSSION ... 27

8.2

Metoddiskussion ... 29

9

SLUTSATSER ... 31

REFERENSLISTA; ... 32

BILAGA A – INTERVJUGUIDE

BILAGA B – MISSIVBREV

1 INTRODUKTION

Ensamkommande flickor omfattar cirka 20 procent av gruppen ensamkommande barn. Efter flyktingströmmen 2015 sänktes procentandelen ensamkommande flickor med ytterligare åtta procent (Migrationsinfo, 2018). Undersökningar om ensamkommande barn i Sverige är relativt omfattande (Ekström, 2019). Vidare poängterar Ekström (2019) att forskningen oftast är fokuserad på ensamkommande pojkar. Detta kan vara på grund av att majoriteten av ensamkommande barn, speciellt de som kom efter 2015 var pojkar (Migrationsinfo, 2018). Ekström (2019) uppger att begreppet ensamkommande barn oftast associeras med unga män, och att det därför är viktigt att fokusera på ensamkommande flickor för att synliggöra deras röster. Trots att det är nödvändigt att synliggöra målgruppens upplevelser, är det viktigt att påminna om att varje individs situation är unik. Ensamkommande flickor kommer från olika världsdelar, olika sociala kontexter, talar olika språk och har även med sig olika erfarenheter och upplevelser (Ekström, 2019). Av den orsaken blir det problematiskt att utgå från ensamkommande flickor som en homogen grupp. Kategoriseringen kan leda till att osynliggöra andra viktiga aspekter av flickornas situation och identitet (Ekström, 2019). Anledningen till flykt kan bland annat vara på grund av fattigdom samt dåliga levnadsvillkor. Därutöver är flyktvägen en riskabel process, vilket är orsaken till att målgruppen löper en högre risk för att utveckla psykisk ohälsa samt social problematik (Socialstyrelsen, 2019). Några exempel på risker som kan förekomma under flyktvägen är fängelse, exploatering samt misshandel (Klöfvermark & Manhica, 2019). Att flytta till ett värdland medför en känsla av frihet, som dock kan omvandlas till en utdragen och utmanande asylprocess. Asylprocessen kan medföra otrygghet, osäkerhet och rädsla, vilket i sin tur kan resultera i en

misstänksamhet gentemot myndigheter. Att skickas tillbaka till ursprungslandet är något som ensamkommande barn ständigt är oroade över. Asylprocessen för ensamkommande barn upplevs därför oftast som en period av oro och osäkerhet kring framtiden. Målgruppen är dessutom mer sårbar eftersom de befinner sig i en utvecklingsmässigt känslig ålder, samtidigt som de lever utan sina vårdnadshavare. Stöd från vårdnadshavare är extra viktigt eftersom målgruppen upplever utmaningar och trauman i vardagen (Klöfvermark &

Manhica, 2019).

Enligt Socialstyrelsen (2020) har ensamkommande barn oftast erfarenheter av traumatiska upplevelser. De kan ha varit utsatt för fattigdom, dåliga levnadsvillkor eller hedersrelaterat våld och förtryck i ursprungslandet eller under flyktvägen. Vidare benämner Socialstyrelsen (2020) att flera studier pekar på att ensamkommande barn och ungdomar löper en högre risk för att utveckla psykisk ohälsa samt social problematik. Forskning kring ensamkommande flickor är begränsad till vissa kommuner, exempelvis Jönköpings kommun (Ekström, 2019). Vi blev därför intresserade av att undersöka ensamkommande flickors upplevelser och erfarenheter i Mellansverige. Det var av intresse att se om målgruppen har liknande

upplevelser och erfarenheter som tidigare forskning tyder på, eller om det avviker på grund av det geografiska området eller andra faktorer.

2 SYFTE

Syftet med studien är att belysa ensamkommande asylsökande flickors upplevelser av

asylprocessen och dess betydelse för deras psykiska välbefinnande, vardagsliv samt

framtidsvisioner.

2.1 Frågeställningar

Vilka upplevelser och erfarenheter hade ensamkommande flickor (EKF) av väntetiden under asylprocessen?

Har kön haft någon betydelse i EKF upplevelser och mottagande i Sverige?

Hur upplevde respondenterna mottagandet av myndigheter och den generella omgivningen?

3 CENTRALA BEGREPP

Ensamkommande barn – är asylsökande barn och ungdomar, under 18 år som anländer till Sverige utan medföljande förälder eller annan vårdnadshavare. Detta innebär att barnen i många fall blir separerade från sina vårdnadshavare i en utvecklingsmässigt känslig ålder (Socialstyrelsen, 2019).

Integration – är en ömsesidig strukturell och individuell baserad process som påverkar alla medborgare och invånare i samhället. Integration handlar om att alla medborgare ska bli delaktiga i samhället och ha lika rättigheter samt skyldigheter. Begreppet integration innebär att invandrade grupper inte ska behöva överge sin kultur och värderingar för att få samma ekonomiska, sociala och politiska villkor som majoritetsbefolkningen (Integrationens svarta bok, SOU 2006:79).

Psykiskt välbefinnande – är ett tillstånd som påverkas av individens psykiska hälsa. Psykisk hälsa omfattar ett paraplybegrepp. Det kan vara både positiv psykisk hälsa men även psykisk ohälsa. För att uppfylla en positiv psykisk hälsa handlar det om att erhålla balansen mellan positiva och negativa känslor. Det handlar om individens tillfredsställelse med livet,

njutning, lust och lycka. Psykisk ohälsa innefattar olika tillstånd. Det kan handla om allt från lättare oro till allvarligare psykiska tillstånd, som exempelvis depression, schizofreni

eller ångestsyndrom (WHO, 2020).

Motståndskraft - Socialstyrelsen (2018) skriver att forskning inom psykotraumatologi har visat att majoriteten av individer som blir exponerade för motgångar, trauma eller en allvarlig händelse inte nödvändigtvis behöver få posttraumatiska reaktioner. Vissa individer kan känna att de har blivit starkare och utvecklats som individer. De individer som inte blir allvarligt påverkade av motgångar, allvarliga händelser eller traumatiska upplevelser har motståndskraft. Socialstyrelsen (2018) beskriver teorin som en förmåga till anpassning trots svåra omständigheter, socialt stöd och självtillit är två faktorer som är viktiga inom teorin om motståndskraft.

4 TIDIGARE FORSKNING

I följande avsnitt presenteras nationell och internationell forskning i form av vetenskapliga studier och en rapport. För att hitta tidigare forskning tog vi hjälp av Mälardalens högskolas databaser. De sökord som vi använde oss av för att hitta relevant forskning inom

ämnesområdet är unaccompanied children, unaccompanied adults, unaccompanied girls and integration och migrants mental health. Studierna kommer att presenteras var för sig.

T

Girls in Finland.

Den kvalitativa studien av Kohlie & Kaukko (2017) handlar om asylsökande flickor i Finland, som kommer från olika länder i Afrika. Intervjuer genomfördes med totalt tolv

ensamkommande asylsökande flickor mellan åldrarna 8–17. Syftet var att undersöka hur flickorna konstruerar sin vardag i väntan på asyl och beslut. Det framgår utifrån

respondenternas berättelser att väntetiden var en oroande och osäker period. Resultatet i studien visar att respondenternas glädje över att vara trygga och säkra i ett nytt land, till en viss del överskuggades av en ökande frustration och oro över deras osäkra framtid (Kohli & Kaukko, 2017). Respondenterna i studien upplevde att de ofta kände en tomhet som var svår att fylla, samt att osäkerheten kring deras framtid ledde till en rastlöshet i deras vardag som blev svår att hantera (Kohli & Kaukko, 2017). För att hantera rastlösheten försökte

respondenterna vara produktiva och fokusera på deras framtidsdrömmar. Trots begränsade omständigheter där framtiden var osäker, ville respondenterna inte vänta på att det ”verkliga livet” skulle börja. Istället insisterade de på att behålla sin energi och livsglädje under

väntetiden. Detta var deras sätt att känna sig levande och hoppfulla (Kohli & Kaukko, 2017). Respondenterna delade musik från sina ursprungsländer med varandra och bildade en fanklubb för en ung finsk popartist som de gillade. Respondenterna integrerade sig genom att lära sig om Finlands seder, vanor och levnadssätt. De försökte integrera sig i det finska

respondenterna tyckte att religion fungerade som en slags tröst och hanteringsstrategi för dem under väntetiden (Kohli & Kaukko, 2017).

