Institutionen för Hälso- och beteendevetenskap Högskolan Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad - Uppsats15 hp.
STÖD TILL FAMILJER SOM HAR
BARN MED ADHD
Kathlyn Eriksson
Ej avsett för publikation Justerat och godkänt Datum
………..
Handledare: Eva Folkesdotter Examinator:
Institutionen för Hälso- och beteendevetenskap Högskolan Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Uppsatskurs 15 hp, Omvårdnad 41-60p
STÖD TILL FAMILJER SOM HAR BARN MED ADHD
Kathlyn Eriksson
SAMMANFATTNING
Barn med ADHD beskrivs ofta som svårhanterliga, presterar under sin förmåga, har dåliga relationer till jämnåriga och utvecklar ofta dålig självkänsla. Bristande bemötande och rutiner från omgivning och familj ökar risken för problemutveckling. En trygg relation till åtminstone en vuxen, en familj med struktur och sammanhållning samt positiva stödpersoner i närmiljön stärker barnens resurser och ses som skyddsfaktorer. Därför är det viktigt att stödja föräldrar i att skapa den miljön för sina barn.
Syftet i föreliggande studie var att belysa socialt stöd till familjer som har skolbarn med ADHD och metoden är en litteraturstudie där artiklar sökts inom flera databaser och artiklars referenslista. 6 artiklar valdes ut till granskning och analys. Resultatet visade tre kategorier somframstod som centrala i det sociala stödet; positiv bekräftelse, problemlösning och stresshantering samt kommunikationsträning. Slutsatsen är att sjuksköterskan skulle kunna vara en del av detta stöd, men att det i dag inte finns mycket vetenskapligt stöd för
sjuksköterskan roll. Behov finns av ytterligare studier där sjuksköterskan utför interventionen och där svenska föräldrarnas upplevelse och behov av socialt stöd belyses. Svaren skulle kunna hjälpa till att utforma stödet till dessa familjer så att de kan skapa en hälsofrämjande miljö för sig själva och sina barn.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND 1
Inledning 1
Förekomst 1
Symptom, diagnos och behandling 2
Familjens situation 2 Sjuksköterskans yrkesroll 4 PROBLEMATISERING 6 SYFTE 7 METOD 7 Inklusionskriterier 7 Exklusionskriterier 7 Sökningsförfarande 7 Kvalitetsgranskning 8 Analys 9
Tabell 1. Interventioner och vad de syftar till 9
RESULTAT 9
Förstärkning av positivt beteende hos barn med ADHD och
förståelse för barnens situation. 10
Problemlösning och stressreduktion för föräldrar till barn
med ADHD 11
Kommunikation, samarbete och konfliktlösning mellan
föräldrar och barn med ADHD. 12
Samhällets stöd till familjer med barn med ADHD. 13
RESULTATDISKUSSION 13
Bemötande på barnens villkor 13
Förståelse av sig själv och sin omgivning 15
Gruppstöd 16
METODDISKUSSION 17
SLUTSATS OCH FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING 18
REFERENSLISTA 20
Bilaga 1. Tabeller sökningsförfarande Bilaga 2. Artikelmatris
BAKGRUND
Inledning
De senaste tio åren har ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) varit ett begrepp som uppmärksammats, diskuterats och blivit bekant för de allra flesta i samhället. Är problematiken ett nytt påfund, eller åtminstone ökande, och var fanns de här barnen förr frågar sig många (Beckman et al., 2007). Diagnosen har under lång tid varit ifrågasatt och ansetts vara orsakad av dålig uppfostran, bristande psykosocial miljö men även av giftiga kemikalier och bristfällig kost (Teeter, 2004). Faktum är att redan 1902 beskrev George T. Still en sjukdom, kallad Stills sjukdom, där barnets besvär kännetecknades av rastlöshet, ouppmärksamhet och överaktivt beteende, han följde då tankegångar från 1890-talet, då problemen sågs som orsakade av en hjärnskada, ett neurologiskt trauma. Under de dryga hundra år som har gått sedan dess, har man haft olika benämningar men under senare år har termen ADHD blivit mest gångbar (Teeter, 2004).
Förekomst
Hur många barn och ungdomar i en befolkning som har ADHD går ej att besvara så enkelt. Enligt Beckman (2004) beror det på flera faktorer; benägenheten att remittera till utredning, samhällets kunskaper och medvetenhet om problematiken samt tillgången på
utredningsenheter. Epidemiologiska studier där hela populationer undersöks kan ge en uppfattning. Det har gjorts många studier över hela världen, somvisar att ADHD är
universellt, finns i alla kulturer och sociala skikt. Förekomsten skiljer sig mycket mellan olika studier. Sammanvägning av flera olika studier visar att 3 – 5 % av barnen i skolåldern har ADHD. För att ett barn ska få diagnosen ADHD måste symptomen ge en
funktionsnedsättning som märks i olika situationer under en längre tid, i skolarbetet, socialt med kamrater och familjen (SBU, 2005).
Det finns också många barn som befinner sig i en gråzon, då de ej helt uppfyller kriterierna, deras problematik befinner sig ändå inom ADHD-området i vissa situationer men inte i andra. Dessa barn riskerar att inte få stöd i de situationer de behöver. Man har visat att ADHD är 3 – 6 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor, dock har det påvisats att flickor inte reagerar på samma sätt och visar samma symptom som pojkar vilket gör att flickor riskerar att
Symptom, diagnos och behandling
ADHD kan lättast beskrivas som svårigheter att reglera sitt beteende (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2005). Personer som har ADHD har grundläggande svårigheter beträffande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet men av olika svårighetsgrad (Teeter, 2004). Det märks framförallt genom svårigheten att hämma sina impulser och reglera sitt beteende. Hur problemen utvecklas och hur personen anpassar sig varierar med ålder, personlighet och vilka krav som ställs på individen; kognitivt, teoretiskt och psykosocialt (Teeter, 2004). Men även på typen av symptom och svårighetsgrad (Landgraf, Rich & Rappaport, 2002). Föräldrar beskriver olika typer av störande beteende; aggressionsutbrott (verbalt, fysiskt och självdestruktivt), okontrollerbar överaktivitet, social och emotionell omognad, inlärningssvårigheter, familjekonflikter, dåliga kamratrelationer samt isolering och avståndstagande från släkt och vänner (Kendall, 1998).
Man brukar behandla ADHD med en kombination av stimulerande läkemedel som visat sig effektivt åtminstone på kort sikt, och olika psykosociala och kognitiva stödinsatser. Det finns studier som indikerar att familjestöd är effektivt och hjälper föräldrar förstå och stödja sina barn, vilket minskar familjestressen och förbättrar strukturen i familjen (Bjornstad & Montgomery, 2005).
Familjens situation
Föräldrar till barn med ADHD är ofta förvirrade över att barnen i vissa fall är väldigt
kompetenta och i andra fall inte klarar av den enklaste sak, det är svårt att veta om de inte kan eller inte vill. Barnen har en tendens att antingen dra sig undan eller reagera med ilska när de inte klarar en uppgift, vilket gör att föräldrarna tolkar det som trots när barnen egentligen känner uppgiften övermäktig. I det dagliga livet ökar dessa barn stressen och irritationen i familjelivet då deras beteende är oförutsägbart, irriterande, inkonsekvent och humöret ofta svänger kraftigt och snabbt. Barnen upplevs ofta omogna och känsliga och de har en tendens att tolka kritik och motgångar personligt (Smith, 2002).
Föräldrarna försöker ofta anpassa livet efter vad som fungerar för barnet och försöker fundera ut hur man ska hantera det och stödja dess utveckling. Barnet tar mycket plats i familjen och får mycket uppmärksamhet, syskon kan ofta känna att de är ”undanskuffade” och att man skämmer bort syskonet med ADHD (Smith, 2002).
