”Alla får inte samma läxa”

43  Download (0)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

”Alla får inte samma läxa”

En studie om processen att skriva en läxpolicy

“Not everyone gets the same homework”

A study on the process of writing a homework policy

Stefan Soomro

Specialpedagogexamen 90 hp

Slutseminarium 2016-01-20

Examinator: Lisbeth Amhag

(2)

2

Sammanfattning

Stefan Soomro (2016). "Alla får inte samma läxa". ("Not everyone gets the same homework".) Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.

Problemområde

Denna studie vill belysa läxpolicyn som ett viktigt fenomen i dagens svenska skola. Både formella och informella diskussioner om läxor förekommer överallt i samhället. Frågan som diskuteras här är hur dessa samtal inom skolans ram skrivs ner och dokumenteras i en policy. Om varje skola har en läxpolicy kan pedagoger, elever och föräldrar bättre förstå hur arbetet med läxor på skolan fungerar och det blir samtidigt lättare att arbeta medvetet mot en likvärdig utbildning på skolan.

Syfte och preciserande frågeställningar

Syftet med denna studie är att studera en skolas arbete med läxpolicy och utifrån deras arbete finna framgångsfaktorer. Förhoppningen är även att föreliggande arbete kan fungera som ett arbetsmaterial vid diskussioner om elevers läxor. Specialpedagogen är en person som kan använda dessa faktorer som lärdomar i sitt arbete och få en drivande roll på olika skolor. Följande frågeställningar är därför aktuella i sammanhanget:

 På vilket sätt har skolan tagit fram sin läxpolicy?

 Vilken forskning ligger till grund för skolans läxpolicy?

 På vilket sätt används policyn i det systematiska kvalitetsarbetet? Teoretisk ram

Teorin om socialkonstruktionism ligger som grund i denna studie. Det innebär ett synsätt om samhället som socialt konstrukturerat av människor i samspel med varandra. Enligt perspektivet konstrueras olika fenomen av människorna som använder begreppen, i den tid de används. Det gör att innebörden av de olika fenomenen kan förändras över tid. Framför allt språket lyftes fram som en viktig faktor och därför kallas denna förändring inom samhällsvetenskaperna för ”den språkliga vändningen”. Anhängarna till denna teori lyfter gärna fram att de sociala konstruktionerna har en viktig funktion när det gäller att skapa en bild av vad som är normalt och onormalt.

(3)

3

Skolan är en verksamhet som ständigt utvecklas. En del nya begrepp och fenomen tillkommer och en del försvinner. Fenomen skapas här och nu av personer som direkt berörs av dem. Våra fördomar och vår förförståelse påverkar den bild vi skapar om vår verklighet som vi befinner oss i. Dessa upplevelser, som är socialt konstruerade, påverkar oss i vardagen.

Teorin i detta arbete används för att belysa se hur samspelet fungerat, eller inte fungerat, på den aktuella skolan. Studien vill även visa på betydelsen av att skolors läxpolicy konstrueras tillsammans med människorna som skall använda den.

Metod

Studien använder en kvalitativ intervjumetod med fenomenologisk forskningsansats. Fenomenologi beskrivs som läran om tolkning och handlar om hur vi kan förstå och skapa mening i tillvaron. Intervjuerna i arbetet spelades in och granskades noga. Därefter analyserades svaren och utgjorde grunden till nya frågor. Uppmärksamhet riktas till hur författarens förförståelse och fördomar präglar arbete med granskningen. Att befinna sig i en cirkulär process, som sker vid tolkning av insamlad empiri, ökar förståelsen. För att ta reda på hur det egentligen går till att göra en läxpolicy behövs en motpart som kan ge en kontext där fördomar utmanas och sätts på prov.

Resultat

Intervjuerna med rektorn om läxpolicyn hade fokus på tillvägagångssätt, forskningsgrund och användningsområde i skolans kvalitetsarbete. Då analysen av svaren på dessa frågor färdig-ställts kunde resultaten sammanfattas i sju kategorier. Oavsett kontext anses dessa vara av vikt vid upprättandet av en läxpolicy. De sju kategorier är följande:

1) Begreppen. Öka kunskapen kring begrepp, som policy och rutiner, bland kollegiet. 2) Delaktigheten. Elever och föräldrar görs tidigt delaktiga i arbetet med läxpolicyn. 3) Tiden. En medvetenhet om den tid som krävs av pedagogen för individanpassade läxor. 4) Undersök hemmiljön. Ta reda på och utvärdera hur läxarbetet fungerar i hemmet. 5) Forskningen. Vad säger aktuell forskning om läxor och inlärning? Vad är en bra läxa? 6) Lärande samtal. Kollegor pratar pedagogik för att få nya insikter och kunskaper.

7) Läxpolicy som en del i det systematiska kvalitetsarbetet. En analys av ovanstående delar görs kontinuerligt och ingår som en del i skolans kvalitetsarbete. Skolan bör ha en återkommande diskussion om läxor. Frågan de skall ställa till sig själva är: Varför har vi läxor på vår skola?

(4)

4 Kunskapsbidraget

Forskning som behandlar läxpolicyarbete är svårt att finna. Den kända läxforskaren Harris Cooper (2001, 2007) framhåller vikten av en policy och nämner även vad den bör innehålla. Detta arbete fokuserar på hur en specifik skola arbetat fram sin policy och vilka lärdomar andra kan göra av det. Om en skola använder sig av läxor som en del av den ordinarie undervisningen, så bör de även ha en policy kring hur detta arbete ser ut precis som det finns en läroplan med centralt innehåll och kriterier för bedömning. Vi människor är olika och gör saker på olika sätt. Slutsatser och lärdomar i detta arbete är därför generellt skrivna, så de kan användas av alla skolor som funderar på att starta ett arbete med läxpolicy.

Specialpedagogiska implikationer

Specialpedagogens roll är viktig för alla elever – inte bara för de med särskilda behov. Detta gäller både i den ordinarie undervisning och med läxarbetet. Hur barns hemmiljö påverkar möjligheten att lära är allmän kunskap och behovet av en förståelse för skillnader i hemmen är av yttersta vikt. Det behövs en person på varje skola som för elevernas talan vid exempelvis diskussioner om läxans vara eller icke vara. Specialpedagogen bör vara denna person. Det är min önskan att rektorer kan se ett användningsområde för specialpedagogens erfarenheter och kompetens i ett läxpolicyarbete, där de sju kategorier som jag beskrivit ovan fyller en funktion.

(5)

5

English summary: "Not Everyone Gets The Same Homework" (Stefan Soomro, 2016)

A study on the process of writing a homework policy.

This study wants to highlight the homework policy as an important phenomenon in Swedish schools. Both formal and informal discussions on homework are present everywhere in society today. The question is how these discussions within the school are documented in a policy. If a school has a homework policy then educators, students and parents can better understand the idea of homework.

The intent was to study a specific school's work with their policy and then organize different kinds of knowledge in specific categories. Other schools can use this knowledge, with the special education teacher in a leading role, when writing a homework policy of their own. The theory of social constructionism is the foundation in this study. This means an approach on society as socially constructed by people interacting with each other. According to this perspective phenomenon is constructed by the people who use them. Therefore, the meaning of various phenomena may change over time.

This study uses a qualitative interview method with a phenomenological research approach to get answers to questions about the homework policy process in a school. Our prejudices and our preconceptions affect the image that we create from the reality that we live in. These experiences, which are socially constructed, affects us in everyday life.

After three interviews with one principal the results have been summarized in seven categories. Regardless of the context these categories are considered by the author to be of importance of writing a homework policy. These seven categories are as follows:

1) Concepts. Increasing knowledge about concepts, for example policies and procedures in a school environment.

2) Participation. Pupils and parents must be involved at an early stage on the process of writing a homework policy.

3) Time. An awareness of how much time is required for a teacher to personalize homework. 4) Home environment. Evaluate pupils' and parents' experiences at home.

(6)

6

5) Research. What does current research say about homework and learning? What is good homework?

6) Discussions on learning. Colleagues talking about education to gain new insights and knowledge.

7) The homework policy as part of the systematic quality work. An analysis of the above parts is made continuously and is included as a part of the school’s quality work.

The school should have a regular discussion on homework. The question they should ask themselves every year is: Why do we have homework in our school?

