• No results found

Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn"

Copied!
22
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av

prehospital hantering

av ofri luftväg hos spädbarn.

Ambulance nurses’ experiences of prehospital management of

obstructed airway in infants.

Alexander Bjurvald Gistedt

Omvårdnad, magister 2020

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av

ofri luftväg hos spädbarn.

Alexander Bjurvald Gistedt Luleå tekniska universitet Avdelning för omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap

Abstrakt

Introduktion: Ambulanssjuksköterskors möte med akut sjuka barn är få och larmen med sjuka

spädbarn är ännu färre. Med en ökad centralisering ökar även fenomenet av prehospitala förlossningar och i förlängningen exponeringen av det nyfödda barnet och deras eventuella komplikationer. Syftet: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor där datan analyserades med innehållsanalys. Resultat: Två kategorier:

Att vara i behov av ökad kompetens och Att ge och få stöd är viktigt var resultatet av analysen.

Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade lite erfarenhet av luftvägshantering prehospitalt på spädbarn. De upplevde att deras utbildning var bristfällig i området. Allt detta beskrevs vara faktorer som skapade en negativ stress runt hela processen av omhändertagandet. De fann trots detta möjligheten att ge föräldrarna stöd och fann själva stöd hos sina kollegor både kompetensmässigt under tiden av omhändertagande och känslomässigt efteråt. Slutsats: Spädbarn med ofri luftväg är en patientgrupp med komplexa vårdbehov, där ambulanssjuksköterskan utmanas kompetensmässigt och känslomässigt. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad kunskap inom området. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation som ett spädbarn med ofri luftväg innebär. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området.

Nyckelord: omvårdnad, ambulanssjuksköterska, erfarenheter, spädbarn, barn, luftväg, prehospitalt, luftvägshantering,

Keywords: nursing, ambulance nurse, experiences, infants, children, airway, prehospital, airway management,

(3)

Innehåll

Abstrakt ... 1

Introduktion ... 3

Barnets första andetag ... 3

Prehospital förlossning ... 4

Kompetens inom ambulanssjukvård... 4

Rational ... 5

Syfte... 5

Metod ... 5

Design ... 5

Urval och procedur ... 6

Kontext ... 6

Datainsamling ... 6

Dataanalys ... 7

Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 7

Att vara i behov av ökad kompetens ... 8

Att sakna erfarenhet ... 8

Att känna osäkerhet och stress ... 9

Att utvecklas genom övning... 9

Att ge och få stöd är viktigt... 10

Att förmedla trygghet till föräldrarna ... 10

Kollegors stöd är viktigt för handlingskraft ... 11

Diskussion ... 11 Resultatdiskussion ... 11 Metoddiskussion... 14 Design ... 14 Urval ... 14 Datainsamling... 15 Dataanalys ... 15 Slutsats ... 15 Kliniska implikationer ... 16 Referenser ... 17

(4)

Introduktion

Alla barn kan vid födseln ha en potentiell risk för andningssvårigheter, men de som föds med en låg vikt har störst risk. Under spädbarnsperioden, det vill säga de första 28 levnadsdygnen (Socialstyrelsen, 2013) är barnet särskilt utsatt och omkring vart tionde spädbarn har problem med att etablera tillräckligt god egenandning direkt efter födseln och behöver därför snarast få ett fullgott andningsstöd. Detta kräver kunskaper hos hälso- och sjukvårdspersonal om strategier för andningsstabilisering för att göra övergången och anpassningen till det extrauterina livet enklare (Pisano, 2011; Sharma, 2017).

Barnets första andetag

Vid förlossningen sker en snabb omställning för barnets andning från vätska till luft. Vid en vaginal förlossning pressas en viss mängd av vätskan ur barnets näsa och mun som inte behöver någon intervention i form av rensugning. Luft dras in och skapar en funktionell residualkapacitet (FRC), det vill säga den luftvolym som är kvar i lungorna efter en normal utandning. Vätskan som är kvar i de nedre luftvägarna bidrar till att skapa en lungexpansion tillsammans med luftens som dras in och en stängning utav glottis sker. Detta steg är en viktig process i barnets

lungutveckling (Sharma, 2017; te Pas et al., 2008).

Wyckoff et al. (2015) beskriver att 5% av nyfödda som inte har egen spontan andning efter torkning som stimulering och värme, kräver att personalen utför effektiv ventilering med mask och blåsa eller endotrakeal intubation, och hjärt-lungräddning med bröstkompressioner vid hjärtfrekvens lägre än 60 slag/min. Studier har funnit att larynxmasken är säker och effektiv jämfört med revivator och mask under återupplivning av spädbarn och hos patienter som kräver intermittent positivt tryck ventilation (PPV ) (Wyckoff et al., 2015). Larynxmask ger även en större chans till en lyckad fri luftväg och mindre komplikationer än endotrakeal intubation (Jacobs & Grabinsky, 2014).

Enligt McLelland, Morgans och McKenna (2014) är hypotermi en av de vanligaste komplikationerna hos spädbarn. Hypotermi ökar risken för försämring av andning,

hjärtfrekvens, hudfärg, muskeltonus och reflexer (APGAR), som enligt Socialstyrelsen är ett poängsystem där spädbarnet bedöms utifrån dessa fem faktorer. Detta görs efter en, fem och tio minuter efter förlossning och ger en bild av barnets mående/välmående (Socialstyrelsen, 2017). Hypotermi ökar också risken för sepsis och andnödssyndrom hos nyfödda. Sammantaget innebär detta att behandling av hypotermi är av största vikt när barnet initialt har en fri luftväg och normalt andningsmönster. Prehospitalt behandlas detta med en ökad temperatur i vårdutrummet i

(5)

ambulansen, förvärmda filtar, avtorkning av barnet, att lägga barnet på modern för hud-mot-hud kontakt (Sharma, 2017; Wyckoff et al., 2015).

