Förövare eller åskådare?
En visuell analys av manliga subjekt & maskulinitet i
The Bystander Campaign.
Perpetrator or bystander?
A visual analysis of the male subjects & masculinity in
The Bystander Campaign.
Joacim Olofsson
Designprojekt: Normsex,
Om normer och sättet vi pratar om sex
Grafisk design Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2018
Sammanfattning
Uppsatsen utgår ifrån en våldtäktsdiskurs där fokus läggs på offret och förövaren osynliggörs i den mediala representationen av sexuellt våld. Genom en visuell diskursanalys undersöks representationen av män i The Bystander Campaign i förhållande till maskulina strukturer i den rådande våldtäktsdiskursen. Bildmaterialet analyseras och tolkas utifrån representat-ions-, diskurs- samt genusteoretiska utgångspunkter. Analysen visar att bilderna utmanar vissa aspekter av den rådande våldtäktsdiskursen genom en mer verklighetstrogen bild av det sexuella våldet, men misslyckas i sin re-presentation av männen som tydligt speglar en hegemonisk maskulinitet ge-nom blickar och kroppsspråk. Uppsatsen argumenterar för den mansdomine-rande kulturen som bakomliggande faktor till det sexuella våldet som inte problematiseras tillräckligt i bildmaterialet från The Bystander Campaign.
Sökord:
Diskursanalys, genus, grafisk design, maskulinitet, representation, The Bys-tander Campaign, visuell analys, våldtäkt
Innehållsförteckning
1.INLEDNING ... 6
2.
BAKGRUND ... 7
2.1.
VÅLDTÄKTSMANNEN ... 7
2.2.
MEDIAS REPRESENTATION AV VÅLDTÄKT ... 8
2.3.
EN ”KVINNOFRÅGA” ... 8
2.4.
BYSTANDER APPROACH ... 8
2.5.
BILDENS INVERKAN ... 9
3.
PROBLEMOMRÅDE ... 10
3.1.
PROBLEM ... 10
3.2.
SYFTE ... 10
3.3.
FRÅGESTÄLLNING ... 11
3.4.
AVGRÄNSNING ... 11
4.
TEORI ... 12
4.1.
REPRESENTATION ... 12
4.1.1.
Stereotyper ... 13
4.2.
DISKURSANALYS ... 13
4.3.
GENUSRELATERAD FORSKNING ... 15
4.3.1.
Kön som social konstruktion ... 15
4.3.2.
Hegemonisk maskulinitet ... 16
4.3.3.
Mannen som tecken ... 17
4.3.4.
Visuell Analys ... 17
4.4.
RELATERADE STUDIER ... 17
4.4.1.
Medias Bilder av Sexuellt Våld ... 17
4.4.2.
Sexuella eller Sexistiska Trakasserier ... 18
4.4.3.
Representation av våldtäkt på romanomslag ... 19
4.4.4.
Konstruktionen av maskulinitet ... 19
5.
METOD/MATERIAL ... 20
5.1.
VISUELL ANALYS ... 20
5.2.
DISKURSANALYS ... 21
5.3.
METODREFLEKTION ... 21
5.4.
MATERIAL ... 22
5.4.1.
Urval ... 22
6.
ANALYS ... 23
6.1.
BILDANALYSER ... 24
6.2.
BLICK/UTTRYCK ... 25
6.3.
KROPP/AKTIVITET ... 25
6.4.
OMGIVNING/KOMPOSITION/KONTEXT ... 26
6.4.1.
Omgivning/kontext ... 26
6.4.2.
Komposition ... 26
6.4.3.
Texten ... 26
6.5.
SAMMANFATTNING/SLUTSATS ... 27
7.
DISKUSSION ... 29
7.1.
METODKRITIK ... 29
7.2.
VIDARE FORSKNING ... 30
8.
REFERENSER ... 31
BILAGA 1. BILDER ... 33
DESIGNPROJEKT ... 34
NORMSEX ... 34
PROCESS ... 35
KAMPANJEN ... 37
1. Inledning
I dagens samhälle skulle förmodligen många beskriva den typiska våldtäkts-mannen som den hemska, kvinnohatande enstöringen. Den skumma man-nen som gömmer sig bakom busken och spanar efter förbipasserande kvinnooffer; monstret under sängen. I samband med uppropet #metoo har en mängd sexuella trakasserier kommit upp till ytan. Detta har synliggjort den tydligt mansdominerade maktstruktur som vårt moderna samhälle ännu präglas av, där sexuella trakasserier mot kvinnor tidigare tystats ner. Trots att 98% av sexuella förbrytare är män (BRÅ 2016) verkar dock många män ha svårt att ta till sig budskapet och identifiera sig som möjliga våldtäktsmän. I en undersökning där föreningen Fatta! granskar medias bild av sexuellt våld visar resultatet en överrepresentation av överfallsvåldtäkter där fokus läggs på det kvinnliga offret istället för gärningsmannen (Wicksell & Gunnarsson 2016). Detta påverkar inte bara bilden av vad en våldtäkt eller annat sexuellt våld faktiskt innebär utan även vem som är förövare. Grafiska designers har därmed möjligheten, samt ett ansvar att med visuella representationer visa upp en mer nyanserad bild av sexuellt våld och framförallt gärningsmannen. På så sätt kan formgivare utmana vedertagna och allmänt accepterade strukturer i samhället och förändra synen av den typiska våldtäktsmannen.
I mitt designprojekt visualiserade jag eufemismer och andra uttryck vi göm-mer oss bakom när vi talar om sex. Undersökningen gick ut på att identifiera problematiska könsroller och sexistiska normer i det vardagliga språket. Majoriteten av uttrycken visade på en våldsam och/eller problematisk attityd till sex och den kvinnliga kroppen. Jag såg här samband i hur språket speglar sex och sexualitet och de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män som lägger grunden till det sexuella våldet. Detta är något som även förekommer i visuell kommunikation. I denna uppsats kommer jag därmed göra en visuell analys med utgångspunkt i representation och genusteori. Undersökningen som genomförs fördjupar sig i hur bilder och annan visuell kommunikation konstruerar, bevarar eller förstärker kunskap och mansdomi-nerande maktstrukturer i samhället. Jag kommer undersöka material som syftar till att engagera män att ta ansvar i frågor om sexuellt våld.
2. Bakgrund
Uppsatsen tar avstamp i en våldtäktsdiskurs och behandlar sättet vi pratar om sexuellt våld och sättet media representerar offer och förövare i våld-täktssammanhang. Detta avsnitt syftar att identifiera och presentera de strukturer som ligger bakom problematiken som uppsatsen bygger på, samt hur representationer i media och annan visuell kommunikation påverkar värderingar på såväl samhälls- som individnivå. Bakgrund och grund- läggande fakta om materialet som undersöks i uppsatsen kommer även presenteras här.
2.1. Våldtäktsmannen
I boken En riktig våldtäktsman förklarar Katarina Wennstam (2004, s.187) hur bilden av förövaren har en tydlig koppling till offret eller offren. Vem som ut-sätts lägger grunden för hur gärningsmannen och dennes handling uppfatt-tas. Allmänt finns det offer som generellt uppfattas som ”mer” oskyldiga än andra. En överfallsvåldtäkt där offret är okänt för förövaren eller ett scenario där förövaren hoppar på offret han följt med hem från krogen, är båda lika mycket våldtäkt, särskilt i offrets ögon. Allmänt skiljer det sig dock hur allvar-lig och avskyvärd förövarens handling uppfattas, där det förstnämnda scena-riot anses värst. Wennstam (2004, s.189) förklarar även att vi allmänt inte vill veta för mycket om överfallsvåldtäktsmannens eventuella problem eller svårigheter. Offret skall förbli offer och förövare skall förbli förövare, helst enligt stereotypen som hemsk, elak och avskyvärd.
