Har gotländska vikingar offrat vapen i Dnepr-forsarna?
Androshchuk, Fedir
Fornvännen 2002(97):1, s. [9]-14
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2002_009
Ingår i: samla.raa.se
Har gotländska vikingar offrat vapen i
Dnepr-forsarna?
Av Fedir Androshchuk
Androshchuk, Fedir. 2002. Har gotländska vikingar offrat vapen i Dnepr-forsar-na? (Have Gotlandic Vikings sacrificed weapons in the Dnepr rapids?) Forn-vännen 97. Stockholm.
In 1928, during dredging in the river Dnepr, five Viking Period swords were found near the island of Khortitsa below the rapids. Four swords were more or less intact but the hilt of the fifth was missing. Finds of weapons deposited in wa-ter are well known from Gotland, e.g. Gudingsåkrarna. The author suggests that the Dnepr swords may also represent votive deposits.
Fedir Androshchuk, Department of Archaeology and Museology, University of Kiev, Volodimirska 64, 252 055 Kiev, Ukraine.
afedir@hotmail.com, fedir@history.univ.kiev.ua
Är i g 2 8 , i samband med bygget av vattenkraft-verket vid Dnepr-forsarna nära staden Zapo-rizjzja i nuvarande Ukraina, m u d d r a d e man i floden ock fick u p p fem vikingatida svärd (fig. 1). Svärden kade legat på 5—6 meters djup vid flodens vänstra strand nära en plats som keter Kitckkasdär det fanns ett gammalt vad (fig. 2). Ravdonikas ( i g 3 3 , s. 5g8—öiö), som publice-rat fyndet, n ä m n e r att man förutom svärden också fann en del andra saker daterade till oli-ka tider. Det finns uppgifter om några guld-ock bronsmynt, två »sena amforor» och en sabel från 1500talet (Chernyshev igÖ3, s. 2 1 1 -228). Svärden försvann under andra världskri-get. De var ganska välbevarade, men ett svärd hade avbruten klinga. Två svärd kunde bestäm-mas som Petersen ( i g i g ) typ S och två andra som typ T. Det femte svärdet kunde inte typbe-stämmas eftersom det saknade hjalt och knapp. Tre svärd hade inskriptionen ULFBERHT på klingan och de två andra hade korsfigurer på klingans båda sidor.
Ravdonikas ( i g 3 3 , s. 6 1 1 , ö i ö ) drog slut-satsen att svärden tillverkats i västeuropeiska verkstäder och därefter införts till Östeuropa
av skandinaver. Han betvivlade alltså svärdens skandinaviska ursprung. Senare studerade Ckernyskev (igÖ3, s. 22Ö) Dnepr-svärdens teknologi ock ställde frågan om kela svärden inklusive fästena tillverkats i de västeuropeiska verkstäderna, eller bara klingorna? Han ansåg att fästenas ornamentik vittnade om att kling-orna har införts från Frankerriket till Norden men att de där har försetts med fästen och ski-dor. Denna slutsats är mycket viktig för diskus-sionen om ursprunget för svärd med inskrip-tioner. Kanske bör man inte kalla svärd med frankisk eller slavisk inskription på klingan för frankiska eller slaviska. I Hedeby har till exem-pel flera enstaka fästedetaljer påträffats i kul-turlagret, och det kan betyda att hantverkare har monterat eller reparerat svärd där. Man kan förmoda att hantverkarna i Hedeby har monterat fästen som de själva tillverkat på im-porterade klingor från Frankerriket (Geibig
1991, s. 223-2Ö0). Jag känner till flera svärd-sfästedetaljer från Björkös Svarta j o r d (SHM 5208:248-250,543—547) och också från Gnjoz-dovo i Ryssland (Kainov i g g 8 , s. 205~2og). Mandel ( i g g i , s. 101—133) skrev att de flesta
io Fedir Androshchuk
Fig. i. Svärden från Dneprforsarna. Efter Kirpichnikov 1966. —The swords from the Dnepr rapids.
