Hur gör djur? Människor, andra djur och utmaningar för sociologin

Full text

(1)

A n a l y s

T o r a H o l m b e r g ä r s o c i o l o g o c h v e r k s a m s o m f o r s k a r e v i d Institutet f ö r b o s t a d s - o c h u r b a n f o r s k n i n g s a m t C e n t r u m f ö r g e n u s v e t e n s k a p , U p p s a l a u n iv e r si te t .

Hur g ö r djur?

M änniskor, a n d ra djur och

utm aningar för sociologin

av Tora Holm berg

E

n k a l l o c h b l å s i g kom m er A nn Jönsson släpande på ett tungt paket. H o n onsdagsefterm iddag hösten 2002 är på väg till G öteborgs stads Park- och naturförvaltning för att överlämna ett upprop innehållande dryga 20.000 påskrifter från upprörda göteborgare som mobiliserat sig runt frågan om fram tiden för djuren i Slottsskogen (D nr 1004/00, Isemo 2002). Bakgrunden är att näm nda förvaltning m ånaden innan offent­ liggjort en åtgärdsplan i vilken m an väcker frågan om att delvis förändra artbeståndet i Slottsskogens djurpark (Göteborgs Stad 2002). H är sägs bland annat att: ”Äsna, älg, pelikan, pingvin och flamingoer (sie!) kommer enligt park- och naturnämndens beslut på sikt att avvecklas” (ibid: 10). Vart dessa djur ska ta vägen efter näm nda ”avveckling” nämns dock inte.

Ätgärdsplanen väcker djup förbistring hos göteborgarna som genom nämnda namninsamling, insändare till lokaltidningar, samt brev, e-post och telefonsamtal till Park- och naturförvaltningen, luftar sin ilska över kommunens intentioner att göra sig av med vissa av djurarterna. Av dessa djur finns i sin tur ett som brevskrivare och debattörer verkar ägna särskild uppmärksamhet: Älgarna. W illiam , 4 år, skriver till exempel enligt Göteborgs-Posten:

(2)

6

"Hur g ö r djur?" Människor, a n d r a djur oc h u tm an in ga r för sociol og in

Jag tycker att det är jätteroligt att åka till Slottsskogen. Roligast är att titta på älgarna. Ska jag inte få göra det mera? D et tycker jag är väldigt tråkigt. (Ljung 2002:8)

D et stora flertalet av aktörer förfasar sig över att älgarna skulle försvinna. M an m enar att dessa funnits där för alltid, och att de är viktiga för Slottsskogen. M en andra m enar att det är på tiden att de äntligen ska försvinna, då de levt ett så eländigt liv i ett för litet hägn.

Jag har häm tat detta exempel från en på­ gående studie, för att det väcker en rad frågor och illustrerar några teoretiska problem. H u r ska m an till exempel förstå de känslor som älg­ arnas fram tida öde väcker? H u r ska m an förstå att det just är älgar som får stå som symboler för denna parks fram tid? O ch hur ska m an i förlängningen förstå hur attityder till, och praktiker runt, djur förändras beroende på det rumsliga och tidsliga sammanhanget? H u r kan m an sociologiskt kan gå tillväga för att analys­ era och förstå människors engagemang för och relationer m ed andra djur?

Syftet m ed den här artikeln är att kritiskt granska sociologin i huvudfåran, genom att lyfta fram nyare, internationell teoribildning inom det fält som kom m it att kallas ”the sociology of human-animal relations”. Inom denna tradition, hädanefter kallad ”djursociologi”, finns ett eta­ blerat antagande att människors relationer till andra djur följer och speglar sociala föränd­ ringar. Eller som sociologerna A drian Franklin and R obert W h ite uttrycker det: ”D jur är bra att tänka m ed när det gäller att förstå samtida Weltanschauungen och deras sociologiska analys.” (2001:236, m in övers.).

Jag vill poängtera att djuren inte bara an­ vänds som en ingång för att förklara ”viktigare” sociologiska frågor, utan att det finns ett värde i att problematisera och analysera själva rela­ tionen mellan m änniskor och andra djur såväl som de utm aningar som dessa relationer utgör för sociologin och andra sam hälls- och kul­ turvetenskaper. D ärför kom m er jag att belysa fenom enet u tifrån traditionella sociologiska begrepp som sociala rörelser, interaktion och social identitet för att se vilka utm aningar som ligger i användandet av dessa. M en jag kommer också att införa lite mer okända begrepp som anima urbis och artism.

Inom djursociologin finns hela spektrat från att se djuren som uttryck eller representationer för något (Rothfels 2002), till att analysera deras närvaro och delaktighet i interaktion (Philo 8c W ilb ert 2000, Sanders 2003) till att slutligen analysera icke-m änskliga djur som subjekt; djurens livsvärld, kultur och motiv. D et senare kom m er jag inte att ta upp i denna översikts- artikel.1 Istället presenteras djursociologi med u tg ån g sp u n k t i m änsklig subjektivitet och relationer m ellan m änniskor och andra djur, m en m ed en kritisk ingång där sociologins produktion av m änniska-djur som dikotom a och oproblematiska kategorier ifrågasätts. Jag använder genomgående empiriska exempel från ovan näm nda studie av Slottsskogen för att il­ lustrera de teoretiska resonemangen.

Artikeln är alltså tänkt att läsas som en kritisk översiktsartikel som söker nya svar på gamla sociologiska frågor, snarare än som en analys av en fallstudie.

(3)

Förändrade relationer__________

M ä n n isk o rs re la tio n e r till an d ra d ju r h a r historiskt karaktäriserats av m otstridiga före­ ställningar och tendenser, och så är fallet även idag (Broberg 2004, Ingold 1994, M anning & Serpell 1994). Vi har i västvärlden att göra med en stadig ökning av antalet husdjur, såväl som en utvidgning av husdjurskategorin (med ”nya” kelgrisar som exempelvis leguaner, minigrisar och orm ar).Tillsam m ans med detta intresse ser vi en ökad popularitet av kulturella artefakter och andra uttryck, som veterinärprogram på TV, Animal Planet, National Geopgraphics och andra

tidskrifter, och av aktiviteter som kaninhoppning, hundyoga (s.k. ”doga”) och, inte minst, ridning (Serpell 1986, F ranklin 1999). In te särskilt förvånande visar svenska enkätstudier att det i allmänhet finns starkare tendenser idag än tidi­ gare till att värdera relationer till djur och natur som starkt betydelsefulla, sam tidigt som m an i konsekvensens nam n menar att vi människor också är ansvariga för andra djurs välbefinnande (Uddenberg, 1995 & 2000:40).

N ära interaktion med andra djur framställs ofta som allmänt främjande välmåga hos m änni­ skor. Barn antas till exempel må bättre av att växa upp med djur då det anses gynna em pati­ utvecklingen att ha ansvar för ett husdjur. Andra studier visar hur äldre människor med husdjur har högre grad av hälsa och välbefinnande, än äldre utan husdjur. Särskilt hundägande har till­ dragit sig hälsopsykologers och andras intresse (Siegel 1993).

D enna närhet till djuren kan också förstås bli en källa till bekymmer och konflikter m än­ niskor emellan, liksom mellan djur, vilket också

har diskuterats och ramats in i term er av risker. Jag tänker inte m inst på risker för allergier och

konflikter mellan småbarnsföräldrar å ena sidan och hund- och kattägare å andra. Särskilt så kallade kamphundar och attacker på barn har på senare år tilldragit sig medial uppmärksamhet. Inom så gott som varje bostadsrättsförening diskuteras också lösspringande katter och faror förknippade med att de uträttar sina behov i barnens sandlådor. E tt annat, inte lika närlig­ gande exempel, handlar om förekomst och hot av så kallade zoonoser, epidem ier som sprids via hus- och bruksdjur (”fågelinfluensan” är ett färskt exempel på detta. Se även M olin, 2005, för en analys av konstruktioner av sjuka djur som risk).

