Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poängLivsviktiga val
En undersökning av de två metoderna ”Det är ditt val” och
”Livsviktigt”.
Vital Choices
A Research of the Two Methods ”It’s Your Choice” and “Vital”
Jenny Albano
Jenny Andersson
Lärarexamen 140 poäng
Religionsvetenskap och lärande Höstterminen 2007
Examinator: Boel Westerberg
Förord
Vi vill varmt och innerligt tacka våra familjer för tålamod, stöd och tolerans under den tid vi skrivit vårt examensarbete.
Tack också alla ni som ställde upp på intervjuer, samt alla andra runtomkring som blivit mer eller mindre inblandade. Utan er hade det inte varit möjligt!
Jenny & Jenny
Till eftertanke
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är
och börja just där. Den som inte kan det,
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och
egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den
jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon. Søren Kirkegaard
Sammanfattning
Syftet med vårt arbete är att undersöka om man med hjälp av metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” kan skapa ett klassrumsklimat där alla elever kan trivas och utvecklas. Vi vill ta reda på varför man valt att arbeta med dessa metoder på våra partnerskolor och hur elever och lärare upplever detta arbete. Med hjälp av kvalitativa intervjuer och det material som finns att tillgå, har vi undersökt hur de arbetar med ”Det är ditt val” respektive ”Livsviktigt”. Det vi fann presenteras under sex olika rubriker där vi bl.a. ger svar på informanternas syn på
arbetsro, belöning och straff och hur de upplevt arbetet. Vi har kommit fram till att elever och lärare är övervägande positiva, både till arbetet med metoderna och till den förändring de har bidragit till i och utanför klassrummet. Vi anser att båda metoderna fungerar att använda i det förebyggande värdegrundsarbete som landets grundskolor, enligt Lpo 94, ska ägna sig åt.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1 1.1 Syfte 2
1.2 Frågeställning 2
2 Teoretisk bakgrund 3
2.1 Definition av empati och social emotionell kompetens 4 2.2 De båda metoderna 5
3 Metod 9
3.1 Urval och datainsamlingsmetod 9 3.2 Procedur 10
3.3 Beskrivning av undersökningsområden 12
4 Resultat 14 4.1 Arbetsro 15
4.2 Varför arbetar de på våra partnerskolor med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”? 17 4.3 Hur arbetar de på våra partnerskolor med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”? 18 4.4 Genusperspektiv i ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” 25
4.5 Belöning, straff och konsekvens 26
4.6 Elevers och lärares reflektion över metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” 27
5 Analys 31
6 Diskussion 38
Källförteckning 41
1 Inledning
Vi som har skrivit detta examensarbete läser på lärarutbildningen vid Malmö högskola, med Religionsvetenskap och lärande som huvudämne. Vi har båda vår examensprofil inriktad mot grundskolans tidigare år. Anledningen till att vi valde det huvudämne vi gjorde beror delvis på att vi båda två anser att ett av skolans viktigaste uppdrag är att förmedla en värdegrund till eleverna som bygger på etik, moral och demokrati.
Vi är intresserade av att försöka förstå människors tro och uppfattning om hur världen är beskaffad. Det är viktigt för oss att det finns en mening i det vi gör och i det vi förmedlar till våra framtida elever. Det finns de som påstår att det aldrig har varit svårare att vara lärare än det är idag.1 I en rapport från Barnombudsmannen från 2005 kan man läsa att ”sex av tio elever saknar arbetsro i skolan”.2 Tidningsartiklar som vittnar om mobbing och bråk i skolan är många och inte sällan hörs krav från politiker och andra som menar att det måste bli mer ordning och reda i skolan. Det hävdas att det behövs mer disciplin, mer läxor och hårdare regler. I övergången från en skola befolkad av lydiga elever och ”Caligula”pedagoger till en skola där demokrati och samförstånd är ledord, verkar något ha gått förlorat. Vilken skola är det vi vill ha egentligen och hur kan man uppnå den?
I januari tar vi vår examen och börjar arbeta, och då kommer vi genast att ställas inför situationer där det gäller att veta hur man ska gå till väga. T.ex. kommer vi att få lösa konflikter i klassrummet och försöka skapa arbetsro där. Frågan är hur vi kan hjälpa barnen att utvecklas till hjälpsamma, empatiska medmänniskor och skapa förutsättningar för eleverna att uppnå målen i Lpo 94?
/…/ ”skolan ska bidra till att varje elev utvecklar sin förmåga att göra medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde, tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen”.3
När vi under hösten 2006 har varit ute på våra partnerskolor har vi uppmärksammat att man har arbetat med olika metoder för social och emotionell träning. Därför har vi valt att göra vår undersökning om två av dessa metoder, ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”.
1
Drummond, Nick & Mats Edin, s. 17. Ordning och reda i skolan – ett steg mot dynamik och harmoni i
klassrummet. Fortbildningsförlaget, Stockholm: 2006.
2
Barnombudsmannen rapporterar. Om arbetsmiljön i skolan: Br 2006:01.
1.1 Syfte
Vårt syfte är att ta reda på hur metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” används och hur de upplevs av dem som arbetar med dem. Kan man med hjälp av dessa metoder arbeta för att skapa ett klassrumsklimat som är tryggt för eleverna och uppmuntrar till lärande?
Vi vill undersöka om man med hjälp av de två metoderna för social och emotionell träning, ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”, kan skapa ett klassrumsklimat där alla elever kan trivas och utvecklas. Vi söker också svar på varför våra partnerskolor arbetar med just dessa två metoder.
1.2 Frågeställningar
• Hur arbetar man som pedagog tillsammans med sina elever med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”.
• Hur upplever lärare och elever arbetet med metoderna?
2 Teoretisk bakgrund
Den litteratur som har varit en självklar utgångspunkt för oss är boken Ordning och reda i
skolan – ett steg på vägen mot dynamik och harmoni i klassrummet av Mats Edin och Nick Drummond samt Birgitta Kimbers handledningar och läromedel om ”Livsviktigt”. Här presenterar författarna sina metoder och hur man bör arbeta med dem. Skolans uppdrag och lärares skyldigheter att arbeta med värdegrundsfrågor har gjort det oundvikligt för oss att läsa
Skollagen och Läroplanen för grundskolan (Lpo 94). De har vi använt när vi undersökt om metoderna är utformade i enlighet med dessa. Några som behandlar värdegrunden är Fredrik Modigh och Gunilla Zackari, som har skrivit Värdegrundsboken på uppdrag av
Utbildningsdepartementet. Boken tar upp sådant som har stor betydelse för vårt
examensarbete. Precis när vi skulle börja arbeta med uppsatsen, hade Pedagogiska Magasinet som tema Tyst i klassen. De olika artiklarna tog upp ämnen som behandlade hur det var i skolan förr och nu, ordning och reda i klassen och bullrets pedagogik. Detta nummer blev en inspirationskälla för oss i vårt arbete. I ett tidigt skede fann vi även Barnombudsmannens rapport Vill man gå på toa ligger man illa till. Om arbetsmiljö i skolan. Här hittade vi intressant information som bidrog till arbetet. Reggio Emilia - pedagogikens tankar om den fysiska miljöns betydelse kan kopplas till Barnombudsmannens rapport om arbetsmiljön i skolan. Vi har därför också använt oss av Anna Barsottis bok D- som Robin Hoods pilbåge. Kajsa Wahlström har skrivit en bok som vi tycker att alla blivande pedagoger borde läsa, nämligen Flickor, pojkar och pedagoger. Den tar upp det viktiga arbetet med jämställdhet och hur vi arbetar med det i skolan. Vi har också använt oss av litteratur från författare som Lars H Gustafsson, Britta Liljegren, Bengt Grandelius och Bent Hougaard. Dessa kloka författare har även de bidragit till vår forskning.
2.1 Definition av empati och social emotionell kompetens
Eftersom orden empati och social emotionell kompetens förekommer flitigt i vårt examensarbete följer nedan en förklaring till dessa.
