• No results found

Jag är ett fan, alltså gör jag... - En studie av en fan community

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Jag är ett fan, alltså gör jag... - En studie av en fan community"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Jag är ett fan, alltså gör jag…

-

En studie av en fan community

I Am a Fan, Therefore I Do…

-

A Study of a Fan Community

Katharina Rumpf

Examensarbete i Kulturvetenskap

Konst, kultur och kommunikation (K3)

Området för Kultur och samhälle

Malmö högskola

Handledare: Michael Krona & Richard Rosengren

Vårterminen 2010

(2)

2

Abstract

Titel: Jag är ett fan, alltså är jag… - En studie av en fan community Författare: Katharina Rumpf

Examensarbete i Kulturvetenskap Konst, kultur och kommunikation (K3) Område för Kultur och samhälle

Malmö högskola

Handledare: Michael Krona & Richard Rosengren Vårterminen 2010

Syftet med det här examensprojektet var att undersöka och diskutera hur fanidentiteten konstrueras och uttrycks av medlemmarna av fan communityn prince.org. Syftet med kortfilmsfilmmanuset var att sätta mig i kontext till hur fans framställs i film och TV och ge en mer mänsklig och underhållande bild av

analysen.

Det teoretiska perspektiv som arbetet utgått från är Cultural Studies där mediepubliken ses som aktiv med förmågan att vara kritisk.

För att samla in data användes netnografi som metod, det vill säga etnografiska studier på Internet. Förutom observationer utfördes även intervjuer med sju medlemmar av prince.org. För att hitta en bra struktur för filmmanuset

kombinerades Thurlows (2008) åtta punkter med Raskins (1998) fem parametrar. Resultaten av studien visar att fanidentiteten är komplex och att det inte går att ge ett enhetligt svar på frågan vad ett fan är. Även om en del akademiker starkt

framhäver fandoms positiva sidor är det ändå problematiskt då även det kan vara stereotyperande och utesluta de fans som inte passar in. Problematiken återfinns även på prince.org där medlemmarna stereotyperar och har olika uppfattning om vad fanidentiteten innebär vilket ibland leder till kraftiga argumentationer.

Nyckelord: Frankfurtskolan, Cultural Studies, netnografi, fan, fandom, fan community, neoreligiositet, kritik, aktiviteter, kortfilmsmanus, åtta punkter, fem

(3)

3

Abstract

Heading: I Am a Fan, Therefore I Do… - A Study of a Fan Community Author: Katharina Rumpf

Honours dissertation and final examproject in Cultural Studies School of Arts and Communication (K3)

Faculty of Culture and Society Malmö University

Supervisors: Michael Krona & Richard Rosengren Spring of 2010

The purpose of this examproject was to study and discuss how then fan identity was constructed and expressed by the members of the online fan community prince.org. The purpose of the practical work was to create a short film script in order to put my work in relation to how fans are pictured on film and television and to give a more concrete and entertaining picture of my analysis.

The theoretical framework for this study was Cultural Studies where the media audience is seen as active and capable of criticism.

Netnography, i.e. online ethnography, was the research method chosen for this project. A number of threads were being observed and seven members were

interviewed. In order to give the film a good structure Thurlow‟s ( 2008) eight point guide was combined with Raskin‟s (1998) five parameters.

The results of my study show that the fan identity is complex and that it is not possible to give one uniform answer to the question of what a fan is. Even if some academics strongly argue for the positive aspects of fandom, it is still problematic since even that is a way of stereotyping and excludes those that do not fit in. This problem is also found at prince.org where members stereotype and have different opinions about what it means to be a fan, something that sometimes leads to big arguments.

Keywords: The Frankfurt School, Cultural Studies, netnography, fan, fandom, fan community, neoreligiosity, criticism, activities, short film script, eight points, five

(4)

Innehåll

1. Introduktion ... 5

2. Kontextualisering och problemformulering ... 6

3. Teori ... 8

3.1 Mediepubliken

... 8

3.2 Stereotyp

... 10

3.3 Identitet

... 11

3.4 Fans

... 11

3.5 Tidigare forskning

... 13

3.6 Gestaltning

... 14

4. Metod ... 16

4.1 Objektivitet/subjektivitet: att skriva som akademiker och fan

... 16

4.2 Netnografi

... 17

4.3 Observationer

... 19

4.4 Intervjuer

... 20

4.5 Gestaltning

... 22

4.5.1 Synopsis

... 22

4.5.2 Varför filmmanus?

... 22

4.5.3 Åtta punkter och fem parametrar

... 23

5. Analys ... 26

5.1 Fandom som religion?

... 26

5.2 Fans aktiviteter

... 29

5.3 Att hata och att älska

... 33

5.4 Gestaltning

... 37

6. Slutdiskussion: Vad är då ett fan? ... 38

Källförteckning ... 40

(5)

1. Introduktion

Ordet ”fan” är en förkortning för ”fanatiker”. Nationalencyklopedin beskriver en fanatisk person som någon ”som hårt och blint kämpar för någon sak i övertygelsen att alla motståndare har fel”1. Det är

alltså ett negativt laddat ord som beskriver en irrationell person som inte håller sig till normen för hur en människa ska bete sig. För ett antal år sedan var det även den uppfattning jag hade av människor som kallade sig fans och tycktes samla sig i grupper för att spendera större delen av sin tid åt att dyrka sitt intresseobjekt. Det fanns visserligen alltid musiker eller andra som jag sa att jag såg upp till och kallade mina förebilder, men jag var tveksam till att kalla mig ”fan” på grund av ordets konnotationer.

Intresserad av att få lära mig mer om en av mina favoritmusiker, Prince, surfade jag en dag runt på nätet och hittade communityn prince.org2. Jag spenderade ett par år med att besöka och läsa i

forumen. Likväl ansåg jag det inte vara någon bra idé att fylla i mina uppgifter och bli en officiell medlem eftersom det på något sätt skulle innebära att jag erkände för världen att jag var ett fan. Efter några år tröttnade jag på att skämmas för ett av mina största intressen och att inte kunna delta i konversationerna på

communityn. Därför skapade jag ett konto. Det betydde dock inte att jag gärna berättade det för folk. Under mina fyra år som medlem är det nog först de senaste par åren som jag har varit öppen med att jag är medlem i en fan community inför fler än mina närmaste vänner.

Jag berättar detta för att mina upplevelser har bidragit till mitt intresse för ”fandom”; för hur mediepubliken och fans behandlas och beskrivs i media och, som den student jag är, framför allt i akademiska sammanhang. Det är på så vis idén till det här arbetet du nu läser föddes.

1 http://www.ne.se/sok/fanatisk?type=NE 2 http://prince.org/

(6)

6

2. Kontextualisering och problemformulering

Om du själv inte anser dig vara fan av något eller någon känner du garanterat någon som gör det. I tidningar kan vi läsa hur läsare av Harry Potter står i timmar eller dagar i kö för att kunna lägga beslag på ett exemplar av den nyaste boken. År 2007 blev konstnären Chris Cocker en världsnyhet när han lade upp en video på YouTube där han hysteriskt gråtandes vädjade till människor att låta Britney Spears vara ifred. På TV förra året kunde vi se hur Michael

Jacksons fans sörjde sin hjälte. I nyheterna ser vi dagligen hur hängivna politiska anhängare våldsamt kämpar för sin sak. På fotbollsmatcher kan vi se euforiska och ilskna supportrar visa starka känslor.

Fandom ingår i vår vardag, vare sig det är självvalt eller inte. Även inom filmens och televisionens värld återfinns gott om fans. Ibland porträtteras fansen som ensamma, psykiskt instabila och potentiellt farliga, så som i The Bodyguard (1990) och The Fan (1996), ibland som naiva groupies som i Almost Famous (2000), andra gånger som nördiga och socialt inkompetenta människor (The

Big Bang Theory 2007-2010).

Det är stereotyper som dessa som visas för oss, mediepubliken, och påverkar vår uppfattning av vad som utmärker ett fan. Eftersom vi alla titt som tätt kommer i kontakt med fandom på ett eller annat sätt är det ett ständigt aktuellt och intressant ämne som förtjänar akademisk uppmärksamhet.

Genomgång av tidigare forskning visar att det inte är ovanligt att akademiker presenterar en ensidig bild av mediepubliken och fans som är antingen positiv eller negativ. Fans framställs av vissa akademiker som okritiska och naiva, en attityd som framvisas hos Adorno och Horkheimer som talar om mediepubliken i stort och filmens negativa inflytande på den (2001, s. 1223-1240). Lawrence och Jewett diskuterar i sin bok The Myth of the American Superhero (2002) det negativa inflytande populärkulturens hjältar kan ha och ger som exempel Goethes karaktär Werther som inspirerade många av sina läsare till självmord (s. 9-17). På andra sidan av spektrumet finns åsikten om fans som extremt engagerade människor som ställer hårda krav, en attityd som bland annat Henry Jenkins

(7)

7

(1992, 2006a & 2006b) representerar. Nancy Baym (1998, s. 111-129 & 2000) argumenterar för hur analytiska och kritiska såpa-fans kan vara till sina program och motsätter sig på så vis synen på fans som en godtrogen publik som gillar allt de blir serverade.

Denna dualism som dessa forskare representerar är dock kritiserad och bidrar till att göra ämnet fandom intressant att studera. Syftet med det här projektet är att analysera och diskutera hur

fanidentiteten konstrueras och uttrycks i den community jag tillhör, det vill säga prince.org.

Relevanta frågeställningar för det här projektet är:

- På vilka sätt uttrycker medlemmar av prince.org sin identitet som fans?

- Hur stämmer Jewett och Lawrence (2002) jämförelse av fandom och religion in på medlemmar av prince.org?

- Vilken syn på fanidentitetens innebörd yttrar medlemmar av prince.org?

- På vilket sätt kan jag förstå Halls (1997) diskussion angående det symboliska våldet som stereotypering innebär i

(8)

8

3. Teori

I det här kapitlet kommer en presentation av de teorier som ligger till grund för arbetet. Det börjar med en presentation av synen på mediepubliken som antingen passiv eller aktiv. Därefter förklaras kort begreppen stereotyp och identitet som är oundvikliga i arbetet kring mediepubliken och fans. Sedermera presenteras teorier kring projektets fokus: fans. Slutligen följer en introduktion av teorin som ligger till grund för projektets gestaltande del, ett filmmanus.

3.1 Mediepubliken

Fans är en del av den stora mediepubliken. Därför inleds kapitlet med en presentation av synen på mediepubliken i stort. I grova drag finns det två olika syner på mediepubliken. Dessa olika

teorilandskap betecknas som Frankfurtskolan och

Birminghamskolan, refererande till just de städer och universitet som utvecklade och präglade dessa teorier.

Till Frankfurtskolans främsta filosofer och teoretiker räknas

Theodor Adorno och Max Horkheimer. År 1944 skrev dessa två män klart sin bok Dialectic of Enlightenment som bland annat innehöll en text om vad de kallade för kulturindustrin (2001, s. 1223-1240). Texten visade på en minst sagt tuff inställning till den moderna kulturen med framförallt filmen som måltavla för kritik: ”the film forces its victims to equate it directly with reality”. (2001, s. 1226). Ordval som ”victims” innebär att publiken för Adorno och

Horkheimer bokstavligt talat är offer som manipuleras till en viss syn. Dessutom är filmen och all så kallad masskultur, enligt Adorno och Horkheimer, likriktad.

I grunden ligger enligt dessa två teoretiker en dold, politisk, agenda. Eftersom all film är likadan vet publiken vad den har att förvänta sig. Publiken behöver inte tänka vilket leder till att den slutar

ifrågasätta vilket är det som är det verkligt farliga med filmen (2001, s. 1228-36). Enligt Adorno och Horkheimer har kultur i alla tider använts i propagandasyfte för att stävja folket och filmen är inget undantag (2001, s. 1235). Medierna ägnar sig åt att om och om reproducera önskad ideologi ”primärt genom att bekräfta de förhållanden som redan existerar” (Gripsrud 2002, s. 57).

(9)

9

Efter att Frankfurtskolans teorier florerade började det på 1960-talet växa fram en annan skola som hade en helt annan inställning till publiken. Den brittiska Birminghamskolan, eller Cultural

Studies som det teoretiska landskapet kallas, ifrågasatte

Frankfurtsskolans syn och poängterade att mediepubliken inte alls var så passiv som tidigare teorier framhöll. Det är detta teoretiska perspektiv som mitt arbete utgår ifrån.

Ett viktigt namn inom denna skola är Stuart Hall som i sin bekanta text Encoding/Decoding argumenterar för att publiken inte bara passivt tar emot meddelanden utan även aktivt tolkar dem (2006, s. 163-173). Hall utgår från televisionen när han menar att sändaren av mediet skickar ut ett innehåll som är kodat med vissa betydelser, men att mottagaren som sitter och tittar på TV programmen tolkar på sitt sätt. Denna tolkning behöver då inte alls vara den samma som sändaren hade tänkt sig. Hall framhåller tre olika sätt på vilka publiken avkodar medier: genom dominerande, förmedlande eller oppositionell tolkning (Gripsrud 2002, s. 84). Den dominerande tolkningen innebär att mottagaren av meddelandet tolkar det precis som sändaren har tänkt sig att det ska tolkas, det vill säga ”The viewer is operating inside the dominant code” (2006, s. 171). Vid en förmedlande tolkning blandas adaptiv och oppositionell läsning. Det innebär att mottagaren uppfattar och håller med meddelandet, men ändå gör som den själv vill. Oppositionell läsning innebär, så som begreppet antyder, att mottagaren tolkar på ett helt annat sätt än vad som var avsett. Tittaren hör vad som sägs, men ser till exempel en annan bakomliggande agenda (2006, s. 172-3).

Stuart Hall framhäver på så sätt att publiken inte tolkar på ett visst givet sätt. Det finns en mängd olika anledningar till varför vi tolkar som vi gör. John Fiske (1987) uttrycker det med orden ”The social subject has a history, lives in a particular social formation (a mix of class, gender, age, religion, etc.), and is constituted by a complex cultural history that is both social and textual.” (s. 62).

Det sociala subjektet som Fiske talar om och innefattar alla oss människor, tvingas också att förhålla sig till begreppen identitet och

(10)

10

stereotyp då dessa har en stor vikt i hur vi organiserar och

uppfattar världen omkring oss. Förklaringar till detta kommer att ges i följande stycken.

3.2 Stereotyp

Begreppet stereotyp kommer från början från tryckeribranschen där ”…rows of type are literally fixed on a plate (called the stereotype) which then makes an impression on a paper” (Hartley 2002, s. 215). Sedermera kom ordet ”stereotyp” att även användas i förhållande till den sociala världen där vissa människor bildligt menat får vissa karaktärsdrag inpräntade. Olika grupper av människor betraktas då inneha vissa typiska drag som är oföränderliga.

Det finns grovt sett två olika sätt att se på varför människor

stereotypiserar. Det är relevant att förhålla sig till då det hjälper till att ge en förklaring till varför fans porträtteras på olika vis i media och inom akademin.

Grovt förenklat förklarar Perry Hinton (2000) stereotyperingar som å ena sidan ett naturligt sätt för människan att hantera sin sociala omgivning. Vi gör detta bland annat för att kunna hantera våra medmänniskor och förutse olika skeenden. Å andra sidan kan stereotypering (också) användas i ideologiska syften för att skapa och vidhålla en viss hierarki. Det måste dock tilläggas att

stereotyper inte nödvändigtvis behöver vara negativa (2000, s. 26). Svenskar kan ses som vänliga och ordningsamma, italienare som livsnjutare och fransmän som romantiska. Stereotyper av fans behöver alltså inte automatiskt vara negativa.

Inom Cultural Studies diskuteras stereotypering framför allt i förhållande till ideologiska syften, som ett politiskt förhållningssätt. Richard Dyer argumenterar för att det finns olika sätt för oss

människor att mentalt organisera information om de människor vi ser och träffar, men dessa sätt baseras främst på antaganden vilket innebär att det inte går att förstå människor på ett naturligt och korrekt vis (2006, s. 354). Samtidigt sker det ofta att stereotyperna ses som så naturliga att de som stereotyperas själva tror på dem, vilket bara skapar en ond cirkel (2006, s. 353). Stuart Hall kallar det för symboliskt våld och menar att olikgörandet fungerar som

(11)

11

maktverktyg för att naturalisera den sociala ordningen (1997, s. 259). Visserligen skapas även motreaktioner genom att

stereotyperade människor tar makten över sin framställning och försöker skapa positiva stereotyper, dock enligt Hall innebär det inte att de negativa stereotyperingarna ersätts för det (Hall 1997, s. 270-74).

I samband med stereotypering är det passande att även föra in begreppet identitet då det inbegriper samma form av problematik.

3.3 Identitet

Så som Gripsrud (2002) påpekar betyder identitet ”likhet” (s. 18). Människorna runt omkring oss tillsammans med medierna hjälper oss att förstå vilka vi är lika och får på så sätt oss att känna

samhörighet med vissa samtidigt som vi blir olik andra, till exempel vad gäller nationaliteter eller mediepubliken. Detta för tankarna till stereotypering då naturliga karaktärsdrag och skillnader skapas. Hall uppmanar läsaren till att uppfatta problematiken kring

identitet och, precis som i förhållande till stereotyper, fundera över om identiteter är helt naturliga eller producerade (1990, s. 222). Hall argumenterar för att identitet alltid är lika med politik då allt, även det som anses vara naturligt, skapas i en kontext (1990, s. 226).

Paul Gilroy håller med Hall när han skriver att “identity is

inescapably political” och menar att vi nuförtiden ägnar oss åt en ”fetishization of absolute cultural difference” (2006, s. 384). Detta kan relateras till hur fans porträtteras i olika kontexter och sätta igång funderingar kring varför fans skildras på ett visst vis, vare sig det är en negativ eller positiv bild som ges.

Nu när begreppen stereotyp och identitet har fått sina förklaringar är det dags att förflytta fokus till teorier som konkret behandlar ämnet fans.

3.4 Fans

Ett begrepp som är oundvikligt vid studien av fans är ”fandom”. Det är ett engelskt ord som kommer att dyka upp lite då och då i

(12)

12

bland läsarna. Med fandom menas en subkultur bestående av fans som delar intresse. Eftersom jag inte har stött på någon bra svensk motsvarighet har jag valt att använda mig av det engelska

begreppet.

Henry Jenkins ingår i Cultural Studies traditionen och det är hans bok Fans, Bloggers and Gamers (2006b) som är utgångsläget för det här arbetet eftersom det var den som inspirerade detta projekt. Jenkins framhåller fans som den mest engagerade och krävande delen av mediepubliken (2006a, s. 131). Hans första bok Textual

Poachers (1992) skrevs som ett slags försvarstal mot de stereotyper

han ansåg finnas om fans. Fansen ses enligt Jenkins ofta som naiva konsumenter som sväljer allt med hull och hår, viger sina liv åt värdelöst vetande, spenderar sjukligt mycket tid på skräpkultur och är udda, omogna nördar med inga egna liv (1992, s. 10). Även om teoretiker som Stuart Hall och Richard Dyer främst fokuserar på etnicitet och genus, drar Jenkins i princip samma paralleller till fans. Vad som är bra smak och förnuftigt bidrar till att skilja på vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Jenkins menar att fans

konfronteras med en negativ och nedsättande attityd för att de går emot den sociala ordningen (1992, s. 17). Även identiteten ”fan” är alltså politik.

Vad som gör att någon då är ett fan kräver enligt Jenkins mer än bara ett gillande. Det räcker inte bara med att titta på en viss TV-serier eller lyssna på en viss musiker, man har också behovet av att göra detta gillande till en aktivitet där man bland annat diskuterar sitt intresseobjekt med andra (2006b, s. 41). Detta görs till exempel genom att bli medlem av en fan community. Fans drivs alltså av att dela med sig av information och gör detta på sina egna villkor, oavsett vad samhället tycker är rätt (2006b, s. 139).

Det är inte ovanligt att det dras paralleller mellan fandom och religion, något som analysen kommer att visa även kan appliceras på communityn prince.org. Robert Jewett och John Shelton

Lawrence skriver i sin bok The Myth of the American Superhero (2002) att fandom kan ha ersatt eller blivit en ny religion i vårt sekulära samhälle då det finns många likheter. Jewett och

(13)

13

Lawrence beskriver fansen som en ”crazed following whose

‟fanaticism‟ appears thouroughy religious” (2002, s. 251). Som exempel tar de bland annat ordvalen inom fandom. När fans pratar om sitt intresseobjekt är det inte ovanligt att de använder sig av liknelser och ord från religiösa sammanhang. Man pratar om uppenbarelser och refererar till själva intresseobjektet eller

skaparen bakom objektet, ofta bokstavlig talat, som en gud (2002, s. 251). Även fans som tar avstånd från detta och inte vill

förknippas med fanatiker och rollspel påminner enligt Jewett och Lawrence om religiösa troende då de ser serien som något viktigare än bara ett TV program (2002, s. 253).

Matt Hills (2002) vill inte dra parallellen lika fullt ut, men

instämmer i att det finns vissa likheter mellan religion och fandom. Istället för att kalla det för en ny religion använder sig Hills dock av begreppet ”neoreligiösitet” och förklarar skillnaden med att

neoreligion, till skillnad från traditionell religion, inte är beroende av en tidigare religiös kontext utan uppstår snarare som en effekt av fans förhållningssätt till sitt intresseobjekt (2002, s. 119).

3.5 Tidigare forskning

Några av de forskare som likt mig har gjort netnografiska studier angående fans är Nancy Baym och Cheryl Harris. Dessa två

forskare skiljer sig från varandra på ett intressant sätt, något som jag kommer att behöva förhålla mig till.

Nancy Bayms (2000 & 1998, s. 111-129) studerade fan communityn rec.arts.tv.soaps (förkortad r.a.t.s.), en community dedikerad

diskussionen av såpor som hon själv var medlem i. Baym visar på att fans inte har svårt för att vara kritiska då de alltid håller en viss distans till det de tittar på och programmen då ständigt utsätts för evalueringar (2000, s. 96).

Baym framhäver att den stereotypa uppfattningen om såpafans som orationella och okritiska inte stämmer då fansen ofta utrycker sitt missnöje med olika avsnitt och kritiserar saker som manus och sexistisk kvinnosyn (1998, s. 123). I en diskussion på r.a.t.s. räknade Baym ihop att av de 121 inlägg var det 38 procent som hade negativa åsikter kring programmet i fråga (2000, s. 97). Detta

(14)

14

var dock en del av nöjet med programmen och kunde leda till

intressanta samhällsdebatter på communityn.

Cheryl Harris undersökte online communityn VQT (Viewers for Quality Television) (1998, s. 41-54). Detta var en community hon, likt Baym, själv var medlem i redan innan hon kom på idén att studera den akademiskt. Harris slogs av den stora skillnaden på fansen. Tidigare akademisk litteratur hade gett en väldigt enhetlig bild av fans aktiviteter, men det visade sig att engagemanget och aktiviteter (så som författandet av texter och införskaffandet av samlarobjekt) varierade enormt bland medlemmarna. Detta innebar för Harris att det blev omöjligt att prata om fans som en homogen grupp (1998, s. 48-50). Enligt Harris går det att varken likställa fans i allmänhet eller fansen i en viss community då fans är individer med varierande åsikter och intressegrad.

3.6 Gestaltning

För att gestalta det vetenskapliga arbete har filmmanus valts som form (se s. 22 för förklaring).

Den svenske regissören och manusförfattaren Kjell Sundstedt påpekar i sin bok Att skriva för film (2005) vikten av att inte likställa filmmanus med roman eftersom manuset inte ska vara ett litterärt mästerverk. Filmmanuset ska vara konkret och allt som

karaktärerna tänker och känner måste uttryckas på ett eller annat sätt för att publiken ska förstå och hänga med (2005, s. 69). Detta innebär att författaren bara ska skriva ner det som verkligen ska synas i filmen. Dessutom skrivs manus alltid i presens eftersom allt som händer sker i ”nuet” (Sundstedt 2005, s. 70). Det finns ett antal olika metoder och strukturer för manusskrivandet, men den Sundstedt presenterar är i princip den klassiska treaktsstrukturen där man delar in manuset i tre delar som alla innehåller olika moment (2005, s. 89-135). Grovt förenklat innebär strukturen en början där karaktärer och konflikt introduceras, en mitt där större delen av filmen och dramatiken utspelar sig och ett slut där

konflikten löses.

Då mitt manus dock ej ska vara ett klassiskt långfilmsmanus eftersom det skulle kräva alldeles för mycket tid som inte finns till

(15)

15

förfogande, är det kortfilmsmanuset som valts som form. Därför följer en kort presentation av två manusförfattare som behandlar just ämnet kortfilm.

Istället för den klassiska treaktsstrukturen argumenterar Richard Raskin (1998) för en variant bestående av fem parametrar som ska fungera som underlag för just kortfilmsmanuset som är för kort för att byggas upp precis som långfilmen. Dessa är kausalitet & vilja, konsekvens & överraskning, bild & ljud, karaktär & objekt och enkelhet & djup. Dessa parameter-par ska balansera varandra och bidra till att göra en film bra, men samtidigt inte fungera som en exakt mall som styr historien (så som treaktsstrukturen gör) (1998, s. 1). En annan kortfilmsstruktur är Thurlows (2008) åtta punkter; en smått förenklad variant av den renommerade manusförfattaren Christopher Voglers tolv punkter. Dessa punkter kommer att presenteras i metod-kapitlet. Något som Thurlow poängterar är vikten av att det goda vinner över det onda. Han menar att eftersom det ofta inte sker i verkligheten behöver vi människor uppleva det i alla fall på film och att det får tittaren att känna sig bättre och mer nöjd med upplevelsen (2008, s. 35).

(16)

16

4. Metod

Det här kapitlet behandlar vilka metoder som användes inom det vetenskapliga arbetet för att samla in data samt i gestaltningen för att få en fungerande struktur på filmmanuset.

4.1 Objektivitet/subjektivitet: att skriva som akademiker och fan

Innan kapitlet sätter igång med att beskriva undersökningsmetoder är det nödvändigt att svara på frågan varför studien fokuserar på en fan community som jag själv är aktiv i. Traditionellt sätt är attityden inom akademin att forskaren inte kan ha någon emotionell

anknytning till sitt studieobjekt för att vara så objektiv och korrekt som möjligt.

Att vara knuten till sitt objekt och framhäva det är därför att bryta mot normen, något som är fult och inte bemöts med någon vidare positiv attityd. Denna syn på vad som är god akademisk forskning är enligt Matt Hills (2002, s. 12-15) problematisk och ignorerar de positiva aspekter som kan finnas med att positionera sig inom studieobjektets ramar. Hills är inte ensam om att inta denna attityd. Tvärtom är det inte längre ovanligt att akademiker skriver om fandom för att det ligger dem varmt om hjärtat och de är kritiska till den traditionella akademiska normen.

Några av dessa akademiker är Nancy Baym (2000 & 1998, s. 111-129) och Cheryl Harris (1998, s. 41-53 ) som bägge valde att

studera online communities som de själva redan var medlemmar av. Att studera ett område man själv har access till och förstår, medför att forskaren inte behöver spendera tid med att lära sig hur

forumen och kommunikationen fungerar vilket innebär sparad tid. Därtill kan det vara lättare att få medlemmars förtroende och stöd om de känner en, något som bland annat Baym (1998, s. 114) upptäckte. Det viktiga när man kombinerar identiteten akademiker och fan är självreflexiviteten så att forskaren ”både ger sig hän och kontrollerar hängivenheten i rollen” (Dalen 2007, s. 12). Som akademiker måste man vara medveten om de val man gör och reflektera över sin egen roll och attityd. Detta är dock inget som

(17)

17

borde förbihållas de akademiker som skriver om ämnen de själva är del av och älskar, utan många som skriver inom akademin. Det finns alltid speciella anledningar till varför personer väljer att skriva om vissa ämnen och det skulle vara intressant om fler kunde välja att öppet reflektera över sitt intresse för speciella ämnen.

Ändå ska det inte förnekas att det kan ha sina nackdelar att skriva om ett ämne man har en passionerad relation till. Det är lätt att bli för hänförd av sitt ämne och glömma av att inneha en kritisk hållning. Både Henry Jenkins och Nancy Baym håller sig till att måla upp en oerhört positiv bild av fandom vilket kan bero mer på eget intresse och entusiasm än en total avsaknad av stereotypa, socialt inkompetenta, hysteriska eller farliga fans. Självreflexivitet är alltså av yttersta vikt.

Efter denna redogörelse är det dags att förflytta diskussionen till hur datainsamlingen gick till väga. Detta introduceras med en förklaring av den netnografiska metoden.

4.2 Netnografi

Begreppet netnografi är en blandning av orden Internet och

etnografi. Med dessa två ord i åtanke blir det inte så svårt att klura ut att det handlar om att utföra etnografiska undersökningar på nätet. Just det begreppet används dock inte i alla texter om ämnet; Christine Hine (2008) till exempel kallar det istället för virtuell etnografi. I det stora hela skiljer det sig inte allt för mycket från den traditionella etnografin som är en välanvänd metod för sociologer att komma ut och studera hur människor lever i främmande kulturer. Inom publikforskningen är det också den mest vanliga metoden för att se hur mediepubliken använder sig av och förhåller sig till medier. Fiske (1987, s.63) framhäver hur det positiva med etnografi är att det kan visa på en mångfald som mediepubliken faktiskt innehar. Man pratar ofta om publiken som en enhet men den består trots allt av människor och individer.

Genomgången av texter som behandlar netnografi gör det tydligt att det inte finns några konkreta regler att följa utan bara förslag att ge och olika forskare har olika preferenser.

(18)

18

Kozinets (2010) menar att om en studie går ut på att undersöka online communities ska det preliminära fokuset vara på hur människor beter sig på nätet (s. 64). Människors beteenden på nätet är dock inget som det här arbetet fokuserar på vilket enligt Kozinets betyder att netnografin inte borde användas som den huvudsakliga metoden för datainsamling. Prince fans återfinns ju även utanför Internets ramar och är inte beroende av mediet för att existera. Dock handlar det i mitt fall mycket om tid och resurser. Att undersöka fans som alla finns samlade på en plats oavsett geografiska skillnader är behändigt när det gäller ett arbete som måste utföras på relativt kort tid. Dessutom är det fler forskare, däribland Baym, Harris och Jenkins som beskrivit fandom genom att hålla sig till Internet, så det finns stöd för att inte nödvändigtvis inta Kozinets ståndpunkt.

När jag valde netnografi som metod uppstod dilemmat hur min forskning skulle presenteras på communityn då jag behövde få tag i informanter, men som medlem alltid har varit mån om att inte avslöja för mycket privat information. Det är dock vanligt bland forskare att till exempel ge informanter länkar till sina

professionella hemsidor och universitets-e-mail så att de kan få en uppfattning om vem det är som står bakom forskningen (Hine 2008, s. 263-5). Jag var dock inte beredd på att avslöja min identitet på communityn vilket skapade huvudbry.

Under ett möte med forskaren Martin Berg3, som själv ägnar sig åt

netnografiska studier, kom förslaget att lösa problemet genom att skapa ett nytt konto på communityn. På så sätt kunde jag inta rollen som student och forskare och presentera nödvändig information utan att blanda ihop min studentidentitet med min privata historia och framtid på communityn. Att inta en ny och för medlemmarna okänd identitet kan dock ha bidragit till att intresset för projektet inte blev så stor som det kanske hade blivit om jag inte hade skapat ett nytt konto.

Nu när detta har klargjorts följer en beskrivning av hur data samlades in genom observationer och intervjuer.

(19)

19

4.3 Observationer

Monica Dalen (2007) rekommenderar att man studerar platsen man ska undersöka innan man utför intervjuer för att lättare kunna ställa passande frågor (s. 29). Observationer är alltså nödvändiga om man vill få en förståelse för hur en plats fungerar och kunna förhålla sig till medlemmarna på rätt sätt. Prince.org är en community som består av ett antal olika forum, av vilka vissa

relaterar till Prince och vissa behandlar annat såsom andra musiker och politik & religion. Eftersom en arbetsperiod på nio veckor är relativt kort valde jag att endast hålla mig till forumet ”Prince: Music & More” där det förs diskussioner kring det mesta som rör artisten i fråga. På en period av fem veckor observerades och sparades sammanlagt 100 trådar som behandlade alla möjliga ämnen så som Princes musik, utseende, privatliv och

affärsverksamhet. Dessutom sparades trådar där medlemmarna själva reflekterade över sin fandom.

Det kan vara ytterst bekvämt att kunna studera grupper online då det kan göras utan att forskaren på något sätt stör ordningen och påverkar samtalen. Dessutom är samtalen online inte privata vilket gör de mer öppna för studier och analyser (Jenkins 2006b, s. 118). Likväl får man ta i beaktning att de som skriver på en online community kanske inte alltid tänker på att det de skriver är

tillgängligt för allmänheten (Hine 2008, s. 265). Det innebär att man bland annat ska överväga om man vill skriva källorna bakom citat som anonyma eller inte. AoIR (Association of Internet Researchers, 2002) har sammanställt ett dokument över etiska riktlinjer som säger att människors identitet inte behöver skyddas på samma sätt om de skriver på offentliga sidor som när de yttrar sig i mer privata sammanhang (s. 12). Förutom att vara öppen med syftet med min forskning har jag dock valt att likt Nancy Baym (1998, s. 111-129) hålla alla citat i analysen anonyma för att läsare inte direkt ska kunna se vem som skrivit vad.

Bara observationer räcker dock inte för att kunna göra en bra och mer djupgående analys av attityder och åsikter. Det krävs intervjuer för att få information om individers egna tankar och upplevelser (Dalen 2007, s. 9 & Kvale 1996, s. 105). Att få ta del av sådan

(20)

20

information är viktigt om arbetet ska kunna gå djupare och få reda på mer än det som visas på ytan, alltså det som skrivs på

communityn.

4.4 Intervjuer

Det kan vara svårt att veta hur man ska gå tillväga för att kontakta medlemmar och fråga om de vill ställa upp på intervjuer. På grund av etiska aspekter är det vanligast att forskaren börjar med att fråga de som sköter sidan om lov innan medlemmar kontaktas (O‟ Connor et al. 2008, s. 276). Detta var tyvärr information jag inte kom i kontakt med förrän jag redan hade fått tag på informanter.

Jag gick Kozinets (2010, s. 93) väg och skapade en tråd där jag gav medlemmarna ett diskussionsämne (vad det innebär att vara ett fan) för att få till en diskussion som skulle vara relevant för

projektet. Jag presenterade även mitt projekt, vilken skola jag tillhör och att jag sökte intervjupersoner. Responsen var inte enorm, men tråden fick ett antal inlägg och genererade även ett par

intresseanmälan. Sammanlagt kontaktades 20 medlemmar varav några hade skrivit inlägg på min tråd eller var kända på

communityn för att ha speciella åsikter. Andra valdes på grund av att de var flitiga skribenter som skrev inlägg dagligen eller flera gånger i veckan. Rätt antal intervjupersoner varierar beroende på projekt, men det vanligaste är mellan 5 och 25 intervjuer för

kvalitativa intervjuer (Kvale 1996, s. 101-3). På så sätt bestämde jag mig för att ett lagom antal intervjuer skulle vara mellan fem och tio - slutresultatet blev sju.

Intervjuerna utfördes synkront och asynkront, det vill säga via skype och via e-mail, varav e-mail är det vanligaste sättet. O‟Connor och hennes kolleger (2008, s. 272-4) menar att det antagligen beror på att det är det mest bekväma sättet att intervjua människor i online-miljö. Jag föredrog dock att göra synkrona intervjuer eftersom jag då kan få svar meddetsamma och ställa

uppföljningsfrågor. Intervjuer som utförs via telefon eller skype inbegriper en spontanitet som kan leda till bättre och mer ärliga svar än om den intervjuade har mer tid att fundera (O‟ Connor et al. 2008, s. 274-5). Tre av de intervjuade var villiga att samtala med

(21)

21

mig via skype och blev erbjudna att sedan ta del av

transkriptionerna så att de kunde se vad de hade sagt och eventuellt göra tillägg.

För att vara förberedd skapades en intervjuguide för att ha en lista på allt som skulle tas upp under intervjuernas gång (Dalen 2007, s. 31). Intervjuerna inleddes med enklare, generella frågor kring

fandom, hur de kom i kontakt med Prince och dylikt för att senare beröra mer känsliga ämnen som närmare skulle avslöja vilken attityd de hade till artisten i fråga (Dalen 2007, s. 31). För att

undvika simpla ja-och-nej-svar som inte är användbara för analyser ställdes öppna frågor där de intervjuade tvingades utveckla sina svar (Häger 2001, s. 60-1). Samma frågedokument skickades sedan till de informanterna som föredrog asynkrona intervjuer. Svaren fick antingen skrivas direkt i dokumentet eller i mailet (O‟Connor et al. 2008, s. 272-3). E-mail kan vara bra då det ger de intervjuade chansen att reflektera över sina åsikter och svara på frågorna utan att känna sig stressade (O‟ Connor et al. 2008, s. 272-3). En

nackdel med e-mail som jag konfronterades med var att en av de som hade anmält sig frivilligt aldrig gav någon respons på mina frågor och en annan inte returnerade sina svar i önskad tid. Som ovan netnograf finns det förmodligen bättre sätt att samla intervjupersoner. Det kanske hade varit bättre att skicka ut ett betydligt större antal förfrågningar utan att i förväg avgöra vilka som skulle ge en bra representation av communityn, för att på så sätt fånga fler intressanta röster och därefter kunna välja ut vilka som ska intervjuas. Jag kan därför inte helt okritiskt påstå att mitt urval ger en utmärkt representativ bild av prince.org. De jag har valt och som har varit villiga att ställa upp på intervjuer är bara en ytterst liten del av communityn och det innebär att det finns

intressanta åsikter som skiljer sig, men inte får något utrymme i detta arbete. De som får utrymme är de som är villiga att skriva och delge sina åsikter, men det är troligt att det finns intressanta

medlemmar som aldrig visar sig på prince.org. Dessutom får ju endast de Prince-fans som återfinns online någon plats i arbetet. Urvalet kan därför omöjligt ses som en fullständig representation av

(22)

22

Prince fans eller communityn i stort utan snarare som en ungefärlig bild av hur prince.org ser ut 2010.

4.5 Gestaltning

4.5.1 Synopsis

Två olika fans – Birgitta, den kritiska och Dolores, groupien – träffas då de väntar utanför sjukhuset där artisten Tony Fox lagts in på grund av hjärtinfarkt. Där blir de tillfrågade av ett TV-team om de vill ställa upp på att bli intervjuade om sin syn på Tony.

Intervjuaren visar sig vara en arrogant typ som representerar den negativa synen på fans. Kvinnorna får presentera och diskutera sina åsikter under tiden som alla väntar på beskedet om Tony Fox kommer att överleva eller inte.

4.5.2 Varför filmmanus?

Valet att gestalta forskningen genom ett filmmanus växte fram då det är en form jag nyligen upptäckt och ansåg vara perfekt för att ge en mer konkret och underhållande bild av det vetenskapliga

arbetet. Att skriva innebär att man tvingas reflektera över det man läst och hur man själv skriver. Det gör skrivandet till en ytterst användbar metod att lära sig på (Dysthe et al. 2002, s. 64). Att producera filmmanus innebär oundvikligen en massa skrivande där författaren måste reflektera över vad det är som ska berättas och hur det ska berättas. Manusförfattandet kan på så sätt ses som en utmärkt metod att konfronteras med de texter man läst och

formulera denna kunskap på ett personligt vis. Därtill tvingas man som manusförfattare att få en insikt i karaktärers beteenden för att skapa trovärdiga och bra karaktärer.

I början av den här uppsatsen ges exempel på hur fans förevisas inom film och TV. Valet av att skriva just ett filmmanus istället för ett teatermanus eller en novell beror på att jag på så sätt förhåller mig till de tidigare filmmanusen som behandlar fans och skapar en egen version som bygger på de observationer och intervjuer jag utfört. De repliker som de två kvinnliga huvudkaraktärerna yttrar bygger mycket på utsagor från medlemmarna av prince.org och ger tillfälle att tillägga ytterligare information om attityder som inte framgår i uppsatsen. Groupien som längtar efter att fånga sin

(23)

23

rockstjärnas intresse och hjärta återfinns även på prince.org, men får i manuset det utrymme som inte ges i analysen.

Härefter följer en presentation av vilka strukturer som använts för att utforma filmmanuset.

4.5.3 Åtta punkter och fem parametrar

Treaktsstrukturen är den klassiska metoden för författandet av historier, inklusive filmer, men kräver ett längre format än

kortfilmen för att alla moment ska kunna få utrymme. Eftersom jag är en nybörjare på området och inte har använt mig av en annan metod var planen först att ändå hålla mig till treaktsstrukturen då jag inte kände mig tillräckligt säker för att prova på något annat. Under skrivarprocessen insåg jag dock att det blev för stressigt och opassande att försöka klämma in alla moment som strukturen kräver på ett manus på runt 20 sidor (då standarden är att ha en sida per minut och 20-30 minuter är max-tiden för en kortfilm). Därför vände jag mig istället till Clifford Thurlows åtta punkter (2008, s. 38). Här är en enkel presentation av punkterna följt av hur de använts i mitt manus:

1) Introducera huvudkaraktär: De första två scener då fansen Birgitta och Dolores presenteras i typiska vardagssituationer. 2) Huvudkaraktären/hjälten ska få något slags problem:

Rockstjärnan Tony Fox är döende och en arrogant reporter vid namn Frank Högberg vill intervjua Birgitta och Dolores. 3) Karaktären/hjälten skapar en plan för att lösa problemet:

Kvinnorna ställer upp på intervjun för att Franks negativa syn på fans ska möta motstånd.

4) Stund av tvivel då karaktären/hjälten måste rådfråga någon person: Birgitta tvekar, men blir övertalad av Dolores att ställa upp.

5) Hjälten arbetar på att övervinna problemet: Birgitta och Dolores svarar på frågorna.

6) Detta möts med stora utmaningar från opponent/fiende: Frank Högberg döljer inte sitt förakt och försöker få fansen att framstå enligt hans idéer av hur de är.

7) Hjälten är nära att misslyckas och mår som sämst: Kvinnorna sårar varandras känslor, Dolores bryter ihop utanför studion.

(24)

24

8) Huvudkaraktären/hjälten vinner mot fienden: Birgitta och

Dolores tröttnar på Franks attityd och lämnar TV-teamet. Visserligen har jag bara använt mig av treaktsstrukturen tidigare, men den är inte så olik Thurlows struktur vilket är anledningen till att Thurlows åtta punkter är passande och inte alltför främmande.

Som komplement till Thurlows åtta punkter har Richard Raskins (1998) fem parametrar använts för att skapa ett förhoppningsvis bättre manus. Här följer en enkel presentation av parametrarna följt av enstaka exempel på hur de använts i manuset:

1) Kausalitet & vilja: en del händelser sker utan karaktärernas inverkan (Tony Fox är döende) och andra sker på grund av att karaktärerna gjort medvetna val (Fansen Birgitta och Dolores ställer upp på intervju).

2) Konsekvens & överraskning: karaktärerna agerar på ett sätt som verkar trovärdigt, men kan ibland göra oväntade saker (den lugna Birgitta höjer rösten).

3) Bild & ljud: alla scener kräver inte dialog. Det är bra att föra in scener och moment där det visuella berättar (Birgittas tysta reaktion på Dolores kommentar innan hon lämnar toaletten).

4) Karaktär & objekt: objekt som är viktiga för karaktären är användbara för att visa karaktärens innersta väsen (uteblev i mitt manus).

5) Enkelhet & djup: filmen är konkret och följsam, men

innehåller ett djup som berör (kvinnorna/fansen är individer med känslor).

Dessa parametrar är inga jag har använt mig av tidigare och därför innehar mitt manus säkert inte någon utmärkt balans, men det var i alla fall hjälpsamma tips att hålla i åtanke. Eftersom enbart teori dock inte räcker som inspiration då det är ytterst användbart att se konkreta exempel blev Cameron Crowes film Almost Famous (2000) en sådan hjälp.

Almost Famous följer likt majoriteten av Hollywoods filmer den

(25)

25

och var därför ett bra stöd för att få inspiration till olika händelser. Birgitta är inspirerad av Almost Famous protagonist Williams mer kritiska hållning till artisterna och Dolores är likt Penny Lane en groupie som flyr verkligheten. En scen i mitt manus som är i princip tagen från Almost Famous är scenen mot slutet då Dolores bryter samman utanför studion, en scen som i Crowes film utspelar sig när Penny Lane tar en överdos, faller i Williams armar och

gråtandes undrar varför hennes älskade rockstjärna inte älskar henne. Det är en otroligt känslosam scen som visar Penny som en människa och inte bara någon dum groupie, något som även var viktigt att förmedla i mitt manus.

Slutligen måste tilläggas varför formen på manuset ser ut på det sättet det gör. Manuset har formgivits efter branschens standard för att verkligen se ut som ett klassiskt filmmanus. Standarden för filmmanus är typsnittet Courier New. Dialoger ska ha stora indrag och karaktärernas namn ovanför ska vara centrerade. Då det förekommer att filmmanus inte ens läses om de inte följer mallen har jag valt att hålla mig till den traditionella strukturen.

(26)

26

5. Analys

Prince.org är en självständig och internationell fan community online som har funnits sedan 1999. Sidans grundare är amerikanen Ben Margolin, men det är främst ett antal moderatorer som dagligen håller koll på sidan och sköter de elva olika forumen4. Sidan är den

största och mest befolkade Prince communityn, framför allt sedan flera andra fansidor har tvingats lägga ner sin verksamhet.

I det här arbetet är det forumet ”Prince: Music and More” som har observerats. Det är inte meningen att de följande styckena ska innehålla allt som intervjuer och observationer har visat, för det krävs ett betydligt större arbete. Dock ska det i alla fall ge en bild av de attityder och förhållningssätt som finns.

5.1 Fandom som religion?

Jewett och Lawrences (2002) argument för likheterna mellan fandom och religion kan till en början tyckas förkastliga och nedvärderande. Jag själv bemötte dem med suckande och

avståndstagande. Därför kom det som en oerhörd överraskning när det kunde konstateras att dessa två män inte var helt ute och cyklade.

I februari 2010 skapades denna tråd:

Skribenten bakom detta inlägg ställer en hypotetisk fråga som framhäver möjligheten att Prince kanske inte är en vanlig människa utan även får gudomlig inspiration. Därtill läggs fram argument som stödjer denna teori och likställer Prince med tidigare profeter: han är det missförstådda svarta fåret och martyr. Visserligen behöver inte skribenten nödvändigtvis själv tycka att frågan har ett givet ”ja” som svar, men inlägget visar tydligt att det finns tendenser att se Prince som mer än bara en musiker. Prince skulle bokstavligt

4 http://prince.org/faq/1_prince.org_Site_FAQ

Prince a modern day Prophet?

One of a band of ecstatic visionaries claiming divine inspiration and, according to popular belief, possessing magical powers. Prince always the underdog? always the black sheep? A martyr? Always misunderstood? A Prophet who is crucified...metaphorically speaking?

(27)

27

talat kunna vara gudomlig och ha förmågor som sträcker sig bortom musiken och vardagen. Bland de 151 kommentarerna på denna tråd går åsikterna isär. En del ser Prince som profet inte som en omöjlighet, och menar att jämförelsen mycket väl kan göras:

Prince jämförs här med Jesus vilket även flera andra

medlemmar valde att göra, bland annat genom att framhäva hur bägge män har åstadkommit att samla människor från olika områden som annars aldrig hade träffats:

Inlägg som dessa tydliggör fans vilja att se sitt intresseobjekt som mer än ren underhållning (Jewett & Lawrence 2002, s. 253).

Majoriteten av kommentarerna innehåller dock inga tydliga medhåll och framhåller att Prince måste betraktas som en vanlig människa:

Vissa medlemmar uttrycker sitt missgillande mer tydligt och drar paralleller till kulter:

Kult-liknelsen återfinns även hos Matt Hills (2002) som föredrar att använda sig av begreppet neoreligiositet, men framhäver hur kult-begreppet är en del av fandomens diskurs:

Maybe....we'll know in a couple of centuries

Jesus was a 'real' person and very misunderstood in his time...

Jesus came to earth and brought all walks of life together bringing the sick the oppressed,lepers back to

community...Prince has brought many people together that normally would not mix in society...

No, he's simply a very talented funky musician with an interesting take on things.

Don't delude yourself.

This thread has shocked me. And believe when I say, I'm not easily shocked. I've always wondered how cults start.

How can people be THAT gullible?..ARE people that delluded?

(28)

28

Cult discourses are drawn on in many fan cultures because they indicate that fandom is about more than just „interpretive

community‟ or a rational(ised) system of meaning; it is also about the dialectic of value – the interplay between intensely subjective, personalized value and objective/communal accounts. (2002, s. 129).

Tråden som har diskuterats här är inte det enda exemplet på hur religiösa paralleller kan dras till fandom. Sex av de sju intervjuer som utfördes för detta projekt innehöll ord och beskrivningar med religiösa konnotationer vid tal om Prince (min kursivering):

1) “I have to confess seeing him live was mind blowing. Its [sic] very easy to see why many describe him as other worldly. …he is mesmerizing.” (mars 2010)

2) “I‟ve seen Prince live one time… It was a glorious night.” (april 2010)

3) Vid tal om varför intervjupersonen lyckades se Prince live en andra gång: ”It was luck. Or… I was blessed.” (mars 2010)

4) “…I didn‟t know what it was all about, but I knew that something

was there, it just came through to me in that album.” (mars 2010)

5) “Any more of his musical expression is only more of a Prince music listener‟s blessing.” (april 2010)

6) “…Prince somehow gave me a reason to continue because I felt like I‟m not the only one talking about the things the way he does… [H]e

just somehow told me to carry on.” (mars 2010)

Här används inte bara ord med religiösa konnotationer (till exempel ”blessing” = välsignelse) utan redovisas även det Jewett och Lawrence (2002) beskriver som hänryckningar och en ”sense of wonder” inför en gudomlighet (s. 251). Det fjärde och sjätte citatet är exempel på en sådan hänryckning då

personerna hänvisar till känslor som inte riktigt går att förklara, men på något sätt berörde och hade så stor påverkan att

personerna började följa Princes karriär. Detta för tankarna till religiösa människor som berättar om hur de upptäckte Gud och blev hänryckta. Liknelsen mellan fandom och religion är alltså inte något som kan avfärdas helt och hållet. Samtidigt går det ej att genom att studera språkbruket och de likheter som finns

(29)

29

mellan fandom och religion, likt Robert Jewett och John Shelton Lawrence (2002) påstå att fandom har ersatt den organiserade religionen. Det som fandom har gemensamt med den

organiserade religionen är att det kretsar kring någon som beundras och uttrycker sig på olika vis i en gemenskap och/eller privat. Dock, många av fansen på prince.org

proklamerar att Prince inte är mer än en människa med gott om brister, något som troende medlemmar av en organiserad

religion troligen inte skulle säga om Gud. Man blir ingen anhängare av Jesus för att man tycker att han har häftiga kläder, men annars anser honom ha en felaktig ideologi. På samma sätt blir fansen av Prince inte fans för att de tycker att han uttrycker en bra ideologi, men annars anser hans musik vara dålig. Därför är det mer relevant att benämna fandoms religiositet för neoreligiöst.

5.2 Fans aktiviteter

Ett annat relevant ämne Hills (2002) förhåller sig till är förhållandet mellan konsumtion och produktion (s. 27-45).

Tre av de sju intervjuade medlemmarna av prince.org ägnar eller har ägnat sig åt att producera eget kulturellt material på grund av Prince. En av personerna ägnade sig sedan barndomen åt att skriva dikter om Prince, inspirerades av honom att skriva en barnbok om mänsklig jämlikhet och tillverkade små prydnadsgitarrer. En annan var musiker och ägnade sig åt att redigera låtar av Prince som ansågs vara i behov av förbättring. Den tredje personen spenderade mycket tid åt kulturell produktion som barn och skrev då dikter och berättelser om Prince. Hon hade också tillsammans med en kompis bildat en tjejgrupp inspirerad av en av Princes gamla grupper. Hon betonade dock att det var flera år sedan hon gjorde något sådant då hon nu var för upptagen och vuxen för att inte fokusera på sitt eget liv.

De resterande fyra intervjupersoner kunde inte ge några exempel och menade att de antingen inte var intresserade av att producera material på grund av Prince eller att de inte hade tid och energi att spendera på sådana aktiviteter. Att inte bli inspirerad av Prince till att skapa material såsom dikter eller låtar är inget ovanligt bland

(30)

30

medlemmarna. Både intervjuer och observationer tycks visa att egen produktion inte är något som medlemmarna på prince.org anser vara något som automatiskt lockar på grund av deras intresse för Prince. En del tycker att det är roligt eller känner att de behöver ett utlopp för sina känslor för sitt intresseobjekt (till exempel genom dikter om Prince), medan andra inte har det behovet och håller sig till att konsumera Princes material. Observationerna gör det svårt att avgöra hur procenthalten ligger till, men intervjuerna ger ändå en indikation på att det finns dessa olika förhållningssätt, även om större delen av medlemmarna inte redogör för någon egen

produktion.

Emellertid är det tydligt att akademiker som Jenkins med

produktion inte endast syftar på diktskrivning och dylikt, utan även material så som texterna som skrivs i fan communities. Även att diskutera och yttra sina åsikter ingår alltså i produktionen fans ägnar sig åt vilket i så fall innebär att alla som skriver inlägg på prince.org är producenter av material. Hills (2002) tycker att det är en överdrivande användning av produktions-begreppet och

argumenterar för att det på något sätt innebär en nedvärderande syn på konsumtionen och ett försök för akademiker att upphöja fans till att vara mer än ”bara” konsumenter (s. 30). En av de intervjuade tydliggjorde en sådan negativ syn på att vara

konsument när han protesterade mot begreppet och menade att det konnoterade en betydelselös handling som bara går ut på att äga så mycket som möjligt. Hills har dock inte fel i att påpeka att fans inte bara är aktivister utan även konsumenter. Även om jag försöker undvika att deklarera för ett visst sätt att vara och att redogöra för att fans förhåller sig på ett visst sätt, går det inte att påstå något annat än att fans är konsumenter i betydelsen att de köper produkter.

Att köpa Princes skivor är något alla i studien ägnar sig åt, dock i olika grad. En del köper alla officiella skivor plus bootlegs och dylikt, andra köper endast lagligt material, vissa köper endast de skivor de anser vara bra och andra har ofullständiga skivsamlingar med luckor som då och då fylls igen. Att äga fysiska exemplar av skivorna istället för att ladda ner dem tycks vara något många, eller

(31)

31

kanske rent utav de flesta, föredrar. Anledningen till detta skulle kunna vara intressant att studera, men är något som inte

nödvändigtvis är relevant för denna studie.

Att gå på konserterna är också något som en klar majoritet av intervjupersonerna anser vara betydelsefullt, även om en aldrig har kunnat ägna sig åt det på grund av den än så länge för låga åldern. Mängden konserter varierar. Två uppger att de har sett Prince live en gång, en annan hade sett honom två gånger och de resterande hade sett Prince vid ett flertal tillfällen. Den vanligaste anledningen för de som inte sett Prince tycks vara att de inte haft möjligheten än på grund av ekonomiska eller geografiska anledningar. Att se Prince live ger många fans tillfället att se människan bakom musiken och en slags kontakt till det de intresserar sig för:

1) “I think it is very important to see Prince live because it adds another dimension to the music…” (mars 2010)

2) “It was a high point of my fandom. I can‟t imagine being 42, and not having seen him live by now.” (april 2010)

3) “When you become a fan of somebody sometimes in your mind you perceive them a certain way and you never know if that way is right unless you see them live […] because on an album nowadays they can make anybody sound perfect…” (mars 2010)

En medlem tyckte dock att det räckte med att se honom live i TV för att få denna känsla och var inte så exalterad i idén av att se eller träffa honom då det ibland är bättre att låta sin egen föreställning av personen leva kvar.

Att ägna sig åt att skriva inlägg, diskutera Prince, gå på konserter och annat är inte nödvändigt för att personerna ska se sig som fans. Två intervjupersoner kunde inte ge exempel på vad som gjorde att de såg sig som fans då den ena alltid hade känt sig som ett fan och den andre påpekade att det bara var något som skedde. En annan medlem yttrade att inköpet av en viss skiva gjorde att hon kände att hon var ett fan då hon kom att uppskatta musiken. Flera andra medlemmar påpekade att ett gillande av musiken (det innebär dock inte all musik) och ett stort intresse att höra mer (och eventuellt att

(32)

32

hålla sig uppdaterad med Princes aktiviteter) räcker för att de ska kunna uppfatta människor för fans. Detta strider dock starkt mot Henry Jenkins teori om att man inte kan vara ett fan bara genom att regelbundet följa ett TV program eller dylikt utan behöver ägna sig åt ett aktivt engagemang som bland annat innebär diskussioner med andra och ett medlemskap i en community (2006b, s. 41). Det fungerar alltså inte att påstå att man bara är ett fan om man gör si och så för att det alltid finns fans som beter sig annorlunda än andra och sådana påståenden utesluter dem. Jenkins argument påminner om det både Stuart Hall (1990 & Hall 1997), Paul Gilroy (2006, s. 381-394) Richard Dyer (2006, s. 353-364), och ironiskt nog Jenkins själv, påpekar om hur eliten i samhället utövar sin makt genom att tydliggöra vad som är naturligt, bra eller dåligt för att vidhålla den sociala hierarkin.

Jenkins skapar visserligen en positiv bild av fans, men genom att jämställa fans på det sättet han gör, skapar han ändock ännu en stereotyp som ger bilden av att vara naturlig och korrekt. Även om Hinton (2000) påminner oss om att stereotyper kan vara positiva så ligger det ändå i begreppets natur att stereotyper innehåller

felaktigheter och inte kan representera alla människor. Jenkins vill slå hål på den negativa och nedvärderande bilden av fans och det är förståeligt att han då väljer att hålla sig till att framhäva aspekter som hjälper honom i argumentationen. Men det måste poängteras att det är riskabelt att göra på det viset. Att undvika att reflektera kring om det kan finnas en sanningshalt i vissa stereotyper, att bara ta upp vissa aspekter och generalisera, att säga att fans gör si och inte så, är att ge en felaktig bild och utesluta en viktig del av de man skriver om. Även om Jenkins gör det för att framhäva det positiva i fandom så skapar han samtidigt en ny version av

stereotyp som likt de stereotyper han motsätter sig, drar alla fans över en kam och ger en ensidig bild som inte alla fans kan känna igen sig i och uppskatta. Generaliseringar är effektiva vid

argumentationer, men fans är trots allt inte en grå massa utan olika individer. Det är en viktig punkt som bör framhävas och inte

(33)

33

Nu när detta poängterats är det dags att beröra analysens sista ämne som visar på de attityder som finns gentemot Prince och fanidentiteten i stort.

5.3 Att hata och att älska

Adorno och Horkheimer (2001, s.1223-1240 ) tilldelar

mediepubliken en offerroll där människor likt passiva robotar blir matade med information som de inte har förmåga att ifrågasätta vilket kanske kan ses som otroligt cyniskt och nedsättande. Man får dock ha i åtanke att Frankfurtskolan växte fram och florerade

under en tid då första och andra världskriget var i full gång. Med tanke på den makt en diktator som Hitler hade och det sätt han lyckades få så stor del av folket på sin sida (där olika medier användes flitigt), är det inte så märkligt att tyskar som Adorno och Horkheimer var ytterst kritiska till moderna medier och människors förmåga att ifrågasätta dessa.

Genom att studera en fan community som prince.org blir det otroligt tydligt att Adorno och Horkheimer är långt ifrån korrekta med sin teori. Näst intill varje tråd innehåller mer eller mindre kritik gentemot Prince vilket stämmer väl överens med Jenkins (1992, 2006 & 2006b) utsagor om fans som stora kritiker med mycket åsikter. 4 av de 7 intervjuade hade kritik att ge och alla av dem var missnöjda med hans nyare musik och sättet han har skött sin verksamhet på:

1) ”…Prince can improve as a musician by being more open and honest with his lyrics… [N]owadays it‟s like [if] he‟s talking about a girl it could really be anybody… I feel like [his songs are] generic”. (mars 2010)

2) “…I don‟t believe anything until I have it in my hand or I am at the concert… I don‟t believe the hype anymore…” (mars 2010)

3) “These days I also think of the words “distrust” and “dishonest”, given his track record with websites and such.”

“On some level I‟d be happy if Prince didn‟t make any new music. I‟m not much of a fan of his output in the last 10 years… It‟s not publicly friendly, it‟s not inspired, it‟s not erratic, weird, or ballsy.” (april 2010)

4) ”…Princes music [has become] a bit too […] easy to play somehow…” (mars 2010)

(34)

34

Princes två nya låtar som släpptes under observationsperioden gav upphov till de trådar som var de mest aktiva under februari och mars. Även om åsikterna var blandade var majoriteten, framförallt angående den ena av låtarna, väldigt kritisk och många drog sig inte för hårda kommentarer:

Oh yeah, at this point I wouldn't grieve if Prince retired.

If it can't get better than the stuff on radio I give up on him. I pray 2 God he give us another Dreamer at least.

I really thought that MY Prince was going to prove everyone wrong today and come out with something new and fresh. Instead, he sounds more in a rut than ever before. I think I need to take a reality check and accept that all idols eventually lose their edge.

I've just heard this and.. well, fuck me. I've discovered that my jaw actually does drop involuntarily

from time to time.

Does he really expect sport fans to sing “all of the odds are in our favour...” ???

Andra exempel på dominerande kritiska trådar diskuterade hur illa Prince skötte sin hemsida, domstolskallelser som visar på att Prince inte sköter sina affärer och hur bra Prince var förr (till skillnad från nu). Detta bekräftar Stuart Halls teorier kring inkodning/avkodning (2006) som visar just på mediepublikens förmåga att utföra

oppositionell tolkning och vara kritisk. Fans på communityn visar att de mycket väl kan ifrågasätta Prince, misstro honom och ogilla hans material.

Det går dock inte att påstå att alla fans yttrar kritiska åsikter. Hall påpekar ju även andra tolkningsmöjligheter, så som den

dominerande där mottagaren inte opponerar sig mot budskapet (2006, s. 171). Två av de sju intervjuade uttryckte ingen som helst kritik:

1) “I would not have so much invested where [his mistakes] would affect my life… I‟m not interested in mistakes. Life is too short. ” (mars 2010)

(35)

35

2) “I haven‟t had any in depth conversations with Prince to have found myself worthy of negative criticism…” (april 2010)

En annan medgav att Prince har gjort gott om misstag i sin karriär men fortsatte med att säga att hon inte hade förmågan att kritisera honom och att han har gjort tillräckligt mycket att vara glad för. Dessa kommentarer visar på en uppfattning om att kritik är ointressant och inte något som ett fan har anledning och kunskap att ge; Prince har tolkningsföreträde.

Inom communityn finns oskrivna regler för vilka attityder som är bättre. Detta för tankarna till bland andra Jenkins (1992 & 2006b), och Hall (1990 s. 222-237 & 1997) angående om hur rätt och fel, stereotyper och identiteter bestäms av eliten i samhället. De som väljer att inte kritisera blir själva kritiserade för att vara naiva ”fams”5 och de som kritiserar anklagas för att vara elaka ”haters”

(sv. ”hatare”).

Prince can sneeze in 4/4 time and some dimwit will declare it a masterpiece.

No true demands are being placed on him for quality music. Shut down the org for a month and stop talking about what a genius-saint-god-wizard the man is, and Prince will start cranking out some quality shit.

Thanks for the inspiration P. Keep the music coming and remember, it's the haters who are most vocal. The lovers are out there enjoying life with your music grooving in the background.

But that's just it: It's fams like yourself that label them/us haters in the first place. I don't hate Prince, and I like a lot of his recent music. That doesn't mean we have to love

everything he does, or keep it to ourselves when we think a

song sucks. And honestly, those of who think that this song is even a tenth as good as his work in the 80s need to seek medical attention. …so what site is this then? onlypositiveopinionsonprince.com?

5

Ett uttryck som först dök upp då Prince i en intervju sade sig föredra att se sina fans som fams/familjen då begreppet ”fan” har negativa konnotationer eftersom det förknippas med ”fanatiker”. ”Fam” har sedermera kommit att bli ett skällsuttryck på prince.org som betecknar de mest okritiska och positiva medlemmarna, de som upplevs som fanatiker.

(36)

36

Well as a "fansite" on the whole i guess it should be, i've never read so many comments slagging off a guy who we are all supposed to like…

Den sista kommentaren är intressant då den visar på en attityd som dyker upp här och var i trådarna och tar upp just

problematiken med definitionen av vad som utgör ett fan. Skribenten bakom inlägget upplever inte kritiker med negativa åsikter som fans då hela meningen med att vara ett fan är att man gillar intresseobjektet och har positiva åsikter. Föregående inlägg visar på den andra synen på vad det innebär att vara ett fan och tydliggör åsikten att fandom inte innebär att man inte har rätt att kritisera. Detta är två olika normer som regelbundet skapar

debatter på prince.org och tydliggör olika uppfattningar om vad som utmärker ett fan. Detta olikgörande som det frekventa användandet av begreppen ”haters” och ”fams” innebär, bidrar till ett slags

symboliskt våld (Hall 1997, s. 259) från bägge håll. Detta genom att det skapas normer för hur man som fan bör bete sig, vilket leder till stereotyper som olikgör och försöker naturalisera det som är rätt, respektive fel.

Identiteten ”fan” är uppenbarligen inte en entydig sak att förhålla sig till vilket då gör det föga förvånande att diskussionerna dyker upp. Vilka är det som har rätt till att identifiera sig med begreppet ”fan”? Enligt Jenkins verkar det inte räcka med att bara

regelbundet lyssna på och gilla musiken för att vara ett fan. Men ändå har flertalet medlemmar av prince.org uttryckt att det räckte för att de skulle börja se sig som fans. Ska man sedan vara kritisk eller hålla sig till att uttrycka beröm för att vara ett äkta fan? Åsikterna går uppenbarligen isär. Begreppet identitet betyder ju som Gripsrud påpekar ”likhet” (2002, s. 18), något som skulle innebära att de som identifierar sig som fans av Prince innehar likheter. På ett sätt har fansen det eftersom Prince-fans ju på ett eller annat sätt är intresserade av Prince. Samtidigt finns det uppenbara skillnader i åsikter och attityder som skapar

problematik när alla dessa olika människor identifierar sig med ett och samma begrepp.

References

Related documents

tolkningar och att dessa kan skilja sig från det budskap som var ämnat. Under hela analyseringsprocessen har vi försökt att undvika misstolkningar vi har bland annat valt att

Den kvalitativa analysen är inspirerad av den franska kultursociologen Pierre Bourdieu och syftar till att synliggöra de valmöjligheter, orienteringspunkter och

Den kategoriseringsprocess som kommer till uttryck för människor med hög ålder inbegriper således ett ansvar att åldras på ”rätt” eller ”nor- malt” sätt, i handling

The FoNS-project (Foundational Number Sense) in Mathematics education at Stockholm University aims to compare different countries with respect to opportunities for acquiring FoNS

Skolan har ett stort ansvar för att förbereda de uppväxande medborgarna för ett deltagande i demokratin.. För det krävs att elevernas kunskaper om demokratin

Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden.. Den maskinellt tolkade texten kan

Jag tycker att när du använder sociala medier generellt så måste du alltid vara medveten om faktumet att ingenting du delar eller ingenting du gör är helt privat, även om inte alla

[r]