Självständigt arbete i
förskollärarutbildningen
”Men are welcomed because
they are men”
Förväntningar på manliga förskollärare utifrån
deras eget perspektiv
Författare: Josefine Andersson
och Josefine Sjödén
Handledare: Zara Bersbo Examinator: Barbro Gustafsson Termin: Ht 2017
Ämne: Utbildningsvetenskap Nivå: Grundläggande Kurskod: 2FL01E
Abstract
“Men are welcomed because they are men” - Expectations on male preschool teachers from their own point of view. Syftet med studien är att utifrån ett jämställdhetsperspektiv synliggöra två manliga förskollärares uppfattningar om könets betydelse för förskollärarprofessionen. Följande frågeställningar besvaras: Hur beskrivs de föreställningar som finns om dem, från samhällets sida? Hur beskrivs de förväntningar som finns på dem i förskolans verksamhet, från vårdnadshavare och kollegor? Hur beskrivs de förväntningar som finns på dem i förskolans verksamhet, från barnens sida? Studien är kvalitativ och två verksamma manliga förskollärare från två olika förskolor intervjuas. Utifrån tidigare forskning skapas tre tabeller, som sedan blir utgångspunkt för analysen. I studiens resultat framkommer det att respondenterna upplever att det ställs andra förväntningar på dem än vad det ställs på kvinnliga förskollärare. Förväntningarna kommer från samhället, vårdnadshavare, kollegor och barnen. Bland annat upplever de föreställningar angående misstankar om att de inte anses passande för sitt yrke och att de kan förknippas med pedofili. I förskolans verksamhet förväntas männen bidra med någonting extra och skapa en annan dynamik i arbetslaget. Vad gäller barnen förväntas de manliga förskollärarna busa och leka “manliga” lekar. De ska även nå ut till pojkar och framstå som en fadersgestalt och en förebild för de barn som lever helt, eller till stor del, utan en far. Båda respondenterna anser att det är av vikt att försöka få in fler män i förskolans verksamhet.
Nyckelord
Förskola, manliga förskollärare, jämställdhet, förväntningar, förebilder, normer.
Citatet i titeln har vi tagit ifrån Maria Hedlin och Magnus Åbergs studie The call for more male preschool teachers: echoed and questioned by Swedish student teachers (2013:153).
Innehåll
1. Inledning _________________________________________________________ 1
1.1. Syfte och frågeställningar ________________________________________ 2
2. Tidigare forskning _________________________________________________ 3
2.1. Samhällets föreställningar ________________________________________ 3 2.2. Vårdnadshavare och kollegors förväntningar _________________________ 7 2.3. Barnens förväntningar ___________________________________________ 9 3. Teorianknytning __________________________________________________ 12 4. Metod ___________________________________________________________ 15 4.1. Urval _______________________________________________________ 15 4.2. Genomförande ________________________________________________ 15 4.3. Bearbetning av data ____________________________________________ 16 4.4. Metodiska överväganden ________________________________________ 16 4.5. Etiska överväganden ___________________________________________ 17 5. Resultat _________________________________________________________ 18 5.1. Samhällets föreställningar _______________________________________ 18 5.2. Vårdnadshavare och kollegors förväntningar ________________________ 19 5.3. Barnens förväntningar __________________________________________ 24
6. Analys __________________________________________________________ 27
6.1. Samhällets föreställningar _______________________________________ 27 6.2. Vårdnadshavare och kollegors förväntningar ________________________ 29 6.3. Barnens förväntningar __________________________________________ 31 6.4. Teoretisk analys _______________________________________________ 33
7. Diskussion _______________________________________________________ 34
7.1. Resultatdiskussion _____________________________________________ 34 7.2. Konsekvenser för förskolans verksamhetsarbete ______________________ 35 7.3. Metoddiskussion ______________________________________________ 36 7.4. Vidare forskning ______________________________________________ 36 7.5. Avslutning ___________________________________________________ 37
Referenser ___________________________________________________________ 38 Bilagor _______________________________________________________________ I
Bilaga A: Missivbrev till förskolechefer ___________________________________ I Bilaga B: Missivbrev till respondenter ____________________________________ II Bilaga C: Intervjuguide ______________________________________________ III
1. Inledning
“Finns det egentligen skäl att rubba på den fungerande ordningen?” (Blank & Palmqvist, 1998:11). En del forskare beskriver att samhället ser ut på ett specifikt sätt på grund av att människor väljer yrke efter sina egna förutsättningar. Alla människor har rätt att själva välja ett yrke som de anser är lämpligt för just dem och man kan inte tvinga in fler män i skolans värld om de som kön inte passar för yrket (Blank & Palmqvist, 1998:11). Andra forskare beskriver avsaknaden av män i förskolans verksamhet ur ett annat, mer jämställt perspektiv. “I dagens samhälle finns en stor avsaknad på manliga förebilder” (Johansson, 2006:11). Av alla förskollärarstudenter i Sverige idag är cirka sju procent män och ute på förskolorna är andelen anställda män cirka fem procent (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:4). Det finns forskning som visar att siffran är lägre i andra länder, exempelvis Storbritannien, Turkiet och USA (se tidigare forskning).
Läroplanen för förskolan förklarar att samhällsutvecklingen förbättras om fler lagar, regler och etiska överväganden tillkommer. Grundläggande värden som jämställdhet mellan kön är ett exempel på ett sådant etiskt övervägande. Inom svensk utbildning är värdegrunden en stor del och i läroplanen för förskolan framkommer det tydligt att verksamheten ska präglas av de grundläggande demokratiska värderingar som samhället vilar på (Skolverket, 2016:4). Jämställdhet är en av dessa grundläggande värderingar förskolan ska genomsyras av och att ifrågasätta och bryta traditionella könsmönster är en viktig del av värdegrundsarbetet. Det kan tolkas som att det även gäller personalmässigt, då personalens agerande speglas hos barnen. Både kvinnor och män ska därför, i enlighet med läroplanen, ses som viktiga förebilder för barnen i förskolan. I läroplanen för förskolan står det även tydligt att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för alla människors lika värde, oberoende av exempelvis kön, samt göra barnen medvetna om att alla människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras handlande (Skolverket, 2016:4ff).
Blomqvist m.fl. skriver att det i samhället finns medvetna och omedvetna normer kring vad som anses manligt och kvinnligt. De olika förväntningar som finns påverkar individers attityder och beteenden och således även deras yrkesval. Förskolläraryrket är idag ett kvinnodominerat yrke. Den låga statusen på läraryrket och lönenivån bidrar till att män ofta väljer bort yrket. Manliga förskollärare kan även uppleva negativa attityder från omgivningen mot yrkesvalet. De känner sig diskriminerade och känner ibland av viss misstänksamhet mot sitt val av att arbeta med barn. Fler manliga förskollärare eftersträvas dock, då även med hänvisning till att allt fler barn idag växer upp med en ensamstående vårdnadshavare. För att barn ska kunna utvecklas till fullo understryks att dessa barn behöver både manliga och kvinnliga fostrare i sina liv, i detta fall både kvinnliga och manliga förskollärare (Blomqvist m.fl., 2008:10ff).
Å andra sidan belyser Sveriges Kommuner och Landsting att “Det finns en idé om att män i förskolan ska bidra till att förskolan blir en ännu mer genusmedveten och jämställd plats utifrån förskolans uppdrag genom skollag och läroplan” (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:6). Det finns även annan forskning som visar att i strävan efter att öka jämställdheten i läraryrken har män anställts enbart på grund av att de är män. Det ifrågasätter jämställdheten när inte egenskaperna hos personen avgör om personen i fråga blir anställd, utan att könet istället gör det. Ökar jämställdheten bara för att fler män anställs? Mycket tyder på att de kvinnliga förskollärarna fortsätter att göra de “kvinnliga” sysslorna på förskolan och de manliga förskollärarna de “manliga” sysslorna (Hedlin &
Åberg, 2013:149ff). Fler manliga förskollärare kan, om man ser till antal, innebära att förskolan betraktas som en mer jämställd arbetsplats. Det behöver dock inte vara fallet då vi ser att kvinnliga och manliga förskollärare i vissa fall, med hänvisning till sitt kön, förväntas bidra med olika saker i verksamheten.