Unaccompanied Children Seeking Asylum in Sweden: Living Conditions from a Child-Centred Perspective

Studien som genomfördes av Lundberg & Dahlquist (2012) handlar om att uppmärksamma ensamkommande barns levnadsförhållande ur ett barncentrerat perspektiv. Den kvalitativa studien bestod av 26 deltagare. Resultatet i studien tyder på att respondenternas

uppfattningar av sina levnadsförhållanden var beroende av vilket skede det var i asylprocessen (Lundberg & Dahlquist, 2012). De respondenter som fortfarande var i

asylprocessen, upplevde att de levde under dåliga levnadsförhållanden. Andra respondenter beskrev asylprocessen som oroväckande. Resultatet visar att asylprocessen är eller har varit en oroande och svår period, då respondenterna inte visste hur deras framtid skulle se ut (Lundberg & Dahlquist, 2012). Respondenter uppgav även att oro över asylprocessen medförde frånvaro i skolan. Vidare upplevde respondenter att de kände sig kränkta i de fall tjänstemän ifrågasatte deras berättelser. Asylprocessen som helhet framställs som en tid av oro utifrån respondenternas upplevelser (Lundberg & Dahlquist, 2012).

A new life in Norway: The adaptation experiences of unaccompanied refugee minor girls

Brook & Ottemöller (2020) studie hade som syfte att undersöka ensamkommande tjejers upplevelser av integrationsprocessen i det norska samhället. Forskarna fokuserade på de sociala och strukturella faktorer som ensamkommande asylsökande tjejer påverkas av. Data insamlades genom sex intervjuer med ensamkommande tjejer mellan åldrarna 15–20. Resultatet visar att det fanns många likheter i deltagarnas upplevelser av att vara

ensamkommande. Deltagarna upplevde att norrmän höll avstånd tills deltagarna behärskade det norska språket samt kulturella normer och värderingar. Det norska språket var en faktor som respondenterna såg som nyckeln till att bli en del av det nya samhället. Resultatet tyder på att genom att aktivt bygga ett socialt nätverk kunde respondenterna vidare anpassa sig i det nya samhället. Forskarna lyfter upp att respondenterna var öppna för att hitta personer samt aktiviteter som på olika sätt kunde hjälpa dem att integrera sig i det norska samhället (Brook & Ottemöller, 2020). Genom att de unga kvinnorna var koncentrerade på sina mål och drömmar, kunde de vara fokuserade på övergången i det nya samhället (Brook & Ottemöller, 2020). Vidare skriver Brook och Ottemöller (2020) om social acceptans som i deltagarnas fall var besvärligt att uppnå. För att uppnå social acceptans var deltagarna tvungna att ändra på sitt beteende, samtidigt som de ansträngde sig för att hålla fast vid sina kulturella identiteter. Resultatet tyder på att respondenterna ansträngde sig för att bibehålla delar av sina egna kulturer. Respondenternas upplevelser belyser vikten av att skapa sociala relationer med andra av samma etnicitet eller religiösa tillhörighet (Brook & Ottemöller, 2020).

Being alone or becoming lonely? The complexity of portraying ‘unaccompanied children’ as being alone in Sweden

Den ovannämnda kvalitativa studien genomfördes av Hertz & Lander (2017). Studien handlar om ensamkommande barns upplevelser av ensamhet i Sverige. Det genomfördes

intervjuer med 23 ensamkommande barn. Deltagarna fick möjligheten att berätta om deras individuella upplevelser kring ensamheten, som kan uppstå av att vara ensamkommande i ett främmande land. I studien framkommer det att respondenterna upplevde att bli kallad för ’’ensam’’, ’’separerad’’ eller ’’ensamkommande” bidrog till känslor av ensamhet, som påverkade hur de såg på sig själva som individer (Hertz & Lander (2017). Respondenterna upplevde att de exkluderaredes på grund av att de är ensamkommande (Hertz & Lander, 2017). I resultatet framkommer det att respondenterna känner sig ensamma i ett främmande land samt längtar efter sin familj, detta försökte de hantera genom att exempelvis skapa relationer med andra ensamkommande barn, personal på institutioner eller engagera sig i organisationer. Ytterligare genom att använda sig av sociala medier, kunde respondenterna skapa och bevara sociala relationer samt behålla kontakten med vänner och

familjemedlemmar över hela världen (Hertz & Lander, 2017). Dock upplevde respondenterna att det var tufft för dem att upprätthålla relationer, anställda får till exempel inte etablera en alltför nära relation med de ensamkommande barnen. När deras familjer och vänner ville hälsa på fick de inte göra det, och när det till exempel inte fanns någon internetanslutning blev det svårt för respondenterna att hålla kontakt med vänner och familj som inte bor i Sverige. Studien visar även att respondenterna upplever ensamhet när de brister i kontroll över att kunna hantera deras liv samt när de upplever att ingen sörjer över deras ensamhet i ett främmande land. Resultatet visar att respondenternas känsla av ensamhet ökade i kontakt med myndigheter (Hertz & Lander, 2017).

”I don’t think you will understand me because really, I believe” – Unaccompanied female minors re-negotiating religion

Den kvalitativa studien utförd av Ekström, Búlow & Willinska (2019) hade som syfte att belysa ensamkommande tjejers erfarenheter av att vara nyanlända migranter i Sverige, med fokus på religionens betydelse i deras upplevelser. Studien baserades på intervjuer med elva ensamkommande tjejer. Resultatet tyder på att ensamkommande flickor ofta förstås utifrån föreställningar av en främmande kontext, som en konsekvens av detta blir deras egna röster inte hörda. Samtidigt tillämpar respondenterna olika strategier för att göra motstånd, detta genom att själv kritiskt tänka på de interaktioner i vardagen där de upplever utanförskap (Ekström m.fl., 2019). Resultatet tyder därmed på att respondenterna upplevde att deras tro hjälpte dem att hantera svårigheter som de mött på, såsom frånvaron av deras

vårdnadshavare och svårigheterna de blev utsatta för under flyktvägen. Några exempel på svårigheter är krig, tvångsäktenskap och fattigdom (Ekström m.fl., 2019). Studien tyder på att religion var en hanteringsstrategi för respondenterna, som hjälpte dem att hitta mening i deras nya tillvaro. Genom att hitta mening i deras nya tillvaro, blev respondenterna också mer motiverade att integrera sig i samhället, delvis genom att behärska det svenska språket.

Different perspectives on emotional and behavioral problems in unaccompanied refugee children and adolescents

Derulyn & Broekaert (2007) utgångspunkt för studien var att undersöka känslomässiga problem hos ensamkommande flyktingbarn i Belgien. Författarna undersökte vilken påverkan olika faktorer såsom ålder, kön samt antal traumatiska upplevelser kan ha. Den kvantitativa studien med 142 respondenter pekar på att mellan 37–47 procent av

depression eller posttraumatisk stress. Därmed belyser Derluyn och Broekaert (2007) att ensamkommande flickor som har upplevt många traumatiska händelser, löper en högre risk för att utveckla känslomässiga problem. Anledningen bakom detta är att ensamkommande flickor riskerar att utsättas för bland annat våldtäkt eller prostitution under deras flykt till mottagarlandet.

