Föräldra- och vårdnadshavarsamverkan ur ett socioekonomiskt perspektiv; En jämförande kvalitativ studie av förskollärares syn på samverkan och professionalitet

Föräldra- och vårdnadshavarsamverkan ur ett socioekonomiskt

perspektiv

En jämförande kvalitativ studie av förskollärares syn på samverkan och professionalitet

Collaboration with parents and guardians from a socioeconomic

perspective

A comparative qualitative study of preschool teachers´ view of collaboration and professionalism Nina Larsson IMER Kandidatnivå 15 hp VT 2019

Abstract

After Sweden's large refugee immigration in 2015, the government saw a lack in the reception of refugees. An investigation concluded, among other things, that the state, the municipality and county councils needed handle the reception together, with a clear division of

responsibility. With this said, the requirements for municipalities will be higher in terms of reception, but also in terms of informing and communicating with newly arrived migrants. Thereby, preschools has a responsibility to work whith parents and guardians for a good communication and cooperation which makes it possible for them to take part of their rights and at the same time gain insight into their child's everyday life. The purpose of the thesis is to investigate preschool teachers' work with guardians and parents in terms of cooperation, and further, if there are differences in this work due to preschool location in different socio-economic contexts. The study shows that the preschools has different prerequisites for

cooperation with parents and guardians. Furthermore, a difference is shown in the possibilities for parents and guardians to be able to communicate, access information and to be able to influence and participate in the preschool´s work. At the same time, the conclusions show a variation in terms of the preschool teachers' view of their profession. The teachers view seemes to vary depending on the parents or the guardians different capital holdings, which gives this parental and guardian group, in relation to the preschool teachers, different levels of status and power.

Nyckelord: Nyanlända, Förskola, Förskollärare, Profession, Samverkan, Kommunikation, Rättigheter, Klass, Makt, Ojämlikhet.

Innehållsförteckning 1.0 Inledning ... 1 1.1 Syfte ... 2 1.2 Frågeställningar ... 2 1.3 Begreppsanvändning ... 2 2.0 Tidigare forskning ... 3

2.1 Samverkan med föräldrar och vårdnadshavare ... 3

2.2 Interkulturalitet ... 6

2.3 Mottagande av nyanlända barn med familj ... 6

3.0 Teoretisk utgångspunkt och analytiska verktyg ... 8

3.1 Pierre Bourdieus klassteori ... 8

3.2 Intersektionalitet ... 11

3.3 Genussystem ... 12

4.0 Metod och material ... 12

4.1 Kvalitativ intervjuundersökning ... 12

4.2 Urval ... 13

4.3 Tillvägagångssätt ... 13

4.4 Utformning av intervjufrågor ... 14

4.5 Validitet och reliabilitet ... 15

4.6 Etiskt ställningstagande ... 15

5.0 Resultat och analys ... 15

5.1 Presentation av områden ... 16 5.2 Resultat ... 17 5.2.1 Kommunikation ... 17 5.2.2 Professionalitet ... 20 5.3 Analys ... 24 6.0 Slutsatser ... 30 7.0 Avslutning ... 33 7.1 Diskussion ... 33

7.2 Bidrag och vidare forskning ... 34

8.0 Referenser ... 35

1 1.0 Inledning

Hösten 2015 utmanades den svenska mottagarstrukturen då 160 000 flyktingar sökte asyl i Sverige, vilket var en fördubbling i jämförelse med året innan (SCB 2018). En rapport av Forte visar på brister och problem i strukturen av mottagandet (2016, s. 6, 47). Det

framkommer, bland annat, hur barn som kommer med familj riskerar att falla mellan stolarna, på grund av att familjen väljer eget boende. Till följd av detta ökade avståndet mellan

familjen och de välfärdsinsatser som fanns tillgängliga, samt att många familjer blev utan mottagningssamtal på migrationsverket.

Även regeringen såg brister i mottagarstrukturen och menade att det saknades ett

helhetsperspektiv (SOU 2018, 3). I november 2015 fick Mottagarutredningen i uppdrag att utreda och vidare föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet mottagarsystem för

asylsökande och nyanlända. En central faktor för uppdragets syfte var att åtgärda det bristande helhetsperspektivet. Utredningen kom bland annat fram till att stat, kommun och landsting, genom en tydlig ansvarsfördelning, tillsammans skulle hantera mottagandet (SOU 2018, s. 22).

Genom texten ovan kan vi få en förståelse för hur kraven måste höjas för kommuner i fråga om mottagande, men även i fråga om att informera och kommunicera med nyanlända. Kommunernas förskolor är en av flera verksamheter som möter nyanlända familjer tidigt i deras etableringsprocess. Därmed ligger det ett ansvar på förskolan att på bästa sätt skapa en tillitsfull relation med föräldrar och vårdnadshavare. Samtidigt ska de arbeta för en god kommunikation och samverkan som gör att föräldrar och vårdnadshavare kan ta del av sina rättigheter och få insyn barnets vardag.

I den reviderade läroplanen för förskolan kan vi läsa om förskolans riktlinjer i fråga om samverkan med föräldrar och vårdnadshavare (Lpfö 2018, s. 17). Förskollärarna har ett ansvar att följa riktlinjer gällande förskolans nationella mål, samt att ge föräldrar eller

vårdnadshavare möjligheten att vara delaktiga i utbildningens utvärdering. Förskolans hela arbetsgrupp har ansvar att skapa en god relation med förälder eller vårdnadshavare och informera om barnets trivsel, utveckling och lärande, samt ansvara för att informera om utbildningens mål och innehåll och vidare skapa möjligheter till inflytande.

2 Hur arbetar förskolor med samverkan i relation till föräldrar eller vårdnadshavare för att de ska kunna ta del av sina rättigheter och kunna ta del av sitt barns vardag? Jag anser det intressant att undersöka hur förskolor och förskollärare arbetar med samverkan och vidare undersöka hur det kommer till uttryck beroende på hur pass väl föräldrar eller vårdnadshavare är etablerade i Sverige. Vidare anser jag det intressant att undersöka förskollärares syn på sin professionalitet då det har koppling till bemötande och arbetet med samverkan. Uppsatsens undersökning utgår från ett förskollärarperspektiv och utifrån tre olika förskolor som är lokaliserade i tre olika socioekonomiska kontexter. Med denna jämförande undersökning hoppas jag ska kunna bidra med perspektiv i fråga om förskolors och förskollärares arbete med föräldra- och vårdnadshavarsamverkan.

1.1 Syfte

Jag ämnar undersöka förskollärares arbete med vårdnadshavare och föräldrar i fråga om samverkan. Vidare vill jag undersöka om det finns skillnader i detta arbete beroende på förskolors lokalisering i olika socioekonomiska kontexter.

1.2 Frågeställningar

• På vilket sätt skapas förutsättningar för kommunikation, information och inflytande på förskolan?

• Hur ser förskollärarna på sin profession och finns det en skillnad i denna syn beroende på förskolans socioekonomiska kontext?

1.3 Begreppsanvändning

Gruppen nyanlända är en heterogen grupp, vilket gör att gruppens bakgrund, erfarenheter och liv ser olika ut. Att söka efter en tydlig definition av nyanländ visar sig vara svårt. Kommuner och myndigheter visar sig definiera nyanlända på olika sätt. Jag har därför valt att lyfta

skolverkets definition då det är denna myndighet som har koppling till den verksamhet och till den profession jag ämnar undersöka. Även om definitionen nedan syftar på skolbarn (åk 1 eller senare) anser jag den applicerbar även på barn i förskoleåldern.

Skollagens definition av en nyanländ elev:

” En nyanländ elev är någon som har bott utomlands och som nu är bosatt i Sverige. Hen ska ha börjat på sin utbildning efter ordinarie terminsstart i årskurs 1 eller senare. Efter 4 år i

3 Den elev som är folkbordförd i en svensk kommun anses bosatt och har därmed rätt till

utbildning i alla de olika skolformerna (Skolverket 2019)

Vidare vill jag förtydliga uppsatsen användning av begreppet mångkulturella områden. Här syftas det till bostadsområden där flera olika etniciteter lever och bor tillsammans sida vid sida inom ett område.

2.0 Tidigare forskning

Nedan presenteras utvald tidigare forskning utifrån tre olika teman: Samverkan med föräldrar, interkulturalitet och mottagande av nyanlända barn och föräldrar.

