Lärande och samhälle
Examensarbete i Samhällskunskap och lärande
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Nyanlända elever i skolan: Mottagande
och inkludering
- En studie om hur lärare inkluderar nyanlända elever i
samhällskunskapsämnet
Newly arrived students at the school: Reception and inclusion
- A study about how teachers includes newly arrived students in
social science
Rayan Khalil
Ämneslärarprogrammet med inriktning mot grundskolans årskurs 7-9, 270 hp
Slutseminarium 2020-01-17
Examinator: Janna Lundberg Handledare: Laid Boukaz
Förord
Jag vill först och främst rikta ett stort tack till alla som stöttat mig under arbetets gång, inte minst min man och min familj. Tack till lärarna som kunde ställa upp på intervju under rådande pandemi. Ett stort tack till handledaren Laid Boukaz som stöttat mig och funnits tillgänglig när jag behövt hjälp och stöd.
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare mottar och inkluderar elever i svenska skolor och samhällskunskapsämnen. Vidare kommer vi titta på hur lärarna förbereder, tar emot och utformar undervisningen utifrån nyanlända elevers behov.
Undersökningen har baserats på forskning, litteratur och inblick på olika lärarens verksamheter för att se hur arbetet med nyanlända elever går till.
Jag har utgått från en kvalitativ metod och de empiriska materialen är hämtade från intervjuerna. I studien deltog fem respondenter och resultatet i studien är baserade på olika lärares uppfattningar kring arbetet med nyanlända.
För att intervjuerna skulle vara tillförlitliga, valde jag att genomföra de med hjälp av ljudinspelning.
Inkluderingsperspektivet tillsammans med det sociokulturella perspektivet är utgångspunkten i studien som belyser samspel och kommunikation som viktiga
hjälpmedel för utveckling och lärande. I denna del är Vygotskijs teorier väldigt aktuella.
Resultatet av denna studien visar att inkluderingsperspektivet har en betydligt stor roll för elevens språk- och kunskapsutveckling i såväl samhällskunskapsämnen som andra praktiska ämnen. Detta tillsammans med lärarens kunnighet utökar elevens vilja till lärande. Innehar läraren tillräckligt med kunskaper, främjar det för elevens utveckling. Mottagandet kan skilja sig beroende på lärare och skola. Lärarna får själva anpassa undervisningen och materialet utifrån behov. Det gemensamma arbetet för alla lärare är däremot att alla är överens om att det är viktigt att inkludera eleven så mycket man kan bara kan. Känner eleven sig inkluderad, ökar viljan till lärande och så småningom kan eleven prestera mer.
Innehållsförteckning
1. Inledning………...….5 1.1 Syfte………..………...…..6 1.2 Frågeställning………...7 1.3 Begreppsdefinition……….7 2. Tidigare forskning………...…. ………..…….9 2.1 Förberedelseklass………...……....9 2.1.1 Ordinarieklass………...……...102.1.2 Förberedelseklass till ordinarieklass………11
2.1.3 Fördelar och nackdelar med förberedelse-och ordinarieklass……..13
3. Teorier………...………...16
3.1 Inkluderingsperspektivet….………...…16
3.2 Sociokulturellt perspektiv………....17
4. Metod……….……19
4.1 Kvalitativ och kvantitativ metod………..19
4.2 Intervjuguide………...…….19 4.3 Urval………..…..…19 4.4 Respodenter……….20 4.5 Etiska principer………20 4.6 Genomförande……….21 4.7 Bearbetning av data……….22
4.8 Validitet och realiabilitet……….………...….22
5. Resultat och analy………..24
5.1 Mottagandet av nyanlända elever………....24
5.2 Inkluderingsperspektivets betydelse i praktiken………...28
5.3 Förberedelse-eller ordinarieklass?...31
6. Diskussion och slutsats………….……….35
6.1 Nyanlända elevers inkludering i skolan………...35
6.2 Placeringen av den nyanlända eleven………..…37
6.3 Utslussning till ordinarieklass………...38
6.4 Slutsats……….40
6.5 Förslag på fortsatt forskning.………..………...41
7. Källförteckning………..……43 Bilagor………..………..…..……..47-48
1. Inledning
Olika oroligheter i världen har lett till att människor fått söka skydd i ett annat land. Människor har flytt från sina hemländer av olika anledningar men inte minst på grund av krig, förtryck och fattigdom (Fores, 2016a). Under 2000-talet ökade invandringen och den största invandringen skedde under 2016 då invandringen låg på totalt 163 000 människor (SCB, 2020). Vårt samhälle består av olika religioner, kulturer, språk och etnicitet. Det gemensamma språket ökar gemenskapen och förutsättningarna för att påverka vårt samhälle tillsammans. Lärare har en betydande roll för såväl nyanlända elevers språk- men även kunskapsutveckling.
Skolan är en viktig mötesplats för människor som kommit till ett främmande land med olika kulturella och religiösa bakgrunder. Dessa elever kommer in till det svenska skolsystemet utan att ha några förkunskaper om hur det fungerar. Läraren har ett viktigt uppdrag i att utjämna skillnader som kan uppstå mellan Sverige och elevernas
hemländer. Ett av lärarens viktigare uppdrag i skolvärlden är att se till att dessa elever känner sig integrerade och inkluderade i klassrummet. Skolans uppdrag ska, enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 11, s.8), utgå från följande:
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. [...] Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. (Lgr 11, s.8)
Detta i praktiken innebär, enligt Nilholm (2007), att man alltid ska sträva efter att ge eleverna en meningsfull undervisning inom klassens ram. Detta bidrar samtidigt till att alla elever får chansen att umgås, känna respekt och förståelse för varandra oavsett vilken bakgrund de har, vart de kommer ifrån och vilken religiös/kulturell tillhörighet de innehar. Nilholm (2007) menar att man behöver ha en omstrukturering i arbetssättet på skolan, där bland annat specialpedagogik har en stor betydelse för lärarens
utformande av undervisning för att inkludera alla elever.
Denna studie belyser hur man idag arbetar med att integrera och inkludera nyanlända elever i det svenska skolsystemet. Jag vill samtidigt titta på hur man undervisar
nyanlända elever i ordinarie respektive förberedelseklass samt hur man arbetar för att främja deras kunskaps- och språkutveckling i ämnet samhällskunskap.
I ämnet samhällskunskap är ett av syftena:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förtrogenhet med de mänskliga rättigheterna och med demokratiska processer och arbetssätt.
Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utifrån personliga erfarenheter och aktuella händelser uttrycka och pröva sina ställningstaganden i möten med andra uppfattningar. Därigenom ska eleverna stimuleras att engagera sig och delta i ett öppet meningsutbyte om samhällsfrågor. (Skolverket, 2011) Nyanlända har haft olika förutsättningar och arbetssätt i sina hemländer och det är därför viktigt att man i den svenska skolan arbetar med mänskliga rättigheter och gör eleverna bekanta med innebörden av det. Detta innebär även att
inkluderingsperspektivet sätts i fokus i denna studie då det är en viktig faktor för att eleven ska känna till sina rättigheter i skolan och i samhället. Vidare ges eleven möjligheten till att förstå sin egna och andras levnadsvillkor och utöka sina kunskaper om jämställdhet. Därför berör studien även ett annat syfte i samhällskunskapsämnet:
Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att se samhällsfrågor ur olika perspektiv. På så sätt ska eleverna utveckla förståelse för sina egna och andra människors levnadsvillkor, betydelsen av jämställdhet, hur olika intressen och åsikter uppstår och kommer till uttryck och hur olika aktörer försöker påverka samhällsutvecklingen. (Skolverket, 2011)
1.1 Syfte
Syftet med denna undersökning är att granska djupare in på hur man arbetar med nyanlända elever i det svenska skolsystemet. Vidare ska undersökningen även belysa om vilka riktlinjer lärarna utgår från samt hur dessa används i praktiken. Fokus ligger på att öka kunskapen om arbetet med att integrera och inkludera nyanlända elever i skolan och i samhällskunskapsämnen. Vygotskijs teorier är väldigt aktuella inom
samhällskunskapsämnet och därför utgår undersökningen från det sociokulturella perspektivets betydelse för den nyanlända elevens utveckling.
Arbetet lär undersökas genom lärarens perspektiv i kvalitativa intervjuer som genomförs på olika skolor.
1.2 Frågeställningar
Frågeställningen som arbetet utgår från är följande:
- Hur arbetar läraren med mottagandet och inkluderingen av nyanlända elever i skolan?
1.3 Begreppsdefinition
I denna studie har det lyfts upp flera begrepp som varit särskilt viktiga och nedan definieras dessa:
* Nyanländ – en elev som bott utomlands men som numera bor i Sverige klassas som en nyanländ elev. Det är först efter fyra år i den svenska skolan som eleven slutar vara en nyanländ (Skolverket, 2011).
* Förberedelseklass – invandrare får gå på en förberedelseklass, även kallad för introduktionsklass. Denna klass har fokus på det svenska språket men även samhället. Syftet med klassen är att förbereda eleven för den svenska skolan via språket och kulturen (Skolverket, 2011).
* Ordinarieklass – efter att den nyanlända gått på förberedelseklassen, får eleven börja i ordinarieklass (en tillhörande klass) (Skolverket, 2008).
* Kartläggning – man gör en kartläggning på eleven för att man skall kunna ge individuellt stöd till eleven. Utifrån resultaten från utredningen kan skolan anpassa studierna och stödet utifrån elevens behov (Skolverket, 2019).
* Skolverket – är förvaltningsmyndigheten som ansvarar över att styra och stödja den svenska förskolan, skolan och vuxenutbildningen. Deras arbete utgår från regeringens instruktion och myndighet, men även från de uppdrag Skolverket får via det årliga regleringsbrevet. Huvuduppgiften för Skolverket är att sätta ramar för hur utbildningen ska bedrivas och bedömas, samtidigt som de stödjer utvecklingar och förbättringsarbetet i skolan. Utöver detta erbjuder Skolverket vidareutbildning för skolans personal, utfärdar legitimationer för
lärare/förskollärare, administrerar samt fördelar statsbidrag till de verksamheter som är berättigade till bidrag (Skolverket, 2018).
* Elevhälsoteam (EHT) – i EHT gruppen ingår skolläkare, skolsköterskor, kurator, specialpedagoger och skolpsykologer. Deras uppgift är att se till att eleverna har en bra undervisningssituation i en bra skolmiljö för elevens lärande och utveckling. Det är därför tänkt att de tillsammans ska omfatta de
medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska kompetenserna (Skolverket, 2018).
1. Tidigare forskning
Detta kapitel lyfter upp den tidigare forskning som finns kring arbetet med nyanlända elever i skolan. Kapitlet lär även belysa hur man arbetar med eleverna i
ordinarie-respektive förberedelseklass och även inkludera för-och nackdelar som finns med dessa. Tidigare forskning är väldigt aktuell för denna studie då syftet med studien är dels att ta reda på hur mottagandet av nyanlända går till i skolan men även för att kunna göra en tolkning och diskutera resultatet utifrån den tidigare, existerande forskningen. Den framtagna forskningen är relevant för studien eftersom det handlar om studiens fokusområde, vilket är arbetet med nyanlända i skolan.
2.1 Förberedelseklass
I ”Läroplanen för grundskolan, förskolan och fritidshem” definieras elevernas rättigheter på följande vis:
Undervisningen ska anpassas till varje elevers förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. (Skolverket, 2011) Förberedelseklass (även kallad för introduktionsklass) ses som en förberedande klass innan eleven får börja i den tillhörande ordinarieklassen. Tanken bakom den
förberedande klassen är att den nyanlända eleven ska få lära sig språket samtidigt som hen får stödet som krävs för sin kunskaps-och språkutveckling. Man ser även
förberedelseklass som en ”mjuk” och smidig start där eleven får kunskaper om den svenska skolan, bekanta sig med regler och normer som finns på skolan samtidigt som de förbereds till att så småningom börja i sin ordinarieklass (Rodell, 1995).
Lärarna som får undervisa i förberedelseklass är utbildade i svenska som andra språk och det effektiviserar arbetet med nyanlända när det kommer till deras språk-och kunskapsutveckling i samband med de får rätt stöd i klassrummet. En annan faktor som kan spela roll för en nyanländ är att de förstår innehållet av lektionen. Till viss mån får förberedelseklasser även stöd från modersmålslärare, vilket resulterar i att eleven förstår mer och har lättare att begripa kunskapskraven och arbetet för att nå dit (Bunar, 2015). I många fall kopplar man detta till Vygotskijs syn på lärande i skolan. Ett av de
”stöttning”. Stöttning innebär att ansvarig lärare skall kunna hjälpa och stötta eleven i det mån det går. Detta innebär, enligt Nilsson & Axelsson, 2013, att eleverna har rätt till att utnyttja de läranderesurser och stöd som finns tillgängligt för de.
Under tiden den nyanlända går på förberedelseklass har den samtidigt en
klasstillhörighet i ordinarieklass. Detta innebär att eleven har möjlighet till att emellanåt kunna delta under lektioner i sin tillhörande ordinarie klass. Denna möjlighet leder till att eleven känner en tillhörighet till sin klass vilket bidrar till att eleven känner sig inkluderad i klassen (Nilsson och Bunar, 2016).
Trots att denna mottagningsmodell innefattar olika positiva aspekter med arbetet med nyanlända elever innehar den samtidigt nackdelar som kan påverka eleven.
Förberedelseklass kan i vissa fall bidra till exkludering och distansering mellan eleverna i ordinarieklassen och den nyanlända eleven. Konsekvenserna kan vara att nyanlända eleven inte känner någon tillhörighet och gemenskap med övriga elever på skolan. Över tid kan detta leda till att den nyanlända inte vågar skapa en relation till de övriga
eleverna och därmed blir med tiden exkluderad (Bunar, 2015; Lahdenperä & Sundgren, 2016).
1.1.1 Ordinarieklass
Tanken bakom en ordinarieklass (direktintegrering) är att den nyanlända eleven får delta i ordinarieundervisning utan någon kännedom om svenska språket tidigare. Syftet med denna mottagningsmodell är att eleven får lära sig behärska svenska språket snabbare med hjälp av sina klasskamrater. I ordinarieklass behärskas det svenska språket naturligt eftersom den nyanlända befinner sig i en språklig stimulans (Bunar, 2016). Denna mottagningsmodell anser man leder till integration och har även som syfte att inkludera eleven och få eleven att känna som en del av skolan (Juvonen, 2015). Ett annat syfte som Bunar (2015) lyfter upp med denna mottagningsmodell är att man vill motverka fysiska segregationer som kan uppstå om eleven placeras i förberedelseklass istället för ordinarieklass.
Vid senare tillfälle yttrade Skolinspektionen om förberedelseklass och förberedelseklass som mottagningsform ändrades. Man ville numera lägga fokus på att integrera eleven direkt i ordinarieklass och denna mottagningsmodell har på senare tid blivit allt vanligare i skolorna (Axelsson, 2015). Mottagningen i ordinarieklass sker vanligtvis med modersmålslärarens eller i vissa fall en SVA-lärarens hjälp. Placeringen av
nyanlända elever i ordinarieklass brukar vara riktade åt elever mellan 7-9 års ålder, men kan i vissa fall även innefatta äldre elever (Nilsson & Bunar, 2016).
Bunar (2016) lyfter även upp den positiva aspekten med direktintegrering som handlar om svenska skolors tillgång till språkstöd och tolk till de nyanlända. Bunar (2016) menar att den nyanlända elevens förståelse ökar när den får viktiga saker samt uppgifter översatta till sitt modersmål. Vidare bidrar denna förståelse till en positiv
språkutveckling för eleven (Bunar, 2016). Ju mer eleven behärskar sitt modersmål, desto snabbare lär eleven kunna utveckla sina kunskaper i det svenska språket (Nilsson och Bunar, 2016).
Det finns däremot risker med denna mottagningsmodell då lärarna i en ordinarieklass inte innehar samma kunskaper kring arbetet med nyanlända elever och deras
språkutveckling. Baktanken är god då man vill integrera den nyanlända eleven i ordinarieklass men samtidigt finns det en risk där eleven kan uteslutas från den sociala samverkan med övriga elever (Bunar, 2015).
Denna mottagningsmodell har väckt mycket kritik då man ser en risk av att eleven segregeras istället (Axelsson, 2015).
1.1.2 Förberedelseklass till ordinarieklass
Övergången från förberedelseklass till ordinarieklass sker när ansvarig lärare på förberedelseklass tillsammans med eleven anser att eleven är redo att börja i
ordinarieklass på heltid (Myndigheten för skolutveckling, 2015). Alla elever utvecklas olika och det kan därför skilja på hur länge eleven får gå på förberedelseklass innan de är redo för övergången. I de flesta fall går eleverna i förberedelseklass mellan ett till två år och detta är, enligt Myndigheten för skolutveckling, baserat på elevens prestation och förutsättningar. Övergången brukar ske succesivt där man tillåter eleven att medverka i vissa ordinarieundervisningar ibland för att så småningom få börja i klassen på heltid (Wigg, 2016). I ordinarieklassen får eleven samtidigt delta i en annan typ av
ämnesundervisning och detta leder till att eleven får utveckla det svenska språket ännu mera (Gibbsons, 2017). Under denna övergång är det relativt viktigt att man
uppmärksammar att det måste ske i aktsamhet.
Elevens utveckling och situation har en betydlig stor roll till det som är avgörande för övergången. Den nyanlända eleven kan vid en för tidig övergång hamna i svårigheter
(Blob, 2004). Enligt Blob (2004) kan svårigheterna förvärra elevens inlärningsförmågor på grund av språksvårigheter som leder sedan till att eleven blir frånvarande från
lektionens innehåll. Vidare kan detta även ha en påverkan på elevens förmåga att anpassa sig till övriga i klassrummet och det mesta upplevs istället som svårt (Blob, 2004). Man bör istället uppmärksamma elevens vilja och intresse för att utöka sina kunskaper och känna av att eleven är redo att ta sig ann svårare uppgifter än det man är van vid (Rodell, 1995). I en sådan situation är det därför extra viktigt att lyssna och titta på elevens vilja och prestation. Vissa elever kan även uppfatta denna övergång som något skrämmande. Eleverna blir oroliga, rädda och blyga på grund av ovetande av vad som väntar en i en ny klass. I förberedelseklassen har de kunnat skapa relation till andra elever samt lärare och detta har lett till en trygghet för eleverna. Bland äldre elever kan det i vissa fall bildas grupperingar som kan bidra till att nyanlända exkluderas. Detta kan, enligt nyanlända elever, bero på deras språksvårigheter i svenska språket (Bunar, 2015). Man bör därför ta hänsyn till att titta på elevens situation och visa förståelse samt ta det i en takt som fungerar bäst för elevens mående och utveckling. För att övergången inte ska upplevas som en allt för stor förändring för eleven bör man, enligt Blob (2004), tillåta eleven medverka i olika ämnen i ordinarieklassen för att eleven ska samtidigt kunna skapa en relation till övriga klasskamrater samt läraren. En sådan övergång minskar risken med att eleven upplever situationen för jobbig på grund av många förändringar (Blob, 2004).
Lärarnas förmågor väger tungt i denna process för att eleven inte skall påverkas negativt av övergången (Wigg, 2016). När en nyanländ elev börjar i förberedelseklass, får de samtidigt en tillhörighet till en ordinarieklass. Detta innebär att man kan som lärare redan i början ha ett samarbete med ordinarieklassen för att minimera svårigheter som kan uppstå vid övergången till ordinarieklass. Samarbetet mellan förberedelseklass och ordinarieklass kan bland annat vara i form av gemensamma aktiviteter som bidrar till att den nyanlända får chansen till att skapa en relation till framtida klasskamraterna i ordinarieklassen. En annan sak som är väldigt viktigt under denna övergång är att de ansvariga lärarna i både klassarna har beständig kommunikation och samarbete för att veta vart eleven befinner sig och kunna göra anpassningar utifrån elevens kunskapsnivå. Detta gynnar eleven men även lärarna för att de skall kunna göra en studieplan
1.1.3 Fördelar och nackdelar med förberedelse-och
ordinarieklass
I avhandlingen Nyanlända och lärande: en forskningsöversikt om nyanlända elever i
svenska skolan, har forskaren Nihad Bunar (2010) fördjupat sig om nyanlända elevers
utbildningsförhållanden i skolan. Synen på förberedelseklass är god då man får
elevanpassa lektionerna och man får samtidigt som en nyanländ den hjälp och stöd som behövs för att man skall kunna utvecklas. Å andra sidan är den inte alltid det optimala valet då det i vissa fall kan, enligt Bunar (2010), bidra till exkludering och isolering för eleven. Ordinarieklassen ser man inte heller som det mest gynnsamma valet från alla aspekter. Denna mottagningsmodell kan vara bra om man tittar utifrån
integrationsperspektivet då eleven får integreras med sina klasskamrater och läraren redan från början. Ordinarieklassen kan samtidigt vara skadligt för eleven då läraren inte alltid har möjligheten till att elevanpassa lektionerna utifrån den nyanlända elevens behov. Detta kan bidra till att lektionens innehåll blir obegripligt, vilket bidrar till att det svenska språket uppfattas som svårare. Bunar (2010) anser däremot att det finns för-och nackdelar med mottagningsmodellerna och det är skolans samt lärarnas ansvar att kunna utforma ett bra arbetssätt med detta.
Under 2015 skrev Bunar antologin Nyanlända och lärande, mottagande och inkludering som handlade om nyanlända elevers progression i skolan. Juvonen (2015) skrev i ett av kapitlen om lärarnas uppfattning kring elevers placering i ordinarieklass. Denna
forskning baserades på enkäter som hade skickats ut till 500 olika läraren i två
kommuner i Sverige. I enkäten skulle lärarna utifrån två frågor framföra sin uppfattning kring för-och nackdelar gällande placering i ordinarieklass. Majoriteten av de
medverkande i enkäten ansåg att placeringen av nyanlända elever i ordinarieklass är orättvist. Man ansåg att eleven inte får rättvis utbildning på grund av lärarnas okunskap om hur de ska undervisa dessa elever på rätt sätt för att bidra till deras utveckling. Vidare försvårar detta kommunikationen mellan lärare och elev vilket kan leda till att eleven får det svårare att uppnå kunskapsmålen. I och med att lärarna i ordinarieklass inte har tillräckligt med kunskaper om hur man ska arbeta med nyanlända, kan det därför bli svårt att elevanpassa lektioner och uppgifter. I undersökningen fanns det även lärare som tyckte tvärtom. Vissa ansåg att det kan vara positivt om de blir placerade i en ordinarieklass direkt. Detta bidrar till att de får integreras och skapa en relation till sina klasskamrater direkt i början. Utöver detta bidrar denna placering samtidigt till att
eleven utvecklar språket snabbade och begriper kunskapsinnehållet lättare med tiden (Juvonen, 2015).
Taylors (2008) doktorsavhandling går att jämföra med detta där hon inkluderar ett par intervjuer med lärare som handlar om nyanlända elevers behov i skolan. Lärarna som deltog i intervjuerna la tyngd på inkluderingsperspektivet och ansåg att elevens vilja och engagemang ökar om eleven känner sig inkluderad. Detta bidrar samtidigt till en god kunskapsutveckling. Å andra sidan så är detta inte tillräckligt för att eleven ska begripa lektionens innehåll och man ser behoven av extra stöd i form av elevassistent eller modersmålslärare under ordinarieundervisning. Majoriteten av lärarna la samtidigt tyngd på att lärarna ville hjälpa nyanlända elever att utvecklas och om de fick gå på engelska kurser hade det underlättat deras arbete med dessa elever (Taylor, 2008).
Skribenterna Nilsson och Axelsson (2013) har i artikeln “Welcome to Sweden: Newly Arrived Students’ Experiences of Pedagogical and Social Provision in Introductory and Regular Classes” intresserat sig för lärares samt nyanlända elevers syn på
mottagningsmodellerna. I artikeln kan man bland annat läsa om intervjuer som
skribenterna hållit med olika elever som går i årskurs åtta och nio. Eleverna har tilltalat sig mer positivt gällande förberedelseklass då de känner att de är mer framåtgående i denna klass jämfört med ordinarieklass. Vidare känner de inte att lektionsupplägget samt uppgifterna i ordinarieklass är anpassade till de på samma vis som i
förberedelseklass. När det kommer till ordinarieklass kände eleverna att det kunde bidra till en bra språkutveckling med hjälp av att socialisera sig med klasskamraterna samt ämnesvariationerna i klassrummet (Nilsson & Axelsson, 2013).
Fridlund (2011) är en annan författare som intresserat sig för för-och nackdelar med mottagningsmodellerna. I sin doktorsavhandling Interkulturell undervisning – ett
pedagogiskt dilemma lyfter Fridlund (2011) om hur viktigt det är att man är medveten
om att alla elever lär sig olika. I en förberedelseklass anpassas lektionerna och uppgifterna till elevens förutsättningar och kunskapsnivå. Jämför man detta med en ordinarieklass kan man med stor sannolikhet säga att det är rena motsatsen då det kan vara svårt att anpassa undervisningen utifrån den nyanlända elevens behov och man har inte samma kunskaper om hur man ska arbeta med dessa elever för att gynna deras språk-och kunskapsutveckling. Å andra sidan kan förberedelseklass även bidra till att eleven inte känner sig inkluderad med de övriga i ordinarieklassen då de nyanlända inte känner att de fått lära sig samma svenska språk som resterande. Fridlund (2011) betonar
dock positiviteten med förberedelseklass då denna klass är en mjuk start för den nyanlända eleven och det är bättre med en liten grupp i början för att sedan kunna komma ut till sin tillhörande ordinarieklass (Fridlund, 2011).
Detta går att jämföra med Folkes avhandling Lived transitions: experiences of learning
and inclusion among newly arrived students där Folke har lagt fokus på att titta på för-
och nackdelar med förberedelse-respektive ordinarieklass. Man ser förberedelseklass som den vanligaste mottagningsmodellen i skolan. Eleven får en introducering till det svenska språket samtidigt som man inkluderar olika ämnen i lektionerna. En annan positiv sak med förberedelseklassen är att eleven får den stöd och hjälp som behövs för att kunna lära sig språket och behärska innehållet i klassrummet. Detta kan ske med hjälp av en modersmålslärare eller andra resurser som en förberedelseklass har rätt till att kräva vid behov (Bunar, 2015). Å andra sidan är det många forskare och nationella myndigheter som haft kritik gentemot denna mottagningsmodell. Kritiken handlar om att förberedelseklasser kan bidra med segregation (Fridlund, 2011; Skolinspektionen, 2009; Skowronski, 2013; jfr Leung, 2002). Mottagningsmodellen ordinarieklass innebär att man får som nyanländ börja i denna klass utan några förkunskaper och det är inte i alla lägen man får stödresurser heller. Den nyanlända eleven får i vissa fall gå genom en introduktion (även kallad för landningsplats) där man går genom det svenska språket och hur det svenska skolsystemet fungerar. Vidare gör man en kartläggning över elevens förkunskaper för att besluta om man ska placera eleven i ordinarie eller förberedelseklass. I svenska skolor är denna mottagningsmodell dock vanligare för yngre åldrar. Det är trots detta väldigt svårt att kunna komma fram till en bra slutsats för att veta för-och nackdelarna med mottagningsmodellerna då det saknas en hel del forskning kring hur mottagningsmodellerna påverkar elevens utveckling i helhet (Bunar, 2015).
2. Teorier
Kapitlet lär belysa om inkluderings-samt det sociokulturella perspektivet och deras koppling till nyanlända elevers utveckling i skolan. Vidare ska vi även titta på vad teorierna innefattar och vilken betydelse de har för arbetet med dessa elever.
3.1 Inkluderingsperspektivet
Ett av målen i läroplanen handlar om begreppet inkludering (Emanuelsson, 2007). Inkludering kommer ursprungligen från specialpedagogiken som är en kontinuerlig process som man ska arbeta och lyfta upp i alla skolor (Specialpedagogiska institutet, 2005). Specialpedagogiken är, enligt Salamancadeklarationen (1994), något som man ska inkludera och arbeta med i undervisningen. I deklarationen framkommer det även begreppen ”inclusive education” som innefattar allas rättigheter till utbildning
oberoende av språkliga, känslomässiga eller fysiska villkor (Svenska Unescorådet, 2006). Inkluderings begreppet är, enligt Dakarresolutionen, lika aktuell och viktig för nyanlända som för elever som är i behov av särskilt stöd. Man ska därför ha alltid ha ett inkluderande arbetssätt i klassrummet och på skolan med dessa elever (Unesco, 2000). Detta begrepp ser man, enligt Specialpedagogiska institutet, Unescorådet samt
Guidlines for inclusion som en evig process där man genom att öka spridningen av samhälle, lärande och kultur möter elevernas olika behov. Inom det inkluderande arbetet tittar man på elevers olikheter och ser dessa som förutsättningar till en social
gemenskap. Detta tittar man sedan på utifrån ett relationellt synsätt för att förstå eleverna och möta dem på vägen. Man lär sig utifrån det relationella synsättet att respektera och acceptera varandras olikheter vilket bidrar till att människor känner samhörighet med varandra och grupperingar minskas (Haug, 1998).
Exkludering är motsatsen till inkludering vilket innebär att något slag av utanförskap sker och eleven känner ingen tillhörighet i någon grupp/klass (Jönhill, 2012). För att inte riskera att utanförskap skall ske, ska man på skolan alltid arbeta utifrån de olika faktorer som är avgörande. Det är därför viktigt att man ser betydelsen av elevens inkludering i klassrummet samt undervisningen (Nilholm & Göransson, 2013). Vidare innefattar exkluderings begreppet att eleverna karakteriseras utifrån deras olikheter och hamnar utanför.
Betydelsen av segregations-och exkluderings begreppet är detsamma, förutsatt att skolan har, inom segregations begreppet, som ansvar att samla dessa elever och erbjuda de en specialundervisning vid sidan om.
Vissa avskilda, segregerade skolor utgick från integrations begreppet och flyttades in till mindre segregerade skolor. Man valde att bland annat låta elever från grundsärskolan och grundskolan använda samma skolgård och andra skolområden etc. och detta ansåg man bidrog till att den sociala integreringen inte kom naturligt. Idén om integrering kunde i vissa fall innebära att en del elever inte blev socialt integrerade utan endast fysiskt (Jönhill, 2012).
3.2 Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet är en annan viktig del i skolan arbete för elevens kunskapsutveckling (Skolverket, 2012). För den nyanländas kunskapsutveckling är det sociokulturella perspektivet, precis som inkluderings perspektivet, en viktig del i arbetet med dessa. Samhörigheten till övriga och samspelet mellan elever har en stor betydelse dels för elevernas språk-och kunskapsutveckling men även för elevers tänkande
(Tivenius, 2015). Nyanlända elever kan med hjälp av sociala och språkliga aktiviteter (till exempel på fritidshem och rasten) utveckla det svenska språket men även
kunskapen. Skolverket (2012) betonar att detta leder till att viljan att delta i lektionerna ökar samtidigt som de förstår innehållet mer. Utifrån det sociokulturella perspektivet sker lärandet genom att eleven medverkar i sociala sammanhang och sedan genom en bearbetning. Aktiviteter och kontexter bidrar till större möjligheter till elevens
utveckling och ökar samtidigt lärandet (Skolverket, 2012).
Det sociokulturella perspektivet kan även kopplas till Vygotskijs teorier kring elevers utveckling i olika sociala samspel (Nilsson & Axelsson, 2013). För en nyanländ är det sociala samspelet och umgänget en lättillgänglig språk-och kunskapsutveckling. Eleven får komma in i det svenska skolsystemet och socialisera sig med nya klasskamrater ovetande om att den utvecklar samtidigt språket och sina kunskaper (Nilsson &
Axelsson, 2013). Vygotskij betonar att detta inte är en metod för elevens utveckling och lärande, utan själva samspelet är nyckeln till lärande samt utvecklingen i sig
människor och hur detta bidrar eller utvecklar lärandeprocessen. I sin avhandling lyfter Strandberg (2006) upp: ”Våra individuella kompetenser härrör från olika former av interaktioner med andra människor” (Strandberg, 2006, s.11). Det sociokulturella perspektivet utgår från att man måste få en möjlighet till att kunna utvecklas (Säljö, 2011).
Mediering är ett centralt begrepp inom detta perspektiv som förklarar sambandet mellan
människor och deras åsikter, tankar och handlingar i olika sociala sammanhang (Jakobsson, 2012).
Den proximala utvecklingszonen som Vygotskij (2006) betonat kopplas ihop med sociokulturella perspektivet. Teorin innefattar människors utveckling med hjälp av medverkandet i sociala samspel. Denna teori delas upp i två delar vilka är ”närmsta” eller möjliga” utvecklingszonen. I en skola kategoriseras läraren som den ”närmsta” utvecklingszonen då det är läraren som lär ut och bidrar ständigt till elevens
kunskapsutveckling. Eleven kategoriseras därmed som den ”möjliga” utvecklingszonen. Samspelet bidrar till att eleven utvecklar sitt lärande och sina kunskaper i den sociala och kulturella miljön (Jakobsson, 2012; Strandberg, 2006). Genom detta sker det ett utbyte av kunskaper bland människor eftersom människor som innehar mer kunskaper förklarar och presenterar dessa till mindre kunniga inom området för att kunna bidra med lärande. För den nyanlända betyder detta att den får ingå i en ständig process och utveckling, både språk men även kunskapsmässigt, med hjälp av sin omgivning. Elever som innehar mindre kunskap får på så vis ny kunskap som kan bidra till utveckling och nya tankar (Jakobsson, 2012; Strandberg, 2006).
3. Metod
I detta kapitel presenteras de metodologiska överväganden för studien. Vidare kommer metodval, urval, databearbetning, genomförande, forsskaretiska principer samt validitet och reliabilitet att presenteras och diskuteras.
4.1 Kvalitativ och kvantitativ metod
För att besvara mitt syfte och frågeställning valde jag att utföra mina intervjuer med hjälp av den kvalitativa metoden. För mitt arbete var det viktigt att genomföra
kvalitativa intervjuer för att ta del av lärarnas tankar och för att förstå arbetssättet med nyanlända elever i mottagningsmodellerna. Är studien intresserad av ord och tolkning och inte siffror och statistik ska man, enligt Alvehus (2019), använda sig av den kvalitativa metoden. Den kvalitativa intervjun är den mest lämpliga för att få inblick i lärarnas tankar, känslor och erfarenheter och därför har den kvantitativa metoden uteslutits (Dalen, 2008).
4.2 Intervjuguide
Jag valde att använda mig av semi-strukturerade intervjuer. I en sådan intervju är öppna frågor i fokus och som intervjuare måste man vara aktiv för att kunna ställa följdfrågor vid behov. Följdfrågorna utvecklar intervjun då man får ut mer information från informanten vid vidare behov (Alvehus, 2019). Detta har inneburit att lärarna fått ett fritt utrymme att kunna utforma och utveckla sina svar. Lärarna har även kunnat styra in samtalet på områden som berör deras arbete, som kan vara relevant för mitt
forskningsområde. Detta har inneburit att vi i vissa fall kommit utanför intervjufrågorna och pratat ”fritt” om annat som kan vara viktiga att få med i mitt arbete. Jag fick dock ha i åtanke att detta är svaret från en lärare och upplevs inte alltid samma från alla läraren.
4.3 Urval
Materialet i denna studie utgår från fem läraren. Genom att intervjua olika lärare var det möjligt för mig att få en inblick på hur de arbetar med nyanlända elever i skolan.
skolan och valde endast att inkludera läraren som arbetar med nyanlända idag. Detta för att kunna få en närmre inblick på hur arbetet med dessa elever fungerar i praktiken. Intervjuerna var oberoende av skola och kommun, jag valde därför att undersöka detta utifrån endast lärarperspektivet.
4.4 Respondenter
Nedan definieras respondenterna som deltagit i intervjun. Det är viktigt att framföra att namnen på dessa är pseudonymer.
Gunilla: Utbildad SVA lärare och jobbat med nyanlända elever i 20 år. Jobbar idag som speciallärare och undervisar några timmar i veckan även SVA-teamet.
Sara: Utbildad modersmålslärare och SVA-lärare. Jobbade som modersmålslärare i flera år innan hon började som SVA-lärare på förberedelseklass. Hon har jobbat i 7 år med nyanlända elever.
Kerstin: Utbildad modersmålslärare och SVA-lärare. Har 30 års skolerfarenheter, 6 år med nyanlända i förberedelseklass.
Christine: Utbildad SVA-lärare. Har jobbat med nyanlända i 35 år. Jobbar idag på förberedelseklass.
Henrik: Utbildad svenska lärare. Jobbar i SVA-klass sedan 4 år tillbaka. Det finns ingen förberedelseklass på denna skola.
4.5 Etiska principer
När jag hade fått tag i mina lämpliga deltagare i intervjun valde jag att maila ut informationsbrevet (se bilaga 1) i förväg. Informationsbrevet har sin utgångspunkt i
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning
(Vetenskapsrådet, 2002) och God forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017).
Intervjupersonerna fick ta del av informationsbrevet för att både förklara syftet med min undersökning men även för att belysa de om de fyra etiska krav som Vetenskapsrådet (2002) belyser. Undersökningen utfördes i enlighet med Vetenskapsrådets
individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Forskningskravet belyser forskningens betydelse för samhället och syftet med individskyddskravet är att skydda deltagande från negativa påföljder.
De etiska kraven är informationskravet (jag berättade om syftet med mitt arbete),
samtyckeskravet (lärarna fick själva välja om de ville medverka i undersökningen), konfidentialitetskravet (information om deltagarna ska hållas hemliga) samt
nyttjandekravet (informationen jag får ut kommer endast användas till studiens syfte).
Informationskravet behandlades genom att jag berättade om mitt syfte med mitt arbete. Innan vi började med intervjuerna valde jag ännu en gång att ta upp informationsbrevet muntligt för att även få lärarnas godkännande muntligt och för att göra de införstådd på att undersökningen går att avbryta när som helst och det är frivilligt att medverka i.
4.6 Genomförande
Jag valde att ta kontakt med respektive rektorer för varje skola, för att få ett
godkännande och kunna intervjua deras lärare som jobbar med nyanlända på skolan. På grund av den pågående pandemin vi befinner oss i idag, har det varit lite svårare och mer annorlunda att få tag i lärare som har möjligheten att ställa upp. Skolorna har varit underbemannade på grund av sjukdom och jag har därmed inte kunnat gå ut till
skolorna heller för att kunna intervjua lärarna på plats. Jag är, trots denna annorlunda tid som pågår, väldigt tacksam över att jag fick tag i vissa läraren som tog sin tid och ställde upp. Rektorerna mailade vidare till berörande lärare och jag fick så småningom tag på fem lärare som helhjärtat kunde ställa upp. Vi bestämde tillsammans tid och datum. Innan intervjun skulle äga rum valde jag skicka ut samtyckesbrevet. Detta för att lärarna ska vara medvetna om vad studiens syfte är samt vara medveten om de
forskningsetiska principerna som framkommer i brevet. Intervjuerna fick sedan ske på distans, via videosamtal och mail som pågick i ungefär 30 - 45 minuter. Både lärarna och jag var ovana vid detta, men vi gjorde det bästa av situationen. Jag valde att spela in intervjuerna i bakgrunden för att kunna transkribera i efterhand på grund av att man inte hinner ta med allt där och då. I början av intervjun valde jag att ännu en gång gå genom samtyckes brevet, berätta lite mer om arbetets syfte och vad intervjun lär beröra. Detta var uppskattat av lärarna då de kände sig avslappnade över att ha en uppfattning om vad arbetet går ut på redan i början.
När alla intervjuer var avslutade och avklarade, valde jag att transkribera det som sagts och jämföra lärarnas svar.
4.7 Bearbetning av data
När alla intervjuer var avslutade valde jag att skapa ett dokument för varje lärare. I dokumenten transkriberade jag ner deras svar på frågorna. Under intervjuerna dök det även upp följdfrågor som ledde till intressanta diskussioner under intervjuns gång. Jag förde även anteckningar under intervjuns gång som jag inkluderade i transkriberingen. Dessa var nyttiga då vi stötte på tekniska problem under intervjuns gång och mina egna anteckningar hjälpte mig vidare i min transkribering.
En av lärarna hade inte möjlighet att delta i videosamtal och intervjun fick därför äga rum via mail. Jag skickade ut både samtyckesbrevet och intervjufrågorna via mail. Jag utgick i detta fall från lärarens transkribering.
4.8 Validitet och reliabilitet
För att en studie skall vara tillförlitlig ska studien kunna upprepas och fortfarande erhålla samma resultat. Detta kallas för reliabilitet (Cristoffersen & Johannessen, 2015). En risk som finns med kvalitativa intervjuer är att respondenterna kanske inte vill vara helt öppna med hur det i praktiken ser ut för att de vill skydda deras arbetsplats. I intervjuguiden kan man se att en fråga berör skolan som exempelvis ”Får ni tillräckligt
med resurser och verktyg från skolan?”. Lärarna kan bli tillbakadragna och vilja
beskydda skolan de arbetar på. Det har därför varit nödvändigt och viktigt att belysa lärarna om att ingen personlig information avslöjas i studien. En annan sak som kan stärka reliabiliteten i studien är att jag utförligt förklarat mitt tillvägagångssätt och metodiken i arbetet.
När undersökningen stämmer överens med arbetets syfte, kallas det för validitet. Genom att vara transparant och inte blanda in egna åsikter och känslor kan validiteten öka, enligt Bryman (2018). Inom kvalitativa forskningen kan det vara svårt att uppnå externa validiteten som handlar om generaliserbarheten. Detta beror på att den kvalitativa forskningen består av endast ett par respondenter. Jag har därför valt att intervjua lärare från olika skolor för att inkludera olika lärares perspektiv och detta ökar
Jag anser att det finns en överensstämmelse mellan data och frågeställning med slutsatsen. Målgruppen som studerats har varit relevanta för mitt syfte och frågeställning.
4. Resultat och analys
I detta kapitel presenterar jag resultatet som jag kommit fram till. Undersökningen som utförts utgick från den kvalitativa metoden. Denna undersökning utgår från fem olika intervjuer av fem tillfrågade läraren. Min intervjuguide bestod av 10 frågor, men jag kommer att reducera dessa frågor eftersom vissa, beroende på lärarnas svar, hänger samman. Resultatet kommer att refereras till lärarnas svar och vissa citat som lär presenteras är uttaget från intervjuerna. Vidare kommer jag även sammanfatta det viktigaste ur intervjuerna som är kopplat till mitt arbete och syfte.
5.1 Mottagandet av nyanlända elever
Innan den nyanlända eleven kan börja i skolan måste det göras en kartläggning. Lärarna som intervjuats har framfört att detta har tidigare fått skötas av ansvariga lärarna, men som numera sköts på andra håll. Christine belyser att kartläggningen sköts av en mottagning i deras kommun. När kartläggningen är klar får Christine ta del av den och får förbereda sig för mottagandet av eleven genom att ha samtal med handläggaren. Vidare nämner hon:
Vi sitter tillsammans ner och tittar de på hur den nyanländas skolbakgrund ser ut, vilka språk eleven kan och vilka svagheter samt styrkor eleven har. Vi beslutar utifrån det om eleven ska in på en gruppering (alltså förberedelseklass) eller ordinarieklass. (Christine)
Efter detta, fortsätter Christine, ska man gå över på kartläggning steg två. I detta steg tittar man på vilken nivå eleven befinner sig på i sitt modersmål när det kommer till tal och skrift. Detta gör man för att se om eleven kan delta i andra ämnen, utöver praktiska, med hjälp av en modersmålslärares stöd. Vidare belyser Christine:
Om eleven kan tänka logiskt i matematik och läsa på sitt modersmål, får eleven delta i matematiklektionerna med hjälp av modersmålslärare i samband med tillhörande lärare. (Christine)
På Christines arbetsplats har var och en lärare eget ansvar att plocka fram material för arbetet med nyanlända elever. Detta innebär att man, utifrån kartläggningen, får själv samla på sig material som man tror kan fungera bra för eleven. En positiv aspekt som Christine belyser i detta är:
I övergångsperioden (när eleven får börja i ordinarieklass) brukar jag skicka med eleven lite enklare texter och uppgifter som berör ämnet de har i ordinarieklassen just nu. I vissa fall kunde jag leta fram begrepp som berör ämnet. Förstår de orden, begriper de texten lättare, tänkte jag. Detta har uppskattats av mina elever och vissa pedagoger i ordinarieklassen har fortsatt med detta för att öka förståelsen för den nyanlända. (Christine)
Detta arbetssätt är dock inte aktuell på alla respondenternas skolor, men är ändå aktuell i vissa. Sara har tidigare fått göra kartläggningen själv, men detta har på senare tid fått skötas av mottagningen i kommunen. Sara har, precis som Christine, fått ta del av kartläggningen i efterhand. Hon tar del av kartläggningen och kallar sedan in berörande till ett inskrivningsmöte. I mötet får vårdnadshavare, modersmålslärare/tolk och
berörande lärare delta. Sara benämner:
I mötet går vi genom vart eleven befinner sig, vilka svaga och starka sidor eleven innehar, vad vi behöver jobba mer med, vad som fungerar bra, vad eleven intresserar sig för, hur vi ska driva arbetet framåt tillsammans. (Sara)
Efter mötet samlar Sara in sina material och anpassar dessa utifrån elevens behov. Läraren lägger även tyngd på att ansvaret för detta ligger på henne som ansvarig lärare och skolan har därför inte färdiga resurser eller material till dessa elever.
På Gunillas skola får kartläggningen skötas av rektorn och inblandade lärare (SVA-lärare och mentor). Gunilla har i början av mottagningen ett inskrivningssamtal med varje nyanländ elev och deras vårdnadshavare/godeman. I samtalet tar hon del av den obligatoriska kartläggningen som gjort på eleven och antecknar vad som kommer till tals i samtalet. Utifrån detta möte planerar Gunilla elevens skolgång gällande
undervisningsnivå och klassplacering. I vissa fall kan även andra SVA-lärare vara inblandade i denna planering för att kunna gynna elevens skolgång på lång sikt.
Tillsammans bollar de fram idéer och kommer fram till lösningar som är bra för elevens utveckling.
För Kerstin sker mottagningen på ett liknande sätt. Kartläggningen genomförs av rektorn, med hjälp av en utvecklingsgrupp. Sedan får ansvariga läraren (SVA-lärare eller lärare i ordinarieklassen) information om detta två veckor innan eleven skall börja i klassen. Detta, känner Kerstin, är en bra ram av tid för att kunna planera och lägga fram material som är anpassat efter elevens behov. Kerstin belyser dock:
Det är viktigt att man har i åtanke att det material som man lagt fram inte alltid fungerar för eleven. Man måste förutse detta och ha en plan B. I vissa fall upplevs materialen för svåra, eller för enkla i vissa fall. (Kerstin)
Kerstin känner att det som underlättar en aning för mottagandet av nyanlända är att hon själv får ha en klass där elever går i årskurs 7 - 9. Detta innebär att hon får kanske elevanpassa materialen utifrån deras kunskaper och nivå, men i helhet så följer hon fortfarande årskursernas nivåer. Detta innebär att hon, med hjälp av lärare i
ordinarieklassen, kan låta eleven gå i samma planering som tillhörande klassen, men i en enklare nivå. Precis som Sara, ligger ansvaret på Kerstin att samla på sig material för mottagandet av eleverna. Vidare betonar Kerstin ett antal gånger vikten av att man ska titta på elevens bakgrund och situation. Detta underlättar arbetet med denna elev och gynnar deras kunskaps-samt språkutveckling då det inte upplevs som för svårt. Man får samtidigt reda på vad eleven behöver lära sig mer av och vad eleven redan kan.
En utmaning som alla respondenter hade gemensamt var utmaningen som de stötte på om eleven inte hade tidigare skolerfarenheter. Detta såg de inte som något omöjligt, men som en utmaning.
Man börjar med alfabetet, väldigt basic, från allra första början, berättar Sara. Sara menar att man får möta eleven och börja där eleven är. På Saras skola brukar de vanligtvis ansöka om modersmålslärare så fort de tar emot en nyanländ elev, men det kan dröja två till tre månader innan man får tag i en modersmålslärare. En sak som är viktigt med sådana elever är att ha handledning med de en gång i veckan. Vidare berättar Sara:
Under handledningen tittar vi på vart eleven ligger, hur mycket eleven har utvecklats från förgående vecka, vilka mål vi kan sätta till nästa vecka och tar det därifrån. Vi går efter elevens takt för att ta det stegvis. Att ha bråttom och skynda på saker brukar oftast leda till att eleven blir stressad och lär sig inte mycket. (Sara) Kerstin börjar, precis som Sara, från alfabetet också med elever som inte har tidigare skolerfarenheter. Hon har fått uppleva sådana situationer många gånger och kan konstatera att det har försvårat en hel del för elevens språk-och kunskapsutveckling. Kerstin har elever som tillhör årskurs 8 - 9 men som ännu idag ligger på en nivå för årskurs två. Utmaningen man stöter på i sådana situationer är vart man ska börja och hur man ska gå tillväga för att lära ut till dessa elever. Vidare benämner hon:
En sak som fungerat väldigt bra i de flesta fallen är att jag brukar ha högläsning väldigt ofta. Sedan har vi en diskussion i helklass och eleverna får därefter uppgiften att återberätta det jag läst i deras egna nivåer. Vissa av de återberättar med ett fåtal ord och vissa andra med meningar. På så vis ser man vart de befinner sig och man vet samtidigt hur man ska gå tillväga för att hjälpa de att utvecklas.
Med tiden har jag kunnat se deras utveckling genom att de förstår mer och mer. (Kerstin)
Christine belyser flera problem med sådana situationer. Det är inte alla skolor som har tillgång till stöd på andra språk, man har inte lexikon på alla språk och eleven sätts i en tuff situation om hen inte får den hjälp och stöd som behövs. Detta blir ännu mer problematiskt om man inte har stöd hemifrån, någon som kan språket eller kan hjälpa till med läxor/uppgifter. Christine upplyser om en sak som hon tycker är viktigt:
Många tror att små nyanlända barn klarar sig bättre, vilket inte stämmer. Stora barn som läst i hemlandet har lättare att slå upp orden och begripa de. Han man
läsinlärning blir det svårare att knäcka lässpråket utan att veta hur man läser. (Christine)
Detta ser Christine som en utmaning med mindre barn. Vart ska man börja? Hur ska man göra det? Dessa frågor brukar Christine ofta fråga sig själv vid svårigheter. Det är då man gör så gott man kan för att få tag i modersmålslärare som kan vara till hjälp vid sådana situationer. Det är dock viktigt att klarlägga att det är minst lika viktigt att modersmålsläraren är intresserad av att lära ut, är kunnig i svenska och vettig som bryr sig om eleverna. Christine menar att har man en omotiverad modersmålslärare kommer eleven inte heller ta lektionerna seriöst och inte lära sig lika mycket av det heller.
Har eleven inga tidigare skolerfarenheter, börjar jag med att kartlägga elevens
kunskaper på modersmålet inom litteracitet och numeracitet, berättar Gunilla. Utifrån det bygger hon upp språket med hjälp av bilder, översättningsappar, studiestöd och tar stöd av andra elever som kan översätta. Med tiden lär eleven befinna sig i ett tryggt sammanhang och då går det lättare med språkinlärningen automatiskt. Gunilla belyser samtidigt tyngden av att man måste uppleva språket. Med detta menar hon att man ska göra praktiska saker för att sedan sätta ord på det och förklara vad man gjort, hur man gjort etc. När detta börjar upplevas som enkelt för eleven, går Gunilla vidare och inkluderar skolämnen, till exempel samhällskunskap, till en vis mån. I vissa fall får eleverna gå in och läsa nyheter och återberätta dessa.
Henrik är respondenten som arbetar i en skola där det inte finns en förberedelseklass. Han tar inte emot många nyanlända på den skolan han arbetar på, men när det väl händer är det en stor utmaning han sätts inför med nyanlända som inte har tidigare skolerfarenheter. Han får precis som andra respondenter börja med alfabetet och väljer ha en ständig kontakt med modersmålslärare, med föräldrarna för vidare hjälp hemma samt med utvecklingsteamet som finns på skolan. Tillsammans tar de fram material som
kan vara till stöd och hjälpa eleven vidare. En annan utmaning som Henrik stöter på med sin SVA-klass är att alla befinner sig i olika nivåer. Vissa som går i den klassen kan behärska svenska språket, men har fortfarande annat modersmål än svenska och behöver förbättra språket. Henrik påpekar:
Jag behöver ändra om min planering i många lägen. Jag behöver göra planeringar och ta fram material i olika nivåer och för olika årskurser. Elever som kan språket får en annan variant av material och om jag har någon nyanländ som inte har skolerfarenheter behöver jag börja från alfabetet. Detta leder samtidigt till att tiden helt plötsligt inte räcker till. Jag försöker hinna med att gå genom allt som berör varje elev, men ibland leder det till att jag måste skicka med läxor till de som går i ordinarieklassen för att de inte fått tillräckligt med studietid under lektionen och inte hunnit utföra uppgiften. (Henrik)
5.2 Inkluderingsperspektivets betydelse i praktiken
Jag har efter avslutade intervjuer kunnat konstatera att inkluderingsperspektivet är ett viktigt begrepp inom arbetet med nyanlända elever. Två av intervjufrågorna berörde inkluderingsperspektivet vilka var:
- Vad innefattar inkludering för dig och hur skiljer det sig med traditionell undervisning?
- Hur går du tillväga för att inkludera nyanlända elever klassrummet?
• Sociala relationer när det kommer till andra elever på̊ skolan.
Gemensamt för lärarna var att det var viktigt att som förberedelselärare att ha en ständig dialog och kontakt med läraren i ordinarieklassen. Detta underlättar för övergången samt att eleven kan på så vis känna att den tillhör sin ordinarieklass. Vidare underlättar detta samtidigt för övriga i ordinarieklassen då de får lära känna deras blivande
klasskamrat och de kan därmed bekanta sig med tiden. Eleven utvecklar samtidigt sina kunskaper genom att man följer ordinarieklassens planering i samhällskunskapsämnet för att den nyanlända ska följa samma tidslinje som de övriga i tillhörande klassen.
För Gunilla (2020) var det även viktigt att känna till elevens bakgrund och erfarenheter så att man kan anpassa undervisningen utifrån dessa. Detta, menar Gunilla,
effektiviserar lärandet samtidigt som det underlättar för eleven då man möter eleven beroende på dess förutsättningar, behov och utmaningar. Man måste samtidigt visa
förståelse för elevers olika behov och prägla detta i klassrumsklimatet och hos alla elever (Gunilla, 2020).
Eleverna kommer från olika länder, kulturer och innehar därför inte samma kunskaper och det är viktigt att kunna lära ut om olika samhällsfrågor som kan vara viktiga att känna till. För Gunilla är det viktigt att eleven förstår att lärarna vill möta de på deras nivå så att de motiveras till att prestera mer. Detta motiverar eleven och inkluderar eleven samtidigt i undervisningen då det är på deras nivå. Gunilla anser samtidigt att anpassade material och undervisningsnivå har gett bra respons från eleverna och det har varit uppskattat när det blivit förstådda av ämnet i klassrummet.
När det kommer till de sociala relationerna har de gemensamma aktiviteter på skolan som nyanlända precis som de övriga får medverka i. Under dessa aktiviteter får eleverna delta i sin ordinarieklass då detta ses som en chans till att skapa relation till sina
klasskamrater. Utöver detta får eleverna även delta i praktiska ämnen som bild, slöjd, musik etc. Detta arbetssätt är gemensamt för alla mina respondenters skolor.
Respondenterna la tyngd på att detta visat ett positivt resultat och man har därför fortsatt låta den nyanlända delta i praktiska ämnen tillsammans med sin tillhörande
ordinarieklass. Eleverna har gett en god respons i form av att de kunnat skapa en närmre social relation till sina klasskamrater och med tiden kunnat känna en tillhörighet till den klassen också.
Språket har visat sig utvecklas ännu mer med hjälp av klasskamraterna. Trots detta belyser Henrik att det kan hända att eleverna i vissa fall inte känner sig som ”en av de” i ordinarieklassen. De väljer istället att äta ensamma eller sätta sig med andra elever som de gått i förberedelse/SVA-klass med. De har svårt att känna sig lika inkluderade med övriga i ordinarieklassen då de har svårt för det svenska språket och kan inte uttrycka sig i tal eller skrift som de övriga. Henrik belyser även att de har försökt arbeta emot detta och de väljer att titta på det sociala i klassrummet för att kunna lista fram vart eleven kan känna sig mer integrerad. Placeringen är, enligt Henrik, en viktig punkt som kan påverka den nyanlända både positivt men även negativt beroende på vart den hamnar.
För läraren Sara handlar inkludering om att integrera eleven i både förberedelse-och ordinarieklass redan från början. Detta innebär att man redan i början (från första veckan) ska se till att eleven får komma ut i praktiska ämnen tillsammans med sin
ordinarieklass. Med tiden lär eleven integreras i fler ämnen med sin ordinarieklass och komma in i skolsystemet snabbare tillsammans med sina klasskamrater. Det är, enligt Sara, minst lika viktigt att hon som lärare i förberedelseklassen har bra samarbete med lärarna i ordinarieklassen för att ta del av deras planering och kunna följa den
tillsammans. Detta innebär att den nyanlända får inkluderas i ordinarieklassens planering och det blir inte en stor övergång när de får börja i tillhörande klassen på heltid. Precis som förgående lärare tycker Sara att gemensamma aktiviteter är nyckeln till en bra relation med varandra. På den skola Sara jobbar på har de därför så kallade ”aktiviteters dagar” där hela skolan samlas och man blandar in alla elever, från olika åldrar och klasser. Detta har fungerat bra, eleverna har tagit hand om varandra och gett bra respons på aktiviteterna tillsammans. Sådana dagar hjälper eleverna att komma närmre varandra och skapa relation till andra som inte går i ens klass heller.
Kerstin har jobbat med nyanlända elever i 6 år och belyser att det är en utmaning att få eleverna att känna sig inkluderade i både klassrummet och i skolan i helhet. Eleverna har skapat en band med andra som befinner sig i samma nivå mer eller mindre i
förberedelseklassen och det är lätt hänt att de känner sig oroade och stressade när de får gå till ordinarieklassen där eleverna befinner sig i annan nivå än de själva. I sådana situationer, tycker Kerstin, att man ska ha ständig kontakt med arbetslaget, ha team-möten och se till att förbereda den nyanlända eleven ordentligt innan de slussas ut till ordinarieklassen. Kerstin menar att man måste lyssna på elevens tankar och mående, se till att de känner sig trygga och inkluderade innan man låter de klara sig själva i
ordinarieklassen.
Christine är en annan lärare som jobbat med nyanlända elever i 35 år och jobbar idag på en förberedelseklass. Christine lyfter upp vad inkludering innebär för henne på följande vis:
För mig är det viktigt att vi lärare förstår innebörden av vad inkludering innebär. Arbetet med nyanlända kräver mycket tid, omtanke, förståelse och kärlek. Vi behöver se till så de känner sig välkomna. De har i mitt klassrum fått lära sig att det inte finns rätt eller fel i klassrummet. Det finns alltid något den ena är bättre på än den andra och det har de lärt sig att respektera. Detta är minst lika viktigt att arbeta med i en ordinarieklass. Eleverna lär sig olika, trots att den nyanlända behöver lite mer stöd i vissa fall. (Christine)
För Christine är det viktigt att mentorer, berörande lärare och läraren som jobbar på förberedelseklass alltid har en bra kommunikation. Detta hjälper eleven vidare på lång sikt då lärarna vet vart eleven befinner sig samt hur man kan hjälpa eleven vidare. Har
man lyckats skapa ett tryggt klimat leder det till att eleven känner sig inkluderad och relationen till klasskamrater och övriga på skolan kommer naturligt med tiden att
utvecklas. Utöver detta, anser Christine, även att det är viktigt att följa ordinarieklassens planering för att eleven ska ligga i rätt fas i med klassen. Man ska dock vara försiktig och ta det i den grad det behövs för att det skall vara begripligt för eleven. Detta underlättar när eleven får börja i tillhörande klassen på heltid då eleven har
baskunskaper om vad ämnena inbegriper. På så vis har man samtidigt inkluderat eleven i tillhörande klassen.
5.3 Förberedelse-eller ordinarieklass?
De flesta av respondenterna hade gemensamma åsikter kring placeringen av nyanlända eleven i förberedelse-respektive ordinarieklass. Tanken bakom förberedelseklassen är god. Man får möjligheten till att anpassa lektionerna och materialet efter elevens nivå. Eleverna får samtidigt möjligheten till extra stöd när behovet finns. Utöver detta får eleven samtidigt utvecklas med andra elever som befinner sig i samma nivå och på så vis utvecklas de tillsammans. Henrik belyser dessutom att de som, mer eller mindre, ligger på samma kunskapsnivå och som har något gemensamt, behåller oftast sin motivation till att vilja lära sig mer. De motiverar varandra, hjälper varandra framåt och stöttar varandra när något känns tuffare för den andra. Detta är något man ser oftast i en förberedelseklass/SVA klass. Henrik har varit med om situationer i förgående
arbetsplats där man placerat en nyanländ elev i en ordinarieklass. Det har i de flesta fallen lett till att eleven själv begärt om att få gå i en förberedelse/SVA klass för att allt har känts svårt och obegripligt. De sociala relationerna har inte varit bra heller då eleven inte kan språket och uttrycker sig därför inte på samma sätt som de övriga i klassen.
I en förberedelseklass känner de igen sig mer. De flesta ligger på samma nivå och det motiverar de till att göra ännu bättre ifrån sig för att kunna utvecklas och så småningom slussas ut till sin ordinarieklass. De brukar själva fråga om svårare uppgifter och är redo att ta sig ann utmaningar efter ett tag. (Henrik)
Dock ser Henrik självklart att det är en utmaning att arbeta med de nyanlända i en SVA klass också. Eleverna utvecklas olika och detta innebär att eleverna befinner sig oftast i olika nivåer. Man får ständigt följa med i deras utveckling och försöka följa deras nivåer så att man kan främja deras utveckling. SVA-klassen skiljer sig också från
förberedelseklass då man har elever som kan språket, men innehar annat språk i hemmet också. Alltså är klassen väldigt blandad, med både nyanlända och andra elever.
Gunilla föredrar förberedelseklassen för nyanlända. Man ser deras behov i klassrummet och har möjligheten samtidigt till att anpassa undervisningen efter dem.
Förberedelseklassen har självklart många fördelar men kan samtidigt bilda en
frustration. Eleverna vill skynda på processen och lära sig språket fortare och i vissa fall känner de sig otillräckliga för att de inte hinner få betyg trots stora ansträngningar från eleven. Gunilla påpekar ”Jag önskar att det fanns en egen kursplan för nyanlända elever.”.
Med en egen kursplan, menar Gunilla, så kan den nyanlända slippa känna den stressen och känna sig otillräcklig. Istället får de sträva efter att uppnå kunskapskraven som är anpassade utefter deras nivå och kunskapsinnehav. De lär dock förr eller senare ändå slussas ut till deras tillhörande ordinarieklass. I en förberedelseklass hinner vi förbereda de genom att lära de grunderna i svenska språket, ha ämnesundervisning i ett litet och tryggt sammanhang, låta de lära känna skolans lärare och även integrera de med övriga elever på skolan genom aktiviteter. Detta underlättar för eleven då hon kan grunden och har hunnit, till viss del, komma in i det svenska skolsystemet.
Precis som Gunilla, känner Sara, att placeringen i en förberedelseklass är en bra start för den nyanlända. Detta innebär dock inte, enligt Sara, att eleven inte ska slussas ut till sin ordinarieklass så småningom. Man ska under tiden eleven går i förberedelseklassen ha en ständig kontakt med lärare i ordinarieklassen för att inkludera eleven så gott det går i tillhörande klassen. Eleven får genom detta känna sig som en av ordinarieklassen även om hen inte börjat i den på fulltid. Sara belyser även tyngden av att man ska integrera olika ämnen i förberedelseklassen för att eleverna ska följa med i samma studieplan som sin ordinarieklass. Detta görs dock i annan nivå men eleven får på detta vis känna sig inkluderad i ordinarieklassens planering.
Kerstin, precis som övriga respondenter, ser förberedelseklassen som det mest optimala valet för en nyanländ elev. Eleven kommer förr eller senare börja i ordinarieklassen, men det är bättre att låta de få en mjukstart i skolan för att både lära känna skolsystemet men även få lära sig grunderna i svenska språket och i vissa fall grunderna i olika ämnen. Detta underlättar för de när de sedan får börja i tillhörande klassen. Kerstin får
oftast en bekräftelse och tacksamhet av eleverna i förberedelseklassen och beskriver situationen som nedan:
Förberedelseklassen ökar motivationen för eleven. Man ser detta genom att de är tacksamma för allt man gör, de lär sig snabbt, kommer med glädje till klassrummet och frågar om hjälp utan att känna sig blyga. (Kerstin)
I en förberedelseklass tar de även hjälp från en modersmålslärare. Detta gäller även när eleven får gå in i drop-in klass som innebär att eleven får delta i vissa praktiska ämnen. Har eleven tidigare skolerfarenheter och är till exempel kunnig i matte, får de delta i dessa lektioner också med hjälp av en modersmålslärare. Om eleven istället hade börjat direkt i en ordinarieklass utan att kunna svenska, hade det försvårat för eleven och man hade kanske fått ta stöd av modersmålsläraren på heltid. Detta hade varit en längre process och Kerstin känner att eleven inte hade haft samma motivation som den har i en förberedelseklass.
Christine ser förberedelsen också som en bra start för eleven men arbetar ständigt med att integrera de i deras ordinarieklass så fort som möjligt, självklart när eleven är redo. Hon arbetar med en ”linje” som innebär att man börjar enkelt. Man startar i vissa fall med endast bokstäver, gör om de till ord, gör om de sedan till meningar och ökar nivån genom att bygga upp en text utifrån det. Christine arbetar med denna linje så länge eleven befinner sig i hennes klassrum. Man följer på detta vis deras utveckling och ser vart de behöver öva mer på. Eleverna får med läxa hem också som man sedan följer upp dag för dag. Detta har fungerat bra för de flesta fallen då eleverna är motiverade och vill lära sig. Detta har blivit som en rutin och eleverna får samtidigt en bekräftelse för att man inte har behövt göra läxor utan anledning, utan man följer upp det också. För att det ska bli enkelt för elevens integrering i andra ämnen, väljer Christine strukturera upp och förbereda eleven på följande vis:
- Innan de går till ämnesundervisningen (till exempel samhällskunskapen) får de gå genom olika begrepp som de kan stötta på i lektionen.
- Man går med de till tillhörande klassen eller i vissa fall följer med till lektionen för att presentera eleven för övriga i klassen.
- När de kommer tillbaka igen till förberedelseklassen får de göra en summering över hur det har gått.
Detta har visat sig vara positivt för eleven då eleven kan känna att man kan prata om hur saker och ting upplevs från elevens perspektiv samtidigt som läraren får veta vad man kan bidra med som kan underlätta för eleven.
Christine ser dock, precis som de övriga respondenterna, utmaningen med att hinna med allting då eleverna befinner sig på olika nivåer. Det blir ibland svårt att hålla det
tematiskt för att kunna möta alla där de befinner sig. Christine menar att alla har sin egen gång och man får därför följa upp eleverna olika.
