• No results found

STÖD ANPASSAT EFTER BEHOV : En kvalitativ studie om stöd till kvinnor utsatta för våld i nära relationer

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "STÖD ANPASSAT EFTER BEHOV : En kvalitativ studie om stöd till kvinnor utsatta för våld i nära relationer"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

STÖD ANPASSAT EFTER

BEHOV

En kvalitativ studie om stöd till kvinnor utsatta för våld i nära relationer

PIA STEIJ

REVA YOUSIF

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt

arbete

Kurskod: SAA056

Handledare: Mehrdad Darvishpour Seminariedatum: 20-06-04

(2)

FÖRORD

Den här studien om stödet till kvinnor utsatta för våld i nära relationer har varit både en förmån men också en utmaning att genomföra. Vi vill tacka alla socialarbetare som ställt upp på intervjuer och delat med sig av sin värdefulla kunskap. Ni offrade av eran tid och utan er hade inte denna studie blivit av. Vi har lärt oss för livet och uppskattar verkligen ert

deltagande! Vi vill även tacka alla som på olika sätt kommenterat och gett oss inputs på arbetet under processens gång. Utan er hade arbetet inte blivit lika bra. Vi vill också tacka våra familjer och vänner som haft förståelse för att vårt fokus under en period legat på genomförandet av denna studie. Vi hoppas att kunna kompensera er framöver. Slutligen vill vi även tacka varandra för ett lyckat samarbete där vi både kompletterat varandra och lärt oss att utgå från varandras perspektiv under processens gång.

(3)

STÖD ANPASSAT EFTER BEHOV Författare: Pia Steij, Reva Yousif

Mälardalens högskola Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020

SAMMANFATTNING

Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer är en utsatt grupp som börjar bli allt mer prioriterad inom socialtjänsten i Sverige. Dock varierar stödet som erbjuds från kommun till kommun av olika anledningar. Denna studie belyser likheter och skillnader i socialarbetarnas arbetssätt med våldsutsatta kvinnor i en mindre och en större kommun samt vad

skillnaderna kan bero på. Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex socialarbetare som arbetar nära våldsutsatta kvinnor. Tre av socialarbetarna arbetar i en större kommun och de tre andra arbetar i en mindre kommun. Socialarbetarnas

arbetssätt jämfördes sedan med varandra för att se vilka möjligheter och begränsningar samt likheter och skillnader det finns mellan de olika kommunerna. De teoretiska perspektiv som används är gatubyråkrati och humanism. Även maktrelationen mellan socialarbetare och klienter har diskuterats. Resultatet visar att de våldsutsatta kvinnorna erbjuds samma sorts stöd oavsett kommunens storlek. Resultatet visar även att det finns fler likheter än skillnader mellan informanternas arbetssätt trots att de arbetar inom en större och en mindre kommun. En slutsats är att skillnaderna i arbetssätten inte beror på kommunernas storlek utan mer på socialarbetarens användande av sitt handlingsutrymme.

(4)

SUPPORT BASED ON NEEDS Authors: Pia Steij, Reva Yousif

Mälardalen University School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program

Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020

ABSTRACT

Women who are subjected to violence in close relationships are a vulnerable group that are becoming increasingly prioritized within the social services in Sweden. However, the support offered to this group varies between different municipalities. This study highlights

similarities and differences between social workers' working methods in a smaller and larger municipality when working with who are exposed to violence in close relationships. The study is qualitative and is based on semi-structured interviews with six social workers that work with women who are subjected to violence in close relationships. Three of the social workers are employees in a larger municipality, while the remaining three work in a smaller municipality.

The social workers' way of working was compared to see what opportunities and limitations as well as similarities and differences exist between municipalities with different working conditions. The theoretical perspectives used in this study are street bureaucracy and humanism. The power relationship between social workers and clients has also been

discussed. The result shows that there are more similarities than differences between social worker´s procedure, even if they work in municipalities with different conditions. One conclusion is that the differences in working methods do not depend on the size of the municipalitiy, but more on how social workers use their room for action.

Keywords: Intimate partner violence, social worker, support, violence, municipalities,

(5)

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...8

1.1 Bakgrund ... 8

1.1.1 Normalisering och uppbrott ... 8

1.1.2 Socialnämndens ansvar ... 9

1.2 Problemformulering ... 9

1.3 Syfte och frågeställningar ...10

1.4 Centrala begrepp ...10

2 TIDIGARE FORSKNING ... 10

2.1 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor ...11

2.1.1 Samtalsstöd ...11 2.1.2 Skyddat boende ...12 2.1.3 Ekonomiskt bistånd ...12 2.1.4 Samtalsgrupper...12 2.1.5 Utökat stöd ...12 2.2 Kvinnans delaktighet ...13 2.3 Samarbete ...14 2.4 Olika arbetssätt ...14

2.4.1 Skillnader mellan kommuner ...14

2.4.2 Skillnader mellan socialarbetare ...15

2.5 Socialarbetarens handlingsutrymme...15

2.6 Brister i arbetet ...15

2.7 Summering och reflektion ...16

3 TEORETISKT RAMVERK ... 16

3.1 Gatubyråkati ...16

3.1.1 Gatubyråkratens handlingsutrymme ...17

3.1.2 Makt kopplat till gatubyråkratin ...18

3.2 Humanistisk psykologi ...19

(6)

4.1 Val av metod...20

4.2 Urval ...20

4.3 Datainsamling och genomförande ...21

4.4 Databearbetning och analysmetod ...21

4.5 Forskningsetiska överväganden ...22

5 RESULTAT ... 23

5.1 Likheter mellan kommunerna ...23

5.1.1 Stöd som erbjuds ...23

5.1.2 Kvinnans delaktighet ...23

5.1.3 Samarbete ...25

5.1.4 Arbetssätt ...26

5.2 Skillnader mellan kommunerna ...26

5.2.1 Socialarbetarnas handlingsutrymme ...26

5.2.2 Brister i arbetet ...27

6 ANALYS ... 27

6.1 Likheter mellan kommunerna ...27

6.1.1 Stöd som erbjuds ...27

6.1.2 Kvinnans delaktighet ...28

6.1.3 Samarbete ...29

6.1.4 Arbetssätt ...29

6.2 SKILLNADER MELLAN KOMMUNERNA ...30

6.2.1 Socialarbetarnas handlingsutrymme ...30 6.2.2 Brister i arbetet ...30 7 DISKUSSION ... 31 7.1 Resultatdiskussion ...31 7.1.1 Förslag på förbättring ...33 7.2 Metoddiskussion ...34 7.3 Etikdiskussion ...35 7.4 Slutsats ...36

(7)

BILAGA A - MISSIVBREV BILAGA B - INTERVJUGUIDE

(8)

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Kvinnovåldet är omfattande och oberoende av kvinnans sociala status, etnicitet eller religion (Hoppstadius, 2020; Weinehall & Jonsson, 2009). Vissa grupper av kvinnor lyfts fram som särskilt utsatta varmed socialarbetare behöver kunskap kring vilka dessa grupper är. De särskilt utsatta grupperna är äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik samt kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen, 2016).

Kvinnor utsatta för våld i nära relationer lider ofta av allvarlig fysisk och psykisk ohälsa varmed Världshälsoorganisationen (WHO) har klassat mäns våld mot kvinnor som en folkhälsofråga. Våldsutsatta kvinnor kan få fysiska symtom i form av huvudvärk, mag- och tarmbesvär, smärtor i nacke och axlar samt yrsel. Den psykiska ohälsan hos kvinnor utsatta för våld kan visa sig i form av depression, självskadebeteende och riskbruk av alkohol. Den våldsutsatta kvinnan kan även drabbas av olika sociala och ekonomiska problem. De sociala problemen kan handla om att den våldsutsatta kvinnan får svårt med tillit både till sig själv och andra samtidigt som kvinnan blir isolerad och får akuta bostadsproblem. De ekonomiska problemen innebär att den våldsutsatta kvinnan får dyrare levnadsförhållanden samtidigt som hon kan ha hamnat i skuld på grund av våldsutövaren (Socialstyrelsen, 2016).

Våldets orsaker handlar om samverkan mellan strukturella och individuella faktorer. De strukturella faktorerna kan exempelvis avse jämställdhet enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2009). Ett strukturellt jämställdhetsperspektiv präglar i Sverige både lagar och

riktlinjer (Hoppstadius, 2020). Området har även lyfts fram i både debatter och lagstiftning (Ekström, 2016a). De Individuella faktorerna till våldets orsaker kan handla om konflikter och maktordningar i familjen, individens personlighet samt eventuell missbruksproblematik (Brå, 2009). Kvinnor som lever isolerade eller befinner sig i socioekonomisk utsatthet med låg utbildning och svag ekonomi är en särskilt sårbar grupp (Socialstyrelsen, 2013). För att kunna fånga upp kvinnor i riskzon behövs kunskap om hur olika riskfaktorer kan identifieras för att på sätt kunna möta de våldsutsatta kvinnornas behov av stöd (Brå, 2009).

