SPRÅKFRÄMJANDE ARBETSSÄTT I
FÖRSKOLAN
En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar om språkutveckling i förskolan
LIV VIVAS
MADELENE THUNSTRÖM
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område
Handledare: Benita Berg Examinator: Karin Bergman
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin VT20 År 2020
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________ Liv Vivas
Madelene Thunström
Språkfrämjande arbetssätt i förskolan
Language promotion working methods in preschool
En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar om språkutveckling i förskolan A qualitative study with preschool teachers' descriptions of development of language in preschool
Årtal 2020 Antal sidor: 32
_______________________________________________________
Syftet med studien var att undersöka hur tio förskollärare arbetar för att främja barns språkutveckling i förskolan. Studien har utgått ifrån sociokulturellt perspektiv och som metod användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att förskollärarna aktivt arbetar med material och metoder för att främja språkutvecklingen i förskolan. Förskollärarna beskrev vikten av att språkutvecklingen i förskolan håller en god kvalité genom att planera i och ta vara på verksamheten. Estetiska uttrycksformer, bildstöd och teckenstöd är några av många verktyg och metoder som beskrivs i arbetet med
språkutvecklingen. Vi har genom denna studie dragit slutsatsen att förskollärarna
kontinuerligt arbetar med språkutveckling i förskolan, men på olika sätt. Samtidigt som flera arbetsmetoder används av samtliga, så som bland annat högläsning, tecken- och bildstöd. Däremot finns vissa begränsningar i arbetet med språkutveckling i förskolan, och
förskollärarna beskriver hur de kan komma att behöva ännu fler förutsättningar för att lyckas utveckla sitt arbete med språkutvecklingen i förskolan.
Nyckelord: Språkutveckling, metoder, förskollärare, aktiviteter, språkfrämjande, kommunikation, samspel.
Innehållsförteckning
1.
Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 5
1.2 Uppsatsen disposition ... 6
2. Bakgrund ... 6
2.1 Läroplanen för förskolan ... 6
2.2 Förskollärarens roll i barns språkutveckling ... 6
2.3 Språkfrämjande metoder ... 7
2.4 Tidigare forskning ... 8
2.4.1 Kommunikation och samspel ... 8
2.4.2 Betydelsen av böcker och högläsning ... 9
2.4.3 Teoretiskt perspektiv - Sociokulturella ... 10
3. Metod ... 11
3.1 Metodval ... 11
3.2 Urval ... 11
3.3 Genomförande ... 12
3.5 Litteratursökning ... 13
3.6 Etiska överväganden ... 14
3.7 Tillförlitlighet ... 14
4. Resultat ... 15
4.1 Språkutveckling i förskolan ... 15
4.1.2 Lekens betydelse ... 16
4.1.3 Annat modersmål än svenska ... 16
4.2 Material och metoder för att främja barns språkutveckling ... 17
4.3 Förskollärarens roll i barns språkutveckling ... 19
4.4 Möjligheter och begränsningar för att främja barns
språkutveckling ... 21
5. Analys ... 22
5.1 Samspel och interaktionens betydelse för barns språkutveckling 22
5.2 Mediering och artefakter ... 23
6. Diskussion ... 23
6.1 Resultatdiskussion ... 23
6.1.2 Förskollärarens roll i barns språkutveckling ... 23
6.1.3 Material och aktiviteter som främjar barns språkutveckling ... 24
6.1.4 Arbetet med språkutveckling i förskolan ... 26
6.2. Metoddiskussion ... 26
6.4 Yrkesrelevans ... 28
6.5 Fortsatta studier ... 28
Referenslista ... 29
Intervjufrågor (Bilaga) ... 31
Missivbrev (Bilaga) ... 32
1. Inledning
Språk och kommunikation är betydelsefullt för vår vardag, det är av vikt att kunna kommunicera för att känna en social samhörighet. Att kunna kommunicera innebär bland annat att personen delar med sig av en känsla eller ett uttryck med en annan individ, som kan ske via det verbala språket eller genom att kommunicera med kroppen (Svensson, 2012). Barn som inte ännu besitter det verbala språket och vill kommunicera använder sig av gestikuleringar för att bli förstådd av andra barn eller vuxna. Många av de alla yngsta barnen använder sig av pekrörelser eller blickar som kommunikationsverktyg. Genom att kunna kommunicera med andra individer är betydande och identitetsskapande. Vilket i sin tur kan få barns språkutveckling att främjas och det kan ske via olika uttryckssätt såsom kroppsspråk, blickar eller
ögonkontakt. Att känna en social samhörighet är betydande för barnets identitet men även för barnets språkutveckling (Hildén, 2014). Även läroplanen för förskolan betonar språkets betydande roll för barns identitetsutveckling (Skolverket, 2018) Vidare lyfter Läroplanen för förskolan fram att förskollärare ansvarar för att varje barn utmanas och stimuleras i sin utveckling av språk och kommunikation på en individanpassad nivå (Skolverket, 2018). Hagvet (2006) belyser att förskolläraren har en viktig roll i barns språkutveckling och att det finns flera tillfällen i förskolan som förskollärare kan ta vara på, genom att sätta ord på meningsfulla
vardagssituationer som exempelvis blöjbyten (Hagvet, 2006). Vidare menar Skans (2011) att vikten av att som förskollärare besitta kunskaper om hur språk kan utvecklas i förskola med stöd från olika metoder eller aktiviteter, som blir en
betydande del för alla barns språkutveckling. En problematik som finns i förskolans verksamhet är att förskollärare anser att det kan vara svårt att se till varje barns enskilda behov gällande språkutveckling, då det kan vara svårt att hitta rätt
anpassning för samtliga barn (Skans, 2011). Även Norling (2015) betonar betydelsen av att förskollärare aktivt arbeta med de olika delar som berör språket på en
individanpassad nivå, och att det är via språket som barn kan uttrycka samt utveckla ett eget tänkande. Att som förskollärare se det individuella barnet är en betydande del för att barnet ska kunna utveckla sin språkutveckling (Norling, 2015).
Att arbeta med barns språkutveckling i förskolan är något som fångade vårt intresse redan under våra VFU-perioder. Detta tillsamman med den betoning som tidigare forskning har på vikten att förskolelärare aktivt arbetar med barnens språkutveckling leder till att vi vill undersöka vilken syn som förskollärare har på barns
språkutveckling i förskolan, samt vilka metoder och aktiviteter som används för att stimulera och stötta barns språkutveckling i förskolan.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka tio förskollärares syn på sitt arbete med att främja barns språkutveckling i förskolan.
Frågeställningar:
· Hur beskriver förskollärare att de arbetar med barns språkutveckling?
· Vilka aktiviteter och metoder beskriver förskollärarna att de arbetar med för att främja barns språkutveckling?
1.2 Uppsatsen disposition
I kommande kapitel Bakgrund behandlas läroplan för förskolan, litteratur och tidigare forskning om barn språkutveckling och kapitlet avslutas med studiens
teoretiska perspektiv. Därefter i kapitlet Metod redogörs för studiens metodval, urval, genomförande, bearbetning och analys, tillförlitlighet, litteratursökning, och slutligen etiska överväganden. Sedan kommer kapitlet Resultat, därefter presenteras Analysen i nästa kapitel. Slutligen kommer kapitlet Diskussion, där diskuteras studiens resultat och metod, yrkesrelevans, slutsats och fortsatta studier.
2. Bakgrund
I bakgrundsavsnittet presenteras läroplanen för förskolans beskrivningar som är kopplade till barns språkutveckling. Därefter lyfts relevant litteratur och tidigare forskning som handlar om hur barns språkutveckling främjas i förskolan.
Avslutningsvis presenteras studiens teoretiska perspektiv, det sociokulturella perspektivet.
2.1 Läroplanen för förskolan
I läroplanen (2018) för förskolan uttrycks det att förskolläraren ansvarar för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Språkundervisningen ska bidra till att barnen i ett senare stadie ska få tillfälle till att lyssna, samtala, fråga och framföra egna tankar samt åsikter som kan argumenteras. Det är av vikt att förskollärarna planerar upp och genomför språkundervisningen utefter barnens intresse, nyfikenhet, lust och att barnen får en möjlighet att utveckla en självkänsla och tillit till att våga prova nya utmaningar. Barnen ska även erbjudas en stimulerande miljö där de får
förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter (Skolverket, 2018).