För att få reda på hur våldtäktsmannen tänker har Wennstam (2004, s.135) intervjuat dömda sexualförbrytare. Trots att de är medvetna och erkänner sina handlingar kan de ändå inte identifiera sig som ”riktiga” våldtäktsmän. Den ”riktiga” våldtäktsmannen är i det här fallet monstret som gömmer sig i busken. Vidare kan det bero på en normalisering av mäns trakasserier mot kvinnor, där män inte alltid är medvetna om att de trakasserar på grund av att de agerar på det sätt samhället lärt dem (Franke 1997, refererad i Karlsson 2003, s.63).
2.2. Medias representation av våldtäkt
Wennstam (2004) presenterar även i sin bok i vilken utsträckning medias bild av våldtäkt stämmer överens med verkligheten. De våldtäkter som får mest medialt utrymme är de som anses ha ett ”nyhetsvärde” och är ofta baserade på hur grym våldtäkten är. Den mediala representationen präglas av gär-ningsmän som är extra avskyvärda och offer som är extra oskyldiga. Våldtäk-ter som genomförs av män som inte lever upp till samhällets bild av hur en fruktansvärd gärningsman skall vara, syns därför inte till i media. Wennstam (2004, s.209) menar att de mest extrema fallen blir normen då de våldtäkter som inte är spektakulära inte bedöms värda att uppmärksamma. Frånvaron innebär i sin tur att denna typ av våldtäkt inte anses existera. I sin undersök-ning ”Medias bilder av sexuellt våld” menar Kristina Wicksell & Tomas Gunnarsson (2016) att den felaktiga bilden av en ”riktig” våldtäkt leder till oanmälda våldtäkter som inte stämmer överens med nyhetsnormen.
2.3. En ”kvinnofråga”
Trots att majoriteten av förövarna är män, så ses våldtäkt ändå som en kvin-nofråga då offret oftast är en kvinna (Wennstam 2004, s.59). Våldtäktsmän beskrivs som något kvinnor bör anpassa sig efter och akta sig för, där fokus läggs på vad kvinnor och unga flickor kan göra för att undvika att bli våld-tagna. Som Wennstam (2004) förklarar, så talas det inte om hur vi skall göra för att unga killar och män inte skall ge sig på eller förgripa sig på kvinnor i sin omgivning. Gärningsmannen lyser ofta med sin frånvaro och fokus riktas åt fel håll, nämligen på offret, något som är högst ovanligt i andra brotts- kategorier. Wennstam (2004) påpekar även att reportage om sexuellt våld nästan uteslutande genomförs av kvinnliga journalister, vilket leder till att män i allmänhet inte anser att våldtäktsdebatten angår dem.
2.4. Bystander Approach
The Bystander Approach är ett tillvägagångssätt i informativa kampanjer, som vill uppmana och öka möjligheterna för åskådare i omgivningen att ingripa vid en incident. Joan Tabachnick (2009), expert och konsult i förebyggande arbete mot sexuellt våld, menar att mycket av arbetet mot sexuellt våld sker efter att någon utsatts. Med The Bystander Approach breddas perspektivet
och riktar in sig på omgivningens beteende, vilket möjliggör ett förebyg-gande ingripande i problematiska beteenden innan sexuellt våld begås. Grundläggande är att skifta fokus från offret till samhällets kollektiva ansvar, och att inte stämpla kvinnor som offer och män som förövare utan som jämlikar i det förebyggande arbetet (2009, s.3–6).
Materialet till den här uppsatsen är taget ur The Bystander Campaign (2012) skapad av organisationen Make Your Move! från delstaten Montana i USA. Kampanjen lanserades 2012 och beskrivs som deras första kampanj med fokus på sociala normer. Bilderna sattes upp i offentliga toaletter, i tidnings-annonser och på sociala medier. Make Your Move! (u.å.) beskriver syftet med kampanjen så här:
Bystander intervention promotes safe and positive ways everyday people can prevent or intervene when there is a risk for sexual violence. This includes call-ing attention to situations that could lead to violence before it happens, step-ping in during an incident, and speaking out against ideas and behaviors that support violence (Make Your Move!, u.å.).
På organisationens hemsida beskrivs även hur våld mot kvinnor är direkt kopplat till sexistiska attityder och acceptansen av aggressivt sexuellt beteende bland medmänniskor. Vidare förklaras att målet med organisation-ens olika initiativ är att ändra på dessa attityder och skapa en ”norm” av samhällsmedlemmar som aktivt arbetar för att förebygga sexuellt våld (Ibid).
2.5. Bildens inverkan
Huruvida bilder och annat visuellt material påverkar på individnivå anser Eriksson & Göthlund (2012, s.199–200) är oklart, eftersom varje individ möter bilder utifrån sina egna förutsättningar. Författarna menar dock att bilden har en relativt kraftfull verkan på samhälle och kultur, där bilden är en del av den ”kommunikationsväv” som samhället använder för att skapa nya samt upp-rätthålla gamla normer, ideal och konventioner. De speglar och skapar världen på samma gång, där en ensidighet i bildspråk av manlighet och kvinnlighet utgör till exempel en svårighet att förändra synen på könen (Ibid). Som grafisk designer är det därför viktigt att vara medveten om hur
makt representeras i bilder och hur de är delaktiga i produktion och reproduktion av skillnader och strukturer.
3. Problemområde
3.1. Problem
Grafiska designers besitter ett stort ansvar när det kommer till att formge material som omgivningen konsumerar på olika sätt. Det är viktigt att reflektera kring hur den visuella kommunikationen påverkar ur ett större per-spektiv, särskilt i komplicerade frågor som våldtäkt och sexuellt våld. Det är även viktigt i kampanjer mot sexuellt våld att vara tydlig och rättvis i sin representation av problemet. Genom att falla offer för problematiska normer som beskyller den utsatte bevaras och förstärks mansdominerande strukturer i samhället, där förövaren förblir osynlig. Förändring sker endast genom att ta avstånd från den rådande diskursen och ifrågasätta manskulturen som befäs-ter och reproducerar ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Om fokus läggs på offret leder detta till att våldtäkter som inte passar in på den allmänna beskrivningen förblir oanmälda, samt att män inte ser sin del i problemet, eftersom de inte identifierar sig med den stereotypa våldtäkts-mannen. För att ta reda på hur grafiska designers kan hantera känsliga ämnen som sexuellt våld på ett respektfullt och nyanserat sätt kommer jag undersöka hur en kampanj som vill ändra på sexistiska attityder, frångår eller befäster den rådande våldtäktsdiskursen.
3.2. Syfte
Som grafisk designer och kommunikatör är det viktigt att identifiera och vara medveten om rådande maktstrukturer och normer i samhället. Det är en nöd-vändighet och ett stort ansvar att sträva efter förändring i rådande diskurser om problematiska ämnen såsom sexuellt våld och trakasserier. Det är viktigt att belysa problematiska visualiseringar och representationer om sexuellt våld för att på så vis kunna kommunicera en verklighetstrogen bild. I den här uppsatsen kommer jag analysera en kampanj mot sexuellt våld och undersöka hur det sexuella våldet framställs i förhållande till rådande våld-täktsdiskurs, där fokus läggs på offret och förövaren osynliggörs i den
mediala representationen. Syftet är att undersöka hur manlighet represente-ras i en kampanj mot sexuellt våld.