Keywords: homework, homework policy, successful learning, social constructionism, special education teacher

(7)

7

INNEHÅLL

Förord sid 8 Inledning sid 9

Syfte och frågeställningar sid 12

Studiens syfte sid 12

Förtydligande av frågeställningar sid 12

Centrala begrepp sid 13

Begreppet läxa sid 13

Begreppet policy sid 13

Begreppet läxpolicy sid 13

Litteraturgenomgång sid 14

Tidigare forskning sid 14

Teoretiskt perspektiv sid 17

Metod sid 20

Urval av intervjuperson sid 22

Genomförandet av intervjuerna sid 22

Etiskt förhållningssätt sid 23

Bearbetning av materialet sid 23

Studiens tillförlitlighet sid 24

Resultat sid 25

Sammanfattning sid 28

Diskussion och analys sid 29

Sju kategorier sid 34

Avslutande reflektioner sid 36

Specialpedagogisk relevans sid 38

Förslag på vidare forskning sid 39

Referenser sid 40

Bilaga sid 42

(8)

8

Förord

När jag började arbeta som lärare på mellanstadiet för cirka tjugo år sedan gav jag ofta läxa till mina elever. Läxorna var planerade men inte särskilt genomtänkta, så varje vecka innehöll ungefär samma sorts läxor. Det var oftast tio engelska glosor, fem uppgifter i matematik-boken och en halv A4-sida lästräning med instuderingsuppgifter. Ibland förekom även större läxor inför prov eller redovisningar. Eleverna visste att det väntade förhör på glosorna och att matteläxan rättades för att sedan lämnas tillbaka för att de själva skulle rätta felen. Varje vecka på ungefär samma sätt. Alla fick samma läxa. Jag motiverade läxorna genom att upprepa mantrat ”repetition befäster kunskap och eleverna lär sig ta ansvar för att uppgifter blir utförda i tid”. Det fanns flera vinster med läxor, tyckte jag. Förutom tillägnandet av kunskaper kunde barnen arbeta hemma i en lugn miljö tillsammans med sina föräldrar, som då samtidigt får en inblick i vad deras barn gör i skolan.

Vi diskuterade inte läxor på Lärarhögskolan i Malmö när jag utbildade mig till lärare i mitten på 90-talet. Allt jag gjorde gällande läxa i klassrummet härrörde från min egen tid som elev och vad jag personligen uppfattade som en bra läxa. Samtidigt hade jag väldigt dålig kunskap om hur övriga lärare arbetade med detta. Det förekom inte någon form av diskussion om läxor bland pedagogerna. Vi hade inga lärande samtal kollegor emellan. Det fanns med andra ord ingen policy som pedagogerna kunde följa eller ta hjälp av.

Under utbildningstiden till specialpedagog har jag fått bättre förståelse för de svårigheter vissa barn befinner sig i. Ursprungsidén till mitt examensarbete var därför att undersöka vilka argument som är användbara, så att elever i allmänhet och elever i behov av särskilt stöd i synnerhet, skall kunna genomföra en skolgång utan läxor. Problematiken är dock att många föräldrar och lärare vill ha kvar läxorna. Det finns nedärvt i skolkulturen och arbetet att få skolor att helt övergå till läxfritt kändes för svårt. Min andra tanke var att undersöka hur en bra läxa kan se ut för alla barn, det vill säga även för elever i behov av särskilt stöd, men det uppdraget kändes för stort. Kvar fanns idén om en likvärdighet kring läxorna på en skola.

Om skolor har en läxpolicy tror jag både elever och föräldrar lättare kan förstå hur pedagoger på skolan arbetar med läxor. Därför tycker jag att det är en självklarhet att varje skola arbetar fram sin egen läxpolicy. Om nu läxor skall finnas kvar för alla elever, hur kan personalen på en skola göra för att läxarbetet skall bli så likvärdigt som möjligt?

(9)

9

Inledning

En av skolans viktigaste uppgifter enligt skollagen är att sträva efter en likvärdig utbildning för alla (Skolverket 2011). Men det innebär ju inte att alla elever i Sverige får samma läxa. Hur stor skillnad får det vara mellan olika lärare på en och samma skola innan likvärdighetsprincipen kan anses vara förverkad? Läxor är inte reglerade i några styrdokument men för två år sedan tryckte Skolverket upp skriften "Läxor i praktiken" (2014), då många pedagoger efterfrågat ett stödmaterial om läxor. Skolverkets förhoppning är att materialet ska stödja pedagogerna i deras arbete med att utveckla ett genomtänkt förhållningssätt till hur de kan arbeta med läxor. Skolverket anser vidare att mycket av det som kännetecknar god undervisning går att överföra till vad en bra läxa kan innehålla. Läxor kan individanpassas, så att alla elever får den utmaning de behöver. Likvärdighet innebär inte att alla får samma läxor, men om läxan är likadan till alla elever kan läraren ge öppna uppgifter så att eleverna själva kan individanpassa (Skolverket, 2014).

Är det dags att tänka annorlunda kring läxan som fenomen? Det finns en attityd om läxan som oangripbar och accepterad av alla. I den nyligen utkomna boken Läxfritt – för en likvärdig skola, belyses detta faktum. Om vi låter delar av utbildningen vara beroende av läxor uppfyller inte vi vårt uppdrag för lärande och den synen behöver förändras, enligt författaren (Alm, 2014).

Vad är då lärande? Forskaren Knud Illeris (2007) definierar det så här: ”Lärande är varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande.” (s.13). Efter många års skolerfarenhet vill jag även påstå att kunskap och lärande bäst sker tillsammans med andra, som en social konstruktion, där språket är en viktig komponent.

Två psykologer lyfts särskilt fram i litteraturen om lärande; schweizaren Jean Piaget (1896-1980) och ryssen Lev Vygotskij (1896-1934). Både två hade en syn på inlärning och utveckling som senare kom att kallas konstruktionistisk. Det betyder att barnens kunskap utgör en aktiv process, där det är barnen som själva konstruerar sin kunskap. Piaget fokuserade vad som sker i barnens inre, hur de bygger kunskap. Eftersom kunskapen konstrueras i huvudet enligt honom, så är det en individuell process.

(10)

10

Vygotskij, å andra sidan, menade att kunskap byggs socialt och inte individuellt. Språket och den sociala situationen gör att kunskapen formas hos barnet (Illeris, 2007; Evenshaug och Hallen, 2001).

Enligt Piaget äger den intellektuella utvecklingen rum via förändringar i de kognitiva strukturerna. Han uppfattar denna process som en mental anpassning och beskriver den som två delprocesser som kompletterar varandra; assimilation och ackommodation. Assimilation innebär den anpassningsprocess där individen strävar efter att anpassa omgivningen efter sig själv, att förstå sin omvärld och anpassa nya erfarenheter i gamla tankemönster (Evenshaug och Hallen, 2001). Detta utesluter då tanken, enligt Illeris (2007) att lärande skulle vara en ”påfyllningsprocess”, där exempelvis en lärare överför idéer, färdigheter och kunskaper till eleverna. Den andra delprocessen kallade Piaget för ackommodation, som innebär att vi måste ändra vårt gamla tankemönster för att kunna ta till oss de nya erfarenheterna (Illeris, 2007).

Piaget hade även teorier om olika utvecklingsstadier, den så kallade stadieteorin. Den handlar om kunskapsutvecklingen som genomgår olika stadier från födsel till pubertet. Enligt Piagets tankar kan det tolkas som att yngre elever inte får någon direkt lärandeeffekt av läxor. Han hävdade nämligen i sin stadieteori att barn bara kan förstå världen från sin egen synvinkel upp till tolvårsåldern och då blir det svårt att göra läxor, eftersom barnet inte har de intellektuella verktyg som krävs för att göra dem. Om det är så att det krävs vuxenlogik för att få effekt av läxläsning är det ett stort slöseri med tid och energi att låta barn under tolv år göra läxor. Det skulle betyda att yngre barn gör saker de inte är mogna för. Saker som de inte har någon nytta av (Illeris, 2007).

För Vygotskij var undervisningen i skolan central när det gäller individens kognitiva utveckling. I detta sociokulturella sammanhang som skolan är, läggs vikten vid att kunskap konstrueras genom samarbete i en kontext där lärande äger rum. Språket och den sociala situationen gör att kunskapen formas hos barnet. Samarbetet mellan vuxna och barn såg Vygotskij som kärnan i undervisningsprocessen. Detta arbete, där barns spontana begrepp möter vuxnas vetenskapliga begrepp, utgör en skillnad på vad barnet klarar på egen hand och på vad de klarar med hjälp av vuxna. Detta kallade Vygotskij för ”den närmaste utvecklings-zonen” (zone of proximal development). Detta samspel bildar den viktigaste grunden för individens utveckling och kontroll över sin egen kunskap. Varje elev bidrar därmed, på ett eget unikt sätt, till undervisningssituationen.