Urvalet av tidigare forskning lyfter, på olika sätt, forskning om föräldra- och

vårdnadshavarsamverkans olika förutsättningar. Det första temat visar på hur denna samverkan kan komma till uttryck beroende på förskolans lokalisering, föräldrarnas eller vårdnadshavarnas klassbakgrund, deras erfarenheter och ursprung, med mera. Det visar även på förskollärarnas och förskolans behov i fråga och kompetens och kunskap, samt vilka möjligheter som förskolan som verksamhet har i fråga om social jämlikhet. Det andra temat lyfter betydelsen av att ha ett interkulturellt förhållningssätt i skolan och vidare hur detta perspektiv kan bidra till en känsla av samhörighet och en förståelse för hur stereotyper och fördomar om ”de andra” skapas i vår omvärld. Det sista temat presenterar forskning som visar på mottagande av nyanlända barn och familjer i förskolan. Här visas förhållningssätt gentemot föräldrar som kan problematiseras men även vilka svårigheter förskolan möter i mottagandet av nyanlända familjer.

2.1 Samverkan med föräldrar och vårdnadshavare

Att ha en god samverkan med vårdnadshavare utgör en viktig del i den professionella kompetensen som förskollärare (Tallberg Broman 2017, s. 76). Vuxensamarbetet i form av samverkan med vårdnadshavare och det dagliga arbetet med kollegor är en del av yrket. Det kan vara komplicerat och något som elever inom förskollärarutbildningen behöver, i större utsträckning, förberedas inför. Tallberg Broman ser genom forskning att det finns utmaningar och ett behov att stötta, utveckla förskollärarnas kompetens och professionalitet i relation till vårdnadshavare.

Hon menar vidare att på grund av förändringar i samhället har det skapats nya i relationer mellan förskolan och familjer (Tallberg Broman 2017, s. 77–78). Det nya förutsättningarna grundar sig i globalisering, segregation, migration och valfrihetsreformer i skolan. I relation

4 till segregation skapas det olika förutsättningar för olika förskolor, vilket gör att samverkan med vårdnadshavare måste vara anpassad efter lokala förhållanden och behov. Den ökade mångfalden av vårdnadshavares olika bakgrunder gör att den professionella kompetensen behöver utvecklas. Det behövs ökad kunskap om familjers levnadsvillkor och förutsättningar, dels ur ett övergripande samhällsperspektiv, dels ur ett lokalt. Kunskapen och utvecklingen måste även innefatta styrdokument och uppdragsbeskrivningar kopplat till förskolan och läraryrket. Dessa måste i sin tur vara grundad i, bland annat, pedagogiska, juridiska och sociologiska perspektiv.

I fråga om föräldrasamverkan menar Polly Björk -Willén (2013) att denna interaktion och dagliga samtal oftast sker genom tambursamtal vid hämtning och lämning (2013, s.114). Ett samtal med olika språkliga förutsättningar skapar olika möjligheter för att genomföra ett samtal där båda parter haft möjlighet att informera och uttrycka sina tankar. En språklig ojämlikhet mellan majoritets- och minoritetsspråk kan skapa frustration och otrygghet och vidare i ett professions perspektiv, en brist i måluppfyllelse. Utan en svenskspråkig bakgrund skapas ett hinder för en god samverkan i en förskola där svenskan är norm. Dessa föräldrar riskerar att inte kunna ta del av sina rättigheter eller kunna ta del av förskolans

målbeskrivningar. Det skilda språkliga förutsättningarna skapar där med en obalans i fråga om makt, vilket Björk- Willén menar är förskolans utmaning i att skapa ett jämlikt bemötande.

En studie av Persson & Tallberg Broman (2002) visar hur kön-, klass och etnicitetsfaktorer är avgörande för omfattning och på vilket sätt samverkan kommer till uttryck mellan hemmet och förskolan. Föräldragrupper med en medelklassbakgrund eller med hög utbildningsnivå visar mer intresse och tar även i högre grad de möjligheter till inflytande som ges. Denna priviligierade föräldragrupp utmanar på så sätt förskolans professioner (2002, s. 265). Enö kopplar diskursen om professionalitet till makt (2013, s. 49) och menar att beroende på vilken föräldragrupp som verksamheten i högre grad har att göra med påverkar vidare professionens maktposition. Resursstarka föräldragrupper hotar professionaliteten medan resurssvaga föräldragrupper upplevs stärka professionaliteten. Genom att arbeta i områden med

resurssvaga föräldragrupper finns en risk att tillskriva dessa underordnade grupper specifika egenskaper. Enö menar att det är lätt att idealisera och där med, utifrån en överordnad position, nedvärderar och inte se människor för det subjekt de är (2013, s. 48–49)

Vetenskapsrådets forskningsöversikt: En likvärdig förskola för alla barn- innebörder och

indikatorer (Vetenskapsrådet 2015) har som syfte att dels skapa ett kunskapsunderlag för att

5 och vidare visa på vad som definierar en likvärdig förskola (Vetenskapsrådet 2015, s. 12). Rapporten inleder med att betona att begreppet likvärdighet inte betyder att alla barn ska erbjudas en likadan förskoleverksamhet, utan likvärdigheten bör i stället ses utifrån barnens olika villkor och om förskolans kan bemöta detta, samt att alla barn ska ha möjlighet till en verksamhet av hög kvalitet (Vetenskapsrådet 2015, s. 16). En slutsats av vad som utmärker hög kvalitet i förskolan är att interaktion och samspel mellan personal och barn är det som är viktigast för lärande och utveckling. Därmed blir kvalitet en fråga om personalens förmåga att förstå, lyssna, se barnets fulla potential och att vidare kunna agera så barnet själv är aktivt i sitt lärande genom att barnet känner en känsla av engagemang och duglighet. Likvärdighet i detta avseende handlar om alla barns möjligheter till att mötas av personal i förskolan som besitter denna kompetens och kunskap, samt att det finns förutsättningar att möta barnet och vidare kunna skapa en pedagogisk relationen med hög kvalitet.

Forskningsöversikten visar även hur förskolan som verksamhet har möjlighet att bidra till social jämlikhet genom att inkludera föräldrar och vårdnadshavare (Vetenskapsrådet 2015, s. 20–21). För ökad social jämlikhet krävs ett utöka omsorgsarbetet och genom ett gediget föräldraarbete, där med har förskolan har en betydande roll för utsatta barn och familjer. Vidare visar andra studier på hur förskolan har möjlighet till social jämlik genom att fungera kompensatoriskt och att det då krävs en underbyggande struktur för personal, samt en hög kvalitet i de pedagogiska relationerna. Förskolan och hemmet är två lärandemiljöer som på olika sätt påverkar på barnets utveckling. En god föräldrasamverkan, tillsammans med förskolan kan ha positiv inverkan på barnets lärande. Kvaliteten i förskolan visar sig ha störst positiv inverkan på barn med föräldrar med annat modersmål än majoritetsspråket. Därmed har en uppsökande verksamhet betydelse för det nyanlända barnet och dess familj att kunna göra ett bra beslut i frågan om val av förskola.

Ett annat tecken på möjlighet till ökad jämlikhet är förskolepersonalens planering

(Vetenskapsrådet 2015, s. 33). Detta grundar sig i att man sett en variation av möjlighet till planeringstid mellan olika kommuner. Planeringstiden är även något som lyfts av personalen i förskoleverksamheterna. De menar att planeringstiden är avgörande för att kunna utveckla och värdera sin verksamhet, vilket då även är avgörande för förskolans kvalitet. Vidare visar rapporten att personalens arbetsvillkor har betydelse för likvärdigheten i förskolan

(Vetenskapsrådet 2015, s. 34). I svagare socio-ekonomiska områden med hög migration har förskolan en kompensatorisk funktion. I dessa förskolor har personalens arbetsvillkor och förutsättningar betydelse för att kunna utöva ett bra pedagogiskt arbete.

6 Laid Bouakaz doktorsavhandling Parental involvement in school: what hinders and what

promotes parental involvement in an urban school visar att föräldrar bosatta i

socioekonomiskt utsatta områden har en livssituation som skapar hinder för dem att vara engagerade i sina barns skolgång (2007, s. 271–272). Dessa hinder handlar bland annat om språksvårigheter och att inte ha kunskaper om skolsystemet. Studien visar även hur

föräldrarnas livssituation påverkar deras skolengagemang. Arbetet med att integreras i ett nytt samhälle, trångboddhet och arbetslöshet visar sig vara så pass energikrävande att det ledde till ett icke-deltagande skolengagemang.

2.2 Interkulturalitet

” Inter betyder en växelverkan eller mellanmänsklig interaktion, och kultur i betydelse att något är kulturellt, dvs ” meningssystem vilka ger ordning och inriktning i människans liv”, Interkulturalitet är således en term som antyder en process, ett gränsöverskridande, interaktion

och ömsesidighet och samtidigt sätter kvalitativa och värdemässiga aspekter på kulturmöten” (Lahdenperä 2004, s. 21).

