• No results found

Representativ valdemokrati?: Gör den valdemokratiska idealtypen rättvisa åt den representativa demokratin?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Representativ valdemokrati?: Gör den valdemokratiska idealtypen rättvisa åt den representativa demokratin?"

Copied!
89
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Representativ

valdemokrati?

Gör den valdemokratiska idealtypen rättvisa åt

den representativa demokratin?

Magisteruppsats 10 p i statskunskap

vid Örebro universitet

Samhällsvetenskapliga institutionen Vårterminen 2006

Författare: Ingemar Andersson Handledare: Erik Amnå

(2)

ABSTRACT         ...    3   1. Inledning         ...    5   2. Syfte, avgränsning, metod          ...    8   3. Modern valdemokrati         ...    11    4. Joseph Schumpeters valdemokrati          ...    16    4.1. Presentation av Schumpeter         ...    16    4.2. Schumpeters demokratiteori          ...    18    5. Hanna Pitkin och representationsbegreppet         ...    24    5.1. The Concept of Representation 1967         ...    24    5.1.1. Representationsbegreppets tidiga historia         ...    24    5.1.2. Representation som auktorisation: Exemplet Hobbes          ...    25    5.1.3. Representation som ansvar         ...    26    5.1.4. Deskriptiv representation          ...    27    5.1.5. Symbolisk representation         ...    28    5.1.6. Representation som agerande         ...    29    5.1.7. Hanna Pitkins definition av representation         ...    29    5.2. Peter Esaiassons tolkning av Pitkin         ...    31    5.3. Dag Anckars vidareutveckling av Pitkin         ...    33    6. Bernard Manins aristokratiska demokrati          ...    34    7. Folkviljans förverkligande          ...    43    8. Valet – nomineringsprocess eller partival?          ...    48    9. Behovet av regelbundna och återkommande val          ...    50    10. Mandatgivande och ansvarsutkrävande          ...    53    11. Social representativitet och åsiktsrepresentativitet         ...    67    12. Folkets roll i opinionsbildningen          ...    75    13. Sammanfattning och slutsatser         ...    79    14. Egna kommentarer          ...    81    Litteratur­ och källförteckning          ...    i   Elektronisk post         ...    i   Internetartiklar          ...    i   Särtryck ur tidskrifter          ...    i   Tidningsartiklar         ...    i   Otryckt akademisk uppsats         ...    i   Litteratur          ...    ii  

(3)

ABSTRACT

“Electoral democracy” vs. Representative democracy:

An analysis of how scholars define concepts of democracy

Master Thesis in Political Science Örebro University

Department of Social and Political Sciences June 2006

Author: Ingemar Andersson

Supervisor: Erik Amnå

In modern, Swedish political science there are different ways of looking at ‘democracy’. A  very common distinction is that between three groups of democratic theories: electoral  democracy, participation democracy and deliberative democracy. The nowadays frequently used concept of electoral democracy is often used as  synonymous with the older concept of representative or indirect democracy – frequently  regarded as a contrast to the direct democracy of ancient Athens. However, there are also  important differences. As for elections, people have no other significant role than voting for  different political parties. It is a common view among defenders of electoral democracy that  ‘ordinary people’ ought not to try to influence politicians between the elections. There are mainly two different ways of looking at representative democracy; one stresses  the future and focuses on mandates; the other focuses on retrospective accountability.  The modern concept of electoral democracy has many similarities with Joseph  Schumpeter’s elite perspective. The main difference is that modern electoral democrats accept  the concept of a ‘popular will’ – a concept that Schumpeter regarded as metaphysical. The many meanings of the concept of ‘representation’ are analysed with reference to  political scientist Hanna Pitkin, who defines its core character as ‘acting in the interest of the  represented, in a manner responsive to them’.  Others, like Bernard Manin, regard  representative democracy as substantially different from direct democracy. The main  difference is the election in contrast to the lot. For Manin, the election is indeed equal and  democratic because every person has one and only one vote but at the same time unequal and  aristocratic – sometimes even oligarchic – because we usually choose a person who is ‘better’  than the average.  In the electoral democracy model as well as in Schumpeter’s view, ordinary people need  not participate much in the political parties or in the nomination process. The ballot is coming  to the voter from the outside – like a stock on the market. For Manin, on the other hand, the  nomination process is the central point.

(4)

One conclusion of this analysis is that the so­called electoral model may be regarded as an  ideal type, in a Weberian sense. However, there is a risk that the model is interpreted as an  ideal in a normative sense, since the concept of electoral democracy not only is narrower and  ‘thinner’ than the concept of representative democracy. It is also narrower than the democratic  views of Pitkin and Manin. More specifically, using ‘electoral democracy’ synonymously with  ‘representative democracy’ may exclude these authors’ understanding of the dynamic  mechanisms of the latter’s nomination processes. Keywords: Democratic theory, Representation, Elections, Lot, Electoral democracy, Representative  democracy, Responsiveness, Responsibility, Accountability, Elites, Joseph Schumpeter, Hanna Pitkin,  Bernard Manin.

(5)

1. Inledning

Inom statsvetenskapen har man traditionellt skilt mellan två olika former av demokrati.  Den första kallas direkt demokrati och innebär att hela folket samlas till gemensamma över­ läggningar. Den andra formen kallas indirekt eller representativ demokrati och innebär att  folket utser särskilda representanter eller ombud att föra dess talan samt fatta beslut i dess  ställe. Samtliga existerande demokratier i världen är idag av den representativa typen – även om  det förekommer vissa direktdemokratiska inslag som t.ex. folkomröstningar.1 Den klassiska  indelningen är därför inte praktiskt relevant. Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl har  dessutom med matematiska exempel visat hur orimligt mycket tid det skulle krävas om alla  skulle yttra sig i en modern direktdemokrati.2 På 1700­ och 1800­talet utvecklades tanken på representativ demokrati av politiska filo­ sofer. John Stuart Mills bok Considerations on Representative Government från 1861 kom att  få särskilt stor betydelse för idéutvecklingen.3 På 1940­talet angreps denna normativa eller  klassiska typ av demokratiteori av nationalekonomen Joseph Schumpeter. Denne menade att  politiska eliter styrde i samtliga samhällssystem. Det som skilde en demokrati från en diktatur  var enligt hans uppfattning att folket där kunde välja mellan flera, konkurrerande eliter.4 Schumpeters tankar kom att få stor betydelse för efterkrigstidens statskunskap.5 Vid denna  tid präglades statsvetenskapen till stor del av ett beteendevetenskapligt tänkande och norma­ tiva teorier ansågs nu ovetenskapliga.6 I början av 1970­talet kom en motreaktion. Vikten av medborgerligt deltagande i politiken  framhölls av bl.a. den engelska statsvetaren Carole Pateman i boken Participation and Demo­ cratic Theory (1970). Samma år publicerades Leif Lewins bok Folket och eliterna: En studie i 

1 Gilljam, Mikael och Hermansson, Jörgen, Demokratins ideal möter verkligheten, i Gilljam, Mikael och  Hermansson, Jörgen (red.), Demokratins mekanismer, 2003, s 16, s 19. 2 Dahl, Robert A., Democracy and Its Critics, 1989, s 226ff. [Svensk översättning Demokratin och dess antago­ nister, 2002 (1989/1999), s 350ff.] Dahl, Robert A., After the Revolution? 1971 (1970), s 67ff, s 143ff.  Se även Gilljam, Mikael, Deltagardemokrati med förhinder, i Gilljam och Hermansson (red.), s 208. 3 Mill, John Stuart, Considerations on Representative Government: Second Edition, 1861 (faksimilutgåva) 4 Lewin, Leif, Folket och eliterna, 1970, s 17f, s 91, s 115. Lewin, Leif, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, i  Gilljam och Hermansson (red.), s 345. 5 Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345. Adman, Per, Deltagardemokrati genom arbetsplats­ demokrati: Om en teoris uppgång och fall … och återkomst? i Gilljam och Hermansson (red.), s 142. 6 Lundquist, Lennart, Det vetenskapliga studiet av politik, 1993, s 86.