Prehospital förlossning

Enligt McLelland, Morgans och McKenna (2015) är prehospitala förlossningar dom som går bra. Oplanerade förlossningar av fullgångna graviditeter utanför sjukhus har dock visat sig resultera i en statistiskt signifikant högre andel nyfödda med låg födelsevikt (<2500 g) och postpartumblödning. Lägre utbildningsnivå, äldre än 35 år och flerföderska visade sig vara oberoende riskfaktorer för en oplanerad prehospital födsel och perinatal mortalitet är signifikant högre bland förlossningar utanför sjukhuset (Flanagan, Lord & Barnes, 2017; Gunnarsson, Smárason, Skogvoll & Fasting, 2014; Hadar et al., 2005; Moscovitz, Magriples, Keissling, & Schriver, 2000). Pirneskoski, Peräjoki, Nuutila och Kuisma (2016) fann dock inget samband av ökad moderlig/perinatal mortalitet eller långvariga komplikationer associerat med att

ambulanssjukvården vårdade vid förlossningen. Spädbarnsjukvården har också utvecklats snabbt, och efter cirka 40 år ligger Sverige i framkant i kvalitetssäkringsarbetet. Detta mycket tack vare Svenskt neonatalt kvalitetsregister som ligger till stöd för forskning som visar att det under 2017 genomfördes 1496 transporter med spädbarn på landsväg i ambulans och i flyg. Indikationerna var bland annat akut transport på grund av ökat vårdbehov och planerad transport. Från 2016 till 2017 ökade det totala antalet transporter relaterat till ökat vårdbehov med 5.2 % (Svenskt neonatalt kvalitetsregister, 2017). Trots detta visade Persson, Engström, Burström och Juuso (2019) studie att ambulanssjuksköterskor känner ångest och stress inför prehospitala förlossningar då de upplevde sig ha bristande kunskap inom området. Studier från Australien (Kildea, McGhie, Gao, Rumbold & Rolfe, 2015) visade att prehospitala förlossningar kan utgöra en riskfaktor och då särskilt när avståndet till förlossningsavdelningen är långt. I Australien fann man också en ökning av prehospitala förlossningar som var signifikant associerat med nedläggning av förlossningsavdelningar över en tjugo års period.

Kompetens inom ambulanssjukvård

Ambulanssjukvården är en relativt ung verksamhet och det har skett stora framsteg på kort tid gällande kompetenskraven på personal inom verksamheten och bland annat införde

Socialstyrelsen ett krav på en legitimerad sjuksköterska i samtliga ambulanser 2005 (Suserud, 2005). Personalen ska inneha kunskapen om behandlingsåtgärder för sjuka och skadade patienter i alla åldrar med olika bakgrund samt även förlossningsvård. Personalen ska även kunna

identifiera symtom och tecken som tyder på ohälsa utifrån patientens anamnes och förebygga lidande i situationer som är plötsligt uppkomna (Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor &

(6)

Svensk Sjuksköterskeförening, 2012). De ska även utifrån Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) utöva sitt arbete med respekt och omtanke enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, i samråd med patienten. I Sverige är målet för hälso- och sjukvården att alla ska ha rätt till god hälsa och säker vård enligt lika villkor (Hälso- och sjukvårdslagen 2017:30). Ambulanssjuksköterskan skall kunna bedöma den gravida kvinnan, göra kritiskt avgörande beslut och utföra relevanta åtgärder för att förhindra komplikationer (Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor & Svensk Sjuksköterskeförening, 2012). Haglund Aladdin, Jacobsson, Sandberg och Lilja (2004) gjorde en retrospektiv studie av prehospitala förlossningar där de poängterar att en centralisering av

förlossningsvård kan öka antalet prehospitala förlossningar och att detta kan leda till ett ökat krav på ambulanssjuksköterskors kunskap gällande förlossningsvård.

Rational

Ambulanssjuksköterskors möte med barn är få och deras möte med sjuka spädbarn är ännu färre. Barnets fysiologi är komplicerad och att hantera en ofri luftväg kräver hög kompetens av

ambulanssjuksköterskan. En andel av dessa barn kommer att födas med komplikationer som kommer visa sig direkt eller efter en viss tid efter förlossningen. Förutom den direkta perinatala omvårdnaden, förekommer även transporter där barn somvårdats en tid på sjukhus behöver transporteras till mer specialiserad vårdinrättning. Vid en eventuellt komplicerad luftväg måste den ansvariga sjuksköterskan vara trygg i sin yrkesroll och vara väl bekant med sin utrustning för att kunna åtgärda och stödja spädbarnets andning. Innan rutiner kan arbetas fram behövs det en djupare förståelse för behov i verksamheten och de förutsättningar som finns inom den. Denna patientgrupp kommer vara en utmaning för den prehospitala personalen tills bättre utbildning och rutiner för att bibehålla kunskaper, har utvecklats då det är en patientgrupp som är sällsynt prehospitalt (Jacobs & Grabinsky, 2014; Pisano, 2011) En ökad kunskap hos den prehospitala personalen skulle kunna leda till ökad trygghet hos personal, patient och anhörig (Houston & Pearson, 2010).

Syfte

Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn.

Metod

Design

Studien har en deskriptiv, kvalitativ design som lämpar sig bra då syftet är att beskriva ambulanssjuksköterskors subjektiva erfarenheter (jfr. Polit & Beck, 2012).

(7)

Urval och procedur

Inklusionskriterier till föreliggande studie var ambulanssjuksköterskor, yrkesverksam vid intervjutillfället, vårdat spädbarn med ofri luftväg prehospitalt. Prehospitalt kontext definieras i denna studie enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m.(SOSFS 2009:10), som omedelbara medicinska åtgärder som vidtas av hälso- och sjukvårdspersonal utanför sjukhus. Verksamhetschefen kontaktades via mail och informerades skriftligt om studiens syfte varpå denne gav sitt skriftliga godkännande till att studien genomfördes i verksamheten.

Första deltagaren rekryterades med ett ändamålsenligt urval, där en deltagare tillfrågades baserat på dennes erfarenhet i området. Därefter tillämpades ett snöbollsurval vilket innebar att första deltagaren kontaktade en person i sin närhet och som motsvarade kriterierna(jfr. Polit & Beck, 2012). Tolv ambulanssjuksköterskor tillfrågades varav 7 valde att delta. Deltagarna kontaktades personligen av författaren med hjälp av föregående deltagare och informerades skriftligen innan och muntligen i samband med intervjun om syftet med föreliggande studie. Alla deltagarna gav sitt informerade samtycke att medverka. Av de totalt 7 deltagarna var 4 män och 3 kvinnor. Samtliga deltagare var specialistutbildade inom ambulanssjukvård och två hade en

specialistutbildning inom anestesisjukvård och en inom intensivvård. Arbetslivserfarenhet i ambulanssjukvård varierade mellan 6–21 år (median = 11,8 år).

Kontext

Intervjuerna genomfördes på fyra olika ambulansstationer i Västernorrlands län, två så kallade beredskapsstationer i glesbygden och två större stationer i större städer.

