Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Februari 2021
MIGRANTERS ERFARENHETER
AV VÅRDEN
EN LITTERATURSTUDIE
HANSSON MARIA
SHABDULLOEVA HAMIDA
MIGRANTERS ERFARENHETER
AV VÅRDEN
EN LITTERATURSTUDIE
HANSSON MARIA
SHABDULLOEVA HAMIDA
Hansson, M & Shabdulloeva, H. Migranters erfarenheter av vården. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö
Universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2021.
Bakgrund: Under de två senaste decennierna har invandringen ökat markant i
Sverige. Detta påverkar alla samhällssystem, och så även hälso- och sjukvårdssystemet. Att ge personcentrerad och god vård är centralt i sjuksköterskans arbete, samt att tillgodose säker och jämlik vård till hela befolkningen. För att uppnå detta krävs det att patienters kultur beaktas i vårdmötet.
Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva migranters erfarenheter av
vården.
Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tolv vetenskapliga
studier. Studiens fokus var på migranter i vuxen ålder >18år och deras upplevelser och erfarenheter av mötet med vården. Studier som var skrivna efter år 2010 inkluderades. Innehållsanalys användes för att sammanställa resultatet.
Resultat: Resultat visar att migranternas erfarenheter av vården påverkades av kommunikationssvårigheter, migranters erfarenheter av bemötande, känslor av utsatthet samt deras egna förväntningar på hälso-och sjukvård.
Konklusion: Kulturella skillnader och kommunikationssvårigheter påverkar
migranters tillgång till hälso- och sjukvård i det nya landet. För att uppnå målet att ge god och jämlik vård till hela befolkningen krävs det inom vården en
medvetenhet om kulturens inverkan på vårdmötet.
Nyckelord: erfarenheter, kultur, kvalitativa studier, migranter, migration,
MIGRANTS' EXPERIENCES OF
HEALTH CARE
A LITERATURE REVIEW
HANSSON MARIA
SHABDULLOEVA HAMIDA
Hansson, M & Shabdulloeva, H. Migrants' experiences of health care. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit points, Malmö University: Faculty of Health and society, Department of Care Science, 2020.
Background: In the last two decades, immigration has increased significantly in
Sweden. It also affects all social systems, including health care. Providing person-centred, good, safe and equal care to the entire population is essential to the nurse’s work. To achieve this, the patients’ culture must be considered in the care meeting.
Aim: The literature study aims to describe migrants' experiences of health care. Method: A qualitative literature study was performed based on twelve studies.
The focus of the study was on migrants in adulthood > 18 years, their experiences of the encounter with a health care. Studies published after 2010 were included in this review, and content analysis was used to compile the results.
Results: The results indicated that immigrants' experience in the health care
system was influenced by barriers such as communication, migrants’ experiences of treatment, feelings of vulnerability and expectations of health care.
Conclusion: Cultural differences and communication difficulties affect migrants'
access to health care in new country. Therefore, the awareness of the cultural impact on the care meeting is required to provide good and equal care to the entire population.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 4
BAKGRUND ... 4
Invandring och utrikesfödda i Sverige ... 4
Lagar och förordningar ... 5
Tidigare forskning ... 5 Transkulturell omvårdnad ... 6 Personcentrerad vård ... 7 PROBLEMFORMULERING ... 8 SYFTE ... 8 METOD ... 8 Inklusionskriterier ... 9 Databassökning ... 9 Urvalsprocess ... 9 Kvalitétsgranskning ... 10 Innehållsanalys ... 10 RESULTAT ... 11 Kommunikationssvårigheter ... 11 Användning av tolkar ... 12 Behov av information ... 13
Migranters erfarenheter av bemötande ... 14
Känslor av utsatthet ... 14
Diskriminering ... 14
Egna begränsningar ... 15
Förväntningar på hälso- och sjukvård ... 15
DISKUSSION ... 16
Metoddiskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 18
KONKLUSION ... 20
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE ... 21
REFERENSER ... 22
4
INLEDNING
Att leva i en annan kultur än sin ursprungliga eller tillhöra en etnisk minoritet kan på många sätt vara svårt. Olika kulturella skillnader kan leda till missförstånd och vara grund till att konflikter uppstår. Utifrån vår erfarenhet inom vården har vi hämtat ett exempel på en situation som visar hur missförstånd kan uppstå då personer från olika kulturell bakgrund möts.
En medelålders kvinna kommer in på akuten med sin make. Hon besväras av torrhosta som hon ådragit sig i samband med en förkylning. Kvinnan berättar att hostan irriterar henne på nätterna och gör att hon inte sover. Kvinnan får ett snabbt möte med läkaren, som lyssnar på lungorna och sedan skriver ut ett recept på hostmedicin. Sjuksköterskan förklarar för paret att hostan kan vara långdragen i samband med en förkylning och hon informerar även om aktuell egenvård. Efter vårdmötet är kvinnan missnöjd och mannen är irriterad och besviken. De hade förväntat sig ett längre möte med läkaren och mer omfattande undersökningar då paret kommer från ett land där långvarig hosta ofta tyder på tuberkulos.
Detta är alltså ett exempel på hur den kulturella bakgrunden kan leda till olika tolkningar av en situation. De flesta länder blir mer och mer mångkulturella, inklusive Sverige. I och med att migrationen ökar globalt knyts världen samman. Det har blivit lättare att resa, studera, arbeta och bosätta sig i andra delar av
världen. Samtidigt pågår det ständigt politiska konflikter och krig som leder till att människor tvingas att fly och lämna sina hemländer (Seffo m.fl. 2014). När
samhället förändras, förändras även förväntningarna på och förutsättningarna för hälso- och sjukvården. Det är också denna verklighet som sjuksköterskan dagligen möter och behöver kunna anpassa sitt arbete till.
BAKGRUND
Det är viktigt att förstå hur migranter upplever hälso- och sjukvården i sitt nya hemland. Anledningen till detta är att migranters tillgång till och nyttjande av hälso- och sjukvården kan fungera som ett mått samt en indikator på hur hälsotillståndet är för denna grupp (Campbell m. fl. 2014). I en rapport från Socialstyrelsen (2011) påvisas det att migranter har ett större behov av hälso- och sjukvård jämfört med den övriga befolkningen. De lider i större utsträckning av olika kroniska tillstånd och har generellt sämre hälsostatus, samt de lever i större utsträckning med olika stressrelaterade diagnoser (a.a.)
I denna litteraturstudie definieras migranter som personer som flyttar från ett land
till en annat, oavsett anledning. Detta inkluderar personer som migrerat på grund
av krig eller förföljelse samt de personer som frivilligt flyttat på grund utav arbetet, studier eller familjeanknytning.
Invandring och utrikesfödda i Sverige
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB, 2020a) var Sveriges folkmängd 10 327 589 personer i slutet av 2019. I början av 2000-talets hade invånarantal ökat med 1,4 miljoner. Detta är en ökning med cirka 16 procent som framförallt beror på att fler
5
har invandrat än utvandrat från Sverige (a.a.). År 2020 var över två miljoner av de bosatta i Sverige utrikes-födda, vilket utgör 19,6 procent av Sveriges totala
befolkning. Denna statistik inkluderar alla som har flyttat till Sverige och blivit folkbokförda (SCB, 2020b). Detta procenttal förväntas att fortsätta stiga och enligt SCB:s beräkningar kommer 22 procent, eller nästan tre miljoner personer, vara utrikes-födda i Sverige år 2060 (SCB, 2020c). Denna statistik visar på hur det svenska samhället blir mer och mer heterogent. Detta påverkar alla
samhällssystem, och så även hälso- och sjukvårdssystemet. Lagar och förordningar
International Council of Nurses (ICN, 2017) presenterar en etisk kod med en rad riktlinjer för att vägleda sjuksköterskor i deras dagliga arbete. Det är
sjuksköterskans ansvar att i sitt arbete respektera och främja mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, dess familjer samt allmänheten. Ytterligare skyldigheter för sjuksköterskan är att initiera åtgärder som tillgodoser och stödjer i synnerhet svaga befolkningsgruppers hälsa och sociala behov. Vidare är det sjuksköterskans ansvar att den enskilda individen ges information och förutsättningar för att kunna ge sitt samtycke till vård och behandling (a.a.).