Interkulturalitet kopplas till kulturmöten och har betydelse för lärare i skolan (Lorentz 2016, s. 174–175). Begreppet kopplas ofta till lärarens förmåga att se de identitetsskapandeprocesser som sker mellan eleverna. Detta ses sedan användas av lärarna i arbetet med skolans riktlinjer att utveckla och skapa solidaritet och en känsla av samhörighet mellan elev och lärare. För att kunna ta sig an vad interkulturalitet innebär krävs det av lärare, i kulturmöten, en förmåga att vara öppensinnad, nyfiken och att kunna möta människor med respekt. Vidare handlar det om att vara öppen för att se möjligheter genom andras perspektiv. Därmed krävs det även en förståelse för hur stereotyper, rasism och fördomar om ”de andra” skapas i vår sociala värld. Lorentz (2016) anser att en interkulturell pedagogisk kompetens är viktig för att få en

förståelse för det mångkulturella samhälle som vi lever i, samt mångkulturens betydelse för sociala relationer (2016, s. 175). Den interkulturella pedagogiska kompetensen innefattas av tre grundläggande delar: Kommunikativ- social- och medborgerlig kompetens (Lorentz 2006, s. 177). Genom att besitta dessa tre kompetenser skapas en skicklighet att kunna förhålla sig till olika människor i olika situationer, vilket i sin tur ger fler möjligheter att lösa eventuella missförstånd och konflikter.

2.3 Mottagande av nyanlända barn med familj

Wångersjö lyfter olika problem i bemötandet av nyanlända i förskolan (2017, s. 39–40). Dels handlar det om föreställningen av nyanlända barn och dess föräldrar som tomma blad som ska

7 fyllas med en ”svenskhet” i form av språk och kultur, med mera. Detta leder i sin tur till att individens bakgrund och fulla potential osynliggörs och blir därmed inte heller en resurs för samhället. Hur förskolan ser de nyanlända barnens potential och möjligheter får betydelse för deras självbild. För att barnen ska se sitt eget värde är det viktigt att deras bakgrund ges en plats och betydelse när de kommer in i det svenska samhället.

I artikeln: Integration of refugee children and their families in the swedish preschool:

strategies, objectives and standards utforskar Lunneblad de normer och mål som formar de

strategier som finns i mottagandet av nyanlända barn och deras familjer i förskolan (2017, s. 361). Artikeln kommer från en studie av etnografisk ansats. Fältarbetet, bestående av observationer, samtal och intervjuer gjordes under en åtta månaders period, i tre olika förskolor (2017, s. 362). Resultatet sammanfattas nedan utifrån tre olika teman: 1: Sårbara barn, 2: Uppfostra föräldrar, 3: Flexibla rutiner.

• Sårbara barn: En förskollärare berättar hur de på förskolan försöker anpassa miljön kring de barn som lider av posttraumatisk stress (Lunneblad 2017, s. 363–364). Hon berättar vidare att det handlar mycket om att ha en förståelse och empati för dessa barn, men också hur viktigt det är att skapa en nära relation. Denna nära relation visar sig bli sårbar ifall läraren skulle bli sjuk. Lunneblad (2017) refererar till Rutter (2006) och likställer förskollärarens berättelse med vad Rutter kallar en ”traumadiskurs”. Dessa nära relationer som skapats med det nyanlända barnet kan även kopplas till anknytningsteorier. Anknytningsteorier som visar på hur viktig trygghet och

förtroende är för ett nyanlänt barn men också hur viktigt det är att det skapas ihop med en vuxen. Denna vuxna blir också viktig i en situation när barnets förälder inte är kan vara närvarande på grund av posttraumatisk stress.

• Uppfostra föräldrar: Förskolorna talar om svårigheten att kommunicera med

föräldrarna gällande förskolans rutiner (Lunneblad 2017, s. 364–365). Denna svårighet grundar sig till stor del på språket och språket betydelse. Å ena sidan fanns en

förståelse för språkförbistringar, å andra sidan ansågs sig förskollärarna visa för stor hänsyn i relation till föräldrarna. Det senare argumentet menar Lunneblad (2017) kan tolkas som att lärarna upplevde ett behov av att markera sin position gentemot

föräldrarna i syfte att skapa tydlighet och få dem att få en förståelse för konsekvenser. • Flexibla rutiner: En av förskolorna talade inte i samma utsträckning som de andra

förskolorna om kulturella skillnader (Lunneblad 2017, s. 365–366). Förskolan arbetade utifrån familjernas olika behov och anpassade verksamheten efter det,

8 exempelvis anpassades frukosten till att barnen kom vid olika tider. Studien visar vidare på en ambivalent inställning gentemot föräldrarna. Å ena sidan fanns en

förståelse för föräldrarnas svårighet att lära sig språket som vidare gör det svårt och att lära sig vara ”förälder i den svenska förskolan”. Å andra sidan fanns en tanke om att höja kraven mot föräldrarna och samtidigt en önskan att skulle de lära sig att följa förskolans vardagsrutiner.

Utifrån texten ovan kan vi få en förståelse för hur viktig relationen mellan Förskollärarna och föräldrarna är (Lunneblad 2017, s. 9). Studier visar hur aktiviteter och rutiner inom skolan kan vara nya och därmed förvirrande för nyanlända. De flexibla rutinerna som förskolan i denna studie skapat kan vara ett bra sätt att möta och stödja nyanlända barn och föräldrar.

Urvalet av tidigare forskning lyfter, på olika sätt, forskning om föräldrasamverkans olika förutsättningar. Mitt bidrag till denna forskning kan förhoppningsvis visa på förskolans olika förutsättningar för föräldra- och vårdnadshavarsamverkan utifrån tre olika sociala kontexter. Förskolan studeras vanligtvis inom lärarprogrammet. Denna uppsats görs inom ett

samhällsvetenskapligt program, vilket möjligen kan bidra till nya aspekter och dimensioner av samverkan mellan vårdnadshavare och förskolan.

3.0 Teoretisk utgångspunkt och analytiska verktyg

Förskolorna i undersökningen är lokaliserade i tre skilda områden och vidare i tre olika socioekonomiska kontexter. För att undersöka hur den sociala kontexten påverkar

förskollärarnas uppfattning om förskolans samverkan med föräldrar eller vårdnadshavare väljer jag Pierre Bourdieus teori om klass (Carle 2015). För att ytterligare ge analysen och uppsatsen fler dimensioner i fråga om utanförskap, klass och maktförhållanden väljer jag intersektionalitet som analytiskt verktyg (Lykke 2009, Persson, Schlaug & Tzimoula 2013). Vidare väljer jag att lyfta Yvonne Hirdmans (1988) teori om genussystem då jag anser att frågan om kön kopplat till makt är viktig i en undersökning av en profession som är kvinnodominerad.

3.1 Pierre Bourdieus klassteori

Bourdieus teori anser jag relevant i relation till min uppsats då hans teori syftar till att synliggöra händelser och förhållanden i människans liv som påverkas av dess klassbakgrund (Carle 2015, s. 376). Han undersöker det vardagliga och det vi tar för givet och vidare vad som sker i dessa förhållanden och varför. Bourdieu menar att detta är intressant då det är

9 människors vardag som visar samhällets struktur, makt och hierarkier och vidare vilka

faktorer som skapar förutsättningar för dess fortsatta existens. Pierre Bourdieus teori om klass baseras främst på empiriska undersökningar. Ur dessa växte begrepp fram för att få oss att förstå hur klass fungerar och reproduceras. Den teoretiska inriktningen är en kombination av sociologi, antropologi, historia och vetenskapsteori. Ett känt drag genom Bourdieus arbeten är att empirin och teorin arbetar sig fram tillsammans och förutsätter därmed varandra.

Bourdieu såg samhället som ett enda stort socialt rum, inom detta rum finns olika sociala fält (Carle 2015, s. 390, 408). Det är här som vi människor skiktar oss och intar olika positioner. Fälten är beskrivningar av grupper som delar upp sig, exempelvis utifrån religion, profession eller utbildning. Inom fälten finns det en konkurrens mellan människor i fråga om makt och status. Konkurrens hittas även på en makronivå (samhällsnivå) mellan olika fält, exempelvis mellan olika professioner eller mellan olika politiska positioner.

Alla människor i samhället besitter olika mycket av det olika kapitalformerna, vilket vidare reglerar människans sociala rörlighet (Carle 2015, s. 408). Det ekonomiska kapitalet handlar enkelt om hur mycket tillgångar människan har i pengar men också tillgångar som exempelvis egendom. Att inneha ett stort ekonomiskt kapital ger människan större möjligheter till social rörlighet. Genom att de symboliska värdena som förknippas med god ekonomi kopplas vidare människan till specifika sociala positioner.