(6)

modern demokratisk teori. Nu var det i stället Schumpeters och hans efterföljares tur att  utsättas för kritik. Det hävdades bl.a. att deras modell i praktiken urholkade demokratin.7 

På 1980­talet uppstod dessutom tankar om en demokratiform med betoning på samtal,  överläggningar och aktivt lyssnande på motståndarens argument. Man brukar tala om samtals­ 

eller deliberativ demokrati. Den tyske filosofen och sociologen Jürgen Habermas har här varit  ett framträdande namn.8 Både deltagar­ och samtalsdemokrater har också velat återvända till 

demokratiteoretiska klassiker som J.S. Mill och Jean­Jacques Rousseau.9

År 2003 gav Liber förlag ut antologin Demokratins mekanismer med bidrag från stats­ vetare från universiteten i Uppsala och Göteborg. Dessutom medverkar ett par psykologer från  Stockholms universitet. Redaktör för volymen är statsvetarna Mikael Gilljam och Jörgen  Hermansson. 

I denna bok redogörs för tre olika sätt att se på demokrati: valdemokrati, deltagar­ demokrati och samtalsdemokrati. Utgångspunkten för denna uppsats är de kapitel som  behandlar valdemokratin. Särskild vikt läggs vid de bidrag som skrivits av Peter Esaiasson  samt bokens båda redaktörer Mikael Gilljam och Jörgen Hermansson. Hänsyn tas också till  andra böcker och artiklar av dessa författare. Dessutom görs en del jämförelser med annan  statsvetenskaplig litteratur – t.ex. Demokratirådets rapport 2002 med undertiteln Demokrati  utan ansvar.10 Begreppet valdemokrati betraktas ofta som en synonym till representativ demokrati eller  indirekt demokrati. Det kan också ses som en idealtyp som renodlar den representativa demo­ kratins mest karakteristiska drag. Man kan dock fråga sig om det nya begreppet valdemokrati  verkligen täcker in alla aspekter av ett representativt system. Finns det möjligen beståndsdelar  i det politiska systemet som valdemokratin inte tar hänsyn till eller t.o.m. utdefinierar som  oönskade inslag? Det gäller t.ex. medborgarnas medverkan i internt partiarbete eller innehav  7 Pateman, Carole, Participation and Democratic Theory, 1978 (1970), s 3ff. Lewin, Folket och eliterna –  trettiotre år efteråt, s 345. 8 Premfors, Rune och Roth, Klas, En demokratisyn och ett forskningsfält, i Premfors, Rune och Roth Klas (red.),  Deliberativ demokrati, 2004, s 12ff. Gilljam och Hermansson, s 22.  Se även Karlsson, Christer, Den deliberativa drömmen och politisk praktik – samtalsdemokrati eller elit­ diskussion? i Gilljam och Hermansson (red), s 214. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345. 9 Se t.ex. Pateman, ss 322­44. Se även Premfors och Roth, En demokratisyn och ett forskningsfält, s 10 samt  Reinikainen, Jouni och Reitberger, Magnus, Kritiken av deliberativ demokrati, i Premfors och Roth (red.), s 277.  Se vidare Gilljam och Hermansson, s 19, s 22. Jarl, Maria, Deltagardemokraterna och den representativa  demokratin, i Gilljam och Hermansson (red.), s 126f. Jodal, Ola, Fem frågetecken för den deliberativa  demokratin, i a.a., s 268f. Adman, Deltagardemokrati genom arbetsplatsdemokrati, s 142. Lewin, Folket och  eliterna – trettiotre år efteråt, s 345, s 352, s 354. 10 Petersson, Olof; Holmberg, Sören; Lewin, Leif och Narud, Hanne Marthe, Demokratirådets rapport 2002:  Demokrati utan ansvar, 2002.

(7)

av politiska uppdrag. Frågan är också om det moderna begreppet valdemokrati på något sätt  skiljer sig från Schumpeters ursprungliga definition av valdemokrati. I kapitel 4 redogörs för  Schumpeters synsätt. Peter Esaiassons tolkning av valdemokratin är starkt påverkad av den brittiska statsvetaren  Hanna Pitkins syn på representation.11 I kapitel 5 presenteras hennes genomgång av  representationsbegreppets historia och olika betydelser i boken The Concept of Represen­ tation från 1967. Lyhördhet eller responsivitet är också ett centralt inslag i hennes demokrati­ syn. I kapitel 6 redogörs för den franske statsvetaren Bernard Manins tes att valda represen­ tanter nästan alltid är mer framstående än sina väljare – åtminstone beträffande sin politiska  kompetens. Alternativet till en representativ demokrati är enligt Manin inte direktdemokrati  utan ett system där de politiska uppdragen lottas ut bland medborgarna. I kapitlen 7­12 studeras sedan olika perspektiv på valdemokrati och representativ demo­ krati. Bidragen i antologin Demokratins mekanismer jämförs här med Schumpeter, Pitkin och  Manin men också med andra teoretiker och empiriska forskare. Ett antal frågeställningar penetreras i dessa kapitel. Hur ser de olika författarna på ett  sådant begrepp som folkviljans förverkligande? Anser de att det är nomineringsprocessen eller  valhandlingen som är det centrala i en valdemokrati? Hur viktigt anser de det är att valen  upprepas med regelbundna intervall? Ser de valhandlingen som att medborgarna ger politi­ kerna ett mandat för framtiden eller som ett ansvarsutkrävande för en tidigare förd politik?  Anser de att medborgare och politiker bör likna varandra eller ser de detta som något  olämpligt? Slutligen diskuteras hur de ser på folkets deltagande i den politiska opinions­ bildningen.  11 Esaiasson, Peter, Vad menas med folkviljans förverkligande? i Gilljam och Hermansson (red.), ss 41­53.

(8)

2. Syfte, avgränsning, metod

Syftet med denna uppsats är att beskriva innebörden av det moderna statsvetenskapliga  begreppet valdemokrati samt jämföra detta med det mer traditionella begreppet representativ  demokrati.  Studien koncentreras huvudsakligen till följande böcker: 1) Mikael Gilljam och Jörgen Hermansson (red.): Demokratins mekanismer (2003) 2) Joseph Schumpeter: Capitalism, Socialism, and Democracy (1942, reviderad upplaga 1950) 3) Hanna Fenichel Pitkin: The Concept of Representation (1967) 4) Bernard Manin: The Principles of Representative Government (reviderad engelsk version 1997 av Principe de gouvernement représentatif från 1995)12 Dessutom har en del övrig litteratur studerats och bland dessa bör särskilt följande verk  framhållas: 1) Joseph Schumpeter: Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i  urval och inledning av Richard Swedberg (antologi med texter av Schumpeter 1994)13 2) Hanna Fenichel Pitkin (red.): Representation (1969) 3) Adam Przeworski, Susan C. Stokes och Bernard Manin (red.): Democracy, Accountability,  and Representation (1999) 4) J. Roland Pennock och John W. Chapman (red): Representation: Yearbook of the American  Society for Political and Legal Philosophy (1968 – med bidrag av bl.a. Hanna Pitkin) 5) John Medearis: Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy (2001) 6) Sören Holmberg och Peter Esaiasson: De folkvalda: En bok om riksdagsledamöterna och  den representativa demokratin i Sverige (1988) 7) Peter Esaiasson och Sören Holmberg: Representation From Above: Members of Parliament  and Representative Democracy in Sweden (1996) 8) Peter Esaiasson och Knut Heidar (red.): Beyond Westminster and Congress: The Nordic  Experience (2000) 9) Lewin, Leif, ”Bråka inte!”: Om vår tids demokratisyn, Andra reviderade upplagan (2002) 10) Lars Strömberg och Jörgen Westerståhl (red.): De nya kommunerna: En sammanfattning av  den kommunaldemokratiska forskningsgruppens undersökningar (1983) 11) Jörgen Westerståhl och Folke Johansson: Medborgarna och kommunen: Studier av med­ borgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse (1981) 12) David Held: Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi,  Andra reviderade och utvidgade upplagan 2002 (1987) [Svensk översättning av Models of Democracy (Second Edition)] 13) Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie) (2003) 12 Manin står själv för bearbetning och översättning till engelska. E­post från Bernard Manin den 16 februari  2006. E­postadress: bernard.manin@nyu.edu eller bm20@nyu.edu. Den svenska upplagan Den representativa 

demokratins principer från 2002 följer den engelska versionen..

