patienter med smittsamma sjukdomar som
behöver isoleringsvård på sjukhus
- En litteraturstudie
Ann-Sofie
Funck
Victoria Vestin
Sjuksköterska 2020Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för hälsovetenskap
Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med
smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus
- En litteraturstudie
Nurses´ experiences of caring for patients with infectious
diseases that need isolation care in hospital
- A literature review
Ann-Sofie Funck
Victoria Vestin
Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Catharina Melander
Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som
behöver isoleringsvård på sjukhus
- En litteraturstudie
Ann-Sofie Funck Victoria Vestin
Luleå Teknisk Universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Bakgrund: Isoleringsvård kan används för att förhindra smittspridning bland vårdpersonal, patienter och samhället. Patienter som vårdas under isolering kan uppleva sig begränsade och känna ensamhet, rädsla och ångest. Internationella resor ökar vilket bidrar till att smittsamma sjukdomar snabbt kan spridas globalt. Sjuksköterskor arbetar patientnära och ansvarar för att tillgodose vård av god kvalitet, samtidigt som de har ökad risk för att bli smittad när de vårdar patienter med smittsamma sjukdomar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus. Metod: Systematiska litteratursökningar gjordes i databaserna Pubmed och Cinahl, vilka resulterade i 14 vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier:
Att känna oro och rädsla för att bli smittade och smitta andra, Att känna sig maktlös och utmattad av den höga arbetsbelastningen, Att inte ha kunskap och erfarenhet i en okänd miljö med nya moment, Att se sig som betydelsefull och central i vården, Att få stöd och ha en stark sammanhållning är av stor vikt. Slutsats: Sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma
sjukdomar under isolering har behov av utbildning och stöd samt tid för återhämtning för att kunna arbeta patientsäkert och värna om sin egen hälsa.
Nyckelord: Isoleringsvård, kvalitativ innehållsanalys, litteraturstudie, omvårdnad, sjuksköterska, smittsam sjukdom, upplevelser.
Institutionen för hälsovetenskap
Isolering av människor har genom århundraden använts för att avskilja smittsamma individer från befolkningen och begränsa smittspridning av infektionssjukdomar. Isoleringsvården har under 1900-talet gjort medicinska framsteg i arbetet med att förhindra smittspridning, genom att fokusera på smittvägar och isolera smittkällan (Gammon et al., 2019). Kunskap om smittvägar och sjukdomssymtom är avgörande bland annat vid val av rum för fortsatt vård av den smittade personen (Socialstyrelsen, 2006, s. 82). Två typer av isoleringsvård som kan användas inom sjukvården beskrivs av Gammon (1999), barriärvård och skyddsisolering. Barriärvård tillämpas för att separera individer som bär på en smittsam infektionssjukdom från friska individer. Skyddsisolering avser att skydda personer med nedsatt immunförsvar från att insjukna i infektionssjukdomar.
Sjukdomar som överförs mellan människor definieras som smittsamma sjukdomar och delas in i allmänfarliga- och samhällsfarliga sjukdomar. Allmänfarliga sjukdomar inkluderar sjukdomar som kan vara livshotande, medföra långvarig sjukdom, lidande eller ge andra allvarliga
konsekvenser. Vid allmänfarliga sjukdomar går det att förebygga smittspridning genom att vidta åtgärder riktade mot den smittade individen. När en allmänfarlig sjukdom sprider sig och medför allvarliga konsekvenser för samhällsviktiga funktioner samt kräver extraordinära
smittskyddsåtgärder för att förhindra smittspridning, klassificeras sjukdomen som samhällsfarlig (Smittskyddslag SFS 2004:168).
Smittspridning sker via direkt- eller indirekt kontaktsmitta mellan människor, ytor eller föremål. Direkt kontaktsmitta sker via blod, kroppsvätskor eller hud, medan indirekt kontaktsmitta uppstår när en yta blivit kontaminerad och mottagaren vidrör den (Grout et al., 2017). Smittspridning kan även ske via luften, så kallad luftburen smitta. Droppsmitta sprids via nysning och hostning där aerosoler och droppar kan smitta mottagarens slemhinnor (Ericson & Ericson, 2009, s. 130–131). Personer med luftburen smitta kan vara i behov av isoleringsvård i enkelsal med eller utan sluss, för att förhindra spridning (Socialstyrelsen, 2006, s. 64).
Exempelvis behöver personer med en aktiv tuberkulos isoleringsvård omgående för att förhindra fortsatt smittspridning (Nishiguchi et al., 2018). Andra smittsamma sjukdomar som enligt
Smittskyddslagen (SFS 2004:168) är allmänfarliga och kräver isolering är svår akut respiratorisk sjukdom (SARS), Covid-19 och ebola. Tidigare räknades H1N1 (svininfluensa) som
För att minska smittspridningen på sjukhus krävs ett flertal skyddsåtgärder (Rebmann, 2005). Att tillämpa basala hygienrutiner är ett krav för all hälso- och sjukvårdspersonal och är den viktigaste åtgärden för smittprevention (Socialstyrelsen, 2006, s. 69). Enkelrum, god
handhygien, andningsmasker, skyddsrockar och handskar beskrivs av Gammon et al. (2019) och Gammon (1999) som viktiga skyddsåtgärder i det preventiva arbetet, likaså en säker hantering av smittsamt avfall och sanering av utrustning. Pajel (2020) lyfter fram ytterligare
skyddsåtgärder som kan vidtas vid isoleringsvård såsom skyddsdräkter, skyddsglasögon och ansiktsskydd och tydliggör även att korrekt användning är avgörande för att säkerställa ett bra skydd. Vidare beskriver Pajel (2020) att den största risken för kontaminering är när vårdpersonal använder skyddsutrustning med felaktig passform och saknar kunskap om vilken ordning
utrustningen ska tas på respektive av. Dessa smittskyddsåtgärder ska enligt Smittskyddslagen (SFS 2004:168) bygga på evidens, beprövad erfarenhet, vara av god kvalitét samt genomföras med respekt för människors lika värde.
Patienter som isoleras i samband med en smittsam sjukdom kan uppleva att livet begränsas. De kan även känna rädsla och skam över situationen och uppleva sig själv som smutsig (Skyman et al., 2010). Stigmatisering av isolerade patienter kan enligt Gammon et al. (2019) leda till
depression och framkalla ångest och rädsla, vilket kan påverka hälsan negativt och förlänga patienternas återhämtning. I en studie av Barratt et al. (2010) framkommer det att patienter upplever att isoleringsvård har en negativ inverkan på relationen mellan dem och vårdpersonalen och att skyddsutrustningen skapar en barriär mot den fysiska kontakten. Patienter som vårdas under isolering beskriver i studien av Skyman et al. (2010) att de sällan får spontana besök från vårdpersonalen, att besöken endast sker vid utförande av omvårdnad eller administrering av läkemedel. Vidare beskriver Skyman et al. (2010) att anhöriga på grund av okunskap om situationen och rädsla för att bli smittad, kan ta både fysiskt- och socialt avstånd till den isolerade patienten.
Vid isoleringsvård har sjuksköterskor ansvar att tillgodose individuella behov och främja
patientens psykologiska mående. Isoleringsvård associeras ofta med fördomar och rädslor, något som kan begränsa sjuksköterskans helhetssyn av patienten (Cassidy, 2006). Omvårdnad innebär att stödja, vägleda och aktivt hjälpa patienter utifrån deras individuella behov och
Institutionen för hälsovetenskap
förutsättningar. För att göra patienter och anhöriga delaktiga i omvårdnaden måste
sjuksköterskan balansera maktförhållandet i relationen och främja partnerskap, detta för att patienter och anhöriga ska känna sig trygga och respekterade (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 2017:30) ska all hälso- och sjukvårdspersonal arbeta för att främja hälsa och förebygga ohälsa. Svensk sjuksköterskeförening (2017) tydliggör att legitimerade sjuksköterskor ska arbeta för att främja hälsa, uppnå god omvårdnad och skapa en förtroendefull relation till patienter och närstående, vilket kan uppnås genom personcentrerad vård. Andersson et al. (2015) beskriver utgångspunkten för personcentrerad vård och lyfter fram vikten av att se personen bakom patienten och arbeta för att stärka personens känsla av
värdighet. Genom att vara lyhörd och utgå från patientens helhetsperspektiv kan sjuksköterskan skapa förståelse för dennes individuella sjukdomssituation.
I samband med att internationella resor har blivit lättillgängliga, migrationen ökat och människor färdas runt hela världen har smittspridning av virus och infektionssjukdomar ökat globalt (Grout et al., 2017; Murthy et al., 2013). Flygresor bidrar enligt Findlater och Bogoch (2018) till en snabbare och bredare spridning av befintliga och nya infektionssjukdomar, något som hotar den globala hälsan. I denna studie kommer fokus vara på sjukdomar som smittar på ett sådant sätt att isoleringsvård och skyddsutrustning behövs för att förhindra smittspridning i samhället.