Många av dessa barn har svårigheter med tid, rum, och planering. De kan inte hålla ordning på sina rum, förlorar saker, har svårt att hålla tider, följa instruktioner och att påbörja och
slutföra projekt. Dessa problem påverkar hela livet, familjen, vänner och skola. Föräldrar och lärare kan hjälpa dessa barn genom att skapa rutiner och strukturera tiden och miljön.
Barnen har också ofta problem med det sociala samspelet, de har svårt att tolka nyanser i språket och undermeningar, ansiktsuttryck och gester. Föräldrar kan behöva öva med sina barn i hur de ska uppträda i vanliga sociala situationer (Smith, 2002).
Eftersom barnen ofta ser sig själva misslyckas och ofta blir kritiserade uppstår följdproblem i form av dålig självkänsla. Föräldrar kan hjälpa dem genom konkret positiv kritik, verbal och visuell (diplom, guldstjärnor), men också genom att hjälpa barnen odla sina talanger, och att införa dessa talanger i skolan. Dessa barn behöver mycket uppmuntran och stark motivation för att lyckas med sina uppgifter (Smith, 2002).
Kendall (1998) visade att föräldrarna upplevde livet med ADHD som kaotiskt, konfliktfyllt och utmattande. Typiskt för hur en konflikt uppstår är att barnet med ADHD gör något som kräver uppmärksamhet eller påverkar någon annan person. Reaktionsmönster utvecklas i familjen till följd av dessa konflikter, yngre syskon kopierar beteendet, andra
familjemedlemmar (oftast syskon) hämnas eller får utbrotten att eskalera. Dessa ständiga utbrott och kaos blir till ett sätt att leva och familjen styrs av och kring barnet med ADHD (Kendall, 1998).
Bailey, Barton och Vignola (1998) skriver att mödrar till barn med ADHD lider av högre grad av stress än mödrar till barn utan ADHD, mödrar till yngre barn är mer stressade än de till äldre barn med ADHD. Mödrarna kände även att relationen till barnen påverkades av stressen. Föräldrarnas självkänsla som föräldrar påverkades i negativ riktning, föräldrarna kände sig mindre kompetenta och sämre på konfliktlösning än andra föräldrar, eventuellt på grund av åratals misslyckade försök att hantera ett barn som är ”svårt” och inte lyder.
Enligt De Merle, Denk och Ernsthausen (2003) kan föräldrar börja tvivla på sin förmåga eller se på sitt barn som ”defekt”, vilket för barnens del kan leda till att de själva ser sig som elaka, efterblivna, dumma eller att det är något ”fel” på dem. Utan en ordentlig förklaring på vad som är orsaken till problemet tenderar föräldrar att klandra sin egen eller den andre förälderns uppfostran eller så skyller man på familje- eller äktenskapsproblem.
Kendall (1998) fann att familjerna använde sig av olika copingstrategier för att ta tillbaka kontrollen över sina liv. Det ledde till slut till att föräldrarna överlät ansvaret på barnet,
prioriterade sig själva och gav upp drömmen om ett ”vanligt barn”. Innan föräldrarna nått hit i processen hade barnet med ADHD hunnit komma upp i slutet av tonåren. Då föräldrarna
kompetenta som förälder. De försökte i stället med hjälp av andra strategier, som att coacha och kämpa för barnen, låta dem ta ansvar för sina egna handlingar, stötta sina barn på ett mer konstruktivt sätt. Synen på barnen blev mer realistisk och föräldrarna satte upp rimliga mål. Föräldrarna insåg att de själva inte hade misslyckats utan att det var ADHD-problematiken som satte gränserna (Kendall, 1998).
Kendall (1999) studerade även syskonens upplevelser av ADHD. Syskonen upplevde sig trakasserade och att föräldrarna inte uppmärksammade eller tog denna känsla på allvar. Kendall visade att syskon har en ökad sårbarhet när det gäller depression, ångest, somatiska besvär, skuld, skam och aggressivt beteende, men även positiva effekter som ökat
självförtroende, förmåga att hävda sig själv, empatisk förmåga, mognad, motståndskraft och familjesammanhållning (Kendall, 1999).
Syskonen var ofta huvudoffret för både fysiskt och psykiskt våld, de kände sig ofta också manipulerade och kontrollerade av sitt syskon med ADHD. Detta kunde passera ostraffat då föräldrarna var alltför uttröttade eller överväldigade för att ingripa, syskonen blev lätt
bortglömda familjemedlemmar. Syskonen beskrev känslor av sorg och förlust av vad de inte kunde ha, på grund av sina syskons oberäkneliga humör och uppträdande; ett normalt familjeliv, normal barndom, lugn och ro, trevliga familjeutflykter, enskildhet och en egen identitet. De kände krav på sig att vara tysta och lätthanterliga för sina föräldrar som redan var tungt belastade och att inte kräva för mycket hjälp eller uppmärksamhet (Kendall, 1999). Kendall anser att fokus bör ligga på att upprätthålla ett normalt familjeliv,
ADHD-problematiken och vad den för med sig till trots. Hon skriver att symptomkontroll visst är viktigt men att den psykosociala, mellanmänskliga och familjerelaterade stöttningen ofta förbises (Kendall, 1999).
Sjuksköterskans yrkesroll
Enligt socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17) är omvårdnadens syfte att ”stärka
hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån patientens individuella möjligheter och behov”( Författningshandboken, 2007, s.157). Socialstyrelsen anser vidare att ”omvårdnad omfattar också åtgärder i syfte att skapa en hälsobefrämjande
miljö, att undanröja smärta och obehag, samt att ge stöd och hjälp åt patienter i deras reaktioner på sjukdom, trauma, funktionshinder och behandlingssituationer”
Enligt socialstyrelsen är det viktigt att personal ser människan i ett helhetsperspektiv och att patienter och närstående får möjlighet att samverka med personalen och att deras egna resurser tas tillvara (Raadu, 2007).
Att befrämja hälsa och förebygga ohälsa förutsätter att riskfaktorer identifieras, det innebär att personal, patienter och närstående samverkar i att förmedla tydliga mål för både fysisk,
psykisk, social och andlig hälsa. Rådgivning och vägledning är synnerligen viktiga åtgärder som stöd för patienten och anhöriga (Raadu, 2007).
Hälsofrämjande omvårdnad kan ges i form av socialt stöd, individuellt eller i grupp, direkt eller indirekt via närstående, intressegrupper eller allmänhet. En viktig del i psykologiskt hälsofrämjande arbete är pedagogiskt, i form av information, undervisning och handledning. Men också att förmedla kontakter till andra vårdinstanser eller samhällsfunktioner.
Syftet kan också vara att ge bekräftelse och förmedla hopp, denna typ av omvårdnad sker under samtal, dessa samtal ska bygga på empati och inlevelse. Sjuksköterskan kan på detta sätt avlasta skuld och hjälpa till med nya perspektiv och distans till problematiken (Arvidsson & Skärsäter, 2006).
Hedin (1994) anser att stöd kan ges i ett tidigt skede (spontant) eller genom en begäran. Vid tidig hjälp har personen oftast kvar sina resurser och krafter, och hinner inte utveckla känslor av svaghet och misslyckande som påverkar självförtroendet. Vid professionell hjälp är det oftast fråga om en begärd hjälp. Innan någon tar steget att begära hjälp har personen ofta genomgått en process där den själv försökt kämpa, men när krafterna börjar tryta beslutar sig för att be om hjälp. Detta beslut föregås ofta av en värdering av egna och andras resurser samt för- och nackdelar med att söka hjälp, då hjälpsökandet kan vara förenat med stora
psykologiska och sociala kostnader. Ju större problem en människa har desto sårbarare är hon, samtidigt kämpar hon för att upprätthålla sitt egenvärde. Det är därför viktigt att känna
trygghet och förtroende i stödsituationen (Hedin, 1994).
