• No results found

Hur personer med Hiv upplever bemötandet med hälso-och sjukvårdspersonalen : En litteraturstudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hur personer med Hiv upplever bemötandet med hälso-och sjukvårdspersonalen : En litteraturstudie"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

bemötandet med hälso- och

sjukvårdspersonalen - En litteraturstudie

How people with HIV experience the

treatment with healthcare professionals - A

literature study

Anna Kölhi

Caroline Yousef

Sjuksköterska 2018

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

Hur personer med HIV upplever bemötandet med hälso- och

sjukvårdspersonalen

- En litteraturstudie

How people with HIV experience the treatment with

healthcare professionals

- A literature study

Anna Kölhi

Caroline Yousef

Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Kursansvarig: Birgitta Lindberg Handledare: Silje Gustafsson

(3)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Hur personer med HIV upplever bemötande med hälso- och

sjukvårdspersonalen

- En litteraturstudie

How people with HIV experience the treatment with healthcare professionals

- A literature study

Anna Kölhi Caroline Yousef

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Hiv innebär stora förändringar i livet, personer som lever med hiv lever ofta med en ständig rädsla, lidande, osäkerhet och ångest. Lidandet kan vara kopplat till ohälsa, biverkning av behandling men kan även vara orsakad av vården genom kränkande bemötande, utebliven vård eller vård skada. Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med hiv upplever bemötandet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Genom att analysera tio vetenskapliga studier enligt en kvalitativ manifest

innehållsanalys fann vi svar på vårt syfte. I resultatets tre kategorier framkom det att personer med hiv upplevde en ständig diskriminering vid bemötandet med hälso- och sjukvårdspersonal, att personerna fick möta vårdpersonalens rädsla för smitta och fördömande samt en upplevelse av att bli sedd, bekräftad vid mötet samt att man var tvungen att skaffa sig egenmakt vid mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Att belysa, utbilda hälso- och sjukvårdspersonal samt att öka medvetenheten om

vårdpersonalens egna attityder möjliggör kan skapa ett bättre och mer personcentrerat omvårdnad för personer som lever med hiv.

Nyckelord: Bemötande, personer med hiv, diskriminering, kvalitativ litteraturstudie, innehållsanalys med induktiv ansats.

(4)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Humant immunbristvirus (hiv) uppdagades första gången 1983. Infektionen orsakas av ett virus som oftast sprids vid oskyddat sexuellt umgänge och som man får leva med resten av sitt liv, den läker inte ut, men det finns däremot bromsmedicin. Personer med hiv kan idag leva ett normalt liv och jobba, studera, ha samlag och skaffa barn. Dock måste personen med hiv ta sina mediciner regelbundet resten av sitt liv, använda skydd vid samlag samt informera om att man har hiv enligt informationsplikten. Hiv som inte behandlas leder till det dödliga sjukdomstillståndet acquired immune deficiency syndrome (AIDS). Den smittade behöver inte oroa sig för att utsätta familj, barn, vänner eller släktingar i vardagslivet för någon risk (Folkhälsomyndigheten, 2015).

Vanligtvis har hiv inga symtom i början men efter upp till 3 veckor uppkommer hiv

infektionen som orsakar symtom som huvudvärk, feber, diarré (Vårdhandboken, 2015). Idag lever globalt cirka 37 miljoner människor med hiv och över 30 miljoner har avlidit i aids. De flest drabbade finns i Afrika, söder om Sahara. Varje år rapporteras det ungefär 400-500 nya fall av hiv i Sverige. Hälften av dessa fall är personer som immigrerat till Sverige som redan är infekterade. Idag lever ungefär 6 500 personer med hiv i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2015).

Att få diagnosen hiv innebär stora förändringar i livet både för kropp och själ. Många

upplever en rädsla över att livet är slut och en rädsla för negativa reaktioner (Anderson, et al., 2010). Personer som lever med hiv, lever med en ständig rädsla, lidande, osäkerhet och ångest som finns närvarande hela tiden (Leyva-Moral, Dios Sánchez, Lluva-Castaño & Mestres-Camps, 2015). De har en konstant oro för framtiden och medvetenhet om vad som kan hända dem. Personer som lever med hiv kan uppleva att de behöver anpassa sina liv genom att utveckla individuella strategier för att överleva men att hoppet och tron på framtiden finns. De beskrev även att de fick finna sig i detta och bära nutiden. Personer med hiv fick skapa sig ett nytt perspektiv på verkligheten och leta efter personer i samma situation (Leyva-Moral, Dios Sánchez, Lluva-Castaño & Mestres-Camps, 2015).

(5)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Enligt Mannheimerb, Plantina, Wallandera (2017) har en ökning skett av kunskapsnivån inom vården om hur hiv överförs mellan människor och hur allmänhetens attityder gentemot

människor som lever med hiv har förändrats över tid. Människor har fått en ökad tolerans, förståelse, även rädslan för sjukdomen har minskat speciellt i sociala relationer (Mannheimerb et al., 2017). Trots den ökade kunskapsnivån återstår misstankar och stigmatisering bland allmänhetens attityder till människor som är hiv- positiva.

Diskriminering innebär enligt diskrimineringsombudsmannen (2017) en individ som missgynnas eller kränks med minst en av de sju diskrimineringsgrunderna etnisk identitet, kön, könsöverskridande identitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Begreppet diskriminering kan omfatta händelser där en person upplevt något som kränkande, rasistiskt, missgynnande och orättvisa. Diskriminering inom vården begränsar människors livsmöjligheter (Schuster, Collins, Cunningham, Morton, Zierler, Wong & Kanouse, 2005).

Stigma definieras som en sammanställning av personliga egenskaper, sociala stereotyper som är oacceptabla eller mindervärdiga grupper i samhället (Horsfall, Cleary & Hunt, 2010). Stigmatisering innebär negativa attityder, förakt, nedvärderande föreställningar mot

människor som avviker från samhällsnormer, som är ett problem världen över (Horsfall et al., 2010). Detta stigma innebär att människor fortsätter att rikta misstankar mot människor som lever med hiv, tillskriva dem negativa egenskaper och beteenden som bygger på fördomar (Mannheimerb et al., 2017). Även vårdpersonal kan vara bärare av fördomar mot personer som lever med hiv, kunskapsbrist och negativa attityder kan påverka kvaliteten på den vård som ges vilket skapar rädsla och lidande för den person som är drabbad av hiv (Kagan, Ovadia & Kaneti, 2009). Sjuksköterskors beteenden mot personer med hiv styrs mer av deras egna personliga attityder och fördomar och inte alltid av befintlig kunskap. Det har även visat sig att trots att vårdpersonal medverkade i utbildning om hiv och på så vis ökade sina tidigare kunskaper om sjukdomen, visade det sig inte medföra att vårdpersonalen i större utsträckning ville vårda dessa personer (Kagan et al., 2009). Sjuksköterskan spelar en viktig roll i kampen mot hiv genom att ge god vård och behandling för människor som lever med hiv (Mockiene, Suominen, Välimäki & Razbadauskas, 2010). Sjuksköterskans och barnmorskans kunskap om hiv är viktig och utgör en viktig grund för positiva förändringar för att ändra attityder hos sjukvårdspersonalen. Sjuksköterskan ska även förbättra livskvaliteten för personer som lever med hiv och förmedla god mental hälsa. Detta bidrar till att främja hälsan hos personer med

(6)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

hiv och förbättra livskvaliteten i vardagslivet och även ge stöd för deras familjer (Abe, Turale, Klunklin & Supamanee, 2014).