Sjuksköterskor arbetar patientnära och vårdar patienter dygnets alla timmar, därför är det av stor vikt att lyfta fram deras erfarenheter och upplevelser av isoleringsvård. Följande kunskaper kan fungera som stöd för sjuksköterskor i det fortsatta omvårdnadsarbetet och även bidra till
förbättringsarbete inom isoleringsvård. Syftet med denna studie var därför att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus.
Metod
För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod, vilket Henricson och Billhult (2017, s. 111–112) beskriver som en lämplig metod när forskaren söker förståelse för personers levda erfarenheter. Litteraturstudien har analyserats med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats (Bengtsson, 2016). Manifest innehållsanalys används enligt Bengtsson (2016)
för att beskriva det uppenbara innehållet som finns beskrivet i texten, där forskaren arbetar textnära utan att göra egna tolkningar av textens betydelse.
Litteratursökning
En pilotsökning genomfördes i Pubmed och Cinahl likt Willman et al.s (2016, s. 61) beskrivning med syfte att säkerställa kunskapsöversikten över den vetenskapliga litteraturen som fanns tillgängligt inom ämnet. Databassökningar genomfördes sedan i databaserna Pubmed och Cinahl. Pubmed är en större databas som innehåller vetenskaplig litteratur inom omvårdnad, medicin, hälso- och sjukvårdsadministration och odontologi. Cinahl beskrivs som en mindre databas där fokus är på artiklar som handlar om omvårdnadsvetenskap (Willman et al., 2016, s. 80–81). Utifrån syftet formulerades sökord med hjälp av fritext, MeSh-termer och Cinahl-headings. Mesh-termer och Cinahl-headings är ämnesordlistor i respektive databas och används för att hitta relevanta ämnesord (Willman et al., 2016, s. 69). Sökorden sattes ihop med de
booleska operatorerna “AND”, för att få en mer specifik och avgränsad sökning och “OR” för att få en bredare sensitivitet i sökningen (Karlsson, 2017, s. 90). Till två av sökorden användes trunkering (*), vilket enligt Willman et al. (2016, s. 75) används för att ta bort ändelsen på ordet samtidigt som roten är kvar och databasen söker därefter på alla ord med tänkbara ändelser av sökordet.
Willman et al. (2016, s.67) beskriver vikten av att begränsa språket till det språk som forskarna behärskar. Därmed inkluderades enbart artiklar skrivna på engelska. Artiklar som var
publicerade mellan år 2010–2020 inkluderades då ny och aktuell forskning inom ämnet
eftersträvades. Övriga inklusionskriterier var artiklar som fokuserade på sjukdomar som behöver eller tidigare behövt isoleringsvård exempelvis tuberkulos, ebola, coronavirus, SARS och H1N1. Studier där både sjuksköterskor och övrig vårdpersonal deltog inkluderades, men i analysen togs endast sjuksköterskornas perspektiv med. För att inkluderas i denna litteraturstudie skulle
artiklarna uppfylla medel eller hög kvalitet efter kvalitetsgranskning. Studier som beskrev isoleringsvård inom psykiatrin exkluderades samt studier som beskrev sjuksköterskors upplevelser av isoleringsvård av barn. Litteratursökningen redovisas i tabell 1.
Institutionen för hälsovetenskap
Tabell 1. Systematisk litteratursökning
Syftet med studien: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus
PubMed 2020 09 11 Begränsningar: English, publications date 10 years
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 FT Experience* 1 086 898
2 MSH Perception 431 446
3 MSH Qualitative research 56 6633
4 1 OR 2 OR 3 1 513 571
5 FT Nurse* 415 693
6 MSH Nursing staff, hospital 45 343
7 5 OR 6 432 138 8 MSH Patient isolation 4 003 9 MSH Communcable disease 35 684 10 MSH Tuberculosis 192 399 11 MSH Ebolavirus 3 298 12 MSH Sars virus 3 496 13 MSH Coronavirus, infection 32 565 14 FT Swine flu 3661 15 8 OR 9 OR 10 OR 11 OR 12 OR 13 OR 14 269 947 16 4 AND 7 AND 15 410 17 16 + begränsningar 216 10
Tabell 1. Forts. Systematisk litteratursökning
Syftet med studien: Beskriva sjuksköterskor upplevelse av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus
CINAHL 2020 09 11 Begränsningar: English, publication date 2010–2020
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 FT Experience* 439 606
2 CH Perception 157 434
3 CH Qualitative research 20 177
4 1 OR 2 OR 3 571 499
5 FT Nurse* 500 673
6 CH Nursing staff, hospital 20 967
7 5 OR 6 507 010 8 CH Patient isolation 4 368 9 CH Communicable disease 22 348 10 CH Tuberculosis 28 579 11 CH Ebolavirus 2 600 12 CH Sars virus 403 13 CH Coronavirus 8 964 14 FT Swine flu 777 15 8 OR 9 OR 10 OR 11 OR 12 OR 13 OR 14 43 148 16 4 AND 7 AND 15 395 17 16 + begränsningar 247 11 (varav 7 finns med i pubmed) *MSH – Mesh termer i databasen PubMed, CH – CINAHL headings i databasen CINAHL, FT –fritextsökning.
Genom att läsa titel och abstrakt på samtliga artiklar som framkom i sökningarna, kunde författarna utesluta de artiklar som inte svarade på studiens syfte eller inte uppfyllde
inklusionskriterierna. Sökningarna resulterade i totalt 21 artiklar varav sju artiklar återfanns i båda databaserna. Totalt inkluderades 14 artiklar som sedan genomgick kvalitetsgranskning.
Institutionen för hälsovetenskap Kvalitetsgranskning
Artiklarna (n=14) som inkluderades i analysen har genomgått en kvalitetsgranskning med stöd av Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU, 2012) bilaga 5 mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik av författarna, både enskilt och tillsammans. Mallen granskade studiens syfte, urval, datainsamling, analys och resultat. SBU (2017, s. 45–46) beskriver att granskningsmallarna fungerar som ett stöd och är uppbyggda på frågor om kvalitetsaspekter som kan påverka tillförlitligheten i studien. Mallarna är utformade som “checklistor”, där svarsalternativen är ja, nej, vet ej eller ej tillämpbar. Utifrån svaren gavs poäng, om svaret blev ja tilldelades 1 poäng och om nej tilldelades den 0 poäng. Poängen sammanställdes och omvandlades sedan till procent baserat på poängen. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017, s. 428) kan studiens kvalitet räknas ut i procentform, där >85% är hög kvalitet, 71–85% motsvarar medel kvalitet och 60–70% motsvarar låg kvalitet. Efter
kvalitetsgranskningen kvarstod samtliga 14 artiklar som redovisas i tabell 2.
Tabell 2. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=14)
Författare/ År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Chen et al. (2016) Taiwan Kvalitativ 10 sjuksköters kor Semistrukturerade djupgående intervjuer / kvalitativ innehållsanalys
Sjuksköterskor som vårdade patienter med negativt lufttryck upplevde att bristande
skyddsutrustning och otillräcklig bemanning, påverkade
vårdkvaliteten negativt och ökade deras oro för att bli smittade.
Medel Fan et al. (2020) Hongkong Kvalitativ 25 transdiscip linära sjuksköters kor och 19 sjuksköters kor Semistrukturerade intervjuer / tematisk analys
Sjuksköterskor utan tidigare erfarenheter av
luftvägsinfektioner upplevde mer stress och oro i arbetet med Covid-19 patienter än
sjuksköterskor med erfarenheter av isoleringsvård.
Fortsättning tabell 2. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=14) Författare/ År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Kang et al. (2018) Sydkorea Kvalitativ 27 sjuksköters kor Fokusgruppintervj uer och individuella djupgående intervjuer / kvalitativ innehållsanalys
Att arbeta under MERS-utbrottet innebar en ökad arbetsbelastning som bidrog till utbrändhet och oro för en icke fungerande skyddsutrustning för sjuksköterskor. Hög Kim (2018) Sydkorea Kvalitativ 12 sjuksköters kor Individuella djupgående intervjuer / Colaizzi´s analys (fenomenologisk)
Sjuksköterskor upplevde både fysiska och psykiska svårigheter när de vårdade patienter med MERS-CoV. De upplevde dock att situationen gjorde att de växte och kände sig stolta över sitt yrke.
Hög Koh et al. (2012) Singapore Kvalitativ 10 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade intervjuer / tematisk analys
Samtliga sjuksköterskor ansåg att det var deras yrkesmässiga skyldighet att vårda patienter med infektionssjukdomar, trots att det var mycket oroliga för att smitta sina egna familjer.