Socialt stöd består av flera delar. Emotionellt stöd, där man kan ventilera känslor och mötas av värme, godkännande, engagemang, sympati, tröst och omsorg. Praktiskt stöd, i form av hjälp i det dagliga livet. Nätverksstöd, som innefattar att ingå i en gemenskap och vara delaktig i aktiviteter. Kognitivt stöd, vilket innebär information, råd och vägledning, och instrumentellt stöd vilket innebär att man får hjälp att ändra något så att man kan klara sig bättre – hjälp till självhjälp.
PROBLEMATISERING
Många barn och ungdomar har en ADHD-problematik, de upplevs ofta svårhanterliga, presterar under sin förmåga och har svårigheter med relationer till jämnåriga, samt utvecklar dålig självkänsla och risk för depressioner (Asmervik, 2001, Teeter, 2004). Temperamentet och beteendet hos barn med ADHD försvårar de sociala interaktionerna, det kan leda till att de blir mindre omtyckta än andra barn och att de ofta blir utstötta och får lägre social status. Det kompliceras ytterligare av att de ofta får mer negativ uppmärksamhet och får rollen som syndabock (Teeter, 2004, Socialstyrelsen, 2001).
Barnens egna upplevelser kan vara att inte kunna styra sitt handlande, att inte klara lika mycket som andra, vid upprepade tillfällen misslyckas och få klander från vuxna och andra barn. Det gör att de känner sig misslyckade och de upplever att de får skulden för händelser de inte känner ansvar för, de känner sig även socialt utanför. Sådana upplevelser kan leda till de depressiva känslor som många barn med ADHD har (Socialstyrelsen, 2001).
En orsak till samspelssvårigheterna kan vara barnets beteenden i kombination med bristande kunskap och förståelse och därmed även bristfälligt bemötande från omgivningens sida (Rönhovde, 2006). Bristande bemötande i form av föräldrarnas svårighet att sätta gränser, frekventa bestraffningar, brist på värme i relation till barnen, bristande kontroll på var barnen är och med vilka, samt otydliga rutiner i hemmet är alla predisponerande riskfaktorer för ytterligare problemutveckling i framtiden för barnen. Riskfaktorer kan neutraliseras av skyddsfaktorer, man har sett att verbalt begåvade barn och barn som har en positiv social inställning klarar sig bättre. Detsamma gäller barn som har trygg relation till minst en vuxen och familj med struktur och sammanhållning. Även positiva stödpersoner i närmiljön stärker barnens resurser (Asmervik, 2001).
Föräldrar är olika och har olika förutsättningar för att klara av sin föräldraroll, framförallt om barnet på något sätt är krävande. Bristande samspel mellan barn och omgivning har visat sig öka risken för uppkomst av psykiska problem hos barnet (Socialstyrelsen, 2001). Det dagliga samspelet med föräldrar syskon och andra närstående har stor påverkan på barnens liv
(Nadeua, Littman, & Quinn, 2002). Familjen utsätts för stora påfrestningar, det är därför viktigt för individen, äktenskapet och hela familjens utveckling, att få hjälp och stöd med att hitta olika tillvägagångssätt att bemöta barnen och att få balans i sin livssituation. För att förebygga framtida problemutveckling och ohälsa hos barnen men även hos den övriga
familjen behövs stödinsatser. Sjuksköterskan kan vara en del i det sociala stöd familjen behöver för att skapa en hälsofrämjande miljö för sig själv och sina barn. Vilket skulle vara till fördel för barnen själva, deras föräldrar, syskon och vänner men även för skolan och samhället i stort. Avsikten med denna litteraturstudie är att belysa hur detta stöd är beskrivet i befintlig forskning.
SYFTE
Syftet är att med utgångspunkt från aktuell forskning belysa socialt stöd till familjer som har skolbarn med ADHD.
METOD
Metoden som har använts är litteraturstudie vilket innebär att systematiskt söka, kritiskt granska och sammanställa litteratur. En litteraturstudie bör grundas på aktuell forskning för att sedan kunna användas i klinisk verksamhet (Forsberg & Wengström, 2003). Enligt
Polit&Beck (2004) kan litteraturstudien ha olika funktioner i forskningsprocessen, till exempel att ge bakgrund och kunskap om det aktuella kunskapsläget för att motivera en ny studie eller för att identifiera forskningsproblem och utveckla och förfina frågeställningar eller hypoteser men även användas av sjuksköterskor som vill utveckla en evidensbaserad metod. Inklusionskriterier
Författaren har valt att inkludera vetenskapliga artiklar som handlar om socialt stöd till familjer med skolbarn som har ADHD. Artiklarna ska vara publicerade mellan 1992 – 2007 och vara skrivna på engelska eller ett skandinaviskt språk.
Med skolbarn avser författaren barn från förskoleklass till gymnasiets sista år (6 – 19 år). Exklusionskriterier
Studier som innehåller stöd till enbart barnen själva eller annat typ av stöd, till exempel pedagogiskt eller ekonomiskt har exkluderats. Även litteraturstudier har exkluderats. Sökningsförfarande
Artiklar söktes under februari och mars samt maj och juni 2007. Inledningsvis användes databaserna Medline, Cinahl, Cochrane, Elin, Ageline och efter rekommendation av
bibliotikarien på Västerviks sjukhusbibliotek och Kalmar högskolas bibliotek även PsycInfo och Google scholar. Sökningen skedde i flera databaser då det var svårt att finna relevanta
artiklar, artiklarnas maxålder valdes till 15 år av samma orsak. Efter det har även kompletterande sökningar gjorts efter artiklars referenslistor.
Inledningsvis gjordes flera sökningar för att hitta relevanta sökord i de olika databaserna som stämde överens med studiens syfte, de databaser och sökord som genererade artiklar finns representerade i tabellform (bilaga 1).
I de sökningar som resulterade i upp till 200 titlar, lästes alla titlar igenom och om de passade syftet, lästes även abstrakten. I Google scholar är inte sökstrategin lika raffinerad, där fick jag väldigt många träffar. Efter att ha fått 3130 träffar på ADHD, family och nursing, läste jag ”bakåt” i sökningen, då det enligt biblotikarien blir mindre och mindre relevanta träffar. Jag läste ca. 70 bakåt. De artiklarna där även abstrakten stämde överens, beställdes hem i fulltext via Västerviks sjukhusbibliotek. Totalt hämtades 16 artiklar hem i fulltext, av dessa sorterades 10 bort på grund av att de vid en första översiktsläsning trots allt inte passade syftet. Flera av artiklarna träffades på i två eller flera databaser, så fall av dubbel- och trippelträffar uppstod. Av de artiklar som sedan valdes ut hämtades en från Google scholar, en från Medline, en från PsycInfo och tre via andra artiklars referenslista. Cinahl genererade inga relevanta artiklar. Kvalitetsgranskning
De 6 artiklar som var relevanta för studiens syfte lästes igenom flertalet gånger i syfte att granska och bedöma kvalitén på varje artikel. Endast kvantitativa artiklar inkluderades. Forsberg & Wengströms (2003) granskningsmall för kvantitativa artiklar –randomiserade kontrollerade studier och kvasi-experimentella studier användes . För att kallas randomiserade kontrollerade studier krävs enligt Forsberg & Wengström (2003) tre egenskaper: - styrning, kontroll och randomisering, detta uppfylldes av 5 av artiklarna. Icke randomiserade studier – öppna studier har ingen kontrollgrupp eller kontrollgrupp som skapats genom matchning. En artikel uppfyllde de kriterierna, den har granskats utifrån mallen för kvasi-experimentella studier där frågan angående kontrollgrupp har uteslutits då den ingående studien använde en design som bygger på jämförelse pre- post-behandling och inte hade någon kontrollgrupp. Utifrån dessa mallar i kombination med tabell för kvalitetskriterier ur Forsberg Wengström (2003), (bil.2) vägdes kriterierna samman för att gradera artiklarna i hög, medel, eller låg kvalitet. Efter en helhetsbedömning av förtjänster och brister bedömdes två artiklar ha hög kvalitet resterande hade medelkvalitet, dock hamnade en mot gränsen till hög kvalitet.