I enlighet med Rugira, Modeste & Adejumo (2015) ska sjuksköterskan alltid ha personens behov av vård i fokus genom att genuint lyssna, visa intresse och öppenhet till individens berättelse och visa förståelse. Vårdpersonalen ska tillhandahålla god vård och där

sjuksköterskor utgör ryggraden i hälsovårdssystemet. Det är avgörande att sjuksköterskan är välutrustad med god kompetens för att ge vård. Sjuksköterskan är en profession som tjänar samhället. Sjuksköterskor måste vara väl utbildade för att tillhandahålla nödvändig vård till personer med hiv och personer med aids (Rugira et al., 2015).

McCabe (2004) menar att den professionella vårdaren har en överlägsen position, en maktrelation då den som bär på hivsmitta och är okunnig möter den förmögna, friska och kunniga vårdpersonalen. Om denna okunskap utnyttjas så kan denna maktutövning skapa stigmatisering för personer med hiv. Personer som söker vård befinner sig redan i en sårbar situation, de är i underläge när de söker vård. McCabe (2004) betonar vikten av gott

bemötande i mötet mellan personen som söker vård och den som ger vården genom att visa respekt, förståelse och vara närvarande för att skapa tillit samt använda ett språk som är förståeligt för den lidande. Han menar att god kommunikation och bemötande skapas genom personcentrerad vård och där vårdgivaren inte är den som löser arbetsuppgiften. Svensk sjuksköterskeföreningen (2016) nämner att sjukdom och ohälsa är ett hot mot självet, den ökar distansen mellan den person man vill vara och vad man kan göra samt bli beroende av andra. Sjuksköterskan ska arbeta från en personcentrerad vård och stödja vårdtagaren. Personcentrerad vård innebär att låta individen göra sina egna val, att man skall respektera individens val och ge dem det bästa möjliga förutsättningarna för att göra ett evidensbaserat val i förhållande till sin hälsa.

Röndahl et al. (2003) påpekar att det kan finnas en rädsla bland sjuksköterskor som kan orsakar ovilja att hjälpa personer med hiv i den omvårdnad som ges. Denna kunskapsbrist, rädsla och ovilja kommer att i sin tur skapa ett lidande för dessa personer. Därför behöver den omvårdnad som ges vara individuellt anpassad för att lindra lidandet hos den sjuke (Morse, 2001). Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2016) är lidandet kopplat till en persons egna

(7)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

upplevelser och erfarenheter, den är subjektiv och individuellt. Lidandet är beskrivet som att mista kontrollen eller kränkas. Vårdgivaren ska lindra lidandet så gott det går och inte vara den som orsakar den. Lidandet kan vara ohälsa, biverkning av behandling men kan också vara orsakad av vården genom kränkande bemötande, utebliven vård eller vårdskada. För att lindra lidandet måste personens lidande bekräftas och då kan vårdgivaren hjälpa personen att förstå sin egna situation.

Vår studie har i avsikt att öka kunskapen om hur personer som lever med hiv upplever mötet med sjukvårdspersonal. I hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) är målet att ge god vård och att vården skall ges på lika villkor för alla människor. Vården skall ske med respekt för människors lika värde och den enskilde individen skall behandlas med värdighet. Trots detta förekommer negativa attityder gentemot personer med hiv vilket bidrar till ett ökat lidande för personer som redan är i utsatt situation. Det är viktigt att studera hur personer med hiv

upplever mötet med vårdpersonalen för att öka medvetenheten om vilka attityder som

förekommer och hur det påverkar dem. Denna kunskap kan bidra till positiva förändringar för att kunna erbjuda en bättre vård och omvårdnad. Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med hiv upplever bemötandet med hälso- och sjukvårdspersonalen.

Metod

En litteraturstudie är en studie där forskaren studerar redan existerande kunskaper, för att studera ett område mer specifikt och sätta problemet i ett sammanhang för att sedan kritiskt summera den forskning som finns (Polit & Beck, 2012). Utifrån vårt syfte som var att

beskriva hur personer med hiv upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal, har en litteraturstudie med kvalitativ metod och induktiv ansats valts för att beskriva människors upplevelser ur ett inifrånperspektiv.

Litteratursökning

För att hitta vilka databaser som var lämpligast använda för vår litteratursökning, har en pilotundersökning gjorts enligt Polit och Beck (2012, s.191).. I pilotstudien kontrollerades forskningsprocessens olika delar och om det fungerade som det var tänkt i forskningsplanen, denna pilotundersökning genomfördes i PubMed och CINAHL för att hitta vetenskapliga artiklar som svarade mot vårt syfte. Databasen PubMed valdes till litteratursökningen, CINAHL valdes bort på grund av att utbudet av artiklar var detsamma i båda databaserna. Sökorden som användes var: Hiv infections, aids, patient experience samt treatment or

(8)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

healthcare. Inklusionskriterier för studien var vetenskapliga studier, publicerade mellan

2010–2017, peer reviewed och skrivna på engelska. Innehållet skulle röra vuxna personer över 18 år med hiv eller aids, personernas egna upplevelser och kvalitativa studier. En redovisning över vår systematiska litteratursökning presenteras i Tabell 1.

Tabell 1. Översikt av systematisk litteratursökning

Syftet med sökningen: Undersöka hur personer med hiv upplever bemötandet med hälso- och sjukvårdpersonalen.

PubMed 2017-10-10 Begränsningar: Vetenskapliga studier, från 2010–2017, engelsk text, peer reviewed, full text och vuxna över 18 år.

Sök nr. *) Söktermer Antal träffar Antal valda

1 MSH Hiv or aids 19,805 2 MSH Patient experience 12,039 3 4 5 FT MSH FT 1 AND 2 Treatment or healthcare 3 AND 4 321 283,347 462 (10)

* FT (= Fritext) MSH (= Mesh termer)

Kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskningen har utförts enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011, s. 171) granskningsprotokoll för kvalitativa studier för bedömning av kvalité på artiklarna. I mallen för kvalitetsgranskning har frågorna besvarats med ja, nej eller vet ej. De frågor som besvarats med ja tilldelas 1 poäng, om frågor istället besvarats med ett nej eller vet ej fick frågan

däremot 0 poäng. Totalsumman räknas om till procent och bedömningen görs enligt hög, medel och låg kvalitet. Bedömningen baserar sig på procentintervaller och för att bedömmas som hög kvalitet ska minst 80 % vara besvarad med ett ja. Kvalitetsbedömningen redovisas i

(9)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Den systematiska litteratursökningen resulterade i en granskning av 462 vetenskapliga studier som valdes ut ur databasen PubMed. Dessa 462 studier delades mellan författarna som läste först titlarna, baserade sitt urval på om de svarade mot syftet, de som ansågs vara relevanta lästes abstrakt på och ännu ett urval gjordes efter det, nästa urval gjordes efter att artiklarna lästes i sin helhet och de som svarade mot syftet och var intressanta kunde ingå i studien. Båda författarna läste alla de artiklar som valdes i sista urvalet. Av dessa var det tio

vetenskapliga artiklar som var i enlighet med studiens kriterier och syfte. En redovisning av de tio utvalda artiklarna presenteras i Tabell 2.

(10)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Författare År Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling / Analys

Intervention och huvudfynd Kvalitet

Brinsdon, Abel & Desrosiers (2017) Nya Zeeland (1) Kvalitativ 14 Semi-strukturerade intervjuer/ Induktiv innehållsanalys

De flesta interaktioner med vården var positiva, men nästan alla deltagare hade ibland känt av stigmatisering. De vanligaste erfarenheterna av stigma innebar en överdriven rädsla för överföring av sjukvårdspersonal. Medel Campbell et al. (2015) Danmark (2)

Kvalitativ 104 Kvalitativ och Kvantitativ /Social network analysis

Patienter och vårdgivare hade samma syn på vad som är en bra vs. Dålig patient, vilket ansågs vara anledningen till hur bemötandet upplevdes.

