Examensarbete
Grundnivå
Högläsning och boksamtalets betydelse
Förskollärares tillvägagångssätt för att stimulera barns
språkutveckling
Författare: Angelica Lindgren och Malin Evertsson
Handledare: Christine Cox Eriksson Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: PG2062
Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 20200612
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstract:
Det här examensarbetets kunskapsområde är högläsning och boksamtal. Syftet är att öka kunskapen om hur förskollärare använder sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn. För att få svar på vårt syfte har vi valt att använda oss av halvstrukturerade intervjuer med fem informanter som är förskollärare på olika förskolor i Mellansverige. Genom intervju som metod har vi fått en inblick i deras tankar och resonemang kring ämnet utifrån deras perspektiv. Vi valde förskollärare för att de har det pedagogiska ansvaret för undervisningen och att det utövas enligt läroplanens mål (Lpfö 2018, s.7). Det insamlade materialet har tolkats och analyserats med inspiration av det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom att förskollärarna besitter relevant kunskap för att använda sig av högläsning och de tar vara på både spontana och planerade tillfällen.
Genom förskollärares engagemang kan barnen lockas till att kommunicera och samspela kring bokens innehåll i form av boksamtal. Dock ges inte alltid de rätta förutsättningarna till det på grund av praktiska skäl och stora barngrupper. Förskollärarna tar vara på barnens intresse samt förkunskaper för att bidra till delaktighet. Genom upprepning av böcker bidrar förskollärarna till en större förståelse för bokens innehåll som leder till att barnen kan ha större inflytande i samtalen.
Nyckelord:
Högläsning, boksamtal, förskola, samspel, språkutveckling, kommunikation
Förord:
Tack till de informanter som bidragit till material och gjort vår studie möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Christine Cox Eriksson för hjälp, stöttning och bra tålamod. Ett stort tack till varandra för gott samarbete.
Innehåll
Inledning ... 1
Syfte och frågeställning ... 2
Bakgrund ... 2
Centrala begrepp ... 2
Styrdokument ... 4
Sökning av tidigare forskning ... 5
Resultatet av sökning av tidigare forskning ... 5
Tidigare forskning ... 6
Högläsning ... 6
Samspel och kommunikation... 6
Boksamtal ... 7
Förskollärarens roll ... 8
Ord och ordförråd ... 9
Delaktighet och inflytande ... 9
Sammanfattning ... 10
Teoretisk utgångspunkt ... 10
Sociokulturellt perspektiv ... 11
Metod ... 12
Intervju som metod ... 12
Urval ... 12
Genomförande ... 13
Databearbetning och analys ... 14
Validitet och Reliabilitet ... 14
Etiska aspekter ... 15
Resultat ... 16
Förskollärarnas syn på högläsning och boksamtal ... 17
Förskollärarnas tillvägagångssätt ... 19
Barns olika sätt att bearbeta högläsning ... 21
Sammanfattning av resultatet ... 23
Diskussion ... 24
Metoddiskussion ... 24
Resultatdiskussion ... 26
Förskollärarens roll ... 26
Barns delaktighet och inflytande ... 29
Slutsatser ... 31
Källförteckning ... 33
Bilagor ... 36
Bilaga 1 – Informationsbrev ... 36
1
Inledning
Läsning är en aktivitet som fångar både äldre och yngre individer. Då de yngre barnen inte själva kan läsa kan en vuxen bidra till barns läsupplevelser genom att läsa högt för dem. Att få lyssna till högläsning kan bidra till att barn lär sig om sin omvärld, om andra människor och hur livet kan te sig men även hur språket fungerar (Pilgren 2019, s.2). Högläsning betraktas som ett av de viktigaste sätten för att stimulera barns språk-, läs- och skrivutveckling (Fast 2011, s.186). Genom att ta vara på bokens innehåll i form av boksamtal får barnen chans att reflektera och upprepa det de hört och då utveckla sitt ordförråd och ordkunskap på ett lustfyllt sätt (Svensson 2005, s.31). Fast (2011, s.189) skriver att barn bearbetar textens innehåll genom att relatera till sina egna erfarenheter. För att få en förståelse för de nyvunna orden och dess betydelse krävs det att barnet får reflektera kring dem och ta del av andras uppfattningar av orden menar Fast.
I vårt val av forskningsområde vill vi lyftahögläsning och boksamtal som viktiga tillvägagångssätt för förskollärare att använda sig av för att skapa förutsättningar för barns språkutveckling i förskolan. Genom samspel och kommunikation kring en bok tillsammans med andra kan barnen på ett lustfyllt sätt ta till sig och utöka sitt ordförråd samt ordförståelse (Simonsson 2004, s.208).
Läroplanen för förskolan (Lpfö 2018, s.8) betonar att förskolan ska genom barnens intresse, nyfikenhet och med hjälp av en stimulerande lärmiljö skapa förutsättningar som bidrar till att barnen lär sig kommunicera och tänka i olika sammanhang och för olika syften. Delaktighet och inflytande blir i och med ovanstående viktiga aspekter att ta hänsyn till. Då barn lär på olika sätt är det betydelsefullt att se till det enskilda barnets behov för att fånga dennes intresse vilket skapar större förutsättningar för ökad förståelse av begrepp och ord som leder till språkutveckling (Björklund 2008, s.214). I en text på Skolverkets (2020) hemsida står det att högläsning kan ha flera goda effekter på språkutvecklingen och kan även utveckla barnens fantasi och föreställningsförmåga, talspråk och ordförråd, berättande och förmåga att uttrycka tankar, intresse för bild och text och deras förmåga att förstå sin omvärld. Det finns också ett stort värde i att barnen får uppleva stunden och berättelsen tillsammans med sina kompisar och de vuxna.
När förskolläraren använder sig av boksamtal för att följa upp högläsningen kan detta bidra till att uppnå läroplanens mål. Barnen ges då chans att aktivt reflektera och utveckla sina tankar
2
kring bokens innehåll. Vi menar därmed, utifrån de kunskaper vi har som rör högläsning, att förskollärarens roll i aktiviteten är viktig. Forskning visar att högläsning och boksamtal i sampel mellan vuxna och barn bidrar till ökad språkutveckling hos barnen (till exempel Björklund 2008; Norlin 2013; Norling 2015; Simonsson 2004). I och med att forskning visar på högläsningens betydelse har Skolverket i den reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö 2018, s.8) lyft fram högläsning och boksamtal som viktigt för barns språkutveckling. Även barnkonventionen (Unicef 2020), som från och med 1januari 2020 blev svensk lag, skriver fram högläsning som en rättighet för barnen. Insikten och våra befintliga kunskaper, kombinerat med hur högläsning i dag lyfts som ytterst relevant i både forskning och styrdokument, har väckt vårt intresse för denna studie.
Syfte och frågeställning
Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om hur förskollärare använder sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn.
Studiens frågeställningar är:
• Hur kan förskollärare använda sig av högläsning för att bidra till samspel och kommunikation?
• Hur kan förskollärarens användning av högläsning med boksamtal bidra till barnens delaktighet och inflytande?
Bakgrund
I avsnittet redogör vi för centrala begrepp som används i studien utifrån relevant litteratur följt av förskolans styrdokument. Därefter redogör vi för hur vi sökt tidigare forskning samt presenterar en sammanställning av tidigare forskning som är uppdelat i rubrikerna: högläsning, samspel och kommunikation, boksamtal, förskollärarens roll, ord och ordförråd samt delaktighet och inflytande som avslutas med en sammanfattning.
Centrala begrepp
Nedan följer en redogörelse över studiens centrala begrepp.
Förskollärare - Förskollärare är en person som ingår i förskolans verksamhet och som
3
undervisningen och det pedagogiska innehållet i förskolan som utifrån ett målinriktat arbete ska främja barns utveckling och lärande (Lpfö 2018, s.7).
Högläsning - Högläsning är en aktivitet som kan förekomma på förskolor. Det innebär att
en i personalen läser högt ur en bok för barnen eller samtalar kring bokens bilder (Björklund 2008, s.214). När barn får lyssna till en vuxen som läser högt ger det barnet möjlighet att möta nya ord samt utveckla ordförrådet, utveckla språklig medvetenhet, samt utveckla förståelse för språkets uppbyggnad och läsförståelse (Ivarsson 2016, s.86). Genom att anpassa böckerna så att de är utmanande men fortfarande fångar barnens intresse kan personalen stimulera barnens språkutveckling (Svensson 2005, s.32). Här kan nämnas att det inte enbart är böcker som kan bidra till språkutveckling utan att även användning av visor, rim och ramsor bör nyttjas för detta ändamål (Fox 2001, s.76). När personalen på förskolan använder sig av ovannämnda aktiviteter kan detta bidra till att barn lättare kan förstå eller gissa sig till ett ords betydelse vilket även kommer underlätta då de själva börjar läsa (Fox 2001, s.76).