(11)

11

För att detta skall optimeras krävs en förståelse från pedagogens sida angående elevens individuella förutsättningar. Pedagogen bör då känna till tre saker; först elevens individuella psykologi, sedan den sociala dynamiken angående miljön eleven vistas i och till sist de pedagogiska verktyg som krävs för att hjälpa eleven komma högre kunskapsmässigt. Enligt Vygotskij krävs ett pedagogiskt möte mellan lärare och elev, där båda parter tillför den gemensamma sociala situationen aktivitet och kreativitet (Bråten, 1996).

Detta behöver lärare känna till, om och när de tilldelar elever läxa, och det är något ett läxpolicyarbete på en skola bör ta hänsyn till. Om den sociala situationen hemma inte passar för läxarbete i den meningen att det finns roligare sociala saker att göra, blir det svårt att koncentrera sig på att göra läxor och befinner sig inte uppgiften inom "den närmsta utvecklingszonen” kommer barnet inte att lära sig på bästa sätt med läxors hjälp. Vilket ansvar har skolan när de delar ut läxor och vilket ansvar lägger de på föräldrarna hemma?

Föräldrar och läxor nämns ofta inom forskningen om läxor. När det gäller föräldrars involvering i barns läxarbete hemma finns det två artiklar värda att lyfta fram. Den första är en intervju med läxforskaren Harris Cooper (som tidigare nämnts och som presenteras lite mer utförligt senare i arbetet). Artikeln heter The Last Word: An interview with Harris Cooper (2011). I den nämns forskning som visar på tre förbättrade områden när föräldrar får hjälp av skolan att hjälpa sina barn. För det första lyckas barn bättre med att fullfölja och göra klart sina läxor. För det andra blir det färre problem hemma och för det tredje utvisar barn i årskurs 1-6 en högre nivå på kunskapsinhämtningen. Den andra artikeln heter Family Help and Homework Management av forskarna Jianzhong Xu och Lyn Corno (2003). Det är en metaanalys av 121 studier på läxor i årskurs 6-8. Deras sammanfattning är att föräldrar spelar en viktig roll i barnens skolarbete hemma. Det gäller framför allt för föräldrar att möjliggöra rutiner kring läxorna och att ge positiv feedback, vilket då kräver en närvaro där man uppmärksammar barnens utveckling.

När sökandet av relevant forskning om läxor pågick, hittades en rapport där läxpolicy nämns som ett viktigt redskap för skolor i arbetet med läxor. The Goldilocks Dilemma av Paul Watkins och David Stevens (2013) tar upp vad en policy bör innehålla men inget om hur detta kan ske. Här finns alltså ett hål att fylla.

Detta arbete är ett försök att fördjupa kunskaperna om hur processen att upprätta en läxpolicy kan gå till och vilka lärdomar vi kan göra av det.

(12)

12

Syfte och frågeställningar

Studiens syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt en skola har konstruerat sin läxpolicy. Vilka framgångsfaktorer kan lyftas fram utifrån deras arbete och vilka fallgropar kan undvikas på vägen mot målet? Förhoppningen är att föreliggande studie kan fungera som arbetsmaterial för andra skolor vid diskussioner om elevernas läxor - speciellt med tanke på de elever som är i behov av särskilt stöd. Specialpedagogens roll i detta arbete kommer därför att lyftas fram.

Förtydligande av frågeställningar

Eftersom jag ser läxa och läxpolicy som sociala konstruktioner behöver jag studera arbetet på plats och sedan utgå från det jag upplever. Vad behöver en skola som funderar på att skriva sin egen läxpolicy specifikt tänka på utifrån den sociala kontext de befinner sig i? Skolans kontext består av människor som upplever, tolkar och tillsammans skapar sina egna konstruktioner. Skolans syn på verkligheten speglar dess syn på fenomen som läxa och läxpolicy. Hur kan skolans specialpedagog få en roll i detta arbete, där likvärdig utbildning för skolans elever är en utgångspunkt? Följande frågeställningar är därför aktuella i sammanhanget:

 På vilket sätt har skolan tagit fram sin läxpolicy?  Vilken forskning ligger till grund för skolans arbete?  Hur används policyn i det systematiska kvalitetsarbetet?

Det som studeras i arbetet är bland annat arbetsprocessen vid upprättandet av läxpolicyn och därför fokuserar en del av intervjufrågorna på hur arbetsgången sett ut vid upprättandet av denna. Även hur skolan tagit till sig och använt sig av aktuell forskning vad gäller läxor är intressant att utreda. Till sist undersöks hur policyn används i det systematiska kvalitetsarbetet. Detta är extra viktigt eftersom denna studie vill vara en del av skolans allmänna utveckling och allt arbete som bedrivs i skolan skall kvalitetsgranskas systematiskt.

(13)

13

Centrala begrepp

Begreppet läxa

I Svenska akademiens ordbok på internet (SAOB) kan man läsa att ordet läxa härrör från det latinska ordet för lektion, lectio. Ordet lectio syftade på det som lästes vid gudstjänsten, den så kallade lektien, vilket var det utdrag från bibeln som gudstjänsten skulle handla om och som inte sällan tog upp ett sedelärande ämne för att undervisa församlingen. Helst skulle denna lektie förberedas hemma på lördagskvällen innan kyrkobesöket. Det förväntades nämligen att besökarna var förberedda inför besöket i kyrkan. De skulle ha läst sin lektie först. Under åren ändrades ordets uttal till läxa. Begreppet förekommer numera allmänt, förutom som en hemuppgift, i syfte att förmana eller tillrättavisa andra: "Jag ska lära dig en läxa". I denna studie används begreppet läxa i betydelsen "avgränsad skoluppgift för hemarbete" (Svensk ordbok, 1996), men det syftas samtidigt på tiden som eleverna lägger på sina läxor under skoltid vid förberedelse eller genomgång.

Begreppet policy

Betydelsen av ordet policy hämtas också från det som står i Svensk Ordbok. Förklaringstexten lyder: Grundprinciper för en organisations handlande allmänt eller i ett visst avseende - ofta

rörande yttre kontakter. Principer, står det att läsa i samma bok, betyder grundsanning eller

grundidé. Ett företags eller organisations bärande idé om någonting (Svensk Ordbok, 1996).

Begreppet läxpolicy

Det sammansatta ordet läxpolicy hittas varken i Svensk ordbok, Svenska akademiens ordlista eller i Svenska akademiens ordbok. Det verkar vara en ganska ny företeelse. I följande studie används ordet läxpolicy i betydelsen att skolan har en grundidé om hur de arbetar med läxor. Ibland förekommer bara orden policy eller policyn i studien men då är det, i de allra flesta fall, skolans läxpolicy det refereras till.

(14)

14

Litteraturgenomgång

Litteraturgenomgången belyser två saker. Dels relevant tidigare forskning värd att lyfta fram, dels arbetets teoretiska perspektiv.

Dels ges exempel på forskning som handlar om läxans påverkan på kunskapsinhämtandet, samt föräldrars åsikter om läxor. En rapport berättar om vikten av god kommunikation mellan hem och skola och hur arbetet med att involvera föräldrarna mer i läxarbetet hemma kan se ut. Det visade sig däremot svårt att hitta forskning inom området läxpolicy. Vi kommer se förslag på vad en läxpolicy bör innehålla, men hur det skall gå till när en läxpolicy tas fram på en skola står det inget om.

Dels beskrivs det teoretiska perspektivet som i det här arbetet tar sitt avstamp i det social-konstruktionistiska tänkesättet. Det var denna teori som kom att innebära ett ökat intresse för kvalitativ forskning, där framför allt språket lyfts fram som en viktig faktor för framgångsrik forskning.

Tidigare forskning

I sökandet av tidigare forskning via artiklar, böcker, uppsatser och rapporter inom området läxa och läxpolicy, nämns vissa namn oftare än andras. Från Sverige lyfts Jan-Olof Hellsten och Ulf Leo fram. Hellstens (1997) namn nämns i nästan varenda text som skrivits om läxa i Sverige de senaste 19 åren och han har förekommit på tv som en expert inom området. Leos (2004) uppsats Läxor är och förblir skolarbete tog tidigt upp förslaget att skolor som använder sig av läxor borde ha en läxpolicy. Vad gäller övriga (väst)världen kommer vi bland annat att titta närmare på vad Michael H. Epstein, Harris Cooper och Alfie Kohn säger om läxor.