Med ett stort ekonomisk kapital tillkommer också möjligheten till utbildning (Carle 2015, s. 385–386). Utbildning har stor betydelse för de mekanismer som reproducerar

makthierarkier. Genom att inte ha eller att ha möjlighet till utbildning skapar en över- och underordning i samhället. Att födas med stort ekonomisk kapital ger människan ett slags försprång för att nå en högre maktposition i samhället på grund av hens tidigt inlärda symbolvärden som exempelvis: sociala koder, beteenden och mönster. Detta gör att en människa, från en lägre klassposition, skaffar sig en utbildning ger detta hen inte automatiskt social framgång. Utan hen måste anpassa sig till den nya miljön genom att anamma och upptäcka den nya positionens symbolvärden. På detta sätt kan man se att en människa på ett sätt ärver kapital från den familj man föds in i. Vårt kapital skapar samhörighet med

människor men också olika förutsättningar, vilket vidare reproducerar den klass man föds in i.

När man talar om kulturellt kapital syftar man dels till människas kulturella smak i fråga om musik eller konst, dels till hens kulturella kapital gällande språk eller utbildning (Carle 2015, s 398–399). Det olika kulturella yttringarna positionerar sig och rangordnas, vissa har högre status än andra. Genom vår kulturella smak söker vi oss till likasinnade, vi söker oss till

10 människor med ett liknande kulturellt kapital. Som nämnt ovan nås ledande maktpositioner lättast genom stort ekonomiskt kapital, dock spelar det kulturella kapitalet en viktig roll. Det kulturella kapitalet som de grupperna med maktpositioner i samhället innehar menar Bourdieu ger dem möjligheter till en viss specifik skola, professioner och umgänge. Detta leder vidare till bevarande av dessa gruppers maktpositioner. Det är maktpositionernas kultur som i samhället blir de som ”förstår sig på” konst. För att nå en maktposition i samhället utan ekonomiskt kapital gäller det att anamma maktpositionernas kultur. Det kulturella kapitalet har fått större betydelse genom utbildning, språk och skrivkonsten. De symbolvärden som det kulturella kapitalet för med sig kan ge möjligheter till ekonomiska fördelar, vilket visar på de två olika kapitalformernas starka relation.

Socialt kapital utgörs enligt Bourdieu av de människorna i vår omgivning, med andra ord vårt sociala nätverk (Carle 2015, s. 408). Människan sociala nätverk är också hens sociala kapital. Det sociala kapitalet är viktigt och främst ger det relevans genom att det öppnar dörrar till nya sociala positioner eller fält. För att nå en viss arbetsplats eller mål kan den resan blir enklare genom att ha sociala kontakter. Vilket visar på människors olika förutsättningar beroende på hur pass väl etablerad hen är i samhället. Därmed har det sociala kapitalet en betydande roll för en människas möjligheter att nå ett högre ekonomiskt kapital.

Det symboliska kapitalet är på ett sätt överordnat det andra tre kapitalformerna på det sättet att de olika kapitaltillgångarna tar sig uttryck i ett symboliskt kapital (Carle 2015, s. 408).

Symboler blir ett uttrycka för att visa ens sociala status men också tillhörighet och förmåga att kunna konkurrera inom fältet. Den faktor som gör att vi människor särskiljer oss från varandra är vår smak. Smaken blir vidare ett uttryck för människans sociala grupptillhörighet. Det kollektiva uttrycket i klädstil eller livsstil utmärker gruppen och blir en markör som särskiljer gruppen från andra (Carle 2015, s. 397).

Summan av en människas olika kapital utgör hens habitus, vilket kan sägas svara på hur människan uppfattar, värderar och agerar på sin omvärld (Carle 2015, s. 407). Det sociala ursprunget är enligt Bourdieu grunden för människans habitus. Människan rör sig genom livet i olika sociala kontexter vilket gör att hen anammar nya sätt att föra sig och förhålla sig till olika miljöer och människor. Det är nya erfarenheterna sätt samman med det tidigare sociala ursprunget som vidare skapar och omformar hens habitus. Beroende en människas sociala ursprung har hen olika möjligheter till social rörlighet, vilket visar på att den kollektiva och sociala omgivningen har betydelse för människans möjligheter att forma sig ett nytt habitus.

11 Denna teoris relevans, kopplat till denna uppsats, ligger i hur människors olika innehav av kapital påverkar och skapar förutsättningar för deras framtid. Genom att synliggöra

samhällsstrukturer skapar det även fler möjligheter och perspektiv i fråga om ett mer jämlikt samhälle.

3.2 Intersektionalitet

Begreppet intersektionalitet började användas av amerikanska feminister och antirasister, dess utbredning startade i början av 90-talet med hjälp av den amerikanska juridikforskaren

Kimberlé Crenshaw (Lykke 2009, s. 106, Persson, Schlaug & Tzimoula 2013, s. 136). Flera personer som arbetat för begreppets utbredning skulle kunna nämnas. En gemensam nämnare hos dessa personer är deras vilja att lyfta förtryckets olika sidor och hur förtryck kan utövas på olika sätt, påverkan och reproducerar varandra.

Ett intersektionellt perspektiv kan både användas på ett strukturellt plan och på en individnivå, samtidigt som det kan användas teoretiskt och metodologiskt (Lykke 2009, s. 107, Persson, Schlaug & Tzimoula 2013, s. 137). Begreppet bidrar till att synliggöra hierarkier och maktordningar genom att se hur olika kategorier såsom klass, kön, etnicitet, sexualitet samspelar med varandra. Det är viktigt att poängtera att de olika kategorierna inte verkar autonomt jämsides varandra, utan samverkar. Det är en samverkan som transformerar kategorier och skapar dess betydelse.

Intersektionalitet som analytiskt verktyg ger en praktisk vägledning och kan verka som ett raster på en studies empiriska material (Martinsson 2005, s. 33, Persson, Schlaug & Tzimoula 2013, s. 147–149). Begreppet hjälper till att synliggöra och ta fram aspekter som gör det möjligt att problematisera strukturella villkor i specifika kontexter. Genom dessa villkor och med hjälp av den intersektionella analysen framträder olika former av makt. Maktordningar samverkar på samma sätt som kategorier och verkar både förstärkande och reproducerande på ett strukturell plan, vilket gör att det inte kan begränsas till individer. Maktordningar grundas i normer, sociala kategoriseringar och kommer till uttryck genom rasism, sexism, homofobi, med mera.

Jag väljer intersektionalitet som analytiskt verktyg då jag anser att begreppet bidrar till att hitta nya aspekter och dimensioner av hur strukturer påverkar människors liv. Begreppet bidrar vidare till att synliggöra maktens orsaker och konsekvenser på ett flerdimensionellt plan, vilket i sin tur skapar en förståelse för hur makt påverkar människor på olika sätt. Vidare

12 anser jag begreppet relevant då det i denna uppsats, i likhet med IMER ämnet, berör

människor i relation till bland annat, klass, etnicitet, och kön.

3.3 Genussystem

Historikern Yvonne Hirdman introducerade begreppet genussystem i Sverige (Hirdman 1988, s. 51–52). Hon beskriver begreppet som en strukturering av kön som i sin tur ordnar och skapar förutsättningar för det sociala, ekonomiska och politiska. Detta dynamiska system (struktur) skapar förväntningar, föreställningar, med mera, som i sin tur ger upphov till upprepande mönster. Vidare förutsätter systemet två olika logiker som innebär en dikotomi och en hierarki. Dikotomin syftar till en könsuppdelning mellan kvinnor och män som strukturerar en uppdelning av sysslor, platser och egenskaper. Konsekvensen av denna uppdelning skapar i sin tur mening som blir en slags vägledare för hur könen ska positionera sig i samhället och världen. Dikotomin och uppdelningen ger upphov till en hierarki som normerar män och tillskriver dem ett högre värde och en överordnad maktposition. Hirdman (1988) ser hur denna uppdelning legitimerar männen som norm och skapar en obalans av makt i relationen mellan könen.

Då uppsatsen ämnar undersöka en profession som domineras av kvinnor anser jag att Yvonne Hirdmans (1988) teori om genussystem är relevant att använda som ett analytiskt verktyg i arbetet med att besvara uppsatsen syfte. Teorin visar på hur strukturer skapar olika

förutsättningar och möjligheter beroende på en människans kön, vilket möjligt kan bidra till flera perspektiv i fråga om förskollärarnas arbete och profession.

4.0 Metod och material

Avsnittet börjar med en presentation av metod och urval. Vidare redogör jag för

tillvägagångssätt, utformning av intervjufrågor, validitet och reliabilitet och avslutningsvis etiskt ställningstagande.

4.1 Kvalitativ intervjuundersökning

Syftet med uppsatsen är att undersöka förskolors och förskollärares arbete med

vårdnadshavare och föräldrar i fråga om samverkan och vidare om det finns skillnader i detta arbete beroende på förskolors lokalisering i olika socioekonomiska kontexter. För att försöka besvara uppsatsens syfte och frågeställningar kommer en kvalitativ intervjuundersökning att göras.