Analys
Artiklarna lästes igenom, denna gång utifrån syftet: - hur belyses socialt stöd till familjer som har skolbarn med ADHD. Både artiklarnas metod- och resultatavsnitt granskades och de delar som svarade mot syftet markerades. De delarna sammanfattades och översattes för att öka förståelsen. Sammanfattningen lästes igenom flera gånger och tre kategorier framstod som centrala. Utifrån dessa tre kategorier lästes sammanfattningarna igen för att ytterligare fördjupa förståelsen av dessa kategorier. Kategorierna och exempel på syfte med interventionen presenteras i tabellform.
Tabell 1 Interventioner och vad de syftar till Positiv bekräftelse
Problemlösning &
stresshantering Kommunikationsträning
Förstärka barnets positiva beteende.
Öka känslan av kompetens och kontroll hos
föräldrarna.
Förbättra samarbete, mellan föräldrar & barn, mellan makar och mellan familjer och skola & samhälle.
Stärka relationer mellan
barn och föräldrar. Minska stress hos föräldrar.
Minska konflikter, mellan föräldrar & barn och mellan makar.
Förbättra psykisk hälsa för barnet.
Minska känslomässiga
utbrott hos föräldrar. Öka förståelse mellan makar. Ökad tydlighet till barnet.
RESULTAT
Samtliga ingående studier var interventionsstudier (Barkley et al.; 1992, McCleary & Ridley, 1999; Jensen 1999, 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005). Interventionerna bestod av utbildning och träning dels för att på olika sätt förstärka positivt beteende hos barnen och dels för att föräldrarna skulle utveckla sina problemlösningsstrategier och minska sin stress
(Barkley et al., 1992; McCleary & Ridley, 1999; Wells et al., 2000; Odom 1996 och Treacy et al., 2005). Interventionerna genomfördes både i grupp (Barkley et al., 1992; Wells et al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005) och individuellt (Wells et al., 2000).
Förstärkning av positivt beteende hos barn med ADHD och förståelse för barnens situation.
Föräldrarna fick arbeta med att ge positiv bekräftelse, beröm och att införa belöningssystem för att förstärka positivt beteende hos barnen. Via kommunikation mellan hemmet och skolan kunde belöningssystemet även kopplas till skolsituationen (Barkley et al., 1992; McCleary & Ridley, 1999; Wells et al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005).
Föräldrarna fick också arbeta med att genom tydliga ramar sätta gränser för barnen vid uppförande som inte var acceptabelt. Detta gjordes med hjälp av korta perioder av
utegångsförbud och indragna fördelar (Barkley et al., 1992; McCleary & Ridley, 1999; Wells et al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005).
Föräldrar skattade förbättringar i ungdomarnas beteende, sociala förmåga, aggression och sätt att sköta sina uppgifter både hemma och i skolan (Barkley et al., 1992; MCCleary & Ridley, 1999). Resultatet av gränssättning varierade mellan föräldrarna. Mödrarna förbättrade sin förmåga att sätta gränser medan fädernas förmåga var oförändrad (Treacy et al., 2005). Föräldrarna skattade även att känslor av depression, ångest och isolering minskade hos ungdomarna. Ungdomarna själva upplevde samma förbättringar (Barkley et al., 1992). Föräldrarna fick aktuell information om ADHD och hur det behandlas. De fick även
information om historia, antagna orsaker, kardinalsymptom och associerade svårigheter, hur ADHD utvecklas mot tonår och vuxenliv. Det ingick även information om var de kunde hitta mer kunskap. Målsättningen var att öka föräldrarnas kunskap och visa på hur ADHD påverkar barnet, dess beteende, likväl som hela familjen. Förhoppningen var också att ge föräldrarna realistiska förväntningar på sina barn ( McCleary et al., 1999; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005). Odom (1996) mätte kunskapen och inställningen till ADHD med olika variabler; direkt kunskap, medicineringsvilja, föräldrakompetens och vilja till rådgivning. Förbättringar uppmättes på alla områden utom vilja till rådgivning, som minskade, dessa resultat var dock inte signifikanta. I kontroll- / väntelistgruppen uppmättes en signifikant ökning av vilja till rådgivning.
Information om föräldrarnas och barnens rättigheter, rätt till stöd i skolan, ekonomiskt och kommunalt stöd gavs av McCleary och Ridley (1999) och Treacy et al. (2005). Vidare gavs information om hur föräldrar och skola kan samarbeta. Förhoppningen var att minska den frustration som många upplever av att söka hjälp, men också öka deras chanser att få nödvändig hjälp och stöd.
Problemlösning och stressreduktion för föräldrar till barn med ADHD
Det ingick även föräldrautbildning och träning i problemlösning (Barkley et al., 1992;
McCleary & Ridley, 1999; Wells at al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005). Avsikten var att lära föräldrarna hantera stressframkallande situationer och på så vis öka deras känsla av kompetens och kontroll (Treacy et al., 2005). Barkley et al. (1992) instruerade föräldrarna hur de kunde förutse problemsituationer och utarbeta en plan i förväg för hur de kunde hantera problemen när de uppstod. Föräldrarna fick praktiskt öva en metod för
problemlösning i grupper (Treacy et al., 2005). Metoden innefattade olika steg; att identifiera problemet, att beskriva problemet, att finna en lösning på problemet, att planera för att
genomföra lösningen i hemmet och slutligen att utvärdera resultatet.
Mödrarna kände en ökad tillfredsställelse och en minskning av stress kopplat till sitt eget beteende som förälder (Barkley et al., 1992; Treacy et al., 2005; Odom, 1996).
Treacy et al. (2005) informerade om stress och hur föräldrarna kan känna igen stress och vilka stressfaktorer som är kopplade till att uppfostra ett barn som har ADHD. Föräldrarna fick göra övningar som hjälpte dem att identifiera sina egna stressorer, vilken effekt stressen har på dem och hur de hanterar dem i dagsläget.
Vikten av att föräldrarna fick träning i att hantera sin egen stress, ilska och stämningsläge betonades, det gav dem en känsla av kompetens och kontroll och en förståelse för hur stress påverkar förmågan som förälder. Vidare ansågs det viktigt att ta hand om sig själv för att minska stressen. Föräldrarna undervisades i time-management och avslappningstekniker, att använda både på jobbet och hemma för att få en balans mellan kraven från barn, makar, arbete och egna behov. Avslappning avsåg att minska psykologisk och känslomässig påverkan av stress (Treacy et al., 2005 och Wells et al., 2000).
Emotionellt stöd berörs inte i så stor utsträckning i de ingående studierna. Treacy et al. (2005) valde medvetet gruppformen för sin föräldrautbildning då de ansåg den fördelaktig för
föräldrarna då de fick chansen att diskutera sina bekymmer med andra som delade liknande erfarenheter. Förhoppningen var att det skulle öka deras faktiska och upplevda stöd.
McClaery och Ridley (1999) kommenterar att gruppmedlemmarna stöttade varandra i sina försök att använda det de lärt sig. Föräldrarna hos MCCleary och Ridley (1999)
kommenterade att gruppen fått dem att känna sig mindre skyldiga, att de inte själva var orsaken till sina barns beteende och att barnen inte betedde sig illa med mening. Föräldrarna
upplevde stöd från de andra föräldrarna och kände sig inte lika misslyckade och ensamma i sin situation som förälder.
Kommunikation, samarbete och konfliktlösning mellan föräldrar och barn med ADHD För att öva konfliktlösning lät McCleary och Ridley (1999) föräldrarna diskutera utifrån en videofilm som visade typiska konfliktsituationer. Föräldrarna fick kritisera lösningen av problemet i videofilmerna och ge förslag på andra lösningar och diskutera vilka fördelar de leder till. Ofta debatterades olika förslag, förslagen antecknades och efter det visades en andra version av konflikten och föräldrarna fick diskutera förbättringarna och matcha dem mot sina egna förslag. Meningen var att införa de nya strategierna hemma och att gruppmedlemmarna skulle stötta varandra i sina försök att använda det de lärt sig. Gruppledarna agerade just som ledare av diskussionen och inte som uppfostringsexperter, den rollen var vikt för föräldrarna själva. Studien visade att föräldrarna som genomfört utbildningen ansåg sig bättre rustade att bemöta och sätta gränser för sina barn. De kände också ett ökat självförtroende som förälder. Samarbetet kring problemlösning mellan makar förbättrades. Föräldrarna kände sig mycket hjälpta och skulle rekommendera programmet till andra föräldrar (McCleary & Ridley, 1999) För att förbättra samarbetet och följsamheten mellan föräldrar och barn fick föräldrarna öva sig i att vara tydliga i kommunikationen gentemot barnen. För att barnens behov skulle uppmärksammas och tillgodoses fick föräldrarna även öva sig i att tala för och stödja sina barn, genom att vara deras förespråkare i skolan och samhället (Barkley et al., 1992; McCleary & Ridley, 1999; Wells et al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005). Föräldrarna fick hjälp att utveckla sin kommunikations förmåga vid konflikter och att förändra irrationella, extrema eller rigida föreställningar om sig själv eller andra (Barkley et al., 1992). Treacy et al. (2005) poängterade vikten av förbättrad kommunikation mellan föräldrarna då de ansåg att det leder till att föräldrarna i högre utsträckning bemöter varandras behov. McCleary och Ridley (1999) ägnade särskild uppmärksamhet åt att visa på skillnader mellan olika synsätt och intressen mellan individer i konflikter.
Resultaten visade att kommunikationen förbättrades och konflikterna minskade, både i antal och intensitet. De vanligaste orsakerna till konflikter var att ungdomarna sa emot sina föräldrar, ljög, använde svordomar, tyckte att föräldrarna störde dem när de ville vara i fred, telefonsamtal, hålla ordning på sitt rum, oväsen, läxor, passa tider och att barnen störde föräldrarna när de ville vara ifred (Barkley et al., 1992 och McCleary och Ridley, 1999). Treacy et al. (2005) visade förbättringar hos både mödrar och fäder i form av minskning av
meningslösa diskussioner. Föräldrar skattade sig mycket nöjda med interventionen (Barkley et al., 1992). Jensen (1999) såg signifikant högre tillfredsställelse med behandlingen i de program som innehöll föräldrahandledning än de med enbart medicinering.
Vikten av att stödja barnen vid läxläsning och i kamratrelationer betonades av Barkley et al. (1992) och i Wells et al. (2000).
Treacy et al. (2005) undervisade föräldrarna i sambandet mellan tankar, beteende och känslor. Föräldrarna fick diskutera vanliga missuppfattningar och vilka följder de får på känslor och beteende. Föräldrarna hjälptes att identifiera sina egna missuppfattningar och hitta mer användbara tankegångar. Ändamålet var att hjälpa föräldrarna utveckla mer realistiska förväntningar på sina barn och sig själva och att minska känslomässiga utbrott när
förväntningar inte infriades och minska påverkan av negativa kommentarer från omgivningen. Hos mödrarna uppmättes efter interventionen en minskning av känslomässiga utbrott och minskad nedstämdhet, hos fäderna uppmättes inga skillnader (Traecy et al., 2005). Samhällets stöd till familjer med barn med ADHD
Information om föräldrarnas och barnens rättigheter, rätt till stöd i skolan, ekonomiskt och kommunalt stöd gavs av McCleary och Ridley (1999) och Treacy et al. (2005). Vidare gavs kunskaper om hur föräldrar och skola kan samarbeta. Förhoppningen var att minska den frustration som många upplever av att söka hjälp, men också öka deras chanser att få nödvändig hjälp och stöd.
RESULTATDISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa socialt stöd till familjer som har skolbarn med ADHD. Detta stöd handlar om föräldrarnas bemötande av barnet med positiv bekräftelse och tydlighet men även om föräldrarna själva, deras kunskaper om ADHD, stresshantering och kommunikation. Föräldrarnas förståelse för sig själva och andra, förståelse av sambandet mellan tankar, beteende och känslor, samt deras egna behov av förståelse, stöd och avlastning. Bemötande på barnets villkor
Föräldrarna fick information om ADHD, målsättningen var att visa hur ADHD påverkar barnet och dess omgivning och vilka förväntningar som är realistiska att ha (McCleary &
hjälpa föräldrarna förstå orsakerna bakom barnens beteende, så att det inte bara blir en betoning på metoder i stället för förståelse. Genom att föräldrarna får insikt i
ADHD-symptomen och vad problem med ouppmärksamhet och bristande koncentrationsförmåga kan få för konsekvenser kan de förstå varför barnet har svårt att till exempel hejda sig, hantera sin frustration eller vara målmedvetet. Det gör att de uppfattar barnets beteende på ett annat sätt och själva kan förändra sitt bemötande av barnet i dessa situationer. För att öka föräldrarnas förståelse kan de uppmanas att försöka se världen som den ter sig för ett barn med ADHD. Odom (1996) visade att föräldrarnas kunskap, medicineringsvilja och föräldrakompetens ökade efter interventionen, men däremot minskade vilja till rådgivning. I kontrollgruppen ökade vilja till rådgivning. Detta skulle kunna tyda på att de föräldrar som deltagit i
interventionen kände sig mer kompetenta och hjälpta och därför inte upplevde samma behov längre. Föräldrarna i kontrollgruppen däremot, hade under ”väntetiden” börjat reflektera över sitt föräldraskap och upplevde ett behov av stöd.
Enligt Teeter (2004) leder kunskaperna i ADHD till att föräldrarna lär sig skilja mellan barnets svårigheter att lyda och bristande kompetens och att det leder till att föräldrar inte straffar barnet för symptomen. McCleary och Ridley (1999) beskriver hur föräldrarna efter interventionen inte längre såg sig själva som skulden till barnets beteende men att barnen inte heller betedde sig illa med mening.
Att ge barnen positiv bekräftelse, beröm och tydliga ramar betonades i samtliga studier (Barkley et al., 1992; McCleary & Ridley, 1999; Wells et al., 2000; Odom, 1996 och Treacy et al., 2005). Teeter (2006) beskriver hur man kan göra det genom att föräldrar lär sig ge positiva instruktioner, det vill säga att de säger vad de vill att barnen ska göra i stället för vad
de inte vill att barnen ska göra. Detta utvecklar barnets färdigheter och genom att dessa positiva instruktioner upprepas och att föräldrarna lär sig uppmana barnet att tänka på detta till nästa gång, får barnet hjälp att utveckla egna inre kontrollmekanismer för hur det ska agera i olika situationer.
Då föräldrarna behöver sätta gränser för barnet betonar Teeter (2004) vikten av att
interaktionerna med barnet avslutas positivt. Eventuella bestraffningar bör vara kortvariga och tydligt klargöra vad som inte är acceptabelt och sedan leda till möjligheter för barnet att förbättra sitt beteende och sedan positivt förstärka det. Detta ger tydliga ramar för barnet och samtidigt stärker det banden mellan föräldrar och barn. Teeter (2004) skriver vidare att det är
viktigt att skapa förstärkande och positiva relationer till barnet innan föräldern använder sig av gränssättning med hjälp av bestraffning, till exempel att införa belöningssystem innan man inför konsekvenser i form av indragna fördelar. Det är också viktigt att inte använda time out eller utegångsförbud på felaktigt sätt, inkonsekvent, under för lång tid i förhållande till barnets ålder, vid minsta regelöverträdelse eller att föräldern fortsätter att gräla på barnet under tiden. Enligt Teeter (2004) kan föräldrar förstärka positivt beteende genom att uppmärksamma det och samtidigt ignorera negativa beteenden.
Förståelse av sig själv och sin omgivning
Barkley et al. (1992) anser att det är viktigt att föräldrarna får hjälp att förändra irrationella, extrema och rigida föreställningar om sig själv eller andra. Wright et al. (2002) menar att våra föreställningar utgör det perspektiv vi tolkar omvärlden utifrån och det påverkar vårt
beteende, kognition och känslor. Vi behöver fasta föreställningar att hålla oss till men
samtidigt behöver vi vara beredda att ifrågasätta dem när de inte längre är till nytta för oss. De skiljer mellan underlättande och hindrande föreställningar.
Familjens sätt att anpassa sig till, kontrollera och hantera ohälsa är kopplat till dess
föreställningar. Sjuksköterskan kan hjälpa familjen att förändra hindrande föreställningar som påverkar hälsotillståndet för hela familjen eller enskilda familjemedlemmar. Detta kan
sjuksköterskan göra genom att låta föräldrarna reflektera över sina egna föreställningar, vilka av dem som kan vara hindrande eller underlättande men också genom att presentera
alternativa tankegångar och synsätt att diskutera kring (Wright et al., 2002)
Treacy et al. (2005) undervisade föräldrarna i sambandet mellan tankar, beteende och känslor genom diskussion kring vanliga missuppfattningar och hur de påverkar tankar och beteende. Wright et al. (2002) anser att människors föreställningar påverkar deras handlingar och därmed hur interaktionerna och relationerna med andra människor blir. Enligt Teeter (2004) är föräldrar och lärare ofta motståndare till att förändra sitt bemötande av barnen och
hanterande av problemen, då de anser att det är barnen själva som ska stå i centrum för behandlingen. Teeter (2004) anser även att det är viktigt att identifiera och förändra dessa föreställningar om insatserna som riktas mot föräldrarna ska kunna lyckas och att de ska kunna förstå vilken viktig roll de själva spelar.
McCleary och Ridley (1999) beskriver hur föräldrar kommenterar att de kände sig mindre skyldiga och att de inte trodde att barnen betedde sig illa med mening. Detta tyder på en förändring av hindrande föreställningar som är väldigt viktig för att föräldrarna ska kunna förändra sitt bemötande av barnen och att stärka relationen till dem.
Gruppstöd
I de studier som ingår i denna litteraturstudie ligger tyngdpunkten på gruppträffar, Barkley et al. (1992) uppger dock inte klart om det är grupp eller individuellt. Treacy et al. (2005) är den enda som uppger att de medvetet valt gruppformen för att öka föräldrarnas faktiska och upplevda stöd och ge möjlighet till att diskutera sina bekymmer tillsammans med andra med liknande erfarenheter. Teeter (2004) menar att det är viktigt att hjälpa föräldrarna skapa ett socialt stödjande nätverk då det visat sig att föräldrar och framförallt mödrar till barn med ADHD ofta känner sig socialt isolerade. Solomon et al. (2001) beskriver att föräldrar till handikappade barn känner sig ensamma, isolerade, skyldiga och stigmatiserade men att efter att ha deltagit i stödgrupp minskade dessa känslor och de kände sig inte längre annorlunda, genom att de delade upplevelser och erfarenheter med de andra gruppmedlemmarna.
Karlsson (2006) beskriver vad som upplevs som skillnaden mellan det stöd som ges av familj, vänner och professionella och det stöd som ges av grupper som är förenade av ett gemensamt problem. En viktig skillnad är att stödet är ömsesidigt, deltagarna är både hjälptagare och hjälpgivare. Solomon et al. (2001) visade att det gav föräldrarna en tillfredsställelse att kunna hjälpa andra, föräldrarna beskrev att de till en början tog emot hjälp men att de senare själva fick möjligheten att hjälpa någon annan. Karlsson (2006) beskriver att den som hjälper ofta själv känner sig hjälpt av att hjälpa, det ger en känsla av att själv vara bättre / friskare, att få struktur i sitt eget liv genom att strukturera andras samt ger en känsla av meningsfullhet och att känna sig betydelsefull. Att formulera sig inför andra och att ha förstående människor omkring sig kan vara till hjälp.
Gruppmedlemmar beskriver att de upplever ett särskilt stöd och förståelse och att det äntligen är någon som förstår vad man säger, det leder till en känsla av att vara ”normal”. Det ger också en möjlighet att skapa nya sociala kontakter och att umgås på ett otvunget sätt, ”då alla redan vet hur det är” (Karlsson, 2006). Solomon (2001) beskriver att föräldrarna upplevde sig värdefulla genom att de var accepterade och förstådda. Medlemskapet i gruppen gav ofta ett utökat socialt nätverk och nya vänner både för föräldrar och barn. McCleary och Ridley (1999) visade att föräldrarna upplevde stöd från andra föräldrar och att de inte kände sig lika
misslyckade och ensamma i sin situation som förälder. Karlsson (2006) anser att stödet är viktigt för den personliga förändringen. Målsättningen är att gruppmedlemmarna ska bli stärkta i att förändra sin situation inte bara lära sig att ”stå ut.”. McCleary och Ridley (1999) beskriver att gruppmedlemmarna stöttade varandra i sina försök att använda det de lärt sig. McCleary och Ridley (1999) poängterade vikten av att gruppledarna inte skulle agera som uppfostringsexperter under diskussionerna, utan att den rollen var vikt för föräldrarna själva. Karlsson (2006) anser att det är viktigt att de professionella företrädarna inte ska vara för dominanta i gruppen om gruppmedlemmarna ska kunna stödja varandra. Professionella kan i stället vara källa till kunskap, men de kan samtidigt själva utvecklas av den kunskap som finns i gruppen och öka sin förståelse för hur det specifika problemet upplevs av dem som det drabbar.
METODDISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa socialt stöd till familjer med skolbarn som har ADHD. Det visade sig att det var svårt att hitta relevanta artiklar så tidsgränsen utökades och sattes till 1992, vilket innebär att ingående studier är upp till 15 år gamla. Detta minskar trovärdigheten på studien då Forsberg & Wengström (2003) rekommenderar att fokusera på aktuell forskning och att ingående studier ej bör vara äldre än 3-5 år. Författaren valde att inkludera äldre artiklar då de var relevanta för studiens syfte.
Artiklarna söktes i flera olika databaser, eftersom syftet handlade om socialt stöd var det inte relevant att söka i enbart omvårdnadsbaser. Polit & Beck (2004) rekommenderar att
konsultera biblotikarie för att få information om vilka de senaste och mest relevanta
databaserna är, på grund av att utbudet snabbt utökas. Efter rekommendation av biblotikarie söktes även i PsycINFO och Google scholar. Enligt Polit & Beck (2004) är det ibland nödvändigt att utöka litteratursökningen till att omfatta icke-omvårdnadslitteratur. Att använda sig av Google scholar som inte är en databas med endast vetenskapligt granskad litteratur sänker trovärdigheten. Dock ansåg författaren att artikeln funnen på Google scholar skulle inkluderas då den efter granskning bedömdes ha tillräckligt god kvalitet och tillförde viktig information till studien.