Medel Lam & Hung (2013) Hongkong Kvalitativ 10 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade intervjuer / kvalitativ innehållsanalys Sjuksköterskors uppfattning om svininfluensas hot mot hälsan varierade. Under pandemin ökade patientflödet, vilket medförde en högre arbetsbelastning och svårigheter med att tillämpa riktlinjer för infektionskontroll. Medel Lam et al. (2016) Hongkong Kvalitativ 12 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade intervjuer / induktiv innehållsanalys
Sjuksköterskor kände ett ansvar för vårdkvaliteten och personalen på avdelningen stöttade varandra i det praktiska arbetet. Personal från andra avdelningar upplevdes som extra vaksamma och ifrågasatte deras bedömningar av patienter med smittsamma infektionssjukdomar.
Institutionen för hälsovetenskap
Fortsättning tabell 2. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=14)
Författare/ År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Lam et al. (2019) Hongkong Kvalitativ 26 akutsjuksk öterskor Individuella semistrukturerade intervjuer / tematisk analys
Sjuksköterskor upplevde att resursbegränsningar,
infektionsrisk, ändrade rutiner och osäkerhet hade en negativ
inverkan på hanteringen av akuta infektionssjukdomar, samt ökade deras oro att smittas och smitta den egna familjen.
Medel Liu, Luo et al. (2020) Kina Kvalitativ 13 deltagare varav 9 sjuksköters kor Semistrukturerade djupgående telefonintervjuer / Colazzi´s analys (fenomenologisk)
Sjuksköterskor uppgav att de hade en viktig roll i att arbeta
patientnära och göra bedömningar av patienternas tillstånd. De hade en vilja att anta svåra uppgifter trots bristande erfarenhet och omfattande skyddsutrustning. Hög Liu, Zhai et al. (2020) Kina Kvalitativ 15 sjuksköters kor Semistrukturerade intervjuer / kvalitativ innehållsanalys Sjuksköterskor saknade erfarenheter av att vårda kritisk sjuka patienter som behövde livsuppehållande åtgärder och det fanns behov av utbildning i hantering av utrustning och katastrofhjälp. Hög Seibert et al. (2014) USA Kvalitativ 25 deltagare varav 16 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade intervjuer / tematisk analys
Sjuksköterskorna upplevde att skyddsutrustningen var tidskrävande och skapade en barriär, vilket medförde svårigheter i arbetet med isoleringsvård. Medel Sun et al. (2020) Kina Kvalitativ 20 sjuksköters kor Individuella intervjuer / Colazzi´s analys (fenomenologisk)
Den nya arbetsmiljön och bristande erfarenheter
framkallande känslor av rädsla, oro och stress för sjuksköterskor. Dessa känslor minskade gradvis efter en tid i arbetet.
Hög Tan et al. (202) Kina Kvalitativ 30 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade intervjuer / kvalitativ innehållsanalys
Sjuksköterskor upplevde både fysisk och psykiska påfrestningar när de vårdade kritiskt sjuka patienter utan kunskap om Covid-19 i okända miljöer. De saknade även erfarenheter av att hantera ventilatorer och skyddsutrustning.
Fortsättning tabell 2. Översikt över artiklar ingående i analysen (n=14) Författare/ År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Wong et al. (2012) Hongkong Kvalitativ 10 deltagare varav 3 sjuksköters kor Individuella semistrukturerade djupgående intervjuer / van manen analys
Sjuksköterskor hade en stark vilja att arbeta under
svininfluensapandemin och ansåg det oetiskt att inte ta sitt ansvar för sjukdomen.
Hög
Analys
Inför genomförandet av en kvalitativ innehållsanalys är det av stor vikt att analysens
fokusområde klargörs, samt om analysen ska utgå från textens innehåll, induktiv, eller om den ska utgå från en förutbestämd teori, deduktiv (Danielsson, 2017, s. 288–290). Författarna har använt sig av en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats i enlighet med
Bengtssons (2016) metod. Bengtsson (2016) beskriver analysens fyra steg dekontextualisering, rekontextualisering, kategorisering och sammanställning. Det första steget, dekontextualisering, handlar om att få en helhetsbild av innehållet, detta gjordes genom att materialet granskades och lästes noggrant igenom upprepade gånger. Därefter plockades meningsenheter ut som besvarade syftet, varje meningsenhet märktes med ett nummer och placerades i en tabell, vilket enligt Bengtsson (2016) skapar struktur och gör det lättare att gå tillbaka till originalkällan. Totalt plockades 323 meningsenheter ut.
Andra steget i analysprocessen är rekontextualisering, vilket innebär att läsa igenom
originaltexten och jämföra med meningsenheterna som är uttagna, detta för att inte missa någon meningsenhet som svarar på syftet. I det tredje steget, kategoriseringen, översattes och
kondenserades meningsenheterna, det vill säga att mängden text minskades utan att kärnan i innehållet tappades. Kondenserade meningsenheter med liknande innehåll fördes samman och kategorier växte fram, detta för att en meningsenhet inte skulle passa in under flera
sub-Institutionen för hälsovetenskap
kategorier. Slutligen bildades fem slutkategorier. I det sista steget, sammanställningen,
analyserades och sammanfattades huvudkategorierna till textformat och stärktes med citat från originaltexterna. I detta steg lyfter Bengtsson (2016) fram vikten att betrakta uppgifterna ur ett opartiskt perspektiv för att inte förvränga resultatet.
Resultat
Analysen resulterade i fem kategorier (se tabell 3) som beskrev sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar som behöver isoleringsvård på sjukhus.
Tabell 3. Översikt av resultat
Kategorier (n=5)
Att känna oro och rädsla för att bli smittad och smitta andra Att känna sig maktlös och utmattad av den höga arbetsbelastningen Att inte ha kunskap och erfarenheter i en okänd miljö med nya moment Att se sig som betydelsefull och central i vården
Att få stöd och ha en stark sammanhållning är av stor vikt
Att känna oro och rädsla för att bli smittad och smitta andra
Flera studier (Chen et al., 2016; Fan et al., 2020; Kang et al., 2018; Kim, 2018) visade att sjuksköterskor som vårdade smittsamma patienter under isolering upplevde rädsla, utsatthet och att de hade högre sannolikhet att bli smittade än annan vårdpersonal. I studierna av Chen et al. (2016) och Lam et al. (2019) beskrev sjuksköterskor rädsla och oro för sin egen hälsa och säkerhet. Den höga infektionsrisken hade en negativ inverkan på sjuksköterskors vilja att vårda patienter och exponeras för smittsamma infektionssjukdomar (Kang et al., 2018; Lam et al., 2019). I samband med svininfluensans spridning kände sjuksköterskor rädsla för den snabba spridningen och upplevde sjukdomen som livshotande (Koh et al., 2012; Lam & Hung, 2013). Sjuksköterskor var extremt oroliga och rädda över att smittas när de vårdade patienter med smittsamma sjukdomar som hade högre dödlighet än en vanlig säsongsinfluensa och andra infektionssjukdomar (Koh et al., 2012; Lam & Hung, 2013; Liu, Zhai et al., 2020).
“I have done all the things we were taught to prevent becoming infected. I'm still really afraid of being infected by patients.” (Chen et al., 2016, s. 812)
I studier (Chen et al., 2016; Kim, 2018; Lam et al., 2019) beskrev sjuksköterskor som vårdade patienter under isolering att de tvivlade på skyddsutrustningens säkerhet och kvalitet, vilket gjorde att de kände rädsla för att bli smittad. I studien av Liu, Zhai et al. (2020) upplevde sjuksköterskor även rädsla för att bli smittade när skyddsnivån och typ av skyddsutrustning ofta ändrades. Sjuksköterskor beskrev även upplevelser av brist på utbildning i användandet av skyddsutrustning (Tan et al., 2020), vilket medförde att de inte visste hur de skulle skydda sig och den obekanta användningen ökade avsevärt risken för att bli smittad (Fan et al., 2020; Kang et al., 2018; Tan et al., 2020). I en studie (Seibert et al., 2014) var sjuksköterskor bekymrade över att föra smittan vidare från patient till personal när de vårdade smittsamma patienter under isolering. Smittspridning på arbetsplatsen kunde ske mycket snabbt (Chen et al., 2016; Koh et al., 2012; Tan et al., 2020) och i studien av Lam et al. (2016) framkom det även en rädsla för korsinfektion och spridning bland patienter, eftersom patienter med olika luftvägsinfektioner vistades tillsammans i trånga väntrum.
