BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fritidspedagogik
15 högskolepoäng, grundnivå
-”Fritids är bara något som är”
Vårdnadshavarperspektiv på det svenska fritidshemmet
-“Leisure-time centers is just something that is”
Guardians´ perspectives on the Swedish leisure-time center
Johanna Nilsson
Kevin Malmros
Grundlärarexamen mot fritidshem 180hp Slutseminariedatum: 2018-06-07
Examinator: Carolina Martínez Handledare: Åse Piltz
2
Förord
Vi är två studenter som läser Grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i fritidshem. Vi heter Johanna Nilsson och Kevin Malmros. Arbetet med detta examensarbete har gjorts i överensstämmelse mellan oss och båda står för arbetets alla delar. Den internationella utblicken har Kevin ansvarat för och delen om fritidshemmets framväxt har Johanna skrivit. Vi har fysiskt träffats nästintill varje dag och ständig kontakt har funnits under hela arbetets gång. Vårt forskningsområde och metodval bestämdes tidigt vid arbetets uppstart. Forskningsområdet har intresserat oss båda. Det gemensamma intresset för området har bidragit till få dispyter och ett gott samarbete har följt igenom hela arbetet.
Arbetet med transkribering av intervjuerna har delats lika. Båda två har närvarat vid samtliga intervjuer men Johanna har haft kontakten med informanterna. Resultatdelen har skrivits vid tillfälle då båda närvarat och under konstant diskussion. Skribentrollen har pendlat mellan oss båda.
Slutligen vill vi rikta ett stort tack till de informanter som ställde upp och medverkade i vår studie och till vår handledare som har varit hjälpsam och alltid kontaktbar.
3
Abstract
Arbetet grundar sig i ett vårdnadshavarperspektiv på svenska fritidshem. I sökning av tidigare forskning kan vi konstatera att detta perspektiv inte är väl beforskat. Studiens syfte är att ge en inblick i hur föräldrar kan uppleva fritidshemmets samverkan med dem och även deras syn på fritidshemmet. Vad är vårdnadshavares syn och upplevelse av fritidshemmet? Anser vårdnadshavarna att det finns ett gemensamt ansvar för barnets utveckling och lärande? Den valda metoden i studien är kvalitativa intervjuer som sedan har transkriberats och kategoriserats tematiskt. Informanterna är fem föräldrar som vid tillfället för studien hade barn inskrivna på fritidshem i Skåne. Empirin har analyserats med hjälp av Lars Eriksons typologi (2004) om fyra principer rörande samverkan mellan skola och föräldrar. Typologin används i relation till fritidshemmet istället för skolan i detta arbete. Det insamlade materialet från vårdnadshavarna visar att barnomsorg anses vara fritidshemmets huvudfunktion. Alla informanter hade svårt att se ett gemensamt ansvar. Efter betänketid kunde alla ge några exempel på hur de som vårdnadshavare bidrar till det gemensamma ansvaret för barnets utveckling och lärande. Vårdnadshavarna delger vad de anser fritidshemmet gör för att inkludera och samverka med dem. Alla informanter har en positiv erfarenhet av fritidshemsverksamheterna men anser samtidigt att fritidshemmet endast är ”något som är” och ska fungera.
4
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7
1.1 Syfte och frågeställning ... 8
2 Tidigare forskning och teoretisk förankring... 9
2.1 Den historiska framväxten av svenska hems behov av barnomsorg ... 9
2.1.1 Arbetsstugor ... 9
2.1.2 Eftermiddagshem ... 10
2.1.3 Fritidshem ... 11
2.2 Internationell utblick och jämförelse av tiden efter obligatorisk skoldag... 12
2.3 Relationen mellan fritidshemmet/skolan och vårdnadshavare ... 12
2.4 Relationen mellan skola och föräldrar i Norge ... 13
2.5 Centrala begrepp ... 14
2.5.1 Inkludering ... 14
2.5.2 Samverkan ... 15
2.5.3 Det gemensamma ansvaret ... 15
2.5.4 Röd tråd mellan begreppen ... 15
2.6 Lars Eriksons fyra principer ... 16
2.6.1 Partnerskapsprincipen ... 16 2.6.2 Brukarinflytandeprincipen ... 17 2.6.3 Valfrihetsprincipen ... 17 2.6.4 Isärhållandets princip ... 17 3 Metod ... 19 3.1 Metodval ... 19 3.1.1 Semi-strukturerad intervju ... 19 3.2 Urval ... 20 3.2.1 Presentation av informanterna ... 20 3.3 Genomförande ... 21 3.4 Forskningsetiska överväganden ... 22 3.5 Analysmetod ... 23
4 Resultat och Analys ... 24
4.1 Vårdnadshavarens syn på fritidshemmet ... 24
4.2 Vårdnadshavarens syn på lärande på fritidshemmet ... 25
4.3 Inkludering och samverkan mellan vårdnadshavare och fritidshem ... 28
4.4 Det gemensamma ansvaret mellan vårdnadshavare och fritidshem ... 30
5 Diskussion ... 35
5
5.2 Metoddiskussion ... 36
5.3 Förslag till vidare forskning ... 37
Referenser... 38
7
1 Inledning
En generell skoldag för ett barn mellan åldern sex till tolv år i Sverige är dels en dag under skolans tak men även för många barn en dag under fritidshemmets tak. Vårdnadshavare har oftast en större koll på vad som sker under skolans tak då där är större krav på barnet samt på vårdnadshavaren. Men har vårdnadshavarna någon insyn i vad som sker under fritidshemmets tak? Det är ur detta vårdnadshavarperspektiv vår studie kommer ta form och undersöka deras upplevelser. Vad är deras syn på fritidshemmet? Vad anser de görs på ett fritidshem?
Intresset för det valda forskningsområde kom då vi under arbete och praktik har sett att många elever spenderar mycket tid på fritidshemmet i anknytning till skoltiden, då deras vårdnadshavare vanligtvis arbetar eller studerar. Fritidshemmet är inte obligatoriskt eller kostnadsfritt så som skolan är. Fritidshemmet har en dubbel uppgift att dels bidra till goda uppväxtvillkor för barnet och dels möjliggöra föräldrarnas jobb i kombination med föräldraskapet (Skolverket 2013). Forskningsområdet för studien är ett vårdnadshavarperspektiv på fritidshemmets funktion och hur föräldrarna upplever samverkan med fritidshemmet.
I kapitel två i Skolverkets läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem (2017) står det ”Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande” (Skolverket 2017 s.16). Vi tolkar citatet ur ett yrkesmässigt perspektiv där man i sin profession som fritidslärare ska arbeta med elevens vårdnadshavare för att gynna elevens lärande och utveckling. Vår studie ska belysa detta gemensamma ansvar ur ett vårdnadshavarperspektiv. I styrdokumenten och skollagen (SFS 2010:800) står det att ett aktivt samarbete bör finnas. Vad ser föräldrarna att fritidshemmet gör för att inkludera och samverka med dem? Känner de sig inkluderade i fritidshemsverksamheten? Önskar de vara mer eller mindre inkluderade? Synen från vårdnadshavarna kan bidra till vidare utveckling och förbättring av den pedagogiska verksamheten.
Generellt är fritidshemmet som institution svagt beforskat men i dag har forskningsintresset för området ökat (Ludvigsson & Falkner 2016). I forskningsinventeringsprocessen uppmärksammades perspektiv ifrån exempelvis elever, skola och ledning kopplat till fritidshemmet. Forskning ur ett vårdnadshavarperspektiv är
8
inte lika beforskat som de tidigare nämnda perspektiven. Därför har ett vårdnadshavaresperspektiv valts som forskningsområde.
1.1 Syfte och frågeställning
Vår studie undersöker relationen mellan vårdnadshavare och fritidshemmet. Arbetet är avgränsat till vårdnadshavarperspektivet1. I vår studie ställs följande forskningsfrågor:
• Vad är vårdnadshavarens syn på och upplevelse av fritidshemmet?
• Vilka faktorer för samverkan och inkludering mellan vårdnadshavarna och fritidshemmet kan vårdnadshavarna uppleva?
• Hur upplevs det gemensamma ansvaret för elevens utveckling och lärande av vårdnadshavarna?
1 Vi använder detta begrepp för att poängtera att vi är medvetna om att det inte enbart är föräldrar som är vårdnadshavare till barn på fritidshemmet.
9
2 Tidigare forskning och teoretisk förankring
I detta avsnitt av vårt arbete kommer vi att belysa fritidshemmets historiska framväxt i Sverige utifrån hemmets behov. Det görs med syfte att skapa förståelse för fritidshemmets funktion. En koppling mellan den svenska respektive amerikanska framväxten av verksamheter efter skoltiden görs. Lars Eriksons typologi kommer att preciseras och presenteras. Denna typologi kommer att användas för att analysera vår empiri. Lars Erikson är lektor i pedagogik och fokuserar i sin forskning på samverkan mellan hem och skola. Han har formulerat en typologi som han delar in i fyra principer, partnerskaps-, brukarinflytande-, valfrihets- och isärhållandets princip (Erikson 2004).
