Vårdnadshavares uppfattningar om barns lek : En kvalitativ studie om vårdnadshavares uppfattning om barns lek i förskolan och dess betydelse för barns lärande

44  Download (0)

Full text

(1)

Examensarbete

Grundnivå

Vårdnadshavares uppfattningar om barns lek

En kvalitativ studie om vårdnadshavares uppfattning om

barns lek i förskolan och dess betydelse för barns lärande

Författare: Elena Allaoui

Handledare: Sanna Bäcke & Solveig Ahlin Examinator: Åsa Pettersson

Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: PG2062

Poäng: 15 hp

Examinationsdatum: juni 2020

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access. Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

(2)

Abstract:

Syftet med studien är att öka kunskapen kring vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, och mer specifikt deras uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande. I det här examensarbetet har jag valt att tillämpa en kvalitativ forskningsmetod för att erhålla ett underlag för att uppnå syftet bakom studien. I det här fallet innebär det att jag intervjuade vårdnadshavare för att ta del av deras uppfattningar gällande barns lek. Det insamlade materialet för denna studie har jag analyserat med hjälp av den sociokulturella teorin.

Resultatet visade att vårdnadshavarna ser lek som ett viktigt redskap för barns lärande. De anser att barn i leken utvecklas som individer och utvecklar social kompetens. Den sociala delen är inte det enda som vårdnadshavarna anser att deras barn lär sig genom lek. De har uppmärksammat att deras barn lär sig bland annat matematik, värdegrund, turtagning, motorik, men framförallt språket. Vidare anser vårdnadshavarna att både den fria leken och den pedagogstyrda leken är viktig för barns lärande. Pedagogers involvering i barns lek är också något som samtliga vårdnadshavarna lägger stor vikt vid. Majoriteten av vårdnadshavarna menar att det är viktigt med en balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek i förskolans verksamhet.

Nyckelord

(3)

Förord

Denna studie påbörjade jag tillsammans med en studiekamrat under höstterminen 2019, men av olika anledningar gick vi skilda vägar under vårterminen 2020. Därför vill jag informera och reservera för att termen ”Vi” kan uppstå i vissa delar av den löpande texten som vi skrev ihop i början av arbetet. Delar av texten som framförallt berörs av detta är inledning, bakgrund och tidigare forskning, teori samt vissa delar av metodavsnittet. Dessa delar har till viss del revideras under färdigställandet av uppsatsen. Bilaga 1 och 2 skrevs också under ht.19. Delar av metoden, resultat, diskussion, slutsats, fortsatt forskning samt bilaga 3 och 4 är de delar jag har skrivit själv.

Jag vill framförallt rikta ett stort tack till de vårdnadshavare som har ställt upp för att delta i denna studie. Utan deras deltagande hade inte denna studie blivit möjligt. Ett speciellt tack till Sanna Bäcke som var vår handledare under höstterminen 2019 och till min handledare Solveig Ahlin, som tog över handledarrollen under vårterminen 2020. Jag vill även passa på att tacka min studiekamrat som var med när denna studie började ta form.

Falun juni 2020

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

1.1 Syfte och frågeställning ... 5

1.2 Begreppsdefinition ... 5

2. Bakgrund och tidigare forskning ... 5

2.1 Förskolans och lekens historik ... 5

2.2 Lek i styrdokument ... 6

2.3 Samarbete mellan förskola och vårdnadshavare ... 7

2.4 Tidigare forskningsstudier ... 7

2.4.1 Lek och lärande ... 8

2.4.2 Fri lek och pedagogstyrd lek i förskolan ... 9

2.4.3 Minnen av lek från barndomen ... 10

2.4.4 Sammanfattning ... 11 3. Teori ... 11 3.1 Sociokulturell teori ... 11 3.2 Begrepp ... 12 4. Metod ... 14 4.1 Undersökningsmetod ... 14 4.2 Urval/presentation av vårdnadshavarna... 14 4.3 Genomförande ... 15

4.4 Reliabilitet och validitet... 16

4.5 Materialbearbetning ... 17

5. Forskningsetiska aspekter ... 17

6. Resultat ... 18

6.1 Hur resonerar de tillfrågade vårdnadshavarna om barns lek i förskolan? ... 18

6.1.1 Lekens möjligheter ... 18

6.1.2 Barns fria lek ... 19

6.1.3 Pedagogstyrd lek ... 21

6.1.4 Pedagogens roll i lek på förskolan ... 22

6.1.5 Balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek ... 24

6.2 Hur anser vårdnadshavarna att lek och lärande hänger samman? ... 25

6.2.1 Lek och lärande – hur uttrycks sambandet? ... 26

6.2.2 Vad barn lär sig i leken ... 27

7. Diskussion ... 29

7.1 Metoddiskussion ... 29

7.2 Resultatdiskussion ... 30

7.2.1 Social utvecklig och lärande ... 31

7.2.2 Samband mellan lek och lärande ... 32

7.3 Sammanfattning och slutsatser ... 33

7.4 Förslag till vidare forskning ... 33

8. Referenslista ... 35 Bilagor ... 38 Bilaga 1 ... 38 Bilaga 2 ... 40 Bilaga 3 ... 41 Bilaga 4 ... 43

(5)

4

1. Inledning

Lek är viktigt för barn enligt Lillemyr (2013, s.31–32), eftersom barn tillbringar en stor del av sin tid till att leka, samt att lek har en central roll för barns utveckling, sociala samspel och lärande. Detta kan jämföras med hur Pramling Samuelsson och Johansson (2006) samt Tullgren (2003) ser på barns lek och vad lek kan bidra med för barns lärande. Pramling Samuelsson och Johansson (2006, s.52, 62) ser på leken som ett viktigt redskap för barn. De menar att leken är en viktig del av barns liv och i leken utmanas barn till fantasi och problemlösning. Lek är en betydelsefull aktivitet för att stimulera, uppmuntra och upprätthålla barns lärande, samt att leken gör barn aktiva och fria (Tullgren, 2003, s.64). Forskarnas syn på barns lek anser jag överensstämmer med förskolans läroplan (Skolverket, 2018, s.8), där det står att lek är viktigt för barn och att den ska ha en central roll i förskolans utbildning. Pedagoger i förskolan ska även ge tid och utrymme för lek som barn själva tar initiativ till.

Fri lek har en hög status i svensk förskola och den anses vara en naturlig och medfödd aktivitet hos barn (Eidevald, 2009, s.96–98). Fri lek ses nästan som ”helig” i förskolan enligt Eidevald (2009, s.98). Sandberg (2002, s.72) påpekar att vuxnas syn på lek beror på den vuxnes tidigare kunskap om lek. Detta kan jämföras med förskolans läroplan där det står att vårdnadshavare ska ha inflytande och förståelse för förskolans uppdrag. Därför ska förskolan tydliggöra vilka strävansmål utbildningen har (Skolverket, 2018, s.8).

I min utbildning till förskollärare på Högskolan Dalarna har jag läst om lekens betydelse för barns lärande. Under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) i olika förskolor i mellersta Sverige, så uppmärksammade jag och min studiekamrat att lek är något viktigt för barns lärande och väldigt centralt i förskolans utbildning. Vid hämtningen uppmärksammade jag flera gånger att vårdnadshavarna uttryckte sig ”har ni bara lekt idag” efter att ha frågat barnet vad de gjort under dagen på förskolan. Detta fick mig att inse att en del vårdnadshavare eventuellt undervärderar barns lek. Detta kanske kan bero på att vårdnadshavarna inte har kunskapen eller förståelse för lekens möjligheter för barns utveckling och lärande.

Intresset för vilka uppfattningar vårdnadshavarna har om barns lek i förskolan började ta sin form. Eftersom leken har en central roll i förskolans utbildning, ska vårdnadshavare ha inflytande i förskolans utbildning (Skolverket, 2018). Därför valde jag att genomföra en studie baserad på vilka uppfattningar vårdnadshavarna har om barns lek förskolan, samt om de anser att lek och lärande hänger samman. I dagsläget råder det brist på litteratur och forskning inom ämnesområdet vad gäller

(6)

5

vårdnadshavarens uppfattning om lekens roll i förskolan. Detta stärkte vårt intresse för detta ämne ännu mer.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att öka kunskapen kring vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, och mer specifikt deras uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande. För att nå syftet har följande frågeställningar formulerats:

• Hur resonerar de tillfrågade vårdnadshavarna om barns lek i förskolan? • Hur anser vårdnadshavarna att lek och lärande hänger samman?

1.2 Begreppsdefinition

Fri lek – är en lek som är fri från pedagogers styrning, där barn bestämmer lekens innehåll själva

utifrån deras intressen, fantasin och kreativitet (Eidevald, 2009, s.96).