“… And the other thing is fear, fear of everything, of being infected, of infecting the people
around you, and of an outbreak of the virus…” (Tan et al. 2020, s. 1385)
I en studie (Chen et al., 2016) beskrev sjuksköterskor hur de använde strategier för självförsvar för att minska risken för smittspridning. Det interna självförsvaret omfattade medvetenheten om sin hälsa, ju mer motstånd de hade mot sjukdomar, desto lägre upplevde de att risken var att bli smittade. Det externa självförsvaret innefattade vikten av att tvätta händerna på rätt sätt, vid rätt tidpunkt och att bära skyddsmask. Detta eftersom de skyddade dem själva och andra från att bli smittade. Kvaliteten och kvantiteten av skyddsutrustningen som tillhandahölls värderades och beskrevs som avgörande för att skydda sjuksköterskor från att bli smittade (Chen et al., 2016). Ett bra skydd minskade risken för att bli smittad och de kände sig trygga när de såg patienter och läkare som var skyddade (Sun et al., 2020). I studien av Chen et al. (2016) framkom det att sjuksköterskor kände ilska över att läkare ibland vägrade att bära godkända andningsmasker. Sjuksköterskor i studien av Kang et al. (2018) föredrog masker med utrymme som gjorde det lättare att andas och i studien av Chen et al. (2016) beskrev sjuksköterskor att de upplevde ett lugn av att bära en godkänd andningsmask.
Institutionen för hälsovetenskap
“... I would feel so, so sorry if a family member or colleague got infected because I didn’t wash my hands...” (Chen et al., 2016, s. 812)
I studierna av Chen et al. (2016), Fan et al. (2020), Koh et al. (2012), Lam et al. (2019), Lam och Hung, (2013), Liu, Luo et al. (2020), Liu, Zhai et al. (2020), Seibert et al. (2014) och Sun et al. (2020) uttryckte sjuksköterskor rädsla och oro över att oavsiktligt ta med virus och bakterier hem och smitta familjemedlemmar. Sjuksköterskor med äldre personer och barn hemma var särskilt oroliga över hur utbrottet skulle påverka deras familjers hälsa (Sun et al., 2020; Koh et al., 2012; Lam & Hung, 2013; Seibert et al., 2014). För att skydda anställda erbjöd sjukhuset vaccin till sjuksköterskor. En del sjuksköterskor ville inte vaccineras eftersom vaccinet var nytt och de tvivlade på skyddseffekten (Lam et al., 2019; Wong et al., 2012), medan andra tog vaccinet för att skydda sig själva och sina familjer (Chen et al., 2016; Koh et al., 2012).
Att känna sig maktlös och utmattad av den höga arbetsbelastningen
Sjuksköterskor som vårdade patienter med smittsamma sjukdomar beskrev att det
okontrollerbara patientflödet gjorde att de kände sig maktlösa (Lam & Hung, 2013; Tan et al., 2020) där patienter med olika svårighetsgrader upplevdes utmanande (Lam et al., 2019; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020; Wong et al., 2012). I studierna av Chen et al. (2016), Fan et al. (2020), Kang et al. (2018) och Lam et al. (2019) påverkades sjuksköterskor både psykiskt och fysiskt av den nya miljön vilket minskade kvaliteten på omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskor som vårdade patienter med smittsamma sjukdomar under isolering beskrev att de hade fullt upp med att bedöma patienternas hälsotillstånd (Liu, Luo et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde
skyddsutrustningen som ett hinder, vilket gjorde att de inte gick in till patienterna lika ofta (Seibert et al., 2014), fick anpassa tiden och enbart utföra rutinvård och det var svårt att uppnå samma nivå på vården av de isolerade patienterna (Chen et al., 2016; Seibert et al., 2014; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor som vårdade patienter med smittsamma sjukdomar beskrev att
isoleringsvård krävde utrymme (Seibert et al., 2014) och att inte ha tillräckligt med isoleringsrum upplevdes som ett stort problem (Lam et al., 2019; Wong et al., 2012).
Ledarskapet betonades som viktigt i arbetet med patienter med smittsamma sjukdomar (Lam et al., 2016; Tan et al., 2020) för att fördela resurser på ett lämpligt sätt (Tan et al., 2020).
“One time, on the night shift, I had to care for 19 isolated patients by myself…” (Chen et al.,
2016, s. 811)
I flera studier (Kang et al., 2018; Kim, 2018; Liu, Luo et al., 2020; Liu, Zhai et al., 2020; Sun et al., 2020) beskrev sjuksköterskor att skyddsutrustningen skapade obehag och de kände sig utmattade av att deras fysiska styrka tömdes. Studierna av Kim (2018) och Liu, Zhai et al. (2020) visade att sjuksköterskor var tvungna att stanna i isoleringsrummet minst åtta timmar på grund av patienternas allvarliga tillstånd. När sjuksköterskor bar skyddsutrustning en längre tid fick de huvudvärk, tryck över bröstet, svårt att andas (Liu, Luo et al., 2020; Sun et al., 2020) och ryggvärk (Kang et al., 2018). Brist på skyddsutrustning gjorde att sjuksköterskor var tvungna att göra sitt bästa för att spara genom att bära skyddsdräkt hela arbetspasset utan att äta, dricka eller gå på toaletten (Liu, Luo et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020), vilket beskrevs som påfrestande och utmattande (Fan et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). De hade viljan att byta skyddsutrustning och dricka vatten för att bibehålla styrkan, men upplevde det
tidskrävande och besvärligt att ta på och av skyddsutrustning varje gång de gick in eller ut från isoleringsrummet (Lam et al., 2016; Lam & Hung, 2013; Liu, Zhai et al., 2020), vilket gjorde att sjuksköterskor bestämde sig för att inte dricka under arbetspasset (Kim, 2018; Liu, Zhai et al., 2020).
“... When I take off my protective clothing, my whole body is sweaty and I feel like I'm going to collapse.” (Sun et al., 2020, s. 595)
Sjuksköterskor i studien av Seibert et al. (2014) upplevde att handskar kontra hud-mot-hudkontakten medförde att de inte fick samma kontakt till de isolerade patienterna som de normalt brukade få. I flera studier (Fan et al., 2020; Liu, Luo et al., 2020; Liu Zhai et al., 2020; Seibert et al., 2014; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020) upplevde sjuksköterskor att
skyddsutrustningen begränsade omvårdnadsarbetet, vilket skapade oro och irritation hos
sjuksköterskor då omvårdnadsarbetet upplevdes obekvämt och var besvärligt att utföra (Liu, Luo et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). De upplevde även hinder i kommunikationen
Institutionen för hälsovetenskap
mellan patienter och kollegor, där ljud från maskiner och ansiktsskyddet blockerade rösten (Kang et al., 2018; Lam & Hung, 2013). Trots att skyddsutrustningen medförde svårigheter var sjuksköterskor tvungna att se till att patienterna behandlades korrekt och vid rätt tidpunkt (Liu, Zhai et al., 2020).
“... I cannot feel blood vessels to draw blood with three layers of gloves even when I palpate carefully…” (Liu, Luo et al., 2020, s. 794)
Sjuksköterskor beskrev att den höga arbetsbelastningen av att vårda smittsamma patienter under isolering skapade rädsla och ångest (Tan et al., 2020). Sjuksköterskor arbetade sent på dygnet och kunde enbart vila när det fanns tillräckligt med personal (Kang et al., 2018; Tan et al., 2020). Att vara under stor press och inte ha tid till att sova (Sun et al., 2020), medförde att sjuksköterskor blev alltmer trötta och utmattade (Liu, Luo et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor som arbetade 12–16 timmar beskrev trötthet och smärta i kroppen (Sun et al., 2020) och att de behövde en hel dag för att återhämtning (Liu, Luo et al., 2020). Att dagligen vårda smittsamma patienter gjorde att sjuksköterskor fick sömnproblem (Liu, Zhai et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor beskrev behov av psykologisk rådgivning (Tan et al., 2020) och behandling för sömnlöshet och hudutslag (Kim, 2018). Trots tröttheten gjorde
sjuksköterskor ändå sitt bästa för att behandla patienter (Tan et al., 2020).
“We do not know when we will be so fatigued that we cannot work at all… ” (Liu, Luo et al.,
2020, s. 794)
Att inte ha kunskap och erfarenhet i en okänd miljö med nya moment
Att vårda kritiskt sjuka patienter i en ny och okänd miljö med obekanta kollegor, medförde att sjuksköterskor kände oro, rädsla och att isoleringsrummen skapade en känsla av förtryck (Liu, Luo et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). Flera akuta infektionssjukdomar som behövde isoleringsvård förekom samtidigt där hanteringen varierade och medförde svårigheter för sjuksköterskor att orientera sig mot respektive sjukdom (Lam et al., 2019). De upplevde att
utrustningen på avdelningen var avancerad (Sun et al., 2020), att arbetsuppgifter och hantering av smittsam sjukdom var annorlunda jämfört med det normala arbetet, vilket skapade förvirring och krävde en anpassningsprocess (Fan et al., 2020; Kim, 2018; Liu, Zhai et al., 2020).