Boksamtal - Boksamtal innebär att barnen får chans att samtala kring den lästa
boken samt reflektera över innehållet (Ivarsson 2016, s.93). Genom att förskolepersonal
använder sig av boksamtal kan barnen stimuleras till ett större ordförråd och förståelse för ordens innebörd (Westerlund 2009, s.52–53). Samtalen bidrar även till att personalen får chans att observera denna utveckling och lärande hos barnen (Svensson 2005, s.31). Det är viktigt att det blir äkta samtal där även den som läser och ställer frågor gör det på ett engagerat och intresserat sätt och att inget tvång på svar eller ett “korrekt” svar krävs (Svensson 2005, s.31). I ett samspel som boksamtal bör det finnas en tydlig kommunikation så att det finns ett samförstånd mellan de berörda deltagarna menar Chambers (1993, s.24). Vidare menar han att en samsyn kan skapas genom att samtliga deltagarekan relatera till samtalsämnet, genom till exempel en gemensamt läst bok, där paralleller kan dras.
Språkutveckling - Språkutveckling är en process som förekommer i samspel med andra och sker
bland annat genom mimik, gester, kroppsspråk och tal som i sin tur bidrar till ett utökat ordförråd samt ordförståelse (Cox Eriksson 2016, s.181).
Ordförråd - Ordförråd är de ord som används aktivt och de ord som vi känner igen. Beroende
på vilket ordförråd vi har så får vi olika förutsättningar för hur vi klarar oss genom livet (Cox Eriksson 2016, s.181). Vuxnas sätt att prata med barn och i hur stor utsträckning samtalen
4
sker påverkar barnens språkutveckling. De barn som vuxna ofta samtalar med fårett rikare ordförråd än de barn som inte får lika mycket språkstimulans. Om barnen även får höra längre meningar så kommer barnet själv att använda det (Westerlund 2009, s.120).
Delaktighet och inflytande - Delaktighet innebär att vara en del av något. Inflytande innebär att
ha möjlighet att påverka något. I läroplanen för förskolan (Lpfö 2018, s.16) står det att barnen har rätt till delaktighet och inflytande för att påverka sin utbildning. I barnkonventionen (Unicef 2020) lyfts barns rätt till delaktighet och deras rätt att uttrycka sina åsikter för att kunna påverka det som berör dem. För att personal i förskolan ska bidra till barnens delaktighet och inflytande kan de låta barnen välja bok för att på så sätt även utgå från deras intresse (Svensson 2005, s.32). Då personalen använder sig av högläsning och boksamtal kan dialoger uppstå i en grupp som äger samma intresse och utifrån en text som är känd för alla. Boksamtalen bidrar på så sätt till både ett individuellt och ett gemensamt samtal där det ges chans att yttra sina tankar men även lyssna till andra (Chambers 1993, s.25).
Litteracitet – Litteracitet kan även benämnas som literacy och är ett centralt begrepp i
Björklunds (2008, s.20) avhandling. Litteracitet är allt som innefattar tal, tecken, bilder och symboler och är nära kopplat till någon form av text. Wedin (2017, s.81) nämner den vuxne som en viktig person för att stötta barnen i språkutvecklingen inför deras läs- och skrivinlärning samt litteracitetsupplevelser. Dessa litteracitetsupplevelser består av berättelser, läsning (text, bok och bläddring), skrift (tecken, bilder/bilderbok) samt ritande/skrivande och sjungande (Björklund 2008, s.23). Damberg (2016, s.216) nämner OECD:s (2010) definition av literacy som ett ännu bredare begrepp där det beskrivs som en förmåga att använda, reflektera över och förstå texter för att kunna vara en del av samhället. Enligt Damberg (2016, s.216) omfattar literacy bland annat “identitetsutveckling, förmåga till kritiskt ställningstagande och tilltro till den egna förmågan”.
Styrdokument
Förskolan styrs av den svenska skollagen (2010:800) där förskolan har ett eget kapitel, kap 8. I kapitlet (2§) angående utbildningens syfte fastställs att förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande utifrån en trygg omsorg och det enskilda barnets behov. Utbildningen ska vara allsidig och förberedande inför fortsatt utbildning.
5
Förskolans främsta styrdokument är läroplanen för förskolan (Lpfö 2018) som regeringen tagit beslut om och som sedan utformats av Skolverket. Det är ett dokument som både kommunala och fristående förskolor ska förhålla sig till. Läroplanen är uppbyggd i två kapitel. Under första kapitlet förskolans värdegrund och uppdrag beskrivs högläsning och boksamtal utifrån olika former av litteratur som ett tillvägagångssätt för att stimulera barns språkutveckling. Högläsning och boksamtal anses framgångsrikt i utvecklandet av barns språkfärdigheter då läraren kan ta vara på barnets intresse eller fånga dennes nyfikenhet genom böcker (Lpfö 2018, s.8). I andra kapitlet, mål och riktlinjer, har det skrivits fram mål som varje barn på förskolan ska ges förutsättning att utveckla under sin tid i utbildningen. Mål som rör högläsning och boksamtal är att barn ska utveckla ett intresse för text, bilder och berättelser på olika sätt samt sin förmåga att reflektera och samtala kring detta. Barnen skall även få chans att utveckla ett brett och nyanserat talspråk och ordförråd samt lära sig att leka med ord och kommunicera, argumentera och ställa frågor. Ett intresse för skriftspråket ska stimuleras och en förståelse för olika symbolers betydelse och användning erbjudas (Lpfö 2018, s.14). Samtliga mål i läroplanen (Lpfö 2018, s.7) ska upplevas som lustfyllt, tryggt och lärorikt för alla barn. Barnen ska även ges rätt till delaktighet och inflytande över sin utbildning (Lpfö 2018, s.16).
Sökning av tidigare forskning
De databaser vi använt oss av i sökning efter tidigare forskning är: Libris, Google Scholar, Summon och Eric via Högskolan Dalarna, samt avhandlingar.se och diva-portal. De sökord vi använt oss av är: förskolan, högläsning, literacy,preschool, förskollärare, boksamtal kring högläsning. Sökorden har även kortas ner vid söktillfällen för att få chans till fler träffar förskol*, högläs*. Vi har även utgått från tidigare arbeten vi gjort rörande aktuellt ämne samt tittat på vad andra avhandlingar och examensarbeten använt sig av som kunnat vara relevant för vår forskning.
Resultatet av sökning av tidigare forskning
I vår sökning kring tidigare forskning har vi funnit fyra avhandlingar samt en artikel som är relevanta för högläsning och boksamtal. Alla fem källor bygger på kvalitativ forskning och deras material har samlats in via intervjuer av förskolepersonal, fokusgruppsintervjuer, enkäter till förskolepersonal samt observationer vid förskolor. Vi har även använt oss av Fasts bok (2011) som är baserad på hennes avhandling.
6
Tidigare forskning
Resultat av ovanstående forskning har nedan sorterats in under rubrikerna: högläsning, samspel och kommunikation, boksamtal, förskollärarens roll, ord och ordförråd samt delaktighet och inflytande för att på ett tydligt sätt lyfta fram varje rubriks betydelse för barns språkutveckling.
Högläsning
Högläsning är i dag en aktuell aktivitet i förskolan och används där av många som ett pedagogiskt redskap för att skapa lärtillfällen. För att stimulera barns språkutveckling genom högläsning är det viktigt att låta barnen lyssna på många olika berättelser för att uppleva ett varierat språk. I en högläsningsaktivitet ingår både böcker samt muntliga berättelser menar Fast (2011, s.109). Fasts (2011), bok som baseras på forskning, handlar om barns läs- och skrivutveckling och hur personalen genom att utgå från barnens tidigare erfarenheter kan stimulera och vidareutveckla deras kunskaper. Tidigare forskning visar på att barn som kommer från en familj där sagor berättas i hög utsträckning har lättare att förstå språket samt utveckla sitt språk (Fast 2011, s.106). I Norlins (2013, s.8) studie var syftet att skapa ett möte mellan vad personalen vill att barnen ska lära sig och varför barnen ska lära sig just det. Han studerade hur personalen och barnen förhöll sig till innehållet i böckerna och vilka lär-tillfällen lässtunderna gav. I studien framkommer det att bilderboksstunden som aktivitet i förskolan är barnens viktigaste kontakt med litteraturen (Norlin 2013, s.120). Vidare menar Norlin (2013, s.119) att bilderna i böckerna är viktiga för barnen och att när de pekar på bilderna blir det ett sätt att förstå samspelet mellan text och bild. För att personalen i förskolan ska fånga upp barnens intresse för boken eller sagan ytterligare kan de använda sig av rekvisita skriver Fast (2011, s.61). De kan även använda sig av sina röster vid högläsningen för att skapa nyanser i texten (Fast 2011, s.188).
Samspel och kommunikation
Samspel och kommunikation är viktiga byggstenar i förskolans verksamhet och väsentligt för att skapa givande samtal och förståelse. Simonssons (2004, s.17) avhandling syftar till att få en ökad förståelse för hur barn kan använda sig av bilderböcker som läromedel på förskolan för att vinna kunskaper både socialt och kulturellt samt få en förståelse för sin omvärld. Studien visar att genom barns tillgång till böcker kan barnen i samspel med vuxna och andra barn hitta egna vägar att använda sig av böckerna för att utforska och förstå sammanhang (Simonsson 2004, s.208). Ett exempel på ovanstående framkom i Björklunds (2008, s. 31)
7
studie som syftar till att vinna kunskap om hur litteracitet erövras och uttrycks bland de yngsta barnen i förskolan. Björklund (2008, s.209, 140) såg även hur barn tog med böckerna in till andra rum och använde dessa vid andra aktiviteter som en form av redskap för att skapa kommunikation med andra. Hon tolkade detta som att böckerna innehöll budskap som barnen kunde relatera till och som kunde vara väsentligt för barnens andra lekar. Böckerna fungerade som någon form av förstärkning till leken och kan ses som en form av manual till den. Simonsson (2004, s.208) kom fram till att barn inte är passiva mottagare av något som vuxenvärlden skapat för dem utan att barnen i samspel med andra tar till sig den information som en bok kan ge och gör det till sitt eget för att på så sätt skapa förståelse. Detta såg även Björklund (2008, s.31) som i sin studie tittade på hur barns litteracitet kan förstås i en social, kulturell och historisk kontext. Björklund (2008, s.203) menar här att genom att ta vara på bokläsning i form av samtal och berättande ges barn möjlighet att gå från något konkret till något abstrakt. På så sätt kan de vinna en större förståelse. En förutsättning för att barn ska kunna vara medskapare av innehållet är att det är tillåtet att berätta något, barnen kopplar lätt till egna erfarenheter när de kommenterar böckers innehåll (Norlin 2013, s.121). Både Björklund (2008, s.200) och Simonsson (2004, s.208) skriver att barn tidigt blir introducerade till socialisering genom böcker i förskolan, vilket innebär att barnen lär sig leva efter de normer och värderingar samhället har. Simonsson (2004, s.208) kunde i sin studie även se hur personalen använde sig av böcker för att fostra barnen samt att ge barnen verktyg att förstå sin omvärld, detta görs genom att ta med sig bilderböckernas budskap in i lek, samtal och relationer.
Boksamtal
Alatalo och Westerlund (2019, s.15) intervjuade förskollärare om deras tankar och uppfattningar kring läsaktiviteter som verktyg för att stödja barns språk- och läsutveckling. I studien framkom det att barn ofta vill höra samma böcker för att de känner glädje och trygghet när de känner igen berättelsen. I Norlins (2013, s.64) studie framgick det att det var de barn som hade lägst språklig förmåga som ville höra samma böcker flera gånger, det var även de som ökade sin vilja att kommentera händelserna i böckerna. Både Norlin (2013, s.64), Alatalo och Westerlund (2019, s.15) kom fram till att vid omläsning av böcker vet barnen vad som ska hända och det kan leda till att samtalet kring boken utvecklas och förståelsen för boken ökar. Dock kom Norlin (2013, s.64) fram till att för barn med högre språklig kompetens minskade kommentarerna vid omläsning av samma bok. Det kan vara givande, fortsätter Norlin, att läsa samma bok flera gånger men det behöver ske med en avvägning när det är dags
8
att ta en ny bok. Fast (2011, s.188) lyfter att beroende på barngrupp så är det viktigt vad personalen väljer för bok.
Att samtala om texter är ett sätt att skapa förutsättningar för lärande menar Norlin och oftast leder bokens innehåll till vilka förutsättningar för samtal som ges under lässtunden (Norlin 2013, s.64). Fast (2011, s.188) skriver att högläsning kan bidra till att ett samtal kring det lästa sker och det kan vara lika viktigt som läsandet. De yngre barnen vill ofta titta på bilderna i bilderböcker och detta skapar också tillfällen att prata kring boken (Fast 2011, s.185).
Förskollärarens roll
Förskollärare behöver ha kunskap om barns språkutveckling (Fast 2011, s.11). Fast använder sig av Vygotskijs uttryck “språklig barnmorska” och menar att personalen behöver veta vart varje barn befinner sig i sin utveckling för att kunna stimulera den enskildes språkutveckling (2011, s.111). I Norlings avhandling (2015, s.12) var syftet att utveckla kunskap om den sociala språkmiljön i förskolan. Hennes forskningen visar att högläsning i sampel mellan vuxna och barn kan bidra till barnens ökade ordförråd och påverka språkutvecklingen. Det krävs dock engagerade vuxna då barn behöver stöd för att utmana sitt tänkande (Norling 2015, s.26). Norling (2015, s.84–85) kom fram till att personalen hade svårt att hitta tid för sagoboksläsning, trots detta försökte personalen få tid till de djupare samtalen. Dock framkom det i Norlins (2013, s.122) studie att personalens engagemang och uppmärksamhet brast och att de inte såg till att alla barn kom till tals lika mycket. Norlin (2013, s.128) kunde se att mer tid ägnades åt samtal kring boken under läsningens gång än efter bokens slut, då barnen oftast var trötta vilket kan vara viktigt att tänka på.
I resultat av Norlings (2015, s.77) studie framkom det att högläsning var en möjlighet att använda svårare och mer avancerat språk. Dock menar Norling (2015, s.80) att personalen inte tog vara på sagor och berättelser för att skapa tillfällen för språkutveckling. Personalen deltog inte heller i barns spontana lek för att lyssna till barns sätt att kommunicera och berätta, stödja begrepp, eller utmana barns tankar vilket tros bero på okunskap hos personalen. Däremot såg Alatalo och Westerlund (2019, s.14) i sin studie att högläsning användes vid temaarbeten för att på så sätt kunna lyfta in olika mål och skapa diskussion kring detta via boken.
Barns väg till läs- och skriftspråket varierar och det beror på vilka förutsättningar och erfarenheter som erbjuds. Goda förutsättningar för lärande och utveckling i social
språk-9
miljösker när personalen erbjuder barn multimodala verktyg, olika sorters aktiviteter, uppmuntrar till samspel och verbalt språkbruk (Norling 2015, s.83). Alatalo och Westerlund (2019, s.11–12) skriver att det är lärarens eget intresse som blir avgörande för vad som läses och hur ofta detta sker. Alatalo och Westerlund (2019, s.13) menar att deras studie visade på att högläsning användes främst som läsvila för att samla ihop barnen på ett ställe. På så sätt kunde någon i personalen planera kommande aktivitet eller liknande på avdelningen. Alatalo och Westerlund beskriver även läsvilan som något personalen planerade in i verksamheten dagligen och menade att det blev en liten paus, främst för de barnen med långa dagar.
Ord och ordförråd
Barns kontakt med högläsning har länge ansetts som betydelsefullt för deras språk - läs och skrivutveckling. När barn kommer i kontakt med högläsning lär de sig nya ord, hör hur meningarna är uppbyggda och får förståelse för att en berättelse har en början och ett slut (Fast 2011, s.186). Björklund (2008, s.204) ser även hur boksamtal främjar barnens egna sätt att berätta och hur ordkunskapen hos barnen gynnas av detta.
Delaktighet och inflytande
Björklund (2008, s.214) beskriver förskolans textmiljö och utbud av böcker som centralt för barns förståelse. Hon menar att barnen behöver få möta olika former av text samt en variation av bilder för att få en ökad förståelse för olika fenomen. Björklund lyfter även detta som nödvändigt då behoven hos barnen i barngruppen ser mycket olika ut. I och med det menar Fast (2011, s.193) att personalen behöver vara uppmärksamma på vilka texter som barnen är intresserade av och har tidigare erfarenhet utav.