Hög

Carmel et al. (2011) England (3)

Kvalitativ 10 Djupintervjuer & innehållsanalys

Huvudfynd är att kvinnorna i studien har en positiv erfarenhet från hälso- & sjukvården, dock har alla upplevt någon gång stigmatisering pga. sin hiv.

Hög

Cuca et al (2016) USA (4)

Kvalitativ 135 Grounded Theory/ Intervjuer & observationer/Inne hållsanalys

Det man kom fram till är att det är viktigt med förtroende och relationsskapande för personer med hiv för att förbättra deras vård.

Hög

(11)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Författare År Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/ Analys Intervention och huvudfynd Kvalitet Donnelly et al. (2016) Kanada (5) Kvalitativ 33 Fokusgrupper/ Field notes/ Intervjuer/Innehållsanalys Många av deltagarna upplevde stigma redan vid hiv diagnos och hur de fick diagnosen Hög Kuznetsova et al. (2016) Ryssland (6) Kvalitativ 80 Semi-strukturerade intervjuer

Deltagarna i studien kände sig diskriminerade, och

vårdgivarna tog ibland åt sig överdrivna

försiktighetsåtgärder på grund av rädsla för smitta. Dock upplevdes även en känsla hos vissa personer om att de blev sedda och bekräftade vid mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Hög Peltzer, Domian & Teel (2015) USA (7) Kvalitativ 11 Heideggerian hermeneutisk fenomenologisk/ Intervjuer & Innehållsanalys

Hiv hade en omfattande påverkan på kvinnorna i studien, förstörda relationer med familjemedlemmar och vänner samt en upplevelse av förakt från samhället och sjukvården Hög Rintamaki et al. (2007) USA (8) Kvalitativ 50 Semistrukturerade intervjuer med fokusgrupper/ Latent innehållsanalys

Deltagarna beskrev olika typer av beteenden och stigma som de upplevde av hälso-o sjukvårdspersonalen både icke verbala och diskriminering

(12)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Forts. Tabell 2. Översikt över vetenskapliga studier som används i analysen (n=10).

Författare År Land Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Intervention och huvudfynd Kvalitet Rutledge et al. (2009) England/USA (9)

Kvalitativ 51 Intervjuer/ Quasid

eduktiv approach. Deltagarna ignorerades och nekades vård av hälso- och sjukvårdspersonal. Hög Stutterheim et al. (2014) Tyskland (10) Kvalitativ/ Kvantitativ 22/262 Kvalitativ och Kvantitativa intervjuer samt enkäter Många upplevde mötet med vården positivt men att alla hiv patienter hade någon gång blivit dåligt bemötta på olika sätt.

Hög

Analys

Data har analyserats med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. I denna litteraturstudie har Bengtsson (2016) metodartikel använts som stöd i analysen. Enligt Bengtsson (2016) består analysprocessen av att data reduceras, genom att man identifierar, grupperar och organiserar kategorier för att hitta en viss förståelse och lyfta fram betydelsen. Analysprocessen består därmed av, planering, - datainsamling och dataanalys. Där

sistnämnda består av fyra under faser: dekontextualiseringen, kontextualisera, kategorisering och sammanställning (Bengtsson, 2016).

Under dekontextualiserings fasen lästes samtliga vetenskapliga studier igenom noggrant för att få en helhetsbild av innehållet, innan texten bröts ner i meningsenheter. En meningsenhet är en mindre enhet som ger forskaren det han behöver, och totalt identifierades 472

(13)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Därefter grupperades meningsenheterna i grupper som innehöll aspekter som var relaterade till varandra, och som svarade mot studiens syfte. I studierna märktes varje identifierad meningsenhet med en kod. Varje identifierad meningsenhet bör enligt Bengtsson (2016) förstås i förhållande till sammanhanget, de identifierade meningsenheter identifierade märktes med en kod som ansågs passa in i sammanhanget. Detta kallas ”kodning” och underlättar analysprocessen och ett mönster kan ses, en kodningslista sammanställdes som ger en förklaring av koderna, för att kunna säkerställa tillförlitlighet och öka stabiliteten i analysen.

Efter att alla meningsenheter identifierats, inleddes det andra steget som kallas

kontextualisering. Vilket innebär att forskaren kontrollerar innehållet i förhållande till syftet (Bengtsson, 2016). Den ursprungliga texten och meningsenheterna lästes på nytt för att säkerställa att innehåll som inkluderats var relevant i förhållande till studiens syfte. Sedan kondenserades meningsenheterna, vilket innebär att mängden ord i meningsenheterna reducerades utan att innebörden förloras, under processens gång översattes även meningsenheterna från engelska till svenska.

Under kategoriseringsfasen identifierades subkategorier och huvudkategorier. Kategorierna skapades utifrån de mönster som identifierades under kodning- och kondenseringen av meningsenheterna, koder som var liknande gjordes till subkategorier som sedan bildade en huvudkategori, vilket betyder att bredare kategorier utformades (Bengtsson, 2016). När kategorierna är identifierade bör ingen data passa in i mer än en grupp eller falla mellan två kategorier (Bengtsson, 2016).

Resultat

Resultatet är baserat på de 10 vetenskapliga artiklar som ingår i analysen och presenteras med en förklarande text, där citat från de ingående studierna belyser de variationer som finns i varje huvudkategori. I resultatet framkom 12 subkategorier och tre huvudkategorier. Huvudkategorierna som framkom var: Att bli diskriminerad och att tillgängligheten till

vården minskar, att möta vårdpersonalens rädsla och fördömande och att bli sedd och bekräftad vid mötet. Subkategorier och huvudkategorier som framkom presenteras i Tabell 3.

(14)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Tabell 3. Översikt av subkategorier och huvudkategorier

Subkategorier Huvudkategorier Diskriminering Särbehandling Undvika vård Egen makt Nekad vård

Att bli diskriminerad medför att tillgänglighet till vården minskar

Rädsla för smitta

Oprofessionellt bemötande öjd tystnadsplikt

Att möta vårdpersonalens rädsla och fördömande

Bli sedd vid mötet Att bli sedd och bekräftad vid mötet Bli behandlad lika

Stöd och bekräftelse Professionellt bemötande

Att bli diskriminerad och att tillgängligheten till vården minskar

I studier beskrevs diskriminering på grund av sin hiv diagnos som ett återkommande fenomen (Brinsdon et al., 2017; Campbell et al., 2015; Cuca & Rose 2016; Donnelly et al., 2016; Kuznetsova et al., 2016; Peltzer et al., 2015; Rintamaki et al., 2007; Stutterheim et al., 2014). Personer med hiv upplevde att de blev diskriminerade i olika former. Många personer kände att vårdpersonalen behandlade andra personer inom vården annorlunda, de fick många gånger uppleva denna typ av diskriminering öppet av vårdpersonalen som fick dem att må dåligt. Detta kunde uttryckas genom att vårdpersonalen bland annat tog endast på sig handskar vid provtagning när det var en person med hiv (Rintamaki et al., 2007):

Even today, there was a girl down there who took my blood. There was a guy in there before me whose blood she took—she didn’t put on gloves. I never would have thought about that before, except I had somebody else there who had AIDS, who was saying, “Oh that’s

(15)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

discrimination, because then they should do it [use consistent precautions] with everybody.(Rintamaki et al., 2007).

Diskriminering i form av särbehandling var även något som beskrevs av personer med hiv (Campbell et al., 2015; Stutterheim et al., 2014). De kände sig annorlunda behandlade av vårdpersonalen i jämförelse med personer med en annan sjukdom. Vårdpersonalen ställde bland annat frågor om deras diagnos och hivsmitta trots att det inte var på grund av denna de sökte vård. De kunde även få vänta länge och vårdas sist. De beskrev hur deras

journalmappar samt skyltar utanför dörren kunde vara märkta med färg eller annan text som gjorde att det tydligt kunde noteras att de var hiv smittade (Stutterheim et al., 2014):

Every time I go to the hospital, I have to explain so much and they ask about my HIV status. I doubt they ask someone with diabetes when they got it and how they got it. I think, That’s none of your business. That’s not what I’m here for (Stutterheim et al., 2014).