Active survival in the lives of unaccompanied minors: coping strategies, resilience, and the relevance of religion

Asylsökande ensamkommande minderåriga flyktingar möter på många utmaningar när de försöker att anpassa sig till att leva i ett nytt land. Syftet med Gilligan & Raghallaigh (2010) kvalitativa studie är att ta reda på vilka hanteringsstrategier som respondenterna använde sig av för att hantera de utmaningar som de mötte på som nyanländ. Studien är utförd på

ensamkommande minderåriga som bor i Irland. Totalt intervjuades 18 kvinnor och 14 män som var mellan åldrarna 14–19. Utifrån intervjuerna och resultatet kunde olika

hanteringsstrategier identifieras. Dessa var: 1) att upprätthålla kontinuitet i ett förändrat sammanhang, 2) att anpassa genom att lära och förändra, 3) att anta en positiv syn, 4) att agera självständigt (Gilligan & Raghallaigh 2010). Det som blev uppenbart i studien efter att ha undersökt respondenternas hanteringsstrategier, är att för majoriteten av respondenterna spelade religion en stor roll i deras liv och var den hanteringsstrategi som var mest betydande (Gilligan & Raghallaigh, 2010). Respondenternas religiösa tro var en central del av de olika hanterings strategierna. När det gäller den första hanteringsstrategi som handlar om att hantera utmaningarna av ett förändrat sammanhang, gav respondenternas religiösa tro kontinuitet för dem. Religion underlättade respondenternas antagande av en positiv attityd, då många av respondenterna hade hopp om framtiden som de ansåg ligga i guds händer (Gilligan & Raghallaigh 2010). Respondenterna upplevde också att religiösa övertygelser hjälpte dem att vara självständiga, då deras förtroende för gud fick dem känna att de inte behövde någon annan vid sin sida (Gilligan & Raghallaigh 2010).

Experiences and reflections of Somali unaccompanied girls on their first years in Sweden: a follow-up study after two decades

Studien genomförd av Bjerneld, Ismail & Puthoopparambil (2018) är en kvalitativ

uppföljningsstudie som genomfördes 1999. Syftet med studien som genomfördes 1999 var att få en bättre förståelse för ensamkommande tjejers upplevelser under deras första år i Sverige. Uppföljningsstudien som genomfördes av Bjerneld (mfl., 2018) hade som syfte att göra en uppföljning på samma respondenter som var med i tidigare studien. Detta för att ta reda på hur de upplevde deras övergång i det svenska samhället. Studien av (Bjerneld, mfl., 2018) beskriver huvudsakliga aspekter som främjar integration. Dessa aspekter är tillit för personal och andra vuxna, att känna säkerhet och att accepteras av samhället. Respondenterna i studien kände sig ensamma under deras första år i Sverige på grund av att de inte hade någon de kunde tala med eller lita på. Respondenterna fick delvis stöd från yrkesverksamma som till exempel personalen på gruppboende, lärare i skolor och vårdpersonal och så vidare (Bjerneld m.fl., 2018). Trots att respondenterna ansåg att personalen var mycket hjälpsamma och vänliga, ansåg de att personalen inte hade förståelse kring hur livet i Somalia var, vilket var utmanande för respondenterna under deras första år i Sverige. Det framgår i studien att respondenterna upplevde att det fanns en stor skillnad mellan hur den svenska kulturen och

den somaliska kulturen uppfattade unga kvinnor (Bjerneld m.fl., 2018). Det var en utmaning för kvinnorna att flytta från sina grupphem till en egen lägenhet när de hade fyllt 18 år, detta på grund av att det inte är acceptabelt för en kvinna i Somalia att bo ensam i en lägenhet. Respondenterna tyckte det var mycket jobbigt att behöva ta det steget och bo ensam i en lägenhet, de kände sig mycket ensamma när de hamnade i den situationen (Bjerneld m.fl., 2018). Friheten i Sverige, möjligheterna att studera och jämställdheten är något samtliga respondenter uppskattade med Sverige. Kvinnorna anser att olika typer av stöd från

yrkesverksamma har varit till stor hjälp när det gäller integrationsprocessen, de beskriver sitt behov av praktiskt stöd i form av grundläggande behov såsom bostad, mat, skolning.

Respondenterna berättar också att de hade behövt någon att tala med och någon som kunde lära dem om hur det är att leva i Sverige (Bjerneld m.fl., 2018). Det slutgiltiga resultatet visar att kvinnorna ansåg att de själva var mycket motiverade att lyckas i Sverige och integrera sig i samhället.

Refuge youth who arrived in sweden as unaccopanied minors and separated childern: Education and Labour Market Well-being

Çelikaksoy & Wadensjö (2019) kvantitativa undersökning är en omfattande kvantitativ studie baserad på registermaterial från statistiska centralbyrån gällande ensamkommande barn som blev folkbokförda och fick uppehållstillstånd mellan åren 2003–2014. Syftet med Celikasoy & Wadensjö (2019) studie var att ta reda på hur dessa ensamkommande barn via utbildning etablerade sig på arbetsmarknaden i Sverige. Celikasoy & Wadensjö (2019) jämför de ensamkommande barnen med andra barn och ungdomar, som dock anlänt tillsammans med en förälder eller annan vårdnadshavare. Ytterligare görs en jämförelse med barn och ungdomar i samma ålder, dock födda i Sverige. Resultatet i studien visar att

ensamkommande ungdomar samt ungdomar som anlänt med sina familjer oftast är under en pågående utbildning jämfört med andra i samma ålder med en svensk bakgrund. När det gäller arbetsmarknaden visar resultatet att det är få ensamkommande mellan åldrarna 19–20 som arbetar Çelikaksoy & Wadensjö (2019). De flesta ensamkommande mellan åldrarna 19– 20 studerar. Vidare visar resultatet att procentandelen när det gäller ensamkommande i arbete ökar med åren. Det framkommer i resultatet att sysselsättningsgraden för

ensamkommande män var högre än för män som är i samma ålder som kom till Sverige med sina föräldrar. När det gäller ensamkommande kvinnor, visar resultat att ensamkommande kvinnor har en betydligt lägre sysselsättning än andra kvinnor som kom med sina familjer samt de kvinnor som har svensk bakgrund Çelikaksoy & Wadensjö (2019). Vidare

uppger Çelikaksoy & Wadensjö (2019) att en faktor som kan påverka sannolikheten för att bli anställd kan dels bero på hur länge en individ har bott i Sverige. De individer som har bott i Sverige under en längre period kan ha studerat längre, och därmed också behärskar det svenska språket bättre (Çelikaksoy & Wadensjö, 2019).

Sammanfattning av arbetsrapport om nyanlända barn och ungdomars inkludering och jämställdhetsutveckling

Darvishpour, Morell, Månsson, Mahmoodian samt Hoppe (2018) genomförde ett forskningsprojekt om nyanlända inom ramen för samhällskontraktet (SK). SK är en

gemensam satsning mellan Mälardalens högskola (MDH), Eskilstuna kommun, Västerås stad samt Region Västmanland och landstinget Sörmland. Syftet med forskningsprojektet var att

genom ett samarbete med kommuner och landsting, arbeta fram ett övergripande projekt kring nyanländas etablering i samhället (Darvishpour, m.fl., 2018). Projektets fokus var främst nyanlända barn och ungdomars inkludering i regionerna. Det övergripande syftet med forskningsprojektet var att ta reda på vilka framgångsfaktorer samt hinder som kan uppstå för inkludering när det gäller mottagande, livskvalitet, hälsa, välfärd, skolgång,

arbetsmarknad, bostadsförhållanden samt jämställdhetsutveckling (Darvishpour, m.fl., 2018). Intervjuer genomfördes med 52 nyanlända barn och ungdomar som var mellan åldrarna 15–18 år. Av alla respondenter i studien hade 33 respondenter fått

uppehållstillstånd, resterande 19 respondenter var utan uppehållstillstånd (Darvishpour, m.fl., 2018). Resultatet i forskningsprojektet visar att familjen är en trygghet för de

respondenter som kom till Sverige med sin familj. Å andra sidan, kan föräldrar försöka styra deras barns framtid, genom att exempelvis ha en önskan om att deras barn ska utbilda sig till samma sak som dem (Darvishpour, m.fl., 2018). Föräldrar kan också påverka deras barns övergång i det svenska samhället, de kan uppleva svenska värderingar som främmande och skrämmande, samt vilja att deras barn ska hålla fast vid hemlandets kulturella principer. Vidare visar resultatet att de barn som är ensamkommande och har uppehållstillstånd är mer motiverade att behärska det svenska språket och utbilda sig. Anledningen till att

ensamkommande är mer engagerade och motiverade, kan enligt Darvishpour (m.fl., 2018) vara på grund av att de känner en hög press på sig från sina familjer i hemlandet, vilket ökar deras motivation till inkludering och etablering. När det gäller jämställdhetsutvecklingen visade resultatet att flera pojkar hade en positiv inställning till jämställdhet. Utifrån intervjuerna framkom det att pojkarna inte hade något problem med att exempelvis låta deras systrar bestämma över sina egna öden (Darvishpour, m.fl., 2018). Ytterligare visade resultatet att personal som jobbar med målgruppen upplevde att målgruppen hade för stora förväntningar på Sverige, och att deras bild av Sverige inte stämde överens med verkligheten (Darvishpour, m.fl., 2018).