13 Yuichi Shionoyas och Mark Perlmans antologi Schumpeter in the History of Ideas från 1997 (1994) behandlar  främst Schumpeters ekonomiska teorier och organisationsteoretiska synsätt. 

(9)

14) Olof Petersson, Sören Holmberg, Leif Lewin och Hanne Marthe Narud: Demokratirådets  rapport 2002: Demokrati utan ansvar (2002) Som metod används en kvalitativ, hermeneutisk och komparativ idéanalys kompletterad  med inslag av begreppshistoria.14 En kvalitativ textanalys innebär att helheten betraktas som  mer än summan av sina delar samt att vissa passager i en text anses mer väsentliga än andra.15  Ett viktigt inslag i en komparativ studie är att ”jämföra olika idébärare för att hitta nya infalls­ vinklar – för att avvinna texten ny mening”.16 Som metodbok har huvudsakligen antologin  Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys (med  Göran Bergström och Kristina Boréus som redaktörer) använts.  I avsnitten om Hanna Pitkins och Bernard Manins syn på representation spelar också 

begreppshistoria en särskilt framträdande roll. Termen begrepp har av Jussi Kurunmäki  definierats som ”ord som alltid är mångtydiga” samt som ”knutpunkter där ord och idéer  träffas”.17 Enligt Bergström och Boréus har begreppshistoria sina rötter i idéhistorien: Man kan vilja studera hur termers innebörd har förändrats under såväl kortare  som längre tidsperioder och hur vissa begrepp är inflätade i bestämda tanke­ 14 Hermeneutik definieras som ”läran om läsning och tolkning”. Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson,  Henrik och Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och markand: Andra  upplagan 2004 (2002), s 245. Om komparativ metod, se Dahlgren, Stellan och Florén, Anders, Fråga det  förflutna: En introduktion till den moderna historieforskningen, 1996, ss 195­199. Om hermeneutik, se a.a., ss 192­194. Se vidare Kjørup, Søren, Människovetenskaperna: Problem och  traditioner i humanioras vetenskapsteori [Svensk översättning av Menneskevidenskabene: Problemer og  traditioner i humanioras videnskabsteori], 1999 (1996) samt Gadamer, Hans­Georg, Sanning och metod i urval  [Svensk översättning av Arne Melberg valda delar av Wahrheit und Methode], 1997 (1960/1990).  Om begreppshistoria se Kurunmäki, Jussi, Begreppshistoria, i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.),  Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, 2005, ss 181­217. Bergström,  Göran och Boréus, Kristina, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, i a.a., s 18f. Se även Bergström,  Göran och Boréus, Kristina, Idé­ och ideologianalys, i a.a. ss 149­179. Bergström och Boréus påpekar att  idéanalys är en del av svensk statsvetenskaplig tradition. A.a., s 154. De menar också att denna term är ”något  provinsiell” i jämförelse med det vidare begreppet ideologianalys. A.a., s 159. Inom marxismen används ordet  ”ideologi” om föreställningar med syfte att dölja makt­ och klassförtryck. A.a. s 150, s 153, s 157. Se även  Larrain, Jorge, The Concept of Ideology 1979. Av denna anledning undviks begreppet “ideologianalys” i denna  uppsats. Det rör sig huvudsakligen om en innehållslig idéanalys med utgångspunkt i den studerade texten. Om Evert  Vedungs distinktion mellan innehållslig och funktionell idéanalys. Se Vedung, Evert, Det rationella politiska  samtalet: Hur politiska budskap tolkas, ordnas och prövas, 1977, ss 15­30. Se även Bergström och Boréus,  Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, s 155f och Söderfeldt, Björn, Statsvetenskapliga metoder 1972,  ss 115­137. Begreppet innehållsanalys undviks eftersom det ofta står för kvantifiering och kodning. Se Boréus, Kristina,  och Bergström, Göran Innehållsanalys, i Bergström och Boréus (red.), ss 43­87. Något försök till kvantifiering  förekommer dock inte i denna uppsats. Se även Boréus, Kristina och Bergström, Göran, Lingvistisk textanalys, i  Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.), ss 263­303 och Boréus, Kristina och Bergström, Göran,  Argumentationsanalys, i a.a., ss 89­147. Se vidare kapitel 12 i Kvalitativ textanalys i Esaiasson et al., Metod­ praktikan, ss 233­252. 15 A.a., s 233. 16 A.a., s 250. 17 Kurunmäki, s 182.

(10)

system,   som   förskjuts   i   samband   med   att   begreppen   förändras.   Texters  innebördsaspekter blir det centrala i sådana analyser.18

Det begreppshistoriska synsättet har också utvecklats som kritik mot strukturalistiska  teorier. I stället har man framhållit dialektiken mellan mänskligt handlande och sociala struk­ turer. Begreppshistoria innehåller vidare ”ett starkt drag av perspektivism som utgår från  tanken att vi inte kan nå ett objektivt svar på våra frågor, eftersom dessa svar varierar med  perspektivet från vilket frågorna ställs”, menar Kurunmäki.19 ”[U]tgångspunkten för  begreppshistorisk forskning är en växelverkan mellan språkliga och sociala förändringar”,  säger han vidare.20  Enligt Kurunmäki kräver en rent begreppshistorisk studie analyser av stora mängder  källmaterial.21 Detta är givetvis inte möjligt inom ramen för en D­uppsats. Reinhart Koselleck  anser att begrepp förändras långsammare och mer stegvis än de rent politiska föränd­ ringarna.22 Begreppshistoriska studier kan enligt Kurunmäki vara både synkrona – dvs. 

samtidiga – och diakrona – dvs. inrikta sig på historiska utvecklingslinjer.23 I denna uppsats 

finns båda perspektiven. Analysen av begreppet valdemokrati är dock huvudsakligen synkront  medan begreppet representativ demokrati ses ur ett längre tidsperspektiv. 

Förutom komparativa studier är begreppshistoria enligt Kurunmäki också ett lämpligt  verktyg för att undersöka legitimeringsstrategier.24 När det gäller valdemokratin undersöks 

legitimeringsstrategier både framtidsinriktat – att ge någon förtroende – och tillbakablickande  – att utkräva ansvar (”accountability”) från politiker för en gången mandatperiod. När det  gäller den representativa demokratin är det i första hand representationsbegreppet som  undersöks. Om inte alla medborgare kan vara med och fatta samtliga beslut – hur legitimerar  man då att enbart vissa väljs ut?25 Vidare pekar Kurunmäki på sambandet mellan forskningsprocessens problem­

formuleringsfas och det hermeneutiska begreppet förförståelse,26 som främst utvecklats av den 

tyske filosofen Hans Georg Gadamer (1900­2002). Gadamer menar att den som läser och  tolkar en text har en förutfattad mening (en ”förförståelse” eller ”för­dom” i positiv mening)  18 Bergström och Boréus, Diskursanalys, s 326f. Författarna är här enligt egen utsago påverkade av Murray  Edelman. A.a. 19 Kurunmäki, s 183. 20 A.a., s 208. 21 A.a., s 215. 22 A.a., s 211. 23 A.a., s 211, s 216. 24 A.a., s 215f. 25 Gilljam och Hermansson, s 14f. 26 Kurunmäki, s 212.

(11)

redan innan ett studium av texten påbörjats. Under studiens gång revideras denna sedan i takt  med att forskaren får ytterligare kunskap.27 

Förförståelsen vid arbetet med denna uppsats är att begreppet valdemokrati är snävare än  begreppet representativ demokrati – även om de båda begreppen ofta används som syno­ nymer.

