EGENVÅRD I DET DAGLIGA LIVET HOS PATIENTER MED FÖRMAKSFLIMMER
En litteraturöversikt
SELF-CARE IN THE DAILY LIFE OF PATIENTS WITH ATRIAL FIBRILLATION
A literature review
Sjuksköterskeprogrammet 180 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Examinationsdatum: Kurs: K55
Författare: Antonia Erlandsson Handledare: Camilla Tomaszewski Författare: Linus Lager Examinerande lärare: Jenny Stern
SAMMANFATTNING Bakgrund
Förmaksflimmer är en arytmirubbning som orsakar många problem för patienter i deras dagliga liv. Detta påverkar patienter negativt, både mentalt och fysiskt. Egenvård ses som en stor hjälpåtgärd för dessa patienter genom att de kan hantera sin sjukdom bättre. En del i sjuksköterskans professionella ansvar är att ge stöd till patienten utifrån fem
inriktningsstrategier.
Syfte
Syftet var att belysa strategier för egenvård i det dagliga livet hos patienter med förmaksflimmer.
Metod
En icke systematisk litteraturöversikt genomfördes och baserades på 16 vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna identifierades genom relevanta sökord i databaserna PubMed och CINAHL mellan februari och april 2021. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets kvalitetsgranskningsformulär.
Artiklarna analyserades sedan med hjälp av integrerad analysmetod som resulterade i en sammanställning av tre kategorier med underkategorier.
Resultat
Resultatet sammanställdes av 16 vetenskapliga artiklar och presenterades under 3
huvudkategorier med totalt 8 underkategorier. Resultatet påvisade att patienter som lever med förmaksflimmer känner sig hindrade i sin vardag vilket kunde leda till att de
applicerade negativa anpassningar och strategier för sitt förmaksflimmer, vilket i sin tur ledde till sämre psykiskt mående. Det visade även hanteringsstrategier som applicerades för att förbättra patienternas dagliga liv. Strategierna förbättrade patienternas fysiska och psykiska mående samt minskade deras flimmerepisoder.
Slutsats
Resultatet lyfte fram de strategier för egenvård som patienterna använde sig av i det
dagliga livet. Här framkom det även hur begränsningarna i vardagen påverkade patienterna negativt, vilket ledde till att de ibland kunde applicera negativa strategier mot sitt
förmaksflimmer. De positiva strategier som patienterna applicerade i sin vardag gjorde att de mådde signifikant bättre. Dessa förändringar var ett sätt för dem att hantera och
kontrollera sin sjukdom och det kunde vara strategier som till exempel
avslappningsövningar, yoga och livsstilsförändringar. God implementerad kunskap hos vårdpersonalen ledde till bättre information om strategier för patienterna vilket leder till en bättre vård för dem.
ABSTRACT Background
Atrial fibrillation is an arrhythmia disorder that causes many problems for patients in their daily lives. This affects patients negatively, both mentally and physically. Self-care is seen as a great help measure for these patients in that they can manage their illness better. Part of the nurse's professional responsibility is to provide support to the patient based on five specialization strategies.
Aim
The aim was to shed light on strategies for self-care in daily life on patients with atrial fibrillation.
Method
A non-systematic literature review was conducted and based on 16 scientific articles of qualitative and quantitative design. The articles were identified through relevant keywords in the databases PubMed and CINAHL from February to April 2021. The included articles were quality checked with Sophiahemmet University's assessment template. The articles were then analyzed using an integrated analysis method that resulted in a compilation, sorted into three categories with associated subcategories.
Results
The result was compiled from 16 scientific articles. The result was presented by 3 main categories and 8 subcategories. The result showed that patients living with atrial fibrillation felt impeded in their daily lives which led them to adapt negative strategies for their atrial fibrillation, and that had a negative impact on their psychological health. The results showed strategies were applied to improve the daily life for the patients. These strategies improved the patients physical and psychological health and also decreased their palpation episodes.
Conclusions
The result shed light on strategies for the patients self-care which they have been using in their daily life. It was also revealed how the limitations had a negative effect in their everyday life which led to them to apply negative strategies on their atrial fibrillation. On the other hand, the positive strategies that the patients applied in their everyday lives made them feel significantly better. These changes were a way for them to manage and control their illness and it could be strategies such as relaxation exercises, yoga and multiple lifestyle changes. Good implemented knowledge for the healthcare workers led to better information about strategies for the patients and the healthcare workers were able to give a better care.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 1
Hjärtrytmrubbning ... 1
Att leva med kronisk sjukdom ... 2
Dagligt liv ... 3
Omvårdnad hos patienter med förmaksflimmer ... 4
Egenvård ... 5
Teoretisk utgångspunkt Dorothea Orem ... 6
Problemformulering ... 6 Syfte ... 6 METOD ... 7 Design ... 7 Urval ... 7 Datainsamling ... 8 Kvalitetsgranskning ... 9 Dataanalys ... 10 Forskningsetiska överväganden ... 11 RESULTAT ... 11 Tabell 2. Resultatöversikt ... 12
Negativa anpassningar och strategier ... 12
Söka information och stöd i vardagen ... 13
Livsstilsförändringar för ett hälsosammare liv ... 15
DISKUSSION ... 17 Resultatdiskussion ... 17 Metoddiskussion ... 20 Slutsats ... 22 Fortsatta studier ... 23 Klinisk tillämpbarhet ... 23 Självständighetsdeklaration ... 23 Referenser ... 24 BILAGA A ... I BILAGA B ... III
1
INLEDNING
Den vanligaste arytmin hos vuxna är förmaksflimmer och förekomsten av det ökar vid stigande ålder. Tre procent av den vuxna svenska befolkningen lever med förmaksflimmer utifrån en uppskattning från Socialstyrelsen (2018). Det hör ofta till vanligheten att en person lever med förmaksflimmer utan kännedom om det, men många lever också med symtomen hjärtklappning, trötthet och andfåddhet. En patient som har förmaksflimmer lever med en ökad drabbningsrisk av en ischemisk stroke (Socialstyrelsen, 2018). En rädsla och oro för sin hälsa drabbar ofta en patient med förmaksflimmer på grund av känslan när hjärtat slår oregelbundet och snabbt. Enligt Strine et al. (2007) rapporterade deltagarna missnöje med sina liv kopplat till upplevelsen av att leva med en kronisk sjukdom. Minskad livstillfredsställelse är enligt Strine et al. (2007) relaterat till en dålig mental hälsa, depressiva symtom eller ångestsymtom. Socialstyrelsens riktlinjer beskriver hur patienterna ska få en fördjupad kunskap om sjukdomen förmaksflimmer, om symtom som förekommer samt vilka behandlingsalternativ som finns och denna information kan förmedlas på olika sätt. En kontinuerlig uppföljning med både sjuksköterska och läkare är nödvändig för eventuell omprövning av behandling och vård hos dem som lever med förmaksflimmer (Socialstyrelsen, 2018). Detta ligger till grund för utformning av bästa möjliga egenvård för patienten, som även belyses i denna litteraturöversikt med hjälp av Dorothea Orems egenvårdsteori.
BAKGRUND Hjärtrytmrubbning
Hjärtat är en del av cirkulationssystemet vars uppgift är att pumpa ut blod till lungor och resterande kroppen. Det är en aktionspotential som sätter igång kontraktionen av
hjärtmuskelcellerna. Hjärtmuskulaturen har i jämförelse med skelettmuskulaturen kapacitet att kunna dra ihop sig rytmiskt utan stimulans på nerverna och detta beror på att
hjärtmuskelceller depolariseras av sig själva. Depolariseringen sker i höger förmak i en så kallad samling av ombildade muskelceller (sinusknutan). Först utlöser sig en
aktionspotential i sinusknutan och sprids sedan genom hela hjärtat, vilket leder till en kontraktion (Padala et al., 2021). Detta beskriver då funktionen av det friska hjärtat när hjärtat pumpar normalt med ett fungerande retledningssystem, jämfört med när
förmaksflimmer uppkommer och hjärtats funktion inte fungerar som vid ett friskt hjärta. Det finns ett flertal olika orsaker bakom uppkomsten av förmaksflimmer och ibland är orsaken inte helt fastställd hos patienten när diagnosen ställs. Med olika typer av undersökningar såsom elektrokardiografi (EKG) och esofagus-EKG kan orsaken till förmaksflimmers uppkomst fastställas. Hos många människor som lever med
förmaksflimmer har flimret sitt ursprung från lungvenen. Dessa impulser i lungvenen triggas igång av kalcium. Det finns en koppling mellan genetik och förmaksflimmer, då forskarna har sett att förmaksflimmer ofta går i arv. Om en patient har förmaksflimmer ökar risken med 40 procent att deras barn också får det i framtiden. Den högsta riskfaktorn enligt forskarna är stigande ålder (Staerk et al., 2017). Den vanligaste åldern för
förmaksflimrets uppkomst är runt 60 år men det förekommer även förmaksflimmer bland patienter som är yngre också (Aronow & Banach, 2009).
