Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Fredrik Månsson HOP/SA MASTER
Handledare Antal ord: 19 982
Arash Heydarian Pashakhanlou Beteckning Kurskod
Självständigt arbete mastersuppsats, krigsvetenskap
2HO013
NORDISKA SMÅSTATERS AVSKRÄCKNINGSANPASSNING
- Norges respektive Sveriges avskräckning i jämförelse mellan perioden innan Rysslands agerande i Georgien år 2008 och perioden efter Rysslands annektering av Krim år 2014
Sammanfattning:
Kännedom om egen och grannländers benägenhet till anpassning av avskräckning aktualiseras vid höjd hotbild i närområdet. Norge och Sverige uttrycker samtida snarlik uppfattning avseende sina försvarsmakters avskräckande roll. Samtidigt har de båda nordiska småstaterna en grundläggande säkerhetsstrategisk olikhet kopplat till Nato-medlemskap. Borde inte en sådan skillnad påverka hur nordiska småstater anpassar sin avskräckning när hotbilden i deras närområde förvärras? Genom att jämföra Norges och Sveriges avskräckning före respektive efter Rysslands agerande i Georgien och Ukraina 2008–2014 syftar undersökningen till att bidra till förståelse kring nordiska småstaters avskräckningsanpassning.
Arbetets analysresultat indikerar att de båda länderna anpassar sin avskräckningstrovärdighet vid höjd militär hotbild på ett likartat sätt. Däremot konstateras att Norge synes mer stabilt i sitt val av avskräckningsstrategi samtidigt som Sverige antar en mer flexibel ansats utifrån gällande läge. Arbetets resultat diskuteras utifrån logik i funna likheter i trovärdighetsanpassning samt för och nackdelar med olika grader av anpassning av avskräckningsstrategi.
Nyckelord:
Innehåll
1 INLEDNING ... 3
1.1 BAKGRUND ... 3
1.2 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING... 4
1.3 FRÅGESTÄLLNING ... 5 1.4 DISPOSITION ... 6 1.5 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 7 1.5.1 Tidigare forskning... 7 1.5.2 Forskningens bidrag ...12 1.6 AVSKRÄCKNINGSBEGREPPET ...13 2 TEORI ...15 2.1 INTRODUKTION ...15 2.2 TEORETISKT RAMVERK...18
2.2.1 John Stone (kompletterad med Mearsheimer) ...18
2.2.2 Axelsson et al ...20 2.3 SAMMANFATTNING TEORI ...22 3 METOD ...23 3.1 METODVAL ...23 3.2 VAL AV FALL ...25 3.3 METOD FÖR DATAINSAMLING...27 3.4 EMPIRISKT MATERIAL ...28 3.5 OPERATIONALISERING ...29
3.5.1 Hur genomförs analys av forskningsfrågan ...29
3.5.2 Operationalisering av avskräckningstrovärdighetens begrepp ...31
3.5.3 Operationalisering av avskräckningsstrategibegrepp ...33
3.5.4 Sammanfattad begreppsoperationalisering ...35
3.5.5 Sammanfattning metod ...36
4 ANALYS...37
4.1 SVERIGE FÖRE RYSSLANDS AGERANDE I GEORGIEN 2008 ...37
4.1.1 Trovärdighet ...37
4.1.2 Avskräckningsstrategi ...41
4.1.3 Sammanfattning svensk avskräckning före 2008 ...42
4.2 SVERIGE EFTER RYSSLANDS ANNEKTERING AV KRIMHALVÖN 2014 ...43
4.2.1 Trovärdighet ...43
4.2.2 Avskräckningsstrategi ...46
4.2.3 Sammanfattning svensk avskräckning efter 2014 ...47
4.3 SVERIGES AVSKRÄCKNINGSANPASSNING ...48
4.4 NORGE FÖRE RYSSLANDS AGERANDE I GEORGIEN 2008 ...49
4.4.1 Trovärdighet ...49
4.4.2 Avskräckningsstrategi ...52
4.4.3 Sammanfattning norsk avskräckning före 2008 ...53
4.5 NORGE EFTER RYSSLANDS ANNEKTERING AV KRIMHALVÖN 2014 ...54
4.5.1 Trovärdighet ...54
4.5.2 Avskräckningsstrategi ...57
4.5.3 Sammanfattning norsk avskräckning efter 2014 ...58
4.6 NORGES AVSKRÄCKNINGSANPASSNING ...59
4.7 JÄMFÖRANDE SAMMANFATTNING ...60
5 RESULTAT ...61
5.1 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNING ...61
5.1.1 Resultat från analys av underfrågor ...61
5.1.2 Svar på huvudfrågeställning ...62
5.2 DISKUSSION ...62
5.3 REFLEKTION ...67
5.4 FORTSATT FORSKNING ...69
1 Inledning
Sverige och Norge kan förvisso anses ha liknande förutsättningar så som välutvecklade nordiska småstatsdemokratier vars värderingar baseras på gemensam protestantisk värdegrund, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. Samtidigt har länderna valt olika grundläggande säkerhetsstrategiska lösningar i fråga om medlemskap i Nato.1 När hotbilden förändras är det viktigt att kunna göra en rimlig bedömning av hur såväl det egna landet som grannländerna reagerar strategiskt – inte minst avseende avskräckning. Hur anpassar dessa båda länder sin avskräckning vid höjd hotbild i närområdet?
1.1 Bakgrund
I andra världskrigets efterdyningar valde de nordiska länderna olika positioner i det som kom att benämnas kalla kriget - detta i och med skilda val avseende Natomedlemskap. Sverige och Finland valde att stå utanför försvarsalliansen samt att (åtminstone officiellt) bygga självständig förmåga till avskräckning. Danmark, Norge och Island valde tillsammans med några ytterligare europeiska stater samt USA och Kanada att ingå avtal om kollektivt försvar. Därmed valde de också att bygga sin säkerhetsstrategi på Natos styrka och förmåga till avskräckning (så kallad utökad avskräckning).2
Sovjetunionens upplösning medförde att militärstrategiskt fokus ominriktades. Den nya tidens hotbildsuppfattning föranledde upplevt minskat behov för avskräckningsförmåga hos stater i norra Europa. Nationella intressen skulle till stor del istället hävdas genom internationella insatser. Den nya tiden krävde inte längre massarméer utan smala och vassa styrkor vilket fick nordens småstater att kraftigt reducera sin militära kapacitet – och därmed sin förmåga till avskräckning. 3
Agerandet i Georgien 2008 samt annekteringen av Krim i Ukraina 2014, indikerar förnyat ryskt intresse av att återskapa inflytande – möjligen till och med hegemoni i sitt närområde.4 I kombination med Rysslands återuppbyggande av sin krigsmakt aktualiserar detta åter det nationella försvaret och förmågan till avskräckning för stater i Rysslands närområde.
1 Håkan Edström, Dennis Gyllensporre, och Jacob Westberg, Military strategy of small states: responding to
external shocks of the 21st century, Cass military studies (London ; New York, NY: Routledge/Taylor & Francis
Group, 2019); Håkan Edström och Dennis Gyllensporre, Alike or Different? : Scandinavan Approaches to
Military Interventions (Santérus Academic Press Sweden, 2014),
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:fhs:diva-4561.
2 Fredrik Månsson, ”Examination Teori och metod 2”, 03 december 2019, 2,
https://fhs.instructure.com/courses/740/assignments/1218/submissions/2305?download=58855.
3 Ibid.
4 Elbridge Colby och Jonathan Solomon, ”Facing Russia: Conventional Defence and Deterrence in Europe”,
I Norden råder fortsatt samma fördelning med norskt Nato-medlemskap samtidigt som Sverige kvarstår utanför försvarsalliansen (förvisso uppvisande önskemål om samarbete).5 I skuggan av omfattande rysk militär aktivitet antyder samtida norska och svenska politiska dokument likartad ambition för sina försvarsmakter – att vara avskräckande och krigsavhållande. Borde det inte vara skillnad mellan två länder med så pass skilda grundläggande säkerhetsstrategiska val?
Den här undersökningen jämför norska respektive svenska politiska dokument från tidsperioden före Rysslands agerande i Georgien år 2008 med motsvarande dokument utgivna efter Rysslands annektering av Krim år 2014. Analysen sker med ett sammansatt teoretiskt ramverk vars beståndsdelar avskräckningstrovärdighet och avskräckningsstrategival sammantaget utgör en stats avskräckning. Till detta teoriramverk bidrar John Stone kompletterat med John J. Mearsheimer med avskräckningstrovärdighet medan Jörgen Axelsson et al bidrar med avskräckningsstrategival.
