Nätbaserad utbildning vid
Malmö högskola
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 3 Inledning ... 5 Undersökningen ... 7 Nätutbildningar ... 8 Studenterna ... 9 Genomströmning ... 10 Pedagogiska arbetsformer... 11 Examination ... 13Formativ och summativ bedömning ... 15
Informationsförsörjning ... 16
Tekniska plattformar... 16
Kriterier... 16
Enkla webbsidor och WebBoard ... 17
Luvit... 18
First Class ... 18
ALHE... 18
Webzone ... 19
Tillgängligheten ... 20
Plattformarna och kriterierna ... 20
Lärarnas arbetsinsatser... 21
Slutsatser och konsekvenser ... 22
Pedagogisk utveckling ... 22
Examination ... 22
Kompetensutveckling ... 24
Tekniskt stöd och support ... 24
Informationsförsörjning ... 25 Administrativt stöd ... 26 Samordning... 26 Tack ... 27 Referenser ... 27 Bilaga 1………..……..28
Sammanfattning
Rapporten är sammanställd för att ge ett underlag för planeringen av ett gemensamt stöd för nätutbildningar vid Malmö högskola. Ur Ladok har hämtats data om ålder, kön och slutförd utbildning för distansutbildningar år 2001. Vidare har 16 personer ur Malmö högskolas personal, som på något vis är engagerad i arbete med
nätutbildningar, intervjuats. Det är fr a lärare, men också bibliotekarier och forskare som deltagit.
Vid Malmö högskola var 61 % av studenterna 35 år eller äldre på
distansutbildningarna (Ingen klar definition finns given för vad som betecknas som distansutbildning i Ladok). Könsfördelningen var ungefär densamma i alla
ålderskategorierna, i genomsnitt var 61 % kvinnor. En relativt stor andel av
distansutbildningarna var fristående kurser eller vidareutbildningar. Många av dem riktade sig också till specifika yrkeskategorier som exempelvis lärare. Det innebär att många studenter är yrkesverksamma och med hög utbildning sedan tidigare. Campusutbildningarna, dvs de utbildningar som bedriver den huvudsakliga utbildningsaktiviteten i högskolans lokaler, är i större utsträckning
grundutbildningar. Detta förhållande bidrar till att medelåldern är högre i distansutbildningarna. I intervjuerna framkom att flertalet studenter är bosatta i Malmö eller i regionen runt staden. En del studenter gick distanskurser därför att de inte har möjlighet, exempelvis p g a arbetssituationen, att delta i campusbundna kurser. Distanskurserna har inneburit att man nått fler men inte nya studenter. De intervjuade lärarna har i första hand arbetat med nätutbildningar, d v s utbildningar där den huvudsakliga aktiviteten och kommunikationen sker via datorbaserade nätverk. Alla uppfyller inte Sveriges nätuniversitets kriterium för flexibel utbildning, högst 5 träffar/ 20 p. Den vanligaste arbetsformen på dessa kurser är litteraturläsning med arbetsuppgifter som resulterar i skrivna essäer. I en del fall förekommer också essäskrivning i grupp och att kurskamrater granskar arbetena. En del andra arbetsformer förekommer som problembaserat lärande, projektarbete, rollspel och hemlaborationer.
Essäerna ligger vanligen till grund för examinationen, vilket gör den till den vanligaste examinationsformen. Denna kan kombineras med redovisning på seminarium som hålls på campus. I en matematikkurs står medstudenterna för bedömningen av de skrivna rapporterna. Examinationen kompletteras då med skriftlig tentamen vid kursens slut. De kurser som ger formell behörighet av något slag använder för det mesta skriftlig tentamen som examinationsform. Vissa bedömningsformer är formativa till sin karaktär och syftar till att bidra till studentens lärande. Exempel på sådana är den digitala portfolion och
Tandvårdshögskolans digitala verktyg LEO som visar studentens förmåga att analysera sin egen kunskap.
Lärarna gör entydigt bedömningen att nätutbildningar kräver mer arbetstid än campusutbildningar. I vissa fall menar man att det går åt tre gånger så mycket arbetstid för läraren i en nätkurs som i motsvarande campuskurs. Skillnaderna
varierar. I de kurser där bedömning av något slag överlåts till studenterna är skillnaderna mindre. Planeringsarbete och administrativt arbete kräver mer tid i nätutbildning än i campusutbildning.
Nätutbildningarna måste utvecklas så att skillnaderna mellan campus-och nätutbildningarna suddas ut. Exempelvis ska de administrativa rutinerna vara de samma för att undvika dubbelarbete. En teknisk plattform ska erbjudas
nätutbildningarna som är integrerad med högskolans nätverkssystem och utnyttja de nätbaserade funktioner högskolan har och kommer att få. Plattformen ska också vara tillgänglig för funktionshindrade. Projektet ”Accessibility and Learning in Higher Education” har tagit fram kriterier för detta. Plattformen måste vara tillgänglig för utveckling av många, både personal och studenter. Detta för att få stimulans i utvecklingen. Den plattform som svarar upp mot dessa krav bäst är Webzone, utvecklad vid K3 på Malmö högskola.
Bibliotek och IT vid högskolan har bedrivit utveckling av funktioner som ger distansstudenter samma service som campusstudenter vad gäller
informationsförsörjningen. I ovan nämnda projekt ”Accessibility and Learning in Higher Education” har man tagit fram ett koncept till ett virtuellt bibliotek. Detta arbete måste fortsätta.
Det finns behov av kompetensutveckling av den personal som bedriver
nätutbildning. Den bör presentera pedagogiska modeller som bygger på gjorda erfarenheter, samtidigt som den ska stimulera till pedagogisk utveckling.
Pedagogik, teknik, administration och informationsförsörjning hör intimt samman. Därför måste kompetensutvecklingsinsatserna innehålla alla dessa aspekter.
Ett organ behövs vid högskolan som samordnar kompetensutveckling, service- och stödfunktioner samt utvecklingsinsatser inom nätutbildningarnas område. I detta bör de fyra aspekterna pedagogik, teknik, administration och
Inledning
På landets högskolor ställs allt större krav på att utbildningarna ska göras tillgängliga för fler människor än idag, bl a genom att erbjuda dem som
distansutbildningar. Det betyder att man kan genomföra sina studier var och när man vill och har möjlighet till. Kraven och förväntningarna från samhället har gjort att distans- och nätbaserade utbildningar ökar i omfattning även på Malmö högskola inte minst i samband med den statliga satsningen på Sveriges Nätuniversitet.
Det finns behov av övergripande samordning och stöd för nätutbildning vid högskolan. Syftet med denna rapport är att beskriva nätutbildningarna vid Malmö högskola och att redovisa ett underlag för planeringen av ett gemensamt stöd för dessa utbildningar vid Malmö högskola. För år 2001 redovisas i Ladok 67 kurser. Flera av dem är redovisade med mer än en kurskod beroende på att de kan ingå i flera utbildningsprogram och varianter. Detta gäller särskilt kurser på
Lärarutbildningens område. Ladoks definition på distansutbildning är oklar. Utredningen om en myndighet för Sveriges nätuniversitet (U 2001:07, brev
2002-02-05 se hemsidan för Sveriges nätuniversitet http://www.netuniversity.se )
använder sig av en definition för flexibel utbildning som innebär att man har maximalt 5 obligatoriska samlingar på fysisk ort, inklusive eventuellt
examinationstillfälle. Distansutbildningsmyndigheten, DISTUM, har i sin definition för flexibelt lärande på distans också kravet att utbildningen huvudsakligen ska genomföras med informations- och kommunikationsteknik, IKT (Se DISTUM´s hemsida). Detta gäller också för Nätuniversitetets utbildningar. För Malmö högskolas del är det rimligt att använda samma definition. Här kallas i
fortsättningen dessa utbildningar nätbaserade utbildningar eller nätutbildningar. Flera av distansutbildningarna vid Malmö högskola uppfyller idag inte dessa krav. Ofta har man fler träffar. Sammantaget är antalet flexibla kurser enligt definitionen betydligt färre än de 67 som redovisats i Ladok. Vi har inte en helt klar bild av hur många det är. Vad vi kan se är att intresset för att skapa fler nätutbildningar ökar på högskolan. Till Nätuniversitetet gavs förslag på 67 kurser (bilaga 1). Även om endast ett mindre antal av dessa kan få medel från Nätuniversitetets anslag kommer flertalet av dem att ges.
Eftersom omfattningen av nätbaserade utbildningar ökar på Malmö högskola finns behov av stöd så att de kan genomföras med en rimlig arbetsinsats och bibehållen eller allra helst bättre kvalitet jämfört med motsvarande campusutbildningar. För genomförande av nätutbildningar behöver bra modeller erbjudas för att uppfylla dessa krav. Modeller för nätutbildning innefattar följande;
• Pedagogik
• informationsförsörjning • teknik
• administration
Dessa fyra aspekter är intimt sammanvävda. Det är inte enbart kursens innehåll eller det faktum att studenterna aldrig eller sällan träffas som styr pedagogiken utan
också vilka tekniska förutsättningar för utbildningens genomförande som finns. Vilka verktyg används? Vilka funktioner finns tillgängliga i dessa? Vilket tekniskt stöd finns? I den pedagogiska diskussionen måste också de tekniska frågorna finnas med.