Vid förmaksflimmer får förmaken en överaktivitet av impulser som ökar
förmaksfrekvensen och en desynkronisering sker. Dessa frekvenser kan komma från lungvenerna, då ektopiskt fokus kommer därifrån, vilket också är den vanligaste orsaken till förmaksflimmer. Detta resulterar i att frekvensen i förmaken ökar.
2
Detta kan även inträffa i kamrarna, dock inte i samma takt som i förmaken. AV-knutan och His bunten sållar nämligen bort impulser och reglerar till en lugnare frekvens än förmaken, dock blir frekvensen i kamrarna snabbare än vanligt och mer oregelbundna. Det är detta som patienter med förmaksflimmer känner av när de får symtom (Frykman et al., 2019; Staerk et al., 2017).
Symtom
Patienter som lever med förmaksflimmer får ofta symtom som hjärtklappning, allmän trötthet, bröstsmärta, nedsatt prestationsförmåga och andfåddhet (Rienstra et al., 2012). Men det är inte alla som får något av dessa symtom. Eftersom många inte har ett kroniskt förmaksflimmer så leder det till att när en flimmerattack väl kommer så känner de av detta och söker då akutsjukvård (Frykman et al., 2019). En sjukdom definieras som kronisk när den har varat i 3 månader eller längre (Bernell & Howard, 2016). Dock är det endast var tredje patient som känner av symtomen vid flimmerattacker och därför går många runt med förmaksflimmer helt ovetandes. Ofta kan det uppmärksammas i samband med besök hos läkare för andra besvär (Frykman et al., 2019). När en person har misstanke om symtom och en eventuell flimmerattack så finns det ett sätt för dem att ta reda på hur hjärtat slår, detta gör de genom att känna med två fingrar på radialisartären och mäta sina hjärtslag. Genom att känna av pulsationerna från artären så känner patienten om hjärtat slå regelbundet eller oregelbundet, och på så sätt får hen reda på om eventuellt förmaksflimmer pågår (Uittenbogaart et al., 2015).
Behandling av förmaksflimmer
Målet med behandlingen syftar till en mer kontrollerad hjärtfrekvens hos patienten samt få hen att återgå till sinusrytm. Det finns flera frekvensreglerande läkemedel och i denna grupp är betablockerare vanligt förekommande. Betablockerare är en vanlig behandling mot den höga frekvensen som orsakas av förmaksflimmer. Genom administrering av betablockerare, blockeras beta-1-receptorer i myokardiet (hjärtmuskulaturen), vilket resulterar i en sänkning av hjärtfrekvensen. Oftast används dessa läkemedel i väntan på patientens elkonvertering. Detta är dock endast en symtombehandling och inte en behandling för själva förmaksflimret (January et al., 2014). Elkonvertering är när en strömstöt utlöses via defibrillatorer genom hjärtat. Med denna metod så utlöser stöten en depolarisation i hjärtats alla celler och arytmin bryts, sinusknutan övertar impulserna i hjärtat och en sinusrytm kan återkomma (January et al., 2014). Ablationsteknik innebär att en kateter förs in i blodkärl och leds upp till hjärtat, där placeras spetsen av katetern i området kring lungvenerna. Det finns olika sorters katetrar som kan användas vid ablation. Två tillvägagångssätt som kan användas innebär samma process till en början då katetern börjar med utskickning av radiovågor. Sedan finns det antingen de kateterspetsar som behandlar genom bränning eller de kateterspetsarna där behandlingen sker genom frysning. Båda behandlingarna har i syfte att isolera förmaken från lungvenernas impulser (Frykman et al., 2019; Staerk et al., 2017).
Att leva med kronisk sjukdom
Enligt Ambrosio et al. (2015) så finns det fem olika kännetecken som visar hur patienter hanterar att leva med kronisk sjukdom. Dessa fem är acceptans, livshantering,
självhantering, integrering och justering. Acceptans handlar om insiktsfullhet i sin sjukdom och vara beredd att handskas med den skillnaden på livet som sjukdomen kan medföra. Ofta kan det handla om förnekelsen i patientens känslor i form av ilska och frustration och det känns lättare att trycka bort dem. Acceptans är den del som ska hjälpa hen få bättre insikt och kunna acceptera tillståndet som hen hamnat i.
3
Acceptansen ses som ett utgångsläge för att kunna leva ett så bra liv som möjligt trots sjukdom. Livshantering är ett annat kännetecken som handlar om steget efter acceptansen och försöka komma fram till ett tillvägagångssätt att kunna hantera sitt tillstånd. Leva med en kronisk sjukdom är svårt och en behöver ofta gå igenom en process för att kunna lära sig stå ut med sin sjukdom samt finna sig i den. De två grupper av strategier som används vid hanteringen av sjukdomen är antingen problemfokuserade eller känslomässiga. Den förstnämnda hänvisar till de mekanismer som främjar eller tillåter en förändring av situationen. Den sistnämnda hänvisar till granskning av känslomässiga reaktioner som patienter ofta får när de har en kronisk sjukdom (Ambrosio et al., 2015).
Ett ytterligare kännetecken för hanteringen av kronisk sjukdom är självhantering som handlar om att ta sig igenom sin sjukdom genom användning av olika strategier samt ha en lärdom och insikt i den. Om en plan följs och patienten är aktiv i beslutsfattandet om sin sjukdom så uppnår hen en bättre självhantering. Självhanteringen är tänkt som en process för hen att lära, öva och utforska ens kunskaper om sjukdomen för skapandet av ett
hälsosamt och känslomässigt betryggande liv. Ansvaret som finns när en lever med kronisk sjukdom är att hen vet vad som ska göras och hur sjukdomen ska handskas. Dessutom är integreringen den del där levnadssättet förändras för i slutändan kunna anpassa sig till sin sjukdom. Omorganisering i ens vardagliga liv kan vara bra för att det ska ske en justering som till exempel kan vara söka nya sociala kontakter eller skapa en ny rutin i livet med hänsyn till sin sjukdom.Slutligen är justering ett mer övergripande kännetecken eftersom det innebär en framåtsträvande process i förändringen av patientens identitet eftersom sjukdomen är en del av människan. Justeringen innebär således anpassning för den sjuke till både utvecklingen och sjukdomen utifrån hens identitet, med målsättningen till ett positivt och lyckligt liv, trots sin kroniska sjukdom (Ambrosio et al., 2015).
Många patienter med som lever med en kronisk sjukdom är missnöjda med sina liv enligt Strine et al. (2007). Patienter som lever med en kronisk sjukdom har då en minskad livstillfredställelse som relateras till dålig mental hälsa, depressiva symtom eller ångestsymtom. Den minskade livstillfredställelsen påverkas också av olika typer av somatiska symtom som kan begränsa patienterna i det dagliga livet genom nedsatt fysisk kapacitet och sämre sömn (Strine et al., 2007).
Dagligt liv
När en patient drabbas av en kronisk sjukdom så tenderar hens dagliga liv att förändras. För att uppnå ett bättre dagligt liv så ligger stor vikt i att patienten jobbar själv för att uppnå ett gott liv. År 1962 presenterade Abraham Maslow en teori om livskvalitet som fortfarande betraktas som en logisk teori efter alla dessa år. Hans teori grundades för att förklara utvecklingen av vad en människa går igenom för att uppnå lycka utifrån
vederbörandes mänskliga behov. Hans tillvägagångssätt beskrivs som en existentialistisk psykologi för självrealisering som var baserad på personlig tillväxt. Ett av hans åtta olika sätt för att uppnå bra livskvalitet är uppfyllelsen av ”det goda livet”. Han hade enkla perspektiv såsom; lycka, hälsa och förmågan av funktion. Maslow menade att ansvaret för uppfyllelse av behoven var ens eget, men svårigheten i detta är att förstå sig själv
tillräckligt bra för utifrån det förstå vilka ens behov är. Genom utveckling av en universell färdplan för personlig utveckling så skulle han på så sätt hjälpa människor förstå sig på vilka steg de skulle ta (Ventegodt et al., 2003).
Maslow etablerade en trappa som fick formen av en pyramid som benämns som ”Maslows behovstrappa”. Behovstrappan eller behovshierarki som den också kallas är en modell som består av olika steg som förklarar prioriteringen av de mänskliga behoven.