Datainsamling

Insamling av data utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer av kvalitativ design. Valet av metod grundade sig på målet att skapa intervjuer där deltagarna hade god möjlighet till reflektion och eget berättande. Intervjuguiden utformades som stöd vid intervjuerna för att bibehålla struktur och innehåll i intervjuerna. Polit och Beck (2012) menar att semistrukturerade intervjuer lämpar sig väl när frågeområden är definierade. Tidigt i förloppet efter att

intervjuguiden skapats, genomfördes en pilotintervju för att kontrollera att frågorna gav svar på studiens syfte och att deltagarna förstod frågorna. Denna data inkluderades inte då vidare utformning av intervjuguiden krävdes för att svara bättre gentemot studiens uttalade syfte. Intervjuguidens innehåll korrigerades med flera öppna frågor och kompletterades med

uppföljningsfrågor innan intervjuerna fortskred (se Bilaga 1). Intervjuerna planerades i samråd med deltagaren utifrån dennes önskemål och genomfördes på en avskild och ostörd plats och avsatt tid för intervjuerna var sextio minuter enligt informationen som gav. Intervjuerna skedde i

(8)

samtliga fall på deltagarnas arbetsplats. Intervjuernas längd varierade mellan 17–57 minuter. Intervjuerna spelades in och sparades som en ljudfil med Digital diktafon av modellen Olympus VN-541 PC.

Dataanalys

Analysen av data gjordes med manifest innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman (2004), vilket innebär att texten analyserades utifrån det synliga och uppenbara. Intervjuerna transkriberades i nära anslutning till det att intervjun genomfördes. Transkriptionen skedde i två steg, ett där författaren ordagrant skrev ned vad som sagts i intervjuerna, andra gången korrekturlästes intervjun mot inspelningen och eventuella avvikelser korrigerades. Data som var relevant för studiens syfte delades in i meningsbärande enheter, vilka sedan

kondenserades för att korta ned texten utan att kärnan i innehållet förlorades. Kondenserad text kodades fortsättningsvis med fokus på likheter och skillnader och sorterades i subkategorier. Utifrån koder och subkategorier har materialet sedan kategoriserats. Analysen bedömdes klar när två kategorier framkom vars innehåll inte återfanns i den andra kategorin, dessa svarar mot syftet och ligger till grund för resultatet.

Etiska överväganden

Ett etiskt resonemang med syftet att skydda de personer som deltar i projektet, har genomförts med utgångspunkt från Belmontrapportens (1978) tre principer omskyldighet att inte skada, att göra gott och rättviseprincipen. Nyttan med att delta i studien kan vara att resultatet kommer att gagna patienter och anhöriga då det kommer resultera i en ökad förståelse för fenomenet och i förlängningen öka patientsäkerheten. Risken kan vara att deltagarna återupplever traumatiska händelser och upplever en psykologisk stress. Fördelarna med studien anses av författaren att överväga riskerna eftersom resultatet kan bidra till utveckling inom det prehospitala

omhändertagandet av patienter. Innan studien påbörjades fick deltagarna skriftlig information om studiens syfte, procedur och att deltagandet var frivilligt samt att de när som helst under studiens gång har möjlighet att lämna projektet utan att bli ifrågasatt. Vid intervjutillfället fick deltagarna även muntlig information om studien. Materialet till studien hanterades konfidentiellt, vilket innebär att inget i studien kan avslöja deltagarens identitet. Det inspelade materialet förvarades inlåst under arbetets gång så att inga obehöriga skulle kunna ta del av det. Resultatet presenteras så att det inte går att härleda någon utsago till enskild individ. Allt material

destrueras när studien är färdig (jfr. Polit & Beck, 2012). Studien påbörjades efter att den genomgått och fått godkänt en etisk prövning av Luleå tekniska universitet.

(9)

Analysen resulterade i två kategorier. ‖ Att vara i behov av ökad kompetens‖ som bestod av subkategorierna ‖Att sakna erfarenhet‖, ‖Att känna osäkerhet och stress‖ och ‖Att utvecklas genom övning‖. Den andra kategorin ‖Att ge och få stöd är viktigt‖ bestod av subkategorierna ‖Att förmedla trygghet till föräldrarna‖ och ‖Kollegors stöd är viktigt för handlingskraft‖ (Tabell 2). Kategorier och subkategorier presenteras i texten nedan och för att förtydliga resultatet ytterligare har citat från intervjuerna använts.

Tabell 2. Kategorier och subkategorier

Kategori Subkategori

Att vara i behov av ökad kompetens Att sakna erfarenhet

Att känna osäkerhet och stress Att utvecklas genom övning

Att ge och få stöd är viktigt Att förmedla trygghet till föräldrarna Kollegors stöd är viktigt för handlingskraft

Att vara i behov av ökad kompetens

Att sakna erfarenhet

Ambulanssjuksköterskorna beskrev sig ha lite erfarenhet av luftvägshantering på spädbarn. Den låga larmfrekvensen beskrevs vara en möjlig faktor vilket även innefattade sekundärtransporter av spädbarn mellan vårdinstanser. Vid dessa larm kände de däremot inte samma behov utav erfarenhet då risken ansågs vara lägre för att spädbarnets luftväg skulle vara hotad. Erfarenhet av att vara del av ett barnteam, det vill säga ett team som sköter dessa transporter regelbundet, beskrevs vara avgörande.

Ja menar först måste du få en prehospital förlossning och sen ett behov av att se över barnets luftväg. Dom larmen kan man ju räkna på en hand!...De som däremot får mycket såna larm, det är ju barnteamet. Det känns ju skapligt skönt när man hör att barnteamet tagit patienten.

Ambulanssjuksköterskorna beskrev att åtgärder som de kände att de inte gått utbildning för eller inte gjort på länge ledde till en ökad osäkerhet i handlandet och improvisation blev något som fick väga upp bristande utbildningsnivå. ‖Barn A-HLR‖ nämndes återkommande som en bra repetition för återupplivning av barn men beskrevs sällan ha fokus på luftvägen och inte heller det nyfödda barnet. Ambulanssjuksköterskorna tyckte att de inte får utbildning för att avgöra vad som var frisk eller sjukt samt identifiera riskfaktorer.

(10)

tyvärr bland Agda 87 år, med hjärtsvikt.

Ambulanssjuksköterskorna uttryckte ett behov av en aktualiserad och fortlöpande utbildning i komplikationer samt fysiologi hos spädbarn och om de metoder som är applicerbara av

specialistutbildad personal i prehospital miljö. Behandlingsriktlinjer gav inte en bakomliggande förståelse för varför åtgärder behöver sättas in. Att de inte hade tillräcklig kompetens för

situationen uttrycktes av flera som betungande.