En annan viktig aspekt av utbildningarnas genomförande är kursadministrationen. Ett viktigt krav på en fruktbar modell är att administrationen av distansutbildningar är väl integrerad med den av campusutbildningarna så att samma rutiner används oavsett utbildningsform. Vilka rutiner finns för kursadministration? Hur passar de för nätutbildningar? Hur sker informationsspridningen och kommunikationen mellan student och administration? Målsättningen måste vara att både de tekniska lösningarna och administrativa rutinerna för nätutbildningar måste vara väl integrerade med högskolans övriga tekniska och administrativa system.
Campusstudenter har enkel tillgång till högskolans bibliotek, alla mediasamlingar, databaser och personlig kontakt med bibliotekarier som kan hjälpa till vid problem. För studenterna i nätutbildning krävs extra insatser för att de ska få samma service som campusstudenterna.
För att kunna uppfylla målen krävs att vi har en bild av vad som görs på högskolan idag och vilka erfarenheter och kompetenser som finns. Det sker en hel del
utvecklingsarbeten som är viktiga att lyfta fram. Redan idag har vi så mycket kunskap och kompetens inom området att enbart genom att samordna dessa kan vi komma en bra bit på väg. Vi vet genom kursförslagen till Nätuniversitetet vilka nätutbildningar som finns och planeras vid högskolan. Detta material ger en kvantitativ bild av de nätbaserade utbildningarna men vi behöver också en
kvalitativ. Av det skälet har ytterligare material tagits fram ur Ladok och intervjuer av personal som arbetar med nätutbildningar har gjorts.
Undersökningen har gjorts inom ramen för projektet Samarbetslärande i virtuella lärandemiljöer vars syfte är:
• att ta fram en pedagogisk modell för nätbaserad utbildning som överbryggar klyftorna som finns mellan campus- och distansutbildningarna.
• att ta fram en modell för kompetensutveckling av lärarna vad gäller genomförande av utbildningar i virtuella miljöer.
• att utveckla examinationsformer för virtuella miljöer.
Se vidare projektets hemsida http://utbildning.lut.mah.se/projekt/distum
Projektledare är Gunilla Svingby och biträdande projektledare är undertecknad, Björn Lundgren. Med pedagogisk modell menas här pedagogik i vid mening vilket förutom metodik och arbetsformer också innefattar aspekter från
informationsförsörjning, teknik och administration.
Undersökningen
Statistik har hämtats ut Ladok om antalet registrerade respektive godkända
studenter på kurserna i form av helårsstudenter och helårsprestationer samt antalet individer. Studenternas ålder och kön har också tagits fram.
Ett antal lärare, bibliotekarier och forskare, knutna till nätbaserad utbildning, har intervjuats. Med något undantag bedrivs dessa utbildningar i distansform, d v s studenterna kommer endast ett fåtal gånger till campus och man kommunicerar och distribuerar information via nätuppkopplade datorer. Personerna som intervjuades valdes så att så många områden som möjligt av Malmö högskola finns
representerade. I övrigt är urvalet slumpartat. Det enda området som inte finns med är IMER eftersom man där idag inte bedriver någon distans- eller nätbaserad
utbildning. Man står dock inte helt utanför nätbaserade arbetsformer eftersom man i begränsad omfattning använder kommunikation via datorer i vissa av sina
campuskurser. I övrigt är urvalet slumpartat. Följande personer har intervjuats
Agneta Henningson, HS, Vårdvetenskap 21-40p Jonas Christensen, HS, Verksamhetsstyrning 5p
Katarina Wretlind, OD, Munhälsa hos den åldrande individen 5p Nikolaos Mattheos, OD, doktorand, studerar nätundervisning Martin Schittek, OD, doktorand, studerar nätundervisning Inger Lindstedt, K3, Communication for Development 40p Camila Kempe, TS, Arbetsvetenskap 1-20p
Karin Westerberg, TS, Miljöetik 5p
Bengt Linnér, LUT, Svenska för ettämneslärare, 1-80p Anders Lindh, LUT, Svenska för ettämneslärare 1-80p
Marie Jacobson, LUT, Matematik för lärare 1-20, 21-40, 41-60p Lisbeth Ringdahl, LUT, Matematik för lärare
Claes Malmberg, LUT, Utveckling och lärande (del av, ca 5 av 10p), doktorand, projektet Accessibility and Learning in Higher Education.
Gunilla Jakobsson, LUT, Vardagskemi, 10 p
Maria Cederblad, BIT, bibliotekarie, projektet Accessibility and Learning…
Lotta Wogensen, BIT, bibliotekarie, projektet Accessibility and Learning…
Intervjuerna genomfördes enskilt eller i par och hade karaktären av relativt fria samtal som ledde fram till att information erhölls om följande punkter:
• Målgrupp, antalet och typ av studenter, genomströmning • Vilket pedagogiskt upplägg används?
• Vilken teknisk plattform används? • Hur och av vem sköts administrationen?
Frågorna till Nikolaos Mattheos och Martin Schittek, OD, rörde sig i första hand om deras forskning på olika aspekter av nätbaserad utbildning. Med Maria Cederblad och Lotta Wogensen, BIT, diskuterades bibliotekets arbete och roll i nätutbildningar. Intervjuerna spelades in på band med syftet att fungera som stöd vid sammanställningen av denna rapport. Eftersom endast ett begränsat antal intervjuer har gjorts kan jag inte hävda att de ger en heltäckande information om högskolans nätutbildningar utan snarare en skissartad bild av dem.
Förutom ovanstående personer har diskussioner förts i andra sammanhang med ytterligare ett antal personer, diskussioner som haft betydelse för mina
ställningstaganden. Bland dessa personer kan nämnas Lars Rauer och Michael Svedemar, K3, Rolf Attström, OD, Katarina Schenker och Bosse Müller, LUT. De uppgifter och beskrivningar som redovisas nedan grundar sig på intervjuerna om inget annat anges.
Nätutbildningar
De typer av utbildningar som ges är av högst varierande slag. Många av dem är fristående kurser utan speciell målgrupp, eller kurser som riktar sig till redan yrkesverksamma och som därigenom fungerar som fortbildning eller
vidareutbildning (se bilaga 1). Flera av kurserna är mindre kurser på 5 eller 10 poäng. Antalet studenter på kurserna är satta efter samma mallar som
campuskurserna vilket innebär att antalet deltagare varierar från ca 10 till 60. Skälet till att förhållandena är sådana är dels att medelstilldelningen sker efter
konventionella mallar, dels att avgränsade fristående kurser är lättast att genomföra i nya former. Det ställer exempelvis inte så stora krav på anpassning av
administrativa funktioner. Man klarar av att manuellt hantera kurserna vid sidan av ordinarie rutiner.
Det finns några längre utbildningar som ges som nätkurser. Bland dessa kan nämnas Särskild ämneslärarutbildning, 60 poäng, Svenska för ettämneslärare, 70 eller 80 poäng, Praktisk pedagogisk utbildning för yrkeslärare, 40 p och
Communication for Development, 40 p. Även 20 poängskurser förekommer som Vårdvetenskap 21-40 p.
De kurser som ges nätbaserat är med ett undantag distanskurser, d v s riktar sig till studenter som inte alls kommer till Malmö högskola eller endast ett fåtal gånger. Undantaget är en del av en 10 poängskurs i Lärarutbildningens första termin. Den motsvarar 5 poäng och avslutades i terminsskiftet efter nyår 2002. Den gavs som en pilotkurs för att utvärdera det nyutvecklade verktyget ALHE (se nedan). Den gjordes obligatorisk för ca 70 lärarstudenter. Dessa fick m a o inte själva välja om de ville deltaga eller inte vilket har betydelse för utvärderingen.
Studenterna
Ur Ladok hämtades uppgifter om antal, ålder och kön på de studenter som deltog i distansutbildningar 2001. Totalt deltog 1992 studenter varav 64 % var kvinnor. Fördelningen mellan män och kvinnor var ungefär densamma i alla
ålderskategorierna. Forsberg (2001) redovisade ungefär lika stor andel kvinnor, 67%, i sin nationella studie av läsåret 1999/2000. Däremot var andelen kvinnor större, 76 %, bland studenter äldre än 34 år i hans undersökning. Forsberg (2001) uppgav att 47 % av studenterna var äldre än 34 år. Motsvarande siffra för Malmö högskola var för 2001 högre, 61 %. Andelen studenter som var 40 år eller äldre var 44 % vid Malmö högskola.
0 100 200 300 400 500 600 700 <25år 25-29år 30-34år 35-39år >39år
kvinnor
män
Figur 1 Antalet studenter i olika ålderskategorier som deltog i distansutbildning vid Malmö högskola 2001.