2.2 Förskollärarens roll i barns språkutveckling
Förskolläraren har en betydande roll i barns språkutveckling (Hagtvet, 2006;
Svensson, 2012; Björk-Willén, Pramling & Simonsson, 2018). Enligt Hagtvet (2006) har pedagoger ett stort ansvar att främja barns språkutveckling. Som pedagog kan det innebära att sätta ord på allt som händer, allt som barnet gör eller känner samt tittar på är tillfällen att ta vara på som pedagog. Begreppsstimulering kan ske vid olika vardagssituationer som blöjbyten, påklädning/avklädning eller vid matbordstillfällen (Hagtvet, 2006). Även Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013) lyfter fram betydelsen av ett expansivt språk, då ett expansivt språk ger barn ett större ordförråd och med det en god grund för barns framtida språkbruk samt skolgång.
Någon mer som belyser innebörden av att som pedagog använda sig av ett expansivt språk är Lindö (2009), och menar att genom att kunna acklimatisera sitt eget språk är för att stötta barnets behov till följd av en positiv språkutveckling för barnet. Likaså Björk-Willén m.fl. (2018) lyfter fram ansvaret som pedagoger har för barns språkutveckling och belyser att det är pedagogen som skapar möjligheter till att barn får erfara samt få tillgång till kommunikativa redskap, som i sin tur möjliggör för barnet att hantera kommande utmaningar som väntar. För att ge möjlighet till
lärande och synliggöra språket behöver förskollärare ta vara på och skapa här och nu situationer. Vidare anser de att pedagoger ska skapa situationer och att dessa
tillfällen har ett lärande (Björk-Willén m.fl. 2018). Dessutom betonar Svensson (2012) vikten av pedagogers förhållningssätt och språkkunskaper. Pedagogers förhållningssätt har en betydelse för hur barns språkutveckling utvecklas. Det krävs att pedagogen har goda språkkunskaper för att kunna stötta och även utmana barnen i deras språkutveckling. Vidare menar Svensson (2012) att tilltala barnen på ett uppmuntrande och utvecklande sätt och, kräver det att pedagogen själv har goda språkkunskaper.
2.3 Språkfrämjande metoder
Litteraturen beskriver fram flera språkfrämjande metoder som exempelvis stödtecken, språklekar och högläsning (Söderlund, 2013; Dahlgren m.fl, 2013;
Svensson, 2005; Fredriksson, 2019). En språkfrämjande metod är stödtecken och det är något som Söderlund (2013) belyser, TAKK, Tecken som Alternativ och
Kompletterande Kommunikation. Många pedagoger använder sig av TAKK, vilket är ett ömsesidigt kommunikativt komplement för en bredare undervisning samt att det bli tydligare för barnet. Inom TAKK lånas tecken från det svenska teckenspråket och används sedan tillsammans med det svenska verbala språket. TAKK innebär att vissa ord tecknas samtidigt som någon exempelvis talar eller sjunger. Genom att som pedagog välja ut det meningsfulla i en mening och med stöd av TAKK kan ord förstärkas eller konkretiseras för barnet. Många kombinerar TAKK med bildstöd, vilket innebär att ett tecken visas i kombination med en bild samt en beskrivande text om vad som visas på bilden för ett förtydligande (Söderlund, 2013).
En annan användbar metod för att främja barn språkutveckling i förskolan är språklekar (Dahlgren m.fl, 2013; Svensson, 2005). Svensson (2005) lyfter fram språklekar som en metod att arbeta med barn för att främja språket. Tillsammans genom lek utvecklar barn, med stöd från pedagog, deras språkutveckling som gör att de blir medvetna om det verbala språket och hur det kan användas. Till följd av användning av språklekar får barnen möjlighet att stärka deras munmotorik och känna efter var i munnen de olika språkljuden skapas. Som exempel på språklekar kan det vara att härma ljud eller att rimma. Att ha språklekar i grupp är något som skapar en gemenskap på ett lustfyllt sätt där det ges tillfällen att skapa relationer mellan pedagoger och andra barn (Svensson, 2005). Även Dahlgren m.fl (2013) uppmärksammar betydelsen av leken och dess samverkan med språkutveckling. I
fonologiska medvetenheten. Att leka med språket på olika vis ingår i
Bornholmsmodellen. Bornholmsmodellen är ett språkträningsprogram som
använder leken och barns nyfikenhet för att på ett lustfyllt samt naturligt sätt främja barns språkutveckling. Vidare betonar Dahlgren m.fl. (2013) även betydelsen av meningsfulla uppgifter eller aktiviteter där barn kan lära sig ställa relevanta frågor och göra dem medvetna om viktiga aspekter som berör uppgiften eller aktiviteten. En uppgift eller aktivitet bör vara spännande och ha ett syfte som känns meningsfullt för barnet, vilket i sin tur kan inbjuda till utforskande av skriftspråk. Ett exempel på en meningsfull aktivitet kan vara att se en instruktionsvideo eller läsa en
instruktionsbok om hur en dockvagn ska monteras ihop på enklast sätt. Detta bör pedagogen anpassa efter den skriv- och lärprocessen som barnet behärskar (Dahlgren m.fl. 2013).
2.4 Tidigare forskning
I följande avsnitt redovisas forskning om kroppens betydelse och kommunikation, samspel samt gemenskap och slutligen betydelsen av böcker och högläsning.
2.4.1 Kommunikation och samspel
I ett flertal studier betonas betydelsen av samspel och kommunikation för barns språkutveckling (Skans, 2011; Hildén, 2014; Norling, 2015). I Skans (2011) avhandling beskrivs det att alla de gemensamma upplevelser som sker i förskolan oftast bygger på kommunikation. Gemensamma upplevelser kan till exempel vara samlingar eller matsituationer, där även ett lärande kan ske hos barnet (Skans, 2011). Norling (2015) belyser att det är betydande med ett pedagogiskt syfte, men att det även är betydande som pedagog att vara aktivt närvarande och samspela med barnen för att skapa möjligheter till att främja språkutvecklingen för barnen. Vidare
poängterar Norling (2015) i sin forskning om pedagogens inställning och att den har en inverkan på huruvida barn är villiga att utveckla sitt språkbruk. En pedagog bör ha en positiv inställning till språkutveckling då det kan möjliggöra en kreativ vilja från barnens sida att vilja samspela och utforska språkmöjligheter, detta är ett tankesätt som gynnar alla gemensamma upplevelser i förskolans verksamhet (Norling, 2015). I Skans (2011) studie lyfts problematiken fram gällande barngruppernas storlekar i förskolans verksamhet och att det har en inverkan på barns språkutveckling och sitt kommunikativa lärande, som exempelvis begreppslärandet. Vidare belyser Skans (2011) att det finns positiva och negativa aspekter med samlingar. Positiva aspekter som tas upp är samspel och gemenskap. Dessa tillfällen öppnar upp för interaktion med andra, barn som vuxna. Negativa aspekter med samlingar är att de ofta tenderar att vara vuxenstyrda och att det sällan ges möjligheter till initiativ från barnen
gällande kommunikation. Det positiva är att det främjar en gemenskap men att det i längden hämmar barns språkutveckling, speciellt barn med annat modersmål än svenska (Skans, 2011). I Skaremyrs (2014) avhandling betonas det om nyanländas barns deltagande med språkliga händelser i förskolan. Som pedagog är det av vikt att uppmärksamma barns olika modersmål i förskolan, för att det senare kan möjliggöra
ett intresse för att barnet då skapar ett vidare intresse för att lära sig fler språk, än sitt ursprungliga modersmål (Skaremyr, 2014). Det optimala för att främja barns
språkbruk och öka kommunikationen är enligt Skans (2011) att ha barn indelade i mindre grupper. Mindre grupper kan barn tillsammans med en pedagog reflektera och de får med tid att stödja de yngsta barnens språkutveckling (Skans, 2011). Pedagogens roll i detta blir även att ge barnet vägledning av olika uttryckssätt som kroppsspråk, blickar eller ögonkontakt visa en social samhörighet. Samhörighet sker oftast när flera individer är samlade på en och samma plats, som exempelvis
samlingen. Att känna en social samhörighet är betydande för barnets identitet men även för barnets språkutveckling (Hildén, 2014) Som även Skans (2011) menar på att barns språkutveckling gynnas av gemenskap mellan barn och barn men även
pedagoger och barn.