D å liknande risker hotar, verkar vi sätta våra bekymmer för djuren åt sidan och den antro- pocentriska världsbilden m ed ”m änniskan i centrum ” får fullt genomslag (jfr. L undm ark 2000). U tbrott av sådana epidemier kan också paradoxalt nog skapa utrym m e för ett slags antropomorfiserande av djuren, något som till exempel blev tydligt i nyhetsrapporteringen kring ”galna kosjukan”: BSE. G enom analogier som kannibalism, humaniserades de drabbade korna (Seguin 2003).

Antropomorfism är ett begrepp som ofta an­ vänds för att beskriva en icke-önskvärd rörelse; att tillskriva djur mänskliga egenskaper och motiv. Jag har i ett annat sammanhang kritiserat begreppet för dess begränsade användnings­ område och underliggande premisser (Holmberg 2005 .*199). U nder rubriken Algar, interaktion och signifikant annanhet utvecklar jag denna kritik m ot bakgrund av det aktuella exemplet.

(4)

8

"Hur gö r djur?" Människor, a n d r a djur och u tm an in g a r för sociol ogin

Djursociologi___________________

Internationellt sett har relationer mellan m änni­ skor och andra djur sakta etablerat sig som ett forskningsfält inom sociologin (Franklin 1999, Franklin & W h ite 2001, Sanders 1999). D e huvudsakliga orsakerna till ett ökat sociologiskt intresse för frågan är trefaldiga: Först och främst har den så kallade kulturella vändningen bidragit till ett ökat intresse för, och insikter om, hur betydelsefulla icke-mänskliga djur är för den mänskliga kulturen.

Ovan har jag pekat på ett tilltagande intresse för husdjur och djurakti vite ter av olika slag och hur dessa hänger samman med förändrade norm er och föreställningar om djur och natur. M en andra djur kan också ses och analyseras i poststrukturalistiska term er som ”den andra”, utan vilken vi inte skulle kunna definiera vad det betyder att vara människa: Utan det djuriska, ingen mänsklighet (Haraway 1989, H olm berg 2005).

För det andra har sociala rörelser, såsom djur- rättsaktivism och miljörörelsen, argum enterat för en större medvetenhet och starkare ansva­ righet för människans privilegierade position. Dessa rörelser sammanfaller också med, och lånar argum ent från, biologisk och psykologisk forskning som hävdar andra djurs subjektivitet, kognition och ”kultur” (Alger 8c Alger 2003, de W aal 1996) och genetisk forskning om m än­ niskors släktskap med andra djur (Singer 1981). Dessa sociala och kulturella tendenser i samhället, bidrar till en ökad reflexivitet inom ämnet: att undersöka om och i så fall hur sociologin kan tillåta ett m indre antropocentriskt och förtryck­ ande perspektiv på andra djur (Noske 1993).

Sociologiska begrepp och teorier ifrågasätts då m an utforskar intersektionalitet mellan sexism, rasism och ”speciesism”, eller artism som jag här har valt att kalla det (Haraway 1989,0. Holmberg 2004, Gålm ark, 2005, N ibert 2003). G enom att använda insikter och begrepp häm tade från poststrukturalistisk teoribildning om genus kan vi förstå gränsdragningar mellan människor och andra djur som en form av performativt görande av djur. D etta görande har av Linda Birke, M ette Bryld och N ina Lykke mycket träffande kallats ”djurande” (2004).

D e t djursociologiska fältet kan, trots dess uppenbara applikationer, som bäst beskrivas som växande. E n anledning till varför sociolo­ gin inte i någon större utsträckning intresserat sig för människors relationer till andra djur, är den klassiska natur/kulturdistinktionen som gått i arv i m ånga generationer alltsedan de sociologiska klassikerna skrevs (Myers 2003). M edan ”samhälle” består av människor och deras interaktion, institutioner och kultur, antas andra djur stå utanför detta och därm ed förpassas de till ”n atur”. D å m an som i fallet m ed älgarna i Slottsskogen vill analysera djur i staden, blir distinktionen än mer uttalad och problematisk, då skapandet av den civiliserade staden i sig bygger på ett exkluderande av ”n atur”.

Närvaron av djur kan därm ed å ena sidan ”avcivilisera”urbana plaster, vilket i sin tur skapar behov av normaliserande strategier som sanering (Gaynor 1999). A andra sidan har vi en stark tradition av att koppla samman behandlingen av djur med grad av civilisation; ju bättre ett samhälle behandlar sina djur, det vill säga, ju humanare man är, desto högre grad av civilisation.

(5)

Jag vill peka på en annan distinktion som vid närmare betraktelse uppvisar en liknande flexibilitet. D et handlar om att vilda djur såväl som husdjur kan, om de passerar vissa gränser, uppfattas som ”skadedjur” och således kräva ”u t­ rotning” (Griffiths m.fl. 2000). D et kan handla om att djuren blir för många, att de inte passar med den övriga samm ansättningen eller att de helt enkelt är på fel plats vid fel tidpunkt (jfr. H erzog 1988). Sammantaget pekar detta på en intressant potentiell öppenhet i kategorier och flexibilitet i förståelsen av m änniskor och andra djur. D enna potentiella öppenhet skapar ett u t­ rymme för ifrågasättanden av invanda sanningar och diskurser, och det är här som jag tänker mig att djursociologins kritiska potential ligger.

Identitet, personifiering och

m ellanartslig v ä n s k a p __________

Förändrade relationer med andra djur skapar intressanta utm aningar för hur vi traditionellt definierar och använder sociologiska och so­ cialpsykologiska begrepp som id en titet och interaktion. L åt mig ge ett par exempel på vad djursociologin kan tillföra och hur m an kan tänka kring invanda begrepp.

Park- och naturförvaltningen i G öteborg inledde i februari/mars 2001 planeringsfasen av sin utvecklingsplan 2002, med en efterlysning till göteborgarna. M an frågade sig hur m änni­ skor använder parken, vad den betyder, vilka smultronställen som finns och hur parken kan förbättras. Cirka fem hundra brev, mejl, telefon­ samtal, vykort och teckningar ström m ade in. Jag har ännu inte gått igenom alla, och av dem

jag läst så handlar långt ifrån alla om djur, men av dem som gör det kan jag säga att det i detta lilla urval ändå finns några gemensamma teman. Flera göteborgare menade att djurparksdjuren är viktiga för vad som skulle kunna tolkas som kontinuitet. E tt rätt typiskt exempel kommer från en äldre dam, som talar om hur hon som barn gick i Slottsskogen och tittade på älgarna, liksom hennes barn och barnbarn gjort efter henne.

Jag har alltid haft Slottskogen (sie!) som ett ställe man kom m er tillbaka till. Speciellt flam ingos väcker m ånga barndom sm innen. S lottskogen behöver givetvis underhållas m en det är ett ställe som m an återkom ­ mer till för att det alltid har varit som det är. När jag var liten åkte alltid m in familj m ed en annan familj dit varannan vecka under sommaren och hade picnic, såg på flamingos, sälarna, älgarna m.m. D e t kanske är det enda tillfället stadsbarn har att se en älg i verkligheten, (e-p ost 27 december 2001,

D n r . 1 0 0 4 /0 0 )

Älgar har funnits i Slottsskogen sedan 1901, och har kom m it att inta en symbolisk funktion för platsens identitet. Kulturforskaren Hillevi G anetz m enar att älgen är en tacksam aktör i svenska naturfilmer, då den av tradition kom ­ m it att symbolisera en rad nationella värden förknippade med svensk natur och vanlighet, eller ett slags ”vild trygghet” (G anetz 2004:8). På liknande sätt konstrueras älgen som en trygg figur i Slottsskogen, ett vilt inslag i staden (mer om detta nedan under rubriken Algar, människor och signifikant annanhet). M en som fram går av citatet ovan, så kan älgen också ses som viktig för djurplatsbesökarnas sociala identitet.