3. Modern valdemokrati

I antologin Demokratins mekanismer presenteras tre olika föreställningar om demokrati: 

valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. Den skarpaste gränsen går dock  mellan valdemokratin å den ena sidan och de båda övriga å den andra.28 Valdemokrati är enligt Gilljam och Hermansson ”en samlingsbeteckning för sådana  demokratiideal som framhåller betydelsen av regelbundet återkommande val mellan konkur­ rerande alternativ av representanter”.29  En närläsning av denna mening visar att författarna  talar om valdemokratiska demokratiideal i pluralis. En valdemokratisk idealtyp handlar  således inte om en enda modell utan om flera demokratimodeller med väsentliga egenskaper  som antingen är gemensamma eller snarlika varandra. Vidare hävdar Gilljam och Hermansson att ”[i] valdemokratin påverkar medborgarna  politikens utformning genom att rösta på partier och politiker”.30 Vid första anblicken är detta  påstående snarast en trivialitet. Det som skiljer ett representativt system från direktdemokratin  är ju att politikerna väljs. Men – som senare visas i presentationen av Manins perspektiv – kan  man också tänka sig att representanter utses med lottens hjälp. Detta utesluts automatiskt med  denna formulering. Påståendet att medborgarnas påverkan sker genom röstning på partier och politiker kan  också tolkas så att medborgarnas andra möjligheter till inflytande inskränks. Gilljam och  Hermansson skriver: Mellan valen är det de folkvalda representanterna som sköter beslutsfattandet.  /­­­/ Själva idén med denna idealtyp är emellertid att den utesluter påverkan  27 Bergström och Boréus, Samhällsvetenskaplig text­ och diskursanalys, s 24f. En ”för­dom” i Gadamers mening  behöver inte vara något negativt. Enligt Kjørup har Gadamer hämtat begreppet ”förförståelse” från teologen  Rudolf Bultmann. Se Kjørup, s 258. Enligt Gilje och Grimen liknar Gadamers begrepp ”förförståelse” Karl  Poppers begrepp ”förväntningshorisonter”. Gilje, Nils och Grimen, Harald, Samhällsvetenskapernas förut­ sättningar [Svensk översättning av Samfunnsvitenskapenes forutsetninger], 1992, s 183­188. Se även Gadamer,  s 115f, s 141f, s 146. Om Popper se även http://komvuxnet.gotland.se/filosofi/popper.htm  28 Kumlin, Staffan, Finns det någon ansvarig? i Gilljam och Hermansson (red.), s 83. 29 Gilljam och Hermansson, s 15. 30 A.st.

(12)

från medborgarna mellan valen, vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort när  det finns penningstarka och högljudda särintressen.31  Väljarna skall – om man tolkar citatet mycket strikt – alltså överhuvudtaget inte lägga sig i  politiken mellan valen. Gilljam och Hermansson är på andra ställen i artikeln tvetydiga i  frågan om de tre demokratityperna skall betraktas som normativa ideal eller som idealtyper i  weberiansk mening, dvs. som renodlingar av respektive modells mest karakteristiska drag.  I citatet ovan säger dock Gilljam och Hermansson i klartext att de talar om en idealtyp. Gilljam och Hermansson medger att representanterna kan vara lyhörda (”responsiva”) mot  sina väljare och även hålla kontakt med dessa mellan valen – men enbart i syfte att skaffa sig  information eller motivera sina beslut. I valrörelserna är det däremot av yttersta vikt att politi­ kerna ger väljarna relevant information om sin politik.32 ”Valdemokrati är en renodling som tar fasta på den mest karakteristiska komponenten i en  representativ demokrati”, hävdar Gilljam och Hermansson.33 Trots detta vill de inte sätta  likhetstecken mellan de båda begreppen. En av anledningarna är att ”samtliga nu existerande  demokratiska styrelseskick i huvudsak är representativa”.34 Om valdemokrati skall ses som ett 

weberianskt idealtypsbegrepp, får begreppet representativ demokrati stå för ”de faktiskt  existerande representativa styrelseskicken (realtyper)”.35 I verklighetens representativa demokratier förekommer inslag som enligt författarna bör  ses som deltagardemokratiska inslag och som i princip inte bör förekomma i en strikt val­ demokrati. Gilljam och Hermansson nämner t.ex. namninsamlingar, uppvaktningar, aktioner  och demonstrationer. De medger dock att endast ett fåtal politiska tänkare pläderar för en ren  deltagardemokrati. De flesta nöjer sig med participatoriska inslag inom ramen för en  representativ demokrati.36 Men enligt en strikt valdemokratisk modell är alltså sådant  förbjudet.37 Man kan även dela upp de deltagardemokratiska aktiviteterna i två undergrupper. Den  första kallar Gilljam och Hermansson deltagande som påverkansförsök och omfattar de upp­ räknade aktiviteterna. Sådant skall skiljas från mer direktdemokratiskt deltagande, som 

31 A.a., s 16. 32 A.a., s 15f. 33 A.a., s 16. 34 A.st. 35 A.st. 36 A.a., s 19. Se även Jarl, s 200. 37 Gilljam och Hermansson, s 16.

(13)

innebär att det är medborgarna själva som fattar besluten. Det kan t.ex. handla om lokala  brukarstyrelser och arbetsplatsdemokrati men också om folkomröstningar.38

I antologin Demokratins mekanismer är dock inte alla författare överens om synen på val­ demokratin. I kapitlet Demokrati och deltagande: Tre ideal i teorin och praktiken hävdar Jan  Teorell att han hellre talar om responsiv demokrati än om valdemokrati. Hans eget begrepp  har enligt honom själv också likheter med William Rikers begrepp populistisk demokrati.39 Till skillnad från strikta valdemokrater inkluderar Teorell även medborgarnas påverkans­ försök i sin responsiva modell. I gengäld reducerar han den deltagardemokratiska modellen  till att enbart omfatta direktdemokratiskt beslutsfattande. Folkomröstningar torde dock hamna  i denna kategori även i Teorells modell – även om han inte explicit nämner dessa.  Gilljam erkänner att folkomröstningar kan förekomma som ett komplement i en represent­ ativ demokrati. Men han varnar samtidigt för att alltför många sådana kan minska legitimi­ teten hos beslut, som fattats i valdemokratisk ordning.40 Han skriver: Det är ingen orimlig tanke att en utveckling i deltagardemokratisk riktning –  där allt fler beslut tillkommer efter deltagardemokratisk opinionsbildning och  påtryckningar, eller efter direktdemokratiskt beslutsfattande – på sikt urholkar  medborgarnas  acceptans  för  och  efterlevnad  av  de   beslut   som  fattas   inom  ramen för valdemokratin.41

Det finns – som tidigare nämnts – inte en valdemokratisk modell utan flera. De olika  modellerna kan delas in i två undergrupper: den ena tänker sig valhandlingen på valdagen som  väljarnas dom över den gångna mandatperioden. Betoningen ligger då på ansvarsutkrävande i  efterhand och väljaren antas använda sin röst retrospektivt – dvs. tillbakablickande.42

Den andra undergruppen ser i stället valhandlingen som väljarens ställningstagande till  vilken politik som skall föras under den kommande mandatperioden. Väljarna anses ge  politiker och partier mandat att föra en önskad politik. Det är därför viktigt att politikernas  åsikter stämmer överens med väljarnas – att det råder s.k. åsiktsrepresentativitet. Man kan  också se mandatgivandet som ett led i folkviljans förverkligande. Perspektivet är här huvud­ sakligen prospektivt – dvs. framåtblickande.43 De båda perspektiven är visserligen motsatta 

men för den skull utesluter de inte varandra. Väljarens handling på valdagen kan präglas av  båda förhållningssätten. 38 A.a., s 19. 39 Teorell, Jan, Demokrati och deltagande: Tre ideal i teorin och praktiken, i Gilljam och Hermansson (red.),  s 324f. 40 Gilljam, Deltagardemokrati med förhinder, s 201f. 41 A.a., s 202. 42 Gilljam och Hermansson, s 16f. 43 A.st.