Pedagogstyrd lek – är en lek som planeras av pedagoger, där pedagoger bestämmer lekens innehåll

utifrån barnens intressen, samt för att introducera nya valmöjligheter till lek (Skolverket, 2018).

Vårdnadshavare – är de personer som har den rättsliga vårdnaden för ett barn, oftast är det de

biologiska föräldrarna som har rättslig vårdnad men det kan även vara en annan person som av olika skäl fått den rättsliga vårdnaden för barnet av domstolen (Tallberg Broman, 2017, s.75).

2. Bakgrund och tidigare forskning

Inledningsvis presenteras några centrala begrepp i denna studie. Därefter följer en historisk tillbakablick gällande förskolans uppdrag och barns lek. Avslutningsvis presenteras tidigare forskningsstudier samt tillvägagångssätt för sökning efter tidigare forskning.

2.1 Förskolans och lekens historik

Pedagogik och omsorg är två uppgifter som förskolans verksamhet har baserat sin grund på sedan 150 år tillbaka tills idag. Synen på dessa två uppgifter har ändrats genom tiden i samband med samhällets utveckling och vad samhället har för syn på barn och deras behov (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s.14). Runt 1900-talet startades Sveriges första barnträdgårdar. Barnträdgårdarna skapades för den växande medelklassen med syfte att stimulera barns utveckling. Barn som hade tillgång till barnträdgårdarna var från fyra till sex år gamla (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s.15). Barnträdgårdarna fanns där som stöd för hemarbetande mammor för att avlasta några timmar per dag.

(7)

6

År 1973 beslutades det av Riksdagen att verksamheter som handlade om förskolebarn skulle kallas för lekskola, respektive daghem (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s.15). Lekskola var på deltid och tog endast emot barn tre timmar per dag och hade lek och lärande som fokus. Daghem var på heltid och hade omsorg i centrum. De som ansvarade för lekskolan och daghemmet var socialdepartementet och socialnämnden vilka styrdes av socialtjänstlagen (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s.15).

År 1998 fick förskolan en ny tillsynsmyndighet. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s.16) poängterar att förskolans övergripande ansvar flyttades från Socialstyrelsen till Skolverket. Skollagen kom ut med nya regler och mål som nämndes i förskolans första läroplan som kom ut år 1998. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s.16) nämner att det i läroplanen från 1998 dels står att utbildningen ska vara likvärdig där omsorg, trygghet och lärande ska vara i centrum, dels att pedagogerna ska ta hänsyn till alla barns olika förutsättningar och behov.

Øksnes (2011, s.71) skriver att leken ansågs som en aktivitet för att fylla ut tiden som barn hade efter att de hade slutat delta i arbetslivet. Leken blev psykologiserad, vilket innebär att leken blev som en terapi för barnen. Øksnes (2011, s.71) menar att leken bekräftades av samhället och beskrevs som ett naturligt mänskligt behov i barns liv. Psykoanalytikern Sigmund Freud (1856–1939) beskrev leken som något individuellt, vilket han även kopplade till individens varierande behov (Øksnes, 2011, s.71). Øksnes (2011, s.74) lyfter upp psykologen Rousseau som vill att barn ska lära sig i leken där barns fantasi och kreativitet används till något nyttigt. Rousseaus intresserade sig för pedagogerna Friedrich Fröbels (1782–1852) och Maria Montessoris (1870–1952) teorier. Båda pedagogerna nämner att leken ska ha praktisk nytta och barns frihet i leken ansågs som viktig, men att den skulle ha en pedagogisk inriktning (Øksnes, 2011, s.74). Fröbel grundade en lek- och sysselsättningsanstalt som är föregångare till de svenska barnträdgårdarna samt den förskolan som existerar i det svenska samhället idag. Fröbel grundade även begreppet fri lek vilket handlar om barns självständiga aktiviteter i leken (Lindqvist, 1996, s.51). Den fria leken har sin plats i förskoleverksamheten och den ska vara fri från pedagogers styrning. Lindqvist (1996, s.51) skriver att i Fröbels pedagogik är lek det viktigaste och det naturligaste sättet för barnet att yttra sig och där barnet utvecklas fysiskt, andligt, och moraliskt.

2.2 Lek i styrdokument

Alla som jobbar i förskolan ska följa förskolans läroplan samt skollagen (Skolverket, 2018). I läroplanen för förskolan står det att barn ska ges förutsättningar för både planerad lek som pedagoger introducerar samt för lek som barn själva tar initiativ till (Skolverket, 2018, s.8). Pedagoger ska ge alla barn i förskola möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån barnens förutsättningar och förmågor.

(8)

7

När pedagoger ska följa eller leda barns lek på ett lämpligt sätt, kan det ske genom att vara passiv eller aktiv. På så sätt kan pedagogerna uppmärksamma begränsningar som kan uppstå i leken, något som kan möjliggöra att verksamhetens arbetssätt och lärandemiljöer som främjar barns lek utvecklas (Skolverket, 2018, s.8). Genom pedagogernas närvaro kan det vara möjligt att stimulera kommunikationen mellan barnen och förhindra samt lösa konflikter som uppstår i barns lek (Skolverket, 2018, s.8). I läroplanen för förskolan står det att lek är grunden för barns utveckling, lärande och välbefinnande och den ska ha en central plats i utbildningen (Skolverket, 2018, s.8). Vidare står det att lek är viktigt för barn då leken ger utrymme för imitation, fantasi och bearbetning av intryck. Genom leken skapar barn en uppfattning om sig själv och sin omgivning, samt att lek kan utmana och stimulera bland annat barns kommunikation, samarbete och problemlösning (Skolverket, 2018, s.8).

Förskolans utbildning ska följa de värden och rättigheter som lyfts upp i FN:s konvention bland annat gällande barns rätt till lek (Skolverket, 2018, s.5). Från och med 1a januari 2020 blev barnkonventionen en svensk lag där det står: ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet” (Barnkonventionen, 2009, 31 kap. 1§).

2.3 Samarbete mellan förskola och vårdnadshavare

I förskolans läroplan står det att utbildningen i förskolan ska utgå från en helhetssyn på barn och barns behov, där omsorg, utveckling och lärandebildar en helhet. Utbildningen i förskolan lägger grunden för ett livslångt lärande. För att uppnå det, krävs det ett samarbete med hemmen (Skolverket, 2018, s.7). Genom det samarbetet som förskolan har med hemmen, främjar det barns utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor samt samhällsmänniskor (Skolverket, 2018, s.7). Genom förskolans samarbete med hemmen ger det barnen möjlighet till att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Förskolan ska även tydliggöra för både barn och vårdnadshavare de mål som utbildningen har, detta för att skapa förutsättningar för deras möjlighet till inflytande samt förståelse för förskolans uppdrag (Skolverket, 2018, s.8).

2.4 Tidigare forskningsstudier

Under följande avsnitt presenteras några tidigare forskningsstudier som behandlar området lek i förskolan. Som tidigare nämnts i inledningen fann jag inga studier som redogör för vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan. Därför valdes annan relevant forskning. Med tanke på det nära samarbete och samverkan som förskollärare har med vårdnadshavare, ansåg jag att rådande litteratur

(9)

8

och forskning kring lek i förskolan är relevant att sammanställa för att jämföra det med resultaten i föreliggande studie.

Sökning av forskning inom lek i förskolan gjordes via olika databaser Libris, Högskolan Dalarnas

bibliotekskatalog och Summon. För att avgränsa sökningen användes sökorden: barn, lek, lärande,

betydelse, förskola, vårdnadshavare och uppfattning. För att avgränsa det mer, sökte jag på tidigare forskning som enbart är skrivna på svenska och engelska men utförts inom svenska förskolor då denna studie är utförd i Sverige. Jag ansåg det som mer relevant då svenska förskolor följer samma läroplan.

2.4.1 Lek och lärande

Pramling Samuelssons och Johanssons (2006, s.47) artikel har till syfte att upptäcka och förstå om lek och lärande är två lika begrepp, samt hur dessa två begrepp kan uttryckas av förskolepedagogerna och barnen när de samspelar. Artikeln är baserad på en faktabaserad studie, som utgår från två olika observerade situationer i förskolan. En observation under en måltid och den andra under leken. Pramling Samuelssons och Johanssons (2006, s.54, 62) visar i sin studie att lek och lärande är två olika begrepp, men även om dessa begrepp är olika kan de stimulera varandra. Detta eftersom lek och lärande anses som en helhet som är en del av barns upplevelse, och som stödjer barn att skapa förståelse för världen runt omkring dem.