estniska svärden från vikingatiden har impor-terats från Västeuropa. Han förmodar att någ-ra svärd också har importenåg-rats från Gotland, Finland, Karelen eller Kurland, där man kan ha monterat fästen på införda västeuropeiska klingor. Elt exempel från Osteuropa är kanske ett svärd från Tatjanovka i distriktet Slayjansk, länet Donetsk i Ukraina {Arrheologichesky alma-nach i g g 3 , fig. 67). På överhjaltet finns gropar
som är typiska för svärd av Petersens typ E, men de saknas på underhjaltet. Svärd av typ E har vanligen gropar både på överbjalt och underh-j a l t Kanske kan vi tolka detta som ett exempel
på en lokal reparation. H u r som kelst finns det ingen g r u n d för att utesluta möjligketen att svärden från Dnepr-forsarna är skandinaviska.
En fråga som diskuterats är varför svärden kamnat i floden. Ravdonikas föreslog tre
tolk-ningar: att svärden offrats, att de tillhört furst Syjatoslavs krigare som omkom här år g72 en-ligt Nestorskrönikan, och att svärden varit ett varulager som tappats i floden. Han ansåg att den sista förmodan är den troligaste.
Det är ett anmärkningsvärt faktum att man förutom svärden även påträffat andra föremål i Dnepr-forsarna. Är 1813 drog en fiskare u p p en bronskanna med silverornament och gre-kisk inskrift, och i kannan låg bysantinska mynt präglade av Nikeforos II Fokas och J o h a n n e s I Tzimiskes (gög—g7Ö e.Kr.) samt en nyckel av brons (Chertkov 1843, s. 20g; Korzukhina
1 g54). Från samma o m r å d e kommer också en ringbrynja (Chernyshev igÖ3, s. 211).
Ravdonikas och Korzukhina har påpekat att alla dessa saker härrör från samma tid och kanske har h a m n a t i floden samtidigt. Natur-ligtvis skulle det vara naivt att sätta alla dessa fynd i samband med krönikans historia om Syjatoslavs död. Kanske ligger kypotesen om en kultisk betydelse närmare sanningen.
Jag ska tillägga att ytterligare två svärd på-träffats i vatten inom fornryska rikets område. Ett av dem kommer från nedre Dnepr mellan Cherson och jMjoshki och är av typ T-2, och det andra är från en sankmark vid byn Krasnyj Rog i före detta Kiev-guvernementet och av typ H
(Kirpichnikov igöö, s. 7Ö-78).
I Västeuropa känner man också till svärd som hittats i floder. Ellis Davidson anför ca tju-go svärdsfynd från engelska floder. De har tol-kats som tappade vapen. Men möjligheten linns också att de blivit offrade (Ellis Davidson
igÖ2, s. XV1I-XX, 8). Traditionen med vapen-offer var vitt spridd i germansk miljö u n d e r
100—500-talen. Några kända exempel är offer-fynden från Tkorsberg i Schleswig-Holstein och Vimose, Nydam och Kragehul i Danmark. Många föremål har blivit avsiktligt brända, brutna, böjda eller kackade (Bröndsted 1940, s. 201; Ellis Davidson igÖ2, s. 5—ö). Liknande fynd känner vi också från Sverige. Som Behrend ( i g 7 o , s. 8g—102) påpekat är vapen-offer i vatten kända också från kristen tid bl.a. i Danmark.
Vapnen i ett offerfynd härrör ibland från ett enda offertillfälle men har ibland offrats vid flera tillfällen. Ett exempel på u p p r e p a d e offer
NENASYTECKIJ oder N E N A S Y T E C POROO , I (ouch DED = '•QfiOSSVftTER-J N
^VOLNIZSKIJ S »od.rVOl.NIN POROGI N i (auch VNUK^NKEL-)^ Tovoliany; ostrov V0LC'E GORLO (••wollsrachen) INSEL DES HL. GREGOR "Warägtr-Intel"? ab markante mittelalterliche ^ Funde
* Neolithische und bronze-zeitliche Fundplätze 0 0 Bronzezeitliche Steinanlagen • *• einzelne Kurgane x x x Nekropole 5 km
Fig.2. Området kring Dneprforsarna. Efter Rolle 1984. —The aera of the Dnepr rapids.
