• No results found

Typ 1-diabetes i idrott och hälsa- en kvalitativ studie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Typ 1-diabetes i idrott och hälsa- en kvalitativ studie"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

0 Fakulteten för lärande

och samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet Idrott och hälsa

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Typ 1-diabetes i idrott och hälsa- en

kvalitativ studie

Type 1 diabetes in PE- a qualitative study

Louise Jönsson

Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i årskurs 7-9, 270 högskolepoäng

Datum för slutseminarium (2018-01-14)

Examinator: Torbjörn Andersson Handledare: Kutte Jönsson

(2)

1

Förord

Detta examensarbete är skrivet av Louise Jönsson. Jag läser ämneslärarprogrammet med inriktning mot grundskolans årskurs 7-9, med idrott och hälsa som första ämne. Jag skrev detta examensarbete för att belysa problematiken kring diabetes och som ett hjälpmedel för mig i framtiden, men även som ett hjälpmedel för andra blivande eller redan aktiva idrottslärare. Jag vill tacka min handledare Kutte Jönsson för all hjälp jag har fått under arbetets gång. Jag vill även rikta ett stort tack till den lärare, de föräldrar och de elever som deltog i studien.

(3)

2

Sammanfattning

Examensarbetet redogör för hur diabetes fungerar allmänt och specifikt under träning. Det redogör också för vilka ansvar och möjligheter skolan, läraren och andra runt omkring en elev med typ 1-diabetes har för att inkludera dem i undervisningen. Samt hur verkligheten för en elev med typ 1-diabetes i svensk skola idag ser ut. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur verkligheten i svensk grundskola för en elev med typ 1-diabetes, med särskilt fokus på idrottsundervisningen, ser ut. Frågeställningarna som arbetet utgår ifrån är följande: Hur ska man förstå de skyldigheter enskilda lärare har för egenvård och inkludering och uppfylls dessa i idrottsundervisningen? Och Hur ser möjligheterna för inkludering av elever med typ 1-diabetes ut? För att hjälpa till vid analysen så valdes det kompensatoriska perspektivet och Orems egenvårdsteori ut som teoretiska perspektiv. Under tidigare forskning hittas både nationell och internationell forskning kring mina frågeställningar. Metoden som använts i arbetet har varit en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det finns skillnader mellan de undersökta skolorna när det kommer till hur de uppfyller de skyldigheter som de har. Resultatet gav också många förslag på möjligheter för lärare att inkludera elever med typ 1-diabetes i undervisningen.

(4)

3

Abstract

This master thesis describes how diabetes works in general and specifically during exercise. It also describes what responsibilities and opportunities the school, the teacher and others around a student with type 1-diabetes have to include them in the teaching and how the reality of a student with type 1-diabetes in the Swedish school looks today. The purpose of this master thesis is to investigate how the reality in Swedish school for a student with type 1 diabetes, with a particular focus on sports education, looks like. The issues on which the work is based are as follows: How should one understand the obligations of individual teachers for self-care and inclusion and are these fulfilled in sports education? And What are the possibilities for inclusion of students with type 1 diabetes? To help with the analysis, the compensatory perspective and Orem's self-care theory were chosen as theoretical perspectives. In previous research, both national and international research on my issues is found. The method used in the work has been a qualitative method in the form of semi-structured interviews. The result shows that there are differences between the schools studied when it comes to how they fulfill the obligations they have. The result also gave many suggestions for opportunities for teachers to include students with type 1-diabetes in the teaching.

(5)

4

Innehållsförteckning

INLEDNING... 6

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 8

BAKGRUND... 9

TYP 1-DIABETES... 9

DIABETESENS HISTORA OCH NUTID... 10

FÖRESTÄLLNINGAR OM DIABETES... 11

TYP 1-DIABETES OCH TRÄNING... 12

REKOMMENDATIONER... 12

VAD HÄNDR VID TRÄNING?... 12

SÄKERHETSÅTGÄRDER... 13

SKOLA OCH EGENVÅRD... 13

TIDIAGRE FORSKNING... 15

SKOLAN OCH LÄRARENS ANSVAR FÖR INKLUDERING OCH EGENVÅRD………..……… 15

SKOLANS ANSVAR VID EGENVÅRD OCH INKLUDERING………... 15

LÄRARENS KUNSKAP OM TYP 1-DIABETES………. 16

SKOLANS OCH LÄRARENS MÖJLIGHETER FÖR INKLUDERING.... 17

STRUKTURER FÖR ATT MÖJLIGGÖRA INKLUDERING.. 17

MÖJLIGHETER FÖR LÄRAREN ATT INKLUDERA ELEVER MED TYP 1-DIABETES………...……….…… 18

TEORETISKA PERSPEKTIV... 20

DET KOMPENSATORISKA PERSPEKTIVET... 20

OREMS EGENVÅRDSGTEORI... 21

METOD... 22

KVALITATIVMETOD………. 22

URVAL……….. 23 GENOMFÖRANDE……….. 23 FÖRBEREDELSER……… 23 DATAINSAMLING………...…… 23 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN……….. 24

VALIDITET OCH RELIABILITET………. 25

RESULTAT OCH ANALYS………... 27

TYP 1-DIABETES I SKOLAN………..………... 27

TYP 1-DIABETES I IDROTT OCH HÄLSA………... 28

SKOLAN OCH LÄRARENS ANSVAR FÖR INKLUDERING OCH EGENVÅRD………..……… 28

SKOLANS ANSVAR VID EGENVÅRD OCH INKLUDERING………... 28

LÄRARENS KUNSKAP OM TYP 1-DIABETES………. 30

SKOLANS OCH LÄRARENS MÖJLIGHETER FÖR INKLUDERING.... 31

STRUKTURER FÖR ATT MÖJLIGGÖRA INKLUDERING.. 31

MÖJLIGHETER FÖR LÄRAREN ATT INKLUDERA ELEVER MED TYP 1-DIABETES………...……….…… 33

DISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 35

METODDISKUSSION... 35

(6)

5

SKOLAN OCH LÄRARENS ANSVAR FÖR

INKLUDERING OCH EGENVÅRD……… 36

SKOLAN OCH LÄRARENS MÖJLIGHETER FÖR INKLUDERING... 37

SLUTSATSER OCH FORTSATT FORSKNING... 39

KÄLLFÖRTECKNING... 41

(7)

6

Inledning

Detta examensarbete bygger vidare på det självständiga arbete som jag tidigare skrivit. Uppsatsen kommer att fokusera på typ 1-diabetes som osynlig funktionsnedsättning hos elever i idrott och hälsa. En osynlig funktionsnedsättning är något som påverkar individen som har funktionsnedsättningen men som inte syns på utsidan. Det är omkring 50 000 personer i Sverige idag som har typ 1-diabetes varav ca. 7000 av dessa är barn (Diabetesförbundet, 2017a). Typ 1-diabetes är en av de mest vanliga kroniska sjukdomar bland barn och det är också därför typ 1-diabetes ibland kallas barn/ungdomsdiabetes (Lorenzi & Trenney, 2015; Ludvigsson, 2017; Tolbert, 2009). Över 800 barn i Sverige insjuknar i diabetes varje år. Vi har i Sverige näst högst frekvens av diabetes hos barn i världen, Finland har högst (Barndiabetesfonden, 2017; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). Problemområdet är ett högst aktuellt ämne just nu då den andra diabetesgalan precis sänts. Diabetes klassas som en folksjukdom, därför är det viktigt att uppmärksamma den då kunskapen om sjukdomen är mycket dålig samtidigt som det finns gott om fördomar om den (Ahle, 2018). När det kommer till forskning kring just ämnet diabetes och idrott och hälsa finns det mycket lite nationell forskning, däremot har det gjorts en hel del studier utomlands kring detta ämne. Något som den nationella forskningen däremot är mycket bra på är att beskriva sjukdomen och hur den fungerar (Barndiabetesfonden, 2017; Cássia Sparapani et al., 2017; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014).

Eftersom sjukdomen drabbar så pass många så är sannolikheten att en lärare kommer att undervisa en elev med typ 1-diabetes stor. Det innebär att läraren måste förstå hur diabetes fungerar i samband med träning, för att sedan kunna hitta och utveckla verktyg som hjälper både eleven såväl som läraren. I kursplanen för idrott och hälsa står följande: "Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är grundläggande för människors välbefinnande. Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet." (Skolverket, 2011a, s. 1). Att röra på sig regelbundet är viktigt för alla, men för en person med diabetes är det extra viktigt eftersom regelbunden motion ofta ger jämnare blodsockernivåer. Därför är det extra viktigt att hitta sätt att inkludera elever med typ 1-diabetes i undervisningen så att de får

(8)

7

positiva upplevelser av rörelse (Diabetesförbundet, 2016b; Kirk, MacMillan, & Mutrie, 2014; Ludvigsen, 2016).

(9)

8

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur verkligheten i svensk grundskolaskola för en elev med typ 1-diabetes, med särskilt fokus på idrottsundervisningen, ser ut.

Mina frågeställningar är:

• Hur ska man förstå de skyldigheter enskilda lärare har för egenvård och inkludering och uppfylls dessa i idrottsundervisningen?

(10)

9

Bakgrund

Typ 1-Diabetes

Diabetes finns i två olika typer, typ 1-diabetes (T1D) och typ 2-diabetes (T2D). Orsaken och behandlingen skiljer sig åt mellan typerna. T2D innebär att den mängd insulin som kroppen producerar inte räcker till. T1D är en autoimmun sjukdom som innebär att kroppen inte bildar något insulin alls eftersom immunsystemet angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin (Diabetesförbundet 2017; Hanås, 2008; Lorenzi & Trenney, 2015; Ludvigsen, 2016; Nordfeldt, 2016). Det är i dagsläget inte kartlagt varför kroppen gör så. Om kroppen inte producerar insulin så kan kroppens celler inte ta upp sockret som finns i blodet och vävnadsvätskorna. Då blir blodsockervärdena efterhand högre och högre vilket leder till att socker läcker ut genom njurarna med urinen. Detta leder till att sockret drar med sig vätska ut eftersom det binder vatten, då kissar personen mer vilket leder till att personen får en ökad törst och i vissa fall går ner i vikt. Det är också dessa symptom plus ökad trötthet som man ska vara uppmärksam på om man till exempel misstänker att ens barn har fått diabetes (Ludvigsen, 2016; Nordfeldt,2016).

Om ett barn insjuknar i T1D så kommer det att behöva ta insulin för att hålla blodsockervärdena stabila (Lorenzi & Trenney, 2015). Insulinet tas dagligen genom insulininjektioner som kan ges antigen med insulinpenna eller insulinpump. Barnets måltider måste regleras när det kommer till innehåll och mängd och barnet ska helst vara fysiskt aktivt dagligen. Behandlingseffekten måste också hela tiden följas med hjälp av blod- och urinprover (Barndiabetesfonden, 2017; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014; Tolbert, 2009). Trots behandling och noga kontroller så drabbas barnen ofta av lågt eller högt blodsocker. Lågt blodsocker (hypoglykemi) får barnen ofta om det gått för långt mellan måltider, eller om de ätit mindre än de brukar. En annan orsak kan vara att de varit mer fysiskt aktiva än vanligt till exempel efter en idrottslektion. Hypoglykemin kan leda till insulinchock och i värsta fall går barnet in i diabetskoma. Om ett barn får hypoglykemi så ska det ges något sött att dricka eller äta. Viktigast av allt, ge

(11)

10

aldrig insulin (Diabetesförbundet, 2017c; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014).

Om barnet istället får för högt blodsocker (hyperglykemi) beror det ofta på att de har ätit för mycket jämfört med den mängd insulin de tagit, kan även bero på att man varit mer stillasittande än man brukar vara. Även hyperglykemi kan leda till diabeteskoma. Så både "att vara låg och hög" kan i värsta fall var livshotande för barnet (Diabetesförbundet, 2016a; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). I längden om blodsockret ofta pendlar upp och ner och barnet inte får en balans i sina blodsockernivåer så kan det leda till allvarliga komplikationer med till exempel njurar, hjärta och ögon (Barndiabetesfonden, 2017; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). Därför är de av yttersta vikt att hela tiden hålla kontroll på blodsockret.

Diabetesens historia och nutid

Sjukdomen fick sitt namn för nästan 2000 år sedan. Sjukdomen har varit känd i tusentals år. Sjukdomen nämndes först och främst som ett tillstånd av sjukligt överskott på urin. På den tiden innebar sjukdomen ett smärtsamt liv och en alldeles för tidig död. Symtomen osläcklig törst och stora urinmängder var tidigt kända samt att efterhand som sjukdomen fortskred upplevde den sjuka personen mer och mer trötthet och gick snabbt ner i vikt. Någon behandling fanns inte, det var först på 1500-talet som forskningen tog fart. Forskare kom fram till att sjukdomen satt i njurarna och gjorde att kroppen inte kunde behålla salt i kroppen. Dock var detta en felaktig uppfattning för det som kom ur kroppen var inte salt utan socker. Behandlingarna som funnits har varit ungefär lika många som de antalet läkare som tog sig an att behandla diabetiker. Behandlingarna har varit allt från blodtappningar till uttömning av kroppsvätskor. Det enda som alla var överens om var att dieten var tvungen att regleras. Det experimenterade med en rad olika droger fram tills insulinets upptäckt under 1920-talet (Lunds universitet, 2017).

1923 var det 1000 personer med diabetes som behandlades dagligen med insulininjektioner. Efter bara ett par år var antalet uppe i 25 000. Dock så hade man hoppats att insulinet var ett botemedel men förmågan att producera insulin återvanns

(12)

11

aldrig av bukspottkörteln. Överlevnaden för personer med diabetes har ökat drastiskt under bara dessa 100 år. Det är först nu på senare tid som forskning visat att så jämt blodsockervärde som möjligt gör att risken för följdsjukdomar sjunker drastiskt (Lunds universitet, 2018). Idag har nyligen gjorda studier visat att diabetesen kan, istället för att delas in i två grupper, delas in i fem grupper. Denna upptäckt gör att det blir lättare att förutse riskerna för följdsjukdomar samt bättre anpassa, kanske till och med individanpassad behandling. Dock är forskningen i full gång i detta nu så än så länge vet vi inte exakt hur detta fynd kommer att användas (Diabetesförbundet, 2017b).

Föreställningar om diabetes

Stigmatisering innebär att medlemmar i någon social kategori i samhället diskriminerar medlemmar i andra sociala kategorier för sina egenskaper genom till exempel uppfattningar eller stereotyper. Ett exempel på en uppfattning när det kommer till diabetes är att det bara drabbar överviktiga personer. Att det bildas sociala kategorier kan beror på synliga eller osynliga attribut, de kan vara inte kontrollerbara eller kontrollerbara. Diabetes är ett osynligt attribut som samtidigt blir väldigt synligt när den ska behandlas. De kan vara knutna till beteende, utseende eller medlemskap i en grupp. För att det ska vara en stigmatisering måste de sociala villkoren för individen/individer försämras. Stigmatisering drabbar ofta personer med sjukdomar. Begreppet används mest av de personer som försöker motarbeta stigmatiseringar (Berggren, 2016; Goffman, 2011; Kant, 2016; Omerspahic, 2016).

Den allra största föreställningen i samhället idag är att alla med diabetes har levt ohälsosamt, hade de rört mer på sig och ätit mindre socker hade de varit friska. Ett stort problem här är att när det pratas om diabetes så skiljs inte typerna åt. Vilket gör att de med T1D drabbas hårdast av fördomar. T1D är inte en sjukdom som drabbar en person för att den har rört på sig för lite utan det är en sjukdom som personen föds med. Medan typ 2-diabetes i hög grad drabbar personer som lever ”ohälsosamt”. En annan föreställning är att en person med diabetes inte kan äta saker med socker i, detta stämmer inte. Så länge insulinet regleras så kan en person med diabetes äta precis vad den vill. Däremot är det en fördel om en diabetiker äter en bra och varierad kost samt rör på sig (Berggren, 2016; Kant, 2016; Omerspahic, 2016). Andra föreställningar är att alla med

(13)

12

diabetes förr eller senare blir tvungna att amputera till exempel fötterna eller att alla med diabetes blir blinda, detta stämmer inte. En tredjedel av personer med diabetes får någon gång under livet näthinneförändringar men det är endast en niondel av dessa som riskerar att få synskador. Alltså blir inte ens en niondel av alla diabetiker blinda (Diabetesförbundet, 2017e).

Typ 1-diabetes och träning

Rekommendationer

Rekommendationerna för barn och ungdomar med T1D är att de ska genomföra fysisk aktivitet minst 60 minuter per dag. Då det är bevisat att personer som har T1D som tränar minskar sin risk för att drabbas av insulinkoma och förbättrar sin livskvalitet (D´hooge et al., 2011; Ludvigsen, 2016; Riddell et al., 2017). Dock har studier visat att ungdomarna med T1D rör sig ungefär lika mycket eller till och med mindre än personer i samma ålder som inte har diabetes (Kirk, MacMillan, & Mutrie, 2014; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). Detta kan bero på att T1D är utmanande att hantera, för samtidigt som det är viktigt med regelbunden träning när man har T1D så är hanteringen av fysisk aktivitet i olika former svår för både individen och vårdgivaren. Det kan också vara så att det finns en rädsla för att tappa kontrollen över blodsockret och att drabbas av hypoglykemi som i värsta fall leder till insulinkoma. Eller så är det så att individen och personerna runt omkring känner att de har otillräcklig kunskap för att kunna hantera diabetes under träning (Ludvigsen, 2016; Riddell et al., 2017).

Vad händer vid träning?

Vid träning med T1D så påverkas blodsockret av en hel del olika saker, som mängden insulin som är i cirkulation, vad personen senast åt och hur länge och hur intensivt personen tränar. Träning gör ungefär samma sak som insulin i kroppen det vill säga hjälper kroppen ta upp socker från blodet men det sker oberoende av insulin. Så det som händer vid träning är att blodsockret sänks mer än normalt (Riddell et al., 2017). Personen får också en ökad känslighet för insulin och detta kan hålla i sig upp till 24 timmar efter avslutad träning. Alltså måste insulindoserna och/eller matintaget regleras före, under och

(14)

13

efter träning. Det är dock viktigt att inte helt hoppa över en insulindos då det kan leda till hyperglykemi istället. Det är också så att risken för hypoglykemi under natten efter träning ökar om träningen utförs på eftermiddagen. Regleringen är helt individuell och kan vara lätt för vissa att få till medan andra har mycket svårt att få en jämn blodsockernivå i samband med träning (Hanås, 2008; Ludvigsen, 2016; Riddell et al., 2017). Olika typer av träning påverkar blodsockret olika mycket. Blodsockret håller sig mer stabilt under styrketräning än under kontinuerlig måttlig aerobträning. Ungdomar med T1D rekommenderas att utföra både aerob och anaerob träning men just nu är det inte fastställt vilket som ger störst eller bäst effekt för ungdomarna (Riddell et al., 2017).

Säkerhetsåtgärder

Viktigt att veta är att om man upplevt svår hypoglykemi så bör man inte träna under de efterföljande 24 timmarna eftersom det då finns en risk för ännu värre konsekvenser (Hanås, 2008; Riddell et al., 2017). Har personen upplev mild hypoglykemi så måste den ökade risken tas med i beräkningen när man planerar för träning. Trots de komplikationer som kan uppstå så menar forskarna ändå att hälsofördelarna med att träna överväger risken att vara stilla sittande. Det som krävs för att genomföra träning på ett säkert sätt vid diabetes är att personen måste vara medveten om sitt blodsockervärde vid starten av träningen och hela tiden ha utrustning till hands för att kunna kontrollera blodsockret under träningen. Det är också viktigt att ha någon form av snacks till hands för att kunna behandla eventuell hypoglykemi. Trots att vi idag har mycket kunskap så måste det göras fler studier på hur personer med T1D förhindrar hypoglykemi på bästa sätt under och efter träning (Riddell et al., 2017).

Skola och egenvård

Vårdnadshavarna ska se till att barnen får den tillsyn som de behöver oavsett om de har någon funktionsnedsättning eller inte. Den tid barnen tillbringar i skolan övergår tillsynsansvaret till huvudmannen. Alltså är det skolans uppgift att ha tillsyn över barnen och se till att ha rutiner för vad som behöver göras för att denna skyldighet ska uppfyllas för alla barn (Ludvigsen, 2016; Skolverket, 2006). Utbildningslagen i Sverige definierar tydligt rollen om egenvård och sjukvård (Lange, Jackson, & Deeb, 2009; Ludvigsen,

(15)

14

2016). Egenvård innebär att en läkare avgjort att den vård ett barn behöver kan ges av till exempel vårdnadshavare, personlig assistent, skolpersonal eller barnet själv. Bedöms det att insatserna kan ges som egenvård läggs ansvaret preliminärt på vårdnadshavaren. Vilket innebär att när barnet är i skolan så ansvarar skolan för att se till att det tas omhand på rätt sätt om barnet inte själv kan göra det. Barn med diabetes faller nästan alltid under egenvården (Lange, Jackson, & Deeb, 2009; Ludvigsen, 2016; Skolverket, 2006; Skolverket, 2014).

(16)

15

Tidigare forskning

Den tidigare forskningen sammanställdes med hjälp av en informationssökning i flera led. Första delen bestod av att titta igenom information om diabetes på tre hemsidor, diabetes.se, barndiabetesfonden.se och diabit.se, efter att ha fått dessa som tips från en kollega med barn som har T1D och handledaren. Här inhämtades grundförståelsen för diabetes och vad det innebär. Sedan fortsatte informationsökningen genom sökningar i två databaser, ERIC och SPORTDiscus, för att få fram relevant och internationell forskning. Sökningen i databaserna gav adekvata resultat för forskningsområdet. Enda avgränsningen som gjordes var att söka på forskning från år 2000 och framåt. Detta eftersom diabetesforskningen gått väldigt fort framåt de senaste åren. Någon mer avgränsning behövdes inte då sökorden i olika kombinationer med varandra gav rimligt antal träffar. Sökorden som användes var: "physical education", "diabetes type 1", "teachers", "disabilities", "diseases" och "special health problems". Sökorden kändes relevanta och sökningen på dem gav också relevant forskning. Nästa led bestod av en informationssökning i skolverkets läroplaner och rapporter. Sökord som användes var "diabetes" och "inkludering". Denna sökning gjordes då det var viktigt att veta vad det står i läroplanen och kursplanen eftersom de planerna är de styrdokument som läraren har att förhålla sig till.

Skolan och lärarens ansvar för inkludering och egenvård

Skolans ansvar vid egenvård och inkludering

Som tidigare nämnt så har skolan ansvar för egenvården under skoltid, de måste se till att om eleven själv inte kan sköta vården ha någon/några personer på plats som kan hjälpa eleven. Dessa personer kan vara lärare, en assistent eller annan skolpersonal (Lange, Jackson, & Deeb, 2009; Ludvigsen, 2016; Skolverket, 2006; Skolverket, 2014). I läroplanen finns ett stycke om likvärdig utbildning, där står det att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning och det innebär att det finns olika vägar till målet men alla ska nå dit genom att ta hänsyn till vilka förutsättningar och behov som olika elever har. Undervisningen behöver alltså inte se likadan ut för alla elever eller utformas på samma

(17)

16

sätt överallt (Skolverket, 2011b). Det viktiga är att eleverna känner sig inkluderade. Inkludering innebär i motsats till integrering att "helheten ska anpassa sig till delarna" (Skolverket, 2016, stycke 3). Vad kan då skolan gör för att underlätta egenvården och se till att eleven inkluderas i undervisningen?

Forskning från både Brasilien och USA lyfter fram att det allra bästa hade varit om till exempel skolsköterskan ansvarade för vården av dessa elever (Cássia Sparapani et al., 2017; Tolbert, 2009). Men i Sverige ansvarar skolsköterskorna inte för egenvården i skolan utan deras främsta uppgift är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Dock så har de ett ansvar att se till att det inte finns några hinder för en enskild elevs lärande och utveckling. Hälso- och sjukvården, skolan och vårdnadshavaren måste planera för hur egenvården ska fungera och där spelar skolsköterskan ofta en roll i det arbetet (Skolverket, 2014). Varje skola ska ha en övergripande plan för hur de hanterar barn/ungdomar med diabetes (Lorenzi & Trenney, 2015; Ludvigsen, 2016). Arbetsgivaren ansvarar för att rätt kompetens finns (Skolverket, 2014). Detta kan ske genom menar forskning från USA att till exempel föräldrarna delar med sig av den kunskap som de har eller att någon från sjukvården kan komma till skolan för att utbilda och instruera om hur vården ska utföras (Lange, Jackson, & Deeb, 2009; Ludvigsen, 2016; Skolverket, 2014). Det bästa är om lärarna och berörda vuxna kontinuerligt kunde få utbildning om diabetes och hur det behandlas. En rekommendation som återkommer ofta i forskningen framför allt från Australien är att ha ett tätt samarbete skolor emellan för att få tips och idéer av varandra (MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). 14

Lärarens kunskap om typ 1-diabetes

Det som du kan hitta i nästan all forskning från både USA, Brasilien och Australien om idrott och hälsa och T1D är lärarnas brist på utbildning om diabetes (Cássia Sparapani et al., 2017; Lange, Jackson, & Deeb, 2009; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014; Tolbert, 2009). I en studie från USA om diabetes i skolan uppgav 17 % av skolorna att de inte hade någon personal som har utbildning om diabetes och 22 % av skolorna kände att de hade för lite utbildad personal (Tolbert, 2009). Hanteringen av diabetes är komplex vilket gör att lärare behöver ge stöd till eleven med

(18)

17

T1D och då speciellt under fysisk aktivitet. Alltså kan lärare, framförallt lärare i idrott och hälsa, med begränsade kunskaper om hur diabetes fungerar leda till att de utför handlingar som ger allvarliga konsekvenser för eleven. Som att till exempel ge eleven insulin vid hypoglykemi (Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). Först och främst måste idrottsläraren förstå och kunna tolka vanliga tecken på hypo- och hyperglykemi (Lorenzi & Trenney, 2015). De behöver också veta vilka åtgärder som ska vidtas om något av dessa tillstånd skulle uppstå (Tolbert, 2009). Macmillan, Kirk, Mutrie, Moola och Robertson (2014) kom fram till i sin forskning från Australien att på grund av okunskap så blir en vanlig uppfattning att en elev med T1D inte kan delta på samma villkor på idrottslektionerna som alla andra elever, detta stämmer dock inte. Så längre rätt förutsättningar finns så kan de delta precis som alla andra. I vissa fall kan lärarens begränsade kunskaper göra att de blir för "bevakande" över eleven genom att de hela tiden till exempel frågar hur det är osv och helt enkelt stör eleven i lektionen. Det är viktigt att läraren känner att den har kunskap om diabetes och känner sig trygg i hanteringen av den, så att inte eleven känner otrygghet och kanske då använder sin sjukdom för att slippa delta (Cássia Sparapani et al., 2017; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson 2014). Som tidigare nämnt så är det arbetsgivaren i Sverige som ansvarar för att lärarna och annan skolpersonal har rätt kompetens (Skolverket, 2014). Forskning har också visat att det är viktigt att lärare redan under sin lärarutbildning ska få kunskap om diabetes och även få praktisk träning i hur diabetes ska hanteras i olika situationer.

Skolans och lärarens möjligheter för inkludering

Strukturer för att möjliggöra inkludering

Elever med T1D kan behöva kontrollera sitt blodsocker under lektionstid och ibland även utföra åtgärder, så som att ta insulinsprutor eller äta något, för att hålla blodsockret på en bra nivå. I den situationen kan skolans regler komma att påverka eleven. Har skolan till exempel en regel om att eleverna inte får äta under lektionstid så kan det vara så att en lärare utan kunskap om diabetes inte tillåter diabetikern att äta under lektionstid vilket kan få stora konsekvenser. Eller att okunskap hos klasskamraterna gör att de blir sura och

(19)

18

inte förstår varför just den eleven får äta på lektionerna när de inte får det. Att klasskompisarna har för lite kunskap om diabetes kan också göra att eleven inte vill ta blodsockerkontroller i klassrummet för att den är rädd att den då ska bli mobbad. Skolan kan också ha som regel att eleverna inte får lämna klassrummen under lektionstid (Cássia Sparapani et al., 2017; Hanås, 2008; Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola & Robertson, 2014). MacMillan, Kirk, Murtrie, Moola, och Robertson (2014) kom i en studie från Australien fram till att skolan måste se till att alla lärare vet vem som är diabetiker så att de kan tillåtas att äta under lektionstid, deras forskning visar också att ha ett avsett rum eller plats för elever med diabetes där de kan genomföra sin behandling är något som kan hjälpa eleverna och då måste lärarna tillåta eleverna att gå dit även under lektionstid.

Som nämnts tidigare så är risken för hypoglykemi förhöjd i ca 24 timmar efter träning och risken för hypoglykemi under natten ökar efter träning som utförts på eftermiddagen (Riddell et al., 2017). Därför är det viktigt att eleven vet när på dagen som de har idrott så att den kan reglera sitt insulin och sin kost efter det (MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014; Tolbert, 2009). Det är också om det är möjligt bra om schemat läggs så att de klasser där det finns diabetiker i har sina lektioner i idrott och hälsa på förmiddagarna (Riddell et al., 2017). En annan viktig sak som kom fram i forksning både från Australien och USA är att skolan serverar näringsriktigt mat och att det finns en meny för vad som kommer att serveras varje vecka. Detta underlättar då genom att föräldrarna vet vad som kommer att serveras i skolan och kan då hjälpa eleven bestämma vilka insulindoser som den ska ta under dagen (MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014; Tolbert, 2009).

Möjligheter för läraren att inkludera elever med typ 1-diabetes

Forskning från Australien har kommit fram till att det finns flera saker läraren kan göra för att underlätta deltagandet i idrott och hälsa för eleven. En sådan sak är att läraren planerar framåt i tiden och delger sedan sin planering med eleven så att den vet vilken aktivitet som kommer att genomföras de närmsta lektionerna. Därmed kan eleven anpassa insulindos och kostintag beroende på den kommande lektionens intensitet (MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014). Läraren kan också fungera som en hjälp för att

(20)

19

påminna om tester och injektioner om det behövs under lektionen. Viktigt som lärare är att se till att alla hjälpmedel som kan komma att behövas som till exempel snacks, test och insulinspruta finns lätt till hands oavsett vad lektionen består av för aktivitet och var den utförs (Tolbert, 2009).

Ett exempel som varje idrottslärare kommer att stöta på är när de ska genomföra orientering och ibland också friluftsliv. I kunskapskraven för idrott och hälsa i årskurs 9 står följande: "Eleven planerar och genomför friluftsaktiviteter med viss anpassning till olika förhållande, miljöer och regler. Dessutom kan eleven med viss säkerhet orientera sig i okända miljöer och använder då kartor och andra hjälpmedel." (Skolverket, 2011a, s. 6). Detta innebär att vi måste släppa iväg eleverna för att orientera och då måste det hittas lösningar så att elever med T1D fortfarande har tillgång till sina hjälpmedel men också en plan för hur nödsituationer ska hanteras. Ett alternativ kan vara att en lärare/ assistent springer med eleven och har då med sig elevens hjälpmedel. De bör också har kunskap om hur de upptäcker hypoglykemi och hur det ska behandlas om det uppstår. Ett annat alternativ som blir mindre utpekande är att alla eleverna springer två och två och att då den eleven som är i par med eleven med T1D har fått kunskap om vad som gäller vid en eventuell nödsituation (Ludvigsen, 2016; MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014).

Som tidigare nämnt så är många ungdomar med T1D mindre fysiskt aktiva än sina kompisar (Kirk, MacMillan, & Mutrie, 2014). Därför menar forskning från Australien att det är viktigt att eleven känner sig inkluderad, stöttad och bekväm under idrottslektionerna, samtidigt som läraren måste visa att de bryr sig och stöttar varje elev oavsett fysisk nivå och oavsett om de har T1D eller inte. Sist men inte minst har forskning visat att läraren borde ta mer hjälp av föräldrarna men inte minst av eleven själv! De vet hur de fungerar och vilken hjälp de behöver. Så lyssna på dem (MacMillan, Kirk, Murtie, Moola, & Robertson, 2014).

(21)

20

Teoretiska perspektiv

När det kommer till teoretiska perspektiv som är applicerbara på T1D och den undersökning som jag genomfört så identifierade jag två delar. Dels teori om inkludering men också teori om egenvård. Måste dock göra reservation för att ingen av de teorier som jag valt att använda mig av tar upp diabetes specifikt men är ändå applicerbara.

Det kompensatoriska perspektivet

Det populäraste sättet för hantering av olikheter hos elever har varit att försöka kompensera elevernas olika svagheter. Inom inkluderingskomplexet finns det ett teoretiskt perspektiv som heter kompensatoriska perspektivet. Detta perspektiv är en bärande del i inkluderingskomplexet. Perspektivet grundar sig i åtgärder som kompenserar problemen som en individ har. Åtgärderna som sker inom perspektivet sker utanför den ordinarie undervisningen för att eleverna ska hålla jämn takt med sina klasskamrater. Det som sker i perspektivet är att problemgrupper identifieras. Sedan söks det efter förklaringar oftast psykologiska och neurologiska för att till sist kompensera för problemet genom att skapa olika metoder. Perspektivet har sin grund i psykologisk och medicinsk tradition där diagnostiseringen blir central. Detta perspektivet är det dominerande inom skolan och specialpedagogiken idag.

Perspektivet urskiljer fyra målgrupper vilka är följande: Barn som är blinda eller har synnedsättning, barn med t.ex. lässvårigheter, barn med hörselskada eller som är döva och till sista barn med funktionshinder. Barn med diabetes tillhör den sista målgruppen. Så den identifierade målgruppen blir barn med diabetes, sedans skapas metoder för att kompensera barnens diabetes. För att specialpedagogik ska vara nödvändig inom detta perspektivet bör 3 krav uppfyllas. 1. Utbildningsmetoderna ska vara effektiva och utvecklade för personer med funktionsnedsättning. 2. Metoderna som används måste ha testats innan de används. 3. Det ska inte vara möjligt att använda metoden om man försöker använda den utanför specialpedagogiken (Cook & Shirmer, 2005; Nilholm, 2003/2007; Tanner, 2009).