Generellt sett är studenternas genomsnittsålder högre i nätutbildningarna än i campusutbildningarna. Detta beror förmodligen på karaktären på utbildningarna. Campusutbildningarna domineras av grundutbildning, till vilka många söker direkt efter gymnasiestudierna, medan nätutbildningarna i stor utsträckning består av fristående kurser och fort- och vidareutbildning för redan yrkesverksamma grupper. Ett exempel på det senare är kursen Vårdvetenskap, 21-40 poäng som riktar sig till sjuksköterskor med äldre utbildning. Ett annat exempel är Praktisk-pedagogisk utbildning för yrkeslärare, 40 p som riktar sig till verksamma lärare som saknar lärarutbildning. Kurser av den här typen har studenter med relativt hög ålder med förhållandevis homogen bakgrund.
En fristående kurs som Miljöetik, 5 p, har ofta ingen definierad målgrupp.
Studentgruppen blir där mer heterogen med både unga och äldre studenter och med olika utbildnings- och yrkesbakgrund. Med få undantag, oavsett om kurserna riktar sig till vissa yrkesgrupper eller är fristående, är studenterna redan välutbildade eller redan inne i andra utbildningar. Det är få studenter utan högskoleerfarenhet som kommit till de nätkurser som högskolan hittills erbjudit. Således har
kan däremot anta att en del av studenterna inte skulle ha deltagit i utbildningarna om dessa inte erbjudits som nätbaserade kurser. Det gäller exempelvis personer som tillfälligt är bosatta utomlands eller bosatta långt från utbildningsorter utan
möjlighet att ta sig dit p g a arbetssituation och/eller familj. Det här gäller inte något större antal studenter. Flertalet är bosatta i närområdet, d v s Malmö med omnejd, färre och färre ju längre bort man kommer. Vissa personer kan inte delta i
utbildningar som är schemalagda med lektioner dagtid. För dem är
nätutbildningarna ett alternativ eftersom de har mycket få tillfällen för deltagande som är fixerade i tid. Man kan något förenklat säga att man för närvarande når fler
men inte nya studenter med nätutbildningarna.
Genomströmning
Genomströmningen har beräknats som helårsprestationer i förhållande till helårsstudenter. Uppgifterna är hämtade ur Ladok för distanskurser.
Tabell 1 Procentuella genomströmningen på distanskurser vid Malmö högskola 2001.
<35 år >=35 år Totalt
Män 57 % 67% 64 %
Kvinnor 61 % 89 % 80 %
Totalt 59 % 82 % 75 %
Kvinnorna, fr a de äldre, slutför sina kurser i större utsträckning än männen. Detta stämmer väl överens med förhållandena på nationell basis (Forsberg 2001). Han redovisar något lägre genomsnittliga siffror än Malmö högskola. Den
genomsnittliga genomströmningen på distansutbildningar i landet är 70%, i Malmö är den 75%. Det kan finnas flera anledningar till detta. Ett skäl kan vara att andelen äldre studenter på distansutbildningar är större vid Malmö högskola än genomsnittet för landet. Spridningen mellan kurser är stor. De intervjuade lärarna uppger en variation mellan 50 och 95 %. Genomströmningen är dock lägre än i campuskurser.
Forsberg (2001) anger 84 % för ”normal utbildning”1. För Malmö högskola har jag
inte gjort motsvarande jämförelse men ingenting talar mot att förhållandena är desamma som de nationella. Fristående kurser har i Forsbergs studie en lägre genomströmning, 73 %. Siffrorna visar att det faktum att någon distansform används i undervisningen inte är ensamt avgörande för om studenterna ska lyckas eller inte med sina studier. Andra faktorer är förmodligen av minst lika stor betydelse.
1 Jag tolkar ”normal utbildning” på samma sätt som campusutbildning, d v s den huvudsakliga
Pedagogiska arbetsformer
De valda pedagogiska metoderna vid Malmö högskolas olika utbildningar präglas av flera faktorer. Det finns inom områdena olika traditioner och sätt att bedriva undervisning på. Dessa är beroende på vilka ämnesområden man arbetar inom. Exempelvis har tekniska utbildningar andra traditioner och behov än pedagogiska utbildningar. Varje ämnesområde har sin karaktär och sina krav. Detta innebär att det är svårt att värdera olika ämnesområdens pedagogik och inte så meningsfullt att föreslå en enhetlig modell för det pedagogiska arbetet för alla kurser.
När det gäller de nätbaserade utbildningarna har antalet sätt att bedriva
undervisning på varit relativt begränsat. Det har gjort att urvalet av kurser som ges nätbaserat har anpassats efter detta. De domineras av kurser som bygger på
litteraturstudier och någon form av redovisning av dessa. Projektarbeten är också vanliga men bygger i många fall också på litteraturstudier. Ytterst få nätbaserade kurser innehåller praktiskt arbete. I vissa kurser som ges av Lärarutbildningen finns inslag av praktiskt arbete där man exempelvis prövar arbetssätt i sin egen klass. Det här kräver att studenterna är verksamma som lärare var igenom de får tillgång till studie- och övningsobjekt. Ett annat exempel är Vardagskemi, 10 p, där vissa laborativa moment görs i hemmet. Andra moment som ställer krav på utrustning eller säkerhet innebär att studenterna får resa till högskolan för att utföra dem. Den vanligaste pedagogiska modellen är att studenterna läser litteratur och utför arbetsuppgifter i anslutning till den. Oftast består uppgifterna i att skriva essäer utifrån litteraturen. Dessa skrivs vanligtvis enskilt. De sänds in till läraren via e-post. Ibland läggs de ut i ett diskussionsforum där medstudenterna ska kommentera dem, men bedömningen sker nästan alltid av läraren. Ett annat sätt att skriva essäerna är i grupp. Tanken är att det ska ske via diskussionsforum, men ofta bestämmer studenterna sig för att träffas f2f eller att sköta kontakterna via e-post. De tillåts för det mesta att göra det också. Det ställs sällan krav på vilken
kommunikationsform som ska användas. Det beror på att syftet med olika kommunikationsformer inte är genomtänkt liksom vilka som ska ha tillgång till kommunikationen. Konsekvensen är att studenternas studieprocess inte alltid blir synlig, varken för lärare eller för dem själva.
Metodik för samarbetslärande är sällan utvecklad efter klara målsättningar. Flertalet lärare är dock medvetna om att samarbete eller i varje fall diskussioner mellan studenter har positiv effekt på lärandet. Därför finns det i flertalet kurser moment som bygger på interaktion mellan studenterna, från diskussioner och kommentarer på medstudenternas essäer till gruppuppgifter. Ett annat sätt har pilotkursen i verktyget ALHE som grundar sig på genomarbetad metodik för samarbetslärande. Den bygger på arbetsuppgifter för gruppen som i sina villkor tvingar fram
samarbete i olika former, exempelvis rollspel. Ett annat exempel är en
matematikkurs där studenterna inte bara ska kommentera varandras arbeten utan också göra bedömningar. Detta underlättar lärarens arbete och innebär att en ökning av studentantalet i kursen inte kräver lika stor ökning i arbetsinsats av läraren. Metoden kräver dock att examinationen också bygger på andra bedömningsgrunder
som läraren ansvarar för, i det här fallet konventionell skriftlig tentamen. Kursen Vardagskemi utnyttjar en arbetsform där rapporter över laborationer, som
huvudsakligen utförs i hemmet, och lösta uppgifter ställs samman i grupp. De frågor som uppgifterna och laborationerna ger upphov till hänvisas studenterna att ställa till sina kurskamrater i första hand. Läraren gör en bedömning och ger feedback genom att returnera ett expertsvar.
På Tandvårdshögskolan bygger undervisningen på problembaserat lärande, PBL. Den utnyttjades även i nätkursen. I PBL-metodik ligger samarbetet mellan
studenterna som grund för lärandet. I samband med kursen gjorde man en studie där man kvalitativt och kvantitativt utvärderade interaktionen mellan studenterna i nätkursen i jämförelse med motsvarande kurs med fysiska möten (Mattheos et al, in
press). Man kom fram till att med använd teknik, synkron och asynkron
textkommunikation, är det svårt att uppnå samma resultat i vissa moment av PBL-metodiken jämfört med att träffas fysiskt.
Den vanligaste modellen innebär att man har både enskilda uppgifter och gruppuppgifter i en kurs. Det är också vanligt att man har litteraturseminarier inlagda i kursen liksom mindre projektarbeten. Många projektarbeten bygger på att studenten utnyttjar sin arbetsplats för att hämta fakta från eller för att pröva en metod eller annat man utvecklat.
Nästan all kommunikation och informationsspridning i de nätbaserade
utbildningarna på Malmö högskola bygger på text. Skälet är enkelt. De verktyg som finns tillgängliga bygger på texthantering. De datorbaserade
kommunikationsformerna domineras helt av textöverföring, antingen synkront eller asynkront. Det kräver mycket mer arbete att producera information i form av bilder, filmer och ljud. Det kräver fortfarande större kapacitet av de tekniska systemen, både datorer och nätverkssystem, även om utvecklingen går fort framåt på det här området.