“… immediately after they learned how to wear protection equipment, they were urgently deployed to an isolated room with the patient in it…” (Kim, 2018, s. 784)
I studierna av Liu, Zhai et al. (2020), Sun et al. (2020) och Tan et al. (2020) beskrev
sjuksköterskor som vårdade patienter under isolering att de saknade erfarenhet och kunskap om hantering av den nya smittsamma infektionssjukdomen Covid-19 och att de till en början inte förstod hur allvarlig och smittsam sjukdomen var. Sjuksköterskor i studien av Sun et al. (2020) beskrev att isoleringsvården innefattade flera nya och avancerade moment och i studier (Kim, 2018; Liu, Luo et al., 2020; Liu, Zhai et al., 2020; Tan et al., 2020) framkom det att
sjuksköterskor var tvungna att utföra intensivvård och hantera ventilatorer vilket de kände var bortom deras expertis. Att snabbt behöva behärska dessa omvårdnadskunskaper upplevdes utmanande (Liu, Zhai et al., 2020) och det fanns behov av grundläggande utbildning och vägledning i hantering av ventilatorer (Tan et al., 2020). Vidare beskrev sjuksköterskor känslor av otillräcklighet och starkt behov av utbildning i katastrofhjälp och professionella förberedelser (Liu, Zhai et al., 2020; Fan et al., 2020).
“I don't have the experience of working in the Intensive Care Unit, and I don't know much about the use of the ventilator…” (Tan et al., 2020, s. 1386)
Sjuksköterskor i studierna av Kim (2018), Liu, Zhai et al. (2020) och Sun et al. (2020) uttryckte oro över att patienternas oförutsägbara tillstånd snabbt kunde förändras, de kände sig osäkra över hur de skulle agera om patienten försämrades och behövde hjärt- och lungräddning. I en studie av Tan et al. (2020) var sjuksköterskors utbildning och erfarenhet mestadels teoretisk och hanterade därmed nödsituationer med förvirring. Brist på personal, information och kunskap om hantering av nödsituationer framkom även i studierna av Kim (2018), Liu, Zhai et al. (2020) och Sun et al. (2020) vilket skapade känslor av oro, rädsla och förvirring bland sjuksköterskor. I
Institutionen för hälsovetenskap
studien av Wong et al. (2012) beskrev sjuksköterskor att de uppskattade uppdaterad och kortfattad information och riktlinjer för infektionskontroll. I studierna av Kim (2018) och Lam och Hung (2013) beskrev sjuksköterskor att de var förvirrande när protokollen för
infektionskontroll ofta ändrades.
Första gången sjuksköterskor gick in på isoleringsavdelningen kände de en rädsla. Över tid förändrades dock detta och efter en vecka rådde positiva känslor hos de flesta sjuksköterskor (Sun et al., 2020). Sjuksköterskor beskrev att isoleringavdelningen var den säkraste platsen att arbeta på (Kim, 2018). I en studie av Koh et al. (2012) uppgav sjuksköterskor med erfarenhet av SARS att de var oroliga i det tidiga stadiet av H1N1, eftersom de inte visste om viruset var dödligt. Vidare beskrev sjuksköterskor att erfarenheten gjorde att de var mer förberedda på att vårda dessa patienter då de visste vilka strategier de skulle tillämpa vid exponering av H1N1. Sjuksköterskor med erfarenhet av SARS i studien av Lam och Hung (2013) såg dock inte H1N1 som ett hot mot deras hälsa. Sjuksköterskor beskrev att de kände mindre rädsla, blev motiverade och mer självsäkra när de såg hur erfarna kollegor tog hand om patienter (Kim, 2018).
Att se sig som betydelsefull och central i vården
Sjuksköterskor upplevde sin roll som mer betydelsefull än andra professioner eftersom de var den centrala punkten vid hantering av patienter (Wong et al., 2012). De arbetade närmast patienterna och gjorde frekventa bedömningar, tillgodosåg behov och underlättade patienternas dagliga aktiviteter när de var under isolering (Liu, Luo et al., 2020). Sjuksköterskor som arbetade i frontlinjen av smittsamma sjukdomar blev särskilt påverkade och kände sympati för patienterna och deras familjer (Tan et al., 2020). Sjuksköterskor i studien av Sun et al. (2020) uttryckte oro över patienternas psykiska tillstånd och i studien av Fan et al. (2020) beskrevs upplevelser av att bevittna isolerade patienters rädsla och ensamhet, samt vikten av att fokusera på deras psykiska hälsa. Genom att trösta, uppmuntra och inge hopp kunde sjuksköterskor få patienter att må bättre (Liu, Luo et al., 2020). Sjuksköterskor var trötta på att begränsa anhöriga från att komma till sjukhuset och ansåg att besök från anhöriga skulle vara strikt begränsade, även om patienterna inte klarade av att ta hand om sig själva (Chen et al., 2016; Kang et al., 2018).
“Every patient has to stay in their room, so their activities of daily living are all facilitated by nurses, such as getting food and water…” (Liu, Luo et al., 2020, s. 793)
Sjuksköterskor beskrev att de bevittnade ett omfattande lidande och detta gjorde att de grät och tyckte synd om patienterna i deras kamp mot rädslan inför döden i ett isolerat rum (Kim, 2018). Sjuksköterskor i studien av Liu, Luo et al. (2020) beskrev hur smärtsamt det var att se en man förlora båda sina föräldrar under samma dag. Att sjuksköterskor aldrig tidigare hade upplevt så många dödsfall var smärtsamt och det ökade antalet dödsfall fick sjuksköterskor att bli
utmattade, deprimerade och känna sig maktlösa (Fan et al., 2020; Liu, Luo et al., 2020; Liu, Zhai et al., 2020; Sun et al., 2020). Sjuksköterskor i studien av Tan et al. (2020) upplevde rädsla över att inte kunna stoppa sjukdomsutbrottet och bekämpa viruset. I studien (Kang et al., 2018) arbetade sjuksköterskor utan att veta när sjukdomen skulle vara över och i en studie av Fan et al. (2020) var sjuksköterskor inte bara ledsna över att inte kunna behandla sina patienter, de var även sorgsna över att inte veta hur länge denna situation skulle pågå.
“When a patient with an infectious disease dies, the body is wrapped in several layers of cloth, packed into two bags, which are sprayed with disinfectant... It is a little hard to accept this form
of death.” (Liu, Luo et al., 2020, s. 795)
I en studie (Wong et al., 2012) beskrev sjuksköterskor att de kände ett ansvar för sin profession och Lam och Hung (2013) visade att sjuksköterskor som vårdade patienter med smittsamma sjukdomar under isolering ansåg att det var ett ansvar gentemot samhället att hjälpa de som var sjuka. Ansvaret innebar att ge vård av god kvalitet, rädda liv och göra det bästa för att lindra patienternas smärta (Fan et al., 2020; Lam et al., 2016; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). Trots att patienter bar på ett farligt virus, ansåg sjuksköterskor att de hade ett ofrånkomligt
yrkesansvar och kände en stark förpliktelse att vårda och behandla patienter (Kim, 2018; Liu, Luo et al., 2020; Liu, Zhai et al., 2020; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020; Wong et al., 2012). Sjuksköterskor varken tvekade eller motsatte sitt deltagande i vården även fast de var rädda (Sun et al., 2020) och ansåg det oetiskt att sluta arbeta på grund av rädsla för sjukdomen (Wong et al., 2012). De blev utmattade och irriterade men gav aldrig upp kampen utan gjorde sitt bästa (Kim,
Institutionen för hälsovetenskap
2018; Liu, Luo et al., 2020; Wong et al., 2012) och fokuserade på att rädda liv och hjälpa alla att återvända till ett normalt liv (Liu, Luo et al., 2020; Liu, Zhai et al., 2020).
“From the first day I became a nurse, I was deeply conscious of my responsibility to heal the wounded and rescue the dying… ” (Fan et al., 2020, s. 12480)
Sjuksköterskor beskrev att ha mod och att tro på sig själv gjorde att de kunde arbeta lugnt och modigt i nödsituationer (Kim, 2018; Sun et al., 2020; Tan et al., 2020). Sjuksköterskor upplevde att de gjort ett bra arbete och var nöjda med sina insatser (Sun et al., 2020) och när patienter återhämtade sig och skrevs ut från sjukhuset var sjuksköterskor stolta över att de, trots utmaningarna, tillhandahållit omvårdnad av hög kvalitet (Liu, Zhai et al., 2020; Wong et al., 2012). Sjuksköterskor menade att arbetet stärkt dem och de kände sig stolta över sitt yrke, något de inte hade upplevt tidigare (Fan et al., 2020; Kim, 2018; Sun et al., 2020). Flera studier (Fan et al., 2020; Kang et al., 2018; Kim, 2018; Lam & Hung, 2013) visade att sjuksköterskor upplevde att arbetet med smittsamma patienter under isoleringsvård var mycket givande, värdefullt och bidragit till stärkt självförtroende och dessa erfarenheter ansågs vara till nytta i det fortsatta arbetet. Sjuksköterskor i Sun et al. (2020) beskrev att dessa erfarenheter även fick dem att värdesätta livet och familjen, samt att de skulle fortsätta arbeta och leva med den uppskattning och tacksamhet de fått.