13 Kvalitativa intervjuundersökningar kan bidra till insikter om ett förhållande i en viss miljö (Eriksson-Zetterqvist, Arne 2011, s. 36). Intervjuer kan därmed ge kunskap om sociala relationer, men också kunskaper om en individs upplevelser, värderingar, känslor, med mera. Genom ett socialkonstruktivistiskt synsätt på intervjuer bidrar denna metod till insikter, inte till en universell sanning. Samtalen präglas av den språkliga och sociala kontexten, hur

intervju personen uppfattat undersökningens syfte eller hur personen uppfattat något som sägs under samtalets gång. Intervjun bidrar därmed till kunskap om just intervjutillfället och inget annat utanför den situationen.

4.2 Urval

För att hitta deltagare till undersökning kontaktades totalt 38 förskolechefer och bitr.

förskolechefer i två kommuner i södra Skåne. Då jag ämnar göra en jämförande undersökning var selekteringskravet, tre förskollärare på förskola med erfarenhet av att arbeta med gruppen nyanlända och tre förskollärare på förskola utan erfarenhet av gruppen nyanlända. Till en början sökte jag förskolor i samma kommun. Svarsfrekvensen var låg vilket gjorde att jag sökte mig till kringliggande kommuner. Detta resulterade i att två av sex intervjuer gjordes i en närliggande stad. Totalt gjordes sex intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor. Att selekteringskravet var förskollärare gjordes då jag ansåg denna yrkesgrupp, med dess

utbildning, var mest relevant för min undersökning.

4.3 Tillvägagångssätt

Genom kommunens hemsida hittade jag de förskolor som jag ansåg skulle passa för min undersökning. Jag skickade totalt 38 mejl till förskolechefer och biträdande förskolechefer där jag presenterade mig själv, min uppsats, vetenskapsrådets etiska principer och att jag sökte förskollärare att intervjua.

I kontakten med förskollärarna presenterade jag min undersökning och frågade om det godkände att jag gjorde en ljudupptagning vid intervjun. Vid intervjutillfället tog jag mig till respektive förskola och höll sedan intervjuer som varade mellan 30–45 min. När inspelningen startade började jag med att informera om vetenskapsrådets etiska principer.

Nedan presenterar jag mitt tillvägagångssätt för analysen av mitt empiriska material. För detta har jag inspirerats av Rennstam & Wästerfors (2011) som presenterar en arbetsprocess i tre steg som innebär att sortera, reducera och argumentera (2011, s.194).

Analysarbete började redan efter varje intervjutillfälle med ett sorteringsarbete där jag antecknade viktiga eller intressanta utsagor som framkommit under intervjun. Innan

14 transkriberingsarbetet tog vid lyssnade jag igenom ljudupptagningarna en efter en och började att koda materialet genom att anteckna ord, begrepp och fraser som jag ansåg hade relevans för uppsatsen (Rennstam & Wästerfors 2011, s. 196). Efter detta första sorteringsarbete transkriberade jag de delarna av intervjuerna som jag ansåg mest relevant för uppsatsen. Därefter tog sorteringsarbetet vid igen då jag hade en text att förhålla mig till. Denna kodning var av mer selektiv karaktär vilket gjorde att relevanta mönster, begrepp och utstickande svar blev synliga (Rennstam & Wästerfors 2011, s.197). Jag delade upp intervjuerna efter

respektive grupp för att lättare få en överblick och för att kunna jämföra olikheter och likheter.

Därefter började ett reduceringsarbete vid där jag valde ut och tog bort det i materialet jag ville och inte ville presentera i min uppsats (Rennstam & Wästerfors 2011, s. 202, 204, 205). Dessa slutgiltiga delar av mitt material var det jag ansåg, på bästa sätt, skulle illustrera det fenomen som jag ville belysa. Det utvalda materialet illustreras genom citat från intervjuerna.

Vidare genom analysarbete har jag strävat efter att skapa en självständighet i förhållande till den tidigare forskningen och teorin (Rennstam & Wästerfors 2011, s. 205). Detta gjorde jag genom argumenten som hade syfte att övertyga, vilket jag gjort genom resonemang eller påståenden. Mina resonemang har förankrats, dels i uppsatsen tidigare forskning, dels i den utvalda teorin och det analytiska verktyget. Detta förhållande mellan resonemang och teori menar Rennstam & Wästerfors (2011) ska synas i argumentationen (2011, s. 207–208). Jag har efter bästa förmåga strävat efter nyanserade argument. Mina argument har arbetats fram under hela processen från sorteringsarbetet till analys. Den utvalda tidigare forskningen, teorin och de analytiska verktygen hjälpte mig i argumentationsarbetet att hitta nya aspekter och perspektiv på de fenomen jag har valt att belysa i min uppsats.

4.4 Utformning av intervjufrågor

Då jag ämnar göra en jämförande undersökning är intervjufrågorna (Se bilaga 1) utformade efter en hög grad av standardisering (Patel & Davidson 2011, s. 76–77). Detta innebar att jag vid intervjutillfället ställde samma frågor till samtliga deltagare och frågorna ställdes till alla i samma ordningsföljd. Frågorna utformades för öppna svar, vilket gjorde att deltagaren hade ett fritt svarsutrymme. Därmed hade frågorna en låg grad av strukturering. Jag gjorde en pilotintervju där jag upplevde att jag inte fick tillräckligt uttömmande svar av

intervjupersonen. Detta gjorde att jag omformulerade vissa frågor, vilket ledde till mer berättande och till mer uttömmande svar.

15 4.5 Validitet och reliabilitet

Validitet kan sägas handla om i vilken grad ”man har undersökt det man säger att man ska undersöka” (Lindstedt 2017, s.16) och vidare om det finns något i undersökningens process som gått fel och som i sin tur påverkar resultatet (2017, s. 16). Vidare används begreppet reliabilitet i studier och handlar om undersökningens tillförlitlighet och vidare om det om det finns slumpmässiga fel. Begreppet reliabilitet får i en kvalitativ studie inte lika stor betydelse då en kvalitativ studie är situationsbundet och inte går att upprepa till exakthet. Validiteten får därmed större betydelse i denna typ av studie vilket innebär för forskaren att visa på

undersökningen relevans kopplat ditt uppsatsen syfte.

Jag kommer i denna uppsats, till bästa förmåga, vara tydlig, transparent och arbeta för ett bra referensarbete. Samtidigt kommer jag sträva efter en röd tråd med begreppsanvändning genom uppsatsen alla delar, samt vara tydlig i mina argument och kopplingar till teori och tidigare forskning.

4.6 Etiskt ställningstagande

Forskning har betydelse för den enskilda individen men också för samhället i stort (Patel & Davidsson 2011, s 63). Att förbereda ett forskningsprojekt och vidare det som ska undersökas innefattar att ha hänsyn till forskningsetiska aspekter för att skydda individens integritet men också mot otillåtet intrång i individens livsförhållande. I fråga om

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning har vetenskapsrådet tagit fram fyra etiska huvudkrav: information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande krav (Vetenskapsrådet 2002, s. 7–14). Dessa krav har jag informerat om i presentationsmejlet som skickades till förskolechefer och biträdandechefer, samt till intervjupersonerna vid intervjutillfället.

Vidare har jag i denna uppsats uteslutit känsliga berättelser i fråga om trauma, ohälsa,

missförhållanden, då denna uppsats är kopplat till barn, familjer och utsatta grupper. Detta gör jag i fråga om integritet och etik, men också för att inte bidra till ett reproducerande av

stereotypa föreställningar.

5.0 Resultat och analys

Avsnittet inleds med en presentation av de områden och närområden som förskolorna är lokaliserade i. Detta för att få en inblick i vilken kontext som familjerna och förskolan befinner sig och lever i. Vidare följer resultat och analys av det empiriska materialet.

16 5.1 Presentation av områden

Beskrivningarna för respektive område har jag dels tagit från förskolornas hemsidor, dels från förskollärarnas egna berättelser och från mina egna synintryck från förskolornas närområde.

Område ett

Området ligger i en stadsdel som tillhör en stad i södra Skåne. Stadsdelen är relativt stor och här finns närhet till hav och natur. I kärnan av stadsdelen finns butiker, restauranger och torghandel. Bostäderna runt omkring är äldre gatuhus, flerfamiljsbostäder och villor. Bostäderna i stadsdelen är till största del stora områden av villor och det är just ett sådant område som förskolan ligger i. I förskolans närområde finns en liten park som i sin tur är omgärdad av villor. Här bor, enligt förskolepersonalen, familjer som arbetar mycket och som har det gott ställt.

