Examensarbete - Magisternivå
VÅRDVETENSKAPVID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:72
“Du ska opereras inom 24 timmar”
- En intervjustudie om patientens upplevelse av att vänta på en akut
operation
Nicole Baldemark
Frida Eriksson
Uppsatsens titel: “Du ska opereras inom 24 timmar” - En intervjustudie om patientens upplevelse av att vänta på en akut operation Författare: Nicole Baldemark och Frida Eriksson
Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård
Handledare: Annika Billhult Karlsson Examinator: Henrik Andersson
Sammanfattning
Preoperativ oro är vanligt förekommande i väntan på operation. För att lindra denna oro har vårdpersonalen stor betydelse och vikten av information är avgörande. Denna studie syftar till att undersöka patienters upplevelse av att vänta på en akut operation inom 24 timmar. Studien är baserad på en kvalitativ intervjustudie där åtta deltagare intervjuades. För att analysera datan användes innehållsanalys såsom den är beskriven av Elo och Kyngäs (2008). Resultatet presenteras i fyra kategorier: Känna tillit med den vård som finns, känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet, känna oro inför framtiden, känna sig tillfreds. I resultatet framkom att vårdpersonal hade stor betydelse för patienten i väntan. Genom att bemöta patienten och tillgodose individuella behov lindrades preoperativ oro. Att hålla patienten informerad visade sig vara en viktig del i väntan för att kunna förbereda sig på nästa steg. I resultatet framkom en känsla av ovisshet av att inte veta operationsdag och en vilja om att få operationen utförd. Studien visar att individanpassad information var bristfällig. Varför utnyttjas inte de hjälpmedel som finns? Om individanpassad information kan minska risken för preoperativ oro och dess konsekvenser bör det användas i större utsträckning.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND __________________________________________________________ 1
Akut operation och prioriteringar ___________________________________________ 1 Sjuksköterskans vårdande relation med patienten ______________________________ 2
Anestesisjuksköterskans ansvar i den vårdande relationen ________________________________ 2
Begreppet patient _________________________________________________________ 3 Anestesisjuksköterskan i den perioperativa processen ___________________________ 3
Patientens behov av information och delaktighet i den preoperativa processen ________________ 4
Oro och ångest inför operation ______________________________________________ 4
Risker förknippade med preoperativ oro ______________________________________________ 5
Vårdmiljöns betydelse _____________________________________________________ 7 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 7 SYFTE ______________________________________________________________ 7 METOD _____________________________________________________________ 7 Ansats ___________________________________________________________________ 7 Deltagare ________________________________________________________________ 8 Datainsamling ____________________________________________________________ 8 Dataanalys _______________________________________________________________ 9 Förförståelse ____________________________________________________________ 10 Forskningsetiska överväganden ____________________________________________ 10 RESULTAT _________________________________________________________ 11
Känna tillit med den vård som finns _________________________________________ 12
Bli trygg av sjukvården __________________________________________________________ 12 Bli uppmärksammad ____________________________________________________________ 13
Känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet __________________________ 14
Bli informerad _________________________________________________________________ 14 Inte veta när operationen blir av ___________________________________________________ 14
Känna oro inför framtiden_________________________________________________ 15
Uppleva en smärtsam väntan______________________________________________________ 15 Oro att inte klara sig själv efter operationen __________________________________________ 16
Känna sig tillfreds ________________________________________________________ 16
Få tiden att gå _________________________________________________________________ 16 Vilja få operationen gjord och börja tillfriskna ________________________________________ 17
DISKUSSION ________________________________________________________ 17
Metoddiskussion _________________________________________________________ 17 RESULTATDISKUSSION ________________________________________________ 21
Känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet __________________________________ 22 Känna oro inför framtiden ________________________________________________________ 24 Känna sig tillfreds ______________________________________________________________ 25
Hållbar utveckling _______________________________________________________ 26 SLUTSATSER _______________________________________________________ 27 Kliniska implikationer ____________________________________________________ 27 REFERENSER ______________________________________________________ 29 Bilaga 1 _____________________________________________________________ 35 Bilaga 2 _____________________________________________________________ 36 Bilaga 3 _____________________________________________________________ 39
INLEDNING
Väntan på en akut operation på en vårdavdelning kan upplevas stressande och frustrerande. Intresset för att veta mer om ämnet har växt fram då båda författarna har arbetat på en opererande enhet och vårdat patienter som väntat på operation. I mötet med denna patientkategori har författarna sett en tydlig negativ påverkan på patientens känslor. Hur det påverkar patienten negativt kan innebära att patienten måste vara fastande i väntan på operation, vilket i sig många gånger kan upplevas påfrestande. I flertal av fallen framkommer upprepade frågor om när det är dags för operation, vilket avdelningspersonalen inte kan besvara då operationsprogrammet inte styrs ifrån avdelningen. Att uppmärksamma patientens känslor i väntan på en akut operation kan vara av stor betydelse då tidigare forskning visar att känslomässiga tillstånd har inverkan på anestesin.
BAKGRUND
År 2018 akutopererades 4800 patienter för kirurgisk åkomma vid Södra Älvsborgs sjukhus. Statistiken är jämförbar med 2019 då cirka 4600 akutoperationer utfördes. Av dessa 4600 patienter vårdades 830 på KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) där studien har genomförts. Appendectomi, Endoskopisk retrograd cholangio pancreaticografi (ERCP) gastroskopi och endoluminal inläggning av uretärstent är inom kirurgin de fyra vanligaste akutoperationerna för 2019 på Södra Älvsborgs sjukhus (Södra Älvsborgs sjukhus, 2019).
Akut operation och prioriteringar
Det är enligt Internetmedicin (2020) inte ofta som en patient med akut buksmärta utan trauma går direkt till operation utan att ha en fastställd diagnos. Vid eventuell cirkulationspåverkan hamnar patienten i första hand på intensiven för optimering och vid icke sviktande cirkulation läggs patienten in på vårdavdelning. Operationer görs på vitalindikation, vilket innefattar att patienten befinner sig i en cirkulatorisk chock som inte kan stabiliseras.
En akut operation på Södra Älvsborgs Sjukhus (Akuta operationer - prioritering vid SÄS, 2018) innebär att patienten ska opereras inom ett visst tidsspann. Utifrån det medicinska behovet kan detta tidsspann variera allt mellan noll till > 24 timmar. När patienten anmäls till operation är det enligt ovanstående källa viktigt att läkaren gör en noggrann prioritering efter det medicinska behovet för att turordningen ska bli rätt. Om det finns flera operationer med samma prioriteringsgrad får en diskussion föras angående vilken patient som bör opereras först. Den minst sjuka patienten riskerar alltså att hela tiden prioriteras ner på akutlistan och väntan kan således förlängas, vilket även innebär att operationsanmälans tidsspann kan passeras. Väntan på operation betyder alltså inte att den som väntat längst står näst på tur. Även Region Kronoberg skriver i sin riktlinje (Region Kronoberg 2018) att bakgrunden till att ha prioriteringar vid operationsanmälan grundas i att vissa operationer får skjutas upp på programmet då det kan tillkomma operationer som måste utföras utan dröjsmål. Enligt denna riktlinje finns
det fem olika prioriteringar att anmäla patienten under, allt från snabbast prioritering ”urakut” till lägsta prioritering ”inom 72 timmar”.
