Forskning, hållbar utveckling och demokrati

(1)

Forskning,

hållbar utveckling

och demokrati

1 9 – 2 0 S E P T E M B E R 2 0 0 2 P Å N AT U R V Å R D S V E R K E T

D O K U M E N TAT I O N AV S E M I N A R I U M

(2)

FORSKNING, HÅLLBAR UTVECKLING OCH DEMOKRA

TI

2

TI

3 Dahl efterlyser etiskt tänkande

Johannesburg gav

gemensam global agenda

I ett invigningstal till ett tvådagarsseminarium på Naturvårdsverket ger Birgitta Dahl en personlig skildring av vetenskapen och forskningens roll för samhällets utveckling och fortlevnad. Hon lyfter fram hur den rika världens framsteg ger män-niskor möjlighet att leva värdiga liv, men att det är lätt att ta standardhöjningar för givna:

”I den rika världen tar vi i dag för självklart att våra barn kan nås med elektroniska meddelanden. Att vi kan resa långt och samtidigt bekvämt, med ﬂyg, tåg eller på vägar. Att vi kan värma upp vintertid och kyla ner när det är varmt.”

Men vetenskap och forskning leder inte bara till gott. Myntets baksida är, vid sidan av ekologiska sår, djupt destruktiva redskap som massför-störelsevapen.

”Det sätt varpå vi behandlar varandra, ibland ge-nom att förinta hela nationer med massförstörelse-vapen, går långt bortom det mänskligt sunda. Vi har möjligheter att skapa men också att förstöra bortom alla möjligheter till reparation. Och olyckligtvis ver-kar vi vilja kunna begagna oss av dessa möjligheter. Om mänskligheten kan skapa så kallade ”smar-ta bomber”, så borde den också kunna se till att bevara jorden för våra barn och kommande ge-nerationer, säger Birgitta Dahl. Och ska en hållbar utveckling kunna bli möjlig krävs både upplysta parlament och enskilda medborgare beredda att ta ett personligt ansvar.

Med nuvarande teknik skulle det krävas två eller kanske tre jordar om alla skulle leva på den rika världens nivå. Den teknologi vi använder är alltför resurskrävande, säger Birgitta Dahl och fortsätter:

Vi förstör förutsättningarna för frisk luft, rent vat-ten, vackra omgivningar och vår egen hälsa. De kli-matförändringar vi nu kan observera är ett resultat av den aldrig mättade hungern på ökad standard.

Enligt Brundtlandkommissionen, så kan jorden föda den dubbla befolkningen om vi använder den bästa möjliga tekniken. Vägen dit var det övergripande temat som skulle komma att

disku-teras efter Birgitta Dahls inledning. Resultaten från miljötoppmötet i Johannesburg ser hon på med en viss tillförsikt:

”Mötet i Johannesburg resulterade i en kritisk massa av konkreta åtgärder.”

För att lösa världens miljöproblem krävs förutom ny teknik

ett nytt etiskt tänkande. Avgående talman och tidigare

miljöminister Birgitta Dahl vill se en miljöforskning till förmån

för kommande generationer.

Med Johannesburg har världen fått ett dokument och en plattform för hur vi ska införliva Riodekla-rationens miljömål, säger avgående miljöambassa-dör på miljödepartementet Lars-Göran Engfeldt, som blir ny ambassadör i Belgrad.

Engfeldt säger sig vara nöjd med mötet i Johan-nesburg, som han menar har fått oförtjänt dålig press.

Med mötet rundande vi av 1990-talets toppmö-ten, Riodeklarationen (1992), Millenniedeklara-tionen, Dohamötet (2001) och Monterrey (2002). Nu ska vi implementera de mål vi ställt upp.

Besvikelserna kring Johannesburg kan enligt Lars-Göran Engfeldt förklaras med det relativt luddigt formulerade Agenda 21, som skapat stora förväntningar. Men med Johannesburg har dekla-rationerna stramats upp och vägen till målen sta-kats ut tydligare.

Alla har nu ett ansvar för hållbar utveckling, inte minst det civila samhället. De nationella re-geringarna kan inte ensamma ställas till svars.