På denna förskola gjordes tre intervjuer med förskollärare som alla arbetade på tre olika avdelningar.

Område två

Området ligger i en stadsdel som tillhör en stad i södra Skåne, är byggt i början av 70-talet och husen består av lägre flerfamiljshus. I området finns sjukvård och skola. Förskolan ligger på bottenvåningen av en länga flerfamiljshus och i närmiljön har förskolan tillgång till

grönområden, promenadstigar, hav och lekplatser. Enligt förskolepersonalen ligger förskolan i ett mångkulturellt område. Hen benämner även förskolan som mångkulturell och syftar till barnens olika etniska bakgrunder.

På denna förskola gjordes två intervjuer med förskollärare som arbetade på två olika avdelningar.

Område tre

Området är en del av en innerstad i södra Skåne (samma stad som område ett). Här finns både bostäder, skola och industrier. Förskolan ligger jämsides en grundskola som den delar

skolgård med. Närheten till innerstaden gör att de har nära till lekplatser och parker. Runt skolan ligger industrier, flerfamiljsbostäder och ett mindre område gatuhus. Området är mångkulturellt och här lever familjer med olika etniska bakgrunder. Förskolläraren som arbetar i området menar att förskolans barn och föräldrar kommer från olika klassbakgrunder, vilket gör att området skiljer sig från de andra områdena där förskolans föräldrar och

17 5.2 Resultat

Det empiriska materialet baseras på intervjusvar på frågor som är utformade med en hög grad av standardisering. I bearbetningen av materialet framkommer svar som visar på mönster inom och mellan de båda grupperna och vidare svar som visar på olikheter. Dessa svar har vidare tematiserat. De utvalda temana är valda då jag anser att de, på bästa sätt, kan ge möjlighet att besvara uppsatsens syfte. De två olika temana är följande: Kommunikation och Professionalitet. Varje tema är vidare uppdelat i två underrubriker.

Resultatet för de två temana redovisas efter varandra och varje tema redovisas områdesvis. Dock redovisas område två och tre tillsammans då det är dessa förskollärare som alla har erfarenhet av att arbeta med gruppen nyanlända. Varje tema avslutas med en sammanfattning. Avsnittet avslutas med en analys.

Jag vill förtydliga att alla intervjupersoner är ombedda att utgå från förskolan och de föräldrar och vårdnadshavare som de samverkar med. Detta gör att svaren endast kan sättas i relation till den kontext som de verkar i för det tillfälle då intervjuerna gjordes.

5.2.1 Kommunikation

Samtliga intervjupersoner menar att relationen till barnens föräldrar är viktig. De flesta uttrycker vikten av att föräldrarna ska känna trygghet och att det vidare är en faktor för att barnens ska uppleva samma sak. Relationen mellan förälder och förskollärare är beroende av kommunikation. På vilket sätt förskollärarna kommunicerar med föräldrarna och hur de upplever att kommunikationen fungerar skiljer sig åt mellan de olika områdena och mellan förskollärna.

Betydelsen av föräldrasamverkan och kommunikation

Område ett

Samtliga förskollärare som arbetar i området talar om att relationen med föräldrarna är viktig och vidare om att det är viktigt att skapa en trygghet hos föräldrarna. En förskollärare menar att hen skapar det genom lära sig föräldrarnas namn och vikten av att ha en öppen, tillåtande och inbjudande miljö. En annan talar också om en öppen kommunikation och menar samtidigt att det är viktigt att ha en ödmjuk ton gentemot föräldrarna och tänka på hur man uttrycker dig. Gemensamt för alla är att vägen till trygghet sker genom ett verbalt språk som förstås av båda parterna i föräldrasamverkan.

18 En av förskollärarna menar att vägen till trygghet går genom ärlighet och att överinformera om hur dagen har varit. Detta menar hen är extra viktigt i början för att föräldrarna ska få en förståelse för verksamheten. Vikten av att informera var något intervjupersonen återkom till under intervjun och berättar då:

” det är jätteviktigt att, som sagt, trygga föräldrar ger trygga barn. Är man tydlig från början och överinformerar så blir föräldrarna oftast väldigt trygga…”

Område två och tre

Även dessa förskollärare i båda områdena talar om att relationen med föräldrarna är viktig och att tryggheten är en viktig del av detta. En förskollärare från område två uttrycker sig följande:

” det är det som de behöver, att det känner sig välkomna, att vara trevlig och kanske skoja lite också med dem. De ska inte känna, hon är fröken, hon är lärare, att det finns en vägg

mellan oss, nej. Vi känner att vi är familj här ”

Den andra förskolläraren från samma förskola menar att relationen är jätteviktig, i synnerhet för nyanlända föräldrar. Hen menar att det är viktigt, i den mån det går, att det är samma personal som tar emot familjen om morgnarna. Någon som det skapat en relation till och som känner till familjen och barnets behov.

Vidare talar samtliga i område två och tre om språkets betydelse i relationen med föräldrarna och vikten av att det finns en pedagog i verksamheten som kan familjens språk. En pedagog som talar arabiska verkar vara en betydelsefull person i förskolorna. En av förskollärarna i område två är arabisktalande och menar att hen kan se på föräldrarna hur jobbigt de tycker det är att inte kunna kommunicera. Förskolläraren berättar om en situation där hen skulle verka som tolk mellan en svensktalande personal och en nyanländ familj som inte talade svenska:

” …jag gick i korridoren jag hörde att pappan försökte prata engelska, men det gick inte och de förstod inte vad han menade och sen när jag började närma mig och när han såg mig, han

bara (pustar ut) och sa ”kom snälla, kom och hjälp oss” …”

”…Och när jag presenterade mig och han sa att han kände sig, ja allihop, mamman, flickan, att ah (pustar ut) att jag är här, att någon är här som kan hjälpa dem med språket. Jag tycker

språket är det viktigaste ”

Sedan förtydligar hen att:

” ja och trygghet, det båda (språket och trygghet). Du kan inte säga trygghet först, det är både och ”

19 Kommunikationsverktyg

Område ett

Förskollärarna berättar hur de på olika sätt kommunicerar med barnens föräldrar. De berättar att de har föräldraråd, föräldramöte, vernissage och utvecklingssamtal. Dessa olika

mötesstunder ger dem möjlighet att ” visa upp ”och informera om verksamheten, samt ge föräldrarna en bild av deras barns utveckling. En av förskollärarna berättar hur de arbetar med den dagliga kommunikationen:

” Vi har gjort det tillgängligt för föräldrarna att ta del utav, förutom den här loggboken så finns det ju information på anslagstavlan och så vidare, så de får ju mycket där och sen så tar

man sig tiden om det är något specifikt och även om det kanske inte varit något specifikt, speciellt ”

Detta visar på en rad olika kommunikationsverktyg. Förutom den muntliga kommunikationen finns det även skriftlig i form av informations tavla, loggbok och ett månadsbrev. Vilket visar på det här finns möjligheter till kommunikation och information både muntligt och skriftligt. En av förskollärare berättar att de, för många år sedan, tog fram riktlinjer i fråga om

föräldrasamverkan, men som de inte använt sig av på många år. Föräldrasamverkan uppleves inte bland dessa förskollärare vara något som tog tid av deras vardag då de gjort

informationen till föräldrarna tillgängliga på många olika sätt

Område två och tre

I den dagliga kommunikationen används en rad olika hjälpmedel för att kommunikationen med föräldrarna ska fungera. Samtliga i de båda områdena berättar att när språket inte i finns tillgängligt används kroppsspråk, teckenspråk och för föräldrar som är analfabeter används bildstöd som i vanliga fall används till barnen på förskolan. Vidare har förskollärarna i område två en digital kommunikationsplattform där föräldrarna kan ta del av barnens utveckling och följa förskolan vardag genom bilder. En av förskollärarna där berättar att det blir mycket språkliga missuppfattningar, vilket även hen menar är det svåra i

föräldrasamverkan. Föräldrasamverkan är något som tar tid av hens dagliga arbete, men hen ser det inte som ett problem utan något som är en del av deras arbetsuppgifterna.