4
Stegen uppfylls alla en efter en och målet är att ta sig till toppen av trappan. I botten så ligger de mest grundläggande fysiologiska behoven för människan såsom mat, kläder och sömn. Mitt i hierarkin beskrivs fler avancerade behov som är det behovet som människan har om kunskap och förståelse. För att uppnå detta steg behöver människan lära känna sig själv och förstå vår värld. Det steget beskriver också vikten av människans behov av att känna sig estetisk och kreativ genom att använda kunskap och talanger. Längst upp i hierarkin beskrivs självförverkligande, vilket är ett av de mest abstrakta behoven som går ut på att förverkliga vår personliga mening med livet. Här hittas även behovet av
transcendens, som är att bli en integrerad och värdefull del av världen (Ventegodt et al., 2003).
Patienter med förmaksflimmer kan känna av symtom såsom trötthet, svaghet och
andfåddhet under dagliga aktiviteter. Det förekommer upplevelser av svimningskänsla och i värsta fall så svimmar de kopplat till förmaksflimret (Stridsman et al., 2019). Det som de upplever som största problemen är nedsatt fysisk förmåga, försämrad levnadskvalitet och en oförmåga att utföra dagliga aktiviteter och fritidsaktiviteter (Lane et al., 2015;
Stridsman et al., 2019). Detta leder då till upplevelser av depression och ångest i patientens dagliga liv, då de känner att de inte klarar av sin egen vardag. De tappar sin upplevelse av kontroll vilket medför negativa aspekter på vederbörandes hälsa. Patienterna upplevde också en känsla av hjälplöshet vilket episoder med förmaksflimmer orsakade. Efter dessa episoder upplevde de en större orkeslöshet i samband med dagliga aktiviteter.
Orkeslösheten medförde att många blev tillbakadragna i sina sociala liv på grund av bristen på energi. Det påverkar även effekter på den sexuella hälsan då många kände avsaknad av känslor, vilket påverkade dem mentalt negativt. När patienterna kände av sitt
förmaksflimmer upplevde de symtom som påverkade deras självkänsla negativt. Till följd av en stillasittande livsstil blev de ofta rastlösa och samtidigt frustrerade, vilket också påverkade deras humör och följderna blev att de kände sig mer lättirriterade samt att deras sociala liv påverkades negativt. Genom den nedsatta hälsorelaterade livskvaliteten som patienterna i denna studie kände av, så kunde slutsatsen dras att de behövde bättre strategier för att kunna hantera sin sjukdom. Sjukvården har en viktig roll i form av stöttning till patienter och anhöriga genom att ge relevant och uppdaterad information om strategier samt att integrera dem i vården (Stridsman et al., 2019).
Omvårdnad hos patienter med förmaksflimmer
En annan relevant aspekt när det gäller omvårdnad är att bedriva en personcentrerad vård, och det innebär en eftersträvan av att lyfta fram hela personen. Att bekräfta och respektera personens upplevelse och tolkning av sjukdom samt ohälsa ligger även i vikt när det talas om personcentrerad vård. Med denna utgångspunkt har sjuksköterskan i uppgift, relaterat till hens professionella ansvar, att främja hälsa med utgångspunkten att se vad betydelsen av hälsa är för denna enskilda person. Genom att ge bästa möjliga förutsättningar för patienten i relation till hens hälsa samt till patientens egna val och önskningar, leder till en bättre personcentrerad omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2018). Ekman et al. (2011) beskriver även betydelsen i att se individen bakom den sjuke patienten, som faktiskt är en individ med egna motiv, känslor, behov och vilja. De upplevelser och erfarenheter som patienten bär på relaterat till sjukdom kan vara av betydelse för att främja den
personcentrerade omvårdnaden. En lyhörd hälso- och sjukvårdspersonal blir mer medvetna om patientens behov, resurser samt vilja. Genom att bjuda in till samtal ger det patienten en chans till att dela med sig av sin historia och erfarenhet samt att det ger vårdpersonalen en inblick i hens tolkning av sin sjukdom.
5
Den information som framkommer ur patientens berättelse kan sedan komma att användas som resurs i skapandet av den personliga hälsoplanen (Ekman et al., 2011).
En sjuksköterska bör vara delaktig i patientens vård så att de får ett förtroende för dem. Enligt 5 kap. 1 § i Patientlagen (2014:821) och 6 kap. 1 § Patientsäkerhetslagen (2010:659) ska sjuksköterskan i samråd med patienten utforma och genomföra vård och behandling så långt det går. I och med att patienten ska vara involverad i utformning av sin vård så bidrar de till en säkrare vård. Det gör det även lättare att uppnå ökad följsamhet och resultaten blir bättre. Information är en förutsättning för att patienten ska kunna förstå sin sjukdom och kunna vara delaktig. Utifrån den personcentrerade omvårdnaden så har hen rätt till information om vilka metoder, undersökningar, behandlingar och vård som hen har möjlighet till. Vid ett besked av en hjärtsjukdom så är det en fördel om det finns tid att kunna prata ordentligt så patienten gör sig förstådd i sin sjukdom. Det kan vara svårt ibland som patient att kunna ta till sig all fakta vid ett och samma tillfälle. Därför kan det vara bra med både skriftlig och muntlig information, och även se till att boka in ett nytt besök för uppföljning, eftersom det ofta uppstår frågor från hens håll ett tag efter beskedet. Det kan vara bra för en patient att också få hjälp av närstående i att förstå sitt tillstånd för att inte behöva känna sig så ensam i sin sjukdom. Genom en fast kontakt till vården så skapas en trygghet, samordning och kontinuitet för patienterna som kommer göra det lättare för dem att leva med sin sjukdom (Socialstyrelsen, 2018).
Egenvård
World Health Organization [WHO] (2013) definierar egenvård där individen, familj och samhälle kan arbeta för att främja hälsa, förebygga sjukdomar, upprätthålla god hälsa, hantera sjukdomar och funktionshinder utan stöd från sjukvården och vårdgivare. Egenvård är ett hälsofrämjande arbete för att förebygga sjukdom, kontrollera egen
medicinering samt ge vård till patienter som är beroende av det. WHO (2013) menar att om individer, familjer och samhällen tar ansvar för sin egenvård så kommer populationen leva ett rikare och friskare liv. Egenvård ses som en god kost, fysisk aktivitet och ett bra
sinnestillstånd eller känslor grunden för ett hälsosamt liv, vilket då gör egenvården så viktig (WHO, 2013).
LeBlanc och Jacelon (2018) menar att egenvården kan försvåras hos äldre, då äldre ofta har fler än en sjukdom som de måste ta hänsyn till för egenvården ska fungera. Egenvården hos äldre med kroniska sjukdomar befinner sig i en process som ständigt förändras på grund av sjukdomen och välbefinnandet, vilket kräver anpassning till både sjukdomen och välbefinnandet. Det försvårar också för egenvård när patienten har en funktionsnedsättning eller kognitiva svårigheter (LeBlanc & Jacelon, 2018).
Egenvård vid förmaksflimmer menar Sabzwari et al. (2018) har en betydelse för patienten genom att det kan hjälpa hen till ett bättre dagligt liv. Hypertoni, diabetes och rökning är några av de faktorerna som kan bidra till att en drabbas av förmaksflimmer.
Livsstilsförändringar är ofta nyckeln till att undvika eller förändra någon av de ovanstående faktorerna som i sin tur kan leda till förmaksflimmer, vilket bidrar till ett hälsosammare liv. Hos en patient vars sinusrytm inte går att återställas så har förändringar på hens livsstil och egenvård stor effekt genom att gynna övrig behandling mot sjukdomen (Sabzwari et al., 2018).
6
Teoretisk utgångspunkt Dorothea Orem
Dorothea Orems omvårdnadsteori inriktar sig på patientens egenvård och vilket stöd som sjuksköterskan kan ge dem för att uppnå den bästa egenvården. Orems omvårdnadsteori menar att sjuksköterskan inte ska hjälpa patienten för mycket med dennes vård, då hens egenvård tas ifrån dem. Orems teori menar att patienten bör ges fem olika typer av stöd; att agera och/eller utföra assistans för hen, att ge stöd åt hen, att ge undervisning, att vägleda hen samt att tillgodose den bästa miljön för hen för en god utveckling. Genom dessa fem olika stöd kommer hen till insikt om vad som behövs göras för sin egenvård, men också vilket stöd hen behöver från utomstående parter som exempelvis sjuksköterskan (Orem et al., 2001; Orem, 1990).
