Vulvodyni och rädsla för brott
En kvantitativ studie om kvinnors underlivssmärta och rädsla för brott
Michelle Boije VT 2020
Kurs: Avancerad Nivå, Självständigt Arbete 30 hp Handledare: Louise Frogner och Sofi Oskarsson
FÖRORD
Till er som lider av vulvodyni och vaginism, kämpa på och dela med er av era erfarenheter. Till alla som svarat, tack ni är guld värda.
Till min handledare Louise, tack för all din hjälp och för att du ställt upp på snabbt bokade handledningar över Skype. Utan dig hade inte den här uppsatsen funnits.
Sammanfattning
Enligt forskning har kvinnor en högre rädsla för brott än män. En förklaring är att kvinnors rädsla för sexuella brott ökar rädslan för alla typer av brott. Andra faktorer som har visat sig påverka rädsla för brott är fysisk och psykisk ohälsa. Dessa faktorer och teorin om att kvinnors rädsla för brott påverkas av rädsla för sexuella brott kan innebära att smärtsjukdomar som vulvodyni och vaginism som innebär svår smärta vid penetration och / eller beröring av slidan gör att kvinnor som lider av det kan uppleva en högre rädsla av brottslighet än andra kvinnor. Studiens syfte var att undersöka om vulvodyni har en inverkan på kvinnors rädsla för brott. Deltagarna bestod av 243 kvinnor (medelålder= 24,58, SD= 5,15) med (n=129) och utan (n=114) vulvodyni. Resultaten av studien indikerar att vulvodyni påverkar rädsla för brott och gör kvinnor som lider av den mer rädda för brott än de utan vulvodyni. Kvinnor
med vulvodyni har också en högre rädsla för sexualbrott som
våldtäkt och sexuella trakasserier. Vulvodyni visar på en unik association till rädsla för brott vid kontroll över andra variabler som tidigare forskning visat samband med rädsla för brott. Rädsla för sexualbrott visar också associationer med rädsla för andra brott hos kvinnor med och utan vulvodyni. Mer forskning om ämnet behövs för att se hur kvinnor med vulvodyni resonerar om sin rädsla för brott.
Sökord: vulvodyni, vestibulit, vaginism, underlivssmärta, otrygghet, rädsla för brott, Shadow of sexual assault.
Abstract
According to research, women have a higher fear of crime than men. one explanation is that women's fear of sexual offenses increases the fear of all types of crime. Other factors that have been shown to affect fear of crime are physical and mental health. The factors and the theory that women's fear of crime is affected by fear of sexual offenses could mean that pain diseases such as vulvodynia and vaginism that involve severe pain when penetrating and/or touching the vagina make women who suffer from it to have a higher fear of crime than other women. The purpose of the study was to investigate if vulvodynia has an impact on women's fear of crime. The study sample consisted of 243 women (mean age=24,58, SD= 5,15) with (n= 129) and
without (n=114) vulvodynia. The results of the study
indicate that vulvodynia affects fear of crime and makes women who suffer from it more afraid of crime than those without. Women with vulvodynia also have a higher fear of sexual offenses such as rape and sexual harassment. Vulvodynia also demonstrates having a unique compound to fear of crime proud control for other variables. Fear of sexual crime also shows associates of fear to other types of crimes for women with and without vulvodynia. More research on the subject is needed to see how women with vulvodynia reason about their fear of crime.
Keywords: vulvodynia, vestibulitis, vaginismus, abdominal
Innehållsförtekning
Inledning ... 1
Rädsla för brott ... 1
Rädsla för brott och kvinnor ... 3
Fysisk och psykisk hälsa i relation till rädsla för brott ... 4
Vulvodyni och rädsla för brott ... 6
Rädsla för brott och andra faktorer ... 7
Kunskapslucka ... 9
Syfte och frågeställningar ... 10
Hypoteser ... 10 Metod ... 12 Deltagare ... 12 Material ... 13 Procedur ... 15 Etik ... 16 Statistiska analyser ... 18 Resultat ... 20
Vulvodyni och rädsla för brott ... 20
Vulvodynis association med generell rädsla för brott ... 22
Rädsla för sexualbrott gällande kvinnor med vulvodyni ... 23
Rädsla för sexualbrott gällande kvinnor utan vulvodyni ... 25
Styrkor och svagheter ... 30
Praktiska implikationer och vidare forskning ... 34
Slutsats ... 35
Inledning
Enligt Brottsförebygganderådet (Molin, Lifvin & Irlander Strid, 2019) är kvinnor mer rädda för brott än män. Denna rädsla är nästan dubbelt så hög hos kvinnor än hos män (Molin, m.fl., 2019). Detta kan ses som en paradox då kvinnor generellt blir mindre utsatta för brott och bör därför var mindre rädda. Denna paradox kan förklaras med teorin “Shadow of sexual assault” (Ferraro, 1995), som förklarar att kvinnors rädsla för att bli utsatta för brott ökas av deras rädsla för att bli utsatta för sexualbrott, framförallt våldtäkt. Tidigare forskning ger teorin stöd (Fisher & Sloan, 2006; Hilinski, 2009; Hilinski, Neeson Pentecost & Andrews, 2011; Özascilar, 2013; Özaşçılar & Ziyalar, 2017). I tidigare forskning pekar resultat också mot att allmän hälsa har en påverkan på rädsla för brott och att en sämre hälsa kan öka rädslan (Jackson & Stanford, 2009; Stafford., Chandola & Marmot, 2007; Stiles, Shaheem & Kaplan 2003). Något som skulle kunna påverka rädslan för brott är sjukdomstillstånden vulvodyni och vaginism, som bland annat orsakar smärta vid penetration i slidan (Vårdguiden [1177], 2019a; 1177, 2019b). Med tanke på att tidigare forskning har gett stöd för att nedsatt hälsa kan öka rädslan för brott samt att kvinnor högre rädsla för brott kan teoretiskt förklaras utifrån rädslan för sexualbrott skulle fysiska sjukdomar som relaterar till sexuell smärta som vulvodyni kunna öka rädslan för brott generellt och rädsla för sexualbrott med specifikt. Eftersom tidigare forskning inte studerat vulvodyni i relation till rädsla för brott behövs det undersökas. Studiens syfte var därför att undersöka om vulvodyni har en inverkan på kvinnors rädsla för brott.
Rädsla för brott
Rädsla för brott har ingen enhetlig definition inom forskningsfältet men kan övergripande förstås som en generell känsla av oro för att bli utsatt för brottslighet (Lagrange & Ferraro, 1989). I forsknings framhålls dock att rädsla för brott inte är ett entydigt begrepp utan består
av många olika dimensioner (May, Rader & Goodrum, 2010). En dimension är bedömningen av risken att bli utsatt för brott och handlar om hur troligt man tror att det är att man blir utsatt för ett brott. En annan dimension är beteendemetoder för att undvika brott, detta kan vara att man undviker att gå ut en sen kväll. Den sista dimensionen är rädsla eller oro för att bli utsatt vilket brukar benämnas som den emotionella nivån (Jackson, 2005). Det är viktigt att hålla isär dimensionerna då de inte innebär samma sak (May, m.fl., 2010). Känslan av rädsla eller oro för brott är inte samma dimension som riskbedömningen att bli utsatt för brott (Lagrange & Ferraro, 1989). Tidigare forskning har även visat att de olika dimensioner inte korrelerar tillräckligt starkt för att klassas som samma dimension (Rader, May & Goodrum, 2007). Det är också viktigt att specificera vilken typ av brott som personer känner sig rädda för
(Chataway & Hart, 2019). Generella frågor som tidigare har varit vanligt till exempel ”Är du rädd?” är inte specifika nog (Hale, 1996) för att mäta rädslan för brott och få en tydlig bild av den. Således behövs frågeinstrument som frågar konkret om rädsla eller oro för specifika typer av brott. Det är även viktigt att tydliggöra vilken dimension (riskbedömning,
beteendemetod eller den emotionella dimensionen) som avses att undersöka, med tanke på att tidigare forskning visat att de inte tillräcklig utsträckning korrelerat med varandra utan
snarare fångar olika dimensioner av fenomenet (Rader, m.fl., 2007). Fokuset i denna studie kommer vara på den emotionella dimensionen och därmed fånga i vilken utsträckning individer upplever en känsla av oro och rädsla för att utsättas för brott. Denna dimension är ett vanligt förekommande sätt att både definiera och mäta rädsla för brott (Jackson, 2005; Molin, m.fl., 2019).
En individs rädsla för brott kan bli så pass stark att den undviker allt, även om risken att utsättas är låg och på så vis påverkar rädsla för brott ens vardagliga liv. Forskning har kommit fram till flera olika faktorer som kan förklara varför en individ upplever rädsla för brott (Farrall, m.fl., 2007). Det kan handla om hur stor risk det är att man blir utsatt
(riskbedömning) eller tidigare erfarenheter som att man själv eller någon i sin bekantskap blivit utsatt för brott (Farrall, m.fl., 2007), förtroende för polisen (Bennett, 1994), psykisk och fysisk hälsa (Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003), ålder (Tulloch, 2000) och kön.
Skillnaden i rädsla för brott mellan män och kvinnor har konsekvent undersökts, där kvinnor oftast påvisar en högre rädsla för brott i flera olika sammanhang (Cops & Pleysier, 2011; Ferraro, 1995; Pryce, Wilson & Fuller, 2018; Van Eijk, 2017). Med hänsyn till tidigare forskning har gett stöd för att dessa faktorer samvarierar med rädsla för brott är det viktigt att ta hänsyn till och inkludera dessa när rädsla för brott undersöks.
Rädsla för brott och kvinnor
I tidigare forskning har det visats att kvinnor är mer rädda för brott än män (Cops & Pleysier, 2011; Ferraro, 1995; Pryce, Wilson & Fuller, 2018; Van Eijk, 2017). Det finns också flera teoretiska resonemang om varför det skulle kunna vara så (Cops & Pleysier, 2011; Ferraro, 1995; Jackson, 2009; Sutton, & Farrall, 2005). Men i denna uppsats fokuseras det på “Shadow of Sexual Assault” som är en teori som försöker förklara varför kvinnor är mer rädda för brott än män trots att de bli mindre utsatta för brott än män (Ferraro, 1995). Varför denna teori valdes var att vulvodyni är en sjukdoms vars främsta påverkan är på sexualiteten och sexuallivet och kan orsaka en rädsla för penetration (Pacik, 2014) Enligt teorin ”Shadow of sexual assault” orsakar kvinnors rädsla för sexualbrott deras högre generella rädsla för brott. Anledningen till att rädsla för sexualbrott smittar till rädslan för andra brott är att andra brott kan leda till en våldtäkt, som inbrott när kvinnan är hemma kan leda till att förövaren förgriper sig på kvinnan, ett rån eller en misshandel kan också inkludera ett sexuellt
övergrepp. Denna rädsla “smittar” inte bara till andra personbrott utan även egendomsbrott som stöld och inbrott (Ferraro, 1996). Så trots att kvinnor är de som blir minst utsatta för brott generellt, så finns det en typ av brott som är framträdande där kvinnor viktimiseras mer än män, det är våldtäkt och andra sexualbrott (Molin, m.fl., 2019). Ändå är det inte bara
kvinnors rädsla för att bli våldtagna högre än mäns rädsla, utan denna höga rädsla finns för alla brott (Ferraro, 1996; Molin, m.fl., 2019). En studie har visat att om man kontrollerar för faktorn rädsla för våldtäkt vid undersökning av rädsla för brott så minskar könsskillnaden och kvinnor och män är lika otrygga och rädda för brott (Ferraro, 1996). Detta skulle då kunna förklaras med att rädslan för våldtäkt påverkar rädslan för andra typer av brott och därför är kvinnor mer rädda för brott generellt. Varför våldtäkt ses som ett farligt brott att bli utsatt för är att våldtäkt är ett brott som orsakar mycket skada fysiskt för kvinnor, men det är inte bara en fysisk skada utan det är en känslomässig och psykisk skada för kvinnor som kan sitta kvar i flera år, både i närminnet och latent (Ferraro, 1995). Detta gör att våldtäkt blir sett som det värsta brottet för kvinnor (Ferraro, 1995). De kvinnor som är mest rädda för våldtäkt är unga kvinnor (Ferraro, 1995; Molin, m.fl., 2019). Det är även denna grupp av kvinnor som är mest utsatta för våldtäkt vilket kan vara anledningen till deras högre rädsla (Ferraro, 1995; Molin, m.fl., 2019). Den högre rädslan för brott hos kvinnor kan med andra ord bero på deras rädsla för sexualbrott. Det är således viktigt att studera kvinnor som grupp generellt i relation till rädsla för brott eftersom de verkar särskilt drabbade, men också mer specifikt faktorer som gör vissa kvinnor mer sårbara i relation till rädsla för brott. Med tanke på att ett argument för att kvinnor anger en högre rädsla är att kvinnor känner sig mer sårbara än män (Van Eijk, 2017), något annat som kan påverka känslan av sårbarhet är fysisk och psykisk hälsa (Stafford, m.fl., 2007).
Fysisk och psykisk hälsa i relation till rädsla för brott
När det kommer till forskning om rädsla för brott och hälsa finns det en brist i forskningen på hur de hänger ihop framförallt den fysiska hälsan (Stiles, m.fl., 2003; Pain, 1997), men i tidigare forskning har man sett att det finns ett samband mellan rädsla för brott och sämre hälsa (Stafford, m.fl., 2007). Nedsättning av den fysiska hälsan är ett brett begrepp och kan innefatta större nedsättningar som avsaknad av kroppsdelar eller sinnen, skador (Stiles, m.fl.,
2003) eller sämre rörelseförmåga och andningskapacitet (Stafford, m.fl., 2007). I tidigare forskning har resultaten indikerat att det är den faktiska fysiska hälsan som har ett samband till rädsla för brott och inte individens uppfattning om sin fysiska hälsa (Stiles, m.fl., 2003). Den fysiska hälsans nedsättning kan ge en känsla av sårbarhet för brott (Cullen, Dubeck, & Browning, 1996; Killias & Clerici, 2000; McCoy, Wooldredge, Pantazis, 2000). Detta i och med att personer som har nedsatt fysisk hälsa kan uppleva sig ha mindre möjlighet att försvara sig eller avvärja brott. I en studie (Pain, 1997) visade resultatet på att kvinnor med fysisk nedsättning, som gamla skador och smärtor hade en högre rädsla för brott än kvinnor utan fysisk nedsättning. Dock har forskning inte undersökt den specifika fysiska sjukdomen vulvodyni.
Det kan vara svårt att se åt vilket håll sambandet mellan rädsla för brott och hälsa går åt (Stafford, m.fl., 2007), om det är rädslan för brott som påverkar ens beteende så man blir mindre hälsosam, man undviker att gå och cykla och tar bilen istället, man undviker sociala tillställningar på grund av rädslan för brott eller liknande för att känna sig trygg. Rädslan för brott kan därmed leda till en livsstil som påverkar på ens hälsa negativt. Men det kan även vara så att sämre hälsa påverkar rädslan för brott så att den blir högre. Av de som hade hög rädsla för brott hade 50 % någon form av vanlig psykisk sjukdom, som till exempel ångest och depression (Stafford, m.fl., 2007). Även brott som våldtäkt påverkar den psykiska hälsan (Ferraro, 1996), då många kvinnor som blir våldtagna och överlever kan senare ta sitt liv då de psykiska skadorna kan bli så pass illa att det leder till självmord. Många kvinnor vill hellre bli mördade än våldtagna då våldtäkt ses som det värsta brottet att bli utsatt för (Ferraro, 1996). Då blir det en form av kumulativ effekt av att tidigare utsatthet och psykisk ohälsa leder till ökad rädsla för brott. Man har även sett att självutvärdering av ens hälsa och rädsla för brott korrelerar med varandra och att det kan ha samband med den dagliga oron (Jackson & Stanford, 2009). Det finns tre olika förklaringar till varför det kan vara så; större personlig
sårbarhet, minskad pålitlighet och delaktighet i samhället eller större generell rädsla, oro och ångest. Men både fysisk och psykisk hälsa visar ett samband till rädsla för brott (Stiles, m.fl., 2003; Stafford, m.fl., 2007). En sjukdom som påverkar de fysiska och den psykiska hälsan hos kvinnor är vulvodyni och skulle således kunna relatera till rädsla för brott.
Vulvodyni och rädsla för brott
En form av sjukdom som skulle kunna relaterat till rädsla för brott är vulvodyni. Detta har dock inte studerats i tidigare forskning. Det finns flera olika namn för vulvodyni, dessa kan vara samlagssmärta, dyspareuni eller vestibulit (Edghardh & Abdelnoor, 2007). Men i denna uppsats används ordet vulvodyni, begreppet i denna uppsats används som ett paraplybegrepp för att innefatta flera typer av samlagssmärta, som vaginism, kroniskt eksem eller
svampinfektion. Vulvodyni är ett smärtsyndrom som drabbar vaginabärare (Socialstyrelsen, 2018; Edghardh & Abdelnoor, 2007). Smärtan sitter oftast i öppningen av slidan och smärtan kan framkomma vid beröring, provocerad eller finnas där konstant, oprovocerad. Smärtan ska finnas där i minst 3 till 6 månader för att räknas som vulvodyni (Henzell & Berzins, 2015). Men smärtan existerar ofta i flera år. Smärtan ses som kronisk och är en smärtsjukdom. Smärtan gör det oftast omöjligt att till exempel genomföra penetrerande samlag eller använda tampong och menskopp (Bohm-Starke, 2010). Detta gör att personer med vulvodyni ofta lider av rädsla för penetration och smärta (Pacik, 2014). Denna rädsla och den extrema smärtan som uppstår vid penetration skulle kunna orsaka en ökad rädsla för brott, med tanke på att det kan kopplas ihop med en ökad sårbarhet (Killias & Clerici, 2000) och en större skada för offret (Stiles m.fl, 2003; Jackson, 2009). Det är svårt att avgöra hur många som lider av det då det finns flera hinder för att avgöra om det faktiskt är vulvodyni
(Socialstyrelsen, 2018), och många vet inte om att tillståndet existerar och söker därför inte vård, utan väljer istället att leva med smärtan. Detta gör att spannet mellan hur många det kan röra sig om är stort, 3-28 % (Damsted Petersen m.fl, 2008; Socialstyrelsen, 2018). Vanligast
är det att unga kvinnor drabbas och att annan sjukdom samexisterar. Dessa sjukdomar kan vara buksmärtor, irritable bowel syndrome, endometrios och ångest. En sjukdom som alltid samexisterar för de som lider av vulvodyni är vaginism, men de med vaginism behöver inte lida av vulvodyni (Umo.se, U.Åb). Vaginism är en muskelspänning kring slidan (Pacik, 2014). Det är en sjukdom som gör penetration i slidan nästintill omöjlig. Vid försök till penetration så kan det vara smärtsamt och ibland helt omöjligt då musklerna sluter till slidan så pass hårt. Det som orsakar vulvodyni är att underlivet utsatts för något traumatiskt till exempel övergrepp, smärtsamt sex eller upprepade svampinfektioner som gör att smärta uppstår i underlivet (Damsted Petersen, m.fl 2008; Farage, & Galask, 2005). Men exakta orsakerna till att vissa kvinnor får det är oklar, men man vet att den är multifaktoriell (Bohm-Starke, 2010).
Vulvodyni påverkar livskvaliteten och kan ge ökad ångest och depression där prevalensen är nästan dubbelt så hög bland kvinnor med vulvodyni än de utan (Arnold, Bachmann, Kelly, Rosen, & Rhoads, 2006). Man ser ofta att depression och ångest är något som kommer från vulvodyni än tvärtom (Damsted Petersen m.fl, 2008). Forskning visar även att kvinnor som får vulvodyni är kvinnor med sårbar personlighet och lätt till psykisk ohälsa (Nylander & Bergdahl, 2005). Den psykiska påverkan av vulvodyni skulle kunna påverka rädsla för brott därför att tidigare forskning pekar på att psykisk ohälsa har en påverkan på rädsla för brott (Stafford, m.fl., 2007). Men även den fysiska nedsättningen som orsakas av vulvodynin skulle kunna ha en påverkan på rädsla för brott eftersom fysisk nedsättning också har en koppling till ökad rädsla för brott (Stiles, m.fl., 2003). Det finns därför flera teoretiska argument för att vulvodyni kan ha ett samband med rädsla för brott.
Rädsla för brott och andra faktorer
Även om kön är en av de stora faktorerna man undersöker i samband med rädsla för brott så finns det fler faktorer som påverkar rädsla för brott (Özascilar, 2013). I forskning har det
visats att ålder påverkar ens känsla av rädsla för brott också (Tulloch, 2000). I stor del av forskningen pekar man mot att desto äldre man är, desto räddare är man för brott (Lagrange & Ferraro, 1989; Pryce, m.fl., 2018; Tulloch, 2000). Men i svensk trygghetsundersökning så visar resultatet på att det är de yngsta och äldsta kvinnorna som är mest rädda för brott (Molin, m.fl., 2019). Men gemensamt för ålder är att det har en påverkan på rädsla för brott och skulle då kunna påverka kvinnors rädsla och framförallt hos kvinnor med vulvodyni då vulvodyni drabbar främst unga kvinnor. Annat som kan påverka rädslan för brott är
förtroendet till polisen (Alda, Bennett & Morabito, 2017; Bennett, 1994). Forskningen visar att ett högre förtroende för polisen minskar rädslan för brott. Med tanke till att kvinnor som lider av vulvodyni kan få det på grund av övergrepp (Damsted Petersen, m.fl 2008; Farage, & Galask, 2005) och kan då ha varit i kontakt med polisen och det förtroende som skapades mellan polisen och kvinnan, som påverkar rädslan för brott. En annan faktor som undersökts i relation till rädsla för brott är att om man ser en större negativ påverkan av brottet på sitt liv om man skulle bli utsatt (Jackson, 2009) eller tidigare utsatthet för brott (Farrall, Gray & Jackson, 2007) som båda är faktorer som kan kopplas ihop till kvinnor med vulvodyni då smärtan vid penetration kan vara extremt smärtsamt, en negativ påverkan och att vulvodyni kan ha orsakats av tidigare övergrepp, och på så vis öka rädslan för sexualbrott. Enligt teori och forskning så behöver inte individen själv vara den som blivit utsatt för brott utan det kan vara en bekant, familjemedlem eller någon annan i deras närhet (Farrall, m.fl., 2007). Det är många olika faktorer, till exempel de ovan nämnda, som kan ha relation till och ytterligare förklara rädsla för brott generellt, men också mer specifikt varför kvinnor med vulvodyni skulle uppleva en ökad rädsla för brott jämfört med kvinnor utan sjukdomen. Därför kommer denna studie att inkludera och ta hänsyn till dessa olika faktorer i sina analyser.
Kunskapslucka
Mycket forskning har haft fokus på kön när det kommer till rädsla för brott (Ferraro, 1995), där man sett att kvinnor har en högre rädsla för brott. Det är även en viktig del att undersöka vad som kan påverka kvinnors rädsla för brott (Cops & Pleysier, 2011; Ferraro 1995; Ferraro 1996; Molin, m.fl, 2019; Pryce, Wilson & Fuller, 2018; Van Eijk, 2017). Det kan leda till en mer nyanserad bild av vad som påverkar kvinnors högre nivå av rädsla för brott. Men det är fler faktorer än så som påverkar rädsla för brott (Hale, 1996), bland annat en individs hälsa (Jackson & Stanford, 2009; Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003). Rädsla för brott har undersökts ihop med faktorer som psykisk och fysisk ohälsa (Stiles, m.fl., 2003; Stafford, m.fl., 2007), men inte specifika hälsoaspekter för kvinnor. En hälsoaspekt kan vara
vulvodyni. Vulvodyni är något som drabbar både den fysiska och psykiska hälsan hos den drabbade (Arnold, m.fl, 2006) och skulle därför kunna påverka rädsla för brott mot det negativa. Vulvodyni skulle enligt tidigare forskning om nedsatt hälsa, kunna påverka rädsla för brott och göra så att kvinnor med vulvodyni känner sig mer sårbara för brott och göra dem mer rädda för brott då smärtan kan sprida sig till närliggande regioner som hindrar rörelse och flexibilitet. Detta skulle då kunna leda till att de känner sig mer sårbara för brott och framförallt då sexualbrott och enligt Shadow of sexual assault skulle det då öka den generella rädslan för brott. Detta finns det dock ingen tidigare forskning på.
Vulvodyni är en nedsättning i individens hälsa som minskar livskvaliteten (Sundbeck, 2013). Det kan även rädsla för brott göra (Jackson & Gray, 2010). Om dessa fenomen
samexisterar och har en korrelation kan det innebära att den som är drabbad få ännu sämre livskvalité. Därför är det av vikt att fylla den kunskapsluckan, om det finns ett samband mellan vulvodyni/vaginism och rädsla för brott.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte var att undersöka om vulvodyni har en inverkan på kvinnors rädsla för brott. Med frågeställningarna:
1. Finns det skillnader mellan kvinnor med och utan vulvodyni i deras rädsla för specifika typer av brott och hur ser de eventuella skillnaderna ut?
2. Har vulvodyni en unik association till generell rädsla för brott när man kontrollerar för faktorerna hälsa, ålder, förtroende för polisen, tidigare utsatthet?
3. Vilka av faktorerna rädsla för sexualbrott, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet för brott och ålder visar unika associationer till rädsla för brott (exklusive sexualbrott) för personer med vulvodyni?
4. Vilka av faktorerna rädsla för sexualbrott, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet för brott och ålder visar unika associationer till rädsla för brott (exklusive sexualbrott) för personer utan vulvodyni?
Hypoteser
Med stöd av tidigare forskning blir hypotesen att kvinnor med vulvodyni upplever en högre rädsla för brott än kvinnor utan vulvodyni (Damsted Petersen m.fl, 2008; Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003). I och med att personer med psykisk ohälsa och fysisk ohälsa anger sig för att ha en högre rädsla för brott.
Hypoteserna för följande frågeställningar är
1. Kvinnor med vulvodyni är mer rädda för brott generellt men också mer rädda för sexualbrotten än kvinnor utan vulvodyni. Detta då de har smärtsjukdomen som försämrar deras fysiska och psykiska hälsa som i sin tur påverkar rädslan för brott (Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003) Men även därför att de fysiska
penetration är oftast omöjligt och det gör att kvinnor med vulvodyni känner sig mer sårbara av sin fysiska nedsättning (Bohm-Starke, 2010; Pain, 1997).
2. Vulvodyni har en unik association till rädsla för brott och den består även när andra oberoende variabler är med i analysen. Detta med grund i att vulvodyni påverkar fysisk och psykisk hälsa som i sin tur påverkar rädsla för brott (Stiles, m.fl., 2003; Ferraro, 1995).
3. Resultatet kommer indikera att teorin ”Shadow of sexual assault” finner stöd för kvinnor med vulvodyni. Enligt teorin kommer rädslan för sexualbrott ha en unik association till rädslan för andra typer av brott för kvinnor med vulvodyni, även när andra faktorers associationer mäts som forskning har visat påverka rädslan för brott. I tidigare forskning har teorin funnit stöd hos kvinnor (Fisher & Sloan, 2006; Hilinski, m.fl., 2011; Özaşçılar & Ziyalar, 2017). Resultatet bör även visa en association till följande faktorer; hälsa, ålder, förtroende för polisen och tidigare utsatthet. Då tidigare forskning talar för att det är faktorer som kan ha en inverkan på rädsla för brott. Desto äldre man är desto lägre rädsla för brott bör resultatet visa eftersom svensk
undersökning visat likande resultat (Molin, m.fl., 2019). Allmän hälsa bör också visa en association till rädsla för brott då forskning pekar mot att det finns en association mellan dessa faktorer (Stiles, m.fl., 2003). Om förtroendet för polisen är högt bör rädslan för brott vara lägre då det är vad tidigare forskning visat (Alda, m.fl., 2017; Bennett, 1994). Faktorn tidigare utsatthet bör också ha en association till rädsla för brott då även detta visats i tidigare forskning (Farrall, m.fl., 2007).
4. I och med att tidigare forskning funnit stöd för teorin ”Shadow of sexual assault” upprepade gånger (Fisher & Sloan, 2006; Hilinski, m.fl., 2011; Özaşçılar & Ziyalar, 2017), kommer rädslan för sexualbrott ha en unik association till rädslan för andra typer av brott för kvinnor utan vulvodyni, även vid kontroll med andra faktorer som
forskning har visat påverka rädslan för brott. De övriga faktorerna, hälsa, ålder, förtroende för polisen och tidigare utsatthet, med hänsyn till vad tidigare forskning visat (Molin, m.fl, 2019; Stiles, m.fl., 2003; Alda, m.flr. 2017; Bennett, 1994; Farral m.fl., 2007).
Metod
Studiens syfte var att undersöka om vulvodyni har en inverkan på kvinnors rädsla för brott. Därför genomfördes studien med hjälp av en kvantitativ ansats för att kunna undersöka skillnader i större skala samt undersöka associationer, där kvinnor rekryterades genom ett tillgänglighetsurval.
Deltagare
På grund av studiens tidsram samt för att säkerställa att det rekryterades jämförbara grupper av kvinnor med respektive utan vulvodyni, rekryterades studiens deltagare genom ett icke-slumpmässigt tillgänglighetsurval från tre separata grupper på Facebook. En av grupperna riktar sig mot kvinnor generellt och hade vid rekrytering ca 144 000 medlemmar. Den andra gruppen hade vid rekrytering ca 2000 medlemmar och riktar sig specifikt mot kvinnor med vulvodyni och uretrit och är en stödgrupp för de kvinnor som lider av vulvodyni. Den tredje gruppen riktas mot studenter generellt och inkluderades i rekryteringsprocessen efter en vecka för att nå ut till fler möjliga deltagare i studien som inte lider av vulvodyni, då fler kvinnor som lider av vulvodyni vid denna tidpunkt hade svarat på enkäten. Gruppen som riktar sig mot studenter hade vid rekrytering 21 000 medlemmar. Den totala populationen som fick möjlighet att delta i studien utgjordes av 167 000 antal respondenter, av vilka 300 valde att delta. Av dessa exkluderades ytterligare 57 individer ur studien som på frågan om vulvodyni svarat att de hade smärtor ”från och till”, detta för att fokusera analyserna på de som angav sig ha respektive inte ha vulvodyni. Detta gjorde att 243 stycken inkluderades i
analyserna, med ett åldersspann från 18 till 53 (M= 24,58, SD= 5,15). Där kvinnor med vulvodyni (n=129) hade ett åldersspann från 18 till 50 (M=25,16, SD=0,46) och kvinnor utan vulvodyni (n=114) hade en ett ålderspann 18 till 53 (M=24,30, SD=0,46).
Material
Data samlades in med hjälp av en webbenkät som skickades ut i Facebookgrupperna genom ett inlägg som hänvisade till en länk där de kunde svara på den. Enkäten baserades på tidigare enkätfrågor om rädsla för brott av Ferraro (1995) och forskning om vulvodyni (Bohm-starke, 2010; Damsted Petersen, m.fl, 2008; Henzell & Berzinz, 2015). Enkäten inleddes med
inklussionkriterier och exklussionskriterier, som samtycke, kön och könstillhörighet. Enkäten innehöll även frågor om sysselsättning, bostadsform, utbildningsnivå och partner som möjliga bakgrundsfaktorer. I början av enkäten fanns ett missivbrev som informerade om
respondenternas rättigheter och hänvisade till informationssidor om vulvodyni och vaginism för de som inte visste vad sjukdomen innebär. Två frågor i början av enkäten frågade om de tagit del av informationen och om de samtyckte till att uppgifterna de uppgav fick användas till studien. Detta för att ta hänsyn till Vetenskapsrådets riktlinjer och General Data Protection Regulation 2016/679 [GDPR] (Datainspektionen, u.å).
Generell rädsla för brott. Rädsla för brott undersöktes genom 10 olika frågor baserat på Ferraro (1995), ett för varje brott; mord, misshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, förtal, kidnappning, kränkning, rån, inbrott, bedrägeri. För varje brott var det en separat fråga, t.ex.; ”Hur rädd är du för att utsättas för mord?” och för våldtäkt var frågan ” Hur rädd är du för att utsättas för våldtäkt?”, där varje deltagare fick skatta på en sexgradigskala från 1 ”Inte alls rädd” till 6 ”Mycket rädd”. Svaren från de 10 frågorna slogs ihop till en gemensam variabel, som döptes till Generell rädsla för brott. Variabeln bildades genom ett medelvärdesindex av de 10 frågorna. För indexet generell rädsla för brott kontrollerades det att Cronbach’s alfa låg
över 0,7 (se tabell 1) då 0,7 är det vedertagna gränsvärdet för god intern reliabilitet (Pallant, 2010).
Rädsla för brott. En ytterligare variabel med rädsla för brott skapades men där rädsla för de två sexualbrotten, våldtäkt och sexuella trakasserier exkluderades. Den bildades på samma vis, som Generell rädsla för brott genom ett medelvärdesindex, men rädsla för de två sexualbrotten uteslöts (våldtäkt och sexuella trakasserier). Detta för att kunna besvara frågeställning tre och fyra utan riskera falsk korrelation i analyserna. Rädsla för brott exklusive sexualbrott kontrollerades det att Cronbach’s alfa låg över 0,7 (se tabell 1). Rädsla för sexualbrott. Variabeln ”Rädsla för sexualbrott” bildades genom ett medelvärdesindex av frågorna "Hur rädd är du att utsättas för våldtäkt” och ”Hur rädd är du att utsättas för sexuella trakasserier”, och mäter rädslan för sexualbrott, som är det som smittar av sig till rädsla för andra brott och otrygghet (Ferraro, 1996). Svaren låg på en sexgradig likertskala med svaren från 1 till 6, där 1 innebar ”Inte rädd alls” och 6 ”Mycket rädd”. För variabeln kontrollerades det att Cronbach’s alfa låg över 0,7 (se tabell 1).
Vulvodyni. Enkätens frågor om vulvodyni baserades på information om vulvodyni och vaginism från flera olika källor (1177, 2019a; 1177, 2019b; Bohm-starke, 2010; Damsted Petersen, m.fl, 2008; Henzell & Berzinz, 2015; UMO, U.Åa; UMO, U.Åb), då det inte
hittades några validerade skalor i litteratursökningen. Några frågor handlade om deltagarnas allmänna fysiska och psykiska hälsa. Detta är av vikt då vulvodyni påverkas av den övriga hälsan och vulvodyni kan påverka övrig hälsa (Henzell & Berzins, 2015). Resterande var frågor om smärta i underlivet och hur den tar form och påverkar individen. Exempel på de frågorna är; ”Har du fått ont av penetration i slidan i 6 månader eller mer?” ”Ja”, ”Nej”, ”Ibland”, ”Kan inte ha penetrerande sex pga smärta” samt ”Kan inte ha penetrerande sex av annan anledning”.
Övriga variabler. Gällande de övriga faktorerna, hälsa, ålder, förtroende för polisen och tidigare utsatthet mättes de endast genom en separat fråga var. Dessa var; ”Ange din ålder”, ” I vilken utsträckning litar du på polisen?” Med en svarskala från 1 till 4 där 1
innebar ”Ingen utsträckning alls” och 4 ”I hög utsträckning”, ”Har du eller någon i din närhet blivit utsatt för någon form av brottslighet?” med alternativen ”Ja” och ”Nej” och ”Hur skulle du beskriva din allmänna hälsa?”med alternativen ”Utmärkt, Bra, Okej och Dålig”
Tabell 1
Cronbach´s alfa för samtliga index över rädsla för brott
Index Cronbach’s alfa
Rädsla för brott 0,89
Rädsla för brott utan sexualbrott 0,88
Rädsla för sexualbrott 0,77
Procedur
Enkäten skapades under februari och mars 2020 och den publicerades i mars 2020 och stängdes för svar i april 2020 och låg online i 3 veckor. Den publicerades först i
Facebookgruppen som riktade sig till de med vulvodyni och uretrit för att säkerställa att kvinnor med vulvodyni svarade på enkäten. Därefter publicerades enkäten i en
Facebookgrupp för kvinnor. Vid ett tillfälle publicerades enkäten igen i både gruppen för kvinnor med vulvodyni och gruppen för endast kvinnor för att öka synligheten och få fler respondenter. Efter en och en halv vecka som enkäten varit online var gruppen med kvinnor som lider av vulvodyni betydligt större och därför lades en tredje grupp till, detta blev en grupp som riktade sig mot studenter vid Örebro universitet och lades till då intresset för att
svar på enkäter är stort och gruppen har ett högt antal medlemmar i hopp om att rekrytera fler utan vulvodyni. Vid varje publicering lades missivbrevet in i inlägget för att informera om enkätens syfte och deras rättigheter, samt information om vulvodyni och vaginism. När enkäten fick 300 svar, stängdes enkäten ner och det gick inte längre att svara på den. Svarsantalet 300 valdes då det var ett rimligt antal svar att få in på den tid som fanns till uppsatsen, 100 svar i veckan ansågs vara rimligt för tre så stora Facebookgrupper.
Etik
Uppsatsen följer både Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer och GDPR (Datainspektionen, u.å). Vetenskapsrådets fyra principer är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, u.å). För att uppfylla de forskningsetiska principerna informerades deltagarna om samtycke, syftet med enkäten, nyttjande och konfidealitet i ett missivbrev som fanns innan själva enkäten. Missivbrevet fanns både med i inläggen som publicerades i Facebookgrupperna och i enkätens egen sida.
I missivbrevet informerades det om att deltagandet var helt frivilligt och att de kunde när som helst avsluta enkäten, att vissa frågor kan kännas privata och att man inte behöver svara på allt, att respondenterna är anonyma och redovisas inte enskilt utan endast i grupp, att data förvarades på lösenordskyddad dator och endast behöriga kan se den tack vare
lösenordskyddades filer, data användes endast för denna studie och att efter inskickning av enkäten så går det inte längre att dra sig ur då ansvariga inte kan se vilken deltagare som svarat vad.
Deltagarna informerades även om att uppgifterna de angav behandlades enligt GDPR (Datainspektionen, u.å). GDPR innebär att personuppgifter om sig själv äger en själv och för att andra ska få hantera personuppgifterna måste samtycke ges från personen i fråga
information eller liknande, därför fanns en specifik fråga med i enkäten gällande i samtycke som löd: “Samtycker du till att jag får använda uppgifterna du lämnar i detta formulär till min magisteruppsats på ett sådant vis som informationen anger?”. Det informerades även om hur data skulle användas och att data förvarades på lösenordskyddade enheter för att förhindra spridning och felaktig behandling av uppgifterna. Med hänsyn till GDPR samlades inte personuppgifter utan direkt koppling till studien in, som namn, telefonnummer, mailadress, adress eller liknande för att förhindra att uppgifter som kan kopplas tillbaka direkt till individen samlades in och skulle kunna missbrukas om enheterna skulle bli stulna eller hackade. Detta då känsliga uppgifter om individers hälsa och sexualliv samlades in och inte bör bli spårade tillbaka till deltagarna och därför samlades så få personuppgifter som möjligt.
Även om både GDPR och Vetenskapsrådets principer följder så finns det andra etiska aspekter att ta hänsyn till. Då vulvodyni och vaginism inte är välkända sjukdomar
informerades deltagarna om vad det är och för de som led av vulvodyni och vaginism gavs tips om var man kan söka vård för det men även var man kan få psykiskt stöd om enkäten skulle väcka obehagliga minnen eller otäcka känslor. Det gällde även för de utan vulvodyni och vaginism då frågorna om rädsla för brott kan haft liknande effekt. Även hur studiens resultat presenteras och diskuteras i uppsatsen kan vara ett känsligt ämne för de med
vulvodyni, då dessa kvinnor kan lida av ångest och depression och ha en sårbar personlighet. Vid publicering av enkäten kom mycket positiva kommentarer från de med vulvodyni som visade positiv attityd till studien och att deras problem blir lyfta. Därför valdes resultatet att presentas och diskuteras på följande vis för att lyfta vulvodynis påverkan och konsekvenser för att visa sjukdomens problematik för de som är drabbade av sjukdomen. I uppsatsen förekommer även påstående som kan upplevas som känsliga eller starka av kvinnor, som att våldtäkt blir sett som det värsta brottet för kvinnor (Ferraro, 1995) eller att många kvinnor hellre blir mördade än våldtagna (Ferraro, 1996) vilket kan orsaka obehagliga känslor eller
skilda åsikter. Dessa påståenden är hämtade från tidigare forskning och presenteras på gnerell nivå och behöver därför inte vara sanna för alla kvinnor vilket är viktigt att understryka. De aspekter som tog hänsyns till var Vetenskapsrådets principer, GDPR, deltagarna måendes och hur studiens resultat presenteras och diskuteras för att säkerställa etiken.
Statistiska analyser
För att besvara frågeställningarna användes statistikprogrammet SPSS (IBM Corp, 2019). Frågan ”Har du känt någon form av återkommande eller konstant smärta i ditt underliv under de senaste 6 månaderna eller mer?” resultat var det som grundade uppdelningen av kvinnor med och utan vulvodyni där de som svarade ”Ja” klassades in i gruppen kvinnor med
vulvodyni och de som svarade ”Nej” grupperades in i kvinnor utan vulvodyni. Det innebär att de som svarade ”Till och från” uteslöts för att säkerställa att kvinnor som inte lider av
vulvodyni felaktigt inkluderas i gruppen med de som lider av vulvodyni eller vise versa. Vid analys framkom det att de kvinnor som svarat till och från skiljde sig signifikant från de kvinnor som svarat ja på frågan gällande de andra frågorna kopplade till vulvodyni och var mer lika de som inte lider av vulvodyni men inte tillräckligt lika att inkluderas in denna grupp. Därför valdes endast de två grupperna som svarat ja och nej att inkluderas i resultatanalyserna.
Innan analyserna genomfördes kontrollerades de två grupperna, kvinnor med och utan vulvodyni, om större skillnader fanns i mätta bakgrundsvariabler då rekrytering skett ur tre separata Faccebookgrupper: ålder, sysselsättning, bostadsform och kön på partner. Detta testades med chi2-test och visade inga skillnader vid någon av variablerna mellan de två grupperna. Anledningen till att chi2-test användes var för att undersöka eventuella skillnader mellan grupperna i de valda variablerna. Chi2-test valdes i och med att variablerna var på nominal eller ordinalnivå.
För att besvara den första frågeställningen genomfördes en serie oberoende t-test för att jämföra skillnader mellan de två grupperna, det vill säga kvinnor utan och med vulvodyni. Detta för att jämföra generell rädsla för brott och rädsla för specifika typer av brott. Brotten som analyserades var mord, misshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, förtal, kidnappning, kränkning, rån, inbrott, bedrägeri. .
För att besvara frågan om vulvodyni har en unik association till rädsla för brott när man kontrollera för andra faktorer genomfördes en multipel regressionsanalys. I denna analys användes variablerna vulvodyni, ålder, hälsa, förtroende för polisen och tidigare utsatthet som oberoende variabler. Den beroende variabeln var generell rädsla för brott. Analysen visade att multikollinariteten var låg med VIF-värde under 1,1 för alla oberoende variabler i analysen och scatterplot visade homoskedacitet, vilket innebär att grundantaganden för multipla regressioner var uppfyllda av datamaterialet (Pallant, 2010).
För att besvara den tredje frågeställningen om vilka av faktorerna ålder, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet för brott och rädsla för sexualbrott visar unika associationer till rädsla för brott för personer med vulvodyni genomfördes en multipel regressionsanalys. De oberoende variablerna som användes var ålder, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet och rädslan för sexualbrott. Den beroende variabeln var generell rädsla för brott men rädsla för våldtäkt och sexuella trakasserier var borttagna ur variabeln.
För att besvara den fjärde frågeställningen gällande vilka av faktorerna ålder, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet för brott och rädsla för sexualbrott visar unika associationer till rädsla för brott för personer utan vulvodyni så gjordes en till multipel regressionsanalys som för de utan vulvodyni men med samma faktorer (ålder, hälsa,
förtroende för polisen, tidigare utsatthet, rädslan för sexualbrott och rädsla för brott) som för dem med vulvodyni. För båda analyserna var VIF-värdet under 1,5 och båda scatterplotten
visade homoskedacitet vilket innebär att grundantaganden för multipla regressioner var uppfyllda av datamaterialet (Pallant, 2010).
Resultat
Studiens syfte var att undersöka om vulvodyni/vaginism har en inverkan på kvinnors rädsla för brott. För att besvara syftet användes fyra frågeställningar, (1) Finns det skillnader mellan kvinnor med och utan vulvodyni i deras rädsla för specifika typer av brott och hur ser de eventuella skillnaderna ut? (2) Har vulvodyni en unik association till rädsla för brott inklusive sexualbrott när man kontrollerar för faktorerna hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet och ålder? (3) Vilka av faktorerna rädsla för sexualbrott, hälsa, förtroende för polisen,
tidigare utsatthet för brott och ålder visar unika associationer till rädsla för brott för personer
med vulvodyni? och (4) Vilka av faktorerna rädsla för sexualbrott, hälsa, förtroende för
polisen, tidigare utsatthet för brott och ålder visar unika associationer till rädsla för brott för personer med vulvodyni?
Vulvodyni och rädsla för brott
För att undersöka den första frågeställningen om det fanns några skillnader i rädsla för olika brott mellan kvinnor med vulvodyni och de utan genomfördes en serie t-test. Resultatet visar att det fanns signifikanta skillnader mellan grupperna i rädsla för brott generellt och för följande brott; kidnappning, våldtäkt och sexuella trakasserier mellan kvinnor utan och med vulvodyni (se tabell 2). Kvinnor med vulvodyni anger sig vara mer rädda för dessa brott än kvinnor utan vulvodyni. För brotten misshandel, mord, kränkning, rån, inbrott och bedrägeri fanns ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna.
Tabell 2
Oberoende T-test för att undersöka skillnad i rädsla för olika typer av brott mellan kvinnor
utan och med vulvodyni
Utan vulvodyni Med vulvodyni
n M SD n M SD FG t Generell Rädsla för brott 113 2,88 1,11 127 3,23 1,11 238 -2,34* Miss- handel 114 2,64 1,28 129 2,87 1,40 241 -1,32 Mord 114 2,41 1,57 128 2,64 1,67 240 -1,09 Kidnapp- ning 114 2,39 1,59 127 2,88 1,87 238 -2,23* Kränk- ning 114 2,60 1,49 128 2,90 1,45 240 -1,60 Våldtäkt 114 4,05 1,57 128 4,60 1,50 240 -2,79* Sexuella trakasserier 114 3,46 1,54 128 3,94 1,54 240 -2,39* Rån 114 2,85 1,36 128 3,08 1,50 239 -1,24 Inbrott 114 2,82 1,59 128 3,10 1,70 240 -1,31 Bedrägeri 114 2,39 1,40 128 2,73 1,47 240 -1,89
Not. * p < 0,05; ** p < 0,01; *** p < 0,001. Generell rädsla för brott= index för rädsla för att
Vulvodynis association med generell rädsla för brott
För att undersöka den andra frågeställningen om vulvodyni har en unik association med generell rädsla för brott användes en multipel regressionsanalys. Vulvodyni visar en unik association med rädsla för brott och är signifikant även när man kontrollerar för faktorerna ålder, hälsa, förtroende för polisen och tidigare utsatthet (se tabell 3). Resultaten innebär med andra ord att de med vulvodyni har en högre rädsla för brott än de utan. Två andra faktorer som också visar på signifikant associationer med generell rädsla för brott är förtroende för polisen och ålder, där associationerna är negativa och innebär att rädslan för brott är lägre när förtroendet för polisen är högre samt vid högre ålder. Allmän hälsa och tidigare utsatthet visar inte på några signifikanta associationer med generell rädsla för brott.
Tabell 3
Multipel regression för test av unik association mellan vulvodyni, allmän hälsa, förtroende,
tidigare utsatthet samt ålder och generell rädsla för brott.
B 95% CI β t Vulvodyni 0,32* 0,02–0,62 0,14 2,06 Allmän hälsa 0,05 -0,15-0,25 0,04 0,52 Förtroende för polisen -0,19* -0,37- -0,03 -0,14 -2,11 Tidigare utsatthet 0,09 -0,21-0,038 0,04 0,58 Ålder -0,05*** -0,08-0,03 -0,24 -3,76 n 239 f 5,20 R2 0,08
Not. B= Beta Värde, CI=Konfidensintervall, β = Standardiserat Beta Värde, * p < 0,05; ** p
< 0,01; *** p < 0,001
Rädsla för sexualbrott gällande kvinnor med vulvodyni
För att undersöka den tredje frågeställningen, det vill säga associationen mellan rädsla för brott, exklusive sexualbrott, och allmän hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet, ålder samt rädsla för sexualbrott hos kvinnor med vulvodyni så genomfördes en multipel
kvinnorna med vulvodyni så var endast faktorn rädsla för sexualbrott signifikant och visade på en positiv unik association till rädsla för brott (se tabell 4) vilket innebär att högre nivåer av rapporterad rädsla för sexualbrott är associerat med högre rädsla för brott. De övriga faktorerna, ålder, hälsa, förtroende för polisen och tidigare utsatthet visar inte på en signifikant association med rädsla för brott.
Tabell 4
Multipel regression för test av unik association mellan rädsla för sexualbrott, allmän hälsa,
förtroende, tidigare utsatthet samt ålder och rädsla för brott för kvinnor med vulvodyni.
B 95% CI β t Rädsla för sexualbrott 0,40*** 0,28–0,53 0,54 6,56 Allmän hälsa 0,5 -013-0,24 -0,05 0,59 Förtroende för polisen -0,03 -0,19-0,14 -0,05 -0,03 Tidigare utsatthet -0,04 -0,34-0,26 -0,02 .0,27 Ålder -0,01 -0,03-0,02 -0,04 -0,47 n 114 f 7,90 R2 0,43
Not. B= Beta Värde, CI=Konfidensintervall, β = Standardiserat Beta Värde, * p < 0,05; ** p
Rädsla för sexualbrott gällande kvinnor utan vulvodyni
För att undersöka den fjärde frågeställningen det vill säga associationen mellan rädsla för brott (exklusive sexualbrott) och allmän hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet samt rädsla för sexualbrott bland kvinnor utan vulvodyni så genomfördes en multipel
regressionsanalys. För kvinnor utan vulvodyni så visar endast rädsla för sexualbrott en signifikant unik association även när andra faktorer (allmän hälsa, förtroende för polisen och tidigare utsatthet) tas hänsyn till (se tabell 5). Med andra ord visar inte ålder, hälsa, förtroende för polisen och tidigare utsatthet någon form av signifikant association med rädsla för brott.
Tabell 5
Multipel regression för test av unik association mellan rädsla för sexualbrott, allmän hälsa,
förtroende, tidigare utsatthet samt ålder och rädsla för brott kvinnor utan vulvodyni.
B 95% CI β t Rädlsa för sexualbrott 0,33*** 0,22–0,45 0,51 5,67 Allmän hälsa 0,04 -0,25-0,17 -0,03 -0,37 Förtroende för polisen -0,12 -0,30-0,31 0,11 -1,32 Tidigare utsatthet 0,04 -0,21-0,31 -0,02 0,26 Ålder -0,01 -0,02-0,04 -0,05 0,60 n 128 f 11,03 R2 0,28
Not. B= Beta Värde, CI=Konfidensintervall, β = Standardiserat Beta Värde, * p < 0,05; ** p
< 0,01; *** p < 0,001.
Diskussion
Studiens syfte var att undersöka om vulvodyni har en unik association på kvinnors rädsla för brott. Sammanställningen av resultatet är att vulvodyni verkar vara associerat med rädsla för brott och rädsla för sexualbrott. Kvinnor som lider av vulvodyni är mer rädda för brott än kvinnor utan vulvodyni och rädsla för sexualbrott visar ett samband med rädsla för brott för
både kvinnor med respektive utan vulvodyni. De flesta resultaten går i linje med teori och tidigare forskning (Cullen, m.fl., 1996; Ferraro, 1995; Fisher & Sloan, 2006; Hilinski, 2009; Hilinski, m.fl, 2011; Killias & Clerici, 2000; McCoy, m.fl., 2000; Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003; Özascilar, 2013; Özaşçılar & Ziyalar, 2017).
Tidigare forskning pekar mot att vulvodyni skulle kunna ha en inverkan på kvinnors rädsla för brott och öka den, då tidigare forskning har visat att fysisk och psykisk ohälsa har en effekt på rädsla för brott (Cullen, m.fl., 1996; Killias & Clerici, 2000; McCoy, m.fl., 2000; Stafford, m.fl., 2007; Stiles, m.fl., 2003). Eftersom ångest och oro är vanligt hos kvinnor med vulvodyni (Arnold, m.fl., 2006) så kan det vara en orsak till att kvinnor med vulvodyni är mer rädda för brott. Resultat går även i linje med forskning som visar att den fysiska hälsan också har en påverkan på rädsla för brott och gör en mer rädd vid sämre fysisk hälsa (Stiles, m.fl., 2003; Jackson & Stanford). I och med att vulvodyni är en nedsättning av den fysiska hälsan (Damsted Petersen m.fl, 2008) så är resultatet överensstämmande i detta fall med. Men vid analys av både vulvodyni och allmän hälsa så visar endast vulvodyni en signifikant
association till rädsla för brott. Detta kan bero på att allmän hälsa är en upplevelse av sin hälsa och inte ens faktiska hälsa. Den upplevda hälsan har i tidigare forskning (Stiles, m.fl., 2003) inte haft en inverkan på rädslan för brott, utan det är den faktiska hälsan som har en association till rädsla för brott. De nedsättningarna i hälsan gör att kvinnor med vulvodyni känner sig mera sårbara i många fall (Damsted Petersen m.fl, 2008) och sårbarhet kan påverka rädslan för brott (Cullen, m.fl, 1996; Killias & Clerici, 2000; McCoy, m.fl, 2000). Sårbarheten som orsakas av vulvodyni kan vara en faktor till att resultatet visar att kvinnor
med vulvodyni känner en större rädsla för sexualbrott än kvinnor utan vulvodyni.
Rädslan för sexualbrott skulle även kunna vara påverkad av att kvinnor med
vulvodyni har en rädsla för penetration i slidan (Pacik, 2014), då det är otroligt smärtsamt för kvinnor med vulvodyni med penetration av någon form (Damsted Petersen, m.fl 2008).
Denna rädsla för penetration skulle kunna orsaka en högre rädsla för sexualbrott i och med att en faktor som kan påverka rädsla för brott är hur stor påverkan brottet upplevs ha på offret och offrets liv (Stiles m.fl, 2003). Eftersom våldtäkt för någon som redan har en rädsla för penetration skulle kunna upplevas innebära mer skada och således i sin tur leda till högre rädsla för den typen av brott. Det skulle även kunna vara tidigare utsatthet för sexualbrott, som är en vanlig orsak till att vulvodyni uppstår (Damsted Petersen, m.fl 2008), som kan påverka rädsla för brott och sexualbrott, då tidigare utsatthet har visat öka rädslan för brott (Farrall, m.fl., 2007). Denna typ av viktimisering har inte undersökts i denna studie av etiska skäl, och går därför inte att bekräfta eller avfärda att så skulle vara fallet.
Resultatet visar att kvinnor med vulvodyni är med rädda för kidnappning än kvinnor
utan vulvodyni. Anledningen till detta skulle kunna bero på den koppling som shadow of
sexual assault gör och innebära att en kidnappning kan leda till ett sexuellt övergrepp (Ferraro, 1995). Eftersom kvinnor med vulvodyni är mer rädda för sexualbrott skulle den rädslan kunna ha en större inverkan på rädslan för kidnappning. Men det kan även vara vulvodynis påverkan på hälsan som gör att de kvinnor med vulvodyni upplever en sårbarhet (Damsted Petersen m.fl, 2008) och den sårbarheten skulle kunna öka rädslan för
kidnappning(Cullen, Dubeck, & Browning, 1996; Killias & Clerici, 2000; McCoy, m.fl., 2000). Men gällande Shadow of sexual assault teori och vulvodynis hälsoaspekt borde båda faktorerna rädslan för sexualbrott och nedsättning av hälsan, ha ett inflytande på rädsla för övriga brottstyper med och göra kvinnor med vulvodyni mer rädda för alla typer av brott, vilket resultatet inte visar och faktorerna rädsla för sexualbrott och ohälsa behöver inte vara det som påverkar den ökade rädslan för kidnappning. Men det skulle kunna vara så att det är tidigare erfarenheter som är kopplade till vulvodyni eller att kidnappning starkare kan
kopplas till risk för sexualbrott som orsakar skillnaden i rädsla för kidnappning hos kvinnor
Resultatet indikerar att vulvodyni har en unik association med rädsla för brott inklusive sexualbrott. Denna association kan bero på, som tidigare nämnt, deras nedsatta hälsa (Damsted Petersen m.fl, 2008) och rädsla för penetration (Pacik, 2014). De andra faktorerna som var signifikant associerade med rädsla för brott var ålder och förtroende för polisen. Faktorn ålder visar att lägre ålder innebär en högre rädsla för brott. Detta stämmer överens med en tidigare svensk undersökning (Molin, m.fl., 2019) men inte med annan forskning (Lagrange & Ferraro, 1989; Pryce, m.fl., 2018; Tulloch, 2000). Detta kan dock bero på att studien är genomförd på ett svenskt urval och därför går i linje med tidigare svensk undersökning och inte utländsk forskning. Tidigare forskning visar att förtroendet för polisen minskar rädslan för brott (Alda m.fl., 2017; Bennett, 1994) vilket även denna studies resultat visar.
Tidigare utsatthet visar inte på någon signifikant association mellan rädsla för brott och generell rädsla för brott, trots att tidigare forskning visar att tidigare utsatthet är en faktor som kan påverka rädslan för brott (Farrall, m.fl., 2007). Detta kan bero på hur variabeln är mätt, i och med att i det i denna studie inkluderar såväl egen som att känna någon som varit utsatt för brott. Men det kan vara så att tidigare utsatthet för brott inte har någon effekt på rädsla för brott hos kvinnor, då teorin om hur tidigare utsatthet för brott påverkar rädsla för brott inkluderar utsatta i individens närhet (Farrall, m.fl., 2007).
Resultatet gällande association mellan rädsla för brott (exklusive sexualbrott) och ålder, hälsa, förtroende för polisen, tidigare utsatthet och rädsla för sexualbrott kvinnor med vulvodyni visar i denna studie att det bara var rädsla för sexualbrott som är associerat med rädsla för brott. Detta talar för att teorin ”Shadow of sexual assault” stämmer för kvinnor som lider av vulvodyni och rädslan för sexualbrott kan vara en orsak till varför kvinnor med vulvodyni känner större rädsla för brott generellt. I och med att tidigare forskning har visat att
kvinnor som är mer rädda för sexualbrott har en högre generell rädsla för brott än kvinnor som har en lägre rädsla för sexualbrott (Ferraro,1995).
Gällande resultatet om associationen mellan rädsla för brott, exklusive sexualbrott, och rädsla för sexualbrott hos kvinnor utan vulvodyni pekar resultatet på att teorin ”Shadow of sexual assault” stämmer för kvinnor utan vulvodyni med. Detta innebär att kvinnors rädsla för brott påverkas av deras rädsla för sexualbrott. Resultatet går i linje med tidigare forskning som visat att kvinnors rädsla för brott påverkas av rädslan för sexualbrott (Fisher & Sloan, 2006; Hilinski, m.fl., 2011; Özaşçılar & Ziyalar, 2017). Teorin ”Shadow of sexual assault” kan stämma för både kvinnor med och utan vulvodyni enligt resultatet från de multipla regressionsanalyserna. Detta indikerar att rädsla för sexualbrott har betydelse för kvinnors rädsla för brott oavsett om de lider av vulvodyni eller inte. Därför verkar inte rädsla för sexualbrott vara en stark bidragande orsak till ökad rädsla för brott generellt hos kvinnor med vulvodyni även fast tidigare resultat visar på att rädslan för sexualbrott är högre hos kvinnor
med vulvodyni.
Styrkor och svagheter
Då vulvodyni och rädsla för brott ihop är ett outforskat fält finns det ingen tidigare forskning att inspireras av, replikera eller jämföra med. Detta kan ses som både en styrka och en svaghet. Det går inte att jämföra och avgöra om studiens resultat visar enhetliga resultat med annan forskning om vulvodyni och rädsla för brott tillsammans, men samtidig kan den öppna upp för vidare forskning inom ämnet.
Eftersom deltagare rekryterades genom Facebookgrupper så finns ingen
randomisering och därav ingen representation för alla typer av kvinnor med vulvodyni då många inte använder Facebook eller är med i grupperna som inkluderades. Framförallt så innebär det att alla medlemmar i grupperna inte har sett inläggen om webbenkäten och därför inte haft möjlighet till att svara på den även om de kanske skulle ha svarat om de såg den.
Det finns även en skillnad i antal mellan grupperna där de med vulvodyni var fler deltagare, även om denna skillnad inte visade sig vara signifikant så finns den, i den mån att fler med vulvodyni har svarat än de utan. Detta representerar inte hur många som procentuellt lider av vulvodyni enligt tidigare forskning då det rör sig mellan 3-28% (Damsted Petersen m.fl, 2008; Socialstyrelsen, 2018), men underlättar vid statistiska jämförelse mellan grupper, vilket var huvudsyftet vid rekryteringen till studien.
Deltagarantalet som inkluderades i analyserna var 234 kvinnor. Den mängden ökar chansen för replikerbarhet och generaliserbarhet (Pallant, 2010), dock gör
bekvämlighetsurvalet det svårt att generalisera till populationen kvinnor. Men storleken på urvalet kan indikera att liknande associationer kan finnas i populationen trots att
rekryteringen skedde genom ett tillgänglighetsurval. Men för att kunna dra den slutsatsen om att dessa associationer faktiskt finns så behövs det ett större och randomiserat urval för att få högre power och på så vis mer trovärdiga analyser samt en representativ urvalsgrupp.
Medelåldern för deltagarna indikerar på att det är mest unga kvinnor som svarat på enkäten. Detta stämmer överens med tidigare forskning om vilka som är mest rädda för sexualbrott och vilka som lider mest av vulvodyni (Damsted Petersen m.fl, 2008; Ferraro, 1996; Molin, m.fl., 2019; Socialstyrelsen, 2018). Så även om urvalet inte är representativt för kvinnor som population så finns det argument för att det kan finnas liknande association i populationen för unga kvinnor. Medelåldern indikerar även att rekryteringen av deltagare har lyckats få med de kvinnor som oftast lider av vulvodyni vilket är unga kvinnor i 20års åldern (Socialstyrelsen, 2018). Tidigare forskning har sett att teorin Shadow of sexual assault stämmer för unga kvinnor främst och testats mycket på kvinnor som studerar vi universitet och högskolor (Ferraro, 1995; Özascilar, 2013; Özascilar & Ziyalar, 2017). Därför kan man argumentera för att medelåldern tyder på att rätt målgrupp har deltagit i studien trots de risker som finns med tillgänglighetsurval.
För att säkra att det inte var skillnader i bakgrundsfaktorer mellan kvinnor med och
utan vulvodyni som påverkade resultatet så mättes ett antal olika faktorer och analyser visade
att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan kvinnor med vulvodyni och de utan och kan därför jämföras utan att ta hänsyn till de mätta bakgrundsfaktorerna. Men det finns andra bakgrundsfaktorer som inte är undersökta i studien därför bör man beakta detta och tolka resultaten med försiktighet då dessa faktorer kan ha en inverkan på utfallet (Bryman, 2013). Detta då rekrytering till enkäten inte skett randomiserat eller ur samma Facebookgrupper. Det skulle dock kunna vara svårt att genomföra analyser på ett randomiserat urval ur
populationen kvinnor då grupperna, de med vulvodyni och de utan vulvodyni, snedfördelade då det är någonstans mellan 3–28 % som lider av vulvodyni. Genom att göra ett
tillgänglighetsurval ökar chanserna att få jämförbara grupper att göra analyser på. Även enkätens utformning kan ha påverkat resultatet. Delen om rädsla för brott i enkäten är kopierad från Ferraros (1995) enkät om otrygghet. Den enda ändringen som är gjord är att den översattes till svenska. Detta kan dock ha orsakat att vissa språknyanser försvunnit och inte är helt korrekt översatta då det inte skett kontrollerade översättningar. I Ferraros studie (1996) genomfördes enkäten via telefon till skillnad från i denna studie, då den skedde över internet på Facebook. Detta för att tidsramen för denna studie var så pass kort att en webbenkät var mer lämpad. Men detta kan påverka vilka som deltog och hur de uppfattade frågorna (Borg & Westerlund, 2012). Enkätens del om vulvodyni baserades på vetenskapliga artiklar (Damsted Petersen, m.fl 2008; Edghardh & Abdelnoor, 2007; Farage, & Galask, 2005; Henzell & Berzins, 2015; Socialstyrelsen, 2018; Pacik, 2014a) och 1177 (U.Åa; U.Åb). Detta då det inte framkommit några mätinstrument under litteratursökningar för studien, för hur man kan mäta vulvodyni och avgöra om någon lider av det eller ej. Detta gäller för både validerade och icke validerade instrument. Detta kan bero på att det är svårt att diagnostisera vulvodyni (Socialstyrelsen, 2018) utan hjälp av fysisk undersökning och tester.
Studiens metod för att avgöra vilka kvinnor som led av vulvodyni och inte, kan därför ha påverkat om vilka som grupperades in i de med och utan vulvodyni. Detta är för att det är en relativt okänd smärtsjukdom som kan göra att kvinnor som lider av vulvodyni inte vet om att de lider av just den specifika smärtsjukdomen (Socialstyrelsen, 2018). För att fånga upp alla oavsett diagnos så formulerades enkätfrågorna i stället med fokus på smärta i underlivet för att inte missa viktiga individer vid rekrytering.
Viktiga bakgrundsfaktorer samt co-variabler kan ha missats, t.ex. när det gäller att en möjlig orsak till vulvodyni är utsatthet för trauma och övergrepp. Att inte veta hur vulvodyni uppkommit är en svaghet då en potentiell orsak till att man får det är att man blivit utsatt för sexuella övergrepp (Damsted Petersen, m.fl 2008; Farage, & Galask, 2005). Detta är en faktor som kan öka rädslan för våldtäkt och rädslan för brott generellt (Farrall, m.flr., 2007). Att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp kan leda till att det egentligen inte är vulvodyni som gör en mer rädd och otrygg utan den tidigare utsattheten. Av etiska skäl uteslöts dock frågor om utsatthet för specifika brott från den aktuella studien, vilket ger begränsningen som beskrivs ovan. Dessa etiska skäl var att inte skapa en sekundär viktimisering, framförallt inte då frågorna ställdes över internet och stöd fanns inte till hands för deltagarna direkt om det behövdes, samt att skapa en större anonymitet för deltagarna. För att minska risken för att frågor om utsatthet för brott skulle upplevas som besvärande att besvara, skapades en kombinerad fråga där både egen och bekants utsatthet efterfrågades.
Att resultatet visar på att kvinnor med vulvodyni har högre rädsla för sexualbrott men association mellan rädsla för sexualbrott och rädsla för andra brott behöver inte innebära att teorin Shadow of sexual assaults förklarar kvinnor med vulvodynis rädsla att utsättas för brott utan det finns andra faktorer som skulle kunna förklara varför kvinnor med vulvodyni är rädda för brott, till exempel att en orsak till att man får vulvodyni är tidigare utsatthet för sexualbrott. Som tidigare nämnt är det inget som har undersökts i studien, med hänsyn till
etiken. Detta orsakar en svaghet i studien, därför det har uteslutits en stor faktor som skulle kunna vara en co-founder, eller till och med orsaken till varför dessa kvinnor har en högre rädsla för olika brott, framförallt sexualbrott där det fanns en signifikant skillnad mellan dessa kvinnor och de kvinnor som inte lider av vulvodyni.
Trots dessa styrkor och svagheter visar resultatet genomgående på att kvinnor med vulvodyni är mer rädda för brott generellt samt mer rädda när det kommer till sexualbrott. Vulvodyni har, enligt resultatet en unik association till rädsla för brott och kvinnors rädsla för brott har en association med rädsla för sexualbrott oavsett om de lider av vulvodyni eller ej. Praktiska implikationer och vidare forskning
De praktiska implikationerna i följd av denna studie är att visa hur viktigt det är att försöka bota kvinnor med vulvodyni då resultatet påpekar att vulvodyni påverkar kvinnorna i andra aspekter än bara deras hälsa, att vulvodyni ökar rädsla för brott. Det visar vikten av att jobba aktivt mot att kvinnor får vulvodyni och att hitta behandlingar som fungerar för fler. Då både vulvodyni och rädsla för brott leder till minskad livskvalitet och den grupp kvinnor som lider av vulvodyni lider ofta av ångest och depression som i sin tur bidrar till ökad rädsla för brott och ännu lägre livskvalité. Rädsla för brott kan i sin tur orsaka ökad ångest och sämre hälsa (Stafford, m.fl., 2007). Det leder då till en nedåtgående spiral för kvinnor med vulvodyni. Därför är det av vikt att förebygga och minska vulvodyni bland kvinnor för att minska rädslan för brott. Detta kan göras genom att informera om vilka faktorer som kan orsaka vulvodyni, framför allt hur skadligt smärtsamt sex kan vara, även om det finns samtycke från båda parterna, speciellt bland ungdomar där trenden är ”hårt sex” som kan leda till skador (Wikén, 2020, 1 september).
Resultatet visar även att mer forskning inom ämnet vulvodyni behövs. Detta gäller mer generellt om vulvodyni, vad det är som orsakar vulvodyni och hur man kan bota det. Men även hur kvinnor med vulvodyni resonerar kring sin rädsla för brott. En viktig del som
