Socialarbetare och empati

Socialarbetare och empati

Gustav Asmussen

Handledare: Farah Moniri Examinator: Jakob Håkansson

Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi

Socialarbetare och empati

Gustav Asmussen

Det är viktigt att socialarbetare har empati för att det underlättar deras arbeten. Empati brukar även brytas ner i kognitiva och emotionella dimensioner. Syftet med denna undersökning var att analysera empati hos socialarbetare samt undersöka hur socialt arbete påverkar empatinivåer. Studien undersökte specifikt: (1) om det fanns en skillnad mellan socialarbetare och detaljhandelsarbetare i emotionella och kognitiva dimensioner, (2) om det fanns en könsskillnad i båda yrkesgrupperna gällande emotionella och kognitiva empatiska dimensioner och (3) om det fanns ett samband mellan hur länge socialarbetare har varit yrkesverksamma och hur mycket empati de har. Undersökningen bestod av 82 deltagare, varav 38 var socialarbetare och 44 detaljhandelsarbetare. Utav dessa deltagare var 25 män och 57 kvinnor. Resultat av en självskattningsenkät visade att socialarbetare hade högre empatinivåer än detaljhandelsarbetare. Det fanns ingen skillnad mellan män och kvinnor gällande empatinivåer i någon av yrkesgrupperna, samt det fanns inget positivt samband mellan yrkeslängd och empati hos socialarbetarna. Undersökningens resultat diskuterades utifrån möjliga förklaringar och potentiella brister.

Keywords

Inledning

Definition av empati

Empati har visat sig vara ett svårt begrepp att definiera inom psykologivetenskapen. Empati som begrepp innefattar en mängd fenomen som alla har olika utryck. I ”Social Work Dictionary” beskriver Barker (2003) empati som att uppfatta, förstå, uppleva och reagera gentemot emotionellt mående- och tankar av en annan person. Detta visar hur komplext och nyanserat empati är, eftersom det innefattar så många aspekter av mänskligt tänkande- och beteende. Därför har en del forskning gått åt till att försöka definiera detta begrepp, genom att avgränsa det som fenomen och fastställa vilka dimensioner som det består av. Denna avgränsning är dock svår att åstadkomma eftersom om aspekter av empatikonceptet plockas bort kan det ta bort essentiella aspekter av fenomenet. Yalcin och DiPaola (2019) beskriver empati som en paraplyterm som inkluderar en rad olika mänskliga beteenden. Empati blir då en process där personer iakttar andras emotionella tillstånd och aktiverar sina egna känslor. DeVignemont (2006) förklarar att empati inträffar när en individ hamnar i ett affektivt tillstånd på grund av att hen har observerat en annan persons affektiva

tillstånd. Alltså att en individ börjar känna något på grund av en annan individs känslor. Detta är en process som innebär att det finns minst en ensidiginteraktion där en individ betraktar en annan person. DeWaal och Preston (2017) förklarar hur empati består av olika slags beteenden och processer. De ser empati som ett biologiskt fenomen som har en socio-evolutionär grund. Beteenden, som t.ex. att förstå en persons situation eller att bry sig om någon annan, kan ses som olika lager av empati som inte behöver exkludera varandra utan de kan istället bygga på varandra (DeWaal & Preston, 2017). Dessa ovanstående studier visar att empati är beteenden och processer som är interpersonella. Det är då är ett övergripande fenomen som inkluderar sociala aspekter. Detta gör empati till en bred företeelse som kan vara svår att inkludera i empiriska studier.

Jeffrey (2016) inkapslar mångfalden av empatifenomenet i sin artikel, där han argumenterar för att sjukvårdare borde utgå från en bred definition av empati för att det ska vara korrekt. Han ser empati som en stor mängd kombinationer av olika dimensioner. Dessa dimensioner är: 1. emotionell empati: att subjektivt uppleva någon annans känslor, 2. kognitiv empati: att identifiera och förstå andra individers känslor och perspektiv, 3. beteendemässig empati: att empati leder till konkret handling genom t.ex. kommunikation, 4. moralisk empati: att underlätta andras lidande genom att handla altruistiskt, 5. sympati: att ha liknande känslor som en annan individ, 6. medkänsla: en djup medvetenhet om en annan persons lidande (Jeffrey, 2016). I och med att Jeffrey ger en så bred definition av empati blir det tydligt hur omfattande och komplext detta ämne är.

Det finns dock en del forskning som har enats om vilka huvudkomponenter som utgör empati. Decety och Jackson (2004) gjorde en granskning av empatikonceptet i den vetenskapliga litteraturen. De kom fram till att empati utrycks i ”subjektiv upplevelse” och ”kommunikativ kapacitet”. Dessa utryck har både kognitiva och emotionella komponenter som utgör själva grunden för empati. Detta stämmer överens med Preston och DeWaal (2002), som förklarar att empati är en kombination av emotionella- och kognitiva aspekter, som utgör mänsklig interaktion och sammankoppling. Kognitivförståelse förklaras som att personer har en förståelse för andra individers situationer, det vill säga, en intellektuell insikt i andra personers tillstånd. Emotionellförmåga ses som kapaciteten att känna det den andra individen känner, varav det får en affektiv dimension (Preston & DeWaal, 2002). Yalcin och DiPaola (2019) förklarar att kognitiv- och emotionellempati kan beskrivas som lågnivå- respektive högnivåempati. Lågnivåempati ses som affektion som kan sätta igång emotionella processer där känslor kan spridas och överföras från person till person. Högnivåempati är mer komplexa mentala processer där inresimulering av andra personers sinne sker. Batson (2009) beskriver att en viktig del av högnivåempati är perspektivtagande, förmågan att anamma en annan individs synsätt samt att kunna sätta sig in i vad den personen går igenom. Detta är en mer komplex aspekt av empati då det krävs en intellektuell bearbetning av information för att det ska inträffa. Preston och DeWaal (2002) skriver att lågnivåempati kan förklaras på ett evolutionärt sätt. De skriver att emotionellempati har sin grund i spegelneuroner, vilket är de neurologiska processer som imiterar andra individers tillstånd. Detta gör att den person som observerar känner en snarliknande känsla.

Davis (1983) har utvecklat Interpersonal Reactivity Index, vilket är en av de mest använda självskatteskalorna när det kommer till forskning inom empati (Tello, Egido, Ortiz, & Gandara, 2013). Davis har brutit ner empati i fyra olika delskalor, som representerar olika aspekter av empatifenomenet. Dessa delskalor kan delas in i en kognitiv- respektive emotionelldimension, varav perspektivtagande och fantasi kan

ses som kognitiva samt emotionell oro och personlig ångest kan ses som emotionella. Davis skriver att förmågan till perspektivtagande borde tillåta en individ att förstå och förutspå en annan persons beteenden och reaktioner. Detta borde då göra att en individ, med denna förmåga, har hög socialkapacitet. Fantasi hänvisar till förmågan att kunna sätta sig in i fiktiva karaktärers emotionella situationer (Davis, 1983). Med det menas högre processer som gör det möjligt att kunna anamma perspektivet av andra karaktärer. Davis förklarar att empatisk oro är tendensen att känna av andras negativt laddade känslor, det vill säga, att känna sympati eller oro för individer i svåra situationer. Personlig ångest har att göra med ens tendenser att må bra eller dåligt under intensiva interaktioner. Det har att göra med hur mycket man själv lider på grund av den andres svåra situation.

I och med att en stor del av forskningen inom detta område förklarar empati som en kombination av kognitiva och emotionella aspekter blir det passande att mäta empati med en skala som utgår från denna ståndpunkt. Genom att mäta individers kognitiva förståelse och emotionella förmåga skapas en nyanserad bild av personers empati. Det går även att ställa dessa dimensioner mot varandra och se om personer har olika nivåer för de olika empatiaspekterna. Denna specifika undersökning kommer även att använda Davis Interpersonal Reactivity Index, eftersom den fokuserar på kognitiva- och emotionella empatidimensioner.

Socialarbetares yrkesuppgifter

Enligt Karolinska Institutet (2020) definieras socialarbetare som: ”Yrkeskunniga som arbetar med individer påverkade av sociala missförhållanden såsom fattigdom; mental och fysisk sjukdom eller funktionsnedsättning och social orättvisa. Deras fokus ligger både på individer och hens miljö, inklusive brott mot deras medborgerliga friheter och mänskliga rättigheter”.

I U.S.A. används begreppet hjälpandearbetare för att hänvisa till en rad olika yrkesgrupper. ”American Psychological Association (2020) definition av hjälpandearbetare är: occupations that provide health and education services to individuals and groups, including occupations in the fields of psychology, psychiatry, counseling, medicine, nursing, social work, physical and occupational therapy, teaching, and education”. Även detta begrepp är användbart för att fånga vad socialarbetaryrken innefattar. Yrken som ingår i socialarbete är exempelvis socialsekreterare, arbetsförmedlare och biståndshandläggare. Denna studie kommer då att ha socialarbetare som målgrupp.

Socialarbetare är därför ett övergripande begrepp som innefattar en rad yrken som har att göra med att hjälpa utsatta individer. Dessa yrkesverksamma kan arbeta på en rad olika arbetsplatser som har att göra med hjälpande arbete. Arbetsförmedlingen, socialstyrelsen, kommunen och sjukvården är exempel på arbetsplatser där utsatta individer kan få socialt stöd. Socialkonsulenter är yrkesverksamma som arbetar med att ge stöd till individer med sociala svårigheter (Arbetsförmedlingen, 2020). Det kan handla om att ta kontakt med olika myndigheter eller rättsligainstanser för klientens skull. Socialsekreterare är ett snarliknande yrke, varav individer med denna yrkesroll arbetar med att bedöma utsatta personers behov (Saco, 2020). Utifrån vilka specifika behov en klient har kan stöd ges till dessa individer i form av exempelvis bidrag eller behandling. Både socialkonsulenter och socialsekreterare kan hittas i t.ex. både arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Vissa socialarbetare jobbar med utsatta människor genom framförallt samtalsterapi. Kuratorer arbetar utifrån detta

tillvägagångsätt då de försöker att fånga in klientens problem genom samtal, varav de sedan kan bearbeta denna problematik och komma fram till en lösning (Framtid, 2020). Kuratorer arbetar i en rad olika arbetsmiljöer som kan vara både myndigheter eller privata företag. Familjerådgivare är ett närliggande yrke som hjälper familjer i svåra situationer (Saco, 2020). Familjerådgivning kan handla om att motarbeta kommunikationssvårigheter mellan familjemedlemmar eller ekonomiska/juridiska problem. Alla dessa yrken ingår i det som benämns som socialarbete, varav de alla bidrar till att hjälpa individer i problematiska situationer. Genom att dessa yrken existerar finns en trygghet i samhället eftersom sociala problem kan motarbetas genom proaktivt arbete med dessa yrkesgrupper.

Det är viktigt för socialarbetare att ha empati eftersom det gör att de kan identifiera sig med sina klienter, samt det är även viktigt för individer inom hjälpande yrken att förstå vad klienten försöker förmedla (Raines, 1990; Rogers, 1992). Genom att socialarbetare har dessa inter-sociala förmågor kan alltså positiva- och djupa förbindelser skapas med klienter, vilket i sin tur underlättar arbetet. Att kunna förstå sin klient på ett mer djupgående plan blir en förutsättning för socialt arbete. Socialarbetare bör även ha förmågorna att kunna reflektera och visa överseende gentemot sin klients situation och beteende, varav det krävs empati för att vara kapabel till detta (Grant, 2014; Turnages, Stevensons, & Edwards, 2011). Empati gör alltså att socialarbetare kan ta sig an en klients problem och kognitivt bearbeta de, samt ge de tillräckligt mycket förståelse för att skapa en tillitsfull relation. Det är även så att klienter med empatiska socialarbetare visar i mindre utsträckning antisociala beteenden, samt de visar i större utsträckning en bättre personlighetsutveckling (Gerdes & Segal, 2011). Det finns dock litteratur (Andreychick, 2019) som pekar åt att empati kan vara problematiskt i vissa avseenden. Socialarbetare arbetar med människor som är i utsatta situationer, varav de försöker hjälpa de med deras personliga problem. Socialarbetare tar då del av andra individers problematiska situationer och negativa känslor. Andreychick (2019) visar att personer som känner av negativa känslor hos andra individer mår sämre och blir utbrända i högre utsträckning. Det kan därmed finnas negativa aspekter av att socialarbetare har högre empatinivåer, då de kan bli utbrända på grund av personerna de arbetar med.

Samband mellan hjälpande arbete och empati

Det går att tänka sig att socialarbete som ämne inkluderar aspekter som skapar en empatisk utveckling. Själva yrket- samt studierna går ut på att förstå utsatta individers problem och sedan hjälpa de på ett effektivt- och konstruktivt sätt.

Vad gäller empati finns det forskning (Bhuvaneswari, 2016; Greeno, Ting, & Wade, 2018) som säger att individer som har studerat socialarbete har både hög kognitiv- och emotionell empatisk förmåga. Med det menas att studier av socialarbete leder till ökad empati, varav individer som studerar under längre perioder har högre empati än de som studerat under kortare. Både kognitiva- och emotionella dimensioner verkar vara förhöjda hos dessa individer, vilket visar att socialarbete, som ämne, påverkar personers empatiska förmågor på ett omfattande sätt. Det finns dock studier (Goussakovski & Sizikova, 2017) som utrycker att empati inte ökar med erfarenhet inom hjälpande arbete. Socialarbete visar därmed inte ett positivt samband med empatinivåer, utan att socialarbetare visar, till och med, minskade nivåer av både kognitiva och emotionella empatiska förmågor. Det behövs därför ytterligare studier

som kan bidra till detta psykologiska forskningsområde, för att fastställa hur socialarbete verkligen påverkar empati nivåer.

Skillnad i empati mellan socialarbetare och andra yrkesgrupper

Det finns forskning (Hassenstab & Dziobek; 2007, Hend, 2007) som pekar åt att socialarbetare har högre empatinivåer än andra yrkesgrupper. Detta relaterar till sambandet mellan ökad social arbetserfarenhet och ökade empatinivåer, eftersom om empati ökar med denna specifika yrkeserfarenhet borde socialarbetare ha högre empati jämfört med grupper som inte har samma erfarenheter. Det finns även forskning (Hend, 2007) som påpekar att personer som studerar socialarbete har betydligt mer empati än individer som studerar andra ämnen. Utifrån den informationen borde socialarbetare ha högre empatinivåer än andra, eftersom studier av socialarbete verkar vara relaterat till höjda empatinivåer.