Att få stöd och ha en stark sammanhållning är av stor vikt
Sjuksköterskor upplevde att arbeta med smittsamma sjukdomar var intensivt (Tan et al., 2020) och de beskrev att de kände sig trötta, ensamma och övergivna (Kim, 2018). Att ta hand om patienter utan stöd och hjälp från kollegor skapade stress, oro och panikkänslor (Chen et al., 2016; Kim, 2018) och sjuksköterskor i studien av Lam et al. (2016) upplevde många gånger att de fick negativ feedback från kollegor. Sjukhuset inrättade dock psykologiskt stöd och
rådgivning för att hjälpa sjuksköterskor att hantera negativa känslor, vilket ökade deras tillit och gjorde dem mindre stressade (Liu, Luo et al., 2020). Då sjuksköterskor ofta var ensamma i isoleringsrummet och kände osäkerhet över vården, kunde de kommunicera med andra sjuksköterskor via en messenger applikation och därigenom få stöd och hjälp (Kang et al.,
2018). Att få stöd och hjälp från äldre kollegor gjorde sjuksköterskor mer säkra i beslutsfattande om hur de skulle hantera patienter med misstänkt smitta (Lam et al., 2016), detta bidrog även till att sjuksköterskor kunde lära ut kunskaper till nya kollegor (Sun et al., 2020).
“... I can be more content with my decision and feel more confident about doing it.” (Lam et al.,
2016, s. 2899)
I en studie (Liu, Luo et al., 2020) beskrev sjuksköterskor som vårdade patienter med smittsamma sjukdomar under isolering att arbeta med professioner som kom från olika
avdelningar kunde vara både stressigt och rörigt. De var tvungna att tillsammans hitta sätt för att säkerställa vårdkvaliteten. I studien av Lam et al. (2016) framkom det att sjuksköterskor
upplevde att personal från andra avdelningar var överdrivet vaksamma mot akuta
infektionssjukdomar och ifrågasatte deras patientbedömningar. Vissa sjuksköterskor i studien av Kim (2018) upplevde att personal från andra avdelningar undvek dem och att de inte ens fick stöd i brådskande situationer, medan andra sjuksköterskor upplevde att de fick stöd och hjälp när de mötte problem. I studien av Lam et al. (2019) framkom det att vissa kollegor upplevdes vara motvilliga till att acceptera förändringar och gjorde det svårt för sjuksköterskor att främja nya åtgärder.
“Physicians and nurses come from different departments. We did not collaborate well in the first week. Prescribing and processing orders was a little messy.” (Liu, Luo et al., 2020, s. 794)
Sjuksköterskor beskrev att vårdkvaliteten förbättrades när de hjälpte varandra och hade gemensamma mål (Lam et al., 2016). De beskrev att de gjorde sitt bästa för att minska infektionsrisken bland kollegor, detta genom ett bra teamarbete där alla var hänsynsfulla mot varandra (Kim, 2018). Att stödja, uppmuntra och hjälpa varandra gjorde att teamets
sammanhållning blev starkare (Sun et al., 2020), vilket bidrog till att sjuksköterskor hade roligt på arbetet och blev goda vänner (Fan et al., 2020; Kim, 2018). I studier (Kim, 2018; Liu, Luo et al., 2020; Sun et al., 2020) framkom det att sjuksköterskor kände tacksamhet och uppskattade stödet de fick från samhället, vänner och kollegor.
Institutionen för hälsovetenskap
Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda smittsamma patienter som behöver isoleringsvård på sjukhus. Analysen resulterade i fem kategorier: Att känna oro och rädsla för att bli smittad och smitta andra, Att känna sig maktlös och utmattad av den höga arbetsbelastningen, Att inte ha kunskap och erfarenheter i en okänd miljö med nya moment, Att se sig som betydelsefull och central i vården, Att få stöd och ha en stark sammanhållning är av stor vikt.
I kategorin Att känna oro och rädsla för att bli smittad och smitta andra framkom det att sjuksköterskor upplevde att de hade högre sannolikhet att bli smittade än annan vårdpersonal, vilket skapade oro och hade en negativ inverkan på viljan att vårda smittsamma patienter. Detta kan jämföras med studien av Ambrosch et al. (2019) där det framkommer att sjuksköterskor har tätare kontakt med patienter och därmed har en ökad risk att föra bakterier vidare via
arbetskläderna. Att omvårdnad av patienter kan påverkas framkommer i studien av Andersson et al. (2016) där osäkerhet och bristande kunskap kan ligga till grund för att inte vilja vårda
patienter med smittsamma sjukdomar. Smittskyddslagen (SFS, 2004:168) tydliggör att varje enskild patient under isoleringsvård har rätt att få den vård och det stöd hen behöver och enligt HSL (2017:30) ska den vård som ges vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet och säkerhet.
I denna studies resultat framkom det att sjuksköterskor kände osäkerhet över
skyddsutrustningens kvalitet och dess skyddseffekt. De oroade sig även då de inte visste om de bar skyddsutrustningen korrekt och de saknade utbildning i användandet. Hinkin et al. (2008) visar att bristande kunskaper kan påverka sjukvårdspersonalens följsamhet till att använda skyddsutrustning. Peters et al. (2020) belyser vikten av utbildning för att öka kunskaperna i användandet av skyddsutrustning och att detta är avgörande för sjukvårdspersonalen och patienternas säkerhet. Enligt Arbetsmiljöverket (AFS 2001:3, s. 9) har arbetsgivaren ett ansvar att instruera och demonstrera hur personalen ska använda utrustningen för att uppnå avsedd skyddseffekt. Detta anser författarna pekar mot vikten av att arbetsgivaren tillhandahåller utrustning av god kvalitet, samt att sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma
sjukdomar under isolering får rätt utbildning i att använda skyddsutrustningen både för att främja följsamhet och för att de ska känna sig trygga.
I resultatet av denna studie framkom det att sjuksköterskor använde sig av olika strategier för självförsvar för att skydda sig själva och andra mot smittan, exempelvis lyftes vikten av god handhygien och vaccination fram. De olika strategierna för självförsvar som framkom i denna studies resultat kan kopplas till Antonovskys (2005) teori om känsla av sammanhang (KASAM). Teorin utgår från tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet handlar om förståelse för situationen och att personen är medveten om vilka krav hen ställs inför, hanterbarhet innefattar de resurser personen har för att hantera situationen och meningsfullhet innebär att personen kan finna mening och betydelse av situationen. Dessa komponenter påverkas av varandra och tillsammans utgör de en persons känsla av sammanhang. När en svår och utmanande situation uppstår menar Antonovsky (2005) att personer med hög känsla av sammanhang har bättre förmåga att hantera situationen. I denna litteraturstudie visade sjuksköterskor sin begriplighet genom deras förståelse för grunderna i självförsvar, deras hanterbarhet påvisades genom att de tillämpade både internt och externt självförsvar för att skydda sig själv och andra från att bli smittade. Det interna och externa självförsvaret som sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma sjukdomar använde kan ses som strategier för att främja känsla av sammanhang och för att hantera situationen.
I kategorin Att känna sig maktlös och utmattad av den höga arbetsbelastningen framkom det att användandet av skyddsutrustningen begränsade sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet och
medförde att de inte gick in lika ofta till patienterna. Detta kan relateras till Heckel et al. (2019) där patienter som vårdades under isolering beskrev att de kände ensamhet då deras sociala relationer minskade och sjuksköterskor kom enbart in när det fanns flera saker som de skulle göra. Att spendera tid med patienterna är en viktig i del i omvårdnaden och enligt Arman et al. (2004) kan ett vårdlidande uppstå när patienter upplever att de inte får tillräckligt med tid. I denna studies resultat framkom det även att skyddsutrustningen bidrog till
kommunikationssvårigheter. Brister i kommunikationen och att patienten inte förstår vad som händer kan enligt Arman et al. (2004) resultera i ett lidande. Enligt Svensk
sjuksköterskeförening (2016) är lidande individuellt och kopplat till hur personen upplever situationen. Bristande kommunikation äventyrar även säkerheten i patientvården.