Även Hildén (2014) betonar i sin avhandling vikten av att stötta de yngsta barnens språkutveckling. De yngsta barnen använder kroppen som ett
kommunikationsverktyg och kroppen kan kommunicera på olika sätt, men att det inte är tillräckligt omtalat. Ett kommunikationsverktyg är gestikulering och som används för att förstärka eller förtydliga ord. Barn som inte utvecklat sitt verbala språk använder sig av gestikuleringar för att bli förstådd av andra barn eller vuxna, ett sätt att kommunicera (Hildén, 2014).
2.4.2 Betydelsen av böcker och högläsning
Flera studier poängterar vikten av högläsning för att främja barns språkutveckling (Fredriksson, 2019; Moss, 2016). Fredriksson (2019) beskriver i sin studie om vilka material och aktiviteter pedagoger använder för att synliggöra och stimulera barns olika språk. Det som hon hittade i sin forskning var att ett flertal pedagoger använder sig av böcker för att skapa möjligheter för barn att språk främjas. Högläsning av böcker anses därför vara en gynnsam arbetsmetod för att språk främja (Fredriksson, 2019). Även Moss (2016) betonar vikten av högläsning och barns egen läsning. I studien framkommer det att barns som haft positiva erfarenheter av läsning före ett-års ålder utvecklar senare ett större intresse för läsning och böcker i högre ålder. Högläsning kan skapa en nyfikenhet hos barnet som i sin tur kan få nya kunskaper och erfarenheter som främjar barns språk. Vidare kan högläsningen också stötta barns senare läsutveckling (Moss, 2016).
Kultti (2012) beskriver att bilderböcker kan främja barns språkutveckling av det svenska språket. Vidare lyfter Kultti fram att bilderböcker kan ses som artefakter. Begreppet artefakt menas att det är fysiska föremål eller redskap skapade av människan. Genom att använda sig av exempelvis sagostund eller högläsning av bilderböcker visar Kulttis forskning att en sådan aktivitet leder till ett gemensamt berättande där barn uppmuntras till språkliga handlingar. Bilderböcker bör användas i ett pedagogiska och/eller didaktiskt syfte då det är en metod som samverkar i
2.4.3 Teoretiskt perspektiv - Sociokulturella
I studien har vi valt att utgå från Vygotskijs (1999) teori som behandlar det
sociokulturella perspektivet. Vi har även valt att utgå från Säljö (2014) som tolkar Vygotskijs teori. Sociokulturellt perspektiv används för att analysera hur förskollärare beskriver sitt arbete med att främja barns språkutveckling i förskolan. Vi ser hur begrepp som artefakter, samspel och interaktion samt proximala utvecklingszonen är relevanta begrepp för vår studie. I vår studie är syftet att ta reda på vilka metoder förskollärarna använder sig av för att främja språkutvecklingen hos barn samt hur de arbetar med att språk främja. Avsnittet börjar med en beskrivning om hur den
sociokulturella teorin skapades.
Sociokulturellt perspektiv
Lev S Vygotskij grundade den sociokulturella teorin. Vygotskijs beskrev människans lärprocesser och menade att grunden för allt lärande sker i den sociala omvärld som barnet befinner sig i. I den sociokulturella teorin belyser Vygotskij samspel och
interaktion som viktiga delar för människans utveckling och lärande. Vygotskij utgick ifrån att vi lär oss av sociala sammanhang såsom interaktion och i samspel
tillsammans med andra. Vidare menar Vygotskij att under lekens gång hinner barn delta i flera olika sociala sammanhang där relationer och språket påverkas (Vygotskij, 1999).
Definitionen artefakt menas att det är fysiska föremål eller redskap som är skapade av människan. Artefakter används i samhandling med människor och de kan
användas i samband med barns språkutveckling tillsammans med pedagogerna samt andra barn. Genom att samhandla med artefakter och samspela med andra individer kan barnet utveckla sin språkutveckling och sin proximala utvecklingszon. Begreppet proximal utvecklingszon är något som Vygotskij menar är att ett barn tar hjälp av något annat barn eller vuxen för att uppnå ett lärande. Den proximala
utvecklingszonen grundar sig dels i imitation och observation. Med proximal utvecklingszon menas med vilka förmågor som barnet på egen hand och vilka förmågor som barnet besitter i samspel med andra. Barnet i samspel med en mer kompetent person lär sig via dennes kunskaper för att hantera eller lösa olika
svårigheter. Med stöttning från en mer kunnig person hjälper det barnet att nå till en högre nivå än vad barnet hade klarat själv (Vygotskijs, 1999). Det är i samspel med andra som barnet får möjlighet till att upptäcka och lära nya språkutvecklande metoder, därav blir interaktionen viktig för ett barns språkutveckling. Samtidigt som barnen utvecklar sin kommunikationsförmåga i leken tillsammans med andra barn så menade Vygotskij att den vuxnes roll har en stor betydelse för barns utveckling och lärande inom den sociokulturella teorin. Vidare tolkar Säljö (2014) att Vygotskij menar att den vuxnes närvaro kan vara en viktig del av barns sociala utvecklingen genom att aktivt närvara via vägledning och utmaningar.
Vidare beskrivs den aktuella miljön som barnet befinner sig i och vilken påverkan den har för barns förståelse för sin omvärld. Ett centralt begrepp inom den
sociokulturella teorin är mediering, och som går att beskriva utifrån två olika
synvinklar. Mediering går att beskriva dels utifrån en mer social aspekt, där barnet i samspel med andra lär och utvecklar nya sociala färdigheter. En annan synvinkel utifrån mediering är där barnet utvecklar och lär sig tillsammans med artefakter istället, såsom leksaker, böcker och digitala verktyg (Säljö, 2014).
3. Metod
I följande avsnitt beskrivs studiens genomförande utifrån en kvalitativ ansats. Det beskrivs genom metodval, urval och genomförande. Därefter presenteras studiens bearbetning och analys, litteratursökning, etiska överväganden och slutligen studiens tillförlitlighet.
3.1 Metodval
För att undersöka förskollärares syn på barns språkutveckling i förskolan valde vi en kvalitativ ansats. Vi använde oss av semi-strukturerade intervjuer. Vi utgick från Brymans (2018) intervjuguide där det lyfts fram om hur intervjufrågor ska skapas. I intervjuguiden betonas det om att det bör finnas utrymme för att kunna ställa följdfrågor som respondent och att det finns möjlighet för öppna frågor. Vi utgick från Brymans (2018) rekommendationer utifrån intervjufrågorna med relevans för studiens syfte och frågeställningar. Därefter valde vi att ha telefonintervju på grund av covid-19 pandemin. Slutligen blev det nio stycken semistrukturerade
intervjufrågor som vi använde oss av i studien.
3.2 Urval
Urvalet bestod av tio förskollärare i åldrar mellan 22-49 år och är från olika förskolor från tre olika kommuner. Vi använde oss av ett bekvämlighetsurval då
respondenterna som deltog var tillgängliga för oss och var yrkesverksamma som förskollärare, samt intresserade av att vara med på denna studie och allt är enligt Bryman (2018) är ett bekvämlighetsurval. Valet av förskollärarna valdes utifrån deras utbildning och vi valde även med medvetenhet förskollärare från olika förskolor samt olika åldrar på respektives barngrupp, för att se om det fanns likheter eller olikheter utifrån det. Respondenterna arbetar i åldersgrupper från de allra minsta, ett år upp till de äldsta inom förskolan vilket är förskoleklass. Vi har valt att kalla de 10
respondenterna för 1-10. Tabellen nedan visar examensår, hur länge de varit yrkesverksamma samt vilken ålder på barngrupp de arbetar med i dagsläget.
Förskollärare
Examen
År av
erfarenhet
Åldersgrupp i
dagsläget
1
2010
10 år
förskoleklass
2
2010
21 år
1-2 år
3
2017
5 år
1-3 år
4
2014
10 år
3-5 år
5
2013
7 år
3-5 år
6
1999
21 år
1-3 år
7
2014
6 år
4-5 år
8
2018
2 år
3-5 år
9
2009
11 år
1-5 år
10
2005
15 år
1-2 år
3.3 Genomförande
Studien inleddes med att formulera ett missivbrev där studiens syfte beskrevs, samt etiska aspekter och information om vårt arbete lyftes fram (se bilaga 1). Därefter kontaktades olika yrkesverksamma förskollärare från olika kommuner.