Enligt både Forsberg & Wengström (2003) och Polit & Beck (2004) finns ingen regel för det antal studier som bör ingå i en litteraturstudie, helst ska all relevant forskning inkluderas även om det sällan är möjligt. Denna litteraturstudie grundar sig på 6 artiklar, vilket drar ner trovärdigheten. Det är önskvärt att antalet är större för att det ska vara tillräcklig bredd på studien och det aktuella forskningsläget ska kunna beskrivas. Viktigast är dock att studierna är av god kvalitet och relevanta för syftet (Polit & Beck, 2004), vilket författaren anser att
ingående studier är.
För att en litteraturstudie ska få kallas systematisk ska försök ha gjorts för att identifiera alla relevanta forskningsstudier inom området. Sökord och sökstrategier ska bestämmas, sökning ska ske både via databaser och manuellt, det vill säga, via referenser, innehållsförteckning och index. Även ska försök göras att finna ännu icke publicerade studier (Forsberg & Wengström, 2003). I denna litteraturstudie har inte litteratursökningen följt dessa kriterier i tillräcklig utsträckning vilket leder till brister i sökningsförfarandet och risk att gå miste om relevanta artiklar, detta minskar trovärdigheten på studien.
Det finns en risk att synsättet i denna studie blir enkelspårigt när artiklar ska analyseras, granskas, bedömas och översättas då författaren har arbetat ensam. Vissa uttryck har varit svåra att översätta då de inte går att översätta rakt av. I stället har författaren försökt tolka dem i sitt sammanhang vilket medför en risk att meningen går förlorad.
Analysen har varit systematisk och gedigen. Artiklarna har noga översatts och lästs igenom flera gånger utifrån syftet för att undvika att viktiga delar förbises eller misstolkas. Författaren strävade efter att förstå syftet med de olika interventionerna och särskilja olika kategorier av interventioner. Detta ser författaren som en styrka med arbetet.
SLUTSATS OCH FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING
Författaren anser att det finns möjlighet för sjuksköterskan att ge familjen ett socialt stöd, både enskilt och i gruppform, som föräldrautbildningar. Särskilt skolsköterskan har en viktig funktion i detta stöd, då han/hon finns i skolans värld där flera av de svårigheter dessa barn kämpar med visar sig, både socialt och pedagogiskt. Skolsköterskan har dessutom med sin kompetens från omvårdnad och hälso- och sjukvård goda möjligheter att se hela individen, skolan, vänner och familj. Det finns dock inte mycket vetenskapligt stöd för sjuksköterskans plats i detta stöd. Författaren fann bara en studie där det var en sjuksköterska som gav stödet, i
de övriga studierna var det terapeuter eller psykologer, därför skulle det behövas fler studier där sjuksköterskan är den som utför interventionen.
Det sociala stödet är viktigt både för föräldrar och barn då resultatet i ingående studier visade en hög grad av tillfredsställelse hos de föräldrar som deltog i interventionerna. Detta kan tyda på att föräldrar upplever ett behov av socialt stöd. Ingående studier är gjorda i USA, Kanada och Nya Zeeland, vilket gör att resultaten inte är säkert skulle bli desamma i Sverige.
Svenska föräldrars upplevelse av befintligt socialt stöd och deras behov av ytterligare stöd är en intressant och viktig fråga som skulle behöva undersökas ytterligare. De svaren skulle kunna hjälpa till att utveckla både hälso- och sjukvårdens och skolans stöd till dessa familjer. Enligt Forsberg & Wengström (2003) är det betydelsefullt med förståelse för att utforma hälso- och sjukvård. Det är en viktig uppgift att förbättra möjligheten till en god psykisk hälsa för dessa barn, deras föräldrar och syskon.
För att belysa svenska föräldrar upplevelse av befintligt stöd skulle det vara intressant att intervjua föräldrar till barn med diagnosen ADHD. Urvalet skulle göras via instanser som diagnostiserar ADHD, skola, BUP och barnhabilitering. Efter etiska överväganden och tillstånd erbjuds föräldrar/familjer delta via personlig kontakt av psykolog, terapeut, lärare, skolsköterska, läkare eller sjuksköterska. Ett större urval görs inledningsvis, dessa får via enkät besvara frågor kring stöd de har eller har fått. Utifrån dessa görs sedan ett strategiskt urval för att få variation i svaren, där familjerna via intervjuer får delge sina uppfattningar och upplevelser kring det stöd de har eller har fått men även vilket stöd de saknar och tankar kring hur det skulle kunna vara utformat. Denna studie skulle kunna vara grunden till vidare
REFERENSER:
Arvidsson, B., & Skärsäter, I. (Red.).(2006). Psykiatrisk omvårdnad – att stödja
hälsofrämjande processer. Danmark:Studentlitteratur.
Asmervik, S. (2001). Barn med behov av särskilt stöd: grundbok i specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Bailey, J., Barton, B., & Vignola, A. (1998). Coping with Children with ADHD: Coping styles of Mothers with Children with ADHD or Challenging Behaviors. Early child
development and care, 1999;148:35-50.
Barkley, R. A., Guevremont, D. C., Anastopoulos, A. D.,& Fletcher, K. E. (1992). A
Comparison of Three Family Conflicts in Adolescents With Attention-Deficit Hyperactivity Disorder.Journal of Consulting and Clinical Psychology, 1992;60 (3): 450-462.
Beckman,V. (Red.). (2007). ADHD/DAMP – en uppdatering (2:e rev.uppl.). Pozkal. Studentlitteratur.
Bjornstad, G. & Montgomery, P.(2005). Family therapy for attention-deficit disorder or attention-deficit/hyperactivity disorder in children and adolescents.TheCochrane Library
2007, Issue 1
DeMarle, D. J., Denk, L. & Ernsthausen, C. S. (2003). Working with the Family of a Child with Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Pediatric Nursing, 2003; 29: 302-308. Forsberg, C., & Wengström, Y.(2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och Kultur.
Hedin, U-C. (1994). Socialt stöd på arbetsplatsen vid sjukdom (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).
Jensen, P. S. (1999). A 14-Month Randomized Clinical Trial of Treatment Strategies for Attention-Deficit / Hyperactivity Diosorder. Archives of General Psychiatry. 1999;56: 1073-1086
Karlsson, M. (2006). Självhjälpsgrupper. Studentlitterautur.
Kendall, J.(1998). Outlasting disruption: The process of Reinvestment in Families With ADHD Children. Qualitative health research, Vol. 8 No. 6, November 1998 839-857 Kendall, J. (1999). Siblings Accounts of Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD).
Family Process, Vol.38:117-136,1999
Kirkevold, M. & Strömsnes Ekern, K. (Red.).(2003). Familjen: I ett omvårdnadsperspektiv. Göteborg:Liber.
Landgraf, J. L., Rich, M. & Rappaport, L. (2002). Measuring Quality of Life in Children With Attention-deficit/Hyperavtivity Disorder and Their Families. Archives of Pediatrics and
McCleary, L., & Ridley, T. (1999).Parenting adolescents with ADHD: evaluation of a psychoeducation group. Patient Education and Counseeling, 1999;38:3-10.
Nadeua, K-G, Littman,E-B., & Quinn,P-O. (2002). Flickor med AD/HD. Lund:Stundentlitteratur.
Odom, S. E. (1996). Effects of an Educational Intervention on Mothers of Male Children With Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Journal of Community Health Nursing, 1996;
13(4):207-220.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2004). Nursing research – Principals and Methods. Philadelphia: Lippincott, Williams & Wilkins.
Raadau, G. (2007). Författningshandbok: För personal inom hälso- och sjukvården 2007. Stockholm:Liber.