Först Hellsten (1997) och hans litteraturgenomgång Läxor är inget att orda om, där han beskrev hur fenomenet läxa framställdes i för den tiden aktuell pedagogisk litteratur. Han fann till exempel att läxan ofta sammankopplas med kärlek och omsorg som föräldrarna kan visa sina barn genom att göra läxan tillsammans med dem. Mer intressant, tyckte han, var att läxan i ganska liten utsträckning sätts i samband med arbete och arbetsbelastning. Slutsatsen i artikeln var att läxa som fenomen nästan inte nämns alls i pedagogisk litteratur och att den, när den behandlas, inte problematiseras men värderas högt. Hellsten tolkar detta som att läxan i offentlig diskurs framträder som en symbol eller ritual snarare än som en arbetsmetod.

(15)

15

Michael H. Epstein (1995) lyfter fram vikten av förståelse för barns olika förutsättningar. Detta gäller främst barn i behov av särskilt stöd. Hemmiljön är något som ofta glöms bort då en läxpolicy skrivs, enligt honom. I en artikel, där han är medförfattare, (Bursuck, Epstein, Jayanthi, Nelson & Sawyer, 1995) nämns svårigheten att ge läxa som passar både elever och föräldrar hemma: “parents report that they have time to help their children with homework on weekends, but some schools assign homework only on weekdays, thereby reducing opportunities for parent–child interactions” (s. 107). Michael H. Epstein m.fl. (1997) anser i artikeln att hörnstenen i framgångsrikt läxarbete för elever med inlärningsproblematik är hur kommunikationen mellan skola och hem fungerar. Det är alltså viktigt att klasslärare och föräldrar till barn i behov av särskilt stöd hittar sätt att ofta och tydligt kommunicera på. Till exempel behöver lärarna informera om skolans läxpolicy och hur arbetet med läxor sker i skolan och i speciella fall även hur föräldrarna kan hjälpa sina barn med vissa läxor hemma. Det är samtidigt viktigt att föräldrarna berättar hur arbetet hemma fortskrider. I artikelns samman-fattning betonar författarna att studien baseras på ett relativt litet antal deltagare och det var ingen direkt randomisering bakom urvalet av individer och därför skall detta förstås som att resultatet till viss del är begränsat.

I artikeln Homework for all - In moderation, beskriver forskaren Harris Cooper (2001) vikten av en sund hemmiljö för goda skolresultat utifrån en metaanalys över 120 olika studier om läxor. Socialt utsatta familjer har oftast inte en hemmiljö som tillåter barn att i lugn och ro fokusera på läxor. Det blir inte likvärdiga resultat för dem jämfört med en familj där barnen har egna rum och där föräldrarna är högutbildade. I artikeln hänvisar Cooper till forskning som visar att ju äldre studenterna är desto bättre effekt på inlärningen har hemläxor. För yngre barn, mellan sex till tolv år, uppvisar läxläsning ingen eller mycket liten effekt. Detta konstaterar även Leo (2004) i sin studie. Det finns dock andra vinster med läxor för yngre barn. Cooper nämner vanan att studera hemma och att de kan lära sig förstå att kunskap inhämtas på andra platser än bara i skolan. Harris Cooper föreslår riktlinjer för vad skolor kan skriva i sin läxpolicy, vad gäller den tid barn kan lägga på sina studier hemma. Tio minuter gånger årskurs, säger han. En elev som går i tvåan skall då ha 20 minuter läxa om dagen och en elev i åttan skall ha 80 minuter. Detta skall gälla varje vardag, utom måndagar, som skall vara läxfri enligt Cooper.

Slutsatsen i Coopers (2007) artikel är att läxor har liten eller ingen effekt på yngre barn (skolår 1-5) kunskapsmässigt, medan effekten ökar ju äldre barnen blir. Den största nyttan av läxor har

(16)

16

således studenter på gymnasiet. Cooper har i boken The Battle Over Homework (2007) fortsatt sina studier om läxor och hemarbete. I boken beskriver han hur nya studier om läxor granskats, men att tidigare konklusioner fortfarande gäller. Läxor kan vara både bra och dåliga. Det är ett sätt av många hur vi kan visa våra barn att lärande kan ske på olika sätt och på olika platser (Cooper, 2007).

Alfie Kohn (2006) kritiserar den vanligtvis spridda synen på läxor. Han är till exempel kritisk till Cooper som han anser dragit felaktiga slutsatser utifrån sin egen forskning. Bland annat de mätmetoder forskare använt i de olika läxstudierna kan ifrågasättas. För att nämna en metod som Kohn reagerat mot är sättet att studera läxor och standardprov. Elever som fått läxor inför standardprov lyckades lite bättre än de elever som inte fick läxor inför proven. Hänsyn har då inte, enligt Kohn, tagits till vilken undervisning eleverna fick innan proven och hur läxorna såg ut. Kanske var lektionerna och läxorna anpassade efter provens utformning till exempel. Det finns dock även kritik mot Kohns sätt att studera forskningslitteratur. Daniel Willingham (2009) skriver i en artikel att Kohn drar slutsatser som ingen annan forskare gjort vid studier om läxors påverkan på barns kunskapsbildande. I den här föreliggande studien anses ändå Kohns tankar om läxpolicyer vara relevanta. Kohn säger att helt ta bort läxor är ett storskaligt arbete men skolor borde alltid agera efter tesen: ”Vi har inga läxor på vår skola”. Sedan kan pedagoger bygga upp arbetssätt kring hemuppgifter på olika vis, utifrån en policy där elever och föräldrar görs delaktiga. Willingham (2009) är kritisk mot policyregler överlag eftersom de, enligt honom, lätt kan bli ett dokument som låser pedagoger vid ett visst tänk. Till exempel nämner han tidsaspekten som Cooper lanserat. Om en skola bestämmer i sin policy att eleverna skall ha tjugo minuter läxa om dagen, kan detta ses som ett golv och inte ett tak. Fokus skiftar då från

om till hur mycket, vilket inte är positivt.

Paul Watkins och David Stevens (2013) lyfter i sin artikel The Goldilocks Dilemma hur viktigt det är att skolor som ger läxor har en policy för det. Det finns forskning som visar på att läxor som används på fel sätt kan vara helt onödiga, enligt dem. Samtidigt är de medvetna om att läxor har ett starkt stöd i samhället. Men det tillför inget relevant till läxdiskussionen om vi bara stirrar oss blinda på mängden läxa, säger de vidare. The Goldilocks dilemma handlar om problematiken med vad som är den rätta mängden läxa. De undersökte en skola i USA som har en tydlig läxpolicy. På skolan godtas inga ursäkter för att ”glömma” läxan. Skolan kallar policyn för No excuses homework. Skolan hade tidigare problem med elever som inte avslutade sina uppgifter på rätt sätt. Det blev ett misslyckande – inte bara för eleven, utan även för lärarna

(17)

17

och föräldrarna. Skolans policy sätter nu upp riktlinjer i olika steg hur man skall hjälpa eleverna att fullfölja sina hemuppgifter. Nyckelorden som numera gäller alla på skolan är ansvar, höga krav och återkoppling.

Leos (2004) magisteruppsats Läxor är och förblir skolarbete väckte uppmärksamhet i landets skolor då hans slutsats var att allt läxarbete skall ske i skolan. Vill skolor använda sig av läxor, så skall en läxpolicy beskriva syftet med läxor och hur de skall göras. I läxpolicyn skall det framgå vilka krav som ställs på elever, föräldrar och lärare. I uppsatsen nämns en förhoppning om att de som tar fram en läxpolicy främst tänker på tre saker. 1. Olika teorier om lärande. 2. Hur information lagras i minnet. 3. Hur vi människor motiveras att lära nytt.

Teoretiskt perspektiv

Teorin om socialkonstruktionism växte fram som en kritik mot en vetenskapssyn där forskningen inte tog hänsyn till den sociala kontexten vid studier av människan. Framför allt språket lyftes fram som en viktig faktor och därför kallas denna förändring inom samhälls-vetenskapen för den språkliga vändningen. Det var denna vändning som även kom att innebära ett ökat intresse för den kvalitativa forskningen. Socialkonstruktionismen är ursprungligen en syntes av de två metoderna sociologi och fenomenologi (Allwood & Erikson, 2010).