”Vi behöver empati först och främst för att få lättnad i våra egna och andras bördor. Att utveckla och stödja barns empatiska förmåga är på sikt kanske den viktigaste fredsfaktorn. Men empatin behövs också för att uppleva glädjen helt och fullt.”4
Empati´ (nylat. empathi´a, av grek. empa´theia 'häftig sinnesrörelse', 'passion') innebär att kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov. Förmågan till empati är väsentlig i olika typer av vårdarbete, men även i mer vardagliga mänskliga relationer. Vanligen förmedlas den empatiska förståelsen av en bekräftande handling (minspel,
kommentar). En förutsättning för empati är förmågan att kunna skilja mellan egna känslor och motpartens.5 Empati kan enklast översättas med förmågan till igenkännande, en förmåga som redan finns hos barn, men som vi i vuxenvärlden tar dåligt vara på. Att själv bli föremål för empati, liksom att uppleva att de vuxna har ett empatiskt förhållningssätt till varandra, är viktigt för barnets egen utveckling av empati.6
Daniel Coleman förklarar i sin bok ”Känslans intelligens” att emotionell intelligens är en samlingsterm för olika förmågor. Detta innebär att man ska kunna motivera sig själv och framhärda trots motgångar, att kontrollera impulser och uppskjuta behovstillfredsställelse, att styra sitt humör och se till att oro och ängslan inte påverkar ens tankeförmåga och att känna empati och hopp.7 Emotionell intelligens – EQ – handlar, när man spetsar till det, om
skillnaden mellan att ha en känsla som man är medveten om och att ha denna känsla utan att veta om det. Denna förmåga eller talang är individuell. Vad som avgör graden av emotionell intelligens är i vilken utsträckning man som barn gavs ”rätten” att känna det man kände.8
4
Sylvander, Inga, Cullberg, Marta H, Böhm, Birgitta, s.23. Empati. Känna, förstå och växa. Almqvist & Wiksells förlag, Arlöv: 1992.
5 http://www.ne.se 6
Sylvander, Inga, Cullberg, Marta H, Böhm, Birgitta, s. 10-15. Empati. Känna, förstå och växa. Almqvist & Wiksells förlag, Arlöv: 1992.
7 Goleman, Daniel, s.54. Känslans intelligens., Wahlström & Widstrand. Stockholm: 1995. 8
2.2 De båda metoderna
För att underlätta för läsaren följer nedan en kort presentation av metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” och hur det är tänkt att man ska arbeta med dessa.
”Det är ditt val” är en modell som är utformad av beteendevetaren Nick Drummond och psykologen Mats Edin. Med ”Det är ditt val” menas att man i varje situation har ett val och det är upp till varje individ hur hon/han väljer. Modellen visar två olika förhållningssätt till livet. Det ena innebär att man ser sig själv som ett offer och det andra att man tar ansvar. Om vi väljer att se på oss själva som offer, växer vi inte som människor till skillnad från om vi väljer att ta ansvar. För att illustrera de alternativ eleven och läraren har, använder de sig av en trappa. Antingen kan man gå uppför trappan och göra bra val och utvecklas positivt, eller så kan man göra dåliga val och gå nerför trappan och utvecklas negativt. Vill du förändra dig kan du göra det på en sekund. Det gäller att välja det som är rätt för dig. (Se figur 1.)
Figur 1. Trappan i "Det är ditt val!".9
Läraren måste själv vara den förändring han/hon vill se. Det innebär att läraren konsekvent måste göra bra val själv och vara autentisk i mötet med eleverna samt vara en tydlig förebild. Kräver vi att eleverna ska komma i tid till lektionerna måste vi själva göra det.
En viktig del i metoden är att ignorera negativt beteende och alltid belöna positivt beteende. På så vis förflyttar man fokus från det som är negativt i klassen, det jag som lärare vill se mindre av, till det som är positivt i klassen och till de elever som faktiskt arbetar. Att bete sig illa ska också ge omedelbara konsekvenser och Drummond/Edin menar att man alltid måste
9
Drummond, Nick & Mats Edin, s. 19. Ordning och reda i skolan – ett steg mot dynamik och harmoni i
fullfölja en handling som har påbörjats. Som lärare måste man möta allting och inte undvika någonting. De menar även att dagens ungdomar ofta saknar mening och mål och att de inte alltid förstår varför de går i skolan, och deras lärare kan inte förklara det. Som lärare måste man ge eleverna en känsla av mening och sammanhang.
Till sin hjälp använder de bl.a. en modell som heter ”Spiral Dynamics” som är framtagen av psykologerna Clare W Graves och Don Becks. Modellen har bl.a. använts i Sydafrika för att skapa förutsättningar för demokrati. Spiralen skildrar olika nivåer av mänsklig existens och hur de har utvecklats i samband med människans skiftande levnadsomständigheter. Den beskriver ”hur en integrerad utvecklingsprocess sker både kulturellt och individuellt och hur den utvecklar en kollektiv intelligens som ger ett högre och vidare perspektiv på värderingar, etik, moral och inte minst ledarskap”.10 Med hjälp av olika färger beskriver spiralen så kallade mem, olika människotypers psykologiska och kulturella nivåer. Den förklarar också
mänsklighetens historia där det första beiga memet i spiralen, beskriver människan och dess prioritering av överlevnad till det turkosa memet, som beskriver ett tillstånd av helhetssyn och synergi och ett närmast andligt tillstånd. Spiralen synliggör olika nivåskillnader i värderingar, moral, emotionell mognad och kunskap. När det uppstår problem beror det ofta på att både barn och vuxna har stannat upp eller fastnat i sin utveckling. Det vi i skolan bl.a. kan ta lärdom av är det röda och det gröna memet. Författarna till boken Ordning och reda i skolan menar att det i skolan idag finns många ”röda” elever som styrs och påverkas av makt och styrka. Stora delar av lärarkåren kan däremot betraktas som ”gröna” och de har inte alltid förmågan att tala till de ”röda” eleverna på rätt nivå. Det går t.ex. inte att vädja till känslor och säga att – Det du gör nu sårar mig, eftersom en elev som befinner sig i det röda värdesystemet inte förstår den typen av tillsägelser. En sådan elev skall istället bemötas med ”tuff kärlek” och makt.11
Drummond och Edin talar också om vertikalt ledarskap. Den kultur vi lever i bygger på att vi har brutit oss loss från överheter och auktoriteter och därför är vi idag avogt inställda till den typen av ledarskap. De menar att vi inte kan se att det kan vara kärleksfullt att döma och vara bestämd. Denna brist på tydligt ledarskap förvirrar ofta våra barn.
Birgitta Kimber, speciallärare och leg. psykoterapeut, har skapat läromedlet ”Livsviktigt” som syftar till att medvetet och strukturerat arbeta med något hon kallar SET (Social Emotionell Träning). SET – programmet är ett program som har för avsikt att förebygga
10
Drummond, Nick, Mats Edin, s 46. Ordning och reda i skolan - ett steg på vägen mot dynamik och harmoni i
klassrummet. Fortbildningsförlaget, Stockholm: 2006.
psykisk ohälsa hos barn och ungdomar från 6 till16 års ålder. Det avser även att öka deras emotionella intelligens och deras inlärningsförmåga samt minska våld, mobbning och
nedstämdhet bland eleverna. Programmet anses, enligt preliminära analyser av SET – studien i Botkyrka, haft effekt på psykisk hälsa, alkohol, mobbing, aggressivitet och
”uppmärksamhets – sökande”. Kimber menar att arbetet med att förebygga psykisk ohälsa på längre sikt, främst innebär att stödja barn och ungdomar.
Hur man arbetar med SET:
SET är uppbyggt av fem moment som tränas regelbundet (2 ggr/vecka t o m skolår 6 och sedan 1ggr/vecka) och dessa övningar har stigande svårighetsgrad. Programmet består av återkommande moment där innehållet är anpassat efter åldern, vilket gör det möjligt att man när som helst kan introducera materialet. De fem momenten är:
1. Självkännedom: att veta vad man känner och kunna använda sina känslor då man fattar beslut; att ha en realistisk bedömning av sina egna förmågor och ett sunt självförtroende.
2. Att hantera sina känslor: att veta varför man känner på ett visst sätt och hur man skall hantera sina känslor så att de, istället för att förstöra för en, hjälper en att klara den uppgift man står inför; att kunna kontrollera sina känslor och kunna vänta med belöning för att nå ett mål.
3. Empati: att förstå hur andra känner och kunna se saker ur deras perspektiv; att uppskatta att andra känner annorlunda samt att kunna hantera och förstå dessa olikheter.
4. Motivation: att använda den inre motorn för att nå sina mål; att lära sig ta initiativ och sträva efter en förbättring; att klara motgångar och frustrationer på vägen mot målet och stå ut med att utdelning kommer senare.
