SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5 JU N I1999 17 Av Johan Biärsjö
I och med att innehållet i
den s.k. Agenda 2000 blivit
känt har vi upplevt att
intresset för vallfröodling
bli-vit allt större. EU:s nya
jord-brukspolitik innebär som
bekant sänkta
interventions-priser på spannmål. Delvis
kompenseras detta av höjda
arealersättningar för
spann-mål medan oljeväxter och
lin får jämfört med i dag
väsentligt sänkta
arealersätt-ningar.
För vallfröodlingen innebär det för närvarande inte någon skillnad mot de förutsättningar vi haft sedan EU-inträdet. Kilostödet i euro räknat är bestämt att vara oförändrat åtminstone 1999, 2000 och 2001. Från 2000 är det en viss förändring för engelskt rajgräs genom att kilostödet som tidigare var indelat i tre klasser nu endast är en klass. För svensk del innebär det en höjning för merparten av de rajgrässorter vi odlar här.
Vi förväntar oss därför en ökning av antalet vallfröodlare de närmas-te åren och troligen ökar även nuvarande odlare sin areal. Det kan därmed vara på sin plats att kommentera både valet av
frögrö-da liksom marknadsutsikterna för vallfröodling.
De traditionella svenska vallfrö-arterna är timotej, ängssvingel och klöver. Det är också i första hand inom dessa arter där vi är konkur-renskraftiga gentemot odlare i andra länder och där vi har möjlig-het att öka arealen.
Grödval efter odlingsområde
Många av våra frögrödor har höga krav på odlingsplatsen medan andra är relativt fördragsamma. Nya odlare ser naturligtvis i första hand vad grannen odlar och väljer art efter detta. Men det är inte säkert att det blir det rätta valet. Bara för att man bor i Skåne är det
Stort intresse
för
vallfröodling
I Sverige odlar vi för lite rödklöver och efterfrågan är stor. Tetraploid klöver hävdar sig bra i Skåne och bör vara högintressant för nya vallfröodlare.
Tabell 1. Medelskörd och relativ skörd, rödklöver 1991-1997
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5 JU N I1999
18
inte säkert att man har förutsätt-ningar att odla rödsvingel eller ängsgröe. Likaväl kan det finnas odlingsområden som av tradition inte har någon stor rödklöverod-ling men där det skulle passa utmärkt med t.ex. diploid rödklöver.
I tabell 1 och 2 är medelskördar-na för rödklöver, timotej och ängssvingel i olika landsändar jäm-förda med landets medelskörd. Medeltalen är för 1991-1997. Det för många misslyckade skördeåret 1998 är utelämnat. Förvisso är det inte otänkbart med sådana år (det skedde ju faktiskt) men jag anser att det gör grödorna mer rättvisa om skörden 1998 ej tas med.
I tabellerna är som framgår endast redovisat klöver, timotej och ängssvingel. De sydländska arterna som rödsvingel, ängsgröe, rajgräs och vitklöver är just syd-ländska. I diskussioner om att utöka odlingen så är inte dessa arter, utom undantagsvis, aktuella för odlingsområdet norr om Skåne.
När det gäller klöver skall man visserligen ha i minnet att underla-get av t.ex. senklöver är relativt litet. Men det är lätt att konstatera att den tetraploida klövern i första hand hör hemma i Skåne.
Tetraploid senklöver redovisas
inte pga. alltför lite underlag. Men även denna typ hävdar sig mycket bra i Skåne.
För timotej är det värt att notera att skörden är ganska jämn över hela landet. Mälarområdet (Uppland, Södermanland och Västmanland) hävdar sig lika bra som Östergötland när det gäller timotej. Men vi skall heller inte glömma bort att även Skåne är ett bra odlingsområde för timotej.
Ängssvingel är av tradition hallänningarnas nisch. Samman-ställningen i tabell 2 bekräftar verkligen detta. I ärlighetens namn skall vi i och för sig minnas att det är en viss övervikt på andraårsval-lar i siffrorna från Halland. Som de flesta vet utnyttjar många i södra Halland att ta första årets skörd som vall till grönfodertork. Östgö-taodlarna ligger också bra till genom att tangera landets medel-skörd. Varför Skåne inte hänger med här är lite förbryllande. Det borde inte vara svårare att odla ängssvingel i Skåne än i Östergöt-land.
Vi kan sammanfatta kravet på odlingsområde/klimat med en axel med de mest krävande till vänster och de mer fördragsamma till höger. (Se gul bild)
Grödval efter jordart
Det är svårt att råda i fråga om val av frögröda när det gäller odling-sområde. Det finns nämligen alltid skickliga odlare som är framgångs-rika även utanför de erkända odlingsområdena.
När det gäller val av jordart är egentligen rådet enkelt. Samtliga klöver och gräs trivs nämligen bäst på vattenhållande jord men helst ej mulljord. Detta har frögrödorna nämligen gemensamt med det mesta inom växtodlingen. Men en viss uppdelning efter jordart kan vi ändå göra:
Stort krav på jordart:
ängsgröe, vitklöver
Något mindre krav
Engelskt rajgräs, ängssvingel, rödklöver, timotej
Måttligt krav
Rödsvingel, hundäxing
Som framgår är i stort sett ingen frögröda torktålig. När det gäller hundäxing kan det också tilläggas att den är känsligt för nattfroster under våren. Man skall också ha klart för sig att även de något mer tåliga arterna rödsvingel och hun-däxing trots detta får klart bättre fröskörd när de odlas på starkare jord.
