Förstagångsföderskors upplevelser av att vara rädda för att föda barn och deras önskan om kejsarsnitt

SEXUELL OCH REPRODUKTIV HÄLSA

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2019:65

Förstagångsföderskors upplevelser av att vara rädda för att

föda barn och deras önskan om kejsarsnitt

Anna Astermark

Petra Wikström

Författare: Anna Astermark Petra Wikström

Huvudområde: Sexuell och reproduktiv hälsa Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Barnmorskeprogrammet

Handledare: Christina Nilsson Examinator: Lina Palmér

Sammanfattning

Bakgrund Många kvinnor uttrycker en rädsla för att föda barn och anledningarna är många. Oftast skiljer sig rädslan åt beroende på om det rör sig om en förstföderska eller en omföderska. Förlossningsrädsla hos förstagångsföderskor verkar vara mer komplex. Av den anledningen är vi intresserade av hur kvinnor utan tidigare erfarenhet av en förlossning upplever att vara rädd för att föda barn och önska kejsarsnitt. Syftet med studien var att undersöka förstagångsföderskors upplevelser av att vara rädda för att föda barn och önska kejsarsnitt. Metoden En kvalitativ innehållsanalys gjordes av nio kvinnors skrivna personliga berättelser. Kvinnorna är medlemmar i Facebookgruppen “Rätten att välja kejsarsnitt” där de kontaktades separat med intresseförfrågan. Samtliga gav sitt samtycke och fick information om att medverkan var frivillig. Resultat Två huvudkategorier framkom under analysen. Upplevelser av rädsla, som handlade om föreställningar om förlossningssmärta, misstro till mödra- och förlossningsvården och om komplikationer och dödsångest. Upplevelser av att önska kejsarsnitt handlade om att ett kejsarsnitt innebar större möjlighet till kontroll och upplevdes av kvinnorna som det mest säkra förlossningssättet. Kategorin kejsarsnitt handlade även om att inte få bestämma förlossningssätt gav en känsla av maktlöshet och om en krokig väg till att få ett planerat kejsarsnitt beviljat. Slutsatser Kvinnor som är rädda för att föda barn och önskar kejsarsnitt bär med sig sin rädsla överallt och genom livet, de har ett stort behov av att bli sedda och hörda av människor de möter, inte minst av vårdpersonal. Kvinnor med förlossningsrädsla behöver känna sig delaktiga och inkluderade i sin vård. Kunskapen kan hjälpa barnmorskor och annan vårdpersonal att bättre förstå kvinnornas livsvärld för att stärka hållbar utveckling inom sexuell och reproduktiv hälsa

Nyckelord: Förlossningsrädsla, förstagångsföderskor, kejsarsnitt, rädsla, upplevelser, förlossning, kvinna.

Background: Many women today express fear of childbirth and the reasons are many. Most often, fear differs depending on whether it is a nulliparous woman or someone with experience of childbirth. Fear of childbirth in first-time mothers seem to be more complex. For this reason, we are interested in how women without previous experience of childbirth experience being afraid to give birth and their wish for Caesarean section. The aim of the study was to investigate first-time mothers' experiences of being afraid of giving birth and their wish for a Caesarean section. The method: A qualitative content analysis was done by nine women's written personal stories. The women are members of the Facebook group “The right to choose Caesarean section” where they were contacted separately with the request of participation. All women gave their consent and were informed that the participation was voluntary. Results: Two main categories emerged during the analysis. Fear was about notions of pain during labour, mistrust of healthcare professionals, and about complications and death anxiety.

Caesarean section was about not being able to determine the way of delivery gave a

sense of powerlessness. Caesarean section was also about a crooked way to have a planned Caesarean section granted. Conclusions: Women whom are afraid of giving birth and wish to have Caesarean sections carry their fears everywhere and throughout life, they have a need to be seen and heard by their surroundings, not least by the health care professionals. Women with fear of childbirth must be involved and included in their care. Knowledge can help midwives and other health care professionals to better understand women's life world to strengthen sustainable development in sexual and reproductive health

Keywords: Fear of childbirth, nulliparous women, caesarean section, fear, experiences, giving birth, woman

Ett stort tack till de kvinnor som delade med sig av sina livssituationer uppfattningar och erfarenheter, utan er hade denna studie inte varit möjlig att genomföra.

Tack till vår handledare Christina Nilsson för den värdefulla vägledning vi fått inom ett ämne som du har så mycket kunskap och erfarenhet av.

20191217

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1 Förlossningsrädsla _________________________________________________________ 1 Orsak till förlossningsrädsla _________________________________________________ 2 Önskemål om kejsarsnitt utan medicinsk indikation _____________________________ 2 Betydelse av stöd __________________________________________________________ 3 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 4 SYFTE ______________________________________________________________ 4 METOD _____________________________________________________________ 5 Ansats ___________________________________________________________________ 5 Deltagare _________________________________________________________________ 5 Datainsamling _____________________________________________________________ 6 Dataanalys _______________________________________________________________ 6 Etiska överväganden _______________________________________________________ 6 RESULTAT __________________________________________________________ 7 Upplevelser av förlossningsrädsla ____________________________________________ 7 Oro och ångest inför förlossningen __________________________________________________ 7 Föreställningar om förlossningssmärta _______________________________________________ 8 Misstro till mödra- och förlossningsvården ____________________________________________ 9 Komplikationer och dödsångest ____________________________________________________ 10 Upplevelser av att önska kejsarsnitt _________________________________________ 11 Kejsarsnitt innebär större möjlighet till kontroll och säkerhet _____________________________ 11 Att inte själv kunna bestämma förlossningssätt ger en känsla av maktlöshet _________________ 12 En krokig väg till beviljat kejsarsnitt ________________________________________________ 12 DISKUSSION _______________________________________________________ 13 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 13 Metoddiskussion __________________________________________________________ 16 SLUTSATSER _______________________________________________________ 17 REFERENSER ______________________________________________________ 18 BILAGA 1_____________________________________________________________ BILAGA 2_____________________________________________________________ BILAGA 3_____________________________________________________________ BILAGA 4_____________________________________________________________

1

INLEDNING

Att vänta barn är en stor livshändelse som kan framkalla både positiva och negativa känslor. Alla kvinnor förtjänar att se fram emot både graviditet och förlossning utan rädsla, samt få en bra förlossningsupplevelse. Studien vill ge ökad förståelse och kunskap om hur en förstagångsföderska upplever att vara rädd för att föda barn och önska kejsarsnitt. Detta för att barnmorskor och annan vårdpersonal ska förstå kvinnornas livsvärld och därmed skapa förutsättningen att erbjuda god vård som stärker kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. I förlängningen hoppas vi på att fler ska få en fin upplevelse av sin förlossning.

BAKGRUND

Förlossningsrädsla

Att känna viss oro och rädsla inför förlossningen är naturligt. Förlossningsrädsla kan dock vara av olika svårighetsgrad och påverkas av en mängd olika faktorer. Den kan vara alltifrån lätt, till måttlig och svår förlossningsrädsla (Alehagen, 2016, s. 407). Vid lätt förlossningsrädsla kan kvinnan hantera oron på egen hand. Måttlig förlossningsrädsla innebär att kvinnan behöver stöd och hjälp för att kunna hantera rädslan (Ryding, 2017, ss. 7-8). En kvinna med svår förlossningsrädsla påverkas negativt i det dagliga livet i form av ångest, sömnstörningar, oro samt koncentrationssvårigheter (Nilsson, 2010, s. 170). Kvinnor med rädsla för förlossning löper högre risk att även drabbas av posttraumatisk stress och depression efter att barnet är fött (Alehagen, 2016, s. 410). Graden av förlossningsrädsla kan mätas med olika typer av mätinstrument, bland annat Fear of Birth Scale (FOBS). Mätinstrumentet innebär att kvinnan får markera med ett kryss hur hon känner sig just nu inför förlossningen på två olika VAS-skalor. Första skalan graderas från “lugn” till “orolig” och den andra graderas från “ingen rädsla” till “stark rädsla”. Skalan graderas från 0 till 100. Skattar kvinnan 60 eller högre, är definitionen svår förlossningsrädsla (Ternström, Hildingsson, Haines & Rubertsson, 2015a: bilaga 1). Rädslan kan bli så pass allvarlig att kvinnan undviker graviditet eller vaginal förlossning och istället önskar/ställer krav om att få ett planerat kejsarsnitt. Detta scenario klassificeras som förlossningsfobi (Nilsson, 2010, s. 170; Ryding, 2017, s. 8). Andelen kejsarsnitt har ökat från cirka 5 % i början av 1970-talet till närmare 20 % av alla förlossningar i Sverige idag (Socialstyrelsen, 2017). En av orsakerna till denna ökning beror på att kvinnor är rädda för att föda vaginalt och istället önskar kejsarsnitt (Nationella medicinska indikationer, 2011).

Kvinnor med förlossningsrädsla har visat sig kräva mer vård under graviditeten, de sjukskriver sig i större utsträckning och spenderar längre tid på sjukhuset postpartum vilket medför ökade kostnader för samhället (Nieminen et al. 2017). Trots att Sverige har en trygg och säker förlossningsvård med låg mödra- och barnadödlighet, lider många kvinnor av förlossningsrädsla (Nilsson et al. 2018; Ternström, Hildingsson, Haines & Rubertsson, 2015). Vad beror det på? Handlar det om rädsla för att tappa kontrollen, rädsla för att barnet ska skadas, rädsla för att få en stor bristning, rädsla för smärta eller bristande tilltro till den egna förmågan att kunna föda barn? Varför är kvinnor, utan tidigare erfarenhet av förlossning, rädda för att föda barn? I en studie om

2

kvinnors upplevelser av svår förlossningsrädsla beskrevs att förlossningsrädslan medförde att de ifrågasatte sig själva, vilket påverkade tilltron till förmågan att kunna föda barn (Nilsson & Lundgren, 2009).

Ett av de globala målen för hållbar utveckling är kvinnors rätt till reproduktiv hälsovård samt att sexuell och reproduktiv hälsa ska integreras in nationella strategier och program (Regeringskansliet, 2015). Kvinnors möjlighet till val i samband med sexuell och reproduktiv hälsa är avgörande för en ekonomisk, social och ekologisk hållbar utveckling, vilken i sin tur är beroende av att kvinnors autonomi och jämställdhet stärks (Langer et al., 2015).

Orsak till förlossningsrädsla

Orsakerna till förlossningsrädsla hos förstföderskor varierar. I en studie från Australien intervjuades kvinnor med förlossningsrädsla, för att ta reda på vad de upplevde var den bakomliggande orsaken till rädslan (Fenwick, Toohill, Creedy, Smith & Gamble, 2015). Orsakerna som framkom var; brist på tillit till den egna kroppens förmåga att föda barn, rädsla för förlossningen och att andra kvinnors negativa förlossningsberättelser skulle drabba dem. Även rädslan för att tappa kontrollen och inte kunna hantera smärtan angavs som orsak till förlossningsrädsla. I en dansk studie kunde förlossningsrädsla hos förstföderskor sättas i samband med bristande socialt stöd, arbetslöshet, låg utbildningsgrad, att kvinnan var ung, var rökare och skattade sin hälsa lågt (Laursen, Hedegaard & Johansen, 2008). Det har framkommit att negativa berättelser om förlossningar från omgivningen påverkar förstföderskor att känna mer stress och oro (Dencker et al. 2018). Brist på socialt nätverk och att sakna stöd från omgivningen har påvisats vara sammankopplat med förlossningsrädsla. I en studie om hur förlossningsrädsla gestaltas under graviditeten ses en tydlig koppling mellan psykosocial ohälsa och förlossningsrädsla (Hildingsson, Haines, Karlström & Nystedt, 2017). Förlossningsrädsla hos omföderskor handlar främst om att kvinnan tidigare upplevt en traumatisk förlossning (Ryding, 2017, s. 8).

Önskemål om kejsarsnitt utan medicinsk indikation

Frågan varför kvinnor önskar kejsarsnitt utan medicinsk indikation är debatterad. Det beror på en blandning av faktorer (Douché & Carryer, 2010). Rädsla är inte den enda faktorn som påverkar kvinnans val, utan det kan även handla om bekvämlighet och ibland till och med fåfänga (ibid.). I en studie av Sahlin, Carlander-Klint, Hildingsson & Wiklund (2012) berodde önskan om ett kejsarsnitt på djupt rotade känslor. Många kvinnor ansåg att deras önskan inte berodde på förlossningsrädsla utan det var en känsla de haft långt innan de planerade för att skaffa barn. Kejsarsnitt uppfattades som ett säkrare och mer kontrollerat alternativ jämfört med vaginal förlossning. Kvinnorna ansåg även att det var deras rättighet att självständigt välja förlossningssätt (ibid.). Diskurser i samhället och media spelar en roll i detta sammanhang. Stora stjärnor som Victoria Beckham gav uttrycket “too posh to push” och stora tidningar i England publicerade artiklar som beskrev kejsarsnitt som något “chict”. Förändrande kroppsideal ställer nya krav på kvinnor. Douché och Carryer (2010) påvisar hur detta leder till en patologiserande paradox där normala kroppsfunktioner ses som onormala och det onormala blir något eftersträvansvärt och normalt.

3

I Sverige är det läkarens uppgift, i samråd med kvinnan, att besluta och bevilja kejsarsnitt utan medicinsk indikation. En svensk studie visar att två tredjedelar av kvinnorna som tillfrågades tyckte att det är hälso- och sjukvården som ska fatta beslut om elektivt kejsarsnitt och bör baseras på medicinsk indikation (Högberg, Lynöe & Wulff, 2008). De resterande kvinnorna ansåg att det är upp till varje kvinna att bestämma förlossningssätt, argument för detta var kvinnans autonomi, den kroppsliga integriteten och förlossningsrädsla. Det har framkommit att kvinnor som anser sig ha rätten att själva välja förlossningssätt upplever en bristande tillit till mödra- och förlossningsvården och att det är viktigt att forma vården i samråd med kvinnan (Högberg, Lynöe & Wulff, 2008; Åmark & Ryding, 2007). Kvinnor med förlossningsrädsla som inte ser en vaginal förlossning som ett tänkbart alternativ, har visat sig ha större förtroende för kompetensen hos operationspersonalen än för förlossningspersonalen (Åmark & Ryding, 2007). Trots information om riskerna ett kejsarsnitt för med sig ansåg sju av tio kvinnor med förlossningsrädsla att planerat kejsarsnitt var det säkrare alternativet (ibid.).

Patientlagen (2014:821) säger att all vård ska individanpassas och utformas i samråd med patienten så långt det är möjligt. Patienten har alltså genom lag rätten att påverka sin vård. En patient har ingen rätt att kräva vård men däremot rätten att avstå. Socialstyrelsen har arbetat fram nationella riktlinjer om indikation för kejsarsnitt på moderns önskan. Detta i ett led för att få en jämlik vård i hela landet (Nationella medicinska indikationer, 2011). Patientlagen hänvisar till kvinnans rätt till informerat samtycke, vilket innebär att hennes självbestämmande och integritet alltid ska respekteras och bestå av information om valmöjligheter och konsekvenser. Antal kejsarsnitt skiljer sig kraftigt åt mellan länen idag och Stockholmsområdet är i topp (Socialstyrelsen, 2017). De nationella medicinska indikationerna för kejsarsnitt på moderns önskan (2011) kan användas som ett stöd och hjälpmedel vid samtal med kvinnor som önskar kejsarsnitt. Rapporten tar upp olika omständigheter som bedöms ska vara uppfyllda för att tillmötesgå kvinnans önskan om kejsarsnitt utan att medicinska skäl finns. Att skillnaderna i antalet kejsarsnitt skiljer sig så mycket åt mellan länen är ett bevis på att behovet av en mer enhetlig vård behövs. Etiken i frågan är komplex och förutom hänsyn till kvinnans önskan så måste även medicinska risker för både kvinnan och det ofödda barnet beaktas (Nationella medicinska indikationer, 2011).

Betydelse av stöd

Människovärde innebär att alla människor ska behandlas med respekt, detta ingår i våra mänskliga rättigheter (Sandman & Kjellström, 2018. ss. 316-320). Värdet minskas inte om människan har en sjukdom och ska alltså visas samma respekt som om hon vore helt frisk. En grundpelare för barnmorskans yrkesutövning är att vårda utifrån ett helhetsperspektiv med respekt om kvinnans livsvärld och genom detta utveckla en tillitsfull relation tillsammans (Berg, 2009. ss. 45-51; International Confederation of Midwives, (ICM) 2014). Ett professionellt förhållningssätt för barnmorskan innebär att sträva efter samspel med kvinnan hon vårdar, där trygghet, öppenhet, bekräftelse och respekt är centralt. I en sådan relation kan barnmorskan ‘vara med’ kvinnan och bli det stöd hon behöver (ibid.).

4

Enligt Nilsson (2010, s. 186) är det viktigt för barnmorskan att förstå komplexiteten i vårdandet av en kvinna med förlossningsrädsla. Barnmorskan måste våga möta lidandet och ha förmågan att anpassa vården till just den kvinnan hon har framför sig. Vidare belyses vikten av att ge kvinnan tiden hon behöver samt försöka förstå hennes livsvärld. Kvinnor som är rädda för att föda barn har behov av mycket stöd under graviditet och förlossning (Nilsson & Lundgren, 2009). Att som gravid kvinna känna avsaknad av stöd från barnmorskan bidrar till mer rädsla och oro inför förlossningen (Nieminen et al. 2015). Mötet med barnmorskan kan bryta en eventuell känsla av ensamhet hos kvinnan och hjälpa henne att tro på sig själv som blivande mamma (Nilsson, 2010). Enligt Williams, Lago, Lainchbury och Eager (2009) studie om kvinnors upplevelser av att känna stöd från barnmorskan framkom att det kontinuerliga stödet fördjupade relationen mellan barnmorskan och kvinnan. När de kände tillit till barnmorskan ökade upplevelsen av att ha ett bra stöd (ibid.).

En Aurorabarnmorska är en person som bör ha utbildning inom samtalsteknik och vara erfaren inom förlossningsverksamhet (SFOG, 2017). Aurorabarnmorskan möter de kvinnor med förlossningsrädsla och har som ansvar att möta upp kvinnans behov av stöd. Vidare är Aurorabarnmorskans ansvar att öka kvinnans förståelse för den upplevda rädslan och stärka henne till att våga föda barn (ibid.).

PROBLEMFORMULERING

Många kvinnor uttrycker rädsla för att föda barn och anledningarna är många. Oftast skiljer sig rädslan åt beroende på om det rör sig om en förstföderska eller en omföderska. Förlossningsrädsla hos förstagångsföderskor verkar vara mer komplex. Av den anledningen är vi intresserade av hur kvinnor utan tidigare erfarenhet av en förlossning upplever att vara rädd för att föda barn och önska kejsarsnitt.

Ämnet valdes eftersom det berör författarna illa att kvinnor ska behöva vara rädda för att föda barn samtidigt som det faktum att elektiva kejsarsnitt utan medicinsk indikation blir allt vanligare väcker en nyfikenhet. Facebook-gruppen “Rätten till kejsarsnitt” lockade att veta mer om detta fenomen. Vad gör en kvinna, utan tidigare erfarenhet, så rädd för att föda sitt barn vaginalt att hon hellre önskar kejsarsnitt? Med detta examensarbete hoppas vi få en fördjupad förståelse och kunskap för hur kvinnor med förlossningsrädsla som önskar kejsarsnitt upplever sin situation. En sådan förståelse kan leda till att patientperspektivet förtydligas än mer och underlättar barnmorskors arbete för att hjälpa fler kvinnor att få en positiv förlossningsupplevelse.

SYFTE

Syftet är att beskriva förstagångsföderskors upplevelser av att vara rädd för att föda barn och önska kejsarsnitt.

5

METOD

Ansats

Kvalitativa forskningsmetoder innehar ett holistiskt synsätt och strävar efter en förståelse för helheten. Forskningsprocessen har oftast en induktiv ansats där ny kunskap skapas genom observation av verkligheten (Polit & Beck, 2012, s. 487). Till studien valdes skrivna personliga berättelser för att få en så uppriktig bild av kvinnornas upplevelser som möjligt. Datan analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Eftersom metoden kan användas för att identifiera variationer och tolka innebörden av en text ansågs metoden lämplig. Kvalitativ innehållsanalys kan användas till granskning av texter från exempelvis intervjuer, observationer eller enkäter. Genom att använda öppna frågor erbjuds ett mer omfattande och djupare svar jämfört med slutna frågor (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012, ss. 187-192).

Deltagare

Ett inlägg på sociala medier gjordes under hösten 2018 på Facebookgruppen “Rätten att välja kejsarsnitt” där författarna presenterade sig och idén till examensarbetet, detta för att ta reda på om intresse fanns att delta. I inlägget fick kvinnorna uppmaningen att ge en ‘like’ om de kunde tänka sig att ställa upp. Inlägget fick 74 likes och 38 kommentarer. Eftersom gruppen har cirka 3500 medlemmar valde författarna att i första hand nå ut till dem som kommenterat inlägget. Detta genom privata meddelanden med bifogat informationsbrev och förfrågan om medverkan, samt kontaktuppgifter. Genom Facebooks messenger kontaktades 38 kvinnor där ett informationsbrev bifogades (bilaga 2). Inklusionskriterier var kvinnor utan förlossningserfarenhet som var rädda för att föda barn och önskade kejsarsnitt. Exklusionskriterier var kvinnor med erfarenhet av förlossning, som önskade kejsarsnitt på grund av tidigare traumatisk förlossning. Detta eftersom syftet var att undersöka varför kvinnor utan tidigare erfarenhet upplevde rädsla för att föda barn. 18 kvinnor svarade att de ville medverka varpå de fick samtyckesblanketten (bilaga 3) per mail eller post. Efter lämnat samtycke till deltagande i studien fick kvinnorna frågeformuläret (bilaga 4) som de besvarade och mailade tillbaka. Sex kvinnor svarade inte trots påminnelser. Tre kvinnor exkluderades eftersom de upplevde rädsla inför att föda sitt andra barn efter en traumatisk första förlossning. De slutgiltiga nio deltagarna var mellan 26-37 år och samtliga hade akademisk utbildning på tre år eller längre. En deltagare var självvalt ensamstående. Sju kvinnor var gifta och en kvinna levde i en samborelation med barnafadern. Sex kvinnor fick ett planerat kejsarsnitt beviljat, en kvinna blev akutsnittad på grund av att barnet låg i en position som gjorde en vaginal förlossning omöjlig. En kvinna uppgav aldrig hur hennes förlossning avslutades. Det hade gått mellan sex månader och fyra år sedan respektive förlossning. En kvinna önskade barn men eftersom hon inte kunde bli garanterad ett planerat kejsarsnitt innan hon blev gravid avstod hon från att försöka. Samtliga nio kvinnor i studien skattade >60 på FOBS vilket indikerar stark förlossningsrädsla.

6

Datainsamling

Datainsamling utgjordes genom ett frågeformulär (bilaga 4) som mailades ut till de kvinnor som uppgett intresse om medverkan (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012, ss. 187-192). Formuläret innehöll öppna frågor med avsikt att fånga kvinnornas egna berättelser om rädsla för förlossning och önskemål om kejsarsnitt. Kvinnorna ombads i frågeformuläret berätta kort om sig själva, ålder, civilstatus och utbildning. För att få en tydligare uppfattning om kvinnornas förlossningsrädsla fick samtliga skatta sin rädsla med “Fear Of Birth Scale” (FOBS) (Haines, Pallant, Karlström, & Hildingsson, 2011; Hildingsson, Haines, Karlström & Nystedt, 2017). Tanken med mätinstrumentet var att öka läsarens uppfattning om hur pass svår kvinnornas förlossningsrädsla faktiskt är. Mätintstrumentet bifogades i frågeformuläret.

Dataanalys

Elo & Kyngäs (2008) metod för innehållsanalys användes för bearbetning av materialet. Genom innehållsanalysen redovisas fenomenet på ett systematiskt och genomgående sätt. Texterna bryts ner och bildar kategorier för att öka förståelsen av det undersökta fenomenet. Kategorierna utgör resultatets grund. Metoden bidrar till ökad förståelse och ny kunskap inom ämnet som undersöks. En grundpelare inom innehållsanalys är att under hela arbetets gång sträva efter att svara till studiens syfte (Elo & Kyngäs, 2008).

De personliga berättelserna lästes många gånger för att få en helhetskänsla för materialets innehåll. Efter granskning av materialet gjordes en öppen kodning där meningsbärande enheter, vilka svarade mot syftet, plockades ut. Skillnader och likheter identifierades och kategorier skapades och grupperades. Genom gruppering sammanfördes de meningsbärande enheter som var lika respektive olika. Abstraktion av materialet gjorde texten mer begriplig och gav sammanfattningsvis två huvudkategorier och sju subkategorier vilka tillsammans bildade studiens resultat.

Etiska överväganden

Enligt etiska regler och riktlinjer för forskning ska personerna som deltar informeras om studiens syfte och lämna samtycke till medverkan (Codex, 2019). Konfidentialitet ska utlovas samt att materialet endast används till aktuell studie. Förutom detta ska forskning och studier utföras med god kvalitet och vara moraliskt acceptabel. Alla personliga berättelser har förvarats på ett sätt där ingen obehörig har kunnat få åtkomst till dem. Allt material har behandlats konfidentiellt och deltagarna har presenterats med fingerade namn i resultatet. Efter att uppsatsen blivit godkänd kommer alla personliga berättelser raderas. Eftersom studiens syfte är ett känsligt ämne erbjöds deltagarna att kontakta författarna vid frågor eller om behov fanns av hjälp med att finna någon de kunde vända sig till med sin rädsla.

7

RESULTAT

De skrivna berättelserna från förstagångsföderskor om deras upplevelser av att vara rädda för att föda barn och önska kejsarsnitt redovisas i följande två kategorier med subkategorier (tabell 1) och citat. Namnen i samtliga citat är fingerade.

Upplevelser av förlossningsrädsla Upplevelser av att önska kejsarsnitt Oro och ångest inför förlossningen Kejsarsnitt innebär större möjlighet till

kontroll och säkerhet

Föreställningar om förlossningssmärta Att inte själv kunna bestämma förlossningssätt ger en känsla av maktlöshet

Misstro till mödra- och

förlossningsvården En krokig väg till beviljat kejsarsnitt Komplikationer och dödsångest

Tabell 1.

Upplevelser av förlossningsrädsla

“Äcklade”, “livrädda” och “panikångest” var känslor som uppkom när tankar på att föda barn vaginalt dök upp. Rädsla för att föda barn var något som hade följt kvinnorna så länge de kunde minnas. Oro över om de överhuvudtaget skulle klara av att bli gravida beskrevs. Allt som hade med barnafödande att göra triggade oro och ångest, till exempel tv-program eller vänner som diskuterade förlossningar. Rädslan blev än värre efter att kvinnorna blivit gravida eftersom det var ett kvitto på att det inte längre fanns någon återvändo.

”Ofta kallas vaginala förlossningar för ”naturliga” förlossningar, men det har aldrig känts naturligt för mig. En

vaginal förlossning är för mig något barbariskt och jag förstår inte varför jag ska utsätta mig för en sådan traumatisk upplevelse om jag inte måste”. –Malin.

De vaknade på nätterna och tänkte på förlossningen med oro och skräckkänsla. Kvinnorna redogjorde för hur de blev påverkade i vardagen och att de var ledsna under graviditeten. Att inte kunna njuta av graviditeten på grund av rädsla beskrevs ge dåligt samvete gentemot det ofödda barnet. Denna känsla förföljde dem flera år senare. Remisser till psykolog utfärdades för att få hjälp att hantera oron och ångesten, detta var dock inte ett steg som valdes för att få styrka att föda barn vaginalt utan som ett redskap för att fortsätta kämpa för ett planerat kejsarsnitt.

8

”Jag gick ständigt med en oro och panikkänsla, och så fort jag såg förlossningsprogram på tv så satt jag och storgrät av

ångest”. –Anna.

Kvinnorna hade svårt att föreställa sig tiden efter förlossningen. Att se fram emot att bli förälder blev förmörkad av all oro. Kvinnorna kunde inte fokusera på belöningen av en förlossning utan endast hur förlossningen skulle gå till och vad som riskerades. Graviditet och förlossning beskrevs som en nitlott i livet. Paret ska tillsammans bli föräldrar men endast kvinnan riskerar sin kropp och mående, detta upplevdes som djupt orättvist. Det psykiska välbefinnandet blev kraftigt nedsatt i samband med rädslan kvinnorna upplevde. Priset för att få sitt barn uppfattades vara genom att riskera kroppen och dess funktioner.

Ett starkt obehag av tanken på om en främmande människa skulle göra vaginala undersökningar beskrevs och gav en skepsism till tanken på att överhuvudtaget bli gravid. Föreställningen om att få en bristning, bli suturerad i underlivet gav djupt obehag.

”Jag har aldrig varit så livrädd i hela mitt liv, som jag var inför att min bebis skulle födas. Aldrig. Jag har aldrig trott att jag skulle vara ”en av dem” som inte kunde njuta av min

graviditet. Jag trodde aldrig att jag skulle gå runt och vara panikslagen genom alla 9 månader. Aldrig. Och nu efteråt har jag så dåligt samvete för att jag inte kunde njuta av min

graviditet med min dotter”. -Olivia Föreställningar om förlossningssmärta

Rädsla för förlossningssmärta tar sig olika uttryck, exempelvis rädsla för att uppleva smärtan som okontrollerad och att inte bli erbjuden hjälp. Smärta framkom var en av de stora orsakerna till förlossningsrädslan. Kvinnorna beskrev oro för att inte kunna hantera smärtan och var rädda för dess konsekvenser. De skrämdes av tanken på att det skulle vara för sent att få epiduralen och att inte få den i rätt tid. En kvinna uppgav att hon var livrädd för att hon skulle uppleva smärtan som okontrollerad och att hon skulle förlora sig i den. Att uppleva sig vara smärtkänslig gjorde att tilliten till den egna förmågan försämrades eftersom kvinnorna räknade med att ge upp när smärtan blev för stor. Kvinnorna var ängsliga för att inte bli tagna på allvar. De hade läst hur andra kvinnor hade bett om ryggbedövning men inte hunnit få den eftersom förlossningen gått för långt, dessa historier upplevdes som skrämmande. Tanken på smärta i samband med förlossningen förvärrade kvinnornas oro och ångest, de ville ha en garanti för att inte behöva lida.

“...att inte kunna stoppa när det gör ont, inte kunna avbryta och gå därifrån”. -Sofia.

Känslan av att inte kunna avbryta förlossningen när det gjorde för ont upplevdes skrämmande. Olika händelser och erfarenheter framkom vara delar av orsaker till kvinnornas rädsla. Endometrios beskrevs förvärra rädslan för att uppleva smärta efter att varje månad under många år lidit. En kvinna hade haft en traumatisk upplevelse i samband med en “missed abortion” där man frammanade värkar med läkemedel så att

9

hon kunde föda det döda fostret, detta upplevdes extremt smärtsamt och skrämmande, hon var efter detta rädd för att uppleva värkarbete på nytt.

“Jag var så rädd för vad smärtan skulle göra med mig, och vilka konsekvenser det skulle få på min kropp och mitt barn

om jag bara “stängde av”. -Mia Misstro till mödra- och förlossningsvården

Kvinnorna uttryckte att de inte litade på vården och dess personal. De beskrev bland annat att ett förlossningskontrakt kunde ha varit ett alternativ om de litade på att de hade möjlighet att lösa ut kejsarsnittet när de ville. De uppgav att historier cirkulerade om kvinnor med förlossningskontrakt som försökt bryta för kejsarsnitt ändå hade blivit tvingade att föda vaginalt. Dessa historier gjorde att kvinnorna inte såg förlossningskontrakt som ett alternativ och att det absolut krävdes ett beviljat kejsarsnitt för att våga föda sitt barn.

En annan misstro till vården var rädslan över att inte få plats på förlossningen när det väl var dags för barnets födelse. Framförallt kvinnor från storstadsregioner samt kvinnorna med beräknat datum under semestermånaderna uppgav att platsbrist var ett stort orosmoment som stressade dem.

“...att jag skulle bli lämnad ensam, att jag inte skulle få plats på förlossningen eller att det inte skulle finnas någon vettig

personal som kunde stötta mig, att jag inte skulle få smärtlindring när jag ville/behövde osv”. -Malin.

Att mötas av empatilös och okunnig personal när det var dags att föda barn beskrevs som ångestladdat. Oro för att bli lämnad ensam i förlossningsrummet beskrevs vara något kvinnorna tänkte på. Efter att ha blivit dåligt bemötta på mödravården blev de nervösa för att förlossningspersonalen skulle vara lika oprofessionella. Någon blev “hotad” av obstetrikern som informerade om att kejsarsnitt kunde ge så stora skador att möjligheten till att få fler barn försvann, något som upplevdes orättvist och skrämmande. Att behöva kämpa för ett planerat kejsarsnitt gjorde att kvinnorna förlorade än mer förtroende för vården och vissa beskrev att de blev deprimerade under graviditeten.

”Så det är från början en rädsla och misstro på mödravården och förlossningsvården som ligger till grund

för min förlossningsrädsla”. -Olivia.

Fokus på förlossningsskador och att ha stort behov av information om sätt att förbereda sig på, vad barnmorskan gör för att undvika skada, samt om vården postpartum framkom. Denna oro upplevdes inte blev väl bemött, barnmorskorna framställde bristningar som något som födande kvinnor bara ska acceptera. Rädslorna bekräftades därmed och förvärrade rädslan för att föda barn. Kvinnorna var rädda för att barnmorskan skulle missa stora skador i underlivet efter en vaginal förlossning. Vidare beskrevs hur ingen på mödravården visade intresse om oron för förlossningsskador, de uppgav det som nödvändigt att överdriva oron för att vårdpersonal skulle bry sig.

10

”Fick träffa en mycket mindre förstående barnmorska som bara ville få mig föda vaginalt till ”varje pris”. Hon sa att

min rädsla inte var äkta och att man inte kan ”få” kejsarsnitt hur som helst. Min rädsla kunde jag komma över

enligt barnmorskan”. -Anna Komplikationer och dödsångest

Rädsla för att något skulle hända barnet under förlossningen beskrevs, att barnet skulle fastna, bli utsliten med sugklocka eller få syrebrist. Historier där kvinnor som genomgått vaginal förlossning med allvarliga komplikationer där barnet senare avlidit skrämde kvinnorna. En oerhörd rädsla framkom, om att barnet skulle dö under förlossningen. De risker en vaginal förlossning medför var inte värt upplevelsen, att få föda fram sitt barn. Förutom rädslan för att barnet skulle skadas eller dö beskrevs att kvinnorna var rädda för att själva dö om de födde sina barn vaginalt. Det ansågs att ett kejsarsnitt innebar färre risker både för kvinnan och barnet.

”Jag drömmer mardrömmar om allt ifrån att jag dör, att mitt barn dör eller att vi båda dör. Och jag drömmer att jag

får en panikångestattack som gör att jag slutar lyssna på personalen och att detta leder till att mitt barn dör”. –

Lovisa.

Kvinnorna beskrev rädsla för att gå över tiden och att barnet skulle skadas eller dö på grund av detta. Rädsla för att barnet skulle växa sig för stort för att få plats i förlossningskanalen så att perineotomi eller sugklocka blev nödvändigt skrämde också. Igångsättning upplevdes inte heller vara ett bra alternativ eftersom det uppfattades vara extremt och potentiellt livsfarligt. Oron satte spår i det vardagliga livet, kvinnorna beskrev hur de drömde mardrömmar om att deras barn dog och de var konstant trötta och ledsna.

”Tanken på att dom troligen skulle behöva sy, att klämma ut en bebis, smärtan under värkarbetet, smärtan efteråt gör mig

illamående och väldigt stressad. Tanken på att man kanske måste lida i flera dygn och att det verkar som att dom föredrar att klippa upp en mellan benen och dra ut bebisen

med sugklocka som i min åsikt är mycket värre än en planerad operation”. –Malin.

Förlossningsskador i samband med vaginal förlossning var en annan stor rädsla. Att gå sönder och få bestående men för livet såsom framfall, urin- och avföringsinkontinens. Kvinnorna kände att det fanns risk att få en skada som aldrig skulle upptäckas. Sedan läka ihop fel och att det därefter inte skulle finnas någon hjälp att få. Att tvingas göra stora avkall på sitt liv om det blev en stor skada kände de sig inte beredda att riskera. Någon träffade en läkare via mödrahälsovården och diskuterade vilka skador som riskerades vid en vaginal förlossning samt om hur media porträtterade de risker som existerar. De kom fram till att förlossningsskador som skulle kunna påverka kvinnans liv och vardag var den största orsaken till rädslan för att föda barn. Därefter beslutades

11

att kejsarsnitt var det bästa alternativet eftersom det var vad kvinnan kände sig bekväm med och ansåg orsaka minst skada.

“Intrycket blev ganska snabbt att mycket kunskap av hur underlivets anatomi påverkas, framför allt på lång sikt, av en

förlossning fortfarande saknas. Samt att intresset för att hjälpa dem med kvarvarande problem verkade väldigt

svalt”. -Carin.

Upplevelser av att önska kejsarsnitt

Kejsarsnitt innebär större möjlighet till kontroll och säkerhet

Kvinnorna uppgav att känslan av att ha kontroll och medvetenhet om risker en vaginal förlossning kontra ett kejsarsnitt medförde var viktigt för dem. Tvivel på den egna förmågan beskrevs, tankar om huruvida kropp och psyke skulle klara av att genomgå vaginal förlossning. Kvinnorna kände oro för att smärtan vid en vaginal förlossning skulle göra att de förlorade kontrollen. Kvinnorna föreställde sig hur de, under förlossningens eventuellt kritiska moment, skulle stänga av allt utifrån, att ingen skulle kunna nå dem och med detta orsaka skador på barnet eller sig själva. Kvinnorna var vana att söka information och upplevde sig få mer kontroll över situationen genom att ha större kunskap om förlossningar. Det framkom dock, på olika sätt, hur denna information inte hjälpte dem att hantera sin ångest utan fördjupade istället rädslan de kände. Risker och fördelar jämfördes och kvinnorna kom fram till att ett planerat kejsarsnitt föredrogs eftersom att det uppfattades som det mest planerade och strukturerade, det gick att ställa in sig på ett scenario. Att ha stora “kontrollbehov” framkom, att det ingick i personligheten och därför fanns föreställningen om att det bör vara lättare att genomgå ett kejsarsnitt eftersom att en vaginal förlossning inte helt går att planera. Kvinnorna uppgav att en vaginal förlossning kändes omöjlig, delvis på grund av oron för att inte bli lyssnade på under aktiv förlossning.

“Jag har ett starkt kontrollbehov och rädslan var inte så mycket själva förlossningen som att jag skulle ”frysa” eller

inte klara av att prestera i ett viktigt skede”. -Sofia.

Riskerna ett kejsarsnitt medför föredrogs framför riskerna som är involverade vid vaginal förlossning. Inget alternativ ansågs vara optimalt. men det var tydligt att kejsarsnitt var det minst riskfyllda alternativet. Samhällets åsikter om en förlossning skildes ifrån kvinnornas egna känslor och tankar vilket upplevdes som en stor press.

”Vi kom fram till att kejsarsnitt var den skadan på kroppen som jag kände mig bekväm med. Var nu oerhört rädd för båda födelsemetoderna men kejsarsnitt hade enligt mig färre

risker och skador som jag ändå kände att jag kan leva med jämfört med vaginal förlossning”. –Mia.

12

Att inte själv kunna bestämma förlossningssätt ger en känsla av maktlöshet

Kvinnorna ansåg att det borde vara en mänsklig rättighet att själva välja vilket sätt barnet ska födas på, vaginalt eller med kejsarsnitt. Att valet inte enbart var kvinnans beskrevs som att bli omyndigförklarad och upplevdes fruktansvärt. De ville ha makten att bestämma över sina egna kroppar och när de förvägrades ett planerat kejsarsnitt så kände de sig förminskade och inte sedda. Att känna sig fångad i sin egen kropp…

”Jag känner mig så maktlös i det hela – jag vill kunna få ett garanterat svar och inskrivet OK på kejsarsnitt innan jag ens blir gravid, men det verkar omöjligt. Att ens få ett svar innan abortmöjligheten ”går ut” verkar näst intill omöjligt

också…”-Lena.

Patientlagen användes som argument för att självständigt kunna fatta beslut om kejsarsnitt. Kvinnorna upplevde orättvisa i jämförelse med övrig sjukvård där de ansåg att patientens rättigheter var tydligare. En vaginal förlossning beskrevs som en traumatisk händelse, något som kändes absurt att ha som alternativ. Det beskrevs hur vårdpersonal gjorde sitt yttersta för att skrämma bort tankarna kvinnorna hade på kejsarsnitt. Kvinnorna berättade hur barnmorskor och läkare uppmålade kejsarsnitt som något farligt, vilket uppfattades som skrämmande och osant. Maktstrukturerna upplevdes av kvinnorna som skeva, att läkare har makten att kontrollera vad som händer med den enskilde kvinnans kropp och öde. Kvinnorna ville bli bemötta med respekt, men den respekten gick förlorad när deras önskan inte blev hörd av läkarna.

”Oavsett hur mitt barn kommer att födas så är det jag som kommer att behöva gå igenom förlossningen och leva med de

komplikationer den eventuellt kommer att ge. Att någon annan då ska fatta beslutet om hur det ska gå till över huvudet på mig känns fruktansvärt paternalistiskt. Det ger

känslan av att vara ofri, fången i sin egen kropp och situation och beroende av någons välvilja för att få det som borde vara en rättighet – möjligheten att bestämma över sin

egen kropp”. –Elin. En krokig väg till beviljat kejsarsnitt

Kvinnorna var, tidigt i graviditeten, fast beslutna om att få planerat kejsarsnitt, dock blev vägen dit svår och krokig. De inhämtade kunskap om kriterier för att få kejsarsnitt och var pålästa redan vid första besöket hos Aurorabarnmorskan. Om det fanns erfarenheter av psykiska besvär framkom det vara en lyx att ha en lång journal eftersom kampen inte blev lika svår för att få kejsarsnitt beviljat jämfört med andra förlossningsrädda kvinnor. Kvinnorna upplevde att de blev dåligt bemötta av vårdpersonalen när inte ett kejsarsnitt beviljades tidigt i graviditeten. Den information som kvinnorna hade inhämtat för att få planerat kejsarsnitt användes som ett vapen mot det motstånd de upplevde från barnmorskor och läkare. Någon beskrev att läkaren inte försökte övertala henne till att föda vaginalt när han förstod hur påläst hon var. Kunskap innebar i regel att kvinnorna enklare fick sitt önskade datum för planerat kejsarsnitt.

13

”Han försökte inte på något sätt att övertala mig utan sa att han förstod att jag va påläst om riskerna och att han därför

inte tänkte gå igenom dem”. –Lovisa.

Aurorabarnmorskorna beskrevs som både en väg till planerat kejsarsnitt men också som ett hinder vilket kvinnorna behövde ta sig förbi. Barnmorskorna upplevdes inte vara tillräckligt empatiska, de inte hade något intresse av att lyssna på vad kvinnorna hade att säga. Barnmorskorna ville endast få dem att ändra åsikt. Kvinnorna kände inte att någon från vården var öppen för kejsarsnitt på enbart kvinnans önskemål. Kvinnorna som till slut fick kejsarsnitt beviljat beskrev hur all ångest och oro försvann, de kunde andas igen. Barnmorskorna beskrevs på ett positivt vis när de visade empati och var lyhörda för det kvinnorna önskade.

Rädslan för att föda barn kunde vara så stark att det inte ens var ett alternativ att bli gravid innan en garanti för att få kejsarsnitt fanns. Någon uttryckte att hon ville ha ett tydligt svar innan sista datum för laglig abort eftersom att hon föredrog att göra abort i vecka 17 framför att riskera att föda barn vaginalt. Valet mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt beskrevs vara laddat med skam och oro för vad omgivningen skulle tycka. Kvinnorna påtalade att samhället beskrevs ha förväntningar på den gravida kvinnan och att önskemål om kejsarsnitt inte ingick i dessa förväntningar, vilket medförde ytterligare negativa känslor hos kvinnorna.

”Min lista med obehagliga saker inför ett snitt är så mycket kortare än listan för vaginal förlossning där precis allt är vidrigt. Hade jag fått ett garanterat nej innan vecka 18 hade

det absolut blivit abort alla dagar i veckan”. –Malin.

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Resultatet av kvinnors skrivna berättelser om upplevelser av att, vid/innan första graviditeten, vara rädd för att föda barn och önska kejsarsnitt gav två huvudkategorier; Upplevelser av förlossningsrädsla och Upplevelser av att önska kejsarsnitt med följande subkategorier; Oro och ångest inför förlossningen, Föreställningar om förlossningssmärta, Misstro till mödra- och förlossningsvården, Komplikationer och dödsångest, Att inte själv få bestämma förlossningssätt gav en känsla av maktlöshet och En krokig väg till beviljat kejsarsnitt.

Resultatets två huvudkategorier tycks sammanflätas hos kvinnorna och ingen tydlig avgränsning ses. Om kvinnan är rädd för att föda barn så önskar hon sig kejsarsnitt och om kvinnan önskar sig kejsarsnitt så är det på grund av rädsla för att föda barn vaginalt. I likhet med Sjögrens (1997) artikel om orsaker till att vara rädd för att föda barn framkom många av de anledningar kvinnorna i denna studie beskrev. Det handlade om misstro till förlossningspersonal, rädsla för kontrollförlust, outhärdlig förlossningssmärta samt att kvinnan och/eller hennes barn ska dö under förlossningen. Artikeln skrevs för över 20 år sedan men orsakerna till rädsla för att föda barn tycks

14

bestå. Dock har kejsarsnitt på humanitär indikation stigit avsevärt, det vill säga kejsarsnitt utan medicinsk indikation (Åmark & Ryding, 2006). Mellan åren 1990 och 2001 ökade antalet kejsarsnitt utan medicinsk indikation med 80 %. 2017 var det 17,3 % av alla Sveriges födslar som avslutades med kejsarsnitt varav majoriteten var elektiva (Socialstyrelsen, 2019). Kvinnorna i denna studie visade sig inte vara ute efter att bli “botade” av läkare eller barnmorskor, utan ville snarare vägledas mot ett planerat kejsarsnitt. De upplevde dock en kamp gentemot vårdpersonalen och ansåg att de borde få ha rätten att självständigt avgöra sättet de skulle föda barn på. Så var även fallet i studien av Karlström, Engström-Olofsson, Nystedt & Hildingsson (2009) där kvinnor som önskade kejsarsnitt utan medicinsk indikation möttes av motstånd från vårdpersonalen. Författarna tror att kejsarsnittsfrekvensen med största sannolikhet skulle öka så kraftigt att landets förlossningskliniker skulle ha svårt att möta upp efterfrågan, om det endast vore upp till kvinnan att bestämma förlossningssätt. Å andra sidan säger studien av Karlström, Nystedt, Johansson & Hildingsson (2010) att antalet kvinnor som önskar kejsarsnitt utan medicinsk indikation är fortsatt få och att det ökade antalet kejsarsnitt beror på andra orsaker.

Enligt Waldenström, Hildingsson och Ryding (2006) finns ett samband mellan att vara rädd för att föda barn och olika sociala faktorer. De kvinnor som inte upplevde stöd från sin omgivning upplevde mer rädsla. Kvinnor med högre utbildning tenderade att oftare söka hjälp än de med låg utbildningsgrad, de högutbildade kvinnorna hade även högre antal planerade kejsarsnitt (ibid.). Detta påvisas även av denna studie, samtliga kvinnor hade en akademisk utbildning på tre år eller mer och alla sökte hjälp hos mödra- och förlossningsvården för sin förlossningsrädsla. Flera av kvinnorna beskrev hur de, under sin strävan efter att få ett beviljat kejsarsnitt, inte kunde njuta av sin graviditet. De fylldes av skuldkänslor och flera av kvinnorna blev deprimerade längs vägen. Samtliga beskrev en sänkt livskvalitet och det kan bara antas att detta ledde till sjukskrivningar. Nieminen et.al. (2017) visar hur detta samband stämmer, förlossningsrädda kvinnor kräver mer vårdtid och sjukskriver sig mer än kvinnor utan rädsla. Studien belyser även att kvinnorna med rädsla krävde mer vårdresurser som samtalsrådgivning, längre vistelse på BB samt att de oftare söker hjälp postpartum på grund av komplikationer. Av denna anledning är det av största vikt att lägga resurser på att möta dessa kvinnor i samtal där de får berätta om rädslan och där vårdpersonal tar dem på allvar. I en studie om effekterna av rådgivning vid förlossningsrädsla uppgav dock kvinnorna att de var nöjda med stödet men samtalen visade sig inte ha någon effekt på varken rädslan, upplevelsen eller på förlossningens utfall gällande antalet kejsarsnitt (Larsson, Karlström, Rubertsson & Hildingsson, 2015).

Tänker man i termer av hållbar utveckling bidrar förlossningsrädslan och ökade andelen kejsarsnitt till konsekvenser för samhället. Både ekonomiska, sociala och ekologiska konsekvenser. Studier visar att barn som föds med hjälp av kejsarsnitt har en ökad risk för att drabbas av allergier, diabetes typ 1, övervikt med mera (Nationella medicinska indikationer, 2011). Amningsfrekvensen hos de som förlösts med kejsarsnitt är lägre jämfört med vaginal förlossning vilket även detta påverkar den hållbara utvecklingen (Socialstyrelsen, 2014).

Patientlagen beskriver hur patienten har rätt att välja när det finns flera behandlingsalternativ samt att hon inte får nekas en viss behandling på grund av kostnader (Sveriges Riksdag, 2018). Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation som kräver

15

vård postpartum men vad händer om gravida kvinnor sjukskriver sig hela graviditeten på grund av ångestproblematik eller utmattning, kanske drabbas av postpartumdepression eller inte ens vågar bli gravida på grund av sin rädsla? Ekonomiska aspekter kanske helt ska uteslutas ur ekvationen och istället flytta blicken till ett vidare perspektiv; vad händer med våra unga kvinnor om de inte känner att de har makten att bestämma över sina egna kroppar? Och vad är det som gör att de inte känner tilltro till den egna kroppens förmåga? Hållbar utveckling i samband med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa kräver att kvinnor känner sig sedda, men kanske även att vårt samhälle försöker återupprätta normen i den kvinnliga reproduktionen, det vill säga att den kvinnliga kroppen är fullt kapabel till att föda barn vaginalt utan risker för varken liv eller skada. Idag gör vi rutinmässiga medicintekniska kontroller för att utesluta fara, såsom ultraljud och fosterövervakning utan att indikation finns på att något är fel. Är detta en bidragande faktor till att samhället ser på förlossningen som något riskfyllt (SFOG, 2010; Nationella medicinska indikationer, 2011)? Obstetriken har utvecklat ett behov av att ha kontroll över mor och barn, är det då konstigt om våra gravida kvinnor också känner ett kontrollbehov över vad som händer med deras kroppar och barn? Vad säger det när blodtryck och blodsocker kontrolleras gång på gång eller när fostrets tillväxt mäts på rutin? Kan man understödja det normala när man ständigt letar efter risker? Kvinnorna i studien beskrev tydligt hur de kände att de hade stort behov av information från barnmorskor och läkare om risker involverade i en förlossning. Kvinnorna uppgav att de förlorade förtroendet för vården eftersom de upplevde att deras frågor och oro inte bemöttes på ett bra sätt. Kvinnorna hade ett behov av att känna att de hade makten att styra över förlossningen och eftersom de var rädda för att föda barn vaginalt ville de ha ett planerat kejsarsnitt. Ska vården anse att kvinnorna besitter korrekt information baserat på deras känslor? Har kvinnan rätt att välja förlossningssätt även om läkaren anser att riskerna med ett kejsarsnitt är större än vid en vaginal förlossning? Bör alltid kvinnans autonomi och självbestämmanderätt väga tyngre än läkarens medicinska kunskap? Rapporten om kejsarsnitt från SFOG (2010) tar upp nyttoprincipen i sammanhanget; vilket alternativ gör mest nytta och minst skada? Vilket, ur ett rent obstetriskt perspektiv, tycks vara en vaginal förlossning. Å andra sidan riskerar kvinnan att uppleva förlossningen som mer negativ om hon är rädd inför den. Kvinnorna i denna uppsats beskrev hur all oro och ångest lämnade dem så fort de fick sitt beviljade kejsarsnitt. Att vara rädd för något kräver hjälp och stöd, vilket poängen med Aurorasamtal är. Studien påvisar dock att kvinnorna inte gick på dessa Aurorasamtal för att få hjälp att hantera sin rädsla för barnafödande utan för att de ville ha ett bokat kejsarsnitt. Att hantera ångesten och rädslan kvinnorna bar på tycktes inte vara poängen med dessa möten, utan var endast något nödvändigt för att bevisa att de behövde få ett beviljat kejsarsnitt. I en svensk studie påvisas dock att en gravid kvinna ofta kan vara ambivalent i diskussionen om förlossningssätt och att det är vanligt att hon ändrar sin uppfattning fram och tillbaka (Karlström, Nystedt, Johansson & Hildingsson, 2010). Summeringen uppfattas bli att en gravid kvinna ska erbjudas adekvat information och att vårdpersonal alltid ska stötta och vägleda henne oavsett hur hon önskar att hennes barn ska födas. Barnmorskans ansvar är att tillgodose varje kvinnas psykiska, fysiska och emotionella behov (Svenska barnmorskeförbundet, 2018; ICM, 2014). Detta innebär att barnmorskans egna värderingar inte ska påverka vården hon utför.

16

Metoddiskussion

Syftet med uppsatsen var att analysera och beskriva förstagångsföderskors skrivna berättelser om deras upplevelser av att vara rädda för att föda barn och därför önska kejsarsnitt. Kvalitativ innehållsanalys är en empirisk vetenskaplig analysmetod där fokus ligger på beskrivning och tolkning av texter med avseende att identifiera skillnader och likheter. Som exempelvis berättelser i denna studie. Kvalitativ innehållsanalys ansågs därför vara en lämplig metod att använda. Kvalitativ innehållsanalys används främst inom humanvetenskap, beteendevetenskap samt vårdvetenskap. Inom vård- och omvårdnadsforskning används metoden för att granska och tolka texter (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012, s.187). Det finns flera olika sätt att analysera kvalitativa data. Skrivna berättelser analyserades efter Elo & Kyngäs (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, vilket innebär att förutsättningslöst analysera berättelserna. Induktiv innehållsanalys är lämplig att använda i fall där fenomenet är outforskat. Vid induktiv ansats organiseras den data som inhämtats genom att meningsbärande enheter lyfts ut och därefter kodas och bildar kategorier genom abstraktion (Elo & Kyngäs, 2008).

Studiens trovärdighet bedöms i form av begrepp som giltighet, tillförlitlighet, överförbarhet och delaktighet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012, s. 197). Giltighet innebär bedömning av hur sanna resultaten är, det vill säga om fakta inom området lyfts fram för det som var tänkt att beskrivas. Även strategier för val av deltagare har betydelse för resultatets trovärdighet. I studien fanns god spridning av ålder samt geografiskt område. Citat presenterades i resultatet för att stärka studiens giltighet. Att deltagarna utfanns från Facebookgruppen ”Rätten att välja kejsarsnitt” kan ha varit en nackdel för studiens tillförlitlighet och överförbarhet eftersom gruppen är radikal i sina åsikter och förstärker varandras inlägg och historier. Dessa kvinnor är dessutom starka och välutbildade och vana att göra sina röster hörda. Frågor som väcks efter att ha slutfört studien är om kvinnornas åsikter har påverkat varandras tack vare gruppen? Hur vet vi om de inte implementerat andras ord och åsikter i sina berättelser, vare sig om det är medvetet eller ej? Alla kvinnor har inte samma bakgrund och vana att slåss för sin sak. Överförbarheten kanske därmed försämras tack vare valet att använda kvinnor från denna grupp. En svaghet i studien var även författarnas förförståelsesom kan ha påverkat diskussionsdelen. Resultatet ansågs dock inte ha drabbats av denna förförståelse. Två av deltagarna var omföderskor, de tydliga inklusionskritrierna till trots. Kvinnorna beskrev dock sina erfarenheter från innan de födde sina första barn och inkluderades eftersom deras berättelser var starka och svarade väl till syftet samt att fler kvinnor behövdes. Detta kan påverka läsarens möjlighet till att ta ställning för studiens överförbarhet. Tillförlitligheten i studien ökar ju fler forskare som läser och analyserar materialet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012 sid 198). Båda författarna läste alla berättelserna många gånger för att få en god förståelse för innehållet. Delar av analysen har gjorts gemensamt för att identifiera skillnader och likheter och för att upptäcka variationer, vilket ökar tillförlitligheten. Studiens överförbarhet bedöms av läsaren och underlättas av en välgjord beskrivning av deltagare, urval, datainsamling och analys vilket har eftersträvats (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012, s. 199). Kvinnor som är rädda för att föda barn och önskar kejsarsnitt har påvisats ha liknande upplevelser om vad rädslan står för och hur de blir påverkade av den vård de får. Därför anses denna studie vara användbar för att barnmorskor och annan vårdpersonal ska få ökad förståelse

17

för hur dessa kvinnor känner inför att föda barn, hur resurskrävande de faktiskt är och därmed erbjuda bättre och mer anpassad vård.

Metoden ansågs lämplig eftersom syftet med studien var att beskriva förstagångsföderskors upplevelser av att vara rädda för att föda barn och deras önskan om kejsarsnitt. För att få djupare förståelse för det kvinnorna upplevde valdes skrivna berättelser. Ett alternativ till berättelser hade varit intervjuer. Fördelen med intervjuer är möjligheten att ställa följdfrågor. Nackdelen med intervjuer är att kvinnorna kanske hade haft svårare att uttrycka sina känslor eftersom ämnet är känsligt. En anonymt skriven berättelse lämnar utrymme för att helt fritt och detaljerat beskriva erfarenheter, känslor och upplevelser (Lundman-Graneheim, 2012, s. 199).

Ytterligare forskning om förstföderskors förlossningsrädsla behövs eftersom det är tämligen outforskat. Även mer kunskap om varför kvinnor anser kejsarsnitt vara säkrare än vaginal förlossning. Fortsatt forskning inom aktuellt område kunde vara att belysa hur kvinnor med förlossningskontrakt upplevde förlossningen. Intressant hade även varit att undersöka barnmorskans upplevelser av att möta förstföderskor som är rädda för att föda barn och önskar kejsarsnitt.

SLUTSATSER

Studiens resultat visar en nyanserad bild av förstföderskor som är rädda för att föda barn och önskar kejsarsnitt. Dessa kvinnor har stort behov av stöd samt att bli visad hänsyn och respekt om deras livsvärld. Kvinnor vill bli inkluderade i att utforma sin vård för att känna att de har kontroll över sin egen situation. Barnmorskor och annan vårdpersonal behöver ha förmågan att möta kunskapen som många kvinnor besitter för att kunna bekräfta dem och för att vara det stöd kvinnorna behöver. Genom att ta del av denna studies resultat kan barnmorskor få fördjupad förståelse för hur förstföderskor upplever att vara rädda för att föda barn och varför de önskar att bli förlösta med kejsarsnitt. Resultatet påvisar vidare vikten av en patientcentrerad vård där kvinnor kan känna sig trygga med att uttrycka sina behov, hur de än gestaltas.

18

REFERENSER

Alehagen, S. (2016) Förlossningsrädsla. Lindgren, H., Christensson, K. & Dykes, A-K. (red.) Reproduktiv hälsa - barnmorskans kompetensområde. Lund: Studentlitteratur, ss. 407-415.

Amark, H., & Ryding, E. L. (2007). Women wishing to be delivered by Cesarean section. Anxiety, risk-thinking and shame common according to a qualitative study. Lakartidningen, 104(12), 950–953. Retrieved from

https://search-ebscohost-com.lib.costello.pub.hb.se/login.aspx?direct=true&db=cmedm&AN=17469310&site=e host-live

Berg, M. (2009). Professionellt förhållningssätt. I Kaplan, A., Hogg, B., Hildingsson, I. & Lundgren, I. (red.) Lärobok för barnmorskor. Studentlitteratur: Lund, ss 45-51. CODEX regler och riktlinjer för forskning (2019). Forskningens Etik.

http://www.codex.vr.se/forskarensetik.shtml [Hämtad 2019-10-25]

Dencker, A., Nilsson, C., Begley, C., Jangsten, E., Mollberg, M., Patel, H., Sparud-Lundin, C. (2019). Causes and outcomes in studies of fear of childbirth: A systematic review. Women and Birth, 32(2), 99–111. https://doi.org/10.1016/j.wombi.2018.07.004 Douché, J., & Carryer, J. (2011). Caesarean section in the absence of need: a

pathologising paradox for public health? Nursing Inquiry, 18(2), 143–153. https://doi.org/10.1111/j.1440-1800.2011.00533.x

Elo, S. & Kyngäs, H. (2008) The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), ss.

107-115.https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x

Fenwick, J., Toohill, J., Creedy, DK., Smith, J. & Gamble, J. (2015) Sources, responses and moderators of childbirth fear in Australian women: a qualitative investigation. Midwifery. 2015 Jan;31(1):239-46. doi: 10.1016/j.midw.2014.09.003.

Haines, H., Pallant, J.F., Karlström, A. & Hildingsson, I. (2011) Cross-cultural comparison of levels of childbirth-related fear in an Australian and Swedish sample. Midwifery. 2011;27:560–7. Aug;27(4):560–7.

Hildingsson, I., Haines, H., Karlström, A. & Nystedt, A. (2017). Presence and process of fear of birth during pregnancy- Findings from a longitudinal cohort study. Women and birth: journal of the Australian College of Midwives, 5192(17),

doi:10.1016/j.wombi. 2017.02.003

Högberg, U., Lynöe, N. & Wulff, M. (2008), Cesarean by choice? Empirical study of public attitudes. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica, 87: 1301-1308. doi:10.1080/00016340802482978

International Confederation of Midwives, (2014). International Code of Ethics for Midwives. The Hauge: The Netherlands.

19

Karlström, A., Engström-Olofsson, R., Nystedt, A., Thomas, J. & Hildingsson, I. (2009) Swedish caregivers’ attitudes towards caesarean section on maternal request. Women birth. 2009Jun;22(2):57-63. doi: 10.1016/j.wombi.2008.12.002. Epub 2009 Feb 4. Karlström, A., Nystedt, A., Johansson, M. & Hildingsson, I. (2010) Behind the myth - few women prefer caesarean section in the absence of medical or obstetrical factors. Midwifery. 2011 Oct;27(5):620-7. doi: 10.1016/j.midw.2010.05.005. Epub 2010 Jul 13. Larsson, B., Karlström, A., Rubertsson, C., Hildingsson, I. (2015) The effects on

counseling on fear of childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica, 94(6):629-36. doi: 10.1111/aogs.12634.

Laursen, M., Hedegaard, M. & Johansen, C. (2008) Fear of childbirth: predictors and temporal changes among nulliparous women in the Danish National Birth Cohort. BJOG An International Journal of Obstetrics and Gynaecology, 115(3), pp.354-360. doi.org/10.1111/j.1471-0528.2007.01583.x

Lundman, B. & Hällgren-Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur, ss 187-201.

Nationella medicinska indikationer (2011) Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan. Rapport 2011:09 https://www.sfog.se/media/336234/nationella-indikationer-kejsarsnitt-moderns-onskan.pdf [Hämtad 2019-11-20]

Nieminen, K., Wijma, K., Johansson, S., K. Kindberger, E., Ryding, E-L., Andersson, G., Bernfort, L., & Wijma, B. (2017). Severe fear of childbirth indicates high perinatal costs for Swedish women giving birth to their first child, Acta Obstetricia et

Gynecologica Scandinavica, 96(4), pp. 438–446. doi: 10.1111/aogs.13091.

Nieminen, K., Malmquist, A., Wijma, B., Ryding, E.-L., Andersson, G., & Wijma, K. (2015). Nulliparous pregnant women’s narratives of imminent childbirth before and after internet-based cognitive behavioural therapy for severe fear of childbirth: a qualitative study. BJOG: An International Journal of Obstetrics & Gynaecology, 122(9), 1259–1265. https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/1471-0528.13358

Nilsson, C., Hessman, E., Sjöblom, H., Dencker, A., Jangsten, E., Mollberg, M., Patel, H., Sparud-Lundin, C., Wigert, H. & Begley, C. (2018). Definitions, measurements and prevalence of fear of childbirth: a systematic review. BMC Pregnancy Childbirth 2018 Jan 12;18(1):28 doi: 10.1186/s12884-018-1659-7.

Nilsson, C. (2010) Att möta och vårda kvinnor med svår förlossningsrädsla. Berg, M. & Lundgren, I. (red.) Att stödja och stärka - vårdande vid barnafödande. Lund:

Studentlitteratur, ss. 169-189.

Nilsson, C. & Lundgren I. (2009) Women’s lived experience of fear of childbirth. Midwifery. Volume 25(2), page 1-9.

Regeringskansliet (2015). Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. Stockholm: Regeringskansliet.

https://www.regeringen.se/49758d/contentassets/af12d612e6e94b2698057db968d30b80 /bilaga-3-svensk-oversattning-av-resolutionen-forandra-var-varld-agenda-2030-for-hallbar-utveckling [Hämtad 20-01-12]

20

Ryding, E.L. (2017). Förlossningsrädsla - definitioner och diagnostik. Axelsson, O. (red.) Förlossningsrädsla. Svenska Föreningen för Obstetrik och Gynekologi, arbets- och referensgrupp för psykosocial obstetrik och gynekologi. Rapport Nr 77, ss. 7-14.

https://www.sfog.se/natupplaga/1005623_A2fb46497-d45b-466d-8126-c58e99fe856d.pdf [Hämtad 2019-12-06]

Sahlin, M., Carlander-Klint, AK., Hildingsson, I. & Wiklund, I. (2012) First-time mothers´wish for a planned caesarean section: deeply rooted emotions. Midwifery. 2013 May;29(5):447-52. doi: 10.1016/j.midw.2012.02.009.

Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken. Etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur. ss 316-320.

Sjögren, B. (1997). Reasons for anxiety about childbirth in 100 pregnant women. Journal Of Psychosomatic Obstetrics And Gynaecology, 18(4), 266–272. Retrieved from

https://search-ebscohost-com.lib.costello.pub.hb.se/login.aspx?direct=true&db=cmedm&AN=9443136&site=eh ost-live

Socialstyrelsen (2014) Har sociodemografin betydelse för amningsfrekvensen?

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2014-10-24.pdf [Hämtad 2020-01-12] Socialstyrelsen (2017) Statistik om graviditeter, förlossningar och nyfödda.

https://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/graviditeter,forlossningarochn yfodda [Hämtad 2019-01-14]

Socialstyrelsen (2019). Statistik om graviditeter, förlossningar och nyfödda barn 2017.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2019-5-2.pdf [Hämtad 2019-10-21]

Svenska Barnmorskeförbundet (2018). Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska.

https://storage.googleapis.com/barnmorskeforbundet- se/uploads/2018/05/Kompetensbeskrivning-for-legitimerad-barnmorska-Svenska-Barnmorskeforbundet-2018.pdf [Hämtad 2019-12-16]

Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (2010). Kejsarsnitt.

https://www.sfog.se/natupplaga/ARG6546953362-8e9e-4acd-bd5b-ff9f6415419d.pdf

[Hämtad 2019-10-22]

Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (2017) Förlossningsrädsla. https://www.sfog.se/natupplaga/1005623_A2fb46497-d45b-466d-8126-c58e99fe856d.pdf

[Hämtad 2020-01-09]

Sveriges Riksdag (2018). Patientlag (2014:821).

Ternström, E., Hildingsson, I., Haines, H. & Rubertsson, C. (2015a). Pregnant women’s thoughts when assessing fear of birth on the Fear of Birth Scale. Women and Birth, http://dx.doi.org/10.1016/j.wombi.2015.11.009

21

Ternström, E., Hildingsson, I., Haines, H. & Rubertsson, C. (2015b) Higher prevalence of childbirth related fear in foreignborn pregnant women – Findings from a community sample in Sweden. Midwifery; 31:445–50.

Wiklund, I., Andolf, E., Lilja, H. & Hildingsson, I. (2012) Indications for cesarian section on maternal request - guidelines for counseling and treatment. Sexual & reproductive Healthcare: Official Journal of the Swedish Association of Midwifes. Jul 2012, 3(3):99-106. DOI: 10.1016/j.srhc.2012.06.003

Waldenström, U., Hildingsson, I., & Ryding, E. L. (2006). Antenatal fear of childbirth and its association with subsequent caesarean section and experience of childbirth. BJOG: An International Journal Of Obstetrics And Gynaecology, 113(6), 638–646. Retrieved from

https://search-ebscohost-com.lib.costello.pub.hb.se/login.aspx?direct=true&db=cmedm&AN=16709206&site=e host-live

Williams, K., Lago, L., Lainchbury, A. & Eager, K. (2009) Mother’s views of caseload midwifery and the value of continuity of care at an Australian regional hospital.

FOBS-The Fear Of Birth Scale

Hur känner du dig just nu inför förlossningen?

Markera med ett X på de båda linjerna . Exempel: X

X

Lugn Orolig

Ingen rädsla Stark rädsla

Instruktioner för användare

Be delatagarna att markera båda linjerna, mät dem separat, addera mätningarna och dela med 2. Då får du fram FOBS-värdet. Om ni använder brytpunkter så