Denna känsla av diskriminering och de negativa upplevelser som följd, ledde i många fall till en grundläggande rädsla hos personer med hiv, denna rädsla hade sin grund i att bli

diskriminerad och illa bemött inom hälso- och sjukvård (Donnelly et al., 2016; Rutledge et al., 2009; Kuznetsova et al., 2016). Upplevd diskriminering i tidigare möten med hälso- och sjukvårdspersonal ledde till att personerna med hiv förväntade sig att bli det igen till nästa möte, därför kunde de försöka dölja sin hiv- diagnos för att undvika och skydda sig själv mot diskriminering (Brinsdon et al., 2017). Dessa upplevelser skapade en grundläggande rädsla hos personer med hiv rörande diskriminering inom vården, till den grad att vissa inte vågade söka vård eller testa sig (Rutledge et al., 2009). De tidigare erfarenheterna av bristande bemötande inom vården påverkade viljan att söka vård där igen samt undvika att vara i kontakt med hälso- och sjukvården (Kuznetsova et al., 2016):

I came several times and waited honestly for three hours, but it was just all—I had not enough nerves, just couldn’t sit and wait, and I left the place. It was many times. Really, I’m not keen on coming there.(Kuznetsova et al., 2016).

Flera studier (Brinsdon et al., 2017; Cuca & Rose 2016; Rintamaki et al., 2007; Stutterheim et al., 2014) visade hur personer med hiv utvecklade en strategi för att undvika denna

(16)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

diskriminering genom att ta kontroll över situationen och skaffa sig egenmakt. Detta kunde bland annat ske genom att göra sin sjukdom till känna innan mötet med hälso- och

sjukvårdspersonalen för att ta reda på sjukvårdspersonalens attityd och viljan att vårda

personer med hiv. Personer med hiv ville att vårdpersonalen ska känna till deras smitta för att få klarhet ifall de skulle få vänta i väntrummet i onödan eller bli hjälpta. Personer med hiv ville ha raka och ärliga svar om de skulle få vård och vill även bli äl behandlade (Brinsdon et al., 2017):

So I rang up the nurse…and I said “Look I’m booked to come in at 9 o’clock, is it the intention then to make me the last patient because I’m HIV positive or will I be seen

at 9 o’clock?…If I’m going to wait all morning and be the last person because of the safety reasons [equipment sterilisation]…then I will be laying a complaint for prejudice because I’m HIV. (Brinsdon et al., 2017).

I studier (Brinsdon et al., 2017; Cuca & Rose, 2016; Donnelly et al., 2016) framkom även att personerna med hiv blivit nekade vård på grund av sin sjukdom, detta ansågs av dem många gånger bero på den rädsla som fanns för smitta inom hälso- och sjukvården (Brinsdon et al., 2017; Rintamaki et al., 2007). Personer med hiv beskrev att personalen kunde även hänvisa dem att söka vård på andra vårdenheter för att själv undgå att behandla dem.

Sjukvårdspersonalen kunde bland annat meddela att det inte fanns lediga tider eller säga rakt ut att personerna med hiv inte var välkomna till de allmänna vårdinstanserna utan istället fick söka sig till de specifika infektionskliniker (Cuca & Rose, 2016).

You have to find somewhere else, we don’t help HIV people. (Donnelly et al., 2016).

Att möta vårdpersonalens rädsla och fördömande

I studier (Brinsdon et al., 2017; Kuznetsova et al., 2016; Rintamaki et al., 2007; Rutledge et al., 2009) framkom vårdpersonalens rädsla för smitta, denna rädsla resulterade många gånger i överdrivna försiktighetsåtgärder av hälso- och sjukvårdspersonal. Rädslan för smittspridning och okunskap hos hälso- och sjukvårdspersonalen medförde att personer med hiv upplevde att vårdpersonalen tog avstånd från dem (Brinsdon et al., 2017; Rintamaki et al., 2007).

(17)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

I was in the emergency room and they were taking some blood and I said, “You know, you need to put some gloves on, because I’m HIV positive.” The thing was, after that I was admitted to a room and I had signs on my door. ‘Biological fluid,’ ah, ‘caution, you know? It was terrible. It made me feel really dirty. (Rintamaki et al., 2007).

De överdrivna försiktighetsåtgärder kunde påvisas genom att vårdgivaren använde sig av extra handskar och annan utrustning som av personer med hiv ansågs överdriven för den aktuella undersökningen. Vårdpersonalen kunde även på ett överdrivet sätt desinfektera sina händer när de varit i kontakt med dem (Rintamaki et al., 2007). Vårdpersonalen kunde ställa sig så långt bort som möjligt från personen med hiv t.ex. andra sidan av rummet när de hade samtal på grund av rädslan för smittspridning. Detta upplevdes många gånger kränkande (Kuznetsova et al., 2016; Rutledge et al., 2009). I en studieav Kuznetsova et al. (2016) beskrivs ett möte där överdrivna försiktighetsåtgärder och rädsla för smitta kunde konstateras:

There are doctors… they put on ten latex gloves… It is okay if they do it silently, but somebody can even speak out something like ‘Watch out, you can dribble with her blood, God forbid.’ I felt like not a human being but some monster (Kuznetsova et al., 2016).

I studier (Campbell et al., 2015; Rintamaki et al., 2007; Rutledge et al., 2009) beskrev

personer med hiv en upplevelse av oprofessionellt bemötande, där de kände sig dåligt bemötta när de besökt hälso- och sjukvård. Personer med hiv beskrev att de kunde bli avvisade på olika sätt, både verbalt och ickeverbalt. Detta kunde ske genom att de blev uttittade, fick obekväma blickar, eller att de inte kunde få ögonkontakt med hälso- och vårdpersonalen. De beskrev r även att tonen i rösten kunde vara nedvärderande, hård och kränkande men även en känsla av att man fick skylla sig själv för att blivit smittad. Stunder av obekväm tystnad kunde uppstå i mötet. Det dåliga bemötandet kunde avspegla sig genom att få obekväma blickar, en obekväm tystnad och hårda kommentarer av vårdgivaren (Rintamaki et al., 2007; Stutterheim et al., 2014).

He never looked me in the eye. I still don't know what his face looks like, which is not a crime, but it sends unfriendly signals. Or at least, cold signals. (Rintamaki et al., 2007).

(18)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Röjd tystnadsplikt var även något som framkom i studierna (Brinsdon et al., 2017; Carmel et al., 2011; Donnelly et al., 2016; Rintamaki et al., 2007; Rutledge et al., 2009; Stutterheim et al., 2014), detta kunde bland annat ske genom att personalen inom hälso- och sjukvården pratade öppet om personens diagnos till annan personal på avdelningen som inte var inblandad i personen vård eller lämna kvar anteckningar och dokument om personens hälsotillstånd så att vem som helst kunde se deras diagnos (Carmel et al., 2011):

[Midwife's name] went and told three or four different midwives and I never consented to any of them knowing. They never had to deal with me, see me. They didn't know me like. They had no right to just go and tell. (Carmel et al., 2011).

Utöver detta, hade vårdgivaren dessutom talat om personerna med hiv på sin fritid och nämnt deras status för utomstående utan att tänka på deras integritet (Donnelly et al., 2016).