Vidare har näringslivets roll blivit tydligare, men också de enskilda medborgarna har adresse-rats för att hållbar utveckling ska kunna realiseras. Samtidigt har fattigdomsbegreppet modiﬁerats. Ekonomisk- och social utveckling handlar inte bara om inkomst. Fattigdom ska nu även sättas i relation till exempelvis energifrågan.

Några sanktioner gentemot förövare mot ekolo-gisk, ekonomisk och social hållbar utveckling i juridisk mening ﬁnns inte. Men hållbar utveck-ling kommer att upphöjas till överordnade mål för FN, i paritet med freds- och säkerhetsfrågorna, säger Lars-Göran Engfeldt.

Sammanfattningsvis kan FN-toppmötet i

Johan-nesburg sägas ha handlat om implementering av Agenda 21. Sedan Rio har hållbar utveckling blivit ett internationellt erkänt begrepp. Ekologisk håll-bar utveckling ska enligt Johannesburgmötet ses som ett ömsesidigt beroende och förstärkande av social och ekonomisk hållbar utveckling. ”Håll-bara konsumtions- och produktionsmönster, beva-rande av naturresursbas och bekämpning av fattig-dom”, refererar Lars-Göran Engfeldt. Han poäng-terar att alla nivåer ska engageras, medan ”good governance”, gott ledarskap, nationellt och inter-nationellt, ska utgöra ledstjärna.

Nu hoppas jag, och många med mig, att vi ska kunna sätta punkt för den här typen av toppmöten och att vi nu ska kunna operationalisera. Ofrån-komligen kommer detta att leda till ett starkt tryck på institutionella reformer i FN-systemet för att kunna leva upp till denna agenda, säger Lars-Göran Engfeldt.

Mellanstatliga mål (”den kritiska massan”) i kort sammanfattning:

•Grundläggande sanitet till 2015 (komple-ment till millenniemålet halverad fattigdom). •Handlingsprogram för hållbar konsumtion

och produktion.

•Kemikalieanvändning, en strategisk ansats på global nivå vad gäller kemikaliepolitik och mänsklig hälsa, till år 2020.

•Kraftigt minska förlusten av biologisk mång-fald till 2010.

•Rekommendation att återställa ﬁske-bestånden till 2015.

Med FN-toppmötet i Johannesburg giftes de ihop. Ekologisk

hållbar utveckling blev ett med social och ekonomisk hållbar

utveckling. För ett lyckat äktenskap krävs stora förändringar i

FN: s interna arbete.

(3)

TI

4

TI

5

Medan begreppet rättvisa i huvudsak är ett indi-viduellt och subjektivt upplevt fenomen, så är hållbar utveckling en yttre och övergripande frå-ga om samhälle och natur. Forskningen styrs av hur vi förstår vår värld. Forskningen styrs också av praxis. Komplicerade samspel med studier över områdena naturvetenskap/samhälle och hu-maniora blir sällan belysta

Håkan Hydén lyfter dock ett exempel, Sven Johansson. Denne är stenhuggaren som med stöd av dåvarande arbetsmiljöfonden tillsammans med Hydén ﬁck chansen att forska på arbetsmil-jöområdet.

Sven var, och är, ett slags entreprenör på fältet. Hans forskningsfråga var ”vilka krav kan jag ställa på min arbetsgivare vad gäller arbetsmiljö-lagen?”. Frågan är fullständigt felställd eftersom arbetsmiljölagen saknar konkret innehåll. Den är visserligen normativt entydig. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att motverka arbetsskada. Men problemet är ju att avgöra vilka dessa åtgärder är.

Dessa problem gäller mer eller mindre all den moderna lagstiftningen, även den på miljöområ-det. Håkan Hydén framhåller att man som forsk-are därför måste hjälpa till att fylla miljölagstift-ningen med kognitivt, verkligt, innehåll.

I arbetsmiljölagen står att arbetsgivaren är skyl-dig att vidta alla åtgärder som han kan för att före-bygga ohälsa. När Sven Johansson steg för steg plockade fram konkreta lösningar på problemen vidtog också arbetsgivare nödvändiga åtgärder. Borrar gjordes mer ergonomiska och skydds-utrusning förbättrades.