Sveriges Hälso-och sjukvårdslag, 2017:30 (HSL) fastställer det i 1§, kap 3, att svensk sjukvård bör främja patientens hälsa och erbjuda lika vård för hela
befolkningen. Dessutom fastställs det i HSL (2017: 30) 1§ 5 kap att god vård ska bedrivas så att den främjar god kontakt mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen. Den ska även grunda sig i respekt för patientens
självbestämmande, samt dennes integritet. Vidare ska svensk hälso- och sjukvård (2017: 30) 2§ vägledas av framförallt människovärdesprincipen. Detta är en icke-diskrimineringsprincip som innebär att hälso- och sjukvården inte får prioritera sina insatser utifrån patientens egenskaper såsom inkomst, ålder, kön, social status eller ursprung. Enligt Patientlagen, 2014:821 (PL) i 6 § och 7 § 3 kap är det vårdgivarens skyldighet att bidra till god kommunikation i mötet med patienten. Vårdpersonalen har en skyldighet att ge både patienten och dess närstående fullständig information. All information ska anpassas till patientens kulturella och språkliga bakgrund. Den som ger informationen har en skyldighet att försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet och dess innebörd. Det är den som ger informationen som är skyldig att säkerställa att mottagaren har förstått
informationen. Vid behov ska information lämnas skriftligt. Enligt 1 § och 2 § kap 4 i PL ska patientens integritet och självbestämmande respekteras och vård får inte ges utan patientens samtycke.
Tidigare forskning
Sjuksköterskan möter i sitt arbete människor med olika kulturella bakgrunder. Patienter med annan kulturell bakgrund har ofta andra tankar och behov, vilket i sin tur leder till andra förväntningar och beteenden än vad sjuksköterskan är van vid (Hanssen, 2007).
I den danska studien av Nielsen och Birkelund (2009) lyfter sjuksköterskorna skillnader i beteende när det kommer till hur patienter med annan kulturell bakgrund uppfattade och gav uttryck för sin smärta. Sjuksköterskorna menar att denna patientgrupp ofta gav uttryck för smärta på ett mer kraftfullt sätt än
exempelvis de danska patienterna. De ansåg att vissa patienter hade en tendens att överdriva smärta och sättet som de gav uttryck för den. Samtidigt så betonade
6
sjuksköterskorna att de var medvetna om att smärta och smärtgräns är något ytterst individuellt. De menade att detta skapade ett dilemma, då de tyckte det var svårt att uppskatta i vilken grad de skulle ta patientens smärt-utbrott på allvar (Nielsen & Birkelund 2009).
Studier har visat att skandinaviska sjuksköterskor har svårt att hantera patienter som de uppfattar som ovanligt behärskade, eller obehärskade, i sitt sätt att visa och ge uttryck för smärta (Hanssen, 2007), då detta faller utanför ramen för vad sjuksköterskan är van vid och uppfattar som normalt. Detta i sin tur bidrog till att sjuksköterskan upplevde svårigheter att avläsa hur ont patienten har och hur denne ska smärtlindras adekvat (a.a.).
I Reeves och Foggs (2006) studier beskriver sjuksköterskestudenter hur de upplever brister i sin kulturella kunskap i mötet med just patienter från andra kulturer. De uttryckte att de önskade att det hade funnits mer i deras utbildning som berörde seder och bruk i andra kulturer, detta för att sedan kunna tillgodose lika och god vård till alla patienter oavsett bakgrund och tillhörighet. De menade att den kunskap som de nu besatt kring olika religioner och seder, framförallt kom från egna eller andra kollegors erfarenhet i arbetslivet (Lundberg, Bäckström & Widén, 2005).
Forskning visar även att migranter som har varit utsatta för någon typ av trauma ofta upplever det utmanande och svårt att skapa tillit till nya människor. Även tilliten till myndigheter och olika institutioner är generellt låg beroende på tidigare erfarenheter (Strijk m. fl. 2011). När det nya samhället dessutom har olikheter i kulturella uppfattningar om hälsa och sjukdom kan detta påverka personers välbefinnande ytterligare (Hultsjö & Hjelm 2005). Socialt stöd har i tidigare forskning visat sig vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet (Baird, 2012). Det har påvisats att när migranter upplever att de har ett socialt stöd i sitt nya land så minskar detta den mentala stressen som de ofta lever med. De migranter som har familj och vänner nära sig, mår emotionellt bättre och är mer socialt stabila (Tilbury & Rapley, 2004).
I alla möten mellan sjuksköterskan och patienten finns på förhand en ofrånkomlig och given maktskillnad (Ozaras and Abaan, 2018). Dels är patienten sjuk och beroende av sjuksköterskans vård. Samtidigt som sjuksköterskan är i en för henne välkänd miljö samt är den som besitter kunskapen. Patienten å andra sidan
befinner sig en utsatt situation, dels på grund av sitt sjukdomstillstånd men även på grund utav en kontrollförlust. När patienten även kommer från en annan kultur kan detta leda till att maktskillnaderna ökar ytterligare vid sjuksköterskans möte med patienter från en annan kultur (Tilbury & Rapley, 2004).
Transkulturell omvårdnad
Madeleine Leiningers utvecklade sin klassiska teori “Culture care diversity and universality” redan under 1950-talet (Leininger & McFarland 2002). Sedan dess har Leininger fortsatt att utveckla sin teori och varit en inspiration för flertalet andra forskare som utvecklat teorin vidare. Än i dag räknas Leininger som en av de främsta omvårdnadsteoretikerna inom transkulturell omvårdnad (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012).
Teorin innehåller 13 antaganden som sammanställts för att kunna tillämpas som en guide i sjuksköterskans arbete. Ett centralt antagandena är att omsorg utgör
7
kärnan i omvårdnad. Att ge omsorg är nödvändigt för att kunna bota och läka och uppnå tillfrisknande. Transkulturell omvårdnad definierar i teorin som att både skillnader och likheter bör synliggöra samt hur patientens uttrycker tro och värderingar i relation till omvårdnadsarbetet. Detta behöver göras för att
sjuksköterskorna ska kunna tillgodose både patientens förväntningar och behov genom att ge en kulturellt anpassad omvårdnad (Leininger & McFarland 2002). Vidare beskrivs det att kultur är en självklar del av varje människa. För att kunna bedriva god omvårdnad är det nödvändigt att en människas kultur beaktas i vårdmötet. Kultur syftar inte på var personen kommer ifrån geografiskt sett, utan istället på personens livssammanhang. Med livssammanhang menas personens värderingar, övertygelser och normer som är kulturellt inlärda samt gemensamma för en specifik grupp. Detta styr i sin tur personens tankesätt, beslut och
handlingar. Teorin lägger även vikt vid att sjuksköterskan har en förståelse för patientens kultur för att kunna bedriva en holistisk vård. Om sjuksköterskan saknar denna kompetens kan det bidra till att konflikter uppstår. Dessa konflikter kan i förlängningen fördröja tillfrisknandet och hämma välbefinnandet. Det är även viktigt att sjuksköterskan har en förståelse både för sin egen och patientens kultur, det vill säga är medveten om såväl skillnader som likheter. Genom denna medvetenhet kan man hitta sätt att förmedla både empati och medkänsla (a.a.). Även kommunikationen ska ses i ljuset av patientens kultur (Leininger & McFarland, 2002). Det finns två områden av transkulturell kommunikation. Kulturell kommunikativ kompetens och Interkulturell kommunikation. Kulturell kommunikativ kompetens innebär att vårdpersonalen lär sig om en specifik kulturs värderingar och mönster. Detta gör så att möten med denna kultur inte skiljer sig från möten med den dominerande kulturen. Interkulturell
kommunikation innebär en generisk förmåga att förstå̊ sig på andra kulturer och kunna möta dessa på ett öppet och empatiskt sätt. En betydande del av
kommunikation mellan sändare och mottagare består av icke verbal
kommunikation, så som kroppsspråk, gester, ansiktsuttryck och blickar. Denna icke verbala kommunikationen är kulturellt betingat och skiljer sig åt och har olika betydelser i olika kulturer. Även vilka känslor en person ger uttryck för och om det är med hjälp av kroppsspråket eller ansiktsuttryck är beroende av
personens kulturella kommunikationsmönster. Att vårdpersonalen har förståelse för patients icke-verbala kommunikation och vilka kulturella skillnader som kan finnas är absolut nödvändig i dagens mångkulturella samhälle. Detta får
naturligtvis ytterligare betydelse i de fall patienten och vårdpersonalen inte talar samma språk (a.a.).
I de fall en tolk anses nödvändig för kommunikationen skriver Leininger och McFarland (2002) att sjuksköterskan bör förhöra sig om tolken har kunskap om patientens språk men även kultur. Sjuksköterskan bör på förhand informera tolken om vad syftet med samtalet är samt betona vikten av att allt som sägs ska
översätts ordagrant. I slutet av samtalet är det även viktigt att fråga både patienten men även tolken om något har känts oklart under samtalet. Det kan även vara värdefullt att ha i åtanke att en stor åldersskillnad mellan patienten och tolken kan påverka förståelsen. Detta eftersom ungdomar ofta har ett annat språk än den äldre generationen och information kan i och med detta gå förlorad (a.a.).
Personcentrerad vård
I litteraturen tillskrivs Psykologen Carl Roger som upphovsman till termen personcentrerad, då är han redan i mitten av 1900 – talet använde ordet
”client-8
centred” som senare blev begreppet ”person - centred” (Edvardsson, 2010). Carl Roger använde begrepp ”client-centred” för att beskriva mellanmänskliga
relationer och skapa förståelse för fenomenet personlighet.
Svensk sjuksköterskeförening, (2020) beskriver personcentrerad vård som att sätta personen framför sin sjukdom. Detta innebär att patienten skall ses som en unik person med egna behov, erfarenheter och resurser. Patientens livsvärld är central och patienten har rätt att få sin erfarenhet av sjukdom och ohälsa bekräftad. Vidare ska patientens behov få samma betydelse som de behov som
sjuksköterskan identifierar (a.a.). För att kunna arbeta personcentrerat krävs det att sjuksköterskan har goda kunskaper om patientens behov, uppfattningar och
värderingar. Sjuksköterskan ska ge patienten förutsättningen att fatta
evidensbaserade beslut i relation till sin hälsa. Patienten ska alltid ges möjlighet att vara delaktig i alla aspekter av sin vård. Personperspektivet bidrar i sin tur till att patienten och dess närstående kan känna sig trygga och respekterade (a.a.). Forskning visar dock att i mötet med den professionella vården kan patientens egna upplevelser, uppfattningar och strategier bli begränsade (Edvardsson, 2010).
PROBLEMFORMULERING
Enligt tidigare studier upplever vårdpersonal vissa utmaningar när de vårdar patienter med annan kulturell bakgrund än den som hälso- och sjukvårdssystemet är anpassat för. Den ökande migrationen bidrar till att samhället blir mer och mer mångkulturellt. Detta ökar betydelsen av att sjuksköterskor besitter en bred kulturkompetens. Patienter med annan kulturell bakgrund är en patientgrupp som grundutbildade sjuksköterskor möter dagligen oavsett arbetsplats. Det är därför viktigt att sjuksköterskan skapar sig en förförståelse för hur denna patientgrupp upplever vårdmötet. En förståelse krävs för att kunna stödja patienten att bibehålla och utveckla hälsa på ett tillfredsställande sätt, samt att uppfylla kravet på god och lika vård till hela befolkningen.
SYFTE
Syftet med litteraturstudien var att beskriva migranters erfarenheter av vården.
METOD
Syftet med litteraturstudien var att beskriva och få förståelse för migranters erfarenheter av vården och därför ansågs en litteraturstudie med kvalitativ ansats vara relevant. För genomförandet av litteraturstudie användes Forsberg och Wengström (2016) metod, som genomfördes stegvis. Det första steget var att motivera och problematisera varför studien utfördes. Utifrån syftet utformades sökord och inklusionskriterier och en strategi för sökningen i databaserna identifierades. De valde studierna kvalitetsbedömdes och slutligen valdes tolv studier som analyserades och sammanställdes i litteraturstudiens resultatdel (a.a.). Nedan beskrivs de olika steg i litteraturstudien.
9 Inklusionskriterier
Alla studierna som användes i litteraturstudien var i form av primärkällor med en kvalitativ ansats. Studiernas fokus var på migranter i vuxen ålder >18år och deras erfarenheter av vården, både män och kvinnor inkluderades. Studier som var skrivna efter år 2010 inkluderades för att säkerställa att resultatet baseras på aktuella data. Slutligen var ett inklusionskriterium att studierna skulle ha ett etisk övervägande.
Databassökning
En rad pilotsökningar genomfördes för att utveckla en effektiv avgränsning, samt för att få en uppfattning om vilka studier som genomförts inom området.
Datainsamlingen genomfördes via databaserna CINAHL och PubMed, då de ansågs lämpliga för ämnesområdet. CINAHL innehåller referenser inom omvårdnadsvetenskap och PubMed innehåller framförallt medicin men även omvårdnadsrellaterade studier. Det utarbetades fem sökblock utifrån
litteraturstudiens syfte (Willman m. fl. 2016). För att få relevanta sökningar krävdes det ett stort antal synonymord i varje sökblock.Thesaurus-termer användes genomgående i PubMed dock inte i CINAHL. När sökordet fanns med tillhörande “Mesh-term” i PubMed användes endast denna, och inte som ett fritextord. De olika sökorden kombinerades med de booleska sök-operatorerna OR och AND. Synonymord kombinerades med OR emellan och bildade olika sökblock. Detta var särskilt användbart då syftet infattade begrepp som hade flera synonymord. De olika sökblocken sammanfogades sedan med AND, detta för att ytterligare precisera sökningen. Databassökningana redovisas i bilaga 1 och 2. POR – modellen användes i syftet att tydliggöra strukturen i sökresultat (a.a.). Population, Område samt Resultat presenteras i tabell 1.
Tabell 1: POR - modellen
Population Område Resultat
Migranter Vården Migranters erfarenheter
Urvalsprocess
Urvalet definierades utifrån inklusionskriterier som baserades på
problemformuleringen som ett steg i att ringa in relevanta studier. Det första steget var relevansbedömning. I sökresultatet lästes alla studiernas titlar och de studier vars titlar var irrelevanta exkluderades. Vidare lästes de kvarvarande studierna abstrakt, samt bedömdes utifrån förbestämda inklusionskriterier. De studier som uppfyllde inklusionskriterier samt ansågs relevanta för
litteraturstudiens syfte lästes i sin helhet (Forsberg & Wengström, 2016).
Begränsningar vid sökningen var studier skrivna på engelska/svenska och peer – review. I PubMed träffades det 884 varav 60 abstrakt lästes och 6 valdes ut till resultat. I CINAHL var antalet träffar 195 varav 30 abstrakt lästes och 6 granskades som sedan valdes ut till resultat. Antal träffar redovisas i tabell 2.
10
Tabell 2: Urval av studier
Databas Antal träffar Antal lästa abstrakt Antal lästa fulltext artiklar Granskade artiklar Antal utvalda artiklar till resultat Cinahl 195 30 20 6 6 Pubmed 884 60 35 9 6 Total 1079 90 55 15 12 Kvalitétsgranskning
Efter relevansbedömning valdes slutligen tolv studier ut. Dessa kvalitets-granskades individuellt utifrån Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU:s mall “Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser” (SBU, 2020b). Resultaten från de två oberoende granskningarna diskuterades sedan gemensamt och resulterade i en slutlig bedömning. Där bedömningarna inte överensstämde helt gjordes en ytterligare granskning gemensamt. I enlighet med SBU (2017) var centrala punkter i bedömningen ett välformulerat syfte, redovisad metod, lämpligt urval, tydlig analys samt sammanhängande resultat. I de fall där något av dessa fem frågeområden inte redovisades noggrant och tydligt bedömdes studien vara av medelhög kvalitet och fanns det stora brister i flera delar så bedömdes studierna vara av låg kvalitet. Fem av de tolv studier bedömdes som hög, sex som medelhög och en som låg kvalitet. Trots låg kvalitet inkluderades studien för att den
utvidgade litteraturstudiens resultat samt stämde överens med syftet.
Kvalitetsbedömningsresultat samt studiernas grad av styrka och svaghet redovisas i tabell 3 och artikelmatriserna i bilaga 3
Tabell 3. Kvalitetsbedömning av studierna.
Studier med hög kvalitet
Studier med medelhög kvalitet
Studier med låg kvalitet
Aelbrech m. fl. (2016) Dias m. fl. (2010) Suurmond m. fl. (2011) Brämberg & Nyström (2010) Krupic m. fl. (2016)
Degrie m. fl. (2020) Origlia Ikhilor m. fl. (2019) Mbanya m. fl. (2019) Paternotte m. fl. (2017) White m. fl. (2019) Pavlish m. fl. (2010)
Straiton & Myhre (2017) Innehållsanalys
Innehållsanalysen av studiernas resultat utfördes enligt Forsberg och Wengström (2016). Texterna lästes flera gånger i sin helhet för att få en överblick över materialet. Därefter kodades texterna individuellt, för att plocka ut de delar av texten som svarade på litteraturstudiens syfte. Utifrån det olika koderna identifierades och samanställdes fyra huvudkategorier med fyra tillhörande underkategorier som presenteras i resultatet, detta arbete gjordes gemensamt. De fyra huvudkategorier som identifierades var kommunikationssvårigheter,
migranters erfarenheter av bemötande, känslor av utsatthet och förväntningar på hälso- och sjukvård. Huvudkategorier diskuteras löpande under arbetet för att
11
RESULTAT
För att sammanställa resultatet användes tolv vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Två av studierna utfördes i Belgien, två i Sverige, två Norge och två i Nederländerna. Resterande studier utfördes vardera i Australien, Schweiz, USA och Portugal. I fem av tolv studier var datainsamlingen i form av individuella intervjuer, i fyra var det fokusgrupper och i de sista tre studierna användes det både individuella intervjuer och fokusgrupper. Fem av studierna ansågs vara av hög kvalitet, sex av medelhög, och en av låg kvalitet. Sammanlagt hade studierna 331 deltagare var av 222 var kvinnor och 45 män. Tre av studierna presenterade inte deltagarnas kön. I dessa tre studier ingick totalt 64 deltagare.
Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Den första huvudkategorin är kommunikationssvårigheter med tillhörande underkategorierna användning av tolk och behov av information. Den andra huvudkategorin är migranters erfarenheter av bemötande. Känslor av utsatthet med tillhörande underkategorier diskriminering och egna begränsningar utgör den tredje huvudkategorin. Den fjärde huvudkategorin är förväntningar på hälsa
och sjukvård. Huvudkategoriernas förekomst i artiklarna redovisas i tabell 4. Tabell 4: Huvudkategoriernas förekomst i studierna
Referenser Kommunika -tionssvårig-heter Migranters erfarenheter av bemötande Känslor av utsatthet Förvänt-ningar på hälso-och sjukvård Aelbrecht m fl. X X Brämberg & Nyström X X Degrie m fl. X X X Dias m fl. X X X Krupic m fl. X X X Mbanya m fl. X X X X Origlia Ikhilor m fl. X X Paternotte m fl. X X X X Pavlish m fl. X X X
Straiton & Myhre X X
Suurmond m fl. X X
White m fl. X X X X
Kommunikationssvårigheter
Kommunikationssvårigheter var ett återkommande tema i flera av studierna. Det blev tydligt att när vårdpersonalen och deltagarna inte delade samma modersmål så utgjorde detta ett betydande hinder genom hela vårdprocessen (Mbanya m. fl. 2019; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010). Deltagarna upplevde svårigheter att uttrycka sig och förmedla sina hälsoproblem (Aelbrecht m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011). Flertalet deltagare hade även svårigheter att förstå och tyda både skriftlig och muntlig information från vårdgivarna (Mbanya m. fl. 2019; Aelbrecht m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011). I och med svårigheterna för
12
deltagarna i studierna att kommunicera lyftes även tillgången och erfarenheterna av tolkar och tolkbehovet (Aelbrecht m. fl. 2016; Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011; Paternotte m. fl. 2017; Mbanya m. fl. 2019).
Deltagarna upplevde att när det fanns språkproblem bidrog detta till känslor såsom oro och osäkerhet förstärktes (White m. fl. 2019). Detta bidrog i sin tur till att majoriteten av deltagarna intog en passiv roll i kommunikationen med
vårdpersonal. Deltagare beskrev att de kände sig överväldigade och generade när de inte kunde göra sig förstådda (Mbanya m. fl. 2019; White m. fl. 2019).
Deltagarna undvek att ställa frågor och de berättade inte heller när de inte förstod (White m. fl. 2019; Aelbrecht m. fl. 2016). De valde istället att endast lyssna och försöka förstå vad som sades och de bidrog inte till själva konversationen, såvida de inte blev uppmanade eller ombedda direkt (White m. fl. 2019). I studierna av Mbanya m. fl. (2019) och Suurmond m. fl. (2011) beskrev även deltagarna hur språksvårigheter lett till att de blivit felbehandlade på grund utav att de inte kunnat redogöra för sina bakomliggande sjukdomar.
I flera studier beskrev deltagarna att språksvårigheter bidrog till en känsla av missnöje och att detta skapade tillitsproblem gentemot sjukvården (Mbanya m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011). Enligt deltagarna resulterade detta i att de undvek att söka vård fast att de hade ett behov (Mbanya m. fl. 2019) och Suurmond m. fl. 2011). En annan faktor som deltagarna menade påverkade deras vårdsökande, var huruvida de hade funnit en läkare som talade samma språk (Mbanya m. fl. 2019; Suurmond m. fl. 2011). Deltagare berättade att de föredrog och kände sig mer trygga med vårdpersonal som de delade samma språk och etniska bakgrund med (a.a.). De upplevde att ett gemensamt modersmål bidrog till större förståelse för deras behov och hälsoproblem (a.a.). Samtidigt beskrev deltagarna att god kommunikation inte kunde garanteras bara för att
vårdpersonalen och deltagarna talade samma språk och tillhörde samma etnicitet (Mbanya m. fl. 2019; Paternotte m. fl. 2017; Aelbrecht m. fl. 2016). Istället satte dessa deltagare ett större värde på vårdpersonalens egenskaper, såsom vänlighet och professionellt bemötande (Mbanya m. fl. 2019). Vidare belystes även att de gånger det fanns en kontinuitet i vårdkontakten så minskade språkbarriärens betydelse (Paternotte m. fl. 2017). Deltagarna menade att i de fall där deltagaren och vårdpersonalen hade utvecklat en relation kunde de även tyda den icke
verbala kommunikationen hos varandra, vilket underlättade och ökade förståelsen.
Användning av tolkar
Erfarenheter och olika åsikter kring att använda tolkar beskrevs i studierna
(Aelbrecht m. fl. 2016; Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011; Paternotte m. fl. 2017; Mbanya m. fl. 2019). Majoriteten av deltagarna i studierna var överens om att en professionell tolk var att föredra framför familjemedlemmar (Aelbrecht m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl.2010; Paternotte m. fl. 2017). Deltagarna ansåg det problematiskt att förlita sig på sina anhöriga (White m. fl. 2019; Aelbrecht m. fl. 2016). Detta då deltagarna menade att de satt deras anhöriga i en stressande situation (White m. fl. 2019; Aelbrecht m. fl. 2016). Dessutom menade de att det blev en utmaning för den anhöriga att tolka och förstå komplex medicinsk information, vilket gjorde att den anhöriga misslyckades med att översätta informationen korrekt (White m. fl. 2019; Aelbrecht m. fl. 2016). I Aelbrechts m. fl. (2016) studie berättade däremot
13
en deltagare att anhöriga medvetet inte översatte all information rätt när det kom till att berätta om negativa besked. I studierna av Aelbrecht m. fl. (2016) och Paternotte m. fl. (2017) föredrog dock vissa deltagare att använda sig av släktingar eller bekanta som tolkade istället för formella tolkar. De menade att även formella tolkar utelämnade dåliga nyheter och inte delgav dem alla detaljer kring sjukdom och behandlingarna (a.a.).
Deltagarna i Aelbrechts m. fl. (2016), Krupics m. fl. (2016), Whites m. fl. (2019) och Suurmonds m fl. (2011) studier påtalade en rad olika brister när det kom till användning av professionella tolkar. Deltagarna hade varit med om hur de fått vänta i flera timmar för att en tolk skulle kunna närvara. Dessutom hade
deltagarna vid flera tillfällen varit med om att det inte funnits några professionella tolkar tillgängliga alls under kvällar och helger (Aelbrecht m. fl. 2016; Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Suurmond m. fl. 2011).
Deltagare i studierna av Aelbrecht m. fl. (2016) och White m. fl. (2019) påtalade även svårigheterna som uppstod när tolken som bokats in talade en annan dialekt och i vissa fall till och med ett helt annat språk än deltagaren själv (a.a). Det visade sig även i Whites m. fl. (2019) studie att det var få deltagare som
överhuvudtaget blivit erbjudna professionell tolk. Deltagarna var inte medvetna om sin rätt till tolk om behovet fanns (Mbanya m. fl. 2019). I Straitons & Myhres (2017) studie berättade deltagarna hur de undvek att söka vård på grund utav sitt tolkbehov.
Behov av information
Det framkom i flera studier att deltagarna saknade och efterfrågade ytterligare information i sitt möte med hälso- och sjukvården (Suurmond m. fl. 2011; Aelbrecht m. fl. 2016; Mbanya m. fl. 2019). I Aelbrechts m. fl. (2016) och Straitons & Myhres (2017) studier beskrev deltagargruppen ett behov av information om hur hälso- och sjukvårdssystemet är uppbyggt. Deltagarna
saknade kunskap om vart de borde vända sig, beroende på vilket hälsoproblem de hade. Vidare fanns det genomgående en önskan från deltagarna i Suurmonds m. fl. (2011), Aelbrechts m. fl. (2016) och Mbanyas m. fl. (2019) studier om att kunna få all information skriftligt och på deras egna modersmål. Deltagarna påtalade att de flera gånger upplevt att informationen de fått från vårdpersonalen gällande deras medicinska tillstånd hade varit undermålig (Mbanyas m. fl. 2019) och Suurmonds m. fl., 2011) Även när det kom till informationen om de olika undersökningarna, rutinerna, samt eventuella komplikationer så ansåg deltagarna att de saknade information från vårdpersonalen (Aelbrecht m. fl. 2016; Mbanya m. fl. 2019).
Deltagarna menade även att den hälsorelaterade informationen som går ut i samhället ofta gäller de sjukdomar och hälsoproblem som i störst utsträckning drabbar den inhemska befolkningen (Mbanyas m. fl. 2019) men för de sjukdomar som deltagarna trodde var vanligare hos olika minoritetsgrupper gavs det inte ut information i samma utsträckning. Resultatet av den upplevda bristen på
information i mötet med hälso- och sjukvården, skapade en misstro hos deltagarna samt en känsla av att deras medicinska vård inte togs på allvar av samhället (a.a.).
14 Migranters erfarenheter av bemötande
I Origlia Ikhilors m. fl. (2019), Mbanyas m. fl. (2019), Degrie m. fl. (2020) och Dias m. fl. (2010) studier betonade deltagarna vikten av att vårdgivare hade kulturell kompetens i bemötandet av patienter med en annan kulturell bakgrund. Deltagarna beskrev att familjens delaktighet i vården ansågs viktig i deras kultur (Whites m. fl. 2019; Mbanyas m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020; Dias m. fl. 2010). Deltagarna förväntade sig att deras familjemedlemmar skulle få vara en integrerad del av deras sjukhusvistelse (Dias m. fl. 2010; Degrie m. fl. 2020). Dessutom tog deltagarna det som en självklarhet att familjemedlemmar skulle få en aktiv roll och även då konsulteras vid till exempel diskussioner om olika
behandlingsmetoder (Degrie m. fl. 2020). Att vårdpersonalen förstod och erkände familjemedlemmarnas betydelse som ett viktigt stöd för deltagarna var en central faktor för deltagarnas upplevelse av om de fick en god och personcentrerad vård (a.a.).
I flera studier berättade deltagarna att de uppskattade när vårdgivarna visade ett genuint intresse och nyfikenhet för deras ursprung och kultur (Degrie m. fl. 2020; Dias m. fl. 2010; Origlia Ikhilor m. fl. 2019). När vårdpersonalen visade denna öppenhet bidrog det till att deltagarna kände att vårdpersonalen erkände deras kulturella sammanhang, vilket i sin tur ledde till att de kände sig bekräftade som personer (Degrie m. fl. 2020; Mbanya m. fl. 2019; Origlia Ikhilor m. fl. 2019; Dias m. fl. 2010). Deltagarna menade att denna känsla av bekräftelse var en starkt bidragande faktor till huruvida de fick en positiv helhetsupplevelse av vården (Degrie m. fl. 2020; Mbanya m. fl. 2019; Origlia Ikhilor m. fl. 2019; Dias m. fl. 2010; Paternotte m. fl. 2017). När vårdpersonalen visade en positiv inställning till deltagarnas kultur ledde detta sin tur till att deltagaren hittade praktiska sätt att integrera sina kulturella och religiösa traditioner i vårdprocessen, som till exempel att lyssna på Koranen eller Bibeln (Degrie m. fl. 2020. Deltagare beskrev å andra sidan även hur de hade upplevt att vårdgivare uppvisat ett direkt ointresse för deras traditioner och kulturella preferenser (Origlia Ikhilor m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020). I dessa möten menade deltagarna att de ofta redan existerande
svårigheterna i vårdförhållandet intensifierades (a.a.).
I flera av studierna betonade dock deltagarna att det som de värdesatte högst hos vårdpersonalen var en positiv inställning och ett vänligt bemötande (Björk Brämberg and Nyström, 2010; White m.fl. 2019; Mbanya m. fl. 2019). Detta bemötande bidrog till att deltagarna kände sig trygga och väl omhändertagna (Björk Brämberg and Nyström, 2010; White m. fl. 2019; Mbanya m. fl. 2019).
Känslor av utsatthet
Flera deltagare beskrev hur det upplevde känslor av utsatthet i kontakten med hälso- och sjukvården och hur detta påverkade deras förhållningssätt i vårdmötet (Suurmond m. fl. 2011; Degrie m. fl. 2020).
Diskriminering
Deltagare i flera studier berättar hur de utsatts för diskriminering och olika typer av fördomar i kontakten med hälso- och sjukvården (Suurmond m. fl. 2011; Degrie m. fl. 2020; Björk Brämberg and Nyström, 2010; Mbanya m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010). Deltagare beskrev hur de hade upplevt att de blev
15
Brämberg and Nyström, 2010; Mbanya m. fl. 2019). Vidare berättade deltagarna även hur de blivit bemötta utifrån olika stereotyper av vårdpersonalen (Degrie m. fl. 2020; Mbanya m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Dias m. fl. 2010).
I Pavlishs m. fl. (2010) studie berättade en deltagare hur vårdpersonal antagit att hen hade bristande språkkunskaper på grund av att hen var klädd i traditionella kläder. Vidare beskrev deltagarna hur de hade erfarit att de fick vänta längre i väntrummet innan de fick hjälp, att de fick färre fysiska undersökningar och att de inte tilltalades med samma respekt som patienterna från den inhemska kulturen (Mbanyas m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020) I Suurmonds m. fl. (2011) och Degrie m. fl. (2020) studier beskrev deltagarna hur de förlorat tilliten till vården genom att de blivit illa behandlade. De menade att det är verkningslöst att framföra sina klagomål då de upplevde att de ändå inte blev hörda.
Egna begränsningar
I de flesta studierna tog deltagarna upp att de kände sig utsatta på grund av sina egna. Flertalet deltagare uttryckte att de kände sig sårbara när de inte behärskade språket begränsningar (Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Origlia Ikhilor m. fl. 2019; Mbanya m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020). Samtidigt menade flera deltagare att det var deras eget ansvar att lära sig språket och vissa kände även skam över sina bristande språkkunskaper (Paternotte m. fl. 2017; White m. fl. 2019).
Deltagare påtalade att de saknade grundläggande kunskaper när det kom till hälsa och sjukdom (Aelbrechts m. fl. 2016; Whites m. fl; 2019; Pavlishs m. fl. 2010. Deltagarna i Aelbrechts m. fl. (2016) studie upplevde även svårigheter när de blev tillfrågade att berätta om sina egna sjukdomar, tillhörande behandling och
eventuella biverkningar. Deltagarna var även medvetna om att deras egen utbildningsnivå, religiösa tro och ålder påverkade hur de kommunicerade och uppfattade kontakten med vården (Paternottes m. fl. 2017).
Förväntningar på hälso- och sjukvård
Deltagarnas kulturella sammanhang, värderingar, övertygelser, traditioner samt tidigare erfarenheter påverkade deras förväntningar och attityder beträffande vårdprocessen (Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Paternotte m. fl. 2017). I Degrie m. fl. (2020) och Pavlishs m. fl. (2010) studier beskrev deltagarna att de föredrog kontinuitet i sina vårdkontakter. De menade att det även var önskvärt att ha en personlig och till och med privat kontakt med vårdgivare. Deltagarna uppskattade när vårdpersonal kunde ställa personliga frågor angående deras familjemedlemmar och sociala situation (Degrie m. fl. 2020). I och med detta var deltagarna kritiska till korta vårmöten (Pavlish m. fl. 2010). Deltagarna menade att de då inte fick möjlighet att skapa en personlig relation till vårdpersonalen och då inte heller tid att redogöra för sin sjukdomshistoria. Även i Straitons och Myhres (2017) studie menade deltagarna att vårdpersonalen saknar en helhetssyn på deras hälsa. De ansåg att de frågor som vårdpersonalen ställde ofta var
otillräckliga för att ge en heltäckande bild av deras medicinska bakgrund, hälsoerfarenheter, eller andra viktiga händelser i deras liv (a.a.). Flera deltagare berättade att de i sina hemländer var vana vid att hela familjen hade en och samma vårdgivare vilket innebar att vårdgivare då hade en god sjukdomshistoria för hela familjen. (Pavlish m. fl. 2010).
16
I Krupics m. fl. (2016), Degrie m. fl. (2020) och Mbanyas m. fl. (2019) studier togs olika typer av väntetider upp som tema. Deltagarna ansåg att väntetiderna var långa för att få ett bokat vårdbesök (Krupic m. fl. 2016; Mbanya m. fl. 2019; Dias m. fl. 2010). När deltagarna sökte vård på akutmottagningen hade de en
förväntning om att bli omhändertagna och få träffa vårdpersonal direkt (a.a.). När det istället visade sig att väntan och processen med triagering kunde ta flera timmar upplevde flera deltagare denna väntan som värre än själva orsaken till att varför de sökte vård i första hand (Krupic m. fl. 2016; Dias m. fl. 2010). Vidare beskrev även deltagarna ett missnöje över att sjukvårdspersonalen ofta kom sent och de upplevde samtidigt att vårdpersonalen var stressade och inte hade tid att svara på deras frågor (Krupic m. fl.2016).
Flera deltagare var negativt inställda till olika läkemedel, detta då de var vana vid, samt föredrog naturläkemedel (Pavlish m. fl. 2010; Dias m. fl. 2010). Deltagarna hade dock generellt högre förväntningar på hälso- och sjukvården i deras
nuvarande land, kontra deras hemländer eller andra länder där de tidigare erhållit vård (Krupic m. fl. 2016; White m fl. 2019; Degrie m. fl. 2020).
DISKUSSION
Diskussionen presenteras under Metoddiskussion och Resultatdiskussion. Metoddiskussion
Metoddiskussionen avser litteraturstudiens styrkor och svagheter.
Examensarbetet genomfördes i form av en kvalitativ litterateraturstudie. Metoden ansågs relevant då syftet var att sammanställa studier inom ett avgränsat
forskningsområde (Forsberg & Wenströms, 2016). Fördelen med en
litteraturstudie är att det ger läsaren möjlighet att få en översikt över vad som skrivits inom det aktuella forskningsområdet men även möjligheten att på egen hand värdera och kontrollera slutsatserna kring den litteratur som använts (a.a.). En tidsavgränsning gjordes för att endast inkludera studier publicerade efter år 2010. Detta för att säkerställa att resultatet baseras på aktuella data, eftersom hälso- och sjukvårdens förhållningssätt och förståelse för migranters situation förändras kontinuerligt. Vidare ansågs en tidsavgränsning även vara av vikt för att begränsa antalet träffar i databassökningen. Samtidigt så kan detta ha inneburit att relevanta studier oavsiktligt exkluderats (SBU, 2020a).
Relevanta databaser användes för att täcktes de område som studien var ämnad att utforska (Willman m. fl.2016). Det genomfördes även en fritextsökning i
Psycinfo. Denna sökning gav framförallt dubbletter av redan funna studier i PubMed och CINAHL och valdes därför att inte användas. Det kan ses som en svaghet att inte ytterligare sökningar genomfördes i fler databaser, då detta eventuellt hade kunnat tillgodose urvalet i större omfattning. Sökblocken i de två databaserna utformades för att vara så lika varandra som möjligt. En skillnad var dock att Thesaurus termer endast användes i PubMed och inte i Cinahl. Detta var ett aktivt val för att minska sökresultatet. Samtidigt kan detta ha inneburit att relevanta studier missats (a.a.). Under arbetets initiala fas omdefinierades och förtydligades frågeställningen och även sökningarna justerades för att resultera i så relevanta träffar som möjligt (SBU, 2020a). Sökord som användes och hur de
17
kombinerades i respektive databas, redovisades noggrant i bilaga 1 och 2. Denna transparens kan anses bidra till trovärdighet och överförbarhet.
I första skedet genomfördes ett urval av studierna utifrån hur väl deras titel och abstrakt svarade mot frågeställningen och inklusionskriterier. Då de i ett antal studier var svårt att avgöra relevansen utifrån abstrakt och titel valdes dessa studier att läsas i sin helhet. Detta för att säkerställa att inga relevanta studier exkluderades på felaktiga grunder, samt för att bidra till litteraturstudiens reliabilitet (Forsberg & Wengström, 2016).
Kvalitetsbedömningen utförde författarna enskilt med avsikt att öka validiteten. De två separata bedömningarna sammanfördes sedan för att diskuteras och
jämföras. I de fall bedömningarna skilde sig åt markant, utfördes det ytterligare en kvalitetsbedömning med syfte att öka validiteten (a.a.). Granskningsmallen var tydlig och lättläst, men det blev till en klar fördel att författarna innan arbetet gick igenom och diskuterade innebörden av de olika frågorna i mallen. Det var ett par punkter som författarna hade svårare att tillämpa än andra, som till exempel om hur forskarna hanterat sin förförståelse och huruvida huvuddelen av data använts i analysen. Den kvalitet som studierna tillskrevs var baserad på en
helhetsbe-dömning (SBU, 2020a). En lärdom författarna tar med sig till kommande arbeten är att ytterligare föra dialog kring granskningsmallen och vilka punkter det skall läggas extra vikt på som kan vara av värde. Trots låg kvalitet valdes studien av Suurmond m. fl. (2011) att inkluderas då den utvidgade resultatet samt stämde överens med syftet. Motiveringen till låg kvalitet var att deltagarna även kunde dela med sig av andra hands information samt att tolkar som inte genomgått urvalet kunde bidra med sina erfarenheter.
Innehållsanalys utfördes i enlighet med Forsberg och Wengström (2016). En styrka med analysen var att den utfördes i flera steg och utifrån en på förhand given struktur. Detta bidrar till litteraturstudiens validitet och reliabilitet. Analysmetoden anses även kunna bidra till tillförlitligheten i resultatet då identifieringen av kategorier skedde under hela arbetets gång (a.a.). En svaghet i analysen kan däremot vara när text översatts från engelska till svenska. I och med att författarna inte har engelska som modersmål kan detta ha inneburit att olika begrepp förlorar sin ursprungliga betydelse och exakta innebörd. Författarna hade båda en viss förförståelse. Dels efter att ha mött patienter med annan kulturell bakgrund under sin verksamhetsförlagda utbildning. Dessutom har en av
författarna egen erfarenhet av att flytta till ett nytt land utan att kunna språket eller förstå kulturen. Författarna har med detta som bakgrund fört en dialog
kontinuerligt kring hur de tolkar materialet. Detta för att synliggöra sin egen förförståelse och samtidigt sträva efter att läsa och tolka materialet så objektiv som möjligt. Dock förbehåller sig författarna att detta inte lyckats fullt ut genom hela processen.
Representativiteten av kvinnor var högre och det var därför svårart att analysera och finna mönster i skillnader mellan kvinnor och män. Detta kan ha påverkan på överförbarheten på en bredare population. Litteraturstudien omfattade studier från åtta olika länder. Detta bidrog till att ge en överblick över hur migranter upplever vården i flera olika länder. Dock försvårade detta i vissa fall analysen, eftersom både migrationsprocessen och hur hälso- och sjukvårdsystemet är uppbyggt skiljer sig åt i olika länder, vilket i sin tur påverkar hur migranterna upplevde vårdmötet i
18
i respektive land. Resultatdiskussion
Resultatet av litteraturstudien visar att i mötet med hälso-och sjukvården i det nya landet så stöter migranter på en rad svårigheter. Dessa barriärer är i form av språksvårigheter, kulturella skillnader, samt ytterligare personliga begränsningar, och påverkar därmed migranters vårdsökande (Mbanya m. fl. 2019; Suurmond m. fl. 2011). En liknande erfarenhet styrks även av Wang m.fl. (2019) som menar att dessa barriärer i förlängningen påverkar migranters hälsostatus.
Resultatet visar att deltagarna upplevde att känslor som oro och osäkerhet förstärktes när det fanns språkproblem (White m. fl.2019). Majoriteten av
deltagarna intog en passiv roll i kommunikationen med vårdpersonalen (a.a.) och detta påverkade deras delaktighet i sin vård samt att det väckte känslor såsom frustration och utanförskap (White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010). Även tidigare forskning har påvisat att det finns olika omständigheter som hindrar patienter med annan kulturell bakgrund att öppet uttrycka sina förväntningar och behov i
vårdmötet (Hultsjö & Hjelm 2005). I sin omvårdnadsteori lägger Leininger stor vikten vid att hänsyn skall tas till personens språkliga bakgrund och att detta är en förutsättning för en god och jämlik omvårdnad. I och med detta blir det tydligt att sjuksköterskan bör vara medveten om att språkproblem inte bara kan leda till att kommunikation försvåras, utan även bör beakta känslorna som språksvårigheter kan väcka hos patienten. Samt vikten av att sjuksköterskan har ett inkännande och empatiskt förhållningsätt för att kunna bjuda in patienten till att vara delaktig i sin egen vård.
I resultatet beskrivs informationsbrist som ett centralt problem. Flertalet av deltagarna efterfrågade ytterligare information i sitt möte med hälso- och sjukvården (Suurmonds m. fl. 2011; Aelbrechts m. fl. 2016; Mbanyas m. fl. 2019). Detta gällde både informationen kring hur hälso- och sjukvårdssystemet är uppbyggt (Aelbrechts m. fl. 2016), men även när det handlade om informationen kring deras egna medicinska tillstånd (Aelbrecht m. fl. 2016; Mbanya m. fl. 2019). Effektivt informationsutbyte har en direkt koppling till möjligheten att vara delaktig i sin egen vård. Forskning har visat att de som inte har det inhemska språket som modersmål i lägre grad känner sig informerade, respekterade och delaktiga än övriga patienter (Flores, 2005). Detta verkar vara ett universellt problem och är även överförbart till en svensk kontext och bekräftas av en rapport skriven av Socialstyrelsen (2011).
Ett sätt att överkomma språkbarriären och etablera ett effektivt informationsutbyte är att se till att en professionell tolk är närvarande. Majoriteten av deltagarna var positiva till tolkanvändning och föredrog professionell tolk framför att använda sig av familjemedlemmar (Aelbrecht m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Paternotte m. fl. 2017). Dock framhölls det att det fanns en brist på
professionella tolkar. Deltagarna berättade att det vid flera tillfällen inte funnits några professionella tolkar tillgängliga under kvällar och helger (Aelbrecht m. fl. 2016; Krupic m. fl. 2016; White m. fl. 2019; Suurmond m. fl. 2011). Även detta är ett utbrett och internationellt problem (Falla, 2017; Jaeger, 2019) som är direkt överförbart till situationen i Sverige.
Enligt Kammarkollegiet (2017) finns en påtaglig brist på auktoriserade tolkar med specialisering inom hälso- och sjukvård i Sverige. Denna brist medför svårigheter
19
för vårdpersonalen eftersom tolkar är ett viktigt verktyg för att kunna ge en personcentrerad vård och kan vara avgörande för att tillgodose patientens rättigheter i enlighet med HSL (2017:30) och PL. För deltagaren resulterade språksvårigheterna och bristen på information i att de kände missnöje och att deras tillit gentemot sjukvården påverkades negativt (Mbanya m. fl. 2019; Pavlish m. fl. 2010; Suurmond m. fl. 2011), vilket i förlängningen påverkade deras
vårdsökande. Med detta som bakgrund väcks tankar om att ett tydligt avvikelsesystem och dokumentation av när professionella tolkar inte finns tillgängliga hade varit av värde. Detta hade varit ett sätt att tydliggöra hur omfattande problemet är och då vilka insatser och åtgärder som hade varit mest effektiva.
Ett intressant resultat var det tydliga sambandet mellan deltagarnas positiva vårdupplevelser och vårdpersonalens bemötande och förmåga att visa empati. I de fall deltagarna upplevde att vårdpersonalen var nyfikna och intresserade av deras kultur och bakgrund, bidrog detta till att deltagarna kände sig bekräftade och respekterade (Degrie m. fl. 2020; Mbanya m. fl. 2019; Origlia Ikhilor m fl. 2019; Dias m fl. 2010;) något som sen i sin tur ledde till att deltagarna kände sig
bekväma och hittade sätt att integrera sina religiösa och kulturella traditioner i vårdprocessen (Degrie m. fl. 2020). Detta går i linje med Leininger och
McFarland, (2002) som menar att personal bör ha ett empatiskt förhållningssätt gentemot patienten och ta hänsyn till patientens bakgrund. Samt att när
vårdpersonal tar patientens kultur i beaktande så påverkas hela vårdmötet på ett positivt sätt.
Det finns även forskning som styrker betydelsen av vårdpersonalens attityder och förmåga att visa empati (Mangrio & Sjögren Forss, 2017). När deltagarna istället upplevde det motsatta och vårdgivare uppvisat ett direkt ointresse för deltagarens traditioner och kulturella preferenser blev resultatet att det uppstod svårigheter genom hela vårdprocessen (Origlia Ikhilor m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020).
Samtidigt påtalar sjuksköterskestudenterna hur de upplever att de hade brister i sin kulturella kunskap (Reeves & Foggs, 2006). De menade att den kunskap som de nu besatt kring olika religioner, seder och bruk framförallt kom ifrån erfarenheter från arbetslivet (Lundberg, Bäckström & Widén, 2005). De uttryckte att de önskade att det hade funnits mer i deras utbildning om bemötandet av andra kulturer (a.a.).
När vårdpersonal möter patienter med annan kulturell bakgrund är det även viktigt att de har en förståelse och kan reflektera över sin egen kultur. Detta för att kunna bli medvetna om såväl likheter som kulturella skillnader (Leininger & McFarland, 2002). I mötet med patienter av en annan kultur får även den icke-verbala
kommunikation en stor betydelse. Även här är det viktigt att vårdpersonalen förstår att det finns en kulturell skillnad för hur patienter ger uttryck för olika känslor (a.a.). I Nielsen och Birkelund (2009) studier lyfter en grupp
sjuksköterskor just detta och vilka svårigheter de upplever i mötet med patienter på grund av att de inte förstår deras kulturella kommunikationsmönster.
Huruvida vårdpersonalen förstod och erkände familjemedlemmarnas betydelse var en central faktor för deltagarnas vårdupplevelse (Degrie m. fl. 2020) Deltagare berättade hur det i deras kultur anses viktigt att familj ges möjlighet till
delaktighet i vården (Whites m. fl. 2019; Mbanyas m. fl. 2019; Degrie m. fl. 2020) I detta sammanhanget bör vårdpersonal ha en förståelse för att många kulturer i
20
världen utgår från ett kollektivistiskt synsätt, till skillnad från den västerländska som präglas av individualism (Oyserman, Coon & Kemmelmeier, 2002). I en kollektivistisk kultur har man ett gruppcentrerat tankesätt. Traditioner och gruppens normer ges stor betydelse och det är familjen och kollektivet som sätts framför individen, detta då det rent historiskt sett har varit familjen och gruppen som stått för trygghet och stöd (Liu m.fl. 2015).
I den västerländska kulturen är det däremot det individualistiska synsätt som samhället och även hälso- och sjukvården är uppbyggt utifrån (Oyserman, Coon & Kemmelmeier, 2002). När dessa två synsätt möts kan de uppstå problem och missförstånd. Som tillägg till detta visar även tidigare forskning att de migranter som upplever att de har ett socialt stöd i sitt nya land i mindre utsträckning lider av mental stress (Baird, 2012). Vidare är det även påvisat att de migranter som har familj och vänner nära sig, mår emotionellt bättre. Detta är viktig kunskap i och med att forskningen även visar att migranter generellt lever med en större stress på grund utav tidigare erfarenheter men även på grund utav de kulturella
förändringar som kan skapa känslan av att inte höra till (Bustamante m. fl. 2018). Resultatetn i denna litteraturstudie bygger på studier med övervägande kvinnliga deltagare. Detta kan ses som ett problem och påverka generaliserbarheten. Dock motiveras detta genom att forskning visar att kvinnor i större utsträckning drabbas av negativa effekter till följd av migration enligt World Health Organization (WHO, 2018). Det finns även uppgifter som pekar på att kvinnliga migranter i större utsträckning möter individuella eller systematiska hinder som påverkar att de har ett underutnyttjande av hälso- och sjukvårdstjänster (a.a.).
En målsättning med denna litteraturstudie har varit att försöka förstå verkligheten som migranter möter när de är i behov av vård i sitt nya hemland. Författarna har valt att använda begreppet migranter och undvika begreppet invandrare. Samtidigt är begreppet migranter inte heller helt oproblematiskt, då detta är ett brett begrepp som kan leda till generaliseringar och stereotyper. Med detta som bakgrund vill författarna betona att migranter inte är en homogen grupp, utan består av individer med olika kulturell bakgrund men även individuella erfarenheter och upplevelser. På samma sätt som det är viktigt att vara medveten om patientens kulturella bakgrund, är det lika viktigt att se varje patient som en unik individ med egna förväntningar och preferenser då det då tydliggör vikten av att sjukvården alltid arbetar personcentrerat och med patientens livsvärld som utgångspunkt i
vårdmötet (swenurse, 2020).
KONKLUSION
I mötet med vården i det nya landet upplever migranter en rad svårigheter. Dessa är i form av kommunikationssvårigheter, migranters erfarenheter av bemötande, känslor av utsatthet och förväntningar på vården. Bristande språkkunskaper är ett betydande hinder som påverkar migranters tillgång till hälso- och sjukvårds-tjänster. Bristande språkkunskaper bidrar till svårigheter att kommunicera och förmedla information om sin hälsa men också att följa behandlingar och olika instruktioner. Språkproblem bidrar till känslor som oro och osäkerhet förstärktes och medförde att migranter ofta intog en passiv roll och inte kände att de kunde
21
vara delaktiga i sin egen vård. Vidare bidrog även dessa barriärer till en minskad vårdsökande.
Migranterna upplevde även att de blev bemötta utifrån olika stereotyper och utsattes för diskriminering och ignorans i sitt möte med vården, vilket resulterade i förlorad tillit till hälso-och sjukvården. Med detta som bakgrund dras slutsatsen att migranter har sämre förutsättningar att påverka och uppnå̊ en bättre hälsa. Samtidigt beskrivs migranter även det positiva vårdmötet som ett exempel på hur de vill bli bemötta. När vårdpersonalen hade ett positivt och personligt
engagemang bidrog detta till att migranterna kände sig trygga och väl
omhändertagna. Det var även viktigt att vårdpersonal erkände och var positivt inställda till migranternas kulturella bakgrund. Migranter kände sig då
respekterade vilket också påverkade den totala vårdupplevelser positivt. Utifrån detta blir det tydligt hur viktig det är att vårdpersonal har kulturell medvetenhet och arbetar personcentrerat, för att kunna uppfylla kravet på god och lika vård.
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH
FÖRBÄTTRINGSARBETE
Genom att få en djupare förståelse för hur migranter uppfattar vårdmötet, samt hur språksvårigheter och kulturella skillnader kan bidra till känslor av utsatthet kan vi som blivande sjuksköterskor möta denna patientgrupp på ett mer empatiskt sätt. Vidare har det även blivit tydligt hur viktigt det är att beakta patientens kultur i varje form av vårdmöte. Med hänsyn till detta så är den viktigaste lärdomen författarna tar med sig är- att alla patienter oavsett kulturell bakgrund alltid bör bemötas och bli sedda som individer med unika behov och förutsättningar. Som nyexaminerade sjuksköterskor kommer vi att värna om vår egen nyfikenhet då just nyfikenheten är en förutsättning för att kunna lära sig och förstå̊ andra människors tankar och beteenden.
22
REFERENSER
Aelbrecht K, Pype P, Vos J, et al. (2016) Having cancer in a foreign country.
Patient Educ Couns 99: 1708-1716.
Baird, M.B., 2012. Well-being in refugee women experiencing cultural transition. Advances in Nursing Science, 35(3), pp.249-263.
Björk Brämberg E and Nyström M. (2010) To be an immigrant and a patient in Sweden: A study with an individualised perspective. International journal of
qualitative studies on health and well-being 5: 5106.
Bustamante, L.H., Cerqueira, R.O., Leclerc, E. and Brietzke, E., 2018. Stress, trauma, and posttraumatic stress disorder in migrants: a comprehensive review. Brazilian Journal of Psychiatry, 40(2), pp.220-225.
Campbell, R.M., Klei, A.G., Hodges, B.D., Fisman, D. and Kitto, S., 2014. A comparison of health access between permanent residents, undocumented
immigrants and refugee claimants in Toronto, Canada. Journal of Immigrant and
Minority Health, 16(1), pp.165-176.
Degrie L, Dierckx de Casterlé B, Gastmans C, et al. (2020) ‘Can you please hold my hand too, not only my breast?’The experiences of Muslim women from Turkish and Moroccan descent giving birth in maternity wards in Belgium. PloS
one 15: e0236008.
Dias S, Gama A and Rocha C. (2010) Immigrant women’s perceptions and experiences of health care services: Insights from a focus group study. Journal of
public health 18: 489-496.
Edvardsson D, (red.) (2010). Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Falla, A.M., Veldhuijzen, I.K., Ahmad, A.A., Levi, M. and Richardus, J.H., 2017. Language support for linguistic minority chronic hepatitis B/C patients: an
exploratory study of availability and clinicians’ perceptions of language barriers in six European countries. BMC health services research, 17(1), pp.1-8.
Flores, G., 2005. The impact of medical interpreter services on the quality of health care: a systematic review. Medical care research and review, 62(3), pp.255-299.
Forsberg C, & Wengström Y, (2016). Att göra systematiska litteraturstudier:
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. 4. rev. utg.
Stockholm: Natur & kultur
Hanssen I, (2007). Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Hultsjö S and Hjelm K. (2005) Immigrants in emergency care: Swedish health care staff's experiences. International nursing review 52: 276-285.
Hälso- och sjukvårdslagen, 2017:30
ICN, (2017) ICN:S Etiska kod för sjuksköterskor> https://www.swenurse.se <pdf
23
Jaeger, F.N., Pellaud, N., Laville, B. and Klauser, P., 2019. Barriers to and solutions for addressing insufficient professional interpreter use in primary healthcare. BMC health services research, 19(1), p.753.
Kammarkollegiet, (2017) Tolkanvändningen i staten>
https://www.kammarkollegiet.se> pdf (2020-12-04)
Krupic F, Sadic S and Fatahi N. (2016) Contact with health-care service
expectation and reality of situation experienced by immigrants seeking Swedish health-care. Materia socio-medica 28: 141.
Leininger M, McFarland M, (2002). Transcultural nursing: concepts, theories,
research and practice. 3. ed. New York: McGraw-Hill, Medical Pub. Division.
Liu, S., Volcic, Z. and Gallois, C., 2014. Introducing intercultural
communication: Global cultures and contexts. Sage.
Lundberg, P.C., Bäckström, J. and Widén, S., 2005. Caregiving to patients who are culturally diverse by Swedish last-year nursing students. Journal of
Transcultural Nursing, 16(3), pp.255-262.
Mangrio, E. and Forss, K.S., 2017. Refugees’ experiences of healthcare in the host country: a scoping review. BMC health services research, 17(1), p.814. Mbanya VN, Terragni L, Gele AA, et al. (2019) Access to Norwegian healthcare system–challenges for sub-Saharan African immigrants. International journal for
equity in health 18: 125.
Nielsen, B. and Birkelund, R., 2009. Minority ethnic patients in the Danish healthcare system–a qualitative study of nurses’ experiences when meeting minority ethnic patients. Scandinavian journal of caring sciences, 23(3), pp.431-437.
Origlia Ikhilor P, Hasenberg G, Kurth E, et al. (2019) Communication barriers in maternity care of allophone migrants: Experiences of women, healthcare
professionals, and intercultural interpreters. Journal of advanced nursing 75: 2200-2210.
Oyserman, D., Coon, H.M. and Kemmelmeier, M., 2002. Rethinking
individualism and collectivism: evaluation of theoretical assumptions and meta-analyses. Psychological bulletin, 128(1), p.3.
Ozaras, G. and Abaan, S., 2018. Investigation of the trust status of the nurse– patient relationship. Nursing Ethics, 25(5), pp.628-639.
Paternotte E, van Dulmen S, Bank L, et al. (2017) Intercultural communication through the eyes of patients: experiences and preferences. International journal of
medical education 8: 170.
Patientlagen, 2014:82
Pavlish CL, Noor S and Brandt J. (2010) Somali immigrant women and the American health care system: discordant beliefs, divergent expectations, and silent worries. Social science & medicine 71: 353-361.
Reeves, J.S. and Fogg, C., 2006. Perceptions of graduating nursing students regarding life experiences that promote culturally competent care. Journal of
24
SCB, (2020a) Sveriges befolkning >www.scb.se< / (2020-12-11) SCB, (2020b) Utrikes födda i Sverige>www.scb.se< / (2020-12-11)
SCB, (2020b) Tre miljoner fler bor i Sverige år 2060 >www.scb.se< / (2020-12-11)
SBU, (2020a) Bedömning av relevans> https://www.sbu.se <metodik.pdf (20-10-26)
SBU, (2020b) Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ
forskningsmetodik 7patientupplevelser
>https://www.sbu.se/vagledning_granskning_studier_kvalitativ_metodik.pdf (20-12-03)
SBU, (2017) Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i
socialtjänsten>https://www.sbu.se/< PDF (20-12-03)
Seffo, N., Krupic, F., Grbic, K. and Fatahi, N., 2014. From immigrant to patient: Experiences of Bosnian immigrants in the Swedish healthcare system. Materia
socio-medica, 26(2), p.84.
Socialstyrelsen (2011) Ojämna villkor för hälsa och vård: Jämlikhetsperspektiv
på hälso-och sjukvården>https://www.socialstyrelsen.se<PDF (2012-12-05)
Straiton, M.L. and Myhre, S., 2017. Learning to navigate the healthcare system in a new country: a qualitative study. Scandinavian journal of primary health
care, 35(4), pp.352-359.
Strijk, P.J, van Meijel, B. and Gamel, C.J., 2011. Health and social needs of traumatized refugees and asylum seekers: An exploratory study. Perspectives in
psychiatric care, 47(1), pp.48-55.
Suurmond J, Uiters E, de Bruijne MC, et al. (2011) Negative health care experiences of immigrant patients: a qualitative study. BMC health services
research 11: 10.
Svensk sjuksköterskeförening, (2020) Personcentrerad vård > https://swenurse.se/< PDF (2020-12-03)
Tilbury, F. and Rapley, M., 2004. ‘There are orphans in Africa still looking for my hands’: African women refugees and the sources of emotional distress. Health
Sociology Review, 13(1), pp.54-64.
Wang, L., Guruge, S. and Montana, G., 2019. Older Immigrants' Access to Primary Health Care in Canada: A Scoping Review. Canadian Journal on
Aging/La Revue canadienne du vieillissement, 38(2), pp.193-209.
White J, Plompen T, Tao L, et al. (2019) What is needed in culturally competent healthcare systems? A qualitative exploration of culturally diverse patients and professional interpreters in an Australian healthcare setting. BMC public health 19: 1096.
Willman A, (red.) (2016). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning
25
Wiklund Gustin, Lena & Lindwall, Lillemor (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk
praxis. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
WHO, (2018) Women on the move imigration and health in the who african