En annan form av kommunikationsverktyg är föräldraträffar. En förskollärare i området två berättar att de på förskolan har svårt att få till traditionella föräldramöten och berättar att:

”… Det är svårt, det har varit väldigt svårt under många år här, så vi har inte det här utan vi har egentligen Drop in, som vi bjuder in till med, där man prata lite om vad barnen gör och

20

alla föräldrar bjuds in. Det har ju varit lite på föräldrarnas önskan också att man tar med något från, någon maträtt, så alla tar del av det här på kvällen och äter. Det är jätte, jättetrevligt. Sen har vissa att de har haft sina typiska kläder som representerar deras hemland och så här. Vi försöker hitta i hela huset tillfällen då föräldrarna liksom är med ”

Vad detta beror på vet hen inte men upplever ibland att:

” …förskolan inte upplevs lika viktig som skolan, att man hämtar och lämnar…”

Förskollärare i område tre uttrycker inga svårigheten med att få föräldrar närvarande vid föräldramöten. Förskolan anordnar som i område ett föräldraråd och föräldramöten. De har även utvecklingssamtal, kulturdag och öppet hus, något som alla i undersökningen berättar att de arbetar med. Vidare menar hen att olika föräldragrupper har olika krav och behov:

” det är väldigt olika, föräldrar som är insatta i läroplanen ställer högre krav och det brukar vara de svenska föräldrarna eller andra, tredje generationen invandrade föräldrar. De nyanlända föräldrarna är inte insatta i läroplanen, de är inte insatta så mycket i det vi gör…”

Detta menar hen gör det viktigt att på de olika föräldraträffarna försöka visa upp barnens arbeten för att de föräldrar som inte kan språket ska kunna få en inblick i barnens vardag.

Samtliga förskollärare i alla områden lyfter trygghet som en viktig del av föräldrasamverkan. I område ett framkommer det att information och ärlighet är vägen till trygga föräldrar. Här finns informationen tillgängligt både muntligt och skriftligt. Till skillnad från område ett lyfter förskollärarna i område två och tre att språket är en viktig del av relationen med föräldrarna. De använder bland annat bildstöd och teckenspråk som kommunikationsverktyg när det svenska språket inte finns tillgängligt på förskolorna. Till skillnad från område ett och tre anordnas inga traditionella föräldramöten i område två, utan här anordnas andra former av föräldraträffar. I område tre anordnas olika former av föräldraträffar, samtidigt menar

förskolläraren att förskolans olika föräldragrupper har olika behov och ställer olika krav.

5.2.2 Professionalitet

I resultatet framkommer, genom intervjupersonernas berättelse, professionalitetens betydelse och gränser. Hur det kommer till uttryck skiljer sig dock mellan de olika områdena som förskollärarna är verksamma i.

21 Professionella gränser

Område ett

I fråga om professionella gränser i relation till föräldrarna (intervjufråga tre, se bilaga) svarar två av tre i gruppen att det är viktigt att inte bli för privat, att ha ett professionellt

förhållningssätt. En av förskollärarna berättar:

” …men att man vet sin gräns liksom, att man kan lyssna in och så men det ska inte bli för personligt emellan utan jag är här för barnets skull också ”

En av de andra förskollärarna talar också om gränser men syftar istället på gränser som hen menar behöver sättas muntligt gentemot föräldrarna för att få en fungerande verksamhet. Hen berättar:

” …Föräldrar säger ju till oss att barnet får bara sova en timme eller så och då måste vi utgå från hur vi har det här, det fungerar inte här om han bara ska sova en halvtimme. Att man

liksom berättar så…

Samma typ av gräns berättar av en annan förskollärare om och menar att de måste utgå från vad som fungerar i deras verksamhet även om det inte alltid stämmer överens med

föräldrarnas önskan. Vidare framkommer det av en i gruppen hur det finns en önskan om tydligare gränser i relationen då föräldrarna har många önskemål och krav. Tydligare gränser menar hen hade bidragit till en samverkan på ett roligare plan.

I citatet nedan lyfter samma förskollärare återigen tydliga gränser i fråga om personangrepp och syftar då på en händelse (se nedan avsnitt: Den professionella rollen) där en anställd på förskolan blev diskriminerad och kränkt av en förälder.

”nej för att jag tycker att det är väldigt mycket, som det här personangreppet till exempel och så det är väldigt starka hårda föräldrar. Om någonting har hänt så får man höra det. Så jag

tror att om man bara hade haft tydliga gränser om vad som gäller mellan personal och förälder ”

Område två och tre

Förskollärarna i område två har, i jämförelse med förskollärare i område ett, en annan uppfattning i fråga om professionella gränser (intervjufråga tre, se bilaga). En av förskollärarna berättar:

” … ibland hör man ju saker som är ganska tragiska, gripande för oss och då är det ändå viktigt att vi har den här rollen som pedagog och man inte blir för nära dem i heller, att man

22

inte gör barnen alldeles för beroende av just mig för jag är ju inte här alltid, att man ända har kollegor i närheten ”

På samma fråga svarade den andra förskolläraren i området:

” jag tänker att jag har gränser också. Jag tänker att jag jobbar här på denna förskola med nyanlända men utanför förskolan är det inte mitt, jag ställer inte upp faktiskt, för det är mitt

jobb här och jag gör så mycket jag kan och jag hjälper så mycket jag kan men jag har gränser. Jag vet att mina gränser är här ”

Det som sticker ut gällande fråga tre är svaret från förskolläraren som arbetar i område tre. Detta svar skiljer sig från förskollärarna i område två och har mer likheter med förskollärarna i område ett där de talat om att inte bli för privat i relationen med föräldrarna.

Förskollärare i område tre berättar:

” …vissa av mina kollegor var väldigt fria med att släppa in föräldrarna i sina privata liv genom sociala medier eller genom att lämna ut sina egna telefonnummer och det tycket jag inte man ska göra och det gör jag aldrig…”

Vidare berättar hen att den professionella rollen är viktig i relationen till föräldrarna för att ha en bra en samverkan.

”… om de ska respektera vår profession då måste det finnas en viss gräns, en viss liten distans så att säga för det kommer att skapa en respekt, ömsesidig respekt ”

Den professionella rollen

Område ett

Två av tre förskollärare i område ett anser att föräldrarna på förskolan ställer höga krav, dock menar en förskollärarna att det inte alltid behöver vara negativt. Speciellt i fråga om

förändringar inom verksamheten. Hen berättar:

” Jag tror att saker och ting kan på riktigt hända när föräldrarna engagerar sig och när de gör sina röster hörda. Då kanske förändringen kan komma så småningom. Det händer inte så

mycket när vi ropar och skriker ”

Den andra förskolläraren menar att hen känner sig trygg i sin roll som förskollärare gentemot barnen men att det finns viss en otrygghet i relationen med föräldrarna. Hen berättar om en händelse på förskolans som väckte tankar och en känsla av otrygghet:

” …Ja jag känner mig trygg, det gör jag när det gäller föräldrasamverkan kring barnen, men vi hade ju faktiskt det uppe på en APT om rasism och kränkande behandling och då har det ju varit någon kollega som har blivit utsatta för ”jag vill inte att du ska vara vid mitt barn för

23

jag tycker inte du kan prata svenska” och då ifrågasatte vi det med vår chef ” vad har vi för rättigheter där? ” för det är olagligt att säga så ”

Vidare berättar hen:

” … då har inte vi så mycket att göra mer än att sätta oss ner med vår chef och den här föräldern och prata, men om vi som personal hade sagt något sådant hade vi ju blivit

anmälda, förstår du? ”

Resultatet visar hur det finns otrygghet i relation till föräldrarna och ett behov av att stärka professionella gränser och den professionen rollen i relation till föräldrarna för att få

fungerande verksamhet och bättre samverkan. Samtidigt handlar det även om gränssättning i fråga om att undvika kränkningar och diskriminering.

Område två och tre

Av förskollärarna i område två framkommer inga utsagor som kan liknas vid förskollärarna i område ett. En av förskollärarna i område två menar att det är viktigt att sträva efter en jämlik relation och att inte tillrättavisa föräldrarna, samtidigt som det är viktigt att berätta vilka regler som finns på förskolan:

” … Att det inte blir, så här är det och så här ska det vara här. Att man har en jämlik relation. Sen är det klart att de vill veta, vi har ju liksom, så här fungerar det på en förskola,

när vi öppnar och stänger, vi tycker det är viktigt med tider, det är viktigt att du ringer och meddelar om ni inte kommer, om man är sjuk. Det är liksom en del av vår vardag, för dem

kanske det inte är så, men att man ändå får ta det på ett bra sätt och förklara ”

Förskollärare i område tre berättar om den professionella rollen, vilket sticker ut i jämförelse med förskollärarna i område två. Återigen, som i avsnittet ovan går förskollärarens berättelse mer i linje med förskollärarna i område ett som talar om krävställande föräldrar.