Nya beslutsformer

stödjer ekoperspektiv

Det ﬁnns en uppsjö av akademisk och annan lit-teratur kring ämnet hållbar utveckling. Runt om i världen planeras det nu för hur detta begrepp ska omsättas i praktiken.

Överallt och på alla nivåer arbetar man i dag med något som kallas uthållig utveckling. Men jag är tveksam till om alla är överens om vad detta betyder och hur vi ska operationalisera hållbar utveckling. Det ﬁnns en farlig tendens att se demokrati – eller social hållbarhet, ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet som utbytbara hållbarheter, säger Ingemar Elander.

Elander menar att de ekologiska målen riskerar att tunnas ut eller prioriteras bort. De ekologiska målen konkurrerar med ett antal andra politiskt överordnade mål. Elander pekar på eu, som prio-riterar utökade transporter i syfte att öka med-lemsländernas ekonomiska tillväxt.

Ökade transporter leder till kraftigt ökade utsläpp och halter av koldioxid, som i sin tur spä-der på växthuseffekten. Detta är ett mycket enkelt men tydligt exempel på att man bör hålla ekologi och ekonomi analytiskt åtskilda, säger Ingemar Elander.

Ingemar Elander har sonderat den nya politiska litteraturen. Vilka politiska fora och beslutsmodel-ler kan neutralisera egenintresset till förmån för de icke röstberättigades bästa? De icke hörbara – kommande generationer, marginaliserade befolk-ningar, växter och djur? Behöver vi någon form av ekojurister, ekoförespråkare i beslutsprocesserna? Elander talar om tre modeller i synen på demo-krati. Den första modellen ﬁnns i liberala stater

Att utgå från individen

ny väg för miljöforskning

Varför prioriteras inte ekologisk hållbar utveckling?

Ingemar Elander, forskare i statskunskap, diskuterar nya

demokratiska styrmodeller som kan bryta egenintresset till

förmån för kommande generationer.

där marknaden och individuella friheter är över-ordnade storheter. Där sköts politiken av valda representanter. Den andra modellen är deltagar-demokrati, vilken präglas av direktbestämmande. (Direktdemokrati är möjlig i mindre beslutskret-sar, men inte på nationell och global nivå.)

Den tredje modellen av demokrati, förespråkad av många ”ekodemokrater”, är “deliberativ” eller ”diskursiv” demokrati. Det vill säga en form av pratdemokrati där frågor diskuteras och medve-tandegörs i olika grupper. Beslut fattas i dessa grupper genom konsensus.

Argumenten för ekologisk hållbar utveckling antas vara så starka att de segrar i en fri och öppen diskussion på lika villkor.

Demokrati har traditionellt diskuterats på nationell nivå. Men vad vi nu ser är toppmöten kring globala frågor som diskuteras i till exempel Rio och Johannesburg. En mängd litteratur be-handlar de här mötena, som kan genomföras på olika nivåer för att få så genomtänkta och reﬂekte-rade beslut som möjligt.

Samtidigt ifrågasätter Ingemar Elander de på ett ”retoriskt plan” stora framgångarna på den glo-bala politiska agendan för begreppet uthållig ut-veckling. Detta eftersom samhället gång på gång visat sig lyssna dåligt på vetenskaplig kunskap.

Naturvetare hävdar i dag att många städer kom-mer att översvämmas inom 20 år om inte samhäll-splaneringen tar klimatfrågan på allvar. Hur ska vi hantera situationen att människor inte tror på vad forskare säger, eller röstar på partier som väljer att hålla ifrån sig beﬁntlig kunskap?

Sensmoralen är att Sven aldrig behövde ställa sina krav på arbetsgivaren, åtgärder vidtogs efter-hand som kunskap kom fram och problemen blev synliga. Kan denna praktiskt orienterade forsk-ning överföras på studier av den yttre miljön? Håkan Hydén skissar på möjliga vägar.

Man kan undersöka vilken miljöpåverkan som individen utsätts för under låt säga en vecka, under arbete och fritid. Om vi lägger till dimen-sionen rättvisa, så måste vi göra ett strategiskt ur-val man/kvinna, storstad / landsbygd. Perspektiv-et kan utsträckas till att omfatta nord/syd.