Det var filosofen Alfred Schütz som utvecklade dessa tankar efter studier hos filosofen Edmund Husserl, som mest är känd för sitt arbete med livsvärlden. Livsvärlden är vår värld som vi upplever den och dessa upplevelser kallas fenomen. Världen som är tillgänglig för oss i våra upplevelser och vår förståelse av världen innan den vetenskapliga kunskapsbildningen sagt sitt. Våra egna antaganden (fördomar eller förutfattade meningar) som vi gör utifrån livsvärlden skall sättas inom parantes. Av Husserls idéer om hur kunskap skapas utvecklade andra personer till viss del en annan tolkning (Allwood & Erikson, 2010). (Se vidare under rubriken Metod.) Grunden för socialkonstruktionismen är att fenomen, det vill säga upplevelser som vi presenteras för här och nu och som vi i vardagen ser som självklara, egentligen är skapade i en social interaktion där kommunikation är en förutsättning. Det handlar om vår förståelse för konstruktioner och begrepps innebörder. Ofta används socialkonstruktionism som en utgångspunkt i diskussioner om normalitet.

(18)

18

De sociala konstruktionerna har nämligen en viktig funktion när vi skapar bilder av vad som är normalt och onormalt. Det är till exempel de sociala konstruktionerna som får vissa av oss att se heterosexualitet som normalt och homosexualitet som onormalt. I ett historiskt perspektiv har kyrkan kommunicerat uppgifter till församlingens medlemmar i syfte att förbereda inför gudstjänst. Eftersom kyrkan och skolan senare under lång tid arbetade tillsammans, överfördes denna tradition angående hemförberedelse så mycket att detta fenomen under årens lopp normaliserats. I dagens svenska samhälle och skola anses denna förberedelse numera vara en självklarhet. Ett normalt tillstånd. Teorin som sådan försöker inte ifrågasätta fenomenens existens i sig, utan snarare lyfta fram konstruktionernas kopplingar till vår syn på verkligheten. Det finns en skillnad i konstruktionism och konstruktivism. Generellt kan det sägas att konstruktivism är mer individorienterat genom att handla om hur individer konstruerar kunskap via sina erfarenheter. En förespråkare för det var psykologen Piaget. Piaget såg kunskap som en individuell process (Allwood & Erikson, 2010).

Om vi tar fram en läxpolicy så har de flesta människor en gemensam förståelse och förväntningar på vad som skall stå i en sådan, även om kunskaperna om innehållet i en läxpolicy kan skilja mycket mellan olika individer. Jag vill hävda att läxor i allmänhet och läxpolicyer i synnerhet är en social konstruktion. Vi har alla förståelse kring ämnet läxa som fenomen, eftersom det är något varje person som genomgått utbildning i Sverige någon gång stött på. Det är inte frågan om man ska använda sociala och språkliga konstruktioner, utan vilka och hur man ska använda dem. En konstruktion kan plockas isär för att sedan byggas ihop igen. Men inte på vilket sätt som helst. Konstruktioner kan även bli värdeladdade och då gäller det att förstå vilka som tjänar på att det används och vilka som förlorar (Thurén, 2007).

Vad socialkonstruktionismen försöker göra är att fokusera på våra föreställningars sociala grund och effekter och hur de påverkar vetenskapen och samhället i stort. Hur vi definierar forskningsproblem beror på den socialt konstruerade förståelsen av världen. Kritik från mer traditionell forskning mot teorin är att den inte tillfört så mycket bra empiriskt material utifrån kriteriet om predicerbarhet. Men socialkonstruktionismens forskare tar lätt på den kritiken eftersom de frågor de intresserar sig för mer handlar om sådant som inte är så lätt att förutsäga. De sysslar ju med forskning om komplexa fenomen och försöker synliggöra sådant som är outtalat. I samband med analys och kritik av konstruktioner i samhället som anses vara av ondo borde det samtidigt ske en diskussion kring de fenomen som är värdefulla. En annan kritik riktar sig mot att socialkonstruktionisterna kritiserar fenomen bara när de blivit ”etablerade” av den

(19)

19

rådande kulturen. Med det menas att vissa sociala konstruktioner måste bli tillräckligt etablerade först för att sedan kunna utgöra en grund för kritik. I socialkonstruktionismens synsätt finns en nära koppling till hermeneutiken vad gäller förförståelse och fördomar. Detta eftersom de båda har Husserls filosofi som ursprung (Allwood & Erikson, 2010).

Detta arbete vill visa genom intervju med en rektor hur en allmän diskussion - i det här fallet ett samtal om läxpolicy på en skola - egentligen är skapade i en social interaktion. Vad är normalt och onormalt i diskussionen om läxpolicy och läxor? Vilka lärdomar kan vi göra och vilka allmängiltiga kategorier kan vi skapa utifrån denna studies empiri?

(20)

20

Metod

Studien grundar sig i en kvalitativ intervjumetod med en fenomenologisk forskningsansats för att få svar på frågorna om hur processen när en skola tar fram en läxpolicy kan gå till. En kvalitativ studie innebär enligt Thurén (2007) att ”enstaka händelser och skenbart små detaljer kan tillmätas mycket stor vikt” (s.112).

Edmund Husserl, som nämnts tidigare, anses vara den fenomenologiska filosofins fader och hans tankar om vetenskap och forskning ligger till grund för denna studie. Fenomenologi är läran om det som visar sig och metoden försöker ge en beskrivning av medvetandet och dess innehåll. Det handlar om hur vi ger fenomen de betydelser de får och hur våra upplevelser av dessa fenomen påverkar vårt sätt att vara i världen (Bjurwill, 1995). Husserl beskrev denna process, där subjektet är både mottagande och skapande, som en växelverkan. Subjektet, något, tar emot intryck från objektet, någon. Det som sedan sker i subjektet, där intrycken omvandlas till fenomen kallas noesis och det som gör objektet till fenomen kallas noema. Objektet är föremålet för mitt tänkande och medvetandeprocessen är det som gör att jag riktar tanken mot objektet. Denna växelverkan ger uttryck åt intentionaliteten i medvetandet (Bjurwill, 1995).

Fenomen är fakta, enligt Bjurwill (1995). Men inga på förhand givna fakta, utan fakta kommer fram allt efter som tankearbetet sker. Husserl (i Bjurwill, 1995) ställde sig frågan hur sann kunskap kan uppnås om det är en subjektiv människa som beskriver den. Vilken roll spelar subjektet? Vilken roll spelar objektet? Husserl kom fram till att subjektet, medvetandet, hade den starkaste rollen i utforskandet av verkligheten. Det är fenomenvärlden som intresset skall rikta sig mot. Den reella världen skall skäras eller tänkas bort. Men både subjektet och objektet behöver alltså ”renas” för att forskaren skall kunna se ”sanningen”. Detta kallade Husserl för den fenomenologiska reduktionen, vilket även ibland nämns som att sätta våra antaganden inom parantes (Bjurwill, 1995).

Husserls elever, Martin Heidegger och Alfred Schütz, var två av dem som inspirerades av sin lärares idéer när de arbetade med sina egna teorier om vetenskap och forskningsmetod (Allwood & Erikson, 2010). Schütz var den som förde in fenomenologin i samhällsvetenskapen genom att kombinera fenomenologi med sociologi och det var hans arbeten om subjektivitet och upplevelser i en social kontext som sedan forskarna Peter Berger och Thomas Luckmann tog ett steg längre.

(21)

21

Utifrån Husserls tankar om livsvärlden (som filosofen Heidegger senare utvecklade) och Schütz idéer arbetade Berger och Luckmann fram en teori om livsvärlden som socialt konstruerad och socialkonstruktionismen som vi känner den idag såg dagens ljus (Allwood & Erikson, 2010). Precis som filosoferna ovan beskrivit kunskap tror jag min förförståelse och mina fördomar präglar mitt arbete med läxpolicyn. När jag befinner mig i den cirkulära process som sker vid tolkning av min insamlade empiri, ökar min förståelse. För att ta reda på hur det egentligen går till att göra en läxpolicy behöver jag en motpart som kan ge mig en kontext där mina fördomar får utmanas och sättas på prov. Jag behöver intervjua någon och den kvalitativa forskningsintervjun, som utvecklades bland annat utifrån Berger och Luckmanns arbeten, passar bra i detta sammanhang (Allwood & Erikson, 2010).

Skillnaden mellan kvalitativa intervjuer och kvantitativa är enligt Starrin och Renck (1996) att kvalitativa intervjuer är medel för den forskning som har som mål att upptäcka företeelser, egenskaper eller innebörder. En kvalitativ intervju vill alltså upptäcka vad det är som händer i en viss situation och det finns inga på förhand bestämda uppfattningar angående omfattningen medan kvantitativa intervjuer används som medel för den forskning som har som mål att bestämma omfattningen på av på förhand definierade företeelser, egenskaper eller innebörder. Den kvalitativa ansatsen strävar efter att beskriva, förstå, förklara och tolka medan den kvantitativa metoden innebär att den kunskap som inhämtas ska vara allmängiltig och inte begränsas till vissa speciella situationer.

Det är viktigt för forskare som har en kvantitativ ansats att andra ska kunna upprepa vad de kommit fram till. Detta är inte alls lika självklart vid en kvalitativ ansats. Brinkmann och Kvale (2014) beskriver att en kvalitativ forskningsintervjuare ska: ”försöka formulera det underförstådda budskapet och ’sända tillbaka det’ till intervjupersonen och kanske få en omedelbar bekräftelse på om tolkningen är riktig eller ej” (s. 47). Alvesson och Köping (1993) förklarar hur samhällsvetenskaplig forskning till stor del handlar om forskarens personliga involvering. Det är förväntningar, föreställningar och värderingar som styr forskarens tolkningar och bidrar på så sätt till det meningsskapande som sker. Detta är en förutsättning för att kunna strukturera förståelsen och göra intressanta tolkningar. Alvesson och Köping betonar vidare: ”forskningen uppfattas inte vara en fråga om att kunna avbilda eller spegla verkligheten utan handlar snarare om att aktivt producera en bild av densamma, baserad på en oändlig mängd medvetna och omedvetna val” (s.19).

(22)

22 Urval av intervjuperson

Rektorn som intervjuas arbetar på en skola som byggdes 1967. Det är en F-6 skola med verksamhet för cirka 300 elever, varav 200 är inskrivna på de tre fritidshemmen. Rektorn är chef för 36 pedagoger, varav en specialpedagog inom årskurs 1-3 och en speciallärare på årskurs 4-6. Skolan, som är belägen i ett naturområde utanför en mindre stad, har närhet till skog och hav och upptagningsområdet består nästan bara av villor. I samhället bor det för närvarande 1183 individer (Kommunfakta 2012, SCB). Jag valde att intervjua just denna rektor eftersom jag känner till att skolan har en läxpolicy och att skolan befinner sig i mitt närområde.

Genomförandet av intervjuerna

Jag genomför tre intervjuer med rektorn. Den första i mitten av december 2014, den andra i slutet på januari 2015 och den sista i mitten på mars samma år. Intervjuerna varar ungefär en timme varje gång. Vid varje tillfälle har jag sex huvudfrågor som jag utgår ifrån. Det visar sig vara ett välgrundat antal, då det uppkommer följdfrågor som det finns tid och möjlighet att fördjupa sig inom. Intervjuerna som utförs på rektorns kontor på skolan spelas in på mobiltelefon och överförs sedan till dator, för att underlätta avlyssningen.

Kvalitativa forskare hävdar att fenomen bara kan förstås i sitt sammanhang, i sin kontext, och de nämner själva intervjusituationen som en kontext där miljö och situation är viktiga faktorer för produktion av kunskap (Brinkmann och Kvale, 2014). Det är därför viktigt för mig att vi befinner oss på skolan, där rektorn har sin arbetsplats och att vi är i samma rum vid varje tillfälle. Intervjuarens förkunskaper är viktiga för ett meningsfullt samtal. Det är denna förförståelse som sedan används när samtalet tolkas och analyseras, varpå ny kunskap erhålls och bildar då ny förförståelse inför nästa samtal och så vidare. Denna cirkulära process nämndes tidigare. Forskaren da Silva benämner denna process som den hermeneutiska spiralen (da Silva, 1996). Detta faktum - att få uppleva spiralen - var avgörande till att bara en person intervjuades. Mitt arbete skall inte ses som en utvärdering av deras arbete med läxpolicyn, utan en möjlighet för mig att studera en persons utsaga fenomenologiskt efter en teori om hur kunskap skapas. Därför valde jag att fördjupa mig kring en persons upplevelser.

(23)

23 Etiskt förhållningssätt

För att vetenskaplig forskning skall kunna bedrivas på ett korrekt sätt behöver information om vad som gäller enligt Vetenskapsrådets fyra etiska principer noga beaktas. Dessa är i korthet:

Informationskravet - forskaren skall informera de av forskningen berörda personerna om den

aktuella forskningsuppgiftens syfte. Samtyckeskravet - deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet - uppgifter om alla i en under-sökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Och till sist nyttjandekravet - uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002). Jag informerade intervjupersonen muntligt om vad som gäller enligt principerna ovan vid det första intervjutillfället och då jag återkom tre gånger fick jag flera tillfällen att förklara syfte och mål med uppgiften. Informanten ville öppet delta med namn och titel och studiens karaktär är av sådan art där ingen annan enskild individ framträder. Det förefaller föga troligt att skolan kan ta skada av studien och jag tycker att trovärdigheten skulle stärkas om personen blev känd för allmänheten. Det skulle även underlätta framtida forskning om källan bakom studien kan kontaktas för ytterligare information. Jag har dock bestämt att behålla personen anonym, då han inte deltagit i bearbetningen/tolkningen på något stadie och risken för feltolkning finns. Rektorn kommer att få en kopia av arbetet när det är färdigställt.

Bearbetning av materialet

De två första intervjuerna transkriberades till fullo av mig själv två till fyra dagar efter genomförandet. Jag valde att transkribera texterna till vanligt skrivspråk, då syftet är att tolka innehållet i det som sägs och inte hur det sägs via till exempel kroppsspråk och pausering. Stycken som innehöll diskussioner utan relevans för studiens syfte utelämnades. Inför tredje och sista intervjun skickades en del av frågorna i förväg via mail, eftersom det krävdes en del förarbete av rektorn för att kunna besvara några av frågorna. Den tredje intervjun samman-fattades skriftmässigt endast i kortare stycken, då det samtalet mer fick karaktären av att bekräfta det vi under de tidigare intervjuerna kommit fram till. Efter varje samtal med rektorn har jag läst mina transkriberade sidor för att veta vilka frågor jag skulle ställa till nästa gång. På det viset kunde jag ringa in de huvudfrågor jag skulle utgå ifrån vid nästa tillfälle och det blev då tydligare med vad jag ville fördjupa mig inom. När alla intervjuer var färdiga läste jag igenom materialet ytterligare ett par gånger och försökte sedan sortera analysen efter mina frågeställningar.

(24)

24 Studiens tillförlitlighet

Alvesson och Köping (1993) betonar i sin bok att kvalitativ forskning ibland kan ge en snäv bild av verkligheten. Själva undersökte de en reklambyrå och nämnde att yrkesgrupper och arbetet på reklambyråer i samma storlek och geografiska områden (storstad) ter sig rätt lika varandra i den branschen. Det är lätt att dra samma slutsats när det gäller skolan. Det är givet att denna studies begränsningar är omfånget vad gäller det empiriska materialet. Det baseras på tre intervjutillfällen med en person, men sammanlagt tre timmars samtal har ändå lett fram till sju kategorier användbara för alla som funderar på att skriva en läxpolicy.

Med tanke på hur snarlika kommunala skolor i Sverige är idag vad gäller organisation och ledning, så vågar jag påstå att generaliserbarheten i denna studie är god. Dessa kategorier har tolkats av mig utan inblandning av intervjupersonen, vilket därför sänker reliabiliteten. Det som talar för studiens tillförlitlighet är det faktum att vid varje tillfälle jag träffade rektorn höll han sig med samma resonemang kring hur processen gått till. Den stora frågan är naturligtvis hur ärligt rektorn svarat på frågorna. Det faktum att han var beredd att ställa upp i eget namn borgar dock för en hög sanningshalt i hans uttalanden, vilket höjer arbetets validitet. Om en annan person gjort intervjuerna och ställt liknade frågor till rektorn, tror jag resultatet blivit snarlikt. Men enligt Alvesson och Köping (1993) finns det ingen garanti för objektivitet i tolkande kvalitativ forskning. Med det menar de att om någon annan utförde samma undersökning som de gjorde på en reklambyrå, skulle de knappast komma fram till samma resultat eller göra samma tolkningar. Det är samtidigt viktigt, enlig författarna, att åtskillnad görs ”mellan forskning som söker avbilda ´verkligheten´ så väl som möjligt och sådan forskning som söker ge nya och kanske spännande förslag till hur man kan se densamma” (s.21). Min ambition med denna studie har inte varit att ge ett facit i hur en läxpolicy skall skrivas, utan mer visa på lärdomar som andra skolor, med specialpedagogen i en drivande roll, kan använda i sitt arbete.