Det som uppstår i barns lek bygger på deras tidigare erfarenheter och detta skapas genom interaktion med andra. Pramling Samuelsson och Johansson (2006, s.52) menar att barn lär sig av varandra i leken och efteråt lär de sig lekens specifika karaktär. Vidare beskriver Pramling Samuelsson och Johansson (2006, s.52) att lek är något som är socialt, när barn leker har de ett motiv med lekens innehåll. Detta visar även Tullgren som menar att de involverade pedagogerna betraktar barnen i leken som kreativa, aktiva och med förmåga att fylla sina lekar med ett meningsfullt innehåll (Tullgren, 2003, s.112). Leken ses som en väg till lärande då individers olika kunskaper delas med varandra. Barnen lär sig via leken hur man ska vara mot varandra och uppmuntras till att kommunicera, visa sina känslor och intressen, samt får en förståelse för andras känslor (Tullgren, 2003, s.83). Pramling Samuelsson och Johansson (2006, s.52–53) skriver vidare att för barn är leken något som består av ett objekt och en gestaltning. Samtidigt menar forskarna att barn erfar leken både direkt och kroppsligt, och att dess tankar, fantasi, språk samt kroppsliga uttryck är sammankopplade (Pramling Samuelsson & Johansson, 2006, s.53).

(10)

9

Ur ett didaktiskt perspektiv menar Pramling Samuelsson och Johanssons (2006, s.60) att pedagogers involvering i barns lek är lika viktigt som deras lärande. På så sätt kan pedagogernas involvering i barns lek bidra till lärande. Pedagogernas interaktion eller dialog med barnet under leken, bekräftar och utmanar barnet. Pedagogernas involvering i barns lek måste ske på ett respektfullt sätt och med kompetens för att förstå när och på vilket sätt de kan ingripa i barns lek. Detta för att kunna ge lek och lärande chansen att påverka varandra (Pramling Samuelsson & Johanssons, 2006, s.62–63).

2.4.2 Fri lek och pedagogstyrd lek i förskolan

Eidevalds (2009, s.13) studerade i sin avhandling hur förskolepedagoger gör skillnad mellan flickor och pojkar i olika vardagsrutiner och i leksituationer i förskolan. Eidevald (2009, s.96) skriver att fri lek är en specifik pedagogisk aktivitet som finns i den svenska förskolan. Det är en aktivitet som ses som viktig och lärorik för barn. Den förväntas att utföras och konstrueras av barn själva. Det vill säga att den ska vara fri från vuxeninvolvering och barn ska själva bestämma innehållet. Fri lek är en lek som anses som en vardaglig förekommande aktivitet i svensk förskoleverksamhet. Den pågår oftast under en längre tid där barn själva har möjlighet att välja mellan olika aktiviteter och platser. Vidare skriver Eidevald (2009, s.96) att fri lek har en hög status i svensk förskola och som anses att vara en naturlig och medfödd aktivitet hos barn. Eidevald skriver även att fri lek är en lek som betraktas nästan som ”helig” i förskolan (Eidevald, 2009, s.98).

Eidevald (2009, s.96) refererar till Johansson & Pramling Samuelsson (2003), som menar att pedagoger i förskolan ska låta barn leka själva så mycket som det går utan någon vuxeninvolvering. För mycket vuxeninvolvering i barns lek anses som ett hinder för barns lärande och utveckling. Noren-Björn (1983) är en annan forskare som Eidevald (2009, s.96) refererar till i sin avhandling som menar att pedagoger ska endast störa barns lek om den ”råkar in i kritiska skeden”. Detta innebär att pedagogers roll blir att finnas där för att stödja barn i leken när exempelvis ett nytt barn vill delta i leken, eller när de bråkar om leksaker. Utifrån ovanstående resonemang från de olika forskarna menar Eidevald (2009, s.96) att förskolan ska skapa förutsättningar för barns fria lek, men inte ”styra” den. Samtidigt skriver Eidevald (2009, s.89) att när pedagoger i förskolan ingriper under barns fria lek är det för att ta en övervakande roll ifall det skulle uppstå konflikter i leken eller om den blir för högljudd. Detta eftersom pedagogerna har förväntningar på barns fria lek. Utifrån Eidevalds (2009, s.96) problematisering kring begreppet fri lek framkommer att fri lek inte är helt fri för barn, med tanke på pedagogernas övervakningsroll i barns lek.

(11)

10

Tullgrens (2003, s.11) studerade barns lek i förskolan med fokus på det som händer i leken när förskolepedagoger deltar, samt att undersöka barns sätt att se på hur pedagoger förhåller sig i och till barns lekar. Tullgren (2003, s.64) anser att leken är något som betraktas som en viktig aktivitet att uppmuntra, stimulera samt upprätthålla. Tullgren (2003, s.84) kom fram till att det är betydelsefullt att barn leker samt att pedagoger bekräftar och uppmuntrar barns lek. Pedagogerna ska även delta i bans lek men på barnens villkor utan att leken avbryts. Tullgren (2003, s.83) menar att pedagoger har förväntningar på barns lekar och på själva barnen, för att de förväntas att leka och hålla sig inom visa ramar. På så sätt menar Tullgren att pedagoger styr barns lek till det de anses vara lämpligt och mot de kompetenser som de tycker barn behöver i sina framtida liv och det livslånga lärandet (Tullgren, 2003, s.83).

2.4.3 Minnen av lek från barndomen

Sandbergs (2002, s.12) avhandling är baserad på vuxnas (förskollärarstuderande, förskolepedagoger och vuxna med funktionsvariation) erfarenheter av lek från sin barndom. Sandberg (2002, s.23) lyfter fram hennes egen erfarenhet av lek från sin barndom, och menar att hon inte kan tänka sig att barndomen kan existera utan lek. Sandberg (2002, s.61) skriver att det är vuxna som ska skapa lektillfälle för barn. På grund av detta anser hon att vuxna och förskolepedagoger som arbetar med barn behöver ha en inlevelseförmåga och inblick i hur de själva lekte när de var barn. Detta kan då ge en förståelse för hur man som pedagog och vuxen som arbetar med barn kan leka med barn i leksituationer. Vidare menar Sandberg (2002, s.72) att vuxnas syn på lek beror på den vuxnes tidigare kunskap om lek. Hon menar även att leken är något som existerar hos människan genom hela livet (Sandberg, 2002, s.72). Vidare skriver Sandberg (2002, s.72) att vuxna ska se leken som en ”kunskapsbank” där barn inhämtar betydelsefulla förmågor som är viktiga för barns lärande. Lek i sig är barns liv och genom att barn leker får de erfarenheter. Lek för barn är något som är mer än bara en ”fritidssysselsättning” (Sandberg, 2002, s.74). Barns lek kan ses som form av lärande där barn blir mer uppmuntrade att leka när leken finns med i deras vardag (Sandberg, 2002, s.73).

De intervjuade informanterna i Sandbergs (2002, s.74) studie betraktar lek som något som främjar och utvecklar bland annat kreativitet, fantasi och tänkande. Pramling Samuelsson och Johansson (2006, s.54, 62) visar också i sin studie att lek är en viktig del av barns liv. Forskarna menar att lek är i stort sätt sammankopplad med glädje, fantasi, problemlösning och kreativitet (Pramling Samuelsson & Johansson, 2006, s, 54, 62). Vidare har de intervjuade informanterna i Sandbergs studie också främst positiva lekminnen av lek från deras barndom (Sandberg, 2002, s.74). Sandberg (2002, s.71) anser att

(12)

11

det behövs mer forskning gällande lekens funktion och roll ur olika människors perspektiv, både inom och utanför det pedagogiska fältet.

2.4.4 Sammanfattning

Den tidigare forskning som jag har studerat benämner lek som en viktig aktivitet för barns utveckling och lärande. Sandberg (2002) anser att barns lek är mer än bara en sysselsättning, utan det är någon sorts lärande som uppmuntrar barn till en utökad utveckling och lärande. Pramling Samuelsson och Johansson (2006) och Tullgren (2003) lyfter fram vikten av pedagogers involvering i barns lek. Forskarna menar att pedagogernas involvering i barns lek bidrar till lärande, samt att barn uppmuntras och bekräftas. Pedagogers involvering i barns lek måste ske på barnens villkor så deras lek inte avbryts menar Tullgren (2003). Eidevald (2009) anser dock att barn själva ska bestämma lekens innehåll, det vill säga fri från vuxeninvolvering. En samsyn finns mellan forskarna är att barn lär sig av varandra där deras kunskaper delas. Barn bygger upp sin lek baserat på sina tidigare erfarenheter, andra individers erfarenheter samt vuxnas kunskaper (Pramling Samuelsson & Johansson (2006), Eidevald (2009), Tullgren (2003) och Sandberg (2002)).