Därefter identiﬁeras vilka miljöorsaker som ﬁnns bakom påverkan, mark- och luftförorening-ar. Vad som orsakar detta och vilka miljöfaktorer som är skapade av människan. Nästa steg är att titta på vilka mänskliga aktiviteter som ger upp-hov till miljöpåverkan, och hur dessa går till. Vid frågan vad man kan göra åt miljöpåverkan, då måste de sociala och ekonomiska dimensionerna, jämte juridik och politik, kopplas in. Detta för att veta hur man kan påverka.

Håkan Hydén talar om att människans påver-kan på naturen och effekten är spontan och auto-matisk. Däremot så saknar vi återkoppling från naturen. Det är denna återkoppling vi måste ﬁnna ut och skapa.

Ett problem i sammanhanget är att miljöfrågor-na inte uppvisar de klassiska dragen för det som vi kallar politik. Miljön är inte fördelningspolitik, inte en kamp för eller emot någonting. Det är något som berör oss alla.

Vilken typ av kunskap kan vi ha om rättvisa och hållbar

ut-veckling? Håkan Hydén, professor i rättsociologi vid Lunds

Universitet, vill söka miljöns påverkan på människan genom

att utgå från individen.

(4)

TI

6

TI

7 Samvetsklausul mellan

forskare och samhälle

Allmänheten remissinstans

när belgarna tog miljöplan

Ekologisk hållbarhet bör vara ett paraply som alla forskare arbetar

under. Det anser Frédéric Piguet, ordförande i en schweizisk

organi-sation som arbetar för att forskare juridiskt ska kunna skyddas mot

att deras arbeten används i strid mot ekologiskt hållbar utveckling.

Frédéric Piguet, apsab (Association pour une atti-tude scientiﬁque responsable) föreslår att kont-rakt upprättas mellan forskare och deras arbetsgi-vare/uppdragsgivare där en samvetsklausul ingår för en ekologiskt säker forskning. Detta i första hand för att värna miljön, men kontraktet skulle också tjäna ett etiskt syfte.

Forskare har historiskt fått klä skott när deras rön hamnat i fel händer. Det kan gälla genmodi-ﬁering, atomenergi eller kärnvapen för att ta några av de mest spektakulära forskningsområdena. För när forskning sätts in ett ekonomiskt och socialt sammanhang så används den. Eller så gäller det omvända, att beställaren förväntar sig ett resultat som understödjer andra ambitioner:

Forskarnas intressen måste tas tillvara när eko-login hamnar i konﬂikt med ekonomisk tillväxt, säger Frédéric Piguet och refererar aktuella exem-pel där forskare kommit fram till ”fel resultat” och följaktligen straffats:

När en brittisk professor ﬁck i uppdrag att testa genmanipulerad potatis, pekade denne på de negativa konsekvenserna av verksamheten, varef-ter han smutskastades och förlorade jobbet. Detta trots att hans forskningsmetoder var oklanderliga. I det kontrakt som nu Piguet efterlyser mellan samhället och forskarna, krävs också att forskarna tar sitt moraliska/etiska ansvar. Detta eftersom

forskarna är de enda som kan förklara relationen mellan människa och natur. Det är också forskar-na som kan ge relevanta indikatorer för hållbar utveckling, till exempel genom att sätta miljö- och hälsobefrämjande gränsvärden för produkter och på miljöutsläpp.

Piguet är den under Naturvårdsverkets semina-rium i mitten av september, som tydligast före-språkar ekologins överhöghet. Han efterlyser eko-nomiskt deﬁnierade mått på förstörelse och kon-sumtion av ändliga resurser.

Vi kan i dag mäta ”ekologiska fotavtryck” men vi använder inte verktygen i tillräckligt hög ut-sträckning. För att deﬁniera det ekologiska fotav-trycket behövs en tvärvetenskaplig, ekologisk, social och ekonomisk prognos för hur mycket varje produkt ”kostar” den gemensamma miljön.

Begreppet hållbar ekologisk utveckling borde ersätta begreppet hållbar utveckling. Världen har inte råd med att forskningen tas i konsumtionens tjänst till den grad att den sätter framtiden på spel.

