Utmaningar i dagens arbetsterapi för
arbetsterapeuter i arbetet med äldre
personer
Current challenges in occupational
therapy for occupational therapists in
their work with elderly people
Författare: Ghazaal Sharifi och Mariza Spahic
Termin 5, år 2019
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Marianne Boström, universitetsadjunkt, Örebro universitet Examinator: Marie Holmefur, professor, Örebro universitet
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi Svensk titel: Utmaningar i dagens arbetsterapi för äldre
Engelsk titel: Current challenges in occupational therapy for elderly Författare: Ghazaal Sharifi och Mariza Spahic
Datum: 27/11–2019 Antal ord: 7 468
Ämnesområde: Ämnesområdet handlar om tillämpning av grundläggande begrepp i
arbetsterapi som holism, klientcentrering och aktivitet i bedömningar och insatser i arbetet med äldre.
Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att utföra
bedömningar och insatser utifrån holism, klientcentrering och aktivitet i arbetet med äldre.
Metod: Kvalitativ metod valdes. Datainsamling gjordes genom semistrukturerade intervjuer
med sju arbetsterapeuter verksamma inom äldreomsorg.
Resultat: Resultatet tyder på att det holistiska synsättet inte alltid går att tillämpa i
bedömningar och insatser, exempelvis på grund av tidsbrist. En av bidragande faktorer till att tillämpa holism är kontinuerliga uppföljningar. Alla arbetsterapeuter i denna studie har ett aktivitetsfokus, vilket innebär att alla insatser har aktivitet som utgångspunkt. Gällande
klientcentrering berättar respondenter att det finns begränsningar som försvårar genomförande av klientcentrering såsom andra professioners beställningar av insatser.
Slutsatser: Tillämpandet av de grundläggande begreppen holism, aktivitet och
klientcentrering i arbetsterapeutiska bedömningar och insatser begränsas av olika faktorer. Om dessa begrepp inte används i praxis kan det leda till svagare bedömningar och kan i sin tur resultera i felaktiga insatser.
2. Bakgrund ... 1
2.1 Arbetsterapi som profession ... 1
2.2 Äldre ... 1
2.3 Arbetsterapi för äldre ... 2
2.4 Arbetsterapeutens samarbete med andra yrkesprofessioner inom äldreomsorg .... 2
2.5 Arbetsterapeutiska interventioner ... 2
2.5.1 Bedömning ... 2
2.5.2 Insatser ... 3
2.6 Tillämpning av grundläggande begrepp från arbetsterapi i praxis ... 3
2.6.1 Holistiskt synsätt ... 3
2.6.2 Aktivitet ... 4
2.6.3 Klientcentrering ... 4
3. Problemområde ... 5
3.1 Problemformulering kring arbetsterapeutiska interventioner ... 5
3.2 Problemformulering kring tillämpning av grundläggande begrepp från arbetsterapi i praxis ... 5 4. Syfte ... 5 5. Metod ... 5 5.1 Design ... 5 5.2 Urvalsförfarande ... 5 5.3 Datainsamling ... 6 5.4 Dataanalys ... 6 5.5 Etiska överväganden ... 7 6. Resultat ... 7
6.1 Arbetsterapeutiska bedömningar och insatser ... 8
6.1.1 I samarbetet med personalen ... 8
6.1.2 Självständiga bedömningar utan samarbete med personal ... 9
6.2 Holistiskt synsätt ... 9
6.2.1 Faktorer som bidrar till tillämpandet av holism ... 9
6.2.2 Faktorer som bidrar till tillämpandet av holism ... 10
6.3 Aktivitet ... 10
6.3.1 Enbart aktivitetsfokus ... 10
6.3.2 Aktivitet i fokus, funktionsnedsättning närvarande ... 11
6.4 Klientcentrering ... 11
6.4.1 Andra professioners inverkan på klientcentrering... 11
6.4.2 Den äldre och dennes anhöriga ... 12
7. Diskussion ... 12 7.1 Metoddiskussion ... 12 7.2 Resultatdiskussion ... 14 8. Referenslista ... 9. Bilaga 1 ...
1. Inledning
I dagens arbetsterapi för äldre finns olika utmaningar kring synsätten och deras tillämpning (1). Några grundläggande synsätt inom arbetsterapi är det holistiska synsättet, aktivitetsfokus och klientcentrering (2). Dessa har valts ut för att belysa deras inverkan på genomförandet av arbetsterapi i praxis med äldre. Författarna är intresserade av att undersöka hur dessa synsätt genomsyrar arbetsterapeutiska bedömningar och insatser ute i verksamheterna.
2. Bakgrund
2.1 Arbetsterapi som profession
Ett grundläggande synsätt inom arbetsterapi är att varje klient mår bra av att vara aktiv och alltid kan utvecklas (2). Arbetsterapeuten ska vara ett stöd i processen på ett sätt som främjar individens liv och möjligheten att leva gott (2). Arbetsterapeutens utövande i professionen handlar om ständigt lärande där inhämtad kunskap ska implementeras i praktiken med beprövad erfarenhet som utgångspunkt (3). Målet i arbetsterapiprocesser handlar om att möjliggöra aktivitetsutföranden inom områden som personlig vård/boende, arbete/skola, lek/fritidsaktiviteter på ett meningsfullt sätt. Arbetsterapeutens interventioner innefattar bedömningar, analys för att identifiera behov av åtgärder, insatser som träning, anpassningar i miljö och hjälpmedel. Klientens uppfattningar utgör grunden i alla interventioner (2)
Arbetsterapeuter arbetar främst inom hälso- och sjukvården (1). En stor del av hälso- och sjukvården är den kommunala sektorn som har ansvar över många sjuka eller multisjuka äldre klienter. Inom Sveriges kommuner är ca 4100 arbetsterapeuter verksamma, varav ca 1900 arbetsterapeuter arbetar inom vård- och omsorgsboende (4).
2.2 Äldre
Världshälsoorganisationen (WHO) (5) definierar äldre som alla individer som är 65 år och äldre. Enligt statistiska centralbyrån är antalet personer mellan 65–79 år i Sverige år 2019 1 529 061. Det förväntas en ökning på 55 000 fler personer i detta åldersspann år 2028. För personer som är 80 år och äldre är antalet 536 306 år 2019 och förväntas öka med 50 procent, vilket kommer att utgöra cirka 255 000 fler än idag (6).
Åldrandet definieras som en process av psykologisk, social och biologisk natur (7). Det sker oftast en förändring av förmågor inom de psykologiska och sociala aspekterna av åldrandet och inte nödvändigtvis en försämring (7). Den psykologiska åldern kännetecknas som en förändring av förmågor som intelligens, minne och inlärningsförmåga. Den sociala
förändringen omfattar den äldres kontakter med andra människor samt dennes position i olika samhällskretsar (7). Den biologiska aspekten innebär vanligtvis en försämring av olika
kroppsliga funktioner, när kroppen nått en viss mognadsnivå. Mognadsnivå innebär att kroppen uppnått det högsta möjliga utvecklingsstadiet (7).
Åldrandet definieras som en progressiv försämring, med andra ord en försämring som kännetecknas av ett långsamt förlopp beroende på inre biologiska faktorer. Den sker universellt, det vill säga är ett fenomen som berör alla individer (7).
Vissa äldre upplever förändringar av psykologisk, social och biologisk art och kan vara i behov av omsorg. Idag är det vanligt att äldre bor kvar i sin egen bostad även när förmågorna att sköta bostaden och sig själva avtar. De kan då få hjälp genom hemtjänst i hemmet eller ansöka om vård på ett äldreboende (8).
2.3 Arbetsterapi för äldre
De förändringar som åldrandet leder till innebär konsekvenser för delaktighet. Detta innebär bland annat att äldre personer får svårt att delta i olika sociala aktiviteter. De nedsatta funktionerna kan även leda till svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter. Dessa försämringar som berör det dagliga livet, kan leda till ett behov av arbetsterapi (8). Arbetsterapi kan handla om arbetsterapeutiska insatser som syftar till att bibehålla och utveckla äldres förmågor genom aktivitet. Den arbetsterapeutiska insatsen påbörjas genom bedömning av de aktiviteter i vardagen som personer klarar av eller inte klarar av att utföra självständigt (8). Arbetsterapeuter arbetar även med den äldres klientens målsättning (8). I en studie genomförd av Socialstyrelsen (9) om rehabiliteringsarbetet med äldre personer framkommer det att arbetsterapeuter ägnar mycket tid åt bedömningar, hjälpmedel och
bostadsanpassningar. Arbetsterapeuterna uppger att det många gånger resulterar i insatser som kompensatoriska åtgärder istället för att arbeta med att förbättra den äldres aktivitetsförmåga genom exempelvis aktivitetsträning. Arbetsterapeuter i studien uttrycker därför en önskan om att arbeta mera med individuell aktivitetsträning (9).
2.4 Arbetsterapeutens samarbete med andra yrkesprofessioner inom äldreomsorg
Samarbetet inom hälso- och sjukvård är beroende av olika yrkesprofessioner och deras olika kompetenser (10). En interprofessionell dialog är mycket väsentlig för att kunna identifiera klientens mångsidiga behov (10). Ett bra samarbete leder till en säker och effektiv vård av hög kvalitet utifrån klientens behov (11). Enligt Socialstyrelsen (9) framkommer det att
arbetsterapeuter inom äldreomsorg samarbetar med fysioterapeuter, sjuksköterskor, biståndsbedömare, enhetschefer, vårdbiträden/undersköterskor inom hemtjänst och äldreboende samt läkare. Största behovet av förbättring i samarbetet uppger
arbetsterapeuterna är med vårdbiträden/undersköterskor och biståndshandläggare (9). Det bristande samarbetet mellan arbetsterapeuter och vårdbiträden/undersköterskor kan bero på att de är ett av de yrken som ofta ”beställer” förskrivning av hjälpmedel utan en föregående arbetsterapeutisk bedömning. Detta kan leda till att arbetsterapeuter förlorar sin professionella grund. Arbetsterapeuter kan i sådana fall inta en roll som uppfyller andra yrkesgruppers bedömningar av klientens behov (1). Som konsekvens grundar sig inte insatsen på beprövad erfarenhet och kunskap, utan snarare på andras synpunkter (1).
2.5 Arbetsterapeutiska interventioner
2.5.1 Bedömning
Bedömning eller kartläggning av en klients förmåga är en nödvändig del vid de interventioner som ges inom arbetsterapi och möter klientens behov. Arbetsterapeuter genomför
bedömningar för bättre förståelse för den unika klientens livssituation och dennes behov som kan uppstå i samband med utförande av aktivitet i vardagen (2). Ett vanligt förekommande bedömningsinstrument som används bland arbetsterapeuter i Sverige är Aktiviteter i Dagliga Livet (ADL) - taxonomin (12). ADL taxonomin består av tolv basala vardagliga aktiviteter och används av arbetsterapeuter för att beskriva klientens förmågor i vardagliga aktiviteter (12). Ännu ett bedömningsinstrument som är vanligt förekommande bland arbetsterapeuterna i Sverige är Canadian Occupational Performance Measure (COPM) (13). Detta
bedömningsinstrument har till syfte att belysa självidentifierade problem inom olika
aktiviteter (13). Bedömningar utgör ett gott underlag för vidare behandling och insatser (2). COPM kan användas i arbetet med äldre endast om den äldre kan identifiera sina problem och skatta graden av dessa (14). Den äldres grad av självständighet och förmåga av att klara vardagliga aktiviteter såsom toalettbesök bedöms med ADL – taxonomin (15).
I arbetsterapeutens dagliga arbete förekommer situationer där arbetsterapeuterna grundar sina interventioner på andra yrkesgruppers bedömningar istället för att utföra egna
arbetsterapeutiska bedömningar. Detta anses inte vara korrekt (1), då arbetsterapeuter bör utföra bedömningar baserade på sin egen expertis. Den arbetsterapeutiska expertisen handlar om förståelse, analys och möjliggörande av meningsfulla aktiviteter som kan bidra till en god hälsa och välbefinnande hos den äldre klienten (1).
2.5.2 Insatser
Arbetsterapi har fokus på att möjliggöra deltagande i dagliga aktiviteter som upplevs vara meningsfulla för klienter. Forskning (16) visar på att en regelbundet utförande av
meningsfulla aktiviteter i vardagen har en positiv påverkan på hälsa och välmående. En stor del av arbetsterapeutiska insatser syftar till utveckling av förmågor inom aktiviteter i dagliga livet (ADL). Forskning (16) visar även att insatser såsom hjälpmedel och miljöanpassningar i hemmet kan förbättra deltagande i aktiviteter. Arbetsterapeuter använder även den sociala miljön som en resurs vid behandling. Medverkande i sociala aktiviteter främjar mental och psykisk hälsa och kan leda till livstillfredsställelse (16).
En del av insatserna för äldre handlar om förflyttning, exempelvis olika förflyttningsstrategier från säng till rullstol och från rullstol till toalett. Insatserna kan även vara av kognitiv natur, i syfte att behandla till exempel nedsatt tidsuppfattning. En intervention kan inom detta område vara så enkel som att ge en morgontidning varje morgon till någon (17). Många äldre strävar efter självständighet inom egenvård, varpå det krävs träning av grundläggande förmågor inom påklädning, duschning och toalettbesök (17). Insatserna kan även vara i form av fysiska hjälpmedel såsom olika typer av handtag, toalettförhöjningar och duschstol (17).
Självständighet i vardagen hos äldre kan uppnås även via bostadsanpassningar. I en studie om bostadsanpassningar framkom att äldre ansåg att bostadsanpassningar kan leda till mindre svårigheter i vardagen och ökad trygghet (18).
2.6 Tillämpning av grundläggande begrepp inom arbetsterapipraxis
Grundläggande begrepp inom arbetsterapi som det holistiska synsättet, aktivitet och klientcentrering, omfattar grundläggande synsätt som bör användas som verktyg eller vägledning i praxis för arbetsterapeuter (2). Elliot et. al (19) skriver att tillämpning av teori i praktiken leder till förbättrad effektivitet gällande professionellt beslutsfattande och främjar reflekterande förmågor i den kliniska verksamheten (19). Bedömningsinstrument och insatser grundade i holism, aktivitet och klientcentrering inom arbetsterapi stödjer arbetsterapeuter i beslutsfattandet kring identifiering av behov och arbetsterapeutiska insatser (17).
Grundläggande begrepp är ett viktigt verktyg som används för att vägleda det praktiska arbetet. Forsyth et al. (20) skriver att brist på tillämpning av de grundläggande begreppen inom arbetsterapi i praktiken leder till ett arbete av sämre kvalitet i den insats som ges klienten: “... the absence of systematically applied knowledge in practice yields practice of a lower quality with less benefit to clients” (20).
2.6.1 Holistisk synsätt
Enligt Nationalencyklopedin (21) definieras holism som en helhet och inte enbart summan av flera delar. Kielhofner (2) skriver att ett holistiskt synsätt handlar om att kropp och själ utgör en helhet. Vidare skriver Kielhofner (22) att både medvetandet och kroppen är beroende av kontexten eller omgivningen, vilket innebär att klienten är beroende av miljön i olika sammanhang. Medvetandet och kroppen är inte uppdelade, utan är snarare integrerade
aspekter av hela människan (2). Cole et al. (3) skriver om fler aspekter inom holism som det fysiska, psykiska, sociala och spirituella. Enligt Cole et al. (3) ska dessa aspekter ses som en helhet, där alla aspekter är beroende av varandra.
Arbetsterapeuten bör ta hänsyn till flera aspekter som grund i beslutfattandet i praxis (22). Det kan handla om egenskaper som alla individer, inklusive äldre har och visar i mötet med arbetsterapeuten. Egenskaper kan handla om personlig stil, kulturell bakgrund och förmågor. Dessa egenskaper och förmågor, både inlärda och medfödda, möjliggör deltagande i
aktivitetsutförande (23).
Tillämpandet av det holistiska synsättet är grundläggande för att främja aktivitetsutförande inom arbete, fritid och vardagliga aktiviteter (24). Genom att tillämpa det holistiska synsättet underlättas identifiering av arbetsterapeutiska interventioner för den äldre klienten.
Interventioner identifierade utifrån en helhetssyn kan leda till förbättrat aktivitetsutförande och en känsla av tillfredställelse hos klienten (24).
2.6.2 Aktivitet
Inom arbetsterapi är aktivitet ett centralt begrepp (17). Aktivitet definieras som alla sysslor inom arbete, lek och aktiviteter i det dagliga livet (2). Aktivitetsutförande bygger på synsättet att människan är en aktiv varelse med behov av aktivitet för att upprätthålla funktioner och må bra (2; 17). Detta behov lyfts fram i aktiviteter i det dagliga livet i form av uppgifter som vi utför för att ta hand om oss själva, men även i lek vilket omfattar alla fritidsaktiviteter. Det förekommer även produktiva aktiviteter som exempelvis arbete och studier (2).
Aktivitetsutföranden kan begränsas av en långsam försämring av förmågan till att utöva dagliga aktiviteter (2). En av anledningarna till försämringen är bland annat åldrande med försämring av utförandekapacitet i form av en minskning av energi, styrka och sensorisk perception (2).
Andra yrkesgrupper som arbetsterapeuten samarbetar med inom kommunen visar ibland bättre förståelse för arbetsterapeutens insatser om fokus ligger på kroppsliga nedsättningar, än om fokus ligger på aktivitet (1). Trots att flera yrkesgrupper inom kommunens hemtjänst och vårdboenden ger stöd åt klienter i deras vardagliga liv har de mindre förståelse för när
klientens önskemål kring aktivitet i vardagen är utgångspunkten i processen (1). 2.6.3 Klientcentrering
Klientcentrering är en viktig grund i arbetsterapi och tillämpas vid arbetsterapeutiska
bedömningar och insatser. Det utgår från klienten och grundar sig på två aspekter. Den första aspekten är att varje klient är unik och den andra handlar om att beakta klientens eget
perspektiv (2; 3). Det klientcentrerade förhållningssättet reflekteras i arbetsterapeutens arbetssätt, när arbetsterapeuten tar hänsyn till klientens värderingar, roller och vanor (2). Klientcentrering fokuserar på klientens utveckling snarare än enbart på problemlösningar (3). Ett klientcentrerat arbetssätt innebär att klienten ges möjlighet att göra det hen behöver och önskar (2). Alla människor utför olika former av vardagliga aktiviteter och har erfarenhet av dessa. Detta kan resultera i en känsla av kunskap hos andra yrkesgrupper och anhöriga kring klientens aktivitetsutförande i vardagliga aktiviteter. I sin tur kan detta leda till en
underförstådd syn av andra avseende arbetsterapeuters uppgifter, då dessa kan uppfattas enkla och uppenbara (1). Konsekvensen blir beställning av olika arbetsterapeutiska interventioner av övriga yrkesgrupper och anhöriga. Dessa beställningar grundar sig i ett behov som hävdas av annan person än den aktuella klienten i processen (1).
3. Problemområde
Arbetsterapeutiska bedömningar och insatser för äldre bör vara genomsyrade av de grundläggande begreppen som präglar professionen såsom holism, aktivitetsfokus och klientcentrering. Arbetsterapeuten behöver utgå från dessa för att göra egna bedömningar för varje unik klient i syfte att belysa klientens behov (2). Problemet som kan uppstå om holism, aktivitet och klientcentrering inte tillämpas vid arbetsterapeutiska bedömningar och insatser är att arbetsterapeuten istället lyssnar på andra yrkesgruppers bedömningar och önskemål om arbetsterapiinsatser (1). Brist på tillämpning av de grundläggande begreppen kan exempelvis innebära att arbetsterapeuten förskriver hjälpmedel inom ADL då detta förväntas av andra yrkesgrupper. Detta resulterar i att arbetsterapeuter inte ges tid att stödja andra former av aktivitetsutförande som upplevs viktiga av klienten till exempel fritidsaktiviteter (1; 2). En systematisk litteraturstudie skriven av Upton et al. (25) visar att arbetsterapeuter har en positiv attityd till att använda sig av de grundläggande begreppen i praktiken. Samtidigt visar studien att det finns begränsningar att använda begrepp på grund av brist på personlig
motivation och träning av tillämpningen bland arbetsterapeuterna (25). En annan
litteraturstudie av Jucket et al. (26) visar att insatser till äldre begränsas av tidsbrist, olika organisationsaspekter, höga kostnader och okunskap kring användandet av
bedömningsinstrument. Om arbetsterapeutiska arbetsuppgifter begränsas till förskrivning av hjälpmedel som sker via beställning av annan personal faller arbetsterapeutens insatser med fokus på aktivitetsutförande och klientcentrering bort (1). Enligt Kielhofner et al. (27) finner arbetsterapeuter det hjälpsamt att använda sig av begrepp såsom det holistiska synsättet, aktivitetsfokus och klientcentrering. Denna studie av Kielhofner et al. (27) visar dock att det fortfarande finns ett gap mellan teori och praxis där största barriären är bristande kunskap hos arbetsterapeuter (27). I de funna artiklarna saknas beskrivning av arbetsterapeuternas egna erfarenheter. Det behövs vidare forskning av kvalitativ inriktning, för att kunna identifiera arbetsterapeutens erfarenheter av att tillämpa begreppen i praktik. Inom arbetsterapi förväntas arbetsterapeuten tillämpa de grundläggande begreppen som holism, aktivitetsfokus och klientcentrering i bedömningar och interventioner i arbetet med äldre. Hur stämmer det arbetsterapeuten förväntas göra med arbetsterapeuternas erfarenheter?
4. Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att utföra bedömningar och insatser utifrån holism, klientcentrering och aktivitet i arbetet med äldre.
5. Metod
5.1 Design
Kvalitativ ansats har valts för att kunna ge svar på syftet som är att beskriva
arbetsterapeuternas erfarenheter av att utföra bedömningar och insatser utifrån holism, klientcentrering och aktivitet i arbetet med äldre. Kvalitativ metod är lämplig då den kännetecknas av att forskaren är intresserad av att ta reda på hur människor bygger sina relationer och världsbild i syfte att skapa mening i livet (28).
5.2 Urvalsförfarande
Vid valet av deltagare för studien har en icke-slumpmässigt urval använts som benämns som ändamålsenligt urval. Ändamålsenligt urval innebär att forskaren väljer deltagarna på ett strategiskt sätt. Deltagarna som väljs ska kunna svara på forskningsfrågor utifrån syftet (29) och behöver därför ha erfarenheter av arbetet med äldre inom kommunal verksamhet. Inklusionskriterierna för denna studie är att vara verksam som arbetsterapeut inom den kommunala sektorn i det undersökta länet och arbeta med klienter som är 65 år och äldre.
Fem kommuner har valts ut i ett län där enhetschefer, medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) och arbetsterapeuter har kontaktats via e-mail. Sammanlagt har sju arbetsterapeuter, fyra enhetschefer och en MAR kontaktats eftersom författarna hade tillgång till deras kontaktuppgifter via kommunernas hemsidor. Enhetschefer och en MAR vid de berörda kommunerna har förmedlat kontakt i form av mailadresser till för studien relevanta
arbetsterapeuter. Till slut har sammanlagt tolv arbetsterapeuter kontaktats via e-mail, varav fyra inte svarat och en arbetsterapeut inte kunnat delta i studien under tiden som var avsedd för genomförandet av intervjuerna. Undersökningsgruppen har utgjorts av sju arbetsterapeuter som har tackat ja till deltagandet. Dessa sju arbetsterapeuter var verksamma i fyra kommuner. Deltagarna i denna studie är verksamma inom hemtjänst och äldreboende. Två av
arbetsterapeuterna är endast verksamma inom äldreboenden, två andra inom hemtjänst, medan de tre resterande arbetsterapeuter är verksamma inom både hemtjänst och äldreboenden. Arbetslivserfarenheterna varierade från 6 – 15 år i yrket. Informationsbrev skickades via e-mail till de tolv arbetsterapeuterna. Informationsbrevet innehöll en kortare beskrivning av studien och metoden samt information kring deltagandet. För de sju respondenter som har tackat ja till deltagandet har författarna föreslagit tid och plats för genomföranden av intervjuerna.
5.3 Datainsamling
Författarna har skapat en intervjuguide (bilaga 1), som består av både öppna, men även slutna frågor. Därefter har en pilotintervju genomförts (30) för att öka författarnas färdigheter, men även att undersöka om frågorna i intervjuguiden förstås av deltagarna. I pilotstudien har en arbetsterapeut intervjuats. Arbetsterapeuten har informerats kring att intervjun inte kommer att ingå i studien. Pilotintervjun visade att några frågor i intervjuguiden var för komplicerade att svara på. Därför har frågorna förkortats och förenklats i syfte att tydliggöra och framhäva frågornas mening.
Under genomförandet av intervjuerna har följdfrågor såsom hur menar du, kan du utveckla eller att be om konkreta exempel ställts. Båda författarna har varit närvarande vid
intervjutillfällena och turats om att ställa frågor. Författarna har även haft till uppgift att inflika om respondenten inte förstått en fråga, eller gett ett ytligt svar. Intervjuerna har tagit mellan 30–40 minuter och har spelats in.
5.4 Dataanalys
Intervjuerna har transkriberats. Dataanalysen har sedan genomförts med inspiration av stegen i fenomenografisk analys (31). Den fenomenografiska ansatsen har fokus på individers uppfattningar samt deras förståelse kring ett visst fenomen (32). Författarna har läst de transkriberade intervjuerna upprepade gånger för att bekanta sig med materialet. Sedan delades materialet in i de områden som finns i intervjuguiden. Dessa områden är:
“arbetsterapeutiska bedömningar och insatser”, “det holistiska synsättet”, “aktivitet” och “klientcentrering”. Därefter har intervjutexterna under respektive område förkortats genom att markera och plocka ut de meningar som svarar mot syftet. Dessa meningar har sedan kodats, vilket innebär att en benämning har skapats som summerar innehållet i flera meningar (31). Koderna har sedan jämförts för att hitta likheter och skillnader. “Den äldre klienten kan ej uttrycka sig”, ”klienten stör andra” och ”anhörigas önskemål påverkar” har hamnat i en grupp. Eftersom likheter har identifierats bland dessa koder har de förts samman till kategorin ”den äldre och dennes anhöriga” under området ”klientcentrering”. Genom att ha skapat namn för dessa kategorier har det mest signifikanta i materialet blivit synligt. Slutligen har alla
passar in i någon annan kategori (se Tabell I). Parenteser är tillagda i några citat i resultatet för att förtydliga vad ord i citatet syftar på.
Tabell I. Exempel på kod, underkategori och kategori.
Kod Kategori Område
Arbetsterapeuten har
aktivitet och delaktighet som utgångspunkt i arbetet.
Enbart aktivitetsfokus Aktivitet
Personal föreslår insatser Andra professioners
inverkan på klientcentrering
Klientcentrering
5.5 Etiska överväganden
Enligt informationskravet (33) har det skickats skriftlig information i form av ett informationsbrev ut till samtliga intervjuade, med avsikten att göra informationen kring studien begriplig. I informationsbrevet har det angetts att deltagandet är frivilligt och att deltagarna kan när som helst avbryta intervjun utan angiven orsak. I denna studie har författarna inhämtat samtycke genom skriftliga svar via e-mail. Detta har gjorts i överensstämmelse med samtyckekravet som står för att alla deltagare har rätt till självbestämmande kring sin medverkan (33). Ett av de fyra etiska kraven är även
konfidentialitetskravet (33) som innebär en säker förvaring av personuppgifter. I enlighet med konfidentialitetkravet har inga personuppgifter eller arbetsplatser skrivits i arbetet, så att deltagarna inte kan identifieras. Detta har även varit i syfte att inte ge respondenten en känsla av obehag som kan leda till att respondenten undviker att svara på frågor som möjligtvis kan upplevas som känsliga. Det sista etiska kravet är nyttjandekravet (33) och handlar om att de insamlade uppgifterna används enbart till forskningsändamålet. I informationsbrevet har deltagarna informerats kring att den insamlade datan kommer enbart att användas för denna studie. Respondenterna har även informerats om att datan kommer att raderas efter genomförd studie.
6. Resultat
Resultatet presenteras i fyra områden och åtta kategorier (tabell II). De fyra områdena är arbetsterapeutiska bedömningar och insatser, holistiskt synsätt, aktivitet och klientcentrering. Kategorierna finns under respektive område. I tabellen nedan är dessa fyra områden och de åtta kategorierna utskrivna.
Tabell II. Områden och kategorier
6.1 Arbetsterapeutiska bedömningar och insatser
De vanligaste insatserna för de äldre klienter som respondenterna uppger är
hjälpmedelsförskrivning och utprovning, vardagsrehabilitering, aktivitetsträning och bostadsanpassningar. Samtliga respondenter berättar att omvårdnadspersonalen inom hemtjänst och på äldreboenden gör oftast egna bedömningar och kommer med förslag på arbetsterapeutiska insatser. Vidare berättar de att för att behålla sin professionella grund utförs mestadels egna arbetsterapeutiska bedömningar. Egna bedömningar utförs oftast med ADL-taxonomin enligt samtliga respondenter. MMSE använder några av arbetsterapeuterna. Endast en arbetsterapeut nämnde COPM med förklaringen att den inte används så ofta i arbetet med äldre klienter. Tillvägagångssätt kring hur arbetsterapeutiska bedömningar utförs skiljer sig åt. Bedömningar genomförs av arbetsterapeuten antigen tillsammans med personal eller
självständigt utan personal. 6.1.1 I samarbete med personalen
Det ena tillvägagångssättet är att arbetsterapeuten gör bedömningar genom att inkludera personalen. En del respondenter berättar att de anser att det är viktigt att lyssna på personalen, samarbeta och ställa reflekterande frågor till dem kring deras uppfattningar om den äldres behov.
Respondent 3 beskriver samarbetet med omvårdnadspersonalen på följande sätt:
...ja, då säger jag [till personalen] då vill jag vara med och se hur ni gör, och sedan så summerar man allting med personalen, för- och nackdelar vad ville de få…varför kan vi inte kanske byta [hjälpmedel].
Respondent 6 lyfter vikten av ett samarbete med personalgruppen vid arbetsterapeutiska bedömningar och insatser, då många i personalen har lång arbetslivserfarenhet:
Arbetsterapeutiska bedömningar och insatser
- I samarbete med personal
- Självständig bedömning utan samarbete med
personalen
Holistiskt synsätt - Faktorer som bidrar till tillämpandet av holism
- Faktorer som motverkar tillämpandet av holism
Aktivitet - Enbart aktivitetsfokus
- Aktivitet i fokus, funktionsnedsättningen
närvarande
Klientcentrering - Andra professioners inverkan på klientcentrering
De har jobbat länge, dom är ju mycket kunniga. De är duktiga, tycker jag, som personal. Så att många gånger, men typ hälften av alla gånger så är det, det de tänker sig är det som det landar i alla fall.
6.1.2 Självständig bedömning utan samarbete med personal
En del respondenter beskriver att de utför självständiga bedömningar då de har en annan kompetens utifrån den arbetsterapeutiska yrkesrollen. Vidare förklarar de att det är viktigt att göra självständiga bedömningar utifrån flera aspekter. Dessa aspekter är den juridiska, eftersom de menar att de måste kunna stå för de utförda interventionerna, säkerhetsaspekten för klienten eftersom det finns en möjlighet att riskbedömningen uteblir om inte
arbetsterapeuten utför en egen bedömning. Den sista aspekten är att omvårdnadspersonalens bedömningar ofta kan leda till ensidiga insatser såsom enbart hjälpmedel medan
arbetsterapeutens bedömningar kan leda till varierande insatser såsom aktivitetsträning. Respondent 5 berättar att personalens förslag leder oftast till hjälpmedelsförskrivning, medan arbetsterapeutiska bedömningar kan leda till fler alternativ:
Problemet finns där, de har sett det, men det kanske inte blir, just det som de har tänkt, om det kan vara ett annat hjälpmedel eller det kan bli, att man fokuserar på att träna upp någon förmåga istället för att kompensera med hjälpmedel.
Arbetsterapeuter som utför självständiga bedömningar av den äldres behov berättar att det ofta blir andra insatser än det som föreslagits av omvårdnadspersonalen. En av
arbetsterapeuterna (respondent 2) förklarar anledningen till självständiga bedömningar på följande sätt: ”Jag går ju aldrig någonsin på bara det de säger utan jag bildar ju min egen uppfattning för jag har ju fler dimensioner i min kompetens.” Respondent 4 belyser vikten av att ha kontroll på ärendet som arbetsterapeut och utföra självständiga bedömningar genom att berätta:
…det är katastrofalt för patientsäkerheten. Så att jag aldrig kan göra en förskrivning eller en åtgärd utan att jag själv gjort bedömningen. Så att det gäller att man tar tillbaka kontrollen av ärendet då.
6.2. Holistiskt synsätt
6.2.1. Faktorer som bidrar till tillämpandet av holism
Enligt arbetsterapeuterna är tillräckligt med tid och kontinuerlig uppföljning bidragande orsaker till att holism tillämpas vid arbetsterapeutiska bedömningar och insatser i arbetet med äldre. Enligt några respondenter finns det tillräckligt med tid till att ta hänsyn till holism. En av respondenterna berättar att det är viktigt att planera dagarna på det sättet att det ska finnas tid för att ta hänsyn till olika aspekter av den äldres liv. Enligt respondent 3 finns det
tillräckligt med tid till att tillämpa holism, dock så kan klientens restriktiva beteende begränsa tillämpandet av helhetssynen vid bedömningar och insatser:
Ja, det tycker jag, att det finns tid. Sen är det inte alltid, patienten släpper in oss hela vägen. Utan patienter, säg då om man bor hemma, så kanske man, om man har tagit kontakt med oss för att man behöver något att sitta på i duschen, så kanske inte de vill att man ska fråga massa
saker om… om livet i övrigt eller liksom, in med duschpallen och sen hejdå. Men tiden finns ju, det tycker jag.
Deltagaren 2 berättar att även kontinuerliga uppföljningar är bidragande till det holistiska synsättet:
Det blir det ju ett litet pussel där runt en ny person. Men sen de som bor här [på äldreboendet] hela tiden de följer man ju upp kontinuerligt… de har ju en liksom hög grad av arbetsterapeut och sjuksköterska och allting i jämfört med de som bor hemma.
6.2.2 Faktorer som motverkar tillämpandet av holism
En del respondenter berättar om faktorer som påverkar tillämpningen av holism negativt och leder till konsekvenser i arbetsterapeutiska bedömningar och insatser. Faktorer som tas upp är tidsbrist, klientens restriktiva beteende, samt att holism inte finns med som en arbetsuppgift i regelverket för arbetsterapeuterna. Konsekvenserna som kan uppstå i samband med att hänsyn inte tas till holism är olika typer av fel insatser och bedömningar, uteblivandet av
meningsfulla aktiviteter för den äldre och felaktiga miljöutredningar.
En av respondenterna beskriver hur tidsbrist leder till förlorandet av holism i bedömningen och fel insats:
Respondent 6: ...man kanske har varit lite stressad, man har liksom haft ett fullspäckat hembesök och sedan har personalen kommit till exempel med att de vill ha… en fristående toalett som de kan ha vid sängen och sedan så har jag varit stressad och så har hemtjänsten tagit med den ut så att de har liksom typ bara fått den... när dagarna går tappar man lite fokus på det där, så kan man inse några dagar senare att det där var väl kanske inte så bra beslut.
En annan respondent berättar hur uteblivandet av en holistisk miljöutredning leder till en felaktig insats:
Respondent 4: Jag hade en patient en gång … som behövde rullstol. Fick en rullstol för att kunna ta sig fram, men som konsekvensen blev att den här personen inte kunde komma in på sitt jobb för dörren var för smal. Så det var ju sådär att ”jaha det hade vi inte tänkt på. Vadå, ska du jobba också?
6.3 Aktivitet
Arbetsterapeuterna beskriver två olika sätt att arbeta på, enbart aktivitetsfokuserat och aktivitetsfokuserat med funktionsnedsättningen närvarande. Båda arbetssätten har aktivitet som utgångspunkt i bedömningar och insatser, dock så innebär det andra arbetssättet att hänsyn tas till funktionsnedsättningen också i den mån den påverkar aktiviteten.
6.3.1 Enbart aktivitetsfokus
Några respondenter beskriver sitt arbetssätt som endast aktivitetsfokuserat. Arbetsterapeuterna förklarar att de inte arbetar utifrån funktionsnedsättningen i sitt arbete med äldre eftersom: funktionsnedsättning är fysioterapeutens ansvarsområde, träning för arbetsterapeuter handlar om aktivitetsträning och hjälpmedel sätts in som insatser för att möjliggöra aktivitet.
Respondent 5 förklarar att ett aktivitetsperspektiv finns även vid insatser som hjälpmedelsförskrivning: ”det finns alltid ett aktivitetsfokus, även när vi förskriver hjälpmedel.”
En av respondenterna beskriver förståelsen hos övriga yrkesgrupper när aktiviteten är utgångspunkt i insatsen:
Respondent 3: …det är lättare för dem att se syftet med något om det är kopplat till aktivitet, upplever jag. Än om det är böja, sträcka, böja, sträcka, och så gör det lite ont och så nej, och så var vi med och så glömde vi, och så vart det inte av.… det är lättare att koppla in det i en vardagsaktivitet, att få med personalen. Ja det andra kan vara mer konkret, men det är svårare för dem att förstå målet.
6.3.2 Aktivitet i fokus, funktionsnedsättning närvarande
En övervägande del av respondenterna berättar att aktivitet står i fokus samtidigt som funktionsnedsättningen är närvarande i den mån den påverkar aktivitetsutföranden hos den äldre klienten. Fokus på funktion kan vara närvarande under förskrivning av hjälpmedel, men det finns alltid ett aktivitetsperspektiv som grund.
Däremot förklarar vissa arbetsterapeuter vidare att när arbetet är inriktad på
funktionsnedsättning så handlar det om insatser som hjälpmedelsförskrivning. Respondent 5 berättar om förståelsen kring hjälpmedelsförskrivning utifrån fokus på
funktionsnedsättningen: ”det är nog att de ser, den nyttan, alltså det blir mer tydligt, när det handlar om att man kommer med hjälpmedel. Oftast är det kanske hjälpmedel som även gynnar personal. Det tar de emot lättare då.”
6.4 Klientcentrering
6.4.1 Andra professioners inverkan på klientcentrering
Samtliga deltagare upplever att andra professioner efterfrågar insatser från dem, som inte utgår från klientcentrering. Arbetsterapeuterna förklarar vidare att detta kan bero på en underförstådd syn på den arbetsterapeutiska professionen där övriga yrkesgrupper, klienter och anhöriga ser dem som “hjälpmedelsbeställare”. Detta oftast på grund av okunskap och “vår dolda roll”. Respondent 2 beskriver arbetsterapeutens roll som dold inom äldreomsorg och lyfter följande: ”Arbetsterapeutens roll känns ju mer dold, men det är att vi måste ta vår plats i teamet och kunna prata för oss tycker jag och kunna förklara vad det är vi faktiskt gör.”
Synen på att arbetsterapeuterna endast beställer hjälpmedel kan ibland leda till att andra yrkesgrupper kommer med förslag om vad som borde göras angående den äldres behov. Dessa förslag är inte alltid grundade i klientens önskemål, varvid klientcentreringen riskerar att gå förlorad. En av respondenterna berättar hur omvårdnadspersonalen ser på
arbetsterapeutens yrkesroll:
Respondent 1: ...oftast så får man ju höra på våningarna: “Varför är ni så upptagna, vad gör ni? Ni beställer hjälpmedel och så provar ni ut dem” alltså men de ser inte allt det här
runtomkring och så jag tror att vårt yrke är ett sådant yrke där folk förknippar det mycket med beställer hjälpmedel, provar ut dem…
En annan faktor är en avvägning mellan omvårdnadspersonalens arbetsmiljö och klientens önskningar. Respondenter berättar att det kan uppstå olika åsikter mellan personalen och klientens önskningar gällande insatser, speciellt hjälpmedel. En respondent berättar hur en situation när personalens arbetsmiljö och klientens önskemål inte stämmer överens kan se ut:
Respondent 7: Det finns ju undantag...när personalen...måste tvätta någon i säng till exempel...att de ska ha en vårdsäng...fast patienten egentligen inte vill. Det blir ju mer personalens arbetsmiljö, det ingår ju lite alltihop. En del (patienter) “jaha det är väl inga problem”, men en del vägrar. Så att man måste ju lyssna då med, men samtidigt, så måste man ju tänka ja på hemtjänstpersonalen.
Respondent 5 belyser vikten av att tänka klientcentrerat vad det gäller personalens arbetsmiljö och den äldre klienten:
Respondent 5: ...ibland är när man jobbar med personalen, att det kan vara, där kan det vara att åsikterna skiljer sig lite. Vad personen vill och vad personal anser. De ser kanske lite till sin arbetsmiljö ibland. Att det kan bli lite sådana, inte krockar men, att man har lite olika åsikter, och där är det är ju väldigt viktigt, att jag har mitt fokus, att mitt fokus är patienten eller klienten i första hand
6.4.2 Den äldre och dennes anhöriga
En del arbetsterapeuter som har intervjuats berättar att något som påverkar klientcentreringen är när klienter har svårigheter att uttrycka sig. I sådana situationer förklarar de att det är viktigt att försöka förstå klienten och utgå ifrån klientens önskningar även om de inte kan uttrycka sig. En av respondenterna tar upp att i vissa fall kan en klient störa andra klienter och då är det viktigt att ta hänsyn till de andra klienternas önskemål. Orealistiska förväntningar av anhöriga kan också påverka klientcentreringen och är svåra att bekämpa i många fall, berättar arbetsterapeuterna. En av respondenterna berättar att anhöriga ibland kan ha orealistiska förväntningar och vilja att arbetsterapeuten tillämpar insatser som ska leda till självständighet när detta inte är möjligt:
Respondent 2... det är inte alla som kan börja gå igen, om de har, slutat med det. Men då får man ju titta på det, och då kan man ju tänka såhär, ibland så kan anhöriga vilja att de är mycket friskare och att de ska vara kvar som de var när de var friska, och att vi ska, ja… trolla tillbaka, och det går ju inte. Tråkigt nog. Hade vi kunnat trolla hade vi gjort det naturligtvis. Då blir det ju inte så klientcentrerat när det inte kommer från personen själv.
7. Diskussion
7.1 Metoddiskussion
Valet av deltagare har visat på en variation i arbetsterapeuternas erfarenheter samtidigt som ett mönster av svar framkommit. Den preliminära planen var att genomföra en intervju per kommun i det undersökta länet, men detta har varit svårt att åstadkomma på grund av olika anledningar såsom inga svar från kontaktade arbetsterapeuter och vissa som inte hade tid att delta i studien inom den tidsramen som sattes för genomförandet av intervjuerna. Kvalitativ forskning har som avsikt att ha ett brett urval där respondenterna i studien uppger en variation
av erfarenheter (34). Variationen i denna studie har uppnåtts genom att intervjua
arbetsterapeuter verksamma i olika organisationer och i olika kommuner vilket kan innebära att de har olika erfarenheter av insatser för äldre. Arbetslivserfarenheterna varierade vilket också kan ha resulterat i att arbetsterapeuterna bidragit med olika erfarenheter.
Trots de förändringar som har gjorts i intervjuguiden efter pilotstudien upplevde två av de intervjuade att frågorna var svåra att svara på. De hade önskat att få frågorna utsända i förväg för att kunna förbereda sig. Respondenterna har rätt till att få information om vilka ämnen som kommer tas upp under intervjun och även vilken roll den intervjuade ska inta (35). Författarnas avsikt med att inte skicka frågorna innan intervjutillfället har varit en önskan om att få arbetsterapeuternas spontana svar byggda på deras erfarenhet. I förväg genomtänkta svar skulle kunna ha medfört att vissa exempel (som inte stämt överens med de grundläggande synsätten i arbetsterapi) från verksamheten inte skulle tagits med. När författarna vid
intervjutillfället ansett att respondenterna inte har förstått en del av frågorna har de förklarat innebörden av begrepp som ingav osäkerhet, till exempel holism. Även om författarna hade en avsikt med att inte skicka frågorna i förväg kunde denna handling ha lett till mer förståelse kring frågor i intervjuguiden hos respondenterna (35). Trots dessa svårigheter har
semistrukturerade intervjuer varit en användbar insamlingsmetod för att få svar på syftet. Andra insamlingsmetoder såsom enkäter hade inte varit lika användbara, då svaren hade varit för ytliga.
De flesta frågor i intervjuguiden var öppna frågor som ”Hur ser ett klientcentrerat arbete ut för dig i arbetet med äldre?” Genom att ställa öppna frågor kan den intervjuade berätta fritt om sina erfarenheter (34). En del frågor i intervjuguiden kan upplevas som ledande såsom: ”Upplever du att andra (både andra yrkesgrupper och anhöriga) har en underförstådd syn på din yrkesroll, dvs. uppfattar dina uppgifter som enkla och uppenbara då aktivitet är vanligt förekommande i allas liv?” Dessa frågor kan leda respondenten i en specifik riktning och borde ha formulerats som öppna frågor istället. Med ledande frågor kan intervjupersonen uppleva en press till att svara på ett visst sätt (29). Ledande frågor i intervjuguiden kan ha påverkat respondenternas svar. En del av frågorna i intervjuguiden inleds med exempelvis ”har det hänt”, ”tycker du”, vilket är ja/nej frågor. Dessa typer av frågor är slutna frågor och kan skapa bristande engagemang hos respondenten och distans mellan respondenten och författarna (29). Slutna frågor har i denna studie lett till korta svar från respondenterna, vilket har resulterat i ställandet av följdfrågor från författarna. Detta var i syfte att stärka
innehållsrikedomen i datan.
Författarna har valt olika tillvägagångssätt för att styrka denna studies trovärdighet. Under datainsamlingen har båda författarna deltagit vilket har möjliggjort exempelvis ställandet av följdfrågor från båda författarna. Ett annat tillvägagångssätt för att förstärka trovärdigheten har varit en gemensam analysering av alla steg i analysen. Den gemensamma analysen har bidragit med en diskussion för att säkerställa att det författarna kommit fram till är grundad i den insamlade datan. Författarna har i resultatet valt olika citat för att visa resultatens
överensstämmelse med den insamlade datan. Citat bidrar till att stärka resultatens trovärdighet (36).
Överförbarhet definieras som egenskapen att tillämpa resultat i andra kontexter (29).
Resultatet i denna studie kan sägas vara överförbart i den utsträckning som arbetsterapeuter i äldreomsorg kan känna igen sitt eget arbete i de erfarenheter och uppfattningar som har beskrivits i studien. Enligt Bryman (37) kan läsaren av kvalitativa studier göra egna
bedömningar i syfte att ta reda på om studier är överförbara eller inte. Dessa bedömningar möjliggörs genom att författarna av kvalitativa studier gör noggranna och djupgående beskrivningar (37). Respondenter i denna studie berättar hur de hanterar olika motverkande faktorer vid tillämpning av holistiskt synsätt, aktivitet och klientcentrering i bedömningar och insatser. Detta presenteras i resultatet av författarna, vilket kan i sin tur användas av andra arbetsterapeuter.
7.2 Resultatdiskussion
Resultatet visar på att det holistiska synsättet tillämpas genom att avsätta tid och utföra kontinuerliga uppföljningar, men tidsbrist och klientens restriktiva beteende är motverkande faktorer till att tillämpa det holistiska synsättet i bedömningar och insatser i arbetet med äldre klienter. Alla arbetsterapeuter har en aktivitetsfokus som grund till bedömningar och insatser. Resultatet visar vidare på att ett klientcentrerat förhållningssätt under bedömningar och tillämpandet av insatser kan påverkas negativt av andra professioner och den äldres anhöriga. Det är av stor vikt att ta hänsyn till dessa begrepp som exempelvis det holistiska synsättet vid de arbetsterapeutiska bedömningar och insatser eftersom när den äldre påverkas av en
sjukdom påverkas hela individen och inte enbart den svaga eller sjuka kroppsdelen (38). Erlandsson et al. (1) skriver om olika faktorer som begränsar arbetsterapeuter i användning av dessa synsätt om att arbetsterapeuter är oftast styrda av regelverk samt ekonomiska ramar. Dessa ramar beskrivs som begränsande för arbetsterapeuter som vill jobba med bedömningar och behandlingar baserat på klientens behov och aktivitetsintressen (1). Resultatet visar på en annan begräsning kring tillämpandet av dessa begrepp i praxis och det är att det krävs tid, men att tiden inte alltid finns i arbetet med äldre klienter. Resultatet visar vidare på att
klientcentreringen kan begränsas av exempelvis klientens restriktiva beteende, där klienten inte vill öppna upp sig för arbetsterapeuten. Å andra sidan har den äldre levt ett långt liv och därför är det viktigt att som arbetsterapeut ha deras livsberättelser som utgångspunkt om det är möjligt. Det klientcentrerade synsättet kan anses som en självklarhet, däremot är det vanligt förekommande att se sjukdomar och symtom först och inte personen (15). Klientcentrering är hälsofrämjande och läkande i sig. Det är väsentligt för den äldre klienten att få berätta och känna sig hörd under bedömningar som utförs av arbetsterapeuten och vid insatser (15). Resultatet visar att detta kan påverkas om den äldre inte kan uttrycka sig, men det är även då viktigt att försöka föreställa sig det klienten önskar och ha det som utgångspunkt.
Enligt Erlandsson et al. (1) är en utmaning i dagens arbetsterapi direkta beställningar till arbetsterapeuter från övriga yrkesgrupper, vilket har även framkommit i denna studie. Resultat tyder på att klientcentrering påverkas av andra professioners åsikter om vad
arbetsterapeuten bör utföra kring insatser för den äldres behov. Erlandsson et al. (1) skriver att detta kan vara en konsekvens av att andra ser våra arbetsuppgifter som uppenbara och enkla. Samtliga respondenter har upplevt att arbetsterapeuter betraktas som bland annat
“hjälpmedelsbeställare” vilket kan leda till att klientcentreringen riskerar att förloras genom tillämpning av insatser som någon annan ser behovet av än den aktuella äldre klienten. Vad denna underförstådda syn beror på är inte helt klart, dock har de flesta arbetsterapeuter berättat att deras vanligaste insats är hjälpmedelsförskrivning, vilket kan vara en av
anledningar till den underförstådda synen på den arbetsterapeutiska yrkesrollen. Resultatet visar också att en annan påverkan på klientcentreringen är även den äldre och dennes
anhöriga. Tillstånd som oförmåga att uttrycka sig kan ibland leda till insatser som inte grundar sig i klientens önskemål likväl om klienten påverkar andras mående negativt. Enligt
litteraturen (15) finns risken att en del omvårdnadspersonal och klientens anhöriga är överbeskyddande av den äldre klienten. Detta kan hindra meningsfullheten i den äldres liv
(15). Däremot är motverkande faktorer gällande klientcentrering annorlunda i denna studie. Anhörigas orealistiska önskemål och personalens bedömningar och ”beställningar” av arbetsterapeutiska insatser hindrar klientcentreringen snarare än är överbeskyddande av den äldre klienten. Anhörigas önskemål om insatser mot självständighet kan påverka
klientcentreringen negativt, då dessa ibland kan vara orealistiska. Beställningar som grundar sig i anhörigas önskemål är en åsikt om klientens behov som inte kommer från klienten själv (1). Enligt Kielhofner (2) är ett arbete klientcentrerat när klienten får det hen behöver och önskar kunna utföra. Ett sådant synsätt kring klientcentreringen begränsas i verkligheten. Resultatet visar att anhörigas orealistiska önskemål och omvårdnadspersonalens arbetsmiljö är några exempel som innebär en begräsning av klientcentreringen i betydelsen att klientens önskan inte alltid tillgodoses.
Resultatet visar att respondenter har aktivitet som utgångspunkt i de arbetsterapeutiska
bedömningar och insatser i den äldres liv. Vissa har även funktionsnedsättningen i fokus i den graden den påverkar aktiviteten. Förståelsen från andra yrkesgrupper är mestadels större om insatsen för den äldre är ett hjälpmedel. Den vanligaste insatsen är hjälpmedel, vilket visar på en hög grad av kompensatoriska åtgärder istället för aktivitetsträning i den äldres vardag eller möjliggörande av fritidsaktiviteter. Aktiviteter som arbetsterapeuter kartlägger i bedömningar är oftast basala aktiviteter i ADL – taxonomin där inget större fokus läggs på fritidsaktiviteter. Meningsfulla fritidsaktiviteter för den äldre personen kan vara så enkla som trädgårdsarbete. Inskränkningar i dessa och andra aktiviteter kan ha konsekvenser såsom negativa effekter på välbefinnandet i större utsträckning än den fysiska smärtan orsakad av sjukdomen som klienten har (15).
Respondenterna har berättat om de utmaningar de möter såsom svårigheter som bland annat att hinna med bedömningar, brist på tid för att kunna ta hänsyn till det holistiska synsättet, eller andra professioners påverkan som kan leda till att klientcentreringen går förlorad. Hantering av dessa utmaningar medverkar till begränsad användning av de mest centrala idéerna inom arbetsterapi såsom klientcentrering med individuell bedömning av behov. Brist på användandet av de grundläggande synsätten inom arbetsterapi kan leda till både svagare bedömningar och felaktiga insatser (20). En förklaring kan vara att den arbetsterapeutiska teorin inte alltid motsvarar kunskaper som behövs i praxis såsom bedömningsinstrument med svag koppling till praktiken (20).
Utifrån resultatet om det holistiska synsättet är det viktigt att arbetsterapeuten i sitt kliniska arbete planerar arbetsdagen och avsätter tid för varje unik klient. Det är även viktigt att göra uppföljningar kontinuerligt för att uppmärksamma förändringar hos den äldre klienten. Ett bra bemötande är avgörande med en klient som har ett restriktivt beteende för att höra klientens behov och önskemål. Baserat på resultatet är det även viktigt att arbetsterapeuten reflekterar över klientcentreringen och hur denna kan uppnås och samtidigt samverkar med anhöriga och andra professioner. Med utgångspunkt i resultatet bör arbetsterapeuten i sitt kliniska arbete utgå ifrån aktivitet, men även reflektera över fritidsaktiviteter, så att fokus inte enbart ligger på basala aktiviteter. Enligt resultatet kan fokus på funktionsnedsättningen vara närvarande, men ska inte vara i centrum i det arbetsterapeutiska kliniska arbetet.
Under genomförandet av detta arbete har författarna mött en fråga av intresse som handlar om vikten av kommunikation i ett yrke som arbetsterapeut. Arbetsterapeuten möter många
yrkesgrupper, anhöriga och klienter. Betydelsen av kommunikation i syfte att förebygga utmaningar i arbetsterapi är ett förslag på vidare forskning. Det finns brist på intervjustudier som belyser arbetsterapeuternas erfarenheter kring kommunikation som verktyg till att
8. Referenslista:
1. Erlandsson L-K, Persson D. ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2014.
2. Kielhofner G. Model of human occupation : teori och tillämpning. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012.
3. Cole MB, Tufano R. Applied theories in occupational therapy: a practical approach [Internet]. 1 uppl. Thorofare: Slack; 2008 [citerad 18 september 2019]. Tillgänglig vid: http://www.loc.gov/catdir/enhancements/fy0805/2007043630-t.html
4. Socialstyrelsen. Kommunalt finansierad hälso- och sjukvård [Internet]. Stockholm; 2019 s. 55. Tillgänglig vid:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-2-17.pdf
5. WHO | Proposed working definition of an older person in Africa for the MDS Project [Internet]. WHO. [citerad 18 september 2019]. Tillgänglig vid:
http://www.who.int/healthinfo/survey/ageingdefnolder/en/
6. SCB. Störst folkökning att vänta bland de äldsta [Internet]. Statistiska Centralbyrån. 2018 [citerad 18 september 2019]. Tillgänglig vid:
http://www.scb.se/hitta-
statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/befolkningsframskrivningar/pong/statistik nyhet/sveriges-framtida-befolking-20182070/
7. Berg S. Åldrandet : individ, familj, samhälle. 1 uppl. Malmö: Liber; 2007.
8. Ernsth Bravell M, redaktör. Äldre och åldrande : grundbok i gerontologi. 2 uppl. Malmö: Gleerup; 2013.
9. Socialstyrelsen. Att arbeta med äldres rehabilitering [Internet]. Stockholm; 2003 jan s. 48. Tillgänglig vid:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2003-131-10_200313110.pdf
10. Biguet G, Lindquist I, Martin C, Pettersson A, redaktörer. Att lära och utvecklas i sin profession. Lund: Studentlitteratur; 2015.
11. Bergh M, Carlson E, Friberg F, Gedda B, Häggström E, Pilhammar Andersson E. Pedagogik inom vård och handledning. Lund: Studentlitteratur; 2012.
12. Törnquist K, Sonn U. ADL-taxonomin : en bedömning av aktivitetsförmåga. 2 uppl. Nacka: Sveriges arbetsterapeuter; 2017.
13. Law M. COPM Canadian Occupational Performance Measure : svensk version. 5 uppl. Stockholm: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter; 2016.
14. Ingemarsson M, Nilsson M, Sonn U, Högskolan i Borås, Äldreväst Sjuhärad. Rehabilitering för äldre: guide vid val av mätinstrument. Borås: Äldreväst Sjuhärad, Högsk. i Borås; 2002.
15. Blomqvist K, Edberg A-K, Ernsth Bravell M, Wijk H, redaktörer. Omvårdnad & äldre. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2017.
16. Law M. Participation in the Occupations of Everyday Life. American Journal of Occupational Therapy. 01 november 2002;56(6):640–9.
17. Schell BAB, Gillen G, redaktörer. Willard and Spackman’s occupational therapy. 13 uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2019.
18. Petersson I, Lilja M, Hammel J, Kottorp A. Impact of home modification services on ability in everyday life for people ageing with disabilities. J Rehabil Med.
2008;40(4):253–60.
19. Elliott SJ, Velde BP, Wittman PP. The Use of Theory in Everyday Practice: An Exploratory Study. Occupational Therapy In Health Care. januari 2002;16(1):45–62. 20. Forsyth K, Mann LS, Kielhofner G. Scholarship of practice: making occupation-focused,
theory-driven, evidence-based practice a reality. British Journal of Occupational Therapy. 6/1/2005 2005;68(6):260–8.
21. Nationalencyklopedin. Sök i uppslagsverk - NE [Internet]. [citerad 08 december 2019]. Tillgänglig vid: https://www.ne.se/s%C3%B6k/?t=uppslagsverk&q=holism
22. Kielhofner G. Conceptual foundations of occupational therapy practice. 4 uppl. Philadelphia: F. A. Davis; 2009.
23. Law M, Cooper B, Strong S, Stewart D, Rigby P, Letts L. The Person-Environment-Occupation Model: A Transactive Approach to Person-Environment-Occupational Performance. Can J Occup Ther. april 1996;63(1):9–23.
24. Schkade JK, Schultz S. Occupational Adaptation: Toward a Holistic Approach for Contemporary Practice, Part 1. American Journal of Occupational Therapy. 01 september 1992;46(9):829–37.
25. Upton D, Stephens D, Williams B, Scurlock-Evans L. Occupational Therapists’ Attitudes, Knowledge, and Implementation of Evidence-Based Practice: A Systematic Review of Published Research. British Journal of Occupational Therapy. januari 2014;77(1):24–38.
26. Juckett LA, Robinson ML. Implementing Evidence-Based Interventions With Community-Dwelling Older Adults: A Scoping Review. Am J Occup Ther. 01 maj 2018;72(4):7204195010p1.
27. Lee SW, Taylor R, Kielhofner G, Fisher G. Theory Use in Practice: A National Survey of Therapists Who Use the Model of Human Occupation. American Journal of
Occupational Therapy. 01 januari 2008;62(1):106–17.
28. Alvehus J. Skriva uppsats med kvalitativ metod : en handbok. Stockholm: Liber; 2019. 29. Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. 3 uppl. Stockholm: Liber; 2018.
30. Kvale S. Doing interviews [Elektronisk resurs]. 1 uppl. Los Angeles, [Calif.] ; SAGE; 2007.
31. Fejes A, Thornberg R, redaktörer. Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber; 2019. 32. Höglund-Nielsen B, Granskär M, redaktörer. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso-
och sjukvård. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2017.
33. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet; 2002.
34. Dalen M. Intervju som metod. 2 uppl. Malmö: Gleerups utbildning; 2008.
35. Krag Jacobsen J. Intervju : konsten att lyssna och fråga. Lund: Studentlitteratur; 1993. 36. Polit DF, Beck CT. Nursing research : generating and assessing evidence for nursing
practice. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2016.
37. Bryman A. Social research methods. 5 uppl. Oxford: Oxford University Press; 2016. 38. Jansson W, Almberg B. Gerontologi och geriatrik. 1 uppl. Stockholm: Liber; 2011.
Bilaga 1
Intervjuguide Inledande fråga:
1. Hur länge har du arbetat som arbetsterapeut allmänt och hur länge med äldre?
Aktivitetsfokus:
2. Kan du beskriva ditt arbete när det är aktivitetsfokuserat och jämföra med när fokuset ligger på funktionsnedsättningar?
3. Det finns två olika arbetssätt att jobba på, aktivitetsfokuserat och
funktionsnedsättningsfokuserat. Med vilken av dessa känner du att du får mer förståelse från dina kollegor när du jobbar aktivitets- eller funktionsnedsättningsfokuserat? Exempelvis, om du kommer med ett fysiskt hjälpmedel som är till för att förbättra en fysisk nedsättning i en viss funktion eller om du med olika strategier försöker möjliggöra en fritidsaktivitet för din patient?
4. I de fallen då ditt arbete är baserat på en patientens funktionsnedsättning eller endast avgränsat till förskrivning av hjälpmedel utan att ha aktivitet i fokus, upplever du att det stämmer överens med teorin inom arbetsterapi som har aktivitet som väsentligt begrepp?
Klientcentrering:
5. Hur ser ett klientcentrerat arbete ut för dig i arbetet med äldre? Ge konkret exempel. 6. Tycker du att dina beslut alltid utgår ifrån klienten?
7. Har det hänt att andra yrkesgrupper till exempel undersköterskor (som har nära kontakt till patienten) sagt vad de anser att du borde göra gällande tex klientens behov, vilket kanske har lett till att klientcentreringen förlorades? Ge exempel?
8. Upplever du att andra (både andra yrkesgrupper och anhöriga) har en underförstådd syn på din yrkesroll, dvs. uppfattar dina uppgifter som enkla och uppenbara då aktivitet är vanligt förekommande i allas liv? Om det har uppstått ge gärna exempel.
Holistiskt synsätt:
9.Tycker du att du hinner ta hänsyn till olika aspekter ur din klients liv, med andra ord holism i ditt arbete med äldre? Ge exempel på olika aspekter i ett visst fall.
10. Har du någonsin upplevt olika konsekvenser när du inte har tagit hänsyn till helheten hos dina klienter? Ge exempel. Vad har det lett till i behandlingen?
Bedömning och insatser:
11. Vilka är vanligt förekommande bedömningsinstrument i ditt arbete med äldre? 12. Vilka är de vanligaste insatserna i ditt arbete?
13. Har det hänt att omvårdnadspersonal gjort en bedömning som egentligen varit din uppgift hos en klient och kommit till dig med ett förslag om vad du borde göra som insats? Kan du ge ett exempel?
14. Hur gör du för att behålla din arbetsterapeutiska grund och utgå från en egen utförd bedömning?
15. Har du märkt om genomförande av bedömning medfört att du gjort andra insatser än det som föreslagits av omvårdnadspersonal?