u n d e r lång tid är Gudingsåkrarna i Vallstena sn på nordöstra Gotland (Engström i g 7 2 ; ThålinBergman i g 8 3 , s. 2 6 3 2 6 7 ; WKG IV, s. 7 7 7 -786). En mängd vapen och en del smycken har kommit fram där u n d e r 1 goo-talet Fynden är koncentrerade till två o m r å d e n , och enligt J o k a n Engströms beräkning har femhundra spjutspetsar, fjorton svärd och femton yxor hit-tats här. Föremålens kronologi visar att vapnen offrats u n d e r både vendeltiden och vikingati-den. En stor silverskatt med det yngsta myntet präglat u n d e r iooo-talet har också påträffats där (Engström 1972,8. 13—15, 18).
Från Gotland känner man ytterligare tre va-penofferfynd. I Lillmyr (vid Henriksdal) i Bar-lingbo sn har man vid plöjning påträffat arton hela och ett fragmentariskt svärd, en spjut-spets, två sköldbucklor, två människokranier,
12 Fedir Androshchuk
fågelben och hästben (WKG IV, s. 5 5 - 5 7 ) . Vid Gane i Bäl sn har det kommit fram en böjd spjutspets och två svärd (WKG IV, s. 48). Från Möllegårdsmosse i Hörsne sn kommer fem-tiotvå spjutspetsar (Engström 1972, s. 22; Thålin-Bergman 1983, s. 264—267; WKG IV, s. 468~46g). Det bör påpekas att offerplatsen i al-la dessa fall varit täckt av vatten. I övriga deal-lar av Skandinavien dateras vapenofferfynden fö-reträdesvis till romersk tid. På Sveriges fastland är sådana fynd sällsynta. Endast fyndet av mini-atyrspjutspetsar från Estuna kyrka i Roslagen är känt (Tkålin-Bergman i g 8 3 , s. 2 6 4 - 2 6 7 ) . Dess-utom kar man vid utgrävning av garnisonen i Birka funnit en grop med en svärdsdoppsko, en spjutspets och en torshammare av h o r n samt en mängd kamfodralsfragment (Heden-stierna-Jonson et al. i g g 8 , s. 15).
För att sammanfatta får man intrycket att vapenoffer u n d e r vikingatiden framför allt kar varit vanliga på Gotland. Jag menar att de got-ländska analogierna låter oss tolka svärden från Dnepr-forsarna som ett vapenoffer.
De fem svärden från Dnepr-forsarna kar hittats i närheten av ön Khortitsa. Denna ö om-talas av Konstantin Porfyrogennetos (tg(i7, s. 61): »Tkey [tke Russians] reack tke island cal-led St. Gregory, on wkick island tkey perform tkeir sacrifices because a gigantic oak-tree stånds there; and they sacrifice live cocks. Arrows, too, they peg in round about, and others bread and meat or something of whatever each may have, as is their custom. They also throw lots regard-ing the cocks, whether to slaughter them, or to eat them as well^ or to leave them alive.»
Nerman ( i g 4 2 , s. 3 8 5 - 3 8 8 ) var den förste som anförde d e n n a berättelse om rusernas of-ferseder ock knöt ihop dem med fynden från Gudingsåkrarna. Han skriver, att man en gång noterat »8 s t långa pilspetsar, nedstuckna ijor-den lodrätt med spetsarna ner och bildande en ring med ca 2,5 m:s diam». Stenberger ( K ) 4 3 , s. 20) berättar också att man funnit »i kretsar snett neddrivna spjutspetsar» med en sten som medelpunkt.