Frédéric Piguet konstaterar att alltför många tar åt sig äran när framsteg bidrar till välstånd, men frånsäger sig ansvaret när naturen åderlåts:

Hållbar utveckling utgår från människans behov. En hållbar ekologisk utveckling utgår ifrån vad biosfären faktiskt klarar av.

Bernard Mazijn är chef för Centret för hållbar ut-veckling vid universitetet i Gent. Under Natur-vårdsverkets tvådagarsseminarium redogjorde han för hur demokratiskt deltagande ﬁck ligga till grund för den belgiska regeringens miljöplan.

Det stora gensvaret från invånarna förvånade inte minst forskarna själva, berättar han:

Vi utgick från Agenda 21, det vill säga utrota fattigdomen, skydda atmosfären och de marina ekosystemen, förändra konsumtionsmönstren och energiförbrukningen.

Men hur översätter man de abstrakta miljömå-len till konkret handling som kan förstås av alla? Det var en knäckfråga. Bernard Mazijn berättar om hur de federala departementen samlade in fakta och kommentarer, som senare sammanställ-des i en mycket detaljerade handlingsplan.

Planen skickades sedan ut i 17 000 exemplar till lokala och nationella myndigheter.

Under två intensiva månader i början av år 2000 bearbetades så alla demokratiska kanaler. Hund-ratals offentliga debatter ägde rum och mängder av arbetsgrupper bildades. Tidningar, radio och tv involverades och webbsidor skapades. Ett femtio-tal experter och oberoende forskare ställde sig till förfogande. Intresseorganisationer och förenings-världen ﬁck bidrag till informationsprojekt.

Kampanjen nådde överraskande väl ut till all-mänheten, berättar Bernard Mazijn och refererar data:

Hela 89 procent, 2 024 av remissvaren kom från enskilda medborgare. Organisationer och insti-tutioner bidrog med elva procent. Totalt inkom 15 735 olika förslag.

Det fanns dock brister i kampanjen. Den drevs på det federala planet, och saknade till en början nationell förankring. Alla grupper i samhället kunde inte nås, och ett större perspektiv på håll-bar utveckling ingick inte.

På det stora hela gav den demokratiska och folk-ligt förankrade modellen god utdelning. Bernard

Mazijn förespråkar den för fortsatt miljöarbete. Resultatet visar på vikten av en demokratisk medverkan i planeringsprocessen för hållbar ut-veckling i enlighet med Agenda 21, säger Bernard Mazijn.

Belgien lät genom ett remissförfarande befolkningens åsikter

ligga till grund för en handlingsplan för lokala och globala

miljöfrågor. Detta för att få ett så brett spektrum av kunskap

och erfarenheter som möjligt för besluten.

(5)

TI

8

TI

9 Ökat deltagande

stärker miljöskyddet

På toppmötet i Johannesburg beslöt fn att ha en samlad agenda för all hållbar utveckling. Miljö-målen från Rio bakades ihop med övriga globala utvecklingsmål. Hädanefter talar man i interna-tionella policysammanhang om en social, ekono-misk och ekologisk hållbar utveckling.

Bra eller dåligt?

Gruppdiskussionerna vid ett seminariet visade, inte överraskande, att meningarna är delade, även bland miljöfolk.

Konsensus ﬁnns inte vad gäller hållbar utveck-ling. Brundtlandrapporten sa att vi måste öka till-växten globalt för hållbar utveckling. Andra hävd-ar något helt annat, säger Alf Hornborg, human-ekolog vid Lunds universitet, i samband med en sammanfattning av gruppdiskussionerna.

Men man kan undra vilka kriterier som gäller för vilka vetenskapliga ståndpunkter som kommer fram på möten som i Johannesburg. Kanske skulle även forskare behöva anlita marknadsföringskon-sulter?

En fråga som gäller allt politiskt beslutfattande är vad som är kunskap och vad som är värderingar.

Vem ska bestämma vad som är kunskap och vad som är värderingar? frågar Jonas Ebbesson, juri-diska institutionen vid Stockholms Universitet.

I gruppdiskussionerna fokuserades det på be-slutsprocesser och ”transparency” (”genomsynlig-I Agenda 21 fastslås att ett brett deltagande från

all-mänheten är en av de grundläggande förutsättning-arna för att uppnå hållbar utveckling. Enskilda individer ska ha rätt att få miljöärenden prövade.

En av utmaningarna är att formulera vad som är privata intressen, och vilka frågor som ska regleras av samhället, säger Jonas Ebbesson, juridiska fa-kulteten vid Stockholms Universitet:

Allmänhetens engagemang är en förutsättning för miljöbeslutens legitimitet. Allmänna intressen som av hävd företräds av regering och myndigheter i de västeuropeiska länderna kan få förbättrad legi-timitet om man utökar rätten för enskilda att delta. För bara trettio år sedan var tanken på att en-skilda individer skulle ha rätt till juridisk prövning av miljömål omöjlig. fn-konventionen från 1998 understryker rätten till information om miljöfrå-gor, allmänhetens rätt till deltagande i beslutspro-cessen och rätten till juridisk prövning.

Nu kan man se förändringar inom rättssystemet i en rad länder. Men med allmänhetens förstärkta rättsskydd följer också en rad gränsdragningsfall: Hur långt från en fabrik med miljöfarligt utsläpp ska man bo för att kunna få sin sak rättsligt prö-vad? Berör det bara de som bor närmast, eller har alla grannar juridisk rätt att protestera ?

I ﬂera stora miljömål i Europa har privatlivets helgd som en mänsklig rättighet åberopats i

dom-Sedan Agenda 21 har miljörättsskyddet stärkts något, men

fler åtgärder behövs för att upplysa allmänheten om rätten till

juridisk prövning.

stolarna. Ett exempel är processen mot ökande traﬁk på Heathrowﬂygplatsen och dess konse-kvenser för de kringboende.

Ett annat fall som togs till Europadomstolen hade relevans för både rätten till information och för rätten till privatlivets helgd. Det gällde ett ären-de där invånarna i ären-den italienska staären-den Manfre-donia levde farligt nära en fabrik i händelse av en olycka. Domstolen konstaterade att invånarna inte hade fått tillräcklig information om riskerna för att kunna ta ställning till att bo kvar eller inte. I det här fallet fullföljde inte staten sitt ansvar att säkra målsägarnas rätt till respekt för privatlivets helgd.

Generellt går utvecklingen inom miljöjuridiken mot ett mer expansivt deltagarideal, som Jonas Ebbesson uttrycker det. Traditionellt däremot har de västeuropeiska rättsordningarna byggt på att var och en haft rätt och kompetens att driva rätts-processer och agera till förmån för ens enskilda intressen. Detta medan allmänna intressen för-väntas företrädas av en vald representation på lokal, regional eller högre nivå.

Sedan 1960- och 70-talen, har dock enskilda organisationer och aktivister i allt högre utsträck-ning fått företräda miljöns intressen.

Allmänhetens deltagande är en förutsättning för beslutens legitimitet, säger Jonas Ebbesson.

Breddad forskning

för uthållig utveckling

Är ekologisk hållbarhet viktigare än ekonomisk och social

utveckling och demokrati? Forskare, tjänstemän och

miljö-aktivister är inte ense. Befintlig forskning ger inte heller

entydiga besked.

het”), det vill säga att all information ska vara till-gänglig för allmänhet och beslutsfattare.

Att stänga en kärnreaktor av två var från säker-hetssynpunkt mindre lyckat än att stänga båda, eller ingen alls, exempliﬁerade konsulten Kjell Andersson.

Många ekologer tvivlar dock på att det med nuvarande politiska beslutsprocesser går att rädda miljön. Politik handlar primärt om fördelnings-politik. Miljön ”bara ﬁnns” och kan inte tala för sig själv. Hur ska övergripande och globalt strate-giska frågor för världens överlevnad avgöras?

”Ekoadvokater” och ”upplysta despoter” häg-rade som samhällsordning bland de mest hängivna ekologerna.

Frédéric Piguet, apsab, miljöorganisation i Ge-nève, var den som hårdast drev linjen att ekologin måste få ha prioritet. Detta i omsorg av biosfären och i omsorg av kommande generationer.

Alla deltagare, det vill säga forskare, tjänste-män, aktivister och konsulter, tycktes överens om är att det behövs ﬂer arenor för kommunikation mellan forskare om ekologisk hållbar utveckling, men också för kontakt utåt mot samhället. Att in-lemma social- och humanvetenskaperna i ekolo-gins tjänst framträdde som en nödvändighet, enligt rösterna som hördes i gruppdiskussioner och i plenum.

(6)

TI

10

TI

11

1

Forskning över gränserna:

I gynnsamma fall bildar ekonomi, socialvetenskap och ekologi en koalition. Men intressegemenska-pen kan vara skenbar. En falsk konsensus blir en läpparnas bekännelse som inte förpliktigar till handling. Socialforskare har lättast att nå allmän-heten, med hjälp av konkreta fall och orsakssam-band.

2

Spänningsfält:

Forskningen på miljöområdet rymmer motsätt-ningar som konsumtion – fattigdom; ekologisk hållbar utveckling – välfärd; nord – syd; globalt – lokalt.

Forskare sätter på sig olika ”hattar” och intar olika roller i moraliska och strukturella frågor. Begreppet hållbar utveckling osynliggör ibland strukturella konﬂikter.

3

Politikernas roll:

Forskare borde ge politikerna ”råg i ryggen” och underlätta för dem att förbereda allmänheten på svåra beslut. Många politiker använder begreppet hållbar utveckling allt för lättvindigt. Att klumpa samman för många frågor inom hållbarhetsbegrep-pet kan göra det svårare för politikerna att ta sitt ansvar.

Naturvårdsverket rör sig mestadels inom den ekologiska

dimensionen av hållbar utveckling, men för att förstå

innebörden av hållbar utveckling behöver vi vidga våra ramar

och tänkesätt.

Vad betyder då hållbar utveckling och demokrati och finns

det ett forskningsbehov? Tidvis rymde seminariet en del

frustration eftersom hållbar utveckling och demokrati båda är

termer som har många aspekter. Hur kan vi förtydliga och

vidareutveckla begreppen? Trots att vi under seminariet inte

klart kunde besvara frågan ovan så hoppas och tror vi att

gruppdiskussionerna och möjligheterna att träffas över

traditionella dicipliner gav spännande infallsvinklar och ideer.

Vi vill passa på och tacka alla deltagare för värdefulla bidrag

till diskussionerna.

Tillsammans blev vi lite klokare.

4

Nå allmänheten:

För att överbrygga klyftorna mellan allmänhet och forskarelit behövs nya former för kommunikation, till exempel olika former av samråd. Direktröst-ning med mentometerknappar, internet och bred-band lyftes som kanaler för information och dialog kring ekologisk hållbar utveckling.

Organisatoriskt borde kanske ”nämndemän för ekologiskt hållbar utveckling” utses.

5

Påverka universitetsutbildningen:

Kunskap bör ses som en långsiktig investering. Annars är risken att universiteten förlorar klassisk kunskap. I Norges studerar varje elev ﬁlosoﬁ en termin innan man specialiserar sig. De framtida kraven på kunskap är stora. Hur ser livsmedels-försörjningen ut om 30 år? Vad händer med kärn-avfallet och vilka blir konsekvenserna av gen-manipulation?

6

Mediernas roll:

Journalister behövs i egenskap av att vara profes-sionella översättare av forskningen, ett kitt mellan vetenskap och samhälle. Ett förslag var att specia-lutbilda ”egna” journalister.

Tankar från Naturvårdsverket

Sammanfattningsvis utkristalliserade sig sex olika ämnen

i gruppdiskussionerna, som i diskussionsunderlaget hade

föreslagits behandla ett eller flera av teman: rättvisa;

uthållighet; globalisering; delaktighet.

Foton från Pressens Bild

Omslag Fredrik Persson, sid 2 Andreas Enbuske, 6 Göran Gustafson, 7 Stig Hammarstedt, 8 André Maslennikov, 9 Sofie Nordström

(7)

Texten sammanställd av Ann Norrman och Marie Närlid / Context Seminariet är arrangerat av Naturvårdsverket

tillsammans med Fas, Formas och Riksbankens Jubileumsfond.

Naturvårdsverket

106 48 Stockholm www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-8090-3