På narkosen går dom en sån där CEPS-utbildning, som verkar väldigt bra, där man hanterar ett asfyxiskt nyfött barn. Våra riktlinjer är ju bara riktlinjer, man måste få öva och jobba, även om det är långt mellan larmen så måste man få in ett ryggmärgsbeteende. A-HLR en gång om året är inte tillräckligt.

Att känna osäkerhet och stress

I en situation där de som ambulanssjuksköterskor ställdes inför en hotad luftväg hos ett spädbarn beskrev de sig som stressade och laddade. Att inte ha kontroll över situationen var en

stressfaktor och de upplevde det som svårt att fokusera, göra sin bedömning och ta viktiga beslut i den stressade situationen. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade ett adrenalinpåslag från stunden de fick larmet, vilket de upplevde som negativt.

Man ser larmet och redan då börjar man gå ner i stresskonen, sen kommer man fram och då skriker folk; ’Kom hit, hjälp oss, han är alldeles blå!’ Att försöka ta kalla, kalkylerade beslut blir ju näst intill omöjliga.

Ambulanssjuksköterskorna beskrev en ökad stress och osäkerhet vid omhändertagandet av spädbarn då de inte alltid hade en tydlig bild av vad som indikerade om barnet var sjukt eller friskt och vilka åtgärder de skulle sätta in. Detta tillsammans med att de var ovana med att använda utrustningen som finns i ambulansen till ett spädbarn bidrog till att öka känslan av stress.

Allt i bilen, grejerna vi har gör att det känns som en vuxen ambulans, nog för att vi har grejer men för det mesta är det bara feberkramper hos barn, desto mindre grejer har vi ju för alldeles nykläckta.

Att utvecklas genom övning

Ambulanssjuksköterskorna beskrev vikten av att både innan och efter larm där de ställs inför spädbarn med ofri luftväg säkerställa sin egen utveckling genom hospitering på andra

(11)

ambulanssjuksköterskorna hade under sin specialistutbildning haft möjlighet att spendera tid på verksamhetsförlagda utbildning vid någon av de relevanta klinikerna. Detta beskrev de sig sakna för att kunna få övning under handledning. En viss trygghet i formen av att blivit exponerad för patientgruppen fanns hos dessa ambulanssjuksköterskor när det gällde det praktiska i

luftvägshantering och komplikationer. Flera ambulanssjuksköterskor beskrev även en betydande avsaknad av stöd ifrån arbetsgivarens håll, där de påpekat en stark vilja med en regelbunden möjlighet för hospitering under arbetstid.

Det är ju sjukt egentligen, när man tänker på det. Här förväntas man transportera sjuka nyfödda barn men när man vill hospitera och bli bättre och tryggare, nej då jäklar är det omöjligt.

Utöver detta förklarade ambulanssjuksköterskor betydelsen av det personliga ansvaret som vilar på vardera i besättningen inom ambulanssjukvården, att eftersträva en utveckling i sin profession så de inte stagnerar i kunskap. På grund av den upplevda kunskapsluckan beskrev de sig göra vad de kunde inom det dagliga arbetets ramar för att motverka detta till exempel aktivt, regelbundet, mentalt bygga upp ett scenario.

Både långt innan och efter larmet, så försökte jag komma ur den där vardagliga rutinen, de där sinnelaget där motivation dör, haha..Nej men skämt åsido, att ta upp grejerna och tänka aktivt ’ hur går jag tillväga om jag behöver den minsta larynxmasken?’

Att ge och få stöd är viktigt

Att förmedla trygghet till föräldrarna

Ambulanssjuksköterskorna beskrev att i även de mest stressade situationerna i samband med luftvägshanteringen hos spädbarn hade de även fokus på föräldrarnas upplevelser och att de när möjlighet gavs skulle kunna delta i vården. I de fall de kunde avvara resurser, försökte de ta hand om föräldrarnas behov av stöd. De tryckte på vikten att trots den egna inre konflikten ville de förmedla trygghet för att minska stressen i situationen för att i slutändan ha en gynnsammare arbetsmiljö.

Jag tänkte väldigt mycket på mig själv innan vi mötte patienten; ’hur ska vi göra det här, har jag alla grejer med mig’ osv. men så fort jag såg föräldrarna, alldeles panikslagna med deras bebis i armarna, så flyttades mitt fokus väldigt fort.

(12)

situationer, vilket bidrog till deras starka vilja att återgälda förtroendet med ett professionellt omhändertagande och att främja föräldrarnas trygghetskänsla. Hur svår och stressig situationen än var för dem själv kunde den inte jämföras med vad föräldrarna kände.

Kollegors stöd är viktigt för handlingskraft

Vid alla larmsituationer där de behövde hantera en ofri luftväg hos ett spädbarn beskrevs det kollegiala stödet som viktigt. De beskrev att det hade stor betydelse med vem de jobbade vid tillfället, och redan innan de ankom till platsen kände de av stödet från varandra. Att vara den i besättningen med mest erfarenhet beskrevs dock leda till en negativ stress då det förväntades mer av dem i form av handlingskraft och kompetens. I dessa situationer beskrevs kollegan som stod bakom i beslutsfattningen som en ‖backup‖ som ett välbehövt stöd.

Att vi hade pratat ihop oss gjorde så frukanstvärt mycket när vi kom fram. Allt från vilka väskor till vem som gjorde vad. Ibland behöver man inte ens prata, så i synk var vi.

Att kollegorna hade en plan underlättade också det faktiska arbetet, de förstod vad den andra gjorde i luftvägshanteringen och kunde stödja varandra med handräckning och i procedurer. Att ha en kollega med mer praktisk erfarenhet ansågs också som en viktig faktor i det kollegiala stödet. Det främsta stödet fann de från varandra i de situationer där luftvägshanteringen i förlängning ledde till ett negativt utfall, såsom skada eller dödsfall. Att en annan deltagit och upplevt situationen för att kunna ge stöd åt dem var avgörande för hanteringen, då denna typ av larm beskrevs som det svåraste i deras yrkesliv. Det kollegiala stödet i form av extra resurser beskrevs också som viktigt då de ofta var ensamma utanför sjukhuset, många gånger med en lång framkörningstid, vilket i denna slags situationer ledde till en ökad stress. Extra resurserna ledde till en upplevelse av kontroll där de kunde dela uppmärksamheten på flera delar av omhändertagandet.

Många gånger känns det som att man inte räcker till, och framför allt i en sådan situation när allting dessutom går dåligt och än idag är jag fruktansvärt tacksam för att min kollega fanns där och att vi har varandra att ta stöd ifrån.

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårda spädbarn med ofri luftväg prehospitalt. Ur analysen framkom två kategorier ‖Att vara i behov av ökad kompetens‖ och ‖Att ge och få stöd är viktigt‖. Den första av de två kategorierna anser

(13)

författaren kan härledas till en låg larmfrekvens, där personalen sällan utsätts för larmet och inte finner någon strategi för att hantera situationen. Att repetera praktiskt och genomföra scenarion med den utrustning som finns och i verklighetsbaserade miljöer förbättrar samarbete, identifierar brister och knyter an teori till praktisk kunskap (Gentil, Ramos och Whitaker, 2008; Rubio-Gurung et al., 2014). Att vara trygg i sin yrkesroll och i gruppen skulle kunna bidra till att kunna hantera även ovana situationer. Svensson och Fridlund (2008) beskriver att

ambulanssjuksköterskan skapar själva en stress när dem hamnar i en situation som de inte är vana vid. Detta överensstämmer med resultatet i denna studie där deltagarna lyfte den låga larmfrekvensen gällande spädbarn med ofri luftväg som en tydlig anledning till stress. Wihlborg, Edgren, Johansson och Sivberg (2017) beskriver hur insamlad erfarenhet är en av de främsta faktorerna till att känna trygghet och kunna hantera akuta situationer.

Resultatet i denna studie visar att ambulanssjuksköterskor upplever att föräldrarna är stressade och att devill ta hand om dem i den stressade situationen. Enligt författaren tyder detta dock på en sinnesnärvaro hos ambulanssjuksköterskorna som kan lyfta blicken och se behovet som finns hos föräldrarna. Detta stämmer överens med tidigare forskning som tyder på att det finns ett behov av psykologisk vård hos föräldrar till akut sjuka barn inom olika kontext, till exempel det tidiga akuta skedet då föräldrarna beskriver upplevelsen som chockartad och i behov av hjälp att navigera igenom krisen (Foster, Young, Mitchell, Van, & Curtis, 2017; Gunnvall, Augustsson, Lindström & Vicente, 2018; Wiseman, Curtis, Young, Van & Foster, 2018).

Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan känner en stress och osäkerhet vid

omhändertagandet av spädbarn då de inte alltid hade en tydlig bild av vad som indikerade om barnet var sjukt eller friskt och vilka åtgärder de skulle sätta in. Stressen kan grunda sig i att vilja att göra det bästa möjliga omhändertagande av barnet (Gunnarsson & Stomberg, 2009; Nordén, Hult & Engström, 2014). I denna studies resultat framkom också att ambulanssjuksköterskorna inte upplevde ha kontroll över situationen, vilket författaren menar är en förlängning av deras bristfälliga erfarenhet och utbildning. I detta resultat reflekterar ambulanssjuksköterskorna själva över att de känner att de inte är vana att använda utrustningen i bilen i en akut situation samt att det finns en stark vilja att utvecklas men att verktygen inte finns i form av utbildningar. Gruber et al.(2014) visar att en timmes utbildning med oerfarna sjuksköterskor förbättrade

luftvägshanteringen med hjälp av larynxmask bättre än mask-ventilation. Mizumoto, Motokura, Kurosaki och Hata (2018) beskrev även de ett gott resultat efter en timmes utbildning i

hanteringen av en larynxmask på nyfödda barn. Detta vittnar om den stora inverkan en timmes utbildning kan innebära för den enskilda ambulanssjuksköterskans kompetensutveckling om detta skulle implementeras som en återkommande åtgärd i verksamheten.

(14)

I denna studies resultat framkom att ambulanssjuksköterskor upplever sig ha bristande kunskap om fysiologi och komplikationer hos spädbarn. Studier (Wihlborg, Edgren, Johansson, & Sivberg, 2014; Sjölin, Lindström, Hult, Ringsted & Kurland, 2015) har visat att medicinska kunskaper är väsentliga för specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, vilket innebär att det finns ett utbildningsbehov hos yrkesverksamma. Detta överensstämmer med Nordén et al. (2014) studie som visade att ambulanspersonal upplever att de behöver mer utbildning i

omhändertagandet av akut sjuka barn, vilket även enligt McLelland et al. (2014) rör kunskaper om den basala omvårdnaden av mamma och nyförlösta barnet.

I föreliggande resultat tar ambulanssjuksköterskan på sig ansvaret för hela familjen. I och med detta skapas en relation där vårdaren är personlig med familjen men skall bibehålla sitt

proffesionella förhållningssätt. Genom att kontinuerligt ge och få information skapar en trygghet för föräldrar och barnet. Ett personligt engagemant inger alltså en känsla av tryggehet. Detta fann Holmberg (2015). Detta kan även spegla det negativa, att om ambulanspersonal endast fokuserar på det medicinska hos barnets luftväg, så kan det skapa en otrygghet hos föräldrarna. Alltså är det en komplicerad vårdsituation, inte bara medicinskt men även psykologiskt.

Karlsson, Rooth och Lindström (2019) belyste just detta problem, att känslan att bli förbisedd gav en känsla av besvikelse efter vårdtillfället och att just detta kunde vara ett resultat av bristande kunskap i vården av akut sjuka barn. Deras slutsats var även att ett ökat fokus mot familje-centrerad vård behövdes inom ambulansjukvården.

Utifrån resultatet i denna studie framkommer att ambulanssjuksköterskorna har erfarenheter av att flera olika faktorer leder till stress hos dem, såsom att föräldrarna upplevdes stressade, att de själv hade för lite erfarenhet och utbildning vilket gav en känslan av saknad av kontroll över situationen. I Sverige och även andra länder finns utbildningar till exempelvis barnmorska, vilket enligt författaren tyder på att dessa situationer kräver någon typ av kvalificerad utbildning. Eftersom det kräver en ytterligare vidareutbildning för att dagligen arbeta med specifikt denna patientgrupp är det svårt för ambulanssjuksköterskor att inhämta erfarenheter innan de hamnar i situationen i sin egna yrkesroll. Bohström, Carlström och Sjöström (2017) visade att flera faktorer upplevdes som stressreducerande, bland annat att jobba med en mer erfaren kollega och diskutera med andra kollegor om larm som varit utmanande. Denna upplevda stress kan dämpas när de ingår i samma besättning som en mer erfaren kollega som de är trygg med, vilket

framkom även i denna studie.Vidare beskrivs att det framför allt var kollegan som man jobbade med som ger det främsta stödet vilket stämmer överens med denna studies resultat.

(15)

föreslår en nationell/regional satsning för att möjliggöra system för att vårdpersonal skall kunna genomgå utbildningar eller kompetenshöjande punktinsatser vid andra avdelningar och kliniker. Ett komplement till den låga larmfrekvensen som tidigare nämnts är att utsätta sig för

patientgruppen innan ambulanssjuksköterskan hamnar i den situationen. Detta skulle öka informationsutbytet mellan specialiteter. Svensson och Fridlund (2008) beskriver på samma sätt hur ambulanssjuksköterskan söker kunskap genom att granska litteratur och praktiskt söka erfarenhet just genom hospitering. Resultatet i föreliggande studie visar att

ambulanssjuksköterskorna känner ett stark personligt ansvar för sin vidareutveckling vilket vittnar om en självkännedom och medvetenhet om sitt eget behov av ökad kunskap och en strävan att fylla denna. Detta anser författaren att arbetsgivare ska främja och schemalägga personlig utveckling, likt de traineeprogram som finns för grundutbildade sjuksköterskor. Den scenarioträning som genomförs på arbetsplatsen en gång per år var enligt denna studies resultat otillräcklig, vilket kan relateras till Abelsson, Rystedt, Suserud och Lindwall (2014)

litteraturöversikt som visare liknande fynd.

Metoddiskussion

Design

Studiens syfte var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Därför valdes en kvalitativ deskriptiv metod med enskilda,

semistrukturerade intervjuer för att samla data. Detta bedömdes vara lämpligt då det skapade en möjlighet att förstå ämnet djupare i ett område där forskningsläget är bristfälligt. Polit och Beck (2012) menar att den kvalitativa ansatsen syftar till att belysa den enskilda människans

upplevelser, med dess olika nyanser. Ansatsen svarar då väl mot syftet.

Urval

Urvalet genomfördes initialt som ett ändamålsenligt urval, och första deltagaren rekryterades baserat på dennes erfarenhet i ämnet. Därefter användes snöbollsurval där deltagarna tillfrågade minst en annan ambulanssjuksköterska om de ville medverka. Deltagarna hade en god spridning över kön, ålder och yrkeserfarenhet med ett spann mellan 6 till 21 år, vilket ökar tillförlitligheten i studien (jfr. Graneheim & Lundman, 2004; Henricsson, 2012). Specialistutbildning inom ambulanssjukvård ansågs som ett krav utifrån specialiteten som studien skrivs inom. Det kräver dessutom en viss yrkeserfarenhet hos deltagarna vilket gynnade datainsamlingen på det sättet att de flesta av deltagarna hade fler än ett larm eller tillfälle att dela med sig om. Ändamålsenligt urval valdes då studien sökte deltagare som skulle vara mest informativa, för att sedan nyttja dennes kontaktnät genom snöbollsurval, vilket är praktiskt, tideffektivt och forskaren får en snabb urvalsprocess. Nackdelen med denna typ av urval är att det kan begränsa datainsamlingen

(16)

till en liten grupp av bekanta (Polit & Beck, 2012).

Datainsamling

Datainsamlingen skedde genom individuella, semi-strukturerade intervjuer. Detta för att få ett naturligt flöde för deltagarna att beskriva sina erfarenheter inom ämnet och därigenom inte avbrytas för att svara på intervjuarens frågor. Frågorna var utformade så att deltagaren skulle kunna beskriva sina erfarenheter, varefter intervjuaren kunde ställa klargörande följdfrågor. En pilotstudie genomfördes för att för att få erfarenhet från en intervju, testa intervjuguiden och diktafonen. Efter detta togs vissa frågor bort från intervjuguiden, då de inte svarade mot syftet. Detta bedöms ha ökat studiens reliabilitet (jfr. Lundman & Graneheim, 2012).

Dataanalys

I dataanalysen användes manifest innehållsanalys. Den manifesta innehållsanalysen ligger textnära och forskaren tar hänsyn endast till det som är synligt i text (Polit & Beck, 2012). Här valdes meningsbärande enheter med omsorg då breda sådana kan vara svåra att hantera då de kan ha olika innebörder. Den externa validiteten har stärkts genom att låta en utomstående, som är erfaren inom metoden, att gå igenom och läsa materialet för att därefter ge synpunkter på studien. Arbetet har dessutom genomgått flera seminarier för att utveckla metod och syfte (Graneheim & Lundman, 2004). För att öka trovärdigheten i resultatet användes citat då text kan ha flera innebörder, vilket ger läsaren förutsättningarna att söka alternativa tolkningar. Det är även läsarens beslut att bestämma om överförbarheten, om resultatet kan överföras till ett annat kontext. Under analysprocessen återgick författaren tillbaka till ursprungstexten, för att

reflektera över nyanser och få en så textnära analys som möjligt, vilketrekommenderas av Graneheim och Lundman (2004) för att öka giltigheten i transkriberad text och analys.

Slutsats

Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever en kunskapsbrist angående spädbarns fysiologi och patofysiologi och att den utbildning som erbjuds i dagsläget för större delen av ambulanssjuksköterskorna är otillräckligt utifrån de krav som ställs vid en

vårdsituation. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad utbildningsfrekvens. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation såsom vid omhändertagandet av ett spädbarn med ofri luftväg.

Ambulanssjuksköterskorna agerar handlingskraftigt med stort stöd ifrån sina kollegor trots den upplevda stressen och det finns en stark känsla av personligt ansvar för sin utveckling där de bland annat hospiterat på förlossningsavdelningar för att exponera sig för patientgruppen. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området. Då ytterligare

(17)

kunskap skulle kunna utveckla ambulanssjuksköterskans förhållningssätt till barn och deras familjer.

Kliniska implikationer

I och med denna studie identifierades ett utbildningsbehov utifrån deltagarnas erfarenheter. Samtliga var specialistutbildade ambulanssjuksköterskor som upplevde att de hade bristande kunskaper och att det fanns ett behov av aktualiserad utbildning för prehospital personal i ämnet. Ambulansverksamheter, universitet och institutioner som utbildar prehospital personal kan med stöd av denna studie se över kursinnehåll men även utbildningsfrekvens för att fylla denna kunskapslucka. Verksamheter bör överväga att skapa vedertagna informationsutbyten i form av återkommande hospiteringar eller internutbildningar. Verklighetstrogna simuleringsövningar i prehospital miljö med vedertagen utrustning bör övervägas för att fylla kunskapsluckan samt skapa rutinmässigt beteende. Vidare påvisar studien på vikten av kollegialt stöd när det gäller svårt sjuka barn och de obehagskänslor som uppstår i samband med dessa. Att det är barnet som är sjukt innebär även att föräldrarna är i en kris vilket bör läggas vikt vid under

(18)

Referenser

Abelsson, A., Rystedt, I., Suserud, B.O., & Lindwall, L. (2014). Mapping the use of simulation in prehospital care - a literature review. Scandinavian Journal of Trauma,Resuscitation and

Emergency Medicine, 22, 22. doi:10.1186/1757-7241-22-22

Belmontrapporten. (1978). Ethical principles and guidelines for the protection of human

subjects of research. Hämtad från:

https://videocast.nih.gov/pdf/ohrp_appendix_belmont_report_vol_2.pdf

Bohström, D., Carlström, E., & Sjöström, N. (2017). Managing stress in prehospital care: Strategies used by ambulance nurses. International Emergency Nursing, 32, 28-33, https://doi.org/10.1016/j.ienj.2016.08.004.

Flanagan, B., Lord, B., & Barnes, M. (2017). Is unplanned out-of-hospital birth managed by paramedics ―infrequent‖, ―normal‖ and ―uncomplicated‖?. BMC Pregnancy and Childbirth, 17, 436. doi: 10.1186/s12884-017-1617-9

Foster, K., Young, A., Mitchell, R., Van, C., & Curtis, K. (2017). Experiences and needs of parents of critically injured children during the acute hospital phase: A qualitative investigation.

Injury, 48,114-120. https://doi.org/10.1016/j.injury.2016.09.034.

Gentil, R.C., Ramos, L.H., & Whitaker, I.Y. (2008). Nurses training in prehospital care. Revista

Latino-Americana de Enfermagem, 16, 192-197.

https://dx.doi.org/10.1590/S0104-11692008000200004

Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001.

Gruber, E., Oberhammer, R., Balkenhol, K., Strapazzon, G., Procter, E., Brugger, H., Falk, M., & Paal, P. (2014). Basic life support trained nurses ventilate more efficiently with laryngeal mask supreme than with facemask or laryngeal tube suction-disposable—A prospective, randomized clinical trial. Resuscitation, 85(4), 499-502.

https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2014.01.004.

Gunnarsson, B., Smárason, A.K., Skogvoll, E., & Fasting, S. (2014). Characteristics and outcome of unplanned out‐of‐institution births in Norway from 1999 to 2013: a cross‐sectional study, Acta Obstetrica et Gynecologica Scandinavia , 93, 1003– 1010.

Gunnarsson, B.M., & Stomberg, M. (2009) Factors influencing decision making among ambulance nurses in emergency care situations,

International Emergency Nursing,17, (2), 83-89. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2008.10.004.

Gunnvall, K., Augustsson, D, Lindström, V., & Vicente, V. (2018). Specialist nurses‘ experiences when caring for preverbal children in pain in the prehospital context in Sweden.

International Emergency Nursing, 36, 39–45, https://doi.org/10.1016/j.ienj.2017.09.006.

Hadar, A., Rabinovich, A., Sheiner, E., Landau, D., Hallak, M., & Mazor, M. (2005). Obstetric Characteristics and neonatal Outcome of Unplanned Out-of-Hospital Term Deliveries: a prospective, case-control study. The Journal of Reproductive Medicine, 50, 832-836. Haglund Aladdin, B., Jacobsson, B., Sandberg, K., & Lilja, H. (2004). Centraliserad

(19)

förlossningsvård kräver kompetent ambulanspersonal. Läkartidningen, 101(41), 3148–3150. Henricsson, M. (2012). Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom

omvårdnad. Polen: Studentlitteratur AB

Holmberg, M. (2015). Being secure in insecurity – Aspects of caring in the ambulance service. Diss. Stockholm: Karolinska institutet.

https://openarchive.ki.se/xmlui/bitstream/handle/10616/44886/Thesis_Mats_Holmberg %20.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Houston, R., & Pearson, G. A. (2010). Ambulance provision for children: a UK national survey.

Emergency Medical Journal, 27, 631-636.

Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Stockholm: Socialdepartementet.

Jacobs, P., & Grabinsky, A. (2014). Advances in prehospital airway management. International

Journal of Critical Illness and Injury Science, 4, 57-64.

Karlsson, K., Rooth, K., & Lindström, V. (2019). Parents‘ experiences of the caring encounter in the ambulance service – A qualitative interview study. Journal of Clinical Nursing, 28, 3660– 3668. https://doi.org/10.1111/jocn.14964

Kildea, S., McGhie, A.C., Gao, Y., Rumbold, A., & Rolfe, M. (2015). Babies born before arrival to hospital and maternity unit closures in Queensland and Australia, Women and Birth, 28(3), 236-245. https://doi.org/10.1016/j.wombi.2015.03.003.

McLelland, G., Morgans, A., & McKenna, L.G. (2014). Involvement of emergency medical services at unplanned births before arrival to hospital: a structured review. Emergency Medicine

Journal, 31(4), 345–350. https://doi.org/10.1136/emermed-2012-202309

McLelland, G., Morgans, A., & McKenna, L. (2015). Victorian paramedics‘ encounters and management of women in labour: an epidemiological study. BMC Pregnancy & Childbirth, 15, 13. Doi: 10.1186/s12884-015-0430-6

Mizumoto, H., Motokura, K., Kurosaki, A., & Hata, D. (2018). Introduction of laryngeal mask airway in Japan, and its rescue use for newborns. Pediatrics International, 60, 954-956. doi:10.1111/ped.13670

Moscovitz, H. C., Magriples, U., Keissling, M., & Schriver, J. A. (2000). Care and Outcome of Out‐of‐hospital Deliveries. Academic Emergency Medicine, 7, 757-761. doi:10.1111/j.1553-2712.2000.tb02264.x

Nordén, C., Hult, K., & Engström, Å. (2014). Ambulance nurses‘ experiences of nursing critically ill and injured children: A difficult aspect of ambulance nursing care. International

Emergency Nursing, 22(2), 75-80. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2013.04.003. Patientsäkerhetslag (SFS 2010:659). Stockholm: Socialdepartementet.

Persson, A-C., Engström, Å., Burström, O., & Juuso, P. (2019). Specialist ambulance nurses‘ experiences of births before arrival. International Emergency Nursing, 43, 45-49,

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2018.08.002.

(20)

Early Human Development, 87 (1), 79-80.

doi: https://doi.org/10.1016/j.earlhumdev.2011.01.019.