” …det finns ju också, vi hade ju en förälder ibland, upplever vi, kan ha en dålig dag och ibland känns det som om de kommer och tar ut det på oss. De kan få, vi kan kalla det utbrott,

man kan få en utskällning av föräldern för att kläderna är smutsiga, för att vi har varit ute och lekt. Så det är sådana saker och samma sak där, man känner sig inte sedd och

respekterad i sin professionella roll ”

Resultatet visar i fråga om professionella gränser att förskollärarna i område ett och tre anser att det är viktigt att inte vara för privat med föräldrarna. Samtidigt framkommer det i område ett behov av tydligare gränser i relationen med föräldrarna för bättre samverkan men också för att undvika kränkningar. I område två talar förskollärarna om gränser i fråga om engagemang, dock på två olika sätt. Den ena talar om en känslomässig personlig gräns, den andra om en professionell gräns. Den professionella rollen utmanas i område ett och tre av kravställande

24 föräldrar. Detta anses av en förskollärare i område ett som delvis positivt då föräldrarna, i större utsträckning än förskollärarna, har möjlighet att påverka verksamheten. Ett

professionellt förhållningssätt lyfts av en förskollärare i område två i fråga om att informera om verksamhetens regler, samtidigt som hen menar att det är viktigt att sträva en jämlikhet i relationen föräldrarna.

5.3 Analys

Resultatet visar på hur samtliga intervjupersoner i undersökningen talar om att föräldra- och vårdnadshavarsamverkan är viktig och att trygghet är en viktig del i relationen. För

förskollärare i område ett och delvis i område tre är språket inget hinder. Det gör att de, genom det svenska språket, kan kommunicera och informera föräldrarna om barnets vardag. För förskollärarna i område två och delvis i område tre förmedlas trygghet mer genom att försöka skapa en familjär stämning och genom kroppsspråk. Detta kan möjligt visa på en interkulturell kompetens där förskollärarna har utvecklat färdigheter i att kommunicera på andra sätt än genom det verbala språket (jfr. Lorentz 2016, s. 177). De visar genom sina olika kommunikationssätt färdigheter att förhålla sig till människor i olika situationer som i sin tur ger fler möjligheter att lösa konflikter och missförstånd.

För förskollärare i område två och tre kan språket vara ett hinder när familjens språk inte finns bland personalen i verksamheten. Detta gör att föräldrar i de två områdena, i jämförelse med föräldrar i område ett, inte kan, på lika lättillgängliga sätt ta del av sitt barns vardag,

verksamheten och de rättigheterna om inflytande och delaktighet (Lpfö 18, kap 2.4). Detta visar på en språkbarriär mellan förskolans personal och föräldrarna som Polly Björk-Willén menar skapar en obalans i fråga om makt och även en utmaning för förskolor i fråga om ett jämlikt bemötande (2013, s. 114).

Inom förskolan som socialt fält utspelar sig ett maktspel mellan föräldrar och personal som gör att de olika grupperna intar olika positioner (Carle 2015, s. 390, 408). I område två visar resultatet på en möjlig ojämlikhet i relationen mellan de nyanlända föräldrarna och förskolans personal, vilket gör att en under- och överordning skapas. De nyanlända föräldrarna innehar olika nivåer av kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital i sina ursprungsländer. Oavsett innehav av kapital i ursprungslandet möts familjen i det nya landet av nya normer, traditioner och ett nytt språk, vilket förändrar deras habitus och vidare familjernas förutsättningar för etablering (Carle 2015, s. 386). Där med hamnar en nyanländ familj automatiskt i en underordnad position. Vilket vidare visar på hur förskolan språkresurser blir viktiga i fråga om ett jämlik bemötande gällande samverkan med föräldrar och vårdnadshavare.

25 För förskolor i område två och tre är den flerspråkiga personalen värdefull och i synnerhet de arabisktalande. Detta visar på en sårbarhet både för personal, barn och föräldrar i fråga om kommunikation och trygghet. Även Lunneblad (2017) lyfter vikten av anknytningsperson. Dock i fråga om barn med posttraumatisk stress, vilket inte framkommer i denna

undersökning, men som ändå kan vara viktigt att lyfta i fråga om nyanlända barn med traumabakgrund (2017, s. 6).

I område ett och delvis i område tre framkommer inga svårigheter med den språkliga kommunikationen, vilket möjligen visar på tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Av förskollärarnas berättelser framkommer det även att föräldrarna i område ett har det

ekonomiskt gott ställt (läs presentation av område ett). Dessa två faktorer visar möjligt på hur föräldrarna i område ett och delvis i område tre har högt kulturellt kapital (Carle 2015, s 398). Vilket gör att de på ett lätt sätt kan ta del av sina barns vardag och även sina rättigheter genom förskolans olika muntliga och skriftliga kommunikationsverktyg. Genom att sätta dessa möjligheter i relation till föräldrar och vårdnadshavare i område två och delvis i område tre synliggörs en ojämlikhet. De nyanlända vårdnadshavarna och föräldrarna, med dess svagare kulturella kapital (som ny i Sverige) och deras möjliga otillräckliga kunskaper i svenska, gör det möjligt svårare för dem, i jämförelse med föräldrar och vårdnadshavare i område ett att ta del av sitt barns vardag och sina rättigheter.

Förskolan i område tre är som förskolan i område två mångkulturell, förskolläraren i detta område menar att förskolans olika föräldragrupper har olika krav och behov i fråga om kommunikation. Här får det kulturella och sociala kapitalet betydelse i fråga om föräldrar eller vårdnadshavare som är medvetna om svenska normer och den svenska strukturen (jfr. Carle 2015, s 398). Föräldra- och vårdnadshavargruppernas olika tillgångar av kulturellt och socialt kapital skapar i sin tur olika förutsättningar för dem, men även för förskolan.

Förskolan måste anpassa sina kommunikationsverktyg efter de olika föräldra- och

vårdnadshavargrupperna för att kunna skapa en jämlik kommunikation mellan alla familjer på förskolan. Detta ställer i sin tur krav på förskolans personal att utveckla sin professionella kompetens i fråga om att möta människor med olika förutsättningar, krav och behov (jfr. Tallberg Broman 2017, s. 77–78).

I fråga om en jämlik kommunikation får den interkulturella pedagogiken betydelse. Denna form av pedagogik ger personalen en kommunikativ, social, och medborgerlig kompetens (Lorentz 2006, s. 177). Då de mångkulturella förskolorna utmanas i att inkludera och möta alla föräldrar och vårdnadshavarens behov av kommunikation, ger denna pedagogik

26 personalen en skicklighet att kunna förhålla sig till olika människor med olika förutsättningar och samtidigt möjlighet utveckla sina egna sätt att lösa språkförbistringar och konflikter.

I resultatet kan vi läsa hur förskolan i område två inte har traditionella föräldramöten på grund av låg närvaro. I stället har de kulturkvällar som föräldrarna själva tagit initiativ till.

Anledning till den låga närvaron på föräldramötena tror en av förskollärarna kan bero på att vissa föräldrar inte anser förskolan lika viktig som skolan. Här syftas det på olika kulturella synsätt som hen menar tar sig uttryck i ett icke-intresse för förskolan. Genom att öka sin förståelse för människors olika livssituationer skulle möjligt deras sätt att kommunicera kunna utvecklas. Förskolans låga närvaro vid föräldramöten behöver inte handla om ett ointresse, utan kan i stället har att göra med föräldrarnas språksvårigheter och deras livssituation som i socioekonomiskt utsatta områden kan präglas av arbetslöshet och trångboddhet (jfr. Bouakaz 2007, s. 272–273). Detta belyser vikten av att utveckla en professionell kompetens i att skapa en förståelse för människors olika livsvillkor och förutsättningar, samt vikten av att hitta olika vägar för nå fram till föräldrarna. En kompetens som bör finns inom förskolan och

lärarprofessionen, men även i styrdokument och rollbeskrivningar (Tallberg Broman 2017, s. 77–78).

Vid ett föräldramöte möts människor utifrån olika tillgångar av kapital, vilket gör att

människor intar olika positioner (Carle 2015, s. 390, 408). En möjlig förklaring till den låga närvaron vid dessa möten kan ses genom förskolans föräldrar eller vårdnadshavares

eventuella låga innehav av kulturellt och socialt kapital (i det nya landet). Denna grupp möter och skapar en relation till en profession, en institution och ett nytt språk. Genom ett

intersektionellt perspektiv kan vi se hur dessa maktförhållanden samspelar och samverkar i fråga om den låga närvaron (Lykke 2009, s. 107, Persson, Schlaug & Tzimoula 2013, s. 137).

Professionen möter de genom personalen som besitter en kunskap om förskolan som verksamhet, vilket den nyanlända familjen med lågt kulturellt och socialt kapital (i det nya landet) inte har. De nyanlända föräldrarna med sitt låga kulturella och sociala kapital kan även sättas i relation till en institution. En institution med dess historia, policys och regelverk och som även är en del av en samhällsstruktur, som för en nyanländ familj kan vara helt ny. Vidare har språket en viktig funktion vid dessa tillfällen. Mötena kan vara informativa i fråga om lagar, regler, policys, med mera, men även öppna för föräldrar att förmedla sina åsikter. Utan goda eller tillräckliga kunskaper i svenska kan det vara svårt att förstå och att delta.