5. Social kompetens: att kunna hantera känslor i relation till andra människor; att kunna hantera förhållanden, läsa av sociala situationer och kunna röra sig i olika sociala miljöer, vilket bl. a innebär att man ska använda sig av sina känslor vid samarbete, förhandlingar, konfliktlösningar och vid hantering av andra människors känslor; att kunna använda olika verktyg för att lösa konflikt- och problemsituationer.12
Det finns lärarhandledningar med tillhörande elevbok för varje årskurs, från förskoleklass till årskurs nio, med stigande svårighetsgrad. För de första åren, upp till årskurs tre, finns även storböcker att arbeta med. Elevboken är utformad så att det finns ”fyll i” – uppgifter där eleverna själva skall skriva, ev. rita och berätta, några praktiska övningar som t.ex. att vika en loppa, massage, avslappning och gruppövningar. Lärarhandledningen är uppdelad så att den följer elevboken med korta avsnitt som beskriver hur du som lärare ska ”föra” lektionen. Det står också skrivet vad just den övningen tränar upp hos eleven (t.ex. social kompetens, självkännedom, empati).
Lektionerna är ofta indelade i fyra delar, där läraren visar/är modell i den första. I del två övar/tränar eleverna själva och i del tre diskuterar eleverna i storgrupp och pratar om sina erfarenheter. I del fyra är det tänkt att eleverna ska få en stund över och reflektera själva, och det är något som uppmuntras i elevboken. Övningarna ges ofta som läxa för att situationen man tränar även ska kunna praktiseras utanför skolan och i samarbete med föräldrarna, vilket förstärker de beteenden som SET – undervisningen vill uppmuntra. Det är viktigt att
föräldrarna är välinformerade så att de vet vad skolan arbetar med och kan vara delaktiga i det arbetet. Undervisningen innebär också att eleverna är mycket aktiva i form av dialoger, rollspel och grupparbete. Eleverna måste få en kontinuitet samt en mening med det de arbetar med, de måste förstå varför man arbetar med just detta. För att programmet ska ha önskad effekt krävs det att man känner till tankarna bakom uppbyggnaden av programmet och att man arbetar med det regelbundet under lång tid. Man bör inte heller avbryta påbörjat arbete. Lärarens förhållningssätt är viktigt. Hon/han måste, bland mycket annat, själv vara duktig på att lyssna och att föra dialog med eleverna. Brister läraren själv, till exempel genom att tappa humöret, bör det diskuteras i klassen. Dessutom är lärarens inställning till elevernas lärande av stor betydelse. Får man positiva svar på frågor angående klimatet i klassrummet (samarbetsvilja, dialog, diskussion) så indikerar detta att det finns goda förutsättningar för att man ska kunna få ett bra resultat när man arbetar med SET.
Läraren måste uppmärksamma de goda exemplen och lyfta fram dem. På så sätt, menar Birgitta Kimber, lär sig barnen vad som är rätt och det positiva beteendet förstärks. Om det skulle uppstå problem eller besvärliga situationer anser hon att läraren bör hänvisa till det eleverna lärt sig och uppmuntra dem att använda sig av det. Läraren bör även under andra lektioner påminna eleverna om vad man lärt sig på SET – lektionerna.
3 Metod
3.1 Urval och datainsamlingsmetod
Vi har valt att göra vår undersökning på de partnerskolor där vi har haft vår
verksamhetsförlagda tid. Dessa skolor kallar vi i denna undersökning för Brovik- och Småslättskolan. Anledningen till att vi valde att göra vår undersökning på dessa skolor är att elever och lärare har erfarenhet av de båda metoderna där. Detta har betydelse eftersom vi har för avsikt att göra en kvalitativ undersökning. Enligt Jan Hartman, filosofie doktor i teoretisk filosofi, karaktäriseras kvalitativa undersökningar av att ”man försöker nå förståelse för livsvärlden hos en individ eller en grupp individer”.13 Vi har valt att använda oss av
kvalitativa intervjuer för att få svar på våra frågor.14 Under samtliga intervjuer medverkade vi båda två för att på så vis få en gemensam upplevelse. Eftersom vi båda, på våra respektive partnerskolor, har en relation till de elever och lärare vi intervjuat, kan det på olika sätt ha påverkat resultatet. Förhoppningsvis gjorde det att de kände sig avspända och trygga under intervjun. Det kan också ha fått den effekten att de med omtanke om oss, gav oss de svar de trodde att vi ville ha. Genom att samtala med lärare och elever som arbetat med metoderna vill vi försöka ta reda på hur de upplever ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”.
Vi började med att låta eleverna i två klasser fylla i en enkät om ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”. Denna kom att fungera som en pilotstudie och den gjorde vi för att få en uppfattning om vad alla eleverna ansåg om metoderna samt för att få hjälp att formulera frågorna till intervjuerna. De elever vi valde att intervjua har vi valt i samråd med våra handledare på partnerskolorna. Vi har valt elever som vi tror kan förmedla den egna
upplevelsen av att arbeta med de två metoderna och på så vis bidra till vår forskning. Det blev dock inte riktigt som vi hade planerat. På vilket sätt förklaras nedan.
Vi har intervjuat fem elever i årskurs fem och två lärare som har arbetat med ”Det är ditt val” på Brovikskolan. Vi skulle egentligen ha intervjuat en pojke till på skolan, men han ångrade sig och ville inte. Två av de elever vi intervjuat bytte klass inför det femte skolåret efter att ha arbetat med ”Det är ditt val” i fjärde klass. På Småslättskolan som arbetar med ”Livsviktigt”, har vi intervjuat fyra elever i årskurs fyra, en lärare och en specialpedagog. När vi gjorde intervjuer om ”Livsviktigt” ångrade sig även här en elev vilket gjorde att vi
intervjuade en annan. I samband med intervjuerna har vi även observerat en lektion i
13
Hartman, Jan, s.273. Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Studentlitteratur, Lund: 2004.
”Livsviktigt” samt en lektion där läraren aktivt använde sig av ett av de tillvägagångssätt som rekommenderas i ”Det är ditt val”- modellen.
Vi har även intervjuat grundarna av ”Det är ditt val”, Mats Edin och Nick Drummond, och deltagit på en föreläsning som de höll för lärare i Malmö. Runa Patel och Bo Davidson, som undervisar i forskningsmetodik vid Universitetet i Linköping, anser att det inför en kvalitativ intervju är en fördel att ha förkunskaper och vara väl förberedd inom ämnet man studerar.15 Föreläsningen, samt att vi studerade deras material före intervjun, innebar att vi hade en klar bild av de frågor vi ville ställa till dem.
Något vi tycker är viktigt i den här typen av undersökningar är att följa grundläggande forskningsetiska regler.16 Vi har noga understrukit för de lärare och elever som medverkar i vårt examensarbete att det är helt anonymt. Alla namn på intervjuade personer och skolor är fingerade och det frågeformulär vi delade ut i klassen var anonymt.
3.2 Procedur
Som vi redan nämnt var det första vi gjorde att dela ut en enkät till eleverna som handlade om ”Det är ditt val” respektive ”Livsviktigt”. Frågorna på enkäten var olika för de olika
metoderna17. Enkäten till eleverna som arbetat med ”Det är ditt val”- modellen delades ut i samband med att en av författarna arbetade som vikarie i klassen. Enkäten delades ut i början av en lektion och presenterades som ett frågeformulär som handlar om det eleverna arbetade med under föregående läsår, nämligen att göra bra val. I samråd med en av klasslärarna beslutades att de elever som ville kunde sätta kryss på en imaginär linje mellan de tre olika alternativen, eftersom hon ansåg att tre svarsalternativ var för lite. (Detta gjordes inte på Småslättskolan.) Det tog ca 15 minuter innan hela klassen hade fyllt i den. De som var färdiga ritade på baksidan av enkäten i väntan på de andra klasskamraterna. Enkäten om ”Livsviktigt” lämnades till klassläraren, som delade ut enkäten till eleverna. Vi vet således inte exakt hur det gick till. Enkäten har fungerat som en pilotstudie och inspirerat oss i det fortsatta arbetet. Vi valde att spela in samtliga intervjuer på band för att sedan kunna skriva ut dem i sin helhet. Bandspelaren gjorde det möjligt för oss att få med saker som man annars kanske missar som
15 Patel, Runa & Davidson, Bo, s 79. Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en
undersökning. Studentlitteratur, Lund: 2003.
16
Johansson, Bo & Per- Olov Svedner, s 29. Examensarbete i lärarutbildningen. Undersökningsmetoder och
språklig utformning. Kunskapsföretaget, Uppsala: 2006.
t.ex. pauser eller avbrott i meningar och tonfall.18 Ungefär en vecka innan vi utförde intervjuerna, delade vi ut ett brev till berörda elever vilket de visade sina föräldrar för att få deras underskrift.19 Vi började med att göra intervjuer i Brovik. Vi åkte dit halv tio för att på så vis få en chans att prata med lärare och elever på tio-rasten, innan vi påbörjade
intervjuandet. Vi började intervjua två flickor, eftersom de hade kommit ihåg att ta med brevet med föräldrarnas underskrift. Vi intervjuade dem var för sig och det rum vi använde är ett litet rum där det finns ett bord och fyra stolar samt en kopieringsmaskin. När vi skulle intervjua en av pojkarna fick vi ringa hans föräldrar, eftersom han hade glömt att ta med papperet med underskrift. Efter de tre första intervjuerna fick vi vänta innan vi kunde
intervjua de andra två pojkarna. Under tiden var vi med i klassrummet och observerade. Detta innebar att vi satt vid ett bord längst ner i klassrummet och antecknade det vi såg. Efter lunch intervjuade vi de andra pojkarna. Även här fick vi ringa den ena pojkens föräldrar eftersom han glömt lappen hemma. Intervjuerna tog ca 15-20 minuter vardera. Under eftermiddagen var vi med i klassen och observerade. Anette hade missförstått oss och inte uppfattat att vi även hade tänkt intervjua henne och Susanne den dagen. Det löste sig dock eftersom Susanne slutade lite tidigare just den dagen och för att det möte de skulle delta på, började 30 minuter efter att båda avslutat arbetet med eleverna. Vi började således intervjua henne och efter ca 15 minuter kom den andra läraren. Vi intervjuade därefter de båda lärarna tillsammans. Intervjun i sin helhet tog ca 40 minuter.
Tillvägagångssättet var ungefär detsamma i Småslätt som i Brovik. Vi åkte ut till tio-rasten för att träffa lärare och elever. Här började vi med att sitta bredvid och anteckna på en SET- lektion för att få en uppfattning om hur det kan gå till och därefter började vi intervjua eleverna. Vi intervjuade dem en och en i ett klassrum intill, två flickor och två pojkar. Vi satt vid ett runt bord under intervjun med eleverna. En elev hade glömt att få sina föräldrars underskrift på det brev vi delat ut i klassen vid ett tidigare tillfälle. Vi fick således ringa till dennes förälder för att få tillåtelse att intervjua. En annan elev fick springa hem på rasten för att få brevet påskrivet, eftersom den eleven från början inte var tilltänkt för intervjun.
Efter intervjuerna av de fyra eleverna åt vi lunch för att därefter intervjua klassläraren. Henne intervjuade vi i hennes klassrum och intervjun varade ca 50 minuter. För att få lite kompletterande fakta gick vi förbi specialläraren på skolan och frågade henne om hon hade tid att bli intervjuad. Det hade hon, vilket resulterade i en intervju på 20 minuter.
18
Johansson, Bo & Per-Olov Svedner, s. 25. Examensarbetet i lärarutbildningen. Undersökningsmetoder och
språklig utformning. Kunskapsföretaget, Uppsala: 2006.
Vi har även intervjuat Mats Edin och Nick Drummond om ”Det är ditt val”. Denna intervju utfördes per telefon då Mats och Nick befann sig tillsammans på ett hotellrum i Stockholm. Vi ringde upp dem så att vi kunde vara tre på samma linje eftersom vi (författarna) inte befann oss på samma plats. Samtalet spelades in på en mobiltelefon och varade i 48 minuter.
Samtalet spelades senare över på en bandspelare så att vi skulle kunna skriva ut det. Det var dock inte helt enkelt och ljudkvaliteten är på sina ställen ganska dålig. Vad som var
fördelaktigt med denna intervju var att vi fick väldigt ingående svar som ökade vår förståelse för metoden, vilket kanske inte varit möjligt annars.
Analysen påbörjade vi inte förrän allt material var insamlat och transkriberat. Att transkribera intervjuer är en lång och mödosam process som kräver stort tålamod. Vår ambition har hela tiden varit att återge intervjuerna så exakt som möjligt. För att kunna ta fram det relevanta i det insamlade materialet, blev det första steget att kategorisera och organisera det. Denna process kallar Hartman för kodning och det vi var intresserade av att finna var återkommande teman i materialet.20 När vi gick igenom informanternas utsagor fann vi att vissa teman gick som en röd tråd genom materialet. Vi sorterade dessa under sex olika rubriker och numrerade dem från ett till sex i de transkriberade intervjuerna. På så vis fick vi en överblick över det insamlade materialet.
3.3 Beskrivning av undersökningsområden
Brovikskolan ligger i en av Malmös södra förorter och det går ca 500 elever här. I samhället finns även en skola för grundskolans senare år. Bebyggelsen i området består till största delen av villor och nybyggda radhus. Området är homogent så till vida att det bor få invandrare här. De flesta som bor på orten pendlar till någon av de större orterna som t.ex. Malmö eller Lund för att arbeta. Skolan har elever från förskola till och med årskurs fem och rymmer dessutom fritidsverksamhet och särskola. Skolledningen har valt att profilera skolan inom idrott och hälsa. Skolan har byggts ut efterhand och den byggnad där vi har gjort vår undersökning är av äldre modell och rymmer fyra klassrum. I källarvåningen finns fritidsverksamhet.
Klassrummen är ljusa med höga fönster och eleverna sitter vid låga bord två och två. Läraren har en kateder längst fram i klassrummet. Eleverna har sina böcker i lådor i kapprummet. Det finns inget grupprum till klassrummen men det finns möjlighet att använda två små rum samt
20
Hartman, Jan, s. 287. Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Studentlitteratur, Lund: 2004.
fritids om det behövs. Eleverna pendlar mellan två klassrum och de två klasslärarna, Susanne som undervisar i Ma/No, bild och Anette som undervisar i Sv/So, engelska och musik. Småslättskolan ligger i en förort till Lund. Samhället har flera skolor för grundskolans tidigare år och två skolor för grundskolans senare år. Bebyggelsen består även här till största delen av villor och radhus. I centrum finns även lägenheter. I området bor det mest svenskar men även några få invandrargrupper. De som bor här pendlar till Lund och Malmö för att arbeta. Skolan har ca 250 elever från förskola till och med årskurs fem och det finns även fritidsverksamhet på skolan. Skolan är byggd i början 1970-talet och består av barackliknande byggnader med skolgård i mitten. Klassrummen har ett extrautrymme med tvättställ och datorer samt ett runt bord man kan sitta vid i grupp. Bänkar och stolar är ergonomiskt utprovade och eleverna har egna bänkar där de förvarar sina böcker. Klassläraren Berit undervisar i de flesta ämnen och har ingen kateder i klassrummet, utan en likadan bänk som eleverna.
4 Resultat
Resultaten som presenteras baseras på de intervjuer vi genomfört. Vi har valt att påbörja vår analys redan i resultatdelen så till vida att vi här presenterar olika författares tankar och åsikter om de ämnen vi behandlar. Avsikten med vårt examensarbete har bl.a. varit att undersöka om man med hjälp av metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”, kan skapa ett
klassrumsklimat där alla elever kan trivas och utvecklas. I samtalen med elever och lärare föll det sig naturligt för oss att fråga dem om arbetsro, eftersom det är en viktig del i skapandet av ett bra klassrumsklimat. Under intervjuerna fördes det fram tankar om att det ibland kan vara befogat med någon form av straff för de elever som stör arbetsron för sina kamrater.
I samband med straff talade vi också om belöning, och hur man i hem och skola kan
uppmuntra eleverna med hjälp av det. Vi har varit intresserade av att undersöka om det i dessa metoder finns någon genustanke, och därför ställde vi frågor om detta. Det som var vårt ursprungliga syfte har således fört in oss på nya vägar och gjort att vi i det insamlade
materialet har funnit teman som vi inte räknat med från början. Resultatet redovisas under sex olika rubriker vilka vi har namngivit utifrån de teman vi fann i materialet. Vi har valt att samla resultaten från Småslätt och Brovik under samma rubriker och nedan följer en kort presentation av dessa.
En grundläggande förutsättning för allt arbete är att man har arbetsro. Den fysiska miljön är också viktig för arbetet i skolan. Under intervjuerna ställde vi frågor kring huruvida elever och lärare upplever att de har arbetsro i skolan. Således blev en rubrik Arbetsro. Vi tyckte också det var intressant att ta reda på varför våra partnerskolor fastnat för dessa metoder, med tanke på att det finns en mängd liknande metoder på marknaden. Det har blivit en industri som kan generera stora pengar för den som är framgångsrik i att sälja sin metod. Därför kallar vi en rubrik Varför arbetar de på våra partnerskolor med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”? I vår undersökning har vår strävan varit att ta reda på hur man arbetar med metoderna där vi haft vår verksamhetsförlagda tid. Därför kallar vi en rubrik Hur arbetar man med ”Det är ditt
val” och ”Livsviktigt” på våra partnerskolor? Något vi har funderat kring under arbetets gång är om det i metoderna finns någon genuspedagogik. Ett tryggt och harmoniskt klassrum är också ett jämställt klassrum. Rubriken Genusperspektiv i ”Det är ditt val” och
”Livsviktigt” blev därför självklar för oss. När vi arbetade med kodningen av intervjuerna
upptäckte vi att vi ofta under intervjuerna kom in på samtal kring hur man kan belöna samt bestraffa eleverna. På grund av det blev en rubrik Belöning, straff och konsekvens. Vårt syfte har bl.a. varit att ta reda på hur de som har arbetat med metoderna upplever dem, så den sista
rubriken blev därför Elevers och lärares reflektion över metoderna ”Det är ditt val” och
”Livsviktigt”.
