SAMVERKAN MELLAN DAGLIG
VERKSAMHET OCH GRUPPBOENDE ENLIGT
LSS
EN KVALITATIV STUDIE UR OLIKA
PROFESSIONELLA AKTÖRERS PERSPEKTIV
EMELIE TU
Handikapp och rehabiliteringsvetenskap SGSFU15h Malmö Universitet
Examensarbete 15 hp Hälsa och samhälle
Socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet 205 06 Malmö Juni 2018
SAMVERKAN MELLAN DAGLIG
VERKSAMHET OCH GRUPPBOENDE
ENLIGT LSS
EN KVALITATIV STUDIE UR OLIKA
PROFESSIONELLA AKTÖRERS PERSPEKTIV
EMELIE TU
Tu, E. Samverkan mellan daglig verksamhet och gruppboende enligt LSS, en kvalitativ studie ur olika professionella aktörers perspektiv. Examensarbete i handikapp- och
rehabiliteringsvetenskap 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet 2018
Denna kvalitativa studie har samverkan mellan daglig verksamhet och gruppboende i fokus. Syftet med arbetet är att visa på att samverkan är en viktig förutsättning för verksamheter. Vilka faktorer har påverkan i samverkansprocessen och hur brukarna samt verksamheten påverkas i helhet. Socialstyrelsens kartläggningar har visat brister på samverkan mellan olika verksamheter, kommuner och enskilda yrkesutövare. Detta påvisar ett betydande problem som finns. Metoden som har använts i denna studie är en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien arbetar på dagliga verksamheter och gruppboenden inom LSS i Malmö stad. Resultaten av empirin påvisade att samverkan är en viktig förutsättning för verksamheter. Faktorer som bidrog till en successiv samverkan visade sig vara den
gemensamma samsynen hos personalen. En gemensam samsyn kan vara att ha brukarfokus eller en helhetssyn över brukarens situation och behov. Faktorer som försvårade samverkan bekräftades vara bland annat tid, personalens arbetstider kolliderade med varandra och det är även svårt att hitta en passande tid till möte för alla inblandade aktörer. Slutsatsen i
diskussionskapitlet blir att samverkan är en viktig förutsättning som aldrig kan ta slut, utan enbart kan förbättras. En fungerande samverkan kan innebära att brukaren mår bra och verksamheten får en harmonisk atmosfär. Medan en ickefungerande samverkan leder till att brukaren faller mellan stolarna och verksamheten påverkas negativt.
COLLABORATION BETWEEN DAILY
ACTIVITIES AND GROUP HOMES IN
ACCORDANCE TO LSS
A QUALITATIVE STUDY FROM DIFFERENT
PROFESSIONS PERSPECTIVES
EMELIE TU
Tu, E. Collaboration between daily activities and group homes in accordance to LSS, a qualitative study from different professions perspective 15 högskolepoäng. Malmö
University: Faculty of Health and Society, Department of social pedagogical work in the field of disability, 2018.
This qualitative study focuses on collaboration between daily activities and group homes in accordance of LSS. The purpose of this paper is to show that collaboration is an important condition for the operation. The national board of health and welfare shows by studies a deficiency of collaboration between different operations, counties and individual
professionals. This shows a serious issue. The method I have been using in this study is a qualitative study with semi-structured interviews. The participants in the study work at either daily activities and group homes in accordance of LSS in Malmö city. The result of the research demonstrate that collaboration is an important condition for organizations. Different factors that contribute to a successful collaboration shows to be the staffs common consensus. A common consensus could be having recipients in focus or a holistic view over recipient’s situations and needs. Factors that would make collaboration difficult are for instance time or law. The empirical result shows that time is a factor as workers working hours are colliding with each other and it is also difficult to book meetings with every professional involved in the collaboration. To conclude, collaboration is an ongoing process and can only be improved. A successful collaboration can lead to the recipients well being and the operation can have a harmonic atmosphere. While an unsuccessful collaboration could lead to the recipients falling through the cracks and the operation being affected negatively.
Keywords: Collaboration, Daily activities in accordance to LSS, Group homes in accordance
Tack till
Först och främst vill jag börja med att tacka min handledare Jonas Olofsson som har ansträngt sig för att handleda mig genom mitt arbete. Att skriva den här uppsatsen har varit som en berg- och dalbana. Det har varit motgångar och frustrationer, men i slutändan löste det sig ändå. Jag vill tacka min familj, min sambo, mina vänner och mina kollegor som har gett mig inspiration och tips och uppmuntrat mig när det har varit hårda motgångar. Jag vill framförallt säga ett stort tack till mina vänner och min sambo som har lyssnat på mitt tjat om samverkan i 10 veckor och gett mig en axel att gråta mot.
Innehåll
1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 6
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
2 EN BAKGRUND OM LSS, DAGLIG VERKSAMHET, GRUPPBOENDEN OCH SAMVERKAN. ... 8
2.1 BEGREPPET SAMVERKAN ... 10
2.2 HUR SAMVERKAN ANVÄNDS SOM ETT VERKTYG I VERKSAMHETERNA ENLIGT LSS ... 11
3 TIDIGARE FORSKNING ... 13
3.1 SAMVERKANSPROCESS- FRÄMJANDE OCH HINDRANDE FAKTORER ... 13
3.2 KVALITETSSÄKRING ... 16
4 TEORI ... 17
4.1 SOCIALA REPRESENTATIONER ... 17
4.2 EMOTIONELLT ARBETE ... 18
4.3 MAKT I SAMVERKAN ... 19
5 METOD OCH URVAL ... 21
5.1 URVAL/POPULATION ... 21 5.2 LITTERATURSÖKNING ... 22 5.3 DATAINSAMLING... 22 5.4 ANALYSGENOMFÖRANDE ... 22 5.5 TILLFÖRLITLIGHET ... 23 5.6 ETIK ... 23
6 RESULTAT & ANALYS ... 25
6.1 SAMVERKANSPROCESS ... 25
6.1.1 Främjande faktorer för samverkan ... 25
6.2.1 Hindrande faktorer för samverkan ... 27
6.2 EGNA UPPLEVELSER AV SAMVERKAN ... 29
6.2.1 Vilka rutiner personalen i dagliga verksamheter och gruppboenden har ... 29
6.2.2 Respondenternas egna upplevelse av hur samverkan kan påverka brukarna respektive verksamheten både negativt och positivt ... 30
6.2.3 Kan ansvarsfördelning ha en påverkan för samverkan ... 32
7 DISKUSSION ... 35 7.2 METODDISKUSSION ... 36 7.3 RESULTATDISKUSSION ... 36 7.4 VIDARE FORSKNING ... 37 8 REFERENSER... 38 8.1 INTERNETKÄLLOR ... 39 BILAGA 1 ... 40 BILAGA 2 ... 41
1 Inledning och problemformulering
Jag har under mina studier arbetat på en daglig verksamhet. På arbetsplatsen har jag upplevt både främjande och hindrande faktorer för samverkan, men även upplevt brist på samverkan. Jag har valt att fördjupa mig i hur samverkan kan fungera mellan dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS, ur olika professionella aktörers perspektiv.
Socialstyrelsen (2008) visar att samverkan mellan olika verksamheter, kommuner och enskilde yrkesutövare är ett betydande problem:
” Habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna för enskilda brukare fungerar inte alltid som de bör. Socialstyrelsens kartläggningar har visat att brister i samverkan mellan kommuner och landsting, olika verksamheter och enskilda yrkesutövare är en viktig förklaring till detta ”(Socialstyrelsen 2008 s.3)
Den enskilde individen som har getts insatser enligt LSS är kärnan i samverkan och måste få aktivt stöd och legitimitet av personal och chefer på verksamhetsnivå. Det är ledningen som skapar förutsättningar för samverkan för personalen. Att samverka kan innebära att ha en grundläggande samsyn på brukaren och målgruppens problem och situation. Utifrån det kommer aktörerna att utnyttja olika metoder och kunskaper för ett gemensamt syfte
(Socialstyrelsen 2008). Socialstyrelsen (2017) skriver att det vardagliga stödet som personer med funktionsnedsättningar behöver oftast samordnas, exempelvis kan dagliga verksamheter och gruppbostäder behöva diskutera ett gemensamt arbetssätt för den enskilde individen.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syfte: Att undersöka hur samverkan kan fungera mellan dagliga verksamheter och gruppboenden inom LSS, ur olika professionella aktörers perspektiv.