Frögrödor svarar bra på
bevatt-Typ av Areal i Medel- Mälar- Öster- Väster- Kalmar Halland Skåne Röd- landet skörd området götland götland
klöver 1998 landet
ha kg/ha relativtal relativtal relativtal relativtal relativtal relativtal
Medel-sen 2 n 300 360 100 118 93 98 100
Medel-sen 4n 590 280 100 80 81 101 126 Sen 2n 400 390 100 68 105
Stort krav på
odlings-område (klimat) Måttligt krav Tåliga grödor
Ängsgröe Hundäxing Rödsvingel Klöver 4n Klöver 2n Timotej Vitklöver Eng rajgräs Ängssvingel
Tabell 2. Medelskörd och relativ skörd, timotej och ängssvingel 1991-1997
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5 JU N I1999 19
ning. Denna bör sättas in i sam-band med stråskjutningen dvs. till-räckligt tidigt för att hjälpa fram ett stort antal fröbärande skott, men tillräckligt sent för att ej få vallen för tjock genom att vattna fram grönmassa.
Grödval efter marknad
Marknaden för vall- och grönytefrö är cyklisk. Detta måste vi hålla i minnet när man ger sig in på att kommentera den aktuella mark-nadssituationen. Stor efterfrågan och bra pris på ett gräs eller på klöver kommer så småningom sedan tillräckligt många odlare ökat sina arealer att leda till över-skott och fallande priser. Och på det sättet håller det på.
För närvarande är vi inom flera grödor på väg in i en överskottssi-tuation medan andra har minskan-de lager. Generellt sett har vi haft en ökande efterfrågan av vallfrö de senaste åren pga. av att de östeu-ropeiska länderna minskat sina arealer efter murens fall. Men denna ökande efterfråga ser just nu ut att stagnera samtidigt som flera länder, framförallt Danmark har ökat sina arealer.
Frömarknaden inför skörd 1999 och ev år 2000.
Timotej: Priserna har fallit de
senaste åren och lagren har varit stora. Efter det dåliga fröåret 1998 i framförallt Finland och Sverige har nu lagren minskat igen. Kanske
kan vi de närmaste två åren se lite ljusare på timotejmarknaden.
Ängssvingel: För närvarande ett
relativt högt pris som förhopp-ningsvis består även 1999 och kanske även 2000. Därefter finns risk för ett tilltagande överskott
Rödklöver: Vi odlar i Sverige
nästan uteslutande för den inhemska marknaden och i många fall sorter som man har svårt att fröodla i t.ex. Danmark. Detta gör att vi har lyckats hålla relativt bra rödklöverpriser, inte minst på de tetraploida sorterna. Det är fortsatt stort behov av rödklöver inte minst efter skördeåret 1998 som tärt hårt på lagren. Vi borde också i större utsträckning kunna odla för export. Vi är bra på att odla senklöver och denna finns det en efterfrågan av i våra nordiska grannländer.
Vitklöver: Här styrs vi i hög grad
av det danska priset. Ett visst importtryck kommer även från Nya Zeeland men det är till viss del andra kvalitèer än vad vi odlar fram i Skåne och Danmark. Dessutom är sorterna inte tillräck-ligt härdiga för vårt klimat
Ängsgröe: De senaste två åren
har vi haft bra priser. Kanske har vi nu sett pristoppen.
Engelskt Rajgräs: Efter skörd
1998 har rajgräs varit sorgebarnet med mycket stora lager och historiskt låga priser. Framförallt av fodertypen. Nu minskar odlingen i Europa men det är
tveksamt om vi ser någon vänd-ning i och med 1999 års skörd. Möjligen till skörd 2000.
Rödsvingel: Överskottet av
raj-gräs har i viss mån smittat av sig på rödsvingel och det fröslaget kan bli nästa överskottsprodukt. Vi bör nog förbereda oss på något lägre priser.
Sammanfattning.
Nya odlare skall alltså i första hand överväga vilken vallfröart som pas-sar bäst på den egna gården mer än att snegla på dagens marknads-situation.
Annars vill jag gärna slå ett slag för våra traditionella arter klöver, timotej och ängssvingel.
Vi odlar t.ex. i dag inte ens den rödklöver som förbrukas inom lan-det och därtill finns utrymme för export. Den största efterfrågan finns på tetraploid klöver.
Våra timotej- och ängssving-elskördar hävdar sig väl internatio-nellt och här bör vi ha goda möjlig-heter att öka arealen.
Men även de sydländska arterna rödsvingel och ängsgröe efterfrå-gas. En nyhet på senare år är att fröfirmorna lägger ut odlingar för antingen uppförökning till utländs-ka företag eller direkt för export-satsningar.
Vallfröodlare bör, trots prisvaria-tioner, se framtiden an med tillför-sikt. Det finns all anledning att vi i Sverige tar till oss större andelar av den internationella marknaden. ■
Gräs- Areal i Medel- Mälar- Öster- Väster- Närke Värmland Halland Skåne art landet skörd området götland götland
1998 landet
ha kg/ha relativtal relativtal relativtal relativtal relativtal relativtal relativtal
Timotej 3300 510 100 101 102 92 95 78 107