4.1 Arbetsro
Skolan är Sveriges största arbetsplats och där arbetar ca 235 000 anställda och 1,4 miljoner elever.21 På en så stor och betydelsefull arbetsplats är det oerhört viktigt med arbetsro. I vår strävan att skapa ett klassrumsklimat där alla elever kan trivas och utvecklas är det en av de viktigaste byggstenarna. Enligt en rapport från Barnombudsmannen har endast nio procent av eleverna arbetsro i klassrummet och av eleverna på högstadiet uppger sex av tio att de saknar detta i skolan. Arbetsro i klassrummet är även något som avtar i takt med stigande ålder22. Den första frågan vi ställde till eleverna var om de har arbetsro i skolan. Alla elever har svarat att det har de oftast. Det som gör att eleverna inte upplever att de har arbetsro är när deras klasskamrater skriker och är stökiga under lektionerna. En flicka i femte klass uttryckte det så här om huruvida hon har arbetsro i skolan:
”För det mesta, men vissa lektioner är väldigt jobbiga, bl.a. matten då brukar killarna vara ganska stökiga när vi är i helklass och sånt”. (Helena)
Det som samtliga elever uppger är arbetsro, är när det är tyst och lugnt i klassen. Det behöver inte vara knäpptyst utan det får gärna vara lite småprat i klassrummet. Att hinna med mycket anses också av de intervjuade som arbetsro. Läraren Susanne tycker att det är att kunna utföra sina sysslor utan att bli störd och att kunna lägga arbetstiden på det som känns mest
meningsfullt. När vi intervjuar läraren på Småslättskolan säger hon att det ofta är yttre
omständigheter som påverkar henne i hennes arbete, som t.ex. hur hennes gamla mamma mår. Det kan göra att hon känner sig stressad på arbetstid. När det gäller arbetsro i klassrummet reflekterar hon över hur mycket vi vuxna egentligen styr barnen i deras uppfattning om vad det är:
”Mm…och då vet jag inte om man påverkar dom som lärare genom att säga att – ggr…det går ju inte att arbeta här inne när det är prat, det måste vara alldeles tyst för att vi ska kunna tänka! Att man
liksom…mm…får ungarna att tycka så. Så tror jag dom hemma kan sitta med tv:n på och radion på, småsyskon som leker och då tänker dom inte att det ska vara så”. (Berit)
21
Barnombudsmannens rapport, s.8. Br: 2006:01.
Den fysiska miljön har också betydelse för arbetsron. Enligt Drummond och Edin hindrar miljön i dagens skola eleverna från att uppleva flow. Med flow menar de det sinnestillstånd som infinner sig när man är helt inne i en uppgift och glömmer allt runt omkring sig. När man upplever flow kan det i sin tur leda till en känsla av mening. Enligt psykologen Martin
Seligman är en känsla av mening den högsta formen av autentisk lycka.23 De flesta elever som vi intervjuat tycker att arbetsmiljön är bra. Av de nio elever vi samtalat med är det bara två som skulle vilja förändra klassrumsmiljön. Den ena av dessa hade velat ha tillgång till fler rum för att kunna dela in klassen i mindre grupper. Den andra eleven har följande synpunkter på arbetsmiljön:
”Alltså, jag hade gjort mer, mysigare om man säger så för att det ganska skitigt och sånt så jag hade gjort det mer mysigt”. (Helena)
Inom Reggio Emilia - pedagogiken menar man att miljön är ”den tredje pedagogen”. Här lägger man stor vikt vid barnens yttre och inre miljö och den anpassas efter barnen och deras behov.24 När vi pratar med lärarna på Brovikskolan om den fysiska miljön finns det mycket de hade velat förändra om de kunnat. De tycker att akustiken i klassrummen är dålig och bidrar till att ljudvolymen upplevs som hög. De saknar även grupprum så att de kan dela upp eleverna om det skulle behövas. Bänkarna hade de gärna bytt ut till sådana där de kan sitta en och en för att på så vis lättare kunna sära på elever i klassrummet. Anette uttrycker det så här:
”I alla fall bord som inte är helt vingliga…stolar som är lite skönare…ja…riktigt riktiga i alla fall…gott om plats i kapprummet…där dom kunde hänga sina grejer utan att behöva slåss om…om den lilla platsen där är…det sätter vi på önskelistan!”(Anette)
Andra önskemål som eleverna har är bl.a. att kunna skriva ut mer på datorn och att få använda mobiltelefonen på rasten.
23
Drummond, Nick & Mats Edin, s. 19. Ordning och reda i skolan – ett steg på vägen mot dynamik och harmoni
i klassrummet. Fortbildningsförlaget, Stockholm: 2006.
24
Barsotti, Anna, s. 62. D- som Robin Hoods pilbåge. Ett kommunikationsprojekt i Reggio Emilia. HLS förlag, Stockholm: 1997.
4.2 Varför arbetar de på våra partnerskolor med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”? Under intervjuerna frågade vi klasslärarna och specialläraren om varför de valt att arbeta med just ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”. Klassläraren i Småslätt, som arbetar med
”Livsviktigt”, berättade för oss att det var ett beslut som kom från kommunen, att alla lärare hade blivit ålagda att arbeta med detta. Varför det blev just ”Livsviktigt” kunde hon inte svara på utan hänvisade oss till specialläraren. Specialläraren berättade att kommunen köpte in utbildningen med Birgitta Kimber och att två lärare och rektorn skulle gå utbildningen, och därefter utbilda resten av personalen på skolan. Detta var något som alla skolor i kommunen gjorde. Hon berättade att hon inte riktigt visste om kommunen gått igenom andra material, eller om det var slumpen som avgjort att det blev just ”Livsviktigt”. Kanske var det för att materialet är utprovat på vetenskapliga grunder med en kontrollgrupp på en skola i Botkyrka, där man jobbat med det här. Idag är samhällets största folkhälsoproblem, enligt Birgitta Kimber, att psykisk ohälsa ökar.25 Anledningen till att kommunen köpte in programmet var att Folkhälsoinstitutet har påbjudit en satsning på drogförebyggande och andra förebyggande åtgärder för att, enligt Kimber.
/…/”barnen ska bli trygga i sig själv, veta vem de är, kunna stå emot grupptryck och så vidare”/... /26
Att börja med ett helt nytt material och att dra igång fler saker som en lärare ska göra ovanpå allt annat, uppfattade hon, och även andra lärare som negativt i början. Klassläraren tyckte också detta, men menade att om man skulle få en kontinuitet från förskolan och uppåt så behövde det nog åläggas från högre instans. När det sedan blev klart att det var kommunen som bestämt att skolorna skulle schemalägga en lektion i veckan kändes det bättre eftersom de då visste att arbetet skulle komma att fortgå och inte bara rinna ut i sanden.
Klasslärarna i Brovik kände att de behövde göra något åt situationen i klassen eftersom det började bli ohållbart. På frågan hur det var i klassen när de kommit fram till det svarade de:
”Det var väldigt…brist på respekt, både för vuxna och framförallt för varandra. Det var många som slogs, dom hade liksom ingen sammanhållning i klassen, dom skulle vara tuffa men dom vågade inte göra nånting annat…utan…det var rörigt helt enkelt och ingen som lyssnade på varandra utan… ehm…många egoister”. (Susanne)
25
Kimber, Birgitta, s.6, Livsviktigt, Lärarhandledning 5. Ekelundsförlag, Bromma: 2003.
De gick till rektorn som redan innan, i ett annat sammanhang, varit i kontakt med Nick Drummond. På frågan hur långt det ska ha gått innan man tar in en konsult för att arbeta med klassen, sa de att det säkert var upp till varje enskild skola. Viljan att göra något åt sådana här situationer saknas säkert inte utan det har blivit en ekonomisk fråga. För att få de resurserna krävs nog, menade de, att det finns pengar kvar i budgeten vid årsslutet. Vissa skolor hade kanske bestämt att pengarna skulle satsas på annat, men de hade haft tur.