Jag älskar Slottskogen (sie!) som den är och tycker att den absolut inte ska förstöras

(6)

10

"Hur g ö r djur?" Människor, a n d r a djur och u tm an in ga r för sociol ogi n

genom fler caféer och uteserveringar. / . . . / D e t viktigaste m ed Slottskogen för m ig är att kunna vara i naturen, njuta av fåglarna och alla andra fantastiska djur som finns i Slottskogen. E tt smultronställe för m ig är Azaleadalen och naturligtvis sälarna och älg­ arna. E n önskning är att få mer information om Slottskogens djur, t.ex. undrar jag vad som hände m ed de 2 älghonorna ni hade och som har försvunnit. Kan ni ge svar på detta? Jag följde ungen ”H anna” sedan den hittades och har fäst m ig vid den. (e-p ost 18 februari 2001, Dnr. 1004/00)

Som naiv och samtidigt samhällskritisk socio­ log är det lätt att tänka sig att människor går till djurparken och ”tittar på” djuren, och att de därmed får samma roll som till exempel en staty eller en karusell, som något som konsu­ meras. M en i citatet ovan sker något djupare än så då älgarna diskuteras. Brevskrivaren ef­ terfrågar inform ation om älgkalven ”H anna”. Inom symbolisk interaktionism talar m an om namngivande som en symbolisk handling, viktig för relationens m ening och innebörd (Trost & Levin 1996:114).

N är det gäller till exempel hundar och deras följeslagare, så har m an sett att de ofta namnges efter egenskaper, efter utseende (Pricken eller Fluffy) eller efter kändisar. Vanligast är dock att man väljer människonam n till sitt husdjur, va­ rigenom det symboliskt tillerkänns individuella karaktäristika och livshistoria som en virtuell person (Sanders 2003:411). Genom namngivandet skapas i det här fallet ett subjekt och därmed blir en m er vänskaplig eller jäm lik interaktion möjlig. O m namngivandet är en del av personi- fieringsprocessen, är tvärtom avpersonifiering en

viktig mekanism för objektifiering (jfr. Bauman 1991). Följaktligen har m an i studier visat att

laboratoriepersonal och djurskötare undviker att benäm na djuren med annat än siffror eller något annat opersonligt. D etta underlättar en hantering som syftar till att skada eller döda djuret, något som annars skulle medföra för stora känslomässiga och moraliska påfrestningar för personalen (Arluke 2001, Phillips 1994).

H ittills har jag talat om andra djur, och människors interaktion med dessa, som en rätt ensidig relation: Människan namnger, djuren blir namngivna. M en sociologer och socialpsykologer brukar kunna enas om att vår identitet, den vi säger oss vara, är något vi skapar i relation till andra människor genom interaktion, och där interaktion handlar om utbyte av symboler; ord, bilder, kroppsspråk och så vidare. På ett dialektiskt sätt antas också interaktionen inte bara definiera, utan också vara avhängig, m än­ niskors identitet.

Vad händer då om vi på allvar menar att m än­ niskor interagerar med andra djur? Sociologen C linton Sanders (1999 & 2003), som studerat interaktion mellan hundar och hundägare/skötare, menar att dessa faktiskt utbyter icke-verbala (och verbala?) symboler med sina hundar. Människan och hunden har en gemensam tolkning av vissa symbolers betydelser. D et är heller ingen enkel dominansrelation där det handlar om att m änni­ skan styr sin hund. M ånga gånger, visar Sanders, är det hunden som lär sin följeslagare ett och an­ nat! Omgivningen bemöter dessutom människa och följeslagare som e tt”mellanartsligt”par, där hundens utseende och beteende på gott och ont, blir en del av ägarens identitet (ibid).2

M en resonemanget behöver inte begränsas till att gälla människors relationer till sina hus- eller

(7)

arbetsdjur. I en intervju med Slottsskogsguiden Stig Fredriksson, allmänt kallad ”N atur-S tig”,3 fram kom m er något som får mig att tänka ett varv till (intervju n april 2005). H an berättar nämligen om en kategori parkbesökare som åter­ kom m er så frekvent att de av parkens anställda getts särskilda smeknamn, som fru von Fågel och Sälmormor. Dessa sägs kommunicera med parkens invånare och komma på så vänskaplig fot, att djuren ”pratar tillbaka”. T ill och med kråkor, som av goda skäl är mycket reserverade m ot människor, sägs ha ätit ur fru von Fågels hand (ibid).

I Göteborgs-Posten uttalar sig Sonja Pettersson, alias ”Slottskogens egen fru von Fågel”, så här:

-Jag pratar alltid med fåglarna. Jag lever på det, annars skulle jag sitta hem m a i gungstolen och självdö. I går morse kom svanhannen sturskt em ot mig. H an gör m ig ingenting, m en jag sa: ”Vet hut på dig! Ska du visa dig sån för mig?” D å vände han och gick. (Serenander & Lidell 2003:25)

Sm eknam nen tillsammans m ed anekdoterna sätter fingret på det faktum att även så pass offentliga djur som parkens, både vilda och inhägnade, ibland blir väldigt centrala för m än­ niskors vardag och således för deras identitet. Ska vi då se det, som m an traditionellt gjort, som att djuren ersätter ”verkliga” mänskliga relationer i en mer och mer individualiserad värld?

James Serpell sätter fingret på denna fråga och m enar att vi snarare än att nostalgiskt tråna efter en tid då mänskliga relationer var viktiga, kan förstå och analysera dessa m änniska-djur relationer i sin egen rätt (Serpell 1986). D et behöver inte handla om ett nollsummespel, där brist på mänskliga relationer substitueras av

djur. Tvärtom har studier visat att människor som har husdjur, också har ett rikare mänskligt socialt kontaktnät.

O m det gäller fru von Fågel och Sälmormor får vi låta vara osagt, m en om det nu faktiskt är så att människor finner stark empati och sam­ hörighet med andra djur (som m ed älgkalven H anna i citatet ovan), så behöver vi sociologer ta detta på allvar och fundera en vända till över begrepp som social identitet, vänskap och in- teraktion.

Urbana djur___________________

D e t finns ytterligare en dim ension av djur- parksdjuren i m itt exempel, och det är att de är djur i staden. D e symboliserar natur i en miljö som brukar förstås som kultur. Vad betyder djursociologin för våra kunskaper om staden? Staden är förutom människor, ”befolkad” av både fyrbenta, icke-benta och bevingade djur. Vare sig deras närvaro är önskvärd eller ej, så är de närvarande och bidrar så till en ”stadens ande”, anima urbis (W olch, 2002:722). H undar och katter, duvor och hästar är integrerade i det urbana landskapet. M änniskors relationer till andra djur är således en del av skapandet av den urbana miljön, identiteten och platsen (Griffiths m.fl. 2000). N ästan varje stad har en eller flera parker som ståtar med svan- och ankdammar, 4H - gårdar, naturreservat och stadsskogar. Människor interagerar således m ed och genom andra djur, och detta sker på delvis olika sätt i staden och på landet (Hills i993,Tovey 2003). På senare år har också retoriken och praktiken kring det hållbara byggandet och ekologiska bostadsmiljöer, gjort

(8)

12

"Hur g ö r djur?" Människor, a n d r a djur och u tm an in ga r för sociol ogin

att vi fått ett delvis förändrat artbestånd, med till exempel grodor och havsfåglar i staden.

M en det finns en potentiell social spänning inbyggd i denna ”närm are-naturen” tendens. Vi har oftare än förr att göra med konflikter rörande djur, och inte m inst rörande husdjur. H undar som springer lösa är ett återkommande klagomålstema för insändare i lokaltidningar, liksom katter som uträttar sina behov i sand­ lådorna ofta tar betydande tid att diskutera på bostadsrättsföreningarnas styrelsem öten. E n sådan intensifiering av konflikter kan förklaras m ot bakgrund av att vi fått fler och fler husdjur i staden, parat m ed det faktum att också de mänskliga invånarna växer i antal. Tack vare urbaniseringsprocesser får vi följaktligen mindre och m indre utrym m e som vi ska dela med både människor och djur. H ur tar sig då detta konkreta exemplet uttryck i Slottsskogen?