1.2 Syfte och problemformulering
Undersökningen syftar till att bidra med ökad förståelse kring nordiska småstaters avskräckningsanpassning vid höjd militär hotbild. I uppsatsen jämförs Nato-medlemsstaten Norge med icke-medlemsstaten Sverige. Detta genom att i strategiska dokument från respektive land eftersöka tecken på förändrad trovärdighet eller förändrad inriktning av strategi vad avser avskräckning.
Grannländer påverkas av varandras ageranden i samband med säkerhetspolitiska skeenden. Därmed är det betydelsefullt för en stat att känna till sina grannländers förväntade reaktioner vid ökad hotbild. Detta i syfte att på ett adekvat sätt kunna bedöma egna säkerhetsstrategiska handlingsmöjligheter - inklusive vilket behov av egen förmåga till avskräckning som föreligger. Graden av anpassningsbenägenhet vid ökad militär hotbild påverkar inte bara politikens planeringshorisont. En påtaglig följdeffekt torde också påverka möjligheten till framförhållning för respektive stats militära maktmedel – dess försvarsmakter. 6
5 Månsson, ”Forskningsdesign”. 6
Kärnan i Försvarets uppgifter är att utgöra en trovärdig militär tröskel för att förebygga konflikter och krig.7
… förmågan att genomföra väpnad strid, liksom omvärldens kunskap om detta verkar
konfliktförebyggande, konfliktdämpande och krigsavhållande.8
Ovan citat är hämtade ur samtida norska respektive svenska strategiska dokument daterade i närtid innan den ryska annekteringen av Krimhalvön våren 2014. Två länder ger trots grundläggande olika säkerhetsstrategiska val (avseende Nato-medlemskap) utryck för likartad syn på sina försvarsmakters huvudsakliga syfte – att verka avskräckande.
Borde det inte vara skillnad på hur ett Nato-land och hur ett land som inte är medlem i försvarsalliansen förhåller sig till avskräckning? Eventuella skillnader borde kunna triggas av händelser som anses utgöra förhöjd militär hotbild mot det egna landet. Genom att jämföra Norges och Sveriges avskräckning före Rysslands agerande i Georgien år 2008 med ländernas avskräckning efter den ryska annekteringen av Krim 2014 borde sådana skillnader kunna skönjas.
1.3 Frågeställning
Hur anpassas svensk respektive norsk avskräckning från tidsperioden innan Rysslands agerande i Georgien år 2008 till efter Rysslands annektering av Krim år 2014?
För att svara på frågan analyseras två stycken underfrågor.
- Vilken trovärdighet avseende avskräckning kan med hjälp av Stones och
Mearsheimers teorier utläsas ur norska respektive svenska försvarspolitiska dokument? Detta i analyserade tidsperioder före Rysslands agerande i Georgien år 2008 respektive efter Rysslands annektering av Krim år 2014.
- Vilka avskräckningsstrategiska val kan med hjälp av Axelsson et al teori utläsas ur
norska respektive svenska försvarspolitiska dokument? Detta i analyserade tidsperioder före Rysslands agerande i Georgien år 2008 respektive efter Rysslands annektering av Krim år 2014.
7 Forsvaret, ”Forsvarssjefens fagmilittaere råd 2011”, Forsvarssjefens fagmilitaere råd (Oslo: Forsvaret, 2011), 7
Min översättning.
8 Regeringen, ”Regeringens proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar”, Försvarsbeslut (Stockholm, 19
1.4 Disposition
I arbetets inledningskapitel ges en kontextualiserande beskrivning av bakgrund, syfte samt problemformulering utmynnandes i uppsatsens frågeställning. Därefter presenteras en översikt över tidigare forskning inom avskräckning varvid också detta arbetes bidrag positioneras i en forskningslucka. Kapitlet avslutas med att definiera uppsatsens övergripande begrepp – avskräckning.
I kapitel två presenteras sammansättningen av arbetets teoretiska ramverk. Efter allmän introduktion övergår beskrivningen till att diskutera och motivera valda teorier kopplat till avskräckningstrovärdighet och val av avskräckningsstrategier. I samband med detta beskrivs och förklaras bärande begrepp kopplade till valda teorier. Det teoretiska ramverket binder sedan samman detta till att utgöra småstatens avskräckning.
Därefter, i kapitel tre, diskuteras valet av att en teorikonsumerande, jämförande longitudinell fallstudie utgör undersökningens design. I anslutning till detta resoneras kring val av Sverige och Norge som analyserade fall. Under metodkapitlet problematiseras även uppsatsens empiriska material i form av politiska officiella dokument. Kapitlet avslutas med operationalisering där analysens tillvägagångssätt presenteras och dess analysbegrepp tilldelas indikatorer följt av metodsammanfattning.
I fjärde kapitlet återfinns studiens analys. Analysen inleds med att studera Sveriges och Norges avskräckningsanpassning mellan valda analysperioder var för sig. Kapitlet avslutas med en sammanfattande analysjämförelse mellan de båda staternas avskräckningsanpassning. I arbetes femte kapitel tolkas resultatet från genomförd analys och omsätts till svar på undersökningens forskningsfrågor. Först redovisas resultat kopplat till uppsatsens underfrågor. Dessa svar används sedan underbyggande för att besvara arbetets huvudfråga. Frågornas svar diskuteras och problematiseras varefter reflektion kring undersökningen genomförs. Avslutningsvis framställs förslag på fortsatt forskning som skulle kunna föra ämnesområdet vidare.
1.5 Forskningsöversikt
1.5.1 Tidigare forskning
Litteraturen vad gäller avskräckning är synnerligen omfattande. Nedan följer inledningsvis vad som kan betraktas som en bredare redogörelse för områdets forskningstradition. Därefter centreras översikten kring uppsatsens intressesfär – avskräckning i relation till nordiska småstater (i synnerhet Norge och Sverige). Avslutningsvis positioneras arbetet i den forskningslucka som identifierats.
Avskräckningens teorier och resonemang förekommer också inom andra forsknings- och samhällsområden så som kriminalvård, brottsbekämpning och arbetsmarknad.9 Nedan forskningsöversikt avgränsas till att endast avhandla krigsvetenskapliga studier där avskräckning ses som en del av väpnade parters säkerhetsstrategi.
Att eftersträva avskräckande effekt gentemot en motståndare kan hävdas vara en idé lika gammal som förekomsten av konflikter mellan parter. Som självbärande idé kan kopplingar åtminstone härledas till romarriket och det antika Aten.10 Avskräckning var länge en av flertalet jämbördiga beståndsdelar i säkerhetsstrategier - en lika naturlig del som diplomati, spioneri eller väpnad krigföring.11
Under tidigt 1900-tal ökade intresset för avskräckning som varandes huvudingrediens i staters säkerhetsstrategier. Mer vikt lades vid att söka förståelse för avskräckningens potentiella användbarhet. Detta med anledning av teknisk utveckling mm. som i sin tur medförde möjlighet till att orsaka plötslig och storskalig död och förstörelse.12
Kärnvapnens införande som alternativt maktmedel kom att förstärka ovan teknikpåverkan på förda säkerhetsstrategier. Kombinationen med andra världskrigets efterdyningar i form av blockuppdelning förde avskräckningsteorierna högt upp på den säkerhetsstrategiska agendan. Bernard Brodie tillskrivs grundandet av modern avskräckningsteori, publicerat bland annat i dennes The Absolute Weapon. Brodie konstaterar att kärnvapen utgör ett vapen så förskräckligt att den mest vårdslöse makthavare kan manas till eftertanke.13
9 Jörgen Axelsson, Karl Sörenson, och Jan Ångström, ”Strategisk teoris bidrag till förståelse av svensk
säkerhets- och försvarspolitik”, Statsvetenskaplig Tidskrift 118, nr 4 (2016): 448.
10 Ibid.
11 Patrick M Morgan, ”The State of Deterrence in International Politics Today”, Contemporary Security Policy
33, nr 1 (2012): 86.
