Företags motiv och förutsättningar för att samarbeta med teknikprogrammet

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och

samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Företags motiv och förutsättningar för

samarbete med teknikprogrammet

Companies motive and possibilities to

corporate with the technical program

Pernilla Alexandersson

Lärarexamen 180hp yrk Handledare: Ange handledare

Lärarutbildning 90hp 2011-10-27

Examinator: Ann-Elise Persson Handledare: Jan Härdig

3

Sammanfattning

Det råder brist på framtida tekniker och skolorna behöver tillsammans med näringslivet jobba för ökat teknikintresse bland barn och unga. Även om teknikprogrammet på gymnasiet strävar efter att ge eleverna en teknisk bas är det också ett högskoleförberedande program och har andra förutsättningar än de yrkesförberedande programmen att ge eleverna insyn i industrins värld. Syftet med detta examensarbete är att undersöka företagens syn på samarbete med teknikprogrammet.

.

I litteraturen och i tidigare examensarbeten finner man exempel på företags möjliga syften och krav samt exempel på samarbetsformer med andra skolformer. Detta har sedan använts till grund för en enkät. Den har skickats ut till företag som idag samarbetar med teknikprogrammet på något sätt.

De 28 svaren visar att dessa företag motiveras att samarbeta med teknikprogrammet dels för att bidra till samhällsnyttan men till lika stor del för sin egen skull i form av t.ex. goodwill och kontakt med möjliga arbetstagare inför en anställningsprocess. Deras krav mot skolan är i första hand god framförhållning men också att lärarna har bra kompetens, vilket flera företag är villiga att hjälpa dem att få. De vanligaste samarbetsformerna är praktikplatser och studiebesök men de flesta företag kan också tänka sig andra samarbetsformer än de som de redan har. Bland företagen i undersökningen är det oftast en person som jobbar med personalfrågor eller företagsledning som tar det övergripande beslutet om ett samarbete med skolan.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning... 8

1.1 Teknikprogrammet ... 9

1.2 Teknikcollege (TC) ... 9

2. Syfte och frågeställningar... 11

3. Litteraturgenomgång ... 12

3.1 Vinsten för skola och elever av ett samarbete ... 12

3.2 Företagens motiv och förutsättningar ... 13

3.2.1 Företags egenfrämjande syfte och motiv med ett samarbete: ... 13

3.2.2 Företags samhällsfrämjande syfte och motiv med ett samarbete: ... 15

3.2.3 Företagens krav/önskemål ... 17

3.3 Förslag på samarbetsformer ... 20

4. Metod och genomförande... 23

4.1 Val av metod ... 23 4.2 Undersökningsgrupp ... 24 4. 3 Genomförande ... 25 4.4 Bearbetning ... 26 4.5 Etik ... 26 4.6 Studiens tillförlitlighet ... 27 5. Resultat ... 29

5.1 Syfte med samarbetet: ... 29

5.2 Krav och önskemål: ... 32

5.3 Befintligt och önskat samarbete med skolan: ... 33

5.4 Ansvar och inverkan: ... 34

6

6. Slutsats och diskussion ... 36

6.1 Drivkrafter som får företagen att delta i ett samarbete ... 36

6.2 Faktorer och förutsättningar som kan få företagen att backa ur eller bromsa sitt deltagande ... 37

6.2.1 Lärarnas kompetens... 37

6.2.2 Eleverna ... 38

6.2.3 Företagets interna resurser ... 39

6.2.4 Hur stor del skolan och lärarens agerande påverkar om företaget vill samarbeta ... 40

6.3 Samarbetsformer och dess möjliga utveckling ... 42

6.4 Vem man ska vända sig till för att dra igång ett samarbete med företagen ... 43

6.5 Pedagogiska implikationer ... 44

Som blivande lärare tror jag att jag kommer att ha stor nytta av att veta hur företagen tänker i frågor om samarbete med teknikprogrammet. Eftersom jag anser att det är av största vikt att ett sådant samarbete bedrivs kommer det att ta mycket tid av en tekniklärare. Genom att känna till hur företagen tänker och på vilka faktorer de fattar sina beslut tror jag att tiden jag lägger ner kommer att minskas. Att veta vilken person man ska vända sig till minskar också denna tid. Resultatet har gett många uppslag på samarbetsformer som kan bedrivas som kan vara bra att presentera för företagen så man kan hitta den form som passar både skola och företag bäst. Men framför allt tror jag att mer kunskap om företagens tankesätt i slutändan kommer leda till bättre utbyte mellan elever och näringslivet vilket i sin tur kommer att ge eleverna mer motivation till sina studier. ... 44

6.6 Förslag på vidare forskning ... 44

7. Referenser... 45

Bilaga 1: ... 47

8

1. Inledning

Med flera års arbete inom industrin och erfarenhet från min egen tid som elev på tekniskt gymnasium och som lärarkandidat på detsamma kändes det självklart för mig att undersöka kopplingen mellan teknikprogrammet och arbetslivet. Teknikprogrammet är enligt den nya gymnasiereformen gy11 ett högskoleförberedande program men till skillnad från de yrkesinriktade programmen krävs ingen riktad insats i samarbete med framtida arbetsplatser för att förbereda eleverna för yrkeslivet. Flera studier (Hovmöller Eliasson, 2009; Rehnström, 2006) visar däremot på att all utbildning har att vinna på ett nära samarbete mellan näringsliv och skola. Det är också en förutsättning för att skolan ska hålla sig uppdaterad med vad arbetslivet efterfrågar. Alla elever behöver få en inblick i arbetslivet och t.ex. träna problemlösning och ansvarskännande (Bengtsson & Miljand, 2000). Mina egna erfarenheter från näringslivet visar dock på att de tekniska företagen prioriterar samarbete med studenter som är nära att komma ut i arbetslivet och därmed har mer tillämpbara kunskaper att utöva och snart kommer att vara aktuella att söka arbete. Teknikprogrammets elever har som regel inget av detta att erbjuda. Som blivande ingenjörer ligger högskolestudier framför dem och om de vill ut och jobba direkt efter gymnasiet måste de konkurrera med elever från de yrkesinriktade programmen som vid examen har kunskaper som är bättre tillämpbara för industrin.

Samtidigt pågår det en debatt om hur man ska fånga och upprätthålla ungdomar teknikintresse och mycket pengar satsas på detta. Sverige börjar få brist på tekniker och ingenjörer och detta är en stor risk för vår ekonomiska framtid. Företagens branschorganisationer och politikerna utser råd och arbetsgrupper för att jobba med detta men när det kommer till att avsätta tid i det dagliga arbetet och ur kassan för produktutveckling är det enligt min erfarenhet oftast inte så lätt att få dem att ställa upp. Jag tycker det är otroligt viktigt att man ser till att tillvarata det intresse som elever på teknikprogrammet visat genom sitt gymnasieval och ger dem en rättvis och nyanserad bild av en framtida arbetsmarknad. Detta gör man, enligt min mening, genom att låta deras teoretiska utbildning få en praktisk förankring och genom att visa bredden på såväl karriärval som tekniker.

9

Som lärare ställs man inför en stor utmaning när man vill utveckla samarbetet med industrin. ”All samverkan mellan kommun och arbetsliv bygger på frivillighet och

ömsesidig nytta.” (Bengtsson & Miljand, 2000, s. 93). Det blir svårt att hitta ett motiv

för företaget att lägga tid och resurser på skola och elever som de kanske på kort sikt, och med det upplägg som är vanligt idag, de inte kommer att få tillbaka något från. Bland den forskning och examensarbeten jag hittat finns det ganska mycket skrivet om elevens nytta av APU och i viss mån annat samarbete med näringslivet. Detta är jag redan fullt övertygad om, men jag saknar förslag på möjligheter hur man kan få till det samarbetet. Som alltid när det gäller relationer underlättar det när man har god kännedom om den andra partnern och förstår dess motiv och förutsättningar för deras handlande. Då kan man lättare ta kloka beslut i samarbetsprocessen och som lärare och representant för skolan kan man trycka på de rätta punkterna och anpassa samarbetet efter arbetslivets förutsättningar.