(22)

21

Orems egenvårdsteori

Grunden i Orems egenvårdsteori är att alla människor har olika behov som kan vara av fysiologisk, social och psykologisk art. Under 70-talet när hennes teori växte fram var det stort fokus på holismen, att man ser människan som en helhet. Orems definition av en människa är att det är en fri, aktiv varelse som reflekterar över sig själv och sin omgivning. Välbefinnande kan människan uppnå genom egenvård. Egenvård innebär ett beteende som är inlärt via interaktion och kommunikation med olika sociala grupper. Individen har ett stort ansvar i att utveckla goda vanor och förmåga att ta hand om sig själv i olika situationer och miljöer som de befinner sig i. För att sedan genomföra egenvården måste individen förstå betydelsen och har rätt kunskap om de åtgärder som utförs (Marias & Wennerstam, 2017; Orem, 1991).

Teorin kan delas upp i tre delar: teorin om omvårdnadssystemet, teorin om egenvårdsbrist och teorin om egenvård. I mitt arbete kommer jag att fokusera på de två senare delarna. Först och främst måste egenvårdsbehoven identifieras och ungdomarna med diabetes måste bli medvetandegjorda om dem för att sedan en egenvårdshandling ska kunna utföras. Om det skulle vara så att egenvårdskraven blir större än egenvårdskapaciteten så blir det enligt Orems teori egenvårdsbrist. Det kan vara till exempel miljön runt eller åldern på individen med diabetes som orsakar bristen. Förutom indelningen ovan delar Orem in egenvårdsbehovet i premisser: Egenvårdsbehov relaterat till hälsoproblem, utvecklande egenvårdsbehov och universella egenvårdsbehov. Den första premissen innebär bedömning och observation av hälsotillståndet, att individen följer ordinarie medicinsk behandling, uppsöker sjukvård om nödvändigt eller hanterar biverkningar (Marias & Wennerstam, 2017; Orem, 1991).

(23)

22

Metod

Kvalitativ metod

För den här studien har jag valt att använda mig av semistrukturerade intervjuer. En intervju kan vara mer eller mindre strukturerad beroende på situationen, frågeställningen och de variabler som ska undersökas. En semistrukturerad intervju innebär att flera förutbestämda frågor ska ställas under intervjun samtidigt som det ges utrymme till att spinna vidare på olika saker som kommer upp under intervjuns gång. Helt enkelt ju kortare intervjuguide desto mindre strukturerad blir intervjun. Jag ville också få en förståelse för sammanhang och kunna ställa följdfrågor på de svar som jag fick. Anledningen till att jag valde en kvalitativ metod i form av intervjuer var också det faktum att de grupper som jag valde att undersöka inte är speciellt stora. Samtidigt som det är svårt att få tag på personer inom grupperna på grund av den sekretess som finns när det har att göra med personer med sjukdomar (Eliasson, 2013; Ejvegård, 2009).

Semistrukturerade intervjuer kan vara väldigt flexibla vilket var bra i mitt fall då jag intervjuade ungdomar. Intervjuerna görs oftast med en person i taget men kan ske i grupp om intervjuaren ser en vinst i det. Min intention var att intervjua alla deltagarna var för sig men de ungdomar som jag intervjuade ville inte ställa upp på intervju om de inte fick intervjuas tillsammans. Det finns såklart både för och nackdelar med att det blev så. Jag var tvungen att ge efter och intervjua dem tillsammans eftersom urvalsgruppen är så liten och jag hade inte hunnit hitta någon annan att intervjua. De nackdelar som jag kan se med en gruppintervju är till exempel att det i vissa fall blir att den ena bara håller med den andra på saker där deras svar hade sett annorlunda ut om de hade intervjuats en och en. Det kan också lätt bli så att den ena tar över hela intervjun så att den andra inte får ta så stor plats. Samt att svaren inte blir lika personliga utan ibland färgade av vad de andra i gruppen svarar. Men vinsten med en gruppintervju är i många fall är att deltagarna känner en trygghet under intervjuerna för att de har varandra. Vilket jag upplevde att så var fallet hos mina respondenter. Samtidigt som de kan hjälpa varandra att fylla på vad den andra sagt vilket gör att saker som en av deltagarna inte tänker på kan den andra fylla på med.

(24)

23

Även de två föräldrarna som intervjuades, intervjuades tillsammans i en gruppintervju. Alla intervjuerna spelades in efter samtycke av varje deltagare. Sedan transkriberades dem. Vilket gjorde att jag fick möjlighet att kunna citera de intervjuade i arbetet (Eliasson, 2013; Ejvegård, 2009).

Urval

De personer som ingick i min urvalsgrupp var två ungdomar i 12 års åldern med T1D, vars en förälder till eleverna som har T1D och en lärare som undervisar en av eleverna med T1D i idrott och hälsa. Då diabetes är en sjukdom som är sekretessbelagd så var det svårt att få tag på personer till min urvalsgrupp. Jag hade kontakt med en av föräldrarna som jag valde att intervjua sen tidigare och det är sedan genom den föräldern som jag fick tag på resten av personerna i min urvalsgupp. Min intention var att intervjua minst en lärare till. Efter många olika försök att få tag på någon så var jag tvungen att ge upp.

Genomförande

Förberedelser

Det som gjordes allra först var en sammanställning av tidigare forskning. Efter att den tidigare forskningen sammanställts så tittade jag på vilket/vilka teoretiska perspektiv som skulle kunna vara användbara för att sedan analysera mitt resultat. Efter många sökningar så bestämde jag mig för en teori och ett teoretiskt perspektiv inom inkluderingskomplexet. Orems egenvårdsteori och det kompensatoriska perspektivet, som jag kände var lämpliga för min undersökning. Nästa steg blev att sammanställa en intervjuguide. Jag valde att inte göra den speciellt specifik utan jag hade 4-5 ”standard” frågor till varje grupp som jag intervjuade.

Datainsamling

Jag genomförde sedan 3 semistrukturerade intervjuer, var av två av de var gruppintervjuer. Första intervjun genomfördes 6/12 med 1 idrottslärare som är lärare till en av de intervjuade eleverna. Intervjun varade i tolv minuter. Andra intervjun genomfördes 11/12, denna intervjun var en gruppintervju tillsammans med två elever och

(25)

24

en förälder till vardera barn. Intervjun varade i 35 minuter. Min önskan var att få intervjua eleverna tillsammans utan föräldrarna tyvärr blev detta inte möjligt då föräldrarna inte kunde vara tysta undertiden som jag intervjuade barnen. Så jag skulle kunna säga att föräldrarna ledde denna intervjun. De ställde frågor till barnen som jag inte tänkte på att jag skulle ha kunnat ställa. Vilket jag ser som en vinst i detta fallet plus att föräldrarna är de som är mest insatta i diabetesproblematiken. Sista intervjun genomfördes också 11/12 och var då med en förälder till respektive elev. Alltså samma föräldrar som i gruppintervjun med eleven, totalt två föräldrar. Intervjun varade i 26 minuter. Som nämnt tidigare ville jag egentligen genomföra enskilda intervjuer för att få varje enskild individs upplevelser och tankar. Det hade kunnat resultera i mer personliga svar än dem jag fick nu, samtidigt som svaren jag nu fick var förmodligen mer utförliga för att respondenterna kunde hjälpa varandra och utveckla svaren på frågorna.

Forskningsetiska överväganden

I min undersökning så informerades deltagarna vad undersökningens syfte var, de fick ge sitt samtycke och jag informerade också om att deras medverkan kommer att hållas helt anonym. Vilket i detta fallet är mycket viktigt. Då min undersökning behandlar en fråga, där det ligger sekretess över personernas hälsotillstånd. Det finns en lag som heter etikprövningslagen som innebär att viss forskning måste prövas i någon av etikprövningsnämnderna. Den forskning som kräver prövning är den som till exempel innebär att du ska samla in känsliga personuppgifter. Hur känsliga personuppgifter definieras är att de kan kopplas till en levande enskild person och handlar om till exempel hälsa som i mitt fall. Dock så kommer min uppsats inte räknas till sådan forskning om måste inte prövas då jag inte kommer att studera elevernas hälsa i sig utan mer praktiska saker i vardagen (Henricson, 2017).