12 Ibid. 13
William Kaufman tydliggör avskräckningsteorins grundfundament – kapacitet, kostnad och avsikt vilka måste vara trovärdiga för att avskräcka en fiende. 14 Denna tråd plockas upp i
Contemporary Strategy där trovärdighet och kapabla förmågor kompletteras med att dessa
måste vara kommunicerade till en motståndare får att nå verkan.15 Glenn Snyder är den som först utvecklar distinktionen mellan avskräckning genom förvägran (denial) och avskräckning genom bestraffning (punishment).16
Thomas C. Schellings 1960-talsalster The Strategy of Conflict och Arms and Influence utgår från ett stormaktsperspektiv i en kontext formad av kalla krigets kärnvapenbaserade maktbalansering.17 Schelling understryker betydelsen av förhandling (köpslående) där konsekvens av ett agerande är tydligt kommunicerat till involverade parter.18 I detta hänseende menar Schelling att det inte räcker med ett hot om massförstörelse. Avskräckning fungerar endast om en eftergift medför löfte om uteblivet verkställande av sådant hot.19 Schelling beskriver ovan som våldets diplomati där en part använder sitt våldsmaktmedel för att påtvinga motparten sin vilja och därigenom nå egna fördelar. Allra mest effektiv och syftesuppnående är våldsmedel när det används för att hota – utan att komma till användning.20
Kärnvapnens ödeläggningsförmåga leder därefter till att den politiska viljan att använda dem börjar ifrågasättas. Detta leder i sin tur till att konventionell avskräckning studeras mer frekvent. 21 Ett centralt verk i denna förgrening utgörs av John J. Mearsheimers bok
Conventional Deterrence.22 Denna fallstudie syftar enligt författaren till att förklara utfall av tidens (1983) avskräckning. Författaren sätter konventionell avskräckning i direkt relation med resultat från slagfältet (två mot varandra stående arméer). Mearsheimer ser avskräckning som en följdfunktion utifrån vald militär strategi. Den part som upplever risk för utnötningskrig är mycket tveksam till anfall medan den som tror sig kunna nå snabb och plötslig framgång är mer benägen till offensiv.
14
William W Kaufmann, The requirements of deterrence (Center of International Studies, Princeton University, 1954), 7, http://hdl.handle.net/2027/mdp.39015034327646.
15 John Baylis, red., Contemporary strategy, 2nd ed., rev.enl (New York: Holmes & Meier, 1987), 117ff. 16 Freedman, Deterrence / Lawrence Freedman, 37.
17
Thomas C. Schelling, Arms and influence (New Haven, CT: Yale University Press, 2008); Thomas C. Schelling, The strategy of conflict (Harvard University Press, 1960),
http://hdl.handle.net/2027/mdp.39015006569258; Månsson, ”Forskningsdesign”, 3.
18 Schelling, The strategy of conflict, 54ff. 19 Ibid., 6–7.
20 Schelling, Arms and influence, 10. 21 Månsson, ”Forskningsdesign”, 3.
22 John J. Mearsheimer, Conventional Deterrence, Cornell Studies in Security Affairs (Ithaca London: Cornell
Mearsheimer anför också teorin kring begränsade mål (limited aims) där en part genom överraskning ockuperar ett avgränsat mål för att därefter övergå till försvar. Därmed har eskalationsbeslutet med varm hand överlåtits till motståndaren.23
John Stone är en av dem som studerat konventionell avskräckning i en mer sentida kontext. I sin artikel ’Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility’ framhåller författaren vikten av trovärdighet för att åstadkomma framgångsrik avskräckning.24 I sina slutsatser påpekar Stone att konventionell avskräckning aldrig kan spela samma strategiska huvudroll som kalla krigets kärnvapenbaserade avskräckning. För att den konventionella avskräckningen skall vara framgångsrik krävs noggrant övervägande av – samt skräddarsyende utifrån, rådande situations kontext 25
Kalla krigets övergång till en säkerhetspolitisk arena präglad av terrorhot föranledde även översyn av avskräckningsbegreppets användning. Ett flertal forskare diskuterar och problematiserar kring avskräckningens roll och relevans i en omvärld präglad av skiftande och mångfacetterad hotbild. Lawrence Freedmans Deterrence utgör ett av de mest lästa och citerade verken inom området. Freedman sätter avskräckning i kontext från kalla krigets bipolaritet via åren med USA som ensam herre på täppan till en tid präglad av 11/9 med sårbarhet baserad på terrorhot. Tilltron till avskräckning fick sig en påtaglig knäck och lämnade plats bland annat för Bushadministrationens strategi byggd på förebyggande åtgärder (pre-emption). Freedman konstaterar att avskräckning fungerar bäst när gemensamma normvärderingar mellan parter möjliggör rationellt agerande – något som inte präglar tidsperioden då boken skrevs (2004).26 Därmed anser Freedman att avskräckning återförpassas till att vara en delmängd av säkerhetsstrategier – inte allenarådande.27
Patrick M. Morgans artikel ’The State of Deterrence in International Politics Today’ utgör ett annat exempel. Morgan beskriver hur avskräckning formats av sin omgivning sedan 1990-talet samt frågar sig vilka delar av kalla krigets avskräckningsidéer som fortfarande är relevanta. Författaren konstaterar svårigheter att applicera avskräckning i en kontext präglad av inrikes oroligheter, terror och hot utan legitim och offentlig avsändare.
23 Ibid., 7, 14, 53ff.
24 John Stone, ”Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility”, Contemporary Security Policy 33, nr
1 (april 2012): 110, https://doi.org/10.1080/13523260.2012.659591; Månsson, ”Forskningsdesign”, 3.
25 Stone, ”Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility”, 119f. 26 Freedman, Deterrence / Lawrence Freedman, 2ff.
27
Detta, menar Morgan, i kombination med vaksamhet inför framtida behov kräver eftertanke. Världsutvecklingen med uppseglande konflikter mellan USA och Kina m.fl. gör tankar kring avskräckningens återkomst i centrum av staters säkerhetsagendor oundvikliga.28
Johan Stone problematiserar också avskräckningens betydelse ur ett modernt perspektiv i sin artikel ’Deterrence and Overseas Stability’. Stone diskuterar huruvida avskräckning kan spela en betydande roll i att förebygga sönderfallande stater från att kollapsa och därmed förhindra uppkomst av grogrund för terrornätverk och dylika globala hot.29 Författaren ser begränsningar bland annat utifrån bristande förmåga, att identifiera och förstå föremål för skräddarsydd avskräckning samt samarbetens fördröjande förhandlingar. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att konventionell avskräckning är en strategi som bör användas när rätt förutsättningar råder snarare än överföras till att hantera globala hot baserade på instabilitet.30
Sentida forskning uppmärksammar också Rysslands återuppståndelse samt Natos roll på den Europeiska säkerhetspolitiska scenen. Elbridge Colby och Jonathan Solomon ifrågasätter om Natos europeiska strategi samt kapacitet verkligen är trovärdig nog för att kunna avskräcka Ryssland.31 Författarna är tveksamma till att så är fallet – främst ifrågasätts viljan att stå upp för medlemsländerna i det Ryska grannskapet. Colby och Solomon drar en särskild lans för att dessa små medlemsstater inte får svikas om Natos trovärdighet skall kunna upprätthållas. En mer framskjuten position förordas för att tydligt signalera viljan att hedra ingånget avtal.32 Dessa verk utgör exempel på forskning som indikerar avskräckningens återkomst till mittfåran vad avser säkerhetsstrategier.