Även inom detta forskningsområde finns det studier (Bloom, Mcneil, Flasch, & Sanders, 2018) som pekar åt det motsatta hållet. Det vill säga att det inte finns statistiskt signifikanta skillnader mellan socialarbetare och andra yrkesgrupper. Bloom et al. (2018) utförde en studie som kontrollerade om kuratorer hade högre empatinivåer jämfört med icke-kuratorer. Skalan som användes för studien var ”Adolescent Meausre of Empathy and Sympathy” (AMES) som mäter kognitiv empati, affektiv empati och sympati. Resultatet visade att personer som studerade till kuratorer inte hade högre empatinivåer än kontrollgruppen.

Undersökningarna som har presenterats i detta stycke visar framförallt att socialarbetare har högre empatinivåer än andra personer. Men även här finns det motsägande studier som pekar åt det andra hållet. Därför behöver även detta undersökningsområde få ytterligare forskning som bidrar till en förbättrad och tydligare förståelse.

Skillnader i empati mellan män och kvinnor

Det finns en del forskning (Chen, Feng, & LV, 2018, Pongrac, Mohoric, & Anic, 2019) som pekar åt att män och kvinnor skiljer sig åt gällande empati. Litteraturen pekar åt att kvinnor har högre empatinivåer jämförelsevis med män.

Pongrac et al. (2019) gjorde en studie där de undersökte relationen mellan emotionell- och kognitiv empati samt emotionell intelligens hos män och kvinnor. Resultatet visade att kvinnor hade signifikant högre kognitiv- och emotionellempati utifrån IRI. Det visades sig även att kvinnor hade signifikant högre emotionell intelligens. Män hade dock bättre förmåga att kontrollera sin egen oro utifrån IRI. Detta visar att kvinnorna i studien hade avsevärt mer empati än männen utifrån från de självskattadeskalorna. Det finns även en del forskning (Chen et al., 2018) som pekar åt att det finns en fysiologisk grund för skillnaderna i empati mellan män och kvinnor.

Dessa undersökningar visar att kvinnor har mer empati än män. Detta gäller för både kognitiv- och emotionell empati utifrån flera olika skalor. Det blir då intressant att undersöka om även denna skillnad är prevalent även hos kvinnliga- och manligasocialarbetare, eller om någon faktor gör att socialarbetare skiljer sig ifrån resten av deltagarna i tidigare studier.

Syfte, frågeställningar och hypoteser

Syftet med denna undersökning är att analysera empati hos socialarbetare samt att undersöka hur socialarbete påverkar empatinivåer. Detta område är meningsfullt att undersöka eftersom socialarbete är en viktig komponent i dagens samhälle, där det utgör en säkerhet för invånarnas sociala trygghet. Socialarbetare behöver därför granskas utifrån olika perspektiv för att dessa institutioner ska kunna fungera bra.

Utifrån den föregående forskningen (Grant, 2014; Raines et al., 2011, Rogers, 1992, Turnages et al., 2011) är det evident att socialarbetare behöver ha tillräckligt höga nivåer av empati för att kunna utföra deras arbeten korrekt. De behöver denna empati för att kunna uppfatta deras klienters specifika problem och förstå vilka behov de har. På grund av att det är så viktigt att dessa yrkesverksamma har tillräckligt med empati kommer denna studie att utforska socialarbetares empatinivåer.

Mycket av den tidigare forskningen (Hassenstab & Dziobek, 2007; Hend, 2007) pekar på att socialarbetare har högre empatinivåer än andra yrkesverksamma. Men det finns även forskning (Bloom et al., 2007) som säger att det inte finns signifikanta skillnader mellan socialarbetare och andra grupper. Vissa undersökningar (Greeno et al., 2018; Stanley & Bhuvaneswari, 2016) framförde att socialarbetare hade framförallt hög kognitiv empatisk förmåga, men även hög emotionell empatisk förmåga till en viss del. Därför kommer denna undersökning också testa om det finns en skillnad hos socialarbetare och detaljhandelsarbetare gällande kognitiv- och emotionell empati.

Det finns även forskning (Bhuvaneswari, 2016; Greeno et al., 2018) som säger att empati ökar med erfarenhet inom hjälpande arbeten, samt det finns även undersökningar (Goussakovski & Sizikova, 2017) som motsäger detta. Därför kommer denna studie även att undersöka om det finns ett statistiskt samband mellan empatinivåer och yrkeserfarenhet inom hjälpande arbeten.

Utifrån den forskning (Chen et al., 2018; Pongrac et al., 2019) som visar att kvinnor hyser högre empati än män, kommer denna studie även att undersöka om kvinnliga socialarbetare och detaljhandelsarbetare har högre empati jämfört med deras manliga kollegor.

Detaljhandelsarbetare är den grupp som socialarbetare kommer att ställas mot. Detaljhandelsarbetare kommer att användas som kontrollgrupp eftersom deras yrke skiljer sig avsevärt gentemot socialarbetare, då de inte behöver assistera eller stötta människor på samma nivå. Därför passar de som kontrollgrupp då de i teorin bör skilja sig starkt från socialarbetare. Detaljhandelsarbete (Handelstrender, 2020) är verksamhet som riktas till att sälja specifikt produkter till konsumenter. Det kan delas in i dagligvaruhandel och sällanvaruhandel. Dagligvaruhandel består av framförallt matbutiker, där konsumenter handlar ofta. Sällanvaruhandel innefattar mindre vanliga köp, som t.ex. inredning eller hemelektronik, alltså produkter som inte införskaffas varje dag. Denna studie kommer använda arbetsplatser inom sällanvaruhandeln. Följande frågeställningar kommer undersökas:

1: Finns det en skillnad mellan socialarbetare och detaljhandelsarbetare i emotionella och kognitiva empatidimensioner?

H0: Det finns inte en signifikant skillnad mellan socialarbetare och detaljshandelsarbetare i kognitiva och emotionella empatidimensioner.

H1: Det finns en signifikant skillnad mellan socialarbetare och detaljshandelsarbetare i kognitiva och emotionella empatidimensioner.

2: Finns det en skillnad mellan män och kvinnor i båda yrkesgrupperna gällande emotionella och kognitiva empatiska dimensioner?

H0: Det finns inte en signifikant skillnad mellan manliga respektive kvinnliga socialarbetare och detaljhandelsarbetare gällande kognitiva och emotionella empatidimensioner.

H1: Det finns en signifikant skillnad mellan manliga respektive kvinnliga socialarbetare och detaljhandelsarbetare gällande kognitiva och emotionella empatidimensioner.

3: Finns det ett samband mellan hur länge socialarbetare har varit yrkesverksamma och hur mycket empati de har?

H0: Det finns inget samband mellan hur länge socialarbetare har varit yrkesverksamma och deras empatinivåer.

H1: Det finns en signifikant positiv korrelation mellan hur länge socialarbetare har varit yrkesverksamma och deras empatinivåer.

Metod

Deltagare

Det delades ut 100 enkäter till individer på fyra arbetsplatser i centrala Sverige. Utav dessa arbetsplatser var två detaljhandelsbutiker från samma kedja, varav de tredje och fjärde arbetsplatserna var myndigheter som har att göra med socialarbete inom arbetsmarknadssektorn respektive sjukvården. Utav alla utdelade enkäter kunde 84 samlas in. Detta betyder att 84 % av de utdelade enkäterna besvarades samt att 82 personer deltog i den slutliga studien. Tjugofem enkäter delades ut till de respektive arbetsplatserna. Det skedde två interna bortfall, då dessa enkäter inte hade alla frågor ifyllda. Deltagarna bestod av 57 kvinnor och 25 män. Hos socialarbetarna var 14 män och 24 kvinnor, varav detaljhandelsarbetarna bestod av 11 män och 33 kvinnor. Undersökningen hade 44 detaljhandelsarbetare och 38 socialarbetare. Utav socialarbetarna fanns det 23 arbetsförmedlare, 11 biståndshandläggare, en socialkonsulent, en teamledare, två arbetsterapeuter och en psykolog. Utav detaljhandelsarbetarna var två butikschefer, tre biträdande butikschefer, 31 butiksarbetare, och åtta praktikanter. Åldern på deltagarna sträcktes mellan 19-62 år (M = 39.15, SD = 14.11). Tiden som socialarbetarna hade varit yrkesverksamma sträckte sig mellan 4-30 år (M = 13.97, SD = 8.46). Detaljhandelsarbetarna hade arbetserfarenhet mellan 1 och 36 år (M = 5.15, SD = 6.12). Vad gäller civiltillståndet var 31 singlar, 25 sambo och 26 gifta. När det kommer till deltagarnas utbildning hade 10 endast förgymnasial utbildning, 36 gymnasialutbildning och 26 eftergymnasialutbildning. Av deltagarna var 45 föräldrar medans 37 inte var det.

Denna studie gjordes med enkäter som delades ut till underökningens deltagare. Den specifika enkäten som användes bestod av sex frågor och 28 påståenden som deltagarna ombads besvara. Enkäten var uppdelad i två huvuddelar som bestod av frågor med olika natur.

Den första delen av enkäten bestod av demografiska frågor som var avsedda att utvinna bakgrundsinformation från de olika deltagarna. Frågorna som ställdes i denna del av enkäten handlade om: kön, typ av yrke, ålder, civiltillstånd, antal år de har arbetat i deras nuvarande bransch och föräldraskap.

Den andra delen av denna enkät bestod av 28 frågor som hade att göra med deltagarnas empatinivåer. Denna del bestod av ”Interpersonal Reactivity Index” (IRI), som är skapad av Davis 1983. Detta är ett frågeformulär som mäter empatinivåer utifrån fyra olika dimensioner: Perspektivtagande (PT): tendensen att anamma ett psykologiskt perspektiv av en annan person; Fantasy (F): förmåga att sätta sig in i känslor och handlingar av fiktiva personer; Empatiska oro (EO): sympati och oro för personer i andra i problematiska situationer; Personlig ångest (PÅ): en persons egna känslor av personlig ångest och obekvämhet som uppstår i en spänd situation. IRI har alltså ett multidimensionellt perspektiv, där olika aspekter utgör denna empatidefinition. PT och F ses som kognitiva aspekter av empati, varav EO och PÅ ses som emotionella empatiska aspekter.

Mätinstrumentet bestod av 28 påståenden som mäter empatinivåer hos de respektive dimensionerna. Ett exempel på ett påstående var ”Jag känner ofta starkt med människor som har det sämre ställt än jag”. Dessa påståenden besvarades sedan genom en 5-gradig skala där alternativen är 1 (stämmer inte alls), och 5 (stämmer

mycket väl). Varje påstående kunde alltså ett värde mellan 1-5, varav minimum

poängtal var 28 och maximum var 140. Med detta menas att ju högre summan är desto högre empatinivå visas genom deltagarens svar. Nio påståenden omvändes gällande deras värde när det kom till den statistiska analysen. PT bestod av sju påståenden, som exempelvis kunde se ut som följande: ”Jag tycker ibland att det är svårt att se saker ur ”den andres ” synpunkt.” F bestod av sju påståenden, varav ett exempel är: ”Jag dagdrömmer och fantiserar ibland om sådant som jag skulle kunna råka ut för”. EO bestod av sju påståenden, varav ett exempel är: ”Jag känner ofta starkt med människor som har det sämre ställt än jag”. PÅ bestod av sju påståenden då ett exempel är: ”I nödsituationer känner jag mig orolig och illa till mods”. Ett reliabilitetstest utfördes på denna undersökning, vilket visade att enkätens 28 påståenden (från IRI) hade en Cronbachs alfa nivå på .86. De separata empatidimensionerna hade följande Cronbachs alfanivåer: PT = .65, F = .77, EO = .73, PÅ = .43. Den ursprungliga översättningen till svenska för IRI föreligger i en föregående uppsats (Andersson, 2015). Förkortningarna av dessa dimensioner har översatts från engelska till svenska med hjälp av Google Translate som skriftligt översätter olika språk.

Procedur

Proceduren av denna undersökning bestod av att författaren gav ut och samlade in enkäter hos olika arbetsplatser. Ett tillgänglighetsurval användes eftersom det var det enklaste sättet att utföra undersökningen. Det var två arbetsplatser som hade att göra med socialarbete samt två arbetsplatser som hade att göra med detaljhandelsarbete. Undersökningen startade med att författaren tog kontakt med en anställd vid arbetsförmedlingen. Denna anställde förfrågades om hen kunde ta kontakt med sin

avdelningsansvariga och fråga om studien kunde utföras på deras arbetsplats. Den avdelningsansvariga godkände detta varav det framfördes muntligt till den kontaktade anställde samt författaren av uppsatsen. Efter detta godkännande gav författaren enkäter och missivbrev till den kontaktade socialarbetaren, varav hen förfrågade sina arbetskamrater om de ville delta. Enkäterna samlades sedan in genom att deltagarna ombads att lägga sina besvarade enkäter vid kontorets fikarum, varav den kontaktade socialarbetaren sedan kunde samla upp enkäterna och ge de till författaren nästa dag. Samma procedur skedde vid den andra arbetsplatsen för socialt arbete. Författaren tog kontakt med en anställd på en vårdsadministrativ avdelning för kommunen, varav denna anställde utförde samma procedur som vid den ovanstående arbetsplatsen. Vid första arbetsplatsen skedde enkätutdelningen på förmiddagen och det var avklarat vid lunchtiden, varav hela proceduren tog ungefär två timmar. Vid den andra arbetsplatsen tog processen ungefär runt åtta timmar från att författaren lämnade sina enkäter till den förfrågade socialarbetaren.

Vid arbetsplatsen för detaljhandelsarbete såg processen snarlik ut. Den butiksansvarige förfrågades om undersökningen kunde utföras på deras arbetsplats, varav hen godkände. Men på grund av att det inte arbetade tillräckligt mycket individer på denna arbetsplats för denna studies omfattning tilldelades en ytterligare arbetsplats inom samma butikskedja samma enkäter. Detta gjordes genom att butikschefen på den första arbetsplatsen tog kontakt med den andra butikens ansvarige och meddelade att studien även skulle utföras där. Författaren gav sedan enkäterna till den kontaktade butikschefen varav de sedan delades ut till de anställda vid arbetsplatserna. Denna process tog ungefär tre dagar från att enkäterna tilldelades chefen till att de sedan hämtades upp av författaren.

I missivbrevet som tilldelades tillsammans med enkäten fick deltagarna information som stämmer överens med Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer. I och med att de tog del av denna information blev de informerade enligt informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Databearbetning

Databearbetningen av denna undersökning genomfördes med hjälp av det statistiska dataprogrammet SPSS. Signifikansgränsen för denna undersökning sattes till p <. 05 för samtliga statistiska analyser.

I analysen kodades socialarbetare som 0 och andra som 1. Frågan som härrörde ”antal år i deras typ av yrke” användes också i den statistiska analysen, för att få fram en potentiell korrelation mellan empati och antal år i bransch. De andra demografiska frågorna ställdes för att deltagarna skulle kunna beskrivas på ett utförligt sätt, samt göra ytterligare sekundära statistiska analyser. Vid analysen kodades män som 1 och kvinnor som 2; förgymnasialutbildning som 1, gymnasialutbildning som 2 och eftergymnasialutbildning som 3; singel som 1, sambo som 2 och gift som 3; förälder som 1 och ej-förälder som 2.

Den första frågeställningen (Finns det en skillnad mellan socialarbetare och detaljhandelsarbetare i emotionella och kognitiva dimensioner?) testades med fem oberoende t-tester. Utifrån enkäten skapades ett index där alla empatidimensioner bildade totalempati, varav socialarbetare och detaljhandelsarbetare jämfördes med varandra utifrån detta index. Även de olika empatidimensionerna samanställdes och bildade index, varav yrkesgrupperna jämfördes med oberoende t-test utifrån dessa separata empatidimensioner. Den första frågeställningen försökte även få fram om de

fanns en skillnad mellan empatidimensionerna inom de olika yrkesgrupperna. För att göra detta användas två envägs beroende variansanalyser. Dessa variansanalyser kompletterades sedan med Bonfferoni Post Hoc test för att se empatidimensionernas skillnader gentemot varandra. Även η2_{-test utfördes för att se skillnadernas storlek.}

Den andra frågeställningen (Finns det en skillnad mellan män och kvinnor i båda yrkesgrupperna gällande emotionella och kognitiva empatiska dimensioner?) testades med hjälp av oberoende t-tester. Dessa test utfördes mellan män och kvinnor gällande de olika dimensionerna samt totalempati. Varje yrkesgrupps män och kvinnor jämfördes gällande totalempati och de empatiska dimensionerna, vilket resulterade i fem t-tester var för varje yrkesgrupp.

Den tredje frågeställningen (Finns det en signifikant korrelation mellan hur länge socialarbetare har varit yrkesverksamma och hur mycket empati de har?) besvarades med Pearsons korrelationskoefficienttester för att se om det fanns ett samband. Detta gjordes mellan variablerna yrkeslängd och totalempati respektive de andra empatidimensionerna.

Resultat

För att besvara den första frågeställningen beräknades både medelvärden och standardavvikelser för de olika empatidimensionerna för både socialarbetare och detaljhandelsarbetare. Medelvärden och standardavvikelser beräknades för både totalempati utifrån IRI och de fyra empatidimensionerna som den består av, vilket kan ses i Tabell 1.

Tabell 1

Medelvärden och standardavvikelser i olika empatidimensioner

Empati dimensioner

Socialarbetare Detaljhandelsarbetare

Man Kvinna Man Kvinna

Perspektivtagande 3.72 (0.62) 3.97 (0.47) 3.03 (0.45) 3.15 (0.40) Fantasi 3.21 (0.42) 3.50 (0.45) 2.13 (0.62) 2.20 (0.64) Emotionell oro 4.20 (0.53) 4.38 (0.33) 3.01 (0.28) 3.03 (0.31) Personlig ångest 3.31 (0.28) 3.01 (0.53) 2.72 (0.38) 2.92 (0.45) Total 3.61 (0.30) 3.71 (0.27) 2.75 (0.24) 2.87 (0.25)

Analysen skedde med hjälp av flera oberoende t-tester, för att se om det föreligger en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna. De beroende variablerna inom detta test var empatinivåer, varav den oberoende variabeln var yrkesgrupp. Yrkesgruppernas medelvärden jämfördes alltså med varandra för att hitta en potentiell skillnad.

Resultatet av analysen visade att socialarbetare visar mer empati (M = 3.68, SD = 0.29) i jämförelse med detaljhandelsarbetare (M = 2.84, SD = 0.25). För att se om denna skillnad var signifikant genomfördes ett oberoende t-test. Resultaten av t-testen visade att socialarbetare alltså har signifikant högre totala empatinivåer utifrån IRI jämfört med detaljhandelsarbetare, t (80) = 14.09, p < .001.

Det framgick också att det finns skillnader mellan social arbetare och detaljhandelsarbetare gällande olika empatidimensioner. För att undersöka i vilka empatidimensioner skillnaderna är signifikanta genomfördes fyra separata oberoende

t-tester för varje empatidimension. Resultaten av dessa t-tester analyser visade

signifikanta skillnader i alla empatidimensioner. Socialarbetare hade signifikant högre perspektivtagande (M = 3.88, SD = 0.54) jämfört med detaljhandelsarbetare (M = 3.12, SD = 0.41), t (80) = 7.19, p < .001. Socialarbetare visade signifikant högre fantasi (M = 3.39, SD = 0.46) jämfört med detaljhandelsarbetare (M = 2.35, SD = 0.48), t (80) = 9.98, p < .001. Socialarbetare visade också signifikant högre emotionell oro jämfört med detaljhandelsarbetare (M = 4.32, SD = 0.43 kontra (M = 3.00, SD = 0.23), t (80) = 16.89, p < .001. Även visades en signifikant skillnad mellan socialarbetare (M = 3.12, SD = 0.49) och detaljhandelsarbetare (M = 2.89, SD = 0.44) gällande personlig ångest dimensionen, t (80) = 2.37, p < .02.

För att undersöka om socialarbetares och detaljhandelsarbetares självskattade empatidimensioner har signifikanta skillnader användes envägs beroende variansanalys test.

Ett envägs beroende variansanalys visade att det föreligger en statistisk signifikant skillnad mellan de olika empatidimensionerna hos socialarbetarna F (3,111) = 53.13,

p < .001, η2 _{= .058. Post Hoc visade att det fanns en signifikant skillnad mellan alla}

empatidimensioner förutom mellan fantasi och personlig ångest, där skillnaden inte var på signifikant på 5 % nivån. Socialarbetarna visade högst nivå på emotionell oro (M = 4.32, SD = 0.07), sedan perspektivtagande (M = 3.88, SD = 0.09), sedan fantasi (M = 3.39, SD = 0.08) och till sist personlig ångest (M = 3.12, SD = 0.08).

Ett envägs beroende variansanalys visade att det föreligger en statistisk signifikant skillnad mellan de olika empatidimensionerna hos detaljhandelsarbetarna F (3,129) = 50.19, p < .001, η2 = .539. Post Hoc visade att det fanns en signifikant skillnad mellan alla empatidimensioner förutom mellan PT och EO, samt mellan EO och PÅ. Detaljhandelsarbetarna visade högst nivå på PT (M = 3.12, SD = 0.06), sedan EO (M = 3.03, SD = 0.05), sedan PÅ (M = 2.87, SD = 0.07) och till sist F (M = 2.18, SD = 0.96).

För att kunna besvara den andra frågeställningen beräknades medelvärde och standardavvikelser för de olika empatidimensionerna för manliga och kvinnliga deltagare. Tabell 1 visar medelvärden och standardavvikelser i de olika empatidimensionerna.

För att utföra denna analys användes sedan flera oberoende t-test, för att se om det föreligger en signifikant skillnad mellan könen hos de olika yrkesgrupperna. De beroende variablerna inom detta test var därmed empatinivåer, varav den oberoende variabeln var kön. Könsgruppernas medelvärden jämfördes alltså med varandra för att hitta en potentiell skillnad.

Som framgår i Tabell 1 har kvinnliga socialarbetare (M = 3.71, SD = 0.27) inte mer empati än manliga socialarbetare (M = 3.61, SD = 0.30) gällande totalempati utifrån IRI. Resultatet av ett oberoende t-test visade att kvinnliga socialarbetare inte har högre totalempati än manliga socialarbetare, t (36) = -1.07, p = .292. Det fanns för övrigt inga skillnader mellan kvinnliga- och manliga socialarbetare gällande de olika empatidimensionerna. Det framgår även att kvinnliga detaljhandelsarbetare (M =

2.87, SD = 0.25) inte har mer empati än manliga detaljhandelsarbetare (M = 2.75, SD = 0.24) gällande totalempati utifrån IRI. Resultatet av t-testet visade att kvinnliga detaljhandelsarbetare inte har högre totalempati än manliga, t (42) = -1.27, p = .211. Tabell 1 visar även att det inte finns skillnader mellan kvinnliga detaljhandelsarbetare och manliga detaljhandelsarbetare gällande de olika empatidimensionerna.

För att besvara den tredje frågeställningen signifikans testades om det fanns ett samband mellan empatidimensioner och yrkeslängd. För detta användes Pearson produktmomentskorrelationskoefficient. Korrelationstestet visades att sambandet mellan totalempati och yrkeslängd var inte signifikant, r = -.31, p = .063.

I resultatet framgår det att ingen av empatidimensionerna hade ett signifikant positivt samband med yrkeslängd hos socialarbetarna. Perspektivtagande, r = -.15, p = .359; dimensionen fantasi, r = -.41, p = .011; emotionell oro, r = -.02, p = .905; och personlig ångest, r = -.15, p = .381.

Diskussion

Syftet med denna undersökning var att analysera empati hos socialarbetare samt att undersöka hur socialt arbete påverkar empatinivåer. Detta utfördes med hjälp av tre frågeställningar som tog sig an ämnet på olika sätt.

Den första frågeställningen hade att göra med om det fanns en skillnad mellan socialarbetare och detaljhandelsarbetare gällande kognitiva- och emotionella empatiska dimensioner. Resultatet av undersökningen visade att socialarbetare hade högre totalempati utifrån IRI- samt även högre nivåer inom alla empatidimensioner jämfört med detaljhandelsarbetare. Den första frågeställningen besvarades därmed eftersom socialarbetare verkar ha mer empati än detaljhandelsarbetare utifrån både kognitiva och emotionella dimensioner. Alternativhypoteserna för denna frågeställning stämmer därmed och är i linje med den forskning som lyfter fram socialarbetares höga empatinivåer (Hassenstab & Dziobek, 2007; Hend, 2007) Faktumet att socialarbetarna har mer empati än detaljhandelsarbetarna utifrån alla dimensioner visar socialarbetarnas utvecklade empatiska förmågor.

Resultatet utifrån den första frågeställningen visade även att det fanns en skillnad hos socialarbetarna mellan alla empatidimensioner förutom mellan F och PÅ. För övrigt var EO högst, sedan PT, sedan F och till sist PÅ. Detta resultat visar därmed att det finns en skillnad mellan dimensionerna, men inte att kognitiva- eller emotionella dimensioner är överlägsna empatiformer hos socialarbetarna. Den tidigare forskningen stämmer överens med denna undersökning eftersom varken kognitiv- eller emotionellempati hamnar i framkant (Greeno et al., 2018; Stanley & Bhuvaneswari, 2016). Gällande att F och PÅ inte är signifikant skilda var förvånande, eftersom de är kognitiva respektive emotionella dimensioner. En förklaring till detta skulle kunna vara att socialarbetarna har både höga kognitiva och emotionella empatinivåer, varav dimensionernas likhet reflekteras i Fs och PÅs närliggande nivåer. Att EO var högst för socialarbetarna kan tolkas utifrån olika perspektiv. Det kan vara så att socialarbetarnas omsorgsförmåga är särskilt hög. Med det menas att de har utvecklat denna förmåga under deras arbetstid, eller att de redan hade den dispositionen sedan tidigare. Möjligtvis är det så att det är den emotionella oron gentemot andra individer som driver personer att arbeta med människor i utsatta situationer.

För detaljhandelsarbetarna fanns det också signifikanta skillnader mellan empatinivåerna. Det fanns en signifikant skillnad mellan alla empatidimensioner

förutom mellan PT och EO, samt mellan EO och PÅ. De visade högst nivå på PT sedan EO sedan PÅ och till sist F. Dessa resultat visar att detaljhandelsarbetarnas skillnader mellan dimensionerna är mindre påtagliga än hos socialarbetarna. Även hos detaljhandelsarbetarna blev varken kognitiva eller emotionella dimensioner framträdande. Att PT var den högsta dimensionen hos detaljhandelsarbetarna kan möjligtvis förklaras genom att de behöver ha en hög nivå av denna dimension för att kunna utföra sitt jobb korrekt. Som detaljhandelsarbetare behöver de förstå vad deras kunder är ute efter för specifika varor, varav det krävs ett perspektivtagande från detaljhandelsarbetarnas håll för att de ska förstå kundens behov.

Den andra frågeställningen handlade om det fanns en skillnad mellan män och kvinnor i båda yrkesgrupperna gällande empatinivåer. Resultatet visade att det inte fanns en skillnad mellan manliga och kvinnliga socialarbetare gällande varken totalempati utifrån IRI eller någon av empatidimensionerna. Detta stämmer inte alls överens med den tidigare litteraturen (Chen et al., 2018; Pongrac et al., 2019). Det kan påpekas att vid varje empatidimension (förutom PÅ) hade kvinnor ett ytterst litet högre resultat, men det var inte statistiskt signifikant. Den äldre litteraturen stämmer förvånansvärt inte överens med undersökningens resultat, vilket visar på en möjlig dissonans gällande forskningen. Oenigheten mellan den tidigare litteraturen och denna undersökning kan dock bero på att socialarbetare är unika när det kommer till empati. Denna undersökning har testat specifikt manliga och kvinnliga socialarbetare, varav det möjligtvis kan vara så att empatin är så hög hos socialarbetarna att skillnaden mellan män och kvinnor inte längre blir påtaglig. Detta skulle kunna förklara varför det finns skillnader i empati mellan könen i resten av populationen men inte hos socialarbetarna. Resultat av undersökningen visade även att det inte fanns en skillnad inom någon av empatidimensionerna hos detaljhandelsarbetarna. Detta skulle kunna motsäga idén att socialarbetarnas empati är så hög att den raderar empatikönsskillnader, eftersom då borde dessa könsskillnader finnas inom detaljhandelsarbetarna eftersom de är en annan yrkesgrupp. Det kan dock vara så att detaljhandelsarbetarna möjligtvis har särskilt låg empati jämfört med resten av befolkningen, vilket i sin tur också raderar könsskillnaderna i empati hos även denna yrkesgrupp. Det kan dock även vara så att detaljhandelsarbetarna också har särskilt hög empati, vilket kan ta bort empatiskillnaderna i även denna yrkesgrupp. De skillnader som annars brukar uppstå har därför försvunnit på grund av att dessa specifika grupper skiljer sig från resten av populationen.

Den tredje frågeställningen undersökte om det fanns ett samband mellan empati och yrkeslängd. Resultatet visade att det inte fanns ett signifikant samband mellan varken totalempati eller empatidimensionerna och yrkeslängd. Detta stämmer inte överens med den tidigare litteraturen (Bhuvaneswari, 2016; Greeno et al., 2018). En möjlig förklaring är att individer med starka empatiska drag dras till socialt arbete, vilket betyder att socialarbetarkåren redan består av personer med hög empati från grunden. Denna undersökning skulle då kunna förklaras genom att socialarbete inte ökar empati, utan socialarbetares empati är redan hög. Det stämmer dock överens med den litteratur som påpekar att det inte finns ett positivt signifikant samband (Goussakovski & Sizikova, 2017). Denna studie stärker därför idén att socialarbete inte har en positiv påverkan på empati. Det går att tänka sig att socialt arbete är så emotionellt och socialt krävande att empatin inte kan höjas, eftersom det hade varit en emotionell påfrestning på socialarbetarna. Goussakovkis och Sizikovas (2017) undersökning visade även att empati sjunker med erfarenhet inom socialt arbete. Resultatet av denna studie skulle då kunna förklaras som att socialarbetare behöver få mindre empati för att kunna utföra sina arbeten. De behöver möjligtvis stänga av för att det finns risker

med hög empati, som t.ex. utbrändhet av att engagera sig sina klienter på ett djupare plan (Andreychik, 2019).

Denna undersökning har bidragit till att förstå närvaron av empati hos svenska socialarbetare. Genom att undersöka hur empati hänger ihop med socialarbetares yrke kan man få en fördjupad profil av denna yrkesgrupp. Det kan bidra till ytterligare forskning inom detta område, men det kan även hjälpa arbetsgivare att förstå deras anställda psykologiska disposition.

Styrkor och svagheter

En styrka hos denna undersökning är att den statistiska reliabiliteten var hög på den använda skalan. Denna skala är som sagt standardiserad och dess reliabilitet har tidigare testats. Alla separata index hade även acceptabla alfanivåer, förutom PÅ som hade .44. Att PÅ hade ett så litet alfavärde kan ses som ett hot mot reliabiliteten, men detta index har fortfarande valts att tas med i undersökningen eftersom IRI är en väletablerad empatiskala. I allmänhet medför de höga alfanivåerna en säkerhet till denna studie eftersom skalan redan har etablerats som pålitlig. Alfanivåerna på de båda skalorna visar alltså att undersökningen håller god reliabilitet utifrån ett konsistensperspektiv.

Det kan möjligtvis existera ett antal hot mot studiens pålitlighet som har att göra med deltagarna. Det mest uppenbara hotet har att göra med antalet deltagare i undersökningen. Eftersom det enbart var 82 individer som deltog i studien var urvalet litet jämförelsevis med andra undersökningar inom samma ämne. Detta kan göra att deltagarna inte blir tillräckligt representativt för populationen. Det kan även skapa problem vid den statistiska analysen då skillnader och samband kan påverkas av den lilla mängden observationer. För övrigt hade det varit bättre om urvalet hade gjorts på ett mer strukturerat sätt. Hade det gått att göra t.ex. ett systematiskt urval eller ett klusterurval hade undersökningens reliabilitet varit starkare. Detta är på grund av att t.ex. klusterurval ger bättre säkerhet att samla ihop ett stickprov som är mer representativt för resten av populationen. Men på grund av omständigheterna gjordes ett tillgänglighetsurval, vilket inte har samma säkerhet som noggrannare urvalsmetoder. Det hade även möjligtvis varit bättre om deltagarna hade kommit från ett större antal arbetsplatser. Deltagarna kom från sammanlagt fyra arbetsplatser varav socialarbetare kom från två. Om deltagarna hade kommit från fler arbetsplatser hade fler slags socialarbetare kunnat bidra, vilket hade gjort det mer representativt för populationen. En ytterligare problematisk aspekt hos deltagarna var att det var mycket fler kvinnor än män. Detta skulle kunna påverka resultaten av studien för att skillnader kanske hade kunnat påträffas mellan könsgrupperna om fler män hade varit inblandade. Tyvärr inträffade även ett stort antal bortfall när det kommer till enkäterna. Detta kan betyda att enkäterna möjligtvis hade frågor som var otydliga och/eller känsliga, eller så kan det reflektera urvalsmetoden. Eftersom författaren inte deltog i utdelningen av enkäterna på arbetsplatserna kunde inte författaren förtydliga potentiella missförstånd som kan ha uppstått vad gäller enkäternas frågor. Detta kan ha påverkat hur deltagarna svarade på frågorna, vilket kan ha lett till ett missvisande resultat. En annan aspekt som kan påverka denna undersökning har att göra med att socialarbetare jämfördes med detaljhandelsarbetare. Det kan vara så att detaljhandelsarbetare inte är en optimal kontrollgrupp för denna slags studie. Även fast de inte behöver ta hand om människors sociala problem, måste de ändå interagera med människor. Det hade möjligtvis varit bättre att ta en kontrollgrupp som hade

ännu mindre sociala interaktioner i sina yrken, som t.ex. byggnadsarbetare eller mekaniker.

Slutsats

Denna undersökning försökte studera empati hos socialarbetare samt hur socialarbete påverkar empati. Undersökningen gav olika svar på denna fråga men kortsagt går det att påpeka en viss relation mellan empati och socialarbete. Resultatet visar att socialarbetare har högre kognitiva och emotionella nivåer än detaljhandelsarbetare, varav det kan tänkas finnas ett samband mellan empati och socialarbete. Det visades dock inte finnas ett samband mellan hur länge en individ har arbetat med socialarbete och empatinivåer, samt det fanns ingen skillnad mellan män och kvinnor gällande empatinivåer. För framtida studier inom detta område kan det vara konstruktivt att fokusera på ytterligare yrkesgrupper där sociala kontakter ingår i arbetet. Detta skulle t.ex. kunna vara kriminalvårdare, sjuksköterskor eller lärare. Eftersom dessa yrkesgrupper också måste hantera människor i utsatta situationer bör även de ha tillräckligt mycket empati för att kunna utföra sina arbeten korrekt. Ett konkret förslag till framtida studier skulle kunna vara undersökningar som fokuserar på polisyrket. Poliser arbetar nära människor varav det ofta handlar om intensiva interaktioner. Det kan då tänkas att poliser, precis som socialarbetare, behöver tillräckligt mycket empatiförmågor för att klara av arbetet. Därför kan det då vara intressant att testa om poliser har högre empatinivåer än andra yrkesgrupper, samt om polisyrket leder till ökad eller minskad empati. Det kan även vara konstruktivt att använda andra kontrollgrupper än specifikt detaljhandelsarbetare. Genom att använda sig av deltagare från ett antal olika yrken, som inte har att göra med hjälpande arbete, skulle denna kontrollgrupp bli mer nyanserad. Utöver att analysera yrkesgrupper, som har att göra med hjälpande arbeten, kan framtida studier även fokusera på yrkesgrupper som inte arbetar med människor. Genom att studera t.ex. städares eller ingenjörers empatinivåer går det att få en empatiprofil av dessa yrken. Det kan vara så att deras yrken kanske har ett positiv samband mellan empati och arbetslängd, vilket skulle vara en intressant observation med tanke på socialarbetarnas empatinivåer.

Referenser

American Psychological Association. (i.d.). Helping Professions. Hämtad 4 april, 2020, från http://dictionary.apa.org

Andersson, E. F.(2015)Kvinnors empati i vården: Betydelsen av bakgrund, familj och arbete. C-uppsats, Akademin för hälsa vård och välfärd, Mälardalens Högskola

Eskilstuna/Västerås.

Andreychik, M. R.(2019). Feeling your joy helps me to bear feeling your pain: Examining associations between empathy for others' positive versus negative emotions and burnout. Personality and Individual Differences, 137, 147-156. doi: 10.1016/j.paid.2018.08.028

Arbetsförmedlingen. (i.d.). Socialkonsulenter. Hämtad 20 april, 2020 från http:// arbetsförmedlingen.se

Barker, R. L. (2003). The social work dictionary (5th ed.). Washington, DC: NASW Press.

Batson, D. C. (2009). These things called empathy: Eight related but distinct phenomena. The social neuroscience of empathy.J.Decety &W. Ickes (Eds.). The

Social Neuroscience of Empathy (pp. 3-15). US: MIT Press.

Bloom, Z. D., McNeil, V. A., Flasch, P., & Sanders, F. (2018). A comparison of empathy and sympathy between counselors in training and their non-counselors academic peers. The Professional Counselor, 8(4), 341-354. doi: 10.15241/zdb.8.4.341

Chen, W., F, H., & LV, C (2018). Relationship between empathy, gender and testosterone levels in older adults. Social Behavior and Personality: An

International Journal, 46(11), 1895-1908. doi: 10.2224/sbp.6884

Davis, M. H. (1983). Measuring individual differences in empathy: Evidence for a multidimensional approach. Journal of Personality and Social psychology, 44(1), 113-126. doi: 10.1037/0022-3514.44.1.113

Decety, J., & Jackson, P. L. (2004). The functional architecture of human empathy.

Behavioral and Cognitive Neuroscience Reviews, 3, 71-100. doi:

10.1177/1534582304267187

de Vignemont, F. (2006). The empathic brain: How, when and why? Trends in

Cognitive sciences, 10(10), 435-441. doi: 10.10167j.tics.2006.08.008

de Waal, F. B., & Preston, S. D. (2017). Mammalian empathy: Behavioral manifestations and neural basis. Nature Reviews and Neuroscience, 18(8), 498-509. 10.1038/nrn.2017.72

Framtid (i.d.). Kurator. Hämtad 20 april, 2020, från https://www.framtid.se/yrke/ kurator

Gerdes, K. E., & Segal, E. (2011). Importance of empathy for social work practice: Integrating new science. Social Work, 56(2), 141-148. doi: 10/.1093/sw/56.2.141 Goussakovski, V., & Sizikova, S. (2017). Paradoxical findings regarding therapist

empathy based on length of professional experience. Transactional Analysis

Journal, 47(2), 112-125. doi: 10.1177/0362153717691976

Grant, L. (2014). Hearts and minds: Aspects of empathy and wellbeing in social work students. Social Work Education, 33(3), 338-352. doi: 10.1080/02615479.2013. 805191

Greeno, E. J., Ting, L., & Wade, K. (2018). Predicting empathy in helping professionals: Comparison of social work and nursing students. Social Work

Education: The International Journal, 37, 173-189. doi:10.1080/02615479.

2017.1389879

Handelstrender,(i.d.). Detaljhandelsarbetare. Hämtad 15 juni, 2020, från https://www.handelstrender.se/detaljhandel/

Hassenstab, J., Dziobek, I., Rogers, K., Wolf, O. T., & Convit, A. (2007). Knowing what others know, feeling what others feel: A controlled study of empathy in psychotherapists. The Journal of Nervous and Mental Disease, 195(4), 277-281. doi: 10.1097/01.nmd.0000253794.74540.2d

Hend, A. (2017). Factors that affect the empathy constructs among a sample of clinical social workers in Kuwait. International Social Work, 60(6), 1537-1547. doi: 10.1177/0020872817695398

Jeffrey, D. (2016). Empathy, sympathy and compassion in healthcare: Is there a problem? Is there a difference? Does it matter? Journal of the Royal Society of

Medicine, 109(12), 446-452. doi: 10.117/0141076816680120

Karolinska Institutet. (i.d.). Socialarbetare. Hämtad 4 april 2020 från http://mesh.kib.ki.se

Pongrac, J., Mohoric, T., & Anic, P. (2019), Gender and national differences in emotional empathy: Comparisons of Croatian and Portuguese samples. Horizons of

Psychology, 28, 19-27, 10.20419/2019.28.497

Preston, S. D., & de Wall, F. B. (2002). Empathy: Its ultimate and proximate bases. The Behavioral and Brain Sciences, 25, 1-20. doi: 10.1017/S0140525X02000018 Rogers, C. R. (1992). The necessary and sufficient conditions of therapeutic

personality change. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 60(6), 827-832. doi: 10.1037/0022-006X.60.6.827

SACO, (i.d). Familjerådgivare. Hämtad 20 april, 2020 från http://saco.se/studieval/ yrken-a-o/familjeradgivare/

SACO, (i.d.). Socialsekreterare. Hämtad 20 april, 2020, från http://saco.se/studieval/ yrken-a-o/socialsekreterare/

Sarnecki, J. (2019). Review of Rediscovering empathy: Agency, folk psychology, and the human sciences. Philosophical Psychology, 22(2), 237-241. doi:10.1018/ 09515080902829929

Stanley, S., & Bhuvaneswari, G. M. (2016). Reflective ability, empathy, and emotional intelligence in undergraduate social work student: A cross-sectional study from India. Social Work Education: The International Journal, 35, 569-575. doi: 10.1080/02615479.2016.1172563

Tello, F. P. H., Egido, B.D., Ortiz, M. A. C., & Gandara, M. V. D. (2013). Interpersonal Reactivity Index: Analysis of invariance and gender differences in Spanish youths. Child Psychiatry & Human development, 44, 320-333. doi:10. 1007/s10578-012-0327-9

Turnage, B.F., Hong, Y.J., Stevenson, A.P., & Edwards, B. (2011). Social work students’ perceptions of themselves and others: Self-esteem, empathy, and forgiveness. Journal of Social Service Research, 38, 89-99. doi: 10.1080/01488376.2011.610201

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet

Ylacin, Ö. N., & DiPaola, S. (2019). Modeling empathy: Building a link between affective and cognitive processes. Artificial Intelligence Review, 53, 2983-3006. doi: 10.1007/s10462-019-0953-0