Respondenterna svarade positivt och de flesta ville delta i studien. Därefter bokades ett telefonsamtal in med var och en av de valda respondenterna. Vi valde att inte skicka intervjufrågorna innan telefonintervjun, då vi inte ville att de skulle förbereda sina svar på frågorna. Vi studenter höll telefonsamtalen tillsammans för att kunna ta del av intervjuerna båda två och vi var hemma hos någon av oss under intervjuerna.
Respondenterna gick ur barngrupp, de flesta av dem hade vi bokat in intervjun under deras planering för att de inte skulle stressa under samtalet. Alla respondenter valde att sitta i ett avskilt rum under intervjun. Vi användes oss av två mobiltelefoner vid intervjuerna, den ena mobiltelefonen använde vi för att ringa samtalet med och den andra använde vi för ljudinspelning. Under intervjuerna utgick vi ifrån
intervjufrågorna samt eventuella följdfrågor ställdes. Intervjuerna förväntades ta cirka 30 minuter, med då tid för diskussion och följdfrågor. Samtalen varierade lite i längd, men var allt ifrån 20 minuter upp till 35 minuter och gick som planerat då alla respondenter svarade på alla frågor. Samtalen inleddes med en kort presentation av oss studenter och sedan presenterade vi hur upplägget på intervjun skulle se ut. Respondenterna fick svara utifrån sina empiriska erfarenheter samt lyfta fram deras tankar kring frågorna som ställdes.
3.4 Bearbetning och analys
Vi valde att spela in våra intervjuer med ljudinspelning för att ha möjlighet att kunna lyssna på intervjuerna flera gånger samt kunna analysera dem efteråt. Våran
analysmetod bestod av en tematisk analys (Bryman, 2018). Transkriberingarna gjordes för att hjälpa oss vidare med analyseringen av det insamlade materialet som vi sedan kodade. När vi kodade intervjuerna sökte vi efter liknelser eller något som skilde sig från andra svar. Därefter använde vi oss av färgkodning för att kunna identifiera de olika teman som framkommit, där vi utgick från studiens syfte samt frågeställningar. Vi såg gemensamma nämnare när vi kodade och det var att ett flertal förskollärare nämnde material och samspel som betydande delar i barns språkutveckling. Det blev slutligen fyra teman; Språkutveckling i förskolan, material och metoder för att främja barns språkutveckling, förskollärarens roll i barns
språkutveckling och förutsättningar för att stötta och utmana barns språkutveckling.
3.5 Litteratursökning
Litteratursökningen av relevant forskning skedde genom databaserna ERIC
(ProQuest) och SWEPUB. I databasen ERIC avgränsade vi sökningarna genom att bara söka på ”peer rewiew” granskade texter, texter som fanns i fulltext, och en begränsning inom 10 år. Vi valde att använda följande sökord: ‘’language’’ OR ‘’language development’’ OR ‘’methods’’ OR ‘’kindergarten’’ OR ‘’early childhood education’’ OR ‘’educator’’ AND ‘’teacher’’. Genom denna sökning fick vi fram 4034 olika artiklar. När vi letade efter intressanta artiklar för vår studie valde vi att fokusera på diverse ord i titlarna, såsom ‘’children, preschool, language och
development’’. För att på så vis få ett relevant urval av artiklarna, då omfattningen av resultatet var så pass stort fick vi även avgränsa sökningen till en mer specifik
sökning och använde oss då av ord som “multilingual, preschool teacher och adult support”. Slutligen fann vi en passande artikel inför vår studie. Artikeln innehöll flera av de intressanta sökorden, samtidigt som artikelns författare också fokuserat på böcker och språkutveckling som är intressant och relevant för vår studie.
I databasen Swepub användes följande söksträng: förskola, språkutveckling, där vi fann ännu en passande artikel för vår studie. Vi fortsatte med att använda sökord på Swepub såsom: social, language development, teacher, methods, flerspråkighet, metoder, undervisning och förskollärare. Under hela vår sökningsprocess på Swepub kom det fram en hel del relevant forskning som passade för vår studie, samtidigt som flera av artiklarna/avhandlingarna inte innehöll det vi sökte. Därför valde vi att vid framtida sökningar avgränsa till endast refereegranskade artiklar för att förhålla oss till det vetenskapliga. När vi tillslut fått ett grepp om hur vi skulle förhålla oss i sökningen fann vi slutligen de material som vi var ute efter. På Swepub fick vi fram 6 intressanta artiklar vilket är fler än vad vi fick fram på ERIC, och därav valde vi att fokusera större delen av sökningen på SwePub. Genom att läsa abstrakten kunde vi sålla bort en av artiklarna som inte hade lika stor relevans till vår studie som de andra. Mestadels av den forskning som vi valt att använda i vår studie är svensk då vi hade enklare för att finna relevant material i den svenska forskningen. Vi har även med en internationell artikel, Moss (2016) i vår studie.
3.6 Etiska överväganden
Under vår studie har vi beaktat de principer som Vetenskapsrådet (2017) hänvisar till, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, samt
nyttjandekravet. Etiska överväganden som samtyckeskravet började vi med, genom att låta respondenterna godkänna det som stod i missivbrevet de fick via mejl och därefter valde att delta i denna studie. Vi har även beaktat informationskravet genom att informerat varje respondenterna om vad och hur det insamlade materialet
kommer att användas, att det endast kommer att användas i studiesyfte. Vi har även informerat respondenterna om vem som kommer ha tillgång till det insamlade
materialet, samt att de alltid kommer att vara anonyma och endast benämnas med en bokstav samt en siffra. Detta för att behålla deras anonymitet och de har även blivit informerade om att de kan när som helst välja att inte längre delta i denna studie. Vi valde att endast skriva fram respondenternas yrkesverksamhet och vilket år de tog förskollärarexamen, dock valde vi att utelämna deras kön då det inte anses vara relevant i denna studie, vilket även stärker respondenternas anonymitet. Vi har behandlat det insamlade materialet med största möjliga konfidentialitet. Det inspelade materialet som ursprungligen sparades i våra mobiltelefoner valde vi att föra över till en av våra datorer, på grund av större säkerhet på en dator än en
mobiltelefon med endas kodlås. Sammanfattningsvis innefattar detta informations-, nyttjande- och konfidentialitetskravet.
3.7 Tillförlitlighet
Vi har valt att diskutera studiens tillförlitlighet utifrån begreppen pålitlighet och trovärdighet. Bryman (2018) belyser bland annat trovärdighet och pålitlighet som kriterier som bör finnas med för att kunna säkerhetsställa tillförlitligheten på en studie.
Studiens trovärdighet har beaktats genom att respondenterna fick svara utifrån sina empiriska erfarenheter samt lyfta fram deras tankar kring frågorna som ställdes. För att öka studiens tillförlitlighet har vi även haft en dialog med våran handledare under studiens gång, andra studenter samt opponeringar. Detta är något som Bryman (2018) lyfter fram och menar att kvaliteten av texten ökar då texten bearbetas av andra, där stavning, rubriker och grammatik ständigt bearbetas.
Studiens pålitlighet har beaktats genom att vi båda studenter har varit aktivt deltagande under alla moment. Moment som formuleringar genom hela arbetet, utformning av intervjufrågor, metodval, sammanställning och därefter resultatet har vi gjort tillsammans för att få samma uppfattning av allt som vi beaktat. Bryman (2018) betonar pålitlighet som en redogörelse för alla delar av en forskningsprocess vilket vi anser att vi har uppfyllt. Vi båda studenter har även deltagit under alla intervjuer och även transkriberat tillsammans för att få samma uppfattning av respondenternas svar. Transkriberingarna skedde antingen samma dag som
intervjun eller dagen efter. Vi har gjort allt tillsammans för att det skulle bli en sådan rättvisande bild av studien som möjligen gick att få.
4. Resultat
I detta avsnitt kommer resultatet presenteras utifrån studiens syfte och
frågeställningar. Resultatet presenteras i fyra teman: Språkutveckling i förskolan, material och metoder för att främja barns språkutveckling, förskollärarens roll i barns språkutveckling och förutsättningar för att stötta och utmana barns
språkutveckling. Vi har valt att kalla de tio förskollärarna för förskollärare ett-tio.
4.1 Språkutveckling i förskolan
Förskollärarna ser språkutveckling som en pågående process, där barnet får möjlighet till att lära och utveckla sin kommunikationsförmåga på fler än bara ett sätt. En förskollärare redogör att det är av vikt för barns språkutveckling i förskolan och att de inte leds av förvirring, utan att de får ta en språkprocess i taget. Det framkommer från förskollärarna att språkutveckling också handlar om att kunna uttrycka sig men att också ta in olika intryck. Här beskriver förskollärarna att språkutveckling i förskolan handlar om att ge barn kunskap för att kunna läsa och skriva. I studien menar förskollärarna att språkutveckling även handlar om att barnet lär sig att uttrycka sig samt förbereda sig för att utveckla skriv och läskunskaper i äldre ålder. Därför blir språkutveckling i ett tidigt stadie av vikt då det lägger grunden för barns framtida läs och skrivkunskaper. Förskollärare ett beskriver vilka aspekter som kan vara väsentligt att lära ut beroende på barnets ålder och utvecklingsstadium. Förskollärare ett:
Med små barn handlar om att benämna saker med ord. Samtala och uppmärksamma. Lära ut nya begrepp, sätta ord på saker och ting. Leka med språket genom sånger och
ramsor. Träna på alla olika ljud och så vidare. Senare lära sig förstå och använda språket, lära sig fler begrepp. Att lära sig uttrycka sig med språket. Men också att lyssna på sagor.
Språkutvecklingen handlar om att tillgodose alla barns behov, så att barnen kan utveckla olika språkförmågor utifrån egna förutsättningar. Förskollärarna beskriver språkutveckling som ett brett fenomen, där bland annat musik, dans, skrift och tecken/bildstöd är några få exempel som kan användas. Ett flertal förskollärare menar att språkundervisningen i förskolan bör vara så lustfylld som möjligt genom att ta vara på barnets intresse och nyfikenhet. När förskollärarna beskriver det lustfyllda i att lära ut olika språkutvecklande moment menar de att bland annat kunna inkludera estetiken såsom musik, dans eller bild i lärandet. Förskollärare fem beskriver:
Språkutvecklingen är en viktig del i förskolan, för mig handlar språkutvecklingen om att ha så roligt som möjligt och att vi tillåter oss att vara kreativa. Vi försöker se till att inkludera estetiken så mycket som möjligt. Det kan vara allt från dans, musik, måla eller teater. Jag tycker att det är viktigt att göra det roligt.
4.1.2 Lekens betydelse
Lekens betydelse lyfts fram av förskollärarna då barn lär sig språket i leken. För att stötta barns språkutveckling i leken krävs enligt förskollärarna aktiva pedagoger som är med och observerar och deltar i leken. Vidare beskriver förskollärarna att
språkutveckling går att arbeta med oavsett om kreativiteten är låg eller om det saknas personal ur arbetslaget. Förskollärarna lyfter fram hur mycket barnen lär sig av språket genom att leka, samtala, gestikulera eller utbyta andra uttryck. Förskollärare åtta redogör:
Leken är något som har en stor inverkan på alla barns språkutveckling i förskolan, då det är ett roligt sätt att lära sig på för alla barn i alla åldrar.
Samtidigt betonar förskollärarna att leken inte får tas för givet eller användas som en avlastning för att pedagogerna skulle få tas en paus från verksamheten.
Förskollärarna menar att leken ska ses som en tillgång för barns språkutveckling och använda leken som en metod för språkfrämjande.
4.1.3 Annat modersmål än svenska
Förskollärarna påpekar språkutveckling i samband med leken anses även vara betydelsefull del för barn med annat modersmål än det svenska språket. Vidare beskriver de att förskolan ska se till barn med annat modersmål ska få utrymme till att skapa kunskap om sitt modersmål innan barnet går vidare till att lära sig svenska. Förskollärare fyra anser:
Språkutveckling handlar också om att utveckla sitt modersmål först innan barnet lär sig ett nytt språk.
Förskollärarna fortsätter med att beskriva att språkutvecklingen grundar sig i att inkludera alla olika språk. Språkutvecklingen i förskolan är ett ämne som bör tas på allvar och vidare beskrivs det hur språket hjälper barnet att ta sig vidare i livet. Förskollärare tio uttrycker följande:
För mig handlar språkutveckling om att barn utvecklar sina olika förmågor till att kommunicera allt från de verbala till de kroppsliga. Det är viktigt att inkludera samtliga runt om oss och att språket inte är något som man ska ta för givet. Förskolans arbete med språkutveckling lägger grunden för barns sociala möten i framtiden.
Förskollärarna redogör även att det är av vikt för barns språkutveckling i förskolan att de inte leds av förvirring, utan att de får ta en språkprocess i taget. Det framkom även från förskollärarna att språkutveckling också handlar om att kunna uttrycka sig och kunna uppfatta olika intryck. I studien beskriver förskollärarna att
språkutveckling i förskolan handlar om att ge barn kunskap för att kunna läsa och skriva. Förskollärare sju beskriver följande:
Jag tänker också att språkutveckling också handlar om att barnet lär sig att uttrycka sig men även i senare ålder så handlar språkutveckling om att lära sig läsa, skriva osv.
Avslutningsvis visar resultatet att språkutveckling i förskolan ska vara lustfyllt och att leken har en betydelsefull inverkan. Språkutveckling kan se ut på olika sätt men samtliga förskollärare beskriver språket som en betydande del för barns utveckling och läran. Samtidigt som språkutvecklingen är ett brett ämne som går att få in i de allra flesta utbildningsmoment i förskolan.
4.2 Material och metoder för att främja barns språkutveckling
Förskollärarna i studien använder olika material och metoder för att stötta barns språkutveckling i vardagliga aktiviteter. Det material som förskollärarna redogör för i sitt arbete med språkutveckling var bland annat bildstöd, böcker och digitala verktyg. Förskollärarna i studien arbetar med böcker, digitala som fysiska. Förskollärarna förklarar att böcker är ett redskap som enkelt kan fånga barnens intresse. Flertalet av böckerna i förskolan går att översätta till andra språk. Förskollärare åtta uttrycker:
Jag tycker att mycket av det som gynnar språket finns till stor del i det vardagliga. Exempelvis att barnen får bekanta sig med bokstäver och ord, genom att det finns tillgängligt på förskolan (hyllan, samlingsplatsen, på väggarna osv). Viktigt att man som förskollärare också använder sig av ett expansivt språk. Även att läsa böcker
bidrar till att barnen bekantar sig med språkutvecklingens grunder, samt att barnen själva har tillgång till att bläddra och läsa i böckerna.
Förskollärarna förmedlar att böcker tillåter oss att stanna upp, samtala om ord och titta på bilder för att kunna förstå dess innehåll. Det kan förekomma ord och
meningar som barnet tidigare inte hört och att det då blir av vikt för förskolläraren att öppna upp för diskussion. Böcker som digitala verktyg beskrivs, och hur det används som ett mångsidigt redskap. Förskollärarna beskriver även tillgängligheten med flerspråkighet bland nutidens böcker och hur olika forum som använder sig av olika översättningar (exempelvis polyglutt). Förskollärare fem berättar:
Eftersom jag jobbar med de äldre barnen så blir det också att barnen lär oss.
Flerspråkigheten är väldigt central del i vårt språkarbete just nu, där vi denna termin har fokuserat mycket på det. Svenskan är grunden men vi pedagoger försöker även få in andra ord också. Vi försöker även ha mycket material som främjar språkutveckling, läser böcker/sagor, spelar spel där vi benämner föremål, Ipad där vi använder två appar polyglutt som handlar om att vi kan lyssna på sagor på flera språk, men även språkkistan som benämner begrepp på flera språk.
I resultatet framkommer att de använder olika metoder som stöd i deras arbete med att främja barn språkutveckling. För att stötta barns språksvårigheter använde sig ett flertal förskollärare sig av TAKK och bildstöd. Bildstödet anses vara en betydande metod för de barn som är i behov av det. En förskollärare menar att bildstödet ger barnen möjlighet till att sortera och förstå sammanhang och händelser, bilden hjälper barnen att förstå när vi ska äta eller hur det kan se ut om någon blir ledsen. Det gäller att förstärka och komplettera ord och meningar. Förskollärare tio beskriver:
Bildstödet hjälper oss pedagoger att samtala med barn som kan ha svårigheter med att ta in ord och meningar. Även fast vi är otroligt tacksamma för bildstödet som finns i förskolan så vill vi inte att detta ersätter det verbala språket. Därför är det viktigt att när vi visar upp bilden eller bilderna för barnet också berättar vad som finns på bilden för att förstärka innebörden.
Förskollärarna betonar vikten av att lära ut olika tecken stöd till barnen och att det är pedagogernas ansvar att kunna ge barn möjlighet till att finna fler metoder till att kunna göra sig förstådda på, samt förstå andra. Barn som saknar eller har svårigheter med språket ska kunna ta del av dessa för att kunna uttrycka, förstå andra och
komma vidare i sin språkutveckling. Förskollärarna menar att teckenspråk är ett språk som är så lätt att använda sig av i vardagliga situationer för att sätta ord på saker och ting. Vid matbordet använde sig barnen av teckenspråket för att säga tack eller be om mer mat. Detta förklarade förskollärarna som en ‘’merit’’ för barns framtida möten och kunskap ryggsäck. Förskollärare fyra beskriver:
Vi arbetar med teckenstöd, även om den barngrupp som vi har nu inte är i behov av det så ser vi som arbetslag det som en merit och där barnen får möjlighet till att lära sig ännu mer inom språket. Vi vill försöka erbjuda barnen så mycket som möjligt av
alla olika kommunikationsmetoder som finns, och varför inte göra det tillsammans? Då blir det oftast roligare och barnen lär sig senare att använda sig av flera olika kommunikationsmetoder med människor i olika situationer per automatik. Förskollärarna nämner att Bornholmsmodellen är något de använder i sitt arbete med barns språkutveckling i förskolan. Bornholmsmodellen hjälper barnen att finna olika läten i ord och meningar genom att till exempel rimma och leka med bokstäver och ord Förskollärare två beskriver följande i sitt arbete med Bornholmsmodellen:
Framförallt genom att prata mycket själva. Att benämna, påvisa och berika barn med ord dagligen, vilket ger dem möjlighet till att utvecklas. Vi läser mycket, sjunger, använder tecken som stöd och arbetar med bilder.
Samtidigt menar förskollärarna att synliggöra språket i vardagen är viktigt för barns språkutveckling. Förskollärare åtta anser:
Jag tycker att mycket av det som gynnar språket finns till stor del i det vardagliga. Exempelvis att barnen får bekanta sig med bokstäver och ord, genom att det finns tillgängligt på förskolan (hyllan, samlingsplatsen, på väggarna osv). Även att läsa böcker bidrar till att barnen bekantar sig med språkutvecklingens grunder, samt att barnen själva har tillgång till att bläddra och läsa i böckerna. Att öva upp musklerna i munnen som gör att du lättare kan uttala orden, är något vi gör emellanåt.
Exempelvis genom att göra särskilda munmotorik sagor eller blåsa såpbubblor. Sammanfattningsvis beskriver förskollärarna ett flertal olika metoder och arbetssätt att jobba utifrån, men att de bör tillämpas utifrån varje barns individuella nivå. Samtidigt som det är av stor vikt som pedagogerna arbetar utifrån att alla barn kan vara med och delta för att göra sig förstådda men också för att kunna förstå andra.
4.3 Förskollärarens roll i barns språkutveckling
Förskollärarna beskriver att det behövs en medvetenhet och kunskap för att kunna främjas barns språkutveckling och synliggöra språket i olika sammanhang i
förskolan. De menar också att den medvetne förskolläraren bör vara lyhörd,
tålmodig, flexibel och besitta en kunskap kring vad språkutveckling innebär och att kunna kommunicera på fler sätt än bara via de verbala. Till exempel genom bild, tecken, skrift eller andra artefakter. Förskollärare åtta uttrycker följande:
För att kunna främja barnens språkutveckling behöver du som förskollärare ha kunskap kring vad språkutveckling är samt vara flexibel och ha en mångsidighet i lärandet. Du behöver även vara nyfiken att hitta nya sätt att lära och tänka enligt barns perspektiv och behov. Sen tycker jag att det är viktigt att kunna ta vara på alla barns olika språkfärdigheter, då får vi möjlighet till att lära oss av varandra
Förskollärarna menar att förskollärarens roll är viktig därför att hen kan belysa olika händelser, ord eller sammanhang som barnet kanske annars gått miste om. Det var
viktigt för förskollärarna att se till att barnet känner glädjen och nyfikenheten till att vilja utforska språket under olika moment, såsom vid maten, samlingen och vid leken. Förskollärare ett uttrycker:
En förskollärare bör veta hur den ska främja barnets språkutveckling. Kunna få in det naturligt i verksamheten både genom planerade aktiviteter men också på ett medvetet sätt få in det naturligt i samtal med barnen under dagen. Till exempel vid maten, blöjbyten, i hallen, i skogen, på gården, under leken eller vid pusslande för att dra några exempel. Det ska finnas en medvetenhet och komma naturligt. En förskollärare ska kunna se när tillfälle till att stimulera språket ges.
Samtidigt som förskollärarna beskriver vikten av att inte använda ett allt för svårt språkbruk, och att det är av stor vikt som förskolläraren anpassar sig efter barnets språkförmågor. Men också att ett alltför komplicerat språkbruk kan förvirra barnet samt få barnet till att inte känna en tillhörighet till samtalet. Förskollärarna betonar vikten av att upprätta en god relation gentemot barnen i verksamheten, genom att inspirera och utmana barnen till att vilja lära sig ännu mer. Tillit och trygghet är några få saker som förskollärarna nämner som exempel. En av förskollärarna menar att olika tillrättavisningar och pekpinnar kan sänka barnets självkänsla och tron till sig själv. Istället bör förskolläraren stötta och lyfta barnet till att våga pröva nya utmaningar.
Förskollärarna beskriver som tidigare nämnt vikten av att låta barnet utforska
språket genom leken, detta tillsammans med andra men också genom sig själv. Det är i leken som barnet kan göra sig förstådd samtidigt som hen också kan lära sig förstå andra. Genom en aktiv observation av pedagogerna menar förskollärare att
pedagogen då lättare kan förstå barnet i sin process och därav också kunna spinna vidare på barnets intresse vid ett senare tillfälle. Förskollärare sju menar:
Språkutveckling för mig är att se barnen utvecklas och försöka göra sig förstådda på flera olika sätt och ta hjälp av olika verktyg. Vi har stor betydelse i detta, med våra benämningar på varje sak och händelse. Samtidigt som det är viktigt att vi har roligt på vägen, och inkluderar alla i olika aktiviteter och händelser. Jag som förskollärare tycker att det är viktigt att gå in med en positiv inställning när vi strukturerar upp för arbetet med språkutveckling. Jag tror att pedagogers känslor och humör har en stor påverkan på barns vilja till att lära sig. Tycker vi det är kul, tycker barnen att det är kul och vill lära sig ännu mer.
Resultatet visar att förskollärarna ser deras roll som betydande för barns
språkutveckling och att rollen innefattar ett anpassat språk. Det är av stor vikt som förskolläraren anpassar sig efter barnets språkförmågor, men också att ta vara på tillfällen som ges ut i vardagen.
4.4 Möjligheter och begränsningar för att främja barns
språkutveckling
Förskollärarna i studien betonar att det är viktigt att ge barn goda förutsättningar för att kunna förstå och använda språket. I förskolan får barnen möjlighet till att
utmanas för att utöka sin kompetens till kommunikation, men också att det är i förskolan som barnet samlar på sig verktyg som just hen kan tänkas behöva för att komma vidare i sin språkutveckling. Resultatet visar bland annat att logopeder, specialpedagoger, fortbildningar och personalstyrkan har stor betydelse för att arbetslaget ens ska ha möjlighet till att hinna med eller ännu mindre skapa kvalité i arbetet med språkutveckling i förskolan. Förskollärare åtta beskriver fram de olika förutsättningar som arbetet med språkutveckling är i behov av och om de har alla förutsättningar idag:
Till stor del ja, tack vare min utbildning och erfarenhet (både som förskollärare och innan). Däremot har vi blivit av med nästan all planeringstid, vilket försvårar att förbereda och utvärdera aktiviteter eller arbetssätt. Så jag skulle vilja påstå att vi därför inte ges tillräckliga möjligheter att utmana och stötta barnens språkutveckling till fullo.
Vidare visar resultatet förskollärares beskrivningar med att arbeta med
språkutveckling i förskolan och hur arbetet påverkas beroende på storleken på barngruppen. Förskollärarna beskriver fram att det kan vara svårt att se till varje barns enskilda behov, det framkommer att det blir svårt att hitta rätt nivå för samtliga samt att det kan vara knepigt att fördela pedagoger i en stor barngrupp. Förskollärarna menar att antalet barn i barngruppen gentemot antalet pedagoger har en stor betydelse och påverkan för arbetet med språkutveckling i förskolan.
Förskollärarna ser en stor variation i barngruppen i hur långt barnen har kommit i sin språkutveckling och betonar därmed vikten av att försöka stötta och utmana alla barns språkutveckling i förskolan. Färre barn i gruppen ska ge stimulans till det individuella barnet och dess lärande, samtidigt kan förskolläraren fokusera på att uppfylla barnets behov vilket kan bidra till att barnets kunskaper utmanas.
Förskollärare fem:
Jag kan känna att barngruppen är väldigt stor, vi har idag 19 barn och ibland känner jag att jag som pedagog inte riktigt räcker till. Men vi försöker dela barngruppen så mycket som möjligt för att kunna arbeta i små grupper. Vi har nyligen gått en kurs om flerspråkighet som var väldigt bra då vi som sagt har många barn med annat modersmål än svenska. Där vi fick mycket tips via litteratur och föreläsningar som hjälpte oss att utvecklas i vårt arbete.
Däremot menar förskollärarna att förutsättningarna finns i hur mycket kraft pedagogen lägger i sitt engagemang för språkutvecklingen. Förskollärare tio beskriver: ‘’Är man en engagerad pedagog så hittar man nya sätt att utveckla
utvecklingen. Mycket ligger hos pedagogen och kollegorna. Och barnen också. Visar de intresse så hänger man ju med!’’
Förskollärarna beskriver att språkutveckling är en viktig del i barnets lärande men att det kan vara olika resurser som kan komma att avgöra för hur mycket kraft som läggs på arbetet med språkutveckling i förskolan. Det framkommer även att samtliga
förskollärare på ett eller annat sätt arbetar med olika språkutvecklande metoder, men att arbetssättet skiljer sig en del. Samtliga förskollärare beskriver också att de önskar ännu fler resurser och förutsättningar i arbetet med språkutveckling i förskolan.
5. Analys
I detta kapitel kommer resultatet analyseras utifrån de centrala begrepp som finns inom det sociokulturella perspektivet, såsom det sociala samspelet, artefakter, mediering och den proximala utvecklingszonen. Vidare kopplas detta också till tidigare forskning samt annan relevant litteratur.
5.1 Samspel och interaktionens betydelse för barns
språkutveckling
I det sociokulturella perspektivet är språket och det sociala samspelet centralt. Språket kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå sin omgivning. Vidare är det sociala samspelet en viktig del för lärandet (Säljö, 2014). Förskollärarna beskriver att arbeta med språkutveckling är betydelsefullt för barnen i förskolan. De anser att det är av betydande vikt att pedagogerna aktivt närvarar i barngruppen för att kunna förstå det individuella barnet. Vilket är i linje med den sociokulturella teorin där den vuxne genom en aktiv närvaro ge vägledning och utmaningar för barnets fortsatta sociala utveckling (Säljö, 2014).
Vi tolkar resultatet som att förskollärarna arbetar med den proximala
utvecklingszonen, de beskriver att de arbetar genom att samspela och aktivt närvara bland barnen för att kunna utveckla och stötta barns språkutveckling. Vidare menar förskollärarna att de stöttar och utmanar barnen i sin språkutveckling. Vi tolkar det som att de vuxna vägleder barnen, vilket är centralt i den sociokulturella teorin. Samspelet mellan den stöttande förskolläraren och barnet gör att det kan uppstå en proximal utvecklingszon (Vygotskij, 1999).
Enligt förskollärarna i studien arbetar de för att inkludera alla barn i sitt arbete, och att aktiviteter och händelser får en lustfylld inverkan genom att barn och pedagoger lär tillsammans, vilket kan kopplas till vikten av det sociala samspelet för utveckling och lärandet. Förskollärarna lyfter även lekens betydelse för barns språkutveckling. De menar att det är i den fria leken som barn i samspel med andra kan utforska språket. Säljö (2014) menar att sociala stunder har en stor påverkan för relationer och språket, att barn genom sitt utforskande i samspel med andra skapar en större förståelse för olika delar av språket. Samspel och interaktion beskrivs som viktiga delar för människans utveckling och lärande. I interaktion med andra barn på
förskolan kan barnet lära sig att tolka och förstå andra språk som hen tidigare inte kände till (Säljö, 2014).
5.2 Mediering och artefakter
Förskollärarna använder sig av olika material som är meningsskapande för barnen vilket kopplas till medierat lärande. Mediering handlar om att som förskollärare finnas där för barnen genom att ha ett förhållningssätt där de lyssnar på barnen och att de är tydliga i sitt kroppsspråk när de undervisar och kommunicerar (Säljö, 2014). Språk består förutom av det verbala språket även av skriftspråk, bilder, teckenspråk och kroppsspråk. Detta är något som framställs i studien då vi tolkar det som att förskollärarna använder sig av medierade artefakter som TAKK och bildstöd. Språk kan ses som en medierade artefakt för att i sin tur kunna förstå samt bli förstådd. Säljö (2014) menar att det är en blandning mellan materiella och sociala artefakter och den miljö som barnet befinner sig i som utgör en stor påverkan för barnets förståelse för språket. Vidare beskriver Säljö (2014) betydelsen av mediering och hur barnet utvecklar och lär sig tillsammans med olika artefakter. I detta fall beskriver förskollärarna bildstödet som en medierad kraft samtidigt som förskollärarnas roll blir att samtidigt samspela med barnet och utnyttja det verbala språket för att diskutera bildens innebörd.
Inom sociokulturellt perspektiv ses artefakter som värdefulla redskap för barns utveckling och lärande, Vygotskij (1999). Böckerna kan ses som artefakter. Kultti (2012) beskriver att bilderböcker kan främja barns språkutveckling av det svenska språket. I studien framkommer att förskollärarna ofta använder böcker. Böcker anses av förskollärarna vara ett gynnsamt material för barns språkutveckling. Nutidens böcker kan även läsas digitalt och erbjuder översättningar på flera språk.
6. Diskussion
I följande avsnitt redogör vi för resultatdiskussion där vi diskuterar förskollärarens roll i barns språkutveckling och aktiviteter och metoder som främjar barns
språkutveckling, därefter redovisas en Metoddiskussion. Sedan kommer slutsats som sammanfattar studien. Därpå presenteras yrkesrelevans och slutligen ett avsnitt om fortsatta studier där vårt gemensamma intresse för eventuella framtida studie redogörs.
6.1 Resultatdiskussion
Här kommer vi att presentera studiens resultatdiskussion som utgår från studiens syfte och frågeställning kopplat till tidigare forskning.
6.1.2 Förskollärarens roll i barns språkutveckling
Studiens resultat visar att enligt förskollärarna är det viktigt att ständigt närvara i barngruppen och att detta kan ge en positiv påverkan för arbetet med barns
språkutveckling. Läroplanen skriver fram att pedagogerna genom en aktiv närvaro ska kunna ge stöttning till barns språkutveckling (Skolverket, 2018).
I studien beskriver förskollärarna att de använder ett expansivt språk, där de tar till vara på olika tillfällen som exempelvis blöjbyten. Förskollärarna erbjuder barnen möjlighet till att få uttrycka sig och delta i verksamheten och använder sig av ett medvetet tänk i hur de arbetar med barns språkutveckling. Till skillnad från Skans (2011) observationsstudie där han upptäckte en problematik, att pedagogerna inte arbetade kontinuerligt med begreppsförståelsen. Detta menade Skans stjälpte olika begrepp som annars kunde ha en betydande roll för barns språkutveckling.
Förskolläraren har med andra ord ett ansvar som innebär att använda sig av
begreppet stimulering, där förskolläraren benämner ord på saker och ting som sker i verksamheten (Hagtvet, 2006). Resultatet visar att förskollärarna menar att genom att benämna ord beskriver förskollärarna hur de tar till vara på små men viktiga tillfällen i vardagen, exempelvis vid olika rutiner där förskolläraren får tillfälle till att samtala med barnet. Något som även framkom var att de förskollärarna som arbetar med de yngsta barnen använder sig mer av det expansiva språket än de som arbetar med de äldre barnen. Vilket stämmer överens med Hagtvet (2006) som lyfter fram innebörden av ett expansivt språk och vikten av att ha dialog med barnet.
Förskollärarna beskriver i likhet med Lindö (2009) vikten av att anpassa sitt
språkbruk efter barnets språkliga förmågor i arbetet med språkutveckling. Det kunde handla om ord och begrepp som barnet ännu inte lärt sig. Förskollärarna i studien poängterar även att alltför svårt språk kan ge barnet en förvirring och en känsla av att inte kunna delta i samtalet. Norling (2015) betonar att barn språkutveckling gynnas av förskollärare som har en positiv inställning. I den här studien upplevs
förskollärarna ha en positiv inställning. Förskollärarna beskriver att deras inställning påverkar barnen och att förskollärarnas inställning förs vidare på barnen. Barnen ser om förskollärarna tycker det är roligt och deltar i exempelvis aktiviteter.
6.1.3 Material och aktiviteter som främjar barns
språkutveckling
Förskollärarna i studien anser att böcker är ett bra material för att främja barns språkutveckling. De beskriver att nutidens böcker som finns digitala även erbjuder översättningar på flera språk. En app som nämns är Polyglutt som innehåller en samling av digitala böcker som kan erbjuda olika översättningar eller högläsning. Vilket förskollärarna anser skapar tillfällen för inkludering av alla barn på förskolan, även de som inte har svenska som modersmål. Skaremyr (2014) betonar att det är av stor vikt som pedagoger bör ta till vara på barns olika modersmål och att en effekt av detta kan bli att allt fler barn vill lära sig fler språk. Även i läroplanen lyfts det fram att verksamheten ska erbjuda barn med annat modersmål ett utrymme till att kunna utveckla både det svenska språket samt sitt modersmål (Skolverket, 2018).
Enligt Fredriksson (2019) kan böcker och högläsning erbjuda en språkutvecklande stund tillsammans med barnen. Förskollärarna i studien betonar att de erbjuder tillfällen för högläsning där de kan samtala om boken samt bilderna i den som sedan går att arbeta vidare med. Enligt Kultti (2012) främjar sagostund och bilderböcker barns språkutveckling. Läroplanen för förskolan (2018) belyser vikten av att
förskolan ska erbjuda en stimulerande miljö där barnet får möjlighet till att utveckla sitt språk genom att samtala och lyssna till olika litteratur. Förskollärarna fortsätter att betona vikten av att göra läsningen rolig samt att leva sig in i sagan, detta för att skapa ett större intresse och en nyfikenhet till läsningen. Moss (2016) menar att barn som haft positiva erfarenheter av läsningen vid tidig ålder har större chans till att utveckla ett intresse för böcker generellt.
Förskollärarna beskriver också att arbetet med språkutveckling bör vara rolig och att det handlar om att utöva aktiviteter tillsammans för att det ska främja barns
språkutveckling. Resultatet visade också att förskollärarnas inställning till arbetet med språkutveckling har en stor påverkan på barnen, förskollärarna menar att ser barnen att pedagogerna tycker de som händer i verksamheten är roligt och deltar så kommer barnen att smittas av samma positiva inställning. Samtidigt som
aktiviteterna inte behöver vara så allvarsamma utan att vikten ligger i att se till att göra det lustfyllt för barnen. Norling (2015) betonar vikten av att gå in med en positiv inställning vid aktiviteter eller andra situationer där pedagogen deltar med barnen. Vidare menar Norling (2015) att en positiv inställning öppnar upp för kreativitet och vilja till att hitta nya metoder och idéer i arbetet med språkutveckling. Dahlgren, Gustavsson, Mellgren och Olsson (2013) menar att det är av vikt som pedagogerna planerar upp för meningsfulla aktiviteter och att det inte behöver vara så komplicerat innehåll. Ett exempel som Dahlgren m.fl. (2013) tar upp är där det går att lära sig inom språket med hjälp av olika instruktioner, exempelvis genom att skruva ihop en leksak, möbel eller vagn.
Vidare tar förskollärarna upp TAKK som en främjande metod vid
språkundervisningen i förskolan, här menar förskollärarna att barnen får möjlighet till att lära sig nya språkkunskaper genom kroppen. Förskollärarna menar att de arbetar med teckenspråk oavsett om behovet i barngruppen finns eller inte, de fortsätter med att beskriva hur teckenspråket kan komplettera det verbala språket. Det framkommer även i resultatet at förskollärarna som arbetar med de äldre barnen använder sig mer av TAKK än de som arbetar med de yngre barnen. Samtidigt som teckenspråket kan skapa fler sociala tillfällen vid nya möten. Här betonar Norling (2015) vikten av att beröra alla olika delar som omfattar språket. Att kroppsspråket är ett verktyg som är bra att arbeta med, eftersom det kan hjälpa att förstärka olika känslor i samtalet. Samtidigt att desto fler kunskap som barnet besitter inom språket så blir det också enklare för barnet att förstå andra människor (Norling, 2015).
6.1.4 Arbetet med språkutveckling i förskolan
Förskollärarna betonade vikten av att arbeta för att ge barn goda förutsättningar för att kunna förstå och använda språket. Att skapa förutsättningar kan vara det som Hildén (2014) belyser i sin avhandling där en pedagogs roll är att vara lyhörd och uppmärksam på vad barnet vill. Genom att vara lyhörd och uppmärksam kan
pedagogen vägleda barnet med hjälp av stöttning och utmaning via olika uttryckssätt. Det krävs då av en pedagog att kunna vägleda alla barn som behöver stöttning samt utmaningar. Läroplanen för förskolan (2018) betonar att enligt skollagen ska alla som arbetar i förskolans verksamhet ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassas till alla barn i förskolan. Det innebär att utbildningen inte kan utformas på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte ska fördelas lika (Skolverket, 2018).
Förskollärarna lyfter även fram att antalet barn i barngruppen har en inverkan på hur deras dagliga verksamhet samt undervisning fungerar. Förskollärarna i studien
beskriver att det finns en stor variation i barngruppen, barn har olika behov och kommit olika långt i sin språkutveckling och detta är något som Norling (2015) lyfter fram och menar att det behövs en vägledande pedagog som skapar nyfikenhet för barns språkutveckling. Förskollärarna belyser även hur de arbetar med
språkutvecklingen i förskolan och att en viktig del i det arbetet är att se till varje barns enskilda behov, men att det inte alltid fungerar då det finns vissa
begränsningar, som för stor barngrupp och för få pedagoger. Detta är något som Skans (2011) lyfter fram och förespråkar att det är optimala att ha barnen indelade i mindre grupper för att främja deras språkbruk samt för att få kommunikationen med barnen att öka. När det är större barngrupper utgörs främst utbudet endast av frågor och svar. Idealt för språkutveckling hos barn är att ha mindre grupper där de
tillsammans med en pedagog kan reflektera i trygghet med några få vänner. Mindre grupper möjliggör även mer tid för de yngsta barnen språkutvecklas (Skans, 2011).
6.2. Metoddiskussion
Vårt metodval bestod av semistrukturerade intervjuer där insamlingen av data varit relevant för studiens syfte samt frågeställningar. Vi valde att utföra
semistrukturerade intervjuer för att få kunskap om förskollärares arbetar med att främja barns språkutveckling i förskolan. Semistrukturerade intervjuer gav oss möjlighet att få friare svar från respondenterna, då frågorna är formulerade på förhand och att alla får samma intervjufrågor, dock inga rätta svarsalternativ. Även fast det finns utrymme för friare svar är ändå intervjun inom tydliga ramar. Vi anser att semistrukturerade intervjufrågor var ett bra val för vår studie och att det är ett ömsesidigt verktyg att använda sig av. Fördelen med semistrukturerade intervjuer i vår studie var att det blev mer ett naturligt samtal och vi upplevde inga nackdelar med upplägget. Vi hade tänk genomföra intervjuerna på plats, men på grund av rådande pandemi genomfördes telefonintervjuer. Om vi hade fått gjort om studien hade vi valt att ha intervjuerna på varje enskild respondents förskola. Vi tror att det kan bli ännu bättre intervjuer då det är på deras arbetsplats, som är en trygg zon och