Det finns även ett fåtal nyare studier kring nordiska småstaters säkerhetsstrategier som avhandlar avskräckning. Deterring Russia in Europe: defence strategies for neighbouring
states utgör ett aktuellt exempel på samlingsverk där huvuddelen av de nordiska länderna
studeras. Boken omfattar fallstudier av europastaters säkerhetspolitiska reaktioner med anledning av sentida ryskt expansionistiskt handlande. Verket tar sin utgångspunkt i avskräckningens återkomst efter att ha varit jämförelsevis frånvarande från den säkerhetspolitiska debatten under nästan ett kvarts sekel. 33
28 Morgan, ”The State of Deterrence in International Politics Today”.
29 John Stone, ”Deterrence and Overseas Stability”, Small Wars & Insurgencies 25, nr 3 (2014): 669f. 30 Ibid., 672ff.
31 Colby och Solomon, ”Facing Russia”, 28. 32 Ibid., 23ff, 38ff.
33 Nora Vanaga och Toms Rostoks, red., Deterring Russia in Europe: defence strategies for neighbouring states,
Det finns ett antal studier omfattande sentida svensk avskräckning. I artikeln ’Strategisk teoris bidrag till förståelse av svensk säkerhets- och försvarspolitik’ jämförs mellan säkerhetspolitiska kontexter vid slutet av 1950-talet och inledningen av 2010-talet utifrån en typologi utvisande olika avskräckningsstrategier (se teoriavsnittet).34 FOI-studien ’Krigsavhållande tröskelförmåga – det svenska försvarets glömda huvuduppgift’ tar sin utgångspunkt i att försvarets huvuduppgift bör vara krigsavhållande samt undersöker hur detta borde kunna se ut i en kontext efter kalla krigets upphörande.35 ’Vill du ha fred, rusta för krig’
kompletterar med ytterligare perspektiv i samma syfte.36 I ’Fem dimensioner av tröskelförsvar’ strävar Robert Dalsjö efter att klarlägga betydelser och dimensioner av tröskelbegreppet i syfte att skapa en användbar begreppsapparat vid överväganden kring tröskelförmåga.37.
Bland studier kring norsk avskräckning argumenterar Sven Efjestad för Norges betydelse för Natos trovärdighet avseende förmåga till avskräckning i Nordatlanten. I sina slutsatser konstaterar Efjestad att Norges försvars och säkerhetspolitiska hållning är essentiell för Natos förmåga att operera i Nord-Västatlanten.38 Ian Bowers påpekar i ’Small State Deterrence in the contemporary world’ att Norge behöver kommunicera sin avskräckningshållning tydligare. Bowers anser att nuvarande otydliga hållning, framför allt vad avser Ryssland riskerar underminera Norsk avskräckningstrovärdighet. Vidare framför Bowers ytterligare råd till norska försvarsplanerare avseende integrering av offensiva tekniska system samt betydelsen av att säkerställa adekvat relation med USA. Det senare av betydelse för att kunna åtnjuta utökad avskräckning.39
Således kan konstateras att forskning finns i stor omfattning kopplat till kalla krigets kärnvapenera med dominans av supermakter. Även konventionell avskräckning är omfattande studerad. Det finns även studier som avhandlar perioden efter kalla kriget med en säkerhetskontext som huvudsakligen innefattar terror och globala hot. Småstater är i sedvanlig ordning mindre omskrivna men det finns studier även kring dessa vad avser avskräckning. Avskräckningens återerövrade betydelse med anledning av Rysslands ambitioner har förvisso uppmärksammats men endast i begränsad omfattning.
34
Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”.
35 Krister Andrén, ”Krigsavhållande tröskelförmåga - det svenska försvarets glömda huvuduppgift?” (FOI,
februari 2014).
36 Madelene Lindström och Fredrik Lindvall, ”Vill du ha fred, rusta för krig. Perspektiv på en svensk tröskel”,
FOI-rapport (FOI, februari 2015), https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--4047--SE.
37 Robert Dalsjö, ”Fem dimensioner av tröskelförsvar”, FOI-rapport, september 2017.
38 Svein Efjestad, ”IV. Norway and the North Atlantic: Defence of the Northern Flank”, Whitehall Papers 87, nr
1 (2016): 59–74.
39
Avskräckningens återerövrade relevans i sentida säkerhetsstrategisk kontext bibringar forskningsluckor. Det synes vara begränsat skrivet om nordiska staters anpassning av avskräckning vid höjd militär hotbild - allra helst i form av jämförelser mellan nordiska Nato-medlemsstater och ickemedlemsstater. Någon sådan studie som kombinerar avskräckningstrovärdighet och avskräckningsstrategi i sitt analysverktyg för att eftersöka anpassning har inte stått att finna. Det är i denna forskningslucka denna undersökning positionerar sig.
1.5.2 Forskningens bidrag
Grannländer påverkas av varandras ageranden i samband med säkerhetspolitiska skeenden. Därmed är det betydelsefullt för en stat att känna till sina grannländers förväntade reaktioner vid ökad hotbild. Detta i syfte att på ett adekvat sätt kunna bedöma egna säkerhetsstrategiska handlingsmöjligheter - inklusive vilket behov av egen förmåga till avskräckning som föreligger. Om exempelvis medlemskap i Nato påverkar (eller inte påverkar) avskräckningsanpassning vid höjd militär hotbild berör det i sin tur inte bara politikens planeringshorisont. En påtaglig följdeffekt torde också påverka möjlighet till framförhållning för respektive stats militära maktmedel – dess försvarsmakter. Resultatet i denna undersökning skulle kunna vara av intresse vid framtida hotbildshöjningar.40 Sålunda konstateras utomvetenskaplig relevans i form av ett problem med verklighetkoppling.41
Föreliggande undersökning positionerar sig, i enlighet med pusselbitsansatsen, i en forskningslucka där möjlighet finns att öka förståelsen om nordiska staters avskräckningsanpassning vid ökad hotbild i sin närhet. I och med att denna lucka i forskningsfältet är så pass omfattande kan inomvetenskaplig relevans antas föreligga.42 Dessutom har ett nytt analytiskt ramverk kombinerats som förklaringsmodell som kan belysa
småstatens avskräckningsanpassning. Möjligen skulle detta berättiga en teoriutvecklande
ambition då flera förklaringsfaktorer kombineras.43 Även om syftet med arbetet inte varit att utveckla teori så torde det sammansatta ramverket kunna användas av andra som vill analysera aktörers avskräckning – och då inte endast avseende småstater.
40 Månsson, ”Forskningsdesign”, 3ff.
41 Johan Alvehus, Problemformulering / Johan Alvehus., Upplaga 1, 2018, 26. 42 Ibid., 40ff; Månsson, ”Forskningsdesign”.
43 Peter Esaiasson m.fl., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm:
En möjlig fallgrop i pusselbitsansatsen är att hävdad lucka snarare ligger hos forskaren än i existerande forskning, eller annorlunda uttryckt, pusselbiten finns men har inte upptäckts av forskaren.44 Ovan forskningsöversikt samt positionerande av forskningslucka adresserar denna problematik inom det krigsvetenskapliga fältet. För att hantera denna risk krävs dessutom lyhördhet i angränsande forskningsområden.45 Som beskrivits i avsnittet om tidigare forskning har studier kring avskräckning förgreningar i forskningsfält utanför krigsvetenskapen. Detta arbete är dock tydligt hemmahörande inom krigsvetenskapens studier kring staters avskräckning i förhållande till varandra. Därmed anses det mindre sannolikt att svaret för att fylla studiens forskningslucka återfinns i vetenskapsområden utanför krigsvetenskapen.
1.6 Avskräckningsbegreppet
Som framgår av uppsatsens forskningsöversikt är avskräckning omfattande studerat med ett antal förgreningar inom forskningsfältet. I detta arbete inbegrips även närbesläktade termer så som tröskeleffekt, krigsavhållande förmåga och dylikt i avskräckningsbegreppet. I det följande redogörs för detta arbetes syn på begreppet.
Avskräckning kan sägas handla om att förmå en annan aktör att avstå en särskild handling.46 Genom att presentera trovärdiga hot övertygas en part att agera (eller avstå från att agera) i linje med avskräckande parts vilja. Dessa hot är av sådan karaktär att riskerna med att negligera dessa är så stora att de inte är värda den eventuella fördel som ett agerande skulle kunna medföra. Därmed kan målet med avskräckning hävdas vara att påtvinga en motpart en ofördelaktig kostnads-lönsamhets (cost-benefit) kalkyl.47
En sådan kalkyl kan baseras på antingen avskräckning genom vedergällning (punishment) eller genom avvärjning (denial). Avskräckning genom vedergällning är av mer offensiv art medan avvärjande avskräckning är av mer defensiv karaktär.48 Dessa båda begrepp berörs även under uppsatsens teoriavsnitt. Avskräckning bygger sålunda på hot. Dessa måste dock konstrueras beroende på vem som skall avskräckas samt hur detta bäst uppnås. Åtskillnaden mellan vedergällning och avvärjning enligt ovan är ett exempel på ett sådant konstruktionsval vid skräddarsyende av avskräckning.
