Malmö högskola
Fakulteten för lärande och
samhälle
VAL-projektet
Examensarbete
15 högskolepoängKan elevers tankar kring sitt lärande och
lärares reflektioner mötas för att utveckla
en gemensam kunskapssyn?
Do pupils thoughts about their learning and teachers reflections can
meet to developing a common view of knowledge?
Maria Engdahl
Lärarutbildning 90hp Handledare: Ange handledare
Ange datum för slutseminarium 2013-12-17
Examinator: Nils Andersson Handledare: Mats Greiff
Förord
Jag vill rikta ett tack till elever och lärare som har varit med i min undersökning. Jag vill tacka för alla givande diskussioner med både lärarkollegor och elever. Jag hoppas på att vi på ett bra sätt ska kunna arbeta vidare tillsammans med fokus på våra elevers lärande.
Sammanfattning
Denna uppsats belyser elevers sätt att se på sitt eget lärande och hur denna syn tas tillvara i skolan. Syftet med examensarbetet är att ta reda på hur eleverna vill tillägna sig nya
kunskaper och utveckla sitt lärande samt hur lärarna kring eleverna kan möta upp detta synsätt. För att ta reda på elevernas åsikter har de fått svara på en enkät. Undersökningen har vänt sig till elever i årskurs 2, 4 och 6. För att ta reda om lärarna kan möta upp elevernas tankar har jag valt att låta lärare reflektera kring sina lärandesituationer. Jag har även valt att intervjua lärarna. Resultatet från enkäter, reflektionsböcker och intervjuer har jag tolkat och analyserat med hjälp av forskning. Examensarbetets tydligaste slutsatser är att eleverna blir mer intresserade och får en bredare kunskapsinhämtning när de själv får påverka på vilket sätt de vill lära sig. Det är också tydligt att eleverna blir mer engagerade när det är varierat
arbetsätt där deras tankar står i fokus. De flesta lärarna tyckte att reflektion av deras lektioner hjälpte dem att ringa in elevernas tankar och fick dem att våga prova nya verktyg och
arbetssätt.
Innehållsförteckning
1. Inledning
8
2. Syfte och problemformulering
10
3. Litteraturgenomgång
11
3.1 Lärande 11
3.2 Lärarens roll och ansvar 13
3.3 Relationen mellan lärare och elev 14
3.4 Eleverna som medaktörer i sitt lärande 16
3.5 Lärandets processer 17
3.6 Lärares reflektion kring undervisning 18
4. Metod och genomförande
21
4.1 Presentation av skolan 21 4.2 Metod 22 4.2.1 Lärarna 22 4.2.2 Eleverna 22 4.3 Genomförande 23 4.3.1 Lärarna 23 4.3.2 Eleverna 23
4.4 Undersökningens tillförlitlighet 24
5. Resultat, analys och teoretisk tolkning
25
5.1 Lärarna 25
5.1.2 Aktion 1 25
5.1.3 Aktion 2 25
5.2 Eleverna 28
5.2.1 Diagram elevsvar 29
5.2.2 Analys av elevenkät tillsammans med lärare 31
6. Slutsats och diskussion
32
7. Litteratur
36
8
1. Inledning
” Spelar det någon roll hur jag lär mig detta? Jag vet hur jag kan göra. Kan du hjälpa mig?”
Jag har arbetat som fritidspedagog i 13 år och trivts bra med det. Jag har alltid kombinerat min tjänst på fritishemmet med att arbeta i skolan. Där har det varit viktigt för mig att se de olika sätt som barn/elever lär sig på. Genom åren har jag många gånger mött elever som kräver ”ett annat sätt” än det som sker i klassrummet. Mitt intresse för min egen roll som pedagog och dess påverkan på barns inlärning väcktes tidigt i min gärning som pedagog. I fyra år har jag arbetat som lärare i lågstadiet och där har jag mött många elever som är duktiga på att själva sätta ord på hur de vill lära sig och försökt förhålla mig till det. Jag anser att det är ett gemensamt ansvar mellan lärare och elev att ett lärande ska ske. På min skola arbetar vi i arbetslag där vi har ett gemensamt ansvar för våra elever. Det har många gånger slagit mig att det måste vara en styrka att många lärare ser eleverna och utifrån det kan möta dem på olika sätt. Jag har funderat på vikten av att få reflektera tillsammans och utifrån reflektion förändra och våga testa nya sätt att undervisa på. Jag är övertygad om att det är viktigt att våga låta eleverna vara med och påverka på vilket sätt de vill lära sig saker. Det skapar lust och engagemang till ett lärande som håller över tid. Jag tänker att läraren har ett ansvar över
vad som ska läras in, utifrån Lgr 11, eleverna ska få påverka hur de vill ta till sig kunskap.
Jag kommer i mitt fördjupningsarbete undersöka om reflektion och samtal lärare emellan kring lärandesituationer (lektioner) kan få oss att ändra vår syn på elevernas sätt att lära sig saker. Jag vill också undersöka på vilket sätt eleverna tycker att de lär sig bäst.
Jag har många gånger hört samtal mellan kollegor där man diskuterat elevernas olika svårigheter; – ”Lisa har så svårt för att koncentrera sig och sätta sig ner med boken för att läsa, vad är det för fel på henne?” – ”Kalle ska aldrig göra de andra, han ska alltid gå sin egen väg. Jag förstår inte varför han inte bara kan lyssna?” När jag lyssnar till dessa diskussioner undrar jag hur det kommer sig att så många pedagoger i dagens skola anser att det är eleven som bär skuld till att de inte lyckas i skolan. Jag anser att man istället borde stanna upp och fundera över: Hur jag kan möta mina elever? Om jag lyssnar på Kalle, kan han berätta för mig hur han lär sig bäst? Kan jag stötta upp hans tänk utifrån Lgr11? Kan jag bemöta Lisa
annorlunda och använda hennes tankar till att göra hennes lärande bättre? För mig är det en självklarhet att lyssna på eleverna och utgå från deras sätt att lära på bästa sätt.
9
Jag känner att lärare måste inkludera eleverna i sitt lärande och att lärare med hjälp av sin professionalitet och kunskap har ett ansvar och en stor uppgift i att lotsa eleverna mot uppsatta mål i Lgr11. Utifrån detta vill jag resonera kring elevers lärande och lärarens roll i
klassrummet. Jag vill titta på detta utifrån vetenskaplighet. Vad säger forskningen om elevers lärande och lärarens roll utifrån yrkesrelevans? Vad säger eleverna om sitt eget lärande och vad säger lärare om sin roll i detta? Jag har fått möjligheten att gå en
lärprocessledarutbildning som sträcker sig över ett år där olika aktioner ska genomföras. Delar av detta kommer jag att presentera i detta fördjupningsarbete.
10
2. Syfte och problemformulering
Syftet med detta fördjupningsarbete är att se på vilket sätt elever vill tillägna sig nya
kunskaper och utveckla sitt lärande i skolan och på vilket sätt de vill att lärande ska ske. Jag vill undersöka om de kan sätta ord på hur de vill lära sig och om det kan öka deras motivation. Vidare vill jag undersöka om lärare kan utveckla sitt sätt att se på elevernas lärande och om de kan möta elevernas tankar och idéer genom att ges tid för reflektion och samtal med andra lärarkollegor. Till slut vill jag resonera kring hur elevernas eventuella påverkan på vilket sätt det vill lära sig saker kan få läraren att våga testa nya undervisningsmetoder.
Jag kommer att utgå från följande frågeställningar:
Hur vill elever tillägna sig nya kunskaper och utveckla sitt lärande i skolan? Hur kan vi lärare genom reflektion kring våra lärandesituationer möta upp
11
3. Litteraturgenomgång
I denna del av arbetet kommer jag först att belysa definition och forskning kring lärande. Jag kommer därefter, utifrån litteratur och forskning, att gå in på lärarens roll och ansvar,
relationen mellan lärare och elev, eleverna som medaktör i sitt lärande samt lärandets processer och vikten av att lärare reflekterar kring sin undervisning
3.1 Lärande
Wikipedias definition av lärande är att;
”Lärande kan definieras som "varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande". En av många ansedd bristfällig och väl förenklad förklaring. Lärande innebär väldigt olika saker beroende vem vi är, vad vi har för syften, värderingar och vilket sammanhang vi använder ordet i.