Tystnadsplikten hade likaså röjts då bekanta till personer med hiv varit på besök, istället för att vårdpersonalen beaktat personers med hiv status och rådfrågat om de var öppna om sin sjukdom, hade istället inget överseende gets för detta utan vårdpersonal hade öppet förmedlat personernas hälsotillstånd och smitta till närstående samt tagit upp diagnosen vilket ofta av en känsla av skam och rädsla hos personen med hiv (Donnelly et al., 2016).

After I gave birth, a nurse came to my bed and started talking about how, yeah, the baby’s medication needed to be considered and, at the time, my neighbour was visiting. She was sitting next to me on the bed. And she said, What kind of medication? (Stutterheim et al.,

2014).

Att bli sedd och bekräftad vid mötet

Det framkom även i flera studier att personer med hiv upplevde en positiv interaktion med vårdpersonalen (Carmel et al., 2011; Cuca & Rose 2016; Donnelly et al., 2016; Kuznetsova et al., 2016). Det beskrevs att vårdpersonalen var trevliga och gav snabbare uppmärksamhet när personerna avslöjade sin diagnos (Donnelly et al., 2016). I en studie beskrevs också känslan av att bli behandlad likartat som övriga personer, vilket ingav en känsla av lyckad interaktion

(19)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

med vårdpersonalen. Personer med hiv menade att vårdpersonalen ingav trygghet genom att visa empati och vara fördomsfria (Kuznetsova et al., 2016). Det upplevdes viktigt för

personerna med hiv att vårdgivaren inte skulle ha sjukdomen i centrum utan se personen som “vem som helst” vilket gav en positiv känsla hos personerna med hiv.

She just treated you exactly the same as she would treat anybody else and made you feel really comfortable.(Carmel et al., 2011)

I studier framkom att personer med hiv beskrev att de ibland upplevde stöd under

interaktionen med vårdgivaren samt att tillgängligheten till vårdgivaren var av stor vikt (Cuca & Rose 2016; Kuznetsova et al., 2016). De beskrev att vårdgivaren kunde ställa personliga frågor och visa ett genuint intresse för dem som person, fråga hur de mådde och hur de hade det, vilket gav en känsla av att vårdpersonalen brydde sig och gav sitt stöd både i mötet och i telefon till personen med hiv. Det upplevdes även positivt när vårdpersonalen tog sig tid att sätta sig ned med dem, vilket resulterade i att de kände sig sedda och bekräftade (Kuznetsova et al., 2016):

I called my doctor. I was not able to visit her just to show her my sore throat or something else. If I have questions for her, she can say something to me by phone. So, I can talk with her without further visits. It’s very important for people with HIV at the first stage in care

engagement. (Kuznetsova et al., 2016).

Det framkom även i studier (Carmel et al., 2011; Cuca & Rose 2016; Donnelly et al., 2016;) att personer med hiv uttryckte att vårdpersonal som arbetade på specifika kliniker och dessutom har relevant utbildning inom infektion, gav ett mer professionellt bemötande, i jämförelse med vanliga vårdinstanser genom att de hade en större kunskap om sjukdomen och inte var rädda för smittan på samma sätt som vårdpersonal på allmänna vårdinstanser (Carmel et al., 2011). Personer med hiv upplevde att vårdpersonalen inte var dömande utan istället lyssnade, visade intresse och gav uppmärksamhet (Cuca & Rose, 2016). Personer med hiv kände att vårdpersonalen inom infektionskliniker hade en större förståelse i deras

(20)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

When you walk into the HIV clinic they definitely know your status, we speak the same language and you know, you are in a place where you belong. (Donnelly et al., 2016).

Diskussion

Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med hiv upplever bemötandet med hälso- och sjukvårdspersonalen. I vårt resultat framkom tre huvudkategorier: 1) Att bli

diskriminerad och att tillgängligheten till vården minskar, 2) Att möta vårdpersonalens rädsla och fördömande och 3) Att bli sedd och bekräftad vid mötet.

Resultatet i vår studie visar att sjuksköterskor arbetar inte med helhetsperspektiv vid vård av personer med hiv. Personer med hiv upplever att sjuksköterskor arbetar inte utifrån ett holistiskt synsätt och att personer med hiv kunde uppleva sig diskriminerade av hälso- och sjukvårdspersonal på grund av sin sjukdom. Det framkom även i resultatet att man blir kränkt och diskriminerad för att man har hiv. Personer med hiv blev bemötta utifrån sin sjukdom och inte som den person de är Wagner et al. (2016). Svensk Sjuksköterskeföreningen (2010) menar att vårdpersonalen har en skyldighet att tillgodose personers vårdbehov och rätten till hälsa är en rättighet för varje enskild person. Hedelin, Jormfeldt ochSvedberg (2014) betonar vikten av att sjuksköterskan ska arbeta ur ett humanistiskt, holistiskt perspektiv som innebär att man har en helhetssyn, människan är mer än bara sin sjukdom eller kroppsdelar, hon är en helhet i samspel med omvärlden. Därför är det viktigt att hälso- och vårdpersonalen visar förståelse för personen med hiv och vilka behov de har, ur ett holistiskt perspektiv. Fokus bör flyttas från själva personens hiv sjukdom till personen som en helhet och inte enbart hiv sjukdomen.

Denna litteraturstudie visar att personer med hiv upplever vårdlidande till följd av

diskriminering. Resultatet visar hur diskrimineringen påverkade personer med hiv och dess upplevelse av vården. Bristerna i vården utgjorde ett hinder för dem att söka vård igen. Liknande resultat framkom i en studie av Wagner et al. (2016) som menar att när vårdgivare är den som diskriminerar personer med hiv påverkas kvaliteten och tillgången på vården på ett negativt sätt. Konsekvensen blir att personer med hiv undviker att söka vård och försöker dölja sin sjukdom. Denna konsekvens leder i sin tur till minskad deltagande i samhället och värdighet till ett “normalt” liv försämras. Enligt Sarvimäki & Stenbock-Hult (2008) ska

(21)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

sjuksköterskan ta ansvar för sitt eget handlande, hon ska kunna se vilka konsekvenser hennes handlingar får för vårdtagaren. Vi anser att det finns ett behov av förändring i

hälsovårdssystemet att öka kunskapen hos vårdpersonalen för att minska mängden diskriminering och särbehandling för personer som lever med hiv. Resultatet visade hur vårdpersonalens handlingar fick negativa följder för personer med hiv och hur tillgång till lämplig och behovsanpassad hälso- och sjukvård var svår. Bogart et al. (2013) nämner i sin studie hur vårdpersonal kategoriserade personer med hiv i olika fack och tillskrev dem en viss tillhörighet i en grupp där det fanns större chans att få hiv. Detta är även ett

utvecklingsområde som kräver mer forskning.

Vårt resultatet belyser hur hälso- och sjukvårdpersonalen kunde på ett kränkande sätt överdriva sin skyddsklädsel, de kunde använda sig av flera par handskar eller höll sig långt borta i andra sidan av rummet. Neuman och Obermeyer (2003) styrker vårt resultat och belyser i sin studie om hur hälso- och sjukvårdspersonal fick personer med hiv att känna sig olustiga och obekväma i mötet med vårdpersonalen som tydligt visade sin rädsla, nervositet och osäkerhet för att komma nära och skaka hand med personer med hiv. En annan studie (Bogart et al., 2013) belyser ytterligare hur personer med hiv upplever sig bli annorlunda behandlade av hälso- och sjukvårdpersonalen i jämförelse med personer som har andra kroniska sjukdomar. Detta indikerar att sjukvårdspersonalen ger en sämre vård till personer med hiv och därför bryter mot lagen om att alla ska bemötas och behandlas lika i vården.