4.1 Sammanfattning av samtliga studier

Den tidigare forskning vi tagit del av visar att stöd från yrkesverksamma, upprätthållande av positiva relationer och social acceptans är centrala faktorer som påverkar EKF psykiska välbefinnande samt integrationsprocess. Trots påfrestningar och motgångar under asylprocessen uppvisade respondenterna motståndskraft och en lyckad anpassning i

mottagarlandet. Att upprätthålla kontinuitet i ett förändrat sammanhang, anpassa genom att lära och förändra, anta en positiv syn samt att agera självständigt var de

hanteringsstatsregier som samtliga deltagare använde sig av för att anpassa sig i

mottagarlandet. För många deltagare i studierna var religion den hanteringsstatsregi som var mest betydande. Tidigare forskning visade vidare att EKF löper en högre risk att utveckla svåra symptom på ångest, depression eller posttraumatisk stress, detta på grund av att EKF kan ha varit utsatta för bland annat våldtäkt, prostitution eller tvångsäktenskap under flyktvägen till Sverige.

5 TEORETISKT PERSPEKTIV

Nedan introduceras samt förklaras de teoretiska utgångspunkterna, som kommer att användas för att analysera insamlad empiri. De teoretiska utgångspunkterna är teorin om motståndskraft samt det intersektionellaperspektivet.

5.1 Teorin om motståndskraft

Teorin om motståndskraft har sitt fokus i att studera vilka positiva faktorer som skapar en lyckad anpassning i livet trots risker och traumatiska upplevelser. Teorins huvudsakliga mål är att studera och förstå hur vissa individer klarar och återhämtar sig trots riskexponering (Zimmerman, 2013). Teorin fokuserar på olika sociala och individuella skyddsfaktorer som hjälper individer att ta sig ur stressande situationer, traumatiska upplevelser samt

motgångar. De sociala och individuella skyddsfaktorerna kallas för främjande faktorer och hjälper individen att övervinna de negativa effekterna av riskexponering (Zimmerman, 2013).

Zimmerman (2013) ger exempel på två olika typer av främjande faktorer som är tillgångar och resurser. Inre faktorer såsom självkänsla och effektivitet definieras som tillgångar. Exempel på yttre faktorer är föräldrastöd, vuxna mentorer, och ungdomsprogram. De yttre faktorer som ger ungdomar möjlighet att lära sig och öva färdigheter definieras som resurser. Zimmerman (2013) uppger att dessa resurser och tillgångar krävs för en sund utveckling. Payne (2018) uppger att idéer från systemteorin har varit en inspirationskälla för teorin om motståndskraft. Det som är gemensamt för båda teorierna är när det gäller förmågan att se det positiva i negativa händelser. Payne (2018) skriver vidare att teorin om motståndskraft har sitt fokus i att identifiera och tillämpa olika faktorer som påverkar individen eller omgivningen och som kan vara till hjälp vid stresshantering. Jahanmahan, Borgman & Darvishpour (2019) uppger att alla individer hanterar påfrestningar på olika sätt, beroendes på individens motståndskraft och kapaciteter samt stödet från samhället. Jahanmahan (m.fl., 2019) beskriver ensamkommande minderårigas förmåga att hantera påfrestningar, och att faktorer såsom individers socioekonomiska bakgrund eller ungdomars känsla av

sammanhang, kan påverka ensamkommande barns förmåga att hantera påfrestningar. Borge (2011) skriver att teorin handlar om barns motståndskraft mot att utveckla psykiska problem. Motståndskraft visar sig i uttryck hos barn som visar en lyckad anpassning trots risker och motgångar som de varit exponerade för av omgivningen. Vidare skriver Borge (2011) att alla barn reagerar på olika sätt när de blir exponerade för stress eller motgångar. För att exemplifiera hur motståndskraft visar sig i uttryck kan vi föreställa oss att

reaktionssätten sträcker sig från en positiv till en negativ pol, de barn som befinner sig nära den positiva polen, är de barn som visar en lyckad anpassning trots påfrestningar (Borge, 2011).

Borge (2011) skriver att motståndskraft är resultatet av olika processer som gör att individer får en god utveckling och lyckad anpassning trots påfrestningar. Enligt Borge (2011) går det inte att förklara varför vissa barn eller vuxna/ungdomar utvecklar motståndskraft. Borge (2011) uppger dock att det finns olika faktorer som påverkar individers möjlighet att utveckla motståndskraft. Genom att ge riskbarn möjligheten att pröva sina överlevnadsmekanismer, samt genom att uppmuntra dem kan de våga möta nya motgångar och risker med en förnyad styrka.

Intellektuell, emotionell och beteendemässig motståndskraft beskrivs av Borge (2011).

Författaren beskriver att intellektuell motståndskraft finns exempelvis hos riskbarn som trots svåra omständigheter får goda resultat i skolan. Emotionell motståndskraft beskrivs av (Borge, 2011) som en känsla av tillfredsställelse, trygghet och säkerhet. Barn som har varit utsatta för trauma och motgångar under deras uppväxt har ofta problem med att känna dessa känslor. De barn som trots påfrestningar under deras uppväxt visar en lyckad anpassning är barn som har emotionell motståndskraft. Borge (2011) beskriver att beteendemässig

motståndskraft finns hos barn som har haft problem med deras beteende, men som sedan lyckas förbättra det under deras uppväxt.

Precis som ovan nämnda författare, beskriver Brunnberg och Hart (2016) också att begreppet motståndskraft innebär att individer får en positiv utveckling trots exponering för motgångar och påfrestningar. Brunnberg och Hart (2016) skriver också om den resiliensskapande modellen. Den resiliensskapande modellen innehåller olika strategier som används för att möta behov hos barn och unga i utsatta situationer. Modellen använder sig av viktiga terapeutiska principer och evidensbaserade mekanismer för att hitta bästa möjliga sätt att hjälpa barn och unga ur svåra situationer (Brunnberg & Hart, 2016). Resiliensmodellen hjälper inte endast barn och unga att utveckla motståndskraft, utan modellen inriktar sig även på att få personer i barnets omgivning att arbeta tillsammans med barnet.

Resiliensmodellen använder olika verktyg som stärker motståndskraft hos barn och unga som bidrar till en positiv utveckling (Brunnberg & Hart, 2016).

I den resiliensskapande modellen framställs olika verktyg som bidrar till en positiv utveckling och stärker motståndskraften hos barn och unga. Brunnberg & Hart (2016) skriver att de olika verktygen består av en tillämpning av olika forskningsresultat. Vidare skriver

Brunnberg & Hart (2016) att det inom resiliensmodellen finns fem viktiga ‘’arenor’’ som är utmärkande och viktiga att utgå ifrån. Dessa fem arenor är: basala förhållanden, tillhörighet, lärande, coping och jagets kärna. De fem arenorna handlar om relationer, tillvägagångssätt och metoder som går att använda i direkt kontakt med barn och föräldrar (Brunnberg & Hart, (2016). Basala förhållanden är grundläggande behov som barn behöver för att må bra,

exempel på basala förhållanden är mat, bostad och hälsa. Tillhörighet handlar om att hjälpa barn att skapa och upprätthålla positiva relationer. Brunnberg & Hart (2016) uppger att det finns vetenskaplig bevis som visar att tillhörighet är en av de viktigaste faktorerna för att utveckla motståndskraft. Lärande handlar om att hjälpa och ge barn stöd när det gäller deras skolgång, livskunskap samt hjälpa barn att hitta sina intressen, talang och identitet

(Brunnberg & Hart, 2016). Arenorna coping och jagets kärna, omfattar olika insatser som har skapats för att arbeta direkt med enskilda individer. Skillnaden mellan insatserna är att,

jagets kärna har sitt fokus på att bygga upp tillit, delaktighet och mognad hos individer. Coping handlar om olika strategier som barn kan utveckla för att kunna hantera

förväntningar och påfrestningar från omgivningen (Brunnberg & Hart, 2016).