1.1 Teknikprogrammet

Elever på teknikprogrammet är mellan 15 och 19 år och kan välja mellan de olika inriktningarna produktionsteknik, design och konstruktion, informations och medieteknik, samhällsbyggande och miljö- eller teknikvetenskap. Programmet är högskoleförberedande vilket i praktiken innebär att man läser mycket teoretiska ämnen, t.ex. matematik, fysik och svenska. Därtill lär man sig grundläggande teknik ur ett övergripande synsätt, under de senare åren inom den inriktning man valt. De flesta eleverna söker efter gymnasiet sig vidare till högskolestudier men en del väljer att gå ut i arbetslivet direkt efter studenten. Det uppförs nu ett fjärde år som försök med syfte att utexaminera elever direkt mot arbetslivet inom teknikbranschen (Skolverket, Om teknikprogrammet, 2009).

1.2 Teknikcollege (TC)

Teknikcollege är en typ av certifiering av teknikutbildningar som teknikprogrammet, industritekniska programmet och el- och energiprogrammet utifrån 10 kriterier som teknik- och industriföretag tagit fram. Kriterierna baseras på att utbildningen har ett

10

nära samarbete med regionens företag och att den utformas så att innehållet är anpassat efter industrins framtida behov. Syftet för fackföreningarna och branschorganisationerna som står bakom konceptet är att öka antalet sökande till tekniska utbildningar (Teknikcollege, 2011).

11

2. Syfte och frågeställningar

Jag är rädd för att skolan som institution är för fokuserad på sitt samhällsuppdrag att fostra och utbilda ungdomar att man i ett samarbete glömmer att se vilka syften som styr företagen att vara med. Det är lätt att förutsätta att enbart samhällsnyttan skall få näringslivet att ställa upp, men företagen lever i en verklighet där ekonomi och lönsamhet är den huvudsakliga drivkraften och alla aktiviteter måste motiveras. Detta kan leda till många missförstånd och uteblivna aktiviteter. För att hitta ett samarbete som passar båda parter tror jag att det är viktigt för skolan att få en bild av företagens syn på ett samarbete. Det finns många olika typer av samarbetsformer, men min uppfattning är att man oftast bara använder sig av ett fåtal t.ex. praktikplatser för eleverna. Ibland kan bristen på uppslag av alternativa samarbetsformer leda till att ett annars givande samarbete inte blir av.

Mitt syfte är att undersöka företagens syn på samarbete med teknikprogrammet.

Mina frågeställningar är:

 Vilka drivkrafter får företagen att delta i ett samarbete med teknikprogrammet?  Vilka förutsättningar och faktorer kan få dem att backa ur eller bromsa sitt

deltagande?

 Vilka former av samarbete förekommer idag och hur man skulle kunna utveckla typerna av samarbete?

 Vem ska man vända sig till för att dra igång ett samarbete med företagen?

Dessa kunskaper vill jag i framtiden använda för att underlätta sökandet av samarbetspartner och anpassa formerna av samarbetet så att det blir så gynnsamt som möjligt för alla parter. Målet med undersökningen är också att underlätta i allmänna diskussioner om samarbete mellan näringslivet och teknikprogrammet.

12

3. Litteraturgenomgång

3.1 Vinsten för skola och elever av ett samarbete

För att studien av företagens syfte och förutsättningar med ett samarbete med teknikprogrammet ska vara befogad krävs att ett sådant samarbete är givande för eleverna. I litteraturen visas detta med klar tydlighet i ett flertal studier och teorier.

Stensmo (2008) beskriver hur viktigt det är att man som lärare ger eleverna motivation för att de ska klara av sina studier. För att uppnå det är en viktig komponent att eleverna ser ett mål med sitt lärande. Målet för elever på gymnasiet är att komma ut i arbetslivet, antingen direkt eller efter högskolestudier. Läser man på teknikprogrammet har man valt en inriktning mot tekniska arbeten. Att därför se vad som efterfrågas på arbetsmarknaden är en förutsättning för att se målet med undervisningen. Detta understryker Teknikdelegationen i deras rapport om samverkan mellan skola och arbetsliv (Hovmöller Eliasson, 2009). De skriver att både lärare och elevers intresse för kunskapens betydelse och dess tillämpningar behöver ökas och att förebilder i arbetslivet behövs. Detta stärker elevernas motivation och ser till att undervisningen är relevant. Genom att öka integrationen mellan teori och praktik kan detta åstadkommas. Det är viktigt att få rätt kunskap med sig ut i arbetslivet. Under mål och riktlinjer i läroplanen för de frivilliga skolformerna (Skolverket, Lpf94, 2006), står det att skolan skall strävs mot att eleven ska utveckla kunskaper för ett föränderligt yrkesliv och kunna påverka arbetsliv och samhällsliv (1994:43). Rehnström (2006) anser att man måste utveckla skolans syn på kunskap och lärande i relation till samhället. Då skulle man också påverka samhället så att människan aktivt söker kunskap, är kreativ och tar egna initiativ och ansvar i högre utsträckning. I en studie om vad yrkesverksamma individer anser att kunskap är (Johansson & Wahlström, 2005) kom de fram till att de yrkesverksamma anser att det är allt man gör, tänker, vet och kan. Ska lärarna på teknikprogrammet kunna lära ut alla dessa aspekter krävs att de vet vad man behöver göra, tänka, veta och kunna i arbetslivet. Dessutom måste eleverna känna till det för att känna motivation i sitt skolarbete och efterfråga de rätta kunskaperna och förmågorna hos lärarna.

13

För att kunna arbeta praktiskt med teknik krävs oftast någon form av fysiska redskap, så kallade artefakter (Säljö, 2005). Inom många områden är sådana redskap väldigt dyra och svåra för skolan att införskaffa. Det är heller inte möjligt för skolan att hålla sig med den senaste tekniska och mekaniska utrustningen eftersom utvecklingen går mycket fort inom den tekniska branschen (Sundqvist, 2008). Regeringen uppmärksammar detta i sin rapport som samverkan mellan skola och arbetsliv (Bengtsson & Miljand, 2000, s. 87) ”Samtidigt ökar arbetsmarknadens komplexitet och

förändringshastighet vilket ställer ungdomarna inför svårigheter vid övergången från skolan till arbetslivet.” Vid kontakt med näringslivet får eleverna möjlighet att studera

redskapen inom det området företaget verkar och se hur yrkesmän hanterar dem.

Regeringen har uppmärksammat att kontakten mellan skolan och arbetslivet idag är för svag (Regeringskansliet, 2011). Man sätter därför igång en satsning kallad tekniksprånget som ska ge elever på naturvetenskapliga och tekniska programmen möjlighet att praktisera på företag. 100 miljoner kommer att avsättas till detta de närmaste tre åren.

3.2 Företagens motiv och förutsättningar

En hel del undersökningar har gjorts om samarbetet mellan näringslivet och andra gymnasieprogram än det tekniska. Det finns också en del studier runt näringslivets samarbete med andra skolformer som högskola och grundskola. Även om detta inte direkt berör syftet med min undersökning har jag valt att studera dessa publikationer i syfte att hitta motiv och förutsättningar som skulle kunna vara applicerbara även på teknikprogrammet. Därmed är mitt mål att få ett antal uppslag för möjliga påståenden om ett samarbete som jag kan verifiera eller dementera i mitt fortsatta arbete. I viss mån har jag även hittat information om företagens samarbete med teknikprogrammet. Detta är oftast hypoteser eller uttalanden från enskilda personer som jag senare vill stämma av med ett större antal representanter för näringslivet.

14

Den första kategorin av syften för ett samarbete sammanfattar jag i egenfrämjande motiv. Det är motiv som på relativt kort tid gynnar ett enskilt företag.

3.2.1.1 Arbetsavlastning

Det är främst inom handel och ekonomi som jag stött på samarbete med skolor i syfte att avlasta sitt eget arbete. Loretta Kardum på ICA (refererad till i Forsman, 2005) uttalar sig om att det är ett kardinalfel att låta PRAO-elever utföra monotona arbetsuppgifter och se dem som gratis arbetskraft. I en studie om samarbetet mellan gymnasieskolans handelsprogram och näringslivet (Arnell Gustafsson, 2003) beskrivs ett antal elever med praktik inom främst handeln. Här finns några arbetsgivare som tar emot praktikanter med syftet att avlasta sina anställda i arbeten som t.ex. försäljning över disk. Eleverna såg det negativt och kände sig som gratis arbetskraft. Efter hand sållades dessa praktikplatser bort av lärarna. Även inom den tekniska högskolan kommer motivet med arbetsavlastning upp. Ulf Nordstrand på Emhart glass (Forsman, 2005) påpekar att de får ut mycket av högskolans examensarbete. Oftast är det de själva som väljer teman för arbetena. Här ser jag dock en skillnad mellan högskolan och gymnasiets teknikprogram eftersom en gymnasiestudent inte har samma möjlighet som en högskolestudent att framföra avancerade studier åt företagen.

3.2.1.2 Anställningsskäl

Även anställningsskäl kommer upp som syfte i Arnells arbete om handelsprogrammet. Han syftar då mest till praktikarbete som ger företagen möjlighet att sortera bland eleverna och utnyttja de duktiga genom att erbjuda dem extrajobb och sommararbete. (Arnell Gustafsson, 2003). På fordonsprogrammet på gymnasiet finns också ett stort behov av framtida arbetskraft hos samarbetspartnerna. Sundqvist (2008) konstaterar i sin C-uppsats att företagen ser praktikanter som eventuella framtida arbetstagare och att de därför oftast är väldigt noga med uppföljningen av eleverna efter avslutad praktikperiod. Man kan anta att det här inte bara gäller visstidsanställning utan också att täcka deras framtida rekryteringsbehov.

3.2.1.3 Goodwill/reklam

Genom att visa upp sig för elever gör man också sitt företag känt för en samhällsmedborgare. Denna kommer om en tid att komma ut i arbetslivet och om man fortsätter att jobba inom samma område som man utbildar sig inom finns det en relativt

15

stor möjlighet att man kan bli en framtida kund eller samarbetspartner. Även om man inte gör det kan man som Arnell nämner bli en god ambassadör för företaget (Arnell Gustafsson, 2003). Eleven har antagligen redan många kontakter som på ett eller annat sätt skulle kunna vara väsentliga för företaget. I teknikföretagens broschyr ”Så blir vi intressanta” påpekar man att man under ett samarbete med skolan har möjlighet att påverka elevernas bild av företaget (Forsman, 2005).

3.2.1.4 Skolan och företagets personal lär känna varandra

Det kan vara en vinst för företagen att lära känna skolans personal. Varaktiga relationer är en byggsten för att få ett bra samarbete. I form av ett fadderföretag där elever gör flera studiebesök hos samma företag ser man till att elevernas och lärarnas kunskaper om företaget successivt ökar och skapar ett bra samarbete (Forsman, 2005). Genom att känna skolans personal får företagen större möjlighet att påverka utbildningen i en inriktning som gynnar dem och de kan utnyttja skolans resurser på ett bra sätt.

3.2.2 Företags samhällsfrämjande syfte och motiv med ett

samarbete:

Den andra kategorin syften för samarbete benämner jag samhällsfrämjande motiv. Här finns motiv som gynnar samhället i stort och på så vis på sikt branschen och företagen. Som företagen själva uttrycker det så kan man se samarbetet som ett långsiktigt arbete som på sikt kan ge utdelning men som inte syns direkt i resultaträkningen (Forsman, 2005).

Rehnström (2006) har gjort ett arbete om samverkan mellan utbildningsväsendet och arbetslivet. Hon framhåller en syn från näringslivet att de har en skyldighet att ta ett större samhällsansvar men att flera företag inte ser till omvärlden i den utsträckning som de borde.

3.2.2.1 Framtida arbetskraftsbrist

Idag finns det ur arbetslivets synpunkt en generell brist på arbetskraft med rätt kompetens (Bengtsson & Miljand, 2000). Man behöver få skolan närmare arbetslivet för att på lång sikt kunna säkra rekryteringen. Idag är avståndet mellan verkligheten och de

16

nationellt uppställda målen för stort. I Arnells studie visar man på att bland handelsprogrammets samarbetspartners är en anledning att ta emot praktikanter att ställa upp för att hjälpa till med det framtida arbetskraftsförsörjningen (Arnell Gustafsson, 2003).

De tekniska företagen ser framför allt en framtida kris eftersom intresset för industri och teknik hos ungdomar långsamt dalar. Man anser att en god kontakt med näringslivet kan ge eleverna detta intresse och få dem att söka sig till teknisk utbildning eller tekniska jobb i framtiden (Forsman, 2005). Regeringen har tillsatt en delegation för att jobba med problemet att färre och färre ungdomar intresserar sig för teknik eller väljer tekniska yrken. Denna teknikdelegation leds av representanter från näringslivet (Forsman, 2005). Eva Nilsson, VD för Linden International uttalar sig i en skrift från teknikföretagen ” Vi måste få ungdomar till industrin- och vi måste själva väcka deras

intresse” (Forsman, 2005, s. 8). Det tolkar jag som att huruvida företagen ställer upp

med ett samarbete i syftet att locka ungdomar till teknik mycket beror på personligt engagemang inom företaget.

3.2.2.2 Rätt kunskaper i utbildningen

Företagen vill i vissa fall kunna påverka substansen i utbildningen så att den anpassas efter verkligheten inom branschen. Man tycker att skolan lär ut föråldrade kunskaper och egenskaper och vill ge eleverna bättre förutsättningar i arbetslivet (Arnell Gustafsson, 2003). Kursmaterialet är ofta gammalt och dåligt anpassat till arbetslivets utveckling. Denna påverkan bör oftast påbörjas redan på grundskolan. Ett sätt att påverka detta är genom att låta eleverna få denna kunskap av företagen men också genom att informera lärarna (Arnell Gustafsson, 2003). Även om detta hänvisar till situationen inom handel borde detta vara applicerbart även på teknikbranschen. Det finns ett behov av att påverka barn och ungdomar till intresse av teknik. Teknikdelegationen beskriver det som att teknikföretag genom att visa upp ”verkligheten” och ge praktisk vägledning vill ge eleverna rätt kunskap och på så sätt öka intresset (Hovmöller Eliasson, 2009).

3.2.2.3 Sociala skäl

I Arnells studie kunde man också se fall där arbetsgivarna sa att de tagit emot elever av sociala skäl. De kände ett ansvar för att stötta elever som kanske var skoltrötta och ge

17

dem en förankring i vuxenvärlden på deras arbetsplats. I vissa fall hade personen på företaget då själv haft problem i skolan (Arnell Gustafsson, 2003).

3.2.3 Företagens krav/önskemål

Förutom att företagen har ett syfte med att samarbeta med skolan finns det ett antal förutsättningar för att samarbetet ska fungera väl. I vissa fall är de helt nödvändiga för att ett samarbete över huvud taget ska vara möjligt och ibland är de av det slaget att de bara skulle underlätta det och orsaka mindre problem för företagen.

3.2.3.1 Utbildning/ information av företagen och handledare

Det vanligaste upplägget idag för praktikplatser, speciellt för de yrkesinriktade programmen är att eleven har en handledare med sig på praktikplatsen. Handledaren är anställd på företaget och har, förutom sina ordinarie arbetsuppgifter, uppdraget att ta hand om praktikanten. Enligt Sundqvist (2008) är det viktigt att handledaren har rätt kvalifikationer för att samarbetet med fordonsprogrammet ska fungera väl. De ska vara socialt engagerade i eleven och väl känna till företaget. Dessutom behöver de pedagogisk utbildning. Hon menar att för att företagen ska kunna ställa upp som samarbetspartner krävs det att de har personer som kan passa som handledare. Hon efterlyser fler internutbildningar och uppföljningar från företagets sida. Kanske kan det vara så att företagen hade behövt hjälp och vägledning till detta av skolan för att komma till den punkt där de anser sig ha möjlighet att ta hand om praktikanter. Handledarna efterfrågar mer information om skolsystemet och elevens kurser. De vill veta målet med kurserna och praktikens roll i detta (Ernström, 2008). Skolan anser sig däremot ha bristande resurser för att hålla omfattande utbildning av handledare (Bengtsson & Miljand, 2000) .

3.2.3.2 Krav på skolan och lärare

Det finns en risk med att elever som kommer i kontakt med företag inte har någon kunskap med sig om företagens verklighet. Detta kan ofta vara en förutsättning för att kunna ta till sig kunskap om dess tekniska arbete. Teknikdelegationen anser att det är skolans uppgift att sätta in eleverna i hur företag arbetar och ge dem perspektiv och undervisning om detta under lektionerna (Hovmöller Eliasson, 2009). Företag som inte

18

ligger nära de stora städerna har ofta problem med att rekrytera kompetent personal. De är angelägna om att skolan ligger i närheten av företaget så att de ska kunna påverka ungdomarna i den tekniska riktningen för att senare få ett större anställningsunderlag (Forsman, 2005). Ett annat krav på skolan som kommit fram är att samarbetsföretag vill ha möjlighet att sortera bland elever inför en kontakt med företaget, t.ex. i form av en praktikplats. Orsaken till detta kan vara att endast vissa elever klarar av ett jobb eller att företaget vill förvissa sig om att få en duktig och skötsam elev (Arnell Gustafsson, 2003).

3.2.3.3 Kommunikation

Två ekonomistudenter på högskolan i väst har gjort en studie om samverkan mellan deras högskola och näringslivet (Johansson & Säverhag, 2011). Deras slutsats var att engagemanget hos företagen inte var lika viktigt för samverkan som kommunikationen. De såg ett hinder i att näringslivet talade ett annat språk än skolvärlden och att skolans uppdrag att utveckla kunskap för det allmänna intresset inte alltid gick ihop med företagens mål att öka vinsten och tillgodose aktieägarna.

I Ernströms (2008) studie efterfrågar företagen mer information om de enskilda eleverna som praktiserar. Företagen skulle vilja ha mer uppgifter om deras situation i skolan och i den mån det är möjligt om deras sociala förhållanden (Ernström, 2008). Det finns exempel där man försökt öka omfattningen av kommunikationen mellan skola och företag genom t.ex. pärmar för daglig kommunikation och tätare arbetsplatsbesök. Detta har uppfattats som positivt av företagen (Sundqvist, 2008).

3.2.3.4 Krav på elever som individer

Ett krav på eleverna som inte går att bortse från är att de ska vara över 18 år eftersom många tekniska industrier har sådana skyddsbestämmelser (Forsman, 2005). Detta minskar självklart möjligheten att ta emot alla elever på gymnasiet. Generellt sett finns många önskemål på hur en elev bör vara för att samarbetet ska ge så mycket som möjligt ur företagets synvinkel. Inom fordonsbranschen rankas sociala färdigheter som att komma överens med de anställda högt, komma i tid och att anpassa sig till företagets regler och kultur. För att klara arbete bra krävs att de har förmågan och intresset att utvecklas inom de sysslor och arbetsuppgifter de får av företaget genom att kunna söka information och vara problemorienterade (Sundqvist, 2008).

19 3.2.3.5 Resurser inom företaget/ tidsaspekt

Anser sig företaget sakna resurser i form av t.ex. tid, personal eller pengar blir det svårare för dem att arbeta med skolan. Inom industrin råder tidsbrist (Hovmöller Eliasson, 2009). Ibland kan samarbetet då bli en prioriteringsfråga där de väljer den typ an skolform eller gymnasieprogram som uppfyller deras syften med ett samarbete bäst. I en skrift från teknikföretagen beskriver VD:n på Atlas Copco Tools att man bara svarar på en förfrågan från skolorna om den kommer från ”industriprogrammet eller liknande

linjer på högskolorna” (Forsman, 2005, s. 9). I en annan del av skriften påpekar en

representant från näringslivet att det är en utmaning att hitta ett samarbete med de mindre företagen. Har man få anställda, oftast ensamma om sina kvalifikationer i företaget, är det svårt att avvara dem till elevarbete. Hela verksamheten kan bli stillastående och lidande. Eva Nilsson, VD på Linden international anser däremot att ”de företag som vill kan alltid avsätta en stund då och då” (Forsman, 2005, s. 11). Kanske beror det på vilken typ av samarbete man syftar mot och hur tidskrävande den är. Vissa anser att tiden för t.ex. APU måste vara lång, 30 veckor (Sundqvist, 2008), medans andra har en relativt kort APU-period. Ett råd är att låta båda parter tänka igenom vilken ambitionsnivå man har för samarbetet och hitta en lämplig tidsperiod (Forsman, 2005).

Om företaget inte har möjlighet att avlasta personalen som jobbar med skolsamarbetet blir det naturligtvis tufft för den anställde att hinna med sina ordinarie arbetsuppgifter. Detta skapar en stressituation som påverkar både individen och kvaliteten av samarbetet.

Vid praktik är det viktigt för företagen att ha en meningsfull verksamhet för eleverna. (Sundqvist, 2008). Finns inte detta ger inte praktiken något för eleven och därmed mindre även för företaget. Huruvida man hittar meningsfulla uppgifter för eleverna beror inte bara på vilken typ av arbete som finns inom organisationen. Oförmågan att urskilja bra arbetsuppgifter kan bero på dåligt initiativ och dålig information. Ofta efterlyser handledare större öppenhet inom företaget från chefspositionerna ner till verkstad och handledare (Sundqvist, 2008). Bristen på en sådan öppenhet kan påverka hur man lyckas med att hitta bra arbetsuppgifter.

20 3.2.3.6 Organisatoriskt

För att få samarbetet att fungera krävs att det organiseras på ett professionellt sätt. För detta underlättar det med en samordnare. Flera företag inom teknikdelegationens undersökning påpekar att detta till och med är en förutsättning för ett samarbete. Eftersom det oftast råder tidsbrist inom näringslivet underlättar det för dem om skolan tar den rollen, men möjligheten finns att de kan göra det själva. Samordnarens roll kan vara att hitta enkla vägar för kontakt mellan skola och arbetsplats, finna bra samarbetssätt, värna om kvaliteten och undersöka effekterna av samarbetet. Andra faktorer som företagen nämner som viktiga är att samarbetet är förankrat hos alla parter och att det finns god framförhållning och tidsplanering för det (Hovmöller Eliasson, 2009). Om förväntningarna är oklara eller dåligt samstämda mellan parterna kan det leda till konflikter och besvikelser (Johansson & Säverhag, 2011).

Regeringen förordar att ett samarbete mellan gymnasiet och näringslivet organiseras övergripande och långsiktigt genom skola och näringsliv tillsammans diskuterar t.ex. utbildningens innehåll, lokaler och möjligheter till praktikplatser mellan skola och näringsliv (Bengtsson & Miljand, 2000).

3.3 Förslag på samarbetsformer

När man diskuterar samarbete mellan näringsliv och gymnasieskolan är det oftast praktikplatser man pratar om. Företagen som oftast inte har kunskap om programmål och kursplaner kan ha svårt att se andra möjligheter än det de redan känner till. Även lärarna kan ibland ha svårt att föreställa sig andra samarbetsformer än de på skolan redan etablerade. Det finns emellertid ett flertal exempel på samarbetsformer i litteraturen. Regeringen ger i sin rapport om allmän samverkan skola-näringsliv ett antal förslag. Handledare och representanter från fordonsbranschen ger många förslag på samarbete de skulle kunna tänka sig vara utvecklande i Britt Sundqvists intervjuer. Teknikrådets intervjuer med representanter från teknikbranschen lyfter fram ett antal fungerande varianter av samarbete och Susanne Virstad har i samråd med sina kollegor gett förslag på olika samarbetsformer utefter intervjuer med representanter från näringslivet. Exemplen går att sammanfatta i 5 kategorier:

21  Utveckling av lärarnas kompetens

 Samarbete mellan elev-företag på individnivå  Kollektiv information från företaget

 Påverkan av utbildningen  Sponsring

Lärarna kan utveckla sin kompetens genom att vara med i olika utbildningssammanhang som företagen deltar i (Sundqvist, 2008) och genom att företagen tillsammans med skolan går igenom vilket utbildningsbehov som finns hos lärarkåren (Bengtsson & Miljand, 2000). Lärarna kan jobba praktiskt hos företaget under en period och gå på seminarium om vissa teknikområden. Även studievägledare kan få utbildning på arbetsplatser (Forsman, 2005).

För eleverna finns det många sätt att enskilt komma i kontakt med näringslivet. De kan naturligtvis praktisera under en period och skulle det vara svårt att hitta längre meningsfulla arbetsuppgifter på ett företag kan de rotera mellan ett antal (Forsman, 2005). Företagen kan också ställa upp som faddrar till enskilda elever (Bengtsson & Miljand, 2000; Forsman, 2005), de kan göra sitt avslutande projektarbete mot ett företag antingen som fristående eller som ett UF-projekt (Virstad, 2006). Även kortare projekt under en kurs eller enskilda småuppgifter baserade på företagets förutsättningar kan ge mycket för eleverna, speciellt om de kräver kontakt med en anställd. (Virstad, 2006). Ett något annorlunda förslag är att ordna studieresor till t.ex. mässor tillsammans med företag så att en möjlighet till naturlig kontakt finns mellan elever och anställda under själva resan (Virstad, 2006).

Företagen tar gärna emot studiebesök (Forsman, 2005; Virstad, 2006) men kan också tänka sig att komma och undervisa vissa moment från kursplanen på skolan eller låta eleverna komma till företaget i samma syfte (Sundqvist, 2008; Forsman, 2005). Det finns stor möjlighet att bjuda in företagen och hålla seminarier om något de är bra på eller hur deras företag arbetar (Virstad, 2006).

Kunniga yrkesmän kan komma och hjälpa skolorna att inreda lokalerna och råda dem om vilken praktisk utrusning som behövs (Forsman, 2005). De kan också diskutera utformningen av utbildningen (Bengtsson & Miljand, 2000). För att hitta rätt samarbetsformer och utveckla dessa kan man diskutera detta på en allmän nivå mellan representanter för skolan och näringslivet. Sådana representanter kan också utvärdera kvaliteten på befintligt samarbete. Detta är idag vanligt på de yrkesförberedande

22

programmen som har officiella teknikråd för sådant arbete. Teknikråd är ett krav om man bedriver lärlingsutbildning men på de högskoleförberedande programmen är det ovanligt (Bengtsson & Miljand, 2000).

Flera företag föreslår själva att de är villiga att sponsra skolorna med utrustning för teknikundervisningen från deras företag eller utifrån (Forsman, 2005)

23

4. Metod och genomförande

4.1 Val av metod

Genom att utgå från tidigare forskning om företagens samarbete med andra program såg jag ett antal drivkrafter för samarbete hos dessa. Jag såg också exempel på samarbetsformer och tydliga indikationer på förutsättningar och faktorer som skulle kunna få dem att bromsa samarbetet. Det är troligt att dessa synsätt för samarbete med andra program och skolor till stor del även finns representerade bland företag med samarbete med teknikprogrammet. Därför bedömer jag det som att införskaffande av specifika synsätt på samarbete för teknikprogrammet skulle ge ganska lite ny information. Däremot är det intressant hur dessa motiv är fördelade på teknikprogrammets samarbetspartners och vilka förutsättningar som i hög grad är signifikanta för just dem.

En kvalitativ undersökning med djupintervjuer hade troligtvis gett en väldigt nyanserad bild av hur företagen tänker (Patel & Davidsson, 1994). Hur man agerar och varför beror naturligtvis på både företagets policy och enskilda personers engagemang. Jag valde ändå att skicka ut enkäter för att nå så många företag som möjligt eftersom jag tror att företagens syfte och förutsättningar skiljer sig mycket åt beroende av hur stora företagen är och vad deras huvudsakliga arbetsområde är. För framtida samarbete mellan skola och arbetsliv anser jag att det är viktigare att få en bred bild av hur företagen kan förväntas agera än att känna till några få företags motiv och förutsättningar väl. En anledning till det är att personer på viktiga poster ofta byts ut och företag ändrar policy vid uppköp och ändrad marknad. En studie av få företag skulle ge en ögonblicksbild på enbart dessa och vid framtida kontakt skulle det finnas stor risk att inställningen ändrats.

Enkäten består av ett antal frågor som bygger på mina frågeställningar om ett tekniksamarbete. Som svarsalternativ har jag de synsätt eller lösningar som företag med samarbete med andra skolformer tagit upp i den granskade litteraturen för att pröva i hur stor utsträckning det är gällande även för företag som samarbetar med teknikprogrammet. Jag har också svarsalternativ som representerar de teknikföretags påstående om samarbetet med teknikprogrammet som är nämnda i litteraturavsnittet.

24

Dessa uttalanden är oftast inte forskningsbaserade utan uttalande från enskilda personer eller företag och jag vi i enkäten prova om deras syn sammanfaller med fler företags synsätt. Slutligen har jag en del svarsalternativ baserade på mina egna erfarenheter från industrin och skolvärlden. (se bilaga A)

4.2 Undersökningsgrupp

Jag tycker det känns rimligt att skicka ut enkäterna till företag som redan har ett samarbete med teknikprogrammet. I litteratursökning hittade jag några exempel på sådana och antog att de fanns fler. Jag valde bort att undersöka företag som idag inte har något samarbete. De har troligtvis svårt att svara på, i deras fall hypotetiska frågor, om vad som skulle motivera ett samarbete. Det blir mer relevanta och verklighetsanknutna svar som om man analyserar hur man tänkt i ett faktiskt fall än om man gissar hur man skulle gjort i ett potentiellt agerande. Det var därför också ett krav att de skulle ha någon form av samarbete med just teknikprogrammet eftersom det var detta jag var intresserad av.

Mitt mål var att hitta så många samarbetande företag som möjligt i Sverige eftersom jag fått uppfattningen att det inte fanns så många. I min kartläggning av de skolor som funnits omnämnda i litteraturen upptäckte jag att de flesta nekade till ett samarbete med industrin. Jag vände mig då istället till Sveriges processledare för Teknikcollege, TC (Teknikcollege, 2011). Ett av kraven för att få tillstånd att hålla teknikcollegeutbildningar är att man har ett fungerande samarbete med näringslivet. De processledare för de regioner med TC som jag fick kontakt med hjälpte mig i sin tur att komma i kontakt med deras samarbetspartners inom näringslivet. Urvalet har på så sätt blivit de TC-regioner som gått att nå under den period undersökningen varade. Mängden av företag inom varje region har varierat stort. Det beror delvis på att vissa regioner endast har ett sparsamt samarbete med näringslivet, hur engagemanget hos processledarna varit och hur lätt det varit att få tag på företagen inom området. Av någon anledning finns det en stor representation av företag med samarbete med teknikprogrammet i västra Småland. En förklaring till detta är den företagskultur och historia som finns där. Det är en högre frekvens av tillverkande och utvecklande företag där än på många andra ställen i Sverige (Gnosjöregionen, 2011). Samtidigt har de ett förhållandevis väl utbyggt samarbete med näringslivet att döma av projektsamordnarens många kontakter. Efter samtal med företag i trakten under min tid som ingenjör har jag

25

också förstått att trakten har ett problem med att många yngre flyttar till större städer i andra regioner för högre utbildning. Då får de ett behov av att rekrytera ungdomar till teknikbranschen och framför allt till sitt eget företag. Jag bedömer det därför som att en överrepresentation till viss del representerar förhållandet i Sverige men också att också syften kan skilja sig något från resten av landets.

Jag har inte lyckats hitta något företag som samarbetar med det vanliga teknikprogrammet utan att arbeta genom Teknikcollege. Med största sannolikhet finns det, men jag bedömer det som att de är en minoritet. Specialutformade teknikprogram och teknikprogram uppbyggda och styrda av privata företag som Volvo och SKF har ofta ett nära samarbete med näringslivet. Jag anser att detta samarbete inte är jämförbart med resten av landets samarbeten och har därför valt att utesluta dessa ur undersökningen.

4. 3 Genomförande

För att få ett så lågt svarsbortfall som möjligt (Dimenäs, 2007) valde jag att skicka enkäten som mail. Idag är mail det vanligaste sättet att kommunicera text och proceduren att posta ett brev anses enligt min erfarenhet som något krävande. Många lät också lättade när jag berättade att jag skulle maila mina frågor. En telefonintervju kändes inte aktuell eftersom det skulle vara förvillande med så många svarsalternativ. Vissa frågor kräver också eftertanke vilket kan vara svårt i en telefonintervju om man känner sig stressad.

Vid kontakt med processledarna har jag bett om hjälp att komma i kontakt med företag med samarbete med teknikprogrammet. De har då föreslagit olika tillvägagångssätt och jag har anpassat mig efter deras förslag. De flesta har skickat en lista med namn och kontaktuppgifter medans andra enbart har lämnat uppgifter om företagsnamn. Till de flesta jag fått telefonnummer har jag först ring och bett om lov att få skicka en enkät. De allra flesta har varit väldigt positiva och ofta spontant berättat om deras samarbete och verksamhet på telefon. Några få har nämnt att de har tidsbrist eller att de av princip inte svarar på enkäter men alla har påstått att de ska försöka svara. Alla enkäter som var utskickade var adresserade till en fysisk person på företaget. En påminnelse skickades ut när det var 3 dagar kvar att svara.

Av 22 uppringda har 18 svar kommit in och av dem som bara fått mail av mig har 10 av 26 svar kommit in. Det tycker jag är ett rimligt bortfall. Med tanke på industrins höga

26

arbetsbelastning och den vanligen ganska negativa attityden till att svara på undersökningar hade jag inte väntat mig mer än hälften. Man kan anta att de som väljer att svara på en enkät från skolan också är de som är mest engagerade i samhällsfrågor och har högre prioritering på skolfrågor trots eventuell hög belastning än de som inte svarar. För denna undersökning kan det innebära att det verkliga resultatet om alla svarat skulle vara att något lägre andel skulle haft samhällsnyttiga motiv och att krav på att företaget har lediga resurser skulle varit något högre.

4.4 Bearbetning

För att göra det enklare att tolka svaren har den som fyller i enkäten vid vissa frågor haft möjlighet att fylla i flera svarsalternativ medan de vid vissa bara har fått välja ett (Dimenäs, 2007). Enkäten innehåller först ett antal allmänna frågor om företaget för att kunna utröna tendenser beroende på storlek och typ av företag. Efter det följer frågor om syfte, förutsättningar och samarbetsmetoder där de ges ett flertal alternativ att välja mellan. Dessa alternativ är hämtade från litteraturen och egna erfarenheter. Jag har valt att inte ha någon öppen fråga för att det ska gå fort att svara på enkäten och för att det ska vara lättare att jämföra resultaten (Patel & Davidsson, 1994). För att inte tvinga in svaranden i något svarsalternativ har jag där det funnits möjlighet gett ett alternativ ”annat”. Här har företaget också haft möjlighet att specificera om de velat.

Jag har sammanställt alla svar i Excel (se bilaga 2) och tagit fram diagram för de svar och kombinationer av svar där jag sett en möjlighet till samband.

4.5 Etik

Enligt vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Dimenäs, 2007) måste man uppfylla de fyra huvudkraven, att informera, få samtycke, uppfylla konfidentialitet och att inte missnyttja insamlade uppgifter, vid all forskning. Nackdelen med en mail-enkät är att svaranden inte blir anonym. Avsändaren syns på returnerade mail. För att försäkra företagen om anonymitet vid publicering skrev jag i mailet att uppgifterna kommer att behandlas konfidentiellt och att inga person- eller företagsnamn kommer att publiceras i arbetet. Jag tolkar inte frågorna som på något sätt blottande av personliga egenskaper eller åsikter och anser därför inte att svaren eller svarsfrekvensen borde vara påverkad

27

av att de inte behandlas helt anonymt. Möjligtvis skulle företag kunna skrämmas för att fylla i och skylta med en positiv inställning till samarbete i rädsla för att bli kontaktad om inte önskvärda förfrågningar men jag upplever inte detta som en stor risk speciellt inte för företag på avstånd från Malmö lärarhögskola.

I mitt följebrev i mailet anser jag mig ha uppfyllt det etiska informationskravet genom en snabb presentation av undersökningen syfte (se bilaga). Eftersom det är frivilligt att svara på ett mail och jag har formulerat följebrevet som att det skulle hjälpa mig om de ville ställa upp anser jag att de inte känt sig tvingade att svara.

Eftersom alla har mailat sina svar direkt till mig är det bara jag som vet vilken person och företag som står bakom svaren, naturligtvis har inga namn publicerats i arbetet.

4.6 Studiens tillförlitlighet

Jag tycker att undersökningen visar vilka företagens motiv och krav är och ger en bild av vilka samarbeten företagen prioriterar vilket var mitt syfte. Om svarsalternativen inte överensstämt med den bild företagen har, hade jag gjort för snäva generaliseringar och bilden hade kunnat bli skev. Få valde emellertid alternativen ”annat” eller ”vet inte”. Detta tolkar jag som att svarsalternativen stämde väl överens med vad företagen hade för erfarenheter. Det visar också att de referensundersökningar som hänvisas till i litteraturen går i linje med min undersökning.

Målet var att lägga stor vikt vid att frågorna inte skulle kunna missuppfattas och att det skulle vara tydligt vad jag menade med frågeställningen. Jag uppfattar att de som svarat har förstått frågorna väl, med undantag av fråga J ” Vilket av följande är önskemål att

skolan skulle satsa mer på för att göra det ännu mer attraktivt för er att samarbeta med teknikprogrammet?” . Två personer har valt att inte svara på denna fråga och jag har fått

en kommentar om att en person inte förstått frågan. Därför har jag valt att inte redovisa frågan. (Patel & Davidsson, 1994)

Frågan är då om företagen som svarat kan representera Sveriges företag som helhet. Troligtvis inte. För det första är det naturligtvis ett för litet antal företag som fyllt i enkäten för att det ska vara statistiskt säkerhetsställt. En gissning är att det väl fungerande regionala samarbetet i Smålandregionen färgat deras åsikter något i förhållande till övriga landet. Att inte anställning är ett viktigt syfte för dem förvånar

28

mig då regionen är drabbad av utflyttning av välutbildade ungdomar till fördel för storstadsregionerna.

Endast 13 av de 28 som svarat på enkäten arbetar med den dagliga verksamheten och det skulle kunna innebära att viktiga synpunkter därifrån inte kommit fram ordentligt. Värt att notera är att de allra flesta som fyllt i enkäten ändå ansett sig ha åsikter om företagets syfte och krav med samarbetet och därmed borde ha ganska bra insikt i den dagliga verksamheten.

I min undersökning har jag inte riktat mig något mot företag utan samarbete med teknikprogrammet. Detta innebär att de svar jag fått in endast gäller företag som fått sina syften och krav med ett samarbete uppfyllda vilket kan ses som en brist i trianguleringen. Det kan finnas krav och syften som skolan har svårt att uppfylla vilket innebär att skolan går miste om många samarbetspartner. Som exempel svarade endast 9 av de 28 företagen att det var ett krav att skolan organiserade samarbetet. Det behöver inte betyda att det är ett relativt oviktigt krav utan kan också tyda på att endast företag som inte har detta kravet verkligen får till ett samarbete. Naturligtvis har de företag med ett skolsamarbete ett större samhällsengagemang än det genomsnittliga företaget. Det faktum att de flesta företag hade ett utbrett samarbete med många olika skolformer tyder också på ett stort engagemang hos just dessa.

29

5. Resultat

För exakta fråge- och svarsformuleringar, se bilaga A. För en presentation av samtliga svar, se bilaga B.

5.1 Syfte med samarbetet:

Vid svar på frågan om syftet med samarbetet med teknikprogrammet kunde företagen välja flera alternativ, men uppmanades att prioritera dem. Som syfte med samarbetet utskiljde sig fyra ungefär lika stora anledningar hos de svarande företagen (fig. 1). Var och en av alternativen ”Att visa upp branschen för att locka fler ungdomar till tekniska jobb”, ”Att lära känna individer för en framtida anställning”, ”Att visa upp företaget och få goodwill för blivande tekniker och ingenjörer” och ”Att påverka undervisningen i skolorna så att den bättre stämmer överens med vad vi anser eleverna behöver lära sig” har blivit markerade av runt två tredjedelar av de 28 företagen. Ser man däremot på vad företagen markerat som det högst prioriterade syftet (fig. 2) ser man att syftet att hitta framtida arbetskraft och påverka undervisningen väger högre på bekostnad av att locka fler ungdomar till teknik. Man kan säga att de egenfrämjande syftena anställning, goodwill och att få nya perspektiv och idéer till företaget står för ungefär lika stor andel av anledningarna till samarbetet som de samhällsfrämjande syftena att locka ungdomar till teknik, påverka undervisningen och att ge vuxet stöd till elever. Alla företag som svarade på frågan hade minst ett samhällsnyttigt syfte och endast tre saknade egennyttiga syften.

30

Fig. 1, Angivna syften Fig. 2, Högst prioriterade syften

För att hitta samband mellan syfte och vilken typ av samarbete man har, har jag analyserat svaren på dessa frågor i en kombination. Inte helt oväntat visar det sig att de företag som har praktikplatser (fig. 3) ser anställning som det högst prioriterade syftet medans de som inte har praktikplatser (fig. 4) inte prioriterar anställning alls.

Fig. 3, Högst prioriterat med praktik Fig. 4, Högst prioriterat utan praktik

Jag kan också se att de som har en diskussion med skolan om utbudet i utbildningen inte är ute efter goodwill i så hög grad som de andra företagen. Eftersom endast 10 stycken har en utbudsdiskussion kan man kanske inte dra så höga slutsatser av det. I övrigt hittar jag inget tydligt samband mellan syfte och samarbetsmetod. Företagets storlek, arbetsområde/bransch eller antalet samarbetspartner inom skolvärlden verkade inte heller spela någon större roll. Vid andra jämförelser tillhörde ofta en stor andel av de 28 svaren en kategori t.ex. ”de som hade att hitta arbetskraft som syfte” och ganska få den

16 0 7 17 1 19 20 2 2 0

Syfte

Tot 28 svarande Anställn ing; 7 Arb ets bel ast nin g; 0 Ideer; 0 Godwill; 5 Skolan erbjud er; 0 Undervi sningen; 7 Locka ungdom ar till teknik; 4 Vuxet stöd; 1 Anställn ing; 7 Arbetsb elastnin g; 0 Ideer; 0 Godwill; 3 Skola n erbju der; 0 Undervi sningen; 5 Locka ungdom ar till teknik; 3 Vuxet stöd; 0 Anställn ing; 0 Arbets belast ning; 0 Ideer; 0 Godwill; 2 Skolan erbjude r; 0 Undervi sningen; 2 Locka ungdom ar till teknik; 1 Vuxet stöd; 1

31

motsatta kategorin ”de som inte hade att hitta arbetskraft som syfte”. Därmed blev underlaget för den andra kategorin för litet för att kunna dra några slutsatser av.

Däremot har jag undersökt hur företaget påverkas av vilken region det ligger inom. Eftersom 19 företag ligger inom samma region i västra Småland vill jag veta om de skiljer sig något från de som kommer från övriga landet.

Fi.g 5, Högst prioriterat, överrepresenterad region Fig. 6, Högst prioriterat, övriga Sverige

Förhållanderna mellan de egenfrämjande syfterna och de samhällsfrämjande syfterna är ungefär den samma, men syftet att hitta elever för anställning är högre än syftet att få goodwill bland dem från övriga Sverige (fig. 6) än dem från den överrepresenterade regionen i Småland (fig. 5). Likaså är andelen som vill påverka teknikundersvisningen i förhållande till de som vill locka ungdomar till teknik större bland gruppen övriga Sverige än Småland. Jämför man förhållandet mellan alla valda syften är resultatet liknande, men inte lika markant. Antalet svar från övriga Sverige är litet, så åter igen är det svårt att dra några riktiga slutsater av förhållandet.

Anställn ing; 3 Arbetsb elastnin g; 0 Ideer; 0 Goodwil l; 5 Skolan erbjud er; 0 Undervi sningen; 4 Locka ungdom ar till teknik; 4 Vuxet stöd; 1 Anställn ing; 4 Arbets belast ning; 0 Ideer; 0 Goodwil l; 1 Skolan erbjuder ; 0 Undervi sningen; 3 Locka ungdom ar till teknik; 1 Vuxet stöd; 0

32

5.2 Krav och önskemål:

På frågan om vilka de absoluta kraven varit för ett samarbete med teknikprogrammen har företagen kunnat välja flera alternativ och fördelningen av valda alternativ blev följande:

Fig. 7, Krav för befintligt samarbete

Det viktigaste kravet, med hela 16 markeringar är god framförhållning från skolans sida. Krav som har med hur skolan sköter samarbetet som även innefattar organisation, kunniga lärare, genomförande av handledarutbildning, erfarenhet av tidigare elever och förberedda elever är den tyngst vägande gruppen. Hela 77 % av de 26 svarande företagen har angett något av detta som ett krav. Ser man bara till de som har direkta krav på lärarna d.v.s. tidigare bra erfarenhet av elever, kunniga lärare och väl förberedda elever har hälften markerat något av detta som absolut krav. Också hälften av företagen har krav på sin egen verksamhet för att ett samarbete ska vara aktuellt, t.ex. sysselsättningsgrad och uppbundenhet av annan typ av skolsamarbete. I övrigt har de enskilda eleverna påverkat beslutet om samarbetet. Hela 12 stycken företag svarade att det är ett absolut krav att kunna tacka ja eller nej till specifika elever vid ett samarbete. Dessutom vill en del bara samarbeta om eleven först kontaktar företaget eller om den har specifik ämneskunskap. Totalt sett svarar 58 % med något elevkrav. 31 % av företagen har något krav som har med upplägget av samarbetet att göra, d.v.s. var

1 1 9 0 6 4 12 3 4 5 1 4 16 9 9 1 1 4 1 1 1 ₀ 2

Krav

Tot 28 svar

33

skolan ligger, vilka fler inblandade det är och på vilken nivå i skolan det organiseras. Intressant är också att endast 6 stycken av kraven består i att skolan ska ligga i närheten av företaget. Generellt är svaren ganska spridda, vilket tyder på att kraven varierar mycket från företag till företag. Jag har inte lyckats se några samband med övriga svar på enkäten.

5.3 Befintligt och önskat samarbete med skolan:

På enkäten finns en fråga om befintligt samarbete och en om vilket samarbete de skulle önska ” Finns det någon annan typ av samarbete mellan teknikprogrammet och er som

du tror skulle kunna komplettera eller ersätta dagens samarbete?”. Flera företag har

bl.a. valt svarsalternativ för önskat samarbete med skolan som de redan kryssat för som befintligt samarbete, medans vissa bara valt sådant som de inte redan har. Mitt syfte med frågan är att ta reda på vilken typ av samarbete man skulle kunna satsa mer på från skolan med ett gott mottagande från näringslivet. Därför har jag valt att endast presentera de unika önskemålen om samarbete, d.v.s. de som inte redan finns på företagen i förhållande till de befintliga. De vanligaste befintliga samarbetena rör praktikplatser, studiebesök, gruppresentationer, diskussioner om utbildningens utbud,

mentorskap för elever och kortare projekt.

Fig. 8, samarbetsformer

Här ser man några tydliga tendenser bland företagen i undersökningen. Alla som kan tänka sig praktikplatser har det redan. Däremot är fler villiga till samarbete med

22 10 ₉ 3 4 3 14 20 2 ₁ 3 12 0 0 0 1 0 6 4 ₃ 0 1 2 0 4 1 1 3 4 3 2 ₀

Samarbetsformer

Befintliga Önskade

34

enskilda elever som mentorskap och att låta elever göra projekt på företagen. Den största potentialen ser jag dock för möjligheten att stötta lärarna. Undersökningen visar att ett stort antal företag är villiga att ställa upp som föreläsare, mentorer för lärare, utbilda lärare och t.o.m. vara arbetsgivare åt lärare under en begränsad period för att öka kompetensen inom lärarkåren. Detta är aktiviteter som i princip inte alls praktiseras idag av dessa företag.

5.4 Ansvar och inverkan:

Av de 20 personer som svarat att de, eller någon på motsvarande position, har tagit det övergripande beslutet om ett samarbete med teknikprogrammet (fig. 9) jobbar 17 med personalfrågor eller företagsledning. Av de 8 som endast varit delaktiga i beslutet eller dess former (fig. 10) jobbar 6 med personalfrågor eller företagsledning.

Fig. 9, Övergripande beslut Fig. 10, Delaktiga

5.5 Övriga frågor:

Av de företag som ansett sig ha en åsikt om hur lång tid som var optimalt för en elev att vistas på deras arbetsplats vid t.ex. praktik valde alla utom två alternativen mellan en vecka och sex månader. Ingen valde alternativen mindre än en vecka. Endast ett företag angav att de inte hade något samarbete med andra gymnasieprogram eller skolformer. En förklaring är att Teknikcollege uppmanar till samarbete med en kombination av teknikprogrammet, industritekniska programmet och yrkeshögskolor, men flertalet företag hade även annat samarbete. Inget företag har något konto för att debitera tid för samarbete med skolor. Det innebär att den tid man lägger på att arbeta med elever måste tas från tiden för de ordinarie arbetsuppgifterna. Givetvis är det så att inte alla företag

Pers/le dn; 8 Daglg verks; 1 Både och ; 9 Annat; 2 Pers/led n; 4 Daglg verks; 1 Både och ; 2 Annat; 1

35

har ett system för att debitera tid, vilket inte kontrollerades i enkäten, men idag är det ett väldigt vanligt sätt att kontrollera sin verksamhet.

36

6. Slutsats och diskussion

Eftersom de allra flesta svarsalternativ blev valda av något företag utgår jag från att företagens samarbete med teknikprogrammet drivs och styrs av i stort sett samma kriterier som företag som samarbetar med andra skolformer, vilket jag också trodde. Att de flesta svarsalternativ blev valda tyder också på att de påståenden från företag som samarbetar med teknikprogrammet oftast inte var lösryckta utan finns representerade även hos andra teknikföretag. Vad jag kunnat läsa ut är vilka av dessa kriterier som är viktigast för en stor andel företag i undersökningen vilka alla samarbetar med teknikprogrammet. Jag har också fått svar på hur företagen ser på de frågeställningar jag gjort.

6.1 Drivkrafter som får företagen att delta i ett

samarbete

De antaganden jag hade med mig in i examensarbetet om att företagens huvudsakliga syfte med skolsamarbete var i första hand egenfrämjande stämde inte helt. Jag har under resans gång förstått att det finns ett samhällsengagemang hos svenska tekniska företag och att arbetet med att säkerställa Sveriges behov av kompetenta tekniker är förankrat ner på företagsnivå. Så är åtminstone fallet för 20 av de 28 företag jag fått svar från i mitt utskick. Samtidigt har de flesta någon form av egennytta som syfte med samarbetet. Med andra ord är det absolut vanligaste bland företagen i undersökningen att man har både egennyttiga och samhällsnyttiga syften. Genom att visa på resultat inom det som företagen vill ha ut av ett samarbete borde man kunna öka motivationen hos dem. Statistik eller exempel på elever som fått anställning på ett företag p.g.a. samarbetet med skolan, framlyftande av teknikprogram där utbildningen nått högre kvalitet efter inflytande från näringslivet eller beskrivning av områden med hög andel elever som söker sig till ingenjörs eller teknikerutbildningar efter gymnasiet torde kunna visa företagen att ett samarbete kan ge de resultat de är ute efter. Jag anser också att skolan har möjlighet att fokusera arbetet så företagens intressen gynnas i högre grad. Man kan lyfta fram samarbetsföretag på ett gynnsamt sätt i den dagliga verksamheten. För att ge goodwill kan man länka teknikprogrammens hemsidor till samarbetsföretag i syfte att

37

visa vad man kan göra under utbildningen. Man kan bjuda in företagen till information mot 9:e-klasser inför gymnasievalet, vid tillfällen där skolan representerar sig kan man tydligt skylta med samarbetet med utpekade företag och initiera artiklar i dagspress och fackpress. Om detta är moraliskt försvarbart är en diskussionsfråga som jag inte tänker ta ställning till här. För att öka möjligheten till ferieanställning kan man lägga praktikperioder i anslutning till lov och uppmana eleverna att praktisera sina skolkunskaper genom extraarbete inom branschen.

Arbetsavlastning verkar inte vara något som företagen i undersökningen vill åt, vilket också stöds av Arnells studie om handelsprogrammets praktik (Arnell Gustafsson, 2003). Inte heller annat som skolan har att erbjuda verkar ha lockat företagen till samarbete. Detta kan bero på att varken skolan eller företagen har kommit med några bra förslag på detta. Jag skulle kunna tänka mig att med lite kreativitet skulle man kunna hitta många sätt där skolan kan vara ett stöd för företagen och på så sätt göra ett samarbete mer attraktivt. Exempel på det är utnyttjande av lärare till fortbildning, lokaler eller matsalar. Övriga argument som goodwill till företaget, möjlighet att hitta arbetskraft på kort eller lång sikt och att kunna påverka teknikutbildningen har alla varit starka argument för att samarbeta. Jag kan i undersökningen inte se något specifikt mönster av vikt i vilka företag som har vilka motiv. För att veta vilket som är högst prioriterat för ett specifikt företag är nog det bästa sättet att lära känna företaget och den i ärendet beslutsfattande personen bra.

6.2 Faktorer och förutsättningar som kan få företagen

att backa ur eller bromsa sitt deltagande

6.2.1 Lärarnas kompetens

Ett krav som var viktigt för företagen var lärarnas kompetens, vilket inte påtalats speciellt mycket i studier om andra gymnasieprogram. Det kan finnas anledning att misstänka att just tekniklärare har en relativt dålig bild av sina elevers blivande arbetsplatser. Samtidigt är en tydlig signal som undersökningen ger att företagen är villiga att satsa mer resurser på att utveckla lärarkåren inom det. Det kan vara lätt att

38

glömma när man som lärare har eleverna i fokus och kanske inte ser sina egna brister. Jag tror att det är mycket viktigt att ett sådant samarbete ökar. Tekniken utvecklas snabbt och det tar inte lång tid för en lärare att bli ”gammal” i sina kunskaper. Dessutom har lärare med arbetslivserfarenhet inom teknik sällan arbetat inom det breda fält som finns inom teknik. Som tekniklärare på gymnasiet räcker det inte att känna till en bransch eller ett yrke. Man måste ha förståelse för hela teknikvärlden eftersom kursplanerna är utformade så (Skolverket, Kursplaner, 2011). Många tekniklärare, liksom ämneslärarna på teknikprogrammet, har dock aldrig jobbat inom industrin. Då är det svårt att ge en helhetsbild till eleverna, vilket programmålen kräver (Utbildningsdepartementet, 2011). Jag tror det finns en underskattad möjlighet hos företagen att ställa upp med fortbildning av lärare. Det vore oerhört dumt att inte utnyttja den.

6.2.2 Eleverna

Många företag i undersökningen hade krav på de enskilda eleverna vilket var förväntat enligt indikationer från både teknikföretag och fordonsbranchen . Detta kan vara svårt för skolan att påverka. Att de vill kunna välja bland elever inför ett samarbete kan man förstå eftersom det gynnar deras intressen och syften bäst. Har man ett egenfrämjande syfte vill man självklart ha de bästa eleverna för en eventuell anställning eller för att sprida goodwill om företaget. Har man som samhällsfrämjande syfte att locka fler människor till teknikbranschen kan det också vara fördelaktigt eftersom man naturligtvis helst vill locka de bästa eleverna. Skolan har ett ansvar att värna om alla elever och utveckla dem på bästa sätt utifrån deras individuella förutsättningar (Skolverket, Lpf94, 2006). Vad skolan kan göra är att lägga kraft på att matcha elever med företag på ett sätt som gynnar både elever och företag t.ex. genom att ta hänsyn till elevernas intressen. Man måste också vara tydlig mot företagen med vad som gäller och kanske peka på de samhällsnyttiga syftena med att utveckla utbildningen och att vara ett vuxet stöd. Genom att de får träffa och påverka alla typer av elever, inte bara de ambitiösa, får de större möjlighet att se brister i utbildningen. Dessutom har de möjlighet att omvända en omotiverad elev där skolan misslyckats och på så sätt få fler tekniker ut i arbetslivet. Självklart är det också viktigt, liksom undersökningen påvisar, att lärarna förbereder eleverna väl inför mötet med arbetslivet. Det får företagen att bli mer nöjda med eleverna samtidigt som eleverna får mer ut av samarbetet.