Egenvårdsarbetet riktar in sig på hur patientens egen förmåga värderas i genomförandet av vård samt omvårdnadsinsatser som hen är i behov av. Uppgifter som en sjuksköterska har i samband med egenvård är att se patientens inställning till att klara av sin sjukdom och hur sjukdomen inverkar på patientens dagliga liv. Det menas då att det som patienten kan klara av själv bör hen göra i den mån hen klarar av. Om tidpunkten kommer då hen inte klarar av sin egenvård mer så kan sjuksköterskan se över vad patienten är i behov av och på så sätt skapa en personcentrerad vårdplan. Det är av betydelse enligt Orem att patienten har en stor förståelse och kunskap kring sin sjukdom för att det inte ska uppstå brister i
egenvården. Orem menar att det finns tre behov för att varje patient ska klara av sin egenvård. Först det universella behovet som Orem relaterar till i det dagliga livet och i aktiviteter. Sedan det utvecklingsmässiga behovet som kopplas till händelser och förhållanden i hens liv och när dessa händelser och förhållanden sker i livet. Till sist ur egenvårdsbehoven kommer hälso-avvikande behov som syftar till vad som avviker från de normala funktioner som en människa har (Orem, 1990).
Problemformulering
Osäkerhet och rädsla när hjärtat inte slår normalt är vanligt förekommande känslor hos patienter med förmaksflimmer. De som precis fått en diagnos är i behov av kunskap om både symtom och behandling. Det finns flera olika typer av behandlingsalternativ vid förmaksflimmer men de är inte alltid lika framgångsrika. Här spelar egenvård en stor roll för patienten då det är nyckeln till ett bättre dagligt liv för hen. Ett större ansvar i
egenvården för patienten leder till att populationen kan leva ett rikare och friskare liv, men förutsättningen för detta är att de får tillräckligt stöd av hälso- och sjukvården. Att främja bättre egenvård hos patienten bidrar också till mindre belastning på sjukvården, vilket är bättre ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För att få en bra utgångspunkt för både patienters och närståendes delaktighet så krävs rätt kunskap och information.
Sjuksköterskans professionella ansvar är att ge stöd för patientens egenvård i det dagliga livet genom att anpassa undervisning och information utifrån hens behov av kunskap kring sin sjukdom. Därför finns intresse att belysa de strategier som patienten med
förmaksflimmer använder för egenvård i sitt dagliga liv.
Syfte
Syftet var att belysa strategier för egenvård i det dagliga livet hos patienter med förmaksflimmer.
7
METOD Design
Designen som valdes var en icke-systematisk litteraturöversikt och syftar till att belysa den senaste forskningen kring strategier för egenvård i det dagliga livet hos patienter mer förmaksflimmer.
Det finns två olika översikter som kan användas för att utföra en litteraturstudie; en
systematisk översikt eller icke-systematisk översikt. En systematisk översikt har höga krav på tillförlitligheten, därefter efterföljs principer som minimerar risk för slump,
systematiska fel eller subjektiva värderingar som kan påverka resultatet. Det finns krav att rapportera på ett visst sätt så läsaren har lättare till granskning om hur översikten har framtagits (SBU, 2020). Studien har utförts i tydliga steg och eftersträvar att granska, eftersöka och sammanställa all litteratur som är relevant (Kristensson, 2017). Enligt SBU förekommer det olika krav som en systematisk översikt behöver ha för att uppfylla de höga kraven på tillförlitlighet. En systematisk översikt skiljer sig från en icke-systematisk då det ställs krav för att uppnå en hög tillförlitlighet samt den ska vara möjlig till
vidarepublicering, det vill säga vara reproducerbar (SBU, 2017).
Genom att använda ett icke-systematiskt tillvägagångssätt har författarna kunnat inkludera artiklar med hög kvalitet och som även besvarar syftet på ett korrekt sätt. En
litteraturstudie som inte uppfyller de krav som systematisk översikt har är en så kallad icke systematisk översikt. Vanligtvis kategoriseras uppsatser som icke systematiska även fast de från en början har utgått från en systematisk struktur. I många fall kan en icke systematisk översikt ge en betydande kunskap även fast den i själva verket är en sekundärkälla
(Kristensson, 2017). En systematisk översikt kräver mer tid på grund av att all relevant forskning inom det valda området måste inkluderas och sammanställas (Kristensson, 2017) och därför valde författarna att göra en icke-systematisk litteraturöversikt. I och med den tidsram som författarna fått så ansågs denna metod vara relevant att applicera.
Urval
Avgränsningar
Avgränsningen kan fokusera på allt från vilket språk till tidsperiod samt ålder bland de medverkande i studien. Detta resulterar i att studier med hög kvalitet utifrån arbetets undersökningsfråga har tagits fram (Östlundh, 2017).
För att få fram artiklar som var relevanta avgränsas endast artiklar som är skrivna på svenska och engelska eftersom författarna endast behärskar de språken (Karlsson, 2017). Bedöms studien vara irrelevant utifrån titel samt abstrakt sorterades studien bort.
Litteraturöversikten fokuserade på artiklar publicerade mellan 2011 och 2021 (Kristensson, 2017). Författarna avgränsade sig i största möjliga mån till artiklar som var peer-reviewed, i artiklar som söks via PubMed finns detta ej som sökfilter utan det måste letas reda på manuellt. Artiklar som är peer-reviewed ansågs ha en hög standard eftersom artiklarna blivit granskade av andra utomstående forskare (Karlsson, 2017).
Inklusionskriterier
I enighet med Polit & Beck (2020) inkluderades endast primärkällor i litteraturöversikten för att undvika risken för inkorrekt eller manipulerad information (Polit & Beck, 2020). Litteraturöversikten inkluderade både kvalitativa och kvantitativa artiklar som bidrar till en omfångsrik bild av området samt större förståelse inom ämnet (SBU, 2017).
8
Kvalitativ forskning har som utgångspunkt att se individen som unik och hens
verklighetsuppfattning präglas genom hens tolkningar. Kvalitativ forskning har använts många gånger för undersökning av en individs upplevelser och uppfattningar genom en induktiv ansats. Kvantitativ forskning strävar efter att genom objektivitet undersöka förekomster, likheter, skillnader, samband eller effekter. Målet med dem är att leda till generaliserbara slutsatser (Kristensson, 2017). Ytterligare inklusionskriterier var
inkludering av artiklar som uppmärksammar patienter med förmaksflimmer. De bärande begreppen förmaksflimmer, dagligt liv och egenvård inkluderades.
Exklusionskriterier
För att slippa eventuella risker för inkorrekt och manipulerad information från
sekundärkällor, exkluderades systematiska litteraturöversikter. Endast primärkällor har använts för en trovärdig information (Kristensson, 2017). Artiklar med tydlig inriktning på ablationsbehandling och pacemakerinsättning på patienter med förmaksflimmer
exkluderas. Vetenskapliga artiklar som enbart berör vårdprofessionens perspektiv
exkluderas. Studier som är gjorda på barn under 18 år tas inte med i studien, då barn inte drabbas lika frekvent av förmaksflimmer och borde då studeras enskilt från vuxna.
Datainsamling
I litteraturöversikten användes databaserna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] och Public Medicin [PubMed] (Kristensson, 2017) för sökning av relevanta vetenskapliga artiklar. PubMed innefattar artiklar som baseras på material inom biomedicinska områden som medicin, tandvård och omvårdnad. CINAHL innefattar material inom kategorin omvårdnad, arbetsterapi och fysioterapi (Karlsson, 2017). I dessa databaser användes indexord som gjorde att sökningen blev mer specifik och dessa termer kan benämnas olika beroende på om sökningen gjordes i PubMed eller CINAHL. När artiklarna söktes i PubMed underlättades sökningen genom att Medical Subject Headings [MeSH-termer] användes (Kristensson, 2017). I CINAHL Headings som är CINAHLs motsvarighet till MeSH så finns det cirka tvåtusen omvårdnadsord som är mer utformade utifrån omvårdnadsperspektivet (Karlsson, 2017). Varje artikel baserades på olika antal ämnesord utifrån artikelns innehåll (Kristensson, 2017).
Ämnesorden kombinerades med varandra för att få fram ett lämpligt urval bland artiklarna enligt Östlundh (2017). De booleska sökoperatorerna är “AND”, “OR” och “NOT”. “AND” användes när två sökord kombineras, “OR” användes när närliggande begrepp söktes och “NOT” användes när begrepp exkluderades. De booleska sökoperatorerna “AND” och “OR” bidrog till att sensitiviteten i sökningen höjdes. Specificiteten höjdes i sökningen med booleska sökoperanden “NOT”. Dessa booleska sökoperatorer var relevanta att använda eftersom utan dem blir det omöjligt att göra en litteraturöversikt enligt Kristensson (2017).
Relevanta sökord valdes ut för att få fram artiklar som passade för denna litteraturöversikt. Författarna har använt följande MeSH-termer och CINAHL Headings; “Atrial
Fibrillation/psychology”, “Atrial Fibrillation/nursing”, “Atrial Fibrillation/Psychosocial Factors”, “Activities of daily living,” och “Self-Care”.