44 Månsson, ”Forskningsdesign”.
45 Alvehus, Problemformulering / Johan Alvehus., 51.
46 Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”, 448. 47 Stone, ”Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility”, 109. 48
Dessa distinktioner kan också påstås utgöra grund för olika typer av avskräckningsstrategier – antingen enskilt eller igenom kombination av flera former av avskräckning. Ett exempel på sådana avskräckningsstrategier utgående från distinktionen mellan avvärjning och vedergällning är Axelsson et al typologier i form av mur, sköld, fallucka och snubbeltråd. Dessa utgör en väsentlig del av denna uppsats teoriramverk och beskrivs därför närmare i arbetets teoriavsnitt. 49
Så som berörs under arbetets avsnitt om tidigare forskning måste de hot avskräckning bygger på vara trovärdiga. För att de skall anses vara det krävs att den som skall avskräckas uppfattar att militär kapacitet och politisk vilja att verkställa dessa hot faktiskt finns. Det räcker med andra ord inte med att ha stark militär och beslutsvilliga politiker – den som skall avskräckas måste nås av budskapet. Därmed finns också behovet av trovärdig kommunikation.50Även dessa begrepp avhandlas mer utförligt i uppsatsens teorikapitel.
49 Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”. 50
2 Teori
Uppsatsens teoretiska ramverk inspireras huvudsakligen av Stones teori formulerad i artikeln ’Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility’ samt Axelsson et al teori avseende olika strategier för avskräckning.51 Dessa båda kompletteras med Mearsheimers teoretiska tankar kring konventionella avskräckningsstrategier framställda i Conventional
deterrence.52 Sammantaget bildar detta ett ramverk som lämpar sig för att analysera avskräckningsanpassning i linje med undersökningens frågeställning.
2.1 Introduktion
Så som framgår av detta arbetes forskningsöversikt så är ämnet avskräckning avhandlat såväl brett som djupt. Till stor del har teorierna grund i kalla krigets kärnvapenbalans mellan stormakter samt allianser i form av Nato och Warszawapakten. Tämligen tidigt konstaterades dock ett behov att komplettera detta med studier innefattande avskräckning med konventionella medel. Mer sentida har teorier skapats eller kompletterats för att kunna appliceras i en säkerhetsstrategisk kontext av inrikes oroligheter, terror och hot utan legitim och officiell avsändare.
Trots ovan tämligen spretande ansatser är forskarkåren tämligen enad vad avser kärnan i begreppet avskräckning. Avskräckning har som huvudsakligt syfte att påverka motparters incitamentsstruktur för att på så sätt få andra alternativ att framstå som mer attraktiva.53 Forskningsfältet synes också tämligen ense om att trovärdighet, militär kapacitet och
förmågan att kommunicera dessa egenskaper är centrala i avskräckningsteori.54
Förevarande undersökning tjänar på ett analysinstrument som sätter trovärdighet i första rummet. Då undersökningen till stor del grundar sig på politiska dokument är det viktigt att den politiskt uttryckta viljan inte med automatik översätts till trovärdighet. Den uttalade viljan bör backas upp av att det finns förutsättningar att uppfylla den samt att den kommuniceras - även genom handling. Särskilt betydelsefullt torde detta vara vid en övergång från kontext av lågt militärt hot med tillhörande nedrustning till ett strategiskt läge med upplevd höjd militär hotbild. Mot denna bakgrund är en teori som trovärdighet som en total av sammanslagning av politisk vilja, militär kapacitet och kommunikation att föredra.
51 Ibid.; Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”. 52 Mearsheimer, Conventional Deterrence.
53 Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”, 451. 54
Då undersökningen analyserar två stater som inte har kärnvapen i sin arsenal är en teori som omhändertar konventionell avskräckning lämplig. John Stones teoretiska ramverk i ’Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility’ är uppbyggt på ett sätt som är väl lämpat utifrån dessa förutsättningar.
Stones teori betraktar militär förmåga rent utifrån tekniska systems förmåga att orsaka så stor smärta på kortast möjliga tid (i jämförelse med kärnvapen). Teorin är dessutom formulerad under stort inflytande av global hotbild i form av terrorism och skurkstater. Därmed finns ett behov att vidga perspektivet i förevarande studie som avhandlar nordiska småstater vilka kan attraheras av andra alternativ till avskräckning. John J. Mearsheimers Conventional
deterrence erbjuder sådan möjlighet genom tankar om att uthållighet kan avskräcka då det
förespeglar risk för utnötningskrig.55
Avsikten att undersöka vilken inriktning eventuell avskräckningsanpassning tar skapar behov av ytterligare en beståndsdel till det teoretiska ramverket. Detta avseende eventuell anpassning av val av strategi för avskräckning. Axelsson et al typologiska ramverk är lämpligt då det med generell ansats möjliggör positionering av vitt skilda avskräckningsstrategier. Det är också fullt möjligt att kombinera strategier vilket möjliggör att nyansera en stats avskräckningsstrategiska val och utveckling. Även om ramverket är sammansatt av artikelförfattarna är det baserat på etablerade begrepp inom avskräckningsforskningen vilket underlättar förståelse vid studier inom forskningsfältet.56
Avskräckningsteori kan kritiseras utifrån att den grundar sig på rationellt beslutsfattande. Dessa kritiska röster menar att den perfekta rationella världens beslutsmiljö inte existerar vilket innebär att teoribildningen blir ihålig.57 Å andra sidan anför bland annat Schelling att just osäkerhet och irrationalitet är naturliga inslag vilka kan stärka avskräckning.58 Aktuell undersökning påverkas sannolikt inte av dylik kritik i någon egentlig mening. De underlag som skall studeras är beredda med så bred politisk partisammansättning och stor insyn att utrymmet för irrationalitet bedöms som begränsat.59
55 Mearsheimer, Conventional Deterrence.
56 Axelsson, Sörenson, och Ångström, ”Strategisk teoris bidrag”, 453ff.
57 Richard Ned Lebow och Janice Gross Stein, ”Rational Deterrence Theory: I Think, Therefore I Deter”, World
Politics 41, nr 2 (1989): 224.
58 Schelling, Arms and influence, 97f. 59
Ytterligare en form av kritik som kan riktas mot avskräckningsteori är att den är präglad av den tid i vilken den skapats. Stones artikel är utgiven 2012 och kan därmed inte ta hänsyn till händelserna på Krimhalvön 2014. Å andra sidan är teorin formulerad i tidsmässig närhet och har god förutsättning att tillvara tidstypiska kontextuella förutsättningar. Dessutom finns möjligheten att väga in Rysslands agerande i Georgien 2008. Axelsson et al artikel är utgiven efter 2014 vilket skulle kunna innebära att teorin färgats av händelserna. Samtidigt analyserar författarna en jämförelse mellan 1950-tal och tidigt 2010-tal (i huvudsak före 2014) och händelserna på Krimhalvön ges inte utrymme i direkt mening. Mearsheimers teori anses, ur detta perspektiv, vara så generellt hållen att den inte begränsas av arbetets valda analystidpunkter. Dessutom – som beskrivet ovan är analysmodellen så öppen att den inte avgränsar någon form av avskräckningsstrategi vilket bedöms påtagligt dämpa det teorimässiga tidsperspektivets relevans.
Som beskrivet byggs studiens teoretiska ramverk ihop med hjälp av flera befintliga teorier. Kritik skulle kunna föras mot detta angreppssätt utifrån att inte respektive ingående teori tillmäts enskild tilltro och i så fall troligen är för svaga. En rent pragmatisk vinkel skulle möjligen förespråka att det räcker med en teori då det ändå inte är möjligt att bygga samman en perfekt konceptuell modell av verkligheten.60 Utifrån detta skulle användandet av flera teorier kunna tyda på en ängslighet inför hanterandet av en studies oförutsägbarhet. I sådant fall förespråkar exempelvis Friedrich Kratochwil att forskare skall vinnlägga sig om förmågan att kämpa på trots osäkerheter.61
Denna undersökning erkänner förvisso omöjligheten i att skapa en perfekt teoretisk modell som tillvaratar alla delar av en stats anpassning av avskräckning – det är heller inte syftet. Däremot föredras en mer eklektisk approach där studiens respektive underfråga förtjänar en egen teoribyggsten. Exempelvis pekar Rudra Sil och Peter J. Katzenstein på att just komplexa och mångfacetterade frågor lämpar sig väl för eklektiskt kombinerande av analyskomponenter.62 Med detta som bakgrund väljs arbetets tämligen breda teoretiska ansats – trots medvetenhet om att det kan medföra begränsat evidensdjup kopplat till vissa indikatorer mm. En smalare ansats hade möjligen funnit mer detaljerat djup men hade inte klarat att omfamna analysens syfte.