I flera olika länder världen över är förskolläraryrket kvinnodominerat, precis som i Sverige. Forskare är inte eniga om att detta behöver förändras. Det finns flera internationella studier om män inom skolväsendet, men få svenska studier har gjorts. Dessa fokuserar ofta på grundskollärare och de få studier som fokuserar på förskolan nämner ofta varför män inte arbetar i förskolan. Vi vill istället undersöka två män som har valt att arbeta i förskolan och ta reda på hur jämställdheten ser ut i förskolläraryrket. Det har i alla tider funnits mans- och kvinnodominerade yrken och förskolläraryrket har förändrats över tid. Det finns forskning som tyder på att det förr var en majoritet av män som arbetade med undervisning, till skillnad från idag då majoriteten är kvinnor (se tidigare forskning). Hur kommer detta sig, och mer intressant, hur förhåller sig de män som arbetar med utbildning till de förväntningar som finns på dem i sin profession? Vi vill med denna studie bidra med en medvetenhet kring jämställdheten mellan kvinnor och män i förskolan och erbjuda ett underlag som kan skapa diskussioner. Vår förhoppning är även att bidra med två nya infallsvinklar från våra respondenter. Män och kvinnor förväntas agera på ett specifikt sätt och inneha specifika egenskaper. Vilka förväntningar ställs på manliga förskollärare? Vår studie fokuserar på att försöka förstå dessa förväntningar ur deras perspektiv och ta reda på vilka konsekvenser vårt resultat får för förskolan.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att utifrån ett jämställdhetsperspektiv synliggöra två manliga förskollärares uppfattningar om könets betydelse för förskollärarprofessionen.
• Hur beskrivs de föreställningar som finns om dem, från samhällets sida?
• Hur beskrivs de förväntningar som finns på dem i förskolans verksamhet, från vårdnadshavare och kollegor?
• Hur beskrivs de förväntningar som finns på dem i förskolans verksamhet, från barnens sida?
2. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras tidigare forskning om föreställningar och förväntningar på manliga förskollärare under rubrikerna Samhällets föreställningar, Vårdnadshavare och kollegors förväntningar och Barnens förväntningar. Då även skolan är kvinnodominerad har vi ibland valt att använda oss av forskning som fokuserar på manliga grundskollärare. Både nationell och internationell forskning synliggörs i detta kapitel.
2.1. Samhällets föreställningar
Det har sedan länge diskuterats ifall män är lämpade att arbeta med barn eller inte. I mitten av 1900-talet ansågs det otänkbart och suspekt om en man ville arbeta i småbarnsverksamhet. Först på 1960-talet påbörjades en debatt om mäns rättigheter att arbeta i förskola. I debatten diskuterades att barn är i behov av fostran från båda kön och att de behöver en man att identifiera sig med. År 1972 tillkom Barnstugeutredningen där diskussionen om den frånvarande fadersgestalten fördes fram. Havung refererar till SOU, som skriver:
Även i ett hem där en pappa finns tillgänglig är det inte alltid säkert att denne i nämnvärd utsträckning deltar i barnets vård eller fostran eller överhuvudtaget har någon djupare kontakt med sitt barn (Havung, 2000:32).
Den låga lönen och det faktum att förskollärare ansågs vara ett kvinnoyrke gjorde det dock svårt att rekrytera fler män i förskolan. Sverige gjorde då en satsning inom utbildningsväsendet för att locka fler män till förskollärarutbildningen. Män antogs till utbildningen utan några direkta meriter och andelen sökande män till förskollärarutbildningen nådde sin topp år 1974 då andelen var 11 procent. Denna siffra avtog dock de kommande åren (Havung, 2000:31ff). Motiven till varför staten ville locka fler män till förskolan kan kategoriseras som följer:
I. Motiv som refererar till barnens bästa
1. Barnens (särskilt pojkarnas) individuella utveckling. Barn behöver förebilder eller modeller.
2. Barnens utveckling av könsroller/könsrollsattityder. Män i förskolan skulle ge barnen en annan könsrollsuppfattning än den de nu får.
II. Motiv som refererar till förhållanden i förskolläraryrket
1. Motiv som rör facklig styrka, yrkets sociala status och ekonomiska utveckling.
2. Motiv som rör utvecklingen av yrkets kvalitet, dess innehåll och former.
III. Motiv som refererar till samhället som helhet
1. Jämställdhet mellan män och kvinnor bl a genom större antalsmässig balans i olika yrken.
2. Möjligheten att förändra samhället genom att påverka barnen.
3. Arbetsmarknadens strukturförändring
(Wernersson & Lander, 1979:19).
Forskning som handlar om män i förskolan tar ofta upp just den frågan om varför det behövs män i förskolan. I artikeln av Sveriges Kommuner och Landsting nämns ett annat perspektiv av Camerons m.fl., där deras resultat om varför män behövs i förskolan förklaras så här:
1. Män i förskolan ska visa barn en annan slags manlighet avseende mäns arbetstagande och omsorgsgivande
2. Att män arbetar i förskolan är en spegling av hur samhället ser ut i övrigt, att både kvinnor och män i hemmet tar hand om barn och att kvinnor och män kan göra samma saker 3. Män i förskolan ska kompensera för frånvarande pappor eller pappor som inte har kapacitet att ta hand om sina barn. Då ska männen i förskolan visa upp en stabil (och stereotyp) manlighet med tydlighet och auktoritet
(Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:8)
Även många lärare anser att det borde finnas fler män inom skolans verksamhet då lönen skulle öka och arbetslaget skulle samtala på ett annorlunda sätt (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:8).
Underrepresentationen av män inom barnomsorgen förs även fram i en artikel av Johansson, där hon undersöker bristen av manliga förebilder hos tonårspojkar. Hon utför intervjuer med personer som arbetar med tonårspojkar, samlar in enkäter från kommunen samt använder sig av samtliga nummer från Socionomens tidsskrift från år 1958 till år 2000. Resultatet visar bland annat att tonårspojkar med sociala problem ofta skyller på avsaknaden av en manlig förebild i hemmet. Män kan bidra med uppfostran inom andra kategorier än vad kvinnor kan. Därför behövs både manliga och kvinnliga förebilder under barndomen, hävdar både forskaren och respondenterna. “[...] it’s not good that childhood is a female world. This in turn leads to the demand More male staff are needed within childcare, school and social work!” (Johansson, 2006:231). Forskaren utgår i sin studie från sju olika påståenden som respondenterna får ta ställning till. Vi väljer att nämna tre av dessa. Ett påstående lyder Det är viktigt för pojkar att ha en manlig förebild att identifiera sig med. Majoriteten av respondenterna håller med om detta påstående och anser att det är av vikt. Ett annat påstående respondenterna fick ge sin uppfattning om var Pojkar som saknar manliga förebilder identifierar sig med orealistiska mansbilder. Här är respondenterna inte helt ense även om de flesta instämmer. Ett påstående respondenterna är helt ense om är att Det är ett problem att det finns så få män inom verksamheter för barn och unga. Respondenternas svar leder till att forskaren
sammanfattar ett resultat om att pojkar är i behov av manliga förebilder och att fler manliga förskollärare behövs (Johansson, 2006:12ff).
Även Hedlin och Åberg skriver en studie om förskollärarstudenters uppfattningar kring just detta rop av fler manliga förskollärare. De intervjuar tio kvinnliga och tio manliga förskollärarstudenter i Sverige angående deras tankar om yrket. Forskarna hävdar att barnomsorg anses vara kvinnligt medan disciplin är manligt. Således arbetar fler män med att undervisa äldre barn, till skillnad från kvinnor. Barnomsorg finns inom varje kvinna och är någonting som anses naturligt för kvinnor. Det har dock förekommit att det anställts manliga lärare i Sverige enbart för att öka jämställdheten och utan att ta hänsyn till dessa mäns egenskaper. En manlig respondent hävdar att det inte bör anställas män bara för att de är män. Han hävdar att det behövs rätt person för yrket och uttrycker “[...] it would be a disaster if the focus is on men instead of getting good teachers into early childhood education” (Hedlin & Åberg, 2013:155). Hedlin och Åberg skriver även en annan studie, där de nämner Sumison, som kommer fram till att manliga förskollärare befinner sig i en kamp mellan positiv uppmärksamhet och att förknippas med sexuella övergrepp. I studien diskuteras varför få män väljer förskolläraryrket. Forskarna undersöker om det beror på rädslan för att anklagas för sexuella övergrepp mot barnen. Det undersöks 20 både kvinnliga och manliga förskollärarstudenter för att se hur de förhåller sig till detta och om de själva har erfarenheter kring ämnet. Forskarna skriver att det på 1990-talet uppmärksammades om pedofili i förskolan och en debatt startade. Efter det infördes striktare regler om att barnen inte skulle få vara nakna i förskolan, vilket kan uppfattas som problematiskt och ge negativa effekter såsom att färre män söker sig till förskolan. Sexuella övergrepp på förskolan utförs oftast av män och fler pedofilifall sker. Det är även så att manliga förskollärare ofta säger upp sig för att arbeta med något annat och en mängd män hoppar av förskollärarutbildningen. Etablerade könsnormer utmanas varje gång en man väljer att läsa till förskollärare då de väljer ett ”kvinnligt” yrke. Forskarna skriver att många studier visar att manliga förskollärares situation är komplicerad då de ska vara förebilder för barnen samtidigt som de har förväntningar på sig att vara “riktiga män”. Om männen i förskolan inte är “riktiga män” kan de kopplas ihop med pedofili och homosexualitet. På grund av debatten om sexuella övergrepp i förskolan har Sverige idag en lag om att alla som ska arbeta i förskolan måste ge utdrag ur polisens belastningsregister till chefen. Hedlin och Åberg för en diskussion kring att genusrelaterade frågor och diskussioner om sexuella övergrepp inte tas upp tillräckligt i lärarutbildningar och att tystnad inte hjälper utvecklingen framåt (Hedlin & Åberg, 2012:441ff).