Grov sållning skedde då titel och abstrakt granskades för relevans till studien. Sedan skedde ett urval, då artiklarna lästes i fulltext (Kristensson, 2017). 24 vetenskapliga artiklar valdes ut.
9 Tabell 1. Presentation av datainsamling
Databas Datum Sökord Antal träffar Antal lästa abstrakt Antal lästa artiklar Antal inkluderade artiklar CINAHL 2021/02/11 (MH "Atrial Fibrillation/PF") Limiters; 10 år + Peer Reviewed 130 19 11 4 PubMed 2021/02/16 ("Atrial Fibrillation"[Majr]) AND "Activities of Daily Living"[Mesh]
Limiters: 10 years
74 20 10 8
CINAHL 2021/02/16
MM Atrial Fibrillation AND MH Self Care Limiters; 10 år + Peer Reviewed 28 10 5 3 PubMed 2021/02/19 (( "Atrial Fibrillation/nursing"[Mesh] OR "Atrial Fibrillation/physiology"[Mesh] OR "Atrial Fibrillation/psychology"[Mesh] ) AND (y_10[Filter])) AND ("daily life" ) AND
(y_10[Filter]) 6 6 4 3 PubMed 2021/02/23 ("Adaptation, Psychological"[Mesh]) AND ((("Atrial Fibrillation"[Majr]))) 13 13 7 5 Manuell sökning - - 1 1 TOTALT 251 68 38 24 Manuell sökning
En manuell sökning innebär att författarna på egen hand går igenom material för på så sätt finna relevant information. Detta är en metod som är vanlig att använda när författarna fastnat i sökandet av material (Östlundh, 2017). Genom en grov sållning av
litteraturöversikter med liknande syfte så valdes en artikel ut som ett komplement till resultatet (se Tabell 1). Denna artikel ansågs vara av relevans utifrån syftet som författarna ville besvara. En artikel inkluderades genom en manuell sökning: Siouta et al., (2016).
Kvalitetsgranskning
De valda artiklarna i litteraturöversikten har granskats med Sophiahemmets
kvalitetsgranskningsformulär och därigenom såg författarna ett visst kvalitetsmässigt mått på artiklarna. Formuläret är framtaget med inspiration från Berg et al. (1999) och Willman et al. (2016) vilket redogörs i bilaga A. Granskningen bidrog till att kvaliteten av artiklarna kunde stärkas, vilket ledde till ett förenklat ställningstagande kring hur relevansen som artikeln innefattar (Friberg, 2017).
10
För att säkra kvaliteten på artiklarna som togs fram gjordes en kvalitetsgranskning som bidrog till resultat som var tillförlitliga, samt en klassificering av artiklarna kunde göras. Klassificering och granskning gjordes enligt en tregradig skala; I motsvarande hög kvalitet, II motsvarande medel kvalitet och III motsvarade låg kvalitet. Kvalitetsgranskningen utfördes med vikten att tillföra en god kvalitet och relevans till studien för att besvara syftet. De inkluderade artiklarna i litteraturstudien kategoriserades som I samt II. Dessa artiklar redovisas i en matris, se Bilaga B, där en överblick av innehållet av artiklarna redovisas. När artiklarna granskades fokuserade studiens författare på; studiens slag, tydlighet och pålitlighet, metod, studiepopulation, storlek, om studien fortfarande är aktuell och hur gammal studien var. För objektivitet och reliabilitet skulle hållas granskades artiklarna individuellt av arbetets författare (Friberg, 2017 och Kristensson, 2017). En jämförelse mellan författarnas granskningar av artiklarna gjordes i diskussion för att utesluta eventuella värderingar och vinklingar i artiklarnas resultat skulle uteslutas i enlighet med Friberg (2017) samt Kristensson (2017). Efter granskning av artiklarnas kvalitet var författarna eniga. Då artiklar som uppfyllt hög eller medel kvalitet
inkluderades de i litteraturöversikten för en god vetenskaplig kvalitet. Exkludering skedde av artiklar som fick låg kvalitet, dessa var 8 till antalet. Av de 16 artiklar som sedan valdes ut till litteraturöversikten var 13 av hög kvalitet samt 3 av medel kvalitet, se Bilaga B. Inkluderade artiklar är markerade med en asterisk (*) i referenslistan.
Dataanalys
I litteraturöversikten användes analysmetoden integrerad analys. Enligt Kristensson (2014) innebär det att presenterade resultatet inkluderar alla de enskilda resultat som tagits fram i de artiklar som valdes ut. Dataanalysen har genomförts i flera steg utifrån inspiration av den integrerade dataanalysen som Kristensson (2017) beskriver och gick ut på att presentera ett strukturerat resultat;
I första steget i analysprocessen studerade författarna 16 stycken artiklar som de valt ut från databaserna. Alla utvalda artiklar sparades ner i programvaran Zotero där de sedan kunde läsas och markeras digitalt. Artiklarna lästes enskilt av båda författarna och målet med detta steg var att se vad artiklarna hade för relevant text som skulle bli en del av resultatet i studien. Efter författarna läst igenom alla artiklar diskuterades dem för att se vilka likheter och skillnader som artiklarna erhöll. I de skeden då någon av författarna inte förstod så fick den andre läsa sig in lite extra och förklara innehållet. Om författarna var oense angående hur de analyserat innehållet av texten så gav de tid till varandra att förklara sin egen upplevelse och analys. I andra steget skapades kategorier som identifierats genom en sammanfattning av hur de lästa resultaten kunde kopplas samman. Färgkodning av kategorierna användes för att tydligare se vad som var mest relevant för studiens resultat. När någon av författarna fann något i texterna av relevans så markerade de den delen för att sedan presentera den för den andra. Författarna använde sig av tre olika färger och markerade i artiklarna med den färg som tillämpade en viss kategori. I det tredje steget som också var det sista, gjorde författarna en sammanställning av alla resultat under samtliga kategorier. Kategorierna var tre till antalet med sammanlagt åtta underkategorier (Tabell 2). Utifrån dessa kategorier bildades en grund för hur resultatet redovisades.
11
Forskningsetiska överväganden
Vid en litteraturöversikt bör resultat och presentation av resultatet etiskt övervägas. Vid presentationen av en litteraturstudie vore det oetiskt att endast presentera författarnas egna åsikter enligt Forsberg & Wengström (2016). Enligt Kjellström (2017) ska en studie ha väsentliga frågor och vara betydelsefull för på så sätt kunna ge människor en bättre hälsa och välbefinnande. Genom denna litteraturöversikt vill författarna belysa betydelsen samt det väsentliga i att ha en god kunskap om egenvård som patient med förmaksflimmer. Med forskningsetik menas det att forskningen ska värna om livsformer och försvara det grundläggande mänskliga värdet samt dennes rättigheter. En stor del i forskningsetiken handlar om att skydda medverkande personer i studier. För att forskningsetiken ska kunna fortskrida har författarna med största noggrannhet granskat artiklarna som tas med i litteraturöversikten och de har inte förändrat innehållet i medtagna artiklar. Författarna har inte någon avsikt att förfalska, plagiera eller översätta fel i studier som granskats
(Kjellström, 2017).
År 1964 grundades Helsingforsdeklarationen som är en forskningsetisk riktlinje. Den har som grund att samtycke måste innefattas i forskningen samt individens mänskliga hälsa och integritet ska gå före vetenskapen samt samhällets intressen. Denna grund innefattar att en hänsyn tas till de mänskliga rättigheterna när det gäller forskning med hjälp av
individer. Den etiska principen för Helsingforsdeklarationen innefattar att ta hänsyn till vikten av informerat samtycke och det finns en sekretess i handlandet av personuppgifter. Denna deklaration ingår inte i någon form av lagstiftning utan är endast riktlinjer som antagits av World Medical Association [WMA], (2018).
Alla resultat från litteraturöversikten presenteras utan att ha fabricerats eller förfalskas. Egna åsikter av författarna i litteraturöversikten har i största möjlighet åsidosatt sin
förståelse i analyseringen av resultatet. Presentationen av resultatet har då påverkats så lite som möjligt av författarna. Under arbetets gång har ingen medveten plagiering förekommit (Forsberg & Wengström, 2015).
RESULTAT
Resultatet i föreliggande litteraturöversikt sammanställdes från 16 vetenskapliga artiklar för att besvara syftet att belysa strategier för egenvård i det dagliga livet vid
förmaksflimmer. Med hjälp av den integrerade dataanalysen formulerades tre
huvudkategorier och åtta underkategorier. Dessa var; Negativa anpassningar och strategier med underkategorier; Nedsatt fysisk kapacitet och Ångest och depressiva symtom. Söka information och stöd i vardagen med underkategorier; Närstående och andra patienter med förmaksflimmer, Vårdpersonal samt Söka egen information och kunskap om sjukdomen. Livsstilsförändringar för ett hälsosammare liv med underkategorierna; Kontroll över sjukdomens triggers, Avslappningsövningar samt Livsstilsförändringar (Tabell 2).