Institutionen för hälsovetenskap
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) finns för att värna om patientsäkerheten, skydda patienten och för att tydliggöra att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att vidta åtgärder för att förhindra uppkomsten av vårdskador. I denna litteraturstudie framkom det att hög
arbetsbelastning medförde tidsbrist och att sjuksköterskor enbart kunde utföra rutinvård, vilket gjorde att det upplevdes svårt att ge vård på samma nivå till alla patienter. Den höga
arbetsbelastningens konsekvenser kan ses som stridande mot HSL (2017:30) som betonar att all vård ska ges på lika villkor till alla. Gould et al. (2007) visar att då sjuksköterskor upplever tung arbetsbelastning kan deras yrkesmässiga utveckling förhindras och deras personliga behov kan bli förbisedda. Detta kan kopplas till resultatet från denna litteraturstudie där sjuksköterskor på grund av hög arbetsbelastning och brist på skyddsutrustning inte kunde tillgodose sina egna behov som att äta, dricka eller gå på toaletten under de långa arbetspassen. Hur sjuksköterskorna hanterade situationen kan även knytas till Antonovskys (2005) teori om KASAM.
Sjuksköterskor i denna litteraturstudie saknade tillräckligt med resurser för att hantera situationen, men ansåg arbetet som meningsfullt, vilket medförde att de åsidosatte sina personliga behov för att kunna hantera den rådande situationen.
I denna studies resultat framkom det att sjuksköterskor på grund av ökad arbetsbelastning och långa arbetspass blev trötta och utmattade, vissa fick även sömnsvårigheter. Khamisa et al. (2015) menar att obalans mellan att ge vård av god kvalitet och klara av att hantera stressiga arbetsmiljöer kan leda till utbrändhet. Caruso (2013) visar att långa arbetsskift och övertid kan ha en negativ inverkan på hälsan och medföra att personal känner en ökad trötthet, depression, högt blodtryck och minskad upplevd hälsa. Tröttheten kan resultera i minskad arbetsprestation och ökar risken för fel rörande patientvården. Även Lockley et al. (2007) beskriver att
sjuksköterskor som arbetar långa skift har ökad risk för att göra medicinska fel vilket påverkar patientsäkerheten. För att säkerställa patientsäkerheten behöver sjuksköterskor tid för
återhämtning, något som uppmärksammas av Blasche et al. (2017) som beskriver att desto längre arbetspass personen har, desto mer återhämtningstid behövs. Relaterat till denna litteraturstudies resultat anser författarna att sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma sjukdomar under isolering behöver tid för återhämtning efter och under
arbetspasset, vilket är väsentligt för att hälsan ska främjas och för att de ska kunna ge en säker vård. Om sjuksköterskor som arbetar inom isoleringsvård inte får tillräckligt med tid till återhämtning kan detta bidra till en ökad fysisk och psykisk belastning som i längden kan leda till ohälsa.
I kategorin Att inte ha kunskap och erfarenheter i en okänd miljö med nya moment framkom det att sjuksköterskor hade brist på erfarenhet och kunskap av att vårda kritiskt sjuka patienter med smittsamma sjukdomar under isolering. Sjuksköterskor som behöver inta en ny roll och anpassa sig till en ny miljö kan enligt Jewell (2013) uppleva känslor av otillräcklighet och självtvivel. Gohery och Meaney (2013) beskriver att teknologin i den kritiska vården är mycket krävande och att okunskap kan göra att sjuksköterskor prioriterar hantering av den tekniska utrustningen framför patientvården. Relaterat till denna studies resultat finns risken att sjuksköterskor som vårdar kritiskt sjuka patienter under isolering där den tekniska utrustningen är okänd, fokuserar mer på hantering av utrustningen, snarare än patienten. Vidare lyfter Gohery och Meaney (2013) fram vikten av stöd och utbildning för sjuksköterskors personliga utveckling av kompetens och kunskaper. Achora och Kamanyire (2016) beskriver sjuksköterskans viktiga roll vid katastrofer och att kompetens i katastrofhantering är något de måste ha för att hantera svåra situationer. Att vårda patienter under exempelvis en pågående pandemi kan ses som en katastrofsituation och relaterat till denna studies resultat kan detta förstås som att sjuksköterskor saknade kompetens, samtidigt som de snabbt behövde behärska nya arbetsuppgifter vilket resulterade i att de kände sig osäkra på patientvården. Detta kan försvåra sjuksköterskors hantering i den utmanande och svåra situation som den okända miljön med nya moment innebar. I Andersson et al. (2016) framkommer det att vårdpersonalen kände sig otrygga när de inte hade tillräckliga kunskaper och otydliga riktlinjer att arbeta efter. Relaterat till Antonovskys (2005) omvårdnadsteori
KASAM, så innebär ökad begriplighet att människan har förmåga att hantera de utmaningar som situationen medför. Därför anser författarna av denna studie att då sjuksköterskor som vårdade patienter under isolering inte har tillräcklig kunskap och erfarenhet så kan deras begriplighet ses som låg. De var i behov av utbildning för att få ökad kunskap och således öka sin begriplighet för att kunna hantera situationen, en viktig del för att känna känsla av sammanhang.
I kategorin Att se sig som betydelsefull och central i vården beskrev sjuksköterskor att de kände sig som en central punkt i det patientnära arbetet och de kände oro över patienternas tillstånd. Patienter som isoleras är särskilt sårbara och enligt Beth och Leslie (2012) behöver
sjuksköterskor vara medvetna om patienternas upplevelser för att kunna planera och
tillhandahålla individuell omvårdnad. Detta kan enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) möjliggöras genom att tillämpa ett personcentrerat arbetssätt och utgå från patienternas berättelser och i partnerskap med patient och anhöriga utforma vården. Genom att
Institutionen för hälsovetenskap
sjuksköterskor i isoleringvård använder ett personcentrerat arbetssätt kan det ses som avgörande för att planera och tillhandahålla individuell omvårdnad för varje enskild patient. I denna
litteraturstudie framkom det att besök från anhöriga var begränsade, vilket kan försvåra möjligheten att skapa ett partnerskap med dem. Att anhörigas besök var begränsade kan även förstås som att sjuksköterskor blev särskilt påverkade av att bevittna patienternas lidande och rädsla i ensamhet. Sjuksköterskor upplever dagligen dödsfall i sitt yrke, men när döden kommer plötsligt menar Khalaf et al. (2018) att sorgen hos sjuksköterskor kan förvärras. Detta kan liknas vid hur sjuksköterskor i denna litteraturstudie upplevde sorg och kände sig maktlösa när antalet dödsfall ökade. Gerow et al. (2010) beskriver att erfarenhet av dödsfall tidigt i yrket och stöd från kollegor ger sjuksköterskor en bra grund för att hantera framtida dödsfall. Även om sjuksköterskor i denna litteraturstudie hade erfarenhet av tidigare dödsfall, verkade de inte förberedda på att ta hand om så många kritiskt sjuka patienter med dödlig utgång. I en studie av Keene et al. (2010) lyfts debriefing fram som en stödjande strategi där vårdpersonalen får möjlighet att uttrycka sin sorg och lära sig att hantera den. För att hjälpa sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma sjukdomar under isolering kan debriefing vara värdefullt för att hjälpa dem att bearbeta och hantera sina känslor.
I denna litteraturstudies resultat framkom det att sjuksköterskor kände ett ofrånkomligt
yrkesansvar och en stark förpliktelse att ge vård av god kvalitet och behandla patienter. Trots att det var utmanande att ta hand om patienter med smittsamma sjukdomar under isolering upplevde sjuksköterskor sitt yrke som meningsfullt och tvekade inte över sitt deltagande. De erfarenheter sjuksköterskor fick upplevdes stärkande och över tid blev de allt mer stolta över sitt yrke. Detta kan tolkas utifrån Antonovskys (2005) komponent meningsfullhet. Vilket kan förstås som att sjuksköterskor i denna litteraturstudie, trots allt, upplevde en stark meningsfullhet.
I kategorin Att få stöd och ha en stark sammanhållning är av stor vikt beskrev sjuksköterskor att de kände sig oroliga och stressade när de saknade stöd från kollegor, vilket gjorde det svårt för dem att hantera situationen ensam med patienten i isoleringsrummet. Detta kan kopplas till Antonovskys (2005) teori KASAM och begreppet hanterbarhet. Generella motståndsresurser kan enligt Antonovsky (2005) vara materiella, psykologiska eller biologiska omständigheter som ger individen styrka att hantera situationen, exempelvis kunskap och stöd från sociala relationer. Dessa motståndsresurser leder till starkare KASAM och en individ med starkt KASAM har en
förmåga att lättare hantera krissituationer. Då sjuksköterskor i denna studie beskrev att det saknade stöd i svåra situationer kan det förstås som att de hade lägre motståndsresurser och därigenom även lägre KASAM.