Jag omtalade i föregående avsnitt att konti­ nuitet var ett genomgående tema i göteborgarnas insändare till Park- och naturförvaltningen angående fram tiden för Slottsskogens djur. E tt annat tem a handlar om lösa hundar. H undarna har fyra markerade ytor där de får vistas okopp­ lade, för övrigt gäller koppeltvång i parken. M en många brevskrivare påtalar att hundar springer lösa även där de inte får det (t.ex. på lekplatsen), något som ger upphov till irritation.

Hundägare undrar om det inte går att hägna in eller på annat sätt tydligare markera rastplatserna. D etta för att undvika att icke-hundägare förirrar sig in där och sedermera blir irriterade för att hundarna springer lösa.

Önskar en skylt i m itten av rastplatsen som upplyser om detta eftersom det sommar och

vår är om öjligt att vistas där då barnfamiljer och övriga gärna slår sig ner där. D e t är som m artid vanligt m ed en del konfronta­ tioner mellan hundägare och övriga besökare: D e flesta tycks inte ha en aning om att hundar får vistas lösa på platsen, (e-p ost 19 februari 2001, Dnr. 1004/00)

M ejlen om hundar ger en bild av ett något in ­ fekterat problem, ett slags kamp om utrymmet (jfr. Patterson 2002). Konflikterna handlar inte bara om m änniskor som aktörer, utan ibland är det uppenbara konflikter djur och djur emellan. Göteborgs-Posten rapporterar då och då om h u n ­ dar som jagat ut rådjur på leder runtom parken, varpå de blivit påkörda. N atur-Stig berättar för mig om ”kattproblemet”, att katter från Majorna och M asthugget går i parken och jagar småfågel (Intervju 11 april 2005).

A ndra gånger är det dock de vilda djuren som inkräktar på utrym m et. I M itt i naturen sändes år 2003 en dokum entär om råkor, bland annat i W asaparken i Uppsala (SVT 2003). Fåglar har också, som m änniskor genom gått en urbanise- ringsprocess, och i Göteborg har man idag att göra med arter som björktrast, koltrast, ringduva och fiskmås, vilka för 100 år sedan sällan eller aldrig sågs i staden och även för 50 år sedan i betydligt mindre utsträckning än nu (Intervju m ed Stig Fredriksson 11 april 2005).

Vad gäller älgarna i Slottsskogen, verkar u t­ rym m et för dem snarast handla om huruvida det är tillräckligt stort eller ej. E n veterinär som yttrar sig i frågan menar att hägnet visserligen håller m inim im åttet, men att det är för backigt och att underlaget är för hårt, varför ytan skulle behöva utökas (G öteborgs stad 2002: bilaga 5). E n annan remissinstans menar tvärtom att

(9)

älgarna har det bra i sitt nuvarande hägn (ibid: bilaga 6).

M en vi får inte heller glöm m a den andra sidan av myntet; djuren är inte bara orosmoment och källor till konflikter i det urbana, de utgör många gånger ett slags ”socialt kitt” och fungerar som sociala möjliggörare. D et är idag välkänt att särskilt hundägare oftare träffar andra människor och inleder interaktion med okända, än m änni­ skor utan hund (Sanders 1999). M en kan man då inte tänka sig att ankdammar och älghägnar kan verka på liknande sätt, att kontakt med andra djur skapar och underhåller kontakter mellan m än­ niskor? Frågan är om änderna och älgarna bett om denna sociala funktion, om den är moraliskt försvarbar? H ärom tvistar göteborgarna.

Älgar, m änniskor och signifikant

a n n a n h e t_______________________

Polariseringen mellan å ena sidan människor och andra djur, och å andra sidan mellan människor och andra människor om djur, förstärks som ovan näm nts av urbaniseringsprocesser. M en denna polarisering blir också starkare till följd av en ökad miljö- och djurrättsmedvetenhet, av rörel­ ser och motrörelser (G uither 1998). Sociologen David N ibert diskuterar i ett tem anum m er om djur i InternationalJournal of Sociology and Social Policy begreppet speciesism (N ibert 2003), eller artism som jag valt att kalla det. H an menar i linje m ed djurrättsrörelsen att det finns viktiga kopplingar mellan systematiskt förtryck och exploatering av människor på grund av ras eller kön och exploatering av andra djur. N ibert bas­ erar sin analys på en historiematerialistisk grund,

och sätter begrepp som ideologi i centrum för att förstå artismens logik: A rtism handlar om ideologi och inte enbart om diskriminering eller antropocentrism, menar han. D ärem ot möjlig­ görs de senare av ideologin (Nibert 2003:8). M ed detta menas att förtryck av andra arter bygger på ett system genom vilket själva förtrycket natur liggörs.

O ppression usually is naturalized — that is, it is made to appear as a normal and innate part o f worldly existence. The m eta­ physical and theological ideologies that for thousands o f years explained the ”natural” place for enslaved, w om en, children, other animals and other devalued and oppressed groups today largely have been replaced w ith ”scientific” ideologies that justify and naturalize the contemporary socioeconom ic order. (N ibert 2003:18)

Ideologin upprätthåller och förstärker den för­ tryckande ordningen. M en precis som vad gäller sexism och rasism är denna ”naturliga ordning” i själva verket en social konstruktion. N ibert för en del i min åsikt tveksamma resonemang om denna ordnings uppkom st och lägger hela förklaringen till kapitalistiska intressen på en global nivå (med exempel hämtade från livsmed­ elsproduktion och läkemedelsindustrin), vilket tenderar att osynliggöra hur viktiga de kulturella och sociala dimensionerna är för upprätthållande av ett ideologiskt system.

M ed en ökad interaktion m ed andra djur skapas också en ökad empati och det finns idag en relativt uttalad m edvetenhet om att djur, likt människor, kan känna känslor och lida. Dessa tendenser stärks också av biologisk och genetisk forskning om icke-mänskliga djurs beteenden och kognition. N ibert bortser därmed från hur

(10)

14

"Hur g ör djur?" Människor, a n d r a djur och u tm an in ga r för sociol og in

vetenskapliggörandet av förtryck i fallet med andra djur idag snarare går i m otsatt riktning än den han beskriver i citatet ovan, m ot mer och mer inkluderande och uppvärderande strategier. Paradoxalt nog förbrukar samma forskning mil­ jontals djur varje år enligt en antropocentrisk logik (Holm berg 2005:13 2). M en Nibert har en poäng med att då diskriminerande handlingar utförs för sitt underhållningsvärde, då den ”ringa andra” ställs ut, bevisar den överordnade gruppen sin m akt (N ibert 2003:20). Resonemanget kan med lätthet överföras till djurparksdjur och flera av de brev som inkom till Park- och naturför­ valtningen ger också uttryck för en oro för hur

djurparkens inhägnade djur egentligen mår:

M ånga har sagt att de vill ha sina ”vilda” djur kvar i slottsskogen, jag tycker att dessa människor ska tänka efter lite vad det är de egentligen säger. H ägnar man in ett djur eller burar in dem så är de ju faktiskt inte vilda längre, dvs de kan inte leva sitt normala liv! Så jag blir hem skt glad om jag slipper se lidande älgar o hjortar till nästa sommar i Slottskogen (sie!), både för djurens egen del o för barnens som inte ska behöva titta på deprimerade djur / . . . / (e-p ost 24 januari 2002, D n r 1004/00)

Brevskrivaren ifrågasätter om man kan kalla ett vilt djur för vilt om det buras in och menar att om de inte kan leva som de är skapade att leva, så får det konsekvenser. U ttalandet ovan skulle kunna analyseras i term er av antropomorfism, det vill säga som tillskrivande djur (”älgar och hjortar”) något mänskligt (”deprim erad”). M an utgår i en sådan analys från att ett djur inte kan sägas vara deprimerat. M en en sådan tolkning har flera brister. För det första finns i själva be­ greppet något djupt problematiskt. Kan man som

samhällsvetare avgränsa vad som är ”m änskligt” och vad som inte är det?