12
Tabell 2. Resultatöversikt
Kategori
Underkategori
Negativa anpassningar och strategier
- Nedsatt fysisk kapacitet
- Ångest och depressiva symtom
Söka information och stöd i vardagen
- Närstående & andra patienter med förmaksflimmer
- Vårdpersonal
- Söka egen information och kunskap om sjukdomen
Livsstilsförändringar för ett hälsosammare liv
- Kontroll över sjukdomens triggers - Avslappningsövningar
- Livsstilsförändringar
Negativa anpassningar och strategier
Nedsatt fysisk kapacitet
Många av de patienterna som deltog i studierna fick anpassa sig efter sin sjukdom, dessa anpassningar var inte alltid självvalda eller positiva strategier för dem på grund av de begränsningar som de medförde i vardagen. Ofta kom dessa anpassningar till för
patienterna relaterat till kunskapsbrist om egenvård för förmaksflimret. En stor andel av patienterna kände sig hindrade i sin vardag eftersom de var tvungna att anpassa sig efter symtom (Altiok et al., 2015; Dalteg et al., 2017; Ekblad et al., 2013; Hedberg et al., 2018; Lindberg et al., 2017), de kände sig begränsade i att inte ens kunna ta en promenad (Lindberg et al., 2017), kunna laga mat, utföra hushållssysslor eller handla i en affär. Deltagarna kände sig fysiskt begränsade och relaterade detta till det var Guds vilja som gett dem sjukdomen (Altiok et al., 2015). Patienterna kunde känna sig konstant trötta, nedsatt energinivå, ingen motivation, matthet, utslitna, slöa och hängiga (Ekblad et al., 2013; McCabe et al., 2011). Andningsbesvär är också vanligt bland förmaksflimmerdrabbade (McCabe et al., 2011; McCabe et al., 2015), vilket resulterade i att de inte kunde utföra sina jobb och aktiviteter som vanligt, och detta bidrog till känslan av värdelöshet (McCabe et al., 2011). Patienterna hade svårt till acceptans av sin nedsatta kapacitet i sitt dagliga liv (Ekblad et al., 2013). Det fanns en oro vilken typ av aktivitet som de kunde utföra när de har förmaksflimmer (Ekblad et al., 2013). Många ansåg träning som en påverkan till en början på förmaksflimret vilket ledde till att de undvek det (McCabe et al., 2011) medans andra var nöjda med de aktiviteter som de fortfarande kunde utföra (Lindberg et al., 2017).
13
Patienter upplevde då de slutade med träning gick de upp i vikt, fick sämre sömn och nedsatt energinivå (McCabe et al., 2011). Patienterna var tvungna till anpassning efter sjukdomen i sitt dagliga liv och utifrån de begränsningarna så påverkades deras psykiska hälsa.
Ångest och depressiva symtom
Många patienter kände en stor ångest och depressiva symtom som följd av sitt
förmaksflimmer relaterat till de begränsningar som sjukdomen gav (Ekblad et al., 2013; Hedberg et al., 2018; Malm et al., 2018; McCabe et al., 2015; McCabe & Barnason, 2012; Randolph et al., 2016; Siouta et al., 2016; Suutari et al., 2019; Tan et al., 2018). Det fanns en känsla av osäkerhet angående hur sjukdomsutvecklingen ser ut för förmaksflimret (Lindberg et al., 2017; Suutari et al., 2019). Att fundera för mycket över sin sjukdom tar upp för mycket tid och påverkar patienten i det dagliga livet (Dalteg et al., 2017). Vissa förändrade sina kommunikativa metoder med familj och vänner för att undvika situationer som skulle kunna trigga igång förmaksflimmer vilket påverkade dem negativt (McCabe et al., 2011). McCabe och Barnason (2012) såg att patienter kan uppfatta förmaksflimrets större negativa konsekvenser på deras liv och är svår att hantera, varpå de anpassade sig efter det och fokus hamnade på fel saker vilket ledde till psykisk ohälsa och det förekom oftare än flimmerepisoder (McCabe & Barnason, 2012). I studien av Malm et al. (2018), såg de att kognitiv beteendeterapi (KBT) som är utformat till förmaksflimmerpatienter hade en positiv påverkan på depressiva symtom. Enligt Lindberg et al. (2017) var många patienter positiva i egenvården men de såg en osäkerhet när det kom till livslång
medicinering. All denna psykiska påverkan som de beskriver i studierna har koppling till att de känner sig anpassade till sin sjukdom på ett negativt sätt vilket i sin tur ledde till att de mådde väldigt dåligt i sina dagliga liv. Utifrån de anpassningar som patienterna gjorde relaterat till förmaksflimmer och symtom så kände de sig ofta hindrade i sitt sociala liv (Altiok et al., 2015; Dalteg et al., 2017; Redman et al., 2017; Siouta et al., 2016; Tan et al., 2018) på grund av nedsatt energi (McCabe et al., 2011). Patienterna kände att de inte kunde bjuda på middagar eller ha vänner och bekanta över då de ofta kände ett behov att åka in till sjukhuset (Altiok et al., 2015). Förlust av det sociala livet skedde för många relaterat till pension och arbetslöshet relaterat till mycket ensamtid hemma och även de anpassningar till aktiviteter som sjukdomen förde med sig (Tan et al., 2018).
Söka information och stöd i vardagen
Närstående & andra patienter med förmaksflimmer
När det kom till närstående så var de ett stöd för patienterna när det gäller anpassning efter sjukdomen (Altiok et al., 2015; Dalteg et al., 2017; Lindberg et al., 2017; Malm et al., 2018; Suutari et al., 2019), andra patienter med förmaksflimmer kunde också vara bra stöd när de kommer till strategier (Redman et al., 2017; Suutari et al., 2019). Många patienter var rädda att bli eller kände sig beroende av sina barn eller partner (Altiok et al., 2015; Lindberg et al., 2017) relaterat till sjukdomar som kan uppkomma som följd av
förmaksflimmer (Altiok et al., 2015). Förmaksflimmer hotar relationer i form av
begränsningar och anpassningar för paren, och enligt Dalteg et al. (2017) så uttryckte sig partnern till den drabbade att paret inte kan sluta leva livet eller låta förmaksflimret
påverka livet allt för mycket utan att de tillsammans skulle hitta strategier att klara av livet. I Redman et al. (2017) så berättar en av patienterna att deras närstående höll vissa saker borta från dem i rädsla till att provocera förmaksflimret.
14
Enligt Suutari et al. (2019) så såg både patienterna och vårdpersonalen betydelsen i att dela kunskapen och oron med deras närstående vilket ledde till en bättre trygghet för dem eftersom de kunde få stöd i egenvård av dem. Malm et al. (2018) såg att partner och närstående till patienter med förmaksflimmer har en betydande roll i återanpassning. Många närstående till förmaksflimmerpatienter kände sig viktiga för att påminna dem att ta sina mediciner som en hjälp för dem i vardagen (Lindberg et al., 2017). Genom ett så kallat “Learning Café” och en anslagstavla online kunde patienterna få stöd och hjälp av både vårdpersonal och andra patienter som levde med förmaksflimmer vilket hjälpte dem med egenvårdsstrategier så de kunde uppnå ett bättre dagligt liv (Redman et al., 2017; Suutari et al., 2019).
Vårdpersonal
Vårdpersonalen hade en viktig roll för patienter med förmaksflimmer när det gällde att ge information, stöd och visa engagemang angående anpassning till sin sjukdom (McCabe et al., 2015; McCabe et al., 2020; Randolph et al., 2016; Redman et al., 2017; Siouta et al., 2016; Tan et al., 2018). När patienter fick bra information om förmaksflimmer och att det inte alltid är ett livshotande tillstånd, så ledde det till en bättre psykisk hälsa och
förmaksflimret behövde inte påverka deras dagliga liv (McCabe et al., 2015; McCabe et al., 2020). Sjuksköterskan har en betydande roll att fylla dessa kunskapsluckor i det dagliga livet som patienterna söker (Redman et al., 2017; Siouta et al., 2016). Även vårdpersonalen beskrev vikten i att tidigt ge information och se tecken på psykisk ohälsa för i tid kunna ge psykologiska strategier och bidra till en bättre hälsorelaterad livskvalitet (Randolph et al., 2016; Tan et al., 2018). I Siouta et al. (2016) såg vårdpersonalen vikten i patientens
engagemang i konsultationerna då kommunikationen kan stödja deras emotionella tillstånd och ge stöd till anpassning. Enligt Redman et al. (2017) kan sjuksköterskor ofta se olika behandlingsalternativ som inte bara är medicinska, exempelvis olika strategier kring viktnedgång, sluta röka, undersöka sömnproblem, reducering av alkohol och en sundare diet. Patienterna blev mer involverade och självsäkra i sin sjukdom och de olika
behandlingsalternativen då de fick konsultera tillsammans med sjuksköterskor och/eller läkare (Siouta et al., 2016). I Suutari et al. (2019) så beskrev vårdpersonalen de nya
insikterna de fått i patienternas och familjemedlemmarnas liv genom det engagemang som fanns. De kunde även bekräfta det kvalitetsgap som fanns i vården var på grund av tidsbrist vilket inte gav patienterna tillräckligt med stöd. De flyttade sin fokus från den information som de vanligtvis ville förmedla till fokus på den information om egenvård som faktiskt söktes och behövdes (Suutari et al., 2019).
Söka egen information och kunskap om sjukdomen
I majoriteten av artiklarna så sökte patienterna kunskap angående egenvård och anpassning relaterat till sin sjukdom (Dalteg et al., 2017; Lindberg et al., 2017; McCabe et al., 2015; McCabe et al., 2011; Redman et al., 2017; Siouta et al., 2016; Suutari et al., 2019). Många patienter uppskattade sjuksköterskans förklaring av sjukdomen samtidigt som
sjuksköterskan pekade på bilder om vad som händer i hjärtat vid förmaksflimmer (McCabe et al., 2015; Siouta et al., 2016). I Redman et al. (2017) använde sig patienter av ett
onlineforum för att söka kunskap hos varandra. På onlineforumet länkade patienterna också artiklar om olika dieter och tips från PubMed och American Dietetic Association (Redman et al., 2017). Suutari et al. (2019) skapande ett “Learning Café” som blev
värdefullt för patienterna i form av att söka och dela kunskap. Genom detta utbyte så kände de en större trygghet i vardagen eftersom de fick ut mycket bra information om
15
Patienterna kunde även känna att de inte alltid fick det stöd som de behövde av sjukvården när de sökte information och hjälp (Hedberg et al., 2018; Lindberg et al., 2017; McCabe et al., 2015; McCabe et al., 2011; Suutari et al., 2019). I Lindberg et al. (2017) framkom det av patienterna att de hade en känsla av hur sjukvården inte brydde sig om dem, de fick oftast återbesökstider som enbart innefattar blodprovstagning men inga stödsamtal med sjuksköterska eller läkare, då patienterna önskade mer information om sin egenvård kopplat till sjukdom var de tvungna att ringa och boka in en tid hos läkaren. Vissa av dem sökte då information på egen väg istället för att vänta på en bokad tid (Lindberg et al., 2017). I McCabe et al. (2015) beskrev de situationer där vårdpersonalen tvivlat på deras berättelser om sin hjärtaktivitet och att vårdpersonalen även ibland inte tycktes ha
kompetens för igenkänning av symptom. I McCabe et al. (2011) såg de hur patienter som sökte information på egen hand blev frustrerade då de inte lyckades att hitta bra strategier att förhindra eller stoppa flimmerepisoder. I Siouta et al. (2016) uttryckte patienterna att de borde finnas någonstans att ringa angående hantering av sitt förmaksflimmer, de hade ofta massa frågor angående sin sjukdom och om detta var under helgen så visste de inte var de skulle vända sig. De rapporterade även sin informationsbrist angående förmaksflimmer och hur behandlingen ser ut (Siouta et al., 2016). I Hedberg et al. (2018) så beskrev de att vid osäkerhet kring sjukdomen påverkades beslutstagandet och riskkommunikation mellan patienten sjukvården.
Livsstilsförändringar för ett hälsosammare liv
Kontroll över sjukdomens triggers
Patienter har använt sig av olika strategier för att kunna förebygga och hantera sitt förmaksflimmer samt gjort vissa livsstilsförändringar för att uppnå ett hälsosammare liv. Genom fastställning av vad som triggade igång förmaksflimmer hos den enskilda patienten kände de en sorts kontroll över sin sjukdom (Dalteg et al., 2017; Ekblad et al., 2013; Malm et al., 2018; McCabe et al., 2011; McCabe et al., 2020). Många lärde sig var deras egen gräns gick för att inte starta en flimmerepisod (McCabe et al., 2011; McCabe et al., 2015; Tan et al., 2018). Självvårdsstrategier som vila, ta mer tid för vissa uppgifter, undvika särskilda aktiviteter eller träna för hårt är exempel på de strategier som patienterna utförde för att må bättre (McCabe et al., 2015). Patienterna stötte på svårigheter i sin vardag och undvek att utföra aktiviteter som tidigare uppfattats som “lätta” med medvetenheten att dessa aktiviteter kunde utlösa värre symtom av förmaksflimret (Tan et al., 2018). I Dalteg et al. (2017) så beskrev de hur kontrollen och anpassningen gick hand i hand, de hade förtroende för den professionella rådgivning som de fått och anpassade sig efter den. Många patienter tyckte sig finna samband mellan mat och dryck samt vissa situationer som triggade igång förmaksflimret, de såg också samband mellan att ha sovit dålig, vara för trött och “göra för mycket” ökade risken till start på ett förmaksflimmer (McCabe et al., 2011). Andra patienter kände även att de hade hjälp och stöd från Gud i sin sjukdom, de såg tron på Gud och att de bad till Gud som en hanteringsstrategi (Altiok et al., 2015). Avslappningsövningar
Patienterna hade många olika strategier för att bryta sitt pågående flimmer (Ekblad et al., 2013; Dalteg et al., 2017; Malm et al., 2018; McCabe et al., 2011; McCabe et al., 2015; Redman et al., 2017; Suutari et al., 2019; Wahlström et al., 2018), vissa försökte ändra position på kroppen, vila eller avslappningsövningar och andra behövde få något annat att tänka på för att inte känna av sin flimmer episod (Ekblad et al., 2013), två patienter brukade försöka öka sin puls så högt de kunde för att sedan vila och då hade det gått
16
tillbaka till sinusrytm igen (McCabe et al., 2011). Vissa hade strategier som att vänta och ett visst förhållningssätt när de hade intermittenta symtom (Ekblad et al., 2013; McCabe et al., 2015). Aktiviteter som de tipsades att prova för minskning av sitt förmaksflimmer var yoga (Redman et al., 2017; Wahlström et al., 2018) och akupunktur (Redman et al., 2017). I Wahlström et al. (2018) så beskrev patienterna minskade känslor av stress efter att ha utfört yoga och beskrev även vikten i att hitta en rytm i existens och hälsa för balans i livet. Under och efter yogan beskrev de hur de hittat ett sätt till blockering av omgivningen och de blev mindre störda av buller och andra saker som distraherar från omgivningar runt omkring sig. Patienterna beskrev även hur de fått ökad medvetenhet om hur de skulle kunna påverka sin kropp lättare och snabbare genom andningstekniker. Dem rapporterade kortare varaktighet och frekvens på deras hjärtsymtom. Ett av de viktigaste resultaten i denna studie var att deltagarna fick en bättre uppfattning av symtombörda efter de utfört MediYoga (Wahlström et al., 2018). De kunde använda egenvård som vila för att få förmaksflimret att försvinna och ibland hade de tur att det försvann av sig självt, vilket ledde till att de inte alltid sökte vård för sina symtom (McCabe et al., 2015). I Dalteg et al. (2017) beskrev paren kontrollen över förmaksflimret istället för att förmaksflimret skulle kontrollera dem och bestämma deras gränser. Malm et al. (2018) hade tagit fram en handbok med strategier för patienter i hemmet med olika mindfulnessövningar. Livsstilsföränringar
Patienterna hade en tendens att ändra sitt levnadssätt (Altiok et al., 2015; Malm et al., 2018; McCabe et al., 2015; McCabe et al., 2011; Redman et al., 2017, Suutari et al., 2019; Wahlström et al., 2018) genom förändring av sin kost (Altiok et al., 2015; McCabe et al., 2011; Redman et al., 2017). Livsstilsförändringar inkluderade att få ett hälsosammare ätmönster och de undvek kaffe och gluten. De började äta mycket mindre kolhydrater och åt även växtbaserade kosttillskott. Patienterna ändrade sina strategier i det dagliga livet i form av vikthantering, slutade röka, hanterade sina sömnstörningar, minskade intaget av alkohol (McCabe et al., 2011). I Redman et al. (2017) gav patienter tips till varandra via onlineforum och bland annat att ta kosttillskott i form av magnesium och kalium som då upplevdes minska antalet episoder av förmaksflimmer. De hade även strategier att undvika arbetsrelaterade och sociala evenemang samt utlandsresor relaterat till oro som då i sin tur orsakade förmaksflimmer (Redman et al., 2017). I Altiok et al. (2015) så beskrev en patient hur hen använde trädgårdsskötsel och plantera blommor som en positiv hanteringsstrategi. I Suutari et al. (2019) så kände sig patienterna lugnare i vardagen relaterat till hur de skulle hantera sin sjukdom utifrån delad kunskap och erfarenhet tillsammans med andra som lever med förmaksflimmer. När de gick igenom flimmerattacker så ringde det inte lika snabbt till 112 som de tidigare gjort, de hade en annan säkerhet och valde att vänta vilket ledde till spontant upphört förmaksflimmer. De kände en bättre livskvalitet och trygghet genom en ökad säkerhet i det dagliga livet och de hade indikerat förstärkta
hanteringsstrategi. Autonomin ökade och patienterna fick en bättre kompetens vilket bidrog till ökat självförtroende relaterat till sin sjukdom (Suutari et al., 2019).
17
DISKUSSION Resultatdiskussion
Resultatet på de 16 vetenskapliga artiklar hade i viss utsträckning liknande fynd men de kunde skilja sig åt hur patienterna hanterade sitt förmaksflimmer. I vissa artiklar så kom det fram att patienternas hantering av vardagen var något som de bara fått rätta sig efter vilket ledde till att de mådde psykiskt dåligt, detta gentemot deltagare i andra studier som aktivt sökte kunskap om sin sjukdom för att på så sätt jobba fram hanteringsstrategier där de kunde få ut något positivt. En tydlig bild om vikten på relevant kunskap och information från vårdpersonal sågs då patienterna ofta inte kände sig trygga i sin sjukdom på grund av kunskapsbrist. Positiva hanteringsstrategier i form av olika typer av fysisk aktivitet och avslappningsövningar hade tydligt en positiv inverkan på patienternas liv.
Resultatet av studier som medtogs såg vi att många patienter som lever med
förmaksflimmer begränsas i sina dagliga liv relaterat till rädsla för uppkomsten av en flimmerepisod vilket också ses i Stridsman et al. (2019). Om en patient ska kunna klara av sin egenvård så behöver hen först hantera det universella behovet vilket relaterar till hens dagliga liv och aktiviteter, i enlighet med Orem (SBU, u.å.). Med dessa begränsningar så bidrog det till att patienterna avstod från vissa saker i sitt dagliga liv som de annars brukar göra, som exempel ta promenader eller gå och handla. Vi såg också en övergripande trötthet som rapporteras genom många studier som patienter känner, detta relaterat till sitt förmaksflimmer som också begränsar deras dagliga liv. För de som fortfarande var yrkesverksamma bidrog dessa symtom till att de fick en känsla av värdelöshet då de inte kunde utföra sina arbeten som de gjort innan. Många studier visade att patienterna fruktade triggers av en flimmerepisod i samband med fysisk aktivitet, men samtidigt visade andra studier också att fysisk aktivitet var fördelaktigt för patienterna och kan vara en bra egenvårdsstrategi. Träningen hade också en god inverkan på vad de klarar av i sitt dagliga liv, de fick mer energi och orkade ta promenader. Detta bekräftade även Garnvik et al. (2020) enligt en studie där patienter med förmaksflimmer utförde fysisk aktivitet vilket associeras med minskad risk för mortalitet och sjuklighet.
En annan stor begränsning i det dagliga livet kopplat till vad patienten klarade av var den psykiska påfrestningen som hen upplevde. Många kände ångest och fick depressiva symtom på grund av sitt förmaksflimmer. Detta rapporterar också Stridsman et al. (2019), patienter i studien upplevde ångest relaterat till sin sjukdom. Ett fynd som gjordes i Malm et al. (2018) var hur patienter som utövade KBT hade en positiv inverkan på deras
psykiska ohälsa. I Särnholm et al. (2017) studerar de hur KBT kan hjälpa patientens psykiska ohälsa då de lever med förmaksflimmer. De kom fram till att patienter som medverkade i studien hade en minskning av flimmerepisoder samt en ökning av livskvalitet (Särnholm et al., 2017). Enligt dessa studier så visar det att de som får
genomgå ett KBT-program får en bättre psykisk hälsa och deras flimmerepisoder minskar. Det skulle kunna vara ett bra komplement för denna grupp. Om patientens egenvård förbättras så kan psykiska ohälsan också bli bättre genom uppkomsten av en känsla till självständighet (Orem & Taylor., 2011; Denyes et al., 2001).
Vårt resultat visade också att många patienter anpassar sitt sociala liv i form av olika sammanhang på grund av sin sjukdom. De var rädda att den sociala situationen skulle bidra till en flimmerepisod och då behöva åka in till sjukhuset. I Stridsman et al. (2019) ses också en tendens av närstående som är oroliga för patientens tillstånd och ofta frågar hur hen mår, som i sin tur gör att de blir irriterad över de upprepade frågorna om hens mående.
18
I Tan et al. (2018) kunde sågs även att deltagarna som gått i pension eller blivit arbetslösa mådde sämre psykiskt relaterat till förlust i en del av det sociala livet. Genom att starta “Learning Café” kan patienter få ett rikare socialt liv genom att ses under dessa stunder och få information av varandra samt så kunde de socialisera både innan och efter. Detta är ett bra komplement då de blir mer självsäkra i sin sjukdom och får mer kunskap om den, samt trygghet och gemenskap som byggs upp mellan patienterna och vårdpersonalen som medverkar.
Vi kunde tydligt se en röd tråd mellan artiklar i resultatet genom att de ofta sökte hjälp i sin egenvård och sitt dagliga liv av närstående och andra patienter med förmaksflimmer. Patienterna kände även en plikt att anpassa sig i vardagen utifrån sina närstående och där har dem applicerat Ambrosio et al. (2015) integrering som innebar förändring av sitt levnadssätt för anpassning till sjukdomen. Anpassningen innebar en omorganisering i patienternas liv vilket innebar att de närstående automatiskt blev involverade på grund av de nya rutiner som till exempel sker i hemmet. Genom att även applicera justeringen som Ambrosio berör så kan patienten efter anpassningen till sjukdomen sträva mot målet till ett positivt och lyckligt liv som då inkluderar ens närstående (Ambrosio et al., 2015). Ett positivt och lyckligt liv kan beskrivas på många olika sätt beroende på vem du frågar men det viktiga i detta är att en patient inte tror livet är över trots kronisk sjukdom. Hen ska leva det bästa möjliga liv utifrån de förutsättningar hen har, och med stöd från nära och kära. I “Learning Café” och anslagstavlan som nämns i artiklarna kommer det fram hur
patienterna söker stöd från andra patienter som lever i samma sits. Detta är ett steg efter acceptansen som kallas livshanteringen. Acceptansen är enligt Ambrosio et al (2015) är det första steget i hanteringen av en kronisk sjukdom och den applicerar lärandet i patientens accepterande av livssituation. Det är inte alltid som de får alla verktyg i att hantera sin kroniska sjukdom genom acceptansen utan att de även behöver hjälp med tillvägagångssätt för hantering av sitt tillstånd. Genom livshanteringen så har de chansen att hantera sitt tillstånd och i det skedet är en bra utgångspunkt att ta hjälp av andra patienter som genomgår samma sak i livet. I detta steg så jobbar patienten med strategier som är både problemfokuserade och känslomässiga (Ambrosio et al., 2015).
I resultatet kunde vi se bristen på kunskap om sjukdomen som ofta kunde relateras till att otillräcklig information och kunskap givits från sjukvårdspersonal, detta i samband med diagnostiseringen. Detta bidrar till att patienter som upplever symtom från förmaksflimmer blir oroliga och osäkra på vad de ska göra i dessa situationer. Vi såg att några studiers resultat kunde visa att vårdpersonalen visste om denna bristande faktor, som de också ville bidra till att förbättra. Ge adekvat information och kunskap vid diagnostisering av
förmaksflimmer skulle kunna stärka patienterna i sin sjukdomshantering. Vårdpersonal har också en kunskap om andra behandlingsalternativ som inte bara är medicinska utan kan handla om kost och motion i det dagliga livet vilket bidrar till egenvård som förespråkas av Orem och Taylor. (2011) samt Denyes et al. (2001). Resultaten visar en stor faktor i att information och kunskap inte ges i den utsträckning som behövs beror på tidsbristen hos vårdpersonal. Vi anser att det är en viktig del för patienter att få en välgrundad information vid diagnostisering av förmaksflimmer då de måste anpassa sin vardag utifrån sin sjukdom. Ju mer information som ges till patienterna desto mindre förändring krävs i det dagliga livet. De blir mer självsäkra i sin sjukdom och klarar av sin egenvård bättre, vilket gör dem mindre fokuserade på de negativa symtom som medföljer förmaksflimmer.