2.1 Den historiska framväxten av svenska hems behov
av barnomsorg
De svenska hemmen var i slutet av 1800-talet i drastisk förändring. Familjestrukturer ändrades i och med att kvinnor började arbeta utanför hemmet. En lagstiftning mot barnarbete för barn under tolv år fastställdes och barnen gick från att ha varit nyttig hjälp i hushållet och eventuella jordbruk till att i viss tolkning anses vara ”över”. Frågan blev var barnen skulle vara under föräldrarnas arbetsdag (Ankerstjerne 2015, s. 61). De ansågs obrukbara och oönskade inom industriverksamheterna och medelklassen i städerna började oroa sig för gator fyllda med lösdrivande och förvildade barn (Rohlin 2011). Ur detta behov av barnomsorg uppkom de verksamheter som kommer kallas för arbetsstugor. Arbetsstugorna ses idag som föregångarna till det vi i nutid kallar fritidshem.
2.1.1 Arbetsstugorna
Arbetsstugornas huvudsakliga uppgift var att ha tillsyn över och fostra arbetarklassens barn (Andersson 2013). Arbetsstugorna hade som syfte att bedriva ett förebyggande arbete genom disciplinering, fostran till ordning och uppförande som stämde in på bilden av ”det normala barnet” (Rohlin 2011, s. 121). De verksamma på arbetsstugorna ansåg att verksamheten och det sociala samspelet skulle kunna hjälpa de ”stökiga/skolkande” eleverna på det vis att de kunde bli påverkade av goda förebilder för hur livet kunde levas. Arbetsstugorna var en social arena för barn och eftermiddagstiden ordnades med
10
utgångspunkt i social fostran samt arbete. Arbete skedde i form av exempelvis korgflätning, borstbindning och enklare former av snickeri (Andersson 2013). Arbetsstugorna hade som uppdrag att vara ett komplement till folkskolan i dess fostrande uppdrag. ”Tanken var att barnen skulle fostras till plikttrogna, arbetsamma och flitiga medborgare” (Ankerstjerne 2015 s.61). Detta betecknas som arbetstanken. Arbetstanken ersattes med en tanke om rekreation, lek och att barnen själva skulle få välja sysselsättningar, förändringen skedde successivt (Ankerstjerne 2015). Verksamheterna arbetade alltmer med utevistelser, lek och fria aktiviteter (Rohlin 2011). Barnavårdsnämnden tog över arbetsstugorna från Folkskoledirektionen och verksamheterna bytte benämning till eftermiddagshem i början av 1930-talet (Rohlin 2011).
2.1.2 Eftermiddagshem
Familjernas behov av barnomsorg ökade under 1930-talets början (Rohlin 2011). Alltfler arbetade, speciellt kvinnorna arbetade i större utsträckning och eftermiddagshemmen fick till följd förlänga sina öppettider (Elvstrand & Närvänen 2016). Eftermiddagshemmen erbjöd omsorg på tidiga morgnar innan skoldagen och detta blev ett kliv i att formas till nutida fritidshem (Andersson 2013). Barnen skulle erbjudas kompensation för det de inte fick hemma. Det kunde innefatta läxhjälp och estetisk fostran i en pedagogisk verksamhet av de verksamma folkskollärarna (Ankerstjerne 2015). Detta skulle ske i linje med familjen och det lades vikt i att inte ha för stora barngrupper och att eftermiddagshemmen skulle ha en påtaglig hemmiljö (Rohlin 2011, s. 124). Elvstrand och Närvänen (2016) nämner i sin forskning att rekreationstanken inte fick det önskade utrymmet i verksamheten. I stället fick läxhjälp och skolförberedelser allt större plats. Eftermiddagshemmen utvecklades till en socialpedagogisk arena för barnen efter skoldagens slut (Rohlin 2011). Aktiviteterna som skedde gick bättre att jämföra med förskolan än skolan. Läxhjälpen ställdes utanför fritidshemmet (Rohlin 2011). Avgränsningar mellan fritidshemmet och skolan gjordes där det betonades att skola inte är fritidshem och fritidshem är inte skola. Fritidspedagogerna omfattades av ett ”fritidshemmet kan aldrig bli en andra skola”-resonemang (Rohlin 2011, s.127).
11
2.1.3 Fritidshem
Årsskiftet 1997–98 övergick fritidshemmet till dåvarande Skolverket. Fritidshemmet tog klivet till en utbildningspedagogisk arena, där skola och fritidshem ska verka som en helhet. Detta betydde att fritidshemmen skulle ”flytta in” i skolan och fritidshemslokalerna övergavs (Rohlin 2011, s. 127). Denna flytt diskuterades kritiskt då flytten från den sociala sektorn till utbildningssektorn ger skolan ett mer förmånligt belopp att fördela av statliga medel (Rohlin 2011).
2000-talets fritidshem lägger fokus på social kompetens, rekreation, meningsfull fritid och lärande (Rohlin 2011). Det är nu en samlad pedagogisk verksamhet och ger olika grad av struktur och fritt val. Begreppet undervisning har vidgats och används nu även för fritidsaktiviteter. Det öppnar för en inkludering av det som i dagligt tal kallas fritid, skapande, lek och fantasi inom ramen för traditionell undervisning (Rohlin 2011, s.128). I det moderna fritidshemmet så är det ett större antal elever inskrivna än vad det någonsin har varit. I Skolverkets rapport konstateras det att nästan nio av tio 6–9 åringar som är inskrivna på ett fritidshem och i åldern 10–12 så är det ungefär var femte elev som går på fritidshemsverksamhet (Skolverket 2012). Dagens fritidshem följer ett eget kapitel i läroplanen, tidigare har endast kapitel ett och två berört fritidshemmet men nu är kapitel fyra i läroplanen tilldelat fritidshemmet (Skolverket 2017). I antologin Vi lämnar till skolan det käraste vi har… Om samarbete med föräldrar – en relation som utmanar (2008) som är publicerad på Skolverket betonas föräldrarnas betydelse för barnets förutsättningar att lyckas i svenska skolan (Nilsson 2008). Föräldrar är nuförtiden alltmer en självklar del av skolans arbete, som ska ses som ett partnerskap. De har ökat inflytande i lokala styrelser, brukarråd och har möjlighet att själva välja skola för sina barn. Lars Erikson påvisar detta partnerskap genom att använda en metafor om att läraren och föräldern krokar i varsin av barnets armar (Nilsson 2008, s. 6).Partnerskapet ska enligt Erikson (2004) leda till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för barnets lärande och utveckling. Viktiga faktorer för att barn ska nå framgång i skolan anses vara engagerade föräldrar, att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan skolan och föräldrar samt föräldrarnas förväntningar på sina barns skolarbete. Skolan ska även arbeta aktivt med att informera och involvera föräldrarna (Nilsson 2008).
12
2.2 Internationell utblick och jämförelser av tiden
efter obligatorisk skoldag
Framväxten av den svenska fritidshemsverksamheten och den amerikanska motsvarigheten, afterschool programs, är liknande med skillnaden att Sverige är längre fram i utvecklingen av att erbjuda aktivitet för barnens tid efter den obligatoriska skolan. Det dröjde tills millenniumskiftet innan fritidshemsliknande verksamheter blommade ut i USA (Haglund 2009).
Det som skiljer svenska fritidshem och amerikanska afterschool programs mest markant är innehållet, vad man gör med tiden. Svenska fritidshem ska skapa en meningsfull fritid och anses som en utbildning för eleverna, med varierande aktiviteter så som rekreation, lärande och möjligheter i utförande i samspel med andra (Skolverket 2017). Afterschool programs i USA har setts till största del som en förlängning av det formella lärandet från skolan, läs- och skrivhjälp och läxhjälp. Det är först nu på 2000-talet som man börjat väga in relevansen av lek, idrott och hantverk i afterschool programs ur barns lärandeperspektiv (Haglund 2009).
2.3 Relationen mellan fritidshemmet/skolan och
vårdnadshavare
Andishmands (2017) avhandling handlar om relationen mellan föräldrar, fritidshemmet och eleven. Vi använder oss av denna avhandling för att belysa tidigare forskning och fokuserar på Andishmands resultat om relationen mellan fritidshemmet och föräldrar. I Andishmands (2017) undersökning görs en fältstudie på tre fritidshem med olika socioekonomiska bakgrunder. Ett av fokusområdena i studien är relationen mellan elev, personal och vårdnadshavare. Resultatet av Andishmands (2017) fältstudie visar att personalen intar olika positioner i sina relationer till barn och föräldrar. Fritidspersonalen i förort beskriver att de vill kompensera för brister i barnens hemmiljöer men även bekräfta barnens föräldrar. Till skillnad mot personalen i landsort som uppfattas ha en mer jämlik relation till föräldrar och barn. I tätort präglas dock relationen till föräldrarna av distans (Andishmand 2017).