(14)

Om det inte är möjligt för ett enskilt parti att få majoritet i parlamentet, finns det tre olika  principer för hur valresultatet bör påverka regeringsbildningen: 1) flertalsprincipen, som säger att det eller de partier som har en majoritet i parlamentet  skall bilda regering 2) pluralitetsprincipen, som säger att det största partiet i parlamentet skall ingå i rege­ ringen samt 3) valvindsprincipen, som säger att de partier som går fram i ett val skall bilda regering  medan de som går tillbaka bör gå i opposition.44 Att dessa principer kan komma i konflikt med varandra inses av ett enkelt exempel. I ett  svenskt val tänker vi oss att de fyra borgerliga partierna får en knapp men tydlig majoritet i  riksdagen. Enligt flertalsprincipen är det då dessa som skall bilda regering tillsammans.  Socialdemokraterna går visserligen tillbaka men är fortfarande riksdagens största parti. Enligt  pluralitetsprincipen bör då således även detta parti inkluderas. Slutligen tänker vi oss att ett  helt nytt parti lyckas ta sig över fyraprocentsspärren och därmed komma in i riksdagen. Enligt  valvindsprincipen bör då även detta parti ingå i regeringen.45 Hanna Bäck anser att dessa principer inte alltid tillämpas i verkligheten. Det är t. ex.  vanligt med minoritetsregeringar i Sverige och regeringspartier, som förlorar ett val, avgår  sällan om de inte är absolut tvungna. Göran Persson kunde t.ex. att sitta kvar efter valet 1998 –  trots att socialdemokraterna då gjorde sin största valförlust i modern tid.46 Statsvetaren Guy­Erik Isaksson menar att pluralitetsprincipen är vanligast och valvinds­ principen minst vanlig i verkligheten. Majoritetsprincipen ligger någonstans i mitten.47  Valvindsprincipen kan vara problematisk att hantera när det gäller koalitionsregeringar  eftersom partier i en sådan ofta byter röster med varandra.48 Att delta i en koalitionsregering är  också något av en paradox. Å ena sidan ökar det möjligheterna till inflytande, å andra sidan  ger det färre chanser att göra egna markeringar i politiska frågor.49 Ordet ”mekanismer” i bokens titel avser enligt Gilljam och Hermansson de kausala meka­ nismer som den norske samhällsvetaren Jon Elster beskrivit i sin bok Nuts and Bolts for the  44 Bäck, Hanna, Vad krävs för en fungerande valdemokrati, i Gilljam och Hermansson (red.), s 67, s 73. Lewin,  Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 349f. Se även Petersson et al, Demokratirådets rapport 2002:  Demokrati utan ansvar, s 43ff. 45 Se även Hanna Bäcks exempel. Bäck, s 74, s 82. 46 A.a., s 72f. Se även Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 349. Socialdemokraterna minskade med  8,8 procentenheter till 36,4 %. Se Petersson et al., Demokratirådets rapport 2002, s 13, s 136. 47 A.a., s 46. 48 A.a., s 44. 49 A.st.

(15)

Social Sciences (1989). Liksom Elster försöker antologins författare finna kausala, samhälls­ vetenskapliga förklaringar och därmed ”blottlägga samhällsmaskinens alla kugghjul”.50

Men ytterst handlar det hela om demokratins värden. ”[D]emokratimekanismerna är det  som förklarar och demokrativärdena är det som skall förklaras”, menar redaktörerna.51 Som 

exempel på demokrativärden framhåller de särskilt folksuveränitet, politisk jämlikhet samt 

folkviljans förverkligande. Dessa skall skiljas från allmänna styrelseskicksvärden som  handlingskraft och effektivitet. Frågan om legitimitet är dessutom grundläggande i samtliga  samhällssystem.52 

Jörgen Hermansson betraktar val, deltagande och samtal som de grundläggande mekanis­ merna i respektive demokratimodell. Flera demokratiteoretiker betraktar valdemokrati som en  form av rent proceduriell demokrati, dvs. en demokratiteori som enbart eller främst ser till  beslutsprocessen och inte till innehållet i besluten. Men det gör inte Hermansson. Han anser  att varje modell också kan värderas utifrån hur väl den bidrar till folkviljans förverkligande.  Dessutom kan de leda fram till andra önskvärda resultat.53  I valdemokratin är enligt Hermansson rättvisa val ”den bästa möjliga konkretiseringen av  jämlikhet i makt”.54  Denna proceduriella tanke anser han sig också kunna spåra bakom  utformningen av den svenska regeringsformen. Allmänna val anses också leda till att makten  tämjs i en för folket gynnsam riktning.55 

Enligt Hermansson kan val, deltagande och samtal också ses om alternativa tekniker för  att åstadkomma politisk legitimitet. När det gäller valdemokratin blir storleken på med­

borgarnas valdeltagande avgörande för både beslutens och det politiska systemets legitimitet.56

Gilljam och Hermansson skiljer vidare mellan interna och externa demokrativärden. All  normativ teori bör enligt redaktörerna prövas utifrån sina egna, interna värden. Om en  demokratiteori dessutom klarar kraven för externa värden är detta en fördel. Men om den inte  ens klarar av att leva upp till sina egna värden, spelar det inte någon roll om den lyckas upp­ fylla andra värden, menar de.57 50 Gilljam och Hermansson, s 12f. Om Elsters syn på kausala mekanismer se Elster, Jon, Nuts and Bolts for the  Social Sciences, 2005 (1989), ss 3­10. 51 Gilljam och Hermansson, s 12. 52 A.a., s 13ff.  53 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin?, s 290ff, s 298f. 54 A.a., s 299. 55 A.a., s 298f. 56 A.a., s 304. 57 Gilljam och Hermansson, s 14.

(16)

Statsvetaren Brian Barry anser att det finns en koppling mellan demokratiska val och  politisk frihet. Den indiske ekonomen Amartya Sen har pekat på ett liknande samband mellan  val och social rättvisa. Sen erhöll 1998 ekonomipriset till Alfred Nobels minne och 2001 mot­ tog Brian det skytteanska statsvetarpriset vid Uppsala universitet. Enligt Jörgen Westerståhl  (1916­2006) är allmänna val dessutom den bästa metoden för att förverkliga folkviljan.58 Om man utgår från den politiska jämlikheten anser Hermansson att valdemokratin är den  bästa av de tre demokratiformerna. Deltagardemokratin kommer på andra och samtals­ demokratin på tredje plats. Om man däremot värderar de tre demokratiformerna ur med­ borgerlig maktaspekt blir dock rangordningen en annan. Deltagardemokratin kommer då på  första plats följd av samtalsdemokratin. Valdemokratin kommer i detta fall först på tredje och  sista plats.59

4. Joseph Schumpeters valdemokrati

4.1. Presentation av Schumpeter

Joseph Schumpeter (1883­1950) föddes i staden Triesch i Moravien, som på den tiden  tillhörde dubbelmonarkin Österrike­Ungern. Idag heter den Trest och ligger i republiken  Slovakien.60  Redan 1906 blev den 23­årige Schumpeter kejsardömets yngste doktor i nationalekonomi  och 1911 också ämnets yngste professor.61 I sin första bok 1908 myntade han begreppet  ”metodologisk individualism”, som senare blivit allmänt förekommande inom samhälls­ vetenskapen. I sin andra bok lanserade en teori om entreprenörens roll i ekonomin.62 58 A.a., s 298ff. Om Amartya Sen se http://nobelprize.org/economics/laureates/1998/sen­autobio.html Om Brian Barry se http://www.statsvet.uu.se/prize/prize01.htm Om Jörgen Westerståhl se Holmberg, Sören; Nilsson, Lennart och Weibull, Lennart, Professor emeritus Jörgen  Westerståhl har avlidit 90 år gammal, i Dagens Nyheter den 13 mars 2006. (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1473&a=528587) 59 Hermansson, Vad är det som är bra med demokratin?, s 303. 60 Swedberg, Richard, Inledning, i Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph  Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, 1994, s xf. Boken utgiven på City University  Press/Ratioklassiker, ett förlag som ingår i den högerorienterade Timbrokoncernen. Om Schumpeter, se även http://www.quicknet.se/home/q­112004/schum.html 61 Formellt doktorerade Schumpeter i juridik. Swedberg, Inledning,  s xii. 62 A.a., s xixff.