Män ses ofta som en egen kategori när det gäller förskoleverksamheten. Detta leder till att män särbehandlas utan att någon reflekterar över det då männen förväntas vara på ett annat sätt än kvinnorna i verksamheten. Det finns stora förväntningar och krav på män i förskolan som oftast är outtalade. De ska exempelvis vara en fadersgestalt för barnen och visa för samhället att både män och kvinnor kan arbeta inom barnomsorgen. Detta leder till att männen i förskolan ses som representanter av det manliga könet. Männens kompetens läggs inte märke till och inte heller vilka de är som individer (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:8f). I en studie som gjorts av Blomqvist m.fl. undersöks manliga klasslärares arbete och yrkesval. Respondenterna är 105 manliga klasslärare som examinerats vid Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi mellan åren 1995 och 2002. Forskarna kommer fram till att yrkesvalet är komplext och att det är en mängd faktorer som påverkar. De stora grenarna som påverkar är samhällets normer och individen själv. Det finns alltså både inre och yttre faktorer som påverkar oss i våra yrkesval. Blomqvist m.fl. refererar till Gottfredsons figur om samhällets normer om vilka yrken som anses
acceptabla för män. Acceptabla yrken för män är bland annat domare, kirurg, ingenjör, byggmästare, revisor, politiker, veterinär och läkare. Grundskollärare och förskollärare är inte med på denna lista. Den självuppfattning människor har kring yrkesnormer domineras ofta av just könsroller. På andra plats i vår självuppfattning finner vi social status bland vänner och på tredje plats är personliga intressen. Detta kan förklara varför så få män väljer att arbeta som lärare. Även om de har intresse för yrket går samhällets könsmönster och vänners uppfattningar före eget intresse (Blomqvist m.fl., 2008:19ff). En annan studie som fokuserar på manliga förskollärare och vilket perspektiv manliga förskollärarstudenter har på sitt yrke är Anliak och Beyazkurks. Studien undersöker sju manliga förskollärarstudenter i Turkiet genom intervjuer. Forskarna skriver att om manliga förskollärare visar sig som positiva förebilder för barnen kan det finnas fördelar med att män arbetar i förskolan. Om det finns fler manliga förskollärare som visar att de är bra förebilder för barnen kan synen på yrket ändras och inte längre ses som ett “kvinnoyrke”. En del respondenter känner dock att det finns negativa attityder till manliga lärare. En respondent hävdar att hans arbete anses opassande och inte önskvärt av samhället och att han därför väljer att inte prata om sitt yrke. Forskarna skriver, som flera andra, att majoriteten av män undviker att arbeta som förskollärare på grund av den låga statusen, låga lönen samt för att det är ett “kvinnoyrke”. En annan faktor är också att flera män är rädda för att bli anklagade för att utföra sexuella övergrepp och de känner sig diskriminerade (Anliak & Beyazkurk, 2008:310ff).
Blank och Palmqvist ställer sig frågan ifall det verkligen är ett jämställdhetsproblem att det finns så få manliga lärare. De utför en studie där de samlar in kvantitativ data genom en enkät som de skickar ut till män som sökt sig till grundskollärarutbildningen. I enkäten ingår frågor om respondenternas bakgrund, deras vilja att bli lärare samt deras attityder kring yrket. Läraryrket är kvinnodominerat, men är detta ett problem? Det inledande citatet i vår studie lyder: “Finns det egentligen skäl att rubba på den fungerande ordningen?” (Blank & Palmqvist, 1998:11). Forskarna skriver att samhället kanske borde acceptera att människors yrkesval följer ett visst mönster av den anledning att det är idealt för individen och för samhället. Symptomet på detta samhällsproblem är inte svårt att kartlägga, skriver forskarna. Lönenivån och den låga statusen ligger till störst grund för det låga antalet män i läraryrket (Blank & Palmqvist 1998:22f).
Det är så självklart att vara positivt inställd till jämställdhet att ingen någonsin behöver argumentera för detta samhällssystem. Men ord vars innehåll aldrig prövas, aldrig analyseras, kritiseras och diskuteras, riskerar till slut att förlora allt innehåll. Jämställdhet är bra, men ingen minns längre varför (Blank & Palmqvist, 1998:22f).
Precis som Hedlin och Åberg skriver framkommer det i en studie som gjorts av Fordice och Nielsen att manliga lärare möts av blandade signaler när de träder in i yrket. De intervjuar en nyexaminerad manlig grundskollärare i USA vid flertalet tillfällen och följer honom under sitt första år på fältet. De väljer att benämna honom som Brad. Att vara en manlig förebild är något som Brad automatiskt har som förväntning på sig. Han ställer sig frågande till detta, då det är ett stort krav som ställs på honom. Han hävdar även att det inte går att definiera vad en bra manlig förebild är, så han är sig själv i sitt arbete och hoppas på det bästa. Forskarna skriver att samtidigt som män välkomnas i läraryrket förväntas de också “röra sig uppåt” i yrket. Det anses manligare att arbeta som rektor,
exempelvis. Även detta är ett av de krav som Brad känner på sig (Fordice & Nielsen, 2013:20ff).
2.2. Vårdnadshavare och kollegors förväntningar
Enligt Hedlin och Åberg är kvinnor inte kapabla att fostra och undervisa pojkar på samma sätt och med samma metoder som män kan, varför de anser att det behövs fler män inom skolan. Vidare skriver de om Tallberg Broman, som hävdar att det är ett problem att förskolläraryrket förknippas med moderskap och kvinnliga egenskaper. Män kan också vara omhändertagande, skriver de. Forskarna lägger upp ett kapitel som de väljer att namnge Men are welcomed because they are men, vilket vi valt att namnge denna studie till. Män ska bidra med någonting extra, skriver de. Vidare skriver Hedlin och Åberg att det behövs män i arbetslaget för att kvinnor och män kan komplettera och lära av varandra. Flera kvinnliga respondenter i deras studie nämner att ett arbetslag helt dominerat av kvinnor kan skapa gräl och skvaller, vilket män inte intresserar sig av. Att ha män i arbetslaget kan därför bidra till att skapa en trevligare atmosfär, hävdar de. Forskarna skriver även om risken för fel arbetsuppgiftsfördelning i förskolan. Syftet med att rekrytera fler manliga förskollärare är att öka jämställdheten, men vad händer om kvinnorna fortfarande sköter allt omsorgsarbete och männen sköter de “manliga” sysslorna? “There are strong cultural gender patterns and expectations from which it may be difficult to get away. [...] Men are expected to do things that the women do not want to do” (Hedlin & Åberg, 2013:156). Ytterligare ett motstånd till jämställdheten som forskarna nämner är att det bildas en maktposition då manliga förskollärare uppskattas mer än de kvinnliga (Hedlin & Åberg, 2013:149ff).