Om flera personer intervjuas på ett likartat sätt hade inte detta rymts inom ramen för en sådan här liten studie. Det begränsar även studiens omfång och reliabilitet, men min idé är att kunna presentera olika kategorier för skolor som vill skriva sin egen policy och då tycker jag att rektorns insyn i detta arbete på sin skola duger väl. Andra personer på skolan har annan kunskap och hade säkerligen formulerat andra svar på mina frågor. Problemet vid en bredare undersökning blir då vem som skall uteslutas. Frågor skulle behöva ställas till specialpedagog och speciallärare, lärare, elever och föräldrar.

(25)

25

Resultat

Denna studie undersöker tre områden vid läxpolicyarbetet på en skola utifrån social-konstruktionismen om hur processen gått till när de upprättat sin läxpolicy och hur de tänkte kring den forskning som finns om läxor och slutligen hur deras policy används i det systematiska kvalitetsarbetet på skolan. Studien vill även lyfta fram specialpedagogen som en viktig person i detta arbete samt belysa vad skolor specifikt behöver tänka på, utifrån likvärdig utbildning, när en läxpolicy konstrueras. Dessa områden har sedan legat till grund för bildandet av sju kategorier som analyseras och diskuteras senare i arbetet.

Det är viktigt att tydligt beskriva arbetsgången på skolan från det de tog beslut om upprättandet av en läxpolicy till att den låg färdig på rektorns bord. Den första intervjun hade fokus på vad policy betyder för rektorn i allmänhet, men framför allt var det intressant att veta hur de tagit fram sin läxpolicy. På min första fråga vad ordet policy innebär för honom svarar han:

- Någonstans måste man ställa sig upp lite rakryggat och säga: På vår skola tänker vi så här! Då har vi stått upp för en idé som vi lyckats enas kring. Även på vår skola tycker och tänker vi olika, men under resans gång, så känns det rätt så bra för pedagogerna att faktiskt känna att man kan göra lite olika saker, men ändå känna att vi står för någonting gemensamt, som vi kan dela och beroende på hur gamla barnen är känna att det här står vi för. Det kan kännas som en trygghet för personalen.

Om detta även gäller andra policyer på skolan svarar rektorn:

- Nej, vi försöker... Det handlar ju inte om att man ska ha policyer för allting, tycker jag. Så fort det händer någonting så kommer någon förälder och säger: Det har ni väl en policy för? Nä, tänker jag många gånger. Vi har förbannat bra sunt förnuft! Det kan räcka många gånger, tänker jag. Varje gång man ska ta ett beslut ska man ta en titt på policyn. Herregud! Ska jag gå över gatan nu? Vad har vi för policy över detta? Lite så... Ibland kan det kännas lite trist... ordet policy, men förbaskat nödvändigt... faktiskt.

Rektorn berättar vidare att personalen har upprättat policyn tillsammans med elever och föräldrar. Den har varit uppe på möten med klassföräldrar, på elevråd och på arbetslagsträffar, men tillstår han, just nu är den inte uppe på tapeten. För första gången på ett år är inte policy ”uppe och gungar” som han uttrycker det. Intresset har svalnat. Den efterfrågas inte längre, säger han. När bilden av hur själva arbetet med att ta fram policyn klarnat, lyfts frågan hur skolan bestämde sig för att skaffa en läxpolicy. Rektorn svarar snabbt. Det var han själv som var drivande. Han ansåg att spridningen på alla håll och kanter var stor. Med spridning syftar han på vad elever, föräldrar och pedagoger tyckt och sagt om läxor.

(26)

26

- En del föräldrar ville inte ha några läxor alls och en del ville ha och spridningen var väldigt stor. Vissa barn älskar sina läxor medan andra absolut inte vill ha några läxor. Det är samma sak där. En del lärare är helt galna i att ge läxor. Eh... Det var kanske att ta i, men har varit. Och en del inte.

Rektorn kände ett behov av att bringa klarhet i vad som gäller angående läxor på skolan eftersom debatten var så stor.

Det fanns en oklarhet när det gäller specialpedagogens och speciallärarens roll i elevernas läxor. Rektorn kunde inte svara på vilken hjälp dessa ger till pedagogerna när det utformas läxor till barn i behov av särskilt stöd. De deltog dock i framtagandet av läxpolicyn som en del av personalgruppen.

Den sista frågan under första intervjutillfället handlade om revidering. Det visar sig att det var två år sedan den senaste ändringen, även om rektorn först trodde att det bara gått ett år.

Vid andra intervjun, som skedde efter jullovet, inleder rektorn med orden:

- Förra intervjun gav ett reflektionsutrymme på det sättet att den snabbade på vår utvärdering av läxpolicyn. Vi tog upp den nu när skolan startade. Vi tittade på den gamla och reviderade den och diskuterade läxor. Vi kan inte bara lämna iväg läxor som ungarna kommer hem med efter en ofantlig dag. Och sedan startar ett krig hemma. Det får inte förekomma. Det har blivit ett helt annat tänk kring läxor nu.

Han ville även göra ett förtydligande från första intervjun:

- Speciallärare och specialpedagog ger inte läxor till elever som de arbetar med. Det gör klassläraren som har en helhetsbild av elevens inlärningssituation.

Och han tillägger:

- Alla får inte samma läxa.

Skolans arbete skall vila på vetenskaplig grund och/eller beprövad erfarenhet (Skolverket, 2011). För att utröna skolans inställning till ovanstående ställs frågan om de tittade på vad aktuell forskning säger om läxor.

- Det kan jag inte påstå. Vi gick rätt mycket på känslan. Känslan här och nu. Med elever och föräldrar. Vi lyssnade av föräldrarna rätt duktigt. Det gav inte så mycket för spridningen var enorm, men någonstans i detta kände vi att vi får möta föräldrarna i detta här. Och möta upp så att vi får en dräglig vardag för barnen. Och framför allt bringa ordning i läxkaoset.

(27)

27

Lite ledande kom följdfrågan om rektorn anser att läxor mer handlar om beprövad erfarenhet.

- Det tycker jag. Jag kan säga att det här är beprövad erfarenhet. Det är så här vardagen ser ut. Det här har vi känt av. Ja, det var mer det än skolforskning.

En diskussion om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet utmynnade med en undran från intervjuaren om läxpolicyn ses som ett bindande dokument eller som ett vägledande.

- Den är som ett vägledande dokument. Det är svårt att säga att den är bindande. Till syvende och sist så är det läraren som står där i den grå vardagen och ger läxorna.

Men hur tänker pedagogerna kring det här med bindande eller vägledande? Svaret kom med rektorns ögon på läxpolicyn.

- Jag är helt övertygad att de ser det som ett vägledande. Fast... alltså... eh... om jag är pedagog och tittar på detta, så blir det rätt klart... alltså... att det är lite mer än vägledande. Det är rätt så bindande. Det ser jag det som. Har vi kommit överens om detta och vi vet vad syftet är med den här policyn och hur vi tänker, så är det viktigt att man är med på det. Då hjälper man till att undvika en massa snack. Och allt snack lärare emellan, tror jag, är man betjänt av att slippa. Så att... vägledande med betoning till bindande, skulle jag nog vilja säga. Men därifrån till att det verkligen är på det här viset... det är intressant. Ja, det här är väldigt spännande.

När vi träffas den tredje och sista gången är det systematiska kvalitetsarbetet på skolan i fokus. Vi är överens om att skolans läxpolicy kan fylla en viktig funktion i det systematiska kvalitets-arbetet, men på frågan om hur läxpolicyn utvecklat elevernas kunskapsinhämtande svarar rektorn:

- Oj! På vilket sätt den har gynnat eleverna? Vissa saker kommer man aldrig att få veta. Vissa saker kan man bara gissa sig till. Om man kan hjälpa familjerna till en dräglig ’after school’ hemma på kvällen, så tror jag att man gör en stor insats. Om barnet får vara hemma, vila och ladda upp och göra andra saker än skolarbete på kvällen, då kommer de att vara bättre elever dagen därpå.