5.2 Intersektionalitetsperspektiv

Genusperspektivets utgångspunkt är att uppmärksamma kvinnors olikhet i förhållande till män hävdar Mattsson (2015). Inom den genusvetenskapliga forskningen är kön inte bara något som är biologiskt, utan kön är något som vi skapar och socialiseras in i. Vidare menar Mattsson (2015) att begreppet genus handlar om att belysa samhällets definition av vad som anses vara ”manligt” och ”kvinnligt”. Definitionen av vad som anses vara manligt och

kvinnligt är tolkningar som skapats av samhälle och inte något som är biologiskt (Mattsson, 2015). Dessa tolkningar är det som skapade normer om vad som är maskulint och feminint. Än idag finns det stereotyper på hur båda könen bör agera hävdar Hedenus, Björk och Shmulyar Gréen (2015).

Det utvecklades ett mer nyanserat och mångdimensionellt perspektiv inom genusforskningen under 1900-talet. Kritik var framlagt av feminister som uppmärksammade att kvinnor

kategoriseras ”på ett alltför ensidigt sätt” (Mattson, 2015). Kategoriseringen utgick mer från den västerländska heterosexuella medelklasskvinnan, detta innebär att kvinnor som inte passade in i den kategorin osynliggjordes samt exkluderades. Feministerna ansåg att kvinnor som exkluderades under 19 00-talet var homosexuella kvinnor, kvinnor som tillhörde

arbetarklassen och kvinnor med afrikanskt ursprung. Feministerna uppmärksammade att olika grupper av kvinnor hade olika upplevelser, etnicitet, ras och klass är fenomen som skiljer grupperna åt. Kritiken pekar på att det finns förtryck och orättvisor inom gruppen kvinnor. Mattson (2015) lyfter upp att en kvinna med afrikanskt ursprung kan relatera mer till en man med afrikanskt ursprung som tillhör arbetarklassen än den vita

medelklasskvinnan. Den intersektionella analysen har därför eftersträvat att synliggöra exkluderingen genom att fokusera på det samspel som existerar mellan kön, klass, sexualitet, etnicitet/ras, det vill säga skärningspunkten mellan olika faktorer (Mattsson, 2015).

Karlsson och Piuva (2012) beskriver intersektionalitet som ett berikande perspektiv. Perspektivet belyser hur olika faktorer utöver kön formar individens sociala villkor samt kapaciteter i hierarkin. Inom perspektivet inkluderas olika sociala kategoriseringar som kan ha en inverkan på varandra i maktstrukturen. Det kan exempelvis vara genus, etnicitet, klass, ålder, sexualitet samt funktionshinder. Karlsson och Piuva (2012) hävdar vidare att Kimberlé W. Crenshaw är en betydelsefull inspiratör inom det intersektionella perspektivet. Crenshaws forskning om förhållanden på arbetsmarknaden för kvinnor med afrikanskt ursprung visade att det var viktigt att belysa rasförtryck i samband med könsförtryck.

Intersektionalitet har fokus på tillämpningen av makt och synliggörande av ojämlikheter. De los Reyes (2005) belyser att begreppet visar den dolda rasismen i samhällets strukturer som byggs av samhällets privilegierade grupp. Ras, klass och etnicitet påverkar den

makrostrukturella synen i den hierarkiska ordningen. Dessa faktorer förblir skärningspunkten mellan individen samt den strukturella nivån. Integration samt

diskriminering beskrivs som social praxis i ett maktfält. Individer som uppehåller sig längre ner i hierarkin blir tvungna att komma in i det svenska samhället genom

integrationsprocessen. Det innebär dock inte att individerna bevittnar stigmatisering och exkludering i den strukturella diskrimineringen. De los Reyes (2005) lyfter upp att individens handlingar, rutiner samt strukturella relationer kan orsaka en specifik sårbarhet.

För att förklara ensamkommandes flickors situation i jämförelse med andra barn väljer Ekström (2019) att utgå från det intersektionella perspektivet. Författaren hävdar att istället för att utgå från aspekter av individens identitet, som exempelvis kön, utgår det

intersektionella perspektivet från hur olika identiteter av individen påverkar varandra. Kimberlé W. Crenshaw introducerade begreppet intersektionalitet samt studerade

diskriminering i anknytning till individer som på olika sätt befinner sig utanför normen. En individ som befinner sig utanför normen inom olika kontexter, får utstå mer diskriminering. Det kan exempelvis vara en kvinna med en annan etnisk bakgrund. Det kan leda till dubbel diskriminering då individen riskerar att bli särbehandlad på grund av dennes etniska bakgrund bland individer med samma kön, samtidigt som individen riskerar att bli särbehandlad på grund av sitt kön som kvinna. Ekström (2019) menar vidare att det kan resultera i att målgruppen ensamkommande flickor hamnar i utkanten av ”normen”.

6 METOD OCH MATERIAL

I detta avsnitt redogörs tillämpningen av metodologiska övervägande genom studien. Val av metod, urvalsprocess, datainsamling, genomförande, databearbetning, analysmetod,

reliabilitet, validitet samt etiska ställningstagande kommer att lyftas upp.

6.1 Val av metod

Studien är baserad på en kvalitativ metod. Enligt Bryman (2011) fokuserar kvalitativa studier mer på ord än på kvantifiering när det gäller insamling av data och analys. Detta styrks även av Yin (2013) som skriver att kvalitativ forskning har sitt fokus i att återberätta

respondenternas åsikter och synsätt. Syftet med uppsatsen är att belysa ensamkommande asylsökande flickors upplevelser av asylprocessen och dess betydelse för deras psykiska välbefinnande, samt vardagsliv och framtidsvisioner. Det som är studiens fokus är att synliggöra respondenternas erfarenheter och upplevelser. För att kunna uppnå detta valdes den kvalitativa metoden eftersom metoden i huvudsak lägger vikt på hur individer uppfattar och tolkar sin sociala verklighet (Bryman, 2011). Upplevelser och erfarenheter hade varit svårare att ta del av om uppsatsförfattarna istället hade använt sig av en kvantitativ ansats. Den valda datainsamlingsmetoden i uppsatsen var semistrukturerade intervjuer. Bryman (2011) uppger att semistrukturerade intervjuer innebär att intervjuaren har en intervjuguide som denne utgår ifrån. Intervjuaren har dock också en stor frihet att formulera svaren i

intervjuguiden hur denne vill (Bryman, 2011). Ordningsföljden i semistrukturerade

intervjuer måste inte följas. Intervjuaren har också möjligheten att ställa följdfrågor som inte finns med i intervjuguiden, vilket gör intervjun mer till ett samtal (Bryman, 2011).

Semistrukturerade intervjuer ger också utrymme till respondenten att styra intervjun och berätta vad denne känner är viktigt (Bryman, 2011). Fokus i den semistrukturerade intervjun är att ta del av respondenternas egna berättelser om deras upplevelser och erfarenheter (Bryman, 2011). Vi ansåg att semistrukturerade intervjuer var mest lämplig för vår studie då vi bland annat hade stor frihet att utforma svaren och kunde ställa följdfrågor, vilket

resulterade i att intervjuerna blev mer som ett samtal. Bryman (2011) lyfter upp deduktiv och induktiv teori. Deduktiv teori handlar om när forskare använder sig av, eller utgår från en referensram som till exempel en teori eller modell som kan konstateras vara sann, utifrån det skapar forskaren hypoteser som sedan testas i verkligheten via observationer (Bryman,2011). Induktiv teori är motsatsen, teorin handlar om att forskare skapar hypoteser utifrån

observationer och gör generaliseringar utifrån det (Bryman, 2011). Vidare skriver (Bryman, 2011) om abduktion, vilket innebär att forskaren bildar en teoretisk förståelse efter att ha beskrivit och förstått deltagarnas perspektiv. Uppsatsstudie utgår från en abduktiv ansats, då uppsatsförfattarna har utgått från en befintlig teori och perspektiv men även insamlad empiri från de genomförda intervjuerna.

6.2 Urvalsprocessen

Enligt Bryman (2011) består ett bekvämlighetsurval av respondenter som är lättillgängliga och som är villiga att vara med i studien. Vidare skriver Bryman (2011) att

bekvämlighetsurval är till fördel för forskare som gör mindre forskningsobjekt, på grund av att forskare som genomför mindre forskningsobjekt har en tidsram att förhålla sig till. Bekvämlighetsurval ansågs därför vara mest lämpligt i vår studie dels på grund av

att målgruppen var svåråtkomlig, men också för att vi ville göra en mer ingående analys och inte strävade efter representativitet. Enligt Bryman (2011) är målinriktat urval en vanlig urvals metod inom kvalitativ forskning, urvalsmetoden går ut på att välja lämpliga respondenter utifrån de aktuella forskningsfrågorna samt syftet, vilket vi har gjort för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Oavsett vilket urval som skulle ha använts, går det inte att generalisera resultatet inte enbart på grund av icke representativitet, men även på grund av begränsningen av forskningens omfattning. Karaktären av kvalitativ forskning omöjliggör anspråket till generalisering (Bryman, 2011).

6.3 Datainsamling och genomförande

Ensamkommande flickor är en minoritet inom gruppen ensamkommande barn. Målgruppen var därför svåråtkomlig. Vår första tanke var att genomföra intervjuer med ensamkommande flickor som var asylsökande 2015, när gruppen ensamkommande barn kraftigt ökade. I och med att målgruppen var svåråtkomlig och dels på grund av tidsbristen valde vi att inte

ensamkommande barn, respondenterna är idag mellan åldrarna 20–25. Alla respondenter i studien var över 18 år på grund av etiska skäl. Samtliga respondenter i studien var mellan åldrarna 12–17 år när de flyttade till Sverige och var från olika ursprungsländer. Tiden som respondenterna hade befunnit sig i Sverige skilde sig åt. Respondenterna hade haft olika upplevelser samt olika tankar och erfarenheter. Det viktigt för oss att ha följdfrågor då varje intervju anpassades utifrån hur mycket respondenterna var villig att berätta och dela med sig av sina upplevelser. Urvalet som gjordes i studien var ett bekvämlighetsurval samt ett

målinriktat urval.

Utgångspunkten vid intervjuerna var intervjuguiden (se Bilaga a). Det fanns även utrymme för följdfrågor under samtalets gång. Respondenterna fick dessutom möjlighet att ställa motfrågor, vilket ledde till att intervjun istället blev mer som ett samtal. Detta var passande för studien eftersom syftet var att undersöka målgruppens upplevelser. På grund av friheten och utrymmet som semistrukturerade intervjuer ger tillgång till, fick vi ta del av

respondenternas unika upplevelser. Data insamlades genom sju intervjuer genomförda med kvinnor som varit ensamkommande barn.

För att få tag på respondenter tog vi först och främst kontakt med olika förbund och

verksamheter som jobbar med ensamkommande barn. Vi använde oss av mejl och telefon för att nå ut till dessa förbund och verksamheter. Vi hade kontakt med fem olika organisationer för ensamkommande barn, varav två av dem var specifikt för ensamkommande flickor. Det var svårt att få tag på just målgruppen ensamkommande flickor eftersom EKF är en minoritet inom gruppen ensamkommande barn. De förbund och verksamheter som vi kontaktade hänvisade oss vidare till andra verksamheter. Efter att ha haft kontakt med diverse

verksamheter och förbund utan att lyckas få tag på ensamkommande flickor, bestämde vi oss för att vända oss till sociala medier för att hitta respondenter. Via Facebook förmedlade vi att det fanns ett behov av att intervjua kvinnor som varit ensamkommande barn i Sverige. Vi skrev bland annat inlägg i olika Facebookgrupper för ensamkommande barn och förmedlade syftet med studien. På det viset fick vi kontakt med fem respondenter. I samma veva fick vi tillgång till ytterligare fyra deltagare genom nätverkspersoner. Två av nio deltagare valde att avboka intervjuerna på grund av olika skäl. Innan varje intervju bestämdes tid och datum i förväg med respondenterna. En videolänk skickades tillsammans med missivbrevet i förväg till respondenterna. Eftersom intervjuerna genomfördes via ett videomöte kunde

respondenterna samt uppsatsförfattarna befinna sig på en valfri plats, för att genomföra intervjun utan att bli avbrutna. Anledningen till att intervjuerna genomfördes på distans var på grund av de rådande omständigheterna med COVID-19 men också utifrån

respondenternas egna önskemål.

Inför varje intervjutillfälle skickades ett missivbrev (se bilaga b) via mejl till samtliga respondenter. Där informerades de om uppsatsens syfte samt de etiska principerna.

Deltagarna blev tillfrågade vilket språk de pratar utöver svenska. Detta tillfrågades eftersom respondenterna hade vistats i Sverige olika lång tid. Intervjuerna tog cirka 55 minuter. Intervjuerna spelades in med diktafon för att öka säkerheten. Båda författarna deltog i intervjuerna. Författarna bestämde i förhand vem som skulle intervjua och vem som skulle observera, anteckna samt eventuellt ställa frågor vid behov. Därefter transkriberades inspelningarna. Alla sju intervjuerna skedde på svenska. Några av intervjuerna

kompletterades med några ord på arabiska. Detta eftersom en del respondenter önskade innan intervjuns start att få avbryta intervjuaren vid tillfällen de missuppfattade exempelvis några frågor eller ord. Vid några tillfällen var frågor översatta på arabiska enligt

respondenternas önskemål. Detta gjorde det lättare för respondenterna att förstå frågorna ordentligt, vilket i sin tur medförde att respondenterna kunde utveckla sina svar.

Intervjuguiden (se Bilaga a) var uppdelad i tre teman. Bryman (2011) beskriver att forskare som använder semistrukturerade intervjuer bör utgå från olika teman som berörs i

intervjuguiden. Det kan underlätta förutsättningarna för intervjun. Tematisering i

intervjuguiden underlättade förutsättningarna för ämnet, samtidigt som det medförde ett flyt i samtalet. Det hjälpte dessutom intervjuaren att inte styra samtalet, vilket gav

respondenterna möjlighet att tala fritt samtidigt som de höll sig inom forskningsområdet både innehållsmässigt samt tidsmässigt.

6.4 Databearbetning och analysmetod

Varje inspelad intervju transkriberades till text av författarna. Transkriberingen genomfördes ord för ord, dock valdes fniss och mumlande att inte skrivas ner i transkriberingen. I

transkriberingen blev respondenterna tilldelade bokstäverna A-G i den ordningen intervjuerna blev genomförda, för att behålla anonymiteten. På samma gång kunde

författarna hålla reda på vilken respondent som yttrade vad. Därefter skrevs transkriberingen ut på papper för att få en bättre överblick. Materialet kunde i sin tur sammanställas i

förekommande teman, utifrån de svar som tydligt kunde uppmärksammas. Bryman (2011) beskriver tematisk analys som ett tillvägagångssätt för forskaren att identifiera samt

analysera insamlade data. Sex teman kunde lyftas fram ur de genomförda intervjuerna. Dessa teman var: i väntan på asyl och beslut, väntetidens betydelse för psykiskt välbefinnande, variation av väntetidens betydelse för integrationsprocessen, genusaspektens betydelse i EKF upplevelser, EKF upplevelser av mottagande av myndigheter och omgivningen och EKF framtidsvision. Anledningen vi tematiserade utifrån dessa teman, var eftersom dessa teman var mest centrala i intervjuerna. Teman kopplades därmed till valda

teorier/perspektiv samt tidigare forskning som i sin tur låg till grund för hela arbetet.

6.5 Realitet och validitet

Bryman (2011) uppger att begreppet reliabilitet handlar om tillförlitlighet. Begreppet kan delas in i extern reliabilitet och intern reliabilitet. Extern reliabilitet handlar om huruvida studien går att genomföra om på nytt och om resultatet kan generaliseras till andra sociala miljöer och situationer (Bryman, 2011). Den externa reliabiliteten i denna studie är låg. Detta eftersom vi i vår studie har undersökt om EKF upplevelser och erfarenheter.

Enligt Bryman (2011) handlar validitet om resultatet som framkommer i en studie hänger ihop eller inte. Precis som reliabilitet, kan validitet också delas in i extern validitet och intern validitet. Bryman (2011) hävdar att intern validitet handlar om huruvida resultat i en studie går att generalisera till andra sammanhang. Utifrån det Bryman (2011) skriver om intern

validitet har denna studie låg intern validitet. Studien är inte representativ och går därför inte att generalisera, resultatet beskriver endast våra respondenters upplevelser. Intern validitet handlar enligt Bryman (2011) om det förekommer något samband mellan resultatet i denna studie och resultat i tidigare studier som gjorts inom samma ämne. Bryman (2011) uppger att extern validitet handlar om överförbarhet, det vill säga till vilken grad en studie går att sätta i andra kontexter.

6.6 Etiska ställningstagande

Forskningsetiska principer ligger till grund för studien. Enligt Bryman (2011) finns det fyra grundprinciper inom forskningsetiken; informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet uppfylls genom att

informera deltagarna att medverkande i studien är frivilligt samt att deltagarna när som helst kan avbryta deltagandet. Därmed informeras deltagaren om studiens syfte,

frågeställningarna samt av vilken anledning denne medverkar i studien. Samtyckeskravet handlar om att få deltagarnas tillstånd att medverka i studien. Konfidentialitetskravet

innebär att informera deltagarna om att deras medverkan i studien är anonym. Detta innebär att deltagarnas identitet inte röjs i studien. Nyttjandekravet handlar om att forskarna endast använder insamlat material i forskningssyfte.

Deltagarna i denna studie informerades om de forskningsetiska principerna genom att uppsatsförfattarna mejlade ut ett missivbrev (se Bilaga b). Brevet erhöll information om de fyra grundprinciperna inom forskningsetiken. Inför varje intervju informerades

respondenterna även muntligt om samtliga grundprinciper. Som tidigare nämnt var

respondenterna i studien över 18 år på grund av etiska skäl. Samtliga respondenter var inte längre i asylprocessen när de intervjuades, samtliga respondenter hade även fått

uppehållstillstånd, detta var något vi hade i åtanke när vi valde våra respondenter. Om våra respondenter fortfarande hade varit i asylprocessen, eller inte fått uppehållstillstånd hade de kanske varit mer sårbara, och tyckt att det är känsligt att dela med sig av sina upplevelser. Under transkriberingen hölls deltagarnas identitet anonym genom att kodas till bokstäver. Vid transkribering av data, valde författarna att presentera alla sju deltagare i bokstäverna A-G i den ordningen intervjuerna blev genomförda för att bevara anonymiteten. Inför varje intervjutillfälle frågade författarna varje respondent om vi hade deras samtycke att spela in intervjun. Insamlade data har endast använts i forskningssyfte.

7 RESULTAT OCH ANALYSREDOVISNING

I detta kapitel framställs resultatet utifrån respondenternas egna upplevelser och berättelser i de sju genomförda intervjuer. Resultatet kommer att presenteras utifrån sex temaområden som varit mest centrala i intervjuerna. Dessa sex teman är: i väntan på asyl och beslut, väntetidens betydelse för psykiskt välbefinnande, variation av väntetidens betydelse för integrationsprocessen, genusaspektens betydelse i EKF upplevelser, EKF upplevelser av mottagande av myndigheter och omgivningen samt EKF framtidsvision. Först redovisas resultatet och sedan analyseras resultatet i relation till teoretisk utgångspunkterna och tidigare forskning.

7.1 Resultat

7.1.1 I väntan på asyl och beslut

I resultatet framkommer det att alla respondenter påverkades negativt av väntetiden. Respondenternas väntetid skiljde sig dock åt. Medan några respondenter fick besked inom dagar eller månader, var andra asylsökande upp till två år. Samtliga respondenter beskriver att väntetiden var en tid av oro och osäkerhet, samt att väntetiden påverkade deras psykiska välbefinnande och integration i Sverige. I intervjuerna uppgav respondenterna att faktumet att de varit ensamkommande försvårade deras upplevelser, detta eftersom de för första gången var separerade från sina vårdnadshavare i ett främmande land. Känslan av ensamhet och behovet av att skapa nya relationer är något som var gemensamt i respondenternas upplevelser. Osäkerheten om deras framtid under väntetiden ledde till att respondenterna hamnade i ett osäkert tillstånd som de inte kunde påverka.

Många av respondenterna upplevde att vägen till Sverige var tuff, de uppger att de mötte på många motgångar under deras flykt. Samtidigt var de helt omedvetna om vad för typ av mottagande de skulle få i Sverige, och vilka förväntningar de skulle ha. Även fast vägen till Sverige var tuff för respondenterna, upplevde de att väntan på asyl och beslut var det svåraste i hela asylprocessen. Att få uppehållstillstånd och återförenas med familjen var en önskan som samtliga respondenter delade. Respondenterna berättar följande:

”Asså vägen var tuff men jag tycker att vänta på besked är det svåraste. Det påminner om okej va ska de bestämma. Asså de kommer få bestämma över mitt liv men under min flykt till Sverige då det var jag som bestämde själv. Men sen var det mer att, jag bara väntar på att vad de ska bestämma om mig.” (Respondent F)

”För det första så hade jag saknad, jag saknade min familj. Jag var själv. Det var första gången jag inte var med min familj då. Jag tänkte hela tiden på det. Sen tänkte jag också om jag inte får mitt uppehållstillstånd så kommer jag inte få träffa min familj kanske. Så kan inte de komma och vi kommer inte vara återförenade. Det påverkade mig negativt såklart. Man va hela tiden osäker, ska jag få mitt uppehållstillstånd eller ska jag inte få det. Vart ska jag? hur kommer framtiden se ut? Därför jag mådde dåligt. Det var jobbiga tider.” (Respondent G)

”Även fast det var två dagar kände jag stress och funderade om jag gjorde rätt beslut och om jag skulle tillbaka till familjen istället. Det var inte långt tid, jämfört med andra, men ändå.” (Respondent A)

Den yngsta respondenten var tolv år som nyanländ i Sverige. Hon uppgav att på grund av sin unga ålder förstod hon inte stabiliteten som ett uppehållstillstånd medförde. Vidare

berättade respondenten att eftersom hon var placerad i ett HVB-hem fanns det andra ensamkommande barn som var oroliga över sin situation, att ständigt bli påmind av andra i samma situation påverkade i sin tur respondentens syn på väntetiden.

”Asså i början förstod jag inte, jag var ju 12 år det är inte som att man förstår konsekvenserna ifall jag inte hade fått uppehållstillstånd och så vidare, men sen märkte jag att det var så mycket prat om det i omgivningen, och då blev jag påverkad.” (Respondent D)

Respondent F belyste en viktig aspekt, att hon kände sig maktlös under väntetiden då migrationsverket hade all makt att avgöra hennes framtid. Samtliga respondenter har mött på olika motgångar och varit exponerade för olika typer av svårigheter under deras flykt. Respondenterna benämnde bland annat att de fick sova ute i parker och stränder under flyktvägen, på grund av detta blev det särskilt väsentligt för dessa ensamkommande flickor att hitta stabilitet och känna säkerhet i Sverige.

7.1.2 Väntetidens betydelse för psykiskt välbefinnande

Samtliga respondenter uppgav, att deras psykiska välbefinnande påverkades på ett negativt sätt under väntetiden. Respondenterna berättade att de ständigt var oroliga och stressade över om de skulle få stanna i Sverige eller inte. Den ständiga oron och stress som

respondenterna upplevde ledde till negativa tankar. Några av respondenterna berättade att de tappade matlusten, vilket ledde till viktnedgång. De berättade även att de led av sömnbrist och blev rastlösa. Vissa av respondenterna berättade att de redan hade psykisk ohälsa på grund av motgångarna som de mötte på under deras flykt till Sverige. Respondenterna upplevde att deras psykiska hälsa påverkades på ett negativt sätt under väntetiden.

”Väntetiden påverkade mig väldigt negativt då jag ständigt var orolig över om jag skulle få stanna eller inte. Jag mådde redan dåligt över motgångarna som jag mötte på under min flykt till Sverige, det var tufft. När jag väl var i Sverige mådde jag redan dåligt psykiskt på grund av allt jag gått igenom för att ta mig till Sverige och sen den ständiga oron och stress jag hade varje dag över att jag kanske inte skulle få stanna och bli skickad tillbaka, då skulle allt jag gått igenom varit förgäves.” (Respondent B)

En del respondenter upplevde att de kände extrem stress då de inte längre hade sina vårdnadshavare att förlita sig på. Som nyanländ till ett nytt land, med en annan kultur och andra normer var respondenterna tvungna att klara sig på egen hand. Respondenterna uppgav att de hade god man samt kontaktpersoner som de fick väldigt mycket stöd av gällande ärenden och andra praktiska saker. Respondenterna blev dock tvungna att lära sig mycket på egen hand. En av respondenterna berättade att hon var gravid under sin flykt till

Sverige, när hon sedan födde sin dotter kände hon sig ensam och vilsen då hon inte hade någon där som kunde hjälpa henne. Respondenten berättade att hon saknade sin mamma väldigt mycket under den perioden:

”Jag var ung när jag födde min dotter. Jag saknade till exempel min mamma. Jag tänker om man är kvar i sitt hemland får man mycket hjälp av sin mamma, hon skulle kunna förklara hur jag ska göra med min dotter. Det blev jättesvårt på natten. När man sover barnet behöver mamma, och ibland sov jag längre och glömde. Men jag löste problem dag efter dag, jag la alarm varje fjärde timme för att kunna amma henne.” (Respondent C)

7.1.3 Variation av väntetidens betydelse för integrationsprocessen

Respondenternas upplevelser av hur väntetiden påverkade deras integration i det svenska samhället skiljer sig. Trots att samtliga respondenter upplevde att väntetiden var en osäker och oroande period, hanterade respondenterna det på olika sätt när det gäller deras

integration. Vissa av respondenterna upplevde att väntetiden inte hade haft någon påverkan på deras integration, medan andra nämnde att väntetiden hade haft en påverkan. Vissa av respondenterna nämnde att osäkerheten om att inte veta om de kommer att få stanna i Sverige påverkade deras framtidsplaner och skolgång. En respondent berättade följande:

”Skolan fungerade inte, jag prioriterade inte skolan för jag visste inte om jag skulle få stanna kvar och det gjorde så mycket tyckte jag, man tänkte inte på livet i Sverige förens man hade sitt uppehållstillstånd, jag visste inte hur det skulle gå till, det var faktiskt stressigt i slutet men inte i början.” (Respondent D)

Utifrån citatet ovan framkom det att respondentens skolgång och framtidsplaner påverkades då hon inte visste om hon skulle få stanna eller inte. Respondenten var inte motiverad att ta sina studier på allvar innan hon fick uppehållstillstånd. Det resulterade i att när hon väl fick uppehållstillstånd, insåg hon att hon var tvungen att ta sina studier på allvar och börja tänka på sin framtid i Sverige.

”Jag tänker var dum jag va. Varför hade jag inte planer från första början, när man väl fick uppehållstillstånd blev det så här ok vad ska jag göra med mitt liv nu?” (Respondent D) Andra respondenter hade andra upplevelser av hur väntetiden påverkade deras integration i det svenska samhället. Respondenterna nämnde att, trots stress, oro och osäkerhet om framtiden, hade de fortfarande hopp, och ville inte ge upp på sina drömmar. Många

respondenter var motiverade att klara av skolan, lära sig det svenska språket, trots att de inte hade uppehållstillstånd. En av respondenterna berättade:

”Jag var ganska positiv ändå även fast jag mådde dåligt. Jag kämpade och använde den tiden jag hade och om jag får uppehållstillstånd så kommer det att fortsätta bra tänkte jag. Det va inte på så sätt att det påverkade mig dåligt i skolan så att jag inte var motiverad.” (Respondent G)

Som tidigare nämnt finns det märkbara skillnader mellan respondenternas upplevelser av vilken påverkan deras väntetid har haft på deras integration. En av respondenterna uppgav att hon inte förstod hur lyckligt lottad hon var som hade fått möjligheten att skapa ett nytt liv i Sverige. Respondenten uppgav att hon inte brukade tänka på vilken möjlighet hon

egentligen hade fått att kunna ändra på sina omständigheter, utbilda sig och få arbete i framtiden.

”Jag började märka att i vår klass fanns det folk som brydde sig och folk som inte brydde sig, och jag minns en gång att vår lärare H, hon skrek på en elev och sa det finns folk som kommer ifrån olika länder som inte har tillgång till den här utbildningen och du bara leker. Och då vart det så är oj, vad händer här. Då förstod jag att jag verkligen måste plugga och jag måste veta vad jag vill i framtiden, för att jag har ju fått en möjlighet som många inte har fått egentligen, det var då det slog till mig.” (Respondent D)

En annan respondent berättade följande:

”Jag försökte att integrera mig genom att lära mig det svenska språket eftersom jag ville bygga upp ett nytt liv i Sverige och utbilda mig men samtidigt kunde jag ibland bli väldigt

omotiverad och hamna i negativa tankar eftersom jag inte visste om jag skulle få stanna eller inte, ibland kunde jag tänka, vad är, meningen med att lära sig svenska och försöka att integrera sig när jag inte ens vet om jag kommer att få stanna eller inte?” (Respondent B) Majoriteten av respondenterna tyckte att de hade fått mycket stöd och hjälp av deras god man. Respondenterna berättade att deras god man hjälpte dem med deras ärenden och andra praktiska saker. Två av respondenterna fick en extra bra kontakt med sin god man.

Respondenterna var tacksamma över faktumet att de fick en hjälpsam god man som de skapade en nära relation med. En av respondenterna nämnde också att hennes god man samt kontaktperson hjälpte henne att komma in i det svenska samhället. Respondenten tog upp följande:

”Jag hoppas att alla barn får ha en god man för det var jättebra, bland annat för att hon hjälpte mig med läxor och hjälpte mig att komma in i det svenska samhället genom att ta mig runt och så, vi var mycket ute i skogen och pratade om vårat liv, det gjorde att jag pratade mer svenska och förstår henne, det var jättebra faktiskt, och jag hoppas att alla barn har rätt till det för det är jättebra. Sen hade jag också en kontaktperson, det var jättebra också för hon gjorde så att vi gick ut i skogen, och gick på bio och varje gång vi såg en film så pratade vi mer om det efter och gick ut på restauranger, som barn och ensamkommande tjej vågar man inte gå ut, jag höll mig till min mormor och ville inte gå ut, hade en kompis som jag gick ut med. Så hon gjorde att jag vågade gå ut och prata, att bara forska lite mer.” (Respondent D)

En annan respondent berättade följande:

”Jag hade mycket kontakt med min god man som hjälpte mig med många praktiska saker, min god man och kontaktperson var väldigt betydelsefulla kontakter för mig, vi gjorde olika aktiviteter som gjorde att jag vågade gå ut mer i det svenska samhället och de pratade svenska med mig hela tiden vilket gjorde att jag lärde mig språket bättre.” (Respondent B)