I den andra studien av Hedlin och Åberg skriver de att männen i förskolan möts av motsägelsefulla förväntningar; de behövs samtidigt som de inte får fullt förtroende. Männen förväntas vara något som inte kvinnorna i förskolan är, vilket mottages av männen på olika sätt. Forskarna skriver att det finns en del som ser män som att de skulle kunna vara pedofiler. Vidare skriver de att det i amerikanska studier framkommer att ”kvinnors kroppar förknippas med kärleksfull omsorg, medan mäns kroppar förknippas med hot och fara för små barn” (Hedlin & Åberg, 2012:442). I forskarnas resultat kommer de fram till att respondenterna tycker att ämnet sexuella övergrepp är viktigt för dem. En manlig respondent som de benämner som Peter har känt av fördomar mot honom som man i förskolan. Han hoppade nästan av utbildningen men vill kämpa mot fördomar om män i förskolan som pedofiler och valde att stanna kvar. Han uttrycker “Jag har blivit ännu mer taggad, mer taggad att gå vidare av dom här jävla pedofilerna som håller på. Och det har gjort mig mer triggad att fortsätta, för dom ska fan inte förstöra det här” (Hedlin & Åberg, 2012:445). Han ser det som sitt uppdrag som förskollärare att utmana stereotypiska könsroller. Alla respondenter har inte lika starka åsikter som Peter och det skiljer sig mycket om tankar kring ämnet. Det är ändå några manliga respondenter som har känt sig misstänkta eller känt olust i verksamheten, vilket ingen utav de kvinnliga respondenterna har känt (Hedlin & Åberg, 2012:444f). Peter beskriver misstankarna mot sig så här:
Det var på en förskola jag var på för ett par år sen där jag skulle gå in och hjälpa ett barn på toaletten och det fick jag inte göra enligt pedagogen. «Varför får jag inte göra det?» «Nej, det ingår inte i dina arbetsuppgifter» sa hon. … Hon trodde ju att jag var pedofil, trodde hon, det stod i pannan på mig. … Det var som att nån slog en pungspark på en. Sån här gammelkärring var det också (Hedlin & Åberg, 2012:445).
Forskarna tolkar Peter som att han inte får hjälpa barnet på toaletten på grund av att han har en manlig kropp. Peter tar åt sig och blir känslig och talar då illa om sin kollega, vilket skapar konflikt.
I Sverige, liksom i de flesta länder, är övergrepp mot barn något av det värsta brott en människa kan begå. Misstankar om sexuella övergrepp mot barn kan skada arbetsmiljön och det dagliga arbete med barnen som pågår där (Hedlin & Åberg, 2012:446).
Trots att Peter engagerar sig mycket för ämnet gör inte alla andra manliga respondenter det. Några beskriver att de inte har tänkt på det och att de aldrig heller upplevt något liknande, men att de är medvetna om diskursen. De flesta kvinnliga respondenterna tror att debatten kan skada de manliga förskollärarstudenterna. Det verkar som att de manliga respondenterna är medvetna om att deras kroppar kopplas ihop med “risk och fara” för barnen och tänker därför på sitt kroppsspråk i verksamheten. Forskarna skriver att det är mycket prat om att barnen kan vara utsatta men lite om att förskollärarna också kan vara det. Förskollärarna ska vara säkra för barnens skull vilket kan få motsatt effekt då förskollärarna känner press på sig och är oroliga. En manlig respondent är rädd för att bli anklagad från olika håll och en kvinnlig respondent förklarar att:
[...] föräldrar kan använda diskursen om sexuella övergrepp mot barn som ett maktverktyg i sociala situationer som inte har något alls att göra med övergrepp mot barn, det vill säga som ett sätt för föräldrar att få makt över impopulära kvinnliga och manliga lärare (Hedlin & Åberg, 2012:449).
I en studie som gjorts av Darrin Wood i USA undersöks skillnaden mellan manliga och kvinnliga lärare i grundskolan. Det intervjuas 215 grundskollärare med lång erfarenhet inom yrket. Fler än hälften av respondenterna ansåg att det fanns skillnader mellan män och kvinnor i läraryrket. De skillnader som nämns är att kvinnor är mer omhändertagande medan män är mer avslappnade men även bestämda. Några av respondenterna uttrycker:
I think it is especially important to have males in elementary school, since so many children come from single parent homes [...] It has been my observation that a good male teacher in the building has a strong influence on kids (Darrin Wood, 2012:326).
Forskaren skriver fram tre slutsatser av sin studie: grundskollärare uppfattar att det finns skillnader mellan män och kvinnor inom yrket, manliga grundskollärare uppfattas mer negativt än kvinnliga och majoriteten av respondenterna anser att det behövs fler män inom grundskolläraryrket. Dock kan hon inte utifrån sitt resultat klargöra den faktiska skillnaden mellan manliga och kvinnliga grundskollärare (Darrin Wood, 2012:317ff). Att män och kvinnor agerar olika är något som respondenten Brad i Fordice och Nielsens studie också upplever. Han förklarar att han å ena sidan inte bör arbeta utifrån ett för maskulint arbetssätt med disciplin, då han i så fall kan bli ifrågasatt om han är lämpad att arbeta med yngre barn. Å andra sidan bör han inte vara för omhändertagande och empatisk, varpå hans manlighet ifrågasätts. Brad berättar att det anses finnas en skillnad mellan att låta barnen sitta i knät på en kvinnlig lärare och att låta dem sitta i knät på en manlig sådan. Han uttrycker “Women’s laps are places of love. Men’s laps are places of danger” (Fordice & Nielsen, 2013:21). Forskarna skriver att män välkomnas i skolan och att de ska framstå som förebilder för barnen, men paradoxalt nog anses deras närvaro samtidigt vara ett hot mot barnen. Brad uttrycker “[...] they were suspect until proven innocent” (Fordice & Nielsen, 2013:20). Detta anses vara en av de anledningar till varför män väljer att lämna yrket. Brad berättar även att han sällan ger kramar till sina elever då detta kan verka suspekt, speciellt när det gäller flickor. Han känner en konstant vaksamhet på sig själv. Han vågar inte heller vistas ensam med en flicka i klassrummet. Vidare berättar Brad att han har en manlig kollega i huset, bland resterande kvinnor. Han uttrycker att han inte känner sig bekväm på planeringsmöten med sina kvinnliga arbetslagskollegor, då han inte passar in. Han önskar att han kunde få arbeta tillsammans med sin manliga kollega istället (Fordice & Nielsen, 2013:20ff).
2.3. Barnens förväntningar
Det finns antagande om att manliga förskollärare och lärare kan nå ut mer till pojkar på grund av att de delar samma kön. Med att nå ut menas både att pojkarnas prestation i skolan/förskolan ökar, att de blir mer motiverade och lär sig bättre (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:9). En del barn har inte ett starkt förhållande till sina fäder och i en del fall har de ingen far. Andra barn har fäder som är frånvarande, som exempelvis arbetar mycket. För dessa barn som saknar en fadersfigur kan en manlig förskollärare ge barnen en positiv manlig förebild. Detta kan hjälpa barnen att utveckla sin könsidentitet och deras syn på könsroller. Det kan även öka kvaliteten i förskolan samt hjälpa barnen att se allas lika värde (Anliak & Beyazkurk, 2008:309ff).
En annan förväntning som finns på manliga förskollärare är att män leker på helt olika sätt med barnen än vad kvinnor gör. Män är starkare, tuffare och modigare och en kvinnlig respondent i Hedlin och Åbergs studie uttrycker “When guys come to the preschool for their internship the kids go crazy! They get really excited!” (Hedlin & Åberg, 2013:153). Forskarna skriver att kvinnliga förskollärare inte förstår sig på pojkar lika väl som de manliga gör och barnen behöver en man att se upp till (Hedlin & Åberg, 2013:149ff). Detta är även en aspekt som Brownhill skriver om i sin studie. Män inom förskolan kan anpassa aktiviteter till pojkars intressen i större mån än vad kvinnor kan (Brownhill, 2014:247ff).
Mäns och kvinnors roll i leken är något som även Sandberg och Pramling-Samuelsson undersöker. Respondenterna är tio kvinnliga och tio manliga förskollärare som
intervjuas. Forskarna finner i sitt resultat att de manliga respondenterna deltar i lekar som exempelvis bollsporter och utomhuslek där en vuxen behövs som stöd. En manlig respondent har upptäckt att barnen inte självmant påbörjar dessa lekar så de behöver en vuxen som deltar i leken, vilket ofta är problematiskt när förskolläraren måste avbryta och gå därifrån. De manliga respondenterna beskriver att det har ändrats över tid. När de själva var unga klarade de av att leka samma lekar utan vuxna. Forskarna drar slutsatsen att barnen idag har svårt att leka aktiva lekar utan vuxnas hjälp. Trots det leker inte de kvinnliga respondenterna med barnen utan det är de manliga respondenterna som gör det. Forskarna kommer i sitt resultat fram till att de kvinnliga respondenterna sällan deltar i barnens lek utan försöker istället undvika det. De försöker lyssna på barnen när de leker och en kvinnlig respondent uttrycker att hon vill försöka förstå hur barnen tänker. De kvinnliga respondenternas motiv är att barnen leker på ett annat sätt när vuxna är med i leken och därför måste förskolläraren avgöra om de ska “störa” i leken genom att delta eller inte. Till skillnad från de kvinnliga respondenterna är de manliga respondenterna villiga att leka med barnen. De deltar och bjuder ofta in barnen till lek, då de lär känna barnen på det sättet. De manliga respondenterna uttrycker att de vill vara med i leken så de kan vara nära barnen och på så vis upptäcka om de behöver hjälp. Forskarna skriver att manliga förskollärare inte alltid har ett motiv till att delta i barnens lek utan ibland deltar för att de själva vill det (Sandberg & Pramling-Samuelsson, 2005:297ff). En manlig respondent uttrycker:
I can occasionally participate because I just want to be with the children in play. The other day I just threw myself into the ‘‘pillow room’’. ‘‘Now I want to be with you and just play a little’’ and they wanted me to participate (Sandberg & Pramling-Samuelsson, 2005:300).
Respondenterna i studien uttrycker att barnen är medvetna om att förskollärarna ibland får göra avbrott i leken och gå därifrån, vilket leder till att barnen inte vill att förskolläraren ska delta i leken från början. Respondenterna uttrycker även att de barn som är mer tillbakadragna blir mer öppna och mindre ansträngda när förskollärarna inte deltar i leken (Sandberg & Pramling-Samuelsson, 2005:297ff).
Många pojkar har kanske få eller inga manliga förebilder i sitt liv, varför det kan vara roligt för just pojkar att leka med män, skriver Brownhill. Manliga förebilder i förskolan är av stor vikt. Bland annat kan en stark manlig förebild i förskolan hjälpa unga pojkar att utveckla både sitt beteende, sitt engagemang och sin motivation samt hjälpa dem att sträva efter sina mål. Brownhills studie utförs i England och går ut på att intervjua män som arbetar med barn i åldrarna noll till åtta år. Han vill förstå vad det är männen vill förmedla i sin roll som manlig förebild. Det framkommer att majoriteten av respondenterna prioriterar egenskaperna: pålitlighet, förmåga att skapa en positiv attityd till lärande, vara snäll, visa respekt och att ha ett bra humör. Brownhill för en diskussion kring huruvida dessa egenskaper skiljer sig från kvinnors (Brownhill, 2014:247ff). Även Blank och Palmqvist skriver att det är av vikt att få in fler män i läraryrket, utifrån flera aspekter. En aspekt är, precis som Brownhill skriver, att barn behöver både kvinnliga och manliga förebilder. Barn ska även ges möjlighet till att få kunskap om jämställdhet, vilket blir svårt om skolan är kvinnodominerad. Blank och Palmqvist kommer fram till att barn behöver manliga förebilder. Respondenterna får ta ställning till olika påståenden om varför de sökte sig till förskollärarutbildningen. Majoriteten av respondenterna rankar påståendet Jag vill värna barnens plats i samhället högst. En stor tillgång till arbete efter
studierna var också en avgörande faktor (Blank & Palmqvist, 1998:22f, 132ff). Forskarna skriver fram sju slutsatser utifrån sitt resultat och skriver:
Både män och kvinnor behövs för att:
-det är viktigt att få möta både kvinnor och män i det dagliga livet
-det är både för identitetsutveckling och social utveckling viktigt med levande förebilder av eget kön och möjligheter att relatera sig till motsatt kön
-de som förebilder vägleder genom normer, etik, regler, m m.
-på sikt utveckla mer jämställda attityder och värderingar i samhället, behöver till exempel barnen tidigt möta kvinnor och män som samarbetar, delar på ansvar och kompletterar varandra
-det blir ett bredare innehåll och högre kvalité i verksamheten, service och utbud
-de ser på arbetssätt, problemlösning och beslutsfattande på olika sätt, vilket ger effektivare arbetsplatser om de arbetar sida vid sida
-de har olika språk, vilket ger en bredare kommunikation och ett rikare språk
(Blank & Palmqvist, 1998:12).
Även om Blank och Palmqvists studie är från år 1998 anser vi att den är av relevans i vår studie och stämmer överens med dagens samhälle.
Tidigare nämns forskning som stödjer att män kan nå ut till pojkar. Sveriges Kommuner och Landsting tar upp en artikel skriven av Helbig som visar motsatsen. Studien utgår från TIMS, PIRLS och PISA och det är nästan 150 000 elever från skolor i cirka 20 olika länder som deltar. Studien visar att “pojkar inte får någon fördel i lärandet av att ha en manlig lärare, varken i läsförståelse eller i matematik. Samtidigt framkommer att flickor visade bättre resultat om de hade kvinnor som lärare” (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:9). En annan studie som Sveriges Kommuner och Landsting tar upp är skriven av Lahelma. I studien kommer forskaren fram till att eleverna inte anser att de lär sig bättre beroende på vilket kön deras lärare har. Eleverna anser istället att de lär sig bättre om läraren har hög kompetens. Forskaren tar upp frågan om bristen på manliga förskollärare är ett problem och för vem det i så fall är ett problem (Sveriges Kommuner och Landsting, 2015:9).
3. Teorianknytning
Studien utgår ifrån en socialkonstruktivistisk vetenskapsteori, då det undersöks hur manliga förskollärare upplever sin arbetssituation samt vad de upplever att det finns för förväntningar på dem i förskolans verksamhet. Socialkonstruktivismens grundtanke kan beskrivas som att fenomen är skapade i social interaktion. De fenomen människan ser som självklara är skapade i kommunikation med andra människor. Samhället har en gemensam förförståelse om vad olika fenomen är och kallas. Det kan exemplifieras genom att beskriva kön som socialt skapat av samhället och kategoriseringen av man och kvinna är socialt konstruerat. Socialkonstruktivismen lyfter fram föreställningar, verklighetssyn samt beteenden och roller (Allwood & Erikson, 2017:143ff). Teorin i denna studie är att manliga och kvinnliga roller skapas av samhället och män och kvinnor har specifika förväntningar på sig.
Syftet med studien är att utifrån ett jämställdhetsperspektiv synliggöra två manliga förskollärares uppfattningar om könets betydelse för förskollärarprofessionen. Jämställdhet är ett begrepp som ofta förknippas med jämlikhet. Dessa två är dock helt olika begrepp. Jämlikhet syftar till alla människors lika värde oavsett exempelvis etnisk bakgrund. Jämställdhet däremot syftar bara till lika värde mellan kön. Män och kvinnor ska ses som lika värda och jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, möjligheter och förutsättningar att forma sina egna liv. Blank och Palmqvist förklarar begreppet jämställdhet som ett samförstånd och en avsaknad av konflikt mellan de båda könen (Blank & Palmqvist, 1998:22). I vår studie kopplar vi in jämställdhetsbegreppet då vi undersöker om manliga förskollärare anser att de förväntas agera på samma sätt som kvinnliga förskollärare. Med utgångspunkt i jämställdhetsperspektivet borde det inte vara skillnad i förväntat utfört arbete i förskolan. Vi undersöker om de manliga förskollärarna ändå uppfattar skillnader.
Utifrån den tidigare forskning som bearbetats sammanställs de föreställningar och förväntningar som finns på manliga förskollärare i tre olika tabeller. Tabeller görs för att göra resultatet överskådligt. Förväntningar kan komma från olika håll och vi har enligt våra frågeställningar fokuserat på föreställningar från samhället och förväntningar från vårdnadshavare och kollegor och barnen. Tabellerna utgör en utgångspunkt för hur resultatet analyseras. Inspiration till tabellen är tagen från Anliak och Beyazkurk (2008), Blank och Palmqvist (1998), Blomqvist m.fl. (2008), Brownhill (2014), Darrin Wood (2012), Hedlin och Åberg (2012, 2013), Sandberg och Pramling-Samuelsson (2005) samt Sveriges Kommuner och Landsting (2015).
Föreställningar från samhället
Rubba samhällets normer
Få låg status i samhället och hos vänner Få låg lön
Anställas pga. deras kön Bli diskriminerade
Känna sig misstänkta för pedofili Känna press och olust
Tänka på kroppsspråket Inte passa in i yrket
Minska synen av ett kvinnoyrke Öka förskollärares löner
Öka jämställdheten i samhället och på förskolan
Tabell 1
Förväntningar från vårdnadshavare och kollegor
Öka kvaliteten i verksamheten Bidra med någonting “extra”
Vara pålitliga, respektfulla och avslappnade Vara en fadersgestalt och en manlig förebild
Visa manlighet och auktoritet och vara “riktiga” män Visa en positiv attityd till lärande
Komma med andra synsätt ang. problemlösning och uppfostran Skapa en annan dynamik och minska skvaller i arbetslaget Utföra manliga sysslor
Minskat förtroende Skapa hierarki i arbetslaget
Förknippas med hot och fara för barnen
Förväntningar från barnen
Leka för egen vinnings skull och störa i leken Vara mindre omhändertagande
Nå ut till pojkar
Utveckla barnens könsidentitet Aktivt delta i lek och bjuda in till lek Ge barnen ett annat språk
Leka manliga lekar
Tabell 3
Tabellerna återkommer under analyskapitlet, där de påståenden som stämmer överens med respondenternas svar markeras. I analysen motiveras dessa markeringar och respondenternas svar analyseras med koppling till tidigare forskning och teorianknytning.
4. Metod
I detta kapitel redogörs urval, genomförande, bearbetning av data, metodiska överväganden samt etiska överväganden. Eftersom syftet med studien är att utifrån ett jämställdhetsperspektiv synliggöra två manliga förskollärares uppfattningar om könets betydelse för förskollärarprofessionen använder vi oss av en kvalitativ studie.
4.1. Urval
Två verksamma manliga förskollärare i södra Sverige intervjuades separat. För att nå ut till dem kontaktades förskolechefer i utvald kommun. Vi hörde oss för med bland annat kollegor och vänner var det kunde tänkas arbeta manliga förskollärare och utifrån det valde vi ut sex förskolechefer. Till dessa skickades ett mail (se bilaga A) med förfrågan om de hade några manliga förskollärare anställda på sina enheter. Fem av sex förskolechefer svarade och två av dem svarade positivt. Vi kontaktade sedan förskollärarna med en mailförfrågan (se bilaga B) om att medverka i en intervju. Båda var villiga att ställa upp och tid och plats för intervju bestämdes. I studien undersöktes manliga förskollärare med erfarenhet inom området då detta återkopplas till syftet, som vill undersöka de manliga förskollärarnas föreställningar om vilka förväntningar som finns på dem i förskolan. Ett urval gjordes att intervjua respondenter vi inte känner, då detta hade kunnat orsaka problem i vår professionella position under intervjuerna. Det kunde även ha påverkat hur vi som intervjuare hade tolkat respondenternas svar om vi sedan tidigare hade föreställningar om hur han skulle svara. Detta är något som Kihlström skriver om (Kihlström, 2007:50).
Respondenternas namn fingeras i studien och de benämns som Simon och Stefan. Simon är 29 år och har fem års erfarenhet som förskollärare och Stefan är 52 år och har arbetat som förskollärare i cirka 15 år. Det var ett omedvetet urval att Simon och Stefan har olika ålder och olika lång arbetserfarenhet, vilket skapade ett intressant resultat och bidrog till diskussion.
4.2. Genomförande
Kvalitativ data samlades in genom individuella intervjuer för att få en djupare förståelse hur manliga förskollärare upplever de förväntningar som finns på dem. Vi hade en intervjuguide (se bilaga C) med öppna frågor för att ha en struktur men samtidigt inte styra respondentens svar. Öppna frågor har svag struktur och följdfrågor är en viktig del vid användandet av öppna frågor. Det fanns det vill säga förutbestämda frågor som vi styrde över, men samtalet baserades vidare på respondenternas svar. Intervjufrågorna vi ställde kopplades till vår teoretiska utgångspunkt samt den tidigare forskning vi berört. Detta för att kunna få svar på syfte och frågeställningar. Intervjuerna spelades in auditivt för att sedan transkriberas. Det var transkriberingarna som låg till grund för vår analys. Analysen synliggörs bland annat av tabeller, för att göra resultatet överskådligt, varpå vi även kan se tendenser av kvantitativ data i vår studie.
Innan intervjuerna genomfördes stod det klart vilken teoretisk utgångspunkt och vilket syfte som ligger till grund för studien. De 11 intervjufrågorna vi ställde utgick från vad som framkommit i tidigare forskning. Studien inleddes, som tidigare nämnts, med att sex förskolechefer i den valda kommunen fick mailförfrågan om de hade några manliga förskollärare i verksamheten och om vi fick höra av oss till dem i så fall. Sedan kontaktades de manliga förskollärarna och fick förfrågan om en intervju där syftet med studien och respondentens rättigheter beskrevs. Två manliga förskollärare intervjuades sedan individuellt och intervjuerna dokumenterades med ljudinspelning. Ljudinspelningarna hjälpte oss i vår bearbetning av data och anteckningar blev då inte nödvändigt under intervjun. Istället lades allt fokus på samtalet. Vi båda medverkade under intervjuerna och vi spelade in med två enheter för att vara säkra på att ljudupptagningen skulle tas upp, då det inte alltid går att lita på tekniken. Under intervjuerna ställdes samma frågor till båda respondenterna, förutom följdfrågorna som skiljde sig åt beroende på respondenternas svar. Under intervjuerna använde vi oss av Kihlströms tips för en lyckad intervju. Hon skriver bland annat att en intervju ska liknas vid ett vardagligt samtal, förutom att ett det finns ett specifikt syfte med samtalet. Det finns en specifik väg som intervjuaren vill att intervjun ska gå, men det är även av vikt att låta respondenten svara så öppet som möjligt utan att intervjuaren avbryter. Vidare skriver Kihlström att det är av vikt att planera sin intervju innan den genomförs. Intervjuaren ska vara noga införstådd med syftet till studien samt ha bakgrundsfakta om ämnet. Denna bakgrundsfakta får dock inte synas som något subjektivt under intervjun. Det är av vikt att upprätthålla ett objektivt synsätt och vi försökte under intervjun vara opartiska i vårt förhållningssätt för att inte påverka resultaten (Kihlströms, 2007:47ff). Intervjuerna beräknades pågå i cirka 30-45 minuter men båda pågick i cirka 20 minuter vardera. Intervjuerna utfördes i ett avskilt rum på respondenternas arbetsplatser.
4.3. Bearbetning av data
Intervjuerna med respondenterna spelades in med ljudupptagning för att sedan transkriberas. I transkriberingarna vidtogs justeringar för att skydda identiteten hos respondenterna. Vidare analyserades transkriberingarna med koppling till tidigare forskning, teorianknytning, syfte och frågeställningar. Vid analys av transkriberingarna bortsåg vi från eventuell irrelevant information som inte svarade upp mot vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet sammanfattades i tre olika tabeller.
4.4. Metodiska överväganden
Vår ambition var att i så hög utsträckning som möjligt ställa öppna frågor vid intervjuerna. Detta kräver skicklighet och kunskap inom intervjumetodik. Vi strävade också efter att inte ställa styrande frågor som hade kunnat påverka respondentens svar. Detta för att kunna uppnå en hög tillförlitlighet, det vill säga att intervjun genomfördes på ett korrekt sätt. Vår förhoppning var även att skapa en hög trovärdighet, varpå vi ställde intervjufrågor som motsvarar våra frågeställningar. En annan aspekt som är viktig att tänka på under en intervju är objektivitet. Vi som intervjuare var införstådda med bakgrundsfakta kring det ämne vi undersöker men det fick inte framgå under intervjuerna.
Våra kunskaper och åsikter fick inte synas under samtalet, då de hade kunnat påverka respondentens svar (Kihlström, 2007:49). En diskussion kring huruvida studien är överförbar till andra kontexter kan föras, då endast två respondenter undersöktes.
4.5. Etiska överväganden
En av forskningsetikens centralaste delar handlar om hur respondenter behandlas. Respondenterna ska inte behöva motta kränkningar och skador då de ställer upp i forskning (Hermerén, 2011:16). Det finns enligt Vetenskapsrådet fyra huvudkrav under individskyddskravet som måste beaktas inom forskning. Det första de nämner är informationskravet. Detta innebär att forskaren måste informera medverkande respondenter om forskningens syfte. Det andra kravet är samtyckeskravet, vilket innebär att respondenten själv bestämmer över sin medverkan i forskningen (Vetenskapsrådet, 1990:6ff). Undersökningen var frivillig och respondenterna informerades om dess rättigheter att avsluta när de ville och att intervjun spelades in med ljudupptagning. I missivbrevet förklarades studiens syfte och frågeställningar så att respondenterna visste vad de medverkade i för studie. Antal intervjufrågor och längd på samtalet beskrevs också i missivbrevet. Vidare finns konfidentialitetskravet. Med detta krav intygar forskaren sina respondenter om att personuppgifter förvaras oåtkomligt för obehöriga. Det sista kravet Vetenskapsrådet nämner är nyttjandekravet. Detta innebär att insamlad information enbart får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 1990:6ff). Det informerades i missivbrevet om att undersökningen enbart används till forskning och att några personuppgifter inte kommer nämnas i studien. Vi talade om för respondenterna att de är helt anonyma och att det endast är vi som kommer ha tillgång till materialet. Då det finns begränsat med manliga förskollärare är vi noga med att skydda respondenternas identitet. Vi nämner inte heller i vår studie i vilken kommun eller på vilken förskola intervjuerna utfördes.
5. Resultat
I detta kapitel presenteras respondenternas svar med utgångspunkt i transkriberingarna. Som tidigare nämnts benämns respondenterna som Simon och Stefan. Underrubrikerna i detta kapitel är som i tidigare kapitel Samhällets föreställningar, Vårdnadshavare och kollegors förväntningar och Barnens förväntningar.
5.1. Samhällets föreställningar
Simon uttrycker att förskolläraryrket kan ses som ett tjej- och kvinnoyrke och att det kanske är därför så få män söker sig till yrket. Han tror att killar är rädda för att bli diskriminerade på grund av sitt yrkesval och på grund av att förskolläraryrket tillhör de yrken med lägre status. Han berättar även att det händer en del “skit” i samhället och att män kanske inte anses lämpade att arbeta med små barn. Han hävdar att det finns “skumma typer” och att det nog avskräcker många killar från att söka sig till yrket, då de är rädda för att bli kallade just detta. Han själv har dock aldrig upplevt några negativa attityder till sitt yrkesval och han uttrycker “Ja har inte fått de. Asså mot mig.. eee men dom har frågat mig, å men jag brukar säga att aa lär känna mig istället så behöver du inte fundera på de” (Simon). Han pratar mycket om personlighet under intervjun och han menar att alla är individer som inte borde klassificeras efter kön. Anledningen till varför han själv valde yrket var för att han ville ha ett roligt och fritt arbete. Han utvecklar genom att med glad röst säga att det inte är på varje arbetsplats man får en kram när man kommer på morgonen. Han var medveten redan innan han började studera att det fanns föreställningar om manliga förskollärare, men han anser att det är av vikt att få in fler män i yrket för att öka jämställdheten, både i samhället men även i arbetslagen på förskolorna. Han uttrycker:
Asså de vet man å ja har tänkt på att också när ja läste till att. De kanske... Asså tänk om folk tänker de om mig, va hemskt liksom. Men man får ju ändå liksom stålsätta sig me att... Aa de kanske ä så, då får du nog... tänka till va...va du ska säga eller så liksom (Simon)
När vi frågar Stefan varför han tror att så få män söker sig till läraryrket svarar han att det kanske ses mer som ett kvinnoyrke. Han tror att män ser att det är mycket kvinnor i förskolan och tror att det är mycket vårdande, omhändertagande och att de inte passar in. Han själv tänker inte på att han arbetar i ett kvinnodominerat yrke, i hans fall med bara kvinnliga kollegor, vilket han tror beror på att han är så van vid det. Han förklarar “Så de e liksom inte att ja tänker på "O nu e ja ensam man" eller såhär. Näe, de funderar inte ja på så att.. de e arbetskollega som arbetskollega” (Stefan). Han kan dock ibland känna att det är en viss jargong på något sätt. Han uttrycker att han hade tyckt det varit roligt att jobba ihop med någon kille.
De blir lite annorlunda de blir de ju. Men sen så ser ja de också att.. va lite mer de får inte bara va.. blandad mix tror ja blir bäst. Oavsett vilket yrke man än har tror ja är de bra om man har blandade de tror ja, ja tror de. De blir ett helt annat klimat, tror ja (Stefan).
En föreställning som finns i samhället om manliga förskollärare är att de får låg lön. Stefan tar upp lönefrågan när han får frågan om han anser att det är viktigt att man försöker få en mer jämställd personalstyrka inom förskolan. “...Ja tror lite, kanske inte så mycke, ja vet inte om de e så mycke men ja har inga belägg för de heller men ja tror faktiskt lönen spelar också.. de klassiska att lönen spelar roll me, de tror ja” (Stefan). Han menar att förskollärare inte tjänar överdrivet mycket. Han uttrycker att även om lönerna höjs innebär det kanske inte att det kommer fler män till förskolan. Han tror att det är så få män som väljer att läsa till förskollärare på grund av hur samhället ser ut idag. “Man har de här tråkigheterna som händer, som har hänt. Att de kan väl va lite avskräckande också” (Stefan). Han syftar till framförallt de yngre männen som ofta väljer bort förskolläraryrket. Frågan ställs om han tror att det är lättare för en manlig förskollärare att få jobb och högre lön eftersom det är brist på manliga förskollärare. På frågan svarar Stefan att han inte tror det handlar så mycket om det utan om hur man är som person. “Ä du den som ä driftig å kan prata för dig ordentligt, då tror ja kanske du kan få en hög lön. Oavsett om du ä man eller kvinna…” (Stefan). Däremot tror han att det är av vikt att sträva efter en mer jämställd personalstyrka. Han tror att rätt tillvägagångssätt är att jobba på höjden, inom kommuner, chefspositioner och rektorer, att de ska “pusha” för att männen i förskolan ska synas mer. “Vi behövs mer manlighet” (Stefan).
Stefan har aldrig fått någon negativ kommentar om att han är manlig förskollärare. Tvärtom har han bara fått positiva kommentarer om sitt yrkesval. Vänner har uttryckt att det är roligt att han är förskollärare, att det är ett viktigt yrke att få möjlighet att forma barnen på ett positivt sätt. Han förklarar att han aldrig har fått höra att det är fjompigt att han är förskollärare eller någon kommentar som “Va, ä de nånting å jobba med?” (Stefan).
5.2. Vårdnadshavare och kollegors förväntningar
Stefan har inte uppfattat specifika förväntningar från vårdnadshavare, vilket han tror att han har haft tur med.
Hört bara positivt. Att ja har, när ja varit... jobbat, under fritids och skola å som ja har gjort här då i förskolans värld, att dom... ja har blitt uppskattad. För att de kommit en man med på förskolan. Mm (Stefan).
Han har inte märkt något speciellt som vårdnadshavare uppskattar hos honom förutom att han är just man. Han berättar dock om en händelse som utspelade sig för cirka tio år sedan:
De va en gång de va för många år sen. De va innan ja skulle börja på ett ställe. Där va, då va föräldrarna... De visste inte vem ja va heller. Ja har inte träffat dom. Då va, de va några föräldrar, tydligen, fick ja reda på sen utav chefen, den rektorn ja hade där att... va några föräldrar som hade undrat då liksom, flagga lite, ah men, ska vi verkligen ha en man, på förskolan. På den avdelningen [...] Aa. Men de visade sig sen när ja väl började jobba där, så då hade dom, då då, å då blev de okej. Men de va ju, ja börja, innan ja fick de vicket [...] Men de va ju inte mig personligen så att de va ju bara att de va för att de va en... skulle komma dit en man, så, som skulle få ett vick (Stefan)
När vi frågar ifall Simon känner att vårdnadshavarna har några specifika förväntningar på honom svarar han:
Där kan de kanske va så...Tyvärr, om man säger så. Eh... Innan man känner nån. Sen ä man jättefördomsfull om man ä de. Men de kanske ä lite eftersom de ä då kvinnodominerat yrke. "Jaha, va...va ä de för nån" kanske folk tänker. Jättetråkigt i så fall. [...] men... Förhoppningsvis tänker bar... Eller föräldrarna "ah vad skoj, de e ju jättepositivt att vi får både..." aa som på min avdelning här. Aa två tjejer å en kille. De e suveränt ju. Men visst, dom kanske funderar ibland (Simon)
Simon upplever att vårdnadshavare ibland kan ha förutfattade meningar om manliga förskollärare. Han uttrycker sig dock som att det är någonting han tror och inte någonting han upplevt själv. Han har förhoppningar på att vårdnadshavare kan se fördelarna med att ha en man i arbetslaget och att de kan se individen och uppskatta den man är som person. Vidare berättar han:
Ja fått de hela tiden av dom föräldrarna ja har haft under mina fem år. Dom ä jättetacksamma å jätteglada för att ja jobbar just med deras barn. Dom tycker de e... aa... Dom tycker de e bra. Så förhoppningsvis så ä de ju nåt bra då, me å ha en manlig i gruppen, bland barnen. [...] De kanske e skönt för papporna i frågan. Att de e en manlig, kanske... Som för en annan då som kanske e lite idrottsintresserad, så kan man snacka lite skit om sånt också. Asså, då möter man… [...] Eller, man kanske inte behöver prata om sport, men man kan känna att de ä nå samma. De kanske ä skönt. Ja vet inte (Simon)
Simon blir tillfrågad om han anser att det är viktigt att arbeta för en mer jämställd rekrytering inom förskolan. Han säger att han tycker det viktigt och uttrycker:
Asså ja tror, jag tror att de e bra om man har en blandning på arbetsplatsen. [... ]Asså de spelar ingen roll vilket jobb de ä, utan att de blir en mix av att, de tror ja är de bästa. [...] Ah men, ja tror, ja... Nånstans så tror ja de e bra att de ä...en blandning av att. För... Ja talar lite mot mig själv, men de ä...de ä...Vi ä ju ändå olika nånstans, asså män å kvinnor. De är vi ju. Ehh...man ser ju en man då. Om man säger så. Det finns en kille. De tror ja e bra (Simon)
Simon berättar vidare att han tror det är bra med en jämställd arbetsstyrka i förskolan och att han tror att det är bra med en blandning av män och kvinnor i verksamheten. Han nämner inte bara förskolläraryrket, utan menar att det vore bra på alla arbetsplatser. Det går dock inte att kartlägga någon specifik anledning till varför det skulle vara bra, han anser bara att det vore bra.
När vi frågar Simon hur han förhåller sig att vara en man på förskolan berättar han att han inte alls upplever det som jobbigt och att han aldrig upplever någon jobbig situation. Han beskriver sig själv som en öppen person som pratar mycket med folk och skojar mycket. Han förklarar dock att man måste hitta den där balansen när det är okej att skoja och inte, och med vem. Simon uttrycker:
Men ja känner ja ja känner aldrig liksom att ja.. att ja är malplacerad. Även om här e ja ensam kille på hela, hela huset liksom. Men ja ja. [...] Asså ja, ja vill bara relatera te min asså min personlighet. Å ja e väldigt öppen mot människor liksom å ja kan, a ska man prata allvar me nån så kan ja göra de eller om de ska va.. a inte så allvarligt då kan ja ta de också. Ja tror att de, ja tror att de ä jättemycke hur man ä som person när ja tänker. För de ä olika hur man jobbar i olika grupper också (Simon)
Simon pratar, som tidigare nämnts, mycket om hur man är som person och hur detta påverkar en i sitt arbete. Han säger att han är väldigt öppen och att det är viktigt att kunna prata med sina kollegor om olika saker i olika situationer. Vidare berättar han:
Ahmen, ja kan tänka ibland... Men de är också personlighets... Ja vet att de är personlighet, men ja, asså. Ja kan känna ibland att... Ja kanske inte tycker vissa saker är så himla stora problem. Som att, kanske tjejerna här triggas igång: Ah det ä ju hemskt att det inte har gjorts, å... Å så kan ja känna: Ah, men...plocka ihop böckerna då så har vi ju löst de här stora problemet. Asså ja. Ja är ju sån som person, å det kanske är en manlig drag, ja vet inte. Men ibland kan ja känna så. Lugna ner dig, de här... De här ä väl inget å… [...] De e jättesvårt å säga om de e manligt, men ja kan känna så ibland. [...] Å de säger ja gärna också. Inte för å va sån, men...Utan till mina kollegor kan ja säga "de e väl inte så farligt, de kan vi ju lösa" (Simon)
Simon berättar att hans kvinnliga kollegor reagerar på ett annat sätt än vad han gör i problemsituationer. Han är dock noga med att poängtera att det inte nödvändigtvis måste ha med kön att göra.
Stefan har inte känt att hans kollegor har speciella förväntningar på honom för att han är en man. Däremot berättar han att han har varit med om det på tidigare arbetsplatser.
De har man ju hört, att... ah men kan inte du... aa de klassiska: kan inte du sätta upp, heh, sätta upp den hyllan, eller… ah men kommer de material man ska bygga ihop, att... Aa men kan inte du göra de... du som vet hur man gör. Aa (Stefan).
Han menar att när han tänker på det har han omedvetet själv gjort det.
Att de har varit nånting att, ah men ja kan ta, ja kan fixa upp de, ja kan skruva ihop den där... möblemanget eller sätta upp den där. De har ja själv sagt också, de har ja gjort faktiskt, aa. Så man ä nog lite i dom där rollerna, fast man inte tycker de så ä man nog de lite… (Stefan).
Stefan tror att verksamheten till viss del kan påverkas om det arbetar en man i förskolan. Han tror även att det beror på hur man är som person och uttrycker:
Ja tror att normalt arbetslag med fyra, fem kvinnor, å en man, att kanske liksom att då förväntas de kanske lite omedvetet att då ska mannen kanske va den som tar för sej, eller inte tar för sej så men ändå.. Få kanske den rollen att leda arbetslaget (Stefan).
Han tror att det blir en förväntning på manliga förskollärare då fler män har chefspositioner och leder grupper. Han tror då att en förväntning från arbetslaget kan vara att en manlig förskollärare ska ta över och leda. Han har dock aldrig själv känt av dessa förväntningar.
Ja e inte den tuffa typen eller näe eller. Ja e mer skön, mer avvaktande såhär lite mer a vänta in som känner av va, ja e inte den som tar för mej o söker o tar ledarrollen ja e inte den ledarrollstypen. E ja inte (Stefan).
...Sen e de väl klart den här lilla tråkiga biten som finns, som kommer emellanåt, mellan sådär som blåser upp i tidningar sådär… [...] Ja tror lite att de kan också va lite skrämmande faktiskt [...] Tyvärr [...] Att... när de blåser upp, de blir ju mycket skriverier om de å då, att... Aa (Stefan).
Han förklarar dock att han aldrig själv har blivit bemött på det här viset av några vårdnadshavare:
Ja har aldrig mötts så... mött några föräldrar som sagt nånting sånt, men ja tror att de gör då att, tänker som dom som kanske kan tänka sig, att ah men de kanske skulle va roligt å... läsa till förskollärare. Men...sen kommer sånt här å blåses upp då, som de gör emellanåt, tycker ja. Att dom börjar kanske tänka efter, aa men kanske bättre å bli... läsa till fritidspedagog eller till lärare kanske istället då å... För de kan också va lockande ju [...] Att, då ... att de väljer kanske å... Dom kanske tänker efter två gånger. Inte alla, men ibland tror ja nog de finns (Stefan)
Stefan får följdfrågan om han någon gång har varit rädd för att bli anklagad och om han någonsin tänker på det. Han svarar att han ibland tänker efter “Aa men då kanske ja inte ska göra så, eller så, eller att man, man ska inte va ensam å så ska man inte göra si å så då” (Stefan). Han förklarar att han har tänkt igenom en gång extra vad han gör och vad han säger så att det inte ska misstolkas eller uppfattas felaktigt. “Men ja har aldrig känt från nån, varken förälder eller mina kollegor att dom skulle vatt sådär frågande eller såhär, de har varit...Nej” (Stefan). Han förklarar att han ibland tänker att nu kommer det hända en massa saker och att han tror att han tänker efter lite mer än vad hans kvinnliga kollegor gör. Han tänker på var han är någonstans och i vilka situationer. Han tror inte att hans kvinnliga kollegor tänker på detta viset och att det kan vara viss skillnad i förskollärares förhållningssätt beroende på om de är män eller kvinnor. Han säger att detta inte är någonting han tänker på dagligen. Han menar att det inte fungerar för då skulle han inte klara av att jobba.
Stefan berättar om när han jobbade på fritids, vilket han gjorde innan han började arbeta på sin nuvarande arbetsplats. Då skulle pedagogerna vara inne i flickornas omklädningsrum innan och efter gymnastiken. Då knackade han alltid på dörren och ropade utifrån istället för att komma in när de bytte om. Han beskriver att han gjorde så för att han inte ville utsätta sig för att det skulle bli feltolkat om flickorna kommer hem och berättar för sin mamma och pappa att Stefan var inne i deras omklädningsrum när dem var nakna. Han ville inte utsätta sig för det så han undvek att vara i deras omklädningsrum. Han fortsätter att berätta om att hans kvinnliga kollegor var inne i pojkarnas omklädningsrum när de bytte om.