4.3 Hur arbetar man med ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” på våra partnerskolor? En av våra frågeställningar är hur man arbetar med de två metoderna. Därför frågade vi lärare och elever om detta. Syftet med de båda metoderna är till viss del detsamma men arbetet med dem i klasserna har införts på olika sätt och av lite olika anledningar. Arbetet med
”Livsviktigt” infördes i början av höstterminen 2006 i klassen vi har undersökt. Det gjorde man för att lärarna på skolan hade blivit ålagda av kommunen att arbeta med det.
I Brovik däremot sökte man upp materialet eftersom lärarna ansåg att de behövde hjälp. Därefter kom en konsult ut i klassen för att hjälpa till med problemen. Det både lärare och elever har beskrivit för oss om arbetet med ”Det är ditt val” är att konsulten Nick kom ut och tillsammans med honom arbetade de i halvklass i bottenvåningen på huset. De delade klassen efter kön i flick – och pojkgrupper. I halvklassen satt de i en ring på golvet och Helena berättar så här om hur det kunde gå till:
” Mm, vi var ju med Nick och så och så gick vi ner och så tjejerna för sig och killarna för sig. Så satt vi i en ring och innan vi började så skulle vi hålla varandra i handen och titta varandra i ögonen. Sen så skulle man berätta saker och sånt. Ge komplimanger och sånt”. (Helena)
De flesta elever nämner att de fick ge varandra komplimanger när de arbetade med Nick. Att berömma varandra och tala om vilka bra val de andra gör tillhörde också arbetet i halvklassen. De pratade även om olika situationer som kan uppstå, som t.ex. ett slagsmål och vad man bör göra i en sådan situation, som att gå ifrån eller prata med en vuxen på skolan. En annan elev berättar hur man i den här ringen fick be om förlåtelse till gruppen om man betedde sig illa. Under föreläsningen om metoden berättar Nick och Mats att det är viktigt att poängtera gruppens betydelse. Individen gör gruppen, gruppen gör individen. En elevs beteende kan påverka hela gruppen negativt och detta måste eleven bli medveten om. När läraren Susanne beskriver hur de arbetade i ringen berättar hon att mycket gick ut på att diskutera vad ett bra
val är i olika situationer. Det kan vara ett bra val att sitta still och då skulle man säga det inför gruppen – Just nu gör jag ett bra val genom att sitta still, eller - Jag gör ett bra val genom att lyssna! Enligt henne var det ”väldigt enkla, basic grejer” som de gjorde. I en situation när en elev blev utslängd från en lektion med Nick hände följande:
” Och man blev… ehm…det var en kille en gång som blev utslängd från lektionen, och stod och bankade på rutan utanför och då var det liksom, då var det mycket fokus på det att – han gör ett dåligt val nu och då ska vi se till att vi inte gör det utan vi gör ett bra val genom att ignorera honom nu och fortsätta med vårt arbete”. (Susanne)
Arbetet med konsulten Nick pågick i klassen i tre-fyra veckor. Därefter tog Susanne och Anette över arbetet som Nick påbörjat. De fortsatte dock att få handledning av honom. Han hjälpte dem bl.a. att utforma omdömen som var specialanpassade efter just deras klass. Detta infördes efter att lärarna kommit fram till att det inte räckte med att prata om bra val och jobba med det i skolan. Nick föreslog då att föräldrarna skulle kopplas in och att man skulle börja med omdömen. Enligt Anette hade omdömena en oerhörd effekt på situationen i klassen. Omdömena graderades på en skala från ett till fem där en femma innebar att man hade gjort det man blivit tillsagd och t.ex. tagit egna initiativ. En etta betyder motsvarande att man inte tagit initiativ eller ansvar för sitt handlande och kort sagt sett på sig själv som ett offer.
” – Vi hade såna här, i vår skoldagbok där man skrev in, ja där hade vi såna här rutor, så skrev fröknarna så idag har det gått en två för dig, å det är inte, ja det är inte så bra, men när man får en femma då har man skött allting och en fyra är när fröken har sagt till en en gång och sen gör man det man ska. (Mats) – Var det bra tyckte du?(Intervjuare)
– Ja. Sen ska föräldrarna skriva på det. – Varje dag?
– Ja.
– Gjorde ni det i slutet på dagen då? – Ja, i slutet”.
Strax innan dagens slut skrev läraren in den siffra de tyckte överensstämde med elevens skoldag. Föräldrarna fick i uppdrag att skriva på ett kontrakt där de åtog sig att varje dag bl.a. titta på sitt barns omdöme som fanns isatt i barnets Skoldagbok. (Se figur 2.) Omdömet skulle omedelbart följas av en konsekvens, negativ eller positiv beroende på resultatet. Susanne beskriver arbetet med omdömena:
”Framförallt det här med omdömena och faktiskt att föräldrarna får ta ett ansvar där och vet…föräldrarna tycker det är…jätteskönt att veta hur dan har varit…för det är så många elever som kommer hem och säger – Hur har det varit ?- Jo, det har varit jättebra! Och så har det visat sig kanske att det inte alls varit bra. Kommer dom hem med en tvåa och dom säger att det har varit bra så… - Nej, det har det inte! Berätta nu! Så kommer det fram liksom”. (Susanne)
Responsen från föräldrarna var enligt Susanne och Anette mycket positiv. När vi frågar eleverna om de använder sig av ”Det är ditt val” hemma svarar de flesta att de inte gör det idag, men att de gjorde det när de började arbetet. Eleven Mark svarar att de gjorde det mest innan men att han nu vet vad det handlar om. Han har det i huvudet som han själv uttrycker det. På frågan om de funderar, eller pratar om metoden hemma svarar Helena:
” Ja min mamma brukar ta upp det t.ex. när min storebrorsa slår eller nånting sånt, - Jamen du gjorde ju inget bra val, du får tänka på vad du gör för du är ju mycket starkare och sånt, så säger hon så det liksom åker med”. (Helena)
Figur 2. Mall för omdömen, ”Det är ditt val”.27
I läroplanen står det att skolan och hemmet har ett gemensamt ansvar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för barns och ungdomars utveckling och lärande. Enligt Britta Liljegren, psykolog och psykoterapeut, måste familj och skola verka tillsammans för att nå livsviktiga mål med det enskilda barnet. För vissa barn stämmer skolmiljön med dess grundläggande värderingar och psykosociala referensramar väl med hemmamiljön. Dessa
barn kommer att bekräftas av skolan och prestera både högt och jämnt. För andra barn däremot innebär skolan det rakt motsatta, de känner inte alls igen sig för hemma läser man ingenting och tycker inte att det är viktigt. Det kan tyckas som om lärare och föräldrar kommer från helt olika världar och kontakten dem emellan fungerar inte väl.28 I både ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” betonas vikten av ett nära och fungerande samarbete mellan vårdnadshavare och skola.
För att motivera eleverna att göra bra val använde lärarna även ett belöningssystem. Det gick ut på att uppmuntra de bra valen genom att ge eleverna en stjärna för varje bra val. När eleven hade fått ihop tjugo stjärnor fick hon/han välja en sak från ”hemliga lådan”. En sådan sak kunde t.ex. vara en penna, ett suddgummi eller en studsboll. Detta system gjorde att eleverna kämpade för att göra bra saker. Det krävdes dock av lärarna att de tänkte till vad som verkligen var värt en stjärna för just den eleven. Utmaningen var individuell och anpassad efter eleven. Susanne förklarar det så här:
” Bara för att Lotta sitter tyst och jobbar hela lektionen så kanske det inte är värt en stjärna, för det gör hon ju alltid. Det kan vara värt en stjärna nån gång, men hon behöver kanske istället räcka upp handen lite mer och visa sig lite mer alert och våga prata mer med kompisar. Medan då Victor, han…sitter han tyst en hel lektion så är det absolut värt en stjärna för det…det är det han behöver kämpa med”. (Susanne)
Under intervjuerna med eleverna har vi frågat dem hur de har arbetat med ”Det är ditt val” och då har de nämnt modellen av trappan, halvklasser och omdömen. De säger däremot ingenting om belöningssystemet med stjärnorna.
Under handledningen med Nick pratade de om de olika memen och vikten av att möta barn på olika sätt. Susanne säger:
” Oj, man måste möta barn kanske lite annorlunda, man kan inte bemöta alla likadant och jag förstod liksom att vissa förstår inte en...en viss sorts tillsägelse, dom kan inte ta det till sig”. (Susanne)
De fick handledning i ”Spiral Dynamics” och de fick se en del filmsnuttar som Nick hade med sig. De var dock inte så inriktade på detta utan deras fokus låg på att få en bra stämning i klassen genom ”Det är ditt val” - modellen. Arbetet med ”Det är ditt val” har utvärderats noga och både föräldrar och elever har fått fylla i ett flertal utvärderingsformulär.