Ekonomiska resurser tas upp som något som kan hindra vårdnadshavarna från att vara engagerade i barnets skolgång (Andishmand 2017). I Andishmands fältstudie på
13
”Stenberga”, en skola i en tätort med ansträngda socioekonomiska förutsättningar, uppmärksammas behovet av fritidshemmet under lov- och studiedagar. Utifrån vårdnadshavarnas socioekonomiska förutsättningar finns det inte alltid en möjlighet för dem att vara lediga från sitt arbete. Personal på fritidshemmet har uppmärksammat en reducering av barnantalet i samband med utbetalning av barnbidrag. Dagarna närliggande barnbidragsutbetalningen är det vanligt att barnen är lediga från fritidshemmet, för att gå i stan tillsammans med sina föräldrar och handla i centrum berättar fritidspersonalen. På skolan ”Stenberga” tycker personalen att kontakten med vårdnadshavarna är viktig. Det är viktigt från personalens sida att vårdnadshavarna känner sig sedda och är involverade (Andishmand 2017).
Fritidshemmet är mer än barnomsorg under tiden vårdnadshavare arbetar eller studerar. Fritidshemmet har sin egen pedagogik och syfte (Falkner & Ludvigsson 2016). Lars Erikson (2004) har gjort en liknande undersökning som Andishmands (2017) där han har fokuserat på relationen mellan föräldrar och skolan. Eriksons studie används för att synliggöra arbetet med att samverka med föräldrar inom skolans värld. Erikson (2004) beskriver hur det skett en utveckling av relationen mellan skolan och föräldrar. Relationen har gått från ”samverkan” till ”medverkan” (Erikson 2004, s.306). Föräldrarna ska inte längre bara samverka med skolan utan också medverka i verksamheten, att fysiskt delta. I Hetty Rooths kapitel Sex föräldrar berättar (2008) i Skolverkets stödmaterial tas informanten Karin Bengtsson upp. Hon säger att hon alltid kommer lägga sig i sina barns skolgång men att samarbetet mellan hemmet och skolan ligger i lärarens inställning. Hon upplever att många föräldrar backar undan från samarbetet ju äldre barnen blir då barnen anses vara inne i skolrutinerna och klarar sig själva (Rooth 2008).
2.4 Relationen mellan skola och föräldrar i Norge
Bæck (2010) har i sin undersökning frågat föräldrar i Norge om deras relation till lärarna och skolan i Norge. Den generella bilden av föräldrarna enligt undersökningen är att föräldrarna har en positiv bild där de känner sig välkomna, att de har bra kontakt med lärarna och att samarbetet med skolan fungerar bra. Trots den positiva bilden som föräldrarna uttrycker så är det hela 34 % av föräldrarna som vill ha mer inflytande. 33 % av föräldrarna uttrycker en osäkerhet på vad som förväntas av dem. 20 % säger också att de är rädda att säga vad de tycker för att det kan bli konsekvenser för deras barn (Bæck14
2010). I Norge har man uppmärksammat ett gemensamt ansvar mellan hemmet och skolan. Föräldrarna anses vara en förlängd arm till skolan. Hemmet och skolan ska gemensamt hjälpa det enskilda barnets lärande och utveckling. Där finns en mängd olika erfarenheter kring detta samarbete men det generella är att det är lärarna som bestämmer och föräldrarna följer med i de tagna besluten (Nordahl 2003).
2.5 Centrala begrepp
I detta avsnitt förklaras och definieras de centrala begrepp som används i studien. De tre begreppen som presenteras är valda utifrån gemensamma teman i empirin. Det beskrivs hur de tolkas och även hur de har använts i tidigare forskning. Slutligen görs en
förklaring på hur vi ser en röd tråd mellan begreppen.
2.5.1 Inkludering
Inkludering är en förutsättning för delaktighet och kommunikation (Skolverket 2016). Specialpedagogiska skolmyndigheten (2017) definierar begreppet inkludering på följande vis: ”Inkludering är en pågående demokratisk process som visar på alla människors rättigheter, lika värde och som ständigt söker efter bättre sätt att tillvarata mångfald och olikheter” (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2017). Nationalencyklopedin (2018) presenterar begreppet som att låtas ingå som del i viss grupp, att innefattas och inneslutas. Motsatsen till inkludering är exkludering (Nationalencyklopedin 2018). Karlsudds teori om positiv och negativ kategorisering (positive och negative labelling) lyfter upp begreppen inkludering och exkludering. Positiv kategorisering är de uppgifter, aktiviteter och klimat som skapas för inkludering. Negativ kategorisering är motsatsen till positiv kategorisering, alltså uppgifter och aktiviteter som inte främjar inkluderingen (Karlsudd 2017). Begreppet inkludering används i vår studie för att visa hur vårdnadshavarna får ta del av fritidshemsverksamheten, deras egen upplevelse som vårdnadshavare. Vad upplever vårdnadshavarna att fritidshemmet gör för att få dem att känna sig delaktiga och inkluderade i verksamheten?
15
2.5.2 Samverkan
Socialstyrelsen presenterar begreppet samverkan på följande sätt: ”övergripande gemensamt handlande på organisatoriskt plan för ett visst syfte” (Socialstyrelsen 2011). Nationalencyklopedin ger samma definition, att samverkan är ett gemensamt handlande för visst syfte (Nationalencyklopedin 2018). Kajsa Lindberg skriver i sin bok Samverkan (2009) att samverkan fungerar endast om båda parter är villiga att samverka med den andra parten och en ömsesidig respekt och tolerans finns mellan parterna. Lindberg poängterar också att i vissa fall så är man tvungen att samverka med en annan part även om man kanske inte vill (Lindberg 2009). Ett sådant fall kan vara aktörerna i skolan som har ett uppdrag att samverka med elevernas hem (Skolverket 2017). Begreppet används i studien för att studera partnerskapet mellan vårdnadshavare och fritidshemmet, hur vårdnadshavarna upplever samverkan mellan parterna. Vad gör de för att samverka med fritidshemmet och vad anser de fritidshemmet gör för att samverka med dem? Hur upplever vårdnadshavarna samverkan med fritidshemmet?
2.5.3 Det gemensamma ansvaret
Det gemensamma ansvaret är ett uttryck från svenska läroplanens kapitel två som rör både skola och fritidshemmet (Skolverket 2017). Det syftar till hur vårdnadshavare och skolan gemensamt arbetar för barnets utveckling och lärande. Vi använder detta begrepp om gemensamt ansvar mellan vårdnadshavare och fritidshemmet ur vårdnadshavarnas perspektiv. Hur vårdnadshavarna själva uppfattar hur de arbetar tillsammans med fritidshemmet i syftet att skapa så goda förutsättningar som möjligt för barnen i verksamheten. Begreppet används även för att påvisa vad vårdnadshavarna upplever att fritidshemmet gör för att verka tillsammans med dem i samma syfte.
2.5.4 Röd tråd mellan begreppen
Vi ser en röd tråd mellan dessa tre begrepp. Begreppet inkludering ser vi som ett första stadie i processen till det gemensamma ansvaret mellan vårdnadshavaren och fritidshemmet. Inkludering kan leda till samverkan, som krävs för det gemensamma ansvaret. ”Alla som arbetar i skolan ska samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet” (Skolverket 2017, s. 16).
16
Detta är en riktlinje som fritidshemmet ska följa för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för eleven.
2.6 Lars Eriksons fyra principer
För att analysera vår empiri kommer vi att använda oss av Eriksons typologi om samverkan mellan skola och föräldrar som han presenterar i sin doktorsavhandling (Erikson 2004). Han utgår ifrån en mängd olika typologier om samverkan mellan lärare och hemmet, bland annat Joyce Epstein modell om sex punkter för samverkan. Lars Eriksons typologi består av fyra principer: Partnerskaps-, brukarinflytande-, valfrihets- och isärhållandets princip. Vi har valt att använda oss av tre av dessa fyra principer i vår tolkning och analys av empirin. Brukarinflytandeprincipen används inte då vi inte studerat formella uppdrag från vårdnadshavarna.
Eriksons typologi om samverkan mellan skola och föräldrar har vi valt att koppla till fritidshemmet istället för skolan. Fritidshemmet och skolan har många likheter, båda ska följa kapitel 1 och 2 i läroplanen (2017)och båda har ett ansvar för att främja samverkan med vårdnadshavare därför känner vi att vi kan applicera denna typologi även till fritidshemmet. Eriksons (2004) ändamål med typologin är att studera samverkan mellan skola och hem för barnets lärande. Erikson använder en metafor när han presenterar sin typologi där han beskriver ett glapp eller klyfta mellan skolan (lärarna) och hemmet (föräldrarna) (Erikson 2004). Han menar att skolan med personal står på ena sidan det nämnda glappet och på andra sidan står hemmet med föräldrar. Genom hans fyra principer studeras vad som definierar och bevarar det nämnda glappet och ävensamverkan som kan leda till att stänga eller förminska glappet. Barnet är på båda sidor om detta glapp, hur kan de båda sidorna arbeta för att skapa så goda förutsättningar för barnets skolgång som möjligt? I Eriksons (2004) studie beskriver han en utveckling av relationen mellan skolan och föräldrar där den har gått från ”samverkan” till ”medverkan” (Erikson 2004, s.306). Föräldrarna har numera möjlighet att fysiskt delta mer i verksamheten än tidigare.
2.6.1 Partnerskapsprincipen
Partnerskapsprincipen är en idé om samverkan, ”closing the gap”. Föräldrar och skola har närmat sig varandra under senare decennier. Skolan har blivit mer ansvariga i relationen
17
till föräldrarna och föräldrarna har fått ökat inflytande på skolan. Syftet med denna relation är en effektivisering av barnets lärande (Erikson 2004). Partnerskapsprincip kommer att användas för att belysa samverkan mellan fritidshemmet och vårdnadshavaren. Den används för att analysera det som för samman fritidshemmet och vårdnadshavaren, ”closing the gap”.
2.6.2 Brukarinflytandeprincipen
Brukarinflytandeprincipen är en följd av partnerskapsprincipen. Principen är en betoning av inkluderingen i föräldrarnas utökade formella inflytande i skolan, så som föräldramöten och medverkan i skolråd. Det syftar till ett fördjupat partnerskap, ett partnerskap på högre nivå som i sin tur leder till ett ökat lärande för barnet (Erikson 2004). Brukarinflytandeprincip används för att visa involvering av vårdnadshavarna i formella uppdrag. I studien har empiri inte samlats inom detta område då det inte berör varken syfte eller frågeställningar.
2.6.3 Valfrihetsprincipen
Eriksons tredje princip handlar om valfrihet. Den är ett resultat av politiska beslut angående det fria skolvalet. Synen på föräldrar förändrades då de gick från att betraktas som medborgare till konsumenter (Erikson 2004). Den förändrade synen bidrog till valfriheten av skola. Precis som de tidigare två principerna så ser man till en ökad effektivitet för barnets lärande (Erikson 2004). Fritidshemmet har tidigare varit en separat institution men i dagens samhälle är skolan och fritidshemmet under samma tak. Därför berör det fria skolvalet även fritidshemmet då barnets skolplacering påverkar var barnet eventuellt deltar i fritidshemsverksamheten. Den tredje principen, Valfrihetsprincip använder vi för att uppmärksamma vårdnadshavarens röst i valet av fritidshem.
2.6.4 Isärhållandets princip
Isärhållandets princip är den sista av Lars Eriksons fyra principer och skiljer sig från de andra tre på så vis att den inte syftar till en effektivisering av barns lärande och utveckling. Isärhållandets princip innebär att man riktar blicken på det som skiljer hem och skola, ”minding the gap” (Erikson 2004). Det behöver inte betyda att man fokuserar på de givna
18
skillnaderna så som att föräldrarna inte är med i skolan och att ens lärare inte är i hemmet. Principen handlar inte om en önskan om att åtskilja hemmet och skola utan intresset för vad som skiljer dem åt är i fokus. En tanke om jämlikhet råder där man som barn inte ska särbehandlas beroende av vilka föräldrar man har (Erikson 2004).Fritidshemmet är mer likt hemmet jämfört med skolan med hemtrevliga miljöer och fysisk kontakt med föräldrar. Tanken om att fritidshemmets lokaler ska vara hemtrevliga växte fram under eftermiddagshemmen och lever kvar än idag. Där finns även skillnader mellan fritidshemmet och hemmet därmed är denna princip av betydelse. Isärhållandets princip kommer att användas för att analysera olikheterna mellan hemmet och fritidshemmet.
19
3 Metod
I detta avsnitt presenteras och diskuteras vårt metodval för insamling av empiri till vår studie. Urvalet av informanter framställs samt våra forskningsetiska ställningstaganden beskrivs och argumenteras för. Vår valda analysmetod diskuteras.
3.1 Metodval
I val av metod för forskningsarbete finns det två övergripande metoder, kvalitativ och kvantitativ metod. Kvantitativ forskning är forskning som syftar till att mäta data, undersökningar där siffror är högre prioriterade än ord (Bryman 2001). Kvantitativa undersökningar är till exempel enkät (Bryman 1997). Informationen från enkätundersökning anses inte kunna generera den information vi behöver till vår studie. Syftet med vår studie är inte att mäta data utan att ta del av erfarenheter från informanterna för att på så sätt kunna besvara vår frågeställning.
Metodvalet har gjorts till kvalitativ intervju då detta anses vara den mest lämpade metoden för att kunna besvara studiens syfte. Om man vill få fram människors tankar och upplevelser anses det av många att intervju är det bästa valet. Här ges möjligheten att tolka, beskriva och förklara (Ahrne 2011). Detta har betydelse för att kunna besvara våra frågeställningar. Kvalitativa studier tar oftast utgångspunkt i att ämnet kan uppfattas på många olika sätt. Det finns ingen objektiv sanning (Malterud 2009). I kvalitativa studier bearbetas ett mindre antal resultat från informanterna, där man går in djupare jämfört med den kvantitativa studien (Bryman 1997). Kvalitativ forskning är mer inriktad på ord än siffror (Bryman 2001). Forskare som använder sig av den kvalitativa undersökningsmetoden, där är världen som informanterna upplever den av stort intresse (Bryman 2001). I vår studie var det av intresse att veta vad informanternas uppfattning var om fritidshemmet, därför valet av en kvalitativ studie.
3.1.1 Semi-strukturerad intervju
Valet av intervjuform har diskuterats mellan semi-strukturerad, ostrukturerad och gruppintervju. Bäst lämpad intervjuform för vår studie ansåg vi vara en semi-strukturerad form. I en semi-strukturerad intervjuform erbjuds möjlighet till följdfrågor och intervjufrågornas ordningsföljd varierar. Valet gjordes eftersom vi ville föra en
20
diskussion med informanterna inom de begränsade områden som knyter an till våra frågeställningar. I den semi-strukturerade intervjuformen kan vi till viss del styra informanten att hålla sig till det önskade ämnet. Syftet med vår undersökning är att ta del av individens, vårdnadshavarens, erfarenhet och upplevelse av fritidshemmet.
I den valda intervjuformen, semi-strukturerad form, så hade vi öppna frågor som inte binder informanten till givna svar. De öppna frågorna är bra för att få svar som är beskrivande. Kritiken mot stängda frågor är att informanten kan känna att den har mer att prata om och du som intervjuar kan gå miste om potentiella givande svar (Bryman 2012).
3.2 Urval
Fem vårdnadshavare har intervjuats i studien. Alan Bryman skriver i boken Social Research Methods (2012) att urvalet är viktigt för resultatet. För att få ett resultat som är trovärdigt så ska man få med en så stor bredd som möjligt i urvalet av informanter. Ålder, kön och utbildning är några kriterier man kan tänka på för att kunna bredda sitt urval. Vi önskade få ett urval av vårdnadshavare med viss variation i ålder och kön, med begränsningen att vid tillfället för studien hade vårdnadshavarna barn inskrivna på ett fritidshem någonstans i Skåne. Begränsningen att vårdnadshavarna ska ha minst ett barn inskrivet på fritidshemmet har gjorts för att ta del av en aktuell och uppdaterad syn av fritidshemmet från vårdnadshavarna. Begränsningen till vårdnadshavare i Skåne gjordes av logistik- och bekvämlighetsskäl. Vi har använt oss av ett bekvämlighetsurval som tyder på att informanterna väljs av tillgängligheten (Bryman 2001). Ett bekvämlighetsurval tenderar att bli enbart en grupp av liknande informanter och genererar därför ingen större bredd av svar i forskningen på det valda området (Alvehus 2013). Ett bekvämlighetsurval valdes ändå eftersom vi tror detta har genererat en högre svarsfrekvens än om urvalet hade skett på annat sätt.
3.2.1 Presentation av informanterna
Annelie – 35 år och mamma till två inskrivna barn på fritids som är sex och nio år. Har även ett barn som är tolv år som tidigare varit aktiv på fritidshem.
Tom – 28 år och pappa till tre barn. Två barn som går i förskolan och ett barn som går i årskurs 1 och är aktiv på fritidshem.
21
Kajsa – 31 år och mamma till tre barn. Två barn går på förskolan och det äldsta barnet går i förskoleklass och är aktiv på fritidshem.
Sara – 43 år och mamma till tre barn varav ett barn går i årskurs 3 och är inskriven på fritidshem, de andra barnen är äldre och har varit aktiva i fritidshemsverksamhet tidigare.
Lisa – 29 år och mamma till två döttrar i åldern sex och nio. Nioåringen är inskriven på fritidshem.
3.3 Genomförande
Tankarna om eventuella informanter inledde processen. Därefter togs kontakt med de informanter som kändes mest passande inom våra begränsningar. Kontakten skedde digitalt för att få snabb respons. Vid samtycke från informanten bokades tillfälle till intervju. När brist på villiga och lämpade informanter rådde fick sökningsprocessen utökas och vi fick titta längre ut från bekantskapskretsen för att nå fem informanter.
Vi har erbjudit möjligheten att genomföra intervjun i informantens hemmiljö. Lisa och Saras intervjuer gjordes i deras hemmiljö då detta var något de ville. Vi såg positivt på att ha intervjun där då det oftast ger en trygghet. Ville inte informanten träffas hemma så gjordes intervjun på en annan gemensamt bestämd plats. Tom och Annelie gjorde sina intervjuer hemma hos Johanna. Intervjun med Kajsa gjordes på en offentlig plats. Trygghetsfaktorn är något vi har tagit hänsyn till därför har valet av intervjuplats varit något informanterna kan påverka.
Intervjuerna har spelats in med hjälp av en diktafon så vi som intervjuare inte behövde lägga fokus på att anteckna utan kunde engagera oss mer i intervjuns flöde. Vi båda två var aktiva och medverkade på alla intervjuer. Intervjufrågorna har ej skickats ut i förväg men det valda området har presenterats för informanterna vid tillfrågan om medverkan. Varje intervju har varat i ca 45 minuter. Vi avslutade våra intervjuer med att tacka och vara öppna för vidare frågor och kontakt.
Att ljudinspela en intervju kan vara problematiskt då informanten kan uppleva att hen inte vågar vara öppen till fullo. I de fall man märker att informanten är besvärad över ljudinspelningen så kan man stänga av och förlita sig på anteckningar istället (Alvehus 2013). Alla informanterna samtyckte till ljudinspelning. De första minuterna av intervjuerna kunde vi uppleva en begränsning hos alla informanter då de inte var bekväma
22
men ju mer intervjun fortlöpte desto bekvämare blev dem och ljudinspelningen var inte längre något problem. De ljudinspelade intervjuerna har transkriberats. Transkriberingen har varit till hjälp under analysen av vår empiri. Transkribering är första steget till analys (Alvehus 2013). Transkriberingen har gjorts med hjälp av hemsidan otranscribe.com2.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Inför intervjun måste man ta ställning till etiska aspekter. Hur ska man behandla de vi ska intervjua? Finns något som ska eller inte ska tas upp i relationen till informanterna? (Byrman 2012). Vetenskapsrådet (2002) skriver om fyra krav: anonymitet, samtycke, information och nyttjande för att ta hänsyn till forskningsetiken.
Informationskravet är enligt Vetenskapsrådet (2002) en regel om att forskaren ska informera de berörda om forskningens syfte. Det ska tydligt presenteras för informanterna om deras uppgift i studien, att det är frivilligt att ställa upp och om deras rätt till att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002). I förfrågan till informanterna har information om intervjuns syfte presenterats. Det har förklarats varför just de är tillfrågade och att medverkan i studien är frivillig. Informanterna kommer även få ta del av det slutgiltiga resultatet.
Samtyckeskravet handlar om att samtycke alltid ska insamlas av informanterna. Är undersökningspersonen under 15 år behövs samtycke även av vårdnadshavare. Eventuella avhopp från deltagande informanter ska accepteras och de ska inte känna sig tvingade (Vetenskapsrådet 2002). Vi har konstruerat en samtyckesblankett som samtliga informanter har skrivit under där de samtycker till deltagandet i studien (Se bilaga 1). Alla deltagare i studien är över 15 år. Vid avhopp av informanter har vi fortsatt leta efter nya informanter och accepterat avhoppet.
Konfidentialitetskravet berör tystnadsplikt, offentlighet och sekretess. De insamlade uppgifterna av informanterna ska förvaras på ett sätt så obehöriga inte kan ta del av dem. Forskaren måste vara medveten om att även om namn anonymiserats kan informationen vara tillräckligt detaljerad och möjlig för vissa läsare att identifiera individer i studien (Vetenskapsrådet 2002). Alla informanter har anonymiserats, endast ett fåtal lättare
23
detaljer kommer att presenteras om varje informant. Vi har tystnadsplikt om uppgifterna i studien. Vi har valt att inte fånga upp ljud ifrån intervjuerna via våra privata mobiltelefoner då vi inte klassat det som en trygg plats att förvara det på. Vi har införskaffat en diktafon och använt oss av den vid insamling och förvaring av ljudfilerna. Ljudfilerna har sedan lagts över till dator för transkribering.
Nyttjandekravet är att endast forskaren ska ha tillgång till det insamlade materialet och materialet får inte spridas eller säljas vidare (Vetenskapsrådet 2002). Det insamlade materialet är sparat på en diktafon som endast vi har tillgång till. Vid ett godkänt arbete kommer ljudfiler och det insamlade materialet förstöras för att minska risken för spridning.
3.5 Analysmetod
Transkriberingen av intervjuerna blev det första steget i analysarbetet (Alvehus 2013). En tematisk granskning gjordes av intervjuerna där vi letade efter gemensamma teman och nyckelord. Vi sorterade empirin efter likheter och skillnader och de placerades inom respektive kategori. Det är viktigt att teman är relevanta för arbetets frågeställning (Martin 2011). Allt insamlat material ska reduceras för att det irrelevanta materialet ska sorteras bort och allt går inte att presentera i det färdigställda arbetet (Alvehus 2013). De gemensamma teman vi fann blev kategorierna i resultatdelen; syn, lärande, inkludering/samverkan och gemensamt ansvar.
24
4 Resultat och analys
I följande avsnitt kommer empiri att presenteras och analyseras med hjälp av den typologi av Lars Erikson som utgår ifrån fyra principer (Erikson 2004) samt studiens centrala begrepp. Resultatdelen är kategoriserad i fyra områden; syn, lärande, inkludering/samverkan och gemensamt ansvar. Urval av citat från informanterna har gjorts och placerats inom respektive kategori. De valda kategorierna har gjorts efter de gemensamma teman i intervjuerna. Första delen av kapitlet är beskrivande och handlar om vårdnadshavarnas syn på fritidshemmet. I resterande tre underkapitel analyseras empirin och tolkas med hjälp av typologin samt de centrala begreppen.
4.1 Vårdnadshavares syn på fritidshemmet
I intervjuerna med vårdnadshavarna har vi diskuterat fritidshemmets funktion, syfte och huvuduppgift. Tom beskriver fritidshemmet som en plats för barnen att vara på efter skolan, en plats som är en fortsättning av skolan. Vad man gör på ett fritidshem förklarar han såhär:
Man stimulerar barnens utveckling och där finns allting att göra. Man fortsätter att utveckla barnen. […] det är läs och skriva. Allt inom skolan. Som de bygger vidare på i fritidshemmet efter skoltiden (Intervju, Tom).
Annelies syn på fritidshemmet skiljer sig från Toms citat och hennes bild av ett fritidshem beskrivs:
[…] där de är efter skolan och gör lite olika saker ritar, pysslar, leker med kompisarna och fritt och fint liksom (Intervju, Annelie).
Sara skildrar fritidshemmet på liknande sätt som Annelie och poängterar att fritidshemmet finns till för att fylla det ”hålrum” mellan skolans start/slut tills föräldrarna börjat/slutat arbeta:
Om man tänker på det rent krasst så är fritids någonting där dom är innan skolan och efter skolan och det är ett ställe där dom kan va medans föräldrarna jobbar. Och sen är det ju väldigt positivt när dom gör något kul där, när barnen tycker det är roligt med fritids och vill va kvar (Intervju, Sara).
Upplevelserna från informanterna har varit relativt lika varandra. Det de alla säger gemensamt är att fritidshemmet är en plats för barnen att vara på tills föräldrarna har möjlighet att hämta dem. Tom ser fritidshemmet som en fortsättning av skolan och de
25
andra informanterna är mer tydliga med att fritidshemmet skiljer sig och där gör man andra saker jämfört med vad som görs i skolan. Men den gemensamma synen från informanterna är att fritidshemmets huvudfunktion är barnomsorg.
Lisa och Sara ser ett behov av fritidshemmet på ett vis som kompletterar hemmet. De uttrycker möjligheter till lärande som de inte kan utmana deras barn med hemma. Sara tror att fritidshemmet är viktigare idag än vad det har varit på grund av den digitala utvecklingen av samhället och ett mer stillasittande liv för barnen:
[…] jag tror att fritidshemmet är än viktigare nu än när barnen har så mycket telefoner, Ipad och ständig kontakt med uppkoppling […] (Intervju, Sara).
Fritidshemmets funktion och behov enligt informanten Lisa presenteras på följande vis:
För det första är det jätteviktigt att det finns för annars hade ingen kunnat arbeta. Vi behöver ju det, dels innan skolan börjar när vi behöver jobba morgon och jag jobbar kvällar och min man slutar inte förrän fyra så dom måste ju även kunna vara där efter skolan (Intervju, Lisa).
På frågan om vad det skulle innebära om fritidshemmetinte fanns svarar Lisa:
Alternativet hade varit att föräldrarna inte hade kunnat jobba, då går vi tillbaka till hur det var för väldigt längesen, att det är någon som måste vara hemma och ta hand om barnen. Men jag tror inte det är bra heller, jag tror att barnen mår bra av att vara där dels för det är pedagoger som kan lära dom saker som inte vi kan hemma och att dom får den där sociala biten […] (Intervju, Lisa).
Informanten Lisa har ett tydligare resonemang kring fritidshemmets funktion. Hon ser en historisk koppling då hon ser fritidshemmets funktion som barnomsorg för att möjliggöra föräldrarnas arbete. Hade fritidshemmet inte funnits hade man fått gå tillbaka till hur det var historiskt sett där en person fick vara hemma och ta hand om barnen. Lisa uttrycker att denna lösning inte gynnar barnen på bästa vis, utan barnet missar då fritidshemmets möjligheter och utmaningar så som sociala prövningar och personalens kompetens. Eftersom fritidshemmet inte är obligatoriskt finns möjligheten för föräldrarna att lösa barnomsorg på annat vis än att använda sig av fritidshemmet.
4.2
Vårdnadshavarnas
syn
på
lärande
på
fritidshemmet
Ett huvudområde under intervjuerna var lärande på fritidshemmet. Vad görs på ett fritidshem? Vilka lärandemöjligheter kan föräldrarna uppmärksamma? Annelie och Lisa berättar om sina uppfattningar kring vad som görs på fritidshemmet:
26
[…] Och ja, de är mycket i gympasalen och går till lekplatser, pysslar och ja... Bakar och ja bakar gör de också mycket (Intervju, Annelie).
Ja en himla massa grejor. Nu vet jag inte som sagt vad det står om där är vissa saker som ska göras men det känns väldigt fritt. [Dotter] berättar att hon pysslar och hon gör ibland sina skoluppgifter, att hon vill sitta kvar och göra lite matte eller läsa lite. Sen gör dom mycket utflykter, dom är mycket ute och går iväg till bibliotek och badet har dom varit på nån gång. Dom gör mycket och det är bra att dom håller barnen igång (Intervju, Lisa).
Tom delar inte samma uppfattning som de andra informanterna tillfullo. Han ser fritidshemmet som en fortsättning av skolan där hjälp med skolarbete står i fokus i form av läs- och skrivutmaningar och läxhjälp. På följdfrågan om lärande på fritidshemmet, ”Kan man säga att det är en kompletterande verksamhet till skolan, man stöttar skolan, enbart, att det är huvudfokus att stötta skolan?” svarar Tom såhär:
Nä det skulle jag inte säga. Man hjälper eleverna med skolan. Lite så istället (Intervju, Tom).
Under diskussioner om syftet med vad som görs på ett fritidshem lyfter tre av våra informanter kopplingar till läroplanen:
[…] nä jag är inte helt insatt i vad syftet är men jag kan ju tänka mig att det ändå hänger ihop med skolan och att fritids har säkert också, att de följer skolverket. Har säkert instruktioner för hur det ska gå till på ett fritids (Intervju, Lisa). Jag vet faktiskt inte… Alltså nä, dem.… ja... Det är ju inte enligt läroplan där, väl, som det är på förskola. Utan det är väl mer, det är ju fri tiden efter skolan. Men de planerar ju ändå in aktiviteter, utflykter och ja pyssel och så ju. Underhåller dem (Intervju, Annelie).
Nu har jag fått en annan syn, nu när [Dotter] har börjat på förskolan, eller där fritidset. Man är faktiskt väldigt pedagogisk där. Man går efter en läroplan och det trodde jag inte innan. Väldigt kreativa och knyter ihop skolan och fritidshemmet, mer än vad jag trodde (Intervju, Kajsa).
Fyra av informanterna berörde ämnet läroplan för fritidshemmet i sina intervjuer. Lisa, Sara och Kajsa nämnde förekomst av läroplanen men ingen delgav en djupare förståelse om läroplanens innehåll. Det de uttryckligen nämner är att de ser en koppling mellan fritidshemmets uppdrag och skolans. Annelie var osäker om det fanns en läroplan som berör fritidshemmet. Den som inte berörde ämnet läroplan var informanten Tom, hans syn är att fritidshemmet är en förlängning av skolan.
I diskussioner om lärande går diskussionen in på olika förmågor som kan läras på fritidshemmet.
Jag tycker att fritidshemmet behövs för att utnyttja dom förmågorna som inte får plats i klassrummet, alltså dom kreativa förmågorna och de lärandet när du gör, tänker, samarbetar och kommunicerar. Samarbete, kommunikation, görande,
27
tradition och muntligt. Och det här avslappnade samtalen som blir emellan personal och elev när det inte ställs några krav, det kravlösa lärandet. Och kreativt. Kreativt kravlöst lärande (Intervju, Sara).
Ja, dom lär sig jättemycket. Framförallt det sociala tror jag, jag tror att det handlar mycket om det. Sen är det klart att dom som jobbar där har pedagogiska utbildningar, så det är väl en förlängning av skolan. Det är fortfarande att dom lär sig mycket men det är mer blandat med lek. Men jag tror mycket på det sociala (Intervju, Lisa).
Vårdnadshavarna delger sin syn och upplevelse av fritidshemmet och i intervjuerna kring detta uppmärksammas lärande på fritidshemmet. Lärandet ses på olika vis av informanterna. Majoriteten av informanterna i undersökningen delar uppfattningen om att förmågor man övar på fritidshemmet är sociala samspel, ansvar, kreativitet och kommunikation. Sara och Kajsa lyfter upp digitaliseringen på fritidshemmet och har en splittrad syn på användningen av Ipads under fritidshemstiden. Sara ser gärna att fritidshemmet tar avstånd från Ipad användandet och lyfter detta som en viktig ståndpunkt för fritidshemmet.
Det är som ett beroende och då tror jag att fritidshemmet är superviktigt att få in dom andra bitarna med taktil, det här taktila, finger, koordination, klippa med sax, tänka, göra sakerna och inte bara säga, åhh kolla vilken häftig badbomb dom har gjort, utan då kanske istället få göra en badbomb. Vad behöver jag? (Intervju, Sara).
Sara ser flertal lärandeområden i fritidshemsverksamheten. Hon betonar det praktiska lärandet, det faktiska görandet. Hur barnen får möjlighet till att inte bara söka inspiration utan också får tillfälle att uppleva och utöva det i praktiken. Sara uttrycker att Ipads användningen sker flitigt i hemmet och därför är fritidshemmet viktigt för att få tillfälle att öva andra färdigheter. Kajsa uttalar sig om att fritidshemmet ska ta sig an digitala resurser i tron om att detta är framtiden, men att det bör ske med begränsning:
Jag tycker det här med Ipads är bra. Många tycker inte det är alls bra. Men jag tänker att det är framtiden. Sen tycker jag att man absolut ska begränsa det men det fungerar bra där (Intervju, Kajsa).
Samhällets ökade digitalisering influerar både hem och fritidshemmet. Det kan användas på olika sätt i hemmet och fritidshemmet. Kajsa uttrycker att hon kan se nytta av att använda digitala resurser på fritidshemmet, hon anser att detta är framtiden. I både hemmet och på fritidshemmet arbetar och utvecklar barnet sin digitala kompetens, ett partnerskap kring digitala resurser (jfr Erikson 2004).
28
[…] Och dom går ju inte så länge i skolan egentligen så där är många timmar där på fritids, men många väljer då istället att gå hem. Sen har vi diskuterat fram och tillbaka också, kanske inte en fritidsfråga utan en skol. Men just att man skulle kunna få göra sina läxor eller läsa sin läxa under fritids tid, sen kanske inte det hör till fritids att göra det men vi har ju problemet även om mina barn åker hem vid fyra någonting då är han så trött när han kommer hem så att det blir nästan bara bråk när man ska göra läsläxan. Och många barn kommer hem vid sex och så ska man göra mat och sen är klockan sju sen är det dags att gå och lägga sig och då hinner dom inte plus att dom är för trötta och att det hade funnits en plats där. Ja men ni fyra kan komma in här och läsa eran läsläxa och få läst den på dagen, jag tror det hade varit väldig skönt om man hämtar sen som förälder, nä men han har gjort sin läsläxa. Det tror jag hade lättat väldigt mycket för det orsakar väldigt mycket konflikter (Intervju, Sara).
En annan informants erfarenhet av fritidshemmet skiljer sig från tidigare citat och presenterar läxläsning som en del av verksamheten:
Och även att de kan ju göra vissa läxor på fritidshemmet. […] Ja, så gott det går då ju. Sen tar vi ju vid lärandet när vi kommer hem. Så gott vi kan. Man vill ju inte vara med i ”smartare än en femteklassare...” (Intervju, Tom).
Saras önskan om ökad läxhjälp på fritidshemmet tyder vi till att hon vill minska partnerskapet till fritidshemmet och utöka deras ansvar med barnets läxor. Ansvaret över läxor, som ligger på hemmet vill hon lägga över till fritidshemmet. Saras önskan att mer läxläsning sker på fritidshemmet kopplar vi till att hon vill ifrån partnerskapsprincipen och närma sig isärhållandets princip berörande barnets läxläsning (jfr Erikson 2004). Läxläsningen tyder på isärhållandets princip eftersom läxläsningen skiljer fritidshemmet och hemmet åt. Sara vill bilda ett partnerskap med fritidshemmet angående läxläsningen, ett sådant partnerskap som Tom upplever. Toms citat kopplas till att han upplever ett partnerskap över läxläsningen (jfr Erikson 2004). Då läxorna kan göras både på fritidshemmet och hemma men att ansvaret för läxläsning ligger på hemmet.
4.3
Inkludering
och
samverkan
mellan
vårdnadshavare och fritidshem
I diskussioner om våra informanter upplever sig inkluderade i fritidshemsverksamheten svarade fyra informanter att de kände sig inkluderade, Tom svarade att han inte kände sig inkluderad. Han är nöjd med verksamheten som den är och att hans son trivs så bra där så han upplever inget behov av att inkluderas. Ett exempel på upplevelse av inkludering är Lisas svar:
29
Ja det tycker jag och som sagt dom är jättebra på att ge information både innan och efter grejer. Det är jättekul när man får mejl som berättar vad dom har gjort i veckan. Det händer att man får de och det är jättekul (Intervju, Lisa).
Vidare diskussion om krav och engagemang, där skildes informanternas upplevelser och åsikter åt. Sara svarar på frågan om det krävs någonting av henne som förälder att ha barn på fritidshem:
Nä men jag har aldrig tänkt på det för fritids är bara något som är. Ja men dom är på skolan och sen är dom på fritids och sen så kommer dom hem och gör dom roliga grejor och gör mycket med barnen på fritids så tycker jag det är jättepositivt […] (Intervju, Sara).
Informanterna tycker inte att det krävs mycket av dem för att upprätthålla ett partnerskap, det är lagom och alla är nöjda så som det är. Precis som Sara nämner i sitt tidigare citat är det en delad uppfattning från alla informanter att fritidshemmet är en självklarhet som man inte tänker på i större utsträckning. Saras uttryck ”fritids är bara något som är…” tyder på denna uppfattning av fritidshemmet. Institutionen fritidshemmet värdesätts inte på samma sätt som skolan. I skolan ställs krav och det gör inte fritidshemmet på samma sätt. Partnerskapet mellan vårdnadshavare och fritidshemmet är inte lika påfrestande och lättare att upprätthålla då kraven inte är lika höga. Informanterna hade svårt att se eventuella krav för att ha barn på fritidshem och samverka.
På frågan om våra informanter önskar en ökad inkludering i fritidshemsverksamheten svarar Annelie och Sara på följande vis:
Jag tycker det är rätt så lagom som det är. Så länge de trivs och har det bra och jag inte har något... Alltså vi är så nöjda med allt. Det känns inte som man ska blandas in och störa något (Skrattar). Det har alltid varit bra (Intervju, Annelie).
Nej det önskar jag inte, för jag hinner inte. Och jag känner att fritids i alla fall här dom vet vad dom håller på med och dom har tydliga syften så jag känner inget behov av att jag behöver blanda mig i där också, fritidspersonalen är ju utbildade dom vet vad dom håller på med förhoppningsvis (Intervju, Sara).
Informanterna kunde uppleva inkludering i fritidshemmet via veckobrev, mejlkontakt, öppna dialoger med fritidspersonal, facebooksida, blogg, anslagstavlor och drop-in aktivitet. Lisa använder den här informationen på följande sätt:
Nä men det blir lite mer för mig, då har jag lite att fråga henne också om. Det är klart att ofta frågar jag henne ändå vad hon har gjort och då svarar hon men om jag då redan vet lite så är det ju en bra grund för att föra en diskussion med henne. Och ibland har dom gjort utflykter till exempel så kan det vara kul att börja en diskussion om det, ”jag har läst att ni var där, hur var det?” (Intervju, Lisa). Jag tycker det är en rätt bra blandning och dom har så fint uppsatt på tavlan men som förälder är man ju dålig i alla fall jag och gå in och titta på vad dom gör nu,
30
för nu är han ju så stor så han går ju själv och då går man inte in och hämtar, och då läser man inte vad som står på den tavlan där. Även om dom informerar jättebra om värdering och allting (Intervju, Sara).
Jag öppnar inte det[mejlet]. Jag får det återberättat av min fru (Intervju, Tom).
Alla informanter känner en trygghet till respektive fritidshem där barnen är placerade. Tillit leder till trygghet och trivsel enligt informanterna. Sara använder sig av denna metafor för att poängtera tilliten till sitt barns fritidshem:
Det är som om man skulle gå till en läkare och säga amen nä jag tycker att så där ska du inte operera, det ser helt fel ut du borde operera på ett annat sätt (Intervju, Sara).
I brist på trygghet och trivsel på fritidshemmet hade informanten Lisas handlingsplan varit:
Då hade jag nästan fått funderat på att byta ställe för att det funkar inte, jag kan inte lämna mitt barn där jag känner att det inte funkar dels för hennes skull men också för min skull. Om jag nu inte hade trivts med, eller ja inte så mycket för min skull, hade hon trivts så hade jag fått leva med det. Om det inte funkar och inte är ett bra ställe så får man byta. Så vidare det inte funkar och bara prata om det och ta upp det. För där finns ju alltid nån annan man kan gå till, man ska inte bara ge upp heller i första taget bara för det inte, pedagogerna lyssnar inte kanske (Intervju, Lisa).
Alla informanterna kände trygghet och tillit till sitt respektive fritidshem. De är medvetna om det fria skolvalet så hade tryggheten inte funnits hade byte av fritidshem varit aktuellt eller andra lösningar så som justering av arbetstider. Vi utläser tydligt valfrihetsprincipen i alla informanters resonemang (jfr Erikson 2004). Det är tydligt att barnets trygghet och trivsel är huvudfokuset av vårdnadshavarna.
4.4
Det
gemensamma
ansvaret
mellan
vårdnadshavare och fritidshem
Gemensamt för alla informanterna har varit en svårighet att precisera ett gemensamt ansvar för barnets utveckling och lärande mellan vårdnadshavare och fritidshemmet. Efter stunder av betänketid kommer följande områden upp i diskussionen så som kläder efter väder och kommunikation.
Annelie kan lättare se ett gemensamt ansvar med skolan än fritidshemmet.
31
Efter viss betänketid så kunde Sara uttrycka en tanke om det gemensamma ansvaret på följande vis:
Bra fråga, ja asså gemensamt ansvar... det kanske är att man har rätt kläder så att dom har förutsättningar och vara med, om man ser det som ett gemensamt ansvar. Eller att man låter barnen följa med och göra aktiviteter. Gemensamt ansvar kan också vara det här att man inte kanske skickar barnen till fritids när dom inte ska vara där, för det är många som gör det (Intervju, Sara).
Vidare i intervjuerna om ett gemensamt ansvar går diskussionerna till eventuella krav på föräldrarna för att barnen ska kunna delta i fritidsverksamheten. Ett engagemang från föräldrarna som hjälper barnen att skapa bättre förutsättningar i att delta i fritidshemmets verksamhet. Det gemensamma ansvaret kan föräldrarna koppla till att läsa fritidsbreven/mejlen och ta del av information som berör fritidstiden. Genom att läsa mejlen eller läsa på anslagstavlor som fritidshemmet skapat ges föräldrarna möjlighet att förbereda/ta med eventuell utrustning som till exempel frukt, utomhuskläder, badkläder etc. Lisa berättar för oss hur hon ser till att läsa mejl och visa uppskattning till vad fritidshemmet gör:
Jaja gud ja, det är både för pedagogernas skull att man gör det att man bryr sig lite men även för barnen. Det är jättetråkigt för barnen om föräldrarna inte vet vad som ska hända och dom bara missar allting, jag vet att dom har en Facebook sida och sånt också. Men där tycker jag också att det är så himla lätt att gå in där och gilla en bild på, nu har vi gjort detta. Det är också en form av beröm att visa, vad kul att ni har gjort detta. Att man visar lite uppskattning till pedagogerna som ändå lägger ner tid på det (Intervju, Lisa).
På frågan om Tom öppnar mejlen ifrån fritidshemmet svarar han, ”Jag öppnar inte det. Jag får det återberättat av min fru” (Intervju, Tom). Det blir ingen samverkan genom denna mejlkontakt eftersom båda parter inte arbetar aktivt i att mötas i detta försök till samverkan (jfr Lindberg 2009). Tom läser inte mejlen ifrån fritidshemmet så som Lisa gör men i hans intervju delger han andra vis han samverkar på, att han samtalar med personal vid hämtning/lämning samt läser på anslagstavlor. Där finns en ömsesidig respekt mellan parterna och ett intresse hos både Tom och Lisa gentemot respektive fritidshem (jfr Lindberg 2009). Alla informanter samverkar på olika sätt och fritidshemmens försök till att inkludera föräldrarna kan kopplas till Karlsudds begrepp positiv kategorisering då fritidshemmen agerar aktivt med att inkludera vårdnadshavarna genom olika metoder så som mejl, dialoger och anslagstavlor. Fritidshemmen agerar aktivt för att inkludera vårdnadshavarna till verksamheten enligt informanterna (jfr Karlsudd 2017).
32
Lisa ser inte ytterkläder eller frukt som en extra utgift till att dottern deltar på fritidshem:
Ja men det hade hon haft ändå. Så det ser jag inte som nån extra kostnad bara för hon är där, utan det hade hon haft ändå. Frukt har hon ju med sig varje dag till skolan (Intervju, Lisa).
Kläder och utrustning kan tyda på en isärhållandets princip då fritidshemmet ibland kräver specifik utrustning som inte används i samma utsträckning i hemmet som till exempel gummistövlar, gympaskor, tomtedräkt och det har alla inte tillgång till (jfr Erikson 2004). Lisas antydan om att dottern hade haft kläder efter väder i alla fall visar på partnerskapsprincipen istället för isärhållandets princip eftersom det som används i hemmet också tas med och används på tiden i fritidshemmet (jfr Erikson 2004). Lisa samverkar med fritidshemmet på så vis att hon låter sin dotter använda och ta med det som finns hemma till fritidshemmet.
Föräldrarnas engagemang visar sig även i att bibehålla en öppen dialog med fritidshemmet, denna form av engagemang har lyfts av samtliga informanter. Lisa pratar om vad dialogen betyder för henne:
Ja, men dialogen är viktig för man måste kunna prata med varandra för dels om det är problem för speciellt då måste man kunna prata med varandra och lösa det, både hemma och där. Men även, jag tycker det är viktigt att berömma också, att dom får veta där att dom gör ett bra jobb och att man är trevlig och har samma värderingar hemma som där, hur man uppför sig. Det har vi pratat mycket med [dotter] om när hon inte har varit så trevlig i skolan att det inte är okej, varken där eller hemma (Intervju, Lisa).
Sara har en god erfarenhet av den öppna dialogen med fritidshemmet:
[…] Skulle det vara någonting så hör dom av sig, skulle det va nått som jag undrar över så frågar jag bara och det är inga problem, dom är jättegulliga (Intervju, Sara).
Lisa delar med sig av hur den öppna dialogen bidrar till ett gemensamt ansvar och samverkan mellan hemmet och fritidshemmet:
[...] Jag ser ingen anledning att man ska liksom motarbeta varandra. Det är inte så att vi är speciellt lättkränkta, det är inte så att vi blir kränkta för att dom säger åt oss att nu har hon gjort något, och att dom då har pratat med henne om det och förklarat att det var fel till exempel. Det är helt rätt och det har vi förklarat för dom också, varit helt öppna och sagt att det är ni som bestämmer. Och det behöver barnen lära sig både hemma och i skolan, överallt. Det är bara så (Intervju, Lisa).
Den öppna dialogen mellan föräldrar och fritidshemmet är något som alla informanter lyft i intervjuerna. Ett partnerskap kan utläsas mellan informanterna och fritidshemmen genom fritidshemmens arbete och ansträngning med att skicka informationsmejl och bibehålla en öppen dialog till föräldrarna om barnens dagar på fritidshemmet. Det är ett
33
sätt att samverka och prioriteras högt av informanterna. Här stärks den ömsesidiga respekten och relationen mellan vårdnadshavaren och fritidshemmet (jfr Lindberg 2009). Vad föräldrarna gör i detta gemensamma ansvar är att öppna och läsa mejlen, låta barnen följa med på olika utflykter fritidshemmet arrangerat och ta med eventuell utrustning. Arbetet från vårdnadshavarna tyder vi till partnerskapsprincipen då de arbetar med samverkan till fritidshemmet. Vårdnadshavarna accepterar inkluderingen från fritidshemmet och samverkar i syfte att skapa så goda förutsättningar för barnet som möjligt (jfr Erikson 2004).
Lisa svarar såhär på frågan ”Men kvävs det något av dig, som mamma, att ha ett barn på fritidshemmet?”:
ja, det gör de väl. Som jag sa innan det här med att man ska bete sig, att barnen måste lära sig att uppföra sig och bete sig, det känner jag är viktigt, jag menar jag vill inte ha ett barn som är på fritids och beter sig fruktansvärt det är ju inget roligt för mig, jag menar att jag har ju ett ansvar att se till att hon funkar i alla situationer (Intervju, Lisa).
Frågan om fritidshemmet räknar med att du är engagerad ställs både till Lisa och Tom och de svarar:
jag vet inte om dom räknar med det, men skulle tänka mig att dom uppskattar det i alla fall. Det är klart alla föräldrar inte är så speciellt engagerade, utan att man bara har dom där, sen är det bra med det. Jag vet inte hur mycket engagemang dom räknar med men jag tror dom uppskattar när dom får det. Det underlättar för dom också såklart (Intervju, Lisa).
Ja det tror jag. De flesta är ju engagerade i sina barns uppväxt. Hur de har det. Det kan ju finnas en och annan som inte bryr sig om sina barn. Men 99.9% är ju engagerande i sitt barns uppväxt. Och deras skolgång. Och fritidshemmet räknas ju som skolgång (Intervju, Tom).
Informanterna upplever att fritidshemmet inte har några krav på engagemang från vårdnadshavarna. Citaten tolkas som att det inte finns en självklarhet i att man behöver vara engagerad som vårdnadshavare till fritidshemmet. Våra informanter anser att engagemanget är något de gör för det gemensamma ansvaret för barnets utveckling och lärande. Vårdnadshavarnas syn på engagemanget är att det inte krävs mycket av dem att vara engagerad i fritidshemmet. De upplever att engagemanget är att visa ett intresse med att läsa mejl och anslagstavlor, eventuell utrustning samt den öppna dialogen till personalen.
34
När vi berör ämnet om fritidshemmet kan be om en slant för aktiviteter eller utflykter svarar samtliga att det aldrig har hänt. På frågan om fritidshemmet hade önskat en slant per barn ser Tom och Lisa olika på situationen:
Det ska vara fritt. Det ska vara gratis allting. Tycker jag personligen. För alla har inte råd att lägga denna slanten (Intervju, Tom).
och ja såklart om dom ska göra någonting, nu vet jag att det inte får kosta något att gå i skolan men det är väl klart om dom skulle vilja åka iväg och göra något så hade man fått betala för det. Jag vill ju inte att [dotter] ska missa någonting (Intervju, Lisa).
Hemmets egna ekonomiska kapital är något som tyder på isärhållandets princip då detta kapital inte finns tillgängligt i skolan (jfr Erikson 2004). Lisas villighet till samverkan med fritidshemmet lyser även i frågan om det egna ekonomiska kapitalet. Hon är villig att bidra med en slant till fritidshemmet för eventuella aktiviteter för att hennes dotter ska kunna följa med. Det tolkar vi som en form av partnerskap från föräldern av något som kan förhålla sig isärhållande. Tom följer isärhållandets princip då han inte vill blanda det egna ekonomiska kapitalet med fritidshemmet utöver den givna avgiften för fritidshemsplatsen med grundtanken om att det inte är något som alla familjer har råd med. En grundtanke i isärhållandets princip är att barnen inte ska gynnas eller missgynnas beroende av vilka föräldrar hen har. Det är en tanke om jämställdhet i principen som även Tom uttrycker (jfr Erikson 2004).