(17)

 Efter första världskriget blev Schumpeter 1919 ledamot av en tysk socialiserings­

kommission.63 Därefter blev han finansminister i det nya Österrikes koalitionsregering. Men 

redan efter ett halvår avskedades från denna post.64 

Schumpeter blev 1925 professor i tyska Bonn och 1932 tillträdde en professur i ekonomi  vid Harvard University. Han blev då också amerikansk medborgare.65 Tio år senare publi­

cerades hans mest kända verk Capitalism, Socialism, and Democracy (1942). Boken är  ämnesövergripande och kom starkt att påverka efterkrigstidens sociologi och statskunskap.  Däremot fick den inte någon större betydelse inom hans egen disciplin – nationalekonomin.66  Schumpeter ansåg att ett framtida, rationellt samhälle skulle kräva en socialistisk plane­ ring och detta oavsett vem som ägde produktionsmedlen.67 Schumpeter närmade sig s.a.s.  socialismen från höger och David Held har kallat honom en ”motvillig socialist”.68  På den tiden ansågs planhushållning vara ett mer effektivt system än marknadsekonomin.69  Schumpeter var också präglad av den tyske sociologen Max Webers (1864­1920) syn på  moderniseringen som en process mot alltmer rationellt tänkande.70 Det var också därför han  trodde på en socialistisk utveckling.71 Schumpeters framtidsvision var dock i huvudsak  teknokratisk, menar Held.72 Capitalism, Socialism, and Democracy är en relativt tjock bok på 425 sidor. Trots att  demokratiteorin endast upptar ett sjuttiotal av dessa, är det för denna teori som boken blivit  mest känd.73 Jörgen Hermansson har t.ex. kallat den för ”[d]en stora demokratiteoretiska  begivenheten under 1900­talet”.74 Schumpeters bok finns visserligen inte i sin helhet på  svenska, men några kapitel har översatts och ingår i antologin Om skapande förstörelse.75 Två  63 Medearis, John, Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy, 2001, s 20, s 47, s 65ff. 64 Swedberg, Inledning, s xi, s xii. Se även Medearis, s 19f, s 28, s 47, s 67. 65 Swedberg, Inledning, s xi. Held, David, Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk  autonomi (Andra reviderade och utvidgade upplagan), 2002 (1987) [Svensk översättning av Models of  Democracy (Second Edition)], s 221. 66 Swedberg, Inledning, ss x­ixx. Lewin, Folket och eliterna, s 19. Held, s 221f.  67 A.a., s 222, s 226. 68 A.a., s 227. 69 A.st. 70 A.a., s 200, s 227. 71 A.a., s 222, s 226ff. 72 A.a., s 238. 73 Pocketutgåva 1975/1976 av 1950 års utgåva Schumpeter, Joseph A., Capitalism, Socialism, and Democracy,  1942 (reviderade versioner 1947 och 1950). 74 ”Den stora demokratiteoretiska begivenheten under 1900­talet har utan tvekan varit Joseph Schumpeters  Capitalism, Socialism, and Democracy, som första gången publicerades 1942.” Hermansson, Jörgen,  Introduktion till del II: Varför demokrati, i Idéer om demokrati (antologi 5 i Tidens idéserie), 2003, s 97. 75 Schumpeter, Joseph, Om skapande förstörelse och entreprenörskap: (Joseph Schumpeter) i urval och  inledning av Richard Swedberg, 1994.

(18)

av de kapitel som behandlar demokratisynen i den engelska versionen, har i antologin  sammanförts till ett enda med titeln Två teorier om demokrati.76

4.2. Schumpeters demokratiteori

Joseph Schumpeter anses ha lanserat en ny definition av demokrati. Det som utmärkte en  demokrati var enligt honom inte att folket styrde utan att det hade möjlighet att välja mellan 

olika, konkurrerande eliter.77 Schumpeters tankar kom att få stor betydelse för efterkrigstidens 

statskunskap – inte minst i USA. I hans anda och efterföljd växte det fram en demokratisyn  som kallats revisionistisk eller funktionalistisk.  Schumpeters anhängare menade dock själva  att deras modell var mer realistisk än tidigare teorier.78 Held påstår att Schumpeter bygger vidare en demokratisyn, som redan tidigare utvecklats  av Weber.79 Men till skillnad från denne ansåg inte Schumpeter att demokrati skulle vara oför­ enlig med socialism.80 Weber hade betraktat demokratin – liksom marknaden – som en institu­ tionell mekanism där de svagaste gallrades ut och de mest kompetenta segrade i konkurrensen  om väljarnas röster.81 Genom sin urvalsfunktion gjorde demokratin också ledarskapet legi­ timt.82 Den moderna, representativa demokratin kallade emellertid Weber för en ”’vald  diktatur’”.83  Möjligheten att kunna göra sig av med inkompetenta ledare var enligt Weber väljarnas  främsta och kanske enda uppgift.84 Komplexiteten och storskaligheten i ett modernt samhälle  gjorde det nödvändigt att centralisera det politiska beslutsfattandet, ansåg han.85 76 Kapitel 7 Två teorier om demokrati (ss 138­182) i antologin Om skapande förstörelse och entreprenörskap:  (Joseph Schumpeter) i urval och inledning av Richard Swedberg, 1994, är en översättning av kapitel 21  The Classical Doctrine of Democracy (ss 250­268) och kapitel 22 Another Theory of Democracy (ss 269­283) i  Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy. 77 Lewin, Folket och eliterna, s 17f, s 115. Bernhard Manin framhåller att Schumpeter själv inte använder  begreppet eliter. Manin, Bernard, The Principles of Representative Government, 1997 (1995), s 161f. 78 Pateman, s 1ff. Lewin, Folket och eliterna, s 5ff, s 19. Lewin, Folket och eliterna – trettiotre år efteråt, s 345.  Lindblad, Ingemar, Om den politiska vetenskapens grunder, 1978 (1972), s 126f. Lee, Donald J., Polyarchy: The  Political Theory of Robert A. Dahl, 1991, s 8, s 28f. , s 222. Hansson, Sven Ove, Introduktion till del 1: Demo­ kratins innebörd, i Idéer om demokrati (antologi), s 28f. Se även Jarl, s 142 och Adman, s 142.  79 Held, s 198, s 221, s 223, s 227. Se även Parry, Geraint, Politiska eliter 1970 (1969). [Svensk översättning av  Political Elites], s 184. 80 Held, s 227. 81 A.a. s 214. 82 A.a. s 215, s 242f. 83 A.a. s 215. 84 A.a. s 217. 85 A.a. s 220.

(19)

Schumpeter ställer sin egen teori i kontrast till det han kallar den klassiska demokrati­ teorin.86 Under detta begrepp har han sammanfört synen hos 1700­ och 1800­talstänkare som  Jean­Jacques Rousseau, Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill.87  Schumpeter kritiserar särskilt föreställningen det skulle existera ett allmänt bästa  (”a Common Good”) eller en folkvilja (”a Common Will of the people”).88 Tanken på en  allmänvilja anser han vara en ”semi­mystic entity”, dvs. något metafysiskt.89 Folkviljan kan  som begrepp också avfärdas sedan masspsykologin visat hur lätt människors undermedvetna  kan manipuleras – t.ex. med reklam.90  Schumpeter avvisar också alla tankar på ett samhällskontrakt mellan makthavare och med­ borgare.91 För honom står begreppet representation för en sorts kollektiv delegering av makt:92

For in order to make sense at all the terms delegation and representation  must refer not to the individual citizens – that would be the doctrine of the  medieval estates – but to the people as a whole. The people as such, then,  would have to be conceived as delegating its power to, say, a parliament that is  to represent it. But only a (physical or moral) person can legally delegate or be  represented.93 Enligt klassisk demokratiteori hade det ansetts viktigt att folket aktivt deltog i politiken.94  På 1940­talet hade man emellertid börjat med valsociologiska undersökningar i USA. Dessa  hade visat att flertalet amerikaner inte var särskilt politiskt intresserade.95 Tidigare hade detta  betraktats som en brist, men nu ansågs det stället att ett högt folkligt deltagande var onödigt  eller t.o.m. skadligt.96  ”Schumpeters slutsats är att medborgarnas deltagande i demokratin bör minimeras”, 

hävdar Jouni Reinikainen och Magnus Reitberger i boken Deliberativ demokrati.97 Under  86 Kapitel 21 (ss 250­268) i Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy heter The Classical Doctrine of  Democracy och kapitel 22 (ss 269­283) Another Theory of Democracy. Se också den svenska översättningen Två   teorier om demokrati i Schumpeter, Om skapande förstörelse och entreprenörskap, ss 138­182. Se även Held,  s 230. 87 Medearis, s 114f. 88 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 250. Schumpeter, Två teorier om demokrati, s 138.  Se även Held, s 231. 89 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 252. Se även Medearis,  s 115f. 90 Held, s 232. Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 263. 91 A.a., s 247. 92 A.a., s 248. 93 A.a., s 247f. 94 Lewin, Folket och eliterna, s 17f. Pateman, s 1ff, ss 22­44. Plant, Raymond, Modernt politiskt tänkande, 1994  (1991) [Svensk översättning av Modern Political Thought], s 15. 95 Lewin, Folket och eliterna, s 5ff. 96 Birch, Anthony H., Concepts and Theories of Modern Democracy (Second Edition), 2002 (2001), s 104.  Se även Hermansson, Jörgen, Introduktion till del III: Demokratins problem, i Idéer om demokrati (antologi),  s 204f. 97 Reinikainen och Reitberger, s 280. Se även Pateman, s 4ff, s 7.