3. Teori

Studiens syfte fokuserar på vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan samt deras uppfattningar om vad lek har för betydelse för barns lärande. För att analysera och förstå de olika uppfattningarna som vårdnadshavarna har om barns lek i förskolan och hur lek kan sammankopplas till lärande, används den sociokulturella teorin i denna studie. Teorin belyser barns lek och hur den kan användas för att stimulera barns utveckling och lärande. Teorin belyser även barns interaktion med andra individer, hur de lär sig av varandras erfarenheter och hur barns kreativitet och fantasi utvecklas genom lek. Detta gör den relevant för tillämpning vid bearbetning och analys av insamlat material.

3.1 Sociokulturell teori

Den sociokulturella teorin grundades av den ryska psykologen Lev S. Vygotskij (1896–1935). Vygotskij intresserade sig för barns utveckling och lärande, framförallt de pedagogiska involveringarna och barns samspel med andra (Lillemyr, 2013, s.114). Idag har den sociokulturella teorin en central plats i det pedagogiska arbetet inom svenska förskolor. Inom den sociokulturella teorin betraktas människan som social varelse. Vygotskij menar att grunden till lärande och utveckling är de kunskaper som individen mottar och erhåller. Detta beror på vilken social omgivning individen har haft (Säljö, 2000, s.79). Vygotskij lägger stor vikt på den kulturella och sociala omgivningen som

(13)

12

barnet lever i, eftersom barns lek och lärande påverkas av den kulturella och sociala omgivningen (Imsen, 2006, s.307, 323, 325). Lek och lärande ingår i den sociokulturella teorin (Imsen, 2006, s.307). Vygotskij (1995, s.83) anser att lärande är en social process, eftersom lärande sker när vi samspelar med andra individer i vår omgivning. Detta sker i skolans verksamhet eller i socialt samspel med vår bekantskapskrets (Imsen, 2006, s.307).

Lillemyr (2013, s.119) skriver att glädje och regler är två viktiga egenskaper hos leken enligt Vygotskij. Vygotskij påpekar att glädje är kanske det viktigaste som definierar lek. Han menar att lek är förknippad med glädje. Då är det tänkbart att anta att leken tillgodoser olika behov hos barnet när det leker (Imsen, 2006, s.323). Vidare menar Vygotskij att lek skapas av barn, för att barnet inte kan tillgodose alla sina egna behov och det är därför barn sätter igång en imaginär värld under leken (Imsen, 2006, s.324). I barns fria lek framkommer en hel del rollekar där barn utgår från de vuxna som finns i deras omgivning. I rollekarna imiterar barn de vuxnas karaktärer och de regler som gäller i olika situationer. Leken ser ut att vara fri och impulsiv men att barn ändå leker om situationer som går mot deras direkta impulser och behov. Genom barns fira lek får regler ett uttryck och mening, vilket leder till att barn kan begripa vad som gäller i de olika situationerna i deras vardag (Lillemyr, 2013, s.119). Vygotskij menar att det barn har varit med om i sin vardag och omgivning, tar barn med sig till leken och att vardagen är barns primära inspirationskälla (Jensen, 2013, s.75). Rollekar är ett sätt för barn att lära sig om det sociala livet genom att reproducera hur verkligheten ser ut. Enligt Vygotskij är leken en skapande verksamhet som involverar ett kreativt pedagogiskt förhållningssätt (Lindqvist, 1996, s.68–69).

3.2 Begrepp

Inom den sociokulturella teorin förekommer några centrala begrepp, såsom proximal utvecklingszon,

scaffolding, redskap/verktyg, mediering, appropriering, kreativitet och fantasi. Dessa olika begrepp

kallade Vygotskij för psykologiska redskap (Lillemyr, 2013, s.115).

Proximala utvecklingszonen innebär avståndet mellan vad ett barn kan klara av själv och vad det kan

klara av med stöd av andra med högre kompetens. Detta kan ske i samarbete med en kamrat eller med en vuxen (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2013, s.74). Enligt Vygotskij är den proximala utvecklingszonen till för att stärka barnets samarbetsförmåga med andra medmänniskor samt att främja och vägleda barnet att klara av aktiviteter själv vid ett senare tillfälle (Imsen, 2006, s.316). Det spelar ingen roll om den proximala utvecklingszonen utmanas i styrd lek eller i barns fria lek, det kan ändå

(14)

13

bidra till lärande och utmaning hos barnet. Eftersom barn imiterar de tillfällen de har gjort i samarbete med en vuxen eller kamrat med högre kompetens (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2013, s.74).

Scaffolding kan översättas bland annat till stöttning eller stöttningsstruktur. Inom den sociokulturella

teorin betyder scaffolding det stöd en lärande människa får av en person med kunskap i en läraktivitet, som hen inte klarar av att lösa eller förstå ensam. Detta kan vara bland annat stöd för samspel. Genom samarbete med individer med bredare kunskaper än sig själv, stöttar det ens egna lärande på ett sätt att man lär sig nya kunskaper i samband med interaktion med andra (Kultti, 2012, s.30).

Inom den sociokulturella teorin finns det redskap/verktyg vilket handlar om de intellektuella- (språkliga) och fysiska (materiella) redskap som vi har åtkomst till och utnyttjar för att integrera, förstå vår omgivning samt agera i den. Dessa sociokulturella redskap som vi utvecklar stödjer oss att klara av vardagen, genom att de medierar kulturella värden för att vi ska ta del av andras kunskaper i vår omgivning. Användning av dessa redskap anses vara viktig i den sociokulturella teorin, eftersom de

medierar den verkliga världen i sociala samspel som vi befinner oss i (Säljö, 2000, s.20, 81).

I sociokulturell teorin innebär appropriering att vi människor lär oss intellektuella redskap eller lär oss att bemästra ett fysiskt redskap i just det syftet och sammanhang de utses för. Denna typ av lärande sker i sociala samspel och genom vägledning av andra, användning av intellektuella- och fysiska redskap. Begreppet appropriering kan betraktas att människan lär sig gradvis de intellektuella- och fysiska redskap i omgivningen, tills hen skaffar sig mer erfarenheter och lär sig att använda de olika redskapen på ett produktivt sätt (Säljö, 2000, s.152).

Med begreppet kreativitet anser Vygotskij att alla människor är kreativa även det lilla barnet. Kreativitet går hand i hand med människors minnen och tänkande (Lindqvist, 1996, s.69). Vygotskij kallade den kreativa förmågan för fantasi. Han menade att det inte finns någon jämförelse mellan kreativitet och fantasi. Enligt Vygotskij kan barns lek ha inslag av kreativitet och fantasi, men att det uppstår framförallt genom att barn imiterar de vuxna som finns i deras omgivning. Barn imiterar det vuxna gör men att de gör det på sitt eget sätt i leken (Jensen, 2013, s.79). Enligt Vygotskij hör fantasin ihop med verkligheten, ju rikare verklighet en människa har desto större möjligheter har man till fantasi. Vygotskij menar att erfarenheter och känslor tolkas genom de fantasier som människor har (Lindqvist, 1996, s.69).

(15)

14

4. Metod

Nedan beskrivs den metod som tillämpats för att samla in material till denna studie, följt av vilka informanter som deltog i studien. Därefter diskuteras studiens trovärdighet följt av en beskrivning av hur det insamlade materialet bearbetats.

Som det nämns under förord började jag denna studie tillsammans med en studiekamrat under höstterminen 2019, men av olika anledningar gick vi skilda vägar under vårterminen 2020. Med hänsyn till att vi var två som påbörjade denna studie, kan det stå ”vi” på de delar som vi skrev ihop.

4.1 Undersökningsmetod

Syftet med studien är att öka kunskapen kring vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, och mer specifikt deras uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande. Eftersom vi var intresserade av vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer för att samladata till vår studie. Kihlström (2007, s.48) skriver att en intervju liknar ett vardagligt samtal, men det som skiljer en kvalitativ undersökningsmetod med ett vardagligt samtal är att en intervju har ett bestämt syfte och det är intervjuaren som styr riktningen av samtalet i denna metod. Bjørndal (2005, s.90) menar att dialog är den lämpligaste metoden att utgå ifrån för att kunna sätta sig in på en annan individs perspektiv. Björkdahl (2007, s.194) påpekar att det är viktigt som student att noggrant tänka igenom vilken typ av metod som ska användas, eftersom metoden ska vara lämplig utifrån studiens syfte.Vi ansåg att en kvalitativ studie var lämplig för vårt syfte då vi önskade ta del av informanternas uppfattningar om det fenomen vi avsåg att studera.

I denna studie har det gjorts intervjuer i två omgångar och med två olika intervjuguider. I den första omgången gjordes fem intervjuer, två av mig och tre av min studiekamrat. Vi utgick från en halvstrukturerad intervjumodell (se bilaga 2). Vi ställde öppna frågor samt följdfrågor till informanterna för att öka möjligheten att få mer utförliga svar, något som Kihlström (2007, s.48) betonar som viktigt. Den andra omgången genomfördes av mig. Jag intervjuade ytterligare tre vårdnadshavare och utgick då från en uppdaterad intervjuguide (se bilaga 4) som underlag för intervjun.

4.2 Urval/presentation av vårdnadshavarna

Kriteriet för de urval som gjorts är att vårdnadshavarna har barn som går i förskolan. Detta för att de skulle ha viss insyn i förskolans verksamhet. Antalet vårdnadshavare som intervjuats inom ramen för

(16)

15

den här studien är sammanlagt åtta. Fem av dem har barn på tre olika förskolor i mellersta Sverige och tre av dem har barn på tre olika förskolor i södra Sverige. De första fem vårdnadshavare som deltog i vår studie hade vi någon form av bekantskap med. De andra tre vårdnadshavarna som jag intervjuade är jag personligen bekant med. Att vi är bekanta med personerna gjorde det lättare att finna vårdnadshavare som kunde tänka sig delta i denna studie. Tillvägagångssättet kan jämföras med ett bekvämlighetsurval (Denscombe, 2014, s.43). Med tanke på smittorisken för Covid-19 var ett bekvämlighetsurval även det mest lämpliga under denna kurs.

Jag upplevde att informanterna var trygga under intervjutillfället vilket kan bero på att vi redan hade en etablerad relation. Med hänsyn till de forskningsetiska aspekterna är samtliga namn som nämns nedan fingerade. Detta för att skydda vårdnadshavarnas integritet (Vetenskapsrådet, 2017 s.41). Informanterna kommer att kallas för: Karin, Sara, Eva, Elisabeth, Jessica, Melissa, Julia och Elias. Samtliga vårdnadshavare som deltog i denna studie arbetar med olika yrkesprofessioner. En av informanterna är utbildad förskollärare och har tidigare jobbat inom förskoleverksamheten. De andra informanterna har inte arbetat inom förskoleverksamhet, men en del av dem har även tidigare haft barn i förskolan.

Karin: har ett barn i förskola, som är 4 år gammal. Sara: har två barn i förskolan, som är 3,6 och 5 år gamla. Eva: har ett barn i förskola som är 4 år gammal.

Elisabeth: har ett barn i förskolan som är 3 år gammal. Jessica: har ett barn i förskola som är 4 år gammal. Melissa: har ett barn i förskolan som är 3 år gammal. Julia: har ett barn i förskolan som är 2,4 år gammal. Elias: har ett barn i förskolan som är 2 år gammal.

4.3 Genomförande

Vi började med att informera förskolorna via telefon och e-post. Vi presenterade studiens syfte och sedan skickade vi informationsbrev till vårdnadshavarna som har barn på de förskolorna. I informationsbrevet (se bilaga 1) beskrev vi vilka vi är som genomför studien och syftet med studien. Förskolepersonalen återkopplade till oss via telefon och e-post om de vårdnadshavare som visade sitt intresse för att delta i vår studie. Vissa vårdnadshavare har vi tagit direkt kontakt med via telefon och e-post. Därefter bestämde vi en tid för att genomföra intervjuerna. Vissa av intervjuerna tog plats på förskolorna där vårdnadshavarna har sina barn och vissa av intervjuerna skedde på vårdnadshavarnas

(17)

16

olika arbetsplatser. Intervjuerna som vi genomförde tog ca. 10–15 minuter. Intervjuernas längd berodde på att majoriteten av intervjuerna genomfördes under vårdnadshavarnas arbetstid och vid lämning av deras barn på förskolan innan de åkte till jobbet. Detta var det enda tillfället de kunde ställa upp för att bli intervjuade.

Intervjuerna skedde individuellt och vi använde ljudupptagning som verktyg för att underlätta analysen och transkriberingen av intervjuerna. Vi ansåg att ljudupptagning var ett smidigt sätt att använda för att samla in material, då vi kunde återgå till materialet för att lyssna på intervjuerna. Genom att använda ljudupptagning upplevde vi att vi kunde vara mer närvarande under intervjuerna. Det underlättade också att hålla fokus på informanterna, vilket ökade förutsättningarna för ett naturligt samtal. I informationsbrevet beskrivs även anledningen till att vi önskade använda oss av ljudupptagning och hur ljudfilerna kommer att förvaras. En av informanterna valde dock att pausa ljudupptagningen på grund av att det upplevdes för stressigt och obehaglig. Intervjun kunde fortsätta genom att anteckningar fördes i stället.

Eftersom de första fem intervjuerna ansågs för korta för att få fram ett trovärdigt resultat valde jag att genomföra ytterligare tre intervjuer med en uppdaterad intervjuguide. Fokuset i den nya intervjuguiden var att ställa fler specifika frågor utifrån studiens syfte och frågeställningar. Vissa av frågorna var upprepande för att mer specifikt få reda på vårdnadshavarnas olika uppfattningar. Varje intervju som genomfördes tog ca. 20 minuter. Två av intervjuerna skedde på Facebook, en med kamera på och en utan. Den tredje intervjun skedde i informantens hem. Även vid dessa intervjuer användes

ljudupptagning.

4.4 Reliabilitet och validitet

Vid redovisning av resultat exemplifieras vårdnadshavarnas utsagor med citat. Detta för att göra det lättare för läsare att bedöma samt tolka resultatens trovärdighet. Trovärdighet och giltighet stärks enligt Kihlström (2007, s.231) när läsaren kan förlita sig på resultatet som presenteras i en studie. Alla vårdnadshavare som blev intervjuade i studien har alla besvarat liknande frågor. Utifrån vårdnadshavarnas svar ställdes sedan följdfrågor. Följdfrågorna ställdes om det var något vi ville att informanterna skulle tydliggöra eller vidareutveckla. När intervjufrågorna formulerades var vi noga med att undvika ja och nej frågor. Frågorna formulerades så öppna som möjligt så att informanternas svar skulle bli så utförliga som möjligt. Detta påminner om det Kihlström (2007, s.48) skriver, att det är viktigt att ha i åtanke att inte ställa ledande frågor under en intervju. Trovärdighet i en studie kan öka om det är två individer som gör en intervju tillsammans (Kihlström, 2007, s.232). Vi valde att

(18)

17

genomföra intervjuerna enskilt för att inte skapa en skev maktbalans mellan intervjuare och informant. Vi antog även att det skulle kännas mer tryggt för informanten och att det mer skulle likna ett samtal. Ljudupptagningar under intervjuerna var även ett sätt att höja trovärdigheten i studien, då vi i efterhand kunde lyssna på ljudupptagningarna. Vårt val av metod ansåg vi stärker studiens giltighet, eftersom vi fick möjlighet att ta del av informanternas egna utsagor om det bestämda ämnet i denna studie.

4.5 Materialbearbetning

Det första som gjords i materialbearbetningsprocessen var att transkribera ljudupptagningarna från intervjuerna. Vid både första och andra omgången av intervjuer togs hänsyn till vårdnadshavarnas identiteter. För att hålla på kravet om anonymitet är de angivna namnen fingerade.

Efter att ljudupptagningarna transkriberats, kategoriserades materialet i olika tema utifrån studiens frågeställningar. Jag började med att kategorisera materialet utifrån studiens frågeställningar och syfte. Materialet kategoriserades även utifrån de likheter och skillnader jag fann i informanternas svar. Kategoriseringen gjordes med hjälp av färgmarkering för att tydliggöra det för mig där varje färg blev en egen kategori. Arbetsgången kan jämföras med det Kvale och Brinkmann (2014, s.241) skriver som den vanligaste formen av materialanalys för att koda eller kategorisera intervjuerna. Genom att kategorisera materialen menar Kvale och Brinkmann (2014, s.241) att man får en överblick över textmaterialet, vilket i sin tur underlättar analysen. I resultatdelen redogörs för vilka kategorier som kunde identifieras för respektive frågeställning.

5. Forskningsetiska aspekter

Löfdahl (2014, s.34) skriver att studenter på högskolan som skriver examensarbete måste gå efter högskolelagen (1 kap. 3a§) genom att följa de forskningsetiska aspekter och gällande regelverk. Under arbetet med denna studie har vetenskapsrådets forskningsetiska aspekter och anvisningar följts (Vetenskapsrådet, 2017, s.26). Informationskravet handlar om att forskaren ska informera deltagare/deltagarna om forskningens syfte och samtyckeskravet handlar om att forskaren ska först få deltagarnas godkännande och att denne har rätt att själv bestämma över sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2017 s.26, 41). Vi har uppfyllt informationskravet och samtyckeskravet genom att informera deltagarna om syftet med studien via ett informationsbrev (se bilaga 1) samt en samtyckesblankett. I informationsbrevet beskrevs det att deltagarnas medverkan var frivilligt, och att de när som helst kan avbryta sin medverkan utan några nämnare förklarningar. I samtyckesblanketten fick deltagarna ge sitt samtycke om de vill delta i studien och om vi under intervjuerna fick spela in

(19)

18

med ljudupptagning. Konfidentialitetskravet handlar om att personuppgifter om deltagaren ska försvaras så att ingen obehörig kan komma åt det insamlade material (vetenskapsrådet, 2017, s.41). Konfidentialitetskravet har uppfyllts genom att informera deltagarna om vem som kommer ha behörighet till det insamlade materialet från intervjuerna, vilket garanterar vi att ingen obehörig kommer ta del av det insamlade materialet. Ljudupptagningar och anteckningar från intervjuerna bevarades i en fil på datorn med kod på. Nyttjandekravet handlar om att insamlade uppgifter och material om deltagarna bara får utnyttjas för det syfte vi har samlat det för (vetenskapsrådet, 2017, s.41). Nyttjandekravet har uppfyllts genom att informera deltagarna att det insamlade materialet endast används för studiens syfte och att det kommer att raderades när uppsatsen är godkänd. Dataskyddsförordningen (GDPR) handlar om att skydda känsliga personuppgifter (Datainspektionen). Dataskyddsförordningen har uppfyllts genom erhållet godkännande från informanterna för förvaring av deras personuppgifter (material från intervjun) på min dator.

6. Resultat

I detta avsnitt presenterats studiens resultat samt analys med stöd av den sociokulturella teorin. Resultatet är indelat i två huvudrubriker som avser att besvara studiens två frågeställningar. Under dessa två huvudrubriker är resultatet indelat i underrubriker som framkom vid bearbetningen av det insamlade materialet. Informanterna benämns som vårdnadshavare. Syftet med studien är att öka kunskapen kring vårdnadshavares uppfattningar om barns lek i förskolan, och mer specifikt deras uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande. För att nå syftet har följande frågeställningar formulerats.

• Hur resonerar de tillfrågade vårdnadshavarna om barns lek i förskolan? • Hur anser vårdnadshavarna att lek och lärande hänger samman?

6.3 Hur resonerar de tillfrågade vårdnadshavarna om barns lek i förskolan? Utifrån vårdnadshavarnas uppfattningar om barns lek i förskolan upptäcktes följande kategorier:

Lekens möjligheter, Barns fria lek, Pedagogstyrd lek, Pedagogers roll i lek på förskolan och Balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek.

6.3.1 Lekens möjligheter

Efter att vårdnadshavarna fick reflektera fritt över vad lek i förskolan innebär för dem, framkom en variation av uppfattningar. Lek i förskolan är något som vårdnadshavarna uttrycker som viktigt för

(20)

19

barns utveckling. Samtliga vårdnadshavare nämner att barn lär sig bland annat samspel, turtagning, värdegrund, språkutveckling, uthållighet, nytänkande och empati genom leken. Men att lek framförallt är ett sätt för barn att utforska sin omvärld utifrån sina intressen, fantasier och sin kreativitet.

Utan lek så tror jag att det blir lite svårt för barnen att utvecklas, för leken är så bred så där är så mycket fantasi och idéer vi kan ge till våra barn […] stötta dem, inspirera dem, ge dem vägledning och visa dem hur man till exempel kan använda olika material. På så sätt får de en grund att stå på, så den är jätteviktig för deras utveckling (Julia).

Samtliga vårdnadshavarna nämner att lek ska vara roligt för barn där de får möjlighet att utforska sina intressen samt nya intressen. Julia nämner att lek är ett sätt för barn att få ut det de känner, samt ett sätt för henne att lära känna sitt barn.

När jag tittar på vad mitt barn leker med, så känns det som att jag lär känna henne för att se vad hon tycker om och det visar lite vad hon tänker. Man lär sig mycket om sitt eget barn, så det är väldigt roligt att se deras utveckling hur de tycker om att få ut det de har inom sig i leken (Julia).

Detta kan kopplas till den sociokulturella teorin där det nämns att lekär ett viktigt redskap för barns lärande och den förknippas med glädje. För att barn i sin tur ska kunna få ut sina behov genom leken, krävs det att leken är rolig och underhållande.

Elias beskriver barns lek utifrån två kategorier, ledd lek och icke ledd lek. Han nämner att icke ledd lek är en lek där barn leker själva. De hittar på vad de vill leka, hur de vill leka och vart de vill leka. Medan den ledda leken beskriver Elias som en lek där pedagoger leder utifrån ett syfte eller ett mål med någon pedagogisk utveckling.

6.3.2 Barns fria lek

Fri lek bör erbjudas på varje förskola enligt vårdnadshavarna. Utifrån deras uppfattningar är fri lek ett sätt för barnen att bara vara där de själva får bestämma vad de vill göra. Vårdnadshavarna uttrycker fri lek som en arena där barn får möjlighet att utgå från sina egna intressen i både inne- och utemiljö, samt utveckla sin egen förmåga, sina intressen, fantasier och sin kreativitet.

De ska få möjligheten att utveckla sina fantasier, vissa har fantasier och det tycker jag ska utvecklas, alla ska ha möjlighet att utvecklas i fri lek (Melissa).

(21)

20

Utifrån vårdnadshavarnas utsagor ska barns fria lek vara utan några krav där barn får leka utan att någon pedagog är involverad. Vidare nämner de att barn själva ska få bygga upp sina regler i leken, där de får bestämma lekens innehåll utifrån sina egna intressen och fantasier. Detta kan kopplas till den sociokulturella teorin där det nämns att leken tillgodoser barns olika behov när de leker. Vidare nämns det inom den sociokulturella teorin att barn sätter igång en imaginär värld under leken eftersom de inte kan tillgodose alla sina behov på något annat sätt. Detta är något som vårdnadshavarna har uppmärksammat i bland annat barns rollekar.

I barns rollekar har vårdnadshavarna uppmärksammat barns fantasi och glädje, men framförallt ser vårdnadshavarna hur barnen imiterar föräldrarollen. De nämner att deras barn uttrycker sig precis som de gör hemma när de talar till sitt barn. Vårdnadshavarna har även uppmärksammat att deras barn leker fröken i rolleken och i dessa rollekar framkommer det bland annat regler som finns på förskolan.

En gång hörde jag mitt barn leka som en fröken, alltså saker som fröknarna brukar säga till barnen, som till exempel ”du få vänta på din tur” och ”spring inte inomhus”. Ibland leker hon även saker som hon hör mig och hennes pappa pratar om. Det verkade som hon bearbetade det hon hör vuxna pratar om när hon leker. Det brukar vara oftast när hon leker själv (Eva).

Utifrån ovanstående utsagor kan det tolkas som att vårdnadshavarna har uppmärksammat hur deras barn lär sig genom att imitera vuxnas handlingar i leken. Rollekar inom den sociokulturella teorin handlar om hur barn via den fria leken lär sig om det sociala livet och hur verkligheten ser ut, genom att de härmar det vuxna gör. Detta kan tolkas som att samtliga vårdnadshavare har en förståelse för hur viktig rolleken är för barns utveckling och lärande.

Elias nämner att det finns många aspekter i den fria leken och en av dem är att kunna hitta på saker utifrån de verktyg och den miljö som barn befinner sig i. Det Elisas uppmärksammat kan jämföras med begreppen fysiska redskap och appropriering i den sociokulturella teorin. Barnen skapar nya lekar beroende på tillgång av fysiska redskap. De lär sig i leken hur dessa redskap kan användas, det vill säga approprieras till deras befintliga kunskap. Melissa betonar också vikten av hur förskolan bör utforma sin miljö utifrån barns behov.

Så när de har fria leken så ska de kunna vara självständiga. Så att de ska kunna ta ner det de vill om det är böcker, om det är klossarna eller bilarna så ska det vara i samma höjd. De ska kunna ha den möjligheten i deras fria lek (Melissa).

(22)

21

Det Melissa utrycker om barnens tillgång till lekmaterial kan kopplas till hur barns omgivning kan påverka barns lärande. Utifrån den sociokulturella teorin nämns det att leken är en skapande verksamhet som involverar ett kreativt pedagogiskt förhållningssätt.

6.3.3 Pedagogstyrd lek

Lika mycket som barns fria lek är viktig för barns utveckling och lärande, anser vårdnadshavarna att den pedagogstyrda leken är viktig för barn. Samtliga vårdnadshavare var eniga om att den pedagogstyrda leken bör ha ett syfte/mål, samt utgå utifrån barns intressen. Vissa av vårdnadshavarna utrycker även att pedagogerna ibland kan ta mål från läroplanen när de planerar en pedagogstyrd lek. De nämner även att den pedagogstyrda leken ska vara rolig och gynna barnen samtidigt som de upplever social gemenskap genom att göra något tillsammans.

Då kan det ju vara antigen att man ska utveckla något specifikt, barnet, sång, eller om det nu är den kreativa sidan, eller rita, måla, dansa, hoppa eller sjunga. Det kan också vara koordination, men det skulle också kunna vara social gemenskap. Att man sjunger ihop eller dansar ihop. Någon ritar en del och någon annan ritar en annan del (Elias).

Melissa nämner att det är både bra och viktigt att de pedagogstyrda lekarna sker i mindre grupper så att alla barn blir hörda, bekräftade och får komma till tals.

Samtliga vårdnadshavare menar att den pedagogstyrda leken är bra för att introducera nya intressen hos barnen, vilket också kan vara ett syfte i sig enligt dem. Julia nämner att den pedagogstyrda leken bridrar till att barn blir samhällsmänniskor, där barn lär sig baskunskaperna i livet som bland annat normer och regler samt att ta hand om miljön och ta hand om varandra.

På min dotters förskola så får barnen vara med och tänka på miljön, där ska de plocka upp löv, plocka upp lite papper och skräp som har hamnat innanför förskolans staket och lite utanför. De går till miljöhuset och kastar det och visar dem hur man sorterar (Julia).

Julias utsagor gällande hur den pedagogsyrda leken bidrar till att barn blir samhällsmänniskor, kan kopplas till den sociokulturella teorin där det nämns att grunden till utveckling och lärande är de kunskaper som individer mottar och erhåller. Det nämns även att individens sociala och kulturella omgivning också påverkar individens utveckling och lärande, vilket kan exemplifieras med de baskunskaper som Julia nämner ovan. Julias utsagor kan även kopplas till intellektuella redskap,

(23)

22 scaffolding samt mediering. Genom att pedagogerna samtalar om miljön med barnen tar barnen en del

av pedagogerna kunskaper, vilket i sin tur kan skapa en förståelse hos barnen om hur viktigt det är att ta hand om miljön och naturen. På så sätt medierar pedagogerna sina kunskaper till barnen, även intellektuella redskap, så som språk, medieras. Det Julia beskriver kan även kopplas till den proximala

utvecklingszonen eftersom pedagogerna lägger sig på en lagom svårighetsnivå så att barnen utmanas

och lär sig nya kunskaper.

6.3.4 Pedagogens roll i lek på förskolan

Samtliga vårdnadshavare ser positivt på pedagogers deltagande i barns fria lek, men att pedagogen ska först avvakta om det är lämpligt att delta i leken så att de inte stör eller avbryter leken. Melissa hävdar att pedagogerna först bör fråga barnen om de får vara med, eftersom barn ibland vill leka ifred.

Till exempel mamma, pappa, barn då är det ju en mamma, en pappa och ett barn då har de inte räknat med en till person, så då kan man inte bara hoppa in i den leken. Man får fråga om det är okej, men det är alltid roligt och barnen tycker oftast om det, men det beror på barnet också (Melissa).

Utifrån vårdnadshavarnas uppfattningar framkom det att fri lek är en lek som är fri från pedagogers styrning, men att det ibland kan behövas att pedagoger är involverade i barns fria lek om barnen har svårt att komma igång själva i leken, eller när leken blir rörig eller bråkig.

Det tycker jag är bra speciellt när leken blir stopp, då behöver barn en pedagogs hjälp för att komma vidare i leken (Jessica).

Vissa barn kanske har svårt för det. De behöver någon som säger att nu leker vi med det här, som hjälper till att putta lite grann. Alla har inte samma förmåga till fantasi, men sen kan det vara bra om vuxna är med och att barnen får se att vuxna är med i leken, att man aldrig blir för gammal för att leka (Sara).

Vårdnadshavarna anser att pedagogernas involvering i barns lek kan vara viktig. De anser att barn inspireras och motiveras av att få leka med pedagoger, men att barn även behöver få leka med andra barn också. Vårdnadshavarnas utsagor kan tolkas som att de ser pedagogernas involveringsroll i barns lek som förebilder som barn kan se upp till och imitera. Med stöd i den sociokulturella teorin kan begreppen scaffolding och proximal utvecklingszon användas. Barn får stöd och vägledning genom socialt samspel med andra människor (både pedagoger och barn) med högre kompetens än barnet. Det

(24)

23

stöd och vägledning barn får av de människor med högre kompetens än dem själva, leder till att barns lärande stärks vilket i sin tur leder till att de klarar av aktiviteter på egen hand vid senare tillfälle. Samtliga vårdnadshavare nämner att vissa barn behöver stöttning med konflikthantering som uppstår i leken, men samtidigt ska barn få en chans att försöka lösa sina konflikter själva då det är en träning för framtiden.

Jag tycker att pedagoger ska låta barn ibland lösa sina konflikter själva. För att barn ska också lära sig att lösa sina konflikter själva, då tränar de att lösa sina konflikter sen (Elisabeth).

Det kan tolkas som att vårdnadshavarna menar att det i barns lek och i sociala samspel kan uppstå konflikter mellan barn, då barn är olika och agerar olika, vilket kan förklaras med stöd av den

proximala utvecklingszonen. En tolkning kan vara att vårdnadshavarna ser leken som ett redskap för

barn att lära sig att lösa konflikter på egen hand nu men även som en kunskap för framtiden.

En del av vårdnadshavarna påpekar att det är viktigt att pedagogerna kan och vågar gå ner till barnens nivå och vara en av dem. Det vill säga vara en del av barngruppens gemenskap istället för att vara en del av ledarna för stunden. Vårdnadshavarna påpekar även att det ibland kan vara nyttigt för barnen att ha en pedagog närvarande i deras lek, eftersom pedagogen kan hjälpa barnen att komma vidare i deras lek om det blir stopp.

Men också kanske i den fria leken om det behövs, vad ska man säga, mjuka upp de hårda kanterna. Alltså att man får lov att leka pjätt men man får inte knuffas, det kan vara lite sådant här att man följer med i deras lek (Elias).

Elias anser att det är viktigt att barn får sin ensamhet också. Han hävdar att pedagogers roll även kan ha en negativ effekt på vissa barn. Vidare nämner Elias att vissa barn har ett stort behov av att få pedagogens uppmärksamhet, medan andra barn inte har det behovet. Skillnaden mellan barnens behov av att få pedagogers uppmärksamhet kan vara en anledning till att leken kan lösas upp enligt Elias. Julia anser att det ibland kan vara bra ifall pedagogerna står åt sidan så att barnen får möjlighet till att leka med varandra. Vidare menar hon att många barn längtar att få gå till förskolan på morgonen, så att de kan få leka med sina kompisar och med det material som intresserar dem.

Så ge plats för fri lek mellan barnen, men vara med i den fria leken och kanske vara en av dem. Pedagogstyrd lek det är ju liksom hela tiden att de styr upp det. Men det är kul att kunna visa

(25)

24 att man kan vara på barnens nivå, även kunna leka när de vill och inkludera dig i sin lek. Så

det är ju viktigt […] för den fria leken, det är deras uppstyrda lek (Julia).

Utifrån Julias utsagor tolkar jag det som att hon menar att pedagoger ska ge plats för barns fria lek men att även våga vara ett av barnen där rollerna skiftar. Som Julia nämner ovan att den fria leken är barns uppstyrda lek, så att barnen styr leken och pedagogen är de som följer med i leken.

6.3.5 Balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek

Hur mycket fri lek och pedagogstyrd lek ska barnen ha under en dag, var en fråga som ställdes under intervjun. Samtliga vårdnadshavarna säger att det är bra med en form av balans mellan fri lek och pedagogstyrd lek. Enligt Julia så är det bra med en balans mellan till exempel pedagogstyrd lek på förmiddag och fri lek på eftermiddag. Vidare påpekar Julia att det kan bli tråkigt för barnen ifall de har pedagogstyrd lek en hel dag.

Barnen tittar ju och vill göra annat. De kanske vill ut eller de ser leksaker på förskolan. Jag vet att min dotter längtar efter att träffa sina kompisar på förskolan. Då vet jag att hon vill leka med dem […] Jag skulle inte säga att det ska vara fri lek en hel dag, hellre fri lek en hel dag än pedagogstyrd lek en hel dag, men absolut en typ av balans (Julia).

Sara nämner att det är bra med både fri och styrd lek i både inne- och utemiljö, men att barn behöver lite mer av den fria leken än den styrda.

Sen så är det bra, sen om ni gör någon utflykt, då blir det kanske lite mer styrt om vad man kanske gör på den platsen att det kanske inte hela tiden att, ”å nu ska vi springa på ängen” ungefär, utan att man tänker till att nu, nu leker vi den här leken. Så, där emellan så tror jag att det är bra med den fria leken både när man är här inne och sen när man är ute (Sara).

Saras utsagor tolkar jag som att det är viktigt att det finns ett syfte bakom de pedagogstyrda lekarna, så att pedagoger inte planerar lekar bara för att dra ut på tiden.

Jag tycker att rutiner och planering mår barn bättre av. Att ha fri lek hela dagarna kan skapa svårigheter senare i livet, men för mycket planerat kan bli väldigt uppstyrt för vissa barn. Barn är olika. Vissa behöver struktur för att sedan klara av skolan där det inte är lika fritt, men jag tycker det ska finnas en balans mellan fri lek och planerade aktiviteter (Karin).

(26)

25

Det Karin beskriver kan tolkas som att hon menar att för mycket fri lek kan skapa svårigheter för barn senare i livet som till exempel att följa rutiner och planerade skoldagar. Medan för uppstyrt kan vara en utmaning för vissa barn, eftersom vissa barn kan ha svårigheter med att hålla koncentrationsförmågan länge.

Enligt Melissa är det viktigt att avvakta och se vad barngruppen behöver just den dagen. Alla aktiviteter som planeras ska planeras utifrån barnens intressen och behov för att skapa en rolig och intressant miljö för barnen. Vidare hävdar Melissa att det är bra ifall pedagogerna delar upp barngruppen i mindre grupper så att alla barn syns och hörs.

För barnen, det ska alltid vara roligt. Det är som sagt utifrån deras intressen […] Man ska utgå efter barnen men jag tycker ändå att de ska ha pedagogstyrd lek, men framför allt att de ska ha fri lek varje dag för att kunna utvecklas språkmässigt och allt annat (Melissa).

Fri lek är något Melissa anser att barn ska ha tillgång till varje dag på förskolan. Pedagogstyrd lek kan de också ha varje dag men att pedagogerna får avvakta. Detta kan tolkas som att Melissa menar att den pedagogstyrda leken bör enbart planeras utifall barnen visar intressen inom ett visst område, vilket innebär att pedagogerna planerar utifrån ett syfte som gynnar barnen.

Vid olika tillfällen under intervjun nämner en del av vårdnadshavarna att pedagoger behöver vara lyhörda och utgå från barns olika behov och förutsättningar, att förskoleverksamheten ska anpassa sig efter barnen. Utifrån vårdnadshavarnas utsagor, kopplar jag det till den kulturella och sociala

omgivningen barn lever i som Vygotskij nämner i sin teori. Vygotskij menar att de kunskaper som

individen motar och erhåller från omgivningen är grunden till dess lärande. Vårdnadshavarnas utsagor tolkar jag som att de lägger stor vikt vid den kulturella och sociala omgivningen barn vistas i, eftersom den har stor påverkning på barns lek och lärande. Om miljön inte är anpassad efter barns behov och förutsättningar, kan det påverka barnets lek, utveckling och lärande.

6.4 Hur anser vårdnadshavarna att lek och lärande hänger samman?

De intervjuade vårdnadshavare ser ett samband mellan lek och lärande. Utifrån deras uppfattningar om sambandet mellan lek och lärande, formulerades följande kategorier: Lek och lärande – hur

(27)

26 6.4.1 Lek och lärande – hur uttrycks sambandet?

Samtliga vårdnadshavare ser ett samband mellan lek och lärande. Lek är något som vårdnadshavarna uttrycker som en del av barns vardag, där lek bidrar till lärande.

När jag själv var en simlärare för små barn då var ju lärandet en del av leken eller leken var en del av lärande. Det är liksom svårt att säga vad som kommer först där (Elias).

En del av vårdnadshavarna hävdar att barn lär sig genom lek, vilket kan stämma överens med den sociokulturella teorin. Enligt teorin, betraktas människor som sociala varelser där barns lärande kan påverkas av den sociala omgivningen de befinner sig i.

Samtliga vårdnadshavare uttrycker att lek är viktigt för barns gemenskap, sociala kompetens och samspel med andra individer. Elias nämner att det är viktigt att låta barn utforska sina tankar, idéer och fantasier. Där de får utrymmet till att betrakta andra individer, inspireras och våga ta idéer från de andra för att sedan utveckla dem och inspirera andra.

Men också i den fria leken kunna kombinera den med en viss social kompetens, grupp, tillhöra vissa grupper med andra små barn som de tillsammans utför en liten enhet och kunna skifta mellan dem och lära sig den sociala […] Men att de får utveckla en lek tillsammans, eller om någon leder en lek och någon följer en lek, då kan de kommunicera med folk eller med sina andra kompisar (Elias).

Socialt samspel är något som vårdnadshavarna anser att barn utvecklar via lek. När barn leker lär de sig hur de ska förhålla sig till andra. Att visa respekt genom att vara en bra kompis, menar vårdnadshavarna. Barn utvecklar det verbala språket och visar inlevelse för andra, lär sig hur man hanterar konflikter samt vänta på sin tur i samspel med andra i leken. Att vänta på sin tur och hantera konflikter, menar vårdnadshavarna att det signalerar att man inte alltid kan få som man vill. Pedagoger ska ge barn möjligheten att ta ansvar och öva på konflikthantering redan i förskoleåldern. Samtliga vårdnadshavare ser leken generellt som ett socialt samspel. Med detta menar vårdnadshavarna att i det sociala samspelet lär barn sig ”allt”. Bland annat hur man ska vara som person, ta hänsyn till varandra, turtagning och dela med sig. Vårdnadshavarnas utsagor gällande det sociala samspelet, tolkas som att de ser barns lek som en social process där barn lär sig hur man samspelar med andra. Lek i den sociokulturella teorin anses också vara en social process. Eftersom leken betonas som något betydelsefullt för barns lärande och att lärande sker i samspel med andra i vår omgivning.

(28)

27 6.4.2 Vad barn lär sig i leken

Förutom det sociala samspelet som vårdnadshavarna nämner att barn lär sig genom lek, framkom det även att de upplever att deras barn lär sig språk, kommunikation, konfliktlösning, motorik,

koordination, värdegrund, kreativitet, fantasi, nytänkande, självständighet, självkänsla och olika ämnesområden.

Språket är en av de första sakerna som samtliga vårdnadshavarna uppmärksammat att deras barn lär

sig först när de börjar förskolan. Vårdnadshavarna tror att det beror på det sociala samspelet, eftersom barn blir ”tvungna” att kommunicera med varandra via leken.

Han utvecklas snabbare med språk och sjunga över låtar på förskolan än vad han gör hemma (Elias).

När hon kommer hem och berättar vad hon har gjort på förskolan, vad de har gjort idag, vad de har lärt sig eller vad pedagogerna har sagt. Hon har lärt sig att beskriva språket, det är ju helt enormt just nu (Julia).

Vårdnadshavarna nämner att de upplever att deras barn lär sig språket även genom att lyssna på olika dialoger mellan pedagoger och barn, lyssna på sagor och genom samlingar där de får sjunga med olika sånger.

Julia lyfter upp värdegrund som hon uppmärksammat att hennes dotter lär sig genom lek. Julia nämner att hennes dotter lär sig att värna om andra i sin omgivning, trösta om någon är ledsen eller om någon är ensam så vill hon hålla hen sällskap.

När hon leker med nallar och en får inte sitta ensam, då går hon och sätter en nalle där och säger ”oh, nu är apan glad, nu har han en vän” och då tänker jag vad fint! För då vet jag om det är en riktig människa så kommer hon också att ta hand om den personen […] Jag märker om någon av oss är ledsen här hemma så kommer hon och klappar på kinden (Julia).

När barn leker lär de sig hur de ska vara mot varandra, visa respekt, genom att vara en bra kompis menar vårdnadshavarna. Barn utvecklar det verbala språket och visar inlevelse för andra, lär sig hur man hanterar konflikter samt vänta på sin tur i samspel med andra i leken. Att vänta på sin tur och konflikthantering menar vårdnadshavarna att det signalerar att man inte alltid kan få som man vill.

Figure

Updating...

References

Related subjects :
Outline : Resultatdiskussion