Frågeställningar:
Hur upplever personalen samverkan med andra verksamheter, framförallt dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS?
Hur påverkas brukarna respektive verksamheten av samverkan?
Hur påverkar ansvarsfördelningen samverkan mellan de olika professionella aktörerna? Finns det faktorer som bidrar till bättre eller sämre samverkan mellan de professionella aktörerna?
2 En bakgrund om LSS, daglig verksamhet, gruppboenden och
samverkan.
Det här kapitel handlar om bakgrunden till rättighetslagen, lagen om stöd och service till vissa funktionsförhindrade (LSS) och vilka rättighetsinsatser det finns inom LSS. Sedan kommer samverkar begreppet att utgå ifrån Berth Danermarks (2005) och Socialstyrelsens (2008) definition. Kapitlet visar hur socialstyrelsen (2012) behandlar samverkan i föreskrifterna och hur Malmö stads (2018) verksamheter arbetar med föreskrifterna och allmänna råd om samverkan.
Lagen om stöd och service till vissa funktionsförhindrade, LSS, är en rättighetslag som infördes år 1994. Syftet med LSS är att möjliggöra för personer med omfattande och
varaktiga funktionsnedsättningar att få goda livsvillkor i livet. Det vill säga att individerna får den hjälp de behöver i det vardagliga livet. Var och en ska ha största möjliga inflytande och medbestämmande över stödet som ges enligt LSS och den enskilde får insatserna när
personen begär det (Socialstyrelsen 2007) . Verksamheter enligt lagen Socialtjänstlagen (SoL) och LSS ska bygga på respekt för individer med funktionsnedsättning. För ett
självbestämmande liv och integritet (Socialstyrelsen 2017).
Inom LSS finns det olika personkretsar beroende på vilken typ av funktionsnedsättning individen har. Personkrets 1 innefattas av individer med utvecklingsstörning, autismspektrum eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2 innefattas av individer med begående
begåvningsmässig funktionsnedsättning efter en förvärvad hjärnskada i vuxen ålder som orsakas av yttre våld eller kroppsliga sjukdomar. Personkrets 3 innebär personer med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar som inte orsakas av åldern men som upplever svårigheter med det dagliga levnadssättet och är i behov av stöd och service för att klara av det dagliga livet (Socialstyrelsen 2007).
LSS har tio olika insatser som även kan kallas för rättigheter.
1. Rådgivning och annat personligt stöd. Individerna har rätt till att få ett kvalificerat och expertstöd av personal i sina kunniga områden. Det kan vara kuratorer, psykologer, sjukgymnaster och logopeder.
2. Personlig assistans. Klassas som ett utformat personligt stöd som ska hjälpa individer med funktionsnedsättning som har svårt att klara av sina grundläggande behov som exempelvis personlig hygien, måltider eller kommunikation med andra människor.
3. Ledsagarservice. Är till för individer som inte blir beviljad personlig assistans och kan istället ha rätt till ledsagare. En ledsagare ska anpassa sig efter individen med
funktionsnedsättnings individuella behov och ska öka möjligheten för individen att vara mer delaktig i samhällslivet.
4. Kontaktperson är en medmänniska som ska underlätta för den enskilde att leva ett
självständigt liv och även minska på den sociala isoleringen genom exempelvis deltagande i fritidsaktiviteter.
5. Avlösarservice i hemmet, ska finnas som ett stöd som både en regelbunden insats och situationer som inte kan förutse. Stödet ska vara tillgängligt i alla tider under dygnet.
6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet, innebär korttidsvistelse för den enskilde att få en miljövariation eller rekreation, men det kan även vara ett tillfälle för föräldrar att få en
8. Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn eller ungdom, syftar på att barn och ungdomar som inte kan bo i sitt eget familjehem kan få en möjlighet att bo i ett annat familjehem eller bostad med särskild service. Den här insatsen gäller även barn och ungdomar som bor hemma hos sina föräldrar.
9. Bostad med särskild service för både vuxna eller annan särskild anpassad bostad, boendet kan varieras på olika sätt, men vanligaste formerna är gruppbostäder eller servicebostäder. Den enskilde kan även få en bostad som är särskild anpassad av kommunen.
10. Daglig verksamhet, riktar in sig för individer i yrkesåldern som saknar ett arbete eller utbildning och erbjuds därför dagliga verksamheter. En daglig verksamhet är till för personer som tillhör personkrets 1 och 2 och verksamheten kan variera. En daglig verksamhet ska innehålla aktiviteter med inriktning mot habilitering som produktionsinriktade uppgifter. Insatsen baseras på den enskildes individuella behov, intresse och förutsättningar
(Socialstyrelsen 2007).
Personer med funktionsnedsättning får oftast stöd av olika aktörer samtidigt i sitt vardagliga liv. Individen kan exempelvis bo på en gruppbostad med särskild service för vuxna eller annan särskild anpassad bostad och på dagarna arbeta på en daglig verksamhet. Samverkan på övergripande organisatorisk nivå visar att den allmänna samarbetspartnern är kommunens eller stadsdelens boendeverksamheter för personer med funktionsnedsättning (Socialstyrelsen 2008). En fungerande samverkan mellan aktörerna brukar vara avgörande för att individen ska få en god service och omsorg utifrån sina individuella behov och önskningar
(Socialstyrelsen 2017). Socialstyrelsen (2014) skriver även att för en person med begränsad autonomi, kan den enskilde ha en ställföreskap i form av god man eller förvaltare. En person med funktionsnedsättning har rätt till att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, då kan en god man förordnas. I många fall innehåller ett godmanskap tre delar och det är: bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.
En individ som har tilldelats LSS-insats ska erbjudas en individuell plan som består av planerade och beslutade insatser. Syftet med individuella planer är bland annat att den enskilde ska få en överblick över situationen och vilka åtgärder och insatser som angår hen. Det finns även något som kallas för samordnad individuell plan (SIP). SIP består av den enskildes samlade behov hos hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänsten. I SIP finns den enskildes inplanerade och pågående insatser som rör den enskilde (Socialstyrelsen 2017). Personal som ger stöd åt personer med funktionsnedsättning behöver ha erfarenheter och rätt kompetens för att kunna ge stöd av god kvalité. Personalen som nämns i förgående mening är personal som arbetar brukarnära och med individer som har beviljade insatser enligt LSS (Socialstyrelsen 2012).
Charlotte Fagerstedt (2016) beskriver olika arbetssätt och arbetsmetoder som finns i verksamheterna inom LSS, inriktat mot dagliga verksamheter och gruppbostäder. För att utföra rapporten har Fagerstedt (2016) utfört kvalitativ metod för att intervjua
personalgrupper i verksamheter. Fagerstedt (2016) ger exempel på olika arbetssätt som används på gruppboenden. Resultatet Fagerstedt (2016) får är att ett av gruppboenden använder sig av tydlig pedagogik som arbetssätt. Personalen på boendet använder sig bland annat av bilder och föremål för att kommunicera med brukarna. Syftet med kommunikationen är att brukarna ska förstå vad personalen vill. Personalens mål är att få brukaren bli så
Ett annat boende använder sig av sociala berättelser. Arbetssättet utförs genom att brukaren tillsammans med personalen skriver texter. Texterna ska handla om situationer som
personalen anser kan vara problematiska för brukaren. För att lösa problemet kan sociala berättelser vara ett alternativ där skrivandet av texter kan bidra till att personalen förklarar och konkretiserar situationer för brukaren. Personalen på boendet menar att det är ett sätt för brukaren att förstå situationen tydligare (Fagerstedt 2016).