Kanske kan vi hellre i det här fallet tala om ett personifierande av djuret, alltså inget som är bra eller dåligt i sig, utan endast ett empiriskt fak­ tum. För det andra m enar jag att man genom att hålla fast vid föreställningen om att vi som konstruktivistiska samhällsforskare ska kunna fastställa vari det mänskliga består, målar in oss i en realismfälla som undergräver analysens trovärdighet (Holm berg 2005).

För det tredje medverkar vi genom sådana skarpa gränsdragningar till det Giorgio Agamben kallat ”den antropologiska maskinen” (Nilsson 2004:32). M ed detta menas att vi återskapar ”det mänskliga” som en kategori som man måste kvalificera sig till, vilket får till konsekvens att vissa kategorier av m änniskor historiskt sett inte kvalificerat sig och följaktligen setts som omänskliga eller som djur. M en om vi istället ”låter djuret vara” (Nilsson 2004) och slutar oroa oss för vad vi som människor skulle vara om andra djur var mer lika oss, kan en annan bild av människan framträda.

M en vad finns det då för alternativ efter hundratals år av civilisationsnarrativ, där m än­ niskan å ena sidan förstås som mer mänsklig ju längre bort från djuret hon kommer, och å andra sidan blir mer mänsklig ju bättre vi behandlar och ju närmare vi står djuren? M öjligen finns det i denna på ytan paradoxala situation en öppning m ot en förståelse där människan inte hotas av djuret utan tvärtom behöver det; inte för att definieras som människans andra, utan för att vidgaförståelsen av vad människans plats i naturen är och om människans ansvar.

(11)

D et finns förstås andra än Agam ben som b ro ttats m ed problem förknippade m ed en enkel dikotomi som bygger på kvalitativa skill­ nader mellan människa och djur. På senare år har D onna Haraway uppmärksammat ett skifte från den på inform atik och bioteknik byggda teknologivetenskapliga produktionen i riktning m ot en fram brytande biosocial eller teknokul- turell produktionsapparat, där det ekologiska samhället står på spel.

I The companion species manifesto (2003) u t­ vecklar hon en etik som bygger på en idealtypisk arbetsrelation mellan människa och hund, en etik som utgår från samarbete och ansvar. D et är inte en utvidgning av den humanistiska etiken, som i Singers Expanding circle (1981), utan den bygger på individers och arters relation som den minsta beståndsdelen. M änniskor och hundar ingår i olika men överlappande livsvärldar och det är vårt ansvar som människor och hundägare att se till hundens perspektiv, eller som en brevskrivare som lyfter fram ”djurens perspektiv”:

D e t gör m ig glad att höra att vilda djur inte ska hållas inspärrade i Slottsskogen längre! Trots att protester ni fått för ert beslut h op ­

pas jag att ni inte ändrar denna positiva inriktning för djuren. Djur ska upplevas i sin naturliga om givning och inte i fångenskap för att tillgodose vårt behov att se vilda djur i staden. D e t gläder mig att vi har en ch ef för Park- och Naturförvaltningen som kan se denna fråga ur djurens perspektiv och inte bara ur i ett människoperspektiv. (e-p ost 13 januari 2002, Dnr. 1004/00)

M an kan också tolka Haraway som att varje art ingår i sin karaktäristiska livsvärld, samtidigt som dessa artkaraktäristika (om det nu går att prata om något sådant) inte utvecklats i avskildhet

utan i relation mellan individer, grupper och arter. Översatt till en mer global kontext handlar det om att ta ansvar för den privilegierade position som människan har, m en också att lära av våra samarbetspartners. För även om det inte är nå­ gon jäm lik relation vi har att göra med, så kan bejakandet av det Haraway kallar den signifikanta annanheten leda till nya insikter.

D enna signifikanta annanhet skapas inom en idealtypisk konstruktion mellan companion species — arter vars relation bygger på samevolution,

samexistens och samarbete. D et handlar om allianser mellan arter, kanske som i vårt exempel mellan människor och älgar, där relationen är avhängig ett slags ömsesidigt om än ej jäm likt beroende. Älgen blir då i detta perspektiv ett slags cyborg, en semiotiskmateriell produkt som överskrider en rad gränser; mellan arter och livs­ former, mellan det vilda och ociviliserade och det tam a och civiliserade, mellan det organiska och artificiella om man så vill.

M en samtidigt kan man säga att älgkon som ligger där i parken och idisslar dag u t och dag in faktiskt inte bett om att få denna frigörande roll. E n etolog sammanfattar på ett träffande sätt sitt brev till Park- och naturförvaltningen m ed att ”djurparken är bra för m änniskorna men inte för djuren” (Dnr. 1004/00). Så även om det i m in läsning av Haraways berättelser om hunduppfödning, hundgenetik och kloning av hundar, skapas analogier till djurparken och dess djur, så är det inte säkert att det är några hundraprocentigt lyckade analogier.4

' k

(12)

16

"Hur g ö r djur?" Människor, a n d r a djur och ut m an in ga r för socio lo gin

I d e n h ä r a r t i k e l n har jag skisserat förslag till hur man genom djursociologin skulle kunna förstå och förklara människors relationer med och engagemang för andra djur. Vilka konkreta utm aningar utgör människors relationer till an­ dra djur för sociologin? E n skiljelinje går mellan huruvida djuren förtjänar en plats i hjärtat av sociologisk teori eller om de enbart utgör ett ämne för analys. Ska teorier om samhället vid­ gas för att inkludera andra djur (eller ej), och i så fall hur?

D et sätt att närma sig denna fråga som jag använt ovan, är att först visa på vilket sätt andra djur kan vara viktiga och delaktiga i formerandet av samhälleliga processer, för att därefter på en principiell nivå diskutera vad detta betyder för våra samhällsteorier.

M öjligheten till att förstå relationer med andra djur på liknande sätt som vi förstår dessa m änniskor emellan väcker förstås en del socio­ logiskt relevanta frågor som besvaras på olika sätt av olika författare. Sanders lösning som består i att studera mellanartslig interaktion i term er av symbolisk interaktion kan kritiseras för de metodologiska svårigheter som uppkom ­ mer. Jag menar att Sanders angreppssätt har en besvärlig antropocentrisk slagsida på det sättet att han överför människors sätt att tänka till att gälla andra djur.

E tt annat perspektiv på saken har framkastats av socialpsykologen O lin Myers, som kritiserat G. H . M eads syn på språket som en bas för jagmedvetande och reflexivitet (Myers 2003:56). Istället menar Myers att detta är en färdighet som inte exklusivt utvecklas inom språket och inte heller enbart i relation till andra språk­

användare. H an menar visserligen att språket är en nödvändig, men inte tillräcklig, bas för jagutvecklingen och diskuterar möjligheten att förstå andra djurs jagutveckling via kroppsliga symboler och kinestetisk empati (ibid:60). Utifrån detta resonemang menar Myers att vi i princip kan förstå andra arter på liknande sätt som vi förstår varandra; genom tolkning baserad på interaktion. Fördelen är förstås att Sanders och Myers tar relationer mellan människor och andra djur på allvar och reser vissa besvärliga frågor för sociologer, beteende- och kulturvetare.5

N är det gäller frågor om andra djur och u r­ banisering, har vi att göra med ett outvecklat forskningsområde. D et är främst kulturgeografer som intresserat sig för dessa frågor, och det finns en rad viktiga lärdomar att dra från dessa (fåtal) studier. Analyser av platser och platsers betydelse för människors identitet, kan vinna mycket av att utvidgas till analyser av andra djur. Urbanisering handlar inte bara om ökad förtätning av stads­ kärnan, utan också om rumslig utbredning av staden. D enna utbredning sker förstås till viss del på bekostnad av de m änniskor och andra djur som från början befolkade områdena runt omkring staden. Vi behöver mer kunskap om vad som sker på gränsen mellan stad och land, till exempel vad gäller utbredningen av hästgårdar på bekostnad av kor och grisar, och hur relationer mellan m änniskor och andra djur ser ut i dessa semivilda gränsytor. Inte minst är detta en fråga som aktualiseras i samband med konflikter runt rovdjur: Vad händer när det civiliserade samhäl­ let m öter den ”vilda naturen”?

Slutligen har jag diskuterat förekomsten av artism och antropocentrism och hur man inom

(13)

sociologin kan skapa medvetenhet om och m ot­ verka dessa tendenser. H är finns en hel del att göra. Barbara Noske (1993) slår fast att antropologin är en i grunden antropocentrisk vetenskap, vilket förstås även gäller sociologin.

D et finns i linje med detta konstaterande idag en del kritik av sociologiska klassiker och deras inflytande vad gäller att se djuret som det ”ringa andra”. Frågan jag har rest är om det skulle kunna vara på ett annat sätt, och jag har diskuterat om

vi inte i linje med Haraway kan se relationen mellan arter som en utgångspunkt för analys, istället för att stå fast vid ett dikotom t tänkande. Genom att rikta ljuset mot relationella identiteter och kategorier, kom m er vi förhoppningsvis att upptäcka nya dimensioner och tom m a luckor i det sociologiska vetandet, både på empirisk och på teoretisk nivå. H u r detta än kom m er att gå till, blir det m ed all säkerhet en spännande utveckling att följa.6

Abstract________________________

This article addresses the issue that even though we can witness a change in attitudes and practices towards animals in contemporary western society, main stream sociology has been reluctant to treat research on hum an-anim al relations seriously. The point made is that such research should be

o f great interest, not just for empirical reasons, b u t also because h u m an -an im al interaction challenges some o f our m ost common sociolo­ gical concepts and traditions. W ith the help o f some illustrative examples from the zoological park o f Slottsskogen, Göteborg, I review some new currents from the field o f the sociology o f hum an-anim al relations and investigate such

challenges with regards to concepts like inte­ raction, personification and social identity. Some less common concepts, derived from the same research field, such as anima urbis,speciesism and significant otherness, also get introduced. The ar­ ticle concludes that main stream sociology could learn a lot from this sub-field, and I especially draw on symbolic interactionism, urban research and feminism to make that claim.

' k

K e y w o r d s : H u m an-anim al relations, inter­

action, urban animal, symbolic interactionism.

(14)

18

"Hur g ö r djur?" Människor, a n d r a djur och u tm an in ga r för sociol ogi n

★ Noter

1 D e n n a a v g r ä n s n i n g ä r främ st a v d e t s k äl e t att j a g m e n a r att s o c i o l o g e r s o m b ö r ja r a n a l y s e r a djurs kä ns lo r o c h kogni- tion p å n å g o t d j u p a r e p l a n , får b å d e tr o v ä r d ig h e ts - o c h m e t o d p r o b l e m . Det r ä c k e r att h ä r n ä m n a att d e n n a riktning exi stera r, o m ä n i b e g r ä n s a d o m f a tt n i n g , o c h at t d e n till stor d e l b y g g e r p å e t o l o g i s k o c h p s y k o lo g is k f or sk nin g om djurs b e t e e n d e . M a n får hå l la i m i n ne t att i m å n g a lä nde r, d ä r i b l a n d USA, s e r inte ä m n e s g r ä n s e r n a för " s o c io l o g in " ut p å s a m m a sätt s o m vi ä r v a n a vid. H ä r kan m a n finna s o c i o ­ l o g e r s o m fo r s k ar o m b e t e e n d e t s är ft lig a d i m e n s i o n e r , eller djurs s o c i a l a b e t e e n d e , n å g o t s o m j a g h a r sv år t att t ä n k a mig skulle ta s e m o t väl ino m s k a n d i n a v i s k s o c i o l o g i .

2 Vem h a r inte sett bi l d er a v Paris Hilton o c h h e n n e s hun d Tinkerbell o c h f u n d e r a t ö v e r ta le s ä t t e t " s å d a n h er r e, s å d a n h u n d " ?

3 Stig ä r a n s t ä l l d a v G ö t e b o r g s k om m un o c h g u i d a r i stort sett d a g l i g e n b a r n o c h u n g d o m a r från oli ka s t a d s d e l a r , g e n o m Slo tt ssk o ge ns all a skrymslen o c h vrår. S e ä v e n w w w . n at ur st ig .s e för e n p e r s o n li g bild a v p a r k e n !

4 En likhet ä r d e n r a s h y g i e n i s k a diskurs o m u p p f ö d n i n g , r a s ­ r e n h e t o c h f ö r n y el se s o m d o m i n e r a r s å v ä l h u n d u p p f ö d n i n g s o m u p p f ö d n i n g i dj ur pa rk er. S om b e s ö k a r e g l ö m m e r vi ofta d e n vikt iga a v e l s v e r k s a m h e t so m li g g e r b a k o m d e t b e s t å n d m a n "ser". D es su t o m finns d e t t y d l ig a k o n s e r v e ri n g s - eller b e v a r a n d e f u n k t i o n e r b å d e inom hund - o c h d j u r p a r k s a v e l , n å g o t s o m o c k s å f or m ul er as i m å l d o k u m e n t för S lo tt ss k og en ( G ö t e b o r g s s t a d 2 0 0 2 ) . 5 D en s p r i n g a n d e pu n k te n ä r f ö rs tås varfö r; v ar f ö r s k a vi s o c io l o g is k t s t u d e r a a n d r a a r t e r ? Det m å s t e i s l u t ä n d a n v a r a e n em p ir is k f r å g a n ä r o c h hur d e t ä r r el ev an t, o c h j a g ä r b e r e d d att a r g u m e n t e r a för att d e t fr amförallt ä r m e l l a n a r t s l i g a r e l a ti o n e r s o m ä r a v intre sse , o c h inte a n d r a djurs su bjektivitet i sig .

^ J a g vill t a c k a J a n e - s e m i n a r i e t vid S o c i o l o g i s k a institu­ ti o n e n , U p p s a l a universitet, för konstruktiva k o m m e n t a r e r p å e n t i d i g a r e v er s io n a v d e n n a text. Ett särskilt t a c k till Jim K e m e n y för d e t a l j e r a d e synp unk ter.

★ Referenser

Alger, J . M . & Alger, S.F. ( 2 0 0 3 ) " D r a w i n g the line b e t w e e n h u m a n s a n d a n i m a l s : An e x a m i n a t i o n of i n t r o d u c to r y s o ­ c i o l o g y t e x tb o o k s " , I n te rn a tio n a l J o u r n a l o f S o c i o l o g y a n d S o c i a l P o lic y 2 3 (3): 6 9 - 9 3 .

A nt ak i, C . ( 1 9 9 4 ) E x p la in in g a n d a r g u in g . T h e s o c ia l o r g a n iz a tio n o f a c c o u n ts . Lo nd on : S a g e .

Alb ert , A. & Bulcroft, K. ( 1 9 8 7 ) "Pets a n d u r b a n life", A n t h r o z o o s 1 (1): 9 - 2 5 . Arluke, A. ( 2 0 0 1 ) " M a n a g i n g e m o t i o n s in a n a n i m a l s he l­ ter", i M a n n i n g , A. , S er p el l, J. (red.) A n im a ls a n d h u m a n s o c ie ty . C h a n g in g p e r s p e c t iv e s . Londo n: R o u tl e d g e . B a u m a n , Z. (1 9 9 1 ) A u s c h w i tz o c h d e t m o d e r n a s a m h ä lle t. G ö t e b o r g : D a i d a l o s .

Birke, L., Bryld, M . , Lykke, N . ( 2 0 0 4 ) " A ni ma l p e r f o r ­ m a n c e s . An e x p l o r a t i o n of in te r s ec ti on s b e t w e e n feminist s c i e n c e s tu di e s a n d studie s of h u m a n / a n i m a l relati ons hi ps" , F e m in ist T h e o ry , 5 (2): 1 6 7 - 1 8 3 .

B r o b e r g , G . ( 2 0 0 4 ) K a tte n s h isto ria . S v e r i g e s p e g l a t i d ju rets ö g a . S to ck ho lm : Atlantis. Crist, E. (1 9 9 9 ) Im a g e s o f a n im a ls . A n th r o p o m o r p h is m a n d a n im a l m in d . P h i l a d e l p h i a : T e m p le University Press. D u p r é , J. ( 2 0 0 2 ) H u m a n s a n d o th e r a n im a ls . O x f o r d : O x f o r d University Press. Elder, G . , W o l c h , J., Emel, J. ( 1 9 9 8 ) " R a c e , p l a c e a n d th e b o u n d s o f h u m a n i t y " , S o c i e t y a n d A n im a l s 6 (2): 1 8 3 - 2 0 2 .

Franklin, A. ( 1 9 9 8 ) A n im a ls a n d m o d e r n cu ltu res. A s o ­ c i o l o g y o f h u m a n - a n im a l r e la tio n s in m o d e r n ity . Lond on : S a g e .

Franklin, A. & W h i t e , R. ( 2 0 0 1 ) "A n im a ls a n d m o d e r n it y : c h a n g i n g h u m a n - a n i m a l r el at io n s 1 9 4 9 — 9 8 " , J o u r n a l o f S o c i o l o g y 3 7 (3): 2 1 9 — 2 3 8 . G a n e t z , H. ( 2 0 0 4 ) " S k o g e n s k o n u n g o c h d ju r e n s k o n u n g i TV. N at u r , kultur o c h g e n u s i naturfilm", N o r d ic o m In fo r m a ­ tion 1: 3 - 1 6 . G a y n o r , A. ( 1 9 9 9 ) " R e g u l a t i o n , r e s i s t a n c e a n d t h e r e s i d e n t i a l a r e a : t h e k e e p i n g of p r o d u c t i v e a n i m a l s in tw en t ie t h - ce n tu r y Perth, W e s t e r n A u st r al ia " , U rb a n P o licy a n d R e s e a r c h 1 7 : 7 - 1 6 .

Griffiths, H. , Poulter, I., Sibley, D. ( 2 0 0 0 ) "Feral c a t s in th e city", s. 5 6 - 7 0 i Philo, C . & W i l b e r t , C . , (red.) A n im a l s p a c e s , b e a s tly p la c e s . N e w g e o g r a p h ie s o f h u m a n -a n im a l re la tio n s. Londo n: R o u tl e d g e .

(15)

G r u f f u d d , P. ( 2 0 0 0 ) " B i o l o g i c a l c u l ti v a ti o n : Lubetkin's m o d e r n i s m a t L o ndo n z o o in th e 1 9 3 0 s " , s. 2 2 2 - 2 4 2 i Philo, C . & W i l b e r t , C . , (red.) A n im a l s p a c e s , b e a s tl y p l a c e s . N e w g e o g r a p h i e s o f h u m a n - a n im a l r e la tio n s . Lon do n: R o u tl e d g e . G uit he r, H. D. ( 1 9 9 8 ) A n im a l rig h ts. H is to r y a n d s c o p e o f a r a d ic a l s o c ia l m o v e m e n t , S o u th e r n Illinois University Press. G å l m a r k , L. ( 2 0 0 5 ) S k ö n h e te r o c h o d ju r . G ö t e b o r g & S to ck h ol m : M a k a d a m fö r la g . G ö t e b o r g s S t a d . ( 2 0 0 2 ) U tv e c k lin g s p la n fö r S lo tts s k o g e n — fö r d ju p a d b e r e d n i n g o m d ju r p a r k e n e n lig t p a r k - o c h n a tu r n ä m n d e n s b e s lu t 2 0 0 2 - 0 2 - 1 9, S e p t e m b e r . H a r a w a y , D.J. ( 1 9 8 9 ) P r im a te v is io n s : G e n d e r , r a c e , a n d n a tu r e in th e w o r ld o f m o d e r n s c ie n c e . N e w York: R o u tl e d g e . H a r a w a y , D.J. ( 1 9 9 1 ) S im ia n s , c y b o r g s a n d w o m e n . The r e in v e n tio n o f n a tu re , N e w York: R o u tl e d g e . H a r a w a y , D.J. ( 2 0 0 3 ) The c o m p a n io n s p e c i e s m a n ife s to . D o g s, p e o p l e , a n d s ig n ific a n t o th e r n e s s . C h i c a g o : Prickly P a r a d i g m Press. H o l m b e r g , C . ( 2 0 0 4 ) M e d h u s b o n d e n s röst. O m v å l d m o t d ju r i m is s h a n d e ls r e la tio n e r . G ö t e b o r g : Ka b u s a f ö r la g . H o l m b e r g , T. ( 2 0 0 5 ) V e te n s k a p p å g r ä n s e n . Lund: Arkiv. Hills, A . M . ( 1 9 9 3 ) "The m ot iv a t io n a l b a s e s of at ti t u d es t o w a r d a n i m a l s " , S o c i e t y a n d A n im a ls 1 (2): 1 1 1 - 1 2 8 . I n go ld , T. ( 1 9 9 4 ) "From trust to d o m i n a t i o n : An a l t e r n a t i v e history o f h u m a n - a n i m a l re la ti o ns " , s. 1 - 2 2 i M a n n i n g , A. & S er p e l l, J. (red) A n im a ls a n d h u m a n s o c ie ty . C h a n g in g p e r s p e c t iv e s . Lond on : R o u tl e d g e . I se mo , A. ( 2 0 0 2 ) " H a ll å ! " , G ö te b o r g s - P o s te n 3 o k t o b e r : 11.

Ljung, M . ( 2 0 0 2 ) "Hot o c h ilska efter b e s lu t o m djurflytt", G ö te b o r g s - P o s te n 4 ja n u a r i. Lu ndmark, F. ( 2 0 0 0 ) M ä n n is k a n i ce n tr u m . En s tu d ie a v a n tr o p o c e n tr is k v ä r d e g e m e n s k a p . S t e h a g : G o n d o l i n . M a n n i n g , A. & S e r p e l l, J. ( 1 9 9 4 ) A n im a ls a n d h u m a n s o c ie ty . C h a n g in g p e r s p e c t iv e s , Lond on : R o u tl e d g e . M o l i n , L. ( 2 0 0 5 ) " N y t t i g a b a k t e r i e r o c h s ju k a djur. En t e c h n o s c i e n c e - r e s a från n ä t v e r k s b i l d n i n g till riskkonstruk­ tion", A c ta U n ive rsita tis S to k h o lm ie n s is , S to c k h o lm S tu d ie s in E c o n o m ic H is to r y ( 4 6 ) . M y e r s , O . E . ( 2 0 0 3 ) " N o l o n g e r th e lone ly s p e c i e s : A post- M e a d p e r s p e c t i v e o n a n i m a l s a n d s o c i o l o g y " , In te rn a tio n a l Jo u r n a l o f S o c i o l o g y a n d S o c i a l P o lic y 2 3 (3): 4 6 - 6 8 . N i b e r t , D. ( 2 0 0 3 ) " H u m a n s a n d o th e r a n i m a l s : S o c i o l o g y 's mo ra l a n d intellectual c h a l l e n g e " , I n te rn a tio n a l J o u r n a l o f S o c i o l o g y a n d S o c i a l P o lic y 2 3 (3): 5 - 2 5 .

N il s s o n , C . , ( 2 0 0 4 ) "Att lå ta d ju re t v a r a " , Res P u b lica , ( 6 2 / 6 3 ) , 2 1 - 4 8 . N o s k e , B. ( 1 9 9 3 ) "The a n i m a l q u e s t i o n in a n t h r o p o l o g y " , S o c i e t y a n d a n im a ls 1 (2): 1 8 5 - 1 8 7 . P at te r s on , M . ( 2 0 0 2 ) " W a l k i n g th e d o g : An u r b a n e t h n o ­ g r a p h y of o w n e r s a n d their d o g s in th e G l e b e " , A lte r n a te R o u tes 1 8: 5 - 7 0 .