3.3. Frågeställning
1. Hur framställs männen i The Bystander Campaign?
2. Hur förhåller sig The Bystander Campaign till maskulinitet i en våldtäktsdiskurs?
3.4. Avgränsning
Med anledning av att många reklamkampanjer mot sexuellt våld vanligtvis riktar in sig till kvinnor som offer, ansåg jag det intressant att undersöka en kampanj som försöker undvika detta. The Bystander Campaign (2012) vänder sig till åskådare, både kvinnor och män, med uppmaning till ingripande i situationer som kan leda till våldtäkt och/eller annat sexuellt våld. Kampanjen är uppdelad i bilder på män eller kvinnor som åskådare och i denna uppsats har jag valt att fokusera männen i kampanjen. Kampanjen är amerikansk men eftersom vårt dagliga medieintag påverkas mycket av amerikansk kultur anses kampanjen även relevant för en svensk våldtäktsdiskurs. Synen på sex och sexualitet är förstås inte samma i Sverige som i USA. I ett stort land som USA beror det också helt på vart i landet frågan ställs, därför får ett svenskt perspektiv ta mer plats i den här uppsatsen. Litteraturen är därför baserad på denna balansgång och utgår från ett bredare västerländskt perspektiv. Undersökningen kommer inte heller beröra frågor om ras eller klass.
Den visuella analysen kommer främst att fokusera på den fotografiska bilden, där analysen av kampanjens text kommer begränsas till den text som refere-rar till bilden och dess budskap. Som Eriksson & Göthlund (2006, s.169) skriver, så bör inte bild och ord ses som två entiteter i konflikt, utan som viktiga komplement till varandra. Analysen bortser från övrig grafik och finstilt text som endast refererar till organisationen. Vidare kommer texten endast analyseras efter innehåll och storlek som båda spelar en stor roll i hur bilden upplevs. Analysen bortser från andra aspekter såsom typsnitt, ordval och färg eftersom dessa detaljer förekommer på snarlikt sätt i liknande kampanjer och är alltså inte specifikt för kampanjen. På så vis analyseras
endast de delar som jag anser är mest relevant i förhållande till bildens kommunikation i den här analysen.
4. Teori
I detta avsnitt presenteras de begrepp och teorier som utgör utgångspunk-ten och de perspektiv som materialet i undersökningen tolkas utifrån. Upp-satsen utgår från att olika typer av visuellt material påverkar värderingar genom att konstruera olika typer av kunskap. Representation får här en central roll, men även diskursteori då det handlar om bakomliggande makt-relationer i den visuella kommunikationen. Uppsatsen grundas i en våldtäkts-diskurs som visar på en maktobalans mellan det feminina och maskulina. Teorin består därför även av feministisk och genusrelaterad forskning.
4.1. Representation
Stuart Hall (1997, s.16), professor inom sociologi och kulturella studier, definierar begreppet representation som meningsskapande genom språk. Representation förklaras som handlingen att beskriva eller avbilda något i och med våra sinnen, men även att symbolisera eller stå för något annat än det till synes uppenbara. Hall (1997, s.23) menar att ett konstruktionistiskt perspektiv på representation innebär att det inte är saken i sig som besitter en fast mening utan den får mening genom representation. Det är vi som konstruerar betydelsen av till exempel maskulinitet/femininitet. Hall (1997, s.234) refererar även till Ferdinand de Saussure som förklarar vikten av diffe-rentiering i processen för meningsskapande. Det är en grundläggande del i processen då vi förstår och skapar mening genom att kontrastera något mot sin motsats. Betydelsen är relativ och det är skillnaden mellan motsatser som skapar mening. Ur detta bildas binära motpoler som man/kvinna, svart/vit eller maskulint/feminint som sinsemellan har en maktrelation där den ena ses mer dominant än den andra (Hall 1997, s.235). Maktrelationer inom språk och visuellt material är även centralt inom diskursteori och analys som tas upp mer i detalj i diskursdelen nedan.
4.1.1. Stereotyper
Hall (1997) definierar stereotyp som en klassificering av människor till olika grupper baserat på olika karaktärsdrag. Karaktärsdragen kan vara allt från biologiska (kön, ålder, etnicitet etc.) till yrkesroller (chef, lärare, polis), eller något helt annat. Det som är gemensamt är att stereotyper reducerar människor till några få grundläggande karaktärsdrag vilket ofta leder till en uppdelning av ”vi” och ”dem” (Hall 1997, s.257). Stereotypen bygger på dessa allmänt igenkännbara karaktärsdrag som överdrivs, förenklas och ges en fixerad mening. Den stereotypa våldtäktsmannen reduceras till exempel från en ”vanlig man” till någon avskyvärd och elak som baseras på brottet som begåtts. På så sätt differentieras han från den ”vanliga mannen”.
4.2. Diskursanalys
Martyn Denscombe (2009, s.393–395) professor i samhällsvetenskap, förklarar att diskurser grundar sig i att ord och bilder inte bara syftar till att avbilda verkligheten utan även används till att bevara maktstrukturer. Språk som används i text eller bild har valts i syfte att ha en viss effekt på betrakta-ren och målet med diskursanalysen är enligt Denscombe (2009) att avslöja vad avsändaren vill åstadkomma samt vilka antaganden som krävs för att uppnå detta. En text eller en bild skall aldrig tas för vad som är uppenbart, utan de skall istället undersökas för att avslöja dolda budskap, hur de skapar mening, reflekterar eller förstärker kulturella budskap samt involverar betraktaren som en aktiv tolkare av materialet.
Gillian Rose (2001, s.136), forskare inom filosofi och sociologi definierar diskurs som en hänvisning till grupper av uttryck och påståenden som strukturerar hur vi tänker eller upplever något, samt sättet vi agerar baserat på den upplevelsen och sättet att tänka. Diskursen består av en särskild kun-skap om världen som påverkar och formar vår förståelse av samma värld och företeelser i den. Vidare refererar Rose (2001) till Lydia Nead som menar att diskurser fungerar som ett språk, där diskursen produceras och reproduceras genom egna regler och förhållningssätt. Diskurser förmedlas genom alla sorters visuella eller verbala bilder och texter och denna mångfald i uttrycks-former resulterar i en intertextualitet som blir viktigt för förståelse för
diskur-bild eller text är beroende av andra betydelsebärande diskur-bilder eller texter. Materialet i den här uppsatsen sätts i ett sammanhang med den mediala representationen av våldtäktsmannen och våldtäktsdiskursen som presenterades i avsnittet 2. Bakgrund.
Rose (2001, s.137) refererar även till Foucault som betonar hur diskurser är maktbärande. De påverkar vårt sätt att tänka och agera men inte på ett tydligt repressivt eller påtvingat sätt; mänskliga subjekt produceras genom diskursen och vår självuppfattning konstrueras i diskursförloppet. Detta är även sant i andra sammanhang som platser, relationer eller andra objekt då diskursen producerar världen som den förstår den. Eriksson & Göthlund (2012, s.48) betonar även att det är lika viktigt att uppmärksamma det som är frånvarande i bilden som det som syns och är närvarande. Att ifrågasätta vad bilden inte säger och vem som inte hörs eller syns till i bilden. Genom att ställa dessa frågor synliggörs relationer och maktförhållanden mellan de olika tecken som opererar inom diskursen. Makt skapas och upprätthålls genom särhållning av tecken som bildar en hierarki. Eriksson & Göthlund (2012) me-nar att diskursanalysen kan identifiera hur visuella tecken skapar och upprätt-håller sanningsregimer. Med sanningsregimer menas till exempel hur visuella utsagor om och om igen visar oss att män är aktiva och kvinnor passiva subjekt på ett sätt där vi till slut uppfattar det som en naturlig sanning. Foucault menar, enligt Rose (2001, s.138) att makt och kunskap är beroende av varandra, att dominanta diskurser lägger grunden för kunskap och vad som anses vara sant. De dominanta diskurserna är i sin tur beroende av på-ståenden och antaganden av att den producerade kunskapen är sann. Det existerar alltså ingen entydig definition av sanning utan den konstrueras uti-från oss själva och framförallt de som besitter makten (Ibid). Diskursanalys är med andra ord ett grundläggande verktyg för att undersöka hur kampanjer och annat visuellt material om eller mot sexuellt våld är med och konstruerar kunskapen om, samt den allmänna bilden av våldtäkt. Då det sexuella våldet kan argumenteras som en konsekvens av maktobalansen mellan det maskulina och det feminina, är forskning kring genus även ett relevant perspektiv i denna undersökning.
4.3. Genusrelaterad forskning
Yvonne Hirdman (2001, s.16), professor i genushistoria, tydliggör att begreppet genus möjliggör förståelsen att tankar om manligt/kvinnligt inte stannar vid kroppar, utan genomsyrar allt i världen runt omkring oss. I boken Om Genus förklarar sociologen Raewyn Connell (2015, s.9) hur den moderna genusforskningen föddes ur kvinnorörelsens kamp för jämlikhet. Connell me-nar att orsaken till detta är att de flesta genusordningarna runt om i världen, gynnar män och missgynnar kvinnor. I boken presenteras olika fakta som visar på ojämlika förhållanden mellan kön i samhället och Connell (2015, s.18) menar att insikten att dessa fakta inte är slumpmässiga lägger grunden för den moderna genusteorin. Dessa fakta bildar ett mönster och får en djupare mening när vi ser dem som delar i den övergripande genusordningen. Diskussioner om genus betonar ofta en dikotomi med utgångspunkt i en förmodad biologisk uppdelning av hanar och honor. Genus kan här definieras som den sociala eller psykologiska skillnad som utgör, förstärker eller orsakas av denna uppdelning (Ibid).
4.3.1. Kön som social konstruktion
Connell (2015, s.25) menar att en vanlig utgångspunkt i genusteori är att ge-nus hänvisar till en social struktur med fokus på de sociala relationer individer och grupper agerar inom. Synen på genusskillnaderna som ”naturliga” inne-bär skandalösa reaktioner när någon bryter mot mönstret och dessa ”lagar” ingår enligt Connell (2015, s.18–19) i ett omfattande socialt arbete för att styra människors beteende. Åsikterna om vad som anses vara lämpligt genusbeteende sprids ständigt av allt från lagstiftare till reklammakare eller föräldrar. Ett känt citat som beskriver denna konstruerande process är från feministen Simone de Beavoir som lyder; ”Man föds inte till kvinna, man blir det” (refererad i Connell 2015, s.19). Connell menar att samma princip även gäller för män. Vidare förklarar Hirdman (2001, s.65) att den påtagligt viktig-aste metoden att göra män bygger på dikotomi, att hålla isär och att förstär-kas i den egna gruppen. Uppdelningen och konstruktionen påbörjas redan vid födseln, och beroende på vilket biologiskt kön ett barn föds med, tilldelas den ”rätta” genusidentiteten. Detta påverkar i sin tur hur omgivningen förhåller sig till individen och förväntningarna på hur denne skall bete sig
detta till synes ”naturliga” mönster. Viktigt för denna uppsatsen är just konstaterandet att kön och sexualitet är sociala konstruktioner, samt att visuellt material som The Bystander Campaign (2012) är delaktiga i konstruktionen av det som anses normalt.
4.3.2. Hegemonisk maskulinitet
I boken Maskuliniteter förklarar Connell (2008, s.115) begreppet hegemoni som en kulturell dynamik som bidrar till att en grupp kan hävda och upprätt-hålla en ledande och dominant position i samhället. Vidare definieras hegemonisk maskulinitet som den form av genuspraktik som för tillfället innefattar det accepterade svaret på frågan om patriarkatets legitimitet. Det är alltså den ideala bilden av mannen som värderas högst i det mansdomine-rade samhället. Som Jeffner (1998, refererad i Karlsson, 2003, s.63) klargör, lägger en hegemonisk manlighet grunden för de normer som oreflekterat präglar samhället om hur en ”bra kille” skall vara.Den hegemoniska maskuli-niteten har dock ingen fast position som ser likadan ut överallt, utan dess hegemoniska position upprätthålls genom maskulina mönster i genusrelat-ioner. Vidare delar Connell (2008, s.116–118) in maskuliniteten i tre kategorier av män som inte lever upp till det hegemoniska idealet, den underordnade, delaktiga och marginaliserade. Den underordnade mannen är den som förknippas med femininitet som till exempel homosexuella män. Den margi-naliserade mannen ställs utanför på grund av andra aspekter som etnicitet eller klass. Slutligen den delaktiga mannen som utgör majoriteten och uppfyller inte idealet fullt ut men ändå passar in och kan ta del av den patriarkala utdelningen.
Connell (2015, s.22) menar att även om män i allmänhet tjänar på ojämlik-heten i genusordningen kan vissa få betala ett högt pris. Pojkar eller män som anses homosexuella eller feminina och avviker från den dominerande definitionen av maskulinitet utsätts ofta för fysiskt våld. Connell (2015, s.17) menar även att mäns överrepresentation i våldsstatistik är en konsekvens av att män förbereds för våld i uppfostran där de genom grupptryck pressas att visa sig modiga och tuffa och samtidigt frukta etiketter som ”mes” eller ”fjolla” där våldet blir en social resurs. Hirdman (2001, s.60) menar att mannen som norm handlar om en djupt kulturell nedärvd självklarhet och det är
mannen som kvinnor men också andra män och maskuliniteter jämförs med. Den lägger grunden för hur kvinnlighet och olika maskuliniteter skapas.
4.3.3. Mannen som tecken
Konstruktionen av maskulinitet är enligt Eriksson & Göthlund (2012, s.73–74) lika komplicerad som den av femininitet. Skillnaden är dock att mannen med sin dominanta position själv haft makten att definiera tecknet ”man” och dess innebörd. Bilden av mannen har och är fortfarande ett tecken för maskulini-tet vilket symboliserar styrka. Karaktäristiskt för bilden av mannen är att han framställs som ett aktivt subjekt ur ett dominerande heterosexuellt
perspektiv riktat till män som förebild och kvinnor som blickfång.
4.3.4. Visuell Analys
Eriksson & Göthlund (2012, s.25–26) menar att ett feministiskt perspektiv i en visuell analys möjliggör ett avslöjande av de lager som ofta förblir dolda. Genom en noggrann och kritisk undersökning synliggörs de annars osynliga lager som är internaliserade i vår kultur samt vårt sätt att tänka och hur vi uppfattar vår omgivning. På så sätt går det att studera hur makt represente-ras och även hur produktion och reproduktion av könsskillnader gestaltas i bilder. Även visuella teckens inverkan på våra möjligheter att formas som människor samt vilka förväntningar som finns på oss och vilka möjligheter till förhandling och omförhandling det finns. Det är endast när vi genomskådat givna mönster som vi har möjlighet att bryta mot dem och skapa nya.
4.4. Relaterade studier
4.4.1. Medias Bilder av Sexuellt Våld
I en granskning av medias bilder av sexuellt våld genomförd av Kristina Wicksell & Tomas Gunnarsson (2016), visas hur bilder som används för att illustrera sexuellt våld skildrar en osann och fördomsfull bild av händelsen. I undersökningen listar de olika problematiska sätt som media skildrar sexuellt våld och vilka konsekvenser som följer. Majoriteten av bilderna visar ett stereotypt scenario där en fysiskt våldsam överfallsvåldtäkt skildras utomhus med en okänd förövare. Wicksell & Gunnarsson (2016) menar att statistiken visar motsatsen där majoriteten av våldtäkter sker inomhus av någon bekant
till offret utan större mängd fysiskt våld. Konsekvenserna blir då att färre anmäler eftersom att upplevelsen inte stämmer överens med den allmänna bilden av våldtäkt.
Precis som debatter om sexuellt våld så hamnar även fokus i bilder på offret och förövaren osynliggörs. Detta leder enligt Wicksell & Gunnarsson (2016) till att våldtäkt ses som ett kvinnoproblem snarare än ett samhällsproblem. Det förebyggande arbetet fokuserar därför på kvinnors agerande istället för problematiska mansnormer som ligger till grunden för problemet. Offren skildras även som ynkliga och utsatta och förövare som okända monster. Att utsättas ses därför som skamligt där den utsatte är svag och passiv, och det ses även som omöjligt att utsättas av en bekant ”vanlig man” som en släkting, vän eller pojkvän. När gärningsmannen förblir okänd eller målas upp som ett monster bortser representationen från mäns ansvar och våldtäktsmannen differentieras från den ”vanliga mannen”.
4.4.2. Sexuella eller Sexistiska Trakasserier
I Sexuella eller sexistiska trakasserier? av Jenny Karlsson (2003) presenteras hur trakasserier oavsett kön på offer eller förövare, bevarar och upprätthåller ge-nusnormer. Karlsson (2003) citerar Franke som menar att sexismen i sexuella trakasserier inte ligger i faktumet att de är sexuella, utan att syftet ligger i en sorts bestraffning. Om en person inte lyckas framställa, vad samhället anser som ”rätt genus”, straffas denne för brott mot den rådande genusnormen (Karlsson 2003, s.55). Vidare diskuterar Karlsson (2003) att det på så sätt finns ett visst tvång in i den heterosexuella normen och att heterosexualiteten är ytterst viktig i definitionen av maskulinitet. Kravet på heterosexualitet och maskulinitet bland män, och att de skall hävda sig och prestera mot andra män leder till att både män och kvinnor blir måltavlor för trakasserier. Karlsson (2003, s.65) menar att kvinnors utsatthet grundas i den ”manliga” kulturen och förtrycket av homosexuella män är förtrycket av det feminina i män. Därför är det viktigt att problematisera skapandet av maskuliniteter och förstå att trakasserier av kvinnor är inbäddat i kulturen som unga män växer upp med. Män trakasserar andra män för att hävda sin maskulinitet och demonstrerar sin heterosexualitet genom att trakassera kvinnor och genom att inte delta kan de riskera att själva bli utsatta (Karlsson 2003, s.57).
4.4.3. Representation av våldtäkt på romanomslag
I uppsatsen Representation av våldtäkt på romanomslag skriven av Jessie Salomonsson (2016) analyseras omslagen på böcker som tar upp ämnet våldtäkt. Resultatet visar att många av uppslagen följer, och till olika grad reproducerar den rådande våldtäktsdiskursen genom att framställa kvinnan som ett maktlöst offer och mannen förblir oidentifierad. Undersökningen visar en maktobalans mellan männen och kvinnorna på omslagen då kvinnorna ofta ses ovanifrån med blicken bortvänd från betraktaren (Salomonsson 2016, s.30).
4.4.4. Konstruktionen av maskulinitet
Konstruktionen av maskulinitet är en uppsats skriven av Sandra Liljegren (2017) som tydligt relaterar men också inspirerat till undersökningen som genomförs i den här uppsatsen. Med liknande teoretisk utgångspunkt analyserar Liljegren hur maskulinitet konstrueras i en kampanj mot sexuellt våld riktad till män. Resultatet av undersökningen visar att kampanjen lyckas gå emot den rådande våldtäktsdiskursen i sitt försök till en mer rättvis bild av sexuellt våld och manlighet. Den misslyckas dock genom ett generellt hegemoniskt uttryck bland männen i bilderna. Liljegren (2017, s.33) menar att även om fokus inte läggs på offer så representeras inte heller förövaren, vilket leder till att mansrollen inte problematiseras på ett tillräckligt sätt.
5. Metod/Material
För att undersöka hur männen framställs i The Bystander Campaign kommer jag genomföra en kvalitativ studie i form av en visuell analys samt diskurs-analys för att se hur kampanjen förhåller sig till maskulinitet i en våldtäkt- diskurs. Fokus ligger på mannens roll i sexuellt våld och hur denne representeras som förövare respektive åskådare.
5.1. Visuell Analys
Den visuella analysen i den här uppsatsen utgår från teorier och taktiker ur Reading Images av Kress & Van Leeuwen (2006) och Möten med bilder av Eriksson & Göthlund (2012) samt olika förhållningssätt som Rose (2001) presenterar i Visual Methodoligies. Strukturen på analysen liknar en semiotisk analys men kommer inte utgå från den semiotiska terminologin då denna har en tendens att försvåra annars tydligare formuleringar (Rose 2001, s.98). Förhoppningen är att genom detta få ett bättre flyt i den visuella analysen.
Rose (2001, s.6) förklarar hur visuell kommunikation, oavsett form, innehåller konstruerad mening som i sin tur strukturerar sättet människor uppför sig i vardagslivet. Den har en central roll i konstruktionen av kultur och andra sociala aspekter i den moderna världen. Visuellt material som bilder är dock aldrig oskyldiga transparenta avbildningar av världen, utan är enbart tolkningar av den och de framställer världen på väldigt specifika sätt.
I boken Möten med bilder förklarar Eriksson och Göthlund (2012, s.22–26) att en bild är mångtydig vilket innebär att den kan avläsas på många olika sätt. Vidare förklaras hur bildens visuella yta kan delas upp i mindre delar, i tecken och symboler som sedan kan tolkas. Genom en tillämpning av feministiska teorier sätts sökarljuset på maktförhållanden, vilket är betydelsefullt för en kritisk bildanalys. Det gäller att inte endast titta på bilden och identifiera vad som ses, utan att försöka läsa av innehållet på ett djupare plan. Eriksson & Göthlund (2012, s.30) betonar kontextens betydelse som en grundläggande del för att påvisa underliggande maktstrukturer. I analysen kommer först bildernas betydelsebärande delar identifieras, för att studeras var för sig och i förhållande till varandra och slutligen tolkas i relation till bildens kontext.
Rose (2001) presenterar även ett metodförslag från Reading Ads Socially av Goldman (1997) för att kartlägga en bilds komposition och struktur, där bildens komplexitet bryts ner genom att skissa ut kompositionen mellan olika tecken och element (Goldman 1997, s.77 refererad i Rose 2001, s.84–85).
5.2. Diskursanalys
Denscombe (2009, s.393–394) menar att en av grundprinciperna i diskurs-analysen är att tecken noggrant valts ut med syfte att ha en viss effekt på åskådaren. Diskursanalysen beskrivs som en dekonstruktion av kvalitativa data för att identifiera sätt som språk i text och bilder skapar eller upprätthål-ler sociala aspekter. Målet blir då att packa upp bilden genom en noggrann granskning där syftet är att undersöka hur diskursen kan visa sig i de särskilda data som studeras. Vidare menar Denscombe (2009, s.395–397) att
förståelsen av det som är underförstått i bilden förutsätter befintlig kunskap om samhället och kulturen. Denscombe (2009) redogör även hur diskurs- analysen inte har några fastslagna processer, men presenterar ett antal punkter och frågor att förhålla sig till som kommer användas som utgångs-punkt och vävas in i strukturen av den visuella analysen.
5.3. Metodreflektion
Materialet som analysen behandlar består endast av bilder ur en specifik kampanj, vilket kan framstå som ett smalt urval som inte kan visa på någon tydlig påverkan på den specifika diskursen. Denscombe (2009, s.391) menar dock att bilden istället kan ses som en kulturell artefakt där fokus flyttas från det rena innehållet i bilden för att istället ta upp frågor om dess sociala kontext. På så sätt analyseras bilden i förhållande till ett större perspektiv.
Kampanjen är skapad och lanserad i delstaten Montana i USA och analyseras av mig utifrån mitt svenska perspektiv. Mitt perspektiv av frågor kring sexu-ellt våld och genus kan därmed se annorlunda ut jämfört med avsändarens eller den tänkta målgruppens perspektiv. Undersökningen kan fortfarande bidra med relevant information till hur framtida kampanjer mot sexuellt våld kan utformas. Rose (2001, s.23) betonar även hur bilder alltid produceras och upplevs i relation till ett större perspektiv. Materialets kontext blir här
viktigare än avsändarens avsikt och Rose (2001) lägger även till åskådarnas betydelse, som med sina individuella perspektiv tolkar bildens mening.
5.4. Material
The Bystander Campaign (2012) är en kampanj utformad av Make Your Move! mot sexuellt våld som riktar sig till åskådarna. Både män och kvinnor ses var-ken som offer eller förövare utan som utomstående åskådare i omgivningen som uppmanar till ingripande i förebyggande syfte mot sexuellt våld.
5.4.1. Urval
Analysen fokuserar på tre bilder från The Bystander Campaign (2012) skapad av organisationen Make Your Move! (se Bilaga 1.). Beslutet att analysera just den här kampanjen grundas i att den riktar sig till både män och kvinnor, som varken förövare eller offer utan som åskådare, så kallade ”bystanders”. Trots detta syns en tydlig dikotomi i förhållningssättet där kampanjen delas in i kvinnliga och manliga exempel. Bilderna som den här analysen fokuserar på är de manliga exemplen. Beslutet grundas i att männen till skillnad från kvinnorna, i kampanjen framställs som både förövare och hjälte samtidigt, vilket är ett intressant perspektiv att undersöka. Det finns ett intressant förhållande mellan den manlige förövaren och den manlige åskådaren i kampanjens förhållningssätt och syn på sexuellt våld.
Bild 1.1 Bild 1.2 Bild 1.3
6. Analys
Det empiriska materialet i analysen utgörs av de tre bilderna som syns ovan. Bilderna analyseras först på en grundläggande nivå där de olika elementen och kompositionen i bilderna identifieras. Efter detta tolkas bildernas betydelsebärande element utifrån de utgångspunkter som tagits upp i 2. Bakgrund och 4. Teori. Elementen kommer delas in i kategorier som inspire-rats från Dyers (1982, s.96–104 refererad i Rose 2001, s.75–77) checklista för att studera människor i bilder. Kategorierna jag kommer använda och dela in analysen i är:
• Blick/uttryck • Kropp/aktivitet
• Omgivning/komposition/kontext
För att tydligare identifiera de betydelsebärande elementen i bildernas komposition, används Goldmans skissmetod för att kartlägga och markera elementen i bildens struktur (Goldman 1997, s.77 refererad i Rose 2001, s.84–85). Elementen markeras med följande färger:
Gul: Blick
Röd: Omgivning/Komposition Blå: Kroppsspråk
6.1. Bildanalyser
Här presenteras de grundläggande bildanalyserna som den tolkande och jämförande analysen baseras på.
Bild 1.1 The Bystander Campaign (2012)
Bilden föreställer en korthårig, skäggig man i tjugo- till trettioårsåldern. Han står med armarna i kors med kroppen riktad mot kameran. Blicken tittar även rakt in i kameran och munnen är stängd. Hans huvud är lätt bakåtlutat och till höger. Han är klädd i en svart kortärmad tröja som gör tatueringarna på hela hans högerarm synliga. Ljuset är riktat ovanifrån mot mannens ansikte vilket bildar en sken runt ansiktet. Bilden är beskuren i mannens midjehöjd och bakgrunden består av en mönstrad tapet. Fokus i bilden ligger på mannen i förgrunden och mönstret på tapeten i bakgrunden är ur fokus.
Bild 1.2 The Bystander Campaign (2012)
Bilden föreställer en man i tjugo- till trettioårsåldern. Han står med lätt vinklad överkropp med sin vänsteraxel mot kameran. Ansiktet och blicken är riktade rakt mot kameran och munnen är stängd. Han är klädd i en lång- ärmad ljusblå jeansskjorta med uppvikta ärmar. Ljuset är riktat ovanifrån mot mannens ansikte och bildar ett sken omkring honom. Bilden är beskuren i mannens midjehöjd och bakgrunden består av en mönstrad tapet. Fokus i bilden ligger på mannen i förgrunden och mönstret på tapeten i
bakgrunden är ur fokus.
Bild 1.3 The Bystander Campaign (2012)
Bilden föreställer en man i tjugo- till trettioårsåldern. Han står med kroppen lätt vinklad åt vänster med händerna mot höfterna och armbågarna pekan-des utåt. Blicken är riktad mot kameran, munnen är stängd med ett subtilt leende och huvudet är lutat lätt till vänster och bakåt. Han är klädd i en ljus-grå keps och mörkljus-grå kofta med dragkedjan halvvägs nerdragen. Ljuset är riktat ovanifrån mot mannens ansikte och skapar ett sken runt mannen. Bilden är beskuren i mannens midjehöjd och bakgrunden består av en mönstrad tapet. Fokus i bilden ligger på mannen i förgrunden och mönstret på tapeten i bakgrunden är ur fokus.
Bild 1.1
Bild 1.2
6.2. Blick/uttryck
I alla bilder tittar männen rakt in i kameran och alltså mot betraktaren och dennes blick. Detta är vanligt förekommande i representationer av män (Sa-lomonsson 2006, s.33). Att blicken är riktad mot betraktaren bjuder in till en imaginär relation mellan betraktaren och den representerade i bilden. Betraktaren uppnår en form av beundran av eller identifierande med de representerade männen i bilderna. Denna typ av visuell gestaltning har som funktion att specifikt och direkt adressera betraktaren med ett visuellt ”jag” och fungerar även som en uppmaning eller ett krav där avsändaren vill akti-vera betraktaren (Kress & Van Leeuwen 2006, s.117–118). Genom att männen i bilden tillåts en blick som tittar tillbaka på betraktaren, förmedlar detta en känsla av makt och handlingskraft där Eriksson & Göthlund (2012, s.67) menar att kvinnor ofta förnekas en blick och på så sätt ”avhumaniseras”. Männens ansiktsuttryck är även stereotypt manliga med sammanbitna käkar och en allvarlig uppsyn med ett undantag i bild 1.3 där mannen nästan har ett subtilt leende på läpparna.
6.3. Kropp/Aktivitet
Samtliga tre män visar upp ett traditionellt manligt och agerande kropps-språk i bilderna. Med deras raka kroppar och huvuden som hålls högt utstrå-lar de säkerhet snarare än underkastelse. Mannen i bild 1.3 står med händerna vid midjan och armbågarna pekandes ut ifrån kroppen vilket ger ett intryck av bestämdhet och handlingskraft. I bild 1.2 har mannen en liknande pose medans mannen i bild 1.1 står med armarna i kors. Även om ingen tydlig aktivitet syns i männens kroppsspråk så handlar det om ett manligt varande. En pose som vid första anblick ses som passiv innehåller vid noggrant betrak-tande spända muskler eller annan aktivitet (Eriksson & Göthlund 2012, s.77). Benen syns inte i någon av bilderna då kanten skär av i männens midjehöjd. Detta gör att betraktaren hamnar på ett socialt avstånd som kan liknas med en verklig interaktion med en person (Hall 1964, s.71 refererad i Kress & Van Leeuwen 2006, s.125). Avståndet i bilderna upplevs inte för intimt men inte heller opersonligt utan bjuder på så sätt in till interaktion.
6.4. Omgivning/komposition/kontext
6.4.1. Omgivning/kontext
Utöver männen i samtliga bilder syns endast en mönstrad tapet i bakgrun-den. Detta kan tolkas som ett försök att göra bilderna sammanhängande med en neutral bakgrund som samtidigt ger kontext. Kress & Van Leeuwen (2006, s.161) menar att kontexten och bakgrunden har en central roll för det visuellas trovärdighet. Tapetens händelselösa uttryck kan därmed göra det svårt att koppla männen till en specifik plats vid en viss tid, som enligt Kress & Van Leeuwen (2006) kan få männen att upplevas som generella exempel. Tapeten kan dock tolkas som ett tecken för en privat sfär då de förekommer inomhus i ett hem snarare än en offentlig plats. Den vanligaste våldtäkten sker inomhus mellan två bekanta, men i den mediala representationen av våldtäkt är överfallsvåldtäkter utomhus en majoritet (Salomonsson 2016, s.16). Genom tapeten tar kampanjen på så sätt ett steg från rådande våldtäktsdiskurs och närmre verkligheten.
6.4.2. Komposition
Gemensamt för alla tre bilder är att fokus ligger på de ensamma männen i förgrunden. Detta skapas även genom focalizers, det vill säga element som styr blicken (Eriksson & Göthlund 2012, s.70). I samtliga bilder riktas ljuset mot männen vilket bildar skuggade kanter där ljuset omringar deras kroppar. Bilderna är tagna rakt framifrån vilket enligt Kress & Van Leeuwen (2006, s.136) involverar betraktaren och bilden upplevs som en del av dennes värld. Betraktaren bjuds därmed in att identifiera sig med männen på bilderna. Att kameravinkeln är i ögonhöjd förstärker detta genom att förmedla en jämlik maktbalans (2006, s.140). I bild 1.1 lutar dock mannen sitt huvud bakåt vilket ger ett intryck av att han tittar ner på betraktaren och därför har mer makt.
6.4.3. Texten
I samtliga bilder fungerar texten som ett budskapsbärande objekt som förmedlar kontext till händelsen i bilden. Den är uppdelad i två delar; en stor och en liten där den stora som avsändaren vill skall läsas först presenterar ett scenario där en kvinna anses för berusad eller utsatt på något annat sätt och därför är ett lätt offer för en förövare. Vid första anblick framställs mannen
som förövare men texten fortsätter sedan i mindre storlek där det visar sig att mannen är en åskådare som faktiskt ingriper i situationen. Kress & Van Leeuwen (2006, s.180–181) tar upp begreppen ”Given” och ”New” i visuella kompositioner. Här menar de att kompositioner som använder sig av sin hori-sontella axel och placerar vissa objekt till vänster och andra till höger, kan innehålla en särskild informationsstruktur. Till vänster placeras de element som hör till ”Given” vilket innebär information som betraktaren anses känna sig bekant med i sin kultur. Till höger presenteras det som anses vara ”New” som består av det faktiska budskapet (Ibid). Genom att applicera detta på texten i kampanjen kan det tolkas som den stora texten till vänster presenterar de vanligt förekommande attityder där fokus och skuld läggs på offret. Den mindre texten fortsätter sedan till höger om den stora texten och försöker skifta fokus till en åskådare som ingriper, som ses som
kampanjens budskap.
6.5. Sammanfattning/Slutsats
Sammanfattningsvis visar analysen att samtliga bilder har mycket gemen-samt; fokus på en aktiv man som tittar rakt in i kameran. Dock är det värt att återigen poängtera att kampanjen även har kvinnliga exempel med liknande utformning. I majoriteten av sexualbrott är förövaren man (BRÅ 2016; Wennstam 2004, s.58) och det anses därför viktigt att undersöka kampanjens manliga exempel som riktar sig till just män. Det är tydligt att avsändaren genom komposition, vill få män att identifiera sig med männen på bilderna som jämlikar, men blickarna har också en uppmanande effekt där männen i bild ses som förebilder.
The Bystander Campaign (2012) lyckas ta ett steg ifrån den problematiska överrepresentationen av överfallsvåldtäkter som Wicksell & Gunnarsson (2016) menar används flitigt i media. Tapeten ger en tydlig känsla av en inomhusmiljö som dessutom känns hemvänlig. Resultatet blir en mer rättvis bild av våldtäkt som oftast sker inomhus (Salomonsson 2016, s.16). I repre-sentationen av män lyckas kampanjen dock inte frångå traditionella mans-roller. Genom komposition, blick och kroppsspråk representeras de som aktiva subjekt på ett tydligt maskulint sätt (Eriksson & Göthlund 2012, s.77; Kress & Van Leeuwen 2006, s.136–140; Salomonsson 2006, s.33). De upplevs
därför vara maktbärande och en del av den hegemoniska maskuliniteten (Connell 2005, s.115).
Ett viktigt steg bort från den rådande våldtäktsdiskursen är att fokus inte läggs på den som utsätts (Wennstam 2004, s.68). Eftersom själva handlingen inte syns i bild är varken offer eller förövare representerade i själva bilden, och det är istället texten som utgör kontext om händelsen. Samtliga texter skildrar ett scenario där en kvinna upplevs utsatt eller som ett lätt offer för en eller flera förövare, där slutligen ”jaget” i texten är åskådaren som på ett eller annat sätt ingriper och sätter stopp för situationen. I texten använder sig avsändaren av problematiska attityder som skuldbelägger offret genom exempel val av klädsel eller hur mycket de druckit (Wennstam 2004, s.57). Detta kan ses som ett sätt att först provocera betraktaren i den större texten för att sedan i den mindre texten skifta de skuldbeläggande aspekterna som anledningar att gripa in och rädda kvinnan.
Männen kopplas ihop med ”jaget” i texten genom blickarnas uppmanande effekt (Kress & Van Leeuwen 2006, s.117–118). Detta framställer männen vid första anblick som den iakttagande förövaren och vid närmare läsning som den ingripande åskådaren. På så sätt framställs mannen som betraktaren identifierar sig med, som både förövare och åskådare. Detta kan anses posi-tivt eftersom det kan vara svårt att se sig själv som våldtäktsman (Wennstam 2004, s.135). Representationen i bilderna möjliggör därmed för den identifier-bara mannen att uppfattas som en möjlig förövare. I bild 1.2 framställs dessutom textens faktiska förövare som en ”buddy”, det vill säga mannens kompis. I bild 1.1 och bild 1.3 framställs denne istället som ”some guy” vilket återigen distanserar den vanliga mannen från den stereotypa våldtäkts- mannen, ”den andra” som också förblir okänd (Wennstam 2004, s.68).
The Bystander Campaign (2012) visar tydligt upp den dikotomi som genom-syrar genusforskningen där kvinnligt och manligt delas upp och på så sätt är en viktig del i konstruktionen av manlighet (Hirdman 2001, s.65). Betydelsen av manlighet skapas genom att tydligt differentieras från den kvinnliga mot-satsen (Hall 1997, s.234). I en kampanj som vill föra samman män och kvinnor
som allierade (Make Your Move u.å.) vore det därför bättre att representera dem tillsammans som jämlikar.
Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur manlighet representeras i en kampanj mot sexuellt våld. Bilderna i The Bystander Campaign (2012) tar till viss del avstånd från den rådande våldtäktsdiskursen och försöker skapa en mer rättvis bild av det sexuella våldet än den som figurerar i media. Kampanjen misslyckas dock genom att inte tillräckligt problematisera den manliga kulturen som lägger grunden till det sexuella våldet (Karlsson 2003, s.65; Liljegren 2017, s.34). Den hegemoniska maskuliniteten återges i representationen av männen som på så sätt bidrar till att upprätthålla den. Även om syftet är att kritisera de problematiska attityderna i texten så skapar även detta en problematik. De speglar fortfarande attityder som reducerar kvinnan till det stereotypa hjälplösa offret som bidrar till att konstruera maskulinitet och reproducerar på så sätt den rådande våldtäktsdiskursen.
7. Diskussion
I diskussionen reflekterar jag över metod och resultatet av analysen och hur det kan ha påverkats av uppsatsens teoretiska utgångspunkt och bakgrund. Slutligen sätter jag arbetet i ett större perspektiv och diskuterar förslag på vidare forskning.
7.1. Metodkritik
I en kvalitativ undersökning som denna är det särskilt viktigt att vara medveten om att forskarens egna erfarenheter oundvikligen påverkar resultatet. Kvalitativa data, oavsett om det är bilder eller ord, är alltid enligt Denscombe (2009 s.383) en produkt av en tolkningsprocess där forskarens egna värderingar inte helt kan elimineras från analysprocessen. Det konstruktionistiska och feministiska perspektivet som uppsatsen utgår från har givetvis även påverkat resultatet. Faktumet att jag tror på en könsmakts-ordning och anser att kvinnor och män representeras på olika sätt har färgat sättet jag valt ut och sedan studerat bildmaterialet. Den kvalitativa metoden
resulterar även i en relativt smal analys, vilket är något som tas upp mer ingående i vidare forskning.
7.2. Vidare Forskning
Denna uppsats fokuserar på männen i The Bystander Campaign (2012) och det hade vidare varit intressant att titta närmre på de kvinnliga exemplen i en jämförande undersökning. Eftersom analysen endast är inriktad på en specifik kampanj hade det även varit intressant att undersöka andra liknande kampanjer. En komparativ analys mellan olika kampanjer mot sexuellt våld hade förmodligen kunnat visa på tydligare mönster och strömningar inom den aktuella våldtäktsdiskursen. Ett förslag är även att utforska den hegemoniska maskuliniteten och olika typer av maskuliniteter baserat på aspekter som till exempel klass, etnicitet eller sexualitet (Connell 2005, s.114).
Trots det begränsade materialet kan denna undersökning ses som en del av kunskapen om hur kampanjer i framtiden kan utformas med tydlig förankring i verkligheten. Även för att öka medvetenheten om hur olika representationer speglar men också reproducerar sin samtid på olika sätt och hur det påverkar människors sätt att leva. Detta är avgörande för att grafiska designers skall kunna ta sitt ansvar och motverka samt förändra
8. Referenser
Tryckta källor:
Connell, R.W. (2008). Maskuliniteter. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Connell, R.W. & Pearse, R. (2015). Om Genus. 3. uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningspro-jekt inom samhällsvetenskapen. Lund: Studentlitteratur.
Eriksson, Y. & Göthlund, A. (2012). Möten med bilder: analys och tolkning av vi-suella uttryck. Lund: Studentlitteratur AB.
Hall, S. (1997). Representation: Cultural representations and signifying practices. London: SAGE Publications.
Hirdman, Y. (2001). Genus – om det stabilas föränderliga former. Liber AB.
Karlsson, J. (2003). Sexuella eller sexistiska trakasserier? Genusnormers bety-delse vid trakasserier mellan män. I: Lander, I., Pettersson, T. & Tiby, E. (red): Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kri-minologi. (ss. 47–70). Studentlitteratur: Lund.
Kress, G. & Van Leeuwen, T. (2006). Reading Images: The grammar of visual de-sign. London: Routledge.
Liljegren, S. (2017). Konstruktionen av maskulinitet. Kand. Malmö Högskola.
Rose, G. (2001). Visual Methodoligies, An introduction to the interpretation of visual materials. SAGE Publications.
Elektroniska källor:
BRÅ. (2016). Våldtäkt och sexualbrott.
https://www.bra.se/brott-och-statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html (Hämtad 2018-05-18).
Make Your Move (u.å.). The Bystander Campaign.
http://www.makeyourmovemissoula.org/bystander/ (Hämtad 2018-04-13).
Tabachnick, J. (2009). Engaging Bystanders in Sexual Violence Prevention. Na-tional Sexual Violence Resource Center.
http://www.nsvrc.org/sites/default/files/Publications_NSVRC_Booklets_En-gaging-Bystanders-in-Sexual-Violence-Prevention.pdf (Hämtad 2018-04-27).
Wicksell K. & Gunnarsson T. (2016). Fatta granskar: Medias bilder av sexuellt våld.
http://fatta.nu/fatta-granskar-medias-bilder-av-sexuellt-vald/ (Hämtad 2018-04-14).
Bildförteckning:
Bild 1.1. Make Your Move! (2012) The Bystander Campaign. http://www.ma-keyourmovemissoula.org/bystander-gallery (Hämtad 2018-04-13).
Bild 1.2. Make Your Move! (2012) The Bystander Campaign. http://www.ma-keyourmovemissoula.org/bystander-gallery (Hämtad 2018-04-13).
Bild 1.3. Make Your Move! (2012) The Bystander Campaign. http://www.ma-keyourmovemissoula.org/bystander-gallery (Hämtad 2018-04-13).
Bilaga 1. Bilder
Designprojekt
Normsex
Normsex är en fiktiv kampanj med den ideella organisationen RFSU som avsändare. RFSU arbetar mycket med just sexualupplysning, sexuella rättigheter och hälsa och denna kampanj problematiserar sättet vi pratar om sex i det vardagliga språket. När vi pratar om tabubelagda ämnen är det vanligt att vi gömmer oss bakom eufemismer & andra metaforer. I dagens relativt frispråkiga samhälle är sex fortfarande ett sådant ämne där till synes oskyldiga uttryck ofta används för att underlätta konversationer. Gemensamt för många av uttrycken är att sex framställs som en handling som utförs mot en annan istället för tillsammans med någon. Genom att visualisera dessa uttryck med illustrationer ämnar kampanjen synliggöra bakomliggande normer som lägger grunden för en problematisk och skadlig attityd till sex. Kampanjen som består av posters och en introduce-rande broschyr, uppmanar till diskussion & ett nytt inkludeintroduce-rande sätt att prata om sex. Sex skall inte vara en kränkande handling och har lite att göra med ord som ramma, panga, smälla eller borra.
Målgruppen är ungdomar mellan 16–25 år som enligt RFSU är mitt uppe i utforskandet av identitet & sexualitet. Syftet är att öppna upp diskussion genom att konfrontera dessa typer av uttryck. Att öka förståelse för hur fåniga och rentav våldsamma vissa av dem egentligen är. Illustrationerna ämnar ge en ny vinkel på problemet med vardagssexism och på så sätt locka till sig oinitierade för att på längre sikt skapa ett hälsosamt och inkluderande sexuellt klimat.
Det visuella uttrycket har tagit inspiration från kampanjer i sociala medier och andra publikationer som använder redaktionell illustration. Den hand-skrivna typografin ger en djärv men personlig känsla. Illustrationerna är utformade i en enkel men tydlig design och kontrast mellan färgerna för att fånga betraktarens uppmärksamhet.