Lärande är dock för de flesta förknippat med undervisning i skolan och även om de flesta lär sig något i skolan så finns det inget automatiskt samband mellan undervisning och lärande. Lärandet är, enligt ovanstående definition, en generell egenskap hos levande organismer. Lärandet är inte heller nödvändigtvis positivt, utan bör mera ses som en anpassning till tillvaron och dess utmaningar.”
I lgr 11 kan man b la läsa följande om lärande:
”Skolans uppdrag är att främja lärande där individen simuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. [...] Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förberreda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den
gemensamma referensram alla i samhället behöver [...] En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet,
nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idèer och lösa problem” (Skolverket 2011, s 9)
Körling (2011) menar att lärande är ett gemensamt ansvar mellan elev och lärare för att ett lärande ska ske. Hon menar att genom att ge eleverna uttrycksrätt ges läraren många möjligheter att förändra sin syn på elevernas kunskaper till ett samspelande perspektiv. Lärandet är vårt gemensamma fokus i klassrummet. Vidare menar hon att elever har undervisningsrätt. I Sverige har vi skolplikt som ger varje barn rätt att gå i skolan. Liberg (2006) betonar liksom Körling det gemensamma ansvaret mellan lärare och elev för att ett
12
lärande ska ske. Hon pekar också på vikten av att ta lärandet utanför klassrummet och ta alla tillfällen till lärande i akt. Hon menar att samtalen utanför den tänkta ”lärandesituationen” kan vara mycket värdefulla. Hon ger exempel på att bra tillfällen kan vara då man sitter och ska äta mat, är ute på rasten med mera. Det är viktigt att gripa varje tillfälle för att skapa tillfälle till samtal med barnen/eleverna.
Bergius & Emanuelsson (2011) pratar mycket om att lust och lärande hör ihop. De menar att lärare måste ge våra elever utmaningar och altenativ. Författarna skriver att det i kursplanerna står att eleverna ska lära sig genom tidigare erfarenheter och i ett sammanhang. De menar att det är viktigt att utgå från det eleven redan kan och utmana dem därifrån. En annan viktig aspekt kring lärandet som författarna tar upp är att behålla elevers nyfikenhet och lust. De menar att det gör man genom engagerande och meningsfulla aktiviteter, lek, skapande och utforskande av olika saker. Att elever är aktiva i sin lärande process är alla författare jag läst i detta arbete eniga om.
Illeris (2007) pratar om lärandet som att det innefattar tre dimensioner. Han kallar dessa för innehåll, drivkraft och samspel. Den första dimensionen, innehåll handlar om kunskaper, förståelse, färdighet och mening. Samspel innefattar handling, kommunikation och
integration. Den tredje och sista dimensionen, drivkraft handlar om känsla och vilja. Illeris illustrerar lärandet som en triangel, där samspelet mellan de tre hörnen det vill säga
dimensionerna, är en förutsättning för allt lärande.
Wiliams (2013) skriver att om man får eleven att äga sitt eget lärande kan man åstadkomma stora förbättringar i elevernas prestationer. Att äga sitt eget lärande är att förstå vad som händer när man lär sig saker, att förstå hur man lär sig saker och veta på vilket sätt man kan lära sig saker. Det handlar om att få eleverna engagerade i sitt lärande. Williams (2013) och Körling (2011) betonar båda två vikten av motivation, där något som är intressant eller trevligt kan vara en drivkraft till inlärning. Elever är mer motiverade att nå mål som är specifika och inom räckhåll samt erbjuder en viss grad av utmaning. De båda författarna menar att motivation och samspel mellan lärare och elev är en förutsättning för lärande. De är överens om att det gemensamma ansvaret för lärande mellan lärare och elever är viktigt.
13
3.2 Lärarens roll och ansvar
I lgr 11 (2011) står det tydligt att” läraren ska: ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan,
ge utrymme för elens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel, stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter,
samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen, och organisera och genomföra arbetet så att eleven
- utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
- upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt, - får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
- succesivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat ansvar, - får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och - får möjlighet att arbeta ämnesövergripande”. (Skolverket 2011, s 14)
Körling (2011) är tydlig i sin övertygelse om att läraren är en mycket viktig person i
klassrummet. Det är läraren som bestämmer klimatet i klassrummet och påverkar inlärningen hos eleverna. Körling menar att många tror att lärarens sätt att lära ut beror på vilken
personlighet man har, men hon menar att det handlar om vilken förståelse man har av sin betydelse för eleverna och det uppdrag som läraryrket omfattar. Körling (2012) resonerar kring vårt ansvar gentemot eleverna;
”Vi är ansvariga. Vi är ansvariga för att skolan är en plats där den enskilde eleven blir lärande, att kraften i kunskaperna blir just kraft och inte en börda. Vi ansvariga för möten, mottaganden och avslutningar. Vi är ansvariga för bedömningarna vi ger eller samtalar om och inkluderar eleven i, så att dessa blir sakliga, gemensamma för både elev och lärare. Vi är ansvariga för morgondagens lärandeutveckling hos varje elev. Vi är ansvariga för läraryrket och hur vi förvaltar vårt uppdrag. Vi är ansvariga för att skapa ett meningsfullt innehåll och utmanade sammanhang.” (Körling 2011, s48)
Williams (2013) pratar i sin bok om lärarens ansvar gentemot sina elever. Han menar att det är lärarens ansvar att veta vad de vill att eleverna ska lära sig, utifrån Lgr 11 och på vilket sätt de ska lära sig det. Han har tre frågor som kan vara till hjälp när man ska planera ett
arbetsområde, nämligen Varför är det viktigt att eleverna lär sig mer? Vad är viktigt att lära? Hur kan eleverna lära mer? Det är lärarens ansvar att tillsammans med eleverna göra upp mål och förtydliga för dem hur de ska nå dit. Han menar vidare att det är viktigt att få igång ett engagemang kring uppgifterna man gör. Det kan komma ett engagemang ur att eleverna får utgå från det som de redan vet och kan. Att vidareutveckla något för eleverna känt område
14
kan leda till ett stort engagemang och ge stor motivation till vidare lärande, skriver Williams. Lärare har ett ansvar att få med alla i klassrummet. Williams beskriver att en metod för detta kan vara att bara räcka upp handen om du vill fråga något. När läraren undrar något väljer han slumpvis vem som ska svara. På så sätt måste alla elever vara beredda på att få frågan.
Aspelin (2010) belyser lärarens ansvar utifrån tre olika huvudvägar. Den första är att läraren försöker ta total kontroll över undervisningen och eleverna. Här släpps inte elevernas egna tankar och funderingar in utan det är läraren som är kunskapskällan i klassrummet. Den andra vägen kännetecknas av att läraren släpper på kontrollen och lämnar över ansvaret för att något ska bli gjort på någon annan eller något annat. Den tredje vägen går ut på att läraren genom kommunikation bygger upp en relation med eleverna. Läraren lägger stor vikt vid att göra sitt ämne intressant. Elever bjuds in i diskussioner och deras tyckande blir viktigt. Aspelin menar att det är den tredje vägen som är att föredra, men hävdar samtidigt att det inte alltid är så lätt att undervisa på det viset. Det krävs ett förarbete i relationsskapande för att komma dit. De två andra vägarna kan beskrivas som överkontroll respektive underkontroll där det kan komma argument som att eleverna är redan så begåvade så jag kan luta mig på deras kunskap eller att det inte finns någon motivation hos eleverna och att det därför inte är lönt att bedriva
undervisning.
3.3 Relationen mellan lärare och elev
Körling (2011) betonar vikten av att det är viktigt att ha en relation med sina elever. Hon menar att lärarens förståelse för relationsskapande bör stå i fokus för läraryrket. Man ska inte marginalisera kraften i relationerna till eleverna. Det mänskliga mötet är viktigt och läraren har en unik roll. Alla möts någon gång i skolan. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 tar upp vikten av omsorg.
”Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet.”(Skolverket 2011, s 9)
Aspelin (2010) redogör för Martin Bubers (1878-1965) pedagogiska tankar som går ut på att äkta relationer är lärandets plattform och för att nå verksamhetens egentliga mål måste möten mellan människor ske. Han menar att utbildning ska ses som en livslång process och att god utbilning kännetecknas av att eleverna formas till liv i sanning, ansvar och kärlek.
15
” Det är en utbildning som berör eleverna, som bringar saker och ting till liv hos dem, som gör att de i genuin mening förstår sig själva, varandra, samhället och omvärlden i
stort”(Aspelin 2010, s 89)
Buber menar vidare att eleven ska göras ansvarig för sig själv, för sina studier och för sitt liv som helhet. Lärarens uppgift är att inspirera eleven. Om eleven hamnar snett på något sätt ska läraren vara vägvisare och hjälpa till att finna den rätta vägen igen. (Aspelin 2010)
I boken Läraren i blickpunkten (2008) har författarna intervjuat erfarna lärare om vad som gav dem deras engagemang. De mest tydliga dimensionerna i uttolkningen av
lärarengagemang hos lärarna visar sig vara kvalitet och djup när det gäller lärar- och elev relationen. Den engagerade läraren ser inte bara eleverna som en grupp, utan också som enskilda individer och har ambitioner att lära känna och förstå sina elever. De intervjuade lärarna återkommer till ”att bry sig” och det syftar både på ett engagemang i hur eleverna mår, deras speciella behov på ett individuellt plan och på att läraren vill göra allt för att eleverna ska lyckas i sitt skolarbete.
Gibbons (2008) använder termen ”scaffolding” som betyder att eleven får en form av
tillfällig, men för stunden nödvändig stöttning som ges av läraren eller av klasskamrater som kan leda till behärskning av nya kunskaper och nya färdigheter. Detta kan vara under en kortare eller längre period. Författaren skriver om två sätt att se på inlärning. Det första handlar om att se eleverna som tomma kärl som ska fyllas. Detta sätt att se på inlärning karakteriseras av att läraren ser sig själv ha som uppgift att fylla på dessa tomma kärl. Förhållandet mellan lärare och elev ses som sändare och mottagare. Språket ses som ett sätt att förmedla kunskap, inte att diskutera saker. Det andra sättet handlar om att inte se eleven som mottagare utan att eleven sätts i centrum i undervisningsprocessen. Undervisningen går inte ut på att endast ta emot information, utan att ställa frågor, ifrågasätta och ställa frågor utifrån sin intelligens. Lärarens roll blir att ta fram lämpliga arbetsuppgifter till eleven som sätts i centrum. Här används språket i ett samspel med andra och diskussioner kring lärande är flitigt förekommande. Gibbons menar att båda dessa sätt att se på inlärning sker i
klassrummen idag, ibland sida vid sida i samma klassrum. Vare sig man ser eleverna som tomma kärl som ska fyllas med kunskap eller som ett outvecklat intellekt vilket med rätt stöttning når framgång när det gäller kunskap, så betraktar man eleven som en självständig individ och att inlärningen sker i individen.
16
3.4 Eleverna som medaktörer i sitt lärande
”Läraren ska utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar och inflytande för sin inlärning och för sitt arbete i skolan.
Svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad”. ( Skolverket 2011, s 15)
Körling (2011) är tydlig med att påpeka att det är viktigt att eleverna är med och styr sin inlärning. Hon menar att en strukturerad undervisning kräver att läraren är flexibel i sitt klassrum. Det som ska styra undervisningen framåt är elevernas aktioner och lärande. Det handlar om att komma nära eleverna och på så vis bli delaktig i deras tankar. Körling påpekar att det kan kännas konstigt för en del lärare att ”släppa på kontrollen” och t ex inte ha sin katederplats eller en annan central plats i klassrummet. Det är viktigt att finna sammanhang, mening och gemenskap. Det är den vuxne, i detta fall läraren som är ansvarig för relationerna i klassrummet. Vi lär oss tillsammans och av varandra. Williams (2013) trycker också mycket på att eleverna ska vara medaktörer i sitt lärande. Han menar att eleverna i
klassrummet ska användas till att lära av varandra. Båda författarna menar att lärandet blir ett gemensamt ansvar som både elev och lärare ansvarar för. Att fråga sina elever hur de vill ha hjälp eller lärandestöd kan vara bra, menar Körling. Det handlar om att lita på eleven att kunna bestämma själv i vilken utsträckning den vill ha hjälp. I samma ögonblick som eleven får frågan om vilken hjälp den vill ha, tar den också ansvar för sitt behov av stöd och hjälp. Williams (2013) redogör för att det är bra att aktivera eleverna som läranderesurser för
varandra. Eleverna kan spela en avgörande roll i att förbättra sina kamraters lärande. Williams redogör för fyra faktorer som kan förklara varför kollaborativt lärande verkar ha en
djupgående verkan.
”Motivation. Eleverna hjälper sina kamrater att lära sig eftersom det, i välstrukturerade kooperativa lärmiljöer, ligger i deras eget intresse att göra så, och därför ökar insatsen. Social sammanhållning. Elever hjälper sina kamrater eftersom de värnar om gruppen,
vilket åter leder till ökad insats.
Personalisering. Eleverna lär sig mer eftersom deras duktigare kamrater kan ta itu med särskilda svårigheter som de kan ha.
Kognitiv utveckling. De som ger hjälp i gruppen tvingas att tänka igenom problemen bättre”. (William 2013, s 147)
Gibbons (2006) skriver liksom Williams (2013) om vikten av att eleverna lär sig av varandra. Gibbons skriver mycket om vikten av att låta elever samarbeta och att fläta samman sina
17
tankar och utifrån det vidga sitt lärande. Hon menar att genom samarbete lär man sig se saker från olika sidor. Eleverna tränas i att lyssna på andras åsikter och utifrån det vidga sitt
tankesätt. Man kan genom andra lära sig hur man ska tänka och inte bara vad man ska tänka. I Nämnaren, tema 8 (2011) skriver John Mason en artikel som handlar om att ta vara på barns förmågor. Han menar att alla barn som börjar skolan redan har fantastiska förmågor och fantastiskt många förmågor. De har lärt sig att en del saker ramlar om man inte stöttar dem, att en del saker är lätta och en del saker är tunga, att känna igen människor osv. Barn visar en stor intelligens redan genom att behärska sådana här saker. När de kommer till skolan, menar Mason tar vi inte tillvara på dessa förmågor. Vi anser ofta att barnen/eleverna är tomma, oskrivna blad som vi som lärare ska fylla med kunskap. Han menar att vi måste bli duktigare på att ta vara på deras förkunskaper och omvandla dem till hjälp att komma vidare i
kunskapsutvecklingen.
Samtliga författare av de jag har läst kring detta arbete skriver på något sätt om vikten av att utgå från det som eleverna redan vet och kan. Det är viktigt menar de att utgå från vad de har för förförståelse med sig kring ämnet som ska behandlas och utgå från det.
3.5 Lärandets processer
Illeris (2007) betonar att allt lärande omfattar två olika processer, en samspelsprocess mellan individen och dess omgivning som äger rum hela tiden och som vi i varierande grad kan vara uppmärksamma på. Detta gör att uppmärksamhet och fokusering blir av stor vikt vid
inlärning. Den andra processen är tillägnelsen av de impulser och den påverkan som ligger i samspelet. Här knyts de nya impulserna samman med tidigare lärande vilket ger resultatet dess individualitet. Illeris (2007) menar som tidigare nämnts att för att ett lärande ska ske ska det finnas tre dimensioner som ska samspela, innehåll, drivkraft och samspel. Han beskriver att detta sätt att tänka kring lärande motsvarar det moderna samhällets krav på lärande som kompetensutveckling. När det gäller innehållsdimensionen handlar det om det som lärs, kunskap, förståelse och färdigheter. Det handlar om att komma till insikt, förståelse och kapacitet. I denna dimension ska det skapas mening och en sammanhängande förståelse. När det gäller drivkraftsdimensionen handlar det om motivation, känslor och vilja. Det handlar om att mobilisera den mentala energi som krävs för att lärande ska ske. Nyfikenhet, osäkerhet eller otillfredsställda behov kan vara det som får oss att söka ny kunskap. Den tredje
18
dimensionen, samspelsdimensionen, handlar om vårt samspel med vår sociala och materiella omgivning. Det handlar om kommunikation, handling och samarbete.
3.6 Lärares reflektion kring undervisning
Illeris (2007) redogör för begreppet reflektion. Han menar att ordet reflektion kan ha två ganska olika betydelser i både vardagspråk och i vetenskapliga sammanhang. Den ena handlar om eftertanke där man funderar närmre eller reflekterar över en händelse, en viss sak eller problematik. I den andra betydelsen av reflektion handlar det om en spegling där Illeris menar att ”man speglar sin upplevelse eller förståelse av något i sitt eget själv eller i andras reaktion, det vill säga man fokuserar på den betydelse som fenomenet i fråga har för en själv, och man värderar det med den egna identiteten som måttstock”. (Illeris 2007, s 88) När det gäller reflektion som eftertanke menar Illeris att processen sätts igång genom ett samspel med omgivningen där det kan ha skett ett omedelbart lärande. Något är dock ofullständigt där impulserna inte blivit
färdigbehandlade och en stunds lugn och ro och eftertanke kan behövas. Reflektion är därför en bearbetningsprocess. Reflektion har kommit att betraktas som ett allmänt mål för
socialisation och utbildning och därmed ett centralt moment i det moderna bilningsidealet. Illeris betonar även vikten av att ge tid för reflektion i sin undervisning. Han menar att det ”först genom reflektion och efterföljande bearbetning som de ackommodationer inträder som kan bidra till denna överföring eller transfer. Därför måste den pedagogiska uppläggningen tillgodose att det sker.”(Illeris 2007, s 88)
Elisabet Doverborg skriver på NCM:s hemsida om vikten av att föra loggbok för reflektion och lärande. Hon skriver att det kan vara bra att skriva loggbok. Den har till uppgift att synliggöra det du gör i klassrummet och dig själv som lärare. I nästa steg kan man reflektera över det man skrivit ner i din loggbok. Hon menar att när man skriver ner tankar om en händelse är det ett sätt att lyfta fram det man tror om något. Vi tvingas formulera våra tankar i ord då vi skriver loggbok med efterföljande reflektion. Skriften gör våra tankar synliga och då möjliga att bearbeta. Vidare menar författaren att man alltid kan gå tillbaka till det man reflekterat kring och antingen förkasta tankarna eller bygga vidare på dem.
19
Doverborg skriver att ett centralt syfte med reflektion är att utveckla sin kompetens ur sin egen vardag och börja förstå varför man gör som man gör. Hon menar att nya läroplanerna betonar vikten av att vår syn på barnet utvecklas mot att se det kompetenta och nyfikna barnet, som är i stånd att aktivt konstruera sin egen kunskap. Reflektion kan hjälpa oss att se hur vårt tänkande om samma sak förändras. Reflektion är ett sätt för att utvecklas till en professionell och att ta tillvara på och utnyttja våra tidigare erfarenheter och vår vilja att utveckla dessa. Genom reflektion blir erfarenheter till kunskap där samband mellan orsak och verkan blir synliga. Detta kan leda till ett mer medvetet handlande. Att reflektera över
vardagssituationer hjälper oss att bli medvetna om invanda mönster och det vi tar för givet. Timperley (2013) skriver om det professionella lärandet med arbetslaget, samarbetet mellan kollegorna och eleverna i fokus. Hon menar att det är viktigt att pedagoger måste börja se det som en naturlig del av sitt dagliga arbete att ägna sig åt tankar kring lärande och att reflektera över sina lektioner. Timperley menar att det inte är tillräckligt att ge lärarna tid för egen kompetensutveckling. Det räcker inte heller med några föreläsningar. Lärarna behöver hjälp om de ska göra något annorlunda.
Hon menar att det kollegiala lärandet är viktigt. Kollegor behöver varandra i
lärandeprocessen. Man behöver få diskutera och man behöver få prova, och diskutera igen. Kompetensutveckling är därför inget man som lärare kan klara själv. (Timperley 2013) Timperley (2013) beskriver vidare hur viktigt det är att fokus i undervisningen ska ligga på elevernas behov. Hon menar att man måste titta på vad varje individ behöver för att nå sina mål. Det krävs eftertanke och reflektion för att nå dit i sin undervisning. Williams (2013) och Timperley (2013) beskriver formativ bedömning som ett verktyg att få eleverna mer
medvetna, engagerade och delaktiga i sitt eget lärande. Formativa bedömningsprocesser baseras på både elevernas och lärarnas bild av var eleven befinner sig i förhållande till ett mål och vad som behöver göras härnäst för att nå det. De båda författarna är eniga om att
framåtsyftande bedömning, ”feed forward” är ett bra verktyg i elevernas inhämtande av kunskap. För att kunna ge en formativ bedömning gäller det att kunna reflektera kring lärandesituationer både enskilt och tillsammans med kollegor. Timperley (2013) redogör för vikten av att reflektera tillsammans i arbetslaget och på skolan tillsammans med ledningen. Hon menar att man måste ha uppsatta mål att arbeta mot och delmål som man reflekterar tillsammans kring. Utifrån reflektion och samtal i olika gruppsammansättningar kommer man
20
åt det professionella lärandet och på så vis kanske man succesivt kan ändra småsaker i sin undervisning som leder till bättre fokus på elevens lärande.
I pedagoiska magasinet (2011-05-10) kan man läsa om Hatties metastudie – men också de amerikanska utbildningsforskarna Eric Hanushek, June Rivers, William Sanders och Valerie Shute samt Hatties kollega Helen Timperley, som visar att skickliga lärare skiljer sig från erfarna lärare i hur de agerar i sina klassrum. Det handlar om vilka utmaningar de presenterar för sina elever och hur de presenterar vilket kunskapsinnehåll som ska behandlas och hur eleverna ska göra för att nå till målet. De har ofta en problemlösande inställning till sitt arbete och de kan planera och improvisera utifrån vad situationen kräver. De skickliga lärarna skapar ett optimalt klimat för lärande, bland annat genom att de på ett bra och medvetet sätt vägleder sina elever i lärandet. De är bättre på att övervaka lärprocessen och ge relevant feedback. Men de är också bättre på att testa idéer om lärande och undervisning.
21
4. Metod och genomförande
4.1 Presentation av skolan
Skolan är en F-6 skola som ligger i Södra Sverige. Skolan har skog och hav som närmsta grannar. På skolan går det ca.300 elever som är uppdelade i tre olika sektioner. I det ena huset går elever i förskoleklass och åk 1. I det andra huset, går elever i åk 2 och 3 och i det tredje huset, går elever i åk 4-6. Till två av husen finns två olika fritidshem.
Lärarna som undervisar i respektive hus, tillhör tre olika arbetslagt. Förutom de tre
arbetslagen bildar du ett litet arbetslag tillsammans med lärarna som undervisar i respektive årskurs. På skolan finns också olika ämnesgrupper, som bildar egna enheter. På min skola finns det många lärare som engagerar sig och ligger i framkant då det gäller utveckling på skolan.
Anledningen att jag valt att koncentrera min undersökning till den skola jag arbetar på är att jag genom min aktion vill skapa en utveckling där lärarna möts i en gemensam samsyn kring lärande. Jag tycker också det är intressant utifrån att dessa frågeställningar har växt fram hos mig under de år jag arbetat där. Jag anser att lärare på min arbetsplats har väldigt olika syn på hur mycket eleverna kan/ska vara med och påverka sitt lärande. Det finns också, som jag tog upp i min inledning olika syn på lärarens roll i klassrummet och hur läraren med hjälp av sin planering av lektioner kan påverka klimatet i klassrummet och kunskapsutvecklingen hos eleverna. Jag tänker då på hur lärare ser på de barn som inte följer ”normen” för hur det ska vara. Där samtal kring att ”eleverna lyssnar inte på mig”, ” han eller hon har så svårt att koncentrera sig på mina lektioner” är vanligt förekommande. Jag hoppas, genom detta fördjupningsarbete samt den processledarutbildning jag går kunna starta ett litet
förändringsarbete eller förbättringsarbete där lärarna på sikt kan nå en samsyn kring lärande och kunskapsinhämtande.
22
4. 2 Metod
4.2.1 Lärarna
Jag kommer att använda mig av aktionsforskning där det är jag, läraren som är forskare. Judith Bell (2000) beskriver i sin bok Introduktion till forskningsmetodik att det finns många definitioner av aktionsforskning. Hon betonar att aktionsforskning inte är någon metod eller teknik utan att det rör sig om ett angreppssätt som med sin praktiska och problemlösande inriktning passar bra när man vill utföra en förbättring utifrån ett känt problem. Cohen & Manion (1989) beskriver aktionsforsning som att den” i grunden är forskning på arbetsplatsen i syfte att bearbeta ett konkret problem som finns i en här och nu situation”.
Hart & Bond(1995 s 198-201) skriver om vikten av att de som är med i undersökningen är fullt medvetna om dess syfte och att de är medvetna om sina rättigheter. Detta kan betyda att man före en intervju klargör att det är frivilligt att svara på frågor eller när som helst avsluta intervjun (Bell ,2000). Utifrån detta är alla som är inblandade i min undersökning väl medvetna om syfte, bakgrund och innehåll.
4.2.2 Eleverna
När det gäller eleverna kommer jag att berätta för dem att det är deras rätt att vara med att påverka sin utbildning och att de gärna får komma med tips och idéer på hur de vill och kan lära sig saker. Därefter får de besvara en enkät. Jag delar ut enkäten och kommer vara med dem under tiden den fylls i. Bell (2000) beskriver att det finns fördelar med att personligen dela ut enkäten till respondenterna. Hon menar att det är lättare att förklara undersökningens syfte om man personligen gör det och inte via skrift. Hon lyfter också upp vikten av att få enkäten ifylld vid samma tillfälle som man klargör syftet med den. Vidare anser hon att det är lättare att skapa en personlig kontakt och samarbetsinställning.
23
4.3 Genomförande
4.3.1 Lärarna
Min första aktion kommer att vara att jag själv använder mig av reflektionsprotokoll. (bilaga 1). Andra aktionen kommer att vara att nio andra lärare fördelade på tre arbetslag ska fylla i protokollet efter utförda lektioner. De nio lärare som ingår i min undersökning har följande utbildningar: 3 st 1-7 Ma/No som har undervisat i mellan 10-14 år. 1 st F-5 som är behörig i svenska, matte, No som har undervisat i fem år. 3 st Sv/So som undervisat i 11-15 år. En lågstadielärare som är behörig i alla ämnen som ingår i lågstadiet. En nyutexaminerad lärare med behörighet i svenska, No, musik. Av lärarna arbetar 3 stycken i årskurs 1-3 och 5 i årskurs 4-6. Anledningen till att jag valt dessa lärare är att jag vill ha en spridning i utbildning och antal år de arbetat. Varje lärare kommer under tre veckor fylla i protokollet vid minst 4 tillfällen/vecka. Protokollet är utformat så att de endast tar några minuter att fylla i åt gången. Varje vecka ska boken med protokollen diskuteras i arbetslagen laget runt, utifrån följande:
Vad har du gjort för reflektioner denna vecka? Har du förändrat något i din undervisning?
Kommer du att fortsätta att använda dig av reflektionsprotokoll?
En person i varje arbetslag får som uppgift att agera sekreterare och sammanfatta gruppens diskussioner. När dessa tre veckor har gått kommer en representant från varje arbetslag träffas för diskussion kring vad man kommit fram till.
4.3.2 Eleverna
När det gäller eleverna och deras syn på vilket sätt de bäst lär sig kommer jag att be elever i årskurs 2, 4 och 6 fylla i en enkät (bilaga 2). Jag kommer att fråga dem på vilket sätt de lär sig bäst, t ex genom att läsa själv i en bok, att läraren berättar, att själv ta reda på fakta via datorn, att intervjua varandra eller andra lärare, att filma, att spela in film. Jag undervisar i klass 4 och har relation till eleverna i klass 2, då jag haft dem i årskurs 1. När det gäller årskurs 6 har jag ingen annan relation till dem än att vara lärare på skolan.
24
4.4 Undersökningens tillförlitlighet
När det gäller en aktionsforskning, som en stor del av min undersökande del är, kommer den inte vara färdig i och med att mitt examensarbete är slut. Det kommer att vara ett fortlöpande arbete med nya aktioner som bestäms efter analys av föregående aktion. Urvalet av lärare har jag gjort genom att välja lärare utifrån vad de har för behörigheter och på vilket stadie de undervisar i. Jag har tagit hälften av de lärare som undervisar på skolan. Jag vill ha så bred representation som möjligt i fråga om utbildning. Eleverna kommer att svara på en enkät där de ska fylla i de rutor som stämmer överens på dem. De kommer även att få svara på en fråga på slutet. 120 elever kommer att svara på enkäten. Jag har gjort detta urval utifrån hur Bell (2000) redogör för urval. Hon menar att oavsett hur liten undersökningen är, bör man alltid sträva efter att få ett så representativt urval som möjligt. Hon skriver att det kan vara bra att ta med hälften av populationen i undersökningen.
Jag kommer att analysera och reflektera kring det aktioner och intervjuer jag har hunnit med att göra när tiden för mitt arbete är slut.
25
5. Resultat, analys och teoretisk tolkning
5.1 Lärarna
5.1.2 Aktion 1
När det gäller min första aktion som gick ut på att jag själv skulle använda mig av
reflektionsboken med protokoll (bilaga 1) kom jag snabbt fram till att detta var ett verktyg som passade mig. Jag märkte att jag kunde göra små justeringar och ändringar utifrån att reflektera och tänka efter hur jag som lärare agerat i vissa situationer med mera. Jag saknade dock att reflektera tillsammans med mina kollegor i mitt arbetslag och insåg att jag gärna reflekterat tillsammans med dem också. Timperley (2013) skriver om det professionella lärandet med arbetslaget, samarbetet mellan kollegorna och eleverna i fokus. Hon menar att det är viktigt att pedagoger måste börja se det som en naturlig del av sitt dagliga arbete att ägna sig åt tankar kring lärande och att reflektera över sina lektioner. Precis som Timperley skriver så tror jag också att det är viktigt att få in reflektionen som en rutin i det dagliga arbetet. Det ska inte vara en belastning, utan ett hjälpmedel i din framtida planering av lektioner.
5.1.3 Aktion 2
Aktion 2 började med att jag samlade de nio lärare som jag valt till att vara med och använda reflektionsprotokollet. Jag berättade om mitt syfte med detta, det vill säga att jag skriver ett examensarbete där jag undersöker om reflektion kan vara ett verktyg för lärare att titta mer på oss själva i vår undervisning. Vidare berättade jag att jag även har en del i min undersökning som kommer att handla om att eleverna ska få redogöra för hur de tycker att de lär sig bäst. Jag förklarade att jag skulle tycka det var intressant att titta på om lärare utifrån elevernas tankar och idèer plus egen reflektion kan närma oss varandra i en gemensam syn på hur eleverna ska lära sig saker. Jag redogjorde för några olika forskares/författares syn på reflektion. Elisabet Doverborg skriver på NCM:s hemsida om vikten av att föra loggbok för reflektion och lärande. Hon skriver att det kan vara bra att skriva loggbok. Den har till uppgift att synliggöra det du gör i klassrummet och dig själv som lärare. I nästa steg kan man
26
reflektera över det man skrivit ner i sin loggbok. Hon menar att när man skriver ner tankar om en händelse är det ett sätt att lyfta fram det man tror om något. Vi tvingas formulera våra tankar i ord då vi skriver loggbok med efterföljande reflektion. Skriften gör våra tankar synliga och då möjliga att bearbeta. Vidare menar författaren att man alltid kan gå tillbaka till det man reflekterat kring och antingen förkasta tankarna eller bygga vidare på dem. Illeris (2007) redogör för begreppet reflektion. Han menar att ordet reflektion kan ha två ganska olika betydelser i både vardagspråk och i vetenskapliga sammanhang. Den ena handlar om eftertanke där man funderar närmre eller reflekterar över en händelse, en viss sak eller
problematik. I den andra betydelsen av reflektion handlar det om en spegling där Illeris menar att ”man speglar sin upplevelse eller förståelse av något i sitt eget själv eller i andras reaktion, det vill säga man fokuserar på den betydelse som fenomenet i fråga har för en själv, och man värderar det med den egna identiteten som måttstock”. (Illeris 2007, s 88). När det gäller reflektion som eftertanke menar Illeris att processen sätts igång genom ett samspel med omgivningen där det kan ha skett ett omedelbart lärande.
Reflektionsprotokollet användes i tre veckor av nio lärare plus mig själv. Varje vecka träffades vi och pratade kring följande frågor.
Fråga 1. Vad har du gjort för reflektioner denna vecka? Fråga 2. Har du förändrat något i din undervisning?
Fråga. Kommer du att fortsätta att använda dig av reflektionsprotokoll?
Här nedan kommer jag att presentera en sammanfattning av vad som sagts kring de olika frågorna då vi träffats en gång i veckan i tre veckor.
Fråga 1
Varje vecka gick vi laget runt där alla fick berätta om vars en reflektion. Tre av lärarna undervisar i matematik och NO och därför hamnade deras reflektioner endast kring dessa ämnen. De tre lärarna var överens om att de med hjälp av reflektionsprotokollet fått upp ögonen på vikten av att vara tydliga. En av dem hade reflekterat kring att han ofta sa ”så lägger vi på en nolla på talet”. Efter reflektionen kom han på att man ju faktiskt multiplicerar med 10 när man ”lägger på en nolla”. För två andra lärare hade reflektionen hamnat mycket på deras egen roll som lärare. En av dem menar att hon fått upp ögonen på hur hon fördelade frågor. Den andra av de två reflekterade över hur hon ställde frågor utifrån om de var öppna eller med ganska givna svar. För de andra tre lärarna hamnade reflektionen mycket i att de
27
tyckte de hade olika förhållningssätt beroende på vilket ämne de undervisade i. Alla tre hade medvetet reflekterat kring sin egen roll i olika undervisningssituationer och ämnen. De var överens om att de lektioner man kände sig mest förberedd inför också kändes bäst och det var de lektionerna som de fick bäst respons av eleverna.
Fråga 2
När det gällde om lärarna förändrat något i sin undervisning var alla utom två överens om att de hade förändrat och justerat saker i sin undervisning. Den läraren som reflekterat kring matematik berättade att han mycket mer tänkte på att använda de rätta termerna inom ämnet. Han menade att han ofta slarvade med att använda ett ”vardagligt språk” i sin iver att eleverna skulle förstå. När det gällde den läraren som hade reflekterat kring sitt sätt att ställa frågor berättade hon att hon testat att använda sig av glasspinnar med elevernas namn på. Slumpen fick då välja vilken glasspinne hon drog fram. Hon menade att det höjde vakenheten hos eleverna då vem som helst kunde få frågan när som helst. Hon hade reflekterat kring att en del elever aldrig fick frågan och verkade bekväma med det. En lärare berättade att hon tänkte mycket mer på att ställa öppna frågor och utifrån svaren hon fick ställa följdfrågor. De lärare som reflekterat över hur deras roll som lärare såg annorlunda ut beroende på ämne var överens om att man skulle försöka dra in det positiva från de lektioner som gått bra in i de lektioner som gått mindre bra.
En av lärarna menar att hon inte har förändrat någonting. Hon menar att hon behöver längre tid på sig med detta verktyg innan hon kan förändra någonting.
Fråga 3
När det gäller att använda sig av reflektionsprotokollet i den dagliga verksamheten framöver är fem av lärarna säkra på att de kommer att få in detta som en rutin. De är överens om att detta är välinvesterad tid då det planerar kommande lektioner. En av lärarna kommer inte att använda sig av detta efter som hon tycker det tar för mycket tid ifrån planeringen. De två andra vill gärna använda sig av reflektionsprotokollet, men undrar hur det ska kunna bli en rutin. Två av lärarna lyfter fram vikten av att få reflektera tillsammans också. De menar att det är viktigt att ges tid för samreflektion och inte bara för sig själv.
28
När jag sammanställer lärarnas diskussioner kan jag se att flertalet lärare är positiva till att reflektera kring sin undervisning. Det framgår tydligt att många av lärarna justerat små saker i sin undervisning och att de blivit hjälpta i att använda reflektionsboken som redskap. Under samtalet framkom att de flesta lärarna tyckte att egen reflektion, samt samtal kring denna, var viktig för sin egen fortsatta utveckling. De menade på att det pedagogiska samtalet kollegor emellan inte får prioriteras bort på grund av annat. Det pedagogiska samtalet, med reflektion grund, är en förutsättning för fortsatt lärande och ger kraft till att våga möta dagens elever, där de befinner sig. Jag noterade att flera av lärarna diskuterade och kom fram till likanande saker, nämligen att de ville låta eleverna påverka sin undervisning och utbildning. Att de ville alla eleverna efter nivå skulle få ta ett eget ansvar för sitt lärande och att de ville använda eleverna som resurser i sitt eget lärande. Detta stämmer väl överens med vad som står i Lgr 11 s 15 ”Läraren ska svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad”. Som jag nämnt i min litteraturdel beskriver både Illeris (2007) och Timperley (2013) hur viktigt det är att ta sig tid att reflektera. Det är genom reflektion man kan titta närmre på sin undervisning och därigenom vidareutveckla den. Timperley (2013) trycker på att det är viktigt att reflektera tillsammans i arbetslaget och att få reflektionen som en daglig rutin.
5.2 Eleverna
Innan eleverna svarade på enkäten pratade vi om att alla elever har rätt att påverka sin
utbildning. Vi pratade utifrån Lgr 11, elevers ansvar och inflytande. Det står att läsa att skolans mål är att varje elev tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö. Vidare står det att skolans mål är att eleverna utvecklar ett större ansvar för sina studier, och utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömningar i relation till sina förutsättningar
(Skolverket 2011 ). Jag berättade för eleverna att många forskare har skrivit om elevers rätt att vara med och bestämma hur de vill lära sig saker. Körling (2011) skriver om detta. Hon menar att det är viktigt att finna sammanhang, mening och gemenskap. Med denna diskussion i ryggen får eleverna fylla i sin enkät.
29
5.2.1 Diagram elevsvar
Hur vill du lära dig saker i skolan?
När jag analyserar enkäten ser jag både skillnader och likheter i hur eleverna valt att svara kring hur de vill lära sig saker i skolan. När det gäller eleverna i årskurs 2 framgår det tydligt att de vill skapa olika saker med hjälp av att använda sig av pysselmaterial och färg. De vill även bygga saker och spela in egna filmer. I årskurs 2 framgår det också att det är viktigt att arbeta tillsammans med sina kompisar. Det är inte många i denna ålder som vill arbeta själv och intresset av läroböcker är svagt. Tabellen visar att eleverna ser läraren som en stor kunskapskälla men de upplever även att de lär sig mycket genom filmer.
När det gäller årskurs 4 ser jag att det är många elever som vill arbeta med datorn och spela in filmer. När jag reflekterar kring detta tror jag att det kan bero på att alla elever i årskurs 4 under hösten fått vars en dator i skolans ”en-till-en” satsning. När jag jämför med årskurs 2 ser jag att fler elever vill arbeta med läroböcker och läsa böcker. Precis som i årskurs 2 ser många elever läraren och att titta på film som ett bra sätt för att inhämta kunskap.
0 5 10 15 20 25 30 35
Jag vill bygga saker Jag vill sitta på en bestämd plats Jag vill bestämma var jag ska sitta Jag vill lyssna på fröken Jag vill spela in filmer Jag vill använda pyssel och färg Jag vill titta på filmer Jag vill jobba själv Jag vill läsa i en bok Jag vill jobba med datorn Jag vill arbeta med läroböcker Jag vill jobba med kompisar
Åk 6 Åk 4 Åk 2
30
I årskurs 6 ser jag stora skillnader när jag jämför med årskurs 2. Det är tydligt att det nu är mycket viktigare för eleverna att arbeta på egen hand samt bestämma var man ska sitta när man arbetar. Då jag blev nyfiken kring varför det är på detta sätt valde jag att helt apropå att fråga några elever om varför de trodde att det var så. En pojke berättade att ”Jag tycker det är ganska taskigt att jobba i grupparbete. När jag jobbar i grupp kan ju några jobba och några liksom bara glida med. Jag vill hellre jobba själv och visa att jag kan. Jag är rätt så trött på vissa i klassen just nu”. Jag tolkar detta som att eleverna i denna ålder blivit mer medvetna om att sin egen lärandeprocess och att eleverna känner ett större ansvar i att visa vad de kan. Detta tror jag beror på att man i årskurs 6 vill visa vad man kan för ett rättvist betyg. När jag tittar på diagrammet över hur årskurs 6 vill lära sig saker är det tydligt att det inte är lika självklart att bygga och skapa saker.
När jag sammanfattar diagrammet över hur eleverna vill lära sig saker tycker jag mig se att gemenskap, kompisar och kreativa sätt att lära sig på är starkare bland de yngre eleverna. Både William (2013) och Körling (2012) pratar om vikten av att lära tillsammans med andra. De båda författarna menar att samspelet mellan lärare elev och elev-elev är oerhört viktigt i lärandesituation. Bland de äldre eleverna verkar det vara viktigt att inhämta kunskap via böcker, läromedel och datorer. Samtliga elever verkar tycka att datorn och att spela in egna filmer är viktiga delar i sin lärprocess och här tror jag att skolans IT satsning, där alla elever fått vars en dator, spelar stor roll. Jag funderar på om resultatet kunnat bli annorlunda om jag utfört enkäten på en skola där jag inte haft någon relation till eleverna. Eventuellt kan det ha haft en betydelse att jag undervisar i klass 4. Jag tänker då att de svarade på enkäten utifrån vad de trodde att jag som lärare ville att de skulle svara. Framförallt märkte jag det på att många kryssat i att de ville arbeta med film. Vi har precis haft ett projekt i klassen där slutresultatet skulle mynna ut i en film. Eleverna i årskurs fyra fick mycket positiv feedback på detta arbete och det kan ha haft betydelse i undersökningen. När det gäller årskurs 2 och 6 tror jag inte att detta hade någon betydelse.
5.2.2 Analys av elevenkät tillsammans med lärare
När jag sammanställt elevernas enkätsvar satte jag mig ner för att diskutera dessa tillsammans med de nio lärare som använt sig av reflektionsboken. Vi analyserade elevernas svar och utifrån dessa följde intressanta iakttagelser. Lärarna som arbetade med de yngre eleverna blev glada av att se att så många elever ville arbeta med att skapa. De hade arbetat hårt för att
31
skapa en kreativ och tillåtande miljö för eleverna och för lärarna kändes det som en
bekräftelse att se elevernas svar. De menade att svarsbilden stämde väl överrens med deras pedagogiska tänk. Två av lärarna som arbetade med de äldre eleverna blev väldigt förvånade över att så pass många elever ville arbeta självständigt utifrån läromedel, böcker och datorer. Dessa två lärare har arbetat hårt för att eleverna ska se samarbete och kommunikation som grundstenar i sin undervisning och min tolkning var att pedagogerna blev besvikna över elevernas svar. En annan pedagog såg det hela som positivt och menade att det kunde vara som så att eleverna, med stigande ålder, hade automatiserat sin läsning och blivit bättre att på egen hand inhämta information. Att eleverna med mognad gått från det konkreta till det abstrakta.
En av lärarna tog upp att han tyckte att enkäten gav en bra överblick över hur eleverna vill lära sig olika saker. De övriga pedagogerna höll med honom och tre av pedagogerna skulle kunna tänka sig att använda en liknande enkät inom snar framtid. Samtliga pedagoger tyckte att sammanställningen hjälpte att möta sina elevers tankar kring lärande på ett bättre sätt. En av pedagogerna menade att det hade varit spännande att komplettera enkäten med
elevintervjuer. Hon menade att man på detta sätt kunnat komma ner på djupet i elevsvaren och att man genom detta kan möta eleverna på ett ännu bättre sätt. Vi var alla överrens om att detta hade varit en spännande fortsättning och en ny ingång till fler aktioner.
I efterhand känner jag starkt att jag gärna kompletterat min undersökning med elevintervjuer. Genom att använda mig av elevintervjuer hade jag kunnat fånga elevernas tankar på ett bättre sätt. Det hade varit spännande att få höra varför de tyckte som de gjort. Bell (2000) skriver om intervjuer att de har en stor fördel i och med sin flexibilitet. I en intervju kan man följa upp ideèr, tolka svar och gå in på motiv och känslor som inte är möjligt i en enkät.
Författaren tar upp aspekter som mimik, minspel och tonfall som man aldrig ser i ett enkätsvar. Det finns heller inga utrymmen för följdfrågor om du arbetar med enkät som ett verktyg för det du undersöker. (Bell 2000) Jag tycker dock att det var intressant att få med många elever, 120 st för att se spridningen lättare.
32
6. Slutsats och diskussion
I min aktionsforskning har jag strävat efter att få svar på mina frågeställningar som presenterades i början av mitt arbete. När det gäller den första frågan om hur elever vill tillägna sig nya kunskaper och utveckla sitt lärande i skolan kom det både väntade och oväntade svar. Jag upptäckte skillnader mellan elever på lågstadiet respektive mellanstadiet. Elever på lågstadiet vill arbeta med konkret material medan eleverna på mellanstadiet föredrar datorn och böcker som läromedel. Samtliga elever tycker i relativt hög grad om att lyssna på läraren. Jag trodde dock att det skulle vara fler som tyckte att lyssna på läraren skulle vara bra kunskapskälla. Det jag kan tolka fram ur detta är att elever idag har väldigt många olika sätt att ta till sig kunskap på. För oss lärare handlar det här om att skapa förutsättningar till varje elev och visa på möjligheter som passar den enskilda individen. Det jag också kan utläsa av diagrammet är det är viss skillnad på svaren vad gäller användandet av datorer. Ju äldre eleverna blir desto viktigare blir det att använda sig av datorn. En fråga där jag noterade stora skillnader mellan eleverna på lågstadiet respektive mellanstadiet är den om att vilja bygga saker. För de yngre eleverna är det viktigt medan de äldre verkar bry sig mindre om det. När jag gjorde enkäten tillsammans med eleverna var det en del som sa: ”Det beror på vad jag ska lära mig, hur jag vill lära mig det”. Det är enligt mig viktigt att verkligen lyssna på eleverna som är de som vet bäst på vilket sätt de kan finna motivation, inre lust och engagemang. Aspelin (2010) och Körling (2011) menar att det är viktigt att se eleverna som enskilda individer och inte bara som grupp. Aspelin (2010) trycker mycket på vikten av att skapa relationer med sina elever och därigenom skapar man motivation och engagemang. Min uppgift som lärare är att hjälpa till att hitta detta. Att locka fram dessa så viktiga komponenter för att lärandet ska bli på riktigt. Jag tror lärande mycket handlar om motivation. Att eleven känner att det är viktigt att lära sig en viss sak. Att eleven kan applicera det in till sin verklighet, göra lärandet till något man kan ha nytta av.
Datorn och andra digitala verktyg, såsom ipad, filmkamera osv har fått stort genomslag bara de sista åren har jag märkt. Det som ligger bakom detta, tror jag är att pedagogerna ute på skolorna har fått högre krav på sig att lära sig hantera dessa. Helt enkelt för att kunna möta de elever som kommer till skolan idag. Det krävs att vi hänger med i utvecklingen om vi vill tala samma språk som eleverna, om vi vill kunna förstå dem. Jag har genom denna undersökning blivit övertygad om att vi måste fråga eleverna hur de vill lära sig saker. Jag tycker det är lärarens uppgift och ansvar att förmedla vad som ska läras in men att vi tillsammans kommer
33
överens om hur eleverna ska lära sig saker. Oavsett ålder så har eleverna väldigt klart för sig på vilka sätt man kan lära sig och det måste vi ta tillvara. Williams (2013) beskriver vikten av att läraren och eleven tillsammans gör upp mål. Vidare menar han att det ska vara mål som eleven förstår och har möjlighet att uppnå. Det är läraren som har ansvar för att detta samarbete ska ske.
Min andra fråga jag arbetat utifrån handlar om reflektion och om vi lärare genom reflektion kan möta våra elevers tankar kring sitt lärande.
Under detta arbetes gång har det gång på gång slagit mig hur olika uppfattningar lärare har om elevers lärande. En del ser fortfarande läraren som den enda kunskapskällan där det är elevens fel om något inte går som förväntat under skoltiden. Där det är läraren som
bestämmer vad som ska göras i skolan oavsett vad eleverna kan sedan tidigare. Det finns en speciell ordning man ska lära sig saker på som används på samma sätt år efter år. Tack och lov är detta inte den bild som dominerar. I detta arbete har jag suttit i många och långa härliga diskussioner kring vad lärande är. Ur ett elevperspektiv är det viktigt att utgå från vad
eleverna kan innan. Om detta skriver många av de författare jag läst. Att ta den kunskap de bär med sig på allvar och utmana dem i sina tankar kring det. Att utgå från det som finns i elevernas intresse och närhet och utifrån det utmana dem att ge sig ut på okänt vatten. Bergius & Emanuelsson (2011) pratar mycket om att lust och lärande hör ihop. De menar att lärare måste ge våra elever utmaningar och altenativ. Författarna skriver att det i kurplanerna står att eleverna ska lära sig genom tidigare erfarenheter och i ett sammanhang. De menar att det är viktigt att utgå från det eleven redan kan och utmana dem därifrån. En annan viktig aspekt kring lärandet som författarna tar upp är att behålla elevers nyfikenhet och lust. De menar att det gör man genom engagerande och meningsfulla aktiviteter, lek, skapande och utforskande av olika saker. Att elever är aktiva i sin lärande process är alla författare jag läst i detta arbete eniga om.
Jag tror att det handlar om att som elev känna tillit till sina lärare och våga vara med och påverka sin utbildning. Det handlar om att våga dela med sig av sina tankar till sina kamrater. Om någon kommer på en bra tanke, har man inte ensamrätt på den utan en skyldighet att dela med sig och på så vis föra sitt eget och sina kamraters lärande framåt, tillsammans. Som elev handlar det om att äga sitt lärande. Att göra lärandet till sitt eget. Att skapa sammanhang och förståelse och att kunna applicera sina kunskaper in i samhället. Att lära sig på riktigt! William (2013) skriver mycket om detta. Han betonar vikten av att lära av varandra och
34
använda eleverna som läranderesurser. Han menar att i detta samspel elever och lärare emellan sker det optimala lärandet. Körling (2011) och Illeris (2007) resonerar mycket kring motivation och drivkraft. De menar att detta är viktiga komponenter när det gäller att nå det optimala lärandet. Jag håller med dessa författare. Jag kan i min undersökning se att
drivkraften och motivationen ökar hos eleverna om de får vara med och påverka sin
undervisning. Jag tycker mig kunna utläsa att det är viktigt att läraren visar en lyhördhet då det gäller elevernas engagemang och förslag.
För lärare i skolan idag, handlar det om att ta ansvar med allt vad det innebär. Vi måste känna oss förtrogna med våra styrdokument och förankra dem in i undervisningen. Vi måste skapa goda relationer med våra elever för att nå det optimala lärandet. Om detta resonerar Körling (2011). Hon menar att det är ett stort ansvar att vara lärare idag. Lärare har ansvar för möten med elever, lärandet som ska vara för livet och säkerhet kring att förankara styrdokumenten in i elevernas vardag.
När det gäller reflektion som verktyg för att få syn på sin undervisning tycker jag mig ha upptäckt att det har fått ta en mindre plats i lärarens dagliga arbete nuförtiden om man jämför med för bara några år sedan. Jag tror detta beror på att man ser detta som en extra arbetsbörda som ska göras plus allt annat man har omkring sig. Det handlar då, enligt min mening om att man inte har förstått vad reflektionen har för syfte, nämligen att underlätta i bemötandet av eleverna. Att kunna möta dem i sin kunskapsutveckling och att ta tillvara på deras tankar kring hur de vill lära sig saker. Jag tror att om man får in reflektionen som ett dagligt moment blir det till en hjälp. Att skriva ner sina tankar tror jag är viktigt eftersom man då kan gå tillbaka till tidigare reflektioner och jämföra och därifrån våga förändra och utveckla.
”Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och om hur
kunskapsutveckling sker” (Skolverket 2011 s.10)
I min undersökning där 120 elever och nio lärare ingått har jag glädjande nog sett att broar börjat byggas. Broar mellan lärare och elev där lärare vågat släppa på det som man brukar göra och vågat testa annat. Vågat prova saker som varit elevernas förslag om hur de vill lära sig saker. När jag sedan pratat med lärarna har ord och fraser som ”engagemang, motivation, glädje och lära på riktigt, inte bara för lärandets skull” kommit fram. Dessa ord har om och om igen kommit tillbaka i den litteratur jag har läst. Man har sakta men säkert bjudit in
35
eleverna till sitt eget lärande och sett små framsteg och att det gett resultat i form av glädje, engagemang med mera. Vi har inte kunnat mäta några resultat i form av kunskap nu kontra innan men det vi sett hitintills är glädjande. Jag vågar nästan lova att om vi fortsätter arbeta med dessa två mål för våra ögon, nämligen reflektion, där vi tittar på oss själva och att bjuda in elevernas tankar i sin undervisning, så når vi framgång.
Min övertygelse är att vi lärare måste inse att våra elever ska lära för livet, inte för stunden. Det är ett livslångt lärande vi strävar efter och då måste vi ha våra ledord med oss, motivation, inspiration, äga sitt lärande, kreativitet och många fler. Enligt mig handlar det om att aktivera alla sinnen och möta varje elev där den befinner sig. Genom att ta vara på elevernas vardag och intressen ”här och nu” kan jag entusiasmera, motivera och skapa intresse för ett livslångt lärande. Genom att som lärare ta ansvar för det som är mitt ansvar, nämligen att vara en vuxen som barnet känner tillit till, genom att kunna mina styrdokument på mina fem fingrar, genom att våga släppa in eleverna i sitt eget lärande når vi tillsammans framgång. I skolan handlar det om att göra på riktigt, att ha tydliga mottagare till det vi gör. Då blir det viktigt både för eleverna själva och för andra. Jag hoppas att man i framtiden skapar ett mer funktionationellt lärande som tillsammans med andra skapar meningsfullhet, sammanhang och en bra grund till det fortsatta livet och dess utmaningar.
Jag saknade som jag tidigare nämnt, intervjuer med eleverna. Jag vill komma ner på djupet när det gäller vilken påverkan eleverna kan ha i frågan om hur de vill lära sig saker. När det gäller reflektionsboken som nio lärare använt sig av vill jag att vi alla på skolan använder oss av den i vårt dagliga arbete. Detta kommer att vara mina ambitioner framöver, i mina fortsatta aktioner inom detta område. Mitt mål med detta arbete var att få upp ögonen på lärare om vår roll och vårt ansvar. Att vi tillsammans med eleverna ska lära oss saker. Att ingen sitter på färdiga lösningar utan att vi lyssnar på varandra. Tillsammans är vi starka!
36
7. Litteratur
Aili Carola, Blossing Ulf & Tornberg Ulrika(2008) Läraren i blickpunkten – olika perspektiv
på lärares liv och arbete. Lärarförbundets förlag
Aspelin, Jonas.(2010). Sociala relationer och pedagogiskt ansvar. Gleerups utbildning; AB, Bell, Judith.(2000). Introduktion till forskningsmetodik. Studentlitteratur; Lund
Bergius Berit & Emanuelsson Lillemor.(2011). Hur många prickar har en gepard. Litorapid Media AB; Göteborg
Blossing, Ulf. (2008). Kompetens för samspelande skolor, om skolorganisationr och
skofbättring. Studentitteratur AB; Lund
Illeris, Knud.(2007). Lärande. Studentlitteratur AB; Lund
Körling, Anne-Marie.(2011). Nu ler Vygotskkij –eleverna, undervisningen och Lgr 11. Liber AB; Stockholm
Liberg, Caroline.(2006). Hur barn lär sig läsa och skriva. Studentlitteratur AB; Lund Nämnaren Tema 8, Matematik – ett grundämne. Litorapid Media AB; Göteborg
Skolverket.(2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Edita; Västerås, Stockholm
Timperley, Helen.(2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Studentlitteratur AB; Lund
Wiliam, Dylan.(2013). Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken. Studentlitteratur AB; Lund
37
Länkar
http://ncm.gu.se/media/ncm/sbm/loggbok_ed.pdf http://sv.wikipedia.org/wiki/Lärande
38
Bilaga 1 (lärare)
I vår reflektionsbok har vi valt att utgår från boken Lärande av Illeris (2007). I boken redogör Illeris för lärandets tre dimensioner dvs. innehåll, drivkraft och samspel. Illeris illustrerar lärandet som en triangel, där samspelet mellan de tre hörnen är en förutsättning för allt lärande. När ni reflekterar kring era lektioner, vill vi att ni tittar på figuren nedan:
R
Drivkraft
Känsla och vilja.
Ex. Finns motivation för uppgiften? Engagerar uppgiften eleven? Kan eleven få hjälp att bli motiverad/ engagerad? Hur? Innehåll Kunskap, förståelse, färdighet och mening. Ex. Är det för lätt/svårt? Är det meningsfullt? Får eleven stöd? Samspel Handling, kommunikation och integration.
Ex. Hur sitter eleverna? Hur sker kommunikation? Vilken respons ges?
39
REFLEKTION
Datum:________________Aktivitet (kortfattat)
Vad har fungerat bra? Vad har fungerat mindre bra?
Vad kunde JAG gjort annorlunda?
40
Bilaga 2 (elever)
(måla dina 5 bästa sätt)
Jag vill bygga saker Jag vill spela in filmer Jag vill läsa en bok
Jag vill använda mig av färg
och pysselsaker Jag vill jobba med datorn
Jag vill arbeta med läroböcker
Jag vill jobba med kompisar Jag vill sitta på bestämd plats
Jag vill jobba själv Jag vill lyssna på fröken
Jag vill titta på filmer Jag vill bestämma var jag ska