Fagerstedt (2016) skriver även om olika arbetssätt som finns inom dagliga verksamheter inom LSS. Olika dagliga verksamheter kan skilja sig innehållsmässigt ifrån varandra. Vissa dagliga verksamheter kan orientera sig mot sysselsättning som kan vara i avgränsade lokaler, det kan även vara i firmor. Ett av arbetssätten som används på dagliga verksamheter som Fagerstedt (2016) belyser är tydliggörande pedagogik där personalen sätter upp scheman som brukaren ska följa för att bland annat strukturera upp sin dag. För att brukaren ska övergå från en aktivitet till nästa kan en bild på förgående aktivitet tas bort från schemat, vilket kan innebära en övergång för brukaren. Aktiviteterna som sätts upp på brukarens schema kan variera. Det kan vara från köksaktiviteter till lagerarbete. Fagerstedt (2016) menar att dessa dagliga verksamheter är mer anpassade efter personer med funktionsnedsättning med talförmåga. Ett annat arbetssätt som är mer anpassat för personer med funktionssättning utan talförmåga som har beviljats daglig verksamhet enligt LSS (Fagerstedt 2016). Fagerstedt (2016)
beskriver att personalen sätter upp schemat med pictogram, som är bilder, och även timstock för att mäta tiden när aktiviteten är slut. Ett annat arbetssätt kan vara att personalen använder objekt för att brukaren ska förstå vad som står på schemat. Exempelvis kan ett objekt vara ett bordsunderlägg som kan symbolisera arbeta
Socialstyrelsens (2008) kartläggningar påvisat brister på samverkan mellan kommuner och landsting, olika verksamheter och enskilda yrkesutövare. Mot bakgrund av detta kommer uppsatsen att behandla hur samverkan mellan dagliga verksamheter och gruppbostäder kan fungera eller inte fungera inom LSS.
2.1 Begreppet Samverkan
Per Germundsson (2011) skriver att begreppet samverkan används i många sammanhang. Oftast förknippas begreppet samverkan med något önskvärt och positivt. Det kan exempelvis vara möjligheten att jobba med andra professionella aktörer och ta del av varandras resurser, kompetenser och kunskaper. Genom detta kan de professionella aktörerna uppnå ett effektivt arbetssätt. Berth Danermark (2005) menar att begreppen samarbete och samverkan kan förväxlas. Samarbete gör vi människor dagligen utan att vara medvetna om det eftersom det är en naturlig del i vår vardag. Genom att individer samverkar betyder det att man är
medveten om målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra aktörer med ett definierat syfte och problem.
Socialstyrelsens (2008) definition av samverkan är att samverkan innebär ett samarbete mellan olika aktörer med ett gemensamt och tydligt syfte. En annan tolkning av begreppet är att det är en icke-hierarkisk aktivitet där olika aktörer möts på lika villkor. Den sista tolkning är att samverkan innebär aktiviteter som överskrider gränser inom eller mellan organisationer.
2.2 Hur samverkan används som ett verktyg i verksamheterna enligt LSS
Socialstyrelsen (2012) skriver att samverkan är en extern och intern förutsättning för att säkra kvaliteten i de insatserna som ges till den enskilde inom socialtjänsten och verksamheter enligt LSS samt att förhindra vårdskador inom hälso- och sjukvården. Socialtjänstlagen (SoL) är den lag som styr hur socialtjänsten ska arbeta. Socialtjänsten ansvarar för många områden i samhället och ett område är att aktivt arbeta med samverkan. Både
socialtjänstlagen och LSS regleras av socialtjänsten. Socialtjänstens mål är att hålla god kvalité och innebär att de insatserna som ges till den enskilde ska vara samordnade med fokus på långsiktighet och den enskildes behov.
I samverkansområdet ska SoL ange distinkta krav för kommunerna att göra en
överenskommelse med landstinget angående samarbete. Personer med funktionsnedsättning som har insatser enligt LSS behöver olika insatser från habilitering (Socialstyrelsen 2017). Socialstyrelsens lägesrapport (2018) betonar att det är viktigt att dessa olika insatser ska samordnas för den enskilde.
Socialstyrelsen (2008) skriver att det är myndigheternas ansvar att hitta en arbetsmodell där olika insatser kan samverka med varandra. De fyra motiven till samverkan är:
1. Det etiska motivet- Samverkan förhindrar brukaren att falla mellan stolarna och genom samverkan kan brukaren hitta sig själv i vårdens system.
2. Verksamhetsmotivet- Innebär att en ensam aktör, exempelvis myndighet eller verksamhet ej kan lösa en brukares problem själv.
3. Effektivitetsmotivet- Innebär att genom samverkan kan brukaren uppnå en god livskvalité till en låg samhällskostnad.
4. Kunskapsmotivet- Innebär att samverkan kan bredda och fördjupa kunskapen om re/habiliteringen. Samverkan kan förstärka aktörernas kompetens och integreras till en helhet.
Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter SOSFS (2011:9) lyder på följande sätt:
”Det ska framgå̊ av processerna och rutinerna hur samverkan ska bedrivas i den egna verksamheten. Det ska genom processerna och rutinerna även säkerställas att samverkan möjliggörs med andra verksamheter inom
socialtjänsten eller enligt LSS och med vårdgivare, myndigheter, föreningar och andra organisationer (SOSFS 2011:9).
SOSFS 2011:9 innehåller både allmänna råd och föreskrifter. Föreskrifterna utgår ifrån rådande lagar och förordningar, det vill säga att de bestämmer hur den enskilda och myndigheter ska handla. Allmänna råd är inte bindande regler utan är generell rekommendation (Socialstyrelsen 2012).
En annan typ av allmänna råd och föreskrifter som handlar om att kvalitetssäkra insatserna som ges:
”Den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska identifiera de
processer enligt 2 § där samverkan behövs för att säkra kvaliteten på̊ de insatser som ges i verksamheten ( SOSFS 2011:9)
Socialstyrelsen (2012) menar att kvaliteten på insatserna som ges till den enskilde ska vara kvalitetssäkra. Med rätt kompetens ökar förutsättningar för att aktörerna ska bidra med att insatserna håller en god kvalité (Socialstyrelsen 2018)
Regeringskansliet (2000) skriver om konsekvenserna för bristande och fungerande samverkan och hur den kan påverka den enskilde som de professionella aktörerna ska samverka kring. Konsekvenserna av bristande samverkan som Regeringskansliet (2000) belyser är att
hjälpbehoven för individer med funktionsnedsättningar kan bli svårare att finna. Det kan även vara att de positiva effekterna av insatserna blir svårare att uppnå. Bristande samarbete och samordning kan ses som ett uttryck för dålig kvalité i bland annat byråkrati, väntetid och det kan i sin tur drabbar både den enskildes ekonomi och samhället.
En fungerande samverkan kan bidra till att den enskilde som har beviljats insatser kan leda till ökade förutsättningar för ett effektivt användande för samhällsresurser. Det leder i sin tur till att insatserna som den enskildes får avgör ett kriterium för god kvalité. Regeringskansliet (2000) skriver om att det finns olika omständigheter som leder till bristande samverkan, exempelvis kan viljan och intresset på både lednings- och verksamhetsnivå vara en anledning. I Malmö stads (2018) plan för LSS verksamheter står det i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter att Malmö stad bedriver kvalitetsarbete genom uppföljning av olika utformade målsättningar som sedan verkställs. Dessa utvärderas sedan. Malmö stad ansvarar
organisationen Funktionsstödsförvaltningen för alla insatser enligt LSS och för insatser inom socialpsykiatrin till vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och psykiska sjukdomar. Förvaltningen samverkar då med olika verksamheter och organisationer så som primärvård och psykiatrin, kommunrådet Skåne och även högskolor, universitet och brukarorganisationer. Funktionsstödsnämnden är den politiska nämnd som ansvarar för alla insatser enligt LSS och insatser inom socialpsykiatrin (Malmö Stad 2018).
Min undersökning har utgått ifrån Malmö stads dagliga verksamheter och gruppbostäder enligt LSS. Det innebär att jag kommer att undersöka hur samverkan fungerar mellan daglig verksamhet och gruppboende enligt LSS inom Malmö stad.
3 Tidigare forskning
I det här kapitlet introduceras hur samverkan kan se ut i välfärdssystemet. Därefter behandlas Berth Danermarks och Per Germundssons (2007) forskning om främjande och hindrande faktorer för samverkan. Forskarna menar att genom de tre dimensioner, regelsystem, organisation och synsätt kan vara grunden till en god samverkan. Rafeal Lindqvists (2013) forskning om olika framgångsrika och hämmande faktor för samverkan lyfts också fram i kapitlet. Kapitlet avslutas med Danermark & Germundsson (2007) forskning om
kvalitetssäkring inom verksamheterna.
3.1 Samverkansprocess- Främjande och hindrande faktorer
Runo Axelsson & Susanna B Axelsson (2013) beskriver anledningen till varför olika aktörer bör samverka med varandra. Det är för att samverkan har blivit ett viktigt inslag i
utvecklingen i det moderna välfärdssamhället. Förändring av sociala problem genom tiderna har bidragit till en ökad specialisering av olika professioner. Det har inneburit ett ökat antal organisationer som producerar och levererar olika välfärdstjänster och därför blir behovet av samverkan utökat mellan de olika organisationerna och professionerna inom välfärdssystemet. Catharina Widmark (2015) skriver för att aktörerna inom välfärdssektorn ska hitta motivation till samverkan kan bland annat aktörerna ha en gemensam syn på behovet av samverkan med varandra. Även ha gemensamma mål och regelbundet följa upp dessa för samverkans
utveckling ska bli positivt.
Berth Danermark (2005) uttrycker att samverkan kan väcka oro och irritation. Det Danermark (2005) menar är att samverkan är en långtgående process av förändring av arbete och det blir svårt att avgöra vad samverkan kommer att resultera i. Genom den här processen uppstår oro och irritation bland individer som deltar i samverkansprocessen. Samverkan är även en tidskrävande process som kan ta tid från de dagliga arbetsuppgifterna.
Det jag som uppsatsförfattare vill belysa är hur samverkan mellan dagliga verksamheter och gruppbostäder fungerar genom att utgå ifrån professionella aktörers perspektiv. Danermark (2005) skriver om hur den enskilde medarbetaren kan uppfatta samverkan med andra professionella aktörer. Medarbetaren kan uppleva både positiva och negativa reaktioner. De positiva reaktionerna är att medarbetarna kan lära sig nya kunskaper, ta del av andra
professionella aktörers kompetens samt möjlighet att se hur verksamheten utvecklas. Danermark (2005) skriver ”Det är en förändring mot det okända”.
Danermark (2005) beskriver olika faktorer som kan främja samverkan men även hindra samverkan och de är: regelsystem, organisatoriska former och kunskapstraditioner. För att samverkan ska ha förutsättningar att bli framgångsrik krävs det att dessa tre faktorer
identifieras, framhävs och diskuteras. Danermark (2005) lyfter fram strukturella förhållanden, men betonar samtidigt att det är ledningens ansvar att skapa förutsättningar för att samverkan ska fungera. Danemark (2005) skriver att faktorer som psykologiska och individuella
förhållanden spelar en roll i samverkansprocessen, men en framgångsrik samverkan påverkas inte om ”personkemin” mellan de olika professionella aktörer som samverkar inte fungerar. Danermark (2005) menar att det är en myt som bör avlivas, eftersom när samverkan brister handlar det mest om grundläggande förutsättningar och inte frånvaron av den rätta
Danermark & Germundsson (2007) beskriver en främjande och hindrande faktor för
samverkan och det är regelverket. Regelverket styr de inblandande aktörerna och utgörs oftast av lagar, förordningar, regler och anvisningar som innehåller det informella regelsystemet. Danermark (2005) nämner även att vid sidan av lagar och förordningar finns det anvisningar från centrala insatser som är påbjudna direktiv. Danermark & Germundsson (2007) menar att genom att veta vilken typ av ansvar och område en profession har, kan de inblandade
aktörerna samverka med varandra för att lösa problem. En annan faktor som gör att
regelverket blir främjande för samverkan är att aktörerna kan ta del av varandras resurser. Dock kan regelverket vara hämmande för samverkan eftersom reglers funktion oftast är avgränsande och styrande. Det kan även leda till konflikter mellan de inblandade aktörerna i samverkansprocessen eftersom varje professionell aktör tilldelas ansvar och område. Detta kan det leda till ojämna roller eller maktobalans (Danermark & Germundsson 2007). Danermark & Germundsson (2007) skriver att samverkan kan många gånger leda till gränsöverskridande och nya arbetsformer som kan motsäga regelverket som finns i verksamheten. Danermark (2005) påpekar även att vissa aktörer kan göra ”intrång eller ”maktmissbruk” som innebär att en aktörerna gör anspråk och använder sin högtuppsatta position och kritiserar andra aktörers ansvarsområde eller kompetensområde. Det kan leda till ”maktmissbruk”, men genom att vara tydlig från början om vilka lagar och regler som styr arbetet kan det förhindra missförstånd och problem.
En annan faktor som är främjande men även hindrande för samverkan är organisation. Det som gör att samverkan fungerar successivt är att den ger förutsättningar för resursutnyttjande för de inblandade aktörerna i samverkansprocessen. Genom att ta del av varandras resurser kan det leda till effektivare informationsflöde vilket bidrar till att beslut fattas effektivare och bättre (Danermark & Germundsson 2007). Danermark & Germundsson (2007) skriver att verksamheten är såväl politiskt som förvaltningsmässigt förankrad och detta ses det som en successiv faktor för samverkan. Om denna förankring saknas, kan det innebära problem för verksamheten. Forskarna ger exempel på konsekvenser för de inblandande aktörerna i samverkansprocessen där det framgår att deltagarna upplever att de inte får tiden de behöver till sina arbetsuppgifter. Det kan leda till att kvalitén i arbetsuppgiften brister. En annan konsekvens för verksamheter som saknar god förankring kan leda till att de anställda kan ha svårigheter med de nyutvecklade arbetsformerna i verksamheten. Det leder i sin tur till att deras etablerade arbetssätt utmanas, vilket kan bidra till att de anställda förändrar synsättet och arbetsformer för samverkan och det uppstår svårigheter för de andra inblandade aktörerna att samarbeta med varandra.
Den slutliga dimensionen som är främjande samt hindrande faktor för samverkan är synsättet på samverkan hos de professionella aktörerna som är inblandade i processen. Det kan
innebära en kompetensutveckling av att uppnå en helhetssyn på brukarens situation och behov. Genom att ha kunskap inom sitt expertområde kan det leda till att det utvecklas en specialistkompetens. Detta kan ligga till grund för att tillit och förtroende utvecklas i samverkansgruppen. När aktörerna utvecklar en samsyn innebär det att de får ett enhetligt uppträdande mot brukaren, vilket kan upplevas som positivt för både samverkansgruppen och brukaren. När aktörerna som är med i samverkansgruppen utgår från samma utgångspunkter och har ett gemensamt mål i arbetsteamet, som i de flesta fallen brukar vara brukarens bästa, kan det leda till att främja samsynen hos de professionella. I det här sammanhanget handlar det även om de professionellas kunskapsområde, om de har ett gott kunskapsområde kan det
Dock kan synsättet vara ett hinder för samverkan eftersom det kan vara brist på kunskap eller kompetens, vilket innebär att de professionella aktörerna inte uppnår den samsynen över brukaren och dennes situation. Det kan även vara när aktörerna har olika förväntningar på samverkan och arbetar på olika sätt, det vill säga att ha olika synpunkter som kan leda till konflikter. Detta leder då till att det blir störningar i samverkansprocessen. När aktörerna har olika arbetssätt och olika syn samt definition på arbetsförmågor kan det leda till att gruppen inte kommer överens. Konsekvenserna blir då att svårigheter att tilldela initiativ, ansvar eller resurser uppstår (Danermark & Germundsson 2007).
Axelssons & Axelsson (2013) beskriver även att ledningens betydelse kan ses både som ett hinder och framgångsfaktor i samverkan. Det finns olika betydelse, en viss förklaring kan vara chefskap eller ledningskap. Chefskapet definieras som ett ansvar som kommer högre upp i organisationen medans ledarskap definieras som ett förtroende som har getts underifrån. Det som gör att det blir en hindrande och framgångsfaktor i samverkan är att chefen och ledarens kompetens till att samverka med andra aktörer eller verksamheter och bilda förutsättningar till sina medarbetare.
Rafeal Lindqvist (2013) menar på att när verksamheterna i välfärdsorganisationer samordnas och integreras med varandra kan det leda till en förbättring av samverkan. Det kan ske på två olika sätt och det är vertikalt eller horisontellt. Vertikal interaktion sker i en hieratisk ordning där beslut fattas på hög nivå och implementeras på lägre nivå. Horisontell integration har samma nivå som organisationshierarkin, men oftast på basplan. Det innebär frivilligt
samarbete, intensiva kontakter och kommunikation i gränsöverskridande grupper eller team. Lindqvist (2013) skriver att det är oftast horisontell interaktion som eftersträvas i
organisationer inom exempelvis myndigheterna som socialtjänsten och Försäkringskassan. Deras utgångspunkt är att samarbeta om personer med funktionsnedsättning och för att förhindra att den enskilde faller mellan stolarna. Lindqvist (2013) skriver om tre centrala förutsättningar som kan utveckla en horisontell integration. Den första handlar om en ömsesidig medvetenhet om målgruppens problem. Fysisk kontakt med personalen och
möjligheter till personliga kontakter som att mötas och prata ansikte mot ansikte är gynnsamt, exempel på den här typen av kontakt är avstämningsmöten eller överlämningsmöten.
Dessa möten bidrar till att den andra förutsättningen uppfylls och det är att åstadkomma en samsyn mellan aktörerna om syftet med samverkan för målgruppen (Lindqvist 2013). En samsyn enligt Lindqvist (2013) uppstår när aktörerna är medvetna om problemen som finns. De specifika målen som organisationer har beror på de blandade uppdrag som finns, dessa uppdrag kräver någon form av stöd eller styrning från högre upp i organisationen, det kan exempelvis vara verksamhetschefer.
Den tredje förutsättningen som underlättar horisontell integration är om det finns ett ömsesidigt beroende mellan aktörerna, på grund av att varje aktör har olika funktioner i en större helhet (Lindqvist 2013)
3.2 Kvalitetssäkring
Samverkan är i ständig process som leder till att det blir en systematisk förändring i verksamheten. Genom de tre dimensionerna regelsystem, organisation och synsätt kan det leda till att samverkan fungerar väl och när samverkan fungerar väl leder det till stimulering och utveckling för de inblandade aktörerna. Det krävs att kvalitetssäkringssystemet blir bra och att kvalitén i samverkan kan leda till en slags positiv utveckling. För att
kvalitetssäkringssystemet ska bli bra ligger ansvaret hos ledningen (Danermark &
Germundsson 2007). Germundsson (2011) väljer att belysa en annan faktor till förbättring av kvalitén i verksamheten. Genom att olika verksamheter bidrar med kompletterade kunskaper, kompetenser och resurser.
Danermark & Germundsson (2007) menar att kvalitetssäkring kan sammanfattas som metod eller en modell som omfattar aktiviteterna i en organisation som även påverkar kvalitén på varor, tjänst och arbetssätt. Det finns olika modeller som kan beskriva hur en kvalitetssäkring skall byggas upp och tillämpas i en organisation. Danermark & Germundsson (2007) citerar från Arbets- och miljömedicin 2002 som skriver att arbetet med att kvalitetssäkra samverkan beskrivs på följande sätt:
- Undersökning och kartläggning av verksamheten, det vill säga att finna och skaffa sig
kunskap om de brister i samverkan som förekommer.
- Målavseende samverkan formuleras .
- Handlingsplaner som konkretiseras målen genom en klar arbetsfördelning med
befogenheter och resurser.
- Uppföljning av vidtagna åtgärder och utvärdering av resultaten som grund för ny
målformulering. (Danermark & Germundsson 2007 s. 14)
Danermark & Germundsson (2007) skriver även att centrala aspekter för kvalitetssäkring innebär att det ska finnas en struktur för förutsättningar att ge service som tillexempel kan vara till personalgruppen, organisationsstrukturer och även fysiska resurser. En annan central aspekt är att det ska finnas processkvalitet för vad som ska ske när servicen ges till
individerna som är i behov. Sista aspekten blir då utfallskvalitet som innebär effekten av när servicen ges till den enskilde.
4 Teori
I det här kapitlet kopplas samverkan till olika val av lämpliga teorier. Jag har använt mig av Serge Moscovicis begrepp, sociala representationer som är ett vidareutvecklat koncept av Emile Durkheims kollektiva representationer (Gustavsson & Selander 2010). Jag har även använt teorin om emotionellt arbete som kommer från Arlie Russell Hochschild (Blix 2013). När de olika sociala representationerna samarbetar med varandra kan det leda till ojämn ansvarsfördelning som i sin tur leder till en maktaspekt. Danermark (2004) menar att makt är ett centralt begrepp för samverkan.
4.1 Sociala representationer
Gustavsson & Selander (2010) skriver om Emile Durkheim som levde under 1858-1917, Durkheim beskrev i sina texter om stabiliteten i samhällskunskapen trots den händelserika förändringen som skedde i samhället. Bakgrunden till förändringarna i samhället var att gå från ett traditionellt samhälle till det moderna, industriella och urbana samhället. Ett annat projekt av Durkheim som uppmärksammades var att han använde sig av vissa begrepp för att beskriva betydelsen för samhällsprocesser för att begripa individuella, sociala och
samhälleliga händelser. Durkheim introducerade flera begrepp, men det viktigaste konceptet var kollektiva representationer som senare i tiden utvecklas till sociala representationer av Serge Moscovici. Durkheims begrepp om Kollektiva representationer handlar om att socialisera en ny generation till ett traditionellt sätt, men att den skulle vara stabil över generationer. Stabiliteten innebär att kollektiva representationen inte påverkas av individens avvikelse utan produceras och upprätthålls kollektivt. Serge Moscovici menar att Durkheims idéer om kollektiva representationer kom från det traditionella samhället.
Serge Moscovici inspirerades av Emile Durkheims begrepp om kollektiva representationer som är ett klassiskt koncept. Serge Moscovici introducerade ett nytt koncept av sociala representationer som var kopplat till Durkheims klassiska koncept men även introducerade en ny inriktning. Det nya koncept om sociala representationer handlade om hur den sociala kunskapen omvandlades och hur den kunde förstås ur olika sociala grupper i det moderna samhället. När Moscovicis nya koncept introducerades underlättades förståelsen kring frågor om förändring och omvandling av samhällskunskapen. Med hjälp av begreppet sociala representationer ville Moscovici framhäva mångfalden av den sociala kunskapens ursprung, vilket han trodde på var skillnader mellan individer och grupper. Moscovici menar att man är en representation av någonting (Selander & Gustavsson 2010).
Moscovici ville betona vikten av sociala relationer och kommunikationen som samspelades mellan individerna. En av huvudpunkterna av Moscovicis begrepp sociala representationer, handlar om att samhällskunskapen i det moderna samhället ständigt skapas och återskapas när olika individer som delar position, erfarenheter och åsikter om dem själva och tankar om omvärlden. Exempelvis hur människor bygger upp kunskaper och hur det kan påverka individernas beteende och det dagliga livet. Därför menar Moscovici att individernas perspektiv ständigt genomgår en förändring (Selander & Gustavsson 2010).
Sammanfattningsvis innebär Moscovicis koncept om sociala representationer något som individer skapar och upprätthåller genom interaktioner och samverkan i en grupp där individerna kommunicerar och tar del av sina erfarenheter och utvecklar egna eller nya perspektiv (Gustavsson & Selander 2010).
Danermark & Germundsson (2010) refererar till Moscovicis begrepp sociala representationer där forskarna menar att vår förståelse av verkligheten är en social process. Forskarna antyder att begreppet sociala representationer kan förklara och beskriva vardaglig kunskap ur
exempelvis kulturella grupper, hur vi bygger upp den kunskapen och hur den påverkar individens dagliga liv samt beteendet. Danemark & Germundsson (2012) använder sig av Moscovicis begrepp om sociala representationer för att bland annat studera hur samverkan fungerar mellan olika yrkeshabilitering ur ett socialrepresentationsperspektiv.
När forskarna menar yrkeshabilitering ingår de olika arbetsgrupperna som kan representeras som sociala representationer, exempelvis socialarbetare, arbetsterapeuter, psykologer, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Dessa yrkesgrupper har en social representation för målgruppen personer med funktionsnedsättningar med olika insatser. Forskarna Danemark & Germundsson (2012) beskriver sociala representationer som en viktig dimension för
samverkan och samarbete mellan olika aktörer. En social representation kan ses som en ”socio-centrerad” kunskapsform som innefattas av intressen, önskningar och behov hos en grupp eller en organisation.
Danemark (2004) förklarar ur sitt perspektiv att sociala representationer kan vara en grupp exempelvis socialarbetarna som genom sin utbildning, sina kollegor och sina vardagliga erfarenheter formar en egen uppfattning av ett fenomen. Det kan innebära att genom
socialarbetarnas uppfattningar bildas det föreställningar om något och denna process är social. Det är ständigt i förändring för att det sker i interaktion med andra aktörer. Detta leder i sin tur fram till att man tillsammans med andra aktörer skapar en verklighetsbild. Det Danermark (2004) menar är att sociala representationer är bilder av verkligheten som man har skapat i förhållande med andra i gruppen. Detta kan kopplas samman med mina frågeställningar att en grupp professionella aktörer får ett uppdrag att besluta eller hjälpa en individ som har
beviljats insatser och hur de ska förhålla sig till detta. Genom att dessa yrkesverksamma samarbetar med varandra leder det till en utveckling av sociala representationer som kan leda till nya erfarenheter.
Det nya konceptet av sociala representationer av Moscovicis som refereras av Danermark & Germundsson handlar om att olika yrkesgrupper är involverade i samarbetsprojekt där de tillsammans samverkar kring brukarens behov och önskemål. Personalen från dagliga verksamheter och gruppboenden är en personalgrupp med blandade yrkesroller, som exempelvis omsorgspedagoger, arbetsterapeuter, stödassistenter och aktivitetsledare. Dessa yrkesgrupper blir en social representation för målgruppen personer med funktionsnedsättning. Genom sina utbildningar, kollegor och vardagliga erfarenheter ska dessa yrkesgrupper hitta en gemensam samsyn för att samverka med varandra för att uppnå ett mål för en social grupp. Därför blir teorin om sociala representationer relevant för min forskning.
4.2 Emotionellt arbete
Svensson m.fl. (2014) skriver att när olika organisationer samverkar sker samarbete mellan de professionella aktörerna i det faktiska mötet. Genom att beskriva mötet med de olika
aktörerna har jag valt teorin om emotionellt arbete av Arlie Russell Hochschild. Hochschild utgångspunkt var att fokusera på individernas emotioner som individerna använder när de
Hochschilds teori om emotionellt arbete kännetecknas av tre steg. Det första är att samtalet sker ansikte mot ansikte eller röst mot röst, vilket innebär att parterna möts och samspelar med varandra. Sedan ska den ena parten förväntas kunna producera ett känslotillstånd och det kan exempelvis vara att skapa en känsla av trygghet, eller tillit men det kan även vara en känsla av upprördhet. Det sista kännetecknet är att arbetsgivaren kontrollerar den anställde genom olika övningar för att inte avvika från en förväntad attityd i yrkesrollen (Blix 2013). Hochschild skiljer på ett ytligt och djupt emotionellt agerande. När en människa agerar på ett ytligt emotionellt sätt innebär det att individen låtsas känna något som individen egentligen inte känner. Medan djupt emotionellt agerande innebär när en individ upparbetar sina emotioner för att låta omgivningen tro att individen producerar en viss emotion och även sig själv (Blixt 2013).
Den här teorin är relevant till mitt examensarbete på grund av att när aktörerna som
medverkar i samverkansmöten och träffas i det faktiska mötet så sker samarbetet mellan dem, antingen ansikte mot ansikte eller röst mot röst. Den ena parten som kan vara personal från daglig verksamhet kan producera ett känslotillstånd hos den andra partnern som kan vara personal på ett gruppboende. Det kan exempelvis vara upprörda känslor men även känslor av tillit. Arbetsgivaren eller ledningen kontrollerar den anställde genom övningar för att den anställde inte ska avvika från en förväntad attityd i yrkesrollen. Denna kontroll kan ske genom ledning, lagar och regelverk som finns i verksamheten, exempelvis så har Malmö stad (2017) ett samverkansavtal som medarbetare inom Malmö stad bör följa. Det är ett sätt att ”styra” medarbetarna för att de ska följa och inte avvika från den förväntade arbetsrollen. En av arbetsuppgifterna är att samverka med andra aktörer.
4.3 Makt i samverkan
Danermark (2004) framhåller att när samverkan diskuteras uppkommer makt-begreppet sällan. Dock dyker maktaspekterna upp under andra sammanhang som exempelvis inflytande, delaktighet, autonomi eller handlingsutrymme. Det är vad Danermark (2004) kallar för en utvecklad strategisk motmakt, empowerment. Ett kännetecken för dessa synpunkter
behandlas oftast som subjektiva fenomen, det vill säga att hur individen upplever sin situation i dessa sammanhang. Danemark (2004) menar att det är sällan makt-begreppet diskuteras i samband med samverkan, dock anser Danemark (2004) att makt-begreppet är en central aspekt i samverkansprocessen.
Makt är ett begrepp som individer regerar olika på. Vissa kan uppleva ett visst obehag och det kan vara individer som har erfarenheter av att vara maktlösa och saknar kontroll i exempelvis sin arbetssituation. Medan det finns andra som finner välbehag av makt och det kan vara individer som trivs med att bestämma eller kontrollera (Danemark 2004). Danemark (2004) skriver att makt ofta är ett normativt inslag när makt och ansvar kopplas samman med varandra. Makt ska betraktas som en egenskap i relationen mellan två aktörer istället för en egenskap hos individen. Ett exempel på ansvarsfördelning kan vara att Hälso- och
sjukvårdslagen tilldelar läkaren huvudansvaret för beslut som rör vården angående en brukare. Läkarens åsikter väger då tyngst i det här fallet eftersom läkaren har huvudansvaret över sitt expertområde.
Makt i samband med samverkan kan leda till ”maktmissbruk” som Danermark (2005) betonar är ett felaktigt beteende. Genom att en av aktörerna gör anspråk och ”intrång” eller
”maktmissbrukar” sin högt uppsatta position och påpekar andra aktörers kompetensområde. Danermark (2004) ger ett exempel på makt och ansvarsfördelningen som kan leda till konflikter och missnöjdhet. En socialsekreterare har tilldelats ansvaret att utreda och föreslå var en brukare ska få åka till för behandlingshem. I samverkansgruppen tillsammans med socialsekreteraren finns bland annat en läkare som inte instämmer med socialsekreteraren och argumenterar för ett annat behandlingshem. I den här situationen har socialsekreteraren
”makten” på grund av sin kompetens och ekonomiska åtaganden. Läkaren har tilldelats ansvar som rör vården. I det här fallet väger socialsekreterarens ord tyngre vilket gör att
maktfördelningen kan göra läkaren missnöjd.
Forskaren refererar till socialstyrelsens där en undersökning på samverkan mellan
socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin undersöktes. Där påpekar Danermark (2004) att i ett inledande skede av samverkan ska fördelning av rollerna och de medverkandes ansvar klargöras för att undvika konflikter och missnöje. Danermark (2004) skriver om att varje aktör tilldelas en stark inställning i vissa avseenden, exempelvis att läkarens starka inställning grundar sig i hälso- och sjukvårdslagen. Medan andra aktörer som försäkringskassan har huvudansvaret för samordning av rehabilitering och socialtjänsten fattar beslut i
missbruksfrågor. Det kan lätt leda till att makt grundar sig på ställning i hierarkin, om vi säger att vissa aktörer är mer högutbildade än andra aktörer kan det leda till att den aktören som är längst upp i hierarkin har mest makt.
Det finns olika grunder som leder till makt i samverkan. Statusen är en grund som kan leda till makt i samverkan som Danermark (2004) skriver om. Det handlar om att en professions status kan ge en aktör mer eller mindre makt. Status kan ligga i betraktarens ögon, om man upplever att man tillhör en låg eller hög statusgrupp. Detta kallar Danermark (2004) för haloeffekten, som innebär att det finns en tendens till att kompetensen inte avgör vilket inflytande personen har i ett visst sammanhang. Utan det handlar om personens status istället. Danermark (2004) ger exempel som en specialistutbildad läkares ord kanske väger tyngre än förskolelärarens kompetensområde.
Danermarks (2004) teori om makt i samverkan blir relevant för att förklara de ojämna rollerna eller ansvarsfördelningen som kan uppstå i det faktiska mötet mellan de professionella
aktörerna. I intervjuguiden tillkommer en fråga om ansvarsfördelningen till respondenterna för att undersöka hur det fungerar i det praktiska samverkan mellan dagliga verksamheter och gruppboenden enligt LSS.
5 Metod och urval
För att belysa mitt syfte och besvara mina frågeställningar har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod. Kvalitativ forskning bygger på en forskningsstrategi där fokus bygger mer på ord än på kvantifiering vid insamling och analys av data. För att belysa mitt syfte och frågeställningar har jag valt att använda en semistrukturerad intervju som följer en
intervjuguide. När en forskare använder sig av en semistrukturerad intervju, brukar forskaren ha en lista med förhållningsvis specifika teman som ska beröras och som oftast kallas för intervjuguide (Bryman 2011). Bryman (2011) beskriver en kvalitativ intervju som en mycket generell term som används för att beskriva många intervjustilar. En av anledning till detta val av metod är för att jag anser att genom en semistrukturerad individuell intervju kan jag få ett bredare perspektiv från personalgruppen som är respondenter. Respondenterna jag valt för mitt arbete är tre anställda från två olika gruppbostäder, tre anställda från två olika dagliga verksamheter samt en sektionschef för gruppbostäder och en sektionschef för daglig
verksamhet. Dessa verksamheterna är inom LSS. Av de lämpliga respondenterna ansåg jag att jag kunde få en bild på hur samverkan fungerade mellan dessa verksamheter och vad
ledningen har för roll i det hela.
5.1 Urval/Population
Bryman (2011) skriver att kvalitativa forskare vanligtvis använder sig av målinriktat eller målstyrt urval. Det innebär att forskaren har valt ut sina enheter som exempelvis kan vara individer, organisationer eller dokument som är anpassad och lämplig för forskningsfrågan som har formulerats. För att hitta respondenter till mitt examensarbete tillämpade jag snöbollsurval som även kallas för kedjeurval. Snöbollsurval är ett slags bekvämlighetsurval där forskaren får en initial kontakt med en mindre grupp individer som är lämpliga för undersökningens tema. Genom gruppen får man kontakt med ytterligare respondenter. Mitt examensarbetes tema handlar om hur samverkan fungerar mellan dagliga verksamheter och gruppbostäder. För att hitta mitt urval använde jag bland annat Google för att hitta lämpliga respondenter, målet var att hitta personalgrupper från gruppbostäder inom LSS i Malmö stad. Hinder som uppstod i processen för mig, var att det endast fanns telefonnummer till dessa gruppbostäderna enligt LSS, och personalen som svarade kunde inte alltid prata med tanke på att det var under deras arbetstid. Dock fick jag tag på en sektionschef som var villig att hjälpa till genom att själv ställa upp som respondent samt fråga sin personalgrupp ifall de var
intresserade av att ställa upp som respondenter till mitt examensarbete. Genom sektionschefen för gruppbostäder fick jag ytterligare kontakt med lämpliga respondenter. Jag skickade ut mitt informationsmail genom att berätta lite kortfattat om vem jag är, vad jag studerar och vad mitt examensarbete handlar om. Jag förklarade även vad samverkan innebär för att respondenterna ska få en överblick över begreppet.
Under höstterminen utförde jag verksamhetsförlagd utbildning och blev utskickad till sju olika dagliga verksamheter. Syftet var att jag skulle få en överblick över hur varje daglig verksamhet kunde skilja sig från varandra. Jag tog kontakt med tre av dessa dagliga
verksamheter och frågade efter personalgruppens mailadress och om någon var intresserad av att ställa upp som respondent till mitt examensarbete. Sedan skickade jag ut mitt
enligt LSS fick jag kontakt med respondentens chef som var sektionschef för daglig verksamhet enligt LSS och som även hen var intresserad av att ställa upp som respondent.
På det här sättet fick jag en initial kontakt med respondenterna och genom dem fick jag ytterligare kontakt med lämpliga respondenter till min undersökning. Det blev således ett snöbollsurval som Bryman (2011) kallar det.
5.2 Litteratursökning
För att hitta passande och lämplig litteraturer till temat samverkan användes Malmö Universitets Libersearch. Genom att använda sig av centrala begrepp som jag ansåg var relevanta för arbetet blev det exempelvis samverkan, LSS, Collaboration, social
representation, Hochschild emotionellt arbete med mera. Men även för att hitta vetenskapliga artiklar om samverkan. Detta resulterade i att jag hittade tidigare forskning av bland annat Danermark, Germundsson och även Widmark.
5.3 Datainsamling
För insamling av data använde jag semistrukturerade intervjuer där respondenterna fick besvara frågor som utgick från en intervjuguide. intervjuguiden var uppdelad i 4 olika teman:
Bakgrund/allmän, egna erfarenheter av samverkan, rutiner och ledningen och andra aktörers påverkan, och följdfrågor som var lämpliga ställdes. För att utföra semistrukturerade
intervjuer med respondenterna erbjöd jag som uppsatsförfattare att komma till deras arbetsplats eller att boka ett grupprum på Malmös Universitet för att utföra intervjun.
Majoriteten av respondenterna föreslog att bli intervjuade på sin arbetsplats och det kan bero på att respondenterna kände sig bekväma i den valda miljön. Holme & Solvang (1997) skriver att miljön är en viktig faktor för att respondenterna ska känna sig bekväma. För att omvandla intervjuerna till text krävdes det att jag spelade in intervjuerna med mobiltelefon. Därefter transkriberade jag ljudfilerna till text. Bryman (2011) menar att transkribering kan ta väldigt lång tid och att en kvalitativ forskare intresserar sig för vad respondenten säger och hur de säger det.
5.4 Analysgenomförande
Efter att ha transkriberat ner intervjuerna med respondenterna använde jag mig av en tematisk analys för att hitta den eftersträvande informationen till undersökningen. Bryman (2011) skriver att en tematisk analys innebär att forskaren letar efter teman som då kan definieras på olika sätt. För vissa författare betyder teman mer eller mindre detsamma som en kod, medan andra författare anser att betydelsen av teman är mer än en kod och består av en grupp av koder. Teman och undertema är ett resultat av noggrann läsning av de utskrifter eller fältanteckningar som baseras på data. Koder och undertema som hittades i de nedskrivna intervjuerna markerades med olika färger för att sedan kategoriseras. Det som markeras kan bland annat vara upprepningar, ovanliga uttryck som informanterna använder och även
faktorer, hindrande faktorer, konsekvenserna av samverkan, rutiner, vi-mot-dom- attityden, ansvarsfördelning och makt.
5.5 Tillförlitlighet
Bryman (2011) menar att det finns fyra olika kriterier för att bedöma om en kvalitativ undersökning uppnår tillförlitligheten. (Bryman (2011) menar att man kan tillämpa
tillförlitlighet för att bedöma en undersökning. Dessa fyra kriterier är trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och styrka och konfirmera. Trovärdighet innebär att den informationen och det resultatet som forskaren genererar avgör om andra personer godtar eller accepterar
informationen och resultatet. Forskaren kan återkontakta sina informanter för att kontrollera informationen och om de fynd som har gjorts stämmer med vad informanten menade från första början. Pålitlighet innebär att forskningsprocessen ska granskas. Det innebär att man säkerhetsställer att alla faser i forskningsprocessen är fullständiga och tillgängliga vilket bidrar till mer tillförlitlighet. Faserna i forskningsprocessen kan bland annat vara
problemformulering eller fältanteckningar. Överförbarhet innebär att forskningsresultaten kan överföra resultatet till en annan miljö och få samma resultat. Det vill säga att forskaren kan få samma resultat i en annan miljö som forskaren befinner sig i. Styrka och konfirmera innebär att forskaren inte har medvetet låtit sina egna personliga värderingar och teoretiska
inriktningar ha en påverkan av utförandet eller slutsatserna som forskaren får.
5.6 Etik
Etiska frågeställningar brukar uppkomma under olika faser i en undersökning, det kan vara frågor som handlar om hur man som forskare ska behandla de individer som studeras. Även de aktiviteter som forskare bör eller inte bör engagera sig i tillsammans med respondenterna. De grundläggande etiska frågeställningar berör frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet. Som i sin tur blir etiska principer som består av informationskravet,
samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet (Bryman 2011).
Informationskravet innebär att forskaren ska informera respondenterna om den aktuella
undersökningens syfte. Det innebär även att respondenterna ska få information om att deras deltagande är frivilligt och om de inte känner sig bekväma behöver de ej delta i
undersökningen. Forskaren är även skyldig att informera om vilka moment som ingår i undersökningen för respondenterna (Bryman 2011). När jag genom snöbollsurvalet fick tag på mina lämpliga respondenter till min undersökning valde jag att skicka ut ett
informationsbrev som förklarade syftet till mitt examensarbete. I informationsbrevet framgick det även att det kommer vara en intervju och när intervjun passar respondenterna bäst och att jag som uppsatsförfattare är tidsflexibel.
Konfindentialitetskravet innebär att uppgifterna om respondenterna som deltar i
undersökningen behandlas med konfidentialitet. Personuppgifter måste försvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem uppgifterna. Nyttjandekravet innebär att de uppgifterna som forskaren samlar in av respondenterna endast får användas för
forskningsändamålet (Bryman 2011). Innan varje intervju var jag noggrann med att informera att ljudinspelningen kommer endast jag som uppsatsförfattare ta del av, men om examinatorn eller handledare skulle vilja lyssna kommer de få tillgång till det, men inga obehöriga
uppsatsförfattare behandlar uppgifterna med konfidentialitet . De insamlade data kommer endast att användas till examensarbetet. Jag som uppsatsförfattare informerade även
respondenterna innan intervjun att de kommer att vara anonyma, deras namn eller arbetsplats kommer inte framgå i arbetet.
Samtyckeskravet handlar om att respondenterna i en undersökning har rättigheter till att bestämma över sin medverkan. Varje deltagare har rätt till att vägra delta i något moment i undersökningen. Det som även ingår i samtyckeskravet är att respondenten har rättighet till att inte behöva svara på varje fråga, respondenterna kan även när som helst avbryta intervjun. Respondenterna kan under två veckor avgöra ifall den information de har lämnat om det ska uteslutas ur undersökningen. Som forskare vill man inte göra intrång i respondenternas privata liv, vilket kan leda till att respondenten väljer att inte besvara på en av
intervjufrågorna som ställs (Bryman 2011).
En incident skedde under forskningsprocessen då en respondent hoppade av samma dag som respondenten skulle bli intervjuad. Anledning till avhoppet berodde på att respondenten hade försovit sig och inte skulle hinna till sin arbetsplats där intervjun skulle ta plats. Bryman (2011) skriver enligt samtyckeskravet att en respondent har rätt till att avbryta sin medverkan i undersökningen. En annan incident som skedde var att en respondent avbröt intervjun tre gånger för att svara på telefonsamtal eftersom respondenten valde att bli intervjuad under sin arbetstid. Som uppsatsförfattare respekterade jag dessa etiska principer.
6 Resultat & Analys
Efter att ha utfört en tematisk analys och kodat samt delat upp i olika teman fick jag fram olika resultat av de åtta olika respondenterna med skilda yrkestitlar. Respondenterna är två omsorgspedagoger och en aktivitetsledare som arbetar på dagliga verksamheter samt en sektionschef för dagliga verksamheter. Från gruppboendesidan var respondenterna två omsorgspedagoger, en stödassistent och en sektionschef för gruppbostäder. Huvudtema A kommer handla om samverkansprocessen och vilka främjande och hindrande faktorer det finns i samverkansprocessen. Huvudtema B innehåller egna upplevelse av samverkan och som undertema 1 är rutiner som respondenterna har i verksamheten. Undertema 2 handlar om egna upplevelser av hur samverkan påverkar brukarna respektive verksamheten positivt eller negativt. Undertema 3 handlar om respondenternas egna erfarenheter av ansvarsfördelningens påverkan på samverkan. Efter varje underteman kommer jag att analysera och förknippa resultatet med tidigare forskning samt teorierna som är valda till arbetet.
6.1 Samverkansprocess
I huvudtema A identifierades främjande faktorer som underlättar samverkan som
respondenterna menar underlättade för dem att samverka med varandra. Andra underteman som identifierades var hindrande faktorer som respondenterna påpekar försvårade samverkan. Båda huvudtema kommer även innehålla konsekvenser för samverkan. Några av
respondenterna berättar att innan personalen från daglig verksamhet och personalen från gruppbostad börjar samverka med varandra måste brukaren samtycka eftersom det handlar om brukarens integritet. I vissa fall kan det vara att brukaren ej vill att aktörerna ska ha kontakt med varandra överhuvudtaget eftersom det som utförs på jobbet vill brukaren inte att personalen på boendet ska veta.
6.1.1 Främjande faktorer för samverkan
De utvalda respondenterna till arbetet kopplar jag till Moscovicis begrepp om sociala representationer. Eftersom Moscovici menar att sociala representationer innebär att olika individer är representationer av någonting. Forskaren menar att begreppet sociala
representationer kan vara en grupp av individer av olika slag där de integrerar och samspelar i grupper och samverkar med varandra genom att kommunicera och ta del av varandras
erfarenheter. Genom detta skapar individer egna perspektiv (Selander & Gustavsson 2010). Germundsson & Danermark (2012) skriver att exempel på sociala representationer kan bland annat vara socialarbetare. Personalen från dagliga verksamheter och gruppboenden är en personalgrupp med blandade yrkesroller, som exempelvis omsorgspedagoger,
arbetsterapeuter, stödassistenter och aktivitetsledare. Dessa yrkesgrupperna blir en social representation för målgruppen personer med funktionsnedsättningar.
Resultatet av empirin visade att främjande faktorer för samverkan var bland annat samsynen och engagemang hos personalen.
Jag tycker att det är viktigt att man hittar samsyn kring personer vi jobbar med. Då är det viktigt att man tillsammans pratar om samma saker […] för att sen kunna ge en god hjälp och gott stöd (Omsorgspedagog 1 för gruppbostäder)
Majoriteten av respondenterna pratar om att samsyn är en främjande faktor som underlättar samverkan och samarbeta med varandra. Samsynen är att personalen prioritera brukaren först och försöka hitta en helhetssyn kring brukarens livssituation. Respondenterna menar att genom att hitta en samsyn kan det innebära en vilja. Det handlar om personalens engagemang i samverkansprocessen. Det gäller att alla parterna som samverkar med varandra är
samarbetsvilliga och engagerar sig i att ta kontakt med varandra och försöka komma på lösningar tillsammans. Ett exempel som en respondent berättade var att gemensamt hitta en socialberättelse för brukaren att åka buss. Den sociala berättelsen var anpassad efter brukaren och användes på boendet och den dagliga verksamheten. Om personalen använder olika sociala berättelser kan det leda till att brukaren blir förvirrad i sin vardag.
Detta tolkar jag som Danermark & Germundssons (2007) forskning där forskarna betonar att samsyn är en främjande faktor för samverkan. Forskarna menar att samsyn hos de
professionella aktörerna kan innebära en kompetensutveckling av att uppnå en helhetssyn på brukarens situation och behov. Det kan även kopplas till Lindqvist (2013) forskning om horisontell integration som kännetecknas av frivilligt samarbete, intensiva kontakter och kommunikation i gränsöverskridande grupper eller team. Horisontell integration innehåller tre centrala förutsättningar. En av förutsättningarna är samsynen hos aktörerna och det uppnås när aktörerna är medvetna om samverkan för målgruppen.
En annan faktor som respondenterna berättar var engagemang och intresset hos aktörerna som är inblandade i samverkansprocessen. Detta kan kopplas till Danermarks (2005) begrepp ”personkemi”, där han beskriver att det kan innebära psykologiska och individuella förhållanden mellan individerna som samverkar med varandra. Min tolkning är att respondenten anser att det är en framgångsrik faktor för samverkan, vilket skiljer sig från Danermarks (2005) åsikt.
Resultatet går även att vidare koppla till att dessa professionella aktörer som Moscovici skulle kalla för sociala representationer. Exempelvis omsorgspedagogerna tar del av sina kollegors erfarenheter och sina egna vilket gör att man ständigt får nya perspektiv och kunskap. Detta kan även ske i ett möte när olika yrkesgrupper samverkar med varandra, exempelvis en arbetsterapeut eller omsorgspedagog deltar och kommunicerar samt samverkar i en grupp. Ett annat resultat som påvisades vara främjande för samverkan är det faktiska mötet där olika aktörerna träffas. En del av respondenterna bekräftar att samverkan oftast sker över mail eller telefonsamtal. En respondent med titeln sektionschef för gruppbostäder enligt LSS menar att i det faktiska mötet så sker det något som gör att det underlättar i samverkan.
Jag tänker att det är att sitta ner tillsammans för att när man träffas i samma rum, ser varandra, pratar med varandra in real life då händer det någonting. Alltså det händer i det personliga mötet […] viljan att nå samförstånd ökar och det är lättare att förstå den andres position om man sätter sig ner och pratar (Sektionschef för gruppbostäder)
Detta kan förknippas med teorin emotionellt arbete, att i det faktiska mötet sker ett samspel mellan aktörerna och det sker ansikte mot ansikte eller röst mot röst (Blixt 2012). Något annat som kännetecknar emotionellt arbete är att den ena partnern producerar ett känslotillstånd hos den andra, vilket kan vara tillit eller att båda partnerna är samarbetsvilliga. Det respondenten