I denna litteraturstudie framkom det att sjuksköterskor upplevde det stressigt att arbeta med olika professioner från andra avdelningar och de var tvungna att tillsammans hitta sätt för att säkerställa vårdkvaliteten. Stressiga arbetsförhållanden kan påverka samarbeten negativt
(Grover, 2017). Teamarbete är avgörande för att tillhandahålla säker vård av god kvalitet. Ett bra samarbete kan även öka medvetenheten om varandras arbetsbelastning, där personer kan stödja varandra när behov av hjälp finns (Kalisch & Lee, 2010). Att arbeta mot samma mål och att ha god kommunikation är av stor vikt för att kunna förbättra samarbetet (Grover, 2017). Detta kan liknas med denna litteraturstudie där sjuksköterskor beskrev att vårdkvaliteten och samarbetet förbättrades när de hade gemensamma mål vilket även resulterade i att teamets sammanhållning blev starkare. Därför är det av stor vikt att klargöra de gemensamma målen och att främja teamets samarbete. Detta i sin tur kan göra att sjuksköterskor som vårdar patienter med smittsamma sjukdomar under isolering känner stöd i den utmanande situationen.
Metodkritik
För att svara på denna studies syfte genomfördes en kvalitativ litteraturstudie. En kvalitativ studies trovärdighet kan diskuteras utifrån fyra begrepp: pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet och bekräftelsebarhet (Bengtsson, 2016; Holloway & Galvin, 2017, s. 309). Utifrån dessa begrepp kommer denna litteraturstudies styrkor och svagheter belysas och diskuteras.
För att resultatet ska vara pålitligt ska läsaren kunna följa metod och analysprocessen samt kunna genomföra studien på nytt och få likvärdigt resultat (Holloway & Galvin, 2017, s. 304– 305). Författarna har i denna litteraturstudie detaljerat beskrivit tillvägagångssättet för metod samt analys. Läsaren kan i metoden följa litteratursökningen genom en tabell där det framgår vilka databaser, sökord och begränsningar som använts samt hur kvalitetsgranskningen gått tillväga. Författarna valde att inkludera studier som uppfyllde medel eller hög kvalitet och kvalitetsgranskningen skedde både individuellt och tillsammans, vilket enligt Willman et al.
Institutionen för hälsovetenskap
(2016, s. 91) stärker studiens trovärdighet. Analysprocessen är tydligt beskriven och författarna har följt Bengtssons (2016) analysmetod.
Trovärdigheten i studien inleds redan när planeringen börjar, forskarna behöver ta hänsyn till sina egna erfarenheter och upplevelser av det fenomen som ska studeras (Bengtsson, 2016). Enligt Holloway och Galvin (2017, s. 309) innebär också trovärdigheten att den information som författarna fått av deltagarna faktiskt blir beskrivet i texten. Trovärdigheten har författarna förstärkt i resultatet genom att använda citat från originaltexten, detta för att styrka att
brödtexten i kategorierna är grundad på det uttagna textenheterna från valda artiklar. Något som även kan stärka trovärdigheten i denna studie är att författarna mottagit konstruktiv kritik och materialet har diskuterats med utomstående personer såsom lärare och andra studiekamrater genom handledning och opponentskap.
Bekräftelsebarhet innebär att forskningen är objektiv, vilket enligt Holloway och Galvin (2017, s. 309–310) innebär att resultat och slutsatser svarar mot syftet och är baserad på deltagarnas erfarenhet och inte resulterar i forskarens förförståelse eller erfarenhet. I denna litteraturstudie har författarna arbetat neutralt och manifest under hela analysprocessen vilket har minskat risken för egna tolkningar av texten. Författarnas förförståelse bestod av erfarenheter av att tidigare ha vårdat smittsamma patienter dock inte under isoleringsvård, samt inhämtat förförståelse genom att ta del av information från media om ämnet. Under hela analysprocessen har författarnas förförståelse och erfarenhet inom området funnits med men uteslutits från analysarbetet. En styrka i denna litteraturstudie är att två författare samt en handledare varit insatta i arbetet, vilket motverkar att egna erfarenheter och förförståelse vävts in i studien. Bekräftelsebarheten kan dock ha försvagats eftersom originaltexten i samtliga studier varit på engelska och har översatts till svenska samt kondenseras vilket kan ha medfört att en omedveten tolkning skett.
Textenheterna som tagits ut har dock numrerats för att vid osäkerhet lättare kunna gå tillbaka till originaltexten och därigenom säkerställa att förståelsen av textenheten stämmer med
originalartikeln, vilket enligt Bengtsson (2016) styrker bekräftelsebarheten.
Överförbarhet innebär enligt Holloway och Galvin (2017, s. 309) att resultatet kan överföras till liknande kontext och att resultatet kan vara relevant i ett annat sammanhang. För att bedöma
resultatets överförbarhet krävs ett tydligt beskrivet resultat samt att pålitligheten, trovärdigheten och bekräftelsebarheten är uppnådda (Mårtensson & Fridlund, 2017, s. 433). En svaghet med denna litteraturstudie är att alla artiklar utom en är publicerade i Asien och då hälso- och sjukvården kan skilja sig åt i olika världsdelar, kan detta medföra svårigheter att generalisera resultatet globalt. Detta kan även påverka studiens överförbarhet och därför anser författarna att resultatet lämpligast kan överföras till liknande kontext.
Slutsatser
Denna litteraturstudies resultat visade att sjuksköterskors erfarenhet och kunskap av att vårda patienter med smittsamma sjukdomar under isoleringsvård var bristfällig. Deras bristande kunskaper i hantering av skyddsutrustning ökade oron för att smittas och de upplevde att de inte vara tillräckligt skyddade. De annorlunda arbetsförhållanden som krävde en anpassningsprocess fick sjuksköterskor att känna sig trötta och utmattade. Denna studie visar att sjuksköterskor som arbetar med isoleringsvård har ett starkt behov av utbildning och stöd för att känna sig trygga med den vård de tillhandahåller, för att kunna säkerställa patientsäkerheten och erbjuda en god och personcentrerad vård till patienterna. Utbildning och stöd kan även öka sjuksköterskors hanterbarhet och bidra till en starkare känsla av sammanhang. Att bevittna ett omfattande antal dödsfall beskrevs som svårt och här kan debriefing vara viktigt. Sjuksköterskor behöver även tid för återhämtning under arbetspasset, vilket förslagsvis kan göras genom att samarbeta i team och avlasta varandra.
Baserat på denna studie anser författarna att ytterligare forskning inom området kan genomföras med fokus på hur långa arbetspass utan tid för återhämtning kan påverka sjuksköterskors hälsa. Ytterligare forskning bör även genomföras för att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av isoleringsvård i olika världsdelar. Genom att sammanställa sjuksköterskors upplevelser av isoleringsvård, både negativa och positiva, kan det bidra till ett kunskapsunderlag för förbättringsarbete inom området. För att vården ska bli personcentrerad, patientsäker och vara av god kvalitet är det av stor vikt att sjuksköterskors upplevelser av att vårda smittsamma patienter under isolering tydliggörs.
Institutionen för hälsovetenskap
Referenser
*= Artiklar som ingår i analysen
Achora, S., Kamanyire, K. J. (2016). Disaster preparedness: need for inclusion in undergraduate nursing education. Sultan Qaboos university medical journal, 16(1), 15–19.
DOI:10.18295/squmj.2016.16.01.004
Ambrosch, A., Wahrburg, K., & Klawonn, F. (2019). Bacterial load and pathogenic species on healthcare personnel attire: implications of alcohol hand-rub use, profession, and time of duty.
Journal of Hospital Infection, 101(4), 414–421. https://doi.org/10.1016/j.jhin.2018.10.017
Andersson, E. K., Willman, A., Sjöström-Strand, A., & Borglin, G. (2015). Registered nurses’ descriptions of caring: a phenomenographic interview study. BMC Nursing,
14(1). https://doi.org/10.1186/s12912-015-0067-9
Andersson, H., Glessiman Andreassen, S., Lindholm, C., & Fossum, B. (2016). Experiences of nursing staff caring for patients with methicillin-resistant staphylococcus aureus. International
Nursing Review, 63(2), 233–241. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/inr.12245
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. (uppl. 2). Stockholm: Natur & Kultur.
Arbetsmiljöverket (AFS 2001:3). Användning av personlig skyddsutrustning. Hämtad 20- 10- 13 från https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/anvandning-av-personlig-skyddsutrustning-foreskrifter-afs2001-3.pdf
Arman, M., Rehnsfeldt, A., Lindholm, L., Hamrin, E., & Eriksson, K. (2004). Suffering related to health care: A study of breast cancer patients' experiences. International Journal of Nursing