60 Friedrich Kratochwil, ”Of false promises and good bets: a plea for a pragmatic approach to theory building
(the Tartu lecture)”, Journal of International Relations and Development 10, nr 1 (2007): 3.
61 Ibid., 11.
62 Rudra Sil och Peter J Katzenstein, ”Analytic Eclecticism in the Study of World Politics: Reconfiguring
2.2 Teoretiskt ramverk
2.2.1 John Stone (kompletterad med Mearsheimer)
Som nämnt ovan bygger även John Stone sin teori på vedertagna grundbegrepp inom avskräckning men väljer att ge trovärdighet överordnad roll i teorin. Detta begrepp underbyggs i sin tur av politisk vilja, militär kapacitet samt kommunikation. Dessa tre faktorer måste alla vara uppfyllda för att bygga trovärdighet – som i sin tur bygger förmåga till avskräckning.63
Politisk vilja
Att bruka våld är dyrt. Kostnaderna kan, såväl monetärt som karriärmässigt bli mycket höga. Ju högre sådana kostnader tros kunna bli, desto svårare kan det vara att övertyga andra att hot kommer att övergå i faktiskt agerande. Styrande politiker ansvarar med sina beslut inte bara för livet på landets söner och döttrar i uniform utan även för de risker som eventuella hämndaktioner som kan verkställas inklusive indirekta följder för civilbefolkning mm. I detta hänseende framhåller Stone fördelar med konventionella vapen då kärnvapen i många lägen kan anses för ödeläggande för att vara proportionerligt trovärdiga. Den politiska viljans bidrag till trovärdighet baseras följaktligen på beslutsfattarnas benägenhet att fatta beslut om insättande av de åtgärder eller avsättande av de resurser en avskräckningsstrategi bygger på.64
Beslutsfattare som uttryckligen prioriterar ett politiskt område tar med automatik en risk i ett annat. Detta kan ske genom såväl prioritering av ekonomiska medel som genom tydliga ställningstaganden. Det senare skulle exempelvis kunna utgöras av val av sida i en konflikt eller genom utpekande av vilken aktör som skall avskräckas. Att prioritera det militära maktmedlet för nationellt försvar är inte utan risk – huruvida politikerna av en motpart bedöms vara villiga att ta en sådan risk bidrar i beräkningen av hur trovärdig en åtgärd är ur ett avskräckningsperspektiv.
Militär kapacitet
Då avskräckning bygger på att injaga rädsla för konsekvenser i form av våld så blir militär kapacitet centralt i fråga om trovärdighet. Stone framhåller betydelsen av teknisk förmåga att kunna komprimera maximal våldsverkan under minimal tidsåtgång. Därmed presenteras en motpart för det oaptitliga alternativet att lida omedelbara och fruktansvärda kostnader. Tidsperspektivet blir också relevant utifrån att snabbhet minskar möjlighet för en motpart att kunna agera preventivt eller med motåtgärder.
63 Stone, ”Conventional Deterrence and the Challenge of Credibility”, 109; Månsson, ”Forskningsdesign”, 4. 64
Därav blir nivån på militärteknik en part disponerar en viktig beståndsdel i en trovärdig avskräckning. Viktigt i detta hänseende är att inte vila på gamla lagrar då tekniken av i dag kan vara obsolet i morgon beroende på kontextuella faktorer. Detta i kombination med balansering av kostnader och fördelar är faktorer som spelar in i konkurrensen om militärtekniskt övertag. Denna kamp handlar inte endast om att ligga på framkant gentemot potentiella motståndare utan om förmågan att övertyga dem att så är fallet. 65
John J. Mearsheimer kompletterar det teoretiska ramverket avseende metoder och medel som kan verka avskräckande. Mearsheimer ser en nära koppling mellan konventionell avskräckning och militära strategier (utnötning, blixtkrig och begränsade mål).66 Även i denna teori ligger aggressorns rädsla för konsekvenser i form av höga kostnader till grund. Dock erbjuder den konventionella krigföringen, i jämförelse med nukleär, en större möjlighet för en försvarare att bjuda ett mer segdraget motstånd. Därmed sluter sig Mearsheimer till att korta krig är att föredra före långa i vägandet mellan risk och kostnad. Baserat på detta är avskräckning att se som väsentligt mycket mer trovärdig när en potentiell anfallare föreställer sig hamna i en utdragen konflikt.67 I detta arbete vägs uthållighet in som en parameter inom militär kapacitet. Sådan uthållighet bygger förvisso på militär numerär men även, kanske i än högre grad, på ett samhälles förmåga att utstå svårigheter och smärta.
Kommunikation
Oavsett hur stark den politiska viljan eller militära förmågan är så är detta betydelselöst om inte detta framgår för den som skall avskräckas. En motpart måste känna till kostnaderna med att inte vara medgörlig. I detta hänseende underlättar ett starkt narrativ som med eftertryck kommunicerar orsak och verkan. Sådan kommunikation inkluderar vanligtvis att uttrycka robusta budskap i tal och text men behöver inte begränsas till detta. Det kan vara nog så effektivt att sända budskap genom olika former av aktiviteter. Exempel på detta kan vara militära övningar där specifika system visas upp. Sådana aktiviteter och budskap bör anpassas utifrån vem mottagaren är. Olikheter, exempelvis i form av strategisk kultur, medför att olika parter avskräcks av olika budskap. Ju mer precist kommunikationen kan skräddarsys utifrån tänkt mottagare, desto mer trovärdig blir avskräckningseffekten.68 Budskap kan även vara ämnade till allierade - exempelvis i syfte att stärka ömsesidig lojalitet samt påvisa egen vilja att slåss. Även budskap till de egna väpnade styrkorna eller den egna befolkningen är av intresse. Detta kan exempelvis röra sig om budskap syftande till moral och uthållighet vid svåra påfrestningar.
65 Ibid., 112–16.
66 Mearsheimer, Conventional Deterrence, 7, 28ff. 67 Ibid., 23ff.
68
Sammanfattningsvis bildar alltså politisk vilja, militär kapacitet och förmågan att
kommunicera dessa produkten trovärdighet. Denna trovärdighet indikerar och bygger i sin tur
förmåga till avskräckning.
69
2.2.2 Axelsson et al
För att utreda vilken riktning Sverige respektive Norge valt avseende val av avskräckningsstrategi används Jörgen Axelsson, Karl Sörenson och Jan Ångströms typologiska teori ur deras artikel Strategisk teoris bidrag till förståelse av svensk säkerhets och försvarspolitik.
Författarna skiljer på rörliga militära förmågor och stationära militära förmågor. Med rörliga militära medel avses vapensystem såväl som trupp som är avsedda att användas med hög grad av rörlighet t.ex. flygstridskrafter, mekaniserade förband samt delar av flottan. Med stationära militära förmågor avses förvisso fast kustartilleri och utgångsgrupperingar för armén längs gränser och dylikt. Det är dock inte bara historiska lösningar av medeltida snitt som avses utan kan i modern kontext omfatta även exempelvis missilförsvar. Viktigt är att inte enbart låsa vid vilka vapenplattformar eller tekniska system en part innehar utan också hur dessa planeras användas.70
69 Fredrik Månsson, ”Kampen om trovärdighet”, 30 oktober 2019,
https://fhs.instructure.com/courses/608/assignments/1703/submissions/2305?download=50543.
70
Nästa distinktion är mellan avvärjning och vedergällning. Avskräckning genom avvärjning är defensiv till sin natur och syftar till att förmå en motståndare att avstå aggression. Detta genom att övertyga motståndaren om att denne kommer att misslyckas baserat på låg sannolikhet till snabb framgång eller att eventuella framgångar kommer att vara oproportionerligt dyrköpta. Avvärjningsavskräckning består främst av passiva åtgärder, exempelvis civilförsvar och andra motståndskraftshöjande åtgärder. 71 Avskräckning genom
vedergällning innebär en mer direkt bestraffningsapproach. Motståndaren skall övertygas om
att om denne inte avstår från aggression så kommer dennes kärnvärden och politiska vilja att angripas i direkt mening. Vedergällning är därmed utpräglat offensivt med målsättning att säkerställa att kostnader överväger eventuella vinster.72
Genom att analysera en parts val mellan rörliga eller stationära militära förmågor samt mellan vedergällning och avvärjning definieras fyra stycken avskräckningsstrategier – mur, sköld,
fallucka och snubbeltråd.