Rönhovde, L. & Iglum, L. (2006).Om de bara kunde skärpa sig! : barn och ungdomar med
ADHD och Tourettes syndrom. Lund:Studentlitteratur.
Smith, S. L. (2002). What Do Parents of Children with Learning Diasabilities, ADHD, and Related Disorders Deal With?. Pediatric Nursing, 22, 254-257.
Solomon, M., Pistrang, N. & Barker, C. (2001). The Benefits of Mutual Support Groups for Parents of Children With Disabilities. American Journal of Community Psychology, 29, 113-132.
Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU]. (2005). ADHD hos flickor. En inventering
av det vetenskapliga underlaget. Stockholm: SBU
Teeter, P. A. (2004). Behandling av AD/HD – ett utvecklings psykologiskt perspektiv. Lund:Studentlitteratur.
Treacy, L., Tripp, G., & Baird, A. (2005). Parent stress Management Training for Attention-Deficit / Hyperactivity Disorder. Behavior Therapy, 2005;36: 223-233.
Wells, K. C., Pelham,W. E. Jr., Kotkin, R.A., Hoza, B., Abikoff, H.B., Abramowitz, A., Arnold, L. E., Cantwell, D. P., Conners, C. K., Del Carmen, R., Elliott, G., Greenhill, L. L., Hechtman, L., Hibbs, E., Hinshaw, S. P., Jensen, P. S., March, J. S., Swanson, J. M. & Sciller, E. (2000). Psychosocial Strategies in the MTA Study: Rationale, Methods, and Critical Issues in Design and Implementation. Journal of Abnormal Child Psychology, 2000;28: 483-505. Wright, L. M., Watson, W. L. & Bell, J. M. (2002). Familjefokuserad omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 1
Tabell Medline
Sökord Antal träffar Lästa titlar Medtagna artiklar
Attention Deficit Hyperactivity Disorder (explode) 7553 Child mp. 451535 Support groups (explode) 22855 Attention Deficit Hyperactivity Disorder AND child mp. AND Support groups
33 33 1
Tabell PsycINFO
Sökord Antal träffar Lästa titlar Medtagna artiklar
ADHD mp. 10557 Family relations (explode) 71885 Social support (explode) 18965 ADHD AND Family relations AND Social support 8 8 1 Tabell Cinahl
Sökord Antal träffar Lästa titlar Medtagna artiklar
ADHD 2232
Child 89186
Support Groups 3607 Family therapy 75
Nursing 87367
ADHD AND child AND Support Groups
6 6 0
ADHD AND Child AND Family therapy
2 2 0
Tabell Google scholar
Sökord Antal träffar Lästa titlar Medtagana artiklar
ADHD 204000 Nursing 2370000 Family 10700000 ADHD AND Nursing AND Family 3130 200 1
Bilaga.2
Författare, år. Syfte Metod, urval, datainsamling, analys. Resultat Kvalitets bedöm-ning. Barkley, Guevremont, Anastopoulos,Fletcher 1992
Att utvärdera och jämföra tre
familjeterapiprogra m för att hantera konflikter i familjer med tonåringar med ADHD.
Kvantitativ. 61 tonåringar och deras mödrar besvarade
självskattningsformulär + observerades i
kommunikationssituationer före och efter behandlingsterapi, + uppföljning efter tre månader. Kvoturval, de randomiserades till en av tre tekniker.
ANOVA, MANOVA two-way ANOVA De tre olika teknikerna var likvärdiga, de visade alla signifikanta skillnader på kommunikation, konflikter, skolanpassning, komorbiditet Och mödrars stämningsläge. Medel – hög. McCleary, Ridley 1998 Utvärdering av ett föräldratränings- och utbildningsprogram för föräldrar med tonåringar med ADHD. Kvantitativ. 163 föräldrar representerande 103 ungdomar. Systematiskt kvoturval. ?? Självskattningsformulär som föräldrarna fyllde i före och efter programmet som varade i 10 veckor. Paired t-tests. Signifikant skillnad i frekvens och intensitet i konflikter, problembeteende. De visade en trend till mer problembeteende och konflikter med döttrar. Föräldrarna upplevde ökat självförtroende och kompetens. Medel. Odom 1996 Att fastställa om en utbildning om ADHD ökade mödrars kunskaper om ADHD och deras känsla av kompetens som föräldrar.
Kvantitativ. 20 mödrar med låg socioekonomiskt status och söner mellan 5 och 11 år med ADHD (på medicinsk
behandling). 10 mödrar fick utbildning i 5 veckor, de resterande var kontrollgrupp. Data samlades in före och efter utbildningsprogrammet via frågeformulär. Mödrarna randomiserades från ett bekvämlighetsurval. ANOVA Signifikant förbättring av föräldratillfredsställel se och känslan av kompetens som förälder. Medel.
Treacy, Tripp, Baird 2005 Att värdera effektiviteten av ett 9-veckors stresshanteringsprog ram för föräldrar med barn med ADHD.
Kvantitativ. 63 föräldrar (från 42 familjer) till barn med ADHD (6-15 år).
Bekvämlighetsurval, Stratifierat slumpmässigt till väntelist- (3st) eller behandlingsgrupp (3st). Självskattningformulär före och efter programmet som varade i 9 veckor, samt uppföljning efter 6 och 12 mån.
Critical alpha, ANOVA, Clinically significant change,
För mödrar var det signifikant skillnad i sänkning av
föräldrastress och förbättrad
uppfostringsstil, för fäderna var det bara signifikant skillnad på en del av uppfostringsstilen (minskad mångordighet) Medel.
Jensen 1999 (MTA-studien) Att göra en jämförande långtidsstudie ( 14 månader) mellan medicinsk terapi, beteendeterapi, kombinationen av de två och rutinbehandling. Kvantitativ. 579 barn randomiserades till de olika behandlingarna, på 6 olika studieorter. Mätvärden mättes vid flera tillfällen, både via självskattning och objektiva mätningar.
Kvoturval/bekvämlighetsurval. Intent-to treat random –effects regression-procedures. Medicinsk behandling och kombinerad behandling var överlägsen de andra två på uppmärksamhet, koncentration och aktivitet. Kombinerad behandling, även på trots aggression, sociala förmågor och läsförmåga. Hög. Wells et al. 2000 (MTA-studien) Att utveckla behandlings- strategier och en övergripande behandlingsplan för den psykosociala behandlingdesignen i MTA-studien.
En psykosocial kommitté med experter från alla av de sex studieorterna och NIMH (National Institute for Mental Health) utvecklar en
övergripande plan.
Subkommittéer utvecklar sedan manualer för de olika delarna (föräldraintervention, skol-intervention och
sommarprogrammet)
Bilaga. 3 Kriterier för kvalitetsvärdering.
Hög kvalitet Låg kvalitet
Randomiserad kontrollerad studie Randomiserad kontrollerad studie
Större, väl genomförd multicenter- Randomiserad studie med för få pa- studie med tydlig beskrivning av tienter och/eller för många interven- studieprotokoll, material och meto- tioner, vilket ger otillräcklig statistisk der inklusive behandlingsteknik. styrka. Bristfällig materialbeskriv- Patientmaterialet är tillräckligt stort ning, stort bortfall av patienter. för att besvara frågeställningen.
Kvasi-experimentell studie Kvasi-experimentell studie
Väldefinierad frågeställning, tillräck- Litet patientmaterial ej reliabilitets ligt stort patientmaterial och adekva- och validitetstestade instrument. ta statistiska metoder, reliabilitets- Tveksamma statistiska metoder. och validitetstestade instrument.
Icke-experimentell studie Icke-experimentell studie
Stort konsekutivt patientmaterial Begränsat patientmaterial, otillräck- som är väl beskrivet. Lång uppfölj- ligt beskrivet och analyserat med