(20)

efterkrigstiden gick t.o.m. en del statsvetare så långt att de hävdade att apatin fyllde en  konstruktiv funktion för att bevara demokratin.98  Det framfördes flera argument som stöd för denna tes. Att folk var passiva kunde ju i bästa  fall betyda att de helt enkelt var nöjda med sin tillvaro.99 Men forskningen hade också visat att  det var de passiva som oftast stod för auktoritära eller antidemokratiska åsikter. Därför var det  enbart av godo om de avstod från politiskt engagemang. Massornas agerande i Nazityskland  hade dessutom gjort politiska bedömare skeptiska till medborgerligt engagemang.100 Tanken  att apatin kunde fungera som ett filter mot sådana företeelser hade redan 1937 lanserats av  statsvetaren Herbert Tingsten (1896­1973).101  Schumpeter hyste låga tankar om genomsnittsväljarens intellektuella kapacitet – inte minst  i politiska frågor. Den vanlige väljaren ansåg han vara lättpåverkad och styrd av känslomässiga  impulser. Han hade här bl.a. tagit intryck av Gustave Le Bons masspsykologi.102 Schumpeter  gick faktiskt så långt att han hävdade att folk blev mindre rationella när de sysslade med  politik.103 I Capitalism, Socialism, and Democracy skriver han:

Thus the typical citizen drops down to lower level of mental performance as  soon as he enters the political field. He argues and analyzes in a way which he  would readily recognize as infantile within the sphere of his real interests. He  becomes a primitive again. His thinking becomes associative and affective.104 David Held anser att Schumpeter är inkonsekvent i syn på väljarna. Om dessa inte anses  tillräckligt förnuftiga för att kunna ta ställning i politiska frågor – hur skall de då vara kompe­ tenta att välja mellan olika ledare? undrar han. Dessutom anser han att Schumpeter har svårt  att visa hur just ledarna skulle besitta den kompetens som vanliga väljare saknar.105  I Schumpeters teori finns det en klar arbetsdelning mellan väljare och valda. Medbor­ garens lott inskränks till att välja vilka makthavare som skall agera å hans eller hennes vägnar.  Väljarna måste därför förstå att när de väl valt en representant, måste de också överlåta  beslutsansvaret åt denne. De bör därför låta bli att påverka representanternas åsikter.106   Schumpeter menar att hans modell lyckas förena kravet på effektivt ledarskap med en  folklig förankring. Han anser också att hans teori ger en klar definition på vad som utgör  98 Lewin, Folket och eliterna, s 12ff, s 18, s 21, s 86, s 88, s 90ff, s 180. Lee, s 28f. Jarl, s 127. Adman, s 142. 99 Lewin, Folket och eliterna, s 99. 100 Dahl, Robert A., A Preface to Democratic Theory, s 89. Lewin, Folket och eliterna, s 72, s 94. Held, s 223,  s 232, s 254. Birch, Concepts and Theories of Modern Democracy, s 106f. Reinikainen och Reitberger, s 279f. 101 Tingstens bok hette Political Behavior. Lewin, Folket och eliterna, s 92. 102 Held, s 225. 103 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 257, s 262. 104 A.a., s 262. 105 Held, s 241. 106 A.a., s 223, s 235. Se även Schumpeter, Capitalism, Democracy, and Socialism, s 295.

(21)

skillnaden mellan demokrati och diktatur. Yttrandefriheten är visserligen viktig, men den  politiska friheten består framför allt i möjligheten att ställa upp i val.107 Genom att med­

borgarna kan välja mellan olika eliter får de dessutom ett skydd mot tyranni och makt­ missbruk.108

 Demokratin kan enligt Schumpeter aldrig bli ett mål i sig utan enbart ett medel.  I Capitalism, Socialism, and Democracy skriver han:

Democracy is a political method, that is to say, a certain type of institutional  arrangement for arriving at political – legislative and administrative – deci­ sions and hence incapable of being an end in itself, irrespective of what deci­ sions it will produce under given historical conditions. And this must be the  starting point of any attempt at defining it.109 Schumpeter anser att det skulle vara omöjligt för vanligt folk att styra annat än mycket  små samhällen.110 I övrigt måste man ”drop government by the people and to substitute for it  government approved by the people”.111 Det väsentliga är alltså inte att folket styr utan att det  accepterar styret. Det finns samtidigt ett inslag av cynism i hans sätt att resonera. Han skriver  t.ex. att ”the people never actually rule but they can always be made to do so by definition”.112 Politiken kan enligt Schumpeter liknas vid en marknad, där politiker tävlar om med­ borgarnas röster.113 Han noterar också att väljare sällan tar några initiativ i politiska frågor.  Det gör i stället de kandidater, som erbjuder väljarna sin politik. I praktiken är dock alter­ nativen begränsade eftersom kandidaterna är bundna till sina respektive partier.114   Schumpeter betraktar dessutom politiken som ett spel jämförbart med militär strategi. Det  väsentliga blir då att vinna över motståndaren.115 Förutom att utse regering, är parlamentets  viktigaste roll att fungera som arena för denna tävlan.116 Mot detta kan man invända att lag­ stiftning och budgetarbete rimligen borde betraktas som mer väsentligt. Detta erkänner också  Schumpeter, men han gör samtidigt en liknelse med ekonomisk teori. Det ekonomiska  systemet existerar ytterst därför att vi alla behöver saker som mat, kläder och bostäder. Men  trots detta är det teoretiskt mer fruktbart att utgå från vinstintresset. På samma sätt är det mer  konstruktivt att basera en politisk teori på tävlan om makten.117  107 Held, s 236. 108 A.a., s 223f 109 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 242. 110 A.a., s 245, s 267. 111 A.a., s 246. 112 A.a., s 247. 113 A.a., s 269. Se även Pateman, s 4. 114 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 282f. 115 A.a., s 279. 116 A.a., s 278f, s 282. 117 A.a., s 282.

(22)

I boken Demokratimodeller sammanfattar David Held de mest väsentliga dragen i Webers  och Schumpeters demokratisyn:

Konkurrensgrundad elitdemokrati

Motiveringsprinciper Metod för att utse en skicklig och uppfinningsrik politisk elit som klarar att  fatta nödvändiga beslut inom lagstiftning och administration Ett hinder mot alltför starka politiska ledare Utmärkande drag Parlamentariskt styrelseskick med stark verkställande myndighet Konkurrens mellan rivaliserande politiska eliter och partier Parlamentet dominerat av partipolitik Det politiska ledarskapet är centralt Byråkrati: en självständig och välutbildad förvaltning De politiska beslutens räckvidd begränsas konstitutionellt och i praktiken Allmänna förutsättningar Industrisamhälle Fragmentariska sociala och politiska konfliktmönster Dåligt informerad och/eller emotionell väljarkår En politisk kultur som tolererar åsiktsskillnader Ett kunnigt skikt av tekniskt utbildade experter och chefer Konkurrens mellan stater om makt och fördelar i det internationella systemet118 I sekundärlitteraturen brukar elitstyret och konkurrensen framhållas som de viktigaste  delarna i Schumpeters demokratiteori.119 Men Schumpeter menar också att motsättningarna  inte får bli för stora om ett samhälle skall kunna hålla samman.120 I svåra kristider måste  därför konkurrensen mellan eliterna upphöra, hävdar han. Schumpeter kan då t.o.m. tänka sig  en tidsbegränsad diktatur.121 Elitinslaget är således viktigare än konkurrensinslaget i hans  teori. Schumpeter menar också att människor i vissa fall kan ha lättare för att acceptera beslut  som fattats diktatoriskt.122 Schumpeter medger dock att även om diktatoriskt ledarskap skulle  visa sig mer effektivt, kanske det ändock är så att vi som medborgare inte vill ha denna form  av effektivitet.123 Framtidens samhälle kommer enligt Schumpeter att bli socialistiskt. Men det rör sig om  en helt elitistisk socialism. Proletären har sin makt på valdagen, men på fabriken kommer han  118 Held, s 246. En felstavning i den svenska versionen har rättats. (Svensk översättning av Stefan Jordebrandt,  Annika Persson och Tore Winqvist). 119 Se t.ex. Lewin, Folket och eliterna, s 19f. Se även Held, s 246.. 120 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 296, s 298. 121 A.a., s 296. 122 Held, s 231f. 123 Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 288f.