En avvärjande och stationär avskräckningsstrategi benämns mur. Strategin omfattar att täcka hela statens territorium. Murens uppfattade heltäckningsförmåga är det som avgör vilken tilltro avskräckningen kan tillmätas. En avvärjande och rörlig strategi kallas sköld. Försvaret är inte heltäckande över tid utan baseras på flexibla förband eller förmågor som kan förflyttas till och verka på den plats som är hotad. Trovärdigheten är baserad på förbandens förmåga att hinna fram i tid men även dess förmåga i de olika miljöer de kan beordras att verka i.73 I indirekt mening innebär sköldstrategin ett behov av att prioritera vad som skall försvaras då inte avsikten är att ha förmåga att skydda allt samtidigt.
En vedergällande och stationär avskräckningsstrategi kategoriseras som fallucka. Falluckans strategi bygger på att vedergällning kan komma men att tid och form på denna är hemligt. Vedergällningen behöver alltså inte ske vid själva aggressionen utan kan komma vid ett opreciserat tillfälle och i en form som inte är känd. I denna osäkerhet, som innefattar strategins styrka, ligger också dess utmaning – att göra något som är hemligt trovärdigt.
71 Ibid., 454. 72 Ibid., 454f. 73
Till sist – den vedergällande, rörliga avskräckningsstrategin. Denna benämns snubbeltråd. Snubbeltråden utgörs av mindre, tydliga förband eller installationer som uppbackas av vedergällande förmåga. Denna vedergällande förmåga kan antingen tillhöra den egna staten eller en allierad. Axelsson et al exemplifierar med amerikanska soldater stationerade i Berlin under kalla kriget. På så sätt skulle en aggression kunna innebära förluster vilket ”ursäktar” vedergällning.74
Axelsson et al bildar utifrån dessa begreppsdistinktioner en fyrfältsmatris utvisande olika strategier för avskräckning. Strategierna kan kombineras på olika sätt beroende på kontextuella förutsättningar.
75
2.3 Sammanfattning teori
Arbetets teoretiska ramverk byggs genom att kombinera flera teoretiska byggstenar. Ramverket omfattar dels hur trovärdig avskräckning underbyggs i enlighet med John Stones teori (kompletterad med Mearsheimer) samt Axelsson et al typologi över alternativa avskräckningsstrategier. Sammantaget omfattas vad som i denna studie benämns småstatens
avskräckning.
74 Ibid., 456. 75
3 Metod
3.1 Metodval
Studiens forskningsdesign utgörs av en teorikonsumerande, jämförande longitudinell fallstudie. Med hjälp av existerande förklaringsmodeller är avsikten att belysa förhöjd hotbilds påverkan på två nordiska småstaters anpassning av avskräckning vid ökad militär hotbild. För att analysera detta jämförs Nato-medlemmen Norge med icke-medlemmen Sverige. Den jämförande fallstudien lämpar sig väl då syftet är att förklara ett fenomen utifrån kausalitet.76 I denna undersökning studeras relationen mellan förhöjd hotbild (orsak) eventuella påverkan på anpassning av avskräckning (verkan). Avskräckning som fenomen samt de indikatorer som används för att analysera dess eventuella anpassning är på intet sätt enkelt att mäta. George och Bennett menar att just fenomen vars inneboende indikatorer är komplexa att mäta talar för fallstudien som metod.77
Då syftet strävar efter att undersöka anpassning vid höjd hotbild jämförs respektive fall före respektive efter en tidpunkt som kan anses utgöra dylik förändring. Inledningsvis studeras respektive fall före Rysslands konflikt med Georgien (2008) för att därefter genomföra motsvarande analys av tidseran efter den ryska annekteringen av Krimhalvön (2014). Genom att undersöka tidsperioder i rimlig närhet bortom respektive hitom detta hotbildsförändrande skeende skapas möjlighet för ändamålsenlig jämförelse.78 Longitudinella studier är enligt Yin vanligast vid enfallsundersökningar. Detta torde dock inte utgöra något hinder då föreliggande undersöknings fall inledningsvis undersöks enskilt – innan de först därefter jämförs med varandra.79
Undersökningen innefattar två fall med en analysenhet vardera. Det ena fallet utgörs av en småstat som är medlem i Nato (Norge). Det andra fallet innefattar analysenheten Sverige som inte är medlem i Nato. Undersökningens analysenheter är därmed i huvudsak lika men är olika avseende en betydande faktor (Natomedlemskap). Därmed kan det anses att studien utgör en most similar case design.80 Sådan forskningsdesign förespråkas bland annat då det
fenomen som skall undersökas bara finns i ett begränsat antal vilket får anses gälla avseende nordiska småstaters avskräckningsanpassning.81
76
Alexander L. George och Andrew Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, Fourth Printing edition (Cambridge, Mass: The MIT Press, 2005), 17.f; Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, 41ff; Månsson, ”Forskningsdesign”, 6.
77 George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 19. 78 Månsson, ”Forskningsdesign”.
79 Robert K. Yin, Fallstudier : design och genomförande (Malmö: Liber, 2007), 51; ibid., fig. 2.5. 80 George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 50; Månsson,
”Forskningsdesign”, 6.
81
En svårighet med longitudinella studier är att inte bara undersökningens ingående variabler påverkas i skeendet mellan jämförelsepunkterna. Därmed är det ofta nödvändigt vid exempelvis processpårning att skapa kontroll över samband även mellan omkringliggande parametrar. Denna studie fokuserar dock snarare på det direkta sambandet mellan ökad hotbild och avskräckningsanpassning och inte så mycket på processens delsteg. Däremot är det viktigt med medvetenhet om och lyhördhet inför att alternativa förklaringar kan finnas.82
Ytterligare en linje av kritik kan vara svårigheten att redovisa exakta värden i samband med samhällsvetenskapliga fallstudier. Det är inte heller föreliggande uppsats syfte att placera ut undersökta länders förmåga till avskräckning längs någon form av precist mätbar skala. Avsikten är i stället att bidra till förståelse kring avskräckningens komplexa samband vid hotbildsförändringar. Just detta – att förklara mångfacetterad kausalitet är enligt George & Bennett en av styrkorna hos fallstudier. 83
Studier diskuteras ofta utifrån dess validitet och reliabilitet. Validitetsbegreppet inrymmer intern validitet (huruvida undersökningen mäter det som är avsett att mätas) och extern validitet (huruvida resultatet ur en fallstudie kan generaliseras till att gälla andra fall).84 I denna studie strävas snarare efter stärkande av intern validitet än att eftersöka överförbarhet (generaliserbarhet). Förhoppningen är att därmed bidra med djupare förklaring inom studieområdet som belyses snarare än att kunna bidra till andra fall. Intern validitet har eftersträvats genom val av analysmässigt jämförbara primärkällor som transparant och kritiskt värderas (se val av empiri). Därmed kan förutsättningar för kausala mekanismer att samvariera på ett relevant sätt kan hävdas föreligga. Samtidigt bör försiktighet avseende kausal riktighet råda – därav undersökningens medvetenhet om tolkningspåverkan samt eventuella kompletterande förklaringar.85
Reliabilitet avser huruvida en mätning kan upprepas med likartat utfall. Detta eftersträvas genom att tydligt och transparant redogöra för hur undersökningen genomförs. Tack vare detta kan den som önskar undersöka samma empiri med hjälp av samma operationalisering utgående från samma teoribildning mm. I förlängningen innefattar dock analysen av empiri element av tolkning. Som all tolkning kan detta leda till resultatmässiga olikheter. Analysutfallet leder senare vidare till resultat mm.
82 George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 166f; Månsson,
”Forskningsdesign”, 6.
83 George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 19, 21, 25; Månsson,
”Forskningsdesign”, 7.
84 Donatella Della Porta och Michael Keating, Approaches and Methodologies in the Social Sciences: A Pluralist
Perspective (Cambridge University Press, 2008), 62.