Arbetet med ”Livsviktigt” påbörjades i början av höstterminen 2006 och enligt läraren Berit arbetar alla på skolan med metoden en timme varje vecka, men på lite olika sätt. Hon har
beslutat att följa metoden ganska strikt, kapitel efter kapitel. Utbildning i materialet har de fått under föregående år. I varje klassrum på skolan finns lärarhandledningen men man har
beslutat att inte köpa in övningsboken till varje elev. Varje klass har dock ett exemplar att kopiera och hämta övningar från. I Berits klass använder man sig av en egenhändigt gjord SET- bok. I boken skriver de in sådant som de har gjort på SET- lektionerna, de skriver in reflektioner, ritar och klistrar in kopior från övningsboken. Enligt Berit handlar ”Livsviktigt” om att diskutera och att ha åsikter om olika saker. Det handlar om tanke och argumentation på ett annat sätt än andra metoder hon tidigare arbetat med.
När vi frågar en elev om vad hon tycker om att arbeta med SET- övningarna svarar hon:
”Jag tycker att de är jättebra. För att alla ska lära sig att sköta sig och hur man ska göra till exempel stoppljus”. (Lisa)
Att arbeta med stoppljus är något som ingår i ”Livsviktigt”. Eleverna lär sig olika tekniker för att lugna ner sig och hantera starka känslor. Det kan vara att räkna till tio, ta några djupa andetag eller gå iväg. Eleverna kan säga ”Stopp” eller ”Röd lampa” till varandra när de tycker att de behöver påminna varandra om det. Det röda ljuset symboliserar att man ska stanna upp och stoppa impulsen. Det gula ljuset uppmanar eleven att tänka på olika lösningar och
konsekvenser av det de kommer fram till. Det gröna ljuset betyder ”Gör” och att man ska pröva den lösning man tror fungerar bäst. (Se figur 3.)
Figur 3. Stoppljus i elevboken ”Livsviktigt”.29
Något man också arbetar med är fyrahörn- övningar. Enligt Birgitta Kimber tränar barnen självkännedom och social kompetens genom att ta ställning till olika påståenden. När vi var i
klassen och observerade gjorde de två fyrahörn-övningar. Eleverna skulle ta ställning till vilket de tyckte var det värsta man kan göra mot någon annan och gå och ställa sig i det hörn av klassrummet där deras alternativ fanns uppsatt på väggen. Det första de hade att ta
ställning till var att: ljuga för sina föräldrar, ljuga för en kompis, säga något elakt till någon eller ett tomt hörn där de kan motivera en egen uppfattning. I den andra övningen var
påståendena: att man har sett någon mobba någon, men man säger inte till, att i en grupp prata illa om någon som inte är där, att förstöra någon annans saker med flit samt ett tomt hörn. I intervjun berättar Simon varför han tycker om just fyrahörn-övningarna:
”Att liksom att lära sig om saker och se vad andra också tycker…t.ex. när man sätter upp fyra hörnorna…man måste se vad andra tycker är viktigt.” ( Simon)
Han berättar även att de fått göra en känsloloppa. Eleverna får vika varsin loppa och skriver in olika känslolägen i denna. Till exempel: generad, avundsjuk, ledsen, övergiven med mera. Övningen ska enligt lärar-handledningen träna empati och social kompetens. I denna övning kan man arbeta antingen parvis eller i grupp. När man har räknat och öppnat ett känsloläge ska man beskriva den känsla som står i loppan. Därefter kan man samla eleverna för diskussion om olika känslor, för att sedan låta dem svara på frågor i övningsboken och reflektera över arbetet. Lyssnarposition nämner både eleverna och Berit. Läraren måste enligt lärarhandledningen förklara för eleverna hur viktigt det är att lyssna och gärna ge några konkreta exempel som visar hur man inte ska göra. Berit tycker det är bra och använder lyssnarposition även när det inte är SET – lektion. Hon förklarar:
”Man kan bara säga såhär: Har du lyssnarposition? För då vet dom vad det betyder, alltså man sätter sig, man tittar på den som man pratar med, att dom nickar och liksom såhär allt detta.”(Berit)
Vi frågade även Simon om han kunde förklara vad lyssnarposition är och då sa han:
”- Jo, det är lyssna, som att om nån pratar så ska man liksom lyssna …på den. (Simon) - Ska man sitta på något speciellt sätt? (Intervjuare)
- Man ska liksom sitta så att man ser koncentrerad ut.”
Enligt Birgitta Kimber gör läxorna som eleverna får att läraren samverkar med föräldrarna. För att det ska fungera på bästa sätt är det viktigt att de är informerade så att de kan känna sig delaktiga i arbetet med SET. Övningarnas utformning är sådan att det är lätt för eleverna att ta
med sig hem så att föräldrarna kan hjälpa sina barn att träna och hitta den metod som passar dem bäst. Hon påpekar även att:
”SET – undervisningen berör ett område som föräldrarna är lika mycket experter på som läraren och som de finner så viktigt att de brukar hjälpa till.”30
Berit berättar att föräldrarna blev informerade om SET av Lisbeth, specialläraren. Föräldrarna är dock inte involverade i det fortlöpande arbetet mer än att barnen uppmuntras ta hem och visa och prata om vad de gör på lektionerna. Barnen verkar veta att föräldrarna har fått informationen när vi frågar dem, men SET är inget de direkt pratar om hemma. Simon
däremot och hans föräldrar pratar mycket om skolan hemma eftersom han menar att de frågar honom rätt ofta, och då har han tagit hem till exempel känsloloppan från en SET – lektion. Eftersom man inte har arbetat med metoden så länge har man ännu inte hunnit göra någon utvärdering. Tanken är att arbetet ska utvärderas efter varje termin i både elevgruppen och lärargruppen. Lärarna ska bl.a. börja med pedagogiska diskussioner där de kommer att diskutera arbetet med SET. Diskussionerna kommer att innefatta hur arbetet fungerar och om något behöver ändras. Berit menar dock att även om lärargruppen säger att det behövs en förändring, är det inte säkert att det blir någon eftersom beslutet ligger på kommunal nivå. Enligt Lisbeth ska arbetet utvärderas efter ett till två år och om de då inte är nöjda med materialet så byter de. Detta bl.a. för att Resursteamet (bestående av bl.a. psykolog, speciallärare och präst) var mer intresserade av att använda sig av programmet ”Stegvis” istället för ”Livsviktigt”.
Något man även har arbetat med i klassen som inte finns med i SET – boken, är figurerna TUFSE och TUFSA. Både barnen vi intervjuade och några svar på frågeformulären nämner dessa. Under vissa svenska och So - lektioner har Berit hjälp av en kvinna som har varit lärare i ca 30 år. TUFSE är en idé som hon startade upp redan i början av sin karriär och som hon sedan använt flitigt genom åren. En flicka vi intervjuade sa:
”Elsa kom på det tror jag, Elsa Branting…..tror jag hon heter. Hon, vad heter det…har haft det jättelänge och så ritade vi med såna här pastellkritor, såna stora bilder. Så TUFSE och TUFSA…TUFSE det är då Ta ansvar och sen Uppförande och sen så Flit och sen Språk och Engagemang. Och sen på slutet på A:et i TUFSA, det är Alert. Och ifall alla hade gjort detta hade det nog gått.”(Lisa?)
I klassen har de arbetat mycket med dessa på just SET – lektionerna. De har tillsammans målat av både en flicka och en pojke i klassen och därefter satt upp dem på väggen och skrivit ”pratbubblor” som har att göra med hur man ska vara mot sina kompisar och vad man blir glad av.
4.4 Genusperspektiv i ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt”
I värdegrunden står det bl.a. att skolan ska verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. 31 När vi har gjort vår undersökning har vår strävan varit att försöka ta reda på hur man kan skapa ett klassrumsklimat där alla kan trivas och utvecklas. Att bemöta killar och tjejer på ett sätt som främjar deras individuella utveckling är därför viktigt. I de två metoderna finns det inget uttalat genuspedagogiskt syfte, men en taktik som förespråkas i ”Det är ditt val” innebär per automatik att flickor generellt ges mer utrymme under lektionerna.32 Det går ut på att man negligerar dåligt beteende. Ofta är det pojkar som tar både ljudmässigt och rumsligt stort utrymme, vilket Berit påpekar då vi intervjuar henne. Genom att inte uppmärksamma dåligt beteende förflyttas fokus till de som behöver lärarens hjälp i skolarbetet.
”I dagens skola belönas negativt beteende! Och det betydligt oftare än vi anar. Tror du oss inte? Kom med till ett klassrum, vilket som helst och var och när som helst. Vad du kommer att se och höra är namn på de elever som uppför sig illa. Du kommer att se lärare som tar kontakt med elever som uppför sig illa. Positivt beteende negligeras däremot. Elever som faktiskt gör det de förväntas, som uppför sig väl, får inte höra sina namn, får inte närkontakt med läraren. Det finns inte tid kvar att uppmärksamma det positiva”.33
Berit har inte uppmärksammat att det i ”Livsviktigt” finns något som specifikt behandlar genus. När vi frågar henne om hon tänker på det i sin undervisning svarar hon:
”Alltså från början kan man säga att …för några år sen så inriktade jag mig mycket på att lyfta tjejerna eftersom det pratades så mycket om att killarna tar plats…då kunde jag nog tycka att man fick tjejer som var väldigt kaxiga och som faktiskt tog plats. Och nu har det ju visat sig att det är tjejerna som passar bättre i skolan egentligen”/…/ (Berit)
31
Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, Utbildningsdepartementet, Stockholm: 1994.
32
Wahlström, Kajsa. Flickor, pojkar och pedagoger. Sveriges Utbildningsradio AB, Kristianstad: 2005.
33
Drummond, Nick & Mats Edin, s. 27. Ordning och reda i skolan – ett steg mot dynamik och harmoni i
Hon berättar att hon försöker att ge varannan fråga till flickorna och varannan till pojkarna. Detsamma gör hon när eleverna ska redovisa något. Det svåra är att lyfta den ena utan att trycka ner den andra. I intervjun med Susanne och Anette framkommer det att de tycker att det är en svår fråga att svara på om det finns något speciellt genusperspektiv i metoden. Anette berättar att de var indelade i flick- och pojkgrupper när de arbetade med Nick för att de olika grupperna behövde arbeta med olika saker. I flickgruppen handlade det om att våga uttrycka sig och ta plats, kunna säga vad man är bra på och berömma varandra.
”Killarnas mål var ju att blir mer empatiska, kunna lyssna på varandra och kunna prata om sina känslor och…ja, vara snälla mot varandra. Tjejernas mål var mer att göra sig hörda och våga visa sig”. (Susanne)
I vår pilotstudie frågar vi eleverna hur deras drömklass skulle kunna se ut. Av 17 elever har fem skrivit att de hade föredragit att gå i flick- och pojkklasser. Eleven Helena berättar att tjejgruppen har förändrats efter ”Det är ditt val”. Det är inte längre smågrupper av tjejer som leker på rasten utan de umgås oftare allesammans i en stor grupp. Hon berättar även att killarna inte slåss lika mycket längre vilket också pojkarna vi intervjuat vittnar om.
4.5 Belöning, straff och konsekvens
En bra lärandesituation är när lärare och elev är överens om varför just de två ska samarbeta. Då har läraren möjlighet att lära ut ett stoff till eleven och eleven är villig att ta emot det. Ibland saknas detta samförstånd mellan lärare och elev. Det finns många skäl till att ett samarbete inte fungerar. Men en grundläggande orsak kan vara att en relation inte har etablerats mellan de två parterna. När en lärare har försökt men misslyckats med att föra eleven mot kunskap kan det vara idé att införa någon form av straff eller konsekvens för eleven när hon/han inte gör som läraren säger. Under 1900-talets första hälft var
lärarauktoriteten väl förankrad i ett statligt regelverk med detaljerade föreskrifter för elevernas uppträdande. Läraren hade rätt att utdela aga och straffen hade en hög grad av offentlighet. Ett exempel på det är den så kallade ”stuttimmen”, som kunde schemaläggas så att alla elever kunde vara med och ta del av rektorns bestraffning av veckans syndare.34 Som tur är har vi kommit bort från den här typen av offentlig förnedring i skolan. Men om en elev konsekvent vägrar att följa de regler vi har i skolan idag, vad gör vi då?
Enligt skollagen är den första disciplinära åtgärden man som lärare är hänvisad till, om en elev uppträder olämpligt, att uppmana eleven att ändra sitt uppförande. Om det inte hjälper ska man kontakta elevens vårdnadshavare. Man får visa ut en elev ur klassrummet och låta eleven stanna utanför klassrummet till nästa lektion börjar. Det är också tillåtet att hålla kvar eleven under uppsikt i skolan högst en timme efter skoldagens slut. Om ett olämpligt beteende fortsätter ska man anmäla det för rektorn och hålla en elevvårdskonferens där
vårdnadshavaren ska få eleven att bättra sig genom åtgärder anpassade efter eleven.35 Som vi tidigare har nämnt tyckte lärarna Susanne och Anette att arbetet med ”Det är ditt val” fick full effekt först när föräldrarna kopplades in i samband med omdömena. Föräldrarnas uppgift blev att belöna eller bestraffa sitt barn, att ge barnet en konsekvens. Sådana konsekvenser kan vara att man tvingas avstå från sådant man tycker är roligt som att titta på TV och spela dataspel. En belöning kan vara att man får sin favoriträtt serverad eller pengar. Mats Edin berättar på den föreläsning där vi (författarna) deltar, att belöningen för ett bra val måste vara individuellt och specifikt anpassat efter eleven. Man måste känna sin elev för att veta vad som uppmuntrar just honom/henne. När vi har intervjuat eleverna har de haft åsikter om vilka konsekvenser som kan fungera på dem, när de har misskött sig i skolan. Eleven Annika föreslår att man ska få vara kvar i skolan längre om man gör något dumt eftersom det är något som man absolut inte vill. När vi pratar med Mark säger han så här:
”Man hade kunnat…alla hade fått prata med deras föräldrar och besluta ett beslut. Så att det blir lugn och ro i klassen igen. Och att man får kvarsittning eller nåt sånt om man inte…nåt straff!” (Mark)
Eleven Joakim tycker att man ska vara lite strängare om någon blir mobbad och ha mer kontakt med föräldrarna. Han tror det hjälper eftersom många har respekt för sina föräldrar. Det finns också funderingar bland de intervjuade om att placera de som är stökiga i en särskild klass så att de inte får gå med de andra.
4.6 Elevers och lärares reflektion över metoderna ”Det är ditt val” och ”Livsviktigt” Att arbeta med barn och ungdomar innebär att man som lärare går igenom en ständig förändringsprocess. I bästa fall sker det på varje skola en utveckling mot det som är vårt samhälles värdegrund. Skolan är en förberedelse inför det vuxenliv som väntar varje individ när de går ut denna. Som lärare måste man vara beredd på att omvärdera det som för tio år
sedan var det allra senaste inom pedagogisk forskning. Som vi nämnde under rubriken Varför
arbetar man med… berättar specialläraren på Småslättskolan att responsen från lärarna var negativ till en början när de fick reda på att de skulle börja arbeta med ”Livsviktigt”. Enligt henne dras det ofta igång nya saker som lärarna ska göra. När lärarna fick reda på att de var ålagda att arbeta med metoden ändrades tongångarna.
/…/”Så kändes det bättre och man vill ju veta att det är någon slags substans i det hela och att det kommer att fortgå, att det inte bara är ett hugskott som liksom…har man varit med om många gånger förr, va och man vill ju liksom inte hoppa på alla såna här tåg som kommer förbi”/…/ (Lisbeth)
Läraren Berit säger att hon egentligen inte tycker om att man ålägger lärarna saker men att det kan vara bra för att skapa en kontinuitet från förskola till högstadiet.
”Fördelen med detta, kan jag väl då tycka, är att alla barn ska få samma sak. Och får man det då från förskoleklass upp till årskurs nio så tror jag man kan …man kan nog knyta dom här empatiska vinklingarna i hjärna och hjärta så att man faktiskt kan tänka mer på andra människor”. (Berit)
Enligt Berit så verkar eleverna tycka om lektionerna och det är det som är det viktigaste för henne. Hon menar att det är då som det ”händer någonting” med eleverna. De elever vi har pratat med på Småslättskolan har delade meningar om vad de tycker om SET- lektionerna. En pojke tycker att de är både roliga och tråkiga. På frågan vad som är bra med lektionerna svarar han:
”– Att man lär sig mycket. (Joakim)
– Man lär sig mycket. Vad då till exempel? (Intervjuare) – Att inte bryta ut…mummel…
– Att inte bryta ut? – Mummel, mummel… – Vad sa du?
– Att inte bryta ut i nåt utbrott! – Kan man lära sig det? – Mmm, men det är rätt svårt.”
En annan elev tycker att lektionerna i SET är bra och att han blir hjälpt av de diskussioner de har om olika situationer. Han säger att alla situationer kanske inte har hänt honom än men om de händer kanske han är lite förberedd. Sara säger att det som är bra med SET är:
