Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
ÄLDRE KVINNORS ORO ATT
UTSÄTTAS FÖR BROTT
PÅVERKAS ORON AV ÅNGESTBENÄGENHET
OCH SOCIALA NÄTVERK?
ÄLDRE KVINNORS ORO ATT
UTSÄTTAS FÖR BROTT
PÅVERKAS ORON AV ÅNGESTBENÄGENHET
OCH SOCIALA NÄTVERK?
ELEONORA BANUŠIĆ
Banušić, E. Äldre kvinnors oro att utsättas för brott. Påverkas oron av ångestbenägenhet och sociala nätverk? Examensarbete i kriminologi 15
högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen
för kriminologi, 2017.
Paradoxen är tydlig: äldre är mest oroliga över att utsättas för brott trots att de löper minst risk att faktiskt utsättas för brott. Denna oro är speciellt hög hos äldre kvinnor. Denna studie ämnar att undersöka om ångestbenägenhet och sociala nätverk har en påverkan på oro för brott. Frågeställningen lyder enligt följande: Vilken påverkan har ångestbenägenhet och sociala nätverk på oron att utsättas för brott hos kvinnor äldre kvinnor? Studiens resultat fann ett positivt samband mellan oro övergående i ångest och oro för brott. Sociala nätverk hade även en positiv effekt på oro för brott. Slutsatsen av dennastudie är att det finns ett samband mellan oro för brott och ångestbenägenhet men att den sistnämnda existerar i högre grad. Ytterligare studier måste tillämpas kring sambandet mellan sociala nätverk och oro för brott.
Nyckelord: Hospital Anxiety Depression Scale, Rädsla för brott, sociala nätverk, ångestbenägenhet, äldre kvinnor.
FEAR OF CRIME AMONG
ELDERLY
DOES ANXIETY AND SOCIAL NETWORK
AFFECT THE FEAR OF CRIME?
ELEONORA BANUŠIĆ
Banušić, E. Fear of crime among the elderly. Does anxiety and social network affect the fear of crime? Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2017.
The paradox is clear: elderly have the highest fear of crime even though they have the lowest risk to actually get exposed to crime. Especially women report high fear of crime. This study aims to explore the affect of trait anxiety and social relationships on fear of crime. The problem statement is: what affect has trait anxiety and social networks on fear of crime among older women?
The result of this study found a positive association between anxiety and fear of crime. Social network had also an positive affect on fear of crime. The conclusion of this study is that there is a association between fear of crime and anxiety but that anxiety is more frequent. More studies on the association between social network and fear of crime needs to be made.
Keywords: Hospital Anxiety Depression Scale, elderly, fear of crime, social relationships, trait anxiety
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION 4
Syfte och frågeställning 5
Avgränsningar 5
Tidigare forskning 5
Rädsla för brott 5
Sociala nätverk 6
Ångestbenägenhet 7
Ålder, kön, civiltillstånd, inkomst och tidigare utsatthet 8 för brott METOD 9 Datainsamling 9 Före undersökningstillfället 9 Under undersökningstillfället 10 Efter undersökningstillfället 10 Deltagare 10 Enkät 10 Bakgrundsfrågor 10
Hopital Anxiety and Depression Scale 11
Frågor om sociala nätverk 11
Frågor om oro att utsättas för brott 12
Statistiska analyser 12 Etiska överväganden 12 RESULTAT 13 Bortfall 14 Beskrivande statistik 14 Bakgrundsvariabler 14 Oro för brott 14 Ångestbenägenhet 15 Sociala nätverk 15 Logistisk regressionsanalys 16 DISKUSSION 17 Resultatdiskussion 17 Metoddiskussion 18 SLUTSATS 19 REFERENSER 20 BILAGOR 23
INTRODUKTION
Rädsla för brott har varit ett växande område inom forskning och inom det kriminalpolitiska området sedan 1960-talet. Intresset startade i USA då det fanns en politisk vilja att skapa en tryggare stat (Lee, 2001). I takt med utvecklingen av effektiva datainsamlingsmetoder och analysmöjligheter expanderade forskningen (a.a.). Rädsla för brott uppstod som begrepp inom forskningsvärlden efter de första opinionsundersökningarna i USA (a.a.). Dessa undersökningar fann att individer som upplevde rädsla för brott även vidtog åtgärder för att minska risken att utsättas för brott (Jackson, 2006).
Under 1970-talet tog forskningen fart i Europa. Drygt tjugo år senare började ämnet uppmärksammas i Sverige. Inom den svenska politiken började frågor om trygghet och rädsla för brott ta allt mer plats (Heber, 2007). Rädsla för brott anses i dagsläget vara minst lika viktig som brottsligheten. Detta återspeglas i den svenska kriminalpolitiken där trygghetsskapande arbete har blivit en del av kriminalpolitikens mål (Regeringskansliet, 2015).
Rädsla för brott är ett samhällsproblem som påverkar livskvalitén
(Brottsofferjouren 2013, Brå 2017). Hale (1996) framlägger att rädsla krossar känslan av gemenskap hos människor. Förekomsten av brott kan skyllas på de som redan lider av andra sociala och ekonomiska problem, vilket skapar
stigmatisering (a.a.). Detta i sin tur omvandlar vissa offentliga platser till ”no-go areas” (a.a.). Medborgarna ändrar attityd och beteende vilket på sikt skapar misstänksamhet i samhället och motsättningar mellan samhällsgrupper (Garfalo 1981, Jackson 2006). Detta bidrar till minskat förtroende för varandra och kan orsaka att individer flyttar från området eller att indivden tar till egna medel och metoder för att skydda sig och sitt område, t.ex. skaffar larm eller pistol (Garfalo 1981, Hale 1996, Jackson 2006). Individer som är rädda för brott kommer att ändra sina vanor: man stannar hemma oftare, undviker att gå ut på kvällstid, man avstår från aktiviteter (a.a.). Den sociala kontrollen undermineras vilket kan leda till ökad brottslighet (a.a.). Relationen mellan rädsla och beteende är en
nedåtgående spiral där rädsla gör att individer begränsar sitt beteende och denna begränsning leder i sin tur till ökad rädsla (Hale, 1996). Denna effekt är speciellt stark hos de äldre (a.a.). Rädsla för brott är relaterat till individens sårbarhet som i sin tur kan härledas till faktorer som kön, ålder och social klass (a.a.). Sårbarheten påverkar förmågan att hantera händelser på psykologisk, fysisk och ekonomisk nivå (a.a.).
Den mest naturliga förklaringen till rädsla för brott kan tyckas vara brottsligheten, men detta har forskarna börjat ifrågasätta allt mer. Människors rädsla för brott hänger inte alltid samman med om de utsatts för brott (Heber 2007, Jackson 2006). Grupper med minst risk att utsättas för brott är mest oroliga medan de som uppvisar högst risk tenderar att vara minst oroliga (Brå 2016, Jackson 2006). Det är sedan tidigare känt att män i ung vuxenålder utgör den största riskgruppen att drabbas av brott och att äldre människor uppvisar lägre risk (Brå, 2017). Trots detta har den senaste rapporten från Brå (2017:1) visat att individer i ålder 65 och äldre mest oroar sig att utsättas för brott, trots att denna grupp har minst risk att faktiskt bli utsatta. Speciellt uppges det vara fler kvinnor än män som känner denna oro (Brå, 2017). Denna paradox är föga beforskad och är därför motiverat med mer kunskap om vad denna oro kan bero på.
Tidigare forskning har visat att bland annat ålder, civiltillstånd och inkomst har en påverkan på oro för brott hos äldre (Beulieu et al 2007, Ziegler & Michell 2003). Andra faktorer som inte blivit lika mycket forskade kring är ångestbenägenhet och sociala nätverk (Levander, 2007). Kvinnor tenderar att ha större sociala nätverk än män (Olofsson & Malmberg, 2016) samtidigt som de betraktas som mer
ångestbenägna och drabbas dubbelt så ofta än män av ångestsjukdomar (Levander et al 2007, SBU 2005). Det krävs mer kunskap kring hur dessa faktorer påverkar äldres oro för brott. Detta leder till studiens syfte.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att undersöka, hos kvinnor i ålder 65 och äldre, om oro för brott påverkas av ångestbenägenhet och sociala nätverk. Frågeställningen är följande:
Vilken påverkan har ångestbenägenhet och sociala nätverk på oron att utsättas för brott hos äldre kvinnor?
Avgränsningar
Denna studie ämnar att undersöka rädsla för brott, ångestbenägenhet och sociala nätverk enbart hos kvinnor i ålder 65 och äldre i Malmö. Studien fokuserar på individens perception av brottslighet i form av värderingar på individuell och generell nivå (se tablå 1). Generella frågor kring brottslighet (t.ex. är du orolig över brottsligheten i samhället) förekommer inte utan fokuset ligger på individens upplevelse av oro i förhållande till dess egen omgivning. Denna studie har även avgränsats genom att inte omfatta områdets påverkan på rädsla för brott.
Tidigare forskning
Äldres rädsla för brott har studerats sedan i början av 1980-talet (Beaulieu et al, 2008). Forskning har påvisat ett brett spektrum av variabler kring äldres rädsla för brott. Nedan listas de mest relevanta faktorerna för denna studie: oro för brott, sociala nätverk, ångestbenägenhet, ålder, kön, civiltillstånd och tidigare utsatthet för brott.
Rädsla för brott
Rädsla för brott (engelskans fear of crime) är ett komplext fenomen som betecknas med en rad olika begrepp (Heber, 2005). Rädsla, risk, otrygghet, oro och fara är uttryck som ofta tolkas med rädsla för brott, utan att det finns en tydlig och etablerad uppfattning om vad de betyder (a.a.). Begreppen kan dessutom kombineras och tillämpas på olika sätt (a.a.). Dessa oklarheter leder till svårigheter med att undersöka fenomenet (a.a).
Rädslans huvudsakliga kännetecken är att den grundar sig på subjektiva
upplevelser och tolkningar (Ferraro & LaGrange, 1987). De subjektiva intrycken från omvärlden uppfattas olika vilket ger ett upphov av ett brett spektrum av upplevelser (a.a.). Rädsla för brott kännetecknas även av att den inte är en
konstant upplevelse utan varierar i intensitet och över tid (Pain, 2000). Rädsla för brott är dessutom situationsbunden (Heber, 2007). Den påverkas bland annat av platser, tidpunkter, ljus och mörker samt vilka människor som befinner sig i omgivningen (a.a.).
En välkänd kategorisering av begreppet rädsla för brott delar reaktionerna på brott i tre typer av perceptioner som sträcker sig från kognitiv till affektiv upplevelse: riskbedömning, värdering och emotion (se DuBow mfl, 1979 och Ferraro &
LaGrange, 1987). Den kognitiva upplevelsen innefattar medvetna och omedvetna tankar om risk och säkerhet och den affektiva upplevelsen innebär en
känslomässig och fysisk rädsla. Mellan dessa två upplevelser finns värdering. Denna typ av perception av brott förklaras som ett förhållningssätt som syftar på att en individ kan vara orolig, bekymrad eller intolerant med avseende på
brottsligheten. Individen kan ha åsikter om vilken brottstyp som är mest allvarlig och vilken typ av kriminalitet som bör bekämpas i första hand (B). Individen kan även reflektera över sin egen oro att råka ut för brott (E). Därmed innefattar denna typ av reaktion på brott flera olika begrepp som både är kognitiva och/eller
affektiva. I denna studie läggs fokus på referensnivå värdering på en generell (B) och individuell (E) nivå.
Tablå 1. Klassificering av perceptioner av brott
Typer av perceptioner
Kognitiv Affektiv
Referensnivå Riskbedömning Värdering Emotion
Generell A. Risk för andra; B. Oro för att andra C. Rädsla för att risk- eller säkerhets- ska utsättas för brott andra ska utsättas bedömningar för brott
Individuell D. Risk för egen del; E. Oro för egen del, F. Rädsla för den egna säkerheten intolerans att själv utsättas
för brott
Källa: Klassificeringen är ursprungligen gjord av DuBow, McCabe och Kapan (1979:1-5) och utvecklad av Ferraro och LaGrange (1987:72).
I svensk forskning används främst begreppen allmän oro/otrygghet om rädsla för brott (Heber, 2007). Oro beskrivs som en framåtblickande subjektiv känsla som grundar sig i en reflektion över vad som skulle kunna hända (Heber, 2008). Oron kan inkludera reflektioner om det potentiella brottstillfället, den potentielle gärningspersonen och konsekvenserna av brottet. Till skillnad från rädsla är oro inte strikt situationsbetingat utan är mer av en generell känsla av otrygghet
(Levander, 2007). Oro behöver dock inte alltid vara en negativ känsla/upplevelse. En mildare oro kan vara konstruktiv och fungera som en viktig och vägledande känsla (Heber, 2008). Detta kan yttra sig genom att individen vidtar åtgärder (exempelvis skaffar larm) som minskar oron att utsättas för brott (a.a.). Oro för brott handlar om tankar som inte behöver vara knutna till något faktiskt brott (a.a.). Oron kan baseras på något som personen har upplevt eller hört talas om genom media eller bekanta (Heber, 2007). Ibland kan oro kopplas samman med risk eftersom en ökad risk att utsättas för brott kan också göra att oron ökar (a.a.). Dock finns det, som tidigare nämnt, inga tydliga samband mellan oro och risk. Ett mått som används i Sverige för att undersöka rädsla för brott är om människor avstått från en aktivitet på grund av oro (Heber, 2007). Undvikande och defensiva beteenden anses uttrycka en form av rädsla för brott (a.a.).
Sociala nätverk
Inom sociologi är sociala nätverk ett mänskligt kontaktnätverk. Människan är en social varelse som sedan begynnelsen medvetet eller omedvetet skapat relationer med andra (Stone, 2001). Att bli förstådd och bekräftad av andra bidrar till gemenskap och förtroende både för den egna personen och till andra (a.a.). Att
utveckla ett socialt nätverk krävs relationer som baseras på normer om ömsesidigt förtroende (Putnam 2006, Stone 2001). Sociala nätverk kan delas upp i informella och formella nätverk (Stone, 2001). Till informella nätverk hör individens nära relationer: familj, släkt, vänner och grannar (a.a.). Till formella nätverk hör sociala relationer som blir en del av individens deltagande t.e.x föreningar, religiösa grupper etc (a.a.).
Betydelsen av sociala nätverk är viktig oavsett ålder, men med stigande ålder förändras det sociala nätverket (Olofsson & Malmberg, 2016). Arbetslivet är avslutat vilket minskar de äldres sociala resurser avsevärt (Fattah, 1993). I takt med ålderdom försvinner även många viktiga personer: föräldrar, syskon och vänner insjuknar och går bort. Barnen kanske bosätter sig längre bort och med stigande ålder och hälsoproblem blir det svårare att upprätthålla kontakt med dem som finns kvar (Olofsson & Malmberg, 2016). Detta minskar tillfällen för de äldre att gå utanför hemmet och därmed ökar isoleringen (a.a.). Dock skiljer sig detta åt beroende på kön. Kvinnor tenderar att ha betydligt större nätverk vilket kan bero på att kvinnor lever längre än män men också på att de i större utsträckning söker mänsklig kontakt, vilket kan höra samman med kulturella normer (Olofsson & Malmberg, 2016).
Tidigare forskning kring sambandet mellan sociala nätverk och oro för brott visar att rädsla för brott var mindre hos den grupp som regelbundet träffade andra och deltog i sociala aktiviteter (Stafford et al, 2007). En annan studie (Hedgren, 2015) visar att kvinnor som erhöll stöd från sina sociala nätverk hade signifikant lägre oro för brott än de som inte fick stöd.
Ångestbenägenhet
Ångestbenägenhet (engelskans trait anxiety) är ett centralt begrepp i denna studie. Detta begrepp beskriver individens benägenhet att uppleva och reagera med ångesttillstånd. Till skillnad från state-ångest (engelskans state anxiety), som avser aktuellt ångesttillstånd, är ångestbenägenhet en predisposititon att uppfatta vissa omgivande stimuli som hotfulla och svara med varierande nivå av state-ångest (Egidius, 2008). Ångest består av ett brett spektra av känslor, allt från ängslan och oro till rädsla och panik. Därefter följs ångesten av kroppsliga symptom såsom andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående. Vid ångest kan även psykiska besvär utvecklas t.ex. sömnsvårigheter, rastlöshet, lättirritation och ilska (Levander et al, 2008). Ångest kan utlösas av enorm påfrestning av stress som t.ex. skapas av arbetslöshet, dålig ekonomi, för hög arbetsbelastning, separationer skilsmässa, dödsfall, utanförskap och ensamhet eller fysisk sjukdom (a.a.). Ångest är i grunden en överlevnadsinstinkt som grundar sig i att kroppen reagerar på något som verkar hotfullt, men vid fel inlärning eller ökad sårbarhet för ångest kan livet bli dysfunktionellt (a.a.).
I Sverige är ångestsjukdomar en av de mest förekommande psykiatriska diagnoser (Healthcare nätverket 2015, SBU 2006). I Sverige drabbas cirka 30 % av
kvinnorna och 20 % av männen någon gång i livet av ångestsyndrom (SBU, 2005). De flesta ångestsjukdomar förekommer betydligt oftare hos kvinnor än hos män (SBU, 2005). Kvinnor betraktas som mer ångestbenägna och drabbas ungefär dubbelt så ofta än män av ångestsjukdomar, t.ex. generaliserat ångestsyndrom och panikångestsyndrom som även är de mest förekommande (Levander et al, 2007). Generaliserat ångestsyndrom innebär att individen får ångest trots att det inte finns något väldefinierat yttre hot (a.a.). Man är rädd för faror som ingen annan
låter sig påverkas av och man kan inte kontrollera ångesten med förnuftet (a.a.). Panikångestsyndrom innebär att man drabbas av en akut rädsloreaktion
(panikattack) trots att det inte finns någon extrem yttre fara (a.a.). Panikattacken kan vara situationsbetingad eller förekomma utan förvarning. Alla typer av ångestsjukdomar kan orsaka beteendeförändringar och drastiskt påverka individens livskvalité (a.a.).
Tidigare forskning kring rädsla för brott och ångestbenägenhet har visat att de som upplever rädsla för brott upplever mer ångest än de som inte är rädda för brott (Beaulieu et al 2008, Stafford et al 2007). Äldre som återkommande
upplevde rädsla för brott hade mer ångest än de som stundvis var rädda att utsättas för brott (Beaulieu et al, 2008). Stafford et al (2007) fann liknande resultat: rädsla för brott var associerat med ångest.
Ålder, kön, civiltillstånd, inkomst och tidigare utsatthet för brott
Tidigare studier har funnit att ålder per se är inte orsaken bakom äldres ökade rädsla för brott (Ziegler & Michell 2003, Fattah 1993, McCoy et al 1996). Äldre människor är i många fall mer fysiskt, socialt och ekonomiskt sårbara än andra grupper i samhället och därför är rädslan för brott hög hos de individer som uppvisar denna sårbarhet (McKoy et al, 1996). Äldre är mer fysiskt sårbara, vilket kan öka rädslan för brott då de har svårare att försvara sig och återhämta sig från t.ex. ett överfall (Fattah 1993). Äldre har oftare även färre sociala och ekonomiska resurser som försvårar en återhämtning från brott, vilket även bidrar till individens sårbarhet och rädsla för brott (a.a.).
Kön är en vanlig faktor som beforskats gällande äldres rädsla för brott. Ett antal
studier (Acierno et al 2004, De Donter 2005, Franklin & Franklin 2009, Kury et al 2001, Schafer et al 2006, Stafford et al 2007, Warr 1984) har visat att kvinnor är mer rädda än män att utsättas för brott. Kvinnor är mer rädda än män att bli brottsoffer och utsättas för våldsbrott, personbrott och egendomsbrott (Aciemo et al 2004, Fetchenhauer & Buunk 2005, Patterson 1978). Kvinnor är även mindre benägna att gå ensamma i sitt bostadsområde på natten (Lee, 1982). Dock har andra studier inte funnit skillnader i rädsla för brott mellan könen (Beauliet el al 2004, McKoy et al 1996, Ziegler & Mitchell 2010). Sutton och Farall (2005) argumenterar att könsskillnader kring rädsla för brott orsakas av socialt önskvärt beteende från könen. Kvinnor tenderar oftare att rapportera känslor som stämmer in på den emotionella kvinnan (ängslig, orolig, rädd) medan män upprätthåller den traditionella synen på maskulinitet (a.a.). Detta orsakar ett beteende där män inte rapporterar deras fulla rädsla (a.a.).
Rädsla för brott i jämförelse med äldres civiltillstånd har man funnit oeniga resultat kring. Beaulieu et al (2007) fann att ensamstående äldre vidtog åtgärder för att minska risken att bli utsatta för brott mer än vad samboende gjorde. Äldre ensamstående var något mer rädda än samboende (Lee, 1982).
Inkomst och rädsla för brott korrelerar enligt tidigare forskning (De Donder et al
2005, Miethe & Lee 1984, Shafford et al 2007, Ward et al 1986). Låg inkomst var associerat med starkare rädsla för brott (De Donder et al 2005, Shafford et al 2007, Ward et al 1986) och specifikt fann man att äldre med låg inkomst var mer rädda för våldsbrott och egendomsbrott än äldre med högre inkomst (Miethe & Lee, 1984). Shafford et al (2007) fann även att äldre med lägre utbildning var mer rädda att utsättas för rån och inbrott än äldre med högre utbildning.
Tidigare utsatthet för brott har man funnit korrelerar med rädsla för brott. Äldre
som tidigare blivit utsatta för brott uppvisade starkare rädsla för brott än de som inte blivit utsatta för brott (Beaulieu et al 2007, Kury et al 2001, McKoy 1996). Individer som tidigare blivit utsatta för våldsbrott eller som var bekanta med andra som blivit utsatta uppvisade starkare rädsla för våldsbrott (Miethe & Lee, 1984). De individer som blivit utsatta för egendomsbrott eller kände andra som blivit utsatta uppvisade starkast rädsla enbart för denna brottstyp (a.a.).
METOD
För att uppnå syftet och besvara frågeställningen i denna studie används kvantiativ metod. Kvantitativ metod är ett samlingsbegrepp inom samhällsvetenskapen där forskaren genom systematisk och strukturerad
observation samlar in empirisk och kvantifierbar data för att därefter sammanfatta och generalisera resultatet (Holme & Solvang, 1991). Denna typ av
forskningsdesign ämnar, till skillnad från en kvalitativ forskningsdesign, att
förklara ett fenomen snarare än att förstå. (Bryman, 2011). Fokuset är på det
gemensamma, det genomsnittliga eller det representativa (Holme & Solvang, 1991). För att kunna mäta begrepp och teman i en enkätundersökning krävs det att dessa operationaliseras, det vill säga definieras och avgränsas (Bryman, 2008). Motivering till valet att använda kvantitativ metod baseras bland annat på studiens frågeställning samt tillängliga resurser för forskaren och dess möjlighet att samla in data. Studiens frågeställning (Vilken påverkan har ångestbenägenhet och
sociala nätverk på oron för att utsättas för brott hos kvinnor i åldern 65 och äldre?) ämnar att beskriva och förklara samband hos en stor grupp individer.
Datainsamling
Före undersökningstillfället
Via Malmö Stads hemsida erhöll forskaren kontaktuppgifter till nio mötesplatser för äldre i Malmö: Dammfrigården, Garaget, Havsuttern, Limhamns mötesplats, mötesplats Ignis, Vänkretsen, Seniorum, Träffpunkten och Tuppen. I samband med etikansökan kontaktades samtliga verksamhetschefer för att erhålla tillstånd att dela ut enkäten till besökande. Vid kontakt med verksamhetschefen för Garaget fick forskaren information om att den åldersgrupp som denna studie vänder sig till sällan befinner sig på denna mötesplats. Därmed valde forskaren att inte dela ut enkäten på Garaget. Samtliga tillstånd beviljades förutom från
verksamhetschefen för mötesplats Ignis då denne hade tidsbrist och kunde ej underteckna tillståndet. Slutligen blev sju mötesplatser aktuella för denna studie. Den 4 april 2017 skickades tillstånden samt etikansökan till Etikrådet vid Malmö Högskola. Under väntan på en godkänd etikansökan kontaktades personalen på samtliga mötesplatser. Dessa kontaktuppgifter erhölls från verksamhetscheferna i samband med tillfället där tillstånd efterfrågades. Den 18 april 2017 blev
etikansökan godkänd och studien kunde ta vid. Forskaren stämde träff med respektive mötesplats: den 24 april skulle Seniorum, Havsuttern samt
Dammfrigården besökas, den 25 april skulle Träffpunkten samt Tuppen besökas och den 27 april Vänkretsen samt Limhamns mötesplats. Tid för besökstillfället
baserades på personalens vetskap kring när det är flest besökare samt när det är passande att besöka mötesplatsen.
Under undersökningstillfället
Vid besök på mötesplatsen gav forskaren en kort informativ presentation till de besökande baserat på informationsbrevet. Enkäten och informationsbrevet delades därefter ut till kvinnor som var intresserade av att delta i studien. Vid besöket på samtliga mötesplatser blev 30 enkäter påskrivna och 120 lämnades kvar till personalen att successivt dela ut. Personalen fick information om att lägga de påskrivna enkäterna i kuvert som sedan ska förslutas. Om respondenterna skulle ha frågor om enkäten hänvisades de till forskaren via telefon. Fördelningen av enkäterna var ojämn då forskaren valde att lämna kvar så många enkäter som personalen ansåg skulle matcha mobiliteten av besökare. Seniorum fick 20 enkäter, Träffpunkten fick 15, Vänkretsen fick 25 och Havsuttern, Tuppen samt Limhamns mötesplats fick 20 enkäter vardera. Ingen enkät lämnades kvar på Dammfrigården då forskaren hade fått slut på dem under besöket.
Efter undersökningstillfället
Enkäterna hämtades på samtliga mötesplatser den 5 maj.
Deltagare
Ett bekvämlighetsurval användes för att finna respondenter till denna studie. Ett bekvämlighetsurval baseras på vad som är passande för forskaren och vilka objekt som ligger närmast till hand att välja (Denscombe, 2014). I denna småskaliga studie där budgeten är begränsad för både tid och kostnad är det en fördel med bekvämlighetsurval: det är enkelt snabbt och billigt (a.a.). Därmed valde forskaren att vända sig till mötesplatser för äldre i Malmö för att finna kvinnor i ålder 65 och äldre. 150 kvinnor tillfrågades att besvara enkäten. Det externa bortfallet blev 53 och interna bortfallet blev 7 (saknade information kring variablerna ålder och
kön). Därmed har 90 enkäter analyserats.
Enkät
Materialet utgörs av en kvantitativ enkät (se bilaga 2) som består av 29 frågor och sju påståenden. På grund av överflödig och irrelevant data i förhållande till syftet presenteras och analyseras inte frågorna 3-6, 22, 25-26, 28-29 och 31-32. De 17 frågor som används i denna studie är indelade enligt följande: två
bakgrundsfrågor, åtta frågor om sociala nätverk och sju frågor om oro att utsättas för brott. Enkäten omfattar även sju påståenden om ångestbenägenhet. Enkäten utformades baserat på tidigare forskning (Heber 2008, Levander 2007, SBU 2006). Vid utformning av enkäten har hypotetiska frågor uteslutits. Detta eftersom det inte talar om hur verkligheten är utan snarare tanken om hur det kan bli.
Bakgrundsfrågor
Bakgrundsvariabler som används i denna studie är frågor om kön och ålder: (1) Är
Du en kvinna eller man? (svarsalternativ: man eller kvinna), (2) Vilket år är Du född? (inget svarsalternativ: respondenterna fick skriva ner årtalet).
Bakgrundsvariabler. Kön är en kvalitativ nominalvariabel där ”man”
blev kodad som 0 och ”kvinna” som 1. Ålder är en kvantitativ kvotvariabel där födelseåret blev kodat som det är.
Hospital Anxiety and Depression scale
I enkäten finns det sju påståenden om ångestbenägenhet. Dessa påståenden är tagna från självskattningsformuläret Hospital Anxiety and Depression scale (HAD) (Zigmond & Snaith, 1983). HAD ger ett mått på individens sinnestämning och värderar både ångest och depression. Eftersom studien ämnar att undersöka ångestbenägenhet har endast frågorna kring ångest tagits med. Följande tre påståenden har samma svarsalternativ (mestadels, ofta, av och till eller inte alls): (7) Jag känner mig spänd eller nervös, (8) Jag har en känsla av att något hemskt
kommer att hända, (9) Jag bekymrar mig över saker. Två påståenden har olika
svarsalternativ: (10) Jag kan sitta stilla och känna mig avslappnad
(svarsalternativ: definitivt, vanligtvis, sällan eller aldrig), (11) Jag känner mig
orolig, som om jag hade ”fjärilar” i magen (svarsalternativ: aldrig, ibland, ganska
ofta eller väldigt ofta). De två sista påståendena har samma svarsalternativ (väldigt ofta, ganska ofta, sällan eller inte alls): (12) Jag känner mig rastlös och (13) Jag får plötsliga panikkänslor.
Variabler om HAD. Samtliga svarsalternativ är kvalitativa
ordinalvariabler. Varje fråga ger mellan 0-3 poäng beroende på svarsalternativ: ”inte alls” och ”aldrig” ger 0 poäng och därmed kodades dessa som 0. ”av och till”, ”sällan” och ”ibland” ger 1 poäng och de kodades som 1. ”ganska ofta”, ”vanligtvis” och ”ofta” ger 2 poäng och dessa kodades då som 2. ”mestadels”, ”definitivt” och ”väldigt ofta” ger 3 poäng och dessa blev kodade som 3. Ett index skapades av samtliga frågor. Fråga 10 och 11 var tvungna att ”vändas”. Detta eftersom frågorna ska vara ställda åt samma håll och ha samma kod beroende på svar. Indexet testades därefter med Cronbach´s Alpha. Denna mätmetod
analyserar reliabiliteten hos index: ju högre värde desto starkare reliabilitet att frågorna fångar upp samma koncept (Field, 2009). En gräns på 0,7-1 indikerar på stark intern reliabilitet (a.a.). Dock påverkas värdet på Cronbach´s Alpha av hur många variabler som ingår i indexet (a.a.). Cronbach´s Alpha visade ett värde på 0,834. Indexet trikotomiserades därefter för att anpassas till de olika nivåerna i testet HAD. 0-7 poäng på samtliga 7 frågor blev 0, 2-10 poäng blev 1 och 11 poäng och mer fick värdet 3. Tolkning av resultatet sker på följande vis: 0-7 poäng talar ej för ångest, 8-10 poäng talar om att det är ett stressindikerande läge (ångest föreligger möjligen) och 11 poäng eller mer talar om kraftigt stresspåslag och oro övergående i ångest.
Frågor om sociala nätverk
Åtta frågor som är avsedda att mäta socialt nätverk och effekten av socialt nätverk skapades. Följande frågor användes: (14) Hur ofta eller sällan har Du kontakt
med en vän eller släkting?, (15) Hur ofta eller sällan har Du kontakt med en bekant eller granne?, (16) Hur ofta eller sällan träffar Du en vän eller en
släkting?, (17) Hur ofta eller sällan deltar Du i någon föreningsverksamhet eller klubb?, (18) Hur ofta eller sällan är du aktiv på sociala medier?, (19) Hur ofta eller sällan deltar Du i sociala aktiviteter?, (20) Hur ofta eller sällan upplever Du stöd från familj och vänner?och (21) Hur ofta eller sällan upplever Du
gemenskap med familj och vänner? Samtliga frågor har samma svarsalternativ:
väldigt ofta, ganska ofta, sällan eller aldrig.
Variabler om sociala nätverk. Svarsalternativen för samtliga frågor inom
sociala nätverk är kvalitativa ordinalvariabler som kodats enligt följande: ”väldigt ofta” blev 0, ”ganska ofta” blev 1, ”sällan” blev 2 och ”aldrig” blev 3. Ett index skapades av frågorna 14-21 som är avsett att mäta sociala nätverk. Detta blev således på intervallskalenivå med nya värden: 0-15 där 0 är starka sociala nätverk och 15 är svaga sociala nätverk.
Frågor om oro att utsättas för brott
Till den sista delen av enkäten användes sju frågor om oro att utsättas för brott. Som tidigare nämnt kan man undersöka detta på olika vis. I denna studie är fokuset på perceptionen värdering: oro att andra ska drabbas av brott samt oro för egen del. Den första frågan, (23) Har Du någon gång under de senaste 12
månaderna blivit utsatt för brott?, är en kontrollfråga då tidigare forskning har
visat att oro för brott har ett starkt samband med om man faktiskt blivit utsatt för brott. Här är svarsalternativen ”ja” eller ”nej”. Den efterföljande frågan, (24) Har
Du någon gång under de senaste 12 månaderna oroat dig över att utsättas för brott? har samma svarsalternativ, ”ja” eller ”nej”. De två kommande frågorna (27) Har Du någon gång under de senaste 12 månaderna oroat dig över att en
närstående kan bli utsatt för brott? och (30) Är Du mer orolig över att Du kan bli utsatt för brott än att en närstående kan bli utsatt för brott? har även samma
svarsalternativ: ja eller nej. Vidare följer fråga (33) Vilket brott är Du mest orolig
över att utsättas för? där svarsalternativen är: ”misshandel”, ”sexualbrott”,
”inbrott”, ”stöld”, ”hot och trakasserier”, ”bedrägeri”, ”annat” eller ”inget brott”. I sista delen av enkäten möts respondenterna av två frågor där svarsalternativen är ”ja” eller ”nej”: (34) Har Du under de senaste 12 månaderna avstått från en
aktivitet på grund av oro att utsättas för brott? och (35) Har Du under de senaste 12 månaderna medvetet gått/åkt en annan väg på grund av oron att utsättas för brott?.
Variabler om oro att utsättas för brott. Fråga 23, 24, 27, 30, 34 och 35
är kvalitativa nominalvariabler som har samma svarsalternativ och blev kodade på samma sätt: ”ja” blev 0 och ”nej” blev 1. Fråga 33 är på nominalskalenivå som kodades enligt följande: ”misshandel” blev 0, ”sexualbrott” blev 1, ”inbrott” blev 2, ”stöld” blev 3, ”hot och trakasserier” blev 4, ”bedrägeri” blev 5, ”annat” blev 6 och ”inget brott” blev 7.
Statistiska analyser
Vid bearbetning av materialet användes statistikprogrammet Statistical Package for the Social Science (SPSS), version 23. Samtliga variabler kodades in i statistikprogrammet SPSS och univariata analyser samt logistisk
regressionsanalys genomfördes. Även analys av den interna reliabiliteten hos samtliga index testades med Cronbach´s Alpha.
Univariata analyser genomfördes på samtliga variabler. Univariata analyser ämnar att beskriva de olika variablerna med relevanta central- och spridningsmått. Till variablerna på nominalskalenivå användes typvärdet och till variablerna på ordinalskalenivå användes typvärdet och medianen. De kvalitativa variablerna redovisas grafiskt med tabeller, diagram eller cirkeldiagram. Till studiens enda kvantitiva variabel ålder används typvärde, medelvärde samt standardavvikelse (SD).
Logistisk regressionsanalys genomfördes med den beroende kvalitativa variabeln oro för brott (fråga 24) och de oberoende variablerna index sociala
nätverk samt index ångestbenägenhet.
Etiska överväganden
Etik innebär att bygga upp, stimulera och upprätthålla en medvetenhet och en diskussion om hur man bör handla (Vetenskapsrådet, 2011). Inom forskning är etikprövning, forskaretik samt forskningsetik grundläggande. Allt från hantering av studiens material till forskarens ansvar gentemot studiens deltagare berörs av etiska frågor. Varje studie bör etikprövas om det förekommer känsliga uppgifter kring deltagarna. Etikprövningen bygger på etikprövningslagen (SFS 2003:460,
1§) där syftet med lagen är att skydda individen samt dennes värde vid forskning. Denna studie förhåller sig till följande etiska principer som återfinns i
etikprövningslagen: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet ställer krav på att forskaren skall informera de berörda om forskningens syfte. Foskningens syfte meddelandes muntligt till respondenterna innan enkäten delades ut. Respondenterna blev även informerade om att enkäten besvaras anonymt. Detta då den innehåller känslig information kring deltagarens liv. Även ett informationsbrev utformades till deltagarna med hjälp av en mall som hämtades från hemsidan till Malmö Högskola. Även dokumentet vägledning till forskningspersonsinformation (Regionala etikprövningsnämnden, 2017) användes som stöttning till utformning av informationsbrevet. Vid detta tillfälle fick respondenterna även information om
samtyckeskravet: deltagandet är frivilligt och respondenten har rätt att själv
bestämma över sin medverkan. Deltagandet baseras på informerat samtycke från deltagarna. Angående konfidentialitetskravet gäller att uppgifter om
respondenterna ingående skall ges största möjliga konfidentialitet och att
personuppgifterna bevarades att ingen obehörig får ta del av materialet. Materialet bevarades på en lösenordsskyddad dator som endast forskaren hade tillgång till. Uppkoppling till internet fanns inte när datan bearbetades. Materialet förstördes efter att uppsatsen fastställdes. Nyttjandekravet innebär att uppsatsen endast publiceras på Malmö University Electronic Publishing (MUEP) och således endast användas för forskningsändamål. Denna studie har genomgått etisk prövning vid Malmö Högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle och godkänts (se bilaga nr 3 för beslut).
En aspekt i forskningsetik är forskarens ansvar att producera samt publicera sanningsenliga forskningsresultat (Forsman, 1997). För att kunskap ska genereras måste forskning vara trovärdig: tillvägagångssättet och resultatet måste framgå tydligt (a.a.). I denna studie är respondenterna en sårbar grupp som kan bli stigmatiserade om framställningen av resultaten snedvrids eller av annan
anledning inte är korrekt. Snedvridning av resultaten kan orsaka oro för brott hos de som tidigare inte upplevde oro samt betydligt starkare oro för de som tidigare uppvisade oro. Studiens nytta måste överväga dessa risker. För att undvika snedvridning av resultaten måste forskaren vara objektiv och saklig i tolkningar av studien (a.a.). Att underbygga denna studie med primärkällor som blivit vetenskapligt granskade minskar även risken för feltolkning av resultaten.
RESULTAT
I detta avsnitt presenteras studiens resultat. På grund av överflödig och irrelevant data i förhållande till syftet har frågorna 3-6, 22, 25-26, 28-29 och 31-32 tagits bort från analysen.En övergripande beskrivande statistik presenteras för att ge läsaren en bild av rådatan och minimal tolkning av denna. Beskrivande statistik genomförs på bakgrundsvariabeln ålder. Beskrivande statistik illusteras även för indexen sociala nätverk och ångestbenägenhet. Även variabeln oro för brott presenteras genom beskrivande statistik. För att besvara frågeställningen Påverkas
oro för brott av sociala nätverk och ångestbenägenhet genomfördes logistisk
regressionsanalys med beroende variabeln oro för brott och oberoende variablerna
index ångestbenägenhet samt index sociala nätverk. Indexens interna reliabilitet
Bortfall
Som tidigare nämnt blev det interna bortfallet 7 då dessa ej uppnådde kravet på ålder eller kön (saknade kod). Vid undersökningstillfället upptäcktes att variabeln
utbildning saknade svarsalternativet folkskola vilket lämnade ett stort internt
bortfall (N=40). Därmed valdes variabeln utbildning bort från analysen.
Beskrivande statistik
Bakgrundsvariabler
Det fanns inget internt bortfall på variabeln ålder. Respondenternas ålder varierade mellan 65 och 102 (range= 37). Det vanligaste förekommande åldern var 78, medelvärdet var 80 och standardavvikelsen 7,23. Se tabell 1.
Tabell 1. Beskrivande statistik: ålder.
Valid Saknas Typvärde Medelvärde Minsta värde
Högsta värde
Range SD
Ålder 90 0 78 80 102 65 37 7,22
Oro att utsättas för brott
Tabell 3 ger en översikt över de variabler som mäter egen oro för brott. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna inte är oroliga för brott (65,2 %), inte har blivit tidigare utsatta för brott (87,6 %), inte har avstått från aktivitet (84,1 %) samt inte tagit en annan väg på grund av oro att utsättas för brott (69,8 %). Det interna bortfallet kring dessa frågor är i genomsnitt 2 per fråga.
Tabell 3. Beskrivande statistik: oro för brott: egen del.
Valid Saknas Procent %
Oro för brott 89 1 100,0
Ja 34,8
Nej 65,2
Blivit utsatt för brott 89 1 100,0
Ja 12,4
Nej 87,6
Avstått från aktivitet p.g.a. oro för brott 88 2 100,0
Ja 15,9
Nej 84,1
Medvetet gått/åkt en annan väg p.g.a. oro för brott
86 4 100,0
Ja 30,2
Nej 69,8
Tabell 4 redogör respondenternas oro över att närstående kan drabbas av brott. 54,1 % har svarat ”nej” på frågan om de är oroliga över att en närstående ska drabbas av brott. Resultatet av fråga Är du mer orolig över att du kan bli utsatt för
brott än att en närstående kan bli utsatt för brott? visar att oron för närstående är
Tabell 4. Beskrivande statistik: oro för brott: närstående.
Valid Saknas Procent % Oro för att närstående kan drabbas av brott 85 5 100,0
Ja 45,9
Nej 54,1
Mer orolig för egen del än att en närstående kan drabbas av brott
83 7 100,0
Ja 28,9
Nej 71,1
Majoriteten av respondenterna (27,4 %) var mest oroliga över att utsättas för misshandel. 24,2 % var oroliga över att utsättas för inbrott och 19,4 % var oroliga över att utsättas stöld. Se tabell 5.
Tabell 5. Beskrivande statistik: vilket brott man är orolig att utsättas för. Valid Saknas Procent % Vilket brott man är mest orolig för att utsättas för 62 28 100
Misshandel 27,4
Sexualbrott 6,5
Inbrott 24,2
Stöld 19,4
Hot och trakasserier 1,6
Bedrägeri 4,8
Annat 1,6
Inget brott 14,5
Ångestbenägenhet
Det interna bortfallet hos indexet ångestbenägenhet är 7. Resultatet visar att 77,1 % av 83 respondenter har oro övergående i ångest. 2,4 % upplever inte ångest och 20,5 % har möjligen ångest. Se tabell 6. Indexet hade Cronbach´s Alpha värde på 0,834.
Tabell 6. Beskrivande statistik: HAD
Valid Saknas Procent %
HAD 83 7 100,0
Ej ångest 2,4
Ångest föreligger möjligen 20,5
Oro övergående i ångest 77,1
Sociala nätverk
Det interna bortfallet hos indexet sociala nätverk är 8. Respondenternas sociala nätverk varierade mellan värdet 0 (starka sociala nätverk) och 15 (svaga sociala nätverk) (range= 15). Det vanligaste förekommande värdet var 6, medelvärdet var 6,74 och standardavvikelsen 3,37. Se tabell 1. Majoriteten av respondenterna (67,1 %) har starka sociala nätverk, se tabell 8. Indexet hade Cronbach´s Alpha värde på 0,671.
Tabell 7. Beskrivande statistik: index sociala nätverk. Valid Saknas Typvärde Medelvärde Minsta
värde Högsta värde Range SD Sociala nätverk 82 8 6 6,74 0 15 15 3,37
Tabell 8. Beskrivande statistik: starka och svaga sociala nätverk. Valid Saknas Procent
% Sociala nätverk 82 8 100,0
Väldigt/ganska ofta 67,1
Sällan/Aldrig 32,9
Logistisk regressionsanalys
Resultatet visar att ångestbenägenhet har en positiv effekt på oro för brott och denna effekt är statistiskt signifikant (p=,002). Detta innebär att när
ångestbenägenhet ökar med en enhet ökar även oro för brott med 0,237 enheter, när man kontrollerar för sociala nätverk. Sociala nätverk har en svag positiv effekt på oro för brott. När sociala nätverk ökar med en enhet ökar även oro för brott med 0,053 enheter, när man kontrollerat för ångestbenägenhet. Denna effekt är dock inte statistiskt signifikant (p=,507).
Tabell 8. Variables in the Equation
B S.E Wald df Sig. Exp(B) Step1a Index Ångestbenägenhet ,237 ,077 9,358 1 ,002 1,267
Index Sociala nätverk ,053 ,080 ,440 1 ,507 1,055
Constant -3,284 1,399 5,508 1 ,019 ,037 a. Variable(s) entered on step 1: INDEX_ångestbenägenhet, INDEX_socialanätverk.
Graf 1 nedan illusterar att sannolikheten att vara orolig för brott ökar ju högre värden på HAD. Hos de respondenter som inte upplever ångest (värde upp till 7) är sannolikheten strax över 20 procent att de upplever oro för brott. Respondenter som upplever ångest (värde 11 och uppåt) har en sannolikhet mellan 40 till över 80 procent att uppleva oro för brott.
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie är att undersöka om oro för brott påverkas av ångestbenägenhet och sociala nätverk hos kvinnor i ålder 65 och äldre.
Majoriteten av respondenterna i denna studie har varken blivit utsatta (87,6 %) eller oroar sig för att bli utsatta för brott (65,2 %). Att oro för brott inte
förekommer oftare är förvånande i förhållande till tidigare forskning (Brå 2017:1, Heber, 2007). Detta kan dock förklaras med att respondenterna som återfanns på dessa mötesplatser gör ett aktivt val att delta i social gemenskap och sociala aktiviteter. Tidigare forskning (Brå 2013, Hale 1996, Stafford et al 2007) har visat att en konsekvens av rädsla är minskat deltagande i det sociala livet. Om
respondenterna i denna studie vore mindre socialt aktiva hade oro för brott
förmodligen varit mer förekommande. Således kan respondenternas sociala aktiva liv vara orsaken till den låga frekvensen av oro för brott i denna studie.
Ett positivt signifikant samband uppmättes mellan HAD och oro för brott. Sannolikheten att vara orolig över att utsättas för brott ökar ju högre värden på HAD. Tidigare forskning (Beaulieu et al 2008, Shafford et al 2007) har även visat ett positivt samband mellan oro för brott och ångest. Att ha oro övergående i ångest var mer förekommande än att inte ha ångest (77,1 respektive 2,4 %). Att majoriteten av respondenterna upplever detta är oroväckande då ångest är en allvarlig psykisk sjukdom som kan försämra livskvalitén (Levander et al, 2008). 15,9 respektive 30,2 % av respondenterna har medvetet avstått från en aktivitet eller tagit en annan väg på grund av oro att utsättas för brott. Enligt Heber (2007) uttrycker detta undvikande beteende en form av rädsla för brott. Men
problematiken ligger i att utröna vilket som föranleder det andra: om oro för brott orsakar ångest eller tvärtom.
Resultatet visade även att sociala nätverk har en postitiv effekt på oro för brott. Sociala nätverk kunde svagt predicera oro för brott. Detta resultat korrelerar med tidigare forskning (Stafford et al 2007, Hedgren, 2015) där individer med starka sociala nätverk upplevde mindre oro för brott än de individer med svaga sociala nätverk. Dock kan denna positiva effekt orsakats av slumpen då den icke är statistiskt signifikant.
Som tidigare nämnt var 65,2 % inte oroliga över att utsättas för brott. Denna siffra sjunker till 54,1 när respondenterna tillfrågas om oron över att en närstående kan drabbas av brott. Denna oro är större än oro för egen utsatthet, vilket även återspeglas på resultatet kring frågan om oro för egen del är större än oro för en närstående. Resultatet visade att 71,1 % var mer oroliga över att en närstående drabbas av brott än oro för egen del. Detta kan höra samman med att majoriteten av respondenterna (67,1 %) har starka sociala nätverk vilket i sin tur skapar starkare känslor av gemenskap och tillhörighet. Enligt Stone (2001) skapar
gemenskap förtroende för den egna individen men även för andra som leder till att man blir mer omtänksam. Således kan detta vara förklaringen att oro för en
närstående är större än oro för egen del.
Brottet som majoriteten mest var orolig att utsättas för var misshandel. Därefter var brotten inbrott och stöld mest förekommande. Även detta resultat är
samstämmigt med tidigare forskning (Brå, 2017). Att äldre kvinnor är mest oroliga för misshandel kanske beror på att våldsbrott skapar mycket oro (Heber,
2007). Äldre kvinnors sårbarhet att fysiskt och psykiskt återhämta sig från ett sådant brott blir svårare än att t.ex. återhämta sig från bedrägeri (Hale, 2006). Att kvällstid samt på torget eller i parken uppleva störst oro att utsättas för brott samstämmer även med tidigare forskning (Brå, 2017).
Metoddiskussion
Denna studie använder sig av kvantiativ metod baserat på studiens syfte och frågeställning. Det finns både för- och nackdelar med vald metod. En svårighet med metoden har varit att operationalisera begreppen oro för brott samt sociala
nätverk. Bryman (2008) nämner att enstaka frågor kanske inte täcker det fenomen
som forskaren vill undersöka. Har tillräckligt många frågor tagits med i denna enkätundersökning och täckt hela fältet av sociala nätverk? Förmodligen inte. I denna bemärkelse anser forskaren dock att frågorna ger ett gott mått på individens sociala nätverk då samtliga respondenter aktivt deltar på mötesplatser och
uppvisar, enligt resultaten, starka sociala nätverk. Detta leder till ytterligare en nackdel i denna studie. Att urvalet i denna studie baserades på mötesplatser för äldre problematiserar möjligheten att generalisera resultatet till andra grupper av äldre. Således kan valet av urval möjligen gjorts annorlunda. Men med tanke på brist på tid och resurser ansågs detta urval vara mest lättillgängligt.
Trots att utvalda frågor till enkäten delvis baserades på tidigare forskning kan mätmetodens reliabilitet och validitet kritiseras. Reliabilitet förutsätter att mätmetoden är okänslig för slumpens inverkan och att kunskapen som
mätinstrumentet kommer fram till är framtagen på ett tillförlitligt sätt samt att det inte finns okontrollerade tillfälliga fel som grumlar kunskapsutvecklingen
(Malterud, 1998). Eftersom den logistiska regressionen inte uppvisade statistisk signifikans gällande sociala nätverk och oro för brott ifrågasätts reliabilteten. Detta kan bero på att frågorna kring sociala nätverk eventuellt lämnade utrymme för misstolkning och snedvridning vilket orsakade att bakomliggande variabler (som ej kontrollerats för) påverkade resultatet. Likaså kan studiedeltagarens sinnesläge och tolkning av frågan påverka vilka svar som ges eller svaren kanske inte fångas upp av svarsalternativen. Att resultatet kring sociala nätverk och oro för brott var positivt, dock ej statistiskt signifikant kan bero på att indexet eventuellt inte mäter samma bakomliggande koncept. Indexet sociala nätverk uppvisade ett Cronbach´s Alpha värde på 0,671 vilket ifrågasätter indexets interna konsistens. Mätmetoden är känslig för slumpens inverkan: reliabilieten är svag. Eftersom låg reliabilitet medför låg validitet kan mätmetoden i denna bemärkelse ifrågasättas. Detta innefattar även svårigheter att generalisera resultaten till övriga populationen. I denna studie hade det varit fördelaktigt att genomföra en
pilotstudie för att utröna om enkäten uppnår god reliabilitet och validitet. Den interna reliabilieten gällande HAD var hög då Cronbach´s Alpha uppvisade en nivå över 0,7. Detta är ej förvånande då HAD är ett väl beprövat test.
Att forskaren tydligt beskriver forskningsprocessen påverkar kunskapens giltighet. Detta kallas för kommunikativ validitet och innebär att ha en fyllig
metodbeskrivning och bortfallsanalys, vilket återfinns i denna studie (Malterud, 1998). Diskussion kan även föras kring pragmatisk validitet. Detta innebär att studien bidrar med användbar kunskap som omsätts i handling (a.a.). Om
handlingen leder till önskat resultat är kunskapen som låg till grund för den valid (a.a.). Dock återstår detta att se.
Vid genomförandet av enkätundersökningen satt respondenterna oftast i grupper. Detta kan ha påverkat resultatet då de samtalade med varandra om frågorna samt vilket svarsalternativ som var lämpligast. Att personalen hjälpte till
respondenterna på olika vis (t.ex genom uppläsning eller tydliggörande av frågor) kan även ha påverkat resultatet. Dessa ovidkommande variabler hade kunnat undvikts t.ex genom stärkande uppmaning till respondenterna kring vad som gäller vid genomförandet av enkäten.
SLUTSATS
Slutsatsen i denna studie är att ångestbenägenhet och sociala nätverk har en positiv effekt på oro för brott. Ångestbenägenhet har en statistisk signifikant påverkan på oro för brott, detta gäller dock ej för sociala nätverk. Denna studie fann även att socialt aktiva kvinnor i ålder 65 och äldre har större problematik med oro övergående i ångest än oro för brott. Rekommendation för vidare forskning är att utröna om ångest orsakar oro för brott eller tvärtom. Finns det eventuella bakomliggande variabler som påverkar detta samband? Framtida forskning bör även undersöka om sociala nätverk stärker trygghet kring oro för brott.
REFERENSER
Acierno R, Rheingold A A, Resnick H S, Kilpatrick D G, (2004). Predictors of fear of crime in older adults. Anxiety disorders, 18, 385-396.
Beaulieu M, Dube M, Bergeron C, Cousineau M-M, (2007). Are elderly men worried about crime? Journal of aging studies, 21, 336–346.
Beaulieu M, Leclerc N, Dube M, (2004). Fear of crime among the elderly.
Journal of gerontological social work, 40 (4), 121-138.
Bryman A, (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Bryman A, (2008) Social research methods. Oxford: Oxford University Press. Brottsofferjouren, (2017) Äldre utsatta för brott.
>http://www.brottsofferjouren.se/fakta-om-brottsoffer/sarskiltsarbara/aldre-utsatta-for-brott/< (2017-05-01)
Brottsförebyggande rådet, (2017) Förebygga brott mot äldre.
>https://www.bra.se/forebygga-brott/brott-mot aldre.html< (2017-04-15).
Brottsförebyggande rådet, (2013) Nationella trygghetsundersökningen 2012. Om
utsatthet, trygghet och förtroende. Stockholm: Fritzes.
Brottsförebyggande rådet, (2017) Nationella trygghetsundersökningen 2016. Om
utsatthet, otrygghet och förtroende. Stockholm: Lenanders Grafiska AB
De Donder L, Verte D, Messelis E, (2005). Fear of crime and elderly People: Key factors that determine fear of crime among elderly people in West
Flanders. Ageing international, 30 (4), 363-376.
Denscombe M, (2014) Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB.
Egidius H, (2008) Natur och Kulturs Psykologilexikon. Stockholm: Natur och kultur.
Fattah, Ezzat (1993). Crime and older people. Victimisation and fear of crime
among the elderly: A possible link? Australian Institute of Criminology.
Fetchenhauer D, Buunk B, (2005) How to explain gender differences in fear of crime: Towards an evolutionary approach. Sexualities, Evolution and Gender. August 2005; 7(2): 95-113
Ferraro K F, LaGrange R L, (1987) The measurement of fear of crime.
Sociological Inquiry, 57, 70-101.
Field A, (2009) Discovering Statistics using SPSS. Third edition.
Garofalo J, (1981). The fear of crime: Causes and consequences. The journal of
criminal law and criminology, 72 (2), 839-857
Hale C, (1996) Fear of crime: a review of the literature. International Review of
Victimology, 1996, Vol. 4 pp. 79-150.
Heber A, (2007). Var rädd om dig! Rädsla for brott enligt forskning,
intervjupersoner och dagspress. Akademisk avhandling. Stockholm: Stockholms
universitet, Kriminologiska institutionen.
Heber A, (2008). En guide till trygghetsundersokningar. Om brott och trygghet. Tryggare och mänskligare Goteborg. Goteborg: Elanders.
Hedgren K, (2015). Relationen mellan kvinnors trygghet och kvaliteten på deras
sociala nätverk. Malmö Högskola.
Holme I M, Solvang B K, Floistad G, Kjeldstadli K, O´Gorman D, (1991)
Forskningsmetodik- om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund:
Studentlitteratur
Jackson J, (2006) Introducing fear of crime to risk research. Risk analysis, 26 (1), 253-264.
Lee G R, (1982a). Sex differences in fear of crime among older people. Research
on aging, 4 (3), 284-298.
Lee G R, (1982). Residential Location and fear of crime among the elderly. Rural
sociology, 47 (4), 655-669.
Lee M, (2001). The genesis of 'fear of crime'. Theoretical criminology, 5 (4), 467-485
Levander M, (2007) Trygghet, säkerhet, oro eller risk? Begreppsdefinitioner och mått. Stockholm: Modintryckoffset
Levander S, Adler H, Gefvert O, Tuninger E, (2008) Psykiatri. En orienterande
översikt. Lund: Studentlitteratur AB.
McCoy H V, Wooldredge J D, Cullen F T, Dubeck P J, Browning S L, (1996). Lifestyles of the old and not so fearful: Life situation and older persons' fear of crime. Journal of criminal justice, 24 (3), 191-205.
Malterud K, (1998) Kvalitativa metoder i medicinsk forskning: en introduktion. Lund: Studentlitteratur
Miethe T D, Lee G R, (1984). Fear of crime among older people: A reassessment of the predictive power of crime-related factors. The sociological quarterly, 25 (3), 397-415
Olofsson J, Malmberg G, (2016) Äldre européers sociala nätverk. In: Filip fors och Jenny Olofsson (ed.), Utblick: Sverige i en internationell jämförelse (pp. 63-78).Umeå: Sociologiska instutionen, Umeå universitet
Pain R H, (1997). 'Old age' and ageism in urban research: The case of fear of ucrime. International journal of urban and regional research, 21 (1), 117-128 Putnam R, (2006) Den ensamme bowlaren: den amerikanska medborgarandans
och upplösning och förnyelse. Stockholm: SNS Förlag.
Regeringskansliet, (2015) Mål för rättsväsendet.
>http://www.regeringen.se/regeringens-politik/rattsvasendet/mal-forrattsvasendet/< (2017-05-01)
Regionala etikprövningsnämnden i Lund, (2017) Forskningspersonsinformation >http://www.epn.se/start/ansoekan/forskningspersonsinformation/< (2017-04-01) Statistiska centralbyrån, (2016)
>http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_1980I05_BR_2_LE112SA06 01.pdf< (2017-04-20)
Stafford M, Chandola T, Marmot M, (2007) Association between fear of crime and mental health and physical functioning. American Journal of public health. Vol 97, No 11: 2076-2081
Stone W, (2001) Mesauring social capital: towards a theoretically informed measurement framwork for researching social capital in family and community life. Australian Institute of Family studies. No.24
Sutton R, Farall S, (2005) Gender, socially desirable responding and the fear of crime. British Journal of Criminology (2005) 45, 212-224.
Vetenskapsrådet, (2011) Etik
>https://www.vr.se/etik.4.3840dc7d108b8d5ad5280004294.html< (2017-04-03) Ward R A, LaGory M, Sherman S R, (1986). Fear of crime among the elderly as person/environment interaction. The sociological quarterly, 27 (3), 327-341. Ziegler R, Mitchell D B, (2003). Ageing and fear of crime: An experimental approach to an apparent paradox. Experimental aging research: An international
journal devoted to the scientific study of the aging process, 29 (2), 173-187.
Zigmond A S, Snaith R P, (1983) The Hospital Anxiety and Depression Scale. Acta Psychiatr Scand 1983;67:361–370.
BILAGOR
Bilaga 3. Godkännande utlåtande från etikrådet