Pirneskoski, J., Peräjoki, K., Nuutila, M., & Kuisma, M. (2016). Urgent EMS managed out-of-hospital delivery dispatches in Helsinki. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and

Emergency Medicine, 24, 94. doi. 10.1186/s13049-016-0285-5

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research – generating and assessing evidence for

nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer.

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor & Svensk Sjuksköterskeförening (2012).

Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot ambulanssjukvård. Hämtad från

https://www.swenurse.se/globalassets/aktuellt-och-press-svensk-sjukskoterskeforening/ambulans.kompbeskr.webb.pdf

Rubio-Gurung, S., Putet, G., Touzet, S., Gauthier-Moulinier, H., Jordan, I., Beissel, A.,

Labaune, J-M., Blanc, S., Amamra, N., Balandras, C., Rudigoz, R-C., Colin, C., & Picaud, J-C. (2014). In Situ Simulation Training for Neonatal Resuscitation: An RCT. Pediatrics, 134(3), 790-797. doi:10.1542/peds.2013-3988

Sharma, D. (2017). Golden hour of neonatal life: Need of the hour. Maternal Health,

Neonatology and Perinatology, 3, 16. doi:10.1186/s40748-017-0057-x

Sjölin, H., Lindström, V., Hult, H., Ringsted, C., & Kurland, L. (2015). What an ambulance nurse needs to know: A content analysis of curricula in the specialist nursing programme in prehospital emergency care. International Emergency Nursing, 23(2), 127-132.

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.09.002.

Socialstyrelsen (2013). Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2017). Låg Apgar-poäng hos nyfödda. Hämtad från:

https://www.socialstyrelsen.se/indikatorer/sokiindikatorbiblioteket/ojhs/lagapgar-poanghosnyfodda

SOSFS 2009:10. Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m.Stockholm. Socialstyrelsen. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2009-10-10.pdf

Suserud, B-O. (2005). A new profession in the pre-hospital care field – the ambulance nurse.

Nursing in Critical Care, 10, 269-271.

Svensson, A., & Fridlund, B. (2008). Experiences of and actions towards worries among ambulance nurses in their professional life: A critical incident study. International Emergency

Nursing, 16, 35-42.

Sveriges kommuner och landsting (2018). Neonatalvården i fokus. Trygg hela vägen – före,

under och efter graviditet. Hämtad från:

https://skl.se/download/18.634b4f8e16408d18ef7677c5/1529501515181/S5_Neonatalvard_1806 _webb.pdf

te Pas, A., Davis, P.G., Hooper, S.B., & Morley, C.J. (2008). From Liquid to Air: Breathing after Birth, The Journal of Pediatrics, 152,(5), 607-611.

(21)

Svenskt neonatalt kvalitetsregister (2017). Årsrapport 2017. Hämtad från:

https://www.medscinet.com/pnq/Uploads/SNQ%20%C3%85rsrapport%202017_180909.pdf Wihlborg, J., Edgren, G., Johansson, A., & Sivberg, B. (2014). The desired competence of the Swedish ambulance nurse according to the professionals – A Delphi study. International

Emergency Nursing, 22 (3), 127-133. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2013.10.004.

Wihlborg, J., Edgren, G., Johansson, A., & Sivberg, B. (2017). Reflective and collaborative skills enhances Ambulance nurses‘ competence – A study based on qualitative analysis of professional experiences. International Emergency Nursing, 32, 20-27.

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2016.06.002.

Wiseman, T., Curtis, K., Young, A., Van, C., & Foster. K. (2018). ‗It's turned our world upside down‘: Support needs of parents of critically injured children during Emergency Department admission – A qualitative inquiry. Australasian Emergency Care, 21(4), 137-142,

https://doi.org/10.1016/j.auec.2018.09.002.

Wyckoff, M.H., Aziz, K., Escobedo, M.B., Kapadia, V.S., Kattwinkel, J., Perlman, J.M. et al. (2015). Part 13: Neonatal Resuscitation: 2015 American Heart Association Guidelines Update for Cardiopulmonary Resuscitation and Emergency Cardiovascular Care. Pediatrics, 136(2), 196–218. doi:10.1542/peds.2015-3373G

(22)

Bilaga 1. Intervjuguide spädbarn.

Informera om

- Konfidentialitet

- Sammanställning av intervjun till intervjupersonen? - Intervjun kommer spelas in

- Förtydliga definitionen spädbarn

-Informanten får utan anledning avbryta intervjun och medverkan utan att ange skäl. - Syftet med studien samt vilka som genomför och handledare

Man/Kvinna? Specialistexamen och examensår? Hur länge har du jobbat inom ambulanssjukvården?

Har du under ditt yrkesliv vårdat ett spädbarn som behövt andningsstöd eller åtgärder för en ofri luftväg?

-Kan du beskriva situationen så tydligt som möjligt? - Har du gjort det vid flera tillfällen?

- Vad hände då? - Hur kändes det?

Vill du beskriva så tydligt du kan hur du hanterade spädbarnets luftväg? - Hur kändes det?

Hur upplever du att utrustningen är anpassad för sådana situationer? Hur upplever du att din utbildning förberett dig för dessa situationer? - Om du fick utvärdera din utbildning, skulle du vilja ändra den, och hur? Kan du beskriva hur dina egna förberedelser för en sådan situation ser ut? Har händelsen påverkat ditt fortsatta arbete i ambulansen?

- På vilket sätt?

References

Related documents

A comparison of the average performance over 100 randomly generated trails of each descriptor on the pairwise EOHI classification problems, where 75% of each class is used for

the general language practices in the English as a foreign language classroom, especially in relation to medium and code-switching?; what are the types of practices or methods that do

Det går inte att konstatera någon påverkan från det f d läckage- området vid F 3s kylvattenkanal.. Vad gäller påverkan av kylvatten från reservutskovet kan

visar att medelantalet och medelarean småvatten minskat i alla klasser utom lövskog mellan 1940- och 1980-talet och ökat i alla klasser utom lövskog och våtmark mellan 1980-

Redan i inledningen hävdar Ingemark Milos att det inte finns någon etablerad teori för att förhålla sig till arkitekturkritiska texter och att de sällan varit föremål

Respondenterna uppger att de värderingsprogram som finns som ska vara till hjälp vid värdering genom ortsprismetoden nämligen saknar relevant information om exempelvis

Sjuksköterskan upplevde att läkaren var långsam i sitt beslut och hade otydliga mål för patientens behandling, som i sin tur ledde till att det blev problematiskt och förvirrande

Specialty section: This article was submitted to Infectious Diseases - Surveillance, Prevention and Treatment, a section of the journal Frontiers in Public Health Received: 27 May