Det krävs över huvud taget mycket arbete att producera eget material/egna
läromedel för nätbaserade kurser. Detta innebär att kurserna byggs upp kring redan tryckt litteratur som finns kommersiellt tillgänglig och annat befintligt material. Den här modellen för läromedel används av alla utbildningar. En matematikkurs kompletterar dock med ett antal förläsningar inspelade på video, vilka distribueras per post till studenterna. De intervjuade lärarna uppger att de kompletterar befintlig litteratur med skrivna instruktioner för olika arbetsuppgifter. I Vardagskemi har nya laborativa arbetsuppgifter utarbetats för att kunna utföras i hemmet eller annan plats utan speciell laborationsutrustning.
I kursen Utveckling och lärande har också nätbaserade rollspel utnyttjats för lärande i samarbete. Dessa kan liknas vid en slags simulering av verkliga situationer, som syftar till att blottlägga olika värderingar i en fråga.
I tabell 2 sammanfattas de pedagogiska arbetsformer som använts av de intervjuade personerna. I den anges också om de i första hand används för enskilt arbete eller samarbete.
Tabell 2 Pedagogiska arbetsformer och dess användning som i första hand enskilt arbete eller samarbete.
PEDAGOGISK MODELL ENSKILT SAMARB.
Litteraturläsning med essäskrivning X x
PBL X
Bedöma kurskamraters arbete X
Praktiska laborationer X
Problemlösning och rapportskrivning av laborationer X
Projektarbeten X X
Föreläsningar i videoform X
Rollspel X
Examination
Flertalet utbildningar har inga speciella uppgifter för examinationen utan grundar bedömningen på aktiviteten under kursen och utförda uppgifter. Det innebär att bedömning av skrivna essäer är den vanligaste examinationsformen. Till detta kommer krav på ett aktivt deltagande i kursaktiviteterna. I de fall projektarbete ingår i kursen är redovisningen av detta en viktig del av examinationen. I kursen Utveckling och lärande, som består av fem moduler, utgör den sista modulen ett projektarbete som ska resultera i en ny kursmodul. I kursen Communication for Development genomförs ett projektarbete i ett utvecklingsland. Rapporten från detta publiceras i en elektronisk tidskrift.
I några fall sker redovisningar vid någon fysisk träff, antingen hela redovisningen eller att inlämnade essäer diskuteras i seminarieform. På dessa sätt anses äktheten av det inskickade materialet verifierad, d v s att det är den angivna personen som är den verkliga författaren. Man anser att om man kan föra en initierad diskussion om essäen visar det att man också skrivit den. För inskickat material som ligger till grund för examinationen genomförs annars inga speciella åtgärder för att verifiera äktheten av materialet. I dessa fall upplevs inte garantin för äkthet som något större problem. Lärarna anser sig ha viss kontroll genom att känna igen studenternas sätt att skriva och uttrycka sig. Det här synsättet är mest framträdande i fristående kurser där meriteringen i form av poäng inte är så viktig för flertalet studenter. Man går i första hand kursen p g a intresse för innehållet. I något fall har diskussionen om plagiat lyfts fram som problem för äktheten, men denna fråga är knappast specifik för nätutbildningar.
I en del utbildningar, exempelvis Verksamhetsstyrning, Vardagskemi och
Matematik för lärare, avslutas kurserna med skriftlig tentamen. Studenterna får då komma till högskolan och genomföra den. I Matematikkurserna kan studenterna
som alternativ genomföra tentamen på sin arbetsplats, som för de flesta är en skola. Där utses en kontrollör som övervakar tentamen och garanterar att allt går korrekt till från det att tentamenskuvertet öppnas till att skrivningen skickas in. Den här tentamensformen är vanligare för större kurser och kurser som har ett tydligare formellt meriteringsvärde. Matematikkurserna ger lärare behörighet till tjänster med matematikundervisning, kursen Verksamhetsstyrning ingår i en utbildningen
Ledarskap och organisation även om den också ges som fristående kurs. Ett skäl till att den här examinationsformen används är att verifiera äktheten av det som bedöms vid examinationen.
I kursen Vardagskemi används också en skriftlig tentamen i kursens slut som examinationsform. Läraren gör också bedömning och poängsättning av de uppgifter och laborationer som rapporterats in i grupp. Dessa poäng får studenterna
tillgodoräkna sig i den skriftliga tentamen.
En grund för bedömning som uppmärksammats mycket på senare tid är den digitala portfolion (Sjunnesson 2001). Den kan användas för olika syften, som kan delas in i tre kategorier(Barrett in press). För det första kan den utnyttjas för studentens metakognition, dvs göra studentens eget lärande synligt för henne själv, och
därigenom ge möjlighet till självvärdering. För det andra kan den digitala portfolion användas som instrument för examination och för det tredje som verktyg att
presentera sig för exempelvis presumtiva arbetsgivare. I utbildningarna är de två första användningarna av intresse. I kursen Utveckling och lärande har en form av portfolio utnyttjats för båda syftena. Studenterna gör vissa egna dokumentationer och reflektioner till vilka de kan återkomma när som helst. Sedan får studenten göra ett urval ur detta material, presentera det för läraren och motivera varför man valt just de dokumenten. Studenten tvingas då fundera över sitt lärande och kan se sina företräden och brister.
Vid Tandvårdshögskolan sker under prof. Rolf Attström utvecklingsarbete av examinationsformer för nätutbildningar. Den Virtuella patienten utvecklas för att kunna följa studenternas förmåga att diagnostisera sjukdomar hos en tänkt patient. Studenten ställer via datorn skriftliga frågor till patienten som ger automatiska svar. När studenten finnes det lämpligt kan hon begära provtagningssvar, röntgenbilder och andra uppgifter om patienten för att kunna dra sina slutsatser. Studentens aktiviteter loggas och kan användas för bedömning av studentens skicklighet. Virtuella patienten utvecklas av Martin Schittek, doktorand på
Tandvårdshögskolan. Han menar dock att det är tveksamt om Virtuella patienten är lämplig för examination eftersom 8 % av frågorna som studenterna ställer inte förstås av systemet. Även om det visat sig ha liten praktisk betydelse för systemets ändamålsenlighet skapar det frustration och stress i ett examinationsläge. Däremot kan systemet användas som instrument för lärande och för självbedömning och därigenom ha en viktig formativ funktion (se nedan).
Rolf Attström har tillsammans med Anders Natterstad, Köpenhamns universitet, tagit utgångspunkt i det livslånga lärandet när man utvecklat sitt nätbaserade system LEO. Det går ut på att bedöma studentens förmåga att värdera sin egen kunskap. Hon löser en uppgift och sänder in svaret. Hon får då tillgång till ett expertsvar och
nästa uppgift är att göra en jämförelse mellan det egna svaret och expertsvaret och på så sätt göra bedömning av de egna bristerna och förtjänsterna.
Formativ och summativ bedömning
Rowntree (1990) anger två syften med att bedöma studenter.
• Att erbjuda dem stöd och feedback i studierna och att förbättra deras lärande (formativ bedömning).
• Att registrera vad de har uppnått i sina studier (summativ bedömning). Oavsett vilka metoder man använder innehåller all bedömning för examination någon aspekt av summativ bedömning. Läraren måste på ett eller annat sätt kunna se om studenten har uppnått kursmålen. Några av de ovan redovisade
bedömningsformerna har ett kombinerat formativt och summativt syfte. Exempel på sådana är, rapporter, essäer, som kommenteras och diskuteras av medstudenter, användning av digital portfolio och projektarbeten/arbetsuppgifter där
dokumentation och reflektion av arbetsprocessen spelar en viktig roll. Det formativa syftet med bedömningen innebär att den sker under större delen av kursens gång. Kombinationen av formativ och summativ bedömning kallas därför ofta för kontinuerlig bedömning ”continuous assessment”. När kontinuerlig bedömning fungerar som bäst kan den enligt Morgan och O´Reilly(1999) ;
• ge studenten struktur i lärandet.
• bryta ner bedömningen till greppbara enheter
• vara uppmuntrande, motiverande och skapa självförtroende • vara en källa till bra dialog mellan lärare och student • ge studenten insikter i sin utveckling
De bedömningsmetoder som de intervjuade personerna redovisat sammanfattas i nedanstående tabell.
Tabell 3 Bedömningsformer och deras huvudsakliga karaktär
Bedömningsform Formativ Summativ
Skriftlig tentamen X Skrivna essäer X Kamratbedömning X Projektarbete X X Virtuella patienten X X LEO X Digital portfolio X
Projektarbete och Virtuella patienten är markerade både som formativa och
man lägga huvudvikten vid att följa arbetets gång och utveckla processen för att nå ett bättre resultat, vilket ger en formativ karaktär, eller vid redovisningen av det färdiga projektet, som ger en summativ karaktär. På samma sätt kan Virtuella patienten användas på olika sätt.
Informationsförsörjning
I Malmö högskolas nätbaserade utbildningar finns det stora flertalet av studenterna utanför högskolans lokaler. Arbete pågår inom BIT med att ta fram tekniska lösningar som möjliggör för dessa studenter att få tillgång till bibliotekets service via nätet. Det gäller t ex att göra de informationsdatabaser som BIT prenumererar på tillgängliga.
Man arbetar också med att utveckla tillgängligheten ur en pedagogisk synvinkel. Det innebär att studenten lätt ska förstå hur man kommer åt den information man önskar. Man ska också lätt komma åt det ämnesområde som man för tillfället studerar. Inom projektet ”Accessibility and Learning in Higher Education” har biblioteket varit inblandat i utvecklingen av ett virtuellt bibliotek. En närmare beskrivning ges nedan. Se också virtuella bibliotekets hemsida;
http://www.lut.mah.se/mediotek/vb
Med undantag av pilotkursen i ovanstående projekt är det ingen kurs som aktivt involverat biblioteket i planeringen av kurserna.
Tekniska plattformar
Kriterier
Vad kännetecknar en bra teknisk plattform, leveransverktyg, kursverktyg (kärt barn har många namn)? Frågan kan få många svar beroende på vilket perspektiv man utgår ifrån. Det ligger nära till hands att undersöka vilka funktioner som finns och värdera dem utifrån deras användbarhet, exempelvis hur lättanvända de är. I ett längre perspektiv har den typen av utvärdering begränsat värde, bl a för att de flesta plattformar innehåller ungefär samma grundfunktioner. De har lite olika framtoning beroende på vilken pedagogisk syn utvecklaren har haft. Värdet begränsas också av den kontinuerliga tekniska utveckling plattformarna genomgår. Utvärderingens aktualitet blir mycket kortvarig.
Min uppfattning är därför att de viktigaste kriterierna handlar om plattformarnas utvecklingsbarhet. Följande kriterier har beaktats vid bedömningen av
• Malmö högskolas kontroll över plattformen. För att kunna utveckla plattformen till det man vill krävs att man har kontroll över, rätt att förändra, programmeringskoden. I ett kommersiellt verktyg är inte koden tillgänglig. När förändring önskas i plattformens funktionalitet måste tjänsten köpas eller på något sätt förhandlas fram med ägaren av koden.
• Öppen plattform, tillgänglig för utveckling. Hänger samman med ovanstående. Plattformen bör ha en teknisk struktur och lättförståelig kod som gör den lättillgänglig för utveckling av nya personer inom Malmö högskola.
• Öppen för utveckling av… Det är av betydelse för utvecklingen vem som har tillgång till plattformen och dess programmeringskod.
• Flexibilitet. Flexibiliteten hos plattformen är viktig för att den ska kunna användas till olika ändamål. Det avgör hur stor frihet man har vid skapandet av nya kursplatser.
• Integration med Malmö högskolas system. Detta är en viktig punkt för att kunna skapa en rationalitet och smidighet i det administrativa arbetet. En väl integrerad plattform ger stora möjligheter att utnyttja befintliga och
kommande nätbaserade funktioner, exempelvis utbildningsdatabas och program för schema- och lokalbokning, i plattformen.
• Tillgänglighet. En strävan måste vara att ha en plattform som har stor tillgänglighet för personer med olika funktionshinder. Här har i första hand bedömning gjorts av plattformarnas användbarhet med skärmläsarprogram. • Utvecklad pedagogisk idé. Detta är mycket grov bedömning av
plattformens pedagogiska karaktär just nu. En ”state of the art” som i längre perspektiv har begränsad betydelse eftersom det just nu sker en snabb utveckling på det här området.
Nedan följer en kort beskrivning av de olika plattformar som hittills använts inom Malmö högskola. Därefter redovisas i tabellform hur plattformarna uppfyller de olika kriterierna.
Enkla webbsidor och WebBoard
Flertalet nätutbildningar på Lärarutbildningen använder sig av ett mycket enkelt tekniskt koncept. Skälet till detta är att när de första nätbaserade utbildningarna startade för ett antal år sedan fanns relativt begränsade tekniska resurser och kompetens. Systemet skulle vara så enkelt som möjligt. Därför valde man att använda enkla statiska webbsidor kompletterade med ett kommunikationsprogram, WebBoard. Det är ett webbaserat program för asynkrona diskussionsforum, d v s man kan skapa slutna eller öppna konferenser i vilka man förutom att skriva inlägg också kan bifoga filer, dokument av valfritt slag. Det krävs dock att mottagaren av filerna har program som kan läsa filerna. Till de olika konferenserna kan man också öppna synkrona chat-rum. Det finns också smärre administrativa funktioner. Det har utvecklats ett standardkoncept med webbsidor som ligger till grund för många av de nätbaserade utbildningarna på LUT. Med det här systemet krävs relativt liten teknisk utbildning men däremot en viss teknisk support. Läraren eller annan person måste kunna skapa enkla webbsidor eller uppdatera befintliga.
programmet helt utan sådan. Konceptets stora svaghet är den administrativa sidan som måste skötas manuellt och det sköts i samtliga fall av lärarna själva. All information till studenterna måste ske i särskild ordning, vilket innebär ett
merarbete. Sammanställning av studieresultat måste också skötas manuellt. Det är ett koncept som fungerar acceptabelt för studiegrupper med begränsat antal studenter, men är tungrott för större volymer av studenter.
Alla ovan intervjuade lärare (och övriga som bedriver nätbaserade utbildningar) på Lärarutbildningen använder detta koncept. Undantaget är Claes Malmberg och pilotkursen i projektet ”Accessibility for Higher Education – Learning and New Media” (se nedan under ALHE). Konceptet används även på Teknik och samhälle, TS, och Tandvårdshögskolan, OD.
Luvit
Av de intervjuade personerna har en genomfört en kurs med verktyget Luvit. Det är utvecklat vid Lunds universitet och har kursen som sin utgångspunkt. I verktyget kan en trädstruktur byggas upp med moduler inom vilka man kan presentera studiematerial av olika slag. Det innehåller olika synkrona och asynkrona
kommunikationsformer och också administrativa funktioner. Någon djupare analys görs inte här, men det har framförts synpunkter på att det är svårt att återanvända material mellan kurser och lärare. En annan aspekt är att verktyget har sin egen administration, vilket förmodligen gör det svårt att integrera i övrig administration vid högskolan.
First Class
Vid Hälsa och samhälle, HS, använder man First Class som ett slags intranät och för e-post. Grundkonceptet är en mappstruktur avsedd för överföring av filer av olika slag och också för skrivna inlägg, m a o ett konferenssystem. Det finns också e-postsystem och vissa administrativa funktioner. FC ger intryck att vara mer flexibelt än Luvit, men har en administration som kräver en stor arbetsinsats. I användarens dator installeras ett klientprogram. I den senaste versionen finns ett webbgränssnitt som i stort sett klarar av alla funktioner som finns i FC.
Representant från Centrinity, som säljer programmet, säger att klientprogrammet ändå är att föredra.
ALHE
I det ovan nämnda projektet ”Accessibility and Learning for Higher Education” utvecklas en ny plattform. Anledningen till detta är att få ett verktyg som kan
användas av personer med olika funktionshinder. Det innebär att det exempelvis ska fungera fullt ut tillsammans med skärmläsarprogram och ge möjlighet till layout och färgsättning som underlättar läsningen för dyslektiker. Strukturen av verktyget är skapad utifrån uppsatta pedagogiska utgångspunkter. Varje individ har en ingångssida, där alla kurser man är knuten till finns med. Varje kurs är uppdelad i tre nivåer; kurs, modul och grupp. På varje nivå finns ett antal funktioner som exempelvis diskussionsforum. Individen har på alla nivåer tillgång till en privat
anteckningsbok. I verktyget finns också en rollspelsfunktion vars uppbyggnad helt har sin grund i samarbetslärande. Claes Malmberg (2002) har närmare beskrivit plattformen ur pedagogisk synvinkel. Det finns även kursadministrativa funktioner. Verktyget är helt fristående med egen administration och ej kopplat till Malmö högskolas nätverkssystem. Enligt uppgift ska det kunna kopplas till LADOK. Bibliotek och IT har till ALHE utvecklat ett virtuellt bibliotek. Det är fristående för att också kunna användas i kombination med andra verktyg. Grundtanken med det virtuella biblioteket är att det ska svara mot just det behov som man kan föreställa sig finnas i den specifika kursen. Länksamling och databaser som presenteras i den enskilda kursen är därför begränsat. Man kan hela tiden ha en hjälpfunktion
tillgänglig som hjälper användaren med just det fel som situationen kan ge upphov till. Det är ingen generell heltäckande hjälpfunktion. Studenten har också tillgång till en synkron hjälpfunktion som är bemannad med en bibliotekarie vid vissa tidpunkter. Räcker inte den erbjudna informationen finns hela bibliotekets informationssamling lätt tillgänglig.
Webzone
Vid Konst, kultur och kommunikation, K3, har under ledning av Lars Rauer ett annat system utvecklats med ett annat grundkoncept. Webzone är en plattform för att skapa projektplatser utan att det innebär ett stort administrativt arbete.
Grundidén är att de personer som är betrodda att använda Malmö högskolas nätverk också kan skapa sig en digital plats att utföra sitt arbete på. Flexibiliteten är stor. Till projektplatsen kan man ge access till vem man vill som har datoridentitet i Malmö högskolas datornätverk. Till projektplatsen kan man lägga olika funktioner, exempelvis diskussionsforum och kalender. Ett antal funktioner finns utvecklade och det går enkelt att utveckla nya. Projektplatsen kan utnyttjas till i stort sätt vad som helst av enskilda individer eller grupper. Den kan utnyttjas för
forskningsprojekt men lika gärna som kursverktyg. Inställningen är att studenter och personal ska ha ett verktyg som ger stort utrymme att uttrycka egna idéer och kreativitet.
Webzone har mycket liten egen administration utan bygger på högskolans nätverk. Grunden för Webzones tekniska struktur är att den ska vara enkel för att
utomstående personer lätt ska kunna förstå dess uppbyggnad och utveckla funktionerna vidare. Man har därför valt att arbeta med accessdatabaser och asp-programmering (framöver blir det asp.net). All asp-programmeringskod för
projektplatsen finns tillgänglig för de personer som har administrationsbehörighet på projektplatsen. Den som skapar projektplatsen avgör vem som får
administrationsbehörighet. Tanken är att projektdeltagaren ska kunna ges så stor teknisk frihet som möjligt. Det innebär också att man kan få en bred bas av personer som utvecklar funktionerna i plattformen.
En variant till Webzone, E-zone, har tagits fram där personer utan högskolans datoridentitet kan anslutas.
Tillgängligheten
Verktyg för nätbaserade utbildningar ställer olika krav på tillgänglighet. Ett är att det inte ska krävas något mera än en nätverkskopplad standarddator utan krav på speciella datorprogram. Här finns naturligtvis undantag beroende på kursernas karaktär och innehåll. Ett annat generellt krav är att verktygen ska vara lättanvända. Utbildningsbehoven för att använda dem ska vara minimala liksom
supportbehoven.
Verktygen ska också vara lättillgängliga för olika grupper med funktionshinder. Exempelvis ska verktygen vara användbara tillsammans med skärmläsarprogram för synskadade. Inom projektet ”Accessibility and Learning in Higher Education” har Katarina Schenker tagit fram kriterier för anpassning till funktionshinder (Schenker and Scadden 2002) .I dagens läge är det få verktyg som uppfyller dessa kriterier. ALHE (se ovan) utvecklas bl a i syfte att uppfylla dem.
Plattformarna och kriterierna
I tabell 4 redovisas i vilken grad plattformarna uppfyller kriterierna. Med tanke på att de olika plattformarna är mycket olika till sin karaktär och i sig själva mycket olika utvecklade måste man vara försiktig i jämförelserna.
Tabell 4 Hur de olika verktygen som använts vid Mah uppfyller uppsatta kriterier.
Kriterier Webbsidor WebBoard
Luvit First Class
ALHE Webzone
Mah´s kontroll över plattf. Stor Liten Liten Stor Stor
Öppen plattf. Tillgänglig för utveckling
Ja Nej Nej Delvis Ja
Öppen för utveckling av… Alla Tjänsten
köps Tjänsten köps spec tekniker alla Flexibilitet Mycket stor
Liten Medium Stor Mycket
stor
Integration med Mah´s system Nej Nej Nej Delvis Ja
Tillgänglighet Liten Liten Liten Stor Medium
Tydlig utvecklad pedagogisk idé Varierar Ej så tydlig Ej så tydlig Mycket tydlig Tydlig Webbsidor med WebBoard har bedömts ha större flexibilitet än exempelvis ALHE. Beroende på vad man vill ha kan ALHE ändå vara att föredra eftersom det kräv massiv insats av programmering för att webbsidekonceptet ska komma i närheten av ALHE´s funktionalitet. Det är då heller inte längre ett webbsidekoncept utan en avancerad plattform.
Lärarnas arbetsinsatser
Genomgående bedömer lärarna att det går åt minst lika mycket arbetstid på en nätbaserad kurs som en campuskurs. Flertalet anser att det går åt mer tid, ända upp till tre gånger så mycket arbetstid som på motsvarande campuskurs. Alla bedömer att det går betydligt mer tid till planeringsarbete i nätbaserad utbildning än
campusutbildning. Skälet är att all information och instruktioner måste formuleras och uttryckas i skrift. Planeringen måste vara noggrant genomtänkt eftersom det är svårare att ändra på den i nätkursen än i campuskursen. I face-to-face-situationen kan informationen som ges förklaras och kompletteras direkt. Man kan kontrollera att den är förstådd och den kan också lättare förhandlas om studenterna framför synpunkter.
Det administrativa arbetet på en nätkurs blir också större, bland annat p g a samma skäl som för planeringen. Vidare måste administrationen göras i särskild ordning för distansstudenterna vilket nästan alltid innebär att läraren får utföra den och i många fall blir det ett dubbelarbete. Studenterna som registreras på Malmö högskola får också automatiskt datoridentitet, e-postadress och hemkatalog. De flesta av de verktyg som används utnyttjar inte detta (med undantag av Webzone) utan lärarna får manuellt lägga in studenterna i plattformen. Den enda
administration som utförs av administrativ personal är registreringen.
Flertalet av de kursuppläggningar som redovisats innebär att läraren granskar och bedömer studenternas alla arbeten. Dessa består i mycket stor utsträckning av essäer skrivna i grupp eller individuellt, huvudsakligen det senare. Det vanligaste sättet att bedriva samarbetslärande är att studenterna får läsa och kommentera varandras arbeten, men till slut är det läraren som gör en bedömning. Detta leder till att flertalet lärare bedömer att när kursplaneringen är klar ökar arbetsinsatsen proportionellt med antalet studenter. Dubbla antalet studenter ger dubbel arbetsbörda under kursens genomförande. Marie Jacobson redovisar en
matematikkurs där man låter medstudenterna stå för en del av bedömningsarbetet av de redovisade arbetena. Hon menar att arbetsbördan därför inte ökar
proportionellt med antalet studenter. I den kursen (liksom övriga matematikkurser) använder man sig av konventionell skriftlig tentamen för den slutliga
examinationen.
En annan faktor som många menar ökar arbetsbördan i nätkurser jämfört med campuskurser är att många studenter förväntar sig och kräver mer individuellt stöd. Det kan gälla studiesituationen, svårigheter med instruktioner och, vilket är ganska vanligt, tekniska svårigheter. Diskussionsforum fungerar inte, det kan vara problem med nätuppkoppling o dyl. Endast i något enstaka fall har läraren stöd av teknisk personal för att lösa de tekniska problemen. En kurs på K3 utnyttjade två studenter för att skapa webbplatsen för kursen och underhålla den.
På Teknik och samhälle har skapats en samordningsgrupp som diskuterar och behandlar problem och svårigheter med nätutbildningar. Gruppen leds idag av Karin Westerberg och består av både lärare, tekniker och administrativ personal.
Förhoppningen är att finna smidiga lösningar som möjliggör nätutbildning av god kvalitet till rimliga kostnader och arbetsinsatser av personalen.
Slutsatser och konsekvenser
Pedagogisk utveckling
Vi har idag erfarenheter av ett antal arbetssätt i nätbaserad utbildning (se ovan). Dessa kan vi tillsammans med olika bedömningsformer kombinera ihop till pedagogiska modeller som vi kan erbjuda högskolans lärare och ge stöd till. Med anledning av den diversitet som finns bland nätutbildningarna kan inte en ensam pedagogisk modell tillfredsställa alla kursers behov utan ett flertal modeller måste användas.
Nätbaserad utbildning domineras idag starkt av en arbetsform, nämligen
litteraturläsning följt av essäskrivning. Det finns ett par skäl till detta. Eftersom kontakterna mellan lärare och student och studenter emellan är begränsad jämfört med campusutbildningarna ligger det närmast till hands att utnyttja
självstudieuppgifter. I ett fåtal fall skrivs essäer i grupp. Ett annat skäl till den här arbetsformen är att den idag smidigaste kommunikationsformen i nätutbildningar är textbaserad. Asynkrona diskussionsforum dominerar helt.
Det finns behov av att utveckla nya arbetsformer för att skapa större variation och ha tillgång till arbetssätt som kan tillfredställa studenters olika lärstilar. Vidare kan arbetsformer som passar bra i en utbildning inte alls vara användbara i andra. Exempel på en intressant arbetsform som används mycket i olika typer av utbildningar idag är projektarbete. Den är mycket anpassningsbar till olika
förhållanden. Det finns enligt min bedömning skäl till att studera den närmare och vidareutveckla den för nätutbildningar.
De arbetssätt man använder sig av är starkt beroende av det innehåll kursen har. Det är därför viktigt att det pedagogiska utvecklingsarbetet sker i sammanhang med konkreta utbildningar och att det är spritt på olika håll för att täcka in olika ämnesområden. Det är samtidigt viktigt att de olika utvecklingsinsatserna är
samordnade dels för att skapa möjligheter till erfarenhetsutbyte och dels för att göra de resulterande nya arbetssätten och metoderna tillgängliga för övriga högskolan.
Examination
Examinationens utformning i en kurs är en nyckelfaktor för hur kursen ska gestalta sig. Detta gäller alla typer av utbildningar. Samtidigt kan vi se att man ägnar relativt lite kraft åt att få fram bra examinationsformer som svarar mot nätutbildningarnas syften. Undantag från detta är exempelvis Rolf Attströms och Martin Schitteks arbeten med LEO och Virtuella patienten.
Malmö högskola har en ambition att nå nya studerandegrupper, inte minst från miljöer med traditionellt liten studievana. Kursernas syften, innehåll och vilka typer av kunskap som värderas är av stor betydelse i det sammanhanget. Stämmer de etablerade värderingarna inom universitet och högskolor överens med samhällets
kommande behov eller nya studerandegruppers värderingar? Valet av
examinationsformer anger vilkar kunskapstyper och värderingar man vill lyfta fram i en utbildning. Morgan och O´Reilly (1999) anger ett antal spänningsfält som är viktiga ta ställning till:
• Certifiering kontra stödja lärandet. Det är lättare att peka på en summativ examination, som exempelvis en poänggivande tentamen i slutet av kursen, som betygsgrundande än formativa uppgifter som utförs under kurstiden vars syfte är att föra studentens lärande framåt. Läraren har en dubbelroll som inte är helt oproblematisk, dels kontrollörens, dels stödjarens.
Studiesystemet idag bygger mycket på uppnådda poängtal vilket innebär att lärarna är tvungna ätt påta sig kontrollörens roll. En strävan måste vara att så bra som möjligt kombinera rollerna och de två aspekterna av examination. • Akademisk kunskap kontra kompetenser relevanta för yrkeslivet. Det
här är ett ständigt aktuellt spänningsfält på Malmö högskola eftersom många av utbildningarna här är yrkesutbildningar, exempelvis lärarutbildningen, tandläkarutbildningen och sjuksköterskeutbildningen. Akademisk kunskap värderas olika i olika samhällsgrupper. Innehållet i en utbildning och hur det presenteras får därigenom betydelse för rekryteringen. Den akademiska kunskapen är uppbyggd på sina egna villkor och dess olika delar har därför olika relevans för yrkeslivet. Detta är också en faktor som kan påverka rekryteringen.
• Öppenhet kontra akademisk strikthet. För att nå nya studerandegrupper kan det finnas behov av skapa kriterier för utbildningarna som utgår från andra krav än de strikt akademiska. Frågan är inte heller den helt obekant för högskolan av samma skäl som anges under ovanstående punkt. Malmö högskola domineras av yrkesutbildningar. För at få en fruktbar öppenhet ställs också krav på utbildningsgivarens kunskaper om de målgrupper man vänder sig till.
• Individualiserad kontra standardiserad bedömning. Vid examination är det vanligt att utgångspunkten är etablerade innehållskriterier. En skriftlig tentamen där uppgifterna poängsätts efter en given mall, implicit eller klart formulerad, är ett tydligt exempel på detta. Mallen är till för att ge en rättvis och objektiv bedömning utifrån ämnesinnehållet. Individualiserad
bedömning kräver fokus på studentens bakgrund och vilken utveckling hon genomgår under utbildningen. Ställningstagandet i det här spänningsfältet kan också påverka rekrytering och också vilka grupper av studenter som slutför sina studier.
Idag har vi erfarenhet av de bedömningssformer som finns redovisade tidigare (se tabell 3). Dessa har vi erfarenhet av inom högskolan och kan ge stöd till. Vid val av bedömningsformer som ska vara examinationsgrundande är det viktigt att reflektera över kursen det gäller ur ovanstående spänningsfälts perspektiv. Man behöver också ta ställning till i vilken utsträckning man vill utnyttja formativa bedömningsformer. De nätbaserade bedömnings- och examinationsformerna är relativt lite utvecklade. Med tanke på expansionstakten av nätutbildningar är det viktigt att utveckling och forskning bedrivs på det här området.
Kompetensutveckling
Av de intervjuade lärarna ger de flesta uttryck för att man behöver
kompetensutveckling när det gäller att genomföra nätutbildning. I många fall är den omedelbara frågan; hur gör man? Man vill ha konkreta förslag och råd på hur man kan gå tillväga i olika situationer. Det är rimliga önskemål, men för att kunna dra nytta av och utnyttja råden på ett fruktbart sätt krävs också kunskap om de bakomliggande mekanismerna som styr lärandet.
Teorierna och grunderna för hur lärandet går till är desamma oavsett om utbildningen sker på campus eller på nätet. Det är därför rimligt att högskolans pedagogiska kompetensutveckling samordnas för campus- och nätutbildningar. En grundsten är att lärandet är beroende av kontexten, vilken är högst olika i campus- respektive nätutbildningar. Det betyder att lite olika frågeställningar kommer i fokus i de olika typerna av utbildning. Ett bra sätt att bedriva pedagogisk kompetensutbildning på vore att den är delvis nätbaserad och delvis utnyttjar fysiska träffar. De erfarenheter som gjorts vid Malmö högskola ska utnyttjas. Pedagogiska modeller som bygger på dessa erfarenheter ska erbjudas samtidigt som man uppmuntrar till vidareutveckling eller nyutveckling av arbetsformer. Som nämnts tidigare är pedagogik, informationsförsörjning, teknik och administration starkt beroende av varandra. Av det skälet bör alla dessa aspekter ingå i
kompetensutvecklingen.
Två andra kriterier bör uppfyllas. I projektet Pedagogisk IT-forum (Lundgren 2000) var det tydligt att kompetensutvecklingen blev mest fruktbar om man hade externa mål, d v s att målen riktade sig till studenterna i utbildningen. Vidare var
tillfredställelsen med kompetensutvecklingen störst hos de lärare som arbetade i grupp än hos de som arbetade ensamma. Det betyder att kompetensutvecklingen bör ske i direkt anslutning till den utbildning man bedriver och att den bör organiseras som arbete i grupp eller lärarlag. Till varje grupp ska knytas personal med teknisk, administrativ och informationskompetens. Dessa kan med fördel ingå som en del av gruppen och själva delta i kompetensutvecklingen och inte enbart vara
stödpersoner.
Tekniskt stöd och support
Den ideala situationen är att innehåll och syfte med kurserna styr vilken plattform och teknik som används. För att det ska vara realiserbart krävs stor teknisk
kompetens och stora resurser för tekniskt stöd till utbildningarna. Dessa resurser är begränsade och de ska räcka till både support och utveckling. Det är därför viktigt att samlas kring gemensamma tekniska lösningar där hög driftssäkerhet kan garanteras och att stöd och support av hög kvalitet kan ges. Det hindrar inte möjligheten att använda andra system när skäl finns för det, men man kan då inte räkna med att få full support för detta från högskolans gemensamma organisation. Vissa krav måste ställas på en gemensam grundplattform. Den måste kunna utnyttja befintliga funktioner i högskolans nätverk såsom Ladok, utbildningsdatabas,
kommande schema- och lokalbokningsprogram. Den måste ha en öppen struktur som möjliggör stor flexibilitet avseende vilka funktioner man vill utnyttja för en kurswebbplats beroende på vilken typ av utbildning det gäller. Plattformen bör ha
en icke-hierarkisk uppbyggnad för att ge största möjliga flexibilitet i
användningsområde och struktur. Den måste vara lättförståelig och lättanvänd för högskolans undervisningspersonal. Malmö högskola behöver ha full kontroll över programmeringskoden för att utveckling av nya funktioner enkelt ska kunna ske. För att få en dynamisk utvecklingsmiljö måste plattformens tekniska strukur vara lättförståelig så att många personer, personal och studenter, kan sätta sig in i den och bidra med idéer och funktioner. Ett antal kriterier har satts upp och använts vid bedömningen av de tekniska plattformar som hittills använts vid Malmö högskola. Dessa redovisas ovan.
I Malmö högskolas profil ingår en strävan att nå nya studerandegrupper och grupper som är underrepresenterade i högskolestudier. Bland dessa finns grupper med funktionshinder. Projektet ”Accessibility and Learning in Higher Education” har tagit fram tillgänglighetskriterier studerar undervisning av funktionshindrade i virtuella lärmiljöer. Kriterierna som framtagits bör uppfyllas i en
högskolegemensam plattform liksom erfarenheterna av projektet i övrigt.
Min bedömning är att Webzone bäst uppfyller de uppsatta kriterierna. Ytterligare utvecklingsarbete måste göras innan det kan erbjudas som generell plattform för nätutbildningar på högskolan. Erfarenheterna och kunskaperna från övriga tekniska lösningar framtagna på högskolan måste tas tillvara. De pedagogiska kriterierna, tillgänglighetskriterierna (Schenker and Scadden 2002) och ett flertal funktioner i plattformen ALHE är viktiga och intressanta. Likaså examinationsapplikationerna som utvecklats vid eller i samarbete med Tandvårdshögskolan.
Driftsansvaret för plattformens servrar bör lämpligen finnas centralt, d v s hos BIT, IT-avdelningen som också har ansvaret för högskolans nätverk
Informationsförsörjning
I en kurs finns flera aktörer som har en roll i studenternas informationsförsörjning. De viktigaste är läraren och bibliotekets personal. I en campuskurs är läraren den viktigaste. Informationen kan tillhandahållas i form av föreläsning, leda seminarier, handledarsamtal eller materiel och underlag för laborationer. Tillsammans med kurslitteratur är den informationen många gånger tillräcklig för att genomföra kursen. Biblioteket har sällan någon aktiv roll i planeringen av utbildningarna utan finns bara tillgänglig som en befintlig resurs.
I nätutbildningar är studenten i större utsträckning utlämnad till sig själv att hämta tillräcklig med information för att genomföra kursen. Biblioteket får då en viktigare roll som stöd för informationsförsörjningen. Det är därför önskvärt att biblioteket bättre involveras i planeringen av nätutbildningarna.
Det är också önskvärt att vidareutveckla funktioner för informationsförsörjning i nätutbildningar. Det handlar inte bara om att hitta tekniska lösningar för att göra biblioteksresurserna tillgängliga utan också om att hitta former som är inbjudande för olika grupper av studenter. Det är extra viktigt i perspektivet att nå nya
Administrativt stöd
Som framgår av redogörelsen ovan utgör de administrativa uppgifterna en fördyrande och i viss mån hindrande faktor för utveckling och genomförande av nätutbildningar idag. Skälet är att administrationen för nätutbildningar och campusutbildningar inte är integrerade med varandra. Det befintliga systemet är anpassat för campusutbildningar där studenterna kommer till högskolan. I nätutbildningarna måste därför en hel del göras i särskild ordning. Förutom att studenterna registreras på högskolan på samma sätt som studenterna på campus måste del läggas in manuellt eller på annat sätt i den plattform man för tillfället använder i sin nätutbildning. Registrering av resultat vid examination dubbleras också. Informationsspridning till studenterna måste göras på särskilt sätt. Oftast distribueras den i pappersform på campus. Till studenterna i nätutbildning måste den överföras via plattformen eller måste det göras särskilda utskick. Dessa distributionsformer måste oftast kompletteras med förklarande texter, något som oftast klaras av i muntlig form i campusutbildningar.
Det är nödvändigt att de administrativa rutinerna utvecklas så att campus- och nätutbildningarna integreras. Det kan inte enbart ske genom att formerna för nätutbildningar utvecklas i riktning mot den befintliga administrationen utan den befintliga måste anpassas så att den kan tillfredställa nätutbildningarnas behov.
Samordning
För att vi ska få en effektiv utveckling av nätutbildningarna vid Malmö högskola måste alla de ovan nämnda aspekterna beaktas. Pedagogik, informationsförsörjning, teknik och administration är alla starkt beroende av varandra. Det pedagogiska utvecklingsarbetet och forskningen sker på områdena, men det bör finnas ett gemensamt organ som dels kan se till att de olika aspekterna beaktas och dels fångar upp erfarenheterna och utnyttjar dem till stöd för framtagning av nya nätutbildningar
Utveckling av teknisk plattform måste ske i samarbete med alla fyra aspekterna nämnda ovan. Ansvar för arbetet bör ligga hos BIT, IT-avdelningen, men en referensgrupp med pedagogisk, administrativ och informationskompetens knyts till utvecklingsarbetet. På liknande sätt ansvarar BIT för utvecklingen av
informationsförsörjning för nätstuderande, men i samarbete med övriga aspekter, och högskolans gemensamma administration ansvarar på motsvarande sätt för den administrativa utvecklingen. Skälet till att högskolans gemensamma funktioner ska ansvara för dessa utvecklingsinsatser är att det är viktigt att det finns en enhetlighet i systemen. Ett skäl till detta är den tidigare nämnda begränsningen i tillgängliga resurser, ett annat är att underlätta samarbete över områdesgränserna och ett tredje är att göra det enkelt för studenterna att studera vid flera av högskolans områden. För alla de här utvecklingsinsatserna krävs en nära kontakt med högskolans områden för att fånga upp de olika behov som finns där. Som övergripande samordnare av utvecklingsinsatserna svarar ovan nämnda organ.
Tack
Ett stort tack till alla er som har bidragit med underlag till den här rapporten! Det är extra stort till er som ställde er tid till förfogande vid intervjuerna! Ett stort tack också till prof. Gunilla Svingby som bidragit med viktiga synpunkter på rapportens struktur och till Katarina Schenker för värdefulla kommentarer på manuskripet. Rapporten ingår i arbetet i projektet Samarbetslärande i virtuella lärmiljöer som finansieras av Distansutbildningsmyndigheten, DISTUM.
Referenser
Barrett, H. (in press). Electronic Portfolios. Educational Technology; An
Encyclopedia. A. Kovalchick and K. Dawson. Santa Barbara, ABC-CLIO.
Forsberg, H.-O. (2001). Distansutbildning 1999/2000 En studie baserad på statistiska uppgifter. Härnösand, Distum: 12.
Lundgren, B. (2000). Pedagogical IT-forum. Malmö, Malmö University, Teacher Education: 18.
Malmberg, C. (2002). “Beskrivning av ALHE - plattformen.” (manuskript). Mattheos, N., K. Wretlind, et al. (in press). “Interaction in Virtual Versus
Traditional Problem-Based Learning Classrooms: A Pilot Study in Education for Health Proffesionals.” Am. J Dist. Educ.
Morgan, C., O´Reilly, Meg (1999). Assessing Open and Distance Learners. London, Kogan Page.
Rowntree, D. (1990). Teaching through Self-instruction. London, Kogan Page. Schenker, K. T. and L. A. Scadden (2002). “The Design of Accessible Distance
Education Environments that Use Collaborative Learning.” Information Technology and Dissabilities 8(1).
Sjunnesson, J. (2001). Digital learning portfolios: inventory and proposal for Swedish teacher education. Dept of Teacher Education. Uppsala, Uppsala University: 67.
Webbadresser
Accessibility and Learning in Higher Education;
http://www.mah.se/forskning/larande.asp
Distanutbildningsmyndigheten, DISTUM; http://www.distum.se
Samarbetslärande i virtuella lärandemiljöer;
http://utbildning.lut.mah.se/projekt/distum
Sveriges nätuniversitet; http://www.netuniversity.se
Bilaga 1
bå 2002 1.1-30.6 .03 10 Samhällsvetenskapligt 11,3 20 Samhällsvetenskapligt 7,5 1 Tekniskt 0,3 20 Samhällsvetenskapligt 7,5 5 Samhällsvetenskapligt 9,4 5 Samhällsvetenskapligt 9,4 20 Samhällsvetenskapligt 15,0 3 Tekniskt 2,3 10 Samhällsvetenskapligt 5,0 5 Tekniskt 3,8 5 Tekniskt 3,8 5 Tekniskt 3,8 5 Samhällsvetenskapligt 3,8 5 Samhällsvetenskapligt 3,8 5 Samhällsvetenskapligt 2,5 5 Naturvetenskapligt 3,8 5 Naturvetenskapligt 1,3 20 Samhällsvetenskapligt 7,5 5 Samhällsvetenskapligt 9,4 5 Samhällsvetenskapligt 9,4 5 Tekniskt 3,8 123,8 g av kurs/ p ro g ram Planerat antal HST Huvudsakligt ämnesområde Omf i poän gbå 2002 1.1-30.6 .03 5 Odontologiskt 2,5 5 Odontologiskt 2,5 5 Odontologiskt 2,5 5 Odontologiskt 2,5 5 Odontologiskt 2,5 5 Odontologiskt 2,5 15,0 5 Samhällsvet 6,3 20 Vård 15,0 10 Naturvet 25,0 20 Samhällsvet 12,5 58,8 40 Samhv 23,0 40 Teknik 12,0 10 Hum/Samhällsvet 10,0 45,0 70 Humanistiskt 10,0 80 Humanistiskt 10,0 60 Undervisning 17,5 40 Undervisning 25,0 20 Naturvetenskapligt 20,0 20 Naturvetenskapligt 20,0 20 Naturvetenskapligt 20,0 Planerat antal HST g av kurs/ p ro g ram Omf i poän g Huvudsakligt ämnesområde