(23)

fortfarande att vara underordnad företagets ledning.124 Schumpeter konstaterar att ”[a]s a  matter of practical necessity, socialist democracy may eventually turn out to be more of a  sham than capitalist democracy ever was”.125

Den traditionella bilden av Schumpeters demokratisyn har ifrågasatts av John Medearis i  boken Joseph Schumpeter’s Two Theories of Democracy.126 Enligt Medearis utvecklade 

Schumpeter under 30 års tid också ett alternativt, transformativt demokratibegrepp. I detta  ligger tonvikten på en social förändring med ökat inslag av demokrati och socialism i hela  samhället.127  Det blev dock enbart elitmodellen som kom att få något större inflytande på stats­ kunskapen. Schumpeters uppfattning att demokrati enbart var en metod eller ett institutionellt  arrangemang präglade också under lång tid statsvetenskaplig tänkande.128  På en väsentlig punkt kom emellertid Schumpeters efterföljare att revidera hans tankar.  Schumpeter hade nämligen förbisett de organiserade grupper som agerar på nivån mellan  individ och stat.129 Efter andra världskriget kompletterades hans teori på denna punkt av den 

statsvetenskapliga skola som kallas pluralism.130 På 1950­ och 1960­talen blev denna riktning 

också dominerande inom amerikansk statsvetenskap.131 Särskilt stark var dess ställning vid  Yale University.132  Ett av de mest kända namnen vid detta universitet är Robert Dahl (f. 1915), som trots sin  ålder fortfarande är verksam som demokratiteoretiker. På senare år har dock Dahl förändrats.  Idag står han för en mer normativ demokratisyn, där vikten av folkligt engagemang betonas.133 124 A.a., s 302. 125 A.st. Min kursivering. 126 Medearis, s 3. John Medearis är biträdande professor i statsvetenskap vid University of California, Riverside.  Han hävdar själv att han är påverkad av deltagardemokraten Carole Pateman, som starkt ifrågasatt Schumpeter i  sin bok Participation and Democratic Theory (1970). Medearis går t.o.m. så långt att han påstår att Schumpeter  föraktade sin egen bok Capitalism, Socialism, and Democracy. Se Medearis, s vii. Observera att Medearis menar  att det finns två olika, delvis parallella, demokratiteorier i Joseph Schumpeters egna skrifter. Titeln Två teorier  om demokrati på ett kapitel i Schumpeterantologin Om skapande förstörelse och entreprenörskap syftar däremot  på Schumpeters elitkonkurrentteori som kontrast till det han kallar den klassiska teorin. 127 Medearis, s 3f, s 58, s 134. 128 A.a., s 2. Se även Schumpeter, Capitalism, Socialism, and Democracy, s 242. 129 Held, s 247f. Pateman, s 5. 130 Observera att ordet pluralism i detta fall inte har något med ett mångkulturellt samhälle att göra. 131 Pateman, s 15. Held, s 247. 132 Se Merelman, Richard M., Pluralism at Yale: The Culture of Political Science in America, 2003. 133 Se Andersson, Ingemar, Polyarki och demokrati: En idéhistorisk studie av Robert Dahls demokratiteori,  C­uppsats i idé­ och lärdomshistoria, Göteborgs universitet vt 2005.

(24)

5. Hanna Pitkin och representationsbegreppet

5.1. The Concept of Representation 1967

Begreppet demokrati har flera betydelser och olika statsvetare är inte överens om den dess  exakta innebörd. Demokrati är således ett gott exempel på det som den brittiske statsvetaren  W.B. Gallie (1912­1998) kallat ett ”essentially contested concept”.134 Detsamma gäller  begreppet representation. Den amerikanska statsvetaren Hanna Pitkin har ingående studerat representations­ begreppets historia och 1967 gav hon ut en bok med titeln The Concept of Representation.  Denna har också blivit hennes mest kända verk. År 2003 belönades hon med det skytteanska  statsvetarpriset vid Uppsala universitet.135  I sin bok ägnar Pitkin över 200 sidor åt att redogöra för representationsbegreppets olika  innebörder innan hon kommer fram till sin egen definition av begreppet.136 För Pitkin är det en  självklarhet att ett modernt, demokratiskt samhällssystem måste vara representativt:  That representation is today a significant and widely used concept need hardly  be   argued.   In   modern   times   almost   everyone   wants   to   be   governed   by  representatives   (although   not   necessarily   by   a   conventional   representative  government);   every   political   group   or   cause   wants   representation;   every  government claims to represent.137

5.1.1. Representationsbegreppets tidiga historia

Pitkin noterar att de gamla grekerna saknade ord för representation – trots att de bl.a.  sände ut ambassadörer.138 Representation kommer i stället från det latinska repraesentare

Romarna använde detta ord i betydelsen att föra fram något som tidigare varit osynligt eller  134 Detta är också Walter Bryce Gallies egen uppfattning. Connolly, William E., The Terms of Political Discourse,  Third Edition 1993 (1974/1983), s 10. Uttrycket ”essentially contested concept” kan översättas på olika sätt – t.ex.  ”i grunden omstridda begrepp”. Det förknippas numera främst med Connolly, Se a.a., s 10f, s 22, s 29f. Om  Gallie och begreppets historia se även Byström, Tora, Striden om begreppen http://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdf Om Gallie se även http://www.hist.uu.se/historikermote05/program/Histanv_forintelsen1/P10Bystrom.pdf 135 Baksidestext till Pitkin, The Concept of Representation. Vilket år Hanna Pitkin är född är okänt eftersom det  anses oartigt att fråga en amerikansk dam om hennes ålder. E­post från Leif Lewin den 4 januari 2006.  136 Boken omfattar totalt 323 sidor. Pitkins egen syn på representation presenteras i kapitel 10 ”Political  Representation” (ss 209­240).  137 Pitkin, The Concept of Representation, s 2. 138 A.a., s 2f. Se även Appendix i a.a., s 241. Rousseau påpekar att själva ordet representation var okänt i den  antika världen. Rousseau menar dock att detta även skulle gälla Rom. Se Rousseau, Jean­Jacques, utdrag ur  The Social Contract, i Pitkin, Hanna (red.), Representation, 1969, s 69f.

References

Related documents

Demokratiutredningen uttrycker att det är av betydelse för den representativa demokratins legitimitet att medborgarna har förutsättningar att delta i politiska processer och

As soon as a frame of the incoming speech is classified into the correct phoneme class, the corresponding viseme is to be decided and sent to the animated face model.. Ideally,

Ytterligare en bevekelsegrund är att Uppsala kommun vill öka förtroendet för kommunen och samtidigt öka medborgarnas kunskaper om processer då det enligt respondenten finns väldigt

Även bevisen för att så pass många mål (ca 1/3) 6 görs på fasta situationer där det oftast brukar handla om avslut, där man inte behöver utföra så mycket

The results indicate that the influence of parents and physical education teachers on the decision to join a sport club and to continue sport career is rather low.. Staying

En pilotundersökning av enkäten gjordes för att säkerställa studiens reliabilitet och validitet. Åtta pilotenkäter skickades ut till kvinnor som nyligen fött barn. Fyra av

Genom Statistiska centralbyrån erhölls information om de kommuner med familjer med högst medelinkomst samt de kommuner med familjer med lägst medelinkomst i Stockholms län år

This shows that, at least in the cases presented here, using logic variables allows to keep useful programming idioms of centralized object-oriented programming, while allow- ing