Rob ins, D . M . , S a n d e r s , C .R ., Ca h i ll , S.E. ( 1 9 9 1 ) " D o g s a n d the ir p e o p l e . P e t-f a ci li ta te d in t e r a c t io n in a p u b li c s et ti n g " , J o u r n a l o f C o n te m p o r a r y E th n o g r a p h y 2 0 (1): 3 - 2 5 . Rothfels, N . ( 2 0 0 2 ) R e p r e s e n tin g a n im a ls . B lo o m in g to n : I n d i a n a University Press. S a n d e r s , C .R . ( 1 9 9 9 ) U n d e r s ta n d in g d o g s . Living a n d w o r k in g w ith c a n i n e c o m p a n io n s . P h i l a d e l p h i a : T e m pl e University Press.

S e n g u i n , E. ( 2 0 0 2 ) "The BSE s a g a : A c a n n i b a l i s t i c ta le" , S c i e n c e a s C u ltu re 1 2 ( 1 ) : 3 —2 0 .

S e r e n a n d e r , K. & Lidell, K. ( 2 0 0 3 ) " S lo tt s s k o g e n s e g e n Fru von F å g e l " , G ö te b o r g s - P o s te n 5 s e p t e m b e r : 2 5 .

S er p e l l, J. ( 1 9 8 6 ) In th e c o m p a n y o f a n im a ls , O x f o r d : Basil B la ck w ell .

S i e g e l , J . M . ( 1 9 9 3 ) " C o m p a n i o n a n i m a l s : In s ic k n e s s a n d in he a lt h " , J o u r n a l o f S o c i a l Issu e s 4 9 (1): 1 5 7 - 1 6 7 .

Sing er, P. ( 1 9 8 1 ) T he e x p a n d i n g c irc le. E thics a n d s o c io ­ b io lo g y . O x f o r d : C l a r e n d o n Press.

SvT ( 2 0 0 3 ) "Trevligt att r å k a s " , M itt i n a tu re n , 1 4 o k to ­ ber. Tovey, H. ( 2 0 0 3 ) "T h e or isi ng n a t u r e a n d s o c i e t y in s o c i o l ­ o g y : T h e invisibility of a n i m a l s " , S o c i o l o g i a Ruralis 4 3 (3): 1 9 6 - 2 1 5 . U d d e n b e r g , N . ( 1 9 9 5 ) D e t sto ra s a m m a n h a n g e t. M o d e r n a s v e n s k a r s s y n p å m ä n n is k a n s p la ts i n a tu r e n . N o r a : Bok­ f ö r l a g e t N y a D o x a . U d d e n b e r g , N . ( 2 0 0 0 ) , D e t g iv n a o c h d e t fö r ä n d e r lig a . En a n to lo g i o m b io lo g i, m ä n n is k o b ild o c h s a m h ä lle . N o r a : B o k f ö r la g e t N y a D o x a .

W o l c h , J. ( 2 0 0 2 ) "A n im a urbis", P ro g ress in H u m a n G e ­ o g r a p h y , 2 6 (6): 7 2 1 - 7 4 2 .

W o l c h , J. & R o w e, S. ( 1 9 9 2 ) " C o m p a n i o n s in th e p ar k: Laurel C a n y o n D o g Park", L a n d s c a p e , 31 (3): 1 6ff.

(16)

20

I N K O M M E N L I T T E R A T U R

B erner, Boel (2004) I f rågasättanden. Forskning om

genus, teknik och naturvetenskap. Linköping: T em a T

rapport 42.

Boréus, K ristina (2005) Diskriminering med ord. Umeå: Boréa.

Boström , M agnus m fl (red) (2004) Den organiserade

frivilligheten. M alm ö: Liber.

Bygren, M agnus & G äh ler, M ichael &. N erm o, M agnus (red) (2004) Familj och Arbete. Stockholm : SNS. C astrén, A n n a-M aija & Lonkila, M arkku & Peltonen, M a tti (red.) (2004) Between Sociology and History. Helsingfors: SKS.

Dem ant, Jakob & Christensen, Charlotte 0. f Klinge (2004) Boy bands & teenagepiger.

Könsidentitet og drömmen om romantisk kaerlighed. F re d e rik s b e rg : F o rla g e t

Sociologi.

Ekengren, A nn- Marie (2005) Olof Palme

och utrikespolitiken. Umeå: Boréa.

v,.... \ %} , Friberg, Katarina (2005) 7he workings ofco­ operation — a comparative study of consumer co-operative organisation in Britain and Sweden 1860-1970. Växjö: Växjö University Press.

Fuller, Steve (204) Kuhn versus Popper. Frederiksberg: Forlaget Sociologi.

G offm an, E rving (2004) Social samhandling og mikro­

sociologi. K öpenham n: H ans Reitzel.

G ustafsson, K ristina (2004) Muslimsk skola, svenska

villkor. Umeå: Boréa.

H o lm b erg , T ora (2005) Vetenskap p å gränsen. L und: Arkiv.

H uhtala, H annele M J (2004) 7he emancipated worker. A Foucauldian study o f power, subjectivity and organising in the information age. The Finnish society o f science

and letters.

H o ilu n d , P e te r & Ju u l, Soren (2005) Anerkendelse

og dommekraft i socialt arbejde. K ö p en h am n : H a n s

Reitzel.

Larsen, E lm ScM oller, Iver H . (red) (2004) Socialpolitik. K öpenham n: H ans Reitzel.

Larsson, E sbjörn (2005) Från adlig uppfostran till

borgerlig utbildning: kungliga Krigsakademien mellan åren 1792 och 1866. Uppsala: U ppsala Universitet.

M arklund, A ndreas (2004) Ihans hus. Svensk manlighet

i historisk belysning. U m eå: Boréa.

M artinussen, W illy (2004) Kultursosiologi. Oslo: Sam ­ laget.

M ik-M eyer, N anna (2004) D em t tillpersonlig udvikling. K öpenham n: H an s Reitzel.

M ulinari, D iana Sc N eergard, A nders (2004) Den nya

svenska arbetarklassen. U m eå: Boréa.

N iem inen, M ik a (2005) Academic Research in Change. The Finnish Society o f Sciences and Letters.

N o rd en m ark , M ik ael (2004) Arbetsliv fam iljeliv och

kön. Umeå: Boréa.

O lsson, A n n a-C lara & O lsson, C aroline (2004) I den

akademiska garderoben. Stockholm : Atlas.

O ttosen, Rune & N ohrstedt, Stig A (2004) U.S. and

the Others. Global media Images on “The War on Terror”.

G öteborg: N ordicom .

Parikka, Tuija (2004) Sexualising o f economic discourse

in a Finnish daily newspaper o f the 1990. The Finnish

society o f science and letters.

Scutz, A lfred (2005) Hverdagslivets sociologi. K öpen­ ham n: H ans Reitzel.

Skog, O le-Jörgen (2004) Aforklare sosialefenomener. En

regresjonsbaserat tilnaerming. Olso: Gyldendal.

Svallfors, Stefan (2004) Klassamhällets kollektiva med­

vetande. Umeå: Boréa.

S örbom , A d rien n e (2005) N är vardagen blir politik. Stockhom : Atlas.

Thorup, M ikkel (2004) A t taenke globalt. Globalisering,

sociologi, politik. K öpenham n: H ans Reitzel.

T rost J a n & Levin, Ira (2004) A tt förstå vardagen. Lund: S tudentlitteratur.

Trost, Jan (2005) K valitativa intervjuer. L und: S tudent­ litteratur.

V a n d e n h a u te , D a a n (2 004) Om inträdet i världen.

Lyrikdebutanterna i 1970-talets svenska litterära fä lt.

H edem ora: G idlunds.

W en n erh o lm , Stefan (2005) Framtisskaparna. Veten­

skapens ungdomskultur v id svenska läroverk 19J0-1970.

L und: Arkiv.

Villadsen, Kaspar (2004) D et sociale arbejds genealogi. Om

kampen fo r at görefattige tilfrie mennsker. K öpenham n:

H an s Reitzel.

Äm ark, Klas (2005) Hundra år av välfärdspolitik. Umeå: Boréa.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :