Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
”Studie- och yrkesvägledare – det är väl inget fel på den titeln”
- en kvalitativ studie om betydelsen av en yrkestitel och yrkesidentitet
“Guidance Counsellor – nothing´s wrong with that title”
- a qualitative study regarding the importance of a professional title and
work identity
Helene Setterberg
Cecilia Holmgren
Studie- och yrkesvägledarexamen 180 p
Höstterminen 2008
Examinator: Marita Flisbäck
2
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till alla som har gjort detta arbete möjligt. Speciellt då till våra respondenter som villigt delat med sig av sina utsagor. Utan Er – ingen studie! Och vi får inte glömma vår handledare Frida – utan din tro på att vi faktiskt skulle klara av det här hade det nog inte funkat alls. Samtidigt måste vi få tacka alla i vår närhet som påverkats av vår osociala förmåga under detta arbetes gång men som aldrig slutat heja på oss. Familj och vänner – vad vore livet utan!
3
Abstract
In this student essay we choose to do research regarding the professional identity among Guidance Counsellors, working at the Public Employment Service. Furthermore, we have opted to look at how these people view the importance of a professional title as well as any potential subgroups within an organisation, in this case the Public Employment Service, where the educational background among the employees is of varying character. We perceive the research concerning Guidance Counsellors outside the obligatory school system to be limited; hence the conception of this study.
We have performed qualitative interviews with six trained Guidance Counsellors working at the Public Employment Service’ and therefore no longer using the title Guidance Counsellor. To understand the importance of our future profession we have also chosen to interview trade union representatives as well as representatives from the Guidance Counsellors professional association. The results from the empirical study have been analyzed based on theories regarding professional identity and profession related research, as well as organisational group theories of the behavioural sciences. We have e.g. used Aurells interpretation of Tajfels “Social Identity Theory”, Baumans and Mays theory on teams and a combination of Greenwoods and Millersons attributes and criteria of what makes up a profession.
The results of the study show that what is linking our respondents together is the skill in conversation. According the statements given, this is the single most important part forming a community among counsellors. When it comes to professional identity and group affiliation the answers were divided in two camps; those who recognize being Guidance Counsellors regardless of professional title and opting to display this in all applicable situations, or those paying less attention to their title and instead feel a belonging to the organisation they currently belong to. The one thing connecting the two camps is the group affiliation regardless of the individual fundamental point of view.
Keywords: work identity, professional title, guidance counsellor, group affiliation, job placement agent
4
Sammanfattning
I vårt examensarbete har vi valt att fördjupa oss i yrkesidentitet bland studie- och yrkesvägledare som arbetar som arbetsförmedlare. Vi har även valt att titta på dessa personers syn på vikten av en yrkestitel samt eventuella grupperingar inom en organisation, i detta fall Arbetsförmedlingen där utbildningsbakgrunden hos de anställda är av varierande karaktär. Forskning gällande studie- och yrkesvägledares yrkesidentitet utanför det obligatoriska skolväsendet upplever vi vara eftersatt och därför har denna studie tagit form.
Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med sex studie- och yrkesvägledare som arbetar på Arbetsförmedlingen och därmed inte längre kallas för studie- och yrkesvägledare. För att få svar på tyngden av vår blivande profession har vi valt att även intervjua fackliga representanter på central nivå samt företrädare för studie- och yrkesvägledarnas egen intresseorganisation. Det empiriska materialet har vi sedan valt att analysera utifrån teorier gällande just yrkesidentitet men även riktningar inom professionsforskning samt teorier gällande grupper förekommer. Bland annat har vi använt Aurells tolkning av Tajfels ”Social Identity Theory”, Baumans och Mays teori gällande grupper och en kombination av Greenwoods och Millersons professionskriterier.
Resultatet i studien visar på att vad som förbinder dessa respondenter kan härledas till utbildningens kärna – samtalsmetodiken. Det är enligt utsagorna den viktigaste delen som de har med sig och använder sig av. När det gäller yrkesidentitet och grupptillhörighet delades svaren mellan olika läger. De som kände att de är studie- och yrkesvägledare oavsett titel och framhåller detta i varje situation, samt de som inte lägger ner vikt på vad de kallas utan mer känner en tillhörighet till den organisation de är verksamma inom. Vad som förenar dessa två läger är vikten av att känna grupptillhörighet oavsett vilken syn individerna har.
Nyckelord: yrkesidentitet, yrkestitel, studie- och yrkesvägledare, grupptillhörighet, arbetsförmedlare
5
Innehållsförteckning
1.
Inledning
6
1.1 Bakgrund 6
1.2 Syfte och frågeställning 7
2.
Metod
8
2.1 Val av metod 8
2.2 Urval 9
2.3 Intervjuguide och genomförande 10 2.4 Genomförande av analysen 11 2.5 Forskningsetiska regler 11
3.
Tidigare forskning och teoretiska perspektiv
13
3.1 Tidigare forskning 13 3.2 Teoretiska utgångspunkter 14 3.2.1 Identitet 14 3.2.2 Grupper 16 3.2.3 Profession 17
4.
Resultat
19
4.1 Intervjuer med arbetsförmedlare 19 4.2 Telefonintervjuer med intresseorganisationer 26
5.
Analys
29
6.
Avslutande reflektioner
35
6.1 Förslag till vidare forskning
37
7
Källförteckning
38
Bilagor
1. Intervjuguide, arbetsförmedlare
40
6
1. Inledning
Under utbildningens gång har vi båda upplevt att vi utbildas på ett sätt som gör oss redo att arbeta traditionellt inom skolans värld som studie- och yrkesvägledare. Det är den titel vi får när vi erhåller vårt examensbevis och som vi arbetat hårt för att få. Men vi har också under våra praktikperioder upptäckt att vår utbildning är gångbar även inom andra organisationer som till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen men att titeln studie- och yrkesvägledare då inte används. Funderingar har då väckts över när en yrkesidentitet skapas och vad som påverkar den enskilde individen när han eller hon ser på sin yrkesroll. Hur viktig är egentligen en yrkestitel?
1.1 Bakgrund
Då vi i detta arbete valt att fokusera kring studie- och yrkesvägledare anställda under annan titel på Arbetsförmedlingen ämnar vi här kort beskriva denna organisation för läsaren. Informationen från arbetsförmedlarna som framkommit i intervjuerna gällande yrkestitel har tagits med.
Rent historiskt har Arbetsförmedlingen alltid varit länken mellan individen och samhället fast med olika förhållningssätt i relation till hur omvärlden sett ut. Lovén beskriver i sin avhandling Kvalet inför valet (2000, s 36) inledningsvis utvecklingen i Sverige med den första Arbetsförmedlingen som inrättades redan 1902 och där huvudmålet var arbetskraftsrekrytering. Det var inte förrän cirka fyrtio år senare, under 1940-talet som vägledning började användas. Detta var i samband med satsningar som gjordes gällande ungdomar och yrkesvägledning. Sett ur ett samhällsperspektiv har sedan olika fokus legat hos Arbetsförmedlingen beroende på bland annat hur det politiska läget i Sverige sett ut. Detta till följd av att Arbetsförmedlingens uppdrag fastställs av regering och riksdag med riktlinjer som årligen förtydligas i budgetpropositionen.
Idag arbetar Arbetsförmedlingen efter tre fastställda mål för att på så sätt kunna förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. I enkla drag går detta ut på att matcha person mot yrke – att satsa på de individer som befinner sig långt bort från arbetsmarknaden samt att på lång sikt bidra till en ökad sysselsättning. Vad som inte nämns någonstans är studie- och yrkesvägledning (ams.se).
7
Som vi senare i studien kommer att notera så har de personer vi intervjuat alla anställts som vägledare. Många av dem ger en historisk återblick och berättar om den syo-jour som bedrevs samt att det på kontoren fanns möjlighet för klienterna att kunna få vägledning. Idag är detta så gott som icke existerande och den funktion som ska fyllas kan relateras till Arbetsförmedlingens ursprung då de anställda i stort enbart arbetade med matchning. Det vill säga – rätt klient på rätt arbetsplats. Den typ av utbildning som diskuteras på arbetsplatsen är Arbetsförmedlingens egna, arbetsmarknadsutbildningar, men på grund av en sträng ekonomisk situation finns det idag så gott som inga sådana utbildningar att erbjuda klienten. Med denna korta bakgrund kan det även vara förståeligt att alla anställda med klientverksamhet på Arbetsförmedlingen idag har samma titel, arbetsförmedlare.
1.2 Syfte och frågeställning
Avsikten med detta examensarbete är att utforska hur individer som är utbildade studie- och yrkesvägledare ser på sin yrkesidentitet samt den förvärvade yrkestiteln i relation till den arbetsplats de har idag där den förvärvade titeln inte används. Finns det några svårigheter att bilda sig en yrkesidentitet på en arbetsplats där titeln är densamma för alla? Vilken yrkesgrupp identifierar sig de studie- och yrkesvägledarutbildade arbetsförmedlarna mest med? Ur denna beskrivning har vi valt att formulera vår frågeställning enlig följande:
- Vilken betydelse har en erhållen yrkestitel efter avslutad högskoleutbildning i relation till den yrkestitel som erhålls på arbetsplatsen?
- Hur förhåller sig en studie- och yrkesvägledare som arbetar på Arbetsförmedlingen till sin yrkesidentitet?
Utifrån ovanstående frågeställning diskuterar vi
- om huruvida studie- och yrkesvägledare utgör en profession och i så fall i vilken utsträckning?
8
2. Metod
Vi ska i detta kapitel belysa vägen fram till de resultat som presenteras längre fram i studien. Förutom en genomgång av hur vi valt att utföra denna studie och hur vi kommit fram till vilka respondenter som kunde vara aktuella följer också den egna frågan över det insamlade materialets värde och giltighet. Vi kommer även att ta upp de forskningsetiska regler och principer som vi förhållit oss till under studiens gång.
2.1 Val av metod
Då denna studie avser att klargöra hur individen ser på sin yrkesidentitet valde vi att använda oss av kvalitativa semistrukturerade djupintervjuer. Vårt argument för denna forskningsmetod var att vi genom de fördjupade intervjuerna med de tilltänkta respondenterna skulle komma åt informationen vi avsåg att senare behandla i detta arbete på ett mer personligt plan än vad en enkät skulle kunnat åstadkomma. Attityder och tankar från respondenten gällande de frågor vi avsåg att ställa menar vi inte skulle komma fram genom kryssfrågor. Det var istället respondenternas perspektiv i frågorna vi ville komma åt (Ryen 2004, s. 15, 29) för att vi senare i vår diskussion skulle kunna dra slutsatser och eventuella liknelser utifrån den insamlande informationen (Ryen 2004, s. 25, 32).
Tidsaspekten gjorde att vi valde att förlägga övervägande antalet av de enskilda intervjuerna i våra tillhörande kommuner. Telefonintervjuerna valdes att göras inom den centrala nivån hos de utvalda organisationerna för att svaren ska bli så övergripande som möjligt.
Intervjuerna utgick från ett antal nedskrivna frågor som vi ansåg vara av vikt för denna studie. Detta för att vi i efterhand inte skulle behöva sålla i den insamlande informationen. Istället lades tyngdpunkten på frågor som var av vikt för den analys vi avsåg göra samt för att underlätta vid eventuella jämförelser med liknande studier. Ryen poängterar att det kan vara en fördel med att hålla intervjufrågorna till en viss struktur för att förhindra en eventuell snedvridning av frågorna. Även selektiva anteckningar under intervjutillfällena kan enligt Ryen minska både reliabiliteten, det vill säga pålitligheten som validiteten det vill säga trovärdigheten, vilket vi var medvetna om
9
(2004, s. 45, 138). Då detta endast skett vid telefonintervjuerna så anser vi inte detta ha kunnat påverka slutresultatet.
Reliabiliteten vid kvalitativ forskning kan alltid diskuteras. Det som presenteras för läsaren är det som forskaren valt ut ifrån sitt empiriska material och kan därför naturligtvis alltid ifrågasättas. Ryen beskriver detta som att läsaren blir prisgiven åt forskaren (2004, s. 16). Det vill säga att läsaren egentligen inte har tillräckligt med material för att kunna bedöma resultatets relevans. Med detta i åtanke anser vi oss ha stärkt reliabiliteten genom att via de inspelade samtalen ha korrekta uttalanden från våra respondenter. (Ryen 2004, s 141)
Utan krav på validitet kan kvalitativ forskning ifrågasättas. De data som en individ ger vid en enskild intervju behöver inte vara den samma som de data individen ger som en del i en grupp eller i ett kollektiv vilket vi varit medvetna om då vi sammanställt resultatet (Ryen 2004, s. 97). Då vi har fokuserat på relevanta frågor i hänseende till vårt syfte och tillika frågeställningar i vår intervjuguide anser vi oss ha uppnått en hög validitet genom hela arbetet. Detta i bemärkelsen att vi inte frångått vårt syfte och frågeställningar i studien utan studerat det som inledningsvis avsetts att studeras.
2.2 Urval
Vi valde att i studien använda oss av en homogen grupp studie- och yrkesvägledare som arbetar inom arbetsförmedlingen. Gruppen är homogen i bemärkelsen att alla sex personer har samma studie- och yrkesvägledarutbildning samt att de idag har titeln arbetsförmedlare. Vi valde att kontakta en person med studie- och yrkesvägledarutbildning som arbetar på Arbetsförmedlingen. Vid det tillfället förhörde vi oss även om hon kunde rekommendera ytterligare personer till vår studie. Detta resulterade i att fyra av intervjuerna utfördes på samma arbetsplats. Via vårt eget kontaktnät knöts ytterligare två personer till studien. Vi ville även ha en övergripande bild gällande den beskrivna professionens tyngd, det vill säga om studie- och yrkesvägledare är stark som yrkeskår. Därför kontaktades även tre centrala organisationer relevanta för frågan. Relevanta på så sätt att det är i dessa som studie- och yrkesvägledare organiserar sig fackligt och som yrkeskår. Dessa organisationer är Statstjänstemannaförbundet, Lärarnas Riksförbund och Vägledarföreningen. Vid
10
inledande kontakten med alla respondenter redogjordes för studiens syfte och tillvägagångssätt.
När det gällde antalet personer för denna studie kom vi i samråd fram till att sex intervjuer med arbetsförmedlare och tre intervjuer med intresseorganisationer var ett passande antal. Vi är medvetna om att respondenterna i vår studie eventuellt inte är representativa för hela landets arbetsförmedlare med samma bakgrund. Likaså är vi medvetna om att representanterna för intresseorganisationerna heller inte bara uttrycker föreningen åsikter. Dock menar vi att resultatet i studien visar på många likheter såväl skillnader och att materialet därför kan anses ha trovärdighet. Ryen beskriver en ”mättnadspunkt” forskare ska gå på i intervjuer, det vill säga när samma information från respondenterna endast upprepar sig, och denna ”mättnadspunkt” upplever vi, uppnåddes (2004, s. 86).
2.3 Intervjuguide och genomförandet
Inför intervjuerna tog vi fram frågor (bilaga 1) som inte bara skulle ge oss svar relaterade till våra frågeställningar utan som även skulle kunna ge en helhetsbild, från utbildning till nuvarande arbetsplats. Att genomföra intervjuerna utifrån semistrukturerade frågor gjorde även att den insamlade informationen höll sig inom ramen för vad denna studie i huvudsak fokuserar på (Ryen 2004, s. 44).
Att genomföra kvalitativa intervjuer handlar enligt gammalt mönster primärt inte om att få fram den absoluta sanningen. Istället var målet att få en realistisk bild av verkligheten (Thurén 2007, s. 13) via deltagarnas utsagor (Ryen 2004, s. 32, 103). Vi redogjorde för vad vårt arbete fokuserade kring så att denna information kunde föras vidare till övriga intressenter. Vi var båda närvarande vid tre intervjutillfällen och hade i förväg bestämt vem som skulle leda intervjun. Denna överenskommelse gjordes för att minimera risken att prata i mun på varandra. Övriga intervjuer delades mellan oss och genomfördes utifrån den förutbestämda mallen. Alla intervjuer som gjordes på plats dokumenterades med hjälp av en diktafon och intervjuerna transkriberades i sin helhet så nära intervjutillfället som möjligt. Att intervjun skulle spelas in godkändes i förväg av de aktuella personerna i studien.
11
Intervjuerna med intresseorganisationerna skiljde sig från de andra på så sätt att frågorna (bilaga 2) i förväg hade presenterats via den inledande kontakten. Detta gjordes för att underlätta både för den som intervjuade samt för den som intervjuades. Vi hade ingen möjlighet att spela in dessa samtal men anteckningar i form av respondenternas svar fördes under samtalen.
2.4 Genomförande av analysen
Analysen kommer att fokusera på yrkesidentitet. Vi valde att analysera vårt empiriska material genom att först gå igenom de transkriberade samtalen och utifrån detta välja ut det vi fann berörde yrkesidentitet och hur arbetsförmedlarna berättat hur de upplevde sin yrkesroll. Materialet från samtalen med intresseorganisationerna bearbetades också genom att plocka ut de bitar som vi fann relevanta. Detta sammanställde vi sedan i resultatdelen. Utifrån teorier beskrivande identitet, Tajfels Social Identity Theory, tolkad av Aurell (2001, s. 14) och resultat från Weinsjös magisteruppsats Hur formas
socionomers yrkesidentitet (2004) har vi jämfört hur arbetsförmedlarna har skapat sin
yrkesidentitet och hur de uppfattar sin yrkesidentitet. En kombination av professionsforskarna Greenwood och Millersons kriterier för vad ett yrke måste uppfylla för att räknas som en profession (Evertsson 2002, s 41) har vi använt vid analyserandet av professionsfrågan i vårt material. Vi använde också Johnssons och Lindgrens begrepp ”en samlad yrkesidentitet” från boken Yrkesroll och professionalitet (1999, s. 19-20) som talar om vikten av en stark yrkesidentitet för att kunna bli professionell. Vi har också tittat på hur studie- och yrkesvägledare har valt att organisera sig och jämfört det med intresseorganisationernas svar. Dessa svar har vi försökt relatera till Baumans och Mays syn på gruppbildningar som återfinns i boken Att
tänka sociologiskt (2006) och även Angelöws och Jonssons teorier om formella och
informella grupper i boken Introduktion till socialpsykologi (2000). En djupare genomgång av teorierna finns längre fram i arbetet under kapitel Tidigare forskning och
teoretiska perspektiv.
2.5 Forskningsetiska regler och principer
De forskningsetiska principer vi arbetat efter i upplägg och genomförande av denna studie är riktlinjer framtagna av Vetenskapsrådet gällande humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning (HSFR, Vetenskapsrådet 1990) Det övergripande
12
namnet på dessa etiska regler är individskyddskravet. Dessa kan i sin tur brytas ner i fyra undergrupper: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- samt nyttjandekravet (s. 5-16).
Redan vid den första kontakten med de presumtiva deltagarna lämnades information gällande arbetets syfte och huvudsakliga inriktning. Samtyckeskravet följde vi genom att det stod deltagarna fritt att medverka i studien och att de var medvetna om att samtalen bandades. Konfidentialitetskravet har vi följt genom att ge de deltagande personerna fingerade namn i studien. Detsamma gäller för de inblandades arbetsplats. Detta gjordes för att respondenterna skulle känna sig bekväma att prata fritt utan att senare kunna pekas ut. Dock är vi medvetna om att möjligheten att kunna pekas ut av kollegor är relativt stor då intervjuerna är mycket detaljrika. Vi klargjorde även tydligt för de inblandade personerna att informationen vi erhöll enbart skulle användas i aktuell studie. Vi upplyste även om möjligheten att erhålla kopior av studien då denna var färdigställd.
13
3. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
Vi har i detta kapitel valt att presentera både den tidigare forskning som vi använt i vår avslutande reflektion och de teorier som vi använt av analyserandet av vårt empiriska material. Ordningen kommer av att vi finner det lättare att ha teorierna närmast före resultatdelen för att läsarna sedan förhoppningsvis lättare ska kunna följa våra tankar.
3.1 Tidigare forskning
Den forskning som finns i ämnet studie- och yrkesvägledning finner vi till största delen handlar om vikten av vägledning i samhället och hur vägledningen fungerar för de sökande. Forskning om studie- och yrkesvägledarnas profession och yrkesidentitet har vi övervägande funnit i andra studie- och yrkesvägledarstudenters examensarbeten, och detta är anledningen till att det endast är examensarbeten som finns upptagna under rubriken.
Christel Berndts examensarbete Vägledarens yrkesroll och identitet (2006) handlar om hur studie- och yrkesvägledare inom olika sektorer som skola, Arbetsförmedling och vägledningscentrum uppfattar sin yrkesroll men också hur de själva tror att de blir uppfattade av andra och vilken status de har sinsemellan. Berndts resultat visar att det fanns skillnader mellan studie- och yrkesvägledarna men att det var just studie- och yrkesvägledaren på Arbetsförmedlingen som skiljde sig mest från mängden i frågor som gällde deras egen syn på yrkesidentiteten och hur samhället uppfattar yrkets innehåll. Arbetsförmedlaren upplevde att hon kände sig mer målstyrd på grund av organisationens uppdrag men att det passade henne att arbeta nära arbetsmarknaden och samhället (Berndt 2006, s 26, 28). Det framkommer också i studien att vägledaren på Arbetsförmedlingen inte hade någon kontakt med vägledare inom andra områden och hon rangordnade sig själv långt ner i jämförelse med studie- och yrkesvägledare inom högskolan och universitet. Hon menade också att vägledarna i grundskolan gjorde ett bra jobb men att en stor bit i deras arbete bestod i uppfostran (Berndt 2006, s. 31). Studien visade även på att några av de intervjuade studie- och yrkesvägledarna tyckte att deras yrke hade fått bättre status och en klarare definition medan några, bland annat vägledaren på Arbetsförmedlingen tyckte att de ständigt fick förklara och rättfärdiga sitt
14
yrke eftersom människor uppfattade det som tråkigt och myndighetsutövande (Berndt 2006, s. 34).
Ulrika Lundvall och Lena Vendel har i sitt examensarbete SYV kan mycket mer än så (2007) intervjuat studie- och yrkesvägledare utanför skolans område och en del av arbetet tar upp hur dessa personer ser på sin yrkesstatus och på sin profession. Även titeln studie- och yrkesvägledare kom i fokus i studien och Lundvall och Vendel menar att det är upp till var och en att hålla på sin titel eller inte. I deras avslutande reflektion tar de upp risken med att inte använda sin yrkestitel när studie- och yrkesvägledare arbetar utanför skolväsendet och menar att det blir ännu svårare för arbetsgivare att veta vad som ingått i utbildningen (Lundvall & Vendel 2007, s. 38).
Kandidatuppsatsen ”Personalvetares yrkesidentitet: Det kommer ingen bild liksom” (Holander & Landström 2005) behandlar yrkesidentiteten hos personalvetare. Resultatet av studien visar att det är först efter avslutad utbildning och inträde i arbetslivet som yrkesidentiteten skapades. Den bild de fått av yrket under utbildningen visade sig inte stämma när de kom ut på arbetsmarknaden utan fick efterhand ersättas av en ny yrkesidentitet. Författarna har valt att benämna detta fenomen för en re-identifikation (2005, s. 42).
3.2 Teoretiska utgångspunkter
De teoretiska utgångspunkterna som vi valt, presenteras här i ordningen identitet, grupp och profession. Detta för att lättare kunna följa våra frågeställningar gällande yrkestitel, yrkesidentitet samt huruvida studie- och yrkesvägledare utgör en profession. Vi är dock medvetna om att begreppen och teorierna ofta behandlar samma saker och därför inte helt har kunnat särskiljas.
3.2.1 Identitet
De två teorier som vi valt gällande analyserandet av yrkesidentiteter menar vi tydligt illustrerar individers sätt att sortera in sig själva och andra i olika fack och kategorier. Teorierna tar också upp vikten av att individens yrkesidentitet stämmer överens med samhällets syn på den, vilket vi, när det råder oklarheter, funnit ibland kan skapa svårigheter i utformandet av yrkesidentiteten.
15
Aurell
I processen att skapa en yrkesidentitet är det en fara om den blir för ensidigt fokuserad. Om personen eller gruppen blir stereotypiserad lämnas mycket lite utrymme kvar för identiteten att kunna förändras. Identitet är inte ett tillstånd som existerar av sig självt, utan konstrueras och rekonstrueras av människor i sociala sammanhang. Studeras processerna närmare blir dessa identitetskonstruktörers handlingskraft tydligare men innehållet i en identitet är fortfarande intressant och balansen mellan process och innehåll är viktig (Aurell 2001, s. 13, 14).
Aurell argumenterar för att den identitet som är relevant i samband med arbete är social snarare än psykologisk eftersom organisationer och arbetssituationer är sociala sammanhang och refererar detta till Tajfels teoribildning Social Identity Theory (Aurell 2001, s.14). Teorins grundtanke är att individer tenderar att placera in sig själva och andra i kategorier vilket i sin tur medför påverkan på de mänskliga interaktionerna. Kategorier som kön, ålder etnicitet och yrkestillhörighet är viktiga kategorier och vi identifierar oss själva genom att ta ställning till vilka sociala kategorier som vi tillhör och inte tillhör. På samma sätt identifierar vi andra och blir identifierade av andra och detta pågår ständigt när människor träffas. Inom en kategori skapas normer och tolkningsramar som är till fördel för dess medlemmar och för bibehållandet av kategorin Vissa av kategorierna är viktigare än andra och de arbetsrelaterade kategorierna brukas räknas hit. I vårt samhälle är arbetsrelaterade kategorier viktiga för vår förmåga att identifiera människor. Vi vet inte riktigt vem personen är innan vi vet personens yrke (Aurell 2001, s. 15).
Inom kategoriseringsprocessen är det också viktigt att identifiera vilka grupper individen inte tillhör eftersom likheten är mycket viktig inom en grupp. En grupps medlemmar skapar sammanhållning mot andra grupper. I relationen till grupper där individen inte tillhör bildas en ny process där gruppen avgör om individen har vissa likheter med dem och där individen ser vilka likheter den har med gruppen och ur det formas en ny identitet (Aurell 2001, s. 16).
Arbetsrelaterad identitet är relevant på såväl samhällelig som individuell nivå. Att ha ett visst yrke eller att arbeta för ett speciellt företag påverkar hur vi själva ser på oss och
16
hur andra ser på oss (Aurell 2001, s. 4). Det är i det sociala samspelet mellan olika individer och grupper som identitet skapas (Aurell 2001, s. 5).
Weinsjö
Utifrån sin frågeställning gällande hur socionomerna har format sin yrkesidentitet drar Weinsjö den enligt henne enkla slutsatsen: ”Det beror på”. Hon hänvisar till den egna individen och dennes medhavda erfarenheter samt kunskaper han eller hon har anammat. Även hur individen väljer att se på grupptillhörighet samt gruppens samlade kunskap, gemensamma värderingar och så vidare, beskriver Weinsjö som ett viktigt resultat. Värdet av omgivningens förväntningar på individens yrkesidentitet ska heller inte underskattas samt hans/hennes egen uppfattning på hur andra ser på dem som yrkesgrupp.
Ur Weinsjös studie har det enligt henne vuxit fram ett sammanhang där den enskilde utifrån sitt eget förhållningssätt skapat en yrkesidentitet som gett denne en maximal arbetslust. Utsagorna från respondenterna i studien visar enligt Weinsjö på att dessa har kvarhållit såväl ideal som förhållningssätt sedan de blev yrkesverksamma, men att dessa begrepp under resans gång efter nyförvärvad kunskap samt erfarenheter fått en annan innebörd (Weinsjö 2004).
3.2.2 Grupper
De två teorier som vi valt att använda för att analysera gruppbildande och grupptillhörigheter bland våra deltagare i studien ger enligt vår mening stöd åt resultatet.
Bauman och May
Bauman och May liknar den lilla gruppen vid en plattform där förklaringar och övertygelser inte är nödvändiga eftersom medlemmarna i gruppen till exempel har samma utbildningsbakgrund eller övertygelse. Individen behöver inte försvara sitt ”jag” eller sina argument eftersom den oftast delar sina upplevelser och erfarenheter, med de andra i gruppen (2006 s. 64 ff.). Enligt författarna är informella grupper där medlemmarna värnar om ”sitt eget” och inte släpper in andra aktörer i gemenskapen, sällsynta. Det handlar mer om ett önsketänkande från gruppens sida (Bauman & May 2006, s. 65).
17
Samtidigt gör författarna gällande att det är så gott som oundvikligt att medlemmar i en formell grupp inte utvecklar starka band sinsemellan. Detta fenomen väljer Bauman och May att benämna för informella interaktionsmönster. De pekar även på att det kanske inte är så lämpligt att inom en och samma informella grupp inskränka sig till specialiserade roller, till exempel människor med samma utbildningsbakgrund. Inte då den informella gruppen figurerar i ett större sammanhang, i en formell grupp där denna består av personer med annan utbildningsbakgrund än den som finns i den lilla gruppen (Bauman & May 2006, s. 75).
Angelöw och Jonsson
Formella och informella grupper är starkt förknippade med arbetslivet och dess många relationer. Där står den formella delen för exempelvis den befattning och de arbetsuppgifter som ålagts en av arbetsgivaren (Angelöw & Jonsson 2000, s. 127). Informella grupper är de som bildas inom den formella. Det vill säga de sammanslutningar av personer med till exempel liknande intressen, utbildningsbakgrund och så vidare (Angelöw & Jonsson 2000, s. 128).
3.2.3 Profession
En kombination av Greenwoods och Millersons definition av vad som skiljer ett yrke från en profession menar vi kan ge en tydligare bild om studie- och yrkesvägledaryrket verkligen kan hållas ihop och bli starkare eller splittras upp och försvagas. Johnsson och Lindgrens teori tar upp fördelar och risker med när ett yrke blir för specialiserat vilket vi kan koppla till att arbetsförmedlarna nu i mindre utsträckning utövar ren vägledning.
Greenwood och Millerson
Lars Evertssons avhandling Välfärdspolitik & kvinnoyrken (2002) har gett oss en bra definition av profession, yrke och dess organisationer. I avhandlingen har vi också hämtat den professionsteori som bygger på en kombination av Greenwoods och Millersons forskning och de kriterier som de anser ska uppfyllas för att ett yrke ska kunna kallas profession. Professionsforskaren Greenwood ser på professioner som speciella yrkesgrupper, där individerna besitter en systematiserad kunskapsbas som är legitimerat erkänd av samhället, auktoritet i förhållande till klienter och uppdragsgivare, har etiska principer för yrkesutövning och en egen kultur (Evertsson 2002, s.41).
18
För att jämföra dessa kriterier med en annan uppfattning av vad en profession innebär, kan vi se att Millerson listar användande av färdigheter - grundade i teoretisk kunskap, utbildning och träning i dessa färdigheter, att kompetensen garanteras genom examina, handlingsetik som garanterar yrkesintegriteten och en yrkessammanslutning som organiserar medlemmarna (Evertsson 2002, s. 41). Svårigheten att skilja mellan professioner och yrken är också forskare emellan ett tvistemål. Många yrkesgrupper som betraktas som professioner hade sedan tidigare hög samhällelig status redan innan deras kunskapsmassa formaliserades, vetenskapliggjordes och förmedlades via skolor och det finns ett uttalande om att det är professionsforskarnas egna personliga egenskaper som fått spela stor roll när definitionen mellan profession och yrke har utretts (Evertsson 2002, s. 42).
Johnsson och Lindgren
En yrkesexamen och därtill en medföljande titel behöver inte detta betyda att yrkesrollen är tydlig. Johnsson och Lindgren tillskriver detta i sin artikel ”Yrkesroll och
professionalitet” som ett relativt vanligt förekommande fenomen i sammanhang där det
utövas professionellt socialt arbete (1999, s. 14).
Författarna av artikeln pekar på betydelsen av att den professionelle har en samlad och tydlig yrkesidentitet. Detta ska i sin tur generera självförtroende i själva yrkesutövandet. Denna tydliga yrkesidentitet ingår som en av sex positioner fastställda för att klargöra vad som kännetecknar en professionell yrkesutövare. De förtydligar begreppet ”en samlad yrkesidentitet” där betydelsen blir att själva yrkesidentiteten omfattar yrket som helhet istället för en snävhet som en specialiserad inriktning kan medföra. Utövarna ska även vara fullt medvetna om både yrkets möjligheter som dess begränsningar. Författarna menar även att det oftast tar lång tid innan individen känner att den har anammat en yrkesidentitet samt att han/hon inte förrän då kan använda sig av en ”god grad av yrkesreflektion” (1999, s. 19-20). En sak som författarna nämner vilket kan påskynda en tydligare yrkesidentitet är, att den enskilde väljer att specialisera sig inom en gren eller område. Den samlade kunskapen som då behövs minskar då och blir mer hanterbar, vilket leder till att sammanhanget individen verkar i ter sig mindre komplext (1999, s. 21).
19
4. Resultat
I detta kapitel kommer vi att redogöra för resultatet av våra intervjuer. Inledningsvis kommer vi att redovisa resultaten från de personliga kvalitativa intervjuerna. Därefter följer svaren vi erhöll från de tre telefonintervjuerna med ansvariga inom de två utvalda fackliga organisationerna Statstjänstemannaförbundet och Lärarnas Riksförbund samt företrädaren för studie- och yrkesvägledarnas intresseorganisation, Vägledarföreningen.
4.1 Intervjuer med arbetsförmedlare
Intervju med Rut
Rut erhöll sin studie- och yrkesvägledarexamen 1985. Hon har aldrig renodlat arbetat inom det obligatoriska skolväsendet utan mer arbetat inom diverse arbetsmarknadsprojekt och då oftast med inriktning mot invandrare. Att arbeta utanför skolans värld var egentligen inget eget val utan det var utbudet på arbetsmarknaden som var obefintlig för studie- och yrkesvägledare vid tillfället. Rut rekryterades till Arbetsförmedlingen eftersom hon hade tidigare erfarenhet av att jobba med invandrare och det var den kompetensen som efterfrågades. Detta är även idag hennes huvudsakliga uppgift.
Utbildningen gav henne samtalsmetodiken som hon tycker var det viktigaste hon fick med sig. Även praktiken gav mycket menar hon, men skulle varit mer inriktad på verksamheter utanför skolan. Rut känner också att den teoretisk biten, som hon under utbildningen egentligen inte visste vad hon skulle använda till, ändå ligger där i bakgrunden utan att hon tänker på det. Rut tycker inte att utbildningen gav henne en yrkesidentitet utan den kom först senare när hon började arbeta.
Jag utbildades för grundskolan men har bara jobbat på allt utom grundskolan. Jag kände nog att jag var studie- och yrkesvägledare, alltså till yrket, det gör jag fortfarande även om jag jobbar som arbetsförmedlare så är jag studie- och yrkesvägledare, det håller jag rätt hårt på. Men jag utbildades inte för nån bredd om man säger så . Alltså yrkesbredd.
Titeln som studie- och yrkesvägledare är något som Rut värnar om. Trots att hon under sin långa tid på Arbetsförmedlingen aldrig officiellt haft sin titel utan gått från att vara
20
vägledare till arbetsförmedlare så presenterar hon sig som arbetsförmedlare med studie- och yrkesvägledarinriktning.
Men vi som är studie- och yrkesvägledare, vi är nog ganska så noga med att vi är studie- och yrkesvägledare och jobbar då som arbetsförmedlare också.
Arbetsmarknadsutbildningarna ligger för närvarande nere och arbetsförmedlarna får inte lov att informera om högskolestudier och liknande. Trots det vill Rut och de andra studie- och yrkesvägledarna på denna arbetsplats ändå ha information om utbildningar tillgängligt för de sökande och har broschyrer och kataloger i foajén.
Att studie- och yrkesvägledarnas praktik till så stor del ligger på grundskola där den tyngsta biten är valet till gymnasiet är inte rimligt. Rut har en bekant som arbetar på en grundskola och hon tycker att det är det enda han sysslar med.
Det är ingen studie- och yrkesvägledning. Plus att det blir ju mer intressant ju äldre du blir med studie- och yrkesvägledning…
Att ändra studie- och yrkesvägledarnas titel är inget som Rut tycker är en bra idé. Möjligtvis till vägledare.
Det är ju bättre att ha en titel som säger vad man gör. Studie- och yrkesvägledare – det är väl inget fel på den titeln.
Under den tid som Rut arbetade på Komvux gick hon med i Lärarnas Riksförbund och har sedan stannat kvar som medlem där. Den förmedling som Rut arbetar på har inget eget fack så de flesta är Saco anslutna. Rut vill gärna ha lärarnas facktidning eftersom den är den enda som någon gång emellanåt tar upp studie- och yrkesvägledarnas arbete och även ger information om skolan.
Intervju med Rosa
Rosa kom till Sverige 1991 och kompletterade sin ekonomiska utbildning från hemlandet med studier på Komvux för att sedan gå studie- och yrkesvägledareprogrammet på Malmö Högskola. Hon tog sin examen 2002. Hon blev intresserad av studie- och yrkesvägledning under en praktikperiod hon genomförde på ett kombinerat bibliotek/ mediatek på en skola. Hon har sedan efter utbildningen slut fortsatt att arbeta med yngre människor men då på Arbetsförmedlingen.
21
Trots att hon inte längre kallas studie- och yrkesvägledare tycker hon att det ändå är hennes yrke och identitet. När hon presenterar sig utanför arbetet gör hon det som studie- och yrkesvägledare och hon menar att människor brukar reagera positivt men att de alltid förknippar det med skolan. Rosa menar att utbildningen, trots att den var bred, ändå under praktikperioderna blev alltför koncentrerad till studie- och yrkesvägledning inom skolan.
När man tittade mer och mer så upptäckte man att det fanns mycket mer utanför ramarna… jag tror vi var två eller tre som hade sin långa praktik på Arbetsförmedlingen och då fick vi höra: - Men där kan ni ju inte vara, där finns ingen vägledning. Japp, alla tre fick jobb som arbetsförmedlare!
Rosa, Rut, Ragnhild och Rolf på förmedlingen träffas regelbundet för att hålla sig uppdaterade inom vägledningsområdet utanför Arbetsförmedlingens område trots att det inom arbetsförmedlingen egentligen inte erbjuds den form av tjänst längre. Rosa känner en speciell samhörighet med de andra som har samma utbildning och hon tycker att hon ofta kan få bekräftelse på sina beslut som hon tagit om hon rådfrågar kollegorna.
Att gruppen med studie- och yrkesvägledare träffas regelbundet för att diskutera sitt område gör att Rosa egentligen inte bryr sig om att hon har en annan titel. Utbildningen fungerar som en grund, menar Rosa, som man måste bygga på med kunskap om arbetsmarknaden och prognoser etc. Rosa vet inte riktigt om hon känner sig som en studie- och yrkesvägledare eller arbetsförmedlare.
Det beror på vem som sitter där. Var befinner dom sig? Man lär sig liksom att man ska möta människan där dom är.
Rosa tycker att hennes yrkesidentitet har gett henne tydliga gränser för vad hon kan ge klienten. Har klienten problem med andra saker än att komma vidare på arbetsmarknaden menar Rosa, att hon alltid kan slussa klienten vidare till psykolog eller annan lämplig instans. Samtalsmetodiken är professionens styrka och det som förenar studie- och yrkesvägledare inom olika områden menar Rosa.
Rosa uppfattar inte professionen som stark i jämförelse med lärare, läkare eller lastbilschaufför.
22
Den har ingen stolthet liksom och den är inte så stark som de andra jag talade om… Jag har inte lärt nån yrkesstolthet men här på Af, de som är studie- och yrkesvägledare, jag tycker vi har gemensamt tänkande.
Hon har uppfattningen att det inom skolan är en ojämn arbetsbelastning inför prao och gymnasieval och att det är ett ensamt arbete medan hennes tjänst innebär jämn fördelning av arbete, mycket administration men att hon har kollegor att vända sig till. Rosa tycker att samarbete är viktigt och hon hoppas att studie- och yrkesvägledarna på skolorna träffas eller på annat sätt har kontakt.
Intervju med Ragnar
Ragnar har bakgrund som försäljare och läste till studie- och yrkesvägledare i slutet av 1980-talet. Under och strax efter sina studier var han bland annat verksam inom studentfacket och studentkåren i Lund och hade en kortare anställning innan han började arbeta på Arbetsförmedlingen.
Ragnar tycker inte att han under sin utbildningstid fick en yrkesidentitet. Han saknade en röd tråd och upplevde att många andra i klassen kände likadant. Trots det tycker Ragnar att utbildningen tack vare sin bredd gav mycket som han hade användning av. Han menar att han tog till sig de bitar som han tyckte var bra och att han slutade ödsla tid på det som han inte tyckte var intressant. Han kände också att den kunskap och de erfarenheter som han redan gjort i arbetslivet fick namn under utbildningen.
När Ragnar väl började arbeta som vägledare kände han snabbt en stark yrkesidentitet och vad han egentligen hade med sig men han bryr sig inte om att han inte kunde använda titeln studie- och yrkesvägledare. Eftersom hans huvudsakliga arbetsuppgift är att förmedla jobb så störs han inte av att inte kunna kalla sig studie- och yrkesvägledare. Det som är viktigt är att den som kommer till honom ska känna att Ragnar har hjälpt personen vidare.
… det som är viktigt för mig är att människor – de behöver inte vara nöjda när de går från mig – men de ska ha träffat en person som kan hjälpa dom vidare. För mig är det faktiskt det viktigaste.
Ragnar insåg snabbt att renodlade vägledare som var på det viset som utbildningen lärde ut inte finns när man jobbar med vuxna människor. Han menar att yrkesrollen faktiskt är
23
bred och innehåller allt från coachning, pedagogiska gåvor, information och vägledning och därtill rollen som platsförmedlare när man arbetar inom den organisationen.
Ragnar känner gemenskap med andra studie- och yrkesvägledare genom att de har ett gemensamt tänkande och tillvägagångssätt när de arbetar. Han nämner vägledningens färdigheter men också vikten av ett brett kontaktnät. Däremot kände han ingen samhörighet med andra studie- och yrkesvägledare när han var med i Vägledarföreningen eftersom han tyckte att inriktningen i den intresseorganisationen var alltför skolinriktad. Ragnar uppfattar att studie- och yrkesvägledarna är en stark grupp inom skolan men att han där inte känner tillhörighet. Ragnar är med i Statstjänstemannaförbundet vilket han tycker är viktigt. På en arbetsplats är den enskilde individen med i en grupp och det är oerhört viktigt att vara delaktig i diskussioner för att kunna påverka och driva saker framåt menar Ragnar.
Intervju med Rolf
Rolf arbetade som säljare men på grund av neddragningar på företaget beslöt han sig i början av 1990-talet för att studera vidare. Hans tanke var att bli lärare men sedan kände han under ett informationsmöte på Lärarhögskolan att studie- och yrkesvägledning var något som passade bättre. Under sina första verksamma år efter utbildningen arbetade Rolf med funktionshindrade på Arbetsmarknadsinstitutet och sedan gick han vidare till Arbetsförmedlingen istället där det fanns möjlighet till att få arbeta med studie- och yrkesvägledning.
Trots att han aldrig varit verksam inom skolan känner han ändå att han hade stor nytta av utbildningen i början av karriären. Utbildningen var en bra grund att stå på men den har inte gett Rolf någon tydlig yrkesidentitet tycker han själv. Han förklarar sig som studie- och yrkesvägledare samtidigt som han säger att han inte är det eftersom han inte har arbetat inom skolan. På frågan om han istället känner sig som platsförmedlare kan han inte riktigt svara.
Rolf berättar att det inom Arbetsförmedlingen fanns vägledare som arbetade mot det reguljära utbildningsväsendet.
24
Sen förändrades den rollen…äähh… gradvis och man började så att säga, säga att vi inte ska jobba så mycket mot den reguljära utbildningen utan vi ska mer koncentrera oss på våra egna utbildningar, alltså arbetsmarknadsutbildningar…
Situationen idag är att det heller inte finns några egna utbildningar att vägleda mot utan arbetet idag är ren platsförmedling med inslag av yrkesvägledning.
Rolf är medlem i Saco. Intervju med Ragnhild
Ragnhild gick studie- och yrkesvägledarprogrammet därför att hon själv varit missnöjd med den hjälp och vägledning hon fått i skolan. Av en slump började hon läsa mer om utbildningen och kände att den kunde ge henne möjlighet att hjälpa andra människor. Ragnhild hade innan hon läste utbildningen endast arbetat det obligatoriska året som krävs för att uppfylla antagningskraven. Direkt efter utbildningen arbetade hon 50 % på ett gymnasium och 50 % på Arbetsförmedlingen men efter en termin slutade hon på skolan.
Ragnhild kände att hon fick en yrkestitel under sin utbildning och mest värdesätter hon praktiken när hon ser tillbaka. Att analysera inspelade samtal, få feedback från andra och till viss del samtalsmetodiken är det som hon till stor del fortfarande bär med sig.
…man hade mycket diskussioner och så…men det skulle kunna vara oerhört mycket mer för det är ju det vi utbildas för, samtalet, det är ju vårt redskap, det är faktiskt det.
Under den korta tid hon arbetade på gymnasiet upplevde hon att rollen som studie- och yrkesvägledare innebar ensamhet, administration och arbetsuppgifter som egentligen inte hörde till yrket. Ragnhild tror ändå att det funnits möjlighet att utveckla tjänsten genom att våga gå emot det traditionella sättet att arbeta.
När Ragnhild började arbeta heltid på Arbetsförmedlingen blev hon anställd som studie- och yrkesvägledare och vägledde inom utbildningsområdet.
Och då drog jag ju nytta av det jag lärt mig under utbildningen med vägledningsteorier och den biten och då tyckte jag absolut att jag var en studie- och yrkesvägledare.
25
Eftersom det gått tio år sedan hon började har uppdraget förändrats och nu har hon hand om ungdomar och vägleder dem till de få utbildningar som Arbetsförmedlingen har att erbjuda. Hon saknar den syo-jour som förut fanns på Arbetsförmedlingen där människor kom in och fick vägledning om alla utbildningar som fanns. Hon menar att det är svårt att hålla sig uppdaterad med information om man inte får använda den i sin yrkesutövning.
Ragnhild tycker att den titel som erhålls efter en treårig högskoleutbildning är viktig och hon identifierar sig fortfarande som studie- och yrkesvägledare och vill hålla fast vid titeln.
Intervju med Ritva
Ritva gick studie- och yrkesvägledarutbildningen 1986 – 1989 i Umeå och direkt efter examen började hon arbeta halvtid på en skola och halvtid på vuxenutbildning. Inom vuxenutbildning har hon i perioder jobbat med sfi (Svenska för invandrare). Hon kände dock att arbeta på två olika ställen och ha barn på samma skola som den hon var anställd på inte skulle fungera i längden så hon sökte sig till Arbetsmarknadsinstitutet och fortsatte sedan till Arbetsförmedlingen. Idag arbetar hon på Arbetsförmedlingen i en mindre stad i norra Sverige. En av hennes uppgifter är att lära ut samtalsmetodik för vägledningssamtal.
Ritva fann utbildningen mycket skolinriktad och att lärarnas mål var att utbilda specialister för skolans räkning som ingen annan verksamhet skulle kunna komma att ta. Trots att den var inriktad på skolan så ingick inte färdigheter som att kunna olika betygssystem och hur man planerar och lägger upp sitt arbete.
Jag skulle hjälpa personer på vuxenutbildningen att räkna ut poäng och vilka kurser de behövde men jag gjorde fel så någon gick kurser som de inte behövde.
Ritva menar att det för lärarna på studie- och yrkesvägledarutbildningen var mycket viktigt att förmedla en yrkesidentitet som syo som det då kallades men att identiteten inte gällde för arbete utanför det allmänna skolväsendet.
Eftersom uppdraget för Arbetsförmedlingen under åren som Ritva arbetat där har ändrats har även hennes yrkestitel ändrats från studie- och yrkesvägledare till platsförmedlare. Hon tycker dock inte att det spelar någon roll men känner ändå att hon
26
tillsammans med de andra utbildade studie- och yrkesvägledarna har samtalsmetodiken som gemensam nämnare. I början av hennes anställning var de anställda indelade i olika arbetslag där vägledarna bildade ett lag men i dagsläget finns inte den uppdelningen utan alla är arbetsförmedlare.
Ritva tycker att samtalet är det utmärkande för professionen. Att kunna samtala och lyssna på vad den sökande säger både med ord och utan betyder så mycket för ett lyckat samtal.
De som genomför samtal med stöd av mallar visar tecken på osäkerhet och jag tycker inte om när de där färdiga frågemallarna, där svaren bara ska kryssas i, används. Det går inte att få fram någon nyans i vad som sas.
I dagsläget är Ritva inte med i någon intresseorganisation för vägledare men utbyter information genom en kursare som nu arbetar på en folkhögskola och infotek. Information mot det allmänna skolväsendet är däremot inget som hon håller sig uppdaterad med längre. Ritva är med i Statstjänstemannaförbundet vilket de flesta med lägre utbildning på hennes arbetsplats är. Men det är inte av något speciellt skäl. De som har längre akademiska utbildningar som psykologerna till exempel tillhör oftast Saco på Ritvas arbetsplats.
4.2 Telefonintervjuer med intresseorganisationer
Intervju med Ingalill på Vägledarföreningen
Ingalill på Vägledarföreningen menar att en professionell yrkestitel är som ett varumärke. Yrkestiteln skapar en förväntan om kompetens och också förväntningar om vad jag som individ kan uppnå i mitt möte med yrkestiteln. En yrkestitel kan bli både positiv och negativ på grund av andras uppfattningar, erfarenheter och kan även påverkas av vad media skriver.
Yrkesidentiteten upplevs som starkast på den enskilde studie- och yrkesvägledarens arbetsplats medan den utåt lätt blir förbisedd. Kollektivt menar hon att det är svårt att bli sedd och att studie- och yrkesvägledare trots sina försök att manifestera sig, lätt glöms bort av arbetsgivarna.
27
Många ser studie- och yrkesvägledarna som viktiga nyckelpersoner inom många bransch-, arbetsmarknads- och kompetensförsörjnings diskussioner. Ingalill tycker dock inte att kärnan i professionen är speciellt stark. Innehållet i jobbet har förändrats dels för att studie- och yrkesvägledarna finns inom många andra områden utöver skolan och dels av ekonomiska skäl. Många studie- och yrkesvägledare blir ålagda andra uppgifter än vägledning. Trots det upplever hon ändå att medlemmarna är nöjda med sin profession och särskilt med vägledningsbiten som ändå är grunden i professionen. Problemet är ofta att tjänsterna är för små.
Ingalill menar att yrkestiteln oftast är intimt sammankopplad med arbetsuppgifter eller med den organisation som man arbetar i och att valet att få behålla sin titel kanske inte är möjligt. Själv har hon nu en annan titel trots att hon fortfarande arbetar till viss del med vägledning men det, menar hon, är också kopplat till lönesättning. Titeln studie- och yrkesvägledare signalerar en tydlig koppling till skolväsendet vilket även utbildningen i åtminstone Umeå gör och Ingalill tycker att en förenkling av den långa titeln skulle vara välkommen.
Intervju med Ida på Lärarnas Riksförbund
Ida tycker att en professionell yrkestitel är viktig men menar dock att det alltid finns en motpart som också måste veta vad yrkestiteln står för. Många använder sig av en titel trots att de egentligen är obehöriga eftersom de fått ta på sig uppdraget utan rätt utbildning. Inom Lärarnas Riksförbund anses studie- och yrkesvägledarna vara en grupp med stark yrkesidentitet och att professionen är stark. Studie- och yrkesvägledarna har en speciell roll inom skolan och deras uppdrag ökar. I läroplanen däremot pekas inte studie- och yrkesvägledarna ut specifikt som en yrkesgrupp, utan det talas om studie- och yrkesvägledning.
Utbildningen för studie- och yrkesvägledare anser Ida vara relevant för uppdraget men att kompetensutvecklingen ofta brister och där är det kommunerna som har ansvaret. Ida var inte medveten om att många utbildade studie- och yrkesvägledare inte behåller sin titel när de arbetar inom andra områden. Frågor om yrkesidentitet och profession inom studie- och yrkesvägledning verkar inte tas upp så mycket bland medlemmarna.
28
Intervju med Irma på Statstjänstemannaförbundet
Irma menar att på deras förbund tittar man inte på olika yrkesgrupper utan det är arbetsplatsen som är viktig. Statstjänstemannaförbundet organiserar alla statsanställda oavsett yrkeskategori och arbetar man på Arbetsförmedlingen finns det en särskild avdelning för just Arbetsförmedlingen. Inom vissa sektioner finns det avdelningar för bevakning av olika grupper.
Villkoren för studie- och yrkesvägledare kan skilja sig något i jämförelse med till exempel Lärarnas Riksförbund där de flesta studie- och yrkesvägledarna som arbetar inom skolväsendet är medlemmar. Lärarnas Riksförbund är ett Saco förbund som organiserar sig utifrån yrken och anställningsvillkoren förhandlas av LO och TCO. Irma tycker att det inte finns någon anledning att välja ett annat fackförbund än det som arbetsplatsen är ansluten till även fast det kanske inte passar till medlemmens yrke.
29
5. Analys
Vi fann många intressanta aspekter från både arbetsförmedlarna och representanterna för intresseorganisationerna. Efter genomgången av samtalen har vi försökt att välja ut de viktigaste delarna av vårt empiriska material för att knyta dem till våra olika teorier i följande analys. Mot bakgrund av vårt tidigare presenterade syfte att utforska hur individer som är utbildade studie- och yrkesvägledare ser på sin yrkesidentitet samt den förvärvade yrkestiteln i relation till den arbetsplats de har idag där den förvärvade titeln inte används, vill vi få svar på våra frågeställningar.
Skapandet av yrkesidentiteten
De sex arbetsförmedlarna som ingick i vår studie menade alla att de under sin utbildning till studie- och yrkesvägledare utbildades för att arbeta inom det obligatoriska skolväsendet. Ritva berättade att lärarnas enda mål var att utbilda syokonsulenter som det då kallades, till att få en stark yrkesidentitet men att den identiteten bara gällde inom det allmänna skolväsendet och inte utanför. Rut, Rosa och Ragnhild tyckte att praktiken var bra men att alltför stor fokus lades vid grundskolan. Rosa berättade att hon och ett par till från klassen ville ha sin långa praktik på Arbetsförmedlingen men att de fick kämpa hårt eftersom det inte ansågs ske någon vägledning på Arbetsförmedlingen. Aurell menar att i processen att skapa en yrkesidentitet är ensidigheten en fara. Om personen eller gruppen blir stereotypiserad lämnas lite utrymme kvar för att kunna förändra identiteten (2001, s. 13). Trots att utbildningen uppfattades som skolinriktad av våra respondenter så har den uppenbarligen varit bred nog för att konkurrera på en arena utanför skolväsendet. Titeln till trots har de hamnat inom en organisation utanför skolväsendet men till viss del motsäger Rut, Rosa och Ragnhild sig själva när de helst skulle vilja behålla sin yrkestitel – studie- och yrkesvägledare som de själva upplever att andra kopplar samman med skolan.
När det gäller en yrkestitel anser Ritva, Ragnar och Rolf denna ha mindre betydelse och att de identifierar sig som arbetsförmedlare. Ragnar poängterar att för honom är det viktigt att den enskilde individen är med i en grupp för att kunna påverka och arbeta framåt mot gemensamma mål och att eftersom hans uppgift nu är att förmedla jobb störs han inte av att inte kunna kalla sig studie- och yrkesvägledare. Detta kan kopplas till vad Ingalill på Vägledarföreningen menar - att en yrkestitel ofta är intimt
30
sammankopplad med arbetsuppgifter eller med den organisation som individen arbetar i – i det här fallet Arbetsförmedlingen som idag främst förmedlar arbeten. Våra reflektioner kring hur Rut, Rosa och Ragnhild ser på sin yrkestitel mynnar ut i att de har en individualiserad syn på sin titel. Det vill säga: deras titel är officiellt arbetsförmedlare men de presenterar sig som studie- och yrkesvägledare. Aurell argumenterar för att den identitet som är relevant i samband med arbete är social snarare än psykologisk eftersom organisationer och arbetssituationer är sociala sammanhang (2001, s. 15). Vi menar att Ritva, Rolf och Ragnar har sin identitetstillhörighet i organisationen vilket stämmer med Aurells teori.
Johnsson och Lindgren menar att en erövrad yrkestitel inte per automatik betyder att yrkesrollen är tydlig. Eftersom intervjupersonerna i denna studie till en början hamnade på så varierade arbetsplatser är det svårt att anamma en yrkesidentitet då det tar lång tid innan individen kan använda sig av en ”god grad av yrkesreflektion” (1999, s. 19-20). Detta tolkar vi som om det är orsaken till att våra intervjupersoner skiljer sig i sina funderingar gällande användandet av titeln.
Rut, Rosa och Ragnhild presenterar sig som ovan nämnt fortfarande som studie- och yrkesvägledare även då deras titel är arbetsförmedlare. Alla tre saknar främst den studievägledning som de förut kunde erbjuda. Ingen av dem vill tappa kontakten med de utbildningsmöjligheter som finns utöver Arbetsförmedlingens egna utbildningar och de försöker på eget initiativ skaffa sig information. De träffas regelbundet för att prata om vad som är nytt inom till exempel högskolans intagningsregler och enligt Tajfels Social Identity Theory har de placerat in sig i en egen kategori inom organisationen för att kunna identifiera sig med sin yrkestitel (Aurell 2001, s. 14). I denna grupp är även Rolf delaktig trots att hans syn på sin yrkesidentitet frångår den övriga gruppens. Vår tolkning av hans tillhörighet i gruppen härrör vi till den gemensamma utbildningsbakgrunden och detta tar oss nu vidare i vår analys av resultatet gällande studie- och yrkesvägledarnas sätt att bilda grupper.
Grupp
Att vissa grupper inom en organisation skapar informella interaktionsmönster ser vi tydligt i intervjuerna med de fyra individerna som är verksamma på samma arbetsplats. Men, samtidigt är inte denna grupp enhetlig då Rolfs syn på sin yrkesidentitet inte
31
överrensstämmer med de övrigas. Rolf kategoriserar tydligt studie- och yrkesvägledartiteln med skolväsendet och då han aldrig arbetat inom skolans värld är det för honom självklart att inte heller behålla sin studie- och yrkesvägledartitel. Utifrån Bauman och May (2006, s. 75) tolkar vi det som positivt att inte Rolfs inställning är den samma som den övriga gruppens i bemärkelsen att gruppen inte blir ensidigt fokuserad. När Ragnar började arbeta som vägledare kände han snabbt en stark yrkesidentitet genom de kunskaper som han hade med sig och han menar att han känner gemenskap med andra studie- och yrkesvägledare genom att de har ett gemensamt tänkande och tillvägagångssätt när de arbetar. Samma reflektioner fick vi också från Rosa som känner en speciell gemenskap med de andra som har samma utbildning och att hon får bekräftelse på sina beslut när hon rådfrågar just dessa kollegor. Ritva nämner att i början av hennes anställning på Arbetsförmedlingen var de anställda indelade i arbetslag utefter vilken inriktning de hade och hon då var med i vägledningslaget. Att just grupptillhörigheten med människor som delar samma värderingar och innehar samma kunskaper, är något som Weinsjö, (2004) poängterar vikten av i sin studie. Hon framhåller till och med detta som ett av hennes viktigaste resultat. Detta är även någonting som vi kan referera till i denna studie.
Angelöw och Jonsson, (2000, s. 127) menar att bildandet av både formell och informella grupper är starkt kopplat till arbetslivet. Den formella gruppen som till exempel Ragnar tillhör i form av att han känner sig som en arbetsförmedlare i sin organisation, är kopplad till hur arbetsgivaren har konstruerat organisationens uppbyggnad. Rosa, Rut Ragnhild och Rolf däremot har inom den formella gruppen arbetsförmedlare bildat en informell grupp grundad i att de delar utbildningsbakgrund. Utifrån detta tolkar vi att möjligheten att kunna ansluta sig till grupper – både formella och informella som ger en fördjupad samhörighet med andra individer i samma situation, betyder mycket för skapandet av en yrkesidentitet. För en profession som studie- och yrkesvägledning som uppfattas som splittrad mellan skolväsendet och övriga branscher kan det också betyda att professionen stärks genom att grupper bildas men att det också tvärtom kan leda till försvagning när studie- och yrkesvägledarna söker sig till andra branscher och inte längre använder sig av en gemensam titel. Detta tar oss vidare till synen på professionen.
32
Profession
Att träna färdigheter i samtalsteknik, titta på inspelade samtal och diskussioner i grupper tar Ragnhild också upp som det hon har haft mest nytta av i arbetslivet. Rolf menade att utbildningen var bred och Ragnar säger också att han genom utbildningen fick namn på erfarenheter och kunskaper som han redan hade. Rut tycker att de teoretiska kunskaperna som hon fick under utbildningen och som hon då inte riktigt visste vad hon skulle göra med, ligger i bakgrunden hela tiden som stöd i hennes arbete.
Vad de studie- och yrkesvägledare som vi intervjuat sagt om sin utbildning kan sättas i relation till vad professionsforskarna Greenwood och Millerson listar som kriterier för vad en profession innebär. Individerna beskriver sin utbildning som en blandning mellan teori och praktik och Millerson listar användandet av färdigheter som är grundade i teoretisk kunskap och att dessa färdigheter även tränas för att sedan examineras för att garantera kompetensen. Greenwood beskriver synen på professioner som yrkesgrupper med individer som besitter en systematiserad kunskapsbas som är legitimerat erkänd av samhället (Evertsson 2002, s. 41).
Kanske borde grunden till att se på studie- och yrkesvägledare som ett yrke med professionsstatus vara lagd. Men Rosa tycker att i jämförelse med professioner som lärare, läkare och lastbilschaufförer så har studie- och yrkesvägledaryrket ingen stolthet. Enligt Ida, representanten för Lärarnas Riksförbund, är studie- och yrkesvägledare starka som grupp och profession samt som yrkesidentitet. Men, när hon säger detta menar hon de studie- och yrkesvägledare som är hemmahörande i skolans värld. Där, menar Ida, att studie- och yrkesvägledarna har en särskild roll. Trots det talas det inte i läroplanen om studie- och yrkesvägledare som en yrkesgrupp utan där refereras det till studie- och yrkesvägledning.
Johnsson och Lindgren, (1999, s 19-20) pekar på betydelsen av att den professionelle ska ha en samlad och tydlig yrkesidentitet och de förtydligar begreppet ”en samlad yrkesidentitet” med att själva yrkesidentiteten ska omfatta synen på yrket som helhet istället som en snävhet som en specialisering kan medföra. Ingalill på Vägledarföreningen menar att studie- och yrkesvägledarna ofta blir ålagda andra uppgifter än vägledning men att de också har kommit att bli viktiga nyckelpersoner inom andra branscher utanför skolväsendet som till exempel Arbetsförmedlingen.
33
Johnsson och Lindgren menar att det är viktigt att utövaren är medveten om yrkets möjligheter men också dess begränsningar. Vi uppfattar det som om våra intervjupersoner är fullt medvetna om dessa möjligheter och begränsningar men tycker att Lärarnas Riksförbund mer ser begränsningar eftersom representanten refererar yrket till skolans studie- och yrkesvägledare. Eftersom de flesta arbetsförmedlarna som är fackligt anslutna tillhör Statstjänstemannaförbundet som inte organiserar sig utefter yrken och professioner till skillnad från Lärarnas Riksförbund som är ett Saco förbund där medlemmarna organiseras efter just yrken, uppfattar vi att det finns en intressekonflikt. Två av våra arbetsförmedlare Rut och Ragnar som inte arbetar på samma arbetsplats är de två som aktivt motiverar sitt val av facklig organisation. Rut tillhör Lärarnas Riksförbund trots att hon arbetar på Arbetsförmedlingen eftersom hon vill ha deras tidning som hon menar är den enda som någonsin tar upp studie- och yrkesvägledarnas arbete. Ragnar däremot är med i Statstjänstemannaförbundet eftersom han anser att det är viktigt att vara stark inom den egna organisationen.
Här, menar vi, kan vi dra paralleller när det gäller synen på huruvida identiteten är kopplad till organisationen eller till professionen. Det visar sig att hälften av våra deltagare i studien känner en tydlig identitet i sitt yrke som studie- och yrkesvägledare medan de andra känner sin tillhörighet med organisationen, i det här fallet Arbetsförmedlingen. I jämförelse med Weinsjös resultat i hur socionomerna har format sin yrkesidentitet finner vi i vår egen studie ett liknande resultat – det vill säga ”det beror på” (2004).
Johnsson och Lindgren pekade i sin artikel Yrkesroll och professionalitet (1999) på betydelsen av en samlad och tydlig yrkesidentitet som genererar självförtroende i yrkesutövandet. Gemensamt för de sex arbetsförmedlarna och representanterna från Lärarnas Riksförbund och Vägledarföreningen är att alla refererar till samtalsmetodiken som en stark gemensam nämnare. Det är vid samtal med sökande som de märker av sin professionalitet och det tolkar vi som att titeln studie- och yrkesvägledare egentligen inte är det som binder dem samman utan faktiskt deras färdigheter och gemensamma tankesätt.
Utifrån denna studie anser vi oss ha besvarat våra frågeställningar gällande skapandet av en yrkesidentitet samt betydelsen av en yrkestitel. Vi har även utifrån respondenternas