Utöver detta så tog jag hänsyn till Vetenskapsrådet (u.å.) fyra krav. Informationskravet: Berörda ska vara informerade om forskningens syfte. Vilket jag då som tidigare nämnt informerade om innan deras deltagande. Samtyckeskravet: deltagarna har rätt att bestämma över sin medverkan. Innan intervjuerna så informerade deltagarna om att de när som helst kan avbryta sin medverkan och att jag då förstör allt material jag har kring dem, genom att radera alla ljudfiler som de är med på samt raderar de delar i texten som

(26)

25

handlar om dem. Jag såg också till att få samtycke från föräldrarna till de barn som jag intervjuade. Konfidentialitetskravet: Handlar om hur personuppgifter hanteras för att ge deltagarna största möjliga konfidentialitet. Jag informerade deltagarna att dem inte kommer kunna identifieras i mitt arbete. Det är också så att de enda personuppgifter som jag har på deltagarna är namn och ålder och den informationen finns endast i ljudfilerna som jag förvarar i min mobil i en låst mapp. Det sitta kravet är nyttjandekravet: Materialet som samlas in är endast till för att användas i forskningsändamål. När det kom till detta kravet så hade/har jag ingen vinning i att bryta mot kravet och jag såg till att uppgifterna hanterades på rätt sätt och med rätt syfte hela vägen från start till mål.

Validitet och reliabilitet

Validitet innebär i hur hög grad undersökningen faktiskt undersöker det som avses att undersökas. Medan reliabilitet beskriver undersökningens tillförlitlighet, hög reliabilitet innebär då att samma undersökning ska kunna genomföras flera gånger med samma resultat. Alltså handlar validiteten och reliabiliteten om trovärdigheten och tillförlitligheten i min undersökning och det faktum om undersökningen kunde fått högre validitet och/eller reliabilitet om den genomförts på något annat sätt (Ekengren & Hinnfors, 2006; Trost, 2012). Eftersom jag valde att genomföra en kvalitativ undersökning så kan mina åsikter, känslor och förväntningar ha påverkat resultatet samtidigt som min undersökning handlar om personer med en sjukdom som kan te sig och behandlas på lite olika sätt hos personerna som är sjuka så blir min undersöknings reliabilitet inte speciellt hög (Bendt, 2018).

Jag intervjuar endast två elever och personerna runt omkring dessa vilket innebär att resultatet skulle kunna se mycket annorlunda ut om jag valde att intervjua två andra elever. För att få en hög reliabilitet så hade jag kunnat komplettera min kvalitativa undersökning med en kvantitativ undersökning men som nämnt ovan så skulle en kvantitativ studie i den här gruppen personer vara svår för mig att genomföra inom ramen för det här arbetet. Eftersom de frågeställningar som jag ämnade att besvara med min undersökning inte krävde ett absolut svar utan kan variera mycket mellan individer så anser jag att min undersökning hade hög validitet. Jag syftade till att undersöka hur

(27)

26

verkligheten för en elev med T1D ser ut i svensk skola. Vilket jag också gjort genom att titta på det från olika synvinklar, jag har dessutom fått två perspektiv på det syftet som jag hade vilket ökar validiteten.

(28)

27

Resultat och analys

I följande del kommer jag att presentera det resultat som mina intervjuer gett. Jag kommer även att analysera resultatet med hjälp av det kompensatoriska perspektivet och Orems egenvårdsteori. Resultatet kommer också att skrivas utifrån de rubriker jag använt mig av under tidigare forskning för att underlätta läsandet genom hela arbetet. Jag har valt att döpa deltagarna till elev A, förälder A, lärare A, elev B samt förälder B. Detta för att det ska vara lätt för er läsare att följa svaren i resultatet. Det innebär att förälder A är förälder till elev A och lärare A är lärare till elev A samt att förälder B är förälder till elev B. Elev A går på en kommunal grundskola i årskurs fem och elev B går i en privat grundskola i årskurs fem. Båda eleverna går i skolan i samma kommun. Båda eleverna berättar i intervjun att de har en resurs. Elev A:s resurs har 15 timmar i veckan för att ta hand om hen, hens resurs är dock inte utbildad och enligt förälder A har resursen mycket lite kunskap. Elev B:s resurs har 10 timmar i veckan för att ta hand om hen, hens resurs är sedan tidigare utbildad undersköterska.

Typ 1-diabetes i skolan

Först fick de båda eleverna beskriva en typisk skoldag. För elev A ser en skoldag likadan ut som för vilket elev som helst förutom det faktum att hen måste hålla koll på sitt blodsocker. Vid lunchen ska hens resurs komma och hjälpa till med hur mycket insulin som elev A behöver, dock är det ofta som resursen inte dyker upp och då måste elev A göra det själv. För elev B börjar dagen med att hens resurs kommer och kollar läget och kollar så att elev B inte ligger lågt eller högt. Resursen berättar också vad det blir för lunch så hen kan be köket om annan mat om elev B inte gillar maten, eftersom det är viktigt att hen äter. Blir elev B sedan låg eller hög under dagen så skickar resursen ett sms med instruktioner för vad hen ska göra. Resursen dyker alltid upp till lunchen och hjälper elev B att reglera hur mycket insulin hen ska ta beroende på hur mycket mat och vad hen tänkt äta. Detta innebär enligt Orems egenvårdsteori att båda barnen går under kategorin egenvårdsbrist. Deras egenvårdskrav är större än deras egenvårdskapacitet. Samtidigt som kraven förr det kompensatoriska perspektivet är uppfyllda i elev B:s fall men inte för elev A då metoden som skolan valt att använda inte fungerar som den ska.

(29)

28

Typ 1-diabetes i idrott och hälsa

Sedan fick de båda eleverna beskriva hur det fungerar när de ska ha idrott. Elev A berättar att hens idrott ligger direkt efter en rast vilket gör att hen nästan alltid ligger för lågt för att delta på idrotten; ”jag är nästan aldrig med på gympan nu för tiden”. Förälder A fyller i med att blodsockret kan regleras genom att man sänker hur mycket insulin elev A får innan, under och efter idrotten, det är då hens resurs som ska sköta det; ”ja det har ju hänt en gång när vi ringde och sa till om det. Sen har det ju aldrig hänt igen.”. Det är också så berättar förälder A vidare att elev A har en pump som sitter på höften och är kopplad med en slang, vilken inte är jätteskön att ha på sig under idrotten då den bara hoppar runt och är i vägen. Det krävdes att föräldrarna hörde av sig till resursen många gånger innan hen började ta av den från elev A innan idrotten. Elev A säger också att hens resurs är med under hela idrotten men kollar endas hens värden kanske en gång under lektionens gång och försvinner ibland från lektionen.

Elev B berättar sedan när hen kommer till idrotten så kollar hen vad blodsockervärdet ligger på och så frågar hens idrottslärare vad värdet är. Ligger elev B då lågt så äter hen något och är sedan mer, ligger hen lite högt så är det bara bra för då sänks blodsockret av att hen rör på sig. Elev B berättar också att hens idrottslärare hela tiden håller koll på hen under idrottslektionen och ser idrottsläraren att hen mår dåligt så stoppar idrottsläraren ofta lektionen för att fråga elev B hur hen mår och vilket blodsockervärde hen har. Elev B:s resurs är inte med under idrottslektionerna dock så har hen hela tiden koll via sin mobil och ser hen att elev B blir låg eller hög skickar hen ett sms till elev B:s idrottslärare.

Skolan och lärarens ansvar för egenvård och inkludering

Skolans ansvar vid egenvård och inkludering

Lärare A fick frågan om hur ansvarsfördelning ser ut under idrotten. ”Resursen är alltid med på idrotten och sådär (…) det sköter ju hen där och kollar värdet och säger till nä nu får du nog hålla lite, nu kan du vara med igen och sådär. Så den är ju tuff annars om man inte har någon med sig.” Samtidigt som hen menar att ju äldre elev A blir desto mer ansvar

(30)

29

får hen ta, lärare A menar att hen inte hela tiden kan springa och hämta frukt eller likande utan det får elev A ta ansvar för att hen har med sig till idrotten. Så lärare A lämnar över allt ansvar på elev A eller på elev A:s resurs och fokuserar helt på idrottslektionen och alla elever i klassen. Detta skulle kunna jämföras med att lärare A anser att just nu har eleven en egenvårdsbrist enligt Orems egenvårdsteori men ju äldre elev A blir desto mer närmar hen sig egenvård. Lärare A menar också att specialpedagogiken inom det kompensatoriska perspektivet fungerar som den ska. Förälder A däremot är av en helt annan uppfattning; ”dom har inte koll på läget, dom vill inte engagera sig och jag har i stort sett aldrig känt mig trygg med elev A i skolan”. Medan för elev B så anser förälder B att ansvarsfördelningen fungerar mycket bra i skolan. Resursen har ansvaret hela tiden och tar det ansvaret alltså är kraven för det kompensatoriska perspektivet uppfyllda. Förälder A har inte heller koll på vilket ansvar skolan faktiskt har men anser att hen i alla fall bör få känna sig trygg när hen lämnar elev A i skolan. Medan förälder B anser sig ha koll på de lagar och regler som finns samt att skolan tar det ansvaret.

Föräldrarna fick också frågan kring hur eleverna inkluderas i idrottsundervisningen och om de anser att eleverna är inkluderade. Förälder A har pratat med lärare A för att försöka få elev A inkludera. Försökt förklara att om elev A ligger högt så kan hen alltid göra något ändå, gå en promenad eller liknande samtidigt som hen inte ska hålla på och springa järnet. Men förälder A säger också att om elev A ligger lågt så kan hen inte inkluderas utan då måste hen sitta still och bara äta något. Förälder B menar att elev B:s lärare är bra på att inkludera hen i undervisningen; ”jag vet ju vid något tillfälle för Elev B att när hen inte kunnat vara med asså från början och så har hen lixom inte bytt om för att hen är för låg. Då har det varit när hen börjar vända så har hen ju börjat få vara med och ta kanske mätresultat eller hjälpa till, asså inte vara med på idrotten men hen är ändå engagerad (…) hen är lixom aldrig bortglömd”. Lärare A fick samma fråga och svarade då att hen har dialog med elev A:s föräldrar för att framför allt se till att hen kan vara med hela tiden precis som alla andra elever, genom att tillexempel ställa in insulinnivåerna inför och efter idrotten. De för en dialog kring hur elev A ska bli så inkluderad som möjligt. Vilket då skiljer sig från den uppfattning som förälder A har kring hur inkluderingen fungerar eller inte fungerar.

Något som speciellt förälder A framhåller är att det saknas kompetens bland personalen på elev A:s skola. Skolan tar inte sitt ansvar, hen önskar ” att dom hade engagerat sig och

(31)

30

tagit reda på lite mer om diabetes, att dom hade lyssnat på oss”. Hen ger ett exempel när elev A en gång började sjunka väldigt fort och förälder A då ringer till resursen och frågor om hen är på plats och hjälper elev A och får då till svar ”nej vadå, nämen oj kan det gå så snabbt?”. Vilket visar på att skolan och speciellt resursen brister i kompetensen. Förälder A måste ständigt själv hålla koll på elev A för att skolan inte har gett sin personal rätt kompetens vilket gör att hens jobb blir lidande eller i värst fall elev A. Förälder B frågar under intervjun förälder A om elev A:s resurs är utbildad och får då till svar att hen inte är det och svarar då; ”nä för det är ju skillnaden här, för elev B:s resurs är ju undersköterska i grunden men hen har ju läst på till just diabetes så att hen har ju sitt och sitter ju med sån enormt mycket kunskap och har ett stort stort engagemang”. Samtidigt som förälder B också säger att elev B:s idrottslärare har koll och kunskap. Men även att många lärare på skolan har den kompetens som krävs för att hantera en eventuell nödsituation vilket gör att hen känner sig trygg att lämna iväg elev B till skolan.

Lärarens kunskap om typ 1-diabetes

Lärare A fick frågor kring vad hen visste om T1D innan hen undervisade elever med det, också hur hen gick till väga för att få kunskap inför att undervisa en elev med T1D. Lärare A visste inte jättemycket innan hen stötte på elever med T1D, det hen visste var att eleven kan få blodsockerfall och att eleven då inte orkar. Lärare A visste att det finns olika typer av diabetes men inte vad skillnaden på de olika typerna var. Elev A är den först elev någonsin som lärare A har som har T1D och lärare A fick då utbildning tillsammans med andra lärare från en diabetessköterska och elev A:s föräldrar; ”så där var från början en bra grund”. Dock så har hen inte lagt jättemycket tid för att läsa på eller förstå diabetesen mycket mer då hen förlitar sig på elev A:s resurs.

När föräldrarna får frågan om det anser att elevernas idrottslärare har den kunskap som de bör ha om T1D så svarar förälder A; ”Asså nej det känner jag inte, jag vet inte hur engagerar lärare A är men nej, asså nej. Inte så så att jag känner likom att det fixar han”. Medan förälder B svarar; ”fördelen för elev B är ju att hens idrottslärare är ju samma idrottslärare som hens storebror hade. Så att hen har ju lixom, hen har ju lixom blivit upplärd och sen har jag ju nästan suttit på möte med samtliga lärare för att berätta. För allting med diabetes är väldigt individuellt så där är även om de har samma sjukdom så

(32)

31

är det två vilt skilda världar”. Förälder B anser att det är självklart att eftersom resursen inte är med elev B hela tiden att idrottsläraren vet vad det betyder om elev B blir likblek och då kan handla på rätt sätt. Förälder A fyller då på att; ”de kan ju basen, de har läst det i en bok hur det är lixom. De kan inte elev A, elev A är det vi som kan”. Förälder A menar att varken idrottsläraren eller de andra lärarna engagerar sig tillräckligt för att få den kunskap som krävs.

Skolan och lärarens möjligheter för inkludering

Strukturer för att möjliggöra inkludering

På båda skolorna råder mobilförbud. Detta, har visat sig, kan ställa till problem vid hanteringen av diabetesen. Elev A uttrycker; ” det har aldrig hänt mig att någon inte har protesterat, om jag tar upp min mobil ute på rasten för att kolla mig då har jag minst 20 folk som kommer upp till mig och säger du får inte ha mobilen, nu kommer jag säga till läraren att du har mobilen”. Elev B uttrycker att klasskompisarna kan bli arga eller avundsjuka för att hen ibland måste använda mobilen under en lektion eller på rasten. Det händer även att hen får tillsägelser av lärare under lektioner för att hen använder mobilen trots att de vet att elev B använder mobilen för att mäta blodsocker och ibland måste ha kontakt med sina föräldrar. Båda eleverna uttrycker också att klasskompisarna ibland kan bli arga för att de får äta under en lektion. Elev A säger också att lärarna ibland blir irriterade och tycker att hen själv kan gå och hämta något att äta och sen komma tillbaka när hen ätit.

Både lärare A och de båda eleverna fick en fråga kring vad klasskamraterna har för inställning och eleverna fick också svara på om de kände sig trygga om de någon gång skulle hamna själva tillsammans med någon av deras klasskamrater. Lärare A svarade att det aldrig har varit något problem, det kan vara lite tråkigt ibland om man gör saker i grupp på idrotten och elev A blir låg och blir tvungen att avbryta och därför lämnar sin grupp. Hen har inte upplev att klasskamraterna känner någon oro kring att till exempel hamna själva med elev A. När klasskamraterna var yngre så frågade de mycket, speciellt eftersom insulinpumpen syns när elev A duschar; ”nyfiket, men alltså på ett bra sätt har jag upplevt det på idrotten”. Elev A upplever att klasskamraterna inte förstår alls vad

(33)

32

diabetes är och innebär; ”bara massa konstiga frågor som man inte borde få egentligen”. Många klasskamrater uttrycker till elev A att de önskar att de själva hade diabetes. Förälder A upplever en blandning av det som lärare A och elev A uttrycker; ” Vissa har varit väldigt nyfikna och hjälpa till och vissa har varit avundsjuka och sagt jag vill också ha insulin det är väl inte så jävla farligt att sitta där och käka”.

Elev B upplever snarare att hens klasskamrater är engagerade och bryr sig om hur hen mår. De är nyfikna på ett bra sätt och frågar vad hon har i blodsocker för att de vill hjälpa till att hålla koll. Elev B berättar också att hens klasskamrater kan se om hen till exempel börjar bli låg. Förälder B berättar att diabetesteamet varit på elev B:s skola och informerat klasskamraterna. Vilket varit mycket bra då vissa elever regerar på att elev B till exempel får äta druvsocker, ”många reagerar på att hen får lov att sitta och äta druvsocker för det är jättemånga barn som tycker om druvsocker för de tycker det är godis och då tycker de det är jättetaskigt att hen får lov att sitta och trycka i sig druvsocker”. Då har diabetesteamet informerat om att druvsockret är som elev B:s medicin. Samtidigt som även elev B fått höra klasskompisar som önskat att de också hade diabetes. På frågan om eleverna känner sig trygga med sina klasskamrater så svarar elev A; ”Jag hade aldrig någonsin i världen vågat vara i ett rum själv med min klasskompis, även en av mina bästa vänner, att hjälpa mig med min diabetes för det är ingen i min skola som kan det minsta om diabetes nästan ingen.”. Medan elev B svarar: ”Jo, ja litar på mina kompisar”. Hen får ofta frågan om hen mår bra och klasskompisar hjälper gärna till att hämta något att äta eller likande.

Förälder A uttrycker ”som förälder är det fruktansvärt att man känner sig aldrig trygg.” ” Elev A kan bli iväg skickad själv till köket när hen är låg”. Förälder B uttrycker en helt annan syn; ” Jag känner mig 100% trygg när resursen är där. Eleverna fick också frågan om det känns okej bland kompisarna, att diabetesen inte är något konstigt eller något som klasskamraterna regerar på. Elev B:s klasskompisar har accepterat till 100% allt som krävs för att hens diabetes ska kunna hanteras. Medan Elev A upplever mer motstånd från sina klasskamrater när hen till exempel måste äta under lektionen eller använda telefonen som skrivet här ovan.

Eleverna berättar under intervjun att de båda har idrott två dagar efter varandra. Elev A har första dagen idrott efter en rast innan lunch och andra dagen ligger idrotten precis

(34)

33

efter lunch. Elev B har idrott första dagen direkt efter lunch och andra dagen ligger idrotten allra sist på dagen. Elev A fick då frågan om hen märker någon skillnad på att ha idrott innan eller efter lunch; ”innan lunch då ligger jag ofta lågt och efter lunch ligger jag ofta för högt för att vara med”. Förälder A flikar in med; ” det bästa att ha gymnastik som vi upplevde det, var när elev A hade det direkt på morgonen”. Förälder B berättar då att när elev B var mindre så rättade skolan schemat, alltså när på dagen de hade idrott, efter elev B:s diabetes. Det gör de dock inte längre. Eleverna fick sedan frågan om hur det fungerar med skolmaten. Påverkar den deras diabetes. Elev B svarar då; ”jag äter inte skolmaten, för att det är som vi säger ”vuxen mat””. Elev B får istället antingen bröd eller ris men det har hen tröttnat på och ibland frukt. Elev A framhåller bara att hen nästan endast får vegetarisk skolmat, samt att det aldrig någonsin hänt att hen erbjudits något annat att äta ifall maten inte fallit hen i smaken. Elev A blir istället tillsagt att hen äter för lite och skulle det råka vara någon mat som hen gillar och hen tar mer mat än vanligt så blir hen istället tillsagd på grund av det.

Möjligheter för läraren att inkludera elever med typ 1-diabetes

Eleverna och läraren fick alla svara på hur de gör för att hantera diabetesen under idrotten och då om eleverna vet innan en idrottslektion vad som kommer att hända på den så att de kan förbereda sig. Lärare A svarade; ”man kan väl säga att de vet väl om ett tema på vad vi håller på med”. Hen säger också att innehållet på lektionen spelar stor roll för att just hantera diabetesen eftersom alla lektioner är så olika och det kan vara stor skillnad på intensitet. Medan elev A säger följande; ”nej vi får inte veta, reda på det förrän ja vi redan har förrän vi har satt på oss gympakläder och vi är där ute”. Förälder A fyller i att de ibland vet ungefär vad de ska göra till exempel om där är en turnering i någon idrott längre fram då vet de att det är det som gäller på idrotten, annars vet de inte innan vad som kommer hända på idrotten. Elev B med hjälp av Förälder B berättar att de har tillgång till att kolla vad som ska hända specifikt på varje lektion men att de sällan kollar innan. Utan så länge alla hjälpmedel och druvsocker är med till idrotten så fungerar det bra oavsett vad lektionen innehåller.

För att idrotten ska fungera så bra som möjligt så menar lärare A att det är viktigt att vara förberedd och sedan hela tiden hålla koll på blodsockret under hela lektionen; ”Asså att man har ätit rätt och att man får rätt mängd insulin och sådär”. Även förberedelser genom

(35)

34

att ha med sig frukt och druvsocker.” Nu är där en resursperson med som är och stöttar upp med att reglera värdet på honom”. Som då fungerar som hjälp både för att kolla blodsockret men också för att reglera om elev A behöver till exempel mer insulin eller socker. Sedan pratade vi om specifika moment i idrotten. Lärare A fick dela med sig om tankar kring när de har/ska ha orientering; ”det är ju viktigt att inte vara ensam och är det så när elever här orienterar i skogen så får de ju alltid ha med dig en mobiltelefon för om det skulle vara någonting, en nödsituation eller så för det kan ju hända vem som helst någonting”. Lärare A säger också att än så länge är eleverna rätt unga så just nu orienterar de bara i närmiljöer men när det är dags för de att orientera på okända platser så kommer resursen vara med elev A hela tiden och även springa banan med hen. Varken eleverna eller föräldrarna hade några tankar kring just orientering då det inte är aktuellt för eleverna ännu.

Föräldrarna fick möjlighet att uttrycka vilka möjligheter som de anser en idrottslärare har för att inkludera elever med T1D och tips på hur en idrottslärare ska tänka. Det som förälder A framhöll allra starkast var; ” Prata med föräldrarna, det är föräldrarna som kan barnet”. Sedan menade hen också på att en idrottslärare bör skaffa sig en baskunskap om vad diabetes är och ungefär hur det fungerar för att sedan få information från föräldrarna för att förstå hur varje specifik elev fungerar. ”Jag hade uppskattat om lärare A ringde till mig och sa du kan vi träffas här och diskutera gymnastiken för då hade jag kunnat känt mig trygg också.” Förälder B instämmer helt i det förälder A säger och tillägger även att se till att det finns dricka eller annat i idrottshallen, ha en buffert så att idrottsläraren inte helt plötsligt står där under en lektion och eleven blir jättelåg. Så gör idrottsläraren detta så är föräldrarna övertygade om att det inte skulle vara något problem att inkludera alla elever med diabetes i idrotten.

(36)

35

Diskussion och slutsatser

Metoddiskussion

Syftet med detta examensarbetet var att visa hur verkligheten för en elev med T1D ser ut i svensk skola, med särskilt fokus på idrottsundervisningen. Där jag i första ledet gjorde en informationssökning för att lägga en grund i tidigare forskning. Informationssökningen i denna kunskapsöversikt gjordes i flera led. Sökningarna på de olika hemsidorna gav en bra överblick över området för att få en grundförståelse för ämnet. De sökningarna resulterade också i arbetes syfte och frågeställning. Då dessa hemsidor lever på donationer så kan informationen på de ibland vara vinklad, därför är all den information jag hämtat därifrån bekräftad med andra källor. Genom att sedan söka på forskningsartiklar så framgick det att ämnet diabetes och skolidrott var ett ämne med mycket forskning från många olika länder. Att ha forskning från många olika länder är alltid bra men i detta fallet är det viktigt att skilja på de olika ländernas forskning. Detta eftersom alla länder har olika lagar när det kommer till egenvården av barn och ungdomar med TID i skolan. Anledningen till att jag sedan valde att använda mig av kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer var dels för att jag ville få förståelse för sammanhang och kunna ställa följdfrågor samtidigt som det var svårt att få tag på deltagare till arbetet då jag undersökte personer med en sjukdom som ligger under sekretess. Vilket gjorde att det hade varit svårt att göra en större enkätundersökning. Det visade sig också vara mycket svårt att få tag på deltagare vilket gjorde att jag fick ändra mitt urval under arbetets gång. Dock så anser jag att det material som jag lyckades samla in var tillräckligt för att besvara mina frågeställningar. När intervjuerna skulle genomföras så var min intention att intervjua varje deltagare var för sig men efter diskussion med deltagarna blev det att jag intervjuade läraren själv, de båda föräldrarna tillsammans samt de båda eleverna tillsammans med vars en förälder Detta var inte optimalt och kan ha påverkat svaren jämfört med om jag intervjuat varje deltagare individuellt eftersom föräldrarna kan ha påverkat elevernas svar och eleverna kan ha påverkat varandra i deras svar. Samtidigt som jag ser en styrka i att det blev som det blev. Med det menar jag att jag fick utförliga svar under intervjuerna för att deltagarna kunde ta hjälp av varandra. Det märktes att

References

Related documents

Social implications of unburied corpses from intergroup conflicts: postmortem agency following the Sandby borg massacre.. Cambridge Archaeological Journal, 29(3):

The method involves first, the production of random nuclear data libraries. Eventhough, the ran- dom nuclear data used in this work were obtained using the TMC methodlogy [7], other

I studien påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingsgrupperna med avseende på retention till behandling och således bör inte buprenorfin nödvändigtvis

The motivation for this study comes from the results of our recent studies in Mg-Si-O- N thin films system [46] which shows that the float glass coated with Mg-Si-O-N thing films have

Under månad 8 analyserades även T-cellsresponser i levern, där samtliga immuniserade grupper, grupp B – grupp D, uppvisade signifikanta skillnader i T-cellsrespons mellan vaccin

After reviewing the data gathered in the focus group sessions we are ready to return to the research question, “Do mobile phone users think of their phones as technological

When simultaneous with speech, repeated head nods and headshakes most often are simultaneous with vocal (verbal) feedback expressions, making up multimodal feedback (95

TMHE arbetar mot att skapa så stor varians med så få artiklar som möjligt, för att uppnå detta och skapa förutsättningar för en effektiv produktion sätts specifika mål