85 Dag Ingvar Jacobsen och Sten Andersson, Hur genomför man undersökningar?: introduktion till
Därmed konstateras att det är i studiens analysfas reliabiliteten kan antas vara svagast. Detta anses i tolkande forskningstraditon som självskrivet och oproblematiskt. I en fallstudie kan det dock strävas efter att minimera tolkningens påverkan och genom ovan nämnda transparens möjliggöra för läsaren att själv värdera ett arbetes kvalitet.86
3.2 Val av fall
Att välja vilka nordiska småstater som skall undersökas är inte utan utmaning. Det kan hävdas att nordens länder i allt väsentligt är lika. De är alla väl respekterade demokratier med väl utvecklade välfärdssystem. Deras allmänkultur är gemensam med värderingar baserade på protestantisk grund, rättsstat, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.87 Likafullt finns skillnader vilket motiverar utfört val utifrån undersökningens syfte. Exempel på sådana skillnader är relativ geografisk närhet till vänligt sinnade eller hotande stater och sentida erfarenheter av krig. Genom att redovisa dessa val strävar studien också efter förbättrad kontroll (och variation) för undersökningens genomförande.88
Jag väljer att studera Sverige och Norge då länderna anses ha likartade förutsättningar – men ändå har gjort olika säkerhetspolitiska vägval (avseende Nato-medlemskap).89 Ländernas likartade strategiska förutsättningar inklusive sentida historiska relationer till Ryssland gör dem mest lämpade för jämförelse utifrån studiens syfte. Nedan redovisas motiv till val av fall samt varför vissa länder lämnats utanför undersökningen. Då undersökningen använder sig av en rysk aggression som eventuell påverkansfaktor kan de nordiska staternas olika säkerhetspolitiska erfarenheter avseende Ryssland anses motivera val av analysenheter. En annan påtaglig faktor är geografiskt läge i förhållande till just Ryssland – men även i förhållande till potentiella allierade.
Till skillnad från Finland domineras inte Sveriges och Norges strategiska geografi av en mycket lång landgräns mot Ryssland. Förvisso har Norge ett mindre gränsavsnitt mot Ryssland men detta kan inte anses lika starkt påverka de säkerhetsstrategiska vägval som tas. Detta inte minst på grund av skilda historiska erfarenheter. Förvisso har Sverige och Norge historiska erfarenheter av konflikter med Ryssland men de måste, i jämförelse med Finland, anses vara mer tidsdistanserade och mindre påtagliga för ländernas befolkning. Just Ryssland (Sovjetunionen) har lämnat tydliga spår i finsk folksjäl samt därmed i dess strategiska kultur.
86
George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 106; Peregrine Schwartz-Shea och Dvora Yanow, Interpretive research design: concepts and processes, Routledge series on interpretive methods (New York, NY: Routledge, 2012), 80.f; Paul M. Kellstedt och Guy D. Whitten, The fundamentals of
political science research, Second edition (Cambridge: Cambridge University Press, 2013), 99.f; Månsson,
”Forskningsdesign”, 10.
87 Edström, Gyllensporre, och Westberg, Military strategy of small states, 1f; Edström och Gyllensporre, Alike
or Different?, 22.
88 George och Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, 83. 89
Ryssland är evigt självklart förankrat i det finska strategiska tänkandet. Detta har förvisso koppling till vinter och fortsättningskriget – men än mer i den påverkan Sovjetunionen hade på finsk politik och politiker samt nationella själ under kalla krigets ”neutralitet”.90 Den aldrig sviktande total- och territorialförsvarstanken med stark folkförankring i den allmänna värnplikten särskiljer Finland från övriga nordiska länder i en sentida kontext.91 Detta talar för att Sverige och Norge utgör mer lämpliga jämförelseobjekt samt att Finland lämnas utanför undersökningen.
Ovan beskrivning tydliggör varför Sverige bättre tjänar undersökningens syfte som icke Nato-medlem än vad Finland gör. Varför då inte Danmark i stället för Norge som representant för Nato-medlemsstater? Danmarks beslut att ansluta till Nato baserades på snarlik grund som Norges beslut så i detta hänseende skiljs inte de båda länderna åt. Inte heller utgör ländernas sentida säkerhetsstrategiska erfarenheter avseende Ryssland en skillnad som i egentlig mening påverkar val av analysenhet. Däremot utgör Danmarks geografiska närhet till Mellaneuropa en skillnad som är relevant i sammanhanget. Samtidigt som Norge och Sverige har sitt strategiska nord-sydliga djup med huvudsakliga landgränser till nordiska grannar har Danmark en annan profil. Förvisso ockuperades Danmark av Tyskland under andra världskriget men de båda länderna är nu båda medlemmar i Nato. Danmark delar sin enda landgräns med Tyskland. Därmed har landet till skillnad från Norge en större direkt geografisk tillgänglighet till Nato-allierade om behov av militär undsättning uppstår.92 Utifrån detta bedöms Norge vara en rimligare analysenhet att jämföra med Sverige än Danmark.
Island utelämnas ur analysen baserat på att ö-riket valt bort eget militärt försvar till förmån för att fullt ut förlita sig på Nato-medlemskap samt bilateralt avtal med USA.93 Därmed anses olikheterna vara så dimensionerande att jämförelsen med övriga inte blir givande utifrån undersökningens syfte.94
Utifrån ovan förda resonemang anses Norge och Sverige utgöra de mest lämpade analysenheterna att jämföra för att sträva efter denna studies syfte. På intet sätt görs anspråk på att det inte finns saker utöver val avseende Nato-medlemskap som skiljer Norge och Sverige åt säkerhetstrategiskt. Här skulle, utöver ovan nämnt, kunna föras resonemang om exempelvis ekonomiska grundförutsättningar utifrån Norges naturtillgångar och vilken påverkan detta skulle kunna ha på val av agerande vid ökad hotbild i närområdet mm.
90 Edström och Gyllensporre, Alike or Different?, 119f. 91 Ibid., 103.
92 Edström, Gyllensporre, och Westberg, Military strategy of small states, 27.
93 Regeringen och Regeringskansliet, ”Island”, Text, Regeringskansliet, 07 januari 2015,
https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/europa-och-centralasien/island/.
94
Ett annat skulle kunna vara olikheter avseende diplomatiskt inflytande. Självklart råder medvetenhet om alternativa maktmedels betydelse inom säkerhetspolitikens förande. Detta arbete omfattar dock i huvudsak avskräckning kopplat till det militära maktmedlet varvid Nato-medlemskapet kan antas ha betydelse.
3.3 Metod för datainsamling
Undersökta länders styrande politiska nivå utgör en naturlig, dominerande del av undersökningen. Avgörande beslut, förslag och utredningar formuleras och redogörs för i texter. Det är svårt att föreställa sig att en studie av detta slag som inte använder texter som empiri.95 Så som forskningsfrågorna uttrycker är avsikten att undersöka vilken anpassning av avskräckning som går att utläsa ur strategiska dokument.
De dokument, i form av propositioner, rapporter, samt politiska beslut som studeras avhandlar inte avskräckningsanpassning i direkt form utan fenomenets omfattning och inriktning måste tolkas fram. Detta genomförs genom kvalitativ textanalys där för undersökningen relevant innehåll tas fram, systematiseras och analyseras.96 Det empiriska materialet analyseras utifrån en modell där ett antal begrepp tilldelas operationella indikatorer utifrån studiens teoretiska ramverk.97 På så sätt redogörs öppet för läsaren hur undersökningens empiri nyttjats och vilka val författaren gjort i sin operationalisering. Detta medger transparens avseende vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att något av arbetets fenomen skall anses föreligga eller påverkas.
98
Denna öppenhet är central då denna operationalisering i förlängningen påverkar studiens slutsatser och resultat.
Som berört ovan kommer texten bli föremål för tolkning. Alla tolkare kommer till en text med sin förförståelse – vilken är nödvändig för att kunna göra en rimlig tolkning99 Detta arbetes tolkning kommer sålunda att göras med författarens förförståelse som relief. Det problem detta kan innebära för läsaren omhändertas genom systematisk läsning samt genom redogörelsen av de indikatorer som används vid ställande av frågor till texten.100
95 Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys / Kristina Boréus, Göran
Bergström (red.)., Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan, 2018, 17.
96 Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, 210f. 97 Ibid., 54f.
98 Ulf Bjereld, Varför vetenskap? : om vikten av problem och teori i forskningsprocessen / Ulf Bjereld, Marie
Demker, Jonas Hinnfors, 3., [omarb.] uppl. (Lund: Studentlitteratur, 2009), 112.
99 Textens mening och makt, 31f. 100