Eken var den hedniske guden Peruns heliga träd hos slaverna. Denne åskgud jämförs ofta med nordbornas Tor. Hans symbol var pilspet-sen. Petrukhin ansåg att ryssarna offrade fåglar
för att spå om hur en förestående sjöresa skulle sluta (kommentar till Konstantin Porfyrogenne-tos, i g g i , s. 327). Det skall anmärkas att det också fanns en ö som hette just Perun i for-sområdet. Två av svärden från Dnepr-forsarna hade ett korsmärke på b l a d e t Ravdonikas ( i g 3 3 , s . 608) har på lösa g r u n d e r föreslagit att korsmärket är en förening av kristen och hed-nisk symbolik. I Nestorskrönikan ( i g g 8 , s. 35) står det att rusiska krigare vid fredsslutet med grekerna år g 11 svor en ed vid sina vapen: »Sålunda slöt kejsarna Leon och Alexandros fred med Oleg och förband sig att betala skatt ock man gick för att på båda sidor avlägga ed: själva kysste de korset, men när man fört Oleg ock kans män till att avlägga ed, svor de enligt rusisk sedvänja vid sina vapen ock vid sin gud Perun ock vid Volos, husdjurens gud, och så be-kräftade de freden.» Fastän det var sed bland de rusiska furstarnas hirdmän att svära eder vid vapnen var d e n n a sed inte spridd inom slaviskt område. Det är intressant att notera att vapen-offren i Sverige domineras av spjut som var en Odensymbol (Thålin-Bergman i g 8 3 , s. 267). De rusiska vapenoffren var tillägnade Perun. Vi vet att skandinaviska krigare deltog tillsam-mans med andra folk i rusiska krigståg ock man kan därför mycket väl tänka sig att de off-rat vapen till Perun i Dnepr-forsarna.
Det finns goda vittnesbörd som stöder de gotländska analogierna i samband med fynden i Dnepr-forsarna. Från Gotland finns en mängd skattfynd med östliga ock bysantinska mynt (Stenberger i g 4 7 i g 5 8 ; J a n s s o n i g 8 3 , s . 2 0 7 -247; Östergren 1989, s. 25—31). Lena Thun-mark-Nylén anser att en del av skatterna som gömts u n d e r hednisk tid varit sakrala offer
(jämför »Odens lag», Thunmark-Nylén 1986). Dessutom finns det runstenar som nämner got-ländska resor i österled, till exempel till Nov-gorod (G 220) och Vindau i Kurland (G135, G1978). Än mera intressant är runstenen från Pilgårds i Boge sn, som daterats till slutet av goo-talet ock alltså är samtida med Dnepr-fynden. Där står det: »Bjärtmålad uppställde denna sten Hegbiarn ock kans bröder Rodvisl, Oystain och Emund som hava uppställt stenar till minne av Ravn söder om Rufstain. De kommo långt i Aifur. Vivil gav uppdrag» (Krause i g 5 3 , s. 8).
Fig. 3. Forsen Nenasytets (Aifur), numera belägen på botten av en vattenreservoar. Foto: Ture Arne 1913 (ATA). — T h e rapids of Nenasytets/Aifur. Currently inundated by a hydroelectric power dam.
K r a u s e h a r f r a m f ö r t a t t n a m n e t »Aifur» b ö r b e -t e c k n a e n av D n e p r s forsar s o m n ä m n s h o s K o n s t a n t i n P o r f y r o g e n n e t o s . I n i o n d e k a p i t l e t av D e A d m i n i s t r a n d o I m p e r i o ( i g 6 7 , s. 6 0 f) står d e t : »...and t h e n t h e f o u r t h b a r r a g e , t h e big o n e , c a l l e d in Russian Aeifor, a n d in Slavonic Neasit, b e c a u s e t h e p e l i c a n s n e s t in t h e s t o n e s of t h e b a r r a g e . At this b a r r a g e all p u t i n t o l a n d p r o w f o r e m o s t , a n d t h o s e w h o a r e d e p u t e d t o k e e p t h e w a t c h witk t k e m g e t o u t , a n d off t h e y g o , t h e s e m e n , a n d k e e p vigilant w a t c h for t h e P e t c h e n e g s » . A i f u r / N e a s i t m å s t e vara d e n fors s o m i sen tid k a l l a d e s N e n a s y t e t s (fig. 3 ) . »Rufstain» s a m m a n s t ä l l s av K r a u s e ( i g 5 3 , s. 7—13) m e d »Rvanyj k a m e n ' » , d e t vill säga » d e n s ö n d e r s l a g n a s t e n e n » , s o m är n a m n e t p å e n s t e n b ä n k i forsen N e n a s y t e t s . S a m s t ä m m i g -h e t e n -h o s alla dessa fakta ä r a n m ä r k n i n g s v ä r d o c h v i t m a r o m att g o d ä n d s k a vikingar h a r b e -s ö k t D n e p r - f o r -s a r n a . K a n -s k e är o c k -s å -svärd-sfyn- svärdsfyn-d e n e t t s ä r p r ä g l a t m i n n e av e t t s å svärdsfyn-d a n t b e s ö k .
Referenser
Archeologichesky almanach 1993. Donetsk.
Behrend, R., 1970. Vandfunne svaerd fra middelal-deren. Nationalmuseets arbejdsmark 1970. Köpen-h a m n .
Bröndsted, J., 1940. Danmarks ohltid 7. femeabderen. Köpenhamn.
Chernyshev, N.A., 1964. O (chnike i prolshozhdeni-ji »frankskih» mechej, najdennyeh na
Dneprosl-roje v 1929. Skandinavsky sbornik VI. Tallinn. Cherlkov, A.D., 1843. Oposnnje vojny Svjaloslava
Igo-revjeaprotiv bolgargrekov v 0 6 7 - 0 7 4 . Moskva. Konstantin Porfyrogennetos, 1967. Constantine
Por-jihirogenelius. De administrando imperio. Greek text edited by G. Moravchik. English translation R.J.H. Jenkins. Washington.
- 1991. Ob upravknii imperiej. Moskva.
Ellis Davidson, H., 1962. The sword in Anglo-Saxon England: its archaeology and literature. London. Engström, J., 1972. Gudingsåkrarna. Uppsals för tre
betyg i nordisk och jämförande fornkunskap. Stencil. Uppsala Universitet.
G = Jansson & Wessén 1962 + Jansson et al. 1978. Geibig, A. 1991 • Beiträge zur morphologischen
Enlwnk-lung des Schwerles im Millelalter. FAne Analyse des Fundmaterials vom ausgehenden 8. bis zum r i . Jahrhundert aus Sammlungen der Bundesrepublik
Deutschland. Offa-Biicher 7 1 . Neumunster. Fornvännen gy (2002
Fedir A ndroshch uk
Hedenstierna-Jonson, C., Kitzler, L. & Stjerna, N., 1998. Garnisonen II. Arkeologisk undersökning 1008. Uppland, Adelsö socken. Björkö, RAA 75. Arkeo-logiska forskningslaboratoriet, Stockholms uni-versitet.
Jansson, S.B.F. 8c Wessén, E., 1962. Gotlands runin-skrifter 1. Sveriges runinrunin-skrifter bd. 11. KVHAA. Stockholm.
Jansson, S.B.F.; Wessén, E. & Svärdström, E., 1978. Gollands runinskrifter 2. Sveriges runinskrifter bd. 12. KVHAA. Stockholm.
Jansson, I., 1983. G o d a n d och omvärlden u n d e r vi-k i n g a t i d e n - e n översivi-kt.Jansson, Ingmar (red.). Gutar och vikingar. Historia i fickformat. SHM. Stockholm.
Kainov, SJ., 1998. Swords from lhe excavations in Gnézdovo. Military archaeology. Weaponry and war-fare in the historical and social perspective. S:t Peters-burg.
Kirpichnikov, A.N., 1966. Dreunerusskoje oruzhije. Vip. 1. Moskva & Leningrad.
Korzukhina, G.F., 1954. Russkie kbidy. Moskva & Le-ningrad.
Krause, W., 1953. En vikingafärd genom Djnepr-forsarna efter runinskrifter på Pilgårdsstenen. Gotländskt Arkiv 24. Föreningen Gotlands Fornvänner. Visby.
Mandel, M., 1991. Eesti 8—13. sajandi mookade tu-pologiast ja dateerimisest Jaanits, L. & Lang, V. (red.). Muinasaja leadus I. Arheologiline kogumik. Tallinn.
Nerman, B., 1942. En svensk fågelkult. Fornvännen 37. Nestorskrönikan. Översatt av G. Oxenstierna. Eslöv
1998.
Petersen, J., 1919. De norske vikingesverd. Kristiania.
Ravdonikas, VI., 1933. Nadpisi i znaki na mechah iz Dneprostroja. Izvestija Gosudarstvennoj Akademii istoriji materialnoj kultury 100. Moskva & Lenin-grad.
Rolle, R., 1984. Artiklarna »Mittelalter» och »Dnepr». Realkxikon der Germanischen Altertumskunde. Ber-lin-New York.
Salgren, J., 1930. Vikingar i österled. Nägot om Dnjeprforsarnas svenska n a m n . Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Kungl. Gustav Adolfs akademien. Uppsala.
- 1950. Dnjeprforsarnas svenska n a m n . Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforsk-ning. Kungl. Gustav Adolfs akademien. Uppsala. Stenberger, M., 1943. Gudingsåkrarna. Gotländskt
Arkiv 15. Föreningen Gotlands Fornvänner. Vis-by.
- 1947— 1958. Die Schatzfunde Gottands der Wikinger-zeit. KVHAA. Stockholm.
Thunmark-Nylén, L., 1986. Hedningar, kristna och silverskatter. Gollänåskt Arkiv 58. Föreningen Gotlands Fornvänner. Visby.
- 1995-- Die Wikingerzeit Gotlands. KVHAA. Stockholm.
Thålin-Bergman, L., 1983. J ä r n och j ä r n s m i d e för h e m m a b r u k och avsalu. Jansson, Ingmar (red.). Gutar och vikingar. Historia i fickformat. SHM. Stockholm.
WKG = Thunmark-Nylén
1995-Östergren, M., 1989. Mehan stengrund och stenhus. ('.utlands vikingalida silverskatter som boplatsindika-tion. Theses and papers in archaeology (new se-ries) 2. Department of Archaeology, University of Stockholm.
Summary
In 1 g 2 8 , d u r i n g d r e d g i n g in t h e river D n e p r in t h e m o d e r n U k r a i n e , five V i k i n g P e r i o d s w o r d s w e r e f o u n d n e a r t h e i s l a n d of K h o r t i t s a b e l o w t h e r a p i d s . T h e s e finds c a n b e i n t e r p r e t e d with t h e a i d of c o n t e m p o r a r y votive d e p o -sits of w e a p o n s o n G o t l a n d a n d i n f o r m a t i o n in t h e D e a d m i n i s t r a n d o i m p e r i o of C o n s t a n t i n e P o r p h y r o g e n e t i u s a b o u t R u s s i a n sacrifices o n St. G r e g o r y ' s I s l a n d , i.e. K h o r t i t s a . C o n s t a n t i n e says t h a t t h e r e was a g i g a n t i c oak-t r e e o n oak-t h e i s l a n d a n d oak-t h a oak-t oak-t h e R u s s i a n s sacrifi-c e d live p o u l t r y , f o o d a n d a r r o w s . A p a r t f r o m t k e s w o r d s , a b r o n z e vessel c o n t a i n i n g Byzantic c o i n s of N i k e p h o r u s II P h o c a s a n d J o h n I Z i m i s k e s (AD g6g—g?6) was also f o u n d in t h eriver in t h e a r e a of t h e D n e p r r a p i d s in 1 8 1 3 . T h e s w o r d s b e l o n g t o types S a n d T, a c c o r d i n g t o j a n P e t e r s e n ' s ( i g i g ) d a s s i f i c a t i o n , a n d c a n b e r e f e r r e d t o t h e s a m e p e r i o d as t h e finds m a -d e in 1 8 1 3 . T h e a u t h o r s u g g e s t s t h a t t h e s w o r d s f o u n d n e a r t h e i s l a n d K h o r t i t s a w e r e off e r e d t o t h e S c a n d i n a v i a n g o d T h o r , a n e q u i -v a l e n t of t h e Sla-vic t h u n d e r g o d P e r u n . O f f e r i n g s of w e a p o n s a r e n o t k n o w n a m o n g t h e Slavic t r i b e s b u t well a t t e s t e d o n V i k i n g P e r i o d G o t l a n d , e.g. at G u d i n g s å k r a r n a . F o r this r e a s o n , t h e a u t h o r s u g g e s t s t h a t t h e s w o r d s f o u n d in t h e D n e p r m a y h a v e b e e n d e p o s i t e d by G o t l a n d i c V i k i n g s .