Sjuksköterskans vårdande relation med patienten
Sjuksköterskan är patientens närmaste vårdgivare och vårdar ofta patienter i situationer där ohälsa och sjukdom gör patienten utsatt. Förtroendet i relationen mellan sjuksköterska och patient är avgörande då patienten oftast inte har något annat val än att lita på sjuksköterskan (Dinc & Gastmans 2013). Sundqvist och Carlsson (2014) menar att sjuksköterskan ska betrakta varje enskild patient och stödja den i dess behov. I en studie gjord av Liu, Milne, Yun och Walsh (2013) beskriver en patient att sjuksköterskor gick ut och in på patientrummet och olika personal ställde samma fråga. Detta skapade en oro och en känsla av otrygghet hos patienten då det ingav en känsla av att personalen inte visste vad som skedde. Lindwall och Von Post (2008, ss. 98-99) beskriver att sjuksköterskan ansvarar för att bry sig om, visa mod och skapa tillit gentemot patienten, där en god relation är av stor vikt för att patienten ska känna sig trygg i den utsatta situationen. Sjuksköterskan har således en viktig roll i den vårdande relationen för att kunna skapa en tillitsfull relation med patienten. Det är av stor vikt att ta patientens ångest och oro på allvar och att göra patienten delaktig i vården genom medmänsklighet (Lindwall & von Post, 2008, ss. 89–90). För att kunna främja en människas hälsoprocess krävs att patientens livssammanhang med faktorer såsom hälsa, lidande och sjukdom tas i beaktning. Varje människas livsvärld utspelar sig genom välbefinnande, hälsa, sjukdom och lidande. Det är av stor vikt för sjuksköterskan att besitta förmåga att se och möta den unika livsvärld som varje patient har. Det är av betydelse att ur detta perspektiv ta reda på vad hälsa och välbefinnande innebär för just den enskilda individen i dennes sjukdomstillstånd. Sjuksköterskan bör ha tillräcklig och specifik kompetens för att kunna göra patienten delaktig i processer gällande hälso- och sjukvård. Detta för att hjälpa människan att skapa medvetenhet om hur sjukdomen påverkar vardagen och på så sätt kunna hitta mening och sammanhang trots svår sjukdom (Dahlberg & Segesten, 2010, ss. 127–128).
Anestesisjuksköterskans ansvar i den vårdande relationen
Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull och stor roll i mötet med patienten. Kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor betonar skyldigheten att skapa förtroende, tillit och trygghet till både patient och dess anhöriga (ANIVA, 2012). Anhöriga räknar med att man lämnar över sin närstående i trygga händer (Albina, 2016). Vikten av att möta den unika patienten och tillgodose dennes unika behov betonas. Anestesisjuksköterskan bör visa respekt och omsorg för patienten, samt vara uppmärksam och öppen för att bevara patientens integritet och värdighet (ANIVA, 2012). För att anestesisjuksköterskan ska kunna ta ansvar för en patients hälsa, liv och vitala funktioner under en anestesi bör anestesisjuksköterskan ha fullgoda kunskaper inom teknik, medicin samt anestesiologiska metoder. Som anestesisjuksköterska ställs även krav på att ha kunskap och beredskap för att kunna hantera svåra situationer, exempelvis att kunna hantera svårt sjuka patienter samt att bemöta patienter som är påtagligt oroliga och rädda (Lindwall & Von post, 2008, s. 24).
Begreppet patient
Enligt Dahlberg och Segesten (2010, ss. 105-108) betyder ordet patient den lidandeoch innebär en person som har någon form av kontakt med vården. Patienten beskrivs av författarna att vara beroende av vården och tvingad till att genomgå olika behandlingar eller obehagliga situationer, som exempelvis att blotta sin kropp framför vårdpersonal. Att bli patient innebär att bilden av hälsa förändras och man kan uppleva sig ur balans. Enligt Wiklund (2003, ss. 49-50) förändras vår upplevelse av oss själva vid sjukdom och smärta, vilket leder till att vi blir främmande för vår kropp. Sjukdomen gör att patienten upplever sin omvärld på ett nytt sätt och kan också uppleva ett behov av att få prata med vårdpersonal om sin nya kroppsuppfattning. Med kroppen kan vi kommunicera genom tal och även ansiktsuttryck. När en patient ska opereras kan man inte längre kommunicera och enligt Albina (2016) är det är i samband med anestesi viktigt att som anestesisjuksköterska se till att patientens grundläggande behov tillgodoses, då patienten inte själv är vaken och kan ha kontroll. Vid sjukdom, där kroppen förändras, menar Wiklund (2003, ss. 49-50) att det kan bli att patienten inte känner igen sig själv och kan även uppleva att personer i sin omgivning beter sig annorlunda. Patienten kan uppleva sjukdom och behöver tas om hand av sjukvården i ett vårdande sammanhang. Bakom en akut operation står en sjukdom och det är oftast just en sjukdom som gör att patienter söker sig till. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 126-127) beskriver att det är viktigt att vårdaren har en stabil grund inom vårdvetenskapen för att kunna främja hälsoprocessen hos patienten. Det är av vikt att den som vårdar patienten ser till dennes livsvärld, som författarna menar är unik för varje enskild patient. Lika rum och tid kan upplevas olika av varje patient. Enligt Lindwall och Von Post (2008, ss. 86-87) är de övergripande målen i den perioperativa vården att bevara och skydda patientens värdighet. Det ska ske ett utbyte av kunskap och erfarenhet mellan patient och sjuksköterska, där vårdandet och relationen står i centrum. Det beskrivs att sjuksköterskan har ett ansvar att bekräfta och visa sig tillgänglig för patienten. Vidare beskrivs mötet mellan patient och sjuksköterska som ett inbjudande möte, där sjuksköterskans, i detta fall anestesisjuksköterskans, etiska förhållningssätt är avgörande, där närmandet av patienten ska ske med öppenhet och ödmjukhet. Det har visat sig att patienten uppskattar att få vara med och planera sin vård i den mån det går för att få känna delaktighet (Forsberg et al. 2015). Sundqvist och Anderzen Carlsson (2014) menar att anestesisjuksköterskan kan skapa en förtroendefull relation till patienten bara genom att ge relevant information och ligga steget före.
Anestesisjuksköterskan i den perioperativa processen
Anestesisjuksköterskans arbete är en del av den perioperativa vårdprocessen, vilket inkluderar den pre-, intra- och postoperativa processen (Lindwall & Von Post, 2008, s. 84). Vidare beskriver författarna (Lindwall & Von Post, 2008, ss. 87-94) de olika processerna kortfattat, där den preoperativa fasen innebär tiden innan själva operationen. Det är under den preoperativa fasen patienten förbereds och även då den preoperativa dialogen äger rum. Själva genomförandet sker i den intraoperativa fasen, vilket menar en tid från att patienten anländer till operationssalen tills att patienten lämnas över på den postoperativa avdelningen. Vid ankomst till den postoperativa avdelningen övergår processen i den postoperativa fasen. Denna fas innefattar tiden efter den utförda operationen. Då organisatoriska skillnader kan förekomma inom verksamheterna leder detta ofta till att det preoperativa mötet med
anestesisjuksköterskan infaller i den intraoperativa fasen, vilket enligt litteraturen inte är en önskvärd miljö för ett första möte. En konsekvens av att de olika faserna går in i varandra är att anestesisjuksköterskans möjligheter till förberedelse av den intraoperativa fasen minskar. Valeberg (2011, ss. 321–322) menar att den preoperativa dialogen syftar till att minska ångest och oro inför anestesi genom att tillgodose patientens behov av information samt att inhämta viktiga upplysningar som kan ha betydelse för operationen och anestesin för att därmed optimera förutsättningarna för den perioperativa vårdprocessen. Anestesisjuksköterskans profession innebär ansvar att optimera förutsättningarna för anestesi och genom god anestesi kan sedan kirurgen utföra opereration (Gran Bruun 2016, s. 17).
Patientens behov av information och delaktighet i den preoperativa processen
I den preoperativa dialogen är det viktigt att ge patienten information, både skriftligt och muntligt. Detta för att patienten ska få utrymme att bearbeta och ställa frågor. Informationen som ges är för att öka patientens förståelse och innehåller bland annat information om preoperativa hudförberedelser för att minska risken för postoperativ infektion. Den preoperativa informationen anses vara viktig att delge för att göra patienten delaktig i processen (Vårdhandboken, 2018). McCloud, Harrington och King (2014) menar att patienter upplevde mindre rädsla och ångest inför en operation ju mer information de fick. Detta intygas även utav Aquilina och Baldacchino (2007) där patienter upplevde att ordentlig och noggrann information kunde vara till stor hjälp genom hela operationsprocessen, både som patient men även som anhörig. Vissa patienter i studien ansåg dock att allt för detaljerad information preoperativt kunde leda till mer ångest och oro (Aquilina & Baldacchino, 2007; McCloud, Harrington & King 2014). Den patientgrupp som upplevde att detaljerad information ökade oro och ångest, kopplade därmed ihop informationen med direkta komplikationer som operationen kunde medföra (Aquilina & Baldacchino, 2007).
Berg och Danielsson (2007) beskriver i sin studie att den vårdande relationen mellan patient och sjuksköterska är av stor betydelse i vårdandet eftersom basen är en omtänksam relation. Att nyttja patientens egna resurser och kompetens, samt patientens medvetenhet, främjar välbefinnande och läkningsprocess. Därav är patientens delaktighet i vården av största vikt. Det framkommer även att delaktighet som grundar sig i en omtänksam relation gör patienten mindre sårbar. Enligt Dahlberg och Segesten (2010, ss. 108-109) innebär delaktighet att patienten delar sin upplevelse med vårdaren så att vårdaren får rätt förutsättningar för att kunna ge bästa vård. Med delaktighet beskriver författarna att patienten känner självbestämmande och har inflytande i den vård som ges.
Oro och ångest inför operation
Den preoperativa fasen kan enligt Svensson, Nilsson och Svantesson (2016) framkalla ångest och stress. Att vara inlagd på sjukhus och vänta på operation kan enligt Pinar, Kurt och Gungor (2011) upplevas som stressande och framkalla ångest eftersom patienten står inför en okänd händelse som kan förknippas med smärta och förändrad kroppsbild. Ångest är en individuell upplevelse och begreppet är svårt att sätta ord på. Patienter som ska opereras för första gången är enligt Matthias och Samarasekera
(2012) mer oroliga än de som besitter tidigare erfarenhet av operation. I en studie gjord av Jawaid, Mushtaq, Mukthar och Khan (2007) beskrivs flera faktorer som ofta var återkommande i den preoperativa oron hos patienterna. De teman som framkom, förutom oro inför själva sövningen och anestesin var; oro för familjen, postoperativ smärta, resultatet av den operativa åtgärden samt komplikationer. Mavridou, Dimitriou, Manataki, Arnaoutoglou och Papadopoulos (2012) beskriver ålderns betydelse gällande oro. Det har framkommit att patienter över 45 år är oroliga för permanent förlamning, till skillnad från patienter under 45 år där det föreligger mest oro gällande att vakna upp under själva operationen, så kallat awareness. Detta styrks av en studie av Ruhaiyem et al. (2016) som också visar på att åldern har betydelse inför anestesi, och att patienter över 40 år var mer oroliga inför anestesin jämfört med de som var yngre.
Smärta är ett centralt begrepp som ofta är förenligt med oro. Tidigare forskning visar att patienter är rädda för att uppleva smärta under själva operationen och även postoperativt (Feuchtinger et al. 2014; Gilmartin & Wright 2008; Ozanne et al. 2016). I studien gjord av Ozanne et al. (2016) visade sig även att patienterna upplevde stress och rädsla för att operationen kunde ställas in. Lundén, Lundgren, Persson och Lepp (2013) beskriver i sin studie att det fanns en rädsla och oro inför att operationen resultat skulle bli misslyckat, även att misslyckandet inte skulle kunna åtgärdas. Just oroliga och nervösa patienter är vanligt förekommande inför operation, där större delen av patienterna är oroliga inför själva anestesin (Mavridou et al., 2012). Det beskrivs att oro är vanligare hos kvinnor än hos män, samt att utbildningsnivå har inverkan på oro. Författarna beskriver att en patient med lägre utbildningsnivå upplever en större oro för att vakna under operation samt att postoperativt kräkas och må dåligt, medan en högutbildad patient upplever mindre oro (Yilmaz, Sezer, Gürler & Bekar, 2012; Mavridou et al., 2012). Tanasale, Kits, Kluin, Trip och Kluin-Nelemans (2013) menar att oro är korrelerat med smärta, där smärtupplevelsen beskrivs bli mindre påtaglig om det förekommer en minskad oro i den preoperativa fasen.
Enligt Wiklund (2003, ss. 49-50) förändras vår upplevelse av oss själva vid sjukdom och smärta, vilket leder till att vi blir främmande för vår kropp. Sjukdomen gör att patienten upplever sin omvärld på ett nytt sätt och kan också uppleva ett behov av att få prata med vårdpersonal om sin nya kroppsuppfattning. Med kroppen kan vi kommunicera genom tal och även ansiktsuttryck. Vid sjukdom, där kroppen förändras, kan det bli att patienten inte känner igen sig själv och kan även uppleva att personer i sin omgivning beter sig annorlunda.
Risker förknippade med preoperativ oro
Preoperativ oro och ångest leder till att patienter kräver högre doser narkotikaklassade preparat vid anestesi (Kil et al. 2012; Armaghani et al. 2013). Det beskrivs även att läkemedelsdoser vid induktion och underhåll är starkt korrelerat till den ångestnivå patienten har, ju mer ångest desto högre doser krävs (Kil et al. 2012). Forskning visar att hos preoperativt oroliga patienter förlängs den postoperativa återhämtningen från anestesin i form av förlängt uppvaknande, fördröjd extubering samt att frekvensen av shivering och agitation ökar efter uppvaknandet. Vidare beskrivs att preoperativ ångest kan förstärka smärtupplevelsen då det gör patienten generellt mer uppmärksam på symtom. Därav ökar risken att det blir en ond cirkel då preoperativ ångest kan leda till
ökad smärta, vilken i sig kan öka rädsla för postoperativ smärta som ger ett ökat stress- och ångestpåslag (Ali et al. 2014). Wylde, Trela-Larsen, Whitehouse och Blom (2017) menar att patienter som upplever preoperativ oro i hög grad inför ett kirurgiskt ingrepp löper stor risk för att postoperativ smärta kan vara ihållande i upp till ett år efter ingreppet. Illamående och just smärta är enligt Sadati et al. (2013) de vanligaste komplikationerna på anestesi men genom att patienterna kände delaktighet i den preperativa processen kan dessa biverkningar minska.
Patientens varierande stämningsläge under väntan
Väntan upplevs olika beroende på situation och alla kan beskriva väntan på ett unikt sätt utifrån hur man själv upplevt den (Bournes & Mitchell 2002). Upplevelse av väntetid är något som Carr, Teucher, Mann och Casson (2009) skriver om i sin artikel. De menar att definitionen av väntetid innebär den tid från beslutet tas att utföra en behandling tills den är gjord. Ur ett patientperspektiv innebär väntetiden så mycket mer. Att få symtom, att söka vård och att bli behandlad. Väntan kan betyda olika för varje patient, av vissa som vila, av andra som ett avbrott eller som någonting meningsfullt. Enligt Carr, Teucher och Casson (2014) framkommer det att irritation och frustration kopplas samman med väntetid inför operation. Ju värre symtom patienten har desto svårare är det att acceptera väntetiden. Upplever man exempelvis smärta, upplevs väntan längre. Författarna menar också att väntan ofta framkallar ångest och en osäkerhet hos patienten. På sjukhus ses ofta väntan och omvårdnaden som två skilda delar. Väntan är många gånger förknippad med frustration samt även ovisshet gällande när, var och hur. I frustrationen och ovissheten under väntan kan patienten trots allt tycka att omvårdnaden är god. Väntan blir lättare om patienten har vetskap om hur lång väntan förväntas bli och varför väntan har uppstått. Trots vetskapen om att väntan kan underlättas med denna information är det många gånger svårt för vårdpersonalen att delge detta till patienten, då vårdpersonalen själva inte har ett konkret svar (Liu et al. 2013). Carr, Brockbank, Allen och Strike (2006) menar att samvaro med andra patienter kan underlätta stämningen. Samvaro kan skapa en trygghet för att kunna hantera den preoperativa oron genom att lättare kunna dela med sig av rädslor och tankar till människor som befinner sig i samma situation.
Tidigare forskning visar på vissa återkommande och centrala känslomässiga tillstånd hos patienter i väntan på operation, där ämnet väntan är belyst ur många perspektiv. Svensson, Nilsson och Svantesson (2016) menar att känslor och stämningsläge kan variera under väntan. Författarna beskriver vidare oro och ångest som centrala och betydande känslor. Det förekommer varierande stämningsläge mellan oro, ångest, tillit och tilltro. Samtidigt kan det finnas en känsla av hopp i form av att återfå hälsa som balanserar upp stämningsläget och humöret i väntans tider. Väntan kan även innefatta känslor såsom sårbarhet och osäkerhet. Det grundläggande för att patienten ska trivas och ha ett bra stämningsläge anser inte Rowlands och Noble (2008) beror på vårdmiljön utan personalens bemötande. I en studie (Gilmartin & Wright 2008) berättar patienterna om att de i väntan på operation känner sig övergivna och ledsna av personalen. Orsaken beskrivs vara bristfällig och otillräcklig information, där vårdpersonalen viskar i förbipasserande utan att förklara för patienten varför det dröjer, utan att visa omtanke eller empati för patienten som väntar.
Vårdmiljöns betydelse
Upplevd oro och ångest inför en ny händelse är inte ovanligt (Ali et al. 2014). Vårdmiljön är långt ifrån den miljö en patient dagligen vistas i utanför sjukhusets väggar. Enligt Wijk (2014, ss. 47–48) finns det möjligheter att skapa välbefinnande hos patienten trots att vårdmiljöer kan skapa förvirring på grund av utformning och funktion i de olika rummen. Den förvirrande vårdmiljön i kombination med sjukdom kan skapa en känsla av att patienten hamnar i underläge i förhållande till vårdpersonalen, detta förstärks genom att patienten samtidigt är i beroendeposition av att få hjälp av vårdpersonalen. Genom att anpassa och göra små justeringar i miljön utefter patientens önskemål eller behov kan detta kan leda till att patienten känner sig bekräftad. Wijk (ibid) menar därför att det är av stor vikt att i största mån försöka skapa en personcentrerad vårdmiljö. I en studie gjord av Gilmartin och Wright (2008) stärks påståendet av att omgivningen har inverkan på patientens känsla av oro. Det framkommer även där att det är av vikt att anpassa vårdmiljön och ha denna i beaktning för att minska oro och ångest.
PROBLEMFORMULERING
Patientens upplevelse av att vänta på operation är unik. Tidigare erfarenheter av att bli opererad kan påverka upplevelsen av att vänta på en akut operation. Vanligast är att den aktuella operationen är en ny upplevelse som förknippas med olika rädslor inför det okända, däribland att bli sövd och överlämna sig i anestesisjuksköterskans händer. Det är speciellt problematiskt att vara operationsanmäld inom 24 timmar där patienten inte kan få information om exakt när operationen kommer att äga rum. Dessutom förvärras väntan av att omprioriteringar görs, ibland utan att patienten blir informerad. Tidigare forskning har påvisat att patientens utsatta situation kan leda till oro, frustration och ångest. Dock har det vid litteratursökning inte hittats tidigare forskning angående patientens upplevelse av att vänta på en akut operation. Det finns tidigare forskning hur väntan på en elektiv operation upplevs samt att oro och ångest är vanligt förekommande känslor preoperativt. Den kunskapslucka vi nu vill fylla är upplevelsen av väntan på en akut operation, för att i framtiden kunna underlätta för patienter i den utsatta situationen.
SYFTE
Syftet var att undersöka patienters upplevelse av väntan på en akut operation.
METOD
Ansats
Studien är en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Polit och Beck (2016, s. 463) beskriver en kvalitativ forskningsdesign som flexibel och med ett syfte att förstå helheten. Metoden valdes utifrån att författarna ville fånga upplevelser. En kvalitativ intervjustudie innebär att forskaren vill försöka förstå deltagarens upplevda erfarenhet
av det som ska studeras (Kvale & Brinkman, 2009, s. 17). Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 239) innebär en induktiv ansats en observation för att kunna presentera ett generellt resultat utifrån deltagarnas berättelser. Denna ansats menar Henricson och Billhult (2017, ss. 111-112) ligger till grund för att få inblick i och förstå en människas upplevelse. Varje människas upplevelse är unik och det finns varken något rätt eller fel i en upplevelse. Enligt Elo och Kyngäs (2008) är en induktiv ansats en bra metod om det inte finns tillräckligt med tidigare forskning kring ämnet. Den induktiva ansatsen studerar specifika fall som sedan sätts ihop till en helhet, till skillnad från en deduktiv ansats som går från helheten till det specifika.
Deltagare
För att få fram deltagare till studien togs det redan tidigt i processen kontakt med klinikens och avdelningens verksamhetschef för godkännande att få söka deltagare. För att identifiera deltagare till studien var författarna på vårdavdelning KAVA och informerade om den planerade studien på avdelningens APT (arbetsplatsträff). Detta gjordes för att sprida information och nyfikenhet om studien, samt för att med personalens hjälp öka chansen att hitta deltagare. Lämpliga deltagare valdes ut utifrån studiens inklusionskriterier, vilket Polit och Beck (2016, s. 343) benämner som strategiskt urval och beskriver det som vanligt förekommande inom kvalitativ forskning.
Studiens inklusionskriterier var: ålder> 19 år, deltagaren skulle vara operationsanmäld för kirurgisk åkomma med prioritet <24 timmar. Vidare skulle deltagaren vara svensk-, engelsk- eller spansktalande, vara adekvat och i väntan vårdas på KAVA. Avdelningens vårdplatssamordnare, som har hand om inläggningar, kontaktade författarna när lämplig deltagare till studien lades in på avdelningen. Därefter planerade författaren in en intervju.
Författarna använde sig utav ett bekvämlighetsurval. Detta urval beskriver Denscombe (2018, ss. 71-72) som ett urval som utgår helt ifrån forskarens bekvämlighet, där val av deltagare till studien grundar sig i vem som är mest lättillgänglig. Åtta deltagare intervjuades på vårdavdelning KAVA som väntade på operation. Av de åtta deltagarna som intervjuades var fem deltagare män och tre deltagare kvinnor. Åldersspannet bland deltagarna varierade från 26 till 88 år.
Datainsamling
Informationsblad om studiens syfte och innehåll lämnades i personalrummet på avdelningen samt till enhetschefen. För att på bästa sätt få fram deltagarens upplevelse av att vänta på en akut operation valde författarna att samla data genom kvalitativa forskningsintervjuer. Intervjuer är enligt Polit och Beck (2016, s. 506) den primära metoden för datainsamling inom kvalitativa studier. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 43) är intervjuer en bra metod för att få fram upplevelsen av deltagarens egna levda erfarenhet. Deltagaren har möjlighet att fritt beskriva och berätta om sin upplevelse då det är en öppen dialog som är central i intervjuerna. Författarna genomförde sina intervjuer med hjälp utav en intervjuguide (bilaga 1). Författarnas mål var att ställa en ingångsfråga till deltagaren men även stödfrågor fanns förberedda. Efter ingångsfrågan
ställde författarna uppföljande frågor för att få en fördjupad förståelse. Uppföljande frågor är enligt Polit och Beck (2016, s. 510) en del i intervjuguiden för semistrukturerade intervjuer och kan innebära frågor såsom: När det hände, hur kändes det för dig? En intervjuguide är ett hjälpmedel för att intervjuaren ska vara strukturerad och skapa en följsamhet. Polit och Beck (2016, s. 394) menar att syftet med semistrukturerade intervjuer är att deltagaren ska få prata så öppet som möjligt om sin upplevelse. Enligt Polit och Beck (2016, s. 498) räcker det ofta med tio deltagare när man ska studera ett fenomen. Huvudsaken är att alla deltagare som intervjuas har upplevelse av det som ska studeras då forskarna vill studera deltagarnas individuella upplevelse. Kvale och Brinkman (2014, s. 156) menar dock att för att få en så bra kvalitet som möjligt på sitt resultat är datainsamlingen inte tillräcklig förrän man gjort så många intervjuer att ingen nya data framkommer.
Åtta deltagare intervjuades och intervjuerna tog omkring 10-40 minuter och spelades in med hjälp utav författarnas mobiltelefoner. Total intervjutid var 170 minuter. Endast en författare var med vid varje intervju, författarna intervjuade hälften av deltagarna var och sedan transkriberades dessa av den som utfört intervjun. Författarnas avsikt var att intervjua deltagarna i en avskild miljö för att minska risken att det uppstod en maktposition. Platsen för intervjuerna varierade mycket från intervju till intervju och anpassades helt utifrån deltagarens önskemål. Inför varje intervju föreslog författaren att intervjun skulle äga rum i dagrummet eller på en avskild plats. Om deltagaren själv önskade att intervjun skulle hållas på patientrummet anpassade sig författaren till detta och försökte i varje enskild situation anpassa sig till att skapa en känsla av balans och jämlikhet. Sammanfattningsvis intervjuades två deltagare i enskilt dagrum och resterande deltagare intervjuades på patientrum. Författarna utförde endast en intervju per dag med undantag för ett tillfälle, då två intervjuer utfördes på samma dag, dock med flera timmars mellanrum.
Dataanalys
Författarna har använt sig av Elo och Kyngäs (2008) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys och gemensamt analyserat all data. Analysen är en process som tar tid och grundar sig i att forskarna flertalet gånger läser igenom materialet för att få en bild av helheten i datan. Analysen genomförs utifrån tre huvudfaser där målet är att gå från en helhet till delar för att sedan skapa en ny helhet. De tre faserna är: förberedelse, organisering av data och rapportering. Förberedelsefasen innebär att författarna väljer ut ett ämne som ska analyseras. Därefter ska innehållet läsas flertalet gånger för att skapa en helhetsbild av innehållet. Nästa fas är organisering av data, där innehållet bland annat kodas och kategoriseras för att helheten ska brytas ner till delar. Rapporteringsfasen innebär att skapa en ny helhet utifrån de delar som tagits fram. Elo och Kyngäs (2008) skriver vidare att det är av vikt att presentera en koppling mellan datainsamlingen och resultatet för att öka studiens tillförlitlighet.
Utifrån studiens syfte togs meningsenheter fram ur materialet med hjälp av överstrykningspennor. Långa meningsenheter kondenserades för att lättare kunna hanteras. Författarna var dock noga vid kondenseringen att de viktigaste delarna av texten kom med för att innehållet i meningen skulle bevaras. Nästa steg i analysen var att med hjälp av färgpennor koda materialet och finna likheter i meningsenheterna.
Koderna fördes sedan över till ett kodblad där varje färg representerade en kod. Författarna tog sedan ut subkategorier utifrån att koderna jämfördes flertalet gånger. Likheter och skillnader identifierades och nya bredare kategorier bildades (Tabell 1). Denna process innebar att kategorierna analyserades som att tillhöra en grupp av kategorier i jämförelse med annan data som tolkades att inte tillhöra den. När nya kategorier bildats tog författarna ut citat som tillhörde respektive kategori. Elo och Kyngäs (2008) menar att forskarna kan använda sig av citeringar i sitt resultat för att öka pålitligheten. Analysprocessen måste därför redovisas väldigt noggrant när resultatet presenteras, exempelvis genom tabeller och bilagor. För att inte rikedomen i det insamlade materialet ska försvinna är det inom den kvalitativa metoden av stor vikt att forskarna inte kortar ner materialet för mycket, det blir då en risk att deltagarnas berättelser inte bibehålls.
Tabell 1. Exempel på hur dataanalysens olika steg genomfördes
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Subkategori Kategori
Jag känner att jag har fått bra information av sköterskor, läkare, vad som är på gång, vad som kommer hända härnäst och lite sådär. Så det är ett bra sätt att hålla patienten lugn tror jag
Bra information, vad som kommer hända härnäst, bra sätt att hålla patienten lugn Information Betydelsen av information Känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet
Förförståelse
Författarna har båda två arbetat på den avdelning där intervjuerna genomförts, vilket innebär att båda två har erfarenheter av att ha vårdat patienter i väntan på operation. Innan intervjuerna påbörjades föreslog författarnas handledare att författarna individuellt skulle skriva ner sin förförståelse, detta för att inte påverkas av varandra. Sedan jämfördes författarnas förförståelse och en gemensam reflektion kring innehållet genomfördes. Den individuellt nedskrivna förförståelsen skickades därefter till handledaren för att lättare efter första intervjuerna kunna se om författarnas förförståelse speglats i intervjuerna. Inför varje intervju läste författarna igenom sin nedskrivna förförståelse för att lättare skapa en medvetenhet och därmed kunna åsidosätta förförståelsen i intervjuerna. Malterud (2002) menar att inom kvalitativ forskning är utmaningen att inte ha en egen inverkan under processen. Författarna har strävat efter att inte låta resultatet påverkats av förförståelsen under både datainsamling och analysfas.
Forskningsetiska överväganden
Studien har genomförts enligt de fyra etiska kraven som formulerats, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet
(Vetenskapsrådet 2002). För att följa informationskravet fick samtliga deltagare noggrann skriftlig och muntlig information angående studien och förutsättningarna för deltagandet. Det stod tydligt i informationsbladet att deltagandet var frivilligt och att deltagaren när som helst under processen kunde avbryta sitt deltagande. Detta poängterade även författarna innan varje intervju startade. Författarna fick skriftligt samtycke av samtliga deltagare vilket följer samtyckeskravet (bilaga 2). Innan intervjuerna startade skrev deltagaren under formuläret och intygade därmed att de ville medverka i studien. Avseende konfidentialkravet var alla deltagare anonyma och tilldelades varsitt nummer som kopplades till deltagarens intervju. All information har under studiens gång förvarats säkert och kommer efter studien publicerats att kasseras. Kvale och Brinkmann (2009, ss. 203–204) menar på att intervjuerna avidentifieras för att bibehålla deltagarnas anonymitet. Alla uppgifter som samlats in har enligt nyttjandekravet endast använts för att besvara studiens syfte. Det har därmed inte använts för annat ändamål eller varit tillgängliga för någon annan (Vetenskapsrådet, 2002). Enligt 2 § av Etikprövningslagen (SFS 2003:460) syftar den till att skydda människan vid forskning samt respektera människovärdet. Om forskning gjorts inom högskoleutbildningens ramar behöver inte etikprövning ske. Därav har denna studie inte utförts enligt etikprövningslagen.
Författarna har fått skriftligt godkännande av klinikens verksamhetschef (bilaga 3). Intervjuerna har haft etiska aspekter i beaktning, däribland att forskarna inte har intervjuat patienter som de själva vårdat, detta för att resultatet inte skulle påverkas. Enligt Kvale och Brinkmann (2009, s. 49) kan det uppstå ett maktförhållande mellan intervjuaren och deltagaren, därav är omkringliggande faktorer viktiga då deltagaren inte på något vis ska känna sig i underläge. Författarna var civilklädda vid samtliga intervjuer. Författarnas mål var att inte intervjua deltagarna inne på deras vårdrum, då de kan komma att hamna i underläge. I största möjliga mån genomfördes intervjuerna i en mer neutral miljö såsom i dagrum. Miljö har dock anpassats utefter deltagarnas önskemål och fysiska tillstånd, även med avsikt att bibehålla sekretess och integritet. Författarna tog stor hänsyn till deltagarens mående och eventuella känslor som kunde uppkomma under eller efter intervjun. Författarna var förberedda gällande hur de skulle hantera eventuella känslomässiga tillstånd som kunde uppstå. Efter att inspelningen stängts av frågade intervjuaren deltagaren om hur det kändes, i enskilt fall där existentiella frågor kom på tal under intervjun stannade intervjuaren kvar och pratade med deltagaren.
RESULTAT
Efter att intervjuerna analyserats enligt den analysmodell som presenterats ovan framkom fyra kategorier med respektive subkategorier. Studiens resultat redovisar patientens upplevelse av att vänta på en akut operation. Tabellen nedan (Tabell 2) presenterar analysens subkategorier och kategorier.
Tabell 2. Resultatets subkategorier och kategorier
Subkategorier Kategorier
• Bli trygg av sjukvården
• Bli uppmärksammad Känna tillit med den vård som finns
• Bli informerad
• Inte veta när operationen blir av
Känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet
• Uppleva en smärtsam väntan
• Oro att inte klara sig själv efter
operationen Känna oro inför framtiden
• Få tiden att gå
• Vilja få operationen gjord och börja tillfriskna
Känna sig tillfreds
Känna tillit med den vård som finns
I resultatet framkom att deltagarna upplevde tacksamhet för den sjukvård som bedrivs i Sverige. Deltagarna upplevde sig trygga trots att de kände sig utelämnade i vårdens händer, tack vare professionellt bemötande från personalen.
Bli trygg av sjukvården
Mötet med svensk sjukvård var något som framkom i resultatet, där det endast var positiva upplevelser. Dessa positiva upplevelser beskrev deltagarna som att vara mycket stolta över svensk sjukvård och att väntan är en naturlig del i vården. Vården ansågs vara mycket god och höll hög kvalitet. Det fanns upplevd erfarenhet av att ha vårdats utomlands men också en tro om att vården i Sverige hade högre kvalité än andra länder. Vidare beskrevs svensk sjukvård som omhändertagande och att det aktivt hände något. Det framkom upplevelse av att känna sig trygg att ligga på svenskt sjukhus, där personalen beskrevs som mycket hjälpsamma och professionella i sin yrkesroll.
” … framförallt är det skönt att bo i Sverige och ligga på svenska sjukhus känner jag…det känns alltid tryggt och skönt att komma hit och man träffar
folk som är professionella i sin yrken … ” (deltagare 6)
En känsla av att befinna sig i någon annans händer och lämna över ansvaret var en framträdande känsla. Att känna maktlöshet och en känsla av att tappa kontrollen visade sig vara centralt i väntan på operation, där dessa känslor beskrevs med olika betoning i intervjuerna. Vidare beskrevs upplevelse av att känna sig utelämnad, att man inte kunde påverka vad som skulle ske och när det skulle ske. Att lämna över ansvaret till någon annan kan stärka känslan av att tappa kontrollen i ett sammanhang.
“Just det här med att man får en beskrivning, man vet vad man ger sig in på, du vet vad som händer faktiskt när du blir nersövd. För just det här när du blir nersövd tappar du en kontroll över din kropp som patient. Du sitter faktiskt i någon annans händer.“ (deltagare 8)
Trots att deltagarna upplevde en känsla av att tappa kontrollen och maktlöshet, visade sig personalen mestadels ha en positiv inverkan på patienterna, genom exempelvis ett professionellt bemötande.
Bli uppmärksammad
I intervjuerna framkom att deltagarna upplevde trygghet och tillit till vårdpersonalen. Personalen beskrevs som snäll, omtänksam och uppskattad. Deltagarna upplevde att personalen var lyhörd, uppmärksam och hjälpsam. Det framkom att personalen var mycket tillmötesgående och hela tiden försökte hjälpa deltagarna för att underlätta situationen.
“För jag litar fullt på läkarna och alla våra sjuksköterskor för dom är ju bra och det är det enda som jag kan gå till. Så, så det tycker jag är en orsak till att jag inte behöver vara rädd. Jag litar fullt på dom.” (deltagare 4)
Deltagarna beskrev en positiv upplevelse av att känna sig övervakade, det positiva var tryggheten av att ha en ringklocka lättillgänglig och att lätt kunna ringa för att få hjälp. Den positiva upplevelsen upplevdes också genom att vårdpersonal kom in på patientrummet och frågade hur deltagarna mådde. Detta ansågs vara något som ökade känslan av trygghet, vilket även gjorde att deltagarna kände sig sedda och mindre ensamma.
“…jag känner mig väl omhändertagen. För de har varit inne på natten och givit antibiotika, sen kom de på morgonen och bytte dropp. “(deltagare 2)
På en akutvårdsavdelning förekommer dygnet runt vård. För att provsvar och vitalparametrar, exempelvis blodtryck, puls och temperatur, ska finnas klart till ronden går nattpersonalen sin kontrollrunda mellan cirka klockan 05:00 och 06:30 där alla prover och kontroller tas. Denna kontrollrunda upplevdes irriterande.
“...på morgonen va lite roligt att tre fyra komma samtidigt, dom vet inte att jag, dom vet säkert att man inte sovit bra inatt, dom har ont. En är färdigopererad, den andre väntar på opera, detta ska man ha hänsyn till. Och så en telefon ringer, den andre vill ta prov och så de samtidigt och den andre pratar nått annat och så samtidigt, det blir obehagligt litegrann. Tänd lamporna med en gång det är bara och sånna grejer är ganska viktigt också. Det är mycket smådetaljer. Och gå ut inte stänga dörren alla skrattar ute i korridoren och jag har ont.” (deltagare 3)
Känna sig informerad men ändå befinna sig i ovisshet
Oavsett om informationen upplevdes tillräcklig eller otillräcklig hade den stor betydelse för deltagaren i väntan. Ovissheten av att inte veta operationsdag var framträdande hos deltagarna och påverkade dem på olika sätt. Att inte veta en tid eller dag för operation gjorde att tiden upplevdes långsam men det framkom också i resultatet att deltagarna lärde sig att acceptera väntan.
Bli informerad
Det visade sig i studien att deltagarna upplevde det viktigt med information så att de kunde ställa in sig på nästa steg i förloppet. Deltagarna upplevde att den information de fått preoperativt var tillfredsställande och att personalen hade givit den information de kunnat. Deltagarna uppskattade när läkaren var saklig och på så sätt upplevde de ett lugn.
” … jag känner att jag har fått bra information av sköterskor, läkare, vad som är på gång, vad som kommer hända härnäst och lite sådär. Så det är ett bra sätt att hålla patienten lugn tror jag” (deltagare 2)
Deltagarna beskrev vikten av en bra kommunikation i den vårdande relationen för att skapa ett lugn:
”…kommunikation, även under väntan, mellan patienten och läkaren eller sjuksköterskan, den som har liksom vården, den är a och o … den kan ju vara guld för att få en patient att lugna faktiskt.” (deltagare 8)
Att få saklig och bra information har därmed visat sig vara till stor nytta för deltagarna, men att få klara besked om dag och tid för operation visade sig inte vara lika lätt.
Inte veta när operationen blir av
Det framgick tydligt i studien att deltagarna hade uppskattat att få en mer specifik dag eller tid för operation. Den mest bidragande faktorn till oro, ovisshet och frustration var just att inte veta tid eller dag för operation. Deltagarna beskrev just tiden för operation som en ovisshet, det framkom att de visste att operationen kommer att bli av, men inte när.
“Den här väntan vet man ju om att den kommer ske, men ja, det är tidsperspektivet, jag vet att men inte när.” (deltagare 1)
I intervjuerna beskrevs kommunikationen som väldigt viktig för att deltagarna skulle kunna känna sig lugna. Det framkom att raka besked och planering är förslag på hur personalen skulle kunna lugna deltagarna och underlätta i väntan, exempelvis genom att hålla de tider de sagt att de ska komma in på rummet, eller att planera in en tid och dag för operation och sedan hålla detta. I resultatet framkom att man inte riktigt kan lita på personalens ord gällande att en operation ska bli av en viss dag eller en viss tid, då det endast leder till en besvikelse. I ovissheten om när operationen skulle ske påverkades även smärtan och andra känslor, såsom humör och tålamod.
“... tålamodet tar ju slut, och den tar ju slut på grund av just ovissheten och smärtan. Och den förändras, ju längre du får ligga och vänta och vänta och ju längre du har ont, desto fortare tryter det, desto mer tär det på ens både fysiska och psyket och humör… “(deltagare 8)
Deltagarnas upplevelse var att det gått snabbt att bli operationsanmäld, men sedan accepterades väntan olika beroende på individuell situation. På grund av att pandemin Covid-19 var pågående under tiden för studien var det besöksförbud på det sjukhus där studien genomfördes och inga anhöriga fick komma och besöka deltagarna. Detta var en mindre bra upplevelse för deltagarna då det framkom i resultatet att anhöriga hade en stor betydelse i väntan. Deltagarna kände sig ensamma och upplevde tiden som långsam.
” … nu kan jag inte ha några besökare på grund av det här med corona, så det blir lite ensamt.” (deltagare 2)
Trots att deltagarna upplevde väntan som långsam kunde de acceptera väntan. Deltagarna uppgav att det var skönt att få en säng i väntan istället för att få sitta på en hård stol. Anledningen till att det gick lättare att acceptera väntan var att deltagarna litade på att vården gjorde sitt bästa, och förväntade sig att väntan skulle leda till något gott.
” ...man vet inte hur länge man, men samtidigt att man tänker på hur mycket ont man har och att man är på väg att få vård. Då är det värt att man
vänta.” (deltagare 3)
Känna oro inför framtiden
Resultatet visar att smärta upplevdes som ett stort bekymmer för deltagarna under väntan. De som hade tidigare erfarenheter av en operation upplevde mer lugn än de som skulle genomgå en operation för första gången. Den oro som deltagarna upplevde yttrade sig bland annat i hur de skulle må postoperativt och vad det skulle innebära för deras vardag.
Uppleva en smärtsam väntan
Det framkom vissa faktorer som påverkade deltagarna i väntan, men det som var genomgående i resultatet var smärtans inverkan. Deltagarna beskrev att smärtan påverkade att de inte kom till ro eller hittade någon bekväm position. Deltagarna berättade dock att det fanns smärtlindring att få och att det underlättade deras upplevelse av väntan.
“Försöka komma till ro och hitta ett bekvämt sätt att ligga ner på … så har man legat ner och nu känns det bra efter ett tag liksom, så går det fem minuter och då nej det va inte så bekvämt ändå.” (deltagare 6)
Det framkom att det fanns läkemedel att få och att det var en härlig känsla när smärtan lindrades.
”… jag blev så glad att jag nästan grät till personalen, att jag var så glad och tacksam att det lindrade helt…” (deltagare 3)
Tidigare erfarenheter var något som kom upp under intervjuerna som både något positivt och negativt. För flera av deltagarna var sjukhusvistelsen och den akuta operationen en ny upplevelse. Deltagarna var trots allt ofta lugna i den nya upplevelsen men uttryckte ändå att man inte visste vad som kunde förväntas.
“Jag har ju inte opererat mig innan, eller jag har aldrig ens varit inlagd på sjukhus, så allt det här är ganska nytt också. Jag vet inte vad jag ska
förvänta mig.” (deltagare 2)
Att ha tidigare erfarenheter av operation och anestesi framkom som något positivt. Att ha med sig bra tidigare erfarenheter visade sig vara till hjälp för att skapa ett lugn inför en operation.
“Bra upplevelser innan kanske, såklart gör att jag, att man inte känner sig orolig nästa gång.” (deltagare 5
Oro att inte klara sig själv efter operationen
Att genomgå en operation innebär också en postoperativ tid och deltagarna upplevde en oro inför hur de skulle må postoperativt. Oron yttrade sig främst i om deltagarna skulle behöva sjukskriva sig och de följder det skulle medföra, eller om de skulle klara av att jobba och återgå till ett normalt liv. Det framkom oro för att bli hemskickad för tidigt och hur det i sådana fall skulle gå att klara sig hemma.
”Kommer jag behöva bli sjukskriven om tre månader förfan, har jag råd med det? Har jag tid med det? Jag har också liksom ett jobb, barn, ett ansvar på min front.” (deltagare 8)
Känna sig tillfreds
Covid-19 framkom som en påverkande faktor i väntan på operation. Det visade sig vara svårt att få tiden att gå och att hålla sig sysselsatt även det en utmaning. Centralt var en önskan om att få operationen utförd och därmed kunna börja tillfriskna.
Få tiden att gå
Deltagarna upplevde att det var svårt att sysselsätta sig i väntan på operation. Att titta på sin egen telefon eller att läsa en bok var saker som hjälpte deltagarna att få tiden att gå
lite snabbare. Dock upplevdes att Covid-19 begränsade möjligheten till att fördriva tiden då deltagarna inte fick gå ut från sjukhuset, även att de inte fick ha anhöriga på besök som sällskap. Att hålla sig sysselsatt beskrev deltagarna som en hjälp i väntan, att skingra tankarna och att kunna lägga oron lite åt sidan.
“När jag bara är såhär och tittar på tv så kan jag lägga det lite åt sidan och inte oroa mig … det svåra är när man är här att man inte kan sysselsätta sig med någonting.” (deltagare 1)
Det framkom att mobiltelefonen användes för att titta på serier, surfa och ha kontakt med sina anhöriga, vilket underlättade väntan och användes för att få tiden att gå lite snabbare.
“… asså det är surfa runt litegrann på telefonen, lite kontakt med familj och vänner. Så händer det någonting i alla fall.” (deltagare 6)
Resultatet visar också att väntan hade underlättats om avdelningen hade haft lite mer sysselsättning i form av böcker eller liknande, speciellt nu när Covid-19 begränsade möjligheterna till att sysselsätta sig på egen hand. Deltagarna berättade om sin upplevelse av att få komma upp till vårdavdelningen och få ligga i en säng istället för att ligga på en brits på akutmottagningen. Att få ligga i en säng beskrevs som en lättnad i väntan, då det var lättare att kunna koppla av när man låg bekvämare.
“Nere på akuten va inte så himla kul, skönt att komma upp här och få ett bättre rum, och något bättre att ligga i.” (deltagare 6)
Vilja få operationen gjord och börja tillfriskna
Deltagarna uttryckte en längtan efter att få operationen utförd och att kunna börja tillfriskna. Genom att bli opererade trodde deltagarna att de skulle bli av med sina besvär. Främsta anledningen att vilja få operationen gjord var för att bli av med smärtan deltagarna upplevde. Det framkom en önskan om att få operationen gjord eftersom man ändå befann sig på sjukhuset. Deltagarna längtade efter att få komma tillbaka till vardagen. Att komma tillbaka till vardagen innebar att komma tillbaka till arbetet, att kunna vara en bra förälder igen och att komma tillbaka till sitt vanliga liv.
“För jag vill ju bli av med smärtan och bli färdig med det här och börja jobba liksom.” (deltagare 8)
DISKUSSION
Metoddiskussion
En kvalitativ intervjustudie valdes för att kunna besvara studiens syfte, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 41) är en lämplig metod för att studera unika erfarenheter och upplevelser kring ett fenomen. Elo och Kyngäs (2008) beskriver att analysen måste utföras tillräckligt noggrant för att läsaren ska få en tydlig förståelse för hur analysen var utförd, samt för att skapa en förståelse för dess styrkor och begränsningar. För att öka reliabiliteten bör det finnas en tydlig koppling mellan resultatet och den insamlade datan. Att använda sig av citat är något ökar trovärdigheten
i studien. Detta anser författarna vara en styrka i studien, då citat använts i stor utsträckning för att skapa en röd tråd mellan kategorier, text och citat. Det finns även väl beskrivna texter under varje kategori förenliga med citaten. Vidare beskriver Elo och Kyngäs (2008) att om en studie är skriven med fler citat än beskrivande text, anses studiens analysprocess vara otillräcklig. Författarna till studien har flertalet gånger gått tillbaka till analysmaterialet för att försäkra sig om att det inte skett en för stor tolkning som ändrat innehållet. Detta menar Elo och Kyngäs (2008) är en viktig del för att öka reliabiliteten. Då författarna till studien inte funnit någon direkt tidigare forskning på ämnet tror författarna att en litteraturöversikt skulle vara en olämplig och bristfällig metod för att belysa syftet. En svaghet i studien är att just kvalitativ innehållsanalys anses vara en flexibel metod, där mycket lämnas öppet för tolkning för författaren (Elo & Kyngäs, 2008). En annan svaghet som kan uppstå under analysprocessen är när upplevelser ska analyseras. Kategorier och subkategorier tas ut och det finns en risk att dessa går in i varandra, vilket kan ses som en nackdel då viktiga upplevelser kan falla bort (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017, s. 225). På grund av rådande pandemi Covid-19 och besöksförbud på sjukhuset hade det kanske varit mer lämpligt med en litteraturöversikt, men författarna tror då inte att syftet hade kunnat besvarats.
Tanken från början var att använda ett strategiskt urval. Detta urval används för att skapa så god variation som möjligt bland deltagarna, exempelvis kön och ålder. Vidare menar författarna att det är mer angeläget att finna ett litet antal deltagare som besitter spridd erfarenhet för att få en god variation, än att finna ett större antal personer som besitter liknande erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017, ss. 115-116). Det uppstod dock svårigheter i att hitta deltagare på grund av den rådande situationen med Covid-19, då färre patienter opererades. På grund av studiens tidsbegränsning använde sig författarna istället av ett bekvämlighetsurval. Tillförlitligheten kan diskuteras vid ett bekvämlighetsurval. Bryman och Nilsson (2011, s. 194) menar att det är en omöjlighet att generalisera resultatet med ett bekvämlighetsurval, då resultatet i detta urval endast är baserat på de deltagare ur en viss population som funnits tillgängliga för forskaren, kan detta anses vara en svaghet i en studie. Författarna upplevde dock inte att vårdpersonalen valde “nöjda” deltagare, då det på grund av Covid-19 inte fanns så många deltagare som passade studien. Författarna anser att trots ett bekvämlighetsurval fick studien en bra spridning i urval mellan kön och ålder.
Då författarna känner personalen på vårdavdelningen upplevdes ett gott samarbete och personalen var mycket hjälpsamma med att hitta deltagare till studien. Efter att en kandidat till studien identifierats lämnade personalen på vårdavdelningen informationsbladet om studien till deltagaren. Detta tyckte författarna var en fördel då det kanske hade varit svårare för deltagaren att säga nej till deltagandet om den som skulle intervjua var den som frågade. Deltagarna fick därmed god tid på sig att läsa igenom informationsbladet och därefter lämna besked om de ville deltaga eller inte. Informerat samtycke kan ses ett osäkerhetsområde ur ett etiskt perspektiv. Det beskrivs som en balansgång där informationen som ges bör vara tillräcklig utan att den påverkar deltagaren. Den kvalitativa forskningen kan därmed försvåras genom att informanten före intervjun har information om studiens problemformulering och syfte då det kan påverka deltagarens svar i intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 108). Dock anser författarna till studien att syftet var såpass öppet att det troligtvis inte haft någon inverkan på deltagarnas svar.
Först efter att deltagaren godkänt sitt deltagande kom författaren in i processen. Författarna ville planera in intervjun så nära inpå operationen som möjligt, detta för att öka möjligheterna att kunna belysa studiens syfte. Detta var dock ett stort problem då ingen kunde lämna besked om när operationen skulle ske, och i enstaka fall hann en potentiell deltagare redan lämna avdelningen för operation innan intervjuaren hunnit planera in en intervju. De intervjuer som var mest innehållsrika var de som var akut anmälda, men där deltagaren hade fått information om att operationen inte skulle bli utförd samma dag. Då kunde intervjuaren vänta ut intervjun så länge som möjligt, detta för att förlänga väntan så mycket som möjligt innan intervjun utfördes. En styrka i datainsamlingen är att intervjuerna gjordes dag- och kvällstid, inte nattetid, för att deltagaren skulle vara pigg, alert och fokuserad på sitt deltagande. Totalt genomfördes åtta intervjuer, vilket från början var ett önskat antal. Intervjuerna varierade i tid mellan cirka 10-40 minuter vardera. Den totala intervjutiden kan upplevas kort men författarna anser att intervjuerna svarade på studiens syfte och även att de höll god kvalité vad gäller innehåll. Författarna tyckte efter de åtta intervjuer som hade genomförts att inga nya mönster från deltagarna kunde ses, då kan datainsamlingen enligt Kvale och Brinkman (2014, s.156) anses som tillräcklig. De deltagare som deltog i studien var mycket positivt inställda till studien och var mycket benägna om att få dela med sig av sin unika upplevelse. På grund av nedskärningarna på operationsprogrammet begränsades antal potentiella deltagare att intervjua. Hade syftet exempelvis varit att belysa sjuksköterskans upplevelse, så tror författarna att urvalet av deltagare hade ökat. Däremot hade detta krävt en större planering och granskning av varje potentiell deltagare för att hitta bästa möjliga urval. Ett par potentiella deltagare föll bort från att bli intervjuade då författarna ansåg att tiden för väntan var för kort, då de patienterna endast hade väntat ett par timmar på vårdavdelningen och därmed troligtvis inte hade hunnit skapa sig någon större upplevelse av väntan.
Enligt Polit och Beck (2016, s. 463) bör intervjuerna hållas på en plats där den som blir intervjuad känner sig trygg och där integriteten inte kränks, detta för att resultatet inte ska påverkas av yttre faktorer som faktiskt kan undvikas. Författarna betonar att sjukhusmiljön inte är en önskvärd plats att hålla intervjuer på, men då fokus för studien var väntan på akutoperation var detta oundvikligt. Det är dock av stor vikt att ha miljön i åtanke vid intervjuerna och i största mån försöka skapa en så trygg och kravlös miljö som möjligt för den intervjuade. Stress och tidsbrist är två begrepp som betonas i kvalitativ intervjumetodik, där författarna Polit och Beck (2016, s. 508) rekommenderar att endast ha en intervju per dag då det kan vara psykiskt påfrestande. Stress och tidsbrist kan annars leda till sämre kvalitet på intervjumaterialet och bristfälligt förtroende hos deltagaren. Om någon av författarna upplevde en intervju som besvärande så ventilerades det med medförfattaren, vilket Polit och Beck (2016, s. 508) rekommenderar.
Endast en författare deltog vid varje intervju för att sträva efter en jämlik relation mellan författare och deltagare. Detta gjordes då det enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 52) lätt kan uppstå en maktposition mellan intervjupersonen och forskaren. Covid-19 var också en anledning till författarnas beslut om att intervjua enskilt. Då deltagarna inte fick ha anhöriga på besök ansåg författarna att det kunde uppstå en irritation att två författare besökte avdelningen för en studie. För att minska risk för smittspridning gällande Covid-19 var författarna mycket noga med att följa alla föreskrifter och rutiner.