Björklund (2008, s.140) beskriver bilderna i en bok som en form av förmedling av textens innehåll, ett visuellt stöd, som kan utveckla eller driva ett samtal vidare. Genom argumentation och diskussion får barnen chans att prova sina egna tankar men även lyssna till andras uppfattningar om boken. Simonsson (2004, s.208) menar även att genom bilderböcker kan barn hämta inspiration till leken. Hur barnen använder boken vid sin lek är beroende på situationen menar Simonsson samt hur barnen har tolkat den och vilken status boken har för barnen. Björklund (2008, s.199–200) såg även hon hur barns litteracitet visade sig på många olika sätt och gav olika förutsättningar för involvering och delaktighet. I litteracitetsupplevelser kan barnen, genom att själva påbörja samtal och berättande, uttrycka sina tankar och uppfattningar menar Björklund. Simonsson (2004, s. 208) upplevde utifrån sin forskning att barnens
10
användning av bilderböcker var effektiv och att barnen genom användning av bilderböcker även skaffade sig kunskap om den kultur boken förmedlar. Denna kunskap erövras genom att barnen får uppleva bilderböcker och bearbeta dessa på ett för dem meningsfullt sätt fortsätter hon. Simonsson (2004, s. 209) menar att barns kompetens att tolka och använda sig av bilderböcker synliggörs här.
Sammanfattning
Det som framkom som övergripande resultat är att högläsning och boksamtal måste ske i samspel med delaktig personal som uppmuntrar barnen till aktivt berättande.Dessutom kan högläsning leda till utveckling av barns lek och hur barns språkutveckling gynnas av detta. Dock nämnde Norling (2015) att stöttning och uppmuntran till berättande från personalen ofta uteblev i barnens lek vilket hon förklarar kan bero på okunskap. Författarna framhåller även att barn kan utveckla ett mer nyanserat språk inte bara genom böcker utan även rim, ramsor, sagor och muntligt berättande. Barn är i behov av att uppleva och lära på ett lustfullt sätt där deras intresse kan fångas. Det lyfts även att personalen i förskolan bör utgå från barnens tidigare erfarenheter för att kunna vidareutveckla deras kunnande. Detta kan göras genom att ta vara på barns intresse av att de ofta vill höra samma bok vid upprepade tillfällen. Personalens syn på högläsning och boksamtal är avgörande för vilka förutsättningar som ges barnen för att utveckla sin läs- och skrivinlärning.
Teoretisk utgångspunkt
I avsnittet presenteras vårt val av teori som är det sociokulturella perspektivet.
Då vårt syfte med studien är att få ökad kunskap om hur förskollärare kan använda sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn har vi valt att analysera vårt material utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Perspektivet innebär att mentala funktioner som till exempel språket och tänkandet har sitt ursprung i sociala sammanhang och att detta är avgörande för utvecklingen hos barn. Genom språket erfar och lär sig individen förstå sin omvärld (Askland & Sataøen 2014, s.196). Begrepp vi kommer att använda oss av är främst resurser, kommunikation, den närmaste utvecklingszonen och samspel.
11
Sociokulturellt perspektiv
Studien har använt sig av ett sociokulturellt perspektiv vars upphovsman anses vara Lev Vygotskij (Smidt 2010, s.12). Vygotskij ansåg att människor var beroende av sin omgivning och att samspel med andra var avgörande för barns utveckling (Smidt 2010, s.25). I det sociokulturella perspektivet används begreppet resurser som en utgångspunkt. Säljö (2000, s.18) menar att det syftar till både kognitiva resurser så som tankar och språk samt fysiska resurser som vi använder oss av i våra handlingar. Resurser i denna bemärkelse, fortsätter Säljö, är något som förs över från den kultur individen lever i och kommer att påverka dennes sätt att använda dessa. I och med att det är kulturellt så ser våra resurser olika ut både över tid och plats men även inom olika kontexter. Säljö (2000, s.18) skriver att utifrån perspektivet är det då aktuellt att se på hur resurser förs över och används kollektivt men även hur de används individuellt. Då kunskaper inte är något som vi föds med utan något vi lär oss är det utifrån det sociokulturella perspektivet angeläget att se på hur individer tar till sig resurser (Säljö 2000, s.21). Något som även är av intresse är att se hur resurser förs vidare över generationer. Här menar Säljö (2000, s.22) att kommunikation mellan individer är en bidragande faktor. Genom kommunikation kan individer inom olika kulturer föra vidare befintliga erfarenheter och kunskaper att använda resurser på, från gammal till ung, från vårdnadshavare till barn, från vän till vän och så vidare. Vidare menar Säljö att det är även genom kommunikation och individers användning av tidigare erfarenheter som det kan utvecklas nya sociokulturella resurser.Smidt (2010, s.37) beskriver kommunikation som något vi människor använder oss av för att utbyta information. Information ses då som nödvändigt för att vi ska kunna utvecklas och lära. Kognitiva och fysiska resurser är således beroende av varandra.
I det sociokulturella perspektivet nyttjas begreppet den närmaste utvecklingszon. Med det menas vilken distans det är mellan vad en individ klarar av att utföra på egenhand och vad individen klarar av att utföra i samspel med en mer kunnig i det aktuella ämnet och som leder till att individen kan utföra något med hjälp av stöttning skriver Säljö (2000, s.120). Smidt (2010, s.39) beskriver samspel, som ett sätt att tillsammans med andra byta tankar och idéer. I det sociokulturella perspektivet menar hon att interaktion är avgörande för att lärande ska ske. Här hävdar Säljö (2000, s.119) att individer genom samspel kan utvecklas och ta över kunskaper från andra och så småningom göra dessa till sina egna.
12
Genom att vi som människor kan kommunicera via den språkliga resursen kan vi som enskilda individer inta och förstå kunskaper och insikter som förmedlas av andra samt föra vidare våra resurser till andra på ett nyanserat sätt (Säljö 2000, s.34). Då språket är brett kan vi tolka och förstå olika beroende på vad vi har med oss sen tidigare. Säljö (2000, s.34) beskriver talspråket som “utvecklingsbart” och menar att genom att dela erfarenheter med varandra kan vi utveckla både vårt språk och vår förståelse för olika begrepp.
Metod
Detta avsnitt inleds med vilken metod vi valt att använda oss av utifrån studiens syfte och frågeställningar, följt av de urval som gjorts samt hur studien genomförts.Därefter presenteras databearbetning och analys av studiens insamlade materialet. Avsnittet behandlar även hur studiens validitet och reliabilitet skrivs fram och slutligen hur vi beaktat de etiska aspekterna.
Intervju som metod
I studien har vi valt att använda oss av intervjuer för att lyssna till hur förskollärareanvänder sig av högläsning och boksamtal för att genom samspel och kommunikation samt delaktighet och inflytande bidra till barns språkutveckling. På så sätt får förskollärarna själva beskriva högläsningens användning och betydelse utifrån sina egna erfarenheter och upplevelser (Kihlström 2007, s.49). Genom att använda oss av kvalitativ forskning där vi utför intervjuer kan vi som forskare lättare finna förståelse utifrån informanternas perspektiv och förståelse av ämnet (Kvale & Brinkmann 2009, s.42). Då kvalitativ forskning kan genomföras på olika sätt beroende på val av begränsningar vid intervjun har vi valt att använda oss av halvstrukturerade frågor. Genom vårt val kunde vi förhålla oss till studiens syfte samt utgå från relevanta förutbestämda frågor.Samtidigt styrde vi inte samtalen för mycket utan kunde låta förskollärarna svara och reflektera utifrån sig själva (Kvale & Brinkmann 2009, s.43). Vi som forskare kunde då även be de intervjuade att utveckla sina svar samt komma med ytterligare frågor som dök upp utifrån de svar vi fick.
Urval
Till vår studie valde vi medvetetut fem olika förskolor i hopp om att få en större variation på informanternas svar. Förskolorna som vi valt att genomföra våra intervjuer på ligger i samma kommun på landsbygden i mellersta Sverige. Valet av förskolor föll på de kommunala förskolorna som ligger i vårt närområde.
13
Efter att vi formulerat intervjufrågorna tog vi kontakt med förskolecheferna till de aktuella förskolorna och bad om att tillfråga några förskollärare om att delta i vår studie. Förskolecheferna fick ta del av vårt informationsbrev (Bilaga 1) som vi skrivit angående studien. Efter godkännande från cheferna kontaktade vi några av avdelningarna på för-skolorna via telefonsamtal eller sms för att leta informanter till vår studie. Vi tillfrågade sju förskollärare varav vi fick svar från fem av dessa som ville delta i vår studie.De förskollärare som var intresserade av att delta fick även de ta del av vårt informationsbrev (Bilaga 1) via mejl eller i pappersformat där de då kunde lämna sitt samtycke.
Våra intervjuer genomfördes med förskollärare då läroplanen lyfter förskolläraren som ansvarig för att undervisningen utövas enligt läroplanens mål (Lpfö 2018) och att de är ansvariga för det pedagogiska innehållet.De förskollärare som är med i studien har vi valt att kalla: Sofia som jobbar på en avdelning med barn mellan 1–4 år, Amanda som har 4–5-åringar, Karin som har 5–6-åringar, Siv som har 3–5-åringar och Ann som har 1–3-åringar.
Genomförande
Inför intervjuerna utgick vi från studiens syfte och frågeställningar för att formulera intervjufrågor (Bilaga2). Dessa frågor bestod av fem bakgrundsfrågor samt 21 halvstruktur-erade frågor. Dessa frågor hjälpte oss även att hålla oss till ämnet och styra tillbaka samtalet till syftet med intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2009, s.43). Vi följde även upp dessa frågor med följdfrågor för att på så sätt ge informanterna chans att stärka de svar de ger (Kvale & Brinkmann 2009, s.20).
Som forskare är det viktigt att vara medveten om vår påverkan på informanten (Kvale & Brinkmann 2009, s.32). Genom att ha detta i åtanke under våra intervjuer försökte vi både visa intresse över de svar som gavs samtidigt som vi försökte vara så neutrala som möjligt för att inte påverka svaren.
Vi delade upp informanterna och tog några var, sammanlagt genomfördesfemintervjuer. Tre av intervjuerna ägde rum på informanternas förskolor efter överenskommen tid och dag. De intervjuerna genomfördes i ett lugnare rum utanför barngruppen. Under rådande omständigheter med covid- 19 som pågår över hela världen i skrivande stund har två intervjuer skett via telefon.
14
Under alla intervjuerna användes ljudupptagning för att underlätta och för att inte missa någon väsentlig information (Kihlström 2007, s.232). Det kan vara svårt att hinna skriva ner allt på ett papper och samtidigt kunna lyssna till allt som sägs. Varje intervju tog mellan 30–45 minuter att genomföra. När en intervju genomförts har de inspelade materialen transkriberats för att på så sätt överföra det talade språket till skriftspråk.
Databearbetning och analys
I vår databearbetning av de feminspelade intervjuerna transkriberades dessa så gott som ordagrant och senast dagen efter genomförandet. Vi lyssnade igenom inspelningarna en extra gång och tittade igenom transkriberingen för att se att vi fått med det som var relevant.I transkriberingen valde vi att utelämna sådant som upplevdes icke relevant för studien, så som till exempel längre pauser, harklanden och eventuella sidoprat. Genom att transkribera materialet och sortera in informanternas svar under respektive intervjufråga blir det tydligare att se informanternas svar i ord och lättare att jämföra dem med varandra (Kvale & Brinkmann 2009, s.194).För att förenkla läsningen av resultatet har vi gjort om talspråket i våra intervjuer till skriftspråk utan att ändra på innehållet.
Transkriberingarna lästes igenom ett flertal gånger. Utifrån studiens syfte och frågeställningar letade vi mönster samt försökte se samband, likheter/skillnader och begrepp i informanternas svar. Genom att analysera det insamlade datamaterialet utifrån ett sociokulturellt perspektiv kunde vi ta fram tre rubriker att använda oss av i resultatavsnittet. Rubrikerna blev:
Förskollärarnas syn på högläsning och boksamtal, förskollärarnas tillvägagångssätt och barns olika sätt att bearbeta högläsning. Dessa rubriker hjälpte oss att besvara våra forskningsfrågor
(Malmqvist 2007, s.124). Validitet och Reliabilitet
Det är viktigt att studier och forskning utförts på ett korrekt sätt så att de som senare tar del av informationen kan se giltighet i arbetet vilket kallas att se till en studies validitet. Kihlström (2007, s.231) beskriver hur validiteten kan stärkas genom att forskare håller sig till det tänkta forskningsområdet samt använder sig av rätt metod för att samla in data. Vi har genom att hålla oss till syftet samt använt en datainsamlingsteknik som passar vår studie i form av intervjuer och utformade frågor, bidragit till arbetets validitet.
15
Reliabilitet handlar om att se till studiens pålitlighet och att resultatet kan ses som tillförlitligt menar Kihlström (2007, s.231). Genom att vi varit två personer som utfört studien har vi på så sätt kunnat öka tillförlitligheten på arbetet (Kihlström 2007, s.232). I vårt samarbete har vi kunnat diskutera och jämföra svaren tillsammans utifrån våra egna kunskaper hur vi själva ser på högläsning och boksamtal. Vi har sedan under analysarbetet försökt bortse från vår egen självförståelse av ämnet för att ta vara på våra informanters perspektiv och inte påverka resultatet (Kihlström 2007, s.49). Vid samtliga intervjuer gjordes ljudinspelningar vilket innebar att ingen information från informanterna missades att skrivas ner vilket Kihlström (2007, s.232) menar kan öka reliabiliteten. Vi kunde även lyssna till om vi ställt ledande frågor till informanterna som kunnat påverka svaren (Kihlström 2007, s.232). För att hålla en ytterligare god kvalité i vår forskning har en beskrivning av de forskningsetiska principerna gjorts och följts vilket även det kan medföra större tillförlitlighet av studien (Vetenskapsrådet 2017, s.16). En beskrivning av principerna följer här nedanför.
Etiska aspekter
Det finns fyra forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2002, s.5) som syftar till att skydda individens identitet vid forskning. Dessa fyra principer är informationskravet, samtyckes-kravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi är medvetna om att det finns en reviderad upplaga av Vetenskapsrådet (2002) till (2017) men den äldre upplagan beskriver de forskningsetiska principerna mer utförligt, vi har därför valt att utgå från den. Men Vetenskapsrådet (2017, s.16) lyfter forskning som viktigt för samhällets utveckling då den kan bidra till bättre förutsättningar för hälsa, miljö och livskvalitet. Kraven på god forskningsetik är i rimlig grad uppfylld om dessa principer har beaktats menar Vetenskapsrådet (2017, s.16).
Informationskravet (2002, s.7) har vi tagit hänsyn till genom att de förskollärare vi vill intervjua
har fått ta del av ett informationsbrev som beskriver studiens syfte och frågar om deras deltagande i studien. Genom att också ha informerat dem om att det är frivilligt och deras rätt att neka eller avbryta när de vill har vi även beaktat samtyckeskravet.
Samtyckeskravet (2002, s.9) handlar om att deltagarna ger sitt samtycke att delta i studien. I och med detta har vi beaktat de två första forskningsetiska principerna om informationskravet och samtyckeskravet.
16
Konfidentialitetskravet (2002, s.12) innebär att uppgifter om de intervjuade kommer att
avidentifieras för att skydda deras identitet. Deras namn skrivs aldrig ut, skrivs namn ut är dessa fiktiva. Dessa gäller för att skydda förskolornas identitet. Detta innebär att alla papper och uppgifter om de som deltar ska vara skyddade så att ingen annan kommer åt dem. Efter att uppsatsen godkänns raderas all data och insamlat material för att skydda individernas identitet.
Slutligen har vi nyttjandekravet (2002, s.14) som innebär att all insamlad information om de enskilda personerna endast används till våra studier eller forskning. Genom detta har alla de forskningsetiska principerna beaktats.
Resultat
Avsnittet inleds med studiens syfte och frågeställningar följt av en tabell (Tabell 1) innehållande information om förskolorna samt informanterna. Därefter presenteras resultatet från de intervjuade förskollärarna sorterat under tre huvudrubriker. Rubrikerna i resultatet ska besvara studiens frågeställningar. Avsnittet avslutas med en sammanfattning.
Syftet med studien är att öka kunskapen om hur förskollärare använder sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn. För att undersöka det har vi använt oss av följande frågeställningar som stöd:
• Hur kan förskollärare använda sig av högläsning för att bidra till samspel och kommunikation?
• Hur kan förskollärarens användning av högläsning med boksamtal bidra till barnens delaktighet och inflytande?
I tabell 1 nedan visas vilka åldrar respektive förskollärare har på sin avdelning samt hur länge de sammanlagt arbetat på sina respektive förskolor, både som outbildade och utbildade förskollärare.
17
Tabell 1.
Namn: Ålder på barnen på förskolorna Förskollärarnas verksamma år Sofia 1–4 åringar 34 Amanda 4–5 åringar 27 Karin 5–6 åringar 31 Siv 3–5 åringar 12 Ann 1–3 åringar 15
Under vår dataanalys framträdde tre huvudteman. Dessa är Förskollärarnas syn på högläsning
och boksamtal, förskollärarnas tillvägagångssätt och barns olika sätt att bearbeta högläsning.
Nedanför redovisas samtliga huvudteman under respektive rubrik. Rubrikerna i resultatet ska besvara studiens frågeställningar. Även om vi tyckte dessa tre teman framkom finns det inga starka gränser dem emellan och de kan komma att gå in i varandra.
Förskollärarnas syn på högläsning och boksamtal
I intervjuerna framkom att samtliga informanter ser högläsning och boksamtal som ett givande redskap för att öka barns språkutveckling. De säger även att de aktivt läser högt för barnen minst en gång om dagen. Fyra av de fem förskollärarna säger att den planerade läsningen sker efter lunch.Ann säger att den planerade högläsningen sker på förmiddagen vid samling. Det framkommer även att Ann och Siv skulle vilja läsa mer än vad de gör.
Det sker ju varje dag, absolut. Men det är väldigt olika, alltså spontan högläsning sker varje dag. Sedan, den planerade högläsningen, där vi kanske har gjort ett lotusdiagram innan och verkligen ”det här ska vi läsa” det sker någon gång i veckan och det är väl det vi tycker är lite för lite (Ann).
Vidare berättarmajoriteten av informanterna att de spontana tillfällena kan ske när som helst under dagen om tillfälle ges. Dock upplevs det som att morgon och eftermiddag är de tider som är lugnast och då ger bäst förutsättningar för spontan högläsning och barnen får större chans till delaktighet och inflytande över lässtunden.
Samtliga förskollärares syn på högläsningens syfte är att förmedla budskap och bidra till ökad språkutveckling hos barnen. Det framkommer att böcker kan användas på olika sätt för att
18
stimulera detta. Syftet kan här bli olika beroende på om det är ett planerat tillfälle eller ett spontant. De planerade tillfällena ser de som lärtillfällen där barnen får chans att möta ord och meningar. Här ser samtliga förskollärare boksamtalet som ett sätt att utmana och involvera barnen i texten genom samspel och kommunikation. Förskollärarna använder sig av öppna frågor kring boken för att fånga barnens intresse och nyfikenhet. Det framkommer att samtalen kan ske både före, under och efter läsningen. Siv menar att genom öppna frågor ges barnen chans att prata och diskutera kring det lästa. Hon menar även att genom böcker kan hon stimulera enskilda barn utifrån deras behov, till exempel om barnet behöver träna på färger. Flera av förskollärarna tycker läsning bidrar till närhet, en mysig stund där det ges tid att varva ner och känna samhörighet.
En del vill ju inte sitta bredvid någon alls, någon gång. Men jag tycker det är en mysig stund, du får närkontakt med barnen (Karin).
Sofia menar att barnen som sovit och vaknar ofta kommer och vill krypa upp i knät och vill läsa. Det lyfts även att både de spontana och de planerade tillfällena ger förutsättningar att utveckla barnens fantasi och skapa ett intresse för böcker.
Amanda lyfter att högläsning är någonting personalen ska jobba aktivt med enligt läroplanen och något som lyfts som relevant just nu. Ann ser här böcker och boksamtal som ett bra verktyg att använda sig av för att få in mål från läroplanen som annars kan upplevas svåra att nå.
När jag läser och har högläsning planerat så blir det ofta mångkulturalitet eller normkritiska böcker som jag vill få in för jag tycker att de böckerna är bra att ha högläsning kring. Då kan man även diskutera dem och då få med de här målen som annars kan vara lite kluriga att få med tycker jag (Ann).
Förskollärarna är eniga om att högläsning är en aktivitet som vem som helst i verksamhetens personal kan utföra. Dock lyfter samtliga att syftet med högläsningen samt om det leder till boksamtal kan se olika ut beroende på vem det är som läser. Detta kan vara relaterat till utbildning och erfarenhet. Karin menar att alla i personalgruppen kanske inte förstår vikten av högläsningens betydelse för barns språkutveckling och att vissa i personalen kanske läser för att det ska bli lugnt ett tag.
19
Förskollärarnas tillvägagångssätt
Det framkom vid alla intervjuerna att de planerade tillfällena sker på förskollärarnas initiativ då de oftast har ett syfte att förhålla sig till med vad och varför de läser. Det kan handla om att läsa något utifrån verksamhetens tema, bokens innehåll och budskap, vad barnen behöver öva på, vad barnen är intresserad av, kapitelböcker för att stimulera barnens fantasi och få in nya mål utifrån läroplanen. Men det händer även att förskollärarna bara tar en bok. Ann, som upplevde att nästan all läsning skedde på personalens initiativ, berättade att det var något personalen hade funderat kring och vad detta kunde bero på. Hon sa att de funderade på om avdelningen inte hade tillräckligt med böcker framme eller om böckerna inte tilltalade barnen tillräckligt. Förskollärarna säger att de ser att barnen ofta vill läsa samma bok flera gånger. Utifrån barnens intresse av böcker kan olika karaktärer användas i samlingar i form av flanosagor mm. Sofia berättar att arbetslaget inte baraanvänder sig av böcker utan sagor på andra sätt också så att barnen får ta till sig sagor på olika vis. Hon säger: “Till exempel kring temat getter, då dramatiserade vi Petter och hans fyra getter.”
Amanda menar att till vissa planerade aktiviteter/ temaarbeten läser personalen mer (böcker som passar till). Arbetar gruppen med ett tema till exempel kamratskap så läser de böcker om det. Detta berättar även Karin om: “Har vi temat klimat och energi så lånar vi böcker om det, där vi kan se hur el kommer till”.
Amanda beskriver hur hon kan se ett intresse för bokstäver i barngruppen som uppstått från högläsningen. Hon säger att de då tränar bokstäver sporadiskt samt att några av barnen även börjat ljuda bokstäverna. Dessutom berättar Karin följande:
Vi tänker mycket på språkutvecklingen. Vi har flera barn i barngruppen som inte har utvecklat språk och det är ju en del i språkutvecklingen att man läser och lär sig ord. Just nu har vi lagt mycket fokus på att låna böcker om bokstäver, barnen är intresserade av det och vi har barn som har lite svårigheter med de typiska ljuden r och s. Många är intresserade av rim så det har vi lånat många böcker om där vi övar språket (Karin).
20
Förskollärarna lyfter även att de tycker det är viktigt att barnen har tillgång till böcker, att böckerna finns på barnens nivå så att de själva kan ta dem för att bidra till delaktighet och inkludering. Amanda berättar att de alltid har böcker framme som barnen kan gå och ta och spontant läsa. Sofia säger: “Vi har alltid böcker i barnens höjd så de kan nå själva, det sker många spontana tillfällen när barnen kommer och hämtar böcker och vill läsa.”
Genom att bjuda in till samtal kring böckerna och utifrån sitt tillvägagångssätt kan förskollärarna skapa lustfyllda och meningsfulla lärtillfällen för barnen via samspel och kommunikation. Här är alla eniga om att de själva bör visa ett intresse och engagemang kring boken. Karin berättar att det är viktigt hur man läser boken, att inte bara läsa boken rakt upp och ner utan pausa, ställa frågor så barnen får tillfälle att diskutera. Amanda säger: “Sen tycker jag det är väldigt viktigt när du läser för barnen att du har barnen runt dig och inte mittemot.” Vidare berättar Siv att det är viktigt att använda och ändra på rösten.
Jag försöker använda rösten mycket, ha olika röster, ha olika dialekter för vilka som pratar. Att man ibland är lite tystare och ibland blir det högre röst och att kroppen är med, man gör miner och allt möjligt (Siv).
I och med att barn är och lär olika lyfter Ann och Siv att det är viktigt att även förhålla sig till detta för att bidra till delaktighet och inflytande. Ann säger att oftast syns tydligt på barns kroppsspråk vad de gillar och inte och då speciellt när det kommer till de yngre barnen. Hon beskriver hur man kan se hur barn kan lära genom att vara med och peka och bläddra samt att de benämner olika saker i boken. Ann vill även påpeka att det finns också barn som sitter stilla och tysta och bara lyssnar till sagan och att det är viktigt att personalenäven ser de barnen. Hon säger: “Att man inte slutar läsa bara för att de inte kanske är jätteengagerade utan, ja, barn visar ju det på olika sätt”. Även Siv vill lyfta detta:
Det syns rätt väl om de är med eller inte fast ibland kan jag missta mig. En del barn kan ju inte sitta still någon gång. Det går inte att sitta still och lyssna, utan de måste få fara runt runt på något vis men ändå är de med och hör. Men om jag säger ”sätt dig vid bordet och rita under tiden”, då kan de sitta och plocka med något men ändå vara med och se bilderna och visar ett intresse. Det gäller att kunna se vilka behov barnen har (Siv).
21
Alla informanterna berättar att de förnyar sina böcker via biblioteket men i lite olika lång utsträckning de flesta cirka en gång i månaden. Men om det är någon speciell bok de behöver utifrån barngruppens behov, barnens intresse eller verksamhetens temaarbete så ser de till att låna det som behövs. Alla förskollärare uttrycker att förutsättningar inte alltid ges för att barnen ska få vara med till biblioteket för att välja böcker. Ann och Siv säger att det har hänt att barnen följer med och lånar böcker men att det sker alldeles för sällan. För att göra barnen delaktiga i bokval väljer samtliga att observera eller fråga barnen vad de är intresserade av.
Sen kan vi faktiskt intervjua barnen och fråga vad de tycker om så de får sina önskade böcker typ Nicke Nyfiken, Halvan och Billie. Vi utgår oftast från barngruppen och vad de tycker om att läsa (Amanda).
Barns olika sätt att bearbeta högläsning
I samtalen med förskollärarna framgår det att det främst är vid de spontana tillfällena som läsning sker på barnens initiativ. Antalet barn som deltar på högläsningen kan då se mycket olika ut säger samtliga. Det framkommer även att förskollärarna anpassar barngruppens storlek under högläsning och boksamtal. Här tycks samtliga informanter föredra en delad barngrupp för att kunna skapa diskussion samt för att ge alla barn talutrymme genom samspel och kommunikation.
Två, tre barn som är lite äldre är ju absolut att föredra, då har man verkligen tid och möjlighet att svara varje barn på de frågor som de ställer och det ges utrymme för dem att komma in i boken. Har du tio barn när du läser så blir det mycket svårare. Någon tappar koncentrationen och det här lite magiska som det är över böcker och sagor det försvinner lite (Ann).
När det kommer till barnens val av böcker svarar samtliga att barnen ofta väljer samma böcker. Upprepningen är även något förskollärarna valt att ta vara på vid sina planerade tillfällen för att ge barnen tid att bearbeta. Ann menar att en anledning till detta är för att barnen känner igen sig i de böcker de läst tidigare och att det blir en trygghet för barnen samt skapar delaktighet.Hon säger att upprepningen av böcker blir som en rutin och att barnen då vet vad som förväntas av dem: “Jag vet att nu kommer spindeln på den här sidan och jag kan teckna spindel och jag kan sjunga Imse Vimse” beskriver Ann. Då blir det oftast lustfyllt och så kan man utmana lite fortsätter hon. Siv menar att upprepning är något som fungerar i barngrupp och
22
upplever att det är något som barnen själva vill vilket leder till att de får ha inflytande. Hon säger även att upprepning är något som behövs för att befästa ord och gynna språk-utvecklingen.
De kanske inte förstår första och andra gången. Det kanske går några gånger innan det går in, om det är något som man vill att de ska förstå (Siv).
Genom att fånga barnens intresse på olika sätt beskriver samtliga informanter att de kan bidra till att stimulera barnens nyfikenhet och intresse så de engageras i boken. Ann menar att det även är viktigt att låta barnen vara delaktiga under lässtunden och få göra saker, så som att peka och visa eller vara med och bläddra i boken.
Några av förskollärarna berättar om hur de ser att barnen även bearbetar böcker genom leken. Detta uppstår främst då avdelningarna arbetat tematiskt. Här kan förskollärarna gynna barnens intresse genom att stötta och uppmuntra barnens lek. Sofia berättar att de ibland kan se barnen visa ett intresse utifrån en saga de tidigare hört som Bockarna Bruse. Då kan personalen hjälpa till att ta fram till exempel en bänk för att stötta barnens lek. Sofia säger också att de sedan håller sig på avstånd för att inte förstöra leken. Hon nämner vidare att de även kan återkoppla till boken eller sagan utifrån deras lek och fråga barnen om det är Bockarna Bruse de leker. Genom högläsning får barnen chans att lära och bearbeta saker som bokstäver, ljud, ord och sammanhang menar de. Majoriteten av dem påpekar även hur de genom högläsning och boksamtal kan hjälpa barnen att använda sin fantasi. Sofia menar att genom högläsning kan barnens abstrakta tänkande utmanas och att det är mycket viktigt.
När man hör orden komma frekvent i barnens ordförråd då vet man ju liksom att det kommer ju här ifrån. Det är för att vi läst den här boken. För att de har sett den här bilden, att de kan koppla ihop det till det här ordet (Siv).
Amanda berättar hur barnen läser böcker ensamma och för andra barn och att de gärna vill leka att det själva är fröknar. Hon beskriver hur hon då kan höra att det kommer från något de tidigare läst och då även hör att barnet förstått bokens innehåll.Även Siv känner igen sig i det Amanda beskriver: ”De bearbetar grejer som vi gjort eller som man känner igen sig själv i, i det de säger med sina figurer.” Ann berättar:
23
Vi har ett jätteroligt exempel med det temaarbetet vi har nu, med allas lika värde, så hade vi en bok om olika länder, olika flaggor, olika kulturer där ett barn lärde sig vad de olika länderna hette på världskartan och så där och sa det på sitt sätt. Så det var jätteroligt, och då gick ju det ihop med temaarbetet så då känner man ju att då har vi hittat rätt här. Det var något som verkligen intresserade det här barnet (Ann).
Alla förskollärare nämner att de har olika sorters litteratur på förskolorna, men att det oftast blir skönlitteratur de använder till högläsning. Visar barnen ett intresse av något används faktaböcker och även internet för att söka vidare information.
I intervjuerna framkom det att högläsning och boksamtal bidrar till gemenskap i gruppen som då även skapar förutsättningar för barnen att våga delta och yttra sina tankar. Ann beskriver hur hon märker hur boksamtal bidrar till att barnen själva upptäcker att deras åsikt är viktig och att det uppmuntrar till att våga prata och att vara delaktig. Hon ser detta som ett bevis på att boksamtalet bidrar till något.
Sammanfattning av resultatet
Studiens första frågeställning lyder: Hur kan förskollärare använda sig av högläsning för att
bidra till samspel och kommunikation? Resultatet ställt emot denna fråga visar att samtliga
informanter är insatta i högläsningens och boksamtals betydelse för barns språkutveckling. De lyfter även att det är läsarens syfte och tillvägagångssätt i aktiviteten som styr om det blir främjande för barnens utveckling. Val av tillvägagångssättet var även något som informanterna såg som viktigt för att fånga barnens intresse. Genom ett engagemang där läsaren använder sig av hela kroppen, både genom rösten och gester, kan denne bidra till ett givande samspel och kommunikation mellan sig och barnen menar de. Samtliga informanter använder sig av både spontana och planerade lästillfällen och dessa kan te sig lite olika förklarar de beroende på tid, barnantal, planering och personal.
Resultatet visar att barn tar med sig böckers innehåll utifrån högläsning och boksamtal in i sina lekar. Leken kan då ses som ett sätt för barnen att bearbeta och befästa kunskaper. Här lyfts i intervjuerna att det är viktigt att som förskollärare finnas tillhands för att stötta barns språkutveckling även vid dessa tillfällen. Detta kan göras genom att förskolläraren är med och samspelar och kommunicerar i leken.
24
Studiens andra frågeställning lyder: Hur kan förskollärarens användning av högläsning med
boksamtal bidra till barnens delaktighet och inflytande? Resultatet ställt emot denna
fråga visar att böckers tillgänglighet för barnen är viktigt och att förskolläraren i så stor utsträckning som möjligt försöker ta vara på barnens intresse. För att låta barnen ha inflytande på sin utbildning menar förskollärarna att det är betydelsefullt att barnen får välja bok. Det lyfts även att barn är och lär olika och att även det är något som förskollärarna ska ta hänsyn till för att bidra till delaktighet.
En sak som samtliga informanter betonade var att skapa mindre barngrupper vid högläsning och boksamtal. De menade att mindre barngrupper bidrar till större förutsättningar att ge alla barnen tid och talutrymme. Några av förskollärarna nämner även hur de ser barns intresse för upprepning och att det är något de valt att ta vara på då de anser att upprepning även är något som är nödvändigt för att skapa en trygghet hos barnen i aktiviteten och ge dem tid att bearbeta nya resurser.
Diskussion
Avsnittet inleds med en metoddiskussion följt av en resultatdiskussion som är uppdelad i två rubriker. Därefter följer de slutsatser studien kommit fram till. Avsnittet avslutas med förslag till tidigare forskning.
Metoddiskussion
Vårt val av kvalitativa intervjuer med halvstrukturerade intervjufrågor bidrog till att vi kunde ställa följdfrågor vid behov (Kvale & Brinkmann 2009, s.43). Det bidrog även till att vidga informanternas svar och därutav skiljde sig följdfrågorna något beroende på vad informanterna svarade (Kvale & Brinkmann 2009, s.20). Vi började intervjufrågorna med några bakgrundsfrågor för att informanterna förhoppningsvis skulle bli mer avslappnade och komma in i intervjun vilket vi upplevde att de blev. Vi anser att våra svar är mer tillförlitliga då informanterna ej fått se frågorna innan. Det hade kunnat bidra till att förskollärarna diskuterat frågorna med annan personal innan som då kunnat påverka svaren. Därav anser vi att vårt val bidrar till studiens reliabilitet (Kihlström 2007, s.232). Dock hade en insyn av frågorna i förväg kunnat bidra till mer detaljerade svar då mer betänketid ges. Det hade kunnat bidra till ökad validitet då förskollärarna genom att ta del av frågorna i förväg blivit mer insatt i studiens syfte (Kihlström 2007, s.231).
25
Vi valde att intervjua enbart förskollärare för att läroplanen (Lpfö 2018, s.7) lyfter att det är de som är ansvariga för den pedagogiska undervisningen samt att vi vill lyfta utbildning som betydelsefullt. Vi vill dock inte att detta upplevs kränkande mot övrig personal utan menar att all personal är betydelsefulla. Vårt val att intervjua förskollärare på olika förskolor bidrog inte till någon större variation av svaren vilket vi tänkte. För att eventuellt fått större variation på svaren hade vi kunnat intervjuat förskollärare från olika kommuner. Trots att vi valt olika förskolor så kan det ändå finnas en samsyn på verksamheten inom kommunen hos förskollärarna. Ett annat sätt att samla information till studien hade varit att komplettera intervjuerna med observationer. Detta medför dock en etikprövning samt att observationer är mer tidskrävande att utföra (Kihlström 2007, s.30). Den tiden var något vi upplevde att vi inte hade.
Att skicka ut informationsbrev till förskolechefer och förskollärare via mejl var smidigt och fungerade bra. Brevet öppnade upp för en vidare kontakt över telefon där vi kunde bestämma tid och plats för intervjuerna. Vårt val att göra två av intervjuerna via telefon och tre på plats upplevde vi inte gjorde någon större skillnad då det var förskollärares tal om högläsning och boksamtal vi ville ta del av. Dock hade studiens reliabilitet (Kihlström 2007, s.232) ökat om alla intervjuer utförts på plats då kroppsspråk säger mycket och inte uppfattas via telefon (Kihlström 2007, s.231).
Då vi spelade in våra intervjuer så var vårt val av att dela upp informanterna inte något problem utan besparade oss snarare tid. Ljudupptagning fungerade således bra och vi har kunnat ta del av våra intervjuer flera gånger vilket vi anser ökar reliabilitet (Kilström 2007, s.232). Trotts att endast fem av sju tillfrågade förskollärare kunde medverka upplever vi att vi fått gott om material till resultatet. Vi genomförde inte någon pilotintervju där vi hann testa frågorna innan men anser inte att det har påverkat studiens validitet då detta inte har påverkat studiens syfte. Genom att transkribera våra intervjuer och ta bort icke relevanta uppgifter upplevde vi det som givande för att kunna se likheter och skillnader (Kvale & Brinkmann 2009, s.194). Då vi fick många lika svar var det lätt att hitta mönster och kunna koppla svaren till vårt syfte och frågeställningar. Vi som forskare hade någon form av relation till informanterna vilket kan ha påverkat svaren som gavs.
26
Resultatdiskussion
Studiens syfte har varit att öka kunskapen om hur förskollärare använder sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn. Fokuset har legat på hur förskollärare använder sig av högläsning för att bidra till samspel och kommunikation samt hur förskollärarens användning av högläsning med boksamtal bidrar till barnens delaktighet och inflytande. Resultatdiskussionen har delats in i rubrikerna: Förskollärarens roll och barns
delaktighet och inflytande. Resultatet av våra intervjuer har diskuterats, tolkats och analyserats
utifrån det sociokulturella perspektivet, centrala begrepp, läroplanen för förskolan samt tidigare forskning.
Förskollärarens roll
I vår studie undersökte vi hur förskollärarna använde sig av högläsning för att bidra till samspel och kommunikation som är två centrala begrepp i det sociokulturella perspektivet (Säljö 2000, s.39, 22). I intervjuerna framkom det att samtliga informanter såg högläsning och boksamtal som ett givande tillvägagångssätt att använda sig av för att utveckla barnens kommunikativa resurser (Säljö 2000, s.18). Det framgick även att förskollärarna kopplade högläsning till läro-planens mål (Lpfö 2018, s.14) vilket kan vara en orsak till att aktiviteten på samtliga avdelningar förekom minst en gång om dagen. Här menar samtliga förskollärare att högläsningen kan utföras av alla i personalgruppen men syftet kan se olika ut beroende på om det är en förskollärare eller någon annan ur personalen som håller i aktiviteten. De menar att förutsättningar för att till exempel ett boksamtal ska ske är beroende av läsarens insikt om högläsningens betydelse för språkutveckling samt hur barn utvecklas och lär. Alatalo och Westerlund (2019, s.11–12) framhåller att det är lärarens eget intresse och engagemang som kommer bli avgörande för högläsningens kvalité och syfte samt hur ofta de läser. Med andra ord skulle högläsning med givande boksamtal även kunna utföras av annan personal i förskolan om det finns ett intresse och viss kunskap om ett syfte med aktiviteten. Vi anser att förskollärarens förståelse för barns utveckling och lärande är centralt. För att barn ska kunna kommunicera och samspela är det viktigt att förskollärarna kan stimulera och stötta barn genom ett varierat tillvägagångssätt. En anledning till att stimulans och stöttning uteblir kan bero på okunskap hos personalen. Genom diskussioner i personalgruppen skulle en ökad förståelse kunna uppstå. Dock kan inte samma kunskaper förväntas finnas hos en outbildad personal som hos en högskoleutbildad förskollärare.
27
I studien lyfter samtliga förskollärare att det är viktigt att fånga barnens intresse för att skapa nyfikenhet och engagemang hos barnen. Under själva läsningen förklarar några hur de genom sin röst och kroppsspråk bidrar till att högläsningen blir mer lockande. Vidare beskrivs öppna frågor från den som håller i högläsningen som ett sätt att bidra till barnens egna reflektioner och tankar kring det lästa. Här har förskollärarna möjlighet att utmana barnen vilket ur ett sociokulturellt perspektiv kan ses som att förskolläraren arbetar utifrån den närmaste utvecklingszonen och syftar till att både stötta och utmana (Säljö 2000, s.120). När i högläsningen frågorna ska ställas tycks dock råda delade meningar om. I våra intervjuer fram-kom det att förskollärarna ställde frågor både före, under och efter. Norlin (2013, s.122) menar däremot att det bör undvikas att ställas frågor efter läsning då barnen kan vara trötta och nöjda. En av förskollärarna menar att när frågor ställs under läsningens gång kan det behövas ett avvägande i hur lång tid en diskussion får ta, för att inte resten av barngruppen ska tappa fokus. Då forskning visar att boksamtal ökar barnens förståelse av bokens innehåll bör förskolläraren här i stället fokusera på att involvera hela barngruppen till samtal och att läsa till bokens slut kan vara oväsentligt. Fast (2011, s.188) menar att samtal kring det lästa kan vara lika viktigt som läsandet för att främja barns språkutveckling. Svensson (2005, s.31) påpekar dock att personalen inte ska ställa för stora krav på barnens svar. Krav kan bidra till att barnet känner obehag och i stället hindrar barnets deltagande. Vår upplevelse är att barn gärna vill läsa hela boken och det skulle kunna bidra till konflikt om läsningen avbryts mitt i, främst gällande de yngre barnen. De äldre barnen kan ha erfarenheter av kapitelböcker där ett avbrott blir mer naturligt.
Fyra av fem informanter nämnde att den planerade högläsningen skedde efter lunch vilket även Alatalo och Westerlund (2019, s.13) kunde se i sin studie. De menade dock att aktiviteten syftade mer till att samla ihop barnen på ett ställe för att underlätta för personal så att de kunde planera verksamheten vidare än till att undervisa barnen. I vår studie beskrev inte informanterna ovanstående syfte utan lyfte vikten av att dela in barnen i mindre grupper för att på så sätt skapa bättre förutsättningar kommunikation mellan deltagarna. De menade att mindre grupper bidrog till ett större samspel i gruppen där samtliga kan få komma till tals och reflektera över det lästa i form av boksamtal vilket även Ivarsson (2016, s.93) lyfter. I Norlins (2013, s.122) studie kunde han se hur för stora barngrupper bidrog till minskad uppmärksamhet hos förskollärarna och att inte alla barn gavs samma möjligheter till talutrymme. Att samtala om texter är ett sätt att skapa förutsättningar för lärande menar Norlin (2013, s.64).