1.1.1 Normalisering och uppbrott

Normaliseringsprocessen är en psykiskt nedbrytande process där våldet normaliseras och den våldsutsatta kvinnans livsutrymme och handlingsfrihet begränsas gradvis. Den våldsutsatta kvinnan anpassar sig till våldet vilket leder till isolering och ökar kvinnans beroende av våldsutövaren som i sin tur får mer makt (Samverkan mot våld, 2015). I normaliseringsprocessen sker det en växling mellan perioder med och utan våld. I perioder utan våld kan våldsutövaren visa ånger och intyga att denne ska sluta med våldet. Gränserna för vad som accepteras förflyttas och våldet förminskas samtidigt som positiva händelser förstoras (Socialstyrelsen, 2016).

(9)

Den process som den våldsutsatta kvinnan genomgår vid uppbrott från våldsutövaren kallas för uppbrottsprocess. Uppbrottsprocessen kan beskrivas i tre faser. Den första fasen handlar om en vändpunkt och kan ibland infalla samtidigt med att kvinnan lämnar mannen. Den andra fasen avser den våldsutsatta kvinnans frigörelse från känslomässiga band till våldsutövaren. I den tredje fasen blir den våldsutsatta kvinnan medveten om sin

våldsutsatthet (Socialstyrelsen, 2016). Samverkan mot våld (2015) beskriver vändpunkten i den första fasen med att den våldsutsatta kvinnan har gett upp eller nått botten. Känslan av att ha gett upp eller nått botten kan grunda sig i att den våldsutsatta kvinnan är rädd för att bli dödad eller att hennes barn eller husdjur har skadats eller riskerar att skadas. Frihet i den andra fasen handlar om att den våldsutsatta kvinnans känslor av kärlek, hat och medlidande till våldsutövaren upphör. Känslor som skuld och rädsla kan dock kvarstå i den andra fasen. I den tredje fasen inser den våldsutsatta kvinnan att hon varit misshandlad i relationen med våldsutövaren. För att den våldsutsatta kvinnan ska erbjudas passande stöd kan det vara viktigt att notera och beakta vilken fas i uppbrottsprocessen den våldsutsatta kvinnan befinner sig (Socialstyrelsen, 2016).

1.1.2 Socialnämndens ansvar

Kvinnor utsatta för våld i nära relationer söker sig i allt större utsträckning till socialtjänsten vars uppgift är att erbjuda det stöd som den våldsutsatta kvinnan behöver för att förändra sin situation (Weinehall & Jonsson, 2009). Socialnämnden ska enligt 11 § i 5 kap. av

Socialtjänstlagen (2012:776) särskilt beakta kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp. Av 1 § i 2 kap. av Socialtjänstlagen (2018:347) framgår det att det är kommunen som har det yttersta ansvaret för socialtjänsten och skyldighet att se till att varje enskild person får det stöd som denne är i behov av. Regeringens utredning om

socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor drar slutsatsen att den nuvarande lydelsen i 11 § i 5 kap. av Socialtjänstlagen inte betonar kommunernas ansvar för de våldsutsatta kvinnorna på ett tillräckligt sätt och att paragrafen bör ändras för att belysa att kommunernas ansvar inte är någonting frivilligt (2006:38).

En vanlig insats som socialtjänsten erbjuder våldsutsatta kvinnor är ekonomiskt bistånd vilket i akuta tillstånd kan krocka med socialtjänstens bristande flexibilitet då det styrs av en budget. Andra insatser som finns att tillgå är skyddat boende, där en utmaning är att det är brist på jourlägenheter i många kommuner. Jourlägenheterna är även dåligt anpassade efter kvinnornas behov, exempelvis behöver traumatiserade kvinnor ibland jourlägenhet med personal, vilket sällan finns att tillgå. Alla kommuner bör kunna erbjuda våldsutsatta kvinnor tillfälligt boende oavsett ålder, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning, missbruk eller beroende. Boendet ska även vara lämpligt för medföljande barn, oavsett ålder och kön enligt regeringens proposition (2006:38).

1.2 Problemformulering

Kvinnovåldet drabbar en stor andel kvinnor i Sverige och trots lagstiftning som fastslår att våldsutsatta kvinnor har rätt till stöd upplever många av kvinnorna att de inte får tillräckligt med stöd. Brå ( 2009) menar att 40 procent av de våldsutsatta kvinnorna saknar stöd som uppfyller deras behov. Enligt Hoppstadius (2020) är synen på våldet avgörande för vilket stöd som erbjuds och påverkar arbetet med de våldsutsatta kvinnorna. Kvinnor utsatta för

(10)

våld ses ofta som en homogen grupp med behov av samma sorts stöd men för att kunna erbjuda passande stöd behöver den våldsutsatta kvinnans personliga omständigheter beaktas. Socialstyrelsen (2016) menar att det är viktigt att socialnämnden fastställer vilken verksamhet det är som ansvarar för den våldsutsatta kvinnan så att hon inte faller mellan stolarna och riskerar att gå miste om det stöd hon behöver.

Det sociala arbetet styrs av lagstiftning, myndigheters föreskrifter och allmänna råd

(Socialstyrelsen, 2016). Trots att socialtjänsten i olika kommuner har samma lagstiftning kan det ändå skilja sig i praktiken beroende på vilken kommun den våldsutsatta kvinnan befinner sig i (Ekström, 2016a). I 3a § 2st i 3 kap. av Socialtjänstlagen (2016:147) anges att den som arbetar med handläggning av ärenden avseende enskilda bör ha både kunskap och erfarenhet för uppgiften. Hydén, Överlien, Ericson, Wiman och Grönberg Eskel (2016) menar att det kan finnas kunskapsluckor i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer.

Kunskapsluckorna behöver fyllas för att arbetet ska förbättras och passande stöd ska erbjudas. Även tidigare forskning visar att arbetet med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer varierar beroende på socialarbetarens och kommunens tolkning av lagstiftningen (Ekström, 2016a).

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur socialarbetare inom en större och en mindre kommun arbetar med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer samt vilket stöd som erbjuds och om stödet skiljer sig mellan de olika kommunerna.

 Vad finns det för möjligheter och begränsningar för socialarbetarna inom de två valda kommunerna i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna?

 Vilka likheter och skillnader finns det i socialarbetarnas arbetssätt i de olika kommunerna utifrån informanternas svar?

1.4 Centrala begrepp

Våld - ”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill”. (Isdal, 2001

).

2 TIDIGARE FORSKNING

Under tidigare forskning behandlas nio artiklar under olika teman som framkommit under studiens gång. Samtliga artiklar handlar om arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Materialet i artiklarna har samlats in både genom kvalitativa intervjuer samt kombinerade metoder i form av exempelvis enkäter, intervjuer och deltagande observationer. Fyra av artiklarna tar upp ämnet ur kvinnornas synvinkel. Första artikeln heter Det

(11)

besvärliga våldet: Socialtjänstens stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och den andra heter The use of ‘empowerment’ among organisations supporting victims of domestic violence in Sweden. Den tredje artikeln heter Våldsutsattas upplevelser av

kontakten med myndigheter - En intervjustudie med vuxna personer utsatta för våld i nära relationer i Västernorrland och den fjärde Women under protection - in hiding from violent men. Två artiklar utgår från socialarbetarnas arbetssätt och heter Carriers of the

Troublesome Violence: The Social Services’ Support for Female Victims of Domestic Violence och Gränsytor under förhandling : om socialtjänstens ansvar för stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. En av artiklarna, Two sides of the coin – Domestic violence

survivors’ expectations of financial support and social workers’ expectations of survivors within the social assistance system, lyfter både socialarbetares och de våldsutsatta

kvinnornas perspektiv. En av artiklarna har mer fokus på samarbete och har titeln Mellan systerskap och behandling omförhandlingar inom ett förändrat stödfält för våldsutsatta kvinnor. Den sista artikeln heter Economic Empowerment of Impoverished IPV Survivors: A Review of Best Practice Literature and Implications for Policy och handlar om hur USA hanterar arbetet med våldsutsatta kvinnor.

2.1

Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor

Stöd som erbjuds våldsutsatta kvinnor finns på tre nivåer. Den första nivån handlar om grundläggande stöd i form av skyddat boende, ekonomiskt bistånd och samtalsstöd. Den andra nivån av stöd avser ett utökat stöd i form av mer kvalificerat samtalsstöd, praktisk hjälp samt risk- och farlighetsbedömningar. Kvalificerat samtalsstöd innebär tillgång till terapeuter och kuratorer (Ekström, 2018). Det finns enligt Ekström större variation i olika kommuner avseende stöd i den andra nivån jämfört med den första nivån. Den tredje nivån innebär att socialarbetaren hjälper till med att ordna ny bostad, stöttar i rättsprocesser, identifierar de våldsutsatta kvinnorna och arbetar förebyggande. Det finns ett stort behov av praktiskt stöd hos de våldsutsatta kvinnorna. Det praktiska stödet kan handla om hjälp med att fylla i blanketter och samordning av den våldsutsatta kvinnans kontakter (Ekström). Helmersson (2017) menar att samtalsstöd och behandling är begränsat och inte uppfyller de våldsutsatta kvinnornas behov. Enligt Weinehall och Jonsson (2009) oroar sig de

våldsutsatta kvinnorna för att stödet inte ska vara tillräckligt och att de inte ska få rätt skydd (Weinehall & Jonsson, 2009). Ekström (2018) belyser socialarbetares syn på det stöd som de våldsutsatta kvinnorna erbjuds. Socialarbetarna menar att det finns få begränsningar i stödet till kvinnor utsatta för våld (Ekström).

2.1.1

Samtalsstöd

Samtalsstöd hör till den första nivån av stöd och tillhör det grundläggande stöd som erbjuds våldsutsatta kvinnor. Samtalsstöd kan innebära att icke svensktalande kvinnor prioriteras bort då de inte passar in i den modellen (Ekström, 2018). Helmersson (2017) visar i sin studie att samtalsstöd kan vara problematiskt för icke svensktalande kvinnor då samtalet måste ske via tolk och behandlarna menar att samtal via tolk inte fungerar (Helmersson). Socialarbetarna menar att det tenderar att finnas ett stort fokus på behandlande samtal vilket kan begränsa det praktiska stöd som de våldsutsatta kvinnorna behöver (Ekström, 2018).

(12)

2.1.2

Skyddat boende

Skyddat boende hör till det grundläggande stöd som våldsutsatta kvinnor erbjuds (Ekström, 2018). Vissa våldsutsatta kvinnor upplever dock att de inte får individuell behandling och att deras behov av skyddsplacering ifrågasätts. De våldsutsatta kvinnorna menar enligt studien att behovet av skyddsplacering ifrågasätts då det är kostsamt med skyddat boende och att kommunen inte anser sig kunna stå för den kostnaden (Ulmestig, 2020). Helmersson (2017) menar att det saknas lämpliga boenden för våldsutsatta kvinnor med funktionsvariation och missbruk (Helmersson).

2.1.3

Ekonomiskt bistånd

Enligt Ulmestig (2020) anser de våldsutsatta kvinnorna att det är viktigt med ekonomiskt bistånd för att de inte ska vara ekonomiskt beroende av våldsutövaren. De våldsutsatta kvinnorna menar att deras behov blir tillgodosedda även om de inte alltid får stödet de egentligen önskar. Ulmestig menar att det ekonomiska stödet är mer generöst för de

våldsutsatta kvinnorna än för andra klienter. Generositeten visar sig bland annat genom att det inte finns begränsningar för hur hög hyran får vara för de våldsutsatta kvinnorna (Ulmestig).

Enligt Hahn och Postmus (2014) är de flesta våldsutsatta kvinnor i USA beroende av

ekonomiskt bistånd. Vissa våldsutsatta kvinnor i USA erbjuds utbildning i ekonomi för att de ska kunna bli självförsörjande och inte ska vara beroende av våldsutövaren.

Ekonomiutbildningar för våldsutsatta kvinnor leder till att kvinnan lär sig att identifiera ekonomiskt missbruk, att sätta upp ekonomiska mål och skapa en budget. Utbildningarna har även lett till att de våldsutsatta kvinnorna börjat betala av sin skuld och startat

pensionssparande. Studien visar att de våldsutsatta kvinnorna i USA kände sig mer bemyndigade när de lärt sig att hantera sin ekonomi (Hahn & Postmus).

2.1.4

Samtalsgrupper

Brännström och Jarnkvist (2016) menar att kvinnor utsatta för våld i nära relationer har behov av samtalsgrupper för att de inte ska vara isolerade och känna sig ensamma.

Helmersson (2017) visar att samtalsgrupper med andra våldsutsatta kvinnor kan förutom att minska kvinnornas isolering även bidra till att minska känslan av skam och skuld hos de våldsutsatta kvinnorna. Helmersson och Jönson (2015) visar att de våldsutsatta kvinnorna uppskattar samtalsgrupper med andra kvinnor i samma situation då de våldsutsatta kvinnorna kan vara till stöd för varandra (Helmersson & Jönson). Weinehall och Jonsson (2009) menar att våldsutsatta kvinnor uppskattar gruppaktiviteter med andra våldsutsatta kvinnor. Gruppaktiviteter med andra kvinnor utsatta för våld minskar kvinnornas rädsla för att deras identitet ska avslöjas (Weinehall & Jonsson).

2.1.5

Utökat stöd

Tidigare forskning visar att det grundläggande stödet är begränsat och att de våldsutsatta kvinnorna har behov av ett utökat stöd. Helmersson (2017) menar att grundläggande insatser i form av samtalsstöd och erbjudande om bostad är begränsat och oftast inte uppfyller

(13)

våldsutsatta kvinnorna egentligen har och som de i många fall inte får tillräcklig hjälp med. De våldsutsatta kvinnorna önskar mer stöd från sjukvården och information om hur rättsliga processer fungerar. Invandrade kvinnor som utsätts för våld i nära relationer behöver

dessutom få information om regelverket i Sverige och vilket stöd som erbjuds (Brännström & Jarnkvist). Förutom omfattande behov av medicinsk vård behöver de våldsutsatta kvinnorna praktisk hjälp med både sjukvårdskontakter, med att söka nya bostäder och avlastning med barnen (Weinehall & Jonsson, 2009). Det behövs även bättre riskbedömningar för att de våldsutsatta kvinnorna ska känna sig trygga. De våldsutsatta kvinnorna efterfrågar även mer information från polisen då de vill veta vad som händer i deras ärenden (Weinehall &

Jonsson). Den största bristen i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna är enligt socialarbetare avsaknaden av bostäder. Socialarbetarna menar att de endast kan skriva intyg för social förtur eller att visa kvinnorna hur man söker bostad i andrahand (Ekström, 2018). Hahn och Postmus (2014) menar att det finns ett samband mellan våld och ekonomi. Sambandet mellan våld och ekonomi innebär att den våldsutsatta kvinnan behöver utbildning som kan leda till jobb så att kvinnan kan bli självförsörjande och inte behöver vara beroende av våldsutövaren.

2.2

Kvinnans delaktighet

Helmersson och Jönson (2015) menar att det är av stor vikt att socialarbetaren inte tar över i arbetet med den våldsutsatta kvinnan så att hon kan bli självständig och fatta egna beslut. Kvinnor utsatta för våld ska ses som proffs på sina egna liv då den våldsutsatta kvinnan är den som vet mest om sin situation. Socialarbetaren ska däremot vara stöttande och arbeta för den våldsutsatta kvinnan i bakgrunden (Helmersson & Jönson). Det är enligt Helmersson och Jönson viktigt att de våldsutsatta kvinnorna får berätta om sin situation då den typen av stöd hjälper kvinnorna att frigöra sig. De våldsutsatta kvinnorna behöver bli trodda på när de delar med sig av sina berättelser. Ibland kan kvinnan få framföra sin tolkning av händelsen samtidigt som det finns en uppfattning om att kvinnan behöver förändras, ta ansvar och ändra negativa beteenden hos sig själv. Som en personal på en kvinnojour uttryckte det: ”Att jag som personal inte tar över, utan peppar kvinnan att klara saker själv. Få henne att växa. Ta tillbaka självkänslan och självförtroendet” (Helmersson, 2017). Även om kvinnor utsatta för våld känner till sin situation bäst kan de gynnas av att ha en kontaktperson som hjälper till i kontakten med olika myndigheter (Weinehall & Jonsson, 2009). Hahn och Postmus (2014) menar att det finns åtta metoder som kan hjälpa de våldsutsatta kvinnorna att berätta om sin situation och att det är relationen mellan socialarbetaren och den våldsutsatta

kvinnan som avgör hur mycket kvinnan berättar om våldet. Bland de åtta metoderna handlar den första och andra om att socialarbetaren ska lyssna och vara empatisk samt att

socialarbetaren försäkrar kvinnan om att informationen kvinnan lämnar behandlas konfidentiellt. Den tredje och fjärde metoden som hjälper den våldsutsatta kvinnan att berätta om sin situation är att kvinnan blir införstådd med på vilket sätt det gynnar henne att berätta om våldet samt att socialarbetaren vågar ställa direkta frågor. Den femte, sjätte och sjunde metoden innebär att socialarbetaren definierar våldet för den våldsutsatta kvinnan, ställer öppna frågor men undviker stigmatiserande frågor. Den åttonde metoden innebär att den våldsutsatta kvinnan får flera möjligheter under en längre tid att berätta om våldet (Hahn och Postmus).

(14)

Våldsutsatta kvinnor önskar ibland enligt Ulmestig (2020) kvinnliga handläggare på socialförvaltningen då de tycker att det kan vara problemfyllt att ha en manlig kontakt eftersom de våldsutsatta kvinnorna har dåliga erfarenheter av män.

2.3

Samarbete

Ekström (2016a) menar att sekretesslagen kan vara en av anledningarna till begränsningar i samarbetet med andra myndigheter. Sekretessen kan hindra aktörer mellan olika

myndigheter att diskutera ärenden mellan varandra. Att samarbetet är begränsat mellan olika myndigheter bekräftas av Brännström och Jarnkvist (2016) som även menar att det kan brista i samarbetet inom myndigheterna. Samarbetssvårigheter och bristen av samsyn inom myndigheter kan innebära att ett fungerande stöd till den våldsutsatta kvinnan uteblir vid byte till annan enhet eller ny handläggare. I de kommuner där samarbetet mellan

myndigheter fungerar upplever kvinnorna att de får snabbare hjälp (Brännström & Jarnkvist).

2.4

Olika arbetssätt

2.4.1

Skillnader mellan kommuner

Socialtjänstens stöd är reglerad i lagstiftningen men det saknas exakta riktlinjer. Det finns stor variation i hur lagstiftningen tolkas av olika socialarbetare och kommuner (Ulmestig, 2020; Ekström, 2018). Ekström (2016a) menar att socialtjänstens arbete med kvinnor utsatta för våld i nära relationer skiljer sig mellan kommunerna och att stödet som erbjuds varierar starkt. Hur socialtjänsten väljer att organisera det lagstadgade stödet och annat stöd, är upp till varje kommun. Förutom skillnader i det stöd som erbjuds våldsutsatta kvinnor finns det skillnader både i hur utredningar görs samt vilka insatser som erbjuds de

våldsutsatta kvinnorna. Skillnader i arbetet kan enligt Ekström bero på hur olika kommuner och socialarbetare tolkar lagar och riktlinjer. Helmersson (2017) menar att arbetet med de våldsutsatta kvinnorna kan skilja sig mellan olika kommuner. Vissa kommuner hänvisar exempelvis de våldsutsatta kvinnorna endast till kvinnojourer medan andra även erbjuder samtalsstöd (Helmersson). Att stödet påverkas av vilken kommun den våldsutsatta kvinnan bor i innebär att kvinnor med samma problematik i många fall inte får samma sorts hjälp då de bor i olika kommuner (Brännström & Jarnkvist, 2016). Det finns även skillnader inom olika enheter inom samma kommun. Vissa enheter kräver att de våldsutsatta kvinnorna lämnar våldsutövaren för att erbjudas hjälp (Helmersson, 2017; Ekström, 2018). De

våldsutsatta kvinnorna behöver enligt vissa kommuner höra till rätt kategori av våldsutsatta kvinnor för att erbjudas stöd. Den rätta kategorin av våldsutsatta kvinnor avser de kvinnor som polisanmäler våldsutövaren och som visar att de gör vad de kan för att förändra sin situation. Socialarbetare kan enligt tidigare forskning tvivla på om kvinnan verkligen vill lämna mannen eller om hon bara är ute efter extra pengar. Speciellt om det är den fjärde gången på ett år som hon kommer och ber om stöd (Ulmestig, 2020).

(15)

2.4.2

Skillnader mellan socialarbetare

Ulmestig (2020) menar att det kan finnas skillnader mellan socialarbetares tolkningar inom samma kommun. De våldsutsatta kvinnorna i Ulmestigs studie menar att arbetssättet och hur stödet utformas skiljer sig mellan socialarbetare inom samma kommun (Ulmestig). Ekström (2018) menar också att det stöd som erbjuds våldsutsatta kvinnor varierar beroende på vilken handläggare den våldsutsatta kvinnan möter (Ekström).

2.5

Socialarbetarens handlingsutrymme

Ekström (2016b) menar att socialarbetarna har ett stort handlingsutrymme i arbetet med våldsutsatta kvinnor även om socialarbetarna i många fall är beroende av olika faktorer i arbetet. Vissa socialarbetare kan villkora stöd som erbjuds våldsutsatta kvinnor. När

socialarbetare ställer olika krav på de våldsutsatta kvinnorna kan det leda till skillnader i stöd som de våldsutsatta kvinnorna erbjuds (Ekström). Ekström (2016a) menar att

socialarbetarnas handlingsutrymme är begränsat. Vissa socialarbetare menar att de har kollegor som är osäkra i beslut som ska fattas vilket leder till att de inte använder sitt handlingsutrymme utan vänder sig istället till andra för rådgivning (Ulmestig, 2020). Vissa våldsutsatta kvinnor menar att en del socialarbetare inom ekonomiskt bistånd inte använder sitt handlingsutrymme för att bevilja den våldsutsatta kvinnan en högre hyra än vad som normalt är berättigat. Socialarbetare kan istället hänvisa den våldsutsatta kvinnan till att lösa situationen själv och hitta billigare bostad på egen hand (Ulmestig). Hahn och Postmus (2014) menar att de våldsutsatta kvinnorna är missnöjda med hur socialarbetare bemöter dem. De våldsutsatta kvinnorna menar att vissa socialarbetare saknar både kunskap och empati (Hahn & Postmus). Vissa socialarbetare är enligt Ekström (2018) mer flexibla i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna än andra socialarbetare.

2.6 Brister i arbetet

Det finns brister i socialarbetarnas kunskap i arbetet med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Tidigare forskning menar att socialarbetare känner sig osäkra i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna(Ekström, 2016a; Helmersson & Jönson, 2015; Brännström &

Jarnkvist, 2016). Ekström (2016b) menar att det finns brist på tydliga riktlinjer och lämpliga resurser vilket leder till att socialarbetarna blir osäkra. Ulmestig (2020) menar att det kan saknas tydliga riktlinjer i arbetet med kvinnor utsatta för våld även fast stödet för de

våldsutsatta kvinnorna är lagstiftat. Ekström (2016a) menar att kvinnor utsatta för våld är en prioriterad grupp men att arbetet med dessa kvinnor behöver utvecklas. Hahn och Postmus (2014) menar att det finns behov av förändringar på olika nivåer. Socialarbetare behöver mer utbildning men det är inte tillräckligt utan organisationerna måste prioritera arbetet med de våldsutsatta kvinnorna för att det ska kunna ske en förändring.

(16)

2.7 Summering och reflektion

Tidigare forskning visar att det finns både möjligheter och begränsningar i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna. Arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer håller på att utvecklas och förbättras genom olika enheter som är specialiserade i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Flera av artiklarna visar att det stöd som erbjuds kvinnor utsatta för våld är

bristfälligt både enligt socialarbetare och de våldsutsatta kvinnorna. Det finns behov av bättre säkerhetsplanering och praktisk hjälp i kontakten med andra myndigheter. Det finns även behov av mer grundläggande stöd som exempelvis samtalsstöd. Samtalsstöd kan dock vara problematiskt för icke svensktalande kvinnor där samtalet måste ske via tolk. Att kunna jämföra de våldsutsatta kvinnornas behov med det stöd som erbjuds kan ge en viss

uppfattning om socialarbetarnas möjligheter och begränsningar i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Flera artiklar belyser brister i socialarbetarnas kunskap i arbetet med de

våldsutsatta kvinnorna och menar att vissa socialarbetare är osäkra på hur stödet ska

utformas. Avseende socialarbetarnas handlingsutrymme skiljer sig åsikterna till en viss del åt då vissa socialarbetare menar sig ha ett stort handlingsutrymme medan andra menar att de är begränsade. De flesta av artiklarna tar till viss del upp vikten av fungerande samarbete med andra aktörer samt hur sekretess och bristen på samsyn försvårar arbetet med de våldsutsatta kvinnorna. Det finns både likheter och skillnader i socialarbetarnas arbetssätt med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer inom olika kommuner. Vissa artiklar menar att arbetet med kvinnor utsatta för våld kan variera beroende på den ansvariga socialarbetaren samt vilken kommun kvinnan är bosatt i. Artiklarna utifrån de våldsutsatta kvinnornas perspektiv tillför kvinnornas åsikter om vilka behov som förekommer samt vilket stöd som efterfrågas. Socialtjänstens stöd är reglerad i lagstiftningen men det saknas exakta riktlinjer för hur arbetet ska utföras varmed det finns stor variation i hur lagstiftningen tolkas av olika socialarbetare och kommuner. Artiklarna visar även att det kan finnas skillnader mellan socialarbetarnas tolkningar inom samma kommun.

3 TEORETISKT RAMVERK

3.1 Gatubyråkati

Gatubyråkati avser offentligt anställda professioner verksamma inom organisationer där gatubyråkraten arbetar närmast klienten (Lipsky, 1980). Socialarbetare är gatubyråkrater med uppdrag att sammanföra klientens behov och organisationens resurser så att båda parter känner sig nöjda (Svensson, m.fl., 2008). Gatubyråkraten utgår från organisationens förutsättningar för uppdraget där passande stöd erbjuds klienten så att denne får ett bättre liv. När organisationer blir specialenheter försvåras gatubyråkratens arbete då stödet till klienterna inte bara kan utgå från den egna organisationens insatser utan är beroende av andra organisationers resurser (Lipsky, 1980).

Lipsky menar att gatubyråkrater ska bemöta klienten individuellt och bedöma behoven utifrån den aktuella klientens unika situation. Vid bedömning av klienternas behov kan gatubyråkrater ibland hamna i komplexa situationer där de ställs inför stora utmaningar vid

(17)

utförandet av uppdraget. Komplexiteten i arbetet med olika klienter handlar om att det inte finns några färdiga lösningar och att gatubyråkraten står inför olika alternativ.

Gatubyråkrater förväntas dock kunna fatta egna beslut utifrån de val som finns trots att avsaknaden av tydliga riktlinjer och tillräcklig information kan försvåra beslutsfattandet. Bristen på tydliga riktlinjer för hur arbetet ska utformas försvårar även utvärderingen av verksamhetens uppnådda mål (Lipsky, 1980). Svensson, m.fl. (2008) menar att

gatubyråkraterna kan använda sitt handlingsutrymme när de fattar beslut inom uppsatta lagar, regler och organisationens ramar för uppdraget. Handlingsutrymmet handlar inte bara om möjligheten att kunna agera på ett visst sätt utan även om att ha kunskap och kompetens att fatta relevanta beslut (Svensson, m.fl.).

När organisationens resurser ökar är det fler som vänder sig till organisationen för stöd. Det växande behovet av stöd innebär att organisationen lider av ständig resursbrist.

Gatubyråkraterna kan inte styra över antalet klienter i behov av stöd varmed arbetet är tidskrävande och en ständig kamp mot klockan. Personalbrist och ett omfattande administrativt arbete innebär mindre tid för klientkontakter (Lipsky, 1980).

Svensson m.fl. (2008) menar att den enskilde gatubyråkratens brist på utbildning och erfarenhet kan leda till att denne saknar personliga förutsättningar att klara av arbetets utmaningar och den stress som gatubyråkraten ställs inför. Gatubyråkrater kan utveckla olika strategier för att hantera stressen och öka kontrollen över arbetet. En strategi är att överföra ansvaret för fattade beslut till chefen eller någon annan i högre position. En annan strategi är att negativa beslut ges utan att klienten är närvarande för att slippa bemöta klientens

reaktion.

3.1.1 Gatubyråkratens handlingsutrymme

Lipsky (1980) menar att gatubyråkrater har ett stort handlingsutrymme vid resursfördelning. Hur gatubyråkraten fördelar resurser avgörs av den enskilda gatubyråkratens

förhållningssätt till klienten. Vissa gatubyråkraters förhållningssätt kan leda till att de

fokuserar på de klienter som verkar behandlingsbara (Lipsky). I mötet mellan gatubyråkraten och klienten sker en förhandling mellan klienten och den organisation som gatubyråkraten företräder. Syftet med förhandlingen är att enas om vad som behöver göras. Gatubyråkraten tar ställning till klientens önskemål, bedömer behoven och fattar beslut utifrån sitt

handlingsutrymme (Svensson, m.fl., 2008). Det är inom gatubyråkratens handlingsutrymme som klienten kan påverka beslut som fattas (Lipsky, 1980).

Gatubyräkratens kunskap, erfarenhet och värderingar är avgörande för hur denne hanterar den frihet som handlingsutrymmet innebär. Socialarbetarens handlingsutrymme påverkas av rutiner, andra professionella, olika tolkningar samt interaktionen mellan socialarbetaren och klienten (Svensson, m.fl., 2008).

En risk med gatubyråkratens handlingsutrymme är att klienten utlämnas till den enskilde socialarbetarens godtycke och kan leda till skillnader i stöd som erbjuds (Svensson, m.fl., 2008). Gatubyråkratens frihet kan även leda till att denne fattar beslut som inte alltid överensstämmer med organisationens riktlinjer (Lipsky, 1980). För att minska riskerna för felhantering av handlingsutrymmet finns krav på dokumentation, uppföljning och att arbetet baseras på evidensbaserad praktik (Svensson, m.fl., 2008).

Om socialarbetaren upplever brist på handlingsutrymme inom organisationen kan denne antingen godta begränsningen eller arbeta för en förändring. Socialarbetaren kan jobba för en förändring antingen inifrån genom att prata med chefen eller utifrån genom att starta

(18)

någon form av debatt inom det berörda området. Ett annat sätt att hantera organisationens begränsningar är att hitta en lösning utan att påtala problemet (Svensson, m.fl., 2008).

3.1.2 Makt kopplat till gatubyråkratin

Foucault som var en filosof och idéhistoriker menade att makten är en grundläggande kraft i varje social relation varmed varje relation också är en maktrelation. Maktrelationen

innefattar en öppen och föränderlig kraft som har kapacitet att verka, påverka och förändra (Lindgren, 2007). Maktrelationerna handlar om ett ömsesidigt beroende av makt och kunskap där människan själv utgör kunskapens primära objekt. Kunskapen riktas både utåt och inåt och sätter processer i rörelse, berör och påverkar. Kunskapen är därför oskiljaktigt från makten då det ger en kraft eller kapacitet att verka mellan individer, grupper,

organisationer och system (Lindgren, 2007; Pratt, 2011).

Makt handlar enligt Foucault inte om dominans utan en strategi som utövas av alla människor. Maktens dominans ersätts med en slags allmän underkastelse (Pratt, 2011). I mötet mellan socialarbetaren och klienten påverkas maktrelationen av de olika kategorierna som de befinner sig i. Svensson, m.fl. (2008) menar att alla människor finns med i olika kategorier och påverkas av dessa i samspel med andra människor. Det finns både inre och yttre kategorier. De inre kategorierna skapas i det aktuella sammanhanget. Yttre kategorier skapas i andra sammanhang och handlar exempelvis om relationsstatus, utbildning, yrke, kön, nationalitet, ålder och ekonomiska förutsättningar. Gatubyråkraten hör till den kategori som har tolkningsföreträde och förfogar över tillgängliga resurser medan klienten hör till en kategori i underläge med behov av stöd (Svensson, m.fl., 2008).

Mattsson (2015) menar att klienten och socialarbetaren har olika utgångspunkter för att definiera och tolka situationen och därmed olika förutsättningar att påverka och styra den. Socialarbetarens och klientens olika kategorier leder i sin tur till maktordningar som ofta blir självklara, invanda och bekanta för individer i ett samhälle (Mattsson).

I gatybyråkratens uppdrag ingår att både hjälpa klienten och utöva kontroll över denne, vilket kan vara en svår balansgång (Lipsky, 1980). Det är gatubyråkraten som ansvarar för strukturen i samspelet med klienten och utövar kontroll genom sitt förhållningssätt, val av resurser och klargörandet av vilka förväntningar det finns på klienten (Lipsky 1980). Då socialarbetaren har tolkningsföreträde framför klienten sitter denne även i en maktposition. Socialarbetarens maktposition innebär att makt och stöd ska inrymmas i samma handling (Svensson, m.fl., 2008).

Då socialarbetarens tolkningsutrymme går före klientens innebär det att det slutgiltiga beslutet och makten ligger hos socialarbetaren. Makt inom socialt arbete handlar om vårdande makt där makten används till gagn för klienten. När klienten gör det som socialarbetaren beslutar kommer klientens situation förbättras (Svensson, m.fl., 2008). I maktrelationen mellan socialarbetaren och klienten ska dock en överenskommelse mellan båda parterna ske för att det erbjudna stödet ska räknas som hjälp. Detta då socialarbetaren inte ska utöva sin makt för att kontrollera och kväva klienten utan makt ska användas för att erbjuda den stöd som klienten behöver efter en överenskommelse mellan de två parterna (Skau, 2018). Makten blir enligt Svensson, m.fl. (2008) osynlig om båda parter är överens om beslut som fattas.

Resursfördelningen kan påverkas av den enskilde gatubyråkratens fördomar och

människosyn där vissa klienter är mer värda än andra. Gatubyråkraternas klienter är oftast ofrivilliga och saknar alternativa utförare vilket innebär att det blir svårt för klienterna att kritisera gatubyråkraterna. Klienterna är trots maktbalansen inte helt maktlösa då

(19)

gatubyråkrater ibland kan känna press inför att deras arbete bedöms utifrån klientens agerande (Lipsky, 1980).

3.2 Humanistisk psykologi

Humanism värderar den mänskliga omsorgen i sociala relationer som en grundläggande aspekt av mänskligheten. Människor har enligt humanism en förmåga att uppskatta samt hjälpa varandra och på så sätt minska de negativa påtryckningarna från den fysiska samt sociala verkligheten. Syftet med den humanistiska praktiken är att stärka den enskilde individens personliga utveckling. Den humanistiska praktiken syftar även på att ge den enskilde individen förståelse av den personliga identiteten samt de relationer som individen är en del av (Payne, 2017). I grunden har humanismen en positiv människosyn och anser att varje individ har en förmåga att göra intelligenta val samt ta ansvar bara denne ges möjlighet att utveckla sin inre potential. Humanismen sätter människans inre möjligheter i centrum då den humanistiska psykologin tror på den fria viljan. Den enskilde individens självuppfattning samt behov är enligt humanismen det som främst påverkar individens välmående.

Humanisterna ska uppmana människor att ta ansvar för sina handlingar samt att tro på sina egna förmågor. Humanisterna ska dessutom lyfta upp människors styrkor och få individen att fundera över vilken typ av människa den egentligen vill vara (Aroseus, 2013). Ett humanistiskt inriktat socialt arbete lägger vikten vid att respekt för det gemensamma goda samt för individen som en helhet är en betydelsefull del av en effektiv praktik. Ett mål för socialt arbete som har sin grund i humanistisk psykologi är självförverkligande och meningsfullhet då delaktighet och demokrati utgör element i praktik som påverkas av humanistisk psykologi (Payne, 2017). Enligt det humanistiska perspektivet har varje individ som mår dåligt en förmåga att hjälpa sig själv. En terapeut ska därför endast vägleda den enskilde samt hjälpa denne att se på sig själv på ett nytt sätt (Aroseus, 2013). Det

humanistiska praktiksynsättet innehar två centrala värderingsfrågor. Den första

värderingsfrågan är uppfattningen om att varje praktiker har ansvar för att vara utpräglat intresserad av och ha god kontakt med sina klienter samt att behandla klienterna med acceptans och värme. Den andra värderingsfrågan rör vikten av att de mänskliga

rättigheterna är en inneboende del av att vara människa, vilket leder till en konsekvent tyngd på jämlikhet mellan klienter och praktiker (Payne, 2017).

Carl Rogers är en amerikansk psykolog och grundare av personcentrerade terapin som är en viktig del av humanismen (Payne, 2017; Trevithick, 2009). Rogers personcentrerade praktik och dess tre förutsättningar för terapeutiska relationer var enligt Payne en viktig form av inflytande på humanistisk praktik både i socialt arbete samt inom psykologi. Rogers villkor var att klienterna skulle uppleva att praktikerna är kongruenta och äkta i den terapeutiska relationen. Att praktikerna är äkta och kongruenta innebär att allt som de gör och säger ska vara uttryck för deras verkliga attityder och personligheter och inte en roll som de tar på sig för att påverka klienterna. Rogers villkor var även att klienterna ska uppleva praktikerna som empatiska när det gäller klientens uppfattning om verkligheten samt att praktikerna har en fullständigt positiv uppfattning om sina klienter (Payne, 2017). Enligt den personcentrerade infallsvinkeln har varje individ en naturlig drivkraft att utveckla sin inneboende potential. Rogers lägger en stor vikt vid individens tillit och medfödda resurser samt dennes

självrespekt (Trevithick, 2009). Varje individ ska lita på sina egna förmågor och känslor då den som vet mest om individens behov är själva individen. Klienten anses enligt denna infallsvinkel ha den bästa positionen för att ändra sin egen situation och ta tag i de problem

(20)

som dyker upp. Socialarbetaren har dock ett ansvar att skapa de nödvändiga

förutsättningarna för klienten för att hjälpa denne att finna sig en ny självuppfattning och därmed självrespekt. Socialarbetarens roll är dessutom att dela med sig av erfarenheter till klienten för att stärka och hjälpa klienten att skapa en ändring i dennes situation

(Trevithick). Det är viktigt att socialarbetaren skapar tillit mellan denne och klienten samt att få klientens erkännande och förtroende. Det är dessutom viktigt att socialarbetaren förstår klientens subjektiva erfarenhet genom att skapa någon sorts relation med klienten. Rogers menar att syftet med relationen mellan socialarbetaren och klienten är att klienten ska med hjälp av socialarbetaren få möjligheten att få en ny självuppfattning och därmed en kapacitet att lösa sina egna problem. Socialarbetaren spelar enligt Rogers en grundläggande roll för att klienten ska kunna gå igenom denna process (Trevithick, 2009).

4 METOD

4.1 Val av metod

I studien används kvalitativ metod med utgångspunkt i Brymans sex olika steg vid kvalitativ forskning. Stegen handlar enligt Bryman (2008) om val av forskningsfrågor, relevant undersökningsområde, insamling och tolkning av data samt begreppsligt och teoretiskt arbete och formulering av forskningsrapporten. Undersökningen baserar på

semistrukturerade intervjuer med sex socialarbetare från två olika kommuner varav tre från vardera kommun. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes för att kunna ställa följdfrågor, ändra om i intervjuguiden vid behov och ställa frågorna i valfri ordning. Att kunna ställa följdfrågor kan enligt Bryman inte vara möjligt vid kvantitativa studier.

Följdfrågorna ställdes till informanterna vid behov av förtydligande av svar eller vid behov av mer information kring frågorna (Bryman).

4.2 Urval

I studien användes ett målstyrt urval i val av kommuner, enheter och socialarbetare. Ett målstyrt urval innebär enligt Bryman (2008) att deltagarna väljs strategiskt utifrån relevans för studiens syfte och frågeställningar. För att uppnå syftet med studien har fokus legat på att välja en större och en mindre kommun samt socialarbetare inom enheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Efter val av kommun och enheter kontaktades några socialarbetare via mail och tillfrågades om de var intresserade av att delta i studien. Socialarbetarna som återkopplade gav kontaktuppgifter till andra socialarbetare som arbetar med kvinnor utsatta för våld vilka även blev tillfrågade via mail. På så sätt blev urvalet enligt Bryman ett

snöbollsurval. Bryman menar att användandet av snöbollsurval innebär att först få kontakt med relevanta deltagare för studien som sedan används för att komma i kontakt med andra relevanta deltagare. Urvalet är ett icke-sannolikhetsurval vilket innebär att det inte finns ett representativt urval. Anledningen till att det inte finns ett representativt urval är dels att

(21)

antalet informanter var för få och dels att urvalet inte gjordes slumpmässigt (Bryman). Informanterna valdes snarare utifrån vilken organisation de arbetar inom samt att de i sitt arbete möter våldsutsatta kvinnor. Samtliga informanter arbetar inom samma område men inom två olika kommuner.

4.3 Datainsamling och genomförande

Vid utformandet av intervjuguiden (se Bilaga B) låg fokus på frågor som underlättade insamlandet av relevant material. Intervjuguiden bestod av övergripande frågor som i första hand lyfte fram vilka möjligheter och begränsningar socialarbetare har i arbetet med

våldsutsatta kvinnor samt frågor där svaren gick att jämföra. Fokus låg på studiens syfte vid utformandet av övergripande frågor för att öka studiens trovärdighet vilket handlar om den utsträckning som studien undersöker det den säger sig undersöka (Bryman, 2008).

Intervjuerna gjordes i form av enskilda telefonsamtal med en informant åt gången. Bryman (2008) menar att telefonintervjuer ibland kan vara ett bra alternativ.

Intervjuerna skedde via telefon för att öka både informanternas och forskarnas säkerhet samt för den sociala distanseringen med anledning av den rådande coronapandemin.

Informanterna hade möjlighet att välja om de ville ses eller göra intervjuerna via telefon och samtliga informanter föredrog telefonintervjuer. Intervjuerna tog mellan 25-35 minuter och bestod av frågor som handlade om informanternas upplevelser av arbetet med våldsutsatta kvinnor, samarbetet med andra aktörer samt stödet som erbjuds våldsutsatta kvinnor. Intervjuerna spelades in och transkriberades direkt efter samtalen. En av informanterna valde att svara på frågorna skriftligt för att kunna göra det i mån av tid. Informanten fick intervjufrågorna via mail och skickade sedan tillbaka sina svar på samma sätt. Samtliga informanter upplystes om studiens syfte och frågeställningar samt informerades om de forskningsetiska principerna.

Vidare i studien kommer informanterna från den större kommunen benämnas för informant 1 , 2, och 3 och informanterna från den mindre kommunen för informant 4, 5 och 6.

4.4 Databearbetning och analysmetod

Efter datainsamlingen genomfördes databearbetning och analys av det insamlade materialet med koppling till tidigare forskning och olika teoretiska begrepp. Vid databearbetning och analys användes kvalitativ innehållsanalys som ansats vilket innebär sökning efter relevanta teman genom kodning som sedan analyseras (Bryman, 2008). Det insamlade materialet i form av intervjuer kodades och analyserades kommunvis. Sedan analyserades kommunernas likheter och skillnader utifrån informanternas svar med koppling till teorier och tidigare forskning. Kodningen påbörjades i ett tidigt skede enligt de olika stegen för kvalitativ innehållsanalys. Stegen för kvalitativ innehållsanalys innebär att materialet först läses

igenom utan bearbetning. Sedan läses materialet igenom ännu en gång samtidigt som viktiga iakttagelser och kommentarer noteras (Bryman). Vid kodningen bearbetades intervjuerna mening för mening genom att nyckelord och passande citat plockades ut. Bland de utvalda nyckelorden fanns exempelvis orden delaktighet, skyddsplacering och samarbetsbrist. Nyckelorden och citaten från de olika intervjuerna sorterades efter teman som bedömdes vara relevanta för studiens syfte och frågeställningar (Bryman). Detta för att säkerställa att

(22)

rätt data analyserades. De teman som fanns var likheter mellan kommunerna och skillnader mellan kommunerna. Nyckelorden och citaten under de olika teman sorterades in i

kategorier utifrån kodernas likheter. De olika kategorierna benämndes efter innehållet. Kategorierna under temat likheter mellan kommunerna bestod av stöd som erbjuds,

kvinnans delaktighet, samarbete och olika arbetssätt. Kategorierna under skillnader mellan kommunerna bestod av socialarbetarnas handlingsutrymme och brister i

arbetet. Nyckelorden delaktighet och skyddsplacering sorterades exempelvis in under temat likheter mellan kommunerna. Delaktighet hamnade under kategorin kvinnans delaktighet och skyddsplacering under stöd som erbjuds. Nyckelordet samarbetsbrist sorterades under temat skillnader mellan kommunerna och placerades under kategorin samarbete. Till slut analyserades de gemensamma kategorierna med fokus på de koder som var relevanta och vanligast förekommande.

4.5 Forskningsetiska överväganden

I studien följdes de forskningsetiska riktlinjerna. Innan datainsamlingen påbörjades fylldes en forskningsetisk egengranskningsblankett i tillsammans med handledaren.

Information om studien gavs till informanterna både via missivbrev vid första kontakten samt muntligt via telefon innan intervjuerna påbörjades. I brevet informerades

informanterna om vilka som skulle utföra studien, studiens syfte samt att materialet skulle behandlas konfidentiellt. För att uppfylla nyttjandekravet upplystes informanterna om hur det insamlade materialet skulle användas i studien. Informanterna fick även information om att deltagandet i studien var frivilligt och kunde avbrytas när som helst utan vidare

förklaring. Informanternas samtycke till studien inhämtades först muntligt via telefon och kompletterades sedan skriftligt via mail. Innan intervjuerna påbörjades inhämtades även informanternas samtycke till att intervjuerna kunde spelas in. För att kunna uppfylla

konfidentialitetskravet i studien namngavs varken personer, verksamheter, kommuner eller län. Vissa detaljer utelämnades i studien för att kunna garantera informanternas sekretess och för att det insamlade materialet inte skulle kunna härledas till deltagarna. Både material och namnuppgifter förvarades så att ingen utomstående skulle kunna komma åt dem och raderas så fort studien är genomförd.

(23)

5 RESULTAT

5.1 Likheter mellan kommunerna

5.1.1 Stöd som erbjuds

Samtliga informanter menar att behovet av skyddsplacering är det första som utreds när ett våldsärende kommer in. Den våldsutsatta kvinnans behov av omplacering i en annan kommun avgörs enligt informant 3 utifrån kvinnans behov av skydd. Informanterna i den större kommunen menar dock att det finns begränsningar vid skyddsplacering i en annan kommun då socialarbetarna endast kan erbjuda insatser i hemkommunen. Informant 3 menar att vid skyddsplacering kan inte kvinnan ta del av kommunens tillgängliga resurser “jag tänker att det enda som är jobbigt om man blir placerad till en annan stad så har man svårt att delta i resurserna här. Asså i våran kommun. Typ som.... Vi kan ju inte använda oss av nån annan, en annan stad, dom därför liksom boendet, försöker liksom tillgodose”. Om behov av skyddsplacering inte bedöms vara nödvändig erbjuds de våldsutsatta kvinnorna andra resurser. Dessa resurser kan enligt informanterna vara samtalsstöd eller att kvinnan skickas vidare till en verksamhet specialiserad för arbete med våldsutsatta kvinnor. I dessa verksamheter har de våldsutsatta kvinnorna möjlighet att delta i gruppsamtal med andra kvinnor utsatta för våld. Informant 1 menar att genom dessa gruppsamtal kan de våldsutsatta kvinnorna dela erfarenheter och stötta varandra.

5.1.2 Kvinnans delaktighet

Samtliga informanter från båda kommunerna menar att den våldsutsatta kvinnan är i fokus och får vara delaktig under hela processen. Informant 1 påpekar vikten av den våldsutsatta kvinnans deltagande “vi vill att hon ska vara delaktig i planeringen, i utredningssamtalet, vart hon ska bo, att hon berättar om sin situation för att hon är den som vet mest”. Informant 6 menar dock att den våldsutsatta kvinnans delaktighet påverkas ibland av hur påstridig hon är:

Ja, asså vi kan ju bara erbjuda. Sen är det ju upp till dom att ta emot. Sen, det är ju också beroende på hur, om man säger en person som är väldigt påstridig. Det riskerar ju bli så att den får mer om den personen är påstridig. Sen ska det ju inte vara så men jag tror att det finns en stor risk för det. (Informant 6).

De våldsutsatta kvinnorna behöver enligt informanter från den mindre kommunen vara redo innan beslut om skyddsplacering fattas. Informant 5 menar att om den våldsutsatta kvinnan inte är redo kan detta leda till att hon senare lämnar det skyddade boendet av olika skäl.

Ja om kvinnan är där, om hon är redo att lämna. Men många gånger så när kvinnan till exempel blir placerad i skyddat boende så blir isolationen stor. Hon blir så isolerad i, å men man kan inte ha besök hem, barnen får inte ta hem kompisar. Såna saker kan också leda till att

(24)

kvinnan inte stannar i det skyddade boendet. Jag tänker att det som erbjuds och det som är, de resurser som finns här. Är kvinnan redo att ta emot hjälp så finns det hjälp. (Informant 5). Även informanter från den större kommunen menar att skyddsplacering kan för många våldsutsatta kvinnor vara påfrestande. Informant 2 menar att bli skyddsplacerad är en lång process som påverkar hela den våldsutsatta kvinnans liv och att kvinnan måste därför vara redo inför att placeras i ett skyddat boende. Kvinnan behöver även få stöd av socialtjänsten under hela processen. Informant 2 menar att det exempelvis är krångligt med

sekretessmarkering då det leder till att den våldsutsatta kvinnan inte syns i systemet. Asså, det är stora steg, jag tror att dom behöver tid, dom behöver bli lyssnade på. Vart står man nu liksom, är du redo för det beslutet? Vet du vad det innebär? Vad är andra alternativet? Och så. Det brukar ta tid. Sen också tänker jag efter att man är skyddsplacerad så ska man inte vara skyddsplacerad hela livet utan det gäller att planera där efteråt också hur det kommer att gå. Så såna här ärenden brukar ta tid. Liksom vilken stad ska man välja? Hur ska man hitta jobb? Hur ska man hitta lägenhet? För att tanken är att man ska stå upp på egna ben längre fram. (Informant 2).

Samtliga informanter i båda kommunerna anser att de våldsutsatta kvinnorna kan påverka valet av handläggare vid önskemål om en kvinnlig handläggare istället för en manlig. Informant 4 säger ”… jag tänker i såna här ärenden så kan det ju vara till en början att man kanske inte vill träffa en man. Vi ser till individen. Det finns ju möjlighet att påverka”. Informanterna från den större kommunen menar däremot att den våldsutsatta kvinnan ibland kommer med önskemål som inte alltid går att tillgodose då socialarbetarna endast kan erbjuda tillgängliga resurser.

Jag tänker just kring de skyddade boendena, då är det lite knepigt och så man kan säga helst där, jag önskar så men inte så att man kan säga att jag vill ha en trea och den ska vara nyrenoverad och den ska bla bla och så. Men att man ändå kan styra lite grann så. Och om man är kvar i kommunen dom är ju liksom mer, asså dom är ju fortfarande frivilliga och man kan styra dom till en viss del och sen är ju allt upplagt på sitt sätt. Så även om det handlar om samtalsstöd så kan hon påverka det till en viss del samtidigt så är det ju, finns det ju en form hur det ska fungera och den är ju svår att rubba på. (Informant 2).

Den våldsutsatta kvinnan kan enligt informanter från båda kommunerna överklaga beslut som fattats eller tacka nej till erbjudna insatser då dessa är frivilliga. Informant 5 menar att ”Kvinnan har möjlighet att påverka ett beslut som redan har tagits av handläggare då

insatserna är frivilliga ur ett vuxenperspektiv”. Dock pratar informanterna 4 och 5 om vikten av att socialarbetaren motiverar kvinnan till att ta emot hjälp.

Jag anser inte att jag är begränsad som handläggare däremot kan det vara tungt som handläggare att se att en kvinna far väldigt illa men väljer att tacka nej till hjälp hos

Socialtjänsten. Då är det viktigt som handläggare att man förklarar vad skyddat boende eller samtalsstöd innebär och vad Socialtjänsten kan erbjuda och vad insatsen ska syfta till och hur processen går till. (Informant 5).

(25)

Informanter från båda kommunerna menar att skyddsplacering kan vara tufft för kvinnorna i vissa situationer då de tvingas lämna sitt sociala nätverk. Att behöva lämna sitt sociala

nätverk kan enligt informanterna leda till att vissa kvinnor tackar nej till skyddat boende. Informant 5 menar att en anledning till att kvinnan tackar nej till skyddsplacering kan vara att hon har husdjur som inte får följa med.

I vissa våldsärenden är det husdjur som kvinnan i fråga håller kärt och våldsutövaren pressar kvinnan med husdjuret och eventuellt kan hota med att skada husdjuret. Då blir frågan om att ett skyddat boende kan ta emot en familj med husdjur väldigt centralt. Jag upplever dock att detta är något som skyddade boenden börjar att se över och godkänner allt mer att husdjur får följa med. Detta är en viktig fråga för det kan vara avgörande om kvinnan som är utsatt för våld tackar ja till en skyddsplacering och hjälp och stöd hos Socialtjänst. (Informant 5).

5.1.3 Samarbete

Samtliga informanter tycker generellt att samarbetet med andra kommuner, verksamheter i samma kommun och inom den egna verksamheten fungerar väl. Informant 1 menar att samarbetet med andra socialarbetare inom samma verksamhet fungerar mycket väl “man pratar om hela processen, i jättemånga sådana ärenden så har vi medhandläggare och handläggare och det är för att säkerställa beslut och all arbete som görs”. Informant 2 menar att det däremot brister ibland i samarbetet med andra organisationer inom kommunen. Detta menar informant 2 kan bero på kommunikationsbrist mellan aktörerna inom olika organisationer samt sekretesslagen som i många situationer begränsar samarbetet.

En begränsning är nog samarbetsbristen, mellan oss alla aktörer, jag tänker så här landsting, polis, åklagare, eh jag tänker som det här kvinnor som söker om besöksförbud och åklagare kan säga nej amen kan vi ha ett bättre samarbete där, kan åklagare begära ut vad vet socialtjänsten eller vad vet landstinget alltså så, jag tänker mycket bättre mycket bättre samarbete skulle gynna dom här kvinnorna, dom här får ju springa runt dom får springa överallt o rådda i allt, när dom redan är i sin situation, det tar bara ännu mer av dom och dom bryts ju bara ner mer och mer och så... (Informant 2).

Informanterna i den mindre kommunen anser att det ibland finns brister i samarbetet med professionella inom den egna kommunen. Informant 4 i den mindre kommuner menar vidare att ett problem i samarbetet med andra professionella är tidsbristen ”… ibland önskar man att det bara satt någon och väntade och hade tid att svara. Ja så det är ju tiden mest skulle jag säga faktiskt. För övrigt så har, tycker jag, samverkan fungerat bra”.

Informanten berättar vidare att:

Jag har suttit med någon och man ska ringa och göra polisanmälan och man sitter i telefonkö i 25 minuter då det är väntetid, så innan man kommer fram så säger kvinnan “nä jag ångrar mig” så det är klart att det kan vara frustrerande men det är också hennes val. Så man skulle önska ibland att det gick lite fortare. Så man hinner tänka om och kring det då kanske man ångrar sig också. Men det är väl det mest som är, tid. (Informant 4).

Informanterna i båda kommunerna menar att samarbetet med ekonomiskt bistånd skulle behöva förbättras. Informanterna menar att denna brist kan vara en svaghet i arbetet med de

(26)

våldsutsatta kvinnorna. Informant 6 menar att det finns resurser för att stötta de våldsutsatta kvinnorna men att samarbetet med ekonomiskt bistånd behöver bli bättre då det kan ta för lång tid:

Något som jag tycker ska fungera bättre är samverkan tillsammans med ekonomiskt bistånd. Jag anser att ekonomin styr mycket i ett våldsärende, dels för praktiska saker såsom boende och mat för dagen. Men även också pengar till ID-handlingar som är kapade och så vidare. Det finns resurser för att stötta våldsutsatta kvinnor men samarbetet behöver bli bättre då de kan ta för lång tid för kvinnan att bli beviljad ekonomiskt bistånd. (Informant 6).

Informanter från den större kommunen menar att samarbetet kan förbättras genom att socialarbetare från ekonomiskt bistånd ingår i den specialenhet som arbetar med de våldsutsatta kvinnorna.

5.1.4 Arbetssätt

Informanterna i båda kommunerna anser att det finns skillnader i arbetet med de

våldsutsatta kvinnorna. Informanter från den mindre kommunen menar att skillnaderna kan bero på vilken handläggare och vilken kommun det handlar om.

Man följer lagen och tar hänsyn till det som står, hur vi ska jobba med det, sen är det ju klart att det är skillnad beroende på vilken erfarenhet handläggaren har, vad man tittar på och hur man bemöter det, det är där det kan finnas skillnader i. (Informant 4).

Informanterna i den större kommunen påtalar att vissa kommuner har mer spetskompetens i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna än andra kommuner som möjligtvis inte är lika insatta i ämnet. Informanterna menar även att arbetet inom olika kommuner kan variera beroende på vilka resurser kommunen har samt hur länge kommunen har arbetat med frågan.

Jag tror att det skiljer sig otroligt mycket vilket är väldigt tragiskt. För det ska ju inte skilja sig var du går och söker stöd någonstans. Men det är ju också så här resursfråga vad har dom råd med, vad har dom för resurser, vad kan dom möta upp med, så jag tror att det skiljer sig väldigt mycket. (Informant 2).

5.2 Skillnader mellan kommunerna

5.2.1 Socialarbetarnas handlingsutrymme

Informanterna i den mindre kommunen anser att de har ett stort handlingsutrymme i arbetet med kvinnor utsatta för våld samt att de inte känner sig begränsade i arbetet.

Jag har ett stort handlingsutrymme. Dels för att informera kvinnorna och motivera till stöd och hjälp hos Socialtjänsten. Jag tror att mycket handlar om handläggarens bemötande av

(27)

kvinnan som är utsatt för våld, och hur pass väl informerade kvinnan blir kring insatserna så löper det större risk att kvinnan i fråga tackar ja till stöd och hjälp. (Informant 6).

Informanterna i den större kommunen menar i sin tur att de har ett begränsat handlingsutrymme och att detta påverkas bland annat av verksamhetens tillgängliga

resurser, brist på arbetsmaterial och ekonomiska förutsättningar. Informanterna i den större kommunen menar även att handlingsutrymmet är begränsat då det slutgiltiga beslutet fattas av chefen. Informant 2 “jag har inte delegation utan det är en chefsfråga, så på ett sätt är jag ju egentligen ganska begränsad i vad jag kan göra och får göra”. Informanterna i den större kommunen menar dock att chefen är lyhörd och att det handlar om att kunna motivera sina ställningstaganden väl för att få igenom sina beslut.

5.2.2 Brister i arbetet

Informanter från den större kommunen anser att det finns kunskapsbrister i arbetet med de våldsutsatta kvinnorna. Informant 1 menar att det finns flera brister i arbetet “Man är som sagt begränsad med kunskap, begränsad med forskningar, begränsad med arbetsmaterial, med utredningsmanualer och så... jag tycker att ”Vi” behöver utvecklas”. Informant 1 säger vidare “Jag tycker att vi försöker så gott det går men det finns inte tillräckligt med kunskaper, vi alla i min enhet känner att vi är begränsade, vi skulle liksom vilja utvecklas och lära oss lite mera”. Informanter från den mindre kommunen nämner inga kunskapsbrister men menar att det kan brista i riktlinjerna avseende arbetet med kvinnor utsatta för våld. Informant 6 i den mindre kommunen påtalar att riktlinjerna är otydliga och borde vara mer genomtänkta “Jag skulle vilja att det här kom uppifrån, att det var ett mer prioriterat område. Och att det skulle läggas ner mycket mer resurser och tid på det här. Och att det skulle vara mer

genomtänk hela vägen”.

6 ANALYS

6.1

Likheter mellan kommunerna

6.1.1

Stöd som erbjuds

Enligt samtliga informanter från båda kommunerna finns det grundläggande stöd att erbjuda kvinnor utsatta för våld. Informanter från den större kommunen menar dock att stödet ibland kan vara bristfälligt. Bristande stöd från myndigheternas sida bekräftas av Ekström (2016b). Enligt Ekström (2018) finns det olika nivåer av det stöd som de våldsutsatta kvinnorna erbjuds. Det kan vara grundläggande stöd som samtalsstöd och skyddsplacering eller mer avancerad stöd exempelvis samtal hos kurator. Samtliga informanter nämner skyddsplacering som en resurs som kvinnor utsatta för våld erbjuds. Vid skyddsplacering förlorar kvinnorna enligt informanterna stora delar av det sociala nätverket. Detta bekräftas

References

Related documents

Gunnar Henriksson: Mannen bakom allt Ola Andersson, Hans Loord 5 Nittonhundraåttiofem Ola Andersson 8 Landscape as a Body To Dress Katja Grillner 12 Nya Slussen Daniel

Trots användandet av bland annat begreppet narrativ är syftet med studien inte att analysera diskursen eller dessa narrativ för att undersöka vilka strategiska narrativ den

Studien visade att de faktorer som påverkar sömnen mest var ljus, ljud från andra patienter och rädsla för att se andra patienter dö.. Bilaga

4 shows the power spectrum of the output (no com- pensated) and the DPD output for two levels of noise in the identification of the

Detta för att inte påverka uppladdningen av data från minnet till datorn. Vilka kontrollsignaler som ska vara anslutna till minnet styrs via en mux som i sin tur styrs av signalen

För handlingar som utgör grövre brott och som inte har behandlats av domstolen när frågan om kvinnofridsbrott prövats skall alltså åklagaren senare kunna väcka åtal för även

Skiftningarna mellan våld och värme bidrar till att det känslomässiga bandet mellan kvinnan och mannen stärks, men detta band kan förstärkas ytterligare av återkommande

I studien fann de att alla studiens deltagare ansåg att missbruk är en stor riskfaktor, inte bara på grund av missbruket i sig, utan för att föräldrarnas missbruk