I vår litteraturstudie framkommer det hur vårdpersonalen kunde röja tystnadsplikten i samband med vård av personen med hiv. Personerna med hiv upplevde detta som

integritetskränkande, de fick skamkänslor och blev uttittade. Detta ledde till ett vårdlidande hos personerna med hiv och som inte borde förkomma inom hälso- och sjukvård. Lagen säger att hälso- och sjukvårdspersonal inte ska röja konfidentiell information för obehöriga om den enskilda personens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden (SFS 2010:659, § 12). Även sjuksköterskans etiska kod (ICN, 2014) påpekar hur sjuksköterskan ska hantera personliga uppgifter konfidentiellt.

Resultatet visar hur personer med hiv hade lärt sig att ta kontroll över sin situation genom egen makt genom att begränsa informationen om sin sjukdom eller välja att tillkännage sin sjukdom innan mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Elgán (2003) menar att egenmakt

(22)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

innebär att en individ har makt över den egna situationen, har information och förstår den, kan göra egna bedömningar och ta beslut i olika hälsosituationer.

Denna litteraturstudie visar att personer med hiv kunde uppleva sig förstådd och sedd i mötet, som gav tillit och positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonal. Det goda bemötande upplevdes med hälso- och sjukvårdspersonal som hade goda specialiserade kunskap inom hiv. Liknande resultat framkommer i en studie av Bundock et al. (2011) som beskriver att

personer med hiv upplevde sig accepterade och sedda som individer men att detta skedde mestadels på kliniker med hälso- och sjukvårdspersonal med djupa kunskaper om hiv. Hälso- och sjukvårdspersonalen kunde uppmuntrade personer med hiv, värderade deras åsikter och hur de kunde vara delaktiga i sin egen vård. Även Thorup, Rundqvist, Roberts & Delmar (2012) styrker vårt resultat och menar att sjuksköterskor som lindrar lidandet, möter personer med värdighet och respekt har förmåga att lyssna och dela berättelsen om lidandet formar en vårdande relation. Detta visar vikten att personal inom hälso- och sjukvården ska bemöta personer med hiv respektfullt och med ett empatiskt förhållningssätt.

I vår litteraturstudie framkommer det även att personer med hiv upplevde dåligt bemötande, diskriminering och ignorans som berodde på okunskap och rädsla hos hälso- och

sjukvårdspersonal Ejneborn-Looi (2015) styrker vårt resultat och menar att personer med hiv vill bemötas som kunniga personer med respekt och delaktighet i sin egen vård. Detta skapas genom att hälso- och sjukvårdpersonal skapar en ömsesidig relation och arbetar på ett

personcentrerat sätt för att identifiera behov och främja personens välbefinnande. Wagner et al. (2016) påpekar att personer med hiv kommer att oundvikligen uppsöka sjukvård på grund av sin kroniska sjukdom och därför ska vårdpersonalen vara den som möter deras behov och lindra dess lidande. Därför är det viktigt med goda relationer och förtroende mellan personer med hiv och vårdgivaren för att kunna identifiera vilka behov personen med hiv har.

Söderberg (2014) och Ejneborn-Looi (2015) betonar vikten av att förstå människors upplevelse av sin sjukdom och stödja dem, genom att vårdpersonalen fokuserar på ett

inifrånperspektiv för att få förståelse för den subjektiva upplevelsen av att vara sjuk. Personer med hiv visade inget förtroende till hälso- och sjukvårdspersonalen och vården när de blev diskriminerade eller när deras behov inte blev tillgodosedda, de upplevde istället ett

(23)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

ett vårdlidande. Hälso- och sjukvårdspersonalen visade i återkommande situationer sin rädsla för att bli smittade och ignorerade personen med hiv så gott det gick. Personer med hiv kände sig diskriminerade, kränkta och förödmjukade vilket orsakade ett vårdlidande gång på gång. Dahlberg (2002) menar att det är ett vårdlidande att bli förnekad och åsidosatt samt att vårdlidande kan uppstå genom en omedveten handling eller brist på kunskap samt brist på egen reflektion. I enlighet med vårt resultat visar Tyer-Viola (2007) att det finns en ovilja att utföra omvårdnad av personer med hiv som beror på okunskap men även att sjuksköterskor bär på fördomar och negativa attityder mot personer med hiv. Wagner et al. (2016) förtydligar i sin studie varför hälso- och sjukvårdspersonal särbehandlar och skuldbelägger personer med hiv, att det är ett sätt för att ha social kontroll, utesluta eller maktutöva över personer som man inte tycker om vilket ger oss rätten att frikänna oss själva från ansvar som sedan drabbar den sjuka i form av diskriminering och kränkningar.

Resultatet visar hur hälso- och sjukvårdspersonalen inte respekterade personer med hiv unika upplevelse och erfarenheter. De visade ingen lyhördhet, trovärdighet eller medkänsla utan istället använde sig av diskriminerande verbala och icke verbala kommunikation. Ejneborn- Looi (2015) hur en tillitsfull relation är en förutsättning för vårdgivaren ska identifiera behov och förmågor hos vårdtagaren. Processen bygger på tre delar: relation, behov och åtgärd. Denna process samspelar med varandra och är beroende av varandra. Relation innebär tillit, ärlighet, respekt, ömsesidighet och bekräftelse. Medan behov går ut på att lyssna, förstå och identifiera behovet hos individen. Åtgärd medför ökat välbefinnande och minskat lidande, man tillvaratar förmågor och resurser samt har ett medvetet förhållningssätt. Målet med processen är att stärka personens förutsättningar till återhämtning och välbefinnande. Processen är inte linjär eller statisk övertid. När personen känner sig trygg och tillitsfull i vårdarens sällskap så kommer den att uttrycka sina upplevelser och tanka. Detta kommer att leda till en positiv upplevelse och öka välbefinnandet för individen. Men om detta förhållande inte uppstår och ingen tillit finns i relationen till vårdaren kommer denne att undvika hälso- och sjukvård vilket kan förvärra lidandet. Vårt resultat visar hur diskriminering och

särbehandling i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal skrämde personer med hiv så att de undvek att få vård eller skapade egen makt som innebar att man tog situation i egna händer. Vi anser att sjukvårdspersonalens dåliga bemötande med personer med hiv ger ett minskat förtroende för hälso- och sjukvårdspersonalen och sjuksköterskans profession förlorar respekt. I enlighet med sjuksköterskans etiska kod ICN (2014) ska sjuksköterskan alltid uppträda på

(24)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad ett sätt som ökar allmänhetens förtroende för yrket.

Metodkritik

Vår litteraturstudie bygger på en kvalitativ ansats för att öka förståelse för hur personer med hiv upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. En kvalitativ forskningsmetod ger en djupare förståelse av den egna upplevelsen. Den egna upplevelsen är subjektiv och bara den som har ont kan avgöra hur ont, och den egna upplevelsen är den egna personens förståelse av situationen (Bengtsson, 2016). Vår metodkritik kommer att diskuteras utifrån Bengtsson (2016) begrepp för att öka trovärdighet: pålitlighet, bekräftelsebarhet,

tillförlitlighet och överförbarhet.

Enligt Bengtsson (2016) stärks pålitligheten genom att definiera vilka inklusions- respektive exklusionskriterier man har, vilka sökord vi har använt, vilka begränsningar vi valt, vilka artiklar och hur de har granskats. Vi har även genom att presentera tabeller visat hur vi valt ut våra artiklar och hur vi har bedömt kvaliteten på dem vilket även stärker pålitligheten. Vi har även presenterat våra sökord och vilka kombinationer som använts för att göra det så tydligt som möjligt att följa vårt tillvägagångsätt av valet av artiklarna samt att vi har valt ut artiklar av hög kvalitet som ska representera vårt resultat. Detta har vi presenterat i tabellform som enligt Bengtsson (2016) stärker vår analysprocess och studieprocess. Vi har beskrivit i metoden hur vi har gått tillväga steg för steg för att läsaren ska kunna få förståelse för vår analysprocess. De valda artiklarna som vi har bedömt av hög kvalitet baseras på vår egna kvalitetsgranskning, inga utomstående har kvalitetsgranskat de och vår erfarenhet av

kvalitetsgranskning är inte tillräcklig och därmed kan det föreligga risk att vår bedömning kan var fel. Bengtsson (2016) menar att pålitligheten kan stärkas genom att utomstående har läst och kritiserat arbetet under resans gång. Vi har genom handledning och opponeringar fått positiv och negativ feedback vilket har uppskattats och på detta sätt ökat pålitligheten i arbetet.

Nästa steg för att uppnå trovärdighet är bekräftelsebarhet, som innebär att vara objektiva och neutrala till resultatet (Bengtsson, 2016). Vi har under detta arbete inte påverkat resultatet genom att vara neutrala och använt oss av tidigare studier för att lyfta fram ut delar som

(25)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

svarar enbart mot vårt syfte och citerat utifrån vad som framkommit i de artiklar vi valt och därmed inte själv tolkat de som framkommit.

Tillförlitlighet handlar om hur vi lyckas erhålla information från originalkällan utan att göra egna tolkningar (Bengtsson, 2016). Vi har flera gånger diskuterat informationen och sållat bort information som inte svarar mot syftet och då kan relevant information gå förlorad.

Under analysprocessen lästes de valda artiklarna ett flertal gånger av oss. Meningsenheterna som svarade mot syftet lästes ett flertal gånger och diskuterades mellan författarna, detta ledde till att meningsenheter föll bort men också till att nya meningsenheter tillkom. Vi har alltid gått tillbaka till huvudkällan för att kontrollera att vi har förstått innebörden rätt och diskuterat det tillsammans. Så gjorde vi även under kategorisering och tema bildande, för att hela tiden bekräfta det vi läst och på så sätt ha tillförlitlighet i vår studie. Alla steg i

kondenseringen finns kvar och vi kan när som gå tillbaka om det förekommer oklarheter, eller om vi tappat information på vägen.

Överförbarhet handlar om huruvida resultatet kan överföras till en liknande kontext

(Bengtsson, 2016). Genom att de valda vetenskapliga artiklarna var spridda och kom ifrån, Nya Zeeland, Tyskland, Danmark, England, USA, Kanada och Ryssland. Visar det på en högre generaliseringsbarhet då resultatet kommer från olika sammanhang (Holloway & Wheeler, 2010, s.319). Vilket är positivt när de kommer till överförbarheten då studien ger kunskap från ett större och ett mer brett perspektiv.

(26)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Slutsats

Syftet med vår studie var att beskriva hur personer med hiv upplever bemötandet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Vårt resultat visar att det finns särbehandling, kränkningar,

stigmatisering och diskriminerande attityder hos hälso- och sjukvårdspersonal mot personer med hiv, men att den vård, behandling och bemötande som ges även kan anses bra av vårdtagare. Det är av vikt att vårdpersonal reflekterar över det egna bemötandet och hur det hänger ihop med sjuksköterskans profession och vad som förväntas av sjuksköterskan. Bemötanden som är ytliga, ignorerande och diskriminerande leder till att personer som söker vård känner sig hindrade i att söka vård igen och då har vårdgivarna misslyckats att bemöta personers behov av hälso- och sjukvård. Därför är det av betydelse att sjuksköterskor tänker på hur de agerar och bemöter personer med hiv, sjuksköterskan ska respektera dem som människor och inte orsaka ett onödigt lidande. Förslag på framtida forskning inom området om hur personer med hiv och aids blir bemötta

(27)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Referenser

*Artiklar som har ingår i analysen.

Abe, M., Turale, S., Klunklin, A., & Supamanee, T. 2014. Community health nurses HIV health promotion and education programmes: a qualitative study. International Nursing

Review,61(4), 515-524.

Anderson, M., Elamb, G., Gerverc, S., Solarind, I., Fentone, K., & Easterbrook, P. (2010). ‘‘It took a piece of me’’: initial responses to a positive HIV diagnosis by Caribbean people in the UK. AIDS Care, 22(12), 1493-1498.

Bengtsson, M. (2016). Research article: How to plan and perform a qualitative study using content analysis. Nursingplus Open, 28-14. doi:10.1016/j.npls.2016.01.001

Bogart, L. M., Chetty, S., Giddy, J., Sypek, A., Sticklor, L., Walensky, R. P., Losina, E., Katz, J. N., & Bassett, I. V. (2013). Barriers to care among people living with HIV in South Africa: Contrasts between patient and healthcare provider perspectives. AIDS Care, 25 (7), 843-853. doi:10.1080/09540121.2012.729808

*Brinsdon, A., Abel, G., & Desrosiers, J. (2017). "I'm taking control": how people living with HIV/AIDS manage stigma in health interactions. AIDS Care, 29(2), 185-188.

Bundock, H., Fidler, S., Clarke, S., Holmes-Walker, D. J., Farrell, K., McDonald, S., TudorWilliams, G., & Foster, C. (2011). Crossing the Divide: Transition Care Services for Young People with HIV-Their Views. AIDS Patient Care & Stds, 25(8), 465-473.

doi:10.1089/apc.2010.0279

*Campbell, C., Scott, K., Skovdal, M., Madanhire, C., Nyamukapa, C., & Gregson, S. (2015). A good patient? How notions of 'a good patient' affect patient-nurse relationships and ART

(28)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

adherence in Zimbabwe. BMC Infectious Diseases, 15(1), 1-11. doi:10.1186/s12879-015-1139-x

*Carmel, K., Alderdice, F., Lohan, M., Spencer, D. (2013). ‘Every pregnant woman needs a midwife’ The experiences of HIV affected women in maternity care. Midwifery journal,

29(2), 132-138. doi:10.1016/j.midw.2011.12.003

Dahlberg, K. 2002. Vårdlidande- det onödiga lidandet. Nordic Journal of Nursing

Research,22(1), 4-8. doi:10.1177/010740830202200101

Diskrimineringsombudsmannen. (2017). Vad är diskriminering. Hämtad 19 november, 2017, från http://www.do.se/om-diskriminering/

*Donnelly, L., Bailey, L., Jessani, A., Postnikoff, J., Kerston, P., Brondani, M. (2016) Stigma Experiences in Marginalized People Living With HIV Seeking Health Services and Resources in Canada. Journal of the Association of Nurses in Aids Care. 27(6), 768-783.

doi:10.1016/j.jana.2016.07.003

Elgán, C., Axelsson, Å., Fridlund, B. (2009). Being in charge of life: perceptions of lifestyle among women of retirement age. Scandinavian Journal of Saring Sciences. 23, 730-735

Ejneborn Looi, (2015). Omvårdnad som reflekterande praktik. Att se och använda alternativ

till tvång i psykiatrisk vård. (Doktorsavhandling, Luleå tekniska universitetet, Institutionen för

hälsovetenskap). Från

https://www.ltu.se/cms_fs/1.145705!/file/Git_Marie_Ejneborn_Looi.pdf

Folkhälsomyndigheten. (u.å.). Hiv idag: Kunskap om hiv för hälso- och sjukvården. Hämtad 23 september, 2017, från Folkhälsomyndigheten,

https://www.folkhalsomyndigheten.se/hividag/

Fossum, B,. Andersson, S-O., Bäärnhielm, S., Enqvist, B., Entrena, E., Fink, P., & Ivarsson, B-H. (2007). Modeller och teorier för kommunikation och bemötande. Fossum, B. (red.)

(29)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Garumma, F., Lakew, A., Eshetu, G., & Mirkuzie, W. (2012). Stigma and discrimination against people living with HIV by healthcare providers, Southwest Ethiopia. BMC Public

Health, 12(1):522. doi: 10.1186/1471-2458-12-522

Hedelin, B., Jormfeldt, H., & Svedberg, P. (2014) Hälsobegreppet- synen på hälsa och sjuklighet. I F. Friberg & J. Öhlen (Red), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 363). Lund: Studentlitteratur.

Horsfall J., Cleary M. & Hunt G. (2010) Stigma in mental health: clients and professionals.

Issues In Mental Health Nursing, 31(7), 450-455.

ICN, International Councils of Nurses. (2014). Code of Ethics for Nurses. Från http://www.icn.ch/who-we-are/code-of-ethics-for-nurses/

Kagan, I., Ovadia, K-L., & Kaneti, T. (2009). Perceived knowledge of blood-borne pathogens and avoidance of contact with infected patients. Journal of Nursing Scholarship, 41(1), 9-1.

*Kuznetsova, A.V., Meylakhs, A.Y., Amirkhanian, Y. A., Kelly. J.A., Yakovlev, A.A., Musatov, V.B., Amirkhanian, A.G (2016). Barriers and Facilitators of HIV Care Engagement: Results of a Qualitative Study in St. Petersburg, Russia. AIDS Behavior, 20(10), 2433-2443. doi:10.1007/s10461-015-1282-9

Leyva-Moral, M., Dios Sánchez, R., Lluva-Castaño, A.,& Mestres-Camps, L. 2015. Living With Constant Suffering: A Different Life Following the Diagnosis of HIV. Journal of the

Association of Nurses in AIDS Care, 26(5), 613-624. doi:10.1016/j.jana.2015.04.006

Mannheimerb, L., Plantina, L.,& Wallandera, L. (2017).Public Knowledge and Attitudes to HIV: Research From Three Decades in Sweden. International Journal of Sexual Health,

(30)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

McCabe, C. (2004). Nurse-patient communication: An exploration patient experience.

Journal of Clinical Nursing, 13(1), 41–49.

Mockiene, V., Suominen, T., Välimäki, M.,& Razbadauskas, A. 2010. Impact of interbention programs on nurses’ knowledge, attitudes, and willingness to take care of patients with human immunodeficiency virus/acquired immunodeficiency syndrome: a descriptive review.

Medicina, 46(3), 68-159.

Morse, J. M. (2001). Toward a praxis theory of suffering. Advancing in Nursing Science,

24(1), 47-59.

Neuman, M., & Obermeyer, C. (2013). Experiences of Stigma, Discrimination, Care and Support Among People Living with HIV: A Four Country Study. AIDS & Behavior, 17(5),

1796-1808. doi:10.1007/s10461-013-0432-1

*Peltzer, J., Domian, E., & Teel, C. (2015). Living in the Everydayness of HIV Infection: Experiences of Young African-American Women. MEDSURG Nursing, 24(2), 111-118.

Polit, D. F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research. Generating and assessing evidence for

nursing (9th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

*Rintamaki, L, Scott, A, Kosenko, K, & Jensen, R (2007). Male patient perceptions of HIV stigma in healthcare contexts, AIDS Patient Care & STDs 21(12),956-969. doi:

10.1089/apc.2006.0154

Rugira, R., Modeste, M., & Adejumo, O. (2015). An investigation into the new graduate nurses’ care and management of patients with HIV and AIDS in two provinces of South Africa. African Journal for Physical, Health Education, Recreation and Dance 1(2), 336-350.

(31)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

services in the Eastern Caribbean. Sociology Of Health & Illness, 31(1), 17. doi: 10.1111/j.1467-9566.2008.01133.x

Röndahl, G., Innala, S., & Carlsson, M. (2003). Nursing staff and nursing students' attitudes towards HIV-infected and homosexual HIV-infected patients in Sweden and the wish to refrain from nursing. Journal of Advanced Nursing, 41(5), 454-461. doi: 10.1046/j.1365- 2648.2003.02553.x

Sarvimäki, A., & Stenbock-Hult, B. (2008). Omvårdnadens etik: Sjuksköterskan och det

moraliska rummet. Lund: Studentlitteratur.

SBU. (2014). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården: En handbok (2 upp.). Stockholm Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Schuster, MA., Collins, R., Cunningham, WE., Morton SC., Zierler, S., Wong, M., Tu, W., & Kanouse, DE. (2005). Perceived discrimination in clinical care in a nationally representative sample of HIV-infected adults receiving health care. Journal of General Internal Medicine,

20(9), 807-813.

SFS 2004:168. Hälso-sjukvårdslagen. Hämtad 28 september, 2017, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/smittskyddslag-2004168_sfs-2004-168

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 28 september 2017, från

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

SFS 2010:659. Hälso-och sjukvårdslag. Hämtad 18 oktober 2017, från

(32)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

*Stutterheim, S. E., Sicking, L., Brands, R., Baas, I., Roberts, H., van Brakel, W. H., & ... Bos, A. R. (2014). Patient and Provider Perspectives on HIV and HIV-Related Stigma in Dutch Health Care Settings. AIDS Patient Care & Stds, 28(12), 652-665. doi:

10.1089/apc.2014.0226

Söderberg, S. (2009). Närstående till personer med långvarig smärta. I S. Söderberg (Red.),

Att leva med sjukdom. (s. 136–141). Nordstedts Akademiska förlag.

Svensk sjuksköterskeförening. 2016. Värdegrund för omvårdnad. Hämtad 23 oktober 2017 från http://genia.dinstudio.se/files/Ssf_vrdegrund.pdf

Thorup, C.B., Rundqvist, E., Roberts, C., Delmar, C. (2012) Care as a matter of courage: vulnerability, suffering and ethical formation in nursing care. Scandinavian Journal of Caring

Sciences, 26, 427-435.doi: 10.1111/j.1471-6712.2011.00944.x

Tyer-Viola, L-A. (2007). Obstetric nurses' attitudes and nursing care intentions regarding care of HIV-positive pregnant women. Journal of Obstetric, Gynecologic & Neonatal Nursing,

36(5), 398-40.

Jörbeck, H., & Mannerqvist, K. (2015). Blodburen smitta. Hämtad 23 oktober, 2017, från Vårdahandboken, http://www.vardhandboken.se/Texter/Blodburen-smitta/Referenser-och-regelverk/

Wagner, A.C, Girard, T., McShane, K.E., Margolese, S., & Hart, T.H. (2017). HIV-related stigma and overlapping stigmas towards people living with hiv among health care trainees in Canada. Aids Education and Prevention. 29(4), 364–376.

(33)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

forskning och klinisk verksamhet. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan

Figure

Tabell 1. Översikt av systematisk litteratursökning

References

Related documents

In this paper I shall argue (i) that speakers adaptively tune phonetic gestures to the various needs of speaking situations (the plasticity of phonetic

När man skall välja segment skall man begrunda två dimensioner: attraktionskraften och hur väl företaget passar in. • Segmentets Attraktionskraft- När man har samlat in

Esther Githumbi, York Institute for Tropical Ecosystems, Environment Department, University of York, Heslington, York, YO10 5NG, United Kingdom.

Tillsammans med diskussionsfrågorna stimulerar detta till reflektion och diskussion kring undervisning och lärande i fysik, vilket är centralt för att våra studenter ska kunna

Yrkesfiskare kan erhålla ersättning från Länsstyrelsen för synliga skador på bland annat utrustning, men inte för denna konkurrens om fisken.. Den totala kostnaden för

Respiratory infection during lithium and valproate medication: a within-individual prospective study of 50,000 patients with bipolar disorder.. Respiratory infection during lithium

[r]

Pre-illness changes in dietary habits and diet as a risk factor for in flammatory bowel disease: a case- control study. Thornton JR, Emmett PM,