- Men kan man mäta det på något vis med hjälp av läxpolicyn?

- Ja, om man inte har en massa konflikter hemma om det.

- Har ni följt upp det där som står i läxpolicyn. Når ni syftet?

- Det är svårt att göra en studie på det. För då måste man kunna jämföra det med något. Vad ska vi jämföra det med? Att inte ha det? Det är svårt att göra en egen studie på det.

(28)

28 Lite senare i intervjun säger rektorn:

- Speciellt där vi befinner oss - här och nu - upplever vi att det är ett tillskott för barnens undervisning och lärande. Framför allt för barnens lärande. Att vi har en läxpolicy som ser ut så här. Hade vi upplevt att det var på något annat sätt hade vi inte haft några läxor.

Han säger att om barnen får vara hemma och vila upp sig och göra andra saker än skolarbete på kvällen, då kommer de att vara bättre elever dagen därpå. Varför har skolan då läxor? Hur motiverar de det? Han har ett svar:

- Hade inte vi tyckt och tänkt att läxor har något positivt att bidra med där vi befinner oss, så hade vi slutat med det. Vi upplever att det ger någonting. Att det är ett mervärde. Utifrån det sammanhang vi sätter in dem.

Jag avslutar tredje och sista intervjun med orden:

- Jag tycker det är jättebra att ni har den diskussionen. Det hjälper er att ha en läxpolicy. Rektorn replikerar:

- Det gör det. Och var gång man reflekterar över den och reviderar den så måste man lyfta de kvalitativa resultaten av läxorna. Feedbacken är jätteviktig. Får du inte feedback så struntar du i att göra det. Syftet med läxan är väldigt viktig. Vi måste leva upp till det som står i policyn.

Sammanfattning

Utifrån intervjuerna med rektorn kan arbetet med deras läxpolicy sammanfattas så här:

Vad gäller arbetsgången vid upprättandet av policyn, så är det rektorn som haft en tydlig roll. Den togs fram på hans initiativ eftersom debatten var så stor. Dokumentet diskuterades sedan med pedagoger, på elevråd och tillsammans med klassföräldrar. Intresset svalnade dock och den har inte reviderats på två år fast skolan har nu ett helt annat tänk kring läxor, enligt rektorn. Han kan inte svara på vilken roll specialpedagogen och specialläraren har när det utformas läxor till barn i behov av särskilt stöd. De deltog dock som en del av personalgruppen vid upprättandet av läxpolicyn. Den forskning som policyn grundar sig på är obefintlig och skolan valde istället att gå på en känsla. En känsla av hur föräldrar och elever upplever situationen här och nu. Detta visade sig vara svårt eftersom åsikterna härom går isär. Policyn vilar mer på beprövad erfarenhet, enligt rektorn. Han ser först policyn som vägledande men ändrar sig medan han läser dokumentet. ”Det är rätt så bindande”, säger han efter en stunds granskande. Hur används då policyn i det systematiska kvalitetsarbetet på skolan? Rektorn säger att läxor innebär ett tillskott för barnens undervisning och lärande. Personalen upplever att det är så, annars hade de inte haft

(29)

29

några läxor på skolan, men det är svårt att mäta effekten av läxor, eftersom de inte har något att jämföra med. Viktigt är att eleverna får en dräglig tillvaro hemma och feedback i skolan.

Diskussion och analys

Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt en skola har konstruerat sin läxpolicy. Vilka framgångsfaktorer kan vi se utifrån deras erfarenheter? Vilka områden behöver andra skolor tänka lite extra kring för att lyckas göra en välfungerande läxpolicy? Skolans kontext består av människor som upplever, tolkar och tillsammans skapar sina egna konstruktioner. Skolans syn på verkligheten speglar dess syn på fenomen som läxa och läxpolicy. Hur kan skolans specialpedagog få en roll i detta arbete, där likvärdig utbildning för skolans elever är en utgångspunkt?

De tre områden som lyftes fram i resultatdelen var följande:

o Arbetsgången vid upprättandet av policyn o Den forskning policyn grundar sig på

o Hur policyn används i det systematiska kvalitetsarbetet

Det som undersöks är bland annat arbetsprocessen vid upprättandet av läxpolicyn och därför fokuserar en del av intervjufrågorna på hur arbetsgången sett ut vid upprättandet av denna. Även hur skolan tagit till sig och använt sig av aktuell forskning vad gäller läxor är intressant att utreda. Till sist undersöks hur policyn används i det systematiska kvalitetsarbetet. Detta är extra viktigt, eftersom denna studie vill vara en del av skolans allmänna utveckling, och allt arbete som bedrivs i skolan skall kvalitetsgranskas systematiskt.

Jag vill nu visa hur dessa tre områden leder fram till sju kategorier. Kategorier som kan användas av andra skolor vid upprättandet av en läxpolicy.

Det första området; arbetsgången vid upprättandet av läxpolicyn handlar bland annat om vad policy betyder för rektor och personal på skolan. Det första jag lägger märke till när jag granskar och analyserar mitt utskrivna material är att rektorn blandar ihop ordet policy med rutiner. Han säger bland annat att föräldrar efterfrågar policydokument vid olika händelser på skolan och nämner då att personalen på skolan har väldigt bra sunt förnuft. Användandet av uttrycket sunt

(30)

30

förnuft syftar mer på omdöme och klokhet, vilket oftast förvärvas under vanemässiga och/eller återkommande aktiviteter, alltså rutiner (Svensk Ordbok, 1996). Enligt rektorn är det viktigt att kunna känna att man står för någonting gemensamt. ”På vår skola tänker vi så här”, sade han. För att få den här känslan av samförstånd behöver skolor diskutera begrepp som rutin och policy. Vad betyder dessa ord för dem som skall använda dem? Först då kan skolans personal ställa sig bakom en gemensam hållning och ”prata samma språk” inför varandra och andra intressenter. Det märktes framför allt i diskussionen om policyn var ett bindande dokument eller mer som ett vägledande. När fenomenet läxor, som är en social konstruktion, bara tas för givet och anses vara det normala i skolans kontext, glöms de viktiga samtalen bort där pedagogerna testar sin förståelse om fenomenet. Enligt teorin om socialkonstruktionism är fenomenen egentligen skapade i en social interaktion, där kommunikation är en förutsättning. När bör det upprättas en policy och när är det skolans rutiner som behöver ses över? Det är nämligen inte samma sak. Rutiner finns när något ska följa ett visst fixerat schema, en daglig eller rotad vana, en handling som utförs nästan mekaniskt (SAOB, 2015), medan policy innebär en grundsanning eller grundtanke som blir till en riktlinje för hur man ska agera inom ett visst område - till exempel läxor. Och vad innebär det egentligen när rektorn använder uttrycket "sunt förnuft"? Ur ett teoretiskt perspektiv är detta en mycket tydlig social konstruktion. Socialkonstruktionismen intresserar sig för dessa komplexa fenomen och försöker synliggöra sådant som är outtalat. Personen som använder uttrycket sunt förnuft förstår vad han menar, i den kontext han befinner sig i, men i annan situation (kontext) med en annan person kan det betyda någonting helt annat. Sunt förnuft är skapat i en social interaktion i en viss omgivning och i bästa fall vet alla på skolan vad rektorn menar fast det är outtalat, men det är inte troligt, eftersom innebörden av uttrycket kan skifta mycket mellan de personer som använder det.

Intervjun fortsatte med en fråga om vem som upprättat läxpolicyn. Rektorn svarar att det har personalen gjort tillsammans med elever och föräldrar. Han kände ett behov av att bringa klarhet i vad som gäller angående läxor på skolan eftersom debatten var så stor. Denna delaktighet från föräldrar och elever är viktig. Det är ju de som skall arbeta med läxorna senare. Det kan även hända att en sådan diskussion leder fram till en skola väljer att avstå från läxor. Även om rektorn säger att han har pratat med eleverna när läxpolicy togs fram kan jag inte hjälpa känslan; Det här har inget barn varit med och formulerat. Kanske läst och ”godkänt” men inte tagit fram tillsammans med pedagoger och föräldrar. Eleverna måste involveras mer i skolarbetet. Kohn (2006) tydliggjorde betydelsen av att involvera eleverna i vad som ges i läxa och hur mycket.

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :