• No results found

Davids seger mot Goliat : En teori om hur svaga aktörer når framgång i styrkeasymmetriska krig

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Davids seger mot Goliat : En teori om hur svaga aktörer når framgång i styrkeasymmetriska krig"

Copied!
64
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Självständigt arbete (30 hp)

Författare Program

Henrik Nordén HOP

Antal ord: 20 000

Handledare Beteckning Kurskod

Doktor Niklas Nilsson Krigsvetenskap

Självständigt arbete mastersuppsats

2HO013

Davids seger mot Goliat

En teori om hur svaga aktörer når framgång i styrkeasymmetriska krig

Sammanfattning:

Varför lyckas vissa underlägsna aktörer segra mot betydligt starkare motståndare i krig? En klassisk förklaring är att svaga vinner genom långdragna gerillakrig. Forskningen har dock svårt att förklara varför underlägsna vinner korta krig och vad som är skillnaden mellan svaga som vinner korta respektive långa krig.

Syftet med denna studie är att utveckla och pröva en teori som kan förklara varför svaga aktörer når framgång i både korta och långa krig. Forskningsfrågorna besvaras genom en hypotetisk-deduktiv teoriprövande fallstudie av Libanonkriget 2006 och Vietnamkriget 1965–1973.

Analysen visar att svaga aktörer som kombinerar adekvat fysisk kapacitet med både stark vilja att strida och hög militär skicklighet utsätter den starka aktören för ett så pass svårt militärt dilemma att denne efterhand väljer att avsluta kriget. Slutsatsen är att kombinationen av rätt fysisk kapacitet, stark vilja att strida och hög militär skicklighet är en förutsättning för att svaga aktörer ska nå framgång i kontinentala styrkeasymmetriska krig. Studien visar även att det är samma övergripande mekanismer som bidrar till att svaga aktörer når framgång i både korta och långa krig, men att det är de specifika detaljerna inom respektive del som utgör skillnaden.

Nyckelord:

(2)

Sida 2 av 64 Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 3

1.1. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3

1.2. BEGREPP OCH AVGRÄNSNINGAR ... 4

2. BEFINTLIGA TEORIER OM STYRKEASYMMETRISKA KRIG ... 5

2.1. HUR FÖRKLARAS SVAGAS FRAMGÅNG? ... 5

2.2. UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ... 9

3. CENTRALA BEGREPP... 11

3.1. VAD ÄR FRAMGÅNG FÖR SVAGA?... 11

3.2. LÄNGDEN PÅ KRIG ... 12

3.3. SVAG I STYRKEASYMMETRISKT KRIG ... 12

4. TEORIN OM SVAGA AKTÖRERS FRAMGÅNG I STYRKEASYMMETRISKA KRIG ... 13

4.1. HYPOTES 1–VILJAN ATT STRIDA ... 13

4.2. HYPOTES 2–FYSISK KAPACITET ... 14

4.3. HYPOTES 3–MILITÄR SKICKLIGHET ... 16

4.4. HYPOTES 4–HUR SVAGA NÅR SEGER ... 18

4.5. SAMMANFATTNING TEORI ... 20 5. METOD... 21 5.1. FORSKNINGSDESIGN ... 21 5.2. VAL AV FALL ... 22 5.3. KÄLLMATERIAL ... 23 5.4. OPERATIONALISERING ... 24 6. FALL 1 – LIBANONKRIGET 2006 ... 31 6.1. URVALSKRITERIER ... 31 6.2. HYPOTES 1–VILJA ... 32

6.3. HYPOTES 2–FYSISK KAPACITET ... 33

6.4. HYPOTES 3–SKICKLIGHET ... 36

6.5. HYPOTES 4–KOMBINATION ... 38

6.6. KONTROLL AVSEENDE ALTERNATIVA FÖRKLARINGAR ... 40

6.7. SAMMANFATTNING... 41

7. FALL 2 – VIETNAMKRIGET ... 42

7.1. URVALSKRITERIER ... 42

7.2. HYPOTES 1–VILJA ... 43

7.3. HYPOTES 2–FYSISK KAPACITET ... 45

7.4. HYPOTES 3–MILITÄR SKICKLIGHET ... 48

7.5. HYPOTES 4–KOMBINATION ... 50

7.6. KONTROLL AVSEENDE ALTERNATIVA FÖRKLARINGAR ... 52

7.7. SAMMANFATTNING... 53

8. DISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 54

8.1. SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGOR ... 54

8.2. ÅTERKOPPLING TIDIGARE FORSKNING ... 55

8.3. REFLEKTION ... 57

8.4. FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING ... 59

8.5. PRAKTISKA IMPLIKATIONER ... 60

(3)

Sida 3 av 64

1. Inledning

1.1. Problemformulering, syfte och frågeställning

En av krigsvetenskapens viktigaste frågor handlar om hur krig kan vinnas. En klassisk förklaringsfaktor i teorier om internationella relationer (IR) är att relativ militär styrka avgör utgången till fördel för den starke (Arreguín-Toft 2001:96). Om relativ styrka är den avgörande faktorn i krig borde således militärt starka aktörer vinna enkelt i styrkeasymmetriska krig. Ändå lyckas svaga aktörer vinna i runt 30% av fallen (Arreguín-Toft 2001:96). Hur kan det komma sig? Forskningen på styrkeasymmetriska krig har länge försökt finna svaret på denna gåta och för resursmässigt svagare aktörer som Sverige är problemet centralt, hur nås framgång mot fysiskt starkare angripare?

Huvudtesen inom forskningen är att svaga vinner krig genom att nöta ut motståndarens vilja med utdragen gerillakrigföring (se exempelvis Mack 1975:185ff; Arreguín-Toft 2001:103ff; Merom 2003:33f, 46). Nyttjas andra metoder än långa gerillakrig förutspås snabb förlust för den svaga (Arreguín-Toft 2005:38). Svaga aktörer bör därmed inte kunna vinna korta krig.

Samtidigt existerar det fall där underlägsna aktörer faktiskt nått framgång i korta krig och dessutom med andra strategier än gerillakrigföring (exempelvis Jom Kippurkriget 1973). Det existerar även fall där svaga aktörer som nyttjat långvariga gerillakrig förlorat (såsom Malayakrisen 1948–1960). Det här är gåtfullt och antyder att tidigare teorier kan ha missat något. Varför vinner egentligen svaga krig? Och vad är skillnaden mellan svaga som vinner korta respektive långa krig? Den svagas vilja är troligen en viktig del, men rimligtvis borde också den svagas fysiska kapacitet och militära skicklighet ha stor påverkan, aspekter som ofta saknas i tidigare forskning inom området.

Syftet med studien är att bidra till forskningsområdet styrkeasymmetriska krig genom att utveckla och pröva en teori som kan förklara varför svaga aktörer når framgång i både korta

och långa krig. Genom min teori om hur svaga når framgång i krig vill jag samtidigt skapa

vägledning för resursmässigt svagare aktörer som Sverige. Studien kan därmed utgöra underlag för diskussioner kring hur Sverige når framgång mot starkare angripare.

I arbetet avser jag, genom min övergripande hypotes, argumentera för att det krävs att den svagare aktören kombinerar adekvat fysisk kapacitet med både stark vilja att strida samt hög militär skicklighet för att nå framgång i styrkeasymmetriska krig. Min hypotes är också att variationer inom dessa faktorer utgör skillnaden mellan svaga aktörers framgångar i korta respektive långa krig.

(4)

Sida 4 av 64 För att pröva hypoteserna ställer jag följande forskningsfrågor:

Varför lyckas vissa underlägsna aktörer segra mot betydligt starkare motståndare i kontinentala krig?

- Hur når svaga aktörer snabba framgångar, det vill säga framgång i korta krig? - Hur når svaga aktörer framgångar i långa krig?

- Vad skiljer svaga aktörers framgång i korta respektive långa krig?

Forskningsfrågorna besvaras genom en hypotetisk-deduktiv teoriprövande fallstudie baserad på processpårning och jämförande metod. Krigen som undersöks är Libanonkriget 2006 och Vietnamkriget 1965–1973. Källmaterialet baseras på andrahandskällor.

1.2. Begrepp och avgränsningar

Analysenheten i studien är krig. Baserat på Clausewitz (1991:29-31) och Ångström (2011:35) definieras krig som en kamp mellan viljor som använder storskaligt organiserat våld. Mindre skärmytslingar avgränsas därmed bort samtidigt som definitionen medvetet inkluderar andra aktörer än stater. Jag avser fokusera på kontinentala krig (krig på fastlandet), därmed utesluts rena luft-/sjökrig samtidigt som konventionella och okonventionella krig inkluderas. Korta krig definieras som understigande 6 månader medan krig överstigande 2 år anses långa.

Asymmetriskt krig innebär att det finns en relativ skillnad mellan de krigförande parterna avseende fysisk militär kapacitet. För att definieras som svag krävs att aktören är tydligt

underlägsen sin motståndare avseende militär kapacitet inom konfliktområdet. Framgång och

seger används som synonymer i arbetet. Definitionen av seger/framgång för svaga är

upphörandet av den väpnade konflikten med bevarad status quo ante bellum avseende minst territorium och centralt styre. En fördjupad diskussion avseende begreppen seger/framgång, korta/långa krig och svag sker i kapitel 3.

(5)

Sida 5 av 64

2. Befintliga teorier om styrkeasymmetriska krig

I detta kapitel avser jag beskriva forskningsläget med fokus på områdets befintliga förklaringar till svaga aktörers framgångar. Dessa förklaringar används senare i analysen för att kontrollera hur väl min hypotes står sig mot tidigare forskning. Texten struktureras utifrån tre teman: Vilja, strategi samt militär styrkeanvändning. Kapitlet avslutas med uppsatsens teoretiska bidrag.

2.1. Hur förklaras svagas framgång? 2.1.1. Vilja

Andrew Mack (1975) är en av de första inom forskningsområdet. Hans tes används fortfarande som utgångspunkt (se Arreguín-Toft 2001:94ff och Sullivan 2007:502). Mack undersöker varför starka stater misslyckas i långa krig som Algerietrevolten och Vietnamkriget. Macks (1975:177ff) tes är att vilja och intresseasymmetri avgör. Eftersom underlägsna har större värden på spel (nationens överlevnad) kommer intresset att vinna vara större och långsiktigt avgöra utfallet. Mack menar att svagas framgång inte främst beror på militära segrar, utan snarare på långsiktig utnötning av motståndarens vilja. Det sker enligt Mack (1975:195) ”by refusing to confront the [strong] powers on their own terms and by resorting instead to ’unconventional’ forms of warfare: guerrilla war, urban terrorism, or even nonviolent action.” Om Macks tes stämmer borde svaga vinna alla styrkeasymmetriska krig där nationens överlevnad riskeras. Vilket uppenbarligen inte alltid är fallet. Det förefaller också orimligt att den svaga kan nöta ut fiendens vilja utan större militära framgångar eller med icke-våldslösningar. Macks tes kan inte heller förklara varför svaga vinner korta eller konventionella krig.

Patricia Sullivan (2007) har studerat 127 krig där de permanenta medlemmarna i Förenta Nationernas (FN) säkerhetsråd intervenerat militärt mot svagare parter. Sullivans (2007:507) tes är att starka staters målsättningar avgör vilken makt som används i kriget och att detta avgör utfallet. Sullivan kopplar ihop höga målsättningar, som att behärska territorium eller störta en regim, med användandet av våldsmakt (brute force). När våldsmakt nyttjas kommer starka stater ha ideala förutsättningar att vinna. Om den starke istället har lägre målsättning och begränsar sig till tvångsmakt (coercion) för att tvinga fram politisk förändring ökar sannolikheten för misslyckande. Det beror enligt Sullivan (2007:498, 519f ) på att starka stater underskattar kostnaden i krig med begränsade målsättningar och när kostnaden blir för hög avslutas kriget.

Att Sullivan endast undersöker sambandet mellan starka staters krigsmål och dess uppfyllnad begränsar studien till att bli en teori om måluppfyllnad. Om vi ändå utgår från att Sullivans tes stämmer borde starka aktörer vinna när våldsmakt används. Varför lyckas då underlägsna vinna mot överlägsna motståndare som nyttjar våldsmakt (såsom Jom Kippurkriget)?

(6)

Sida 6 av 64 En tredje förklaring är att demokratier inte har beslutsamheten som krävs för att vinna mot svagare aktörer i långa krig. Gil Merom (2003) har detaljstuderat Frankrikes nederlag i Algeriet och Israels misslyckande i Libanon (1982–1984). Slutsatsen är, enligt Merom (2003:15, 230f), att demokratier är sämre på upprorsbekämpning i långa krig eftersom demokratin i sig bidrar till känslighet för förluster och våld. Demokratier har därför svårt att eskalera våldsanvändningen till rätt nivå.

Ett problem med Meroms forskning är att den avgränsas till demokratiers misslyckande och utdragen upprorsbekämpning. Teorin har därför svårt att bidra till mer generella förklaringar i styrkeasymmetriska krig. Tesen kan inte heller förklara varför svaga vinner korta krig.

Övergripande kan Macks, Sullivans och Meroms tes sammanfattas som att starka aktörer inte har viljan som krävs när de förlorar. Resonemanget bygger lite väl ensidigt på vilja. Den starka har rimligtvis från start en hög vilja eftersom denne ofta initierar kriget. Hur lyckas den svage påverka viljan? I krig uttrycks vilja genom våldsakten, vilket kräver fysiska resurser som används skickligt i striden, något som Macks, Sullivans och Meroms teorier brister i att ta hänsyn till.

2.1.2. Val av strategi

Nästa kategori utgår från val av strategi, vilket rör hur aktörerna rent övergripande avser nyttja sina medel i krig (Gray 2010:18). Här finns fyra huvudsakliga förklaringar: strategisk interaktion, manöverstrategi, långvariga gerillakrig samt externt stöd.

Strategisk interaktion. Ivan Arreguín-Toft (2001, 2005:29ff) hävdar att interaktionen mellan de krigförande parternas valda strategier avgör utfallet i styrkeasymmetriska krig. Arreguín-Toft analyserar dels kvantitativt 202 krig och dels kvalitativt fem långa krig (såsom Kaukasiska kriget 1830–1859 och Afghansk-sovjetiska kriget 1979–1989).

Enligt Arreguín-Toft (2005:29ff) kan försvararen antingen nyttja konventionellt försvar (direkt strategi) mot motståndarens styrkor eller använda gerillakrigföring (indirekt strategi) för att påverka viljan. Anfallaren å sin sida kan nyttja konventionellt anfall (direkt strategi) eller barbari (en indirekt strategi som drabbar icke-kombattanter och påverkar viljan, exempelvis massiva flygbombningar). Starka aktörer förutspås vinna interaktioner med samma

tillvägagångssätt (direkt-direkt eller indirekt-indirekt) snabbt och avgörande. I motsatta tillvägagångssätt (direkt-indirekt eller indirekt-direkt) kommer svaga aktörer undvika att möta

motståndaren på dennes villkor. Vilket leder till utdragna krig och i sin tur skapar internt tryck på den starke som förväntat sig snabb framgång. Därmed kommer den svaga aktören vinna. En avgörande kausal mekanism är därför enligt Arreguín-Toft (2005:46) tid.

Rent krasst blir Arreguín-Tofts studie främst en teori om konventionell/okonventionell krigföring med slutsatsen att svaga aktörer ej har förutsättning att vinna helt konventionella

(7)

Sida 7 av 64 krig. Varför lyckas då svaga vinna konventionella krig såsom Jom Kippurkriget 1973? Ett problem i den kvalitativa metoden är också att Arreguín-Toft (2005:152) analyserar kriget i olika faser. Uppdelningen blir ytterst subjektiv som för Vietnamkriget där USA:s flygkampanj ställs mot Nordvietnams konventionella styrkor för att i nästa skede ställa USA:s konventionella styrkor mot Nordvietnams gerillastyrkor. Därmed upplevs det som att skedena väljs för att passa teorin.

Gerillakrigföring. Arreguín-Toft (2001:103ff) argumenterar med sin teori för att svaga aktörer vinner mot starkare konventionella fiender genom att nyttja indirekta metoder som långa gerillakrig. Även Mack (1975:185ff) och Merom (2003:33f, 46) förordar utdragna gerillakrig som lösningen för svaga aktörer.

Gerillakrigföring innebär enligt Arreguín-Toft (2001:103) att ”organisera delar av samhället för att påtvinga motståndaren kostnader med hjälp av väpnade styrkor utbildade för att undvika direkt konfrontation [egen översättning].” Arreguín-Toft (2001:103f) utgår vidare från Maos syn på gerillakrigföring. Centralt för Mao (2007:46, 52f, 102) är att gerillan nyttjar utspridning och drar sig ur när fienden är stark. Fokus är på strid bakom fiendens linjer med små självständiga grupper. Gerillakrigare kan därmed varken försvara eller hålla terräng (Arreguín-Toft 2001:104).

Författarna (Mack 1975:185ff; Arreguín-Toft 2001:103ff, Merom 2003:33f, 46) utgår från att underlägsna når framgång genom långsiktig utnötning av motståndarens politiska vilja med gerillametoder. Eftersom överlägsna tror på snabb seger ökar missnöjet när kriget drar ut på tiden, när viljan försvagas blir militär kapacitet irrelevant. Viktigaste medlet för att påverka viljan är därmed tid. Gerillakrigföring kan därför inte ge snabba avgöranden (Arreguín-Toft 2001:104).

Om det är att kriget blir utdraget som gör att underlägsna vinner, varför vinner då svaga korta krig som Libanonkriget 2006? Det finns även exempel där svaga förlorat utdragna gerillakrig, exempelvis Sri Lanka 1983–2009. Det antyder att tid inte är den kausala mekanismen, vilket Arreguín-Toft (2005:46) hävdar.

Ett annat dilemma rör gerillakrig som metod. Om det är gerillametoden i sig som är lösningen, varför har då svaga lyckats med andra metoder (exempelvis det konventionella Jom Kippurkriget)? Det är också problematiskt att nämnda författare refererar till Mao i sina beskrivningar av gerillakrig. Mao (2007:41) skriver nämligen att ”guerilla operations must not be considered as an independent form of warfare”. Mao (2007:54ff) menar snarare att den som fokuserar på gerillastrategi som ensam lösning kommer överdriva dess betydelse.

(8)

Sida 8 av 64 Manöverkrigföring. En annan strategi är manöverkrigföring. Enligt William S. Lind (1979:22f) är tanken med manöverkrigföring att bryta viljan hos fiendens ledning genom en serie snabba/oväntade manövrar. Rörelsen är i fokus och eldkraft används för att skapa manövrar. Det är manövern som ska sätta fienden ur balans. Metoden används av konventionella styrkor och normalt avses mekaniserad strid. Lind (1979:22f) lyfter fram Israels motoffensiv under Jom Kippurkriget som exempel på lyckad manöverkrigföring.

Edward Luttwak (2001:115) anser att manöverkrigföring är en strategi som kan ge oproportionerligt stora resultat. Därav skapas möjlighet för den svage. Lind (1985:2) går ett steg längre och menar att numerärt underlägsna kan vinna snabbt och till låg kostnad med manöverkrigföring.

Utifrån beskrivningen ovan låter det nästan som om det går att vinna oavsett hur svag man är, vilket känns orimligt. Det är därför problematiskt att det inte tas hänsyn till den svages fysiska kapacitet. Teorin om manöverkrigföring har även svårt att förklara varför svaga vinner andra krig än rent konventionella.

Indelningen i strategikategorier och gerilla- eller manöverkrigföring har också kritiserats av Biddle (2006:18f) för att vara abstrakta papperslösningar. Biddle menar att inga militära styrkor uppvisar rena former av strategier. Det är snarare en semantisk fråga som först går att fastställa efter kriget. I praktiken blir det då en subjektiv bedömning med resultatet att exempelvis all konventionell framgång stämplas som genialiskt genomförd manöverkrigföring.

Externt stöd. En annan strategi går ut på att nyttja stöd från externa aktörer. Jeffrey Record (2007) granskar i en fallstudie elva insurgentkrig från 1775 till nutid där svaga vunnit. Record (2007:23) menar att nederlagen för starka stater nästan alltid hänger ihop med misslyckandet att isolera svagare aktörer från utländsk hjälp. Om svaga aktörer kan isoleras kommer den starke vinna.

Problemet med Records tes är att om det ges tillräckligt mycket externt stöd så är den svaga inte längre svag. Därmed är det inte styrekasymmetriska krig som studeras, ett problem Record (2007:133) själv identifierat. Det synes givet att det är fördelaktigt att få stöd i krig. Men om man får så pass lite stöd att det fortsatt definieras som styrkeasymmetriskt krig kan det inte vara stödet i sig som avgör. Det är uppenbart någon annan förklaring som är huvudorsaken till svagas framgång.

2.1.3. Militär styrkeanvändning

Tredje kategorin rör genomförandet av kriget. Stephen Biddles (2007:209f) utgångspunkt är att det saknas forskning som studerar hur skickligheten påverkar krig. Han menar att militär styrkeanvändning på taktisk/operativ nivå kommer avgöra. Biddle (2006:3) anser också att styrkeöverläge (tekniskt/numerärt) blir irrelevant om styrkorna används rätt.

(9)

Sida 9 av 64 Vidare menar Biddle (2006:2, 28) att ett specifikt mönster av styrkeanvändning, kallat the

modern system, är mer framgångsrikt än andra. Biddles (2006:3) modern system handlar om att

”på taktisk nivå nyttja skydd, skyl, utspridning, nedhållande eld, rörligt uppträdande tillsammans med självständiga mindre enheter och kombinerade vapen samtidigt som det på operativ nivå behövs djup, reserver och förmåga att koncentrera förband [egen översättning].”

Biddles studie bygger på tre delar. Först studeras tre slag/operationer: MICHAEL 1918, GOODWOOD 1944 samt DESERT STORM 1991. Därefter utförs kvantitativ analys av operationer i över 400 mellanstatliga krig 1815–1992. Slutligen genomförs experimentell simulering.

Fördelen med Biddles studie är att han fokuserar på genomförandet. Däremot saknas kopplingen till hur respektive parts vilja influerar händelseutvecklingen. En annan brist är att studien är begränsad till konventionella operationer, därav saknas koppling både till gerillametoder samt utfallet av kriget. Två av Biddles fall (GOODWOOD samt MICHAEL) gav tyska segrar i slagen, men samtidigt förlorades krigen. Det är därmed en teori om konventionell framgång i strid snarare än krig.

2.2. Uppsatsens forskningsbidrag

Vid en översikt av forskningsområdet framgår att flera studier begränsat sig till en kontext som huvudsakligen fokuserat på varför starka (vanligen USA) förlorar krig. Det är tydligt att det behövs mer forskning som studerar perspektivet varför svaga vinner. Forskningen tenderar också att avgränsa sig till antingen gerillakrig eller konventionella krig. Forskningsområdet skulle därför gynnas av fler studier som inkluderar båda formerna och/eller mer hybrida krig.

Det har samtidigt blivit tydligt att det finns brister med forskningen kring hur svaga når framgång. Forskning som fokuserat på vilja betonar för ensidigt att viljan avgör. Beaktandet av den svages fysiska förutsättningar och genomförandet av kriget blir otillräckligt. Forskningen på styrkeanvändning fångar visserligen våldsakten, men här brister kopplingen till både viljan och utfallet av kriget.

Forskning på strategi som förklaring är mer fragmenterad: teorierna om strategisk interaktion och gerillakrig har svårt att förklara varför svaga vinner korta krig. Teorin om manöverkrigföring kan inte förklara varför svaga vinner andra krig än konventionella.

Överlag har forskningen svårt att förklara varför svaga vinner korta krig. Forskningen kring varför svaga vinner långa krig är omfattande men här verkar teorierna bygga på svag grund. Problemen rör framförallt tid som kausal mekanism. Teorier med sådan räckvidd att de kan förklara både varför svaga vinner korta och långa krig har ej kunnat hittas. Det är också förvånansvärt begränsat med forskning som tar hänsyn till hur den svagas fysiska kapacitet eller skicklighet påverkar utfallet.

(10)

Sida 10 av 64 Utifrån forskningsöversikten är följande delar arbetets ambition till teoretiskt bidrag:

(1) Utveckla och pröva en teori som kan förklara varför svaga aktörer vinner både korta och långa krig.

(2) Komplettera forskningsområdet med en studie som fokuserar på svagas perspektiv och som inkluderar krig med konventionella/okonventionella inslag.

(3) Översiktlig problematisering av befintliga teorier utifrån två empiriska fall.

(4) Koppla ihop teorier om vilja med teorier om styrkeanvändning inom ramen för styrkeasymmetriska krig.

(5) Inkorporera vilken effekt skickligheten får på krigets utfall i styrkeasymmetriska krig. (6) Tillföra fysisk kapacitet som ny förklaringsfaktor till svaga aktörers framgång i

(11)

Sida 11 av 64

3. Centrala begrepp

I det här kapitlet introduceras och diskuteras fördjupade definitioner av studiens centrala begrepp.

3.1. Vad är framgång för svaga?

Den här studien vill förklara framgång i krig. Begreppen framgång och seger ses här som synonymer, men vetenskapligt är seger det begrepp som oftast används. Seger är dock ett omdiskuterat begrepp där utmaningen är att krig sällan är ett nollsummespel med tydliga segrare/förlorare (Mandel 2006:1ff). Enligt Mandel (2006:10ff) krävs svar på två frågor för att utse segrare: vilket tidsspann och vems perspektiv?

Första frågan omfattar när i tid segrare utses. Mandel utgår från två alternativ. Dels

”war-winning” som rör militärt utfall på slagfältet. Dels ”peace-”war-winning” som rör förlikningen med

fredsförhandlingar/fredsstyrkor efteråt. I den här studien är fokus snarare på ”war-winning”, segrare utses därför när den storskaliga våldsakten upphört.

Den andra frågan rör perspektiv. Det här arbetet avser dock enbart fokusera på den svages perspektiv.

För att veta vad som är seger för svaga krävs också ett förtydligande avseende vad som är minsta acceptabla utfall (Mandel 2006:17). Vid asymmetriska krig får svaga aktörer enligt Haun (2015:3f) automatiskt överlevnadsfokus. Både Haun (2015:3f) och Mandel (2006:11) ser bibehållen självständighet som avgörande. Det handlar om att bevara tillståndet man var i före kriget, det vill säga status quo ante bellum (O’Connor 1969:367ff). Haun (2015:3f) ser framförallt två delar som centrala: behålla regimen och inte ge upp territorium. Resonemanget berör specifikt stater, men jag avser inkludera principen på icke-statliga aktörer då även dessa har centralt styre samt kan kontrollera landområden.

Idealt sett sker segern med minimala kostnader, men enligt Mandel (2006:20f) är det inget krav för seger. Studien avser därför inte ta hänsyn till priset för segern.

Inspirerad av O’Connor (1969:367ff) och Haun (2015:3f) görs följande definition: seger/framgång för underlägsna aktörer i styrkeasymmetriska krig är upphörandet av den

väpnade konflikten med bevarad status quo ante bellum avseende minst territorium och centralt styre.

(12)

Sida 12 av 64 3.2. Längden på krig

För att besvara forskningsfrågan behöver även åtskillnad göras mellan korta och långa krig. Problemet är att det saknas enhetliga definitioner för korta/långa krig (Shirkey 2018:226). Det synes uppenbart att Vietnamkriget var långt och Falklandskriget kort, men var går gränsen? Shirkey (2018:226) drar gränsen vid 18 månader medan Weisiger (2013:2) använder 12 månader. För att underlätta hypotesprövningen är det dock för den här studien fördelaktigt att studera ytterligheterna. Jag avser därför nyttja ett tidsglapp mellan korta/långa krig:

• Krig som understiger 6 månader anses korta. • Krig som överstiger 2 år anses långa. 3.3. Svag i styrkeasymmetriskt krig

Asymmetriskt krig innebär att relationen mellan aktörerna är obalanserad (Ångström 2011:35). Här fokuseras på obalans avseende fysisk militär kapacitet. Vad innebär svag eller underlägsen i denna relation? Flertalet författare (som Mack, Sullivan och Record) definierar tyvärr inte det tydligt. Arreguín-Toft (2001:94, 96) är dock ett undantag. Han utgår från att starka aktörer har materiell makt som överstiger den svage med minst 10:1. För att kompensera för starka aktörers konkurrerande säkerhetsintressen halveras siffran till 5:1. Makten mäts genom numerär storlek på befolkning samt militära styrkor.

Att Arreguín-Toft tar hänsyn till att starka aktörer inte använder hela sin makt mot en svag aktör är klokt. Men jag anser att det blir fel att automatiskt halvera siffran. En stark aktör kan då fortsatt ses som överlägsen fast att de knappt avdelar resurser till kriget. För mig är fokus på att den svage de facto är underlägsen inom själva konfliktområdet. En annan brist med Arreguín-Tofts definition är att teknologi utelämnas. Just teknologi anses vara en central del i militär styrka (Biddle 2006:14ff).

För att definiera svag utgår jag från Arreguín-Tofts (2001:94, 96) andemening, det vill säga att den starka aktören ska vara numerärt överlägsen, men avser tillföra teknologi samt en avgränsning till konfliktområdet. Svag definieras därför som tydligt underlägsen sin

motståndare avseende militära resurser inom konfliktområdet. Med militära resurser avses

(13)

Sida 13 av 64

4. Teorin om svaga aktörers framgång i styrkeasymmetriska krig

I det här kapitlet utvecklas uppsatsens teori med prövningsbara hypoteser. Min tes är att det krävs en kombination av stark vilja att strida, adekvat fysisk kapacitet samt hög militär skicklighet för att svaga aktörer ska nå framgång. Variationer inom dessa faktorer utgör också skillnaden mellan svagas framgång i korta/långa krig.

Resterande del av kapitlet kommer utforska logiken i mitt påstående. I varje delavsnitt konstrueras tre hypoteser: en övergripande hypotes om hur svaga når framgång generellt samt två delhypoteser avseende specifika faktorer för korta/långa krig.

4.1. Hypotes 1 – Viljan att strida

I det här arbetet definieras viljan att strida (förkortas vilja) som aktörens benägenhet och

beslutsamhet att genomföra militär verksamhet för att nå sina krigsmål trots både betydande risker och krav på uppoffringar (inspirerat av McNerney m.fl. 2018:5, 34f).

I krig är vilja centralt för att den svage ska nå framgång (Mack 1975:177ff). Det är ”viljan som sätter alla krafter i rörelse” (Clausewitz 1991:29, 151). Därmed är det viljan som styr handlandet i krig och detta handlande kommer till utryck genom de beslut och åtgärder som vidtas (McNerney m.fl. 2018:ix). Två centrala delar är risktagning och uppoffringar, både kopplade till den centrala ledningens beslut samt de militära styrkornas agerande (McNerney m.fl. 2018:34f).

Risktagning handlar om acceptansen att fatta beslut även fast oddsen att lyckas är låga (Johnson

Dominic m.fl. 2011:5). Centralt för risk är också möjligheten till skadliga konsekvenser av beslutet. Eftersom svaga aktörer redan från start har kraftigt underläge är oddsen allaredan låga. För att ha en chans mot starkare motståndare kommer det krävas beslut med hög risktagning. Beslut där felbedömningar för den svage kan få katastrofala effekter (Luttwak 2001:115). Det behövs därför stark vilja som drivkraft för att svaga aktörer ska våga ta de risker som krävs.

Den andra viktiga delen är uppoffringar, här handlar det om i vilken utsträckning en aktör är villig att ta de mänskliga och materiella kostnader som krävs för att uppnå krigsmålen (Sullivan 2007:501). Rosen (1972:169) menar att viljan att acceptera kostnader är avgörande för framgång. Militärt svaga aktörer kan dessutom förvänta sig förluster i större uträckning än sina starkare motståndare (Sullivan 2007:501). Viljan att acceptera stora uppoffringar och fortsätta kämpa är därför helt nödvändig för att svaga ska kunna kompensera för det numerära underläget (Rosen 1972:169).

(14)

Sida 14 av 64 Som framgått är det stark vilja som gör att svaga tar risker och accepterar de uppoffringar som krävs. Det är därav logiskt att viljan är en avgörande del för att svaga ska kunna nå framgång:

Hypotes 1 – En förutsättning för att svaga ska vinna krig är att det finns en stark vilja att strida.

Svaga aktörer som vid krigsutbrottet brister avseende vilja kommer kännetecknas av tveksamt uppträdande. Omvänt kommer en svag aktör som redan från start har mycket stark vilja sannolikt kännetecknas av snabbt och djärvt agerande för att påverka angriparen. Det innebär omedelbart hög acceptans för stora risker och uppoffringar. I princip kan aktörens hela öde riskeras på ett bräde. Även om felbedömningar eller oskickligt genomförande kan ge katastrofala effekter torde den här typen av omedelbar och stark vilja vara en förutsättning för att svaga ska nå snabb framgång:

Hypotes 1.1 – En förutsättning för att svaga ska vinna korta krig är att det redan initialt finns en stark vilja att strida. Därvid tas tidigt stora risker med acceptans av omedelbara uppoffringar för att snarast angripa motståndaren.

I långa krig ställs helt andra krav, framförallt avseende kumulativt stora uppoffringar. Desto större aktörens vilja är att acceptera långsiktiga uppoffringar, desto längre kan de hålla ut (Sullivan 2007:501). Det är även förknippat med risker. Hur länge ska man ta beslut om att fortsätta skicka trupper mot fienden trots allt större förluster? Risken är att territoriet blir brandskattat med enorma uppoffringar utan effekt. Den svaga parten behöver därför återkommande besluta om det är värt riskerna och uppoffringarna för att få igenom sin vilja, det vill säga fortsätta kriget (McNerney m.fl. 2018:ix). Det ställer krav på seg och uthållig vilja:

Hypotes 1.2 – En förutsättning för att svaga ska vinna långa krig är att det långsiktigt finns en stark vilja att strida. Därvid accepteras återkommande och långsiktigt både stora risker och uppoffringar för att fortsätta angripa motståndaren.

4.2. Hypotes 2 – Fysisk kapacitet

I det här avsnittet är jag ute efter ”verktygen”, det vill säga den svagas fysiska kapacitet. Det är den fysiska förmågan som möjliggör för en aktör att strida för sin vilja (Fuller 1926:146).

Försvarsmakten (FM) (2016:5f, 26) ser fysisk kapacitet som stridskrafternas ”materiella sida i numerär, tillgång på utrustning och tekniknivå”, men även tillgänglighet anses väsentligt. Här är jag dock ute efter resurser i ett större perspektiv än bara materiel. Arreguín-Toft (2005:33) menar exempelvis att befolkning och terrängfaktorer är viktiga delar för den svage. Även externt stöd under konflikten skapar tillgång till viktiga resurser (Record 2007:xii). Jag är därför ute efter alla de fysiska resurser som aktören kan nyttja i kriget. Utifrån ovanstående skapas följande definition: fysisk kapacitet är aktörens tillgång, tillgänglighet och kvalitet avseende

(15)

Sida 15 av 64 Två avgörande delar som påverkar utfallet i krig är enligt Sullivan (2007:501) förmågan att slå och förmågan att stå emot. Tankarna påminner om Fochs (1920:56ff) syn på det militära systemet som en kombination av ”striking-power” (slagkraft) och ”resisting-power” (motståndskraft). Det här är en relativt enkel uppdelning men som framhäver det mest centrala. Jag kommer därför utgå från att fysiska kapacitet består av resurser indelade i två kategorier:

fysisk slagkraft respektive fysisk motståndskraft (fortsättningsvis enbart kallat slagkraft/

motståndskraft).1

Slagkraft handlar om aktörens fysiska kapacitet att slå fienden (Foch 1920:56ff). Det är därmed

den fysiska verkan som aktören kan åstadkomma med utgångspunkt i dess tillgängliga resurser (Sullivan 2007:501). För att verka krävs flera fysiska resurser utöver själva verkansmedlet. Det rör allt från transportförmåga och sensorer till system för att samordna striden. Högre nivåer av materiella resurser ökar aktörens förmåga att tillfoga motståndaren förluster (Sullivan 2007:501). Saknas slagkraft kommer aktören stå utan resurser för att allvarligt skada fienden.

Motståndskraft rör de fysiska resurserna för att överleva fiendens angrepp (Foch 1920:56ff).

Det är därmed alla de fysiska resurser som aktören kan nyttja för att skydda sig själv mot fiendens attacker och uthålligt klara kriget. Att ha kapacitet att försörja sig med nödvändig utrustning är avgörande. Dessa fysiska resurser kan vara allt från bunkersystem till stöd från befolkningen eller en fysisk fristad såsom djungel. Terrängen har väsentlig påverkan på förmågan till skydd (Biddle 2007:208ff). Utan motståndskraft kommer aktören vara mycket sårbar.

Det synes uppenbart att svaga aktörer behöver kombinera fysisk slagkraft och motståndskraft för att nå framgång:

Hypotes 2 – En förutsättning för att svaga ska vinna krig är att det finns en sådan fysisk kapacitet att det är möjligt att både allvarligt skada fienden och samtidigt överleva omfattande angrepp.

Det framstår också tydligt att olika fysiska resurser kommer ge skilda förutsättningar. För att svaga ska nå snabb framgång behövs förmåga att omedelbart möta angreppet med sådana resurser att det är fysiskt möjligt att tillfoga motståndaren så pass stora skador att angreppet avstannar. Det ställer krav på att det finns tillräckligt stark slagkraft relativt motståndaren, men också att den finns tillgänglig på rätt plats, alternativt snabbt kan förflyttas dit. Rätt fysisk kapacitet från början är därmed oerhört viktigt för snabb framgång. Den fysiska

1 Foch och Sullivan har även vävt in ”mjuka” faktorer som doktrin/ledarskap. Jag avser enbart nyttja det rent

(16)

Sida 16 av 64 motståndskraften är här underordnad slagkraften, men motståndskraften behöver vara så pass stark att den svage kan hålla emot tills egen slagkraft gett efterfrågad effekt på motståndaren.

Hypotes 2.1 – En förutsättning för att svaga ska vinna korta krig är att det finns omedelbart tillgänglig slagkraft i sådan omfattning att det är fysiskt möjligt att tidigt åsamka fienden avgörande förluster. Samtidigt behöver motståndskraften vara tillräcklig för att skydda egna viktiga resurser i det inledande skedet av kriget.

För att svaga ska nå framgång i långa krig behövs mycket mer uthållig motståndskraft. Det är dock inte troligt att denna finns på plats från början. I en längre konflikt uppstår istället behovet att efterhand öka sina resurser samt att fortsätta föra fram dessa till rätt plats. Det kan enligt Record (2007:132f) ske med hjälp av externt stöd, men jag menar att också intern styrkeuppbyggnad är viktigt. Desto mer fysiska förutsättningar en aktör har eller kan fortsätta skaffa sig, desto längre kan denne hålla ut (Sullivan 2007:501). Det behövs samtidigt en tillräcklig nivå av slagkraft för att kunna åsamka fienden kontinuerliga förluster. Dessa förluster behöver inte vara särskilt stora vid respektive tillfälle, utan det handlar om att långsiktigt orsaka fienden kännbara förluster, det vill säga kumulativ påverkan. Desto större brister i fysisk slagkraft desto mer behöver detta kompenseras med motståndskraft.

Hypotes 2.2 – En förutsättning för att svaga ska vinna långa krig är att aktören långsiktigt har tillgång till motståndskraft i sådan omfattning att den svaga kan överleva under lång tid. Samtidigt behövs en tillräcklig slagkraft för att återkommande tillfoga motståndaren förluster.

4.3. Hypotes 3 – Militär skicklighet

Även med stark vilja och grundläggande fysisk kapacitet är det fortsatt så att starka aktörer har avsevärt mer resurser än svaga. För att svaga aktörer ska få ut maximal effekt ställs därför krav på skickligt utnyttjande av tillgängliga resurser (Brooks 2007:12). För att lyckas med det krävs hög militär skicklighet. Det här är dock koncept som är bristfälligt definierade (Millett m.fl. 1986:1; Brooks 2007:4ff). Jag är ute efter den samlade militära skickligheten hos aktören och avser utgå från en förenklad variant av Brooks (2007:12) definition: militär skicklighet är de

militära förbandens förmåga att utföra sina uppgifter. Samtidigt betonar Millet, Murray och

Watman (1986:2) att det mest centrala är: “the ability to destroy the enemy while limiting the damage that he can inflict in return.” Fokus är därför på den militära skickligheten i uppgiften

att slå fienden och samtidigt skydda egna resurser.

En helt avgörande del i militär skicklighet är att slå motståndaren (Millett m.fl. 1986:2). Det svåra här är att motståndaren har så mycket större militär kapacitet. Svaga aktörer behöver därför angripa rätt mål, det vill säga mål som kan ge stor effekt (Luttwak 2001:115). Det kan exempelvis vara ledningssystem eller viktiga delar i underhållskedjan, men även psykologiskt känsliga mål (Luttwak 2001:115). Effekten kan vara omedelbar eller ske genom kumulativ

(17)

Sida 17 av 64 påverkan. Det är viktigt att exploatera mål som kan ge så stor potentiell effekt som möjligt (Brooks 2007:11ff). Det utesluter inte att vissa av fiendens anfallsförband kan vara viktiga mål, exempelvis för att skydda egna resurser.

Det räcker dock inte att angripa rätt mål. Angreppen måste ske med skickligt genomförande för att lyckas. Ofta krävs kombinationer av flera saker för ett lyckat genomförande. En viktig del är överraskning som kraftigt ökar sannolikheten att lyckas (Storr 2009:85). Överraskning kan bland annat skapas med oväntad tidpunkt, riktning och metod eller oväntade medel (Storr 2009:84). Tempo är centralt för att skapa överraskning (Storr 2009:94). För att uppnå högt tempo måste förbanden kunna agera så snabbt som möjligt, därav är självständiga förband som

tar initiativ vitalt (Biddle 2006:35ff). Att ta initiativ i striden tvingar motståndaren att parera

samtidigt som det skapar förutsättning att exploatera uppkomna möjligheter (Biddle 2006:35ff) Det är samtidigt viktigt att skapa synergi och att olika delar är ömsesidigt förstärkande,

kombinerade vapen är därför viktigt (Brooks 2007:2ff). Även förmågan att tillfälligt kraftsamla

resurser för att skapa lokala överlägen är centralt (Biddle 2006:41ff).

Den andra väsentliga delen i militär skicklighet handlar om att skydda sig själv (Millett m.fl. 1986:2). Moderna vapen är så pass dödliga att enstaka system kan utplåna stora formationer (Biddle 2007:214). Det medför att överlevnad på stridsfältet till stor del handlar om att reducera exponeringen för motståndarens vapen (Biddle 2007:208). Förmågan till skydd och dolt

uppträdande är avgörande (Biddle 2006:44). En central del i detta är att utnyttja terrängen till

egen fördel (Biddle 2007:208). Därav krävs att varje förband anpassar sin stridsplan utefter terrängförhållandena (Biddle 2007:212). Här återkommer därför behovet av självständiga

förband som tar initiativ (Biddle 2006:35ff). Även rörlighet är en faktor som bidrar till att

försvåra fiendens angrepp (Biddle 2006:45ff). Andra viktiga delar för att skapa skydd är förmågan till utspridning, nedhållande eld och kombinerade vapen (Biddle 2006:36ff).

Ett skickligt genomförande av striden är oerhört värdefullt och kan motverka både numerär underlägsenhet samt reducera kraften i motståndarens vapen (Biddle 2007:208ff). Sammantaget är den militära skickligheten helt avgörande för svagas framgång:

Hypotes 3 – En förutsättning för att svaga ska vinna krig är att det finns en hög militär skicklighet.

Det förefaller även rimligt att snabb framgång redan initialt kräver särskilt stor effekt av angreppen på motståndaren. I långa krig har svaga aktörer möjlighet till mer långsiktig påverkan, men för snabb framgång krävs högre militär skicklighet avseende att angripa rätt mål, det vill säga mål som omedelbart ger stor effekt. I långa krig krävs istället skicklighet för att åstadkomma kontinuerlig påverkan på motståndaren, vilket fordrar förmåga att hålla ut under längre tid.

(18)

Sida 18 av 64

Hypotes 3.1 – En förutsättning för att svaga ska vinna korta krig är att det finns en hög militär skicklighet avseende att snarast angripa och nå verkan på mål som kortsiktigt kan ge stor effekt samtidigt som egna viktiga resurser skyddas i det inledande skedet av kriget.

Hypotes 3.2 – En förutsättning för att svaga ska vinna långa krig är att det finns en hög militär skicklighet avseende att återkommande orsaka motståndaren förluster samtidigt som egna resurser skyddas i sådan omfattning att verkan kan ge kumulativ effekt.

4.4. Hypotes 4 – Hur svaga når seger

En aktör kan vinna krig på olika sätt. Ett sätt är att besegra motståndaren genom att göra denne fysiskt oförmögen att fortsätta (Sullivan 2007:498ff). Eftersom svaga har väsentligt färre resurser förefaller detta alternativ orimligt, men en aktör kan också nå framgång genom att påverka motståndares uppfattning om kriget. Det kan antingen ske genom att påverka tron på seger eller genom att påverka kostnaderna för kriget så att det förväntade priset på segern överstiger vad som kan accepteras (Sullivan 2007:498ff). Starka stater har med sin överlägsna makt ofta tron på enkla segrar, därför är de särskilt mottagliga för denna påverkan (Arreguín-Toft 2001:105). Detta innebär att starka aktörer egentligen aldrig besegras, istället påverkas de att avsluta kriget (Mack 1975:177, 195; Arreguín-Toft 2001:105; Sullivan 2007:498).

För att påverka den starkes uppfattning i sådan grad att denne väljer att avsluta kriget behöver den svaga aktören utsätta motståndaren för ett så svårt militärt dilemma som möjligt. Det sker genom att svaga aktörer kombinerar stark vilja att strida, adekvat fysisk kapacitet och hög militär skicklighet. Resultatet är att den starka möter en motståndare som försvarar sig oerhört aggressivt och som dessutom har skickligheten och rätt resurser för att både skydda sig och återkommande orsaka stor skada. Förlusterna hos den starka kommer högst sannolikt bli avsevärt större än beräknat. Problemet för den starka är också hur man ska lyckas slå en motståndare som är militärt skicklig, har fysisk kapacitet att strida och som dessutom vägrar ge upp. Det är därmed den svaga aktörens sammanlagda agerande i kriget som bidrar till att skapa dilemmat som får den starka att avsluta kriget (se figur 1 nästa sida).

Hypotes 4 – En svag aktör som kombinerar adekvat fysisk kapacitet med både stark vilja att strida och hög militär skicklighet kommer utsätta den starka angriparen för ett svårt militärt dilemma, vilket är en förutsättning för att svaga ska nå framgång i krig.

(19)

Sida 19 av 64 Figur 1 - Översikt hypoteser

I korta krig skapas dilemmat genom att den svaga omedelbart möter angreppet med adekvata resurser samt med hög skicklighet lyckas slå ut mål som ger stor effekt på motståndaren. Det kan exempelvis ske genom att den svagas agerande skapar omedelbara taktiska/operativa motgångar som gör att motståndarens anfall avbryts. Det kan också ske genom att den svaga angriper mål med stor strategisk effekt på motståndaren. Den starka utsätts därmed på kort tid för ett svårt militärt dilemma som de inte lyckas lösa.

Hypotes 4.1 – En svag aktör som kombinerar hög fysisk kapacitet att snabbt möta angreppet, stark vilja att snarast angripa motståndaren samt hög militär skicklighet i att tidigt lyckas angripa rätt mål kommer orsaka ett svårt militärt dilemma för fienden, vilket är en förutsättning för att svaga ska nå snabb framgång i krig.

I långa krig sker det genom att den svaga vägrar ge upp och samtidigt med ett skickligt agerande utnyttjar sin fysiska kapacitet för att återkommande orsaka skada på motståndaren. Den svaga utsätter därmed angriparen för kumulativa taktiska förluster som till sist ger strategisk effekt (Gray 2010:70).

Hypotes 4.2 – En svag aktör som kombinerar hög fysisk kapacitet till uthålligt krig, stark vilja att hålla ut samt hög militär skicklighet i att kontinuerligt orsaka motståndaren förluster samtidigt som egna resurser skyddas i sådan omfattning att verkan kan ge kumulativ effekt kommer orsaka ett svårt militärt dilemma för fienden, vilket är en förutsättning för att svaga ska nå framgång i långa krig.

Hypotes 1

Stark vilja att strida Hypotes 2 Adekvat fysisk kapacitet Hypotes 3 Hög militär skicklighet Motståndaren utsätts för ett svårt militärt dilemma Den svaga når framgång i kriget Hypotes 4

Den starka väljer att avsluta kriget

(20)

Sida 20 av 64 4.5. Sammanfattning teori

Samma övergripande mekanismer bidrar därmed till att svaga aktörer når framgång i både korta och långa krig. Samtidigt är det de specifika skillnaderna inom respektive del som utgör skillnaden mellan korta/långa krig. Det är dock viktigt att påpeka att den svage inte i förväg kan veta om det kommer bli ett kort eller långt krig.

I figuren nedan presenteras teorin översiktligt.

(21)

Sida 21 av 64

5. Metod

I kapitel fem beskrivs uppsatsens forskningsdesign, val av fall, källmaterial samt operationalisering.

5.1. Forskningsdesign

För att pröva teorin undersöks två krig genom en hypotetisk-deduktiv teoriprövande fallstudie baserad på processpårning och jämförande metod. Jag kombinerar därmed inomfalls- och mellanfallsanalys.

Fallstudiemetoden är främst vald för att underlätta operationaliseringen av svårmätbara begrepp såsom vilja/skicklighet. Självklart skapas viss osäkerhet kring generalisering när det är få fall, men för en första prövning av en ny teori är det mindre viktigt. Fördelen med fallstudien är också att utfallet analyseras i respektive falls specifika kontext (George & Bennett 2005:19). Exempelvis kan det som anses vara skicklighet variera stort mellan olika kontexter och ett uppträdande som är skickligt i det ena fallet kan mycket väl vara oskickligt i ett annat, något som fångas med fallstudien.

Jämförande metod är icke-statistiska jämförande analyser mellan få fall (George & Bennett

2005:151). I denna studie nyttjas lika-utfalls-design baserad på John Stuart Mills (1882:481f)

method-of-agreement. Fallen väljs utifrån utfallet (fall där svaga segrar). Tanken är att om man

jämför två olika fall men med samma utfall, så kan utfallet enbart förklaras av de faktorer som har samma värde i båda fallen. Förklaringar som skiljer sig mellan fallen kan därmed inte vara orsak till utfallet. Metoden kan på så sätt pröva egna hypoteser samt kontrollera alternativa förklaringar.

Som alternativa förklaringarna nyttjas redovisade befintliga teorier från kapitel två. Syftet är att kontrollera om andra faktorer har påverkat utfallet samt översiktligt belysa hur väl teorin står sig mot tidigare forskning. Problemet med komplexa sociala samhällsfenomen är att jämförande metoder har svårt att helt säkert isolera orsakerna till utfallet, ett problem Mill (1882:491f) själv identifierat. Studien kommer därför aldrig med fullständig säkerhet kunna utesluta andra förklaringar. Jag ser det snarare som att metoden kan användas för att stärka eller försvaga förklaringskraften i olika teorier.

Genom att enbart välja fall där svaga segrar uppstår samtidigt risken för urvalsbias. Jag anser dock att fall där svaga segrar är mest lämpligt av flera orsaker. Dels eftersom forskningsproblemet har så tydligt fokus på ett specifikt utfall. Dels då min studie endast undersöker om A är en förutsättning för B (i kontrast mot studier som hävdar att A alltid ger B). Jag anser också att eftersom teorin är ny så är det inte avgörande att prövningen är så hård som möjligt, det handlar snarare om att visa på teorins potential.

(22)

Sida 22 av 64 För att kompensera för bristerna med den jämförande metoden nyttjas processpårning. Processpårning är en inomfallsanalys som handlar om att identifiera processen mellan olika förklaringsfaktorer och utfallet. För att hypoteser ska anses stärkta med processpårning behöver analysen identifiera de vitala stegen i processen som binder samman orsak med verkan. Hypoteser stärkta med processpårning kommer minska risken för att utfallet från den jämförande metoden är felaktigt. (George & Bennett 2005:205ff, 234, 254)

En annan avvägning rör antalet fall. Jag avser nyttja minimikravet för forskningsfrågan, det vill säga ett kort respektive långt krig. Syftet är att maximera utrymmet för analysen. Begränsningen med två fall är att de understödjande hypoteserna (H1.1, H1.2 osv) som rör specifika utsägelser om korta/långa krig inte ges något fall att jämföras mot. Följden är att den jämförande metoden enbart nyttjas på de övergripande hypoteserna (hypotes 1–4) samt de alternativa förklaringarna. De understödjande hypoteserna kommer därför bara analyseras med inomfallsanalys. Resultatet är att mina övergripande hypoteser prövas ”hårdare” än de understödjande hypoteserna. För att göra en första prövning av en ny teori anser jag dock detta fullgott.

För hypotes 4 avser jag även i viss mån nyttja kontrafaktisk analys. Den kontrafaktiska analysen är en diskussion om vad som hänt om respektive enskild faktor saknats (Fearon 1991:186f). Metoden används för att diskutera huruvida alla hypoteser verkligen var avgörande för utfallet.

Det empiriska materialet i studien analyseras genom George och Bennetts (2005:67) metod för

strukturerad fokuserad jämförelse. Strukturerad i bemärkelsen att samma frågor ställs till

respektive fall för att möjliggöra systematisk jämförelse. Fokuserad genom att enbart utvalda aspekter av fallet studeras.

5.2. Val av fall

Fallen utgörs av korta/långa kontinentala styrkeasymmetriska krig med framgång för svaga aktörer. Jag nyttjar strategiskt urval utifrån följande kriterier:

• Ett kort krig om max 6 mån. • Ett långt krig om minst 2 år.

• Krigen uppfyller styrekasymmetri:

o starka aktören tydligt överlägsen avseende militära resurser inom konfliktområdet (militär numerär och teknologisk nivå).

• Svag uppfyller kriterier för seger:

o I huvudsak bibehållit kontrollen över eget territorium jämfört med före kriget. o Ej tvingats till ny regim av motståndaren.

För att stärka egen teori behöver jag kontrollera att inga alternativa förklaringar uppenbart haft stor inverkan på utfallet. I urvalsprocessen har jag därför även valt fall som ska underlätta kontrollen av bakomliggande faktorer (detaljer beskrivs nedan).

(23)

Sida 23 av 64 För urvalet har drygt 20 fall identifierats från 40-talet och framåt. Av dessa har valet huvudsakligen skett mellan tre korta krig: Jom Kippurkriget 1973, Kinesisk-Vietnamesiska kriget 1979 och Libanonkriget 2006, samt tre långa krig: Vietnamkriget 1965–1973, Afghansk-Sovjetiska kriget 1978–89 och första Tjetjenienkriget 1994–96.

Som kort kriget valdes Libanonkriget 2006 (12 juli–14 augusti). Hizbollah var tydligt underlägsen Israel avseende militär kapacitet inom konfliktområdet samtidigt som utfallet av kriget var att Hizbollah bibehöll både politisk ledning samt kontrollen över södra Libanon (Cordesman 2007:19ff). Jom Kippurkriget valdes bort då det är ett för uppenbart exempel på manöverkrigföring, syftet är att underlätta kontrollen av bakomliggande faktorer. Av de två kvarvarande krigen anser jag det svårare att påvisa styrkeöverläge i Kinesisk-Vietnamesiska kriget. Samtidigt är Libanonkriget intressant då det skapar möjlighet att inkludera ett modernt krig i teoriprövningen.

Som långt krig valdes Vietnamkriget med fokus på perioden då USA var involverade (1965– 1973). I det här fallet var Nordvietnam (inkluderat både konventionella armén och gerillastyrkor) tydligt underlägsen (Smedberg 2008:116). Visserligen fick Nordvietnam massivt stöd från Kina och Sovjet (Gaiduk 1998:143ff), men trots detta kunde Nordvietnam inte mäta sig militärt med USA:s och Sydvietnams samlade resurser (Rosen 1972:167). När USA lämnade kriget 1973 var utfallet att Nordvietnam hade utökat sin territoriella kontroll och behållit sin regim (Smedberg 2008:257f, 264f, 284).

För det långa kriget valdes Tjetjenienkriget bort till förmån för ett tidsmässigt längre krig i syfte att skapa kontrast mot Libanonkriget. Kriget i Afghanistan är bortvalt för att jag anser att försvararen har använt relativt renodlad gerillakrigföring. Syftet är att underlätta kontrollen av bakomliggande faktorer.

En fördjupad diskussion avseende urvalskriterierna styrkeasymmetri och krigets utfall sker i analysen.

5.3. Källmaterial

Källmaterialet består av andrahandskällor. I analysen av Libanonkriget används framförallt rapporter från israeliska och amerikanska forskningsinstitut/tankesmedjor. En brist är att det inte gått att hitta källor baserade på Hizbollah, dock har franska forskaren Aurélie Daher (arabisk bakgrund) utgått från libanesiskt perspektiv/källmaterial. Då Hizbollahperspektivet överlag saknas blir urvalet snedvridet. Samtidigt är fokus på parternas agerande under kriget, vilket är möjligt att observera utifrån andra källor, något som gör bristen hanterbar.

För israeliska källor har jag aktivt letat efter försök att antingen undanhålla brister eller blåsa upp Hizbollah som bortförklaring. De källor som inkluderats ger intrycket av att göra en seriös och kritisk analys av kriget där israeliska brister betonas. Även gällande vissa amerikanska

(24)

Sida 24 av 64 tankesmedjor har jag hittat kopplingar till Israel, därav är också dessa särskilt noga granskade efter israeliskt bias.

För Vietnamkriget baseras underlaget främst på böcker utgivna av statsvetare. Det är viss tyngdpunkt åt det amerikanska perspektivet, vilket beror på begränsad mängd nordvietnamesisk litteratur, men båda parters perspektiv har fångats på adekvat sätt. Både USA:s och Nordvietnams officiella historiebeskrivningar är inkluderade, dessa utelämnar dock i varierande grad egna brister samt tenderar att överdriva vissa saker, avsnitt med bias har därför exkluderats. Samtidigt har det varit gott om andra källor som kritiskt granskat båda sidors agerande under kriget, vilket gör att en heltäckande bild kunnat skapas.

Överlag har jag för båda krigen prioriterat de arbeten som baserat sitt material på centrala primärkällor såsom intervjuer av deltagare i krigen. Jag har också eftersträvat att använda flera olika källor för att belägga händelseförloppen i syfte att verifiera uppgifter från flera håll.

5.4. Operationalisering

I detta avsnitt kommer arbetets teoretiska delar tilldelas operationella indikatorer, vilka senare används för att undersöka empirin.

5.4.1. Teorin om svagas framgång

Bedömningar av vilja, kapacitet och skicklighet säger inget om det inte undersöks relativt något annat. Det är först när analysen sker i relation till motståndaren som faktorerna får värde (McNerney m.fl. 2018:34). Det betyder inte att motståndaren ges likvärdigt utrymme, utan innebär snarare att den svages roll måste värderas i förhållande till den specifika motståndaren och situationen. Hypoteserna bedöms därför relativt motståndaren.

Analyser av utfall i krig riskerar också hamna i den tautologiska fällan att slutsatser bara dras från krigets utfall (Merom 2003:12). Enbart segrar förknippas då med exempelvis hög vilja. Indikatorerna behöver därför fokusera på genomförandet.

För att respektive hypotes ska stärkas krävs att samtliga tillhörande indikatorer anses uppfyllda. För att respektive indikator ska vara uppfylld krävs att den svaga överlag uppfyllt kraven. Med detta menas att vissa mindre brister kan förekomma. Avseende exempelvis militär skicklighet så är det ytterst svårt att genomföra ett krig utan misstag. Analysen fokuserar därför på den övergripande tendensen där kravet är att styrkorna har tydlig övervikt.

(25)

Sida 25 av 64 Eftersom hypoteserna hänger samman sker analysen stegvis enligt följande flödesschema:

Figur 3 - Flödesschema teoriprövning

H1.1

Stark vilja att strida? H2.1 Adekvat fysisk kapacitet? H3.1 Hög militär skicklighet? JA NEJ KORTA KRIG JA JA JA LÅNGA KRIG H1.1 stärks H1/H4 falsifieras JA NEJ H2.1 stärks H2/H4 falsifieras JA NEJ H3.1 stärks H3/H4 falsifieras H1.2

Stark vilja att strida? H2.2 Adekvat fysisk kapacitet? H3.2 Hög militär skicklighet? JA JA JA JA NEJ JA NEJ JA NEJ H1.2 stärks H1/H4 falsifieras H2.2 stärks H2/H4 falsifieras H3.2 stärks H3/H4 falsifieras H1

Stark vilja att strida i både korta och långa krig?

H2

Adekvat fysisk kapacitet i både korta och långa krig?

H3

Hög militär skicklighet i både korta och långa krig?

JA H1 stärks JA H2 stärks JA H3 stärks H4.1 Orsakar kombination dilemma? H4.1 Får dilemmat den starka att avsluta kriget? JA JA H4.1 stärks H4.2 Orsakar kombination dilemma? H4.2 Får dilemmat den starka att avsluta kriget?

JA

JA H4.2 stärks

Teorin om svagas framgång i styrkeasymmetriska krig stärks

NEJ H4.1/H4 falsifieras H4.2/H4 falsifieras NEJ

NEJ H4.1/H4 falsifieras H4.2/H4 falsifieras NEJ

(26)

Sida 26 av 64 5.4.2. Hypotes 1 – Viljan att strida

Att mäta vilja är svårt eftersom den finns i människans sinne. Jag behöver istället mäta faktorer som ger uttryck för viljan. För att undersöka detta nyttjar jag en modifierad variant av McNerney med fleras (2018:24ff) analysinstrument med utgångspunkt i uppoffringar och

risktagande.

Tabell 1 – Indikatorer vilja

Hypotes Indikatorer

H1 - Att både H1.1 och H1.2 stärks H1.1 Uppoffringar

- Accepteras stora mänskliga och materiella kostnader direkt? Exempelvis militära förluster och/eller uppoffringar för befolkningen.

Risktagande

- Fattas beslut även fast oddsen är ofördelaktiga och/eller risken för stora skadliga konsekvenser är hög?

- Tas djärva beslut med stora risker redan tidigt i kriget för att angripa fienden?

H1.2 Uppoffringar

- Accepteras stora mänskliga och materiella kostnader återkommande och under lång tid?

Risktagande

- Fattas beslut även fast oddsen är ofördelaktiga och/eller risken för stora skadliga konsekvenser är hög?

- Visar aktören långsiktigt hög villighet att riskera sina resurser för att angripa fienden?

(27)

Sida 27 av 64 5.4.3. Hypotes 2 – Fysisk kapacitet

I analysen av fysisk kapacitet undersöker jag tillgång, tillgänglighet och kvalitet avseende fysiska resurser som går att nyttja i kriget. Jag utgår från de två kategorierna

slagkraft/motståndskraft.

Tabell 2 - Indikatorer fysisk kapacitet

Hypotes Indikatorer

H2 - Att både H2.1 och H2.2 stärks. H2.1 Slagkraft

- Finns tillgång till sådan fysisk kapacitet att det teoretiskt är möjligt att åsamka fienden avgörande förluster redan initialt?

- Exempelvis fysik kapacitet att nedkämpa operativt/strategiskt/psykologiskt viktiga mål

Motståndskraft

- Finns tillgång till sådan fysisk kapacitet att det teoretiskt är möjligt att överleva fiendens attacker och skydda avgörande resurser i inledande skedet av kriget?

- Exempelvis tillgång till terräng och/eller materiel som möjliggör fysiskt skydd/stöd i striden.

H2.2 Slagkraft

- Finns/skapas tillgång till sådan fysisk kapacitet att det teoretiskt är möjligt att långsiktigt och återkommande nedkämpa fientliga förband? - Finns/skapas tillgång till fysisk kapacitet för att upprätthålla egen

försörjning och långsiktigt fortsätta föra fram resurserna till rätt plats?

Motståndskraft

- Finns/skapas tillgång till sådan fysisk kapacitet att det teoretiskt är möjligt att överleva ett långt krig?

- Finns/skapas tillgång till fysisk kapacitet för att upprätthålla egen försörjning och långsiktigt fortsätta föra fram resurserna till rätt plats?

5.4.4. Hypotes 3 – Militär skicklighet

Analysen av skicklighet fokuserar på taktisk/operativ krigsnivå. Analysen av effekten av angreppen sker dock kopplat till kriget som helhet och inkluderar därav strategisk nivå enligt Grays (2010:80) devis: ”All military behaviour is tactical in execution, but must have operational and strategic effect, intended or otherwise.”

(28)

Sida 28 av 64 Tabell 3 - Indikatorer skicklighet

Hypotes Indikatorer

H3 - Att både H3.1 och H3.2 stärks. H3.1 Målval

- Angrips mål med potential att ge stor omedelbar effekt på kriget? Exempelvis psykologiskt viktiga mål eller kritiska resurser såsom kommunikation/ledning/logistik/försörjning

- Angrips mål som hotar egna nyckelresurser? Genomförande: anfall

- Lyckas förbanden tidigt och i hög grad med angreppen? - Används överlag relevanta metoder vid angrepp? Exempelvis:

- Överraskning

- Kraftsamling eller nedhållande eld - Tempo

Genomförande: skydd

- Lyckas aktören tidigt skydda viktiga resurser?

- Används överlag relevanta metoder för att skydda sig? Exempelvis: - Skydd

- Dolt eller rörligt uppträdande - Utspridning

- Nedhållande eld Övergripande

- Nyttjas terrängen fördelaktigt? - Kombinerade vapen?

- Finns självständigt uppträdande förband som tar initiativ?

H3.2 Målval

- Angrips mål som kan ge kumulativ effekt på kriget? Genomförande: anfall

- Lyckas förbanden återkommande och långsiktigt skada motståndaren? - Används överlag relevanta metoder vid angrepp? (se H3.1)

Genomförande: skydd

- Lyckas aktören långsiktigt och i tillräcklig grad skydda egna viktiga resurser och försörjning?

- Används överlag relevanta metoder för att skydda sig? (se H3.1) Övergripande

(29)

Sida 29 av 64 5.4.5. Hypotes 4

Fjärde hypotesen utgår dels från att tidigare hypoteser stärkts, men den bygger också på en övergripande analys avseende om kombinationen av hypoteserna 1-3 orsakar ett svårt dilemma för fienden. Samtidigt undersöks också huruvida det kombinerade dilemmat är orsaken till att den starka avslutar kriget.

Tabell 4 - Indikatorer hypotes 4

Hypotes Indikatorer

H4 - Att både H4.1 och H4.2 stärks. H4.1 - Att H1.1, H2.1 och H3.1 stärks.

- Orsakar kombinationen av H1.1, H2.1 och H3.1 ett svårt militärt dilemma för fienden?

- Leder dilemmat till att motståndaren väljer att avsluta kriget?

H4.2 - Att H1.2, H2.2 och H3.2 stärks.

- Orsakar kombinationen av H1.2, H2.2 och H3.2 ett svårt militärt dilemma för fienden?

- Leder dilemmat till att motståndaren väljer att avsluta kriget?

5.4.6. Alternativa förklaringar

För att respektive alternativ förklaring ska anses stärkt behöver alla dess ingående indikatorer vara uppfyllda, se tabell 5–7.

Tabell 5 - Vilja

Förklaring Indikatorer

Intresseasymmetri - Har vilja varit den huvudsakliga orsaken? - Har den svaga undvikit att möta motståndaren på

samma villkor? - Har kriget varit långt?

Angriparens maktutövning - Undviker starka aktören våldsmakt? Demokratiers svaghet - Har angriparen varit demokrati?

- Har den starka svårt att eskalera våldsanvändning? - Har den starka varit känslig för förluster/brutalitet? - Har kriget varit långt?

(30)

Sida 30 av 64 Tabell 6 - Val av strategi

Förklaring Indikatorer

Strategisk interaktion - Har aktörerna använt motsatta strategier? - Nyttjar den svaga konventionellt försvar

(direkt strategi) eller gerillakrigföring (indirekt strategi)?

- Nyttjar den starka konventionellt anfall (direkt strategi) eller barbari (en indirekt strategi som exempelvis massiva flygbombningar)?

Manöverkrigföring - Används eldkraft främst för att skapa rörelse? - Är fokus snabba manövrar med mekaniserade

förband?

Utdragen gerillakrigföring - Används små självständiga grupper bakom fiendens linjer?

- Undviks konfrontation med starkare fiender? - Försöker styrkorna smälta in bland befolkningen? - Nyttjas utspridning?

- Är kriget utdraget?

Externt stöd - Har externt stöd förändrat styrkeförhållandet?

Tabell 7 - Militär styrkeanvändning

Förklaring Indikatorer

Modern system - Används skydd/skyl, utspridning, nedhållande eld, rörligt uppträdande, självständiga mindre enheter och kombinerade vapen på taktisk nivå?

- Nyttjas djup, reserver och förmåga att koncentrera på operativ nivå?

References

Related documents

Respondent Twitter menar också att skulle information från en organisation eller ett företag komma upp i mottagarens flöde finns det en större vaksamhet kring

Vi anser att skolan i större grad kan samarbeta med andra aktörer för att främja elevers möjlighet och erfarenheter när det kommer till att vara och bli en aktiv

Sought after as a collaborative pianist, Bogard can be heard on two recordings for saxophone and piano with saxophonist Scott Turpen, Johann Nepomuk Hummel: Chamber Music at

Det aritmetiska medelvärdet av varje persons normaliserade skattningar av objektsluften beräknades sedan och sattes i logaritmerad form in i respektive referensfunktion (obehandlad

Pedagogernas roll i verksamheten definieras just genom läroplanen och tanken på förskolan som en undervisande skolform gör att dess innehåll måste motiveras just utifrån

brottslighet, med koppling till väpnad konflikt i Syrien eller Irak, kommer redogöras för nedan i syfte att illustrera hur lagföring av sådan brottslighet har

I samband med att arbeta mot visionen att skapa en helt ny plattform för kommunikation ingår det i företagets strategi att kontinuerligt arbeta för en vidareutveckling av

Här ropar den samfällda dumheten, i form av allmänhet, bloggare eller politiker, på domstolsprövning inför användandet av tvångsmedel, totalt ignorerande insikten att