BARN SOM FÖRSVINNER FRÅN SKOLAN, MISSTÄNKS
FÖRAS UTOMLANDS OCH UTSÄTTAS FÖR BROTT
En kvalitativ intervjustudie om skolans roll
Joakim Berglund, Katarina Hagström & Ragna Klinthäll
Vårtermin 2020
Självständigt uppsatsarbete, 15 hp Huvudområde: Kriminologi
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Louise Frogner
Förord
Först och främst vill vi tacka er som tagit er tiden att medverka i intervjuerna för era
värdefulla åsikter och uttalanden, trots omständigheterna av den rådande pandemin. Ett stort tack riktas även till vår kompetenta handledare Louise Frogner som bidragit med insiktsfulla synpunkter och stort engagemang som hjälpt oss otroligt mycket genom studiens alla
Barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott
Sammanfattning
I fall där barn försvinner från skolan och misstänks föras utomlands av sina vårdnadshavare har det visat sig att barnen löper stor risk att utsättas för hedersrelaterade brott. Skolan har en stor roll i att förebygga och arbeta mot denna typ av problematik, men i dagsläget tycks det finnas en övergripande osäkerhet och brist på rutiner gällande arbetet mot detta. Syftet med den föreliggande studien var därmed att undersöka hur skolan arbetar med problematiken kring att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Det innefattar att undersöka skolans rutiner och förväntade agerande, hur personalen i skolan upplever att rutinerna fungerar samt följs och vad som kan förbättras när det kommer till att skydda dessa barn. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på sju semistrukturerade intervjuer med rektorer och kuratorer från fem skolor i Sverige. Resultatet visar på en generell brist på rutiner och riktlinjer kring skolans förebyggande arbete, arbete vid misstankar och arbete när ett barn har försvunnit från skolan. Det som bland annat utmärker sig är ett stort behov av gemensamma rutiner och riktlinjer. Därutöver finns även ett behov av resurser i form av personal och kunskap samt att samverkan med framförallt socialtjänst förbättras.
Children who disappear from school, are suspected of being abducted abroad and victimized to crime
Abstract
In cases where children disappear from school and are suspected of being abducted abroad by their caregivers, it has been found that these children are at great risk of being victimized to honor-related crimes. The school has a major role in dealing with this kind of problem, but currently there seems to be an overall uncertainty and lack of routines regarding this. The purpose of this study was to investigate how the schoolworks with the problem of children disappearing from school, are suspected of being abducted abroad and victimized to crime. This includes examining the school routines and expected actions, how the staff at school are experiencing that the routines work, are followed and what can be improved when it comes to protecting these children. The study has a qualitative approach and is based on seven semi-structured interviews with principals and curators from five schools in Sweden. The result shows lack of routines and guidelines regarding schools work against the problem. What stands out among other things is a great need for common routines and guidelines. There is also a need for resources in terms of staff and knowledge and a need to improve collaboration with especially social services.
Keywords: School, routines, honor-related crimes, children
Innehållsförteckning
Barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott ... 1
Bakgrund ... 1
Skolans roll vid bortföranden av barn ... 2
Vad händer med barnen? ... 3
Skolans rutiner kring bortföranden av barn ... 5
Teoretiska förklaringsmodeller ... 7
Bronfenbrenners systemteori ... 7
Generations-maktperspektiv ... 9
Syfte och frågeställningar ... 9
Metod ... 10 Urval... 10 Procedur för datainsamling... 11 Material ... 12 Etiska överväganden ... 14 Analys ... 14
Resultat och analys ... 15
Skolans förebyggande arbete ... 16
Skolans arbete vid misstanke ... 21
Skolans arbete när ett barn har försvunnit ... 24
Brister och förbättringsmöjligheter ... 25
Diskussion ... 29
Bristande rutiner och samverkan ... 30
Brist på tidigare forskning ... 32
Metoddiskussion... 34
Praktiska implikationer... 35
Framtida forskning... 36
Barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott
Enligt flera rapporter försvinner barn under längre perioder eller permanent från svenska skolor i fall som inte visar sig handla om skolk, utan där barn misstänks ha förts bort av de egna vårdnadshavarna (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015;
Utrikesdepartementet, 2014). En ny kartläggning (Eriksson, 2020a) visar att
socialförvaltningar i 43 av 192 svenska kommuner har kännedom om fall där barn misstänks ha förts ur landet av sina vårdnadshavare. Det har tidigare visat sig att dessa barn löper stor risk att utsättas för olika typer av brott (Eriksson, 2020a). Detta är en svår problematik att hantera av flera anledningar, bland annat på grund av den juridiska komplexitet som
föreligger när det gäller vem som bär vilket ansvar för dessa barn. Det råder även svårigheter för skolan att upptäcka risker och varningssignaler hos barnen när det gäller den här typen av utsatthet (Norberg & Törnsén, 2013). Skolan har en stor roll i att hantera och förebygga situationer som dessa då barnen spenderar en stor del av sin tid i skolan tillsammans med andra vuxna än vårdnadshavarna (Wahlgren, 2014; Gruber, 2011; Dahlstedt & Foultier, 2018). Det är därför viktigt att undersöka hur skolan arbetar för att hantera och förebygga ärenden där barn riskerar att föras bort av sina vårdnadshavare. En stor del av
utbildningsförvaltningarna i Sveriges kommuner uppger att de saknar rutiner för att hantera ärenden av den här typen och att hanteringen skulle kunna förbättras (Eriksson, 2020a). Studiens syfte var därmed att undersöka hur skolan arbetar med problematiken kring barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Det innefattar att undersöka skolans rutiner och förväntade agerande, hur personalen i skolan upplever att rutinerna fungerar samt följs och vad som kan förbättras när det kommer till att skydda barnen. Studien avgränsades till att undersöka grundskolans (F-9) arbete gällande detta.
Bakgrund
Antalet barn som olovligen förs bort eller kvarhålls i ett annat land än det där barnet är bosatt har ökat under senare år (Utrikesdepartementet, u.å). Det är svårt att uttala sig om hur många barn det rör sig om då mörkertalet är stort, det beror bland annat på att barn som förs
utomlands eller kvarhålls i ett annat land inte nödvändigtvis behöver innebära att
vårdnadshavarna begått brott mot barnet (Sveriges Riksdag, 2002). Ett barns vårdnadshavare har i Sverige rätt och skyldighet att bestämma sådant som berör barnets personliga
angelägenheter, vilket kan innebära att bestämma var i världen barnet ska bo. Däremot kan denna bestämmanderätt begränsas då samhället har ett övergripande ansvar för barnens skydd vid misstanke om att barnet riskerar att utsättas för brott (Åklagarmyndigheten, 2019). För att
samhället ska kunna fullfölja detta övergripande ansvar är det viktigt att barnet omges av ett väl fungerande skyddsnät bestående av flera olika samhällsinstanser, däribland skolan (Eriksson, 2020a).
Skolans roll vid bortföranden av barn
Skolan benämns som en av samhällets viktigaste brottsförebyggare (Wahlgren, 2014; Gruber, 2011; Dahlstedt & Foultier, 2018) och är därmed viktig när det kommer till att
uppmärksamma och förhindra att barn förs utomlands av vårdnadshavare och riskerar att utsättas för brott (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015). Skolans utgångspunkt blir i dessa fall att arbeta utefter barnkonventionen och förordningar om skolplikt (Skolverket, 2020a). Om barnet inte fullgör sin skolplikt har denne inte samma möjlighet till utbildning och socialt umgänge vilket kan vara avgörande för barnets utveckling och hälsa både fysiskt och
psykiskt (Björkenstam et al., 2010; Forsman, Brännström, Vinnerljung, & Hjern, 2016; Jablonska et al., 2009; Jablonska et al., 2012; Karande & Kulkarni, 2005). Skolans arbete vad gäller att skapa dialog med vårdnadshavare för att öka förståelsen för skolans värdegrund och tilliten till skolans arbete blir därmed viktig (Lunneblad & Johansson, 2019). Att skolpersonal får handledning i hur ett nära samarbete kan skapas mellan barnet, skolan och vårdnadshavare är därav av vikt (Skolverket, 2020a; Skolverket, 2020b). Personalen i skolan har även en skyldighet att upprätthålla skollagens värdegrund och har ett ansvar att påkalla insatser om ett barn far illa eller riskerar att fara illa (Skolverket, 2020a). Människor i barnets omgivning, som lärare och kuratorer på skolan, behöver vara uppmärksamma på avvikande beteenden och agera i fall där de misstänker att något inte står rätt till (Josefsson, 2007).
Hur kan skolan upptäcka risk för bortföranden? I fall där barn försvinner från
skolan och misstänks föras utomlands av sina vårdnadshavare kan det röra sig om en hederskontext (Eriksson 2020a; Eriksson, 2020b; Länsstyrelsen Östergötland, 2020b; Västmanlands Län, 2015). Att leva i en hederskontext innebär att leva i ett kollektivistiskt sammanhang där varje individ har förväntningar på sig att sätta kollektivets intressen före ens egna, även om det i vissa fall innebär att ens mänskliga rättigheter begränsas (Länsstyrelsen Östergötland, 2018a; Länsstyrelsen Östergötland, 2018b). Familjer som har ett starkt kollektivistiskt tänkande kan därmed ha svårt att anpassa sig till viss lagstiftning som är utformad utifrån ett individualistiskt synsätt (Länsstyrelsen Västra Götaland, 2018), det kan exempelvis handla om skyldigheter som skolplikt (Jämställdhetsmyndigheten, 2019a; Eriksson, 2020a). Barn och unga som växer upp i en kollektivistisk hederskultur har ofta svårigheter med att utveckla ett individualistiskt tänkande, en utvecklad självständighet och
en förmåga att göra egna val (Länsstyrelsen Östergötland, 2018b). Viljan att följa kollektivets värderingar och rädslan för bestraffning kan leda till att barnet eller ungdomen inte förstår det förtryck den lever under. Det gör det svårt för barnets övriga omgivning att uppmärksamma förtrycket.
Vad gäller att upptäcka varningssignaler som kan tyda på att ett barn riskerar att föras bort av sina vårdnadshavare är det viktigt att skolan kan uppmärksamma signaler som indikerar på att barnet befinner sig i en hederskontext (Norberg & Törnsén, 2013; Länsstyrelsen
Västmanlands län, 2015). Signaler som kan visa på att ett barn riskerar att föras bort av sina vårdnadshavare kan exempelvis vara att barnet uppvisar oro för längre ledigheter, oro för att åka utomlands, tecken på planer att barnet ska ingå äktenskap och tecken på utsatthet för hot och våld (Skolverket, 2020b; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015). Ytterligare signaler kan vara att barnet uppvisar en känsla av skuld och skam, att barnet har bortgifta syskon eller andra anhöriga samt att barnets egen vilja kring framtida planer begränsas. Det kan även vara att familjen uppfattas isolerad, att vårdnadshavarna tidigare är anmälda till socialtjänsten eller dömda för brott mot barn. Erfarenheter av dessa typer av ärenden har visat att familjer där barn misstänks föras utomlands och utsättas för brott inte sällan är kända hos myndigheter redan innan bortförandet (Eriksson, 2019; Länsstyrelsen Västmanlands Län, 2015).
Skolans roll i det brottsförebyggande arbetet är avgörande (Wahlgren, 2014; Gruber, 2011; Dahlstedt & Foultier, 2018) och mer specifikt har dess roll gällande att skydda barn från att föras utomlands och utsättas för brott konstaterats vara viktig (Länsstyrelsen Västmanlands Län, 2015). Det har visat sig finnas viss problematik gällande hur skolan hanterar
varningssignaler och vilken allvarlighetsgrad som krävs för ett agerande, då till exempel skolan huvudsakligen vill ha bevis på fysiskt våld innan orosanmälan till socialtjänsten sker (Eriksson, 2020b). För att skolan ska kunna uppmärksamma varningssignaler och misstanke om att ett barn kan komma att föras utomlands av sina vårdnadshavare krävs därför tydliga och strukturerade rutiner och riktlinjer samt mer kunskap om indikatorer på ökad risk för bortföranden (Malmström, 1999; Eriksson, 2020a; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015).
Vad händer med barnen?
Barn som lever i en hederskontext och förs utomlands kan riskera att utsättas för flera olika typer av brott (Eriksson, 2020a; Eriksson 2020b; SOU 2018:69; Västmanlands Län, 2015) Det har visat sig att barnäktenskap, könsstympning och så kallade uppfostringsresor är exempel på sådant dessa barn riskerar att utsättas för (Carbin, 2014; SOU 2018:69;
Länsstyrelsen Östergötland, 2019; Eriksson, 2020a). Det finns lite information gällande omfattningen av barn som förs utomlands och misstänks utsättas för brott, däremot kan viss information hämtas från Länsstyrelsen Östergötlands nationella stödtelefon dit
yrkesverksamma och ideellt verksamma som arbetar med ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck har möjlighet att ringa och få rådgivning (Eriksson, 2020b). Under 2019 var cirka 15 procent av de personer som var föremål för samtal till den nationella stödtelefonen utsatta för risk eller hot om bortföranden eller kvarhållanden utomlands, detta motsvarar 164 individer varav 75 av dessa redan blivit bortförda eller hållits kvar utomlands mot sin vilja. Länsstyrelsen Östergötland har även utfört en kartläggning av barn som förts bort eller misstänks ha förts bort i en hederskontext, i denna framkommer att 199 personer, varav främst barn, misstänks ha förts ut ur Sverige under 2019. Barn- eller tvångsäktenskap var den huvudsakliga orsaken till bortförandet i 11 procent av dessa 199 fall (Eriksson, 2020a). I 16 procent av fallen rörde det sig om en så kallad uppfostringsresa. Det kan då handla om att barnet lämnas hos släktingar eller på anstaltsliknande institutioner.
Barnäktenskap har visat sig få livslånga och förödande konsekvenser för barnet samt utgör en tydlig kränkning av barnets rättigheter (van Coller, 2017; Anozie, Ele & Anika, 2018). I en tidigare studie påvisas att olika kulturer betraktar barn som vuxna vid olika åldrar och att det är en faktor som komplicerar frågan vad gäller barnäktenskap (Raj, Gomez & Silverman, 2014). I studien framgår att det som i många fall är anledningen till att en flicka gifts bort är att det inte finns en specificerad åldersgräns när en flicka anses vara en vuxen kvinna. Tidigare studier lyfter också att det i många fall kan vara en ekonomisk fråga eftersom att risken att unga flickor i familjen tvingas gifta sig är lägre i mer förmögna familjer samt att utbildningsnivå och bostadsområde är betydande för risken att utsättas tvångsgiftermål (South, Trent & Bose, 2016).
Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (Sureshkumar m.fl., 2016; SOU 2018:69) och mot barns rättigheter enligt FN:s barnkonvention (Länsstyrelsen Östergötland, 2018c). I en tidigare studie intervjuades kvinnor som blivit utsatta för könsstympning som barn i andra länder, kvinnorna uppgav att de inte kände eller fortfarande inte känner ett tillräckligt stort förtroende för att skola, polis eller andra auktoriteter i samhället skulle givit dem den rättvisa de förtjänar (Gangoli, Gill, Mulvihill & Hester, 2018). Det låga förtroendet var avgörande i att kvinnorna inte valt att larma om eller anmäla brotten till någon samhällsinstitution.
I situationer där ett barn tvingas åka på en uppfostringsresa kan det handla om att det brutit mot familjen eller kollektivets normer eller värderingar och därmed, mot sin vilja,
skickas till hemlandet för att “återuppfostras” (Jämställdhetsmyndigheten, 2019b). Tidigare forskning visar att en persons identitet formas utifrån vilken kultur personen växer upp i och att detta utvecklas i tidig ålder (Bergöö & Ewald, 2003; Sung, 1985). Med detta som
anledning kan det ske att vårdnadshavare väljer att skicka sina barn till sina hemländer för att barnet ska anamma deras kultur och forma sina värderingar och åsikter utifrån föräldrarnas egna uppväxt och synsätt.
Skolans rutiner kring bortföranden av barn
Vad gäller barn som misstänks föras utomlands och utsättas för brott finns kunskapsluckor och få vetenskapliga studier har ännu behandlat området, vilket gör det problematiskt att arbeta preventivt för att hindra detta. Mer specifikt finns inte särskilt mycket vetenskapligt underlag som kan vara användbart i att förklara hur olika samhällsinsatser, i detta fall skolan, kan arbeta mot problemet att barn förs utomlands och utsätts för brott. I Länsstyrelsen
Östergötlands kartläggning om bortförda personer i en hederskontext och barn som uppges vara gifta framkommer att skolan och kommuner långt ifrån alltid har rutiner kring barn som försvinner och misstänks föras utomlands (Eriksson, 2020a). I kartläggningen svarade 21 procent av 197 kommunerns socialtjänstförvaltning att de har rutiner för att hantera ärenden gällande bortförda barn. På motsvarande fråga till kommunernas utbildningsförvaltning avseende skolans verksamhet svarade 51 procent att de har rutiner kring bortförda barn.
Förutom att belysa vikten av att skolan bör använda tydliga rutiner och riktlinjer för att arbeta mot problemet (Malmström, 1999; Eriksson, 2020a; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015) kan även användandet av en kunskapsbaserad arbetsprocess vara att föredra för att på ett systematiskt och välgrundat sätt arbeta problemorienterat (Brottsförebyggande rådet [Brå], 2018; Brå, 2016). Det innefattar att kartlägga problembilder och utifrån teorier utforma orsaksanalyser för att kunna
implementera relevanta insatser. Genom att identifiera brister i skolans arbete med problematiken och kartlägga möjliga orsaker till att barn förs utomlands på detta sätt kan relevanta förebyggande åtgärder sättas in genom bästa tillgängliga kunskap, där skolan på ett mer strukturerat och evidensbaserat sätt kan arbeta för att förhindra att barn blir utsatta. Skolan kan genom den kunskapsbaserade arbetsprocessen arbeta fram rutiner för ett hållbart och effektivt arbetssätt mot att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. För att dessa rutiner ska ha inverkan på skolans arbete gällande denna problematik är ett väl genomfört implementeringsarbete av vikt, detta så att metoderna integreras och används på det sätt som de avses att göra (Socialstyrelsen, 2012a;
Socialstyrelsen, 2012b). En lyckad implementeringsprocess skapar möjlighet för rutinerna att bli varaktiga inom skolans verksamhet vilket underlättar arbetet med att såväl förebygga som hantera situationer då barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott.
Vad gäller skolans möjligheter rent juridiskt kan skolan under pågående termin förhindra att ett barn förs utomlands med hänvisning till skolplikten enligt 7 kap. 2 § skollagen
(2010:800), men under loven finns ingen möjlighet för skola eller annan myndighet som exempelvis socialtjänsten att hindra en sådan resa om det inte finns uppgifter som indikerar att föräldrarnas avsikt med resan är att barnet exempelvis ska ingå äktenskap. Enligt 7 kap. 20 § socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) har vårdnadshavarna en skyldighet att se till att barnet kan fullgöra sin skolplikt, om barnet hindras från sin skolgång kan samhällets övergripande ansvar över barnet innebära att åtgärder måste vidtas. Dessa åtgärder kan i många fall innebära att skolan enligt 14 kap. 1 § SoL (2001:453) måste göra en orosanmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten kan då välja att inleda en utredning om familjens situation. Förutom att skolan har anmälningsplikt till socialtjänsten har även barnkonventionen blivit svensk lag den 1 januari 2020 (UNICEF, 2018). Det innebär att det numera är lag att alla svenska myndigheter och domstolar ska ta tillvara barnets rättigheter och alltid ha barnets bästa för ögonen i sina beslut och avgöranden.
Skolans samverkan med andra aktörer. Vid misstanke om att ett barn förts eller
kan komma att föras utomlands och då riskerar att utsättas för brott är det av stor vikt att skolan samverkar med relevanta samverkansaktörer, exempelvis socialtjänsten, polisen och frivilligorganisationer som anses vara viktiga (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015; Brå, 2016; Löfström, 2010). Skolan ska kontinuerligt samverka med andra aktörer som kan
skydda barn från att utsättas för hedersproblematik (Skolverket, 2020b). Samverkan sker med aktörer som anses vara betydande utifrån barnets perspektiv och som tillsätts utifrån barnets stödbehov i varje enskilt fall. Viktiga stödfunktioner som skolan samverkar med är
exempelvis socialtjänsten där skolpersonal har plikt att omedelbart göra en orosanmälan till socialnämnden om de misstänker att ett barn far illa (Skolverket, 2018; Socialstyrelsen, 2019; Skolverket, 2020a). I Länsstyrelsen Östergötlands kartläggning om bortförda personer i en hederskontext och barn som uppges vara gifta uppgav 29 procent av kommunernas
socialtjänstförvaltning att de har rutiner för socialtjänsten vad gäller att samverka med skola för att förebygga att barn förs bort (Eriksson, 2020a). Både socialtjänstförvaltningarna och utbildningförvaltningarna i majoriteten av kommunerna uppgav att deras hantering av ärenden vad gäller bortförda barn kan förbättras.
För att samverkan med de betydande aktörerna ska kunna fortlöpa krävs dels att kommunen utför tydliga ansvarsfördelningar till verksamheterna men även att det finns rutiner för hur samverkansprocessen ska fungera (Skolverket, 2020a). Det är även av stor vikt att samverkansuppdraget är bundet till en funktion för att kunna bibehålla de gemensamma målen och skapa en helhetssyn kring vad som krävs för att tillse barnets behov (Josefsson, 2007). Om samverkan med olika stödfunktioner av något skäl skulle brista har skolan ett fortsatt ansvar att skydda och stödja dessa barn. För att en samverkansprocess ska kunna påbörjas krävs det att skolpersonal kan upptäcka behovet hos barnet, därav kan skolans arbete vara avgörande för om ett barn får det stöd och den hjälp som krävs för att förhindra att det blir utsatt.
Teoretiska förklaringsmodeller
Kunskapen och forskningen vad gäller barn som försvinner från skolan, förs utomlands och misstänks utsättas för brott framkommer vid genomförd forskningsöversikt vara begränsad. Det råder även begränsningar i kunskapen om hur skolan på bästa sätt arbetar för att
förebygga och förhindra att detta sker. Som utgångspunkt i studien är därav teoretiska
förklaringsmodeller väsentliga för att skapa förståelse för de bakomliggande orsakerna till att barn förs utomlands på detta vis. Nedan följer beskrivningar av två olika teoretiska perspektiv varpå förklaringar av dess relevans och hur de kommer att tillämpas.
Bronfenbrenners systemteori
Barnen som riskerar att föras utomlands och utsättas för brott rör sig mellan vad
Bronfenbrenners (1979) systemteori skulle benämna som olika system. Exempelvis är barnets skolgång och hemmiljö, vårdnadshavarnas relation till skolan och de kulturella riktlinjer som återfinns i barnets omgivning samt interaktionen dem emellan viktiga utgångspunkter utifrån barnets utveckling (Bronfenbrenner, 1979). Bronfenbrenners systemteori beskriver hur en individs utveckling påverkas av sammanhängande system, där ett system innehåller ett annat system, som i sin tur innehåller ett annat.
Mikrosystemet. Bronfenbrenner (1979) benämner det första systemet som
mikrosystemet. Mikrosystemet handlar om individens närmiljö och bygger på de relationer och interaktioner vi har i det vardagliga livet, som exempelvis återfinns i hemmet, i skolan, på arbetsplatsen, i umgängesgruppen, i församlingen eller på fritidsaktiviteten. Ett
mikrosystem är var och en av dessa separat. I den aktuella studien handlar det om att ett barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott rör sig mellan
hemmiljön, som påverkar barnet genom relationer som återfinns där, och skolan, där andra relationer också har påverkan på barnets utveckling.
Mesosystemet. Interaktionen mellan olika mikrosystem benämns som mesosystem
och utgörs av de relationer som skapas mellan en individs mikrosystem, hur mikrosystemen influerar och påverkar varandra. Bronfenbrenner (1979) menar exempelvis att ett barns möjlighet att integreras i samhället inte endast beror på hemmiljön och de interaktioner som återfinns där, utan även hur kontakten mellan hem och skola ser ut har betydelse.
Mesosystemet är av betydelse inom ramarna för arbetet då barn som blir bortförda av sina vårdnadshavare påverkas utifrån att deras skolgång och den utveckling som skolgången hade inneburit påverkas av interaktionen med barnets hemmiljö. Detta innebär att dialogen mellan skola och vårdnadshavare är av yttersta vikt för barnets utveckling och att i fall där detta system fallerar ökar risken för att barn utvecklas negativt. För barnen som beskrivs i denna studie innebär det dessutom en ökad risk att utsättas för brott.
Exosystemet. Bronfenbrenner (1979) menar att en individs utveckling även påverkas
av omgivningar och interaktioner som individen inte har direktkontakt med, detta utgör så kallade exosystem. Bronfenbrenners (1979) exosystem refererar till den påverkan
utomstående miljöer eller händelser har på omgivningen kring individen och hur detta påverkar individens utveckling. Ett exempel på ett exosystem är hur ett barns utveckling påverkas av föräldrarnas arbetsförhållanden och ekonomiska situation. Det har visat sig att det i förmögna familjer råder en lägre risk för att ett barn i familjen förs bort i syfte att
exempelvis giftas bort (South, Trent & Bose, 2016). Detta är ett exempel på hur exosystemet, föräldrarnas ekonomiska situations påverkan på barnets utveckling, har betydelse i
problematiken gällande barn som förs utomlands och utsätts för brott. Bronfenbrenners exosystem kan i detta fall kan fungera som underlag för att skapa förståelse för problematiken och identifiering av möjliga orsaker till den.
Makrosystemet. Det fjärde systemet benämns som makrosystem och handlar i större
utsträckning om hur individens tidigare nämnda system påverkas av omständigheter på en högre nivå, såsom den kultur individen lever i. Makrosystem bygger ofta på normer, sociala värderingar, religiösa betingelser och kulturella riktlinjer. Dessa sociala kontexter kan påverka tidigare nämnda system alternativt styra dessa i olika riktningar (Bronfenbrenner, 2005). Exempelvis ser relationen mellan individens hem- och skolmiljö olika ut beroende på vilken kultur eller subkultur som finns runt omkring. Makrosystem är föränderliga över tid, sociala grupper kan förändras och på så vis skapas nya normer och värderingar. Vad gäller problematiken med barn som försvinner från skola, misstänks föras utomlands och utsättas
för brott handlar det om att barnets mikro-, meso- och exosystem påverkas av föräldrarnas, och även kanske dennes egna, kulturella anknytningar och interaktioner. Det kan exempelvis innebära att barnet skickas till hemlandet för att det anses ha frångått kulturella normer och seder, men även att barnet utsätts för brott som barnäktenskap och könsstympning på grund av familjens kulturella anknytning. Bronfenbrenners makrosystem kan fylla en funktion i att skapa förståelse för skolans roll vad gäller barnets utveckling av ett individualistisk tänkande samt förståelse för hemmiljöns kollektivistiska normers inverkan.
Generations-maktperspektiv
Utifrån ett generations-maktperspektiv kan barn i immigrerade familjer socialiseras in i det svenska samhället snabbare genom skola och vänner (SOU 2014:6; Hanberger, Ghazinour & Mårald, 2008). Detta skapar en klyfta mellan föräldrar och barn då barnen frångår
föräldrarnas kulturella synsätt och värderingar genom att anamma andra kulturella eller mer moderna normer i samhället. Detta är en så kallad frigörelseprocess som generellt sker för alla ungdomar när de växer upp, dock kan processen vara mer komplicerad när det gäller familjer med en annan kultur än samhället omkring dem och specifikt när det gäller
relationen mellan män och kvinnor. Det lyfts även att genom barnens forcerade socialisation i det svenska samhället och dess normer, kan det traditionella synsättet att barnen ska lära av sina föräldrar förändrats till att föräldrar lär sig av barnen. Detta skapar konflikter inom familjen då den maktbalans som tidigare existerat påverkas. Perspektivet på maktrelationer i generationer kan förklara varför fenomen såsom uppfostringsresor, tvångsgiftermål och könsstympning förekommer då föräldrar känner förlust av kontroll över sina barn. Perspektivet understryker, precis som Bronfenbrenners (1979) teori, vikten av skolans förmåga att påverka och föra dialog med föräldrar samt vara uppmärksamma på deras inställning till barnens integration för att förhindra att barnen blir utsatta.
Syfte och frågeställningar
Det kan konstateras att det i fall där barn försvinner från skolan och misstänks föras
utomlands av sina vårdnadshavare i många fall rör sig om en hedersproblematik och att barn i dessa situationer löper risk att utsättas för brott (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015; Eriksson, 2020a). Då mörkertalet är stort finns ingen pålitlig statistik över hur många barn som misstänks föras utomlands och utsättas för brott och det råder en stor avsaknad av
forskning på området. Det kan också konstateras att skolan har en stor roll i att förebygga och förhindra problematiken samt att rutiner är avgörande för ett framgångsrikt arbete
(Malmström, 1999; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015; Eriksson, 2020a). Syftet med den föreliggande studien var därmed att undersöka hur skolan arbetar med problematiken kring att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Det innefattar att undersöka skolans rutiner och förväntade agerande, hur personalen i skolan upplever att rutinerna fungerar samt följs och vad som kan förbättras när det kommer till att skydda dessa barn. Studiens frågeställningar var:
1. Vad har personalen i skolan för rutiner gällande barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott samt hur upplevs rutinerna kring detta följas i praktiken?
2. Vad har skolan för förutsättningar och behov för att kunna arbeta effektivt i att förhindra att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott?
Metod
Studien bygger på en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Kvalitativ metod innebär att mer djupgående förstå, studera och analysera människors åsikter och synsätt på det studerade fenomenet (Silverman, 2014; Yin, 2013). Studiens syfte var att undersöka hur skolan arbetar med problematiken kring att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. För att kunna få en djupgående förståelse för hur skolans arbete runt detta bedrivs var det relevant att identifiera och analysera personalens uppfattning, åsikter och synsätt kring problematiken. En induktiv ansats innefattar att analysen är baserad på data som samlats in i syfte att i ett senare skede skapa relevanta teorier och begrepp som kan täcka det studerade området (Silverman, 2014; Yin, 2013). En induktiv ansats lämpade sig på grund av ämnets komplexitet och det faktum att forskningen kring barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott är begränsad, detta gjorde det svårt att initialt skapa underbyggda teorier och relevanta begrepp som kunde besvara studiens syfte.
Urval
Ett avsiktligt urval valdes som urvalsmetod, detta för att valet av respondenter gjordes i syfte att samla in den mest informativa data anpassat till studiens syfte (Yin, 2013). Det initiala urvalet utgjordes utav de tio största kommunala grundskolorna i en medelstor svensk stad. Eftersom att det rådde brist på forskning gällande förekomsten av att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott valdes de tio största skolorna ut för
att öka sannolikheten att skolorna stött på problemet i fråga samt eventuellt också utvecklat rutiner kring barn som förs bort. De fem av dessa skolorna belägna i områden med lägst medel hushållsinkomst valdes därefter ut för att undersökas. Detta med grund i tidigare forskning som indikerar på att medlemmar i familjer med lägre inkomst och utbildning löper större risk att utsättas för exempelvis tvångsäktenskap (Raj m.fl., 2014; South, Trent & Bose, 2016). Rektorer och kuratorer kontaktades och delgavs information om studien samt en förfrågan att medverka. Rektorerna på skolorna kan antas ha kunskap om skolans regler, riktlinjer och rutiner kring detta fenomen samt ha ansvar över samverkan med andra myndigheter. Urvalet bestod även av kuratorer på skolorna då de anses ha en övergripande uppfattning av skolpersonalens arbete kring barn som riskerar att fara illa och hur de
kommunicerar med elever och vårdnadshavare. Kuratorer arbetar med elevhälsa, att handleda personal och samtala med elever och vårdnadshavare (Skolverket, 2020a). Lärare på skolorna inkluderades inte i urvalet med anledning av att lärares huvudfokus i verksamheten är
utbildning. Dessutom ska lärare i regel rådgöra med elevhälsoteam, där kuratorer ingår, samt med skolledningen, där rektorer ingår, när orosanmälan ska upprättas beroende på vilken oro som finns kring barnet. Med detta som anledning samt med hänsyn till arbetets
tidsbegränsningar valdes därmed endast rektorer och kuratorer att intervjuas.
Majoriteten av de som kontaktades för medverkan valde att avstå, endast en person som kontaktades valde att delta i en intervju vilket medförde ett vidgat urval som innebar att inkludera grundskolor vars rektorer och kuratorer ansågs sig ha möjlighet att medverka. 26 kuratorer och rektorer på grundskolor såväl i som utanför den medelstora svenska staden som initialt valts ut kontaktades. Dessa arbetade på såväl kommunala som privata skolor och sju av dessa samtycke till att medverka. Urvalsprocessen resulterade i att åtta respondenter intervjuades på fem olika grundskolor i tre kommuner, varav fyra stycken arbetade som rektorer samt fyra stycken arbetade som kuratorer. Skolorna där respondenterna arbetade var både kommunala och privata med 100 till 500 elever mellan 5-16 år.
Procedur för datainsamling
Semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomfördes i syfte att skapa en mer djupgående och utförlig analys av ämnet och för att ge möjlighet till reflektioner och åsikter (Yin, 2013). En kvalitativ intervju kan betraktas som ett samtal där intervjuaren och respondenten skapar en form av social relation där karaktären på intervjun är beroende av respondentens svar. Ett intervjuprotokoll användes för att omfamna hela ämnet och för att skapa viss styrning av intervjun, däremot var det av vikt att lämna utrymme för egna reflektioner och åsikter. Då en
semistrukturerad intervju inte är lika strikt som en strukturerade intervjuer, där ett detaljerat manus brukar användas, var det viktigt att intervjuaren kunde ta in vad respondenten
uttryckte och anpassa sitt förhållningssätt utefter detta och studiens syfte. Intervjuaren ska systematiskt anstränga sig för att täcka allt som är av intresse för studiens syfte men även fokusera på att ge intervjupersonen möjlighet att ge sin egna bild av verkligheten.
Kontakt med önskade respondenter togs genom telefon eller e-post där information om studien och de ansvariga över studien presenterades. Innan intervjuerna genomfördes skickades information om studien, respondenternas åtaganden och rättigheter gällande deltagandet i studien, de ansvariga över studien samt andra aspekter utifrån de
forskningsetiska kraven (Vetenskapsrådet, 2002). Med denna information bifogades även en samtyckesblankett som respondenterna behövde skriva på för att få deltaga i studien.
Intervjuerna utfördes sedan genom videolänk eller telefon där intervjuaren initialt gav denna information igen fast muntligt samt inhämtade muntligt samtycke till deltagande och
inspelning av intervjuerna. Med hjälp av ett intervjuprotokoll utfördes intervjuerna för vidare transkribering och tolkning av materialet. Intervjuerna avrundades med att ge respondenten möjlighet att tillägga övriga funderingar eller själv ställa frågor som hade dykt upp under intervjun. Respondenten gavs även muntlig möjlighet att ta tillbaka eventuella uttalanden som i efterhand känts obekvämt att dela med sig av. Avslutningsvis fick respondenten information om hur den kunde ta del av den färdiga studien eller om den ville ta del av specifik data som berörde just den. Inspelningarna av intervjuerna sparades på en säkrad extern enhet för att garantera att inga utomstående kunde få tillgång till materialet. Den insamlade data som fanns tillgänglig på den externa enheten raderades omedelbart efter att studien slutfördes.
Intervjuerna varade mellan 27-77 minuter, spelades in med ljud och under intervjuerna antecknades respondenternas olika känslouttryck ned, detta för att få en djupare förståelse och bild av intervjuns innebörd.
Material
De kvalitativa intervjuerna var semistrukturerade, för att besvara studiens syfte konstruerades och användes därav ett intervjuprotokoll. Detta för att skapa viss struktur i intervjun, se till att samtalet höll sig till ämnet och för att täcka hela det ämne som var av intresse för studiens syfte (Yin, 2013). Innan intervjuprotokollet användes i intervjuerna testades frågorna på en utomstående person som inte vad inkluderad i studien, detta för att stärka reliabiliteten i studien och försäkra att de utvalda frågorna följde en logisk följd för att skapa ett så naturligt samtal som möjligt. Intervjuprotokollet innehöll frågor som kretsade kring respondenternas
upplevelser av skolans arbete angående barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Initialt i protokollet återfanns punkter för inledande information och inhämtning av samtycke. Därefter följde frågor om respondentens
personalia, det vill säga frågor om befattning, arbetsuppgifter, ansvarsområden och så vidare. Sedan framfördes en kortare repetering av forskningsområdet för att skapa tydlighet om vad nästkommande teman och frågor syftade till.
Vidare följde sju huvudsakliga och mer övergripande teman om ämnet. Det första temat “förekomst” innehöll bland annat frågor om respondenten tidigare hört talas om studiens problembild, om den själv varit involverad gällande problematiken att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott, hur den skulle
uppskatta frekvensen och hur vetskap om dessa fall uppstår. Följande tema, “skolans rutiner”, behandlade frågor om specifika riktlinjer, styrdokument, rutiner om hur skolan ska arbeta kring barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Det innehöll även frågor kring hur personal förväntas arbeta kring detta och vad skolan har för ansvar. Temat “skolans arbete vid misstankar” innehöll frågor om hur skolan agerar vad gäller misstankar om att ett barn riskerar att utsättas för brott i utlandet, det vill säga skolans arbetssätt för att upptäcka misstankar och agera på misstankarna. Intervjuprotokollets fjärde tema, “skolans arbete efter att ett barn försvunnit” omfattande frågor om hur processen när ett barn väl försvunnit ser ut. Därefter följde temat “skolans förebyggande arbete” som
behandlade frågor om hur det förebyggande arbetet för att förhindra att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott bedrivs, bland annat hur skolan samverkar med externa aktörer och om skolpersonal, elever och vårdnadshavare utbildas i denna typ av frågor. Det sjätte temat, “kontakt med vårdnadshavare”, omfattade frågor om hur dialogen mellan skola och vårdnadshavare sker vad gäller barn som utsätts.
Intervjuprotokollets sista tema behandlade “skolans förbättringsmöjligheter” och innehöll frågor om hur skolan kan förbättra sitt arbete, vad skolan har för brister i arbetet, vad som hämmar arbetet och vad skolan har för behov för att arbeta mot denna typ av problematik på bästa möjliga sätt.
Intervjuprotokollet var uppbyggt på så vis att temana och frågorna utgick från studiens syfte och frågeställningar. Temana och frågorna avsågs att vägleda intervjun och fungera som stöd för intervjuaren, viktigt var dock att ge intervjupersonen möjlighet till reflektion och analys. Intervjuerna styrdes mycket av respondenternas svar och intervjuns specifika karaktär.
Etiska överväganden
Eftersom respondenterna generellt arbetar med barn inom skolan och barn i utsatta situationer har de enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) sekretess och tystnadsplikt vad gäller enskilda elevers personliga förhållanden i sådan elevhälsa som avser psykologisk, psykosocial eller specialpedagogisk insats. Detta om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Därav berörde inte
intervjuerna specifika fall där respondenternas tystnadsplikt riskerade att brytas. Intervjuerna skedde utefter vad varje enskild respondent kände sig bekväm med att berätta om. Därför gavs respondenterna efter intervjun möjligheten att dra tillbaka eventuella uttalanden eller uttryck som de inte kände sig bekväma med att dela med sig av i efterhand. Detta
informerades respondenterna om för att de inte skulle känna obehag efter genomförd intervju samt att inga uppgifter som omfattas av sekretess skulle riskeras att röjas i studien.
Information om studiens syfte kopplat till de forskningsetiska kraven framfördes till respondenterna i ett skriftligt informationsbrev samt i muntlig form innan intervjuerna ägde rum (Vetenskapsrådet, 2002). Denna information innehöll kontaktuppgifter till ansvariga för studien, vad som förväntades av de som deltog i studien, deras rättigheter, vilka risker deltagandet skulle kunna innebära samt varför just de tillfrågats att deltaga. I
samtyckesblanketten framgick att deltagandet i studien var frivilligt och att det var godtagbart att avbryta sitt deltagande när som helst. I blanketten inhämtades därefter samtycke till att svaren användes i studien och samtycke till att intervjun spelades in. Vidare gavs information om vad intervjuerna avsågs att användas till samt hur inspelad data skulle hanteras. De intervjuades namn, telefonnummer och e-post samlades in för att skapa möjlighet att ställa kompletterande frågor och liknande. Personuppgifterna får behandlas om det ges samtycke från respondenterna, därav blev de informerade om vad dataskyddsförordningen innebar och hur deras uppgifter skulle hanteras. Dataskyddsförordningen [GDPR] syftar till att skydda individers grundläggande rättigheter och friheter men även att upprätthålla att
personuppgifter skyddas (Datainspektionen, 2016). Personuppgifterna som hanterades med konfidentialitet raderades även efter genomförd studie, vilket också informeras och
godkändes av respondenten.
Analys
En tematisk analys användes som metod för att analysera materialet från datainsamlingen. En tematisk analys är en kvalitativ analysmetod som används i syfte att hitta teman av ord utifrån data som kan relateras till studiens syfte (Silverman, 2014). Intervjuerna genomfördes i syfte
att studera hur skolan arbetar med problemet gällande barn som misstänks föras utomlands och utsättas för brott som ett socialt fenomen, därav var en tematisk analys relevant för att bryta ner data till betydande teman.
I det första steget av analysen sorterades och sammanställdes transkriberad data, där systematisk läsning och lyssning av intervjuerna genomfördes (Yin, 2013). Därefter
demonterades data, där materialet bröts ner i mindre delar där sedan meningsbärande enheter skapades. Dessa enheter skapade därigenom koder som indikerade eller sammanfattade den meningsbärande enheten. Det genomfördes en genomgång av koderna där samtliga författare enskilt kodade varje meningsbärande enhet varpå de enheter som ej uppnått samstämmighet i kodning diskuterades. Detta utfördes för att öka reliabiliteten i analysen och för att enskilda författares tolkningar inte skulle återfinnas i resultatet (Silverman, 2014). Koderna
grupperades sedan till kategorier av koder som hörde ihop, kategorier såsom exempelvis “utbildning” och “relationsskapande arbete” bildades utifrån kodernas gemensamma nämnare (Yin, 2013). Analysen resulterade i fyra övergripande teman. Frågan om vad personalen i skolan har för rutiner gällande barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott samt hur rutinerna kring detta upplevs följas i praktiken, besvarades med hjälp av tre teman; “skolans förebyggande arbete”, “skolans arbete vid misstankar” och ‘’skolans arbete när ett barn försvunnit”. Frågan om vad skolan har för förutsättningar och behov för att kunna arbeta effektivt i att förhindra att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott besvarades med hjälp av temat “brister och
förbättringsmöjligheter”.
Resultat och analys
Studiens syfte var att undersöka hur skolan arbetar med problematiken kring att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsätts för brott. Det innefattar att undersöka skolans rutiner och förväntade agerande, hur personalen i skolan upplever att rutinerna fungerar samt följs och vad som kan förbättras när det kommer till att skydda dessa barn. Transkriberad data resulterade i fyra teman varav de tre förstnämnda temana, skolans förebyggande arbete, skolans arbete vid misstanke och skolans arbete när ett barn försvunnit, behandlar studiens första frågeställning. Det sista temat, brister och förbättringsmöjligheter, behandlar studiens andra frågeställning.
Skolans förebyggande arbete
Problematiken gällande barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott är svår att hantera för skolan och samhället i stort, detta beror huvudsakligen på att de som orsakar denna typ av bortföranden är vårdnadshavare som i många fall utgör barns grundläggande trygghet och som har en långtgående bestämmanderätt över dem (Åklagarmyndigheten, 2019). Det är därmed viktigt att förhindra att problematiken uppstår och där har skolan en avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet (Wahlgren, 2014; Gruber, 2011; Dahlstedt & Foultier, 2018; Eriksson, 2019). Som tidigare rapporter betonat tycks det i dagsläget finnas en osäkerhet och brist på rutiner inom skolan när det gäller det förebyggande arbetet mot att barn far illa eller riskerar att fara illa. Detta bekräftas, vad gäller den specifika problematiken, i de utförda intervjuerna då det uttrycks råda brist på
systematiska och klarlagda arbetssätt kring det förebyggande arbetet. Det som uppenbarat sig under intervjuerna verkar vara att det förebyggande arbetet anses omfattas mer av det
övergripande arbetet för att främja trygghet, elevhälsa och kunskapsutveckling. Skolan tycks bedriva omfattande trygghetsarbete där personal samarbetar internt samt samverkar nära med kommunens elevhälsa.
Ja för att de skulle försvinna eller sådana saker… där jobbar vi inte förebyggande överhuvudtaget, just inriktat på en sån sak. Men däremot så arbetar vi ju
förebyggande både mot fysisk, psykisk och social hälsa.
Vi har en trygghetsplan där man har ständiga trygghetsenkäter, en gång i månaden ungefär… enskilda trygghetssamtal med varje barn i varje klass… det finns en särskild trygghetsrepresentant i personalen. Och enkäterna sammanställer man och tittar på, där kommer det ibland fram, inte så sällan, saker och ting som handlar om ett enskilt barn [...] Här kan det ju komma fram till exempel oro från enskilda barn.
Det förebyggande arbetet mot den specifika problembilden med barn som försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott verkar däremot inte genomgående vara i fokus (Eriksson, 2019). I en av intervjuerna diskuterades rektorsnätverk och hur de olika skolorna i kommunen sammanträder för att diskutera gemensamma frågor. Vad gäller dessa möten framträdde ett bristande engagemang alternativt bristande vetskap om problemet då det inte är ett ämne som diskuterats.
Om man säger så här då; vi har [...] grundskolor och [...] gymnasieskolor och innan den här pandemin så träffades vi i alla fall ett par gånger per termin. Samtalsämnet har aldrig, aldrig pratas om. Under alla år som jag har varit här, sen [...], så har det aldrig pratats om de här problemen.
Förebyggande satsningar för den studerade problematiken verkar däremot variera från skola till skola. Det förebyggande arbetet är till synes i olika mycket fokus beroende på hur mycket skolan uppmärksammat problematiken och förekomsten på den aktuella skolan. Att
förekomsten är låg behöver inte betyda att skolan inte har problem med att barn misstänks föras utomlands och utsättas för brott, utan kan bero på att problematiken är svår att konstatera och att mörkertalet är stort (Eriksson, 2019). Däremot uttrycks det inte finnas fastställda rutiner eller riktlinjer, varken om skolan har kommit längre eller kortare i sitt arbete mot den givna problematiken. Det som framstår väsentligt för om skolan upplevs arbeta aktivt mot att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott är skolpersonalens förhållningssätt. Det förebyggande arbetet uttrycks i intervjuerna bottna i inställning, medvetenhet och förståelse för problematikens karaktär, på så vis beskrivs det förebyggande arbetet vara en del av det vardagliga arbetet och syftar till att genomsyra all verksamhet.
Vi arbetar förebyggande varje dag, hela tiden med dialog, vårdnadshavare och barn. Det är inte hur barnet känner utan det är något vi jobbar med varje dag och det är ingen ”happening” att “nu ska vi jobba med det här en vecka om året” utan det måste vi jobba med hela tiden. Det här genomsyrar undervisning, elevråd eller klassråd eller matråd. Det är någonting som vi ständigt arbetar med.
Arbete kring frånvaro. De fastställda rutiner och riktlinjer som skulle kunna omfatta
ett förebyggande arbete mot problematiken gällande att barn försvinner från skolan,
misstänks föras utomlands och utsättas för brott är de tillgängliga rutinerna och riktlinjerna kring frånvaro. Det uttrycks hur det vid föräldramöten ibland diskuteras och informeras om vikten av skola, att barn mår bra av att vara närvarande i skolan, att det är deras rättighet att gå i skolan och hur skolplikten ser ut. Det påpekas även vara av vikt att arbeta med
närvarofrämjande arbete gentemot eleverna, även där finns det fastställda rutiner och riktlinjer om hur det arbetet ska bedrivas. Det är inte sällan som det finns specifik personal
vars uppgift var att arbeta främjande kring närvaro och hantera situationer kring elever med för mycket frånvaro. Att resurser som detta ska finnas på skolan har i flera fall beslutats högre upp ifrån, som exempelvis från kommunens utbildningsförvaltning. I intervjuerna framkommer att rutiner och riktlinjer kring frånvaro ofta är kommunala bestämmelser som är väl utarbetade och gemensamma, detta gör det enkelt att luta sig mot dessa bestämmelser i det förebyggande arbetet (Malmström, 1999; Eriksson, 2020a; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015).
Relationsskapande arbete. Det relations- och förtroendeskapande arbetet uttrycks
vara avgörande i det förebyggande arbetet mot att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott. Det handlar om personalens förhållningssätt vad gäller att bygga relationer med såväl elever som vårdnadshavare. I flera av intervjuerna
framkommer att det bedrivs ett grundligt förtroendearbete för att eleverna ska känna trygghet i svåra samtal med personal och för att personal ska få en bättre insikt i elevernas
hemförhållanden. Goda relationer till elever anses göra att barnen vågar öppna upp sig för personal på skolan som därmed kan vidta åtgärder för att se till att barnet inte far illa. De uttrycks att det är viktigt att hålla ett öppet klimat, våga ställa eleverna frågor som kan upplevas obekväma och våga höra svaret. Relationen med vårdnadshavare uttrycks också som en grundläggande del vad gäller det förebyggande arbetet. Delvis handlar det om vikten av kännedom om elevernas familjerelationer och hemförhållanden, men även om att
vårdnadshavare ska känna tillit till skolan. Ett gott relationsskapande arbete upplevs minska risken för att vårdnadshavare vill att sitt barn ska vara frånvarande från skolan. God
kommunikation öppnar även upp för att personal kan föra en dialog mellan vårdnadshavare och elever när oro uppkommit, vilket kan styrkas i tidigare forskning (Lunneblad &
Johansson, 2019).
Det beror mycket på vad har vi för ingång, “vem har haft god kontakt innan och kan därför ta ett svårare samtal nu?”. Där får vi också ligga på för att bygga bra relationer för att förebygga detta, för att när det här väl kommer så vet vi att … då kan jag ringa och “vet du vad, nu upplever vi det här, vad är det som händer?”. [ohörbart] Det förebyggande arbetet är hyperviktigt.
Det är jätteviktigt, det lägger jag jättemycket vikt vid - att man ska ha en väldigt god kontakt med sina elever och det är ett förebyggande arbete att… men det är inte säkert
att alla elever vågar berätta ändå eller vill berätta… men gott klimat är ett nog så viktigt förebyggande arbete.
Det uppges dock inte finnas några särskilda riktlinjer för hur en god relation och
kommunikation med såväl elever som vårdnadshavare ska upprätthållas. Det uttrycks heller inte vara något som behövs, utan det handlar om färdigheter inom yrket.
Men hur du bemöter eleverna, hur du är på dina lektioner för att skapa en god relation till eleverna… det är inget vi har någon mall för utan det är någonting som ingår tänker jag i läraryrket och i mentorskapet, att vara en skicklig lärare.
Att arbeta för att påverka barnen och föräldrarnas relation till skolan i positiv riktning kan i enlighet med Bronfenbrenners (1979) systemteori skapa positiva mesosystem, där en individs olika mikrosystem påverkar eller influeras varandra. I detta fall handlar det om att arbeta för att kontakten mellan barnets hemmiljö och skolan ska vara så välfungerande som möjligt. Relationsskapande arbete med vårdnadshavare kan ha positiv effekt på barnets mikrosystem som syftar till hemmiljön och därmed även påverka barnets skolgång i positiv riktning. Ett bra relationsskapande arbete kan påverka detta mesosystem till ett positivt och välfungerande system istället för ett som orsakar negativa konsekvenser för barnet. Såväl barnets som föräldrarnas makrosystem, vilket i sammanhanget syftar till de bådas sociala normer och värderingar samt kulturella riktlinjer, kan påverkas i och med relationsskapande arbete där andra sociala normer och kulturella riktlinjer presenteras. Utöver det relationsskapande arbetet kan denna process även kopplas till utbildning av elever och vårdnadshavare.
Utbildning. Det framkommer under intervjuerna att det bedrivs utbildning om barns
rättigheter och barns rätt att gå i skolan. Eleverna får lära sig om barnkonventionen i relation till äktenskap, föräldraskap, kroppen, relationer, sex, likabehandling och egen
bestämmanderätt. Det uppges även bedrivas utbildning om våld i hemmet och en del
respondenter uppger även att de utbildar sina elever i frågor som rör hederskultur. Barn och unga som växer upp i en kollektivistisk hederskultur har ofta svårigheter med att utveckla ett individualistiskt tänkande och en utvecklad självständighet (Länsstyrelsen Östergötland, 2018b). Viljan att följa kollektivets värderingar och rädslan för bestraffning kan leda till att barnet inte förstår det förtryck den lever under. Denna typ av utbildning kan motverka dessa typer av konsekvenser för barn som lever i en hederskultur. Det förebyggande arbetet vad
gäller att skapa förståelse för innebörden av förtryck och hur barn har rätt att behandlas är därmed av stor vikt.
Vi är väldigt noga med att försöka få alla barnen att känna att alla har rätt till ett eget liv och att “det är ingen bestämmer över dig” liksom. Om vi sätter grunden i det tänket så kanske de själva kan stå emot sen när de blir lite äldre. Om man printar in i dem, att alla har ett värde och ett lika värde och att det är ingen som kan bråka om att skolan är någonting man ska gå i liksom, och att den är viktig. Det är något vi tar med vårdnadshavarna med, hur viktigt det är med skolnärvaro och att det är framtiden för barnen.
Utifrån ett generations-maktperspektiv är samtal och utbildning bland annat det som gör att barn i immigrerade familjer integreras snabbare i det svenska samhället än sina föräldrar eller andra familjemedlemmar (SOU 2014:6; Hanberger m.fl., 2008). Då vårdnadshavare sällan har samma tillgång till utbildning som fungerar integrerande skapas en klyfta mellan vad barnet vill med sitt liv och hur föräldrarna vill att barnet ska leva. Det är vid sådana
situationer som barn riskerar att utsättas för exempelvis tvångsgiftermål, könsstympning eller uppfostringsresor. Därmed är det viktigt att i förebyggande syfte även inkludera
vårdnadshavare i utbildning. I intervjuerna nämns särskilt frågor vad gäller skolplikt, skollagen och vad närvaro i skolan har för positiv påverkan på barns lärande, socialisation och umgänge. Även utbildning av personal vad gäller frågor som rör den studerade
problematiken uttrycks i intervjuerna som viktigt för att skolan ska kunna bedriva ett framgångsrikt förebyggande arbete. Det uppges att det ibland finns möjlighet att gå på utbildande föreläsningar vad gäller olika typer av frågor, men att det till stor del är beroende på rektorns engagemang.
Det är mer när det har kommit upp saker… då är det extremt mycket reklam kring föreläsningar, konferenser och så. När det kommer upp saker som är att “det här skulle vi behöva veta mer om”. [---] Dels tjatar vi på rektorn att få gå eller så säger rektorn att “det här tipset har jag fått, det skulle passa er.
Ytterligare utbildning som beskrivs som förebyggande arbete mot den specifika typen av problematik är språkutveckling för elever. Ofta är språkbarriärer ett tydligt hinder när det kommer till relationsskapande arbete med eleverna. För att eleverna ska kunna känna ett
starkare förtroende för personal och större trygghet i skolan krävs att personal och elever kan kommunicera utan större hinder. Det uttrycks i en intervju som en så kallad ”säkerhetsgrej” att lära barn svenska för att de på bästa sätt ska kunna uttrycka om det är något som inte står rätt till hemma. Det framkommer som centralt att barn behöver träna på berättande och att det är avgörande för deras rättssäkerhet.
Skolans arbete vid misstanke
Det är viktigt att vuxna i skolan, som finns utöver barnets familjemedlemmar, aktivt arbetar för att skapa en god relation till barnet (Samuelsson, 2019; Skolverket, 2020a). Det är viktigt att vuxna i skolan kan skapa en relation med barnet för att ha möjlighet att uppmärksamma misstankar om att ett barn far illa men även för att ge stöd om barnet uppvisar tecken på oro. Utifrån ett generations-maktperspektiv förklaras processer som gör att vårdnadshavares kulturella och traditionella synsätt bestrider barns mer moderna normer inlärda i skolan. Därav kan det vara av betydelse att skolan arbetar för dialog med vårdnadshavare när misstankar uppstått och även för att hitta strategier för att uppmärksamma varningssignaler (SOU 2014:6; Hanberger m.fl., 2008). Med utgångspunkt i Bronfenbrenners (1979)
systemteori kan skolpersonalens dialoger och relationer med vårdnadshavare påverka barnets mesosystem positivt, vilket i sammanhanget är relationen mellan hemmiljön och skolan. Det kan göra att vårdnadshavarna öppnar upp sig och samråder när personal uppmärksammat misstanke om att ett barn kan komma att utsättas. Detta skulle i sin tur kunna medföra att personal kan upptäcka problematiken i ett tidigare skede och på så vis förhindra denna typ av utsatthet.
Flera skolor anser att deras förmåga att uppmärksamma misstankar om att ett barn kan komma att föras utomlands och utsättas för brott är beroende på relation till vårdnadshavare såväl som till elever. Det uttrycks att skolpersonalens relation till vårdnadshavare och barnen kan vara betydande för att kunna avgöra om oron är befogad och kan kopplas till
hedersrelaterade aspekter eller inte (Eriksson, 2020b). Det förtroendeskapande arbetet med vårdnadshavare och barnet i fall där misstankar har uppstått uttrycks även i intervjuerna som väsentligt, för att kunna forska vidare i det och i bästa fall förhindra att barnet bortförs. Exempelvis uttrycks “Är det någonting som är fel? Någonting fel i skolan? Någonting fel hemma? Vi försöker liksom att prata med eleven. Vi pratar med vårdnadshavare.” I det relationsskapande arbetet beskrivs det hur viktigt det är våga se problemet för att kunna upptäcka det; “Om man stoppar huvudet i sanden så ser man inga problem”.
Det är ju också en fråga om relation. “Hur mycket känner jag den här familjen? Kan jag bedöma om den här oron är kopplad till heder överhuvudtaget eller är det här något annat?”. Det beror ju också på hur väl jag känner syskon, föräldrar, “känner vi farbror eller så?”. Det kan vara lite svårt att se annars.
Sen tänker jag också att [det är viktigt att] man är nyfiken att prata med barnen inför lov, att man ställer de frågorna till barnen - för de berättar väldigt öppet. Är det då att “vi ska åka utomlands”, då kan man märka om barnet verkar oroligt, de pratar väldigt mycket om man frågar [...] Beroende på vad de berättar har vi mentorer och
klasslärare som är bra på det här, som kan uppmärksamma det här. Det handlar om att våga se och våga höra och vara intresserad av att lyssna på barnet.
Utifrån intervjuerna verkar det finnas en genomgående avsaknad av rutiner gällande hur skolan ska arbeta vid misstanke om att ett barn kan komma att föras utomlands och
misstänkas utsättas för brott. Tidigare studier har visat att tydliga rutiner för hur skolan ska arbeta mot att barn försvinner från skolan, misstänks föras utomlands och utsättas för brott är betydande för vilket professionellt bemötande och stöd barnet kan erbjudas av skolpersonal för att förhindra utsattheten (Malmström, 1999; Eriksson, 2020a; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015). I flera av intervjuerna uttrycks det att stödet från Skolverket och kommunen är bristfälligt, det framgår att det kan finnas tillgängliga
styrdokument men som inte blivit allmängiltiga eller obligatoriska att ta sig an. Flera skolor verkar även arbeta mycket situationsanpassat och att de utifrån vilken information som framgår avgör hur de ska gå vidare med ärendet.
Jag tror Socialstyrelsen har det [fastställda riktlinjer]. Jag vet inte hur det är från Skolverkets håll. Så jag vet inte… om det finns riktlinjer så är det uppenbarligen inte väl kända här, om de finns. Det finns från BRIS, Socialstyrelsen men det är ingenting som vi som skola får till oss att “Det här finns, det här ska ni förhålla er till”, utan då får vi i elevhälsan sätta oss och googla lite; vad finns det för riktlinjer och regler som vi inte vet om… eller finns det tips att få? Det ligger mycket på eget initiativ att eftersöka information om det här.
Rutiner för just den problematiken att det skulle försvinna en elev som skulle då bli bortrövad av [...] någon. Då har vi inga speciella rutiner för det, nej. Det har vi inte.
Vi i skolan har rutiner för allting, men det här har vi inte någon rutin för om det skulle inträffa.
Förutom att respondenterna lyfter att det finns stora brister på rutiner och fastställda arbetssätt uttrycks också att orosanmälan till socialtjänsten är det huvudsakliga verktyget när ett barn misstänks komma att fara illa. Socialtjänsten är den primära aktören som skolan samverkar med vid misstanke, om skolpersonal upplever en oro för ett barn ska en orosanmälan till socialtjänsten genomföras. Därav trycks det på hur viktigt det är att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. En del av respondenterna trycker även mycket på att ansvaret att utreda och hjälpa dessa barn ligger på socialtjänsten och att skolan inte kan eller ska göra mycket mer än att göra en orosanmälan; “Det är ett samarbete med socialtjänsten tänker jag… och att de får efterfråga, “var är barnet?”. Känner de oro får de inleda en utredning… vi kan ju bara anmäla tänker jag”. Däremot uttrycks också missnöje över att
samverkansprocessen ofta stannar efter att en anmälan har skickats in till socialtjänsten och att skolan inte får ta del av vad som händer barnet. Det är av betydande roll att skolan samverkar med relevanta aktörer som exempelvis socialtjänst, polis och
frivilligorganisationer om det uppkommer misstankar om att ett barn kan komma att föras utomlands och utsättas för brott (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015; Brå, 2016; Löfström, 2010). I intervjuerna betonas att en anmälan till polisen kan förekomma vid misstankar om brott. Övriga samverkansaktörer är inte tydligt utmärkta utifrån den givna problembilden, utan skolor samverkar kontinuerligt med olika aktörer i olika sammanhang. Flera
respondenter uttrycker, utifrån bristen på tydliga samverkansprocesser, att samverkan med aktörer för att skydda dessa barn behöver effektiviseras och förbättras.
I intervjuerna uttrycks vikten av att skolan konsulterar med socialtjänsten i samband med en orosanmälan innan skolan kontaktar vårdnadshavare (Skolverket, 2018; Skolverket, 2020a; Socialstyrelsen, 2019). Skolan och socialtjänstens samarbete vid misstankar upplevs i intervjuerna handla mycket om att arbeta på ett sätt som kommer runt sekretessen. När barnet väl hamnat hos socialtjänsten får de inte underrätta skolan om barnets situation om inte vårdnadshavare samtycker till det. I intervjuerna uttrycks att skolan då istället för att göra en orosanmälan direkt kan delge socialtjänsten information om den oro som uppkommit och utifrån det konsultera med dem om vidare åtgärder. Utan att uppge personuppgifter går det i många fall att samverka på ett smidigare sätt. Uppges barnets personuppgifter har
socialtjänsten i många fall skyldighet att agera direkt, vilket i många fall inte anses vara optimalt.
Sen skaffar vi oss information från soc om man kan få tag i det där, för de säger inget, för det är sekretess. Men ibland finns det de som vill samarbeta där vi kan få tips och råd [---] så länge jag inte säger namnet så kan socialtjänsten inte göra något, men vi kan göra en plan.
Skolans arbete när ett barn har försvunnit
Utifrån intervjuerna återfinns ett generellt mönster vad gäller hur arbetet när ett barn försvunnit går till. Skolor arbetar utifrån sina egna varianter av de kommunala
frånvarorutinerna i uppmärksammandet av dessa typer av ärenden. Samtliga respondenter berättar att orosanmälan till socialtjänsten sker vid frånvaro. Huruvida skolor väljer att göra en polisanmälan varierar bland skolorna men beror på vilka misstankar som är kopplade till barnets frånvaro, vid misstanke av våld eller hedersrelaterad problematik sker i regel en orosanmälan och en polisanmälan av samtliga intervjuade skolor.
I intervjuerna framkommer att det föreligger en avsaknad av tillgängliga rutiner som specifikt riktar sig till situationer där barn förs utomlands och misstänks utsättas för brott. Det uttrycks att skolorna tenderar att arbeta utifrån tidigare erfarenhet eller utifrån vad inblandad personal anser vara för barnets bästa, de arbetar då inte utefter fastställda och tydliga
riktlinjer för att på bästa sätt bemöta och hantera barn i syfte att att minska utsattheten
(Malmström, 1999; Eriksson, 2020a; Socialstyrelsen, 2005; Länsstyrelsen Västmanlands län, 2015). Hur pass tydliga och utarbetade dessa egenskapade rutiner är framstås bero på
förekomsten och i vilken utsträckning skolan besitter erfarenhet av att arbeta specifikt med denna typ av ärenden; ’’Händer det ingenting, då är det inget arbete runt omkring det’’. Skolor med högre förekomst tenderar att besitta mer strukturerade arbetssätt för dessa fall medan skolor med lägre förekomst eller ingen förekomst tenderar att arbeta utifrån rutiner för situationer som de likställer med situationen där barn skickats utomlands och misstänks utsättas brott.
I intervjuerna framkom olika rutiner för olika skolor gällande hur snabbt en orosanmälan genomförs vid frånvaro. Vissa respondenter uttryckte att deras skola
självständigt söker barnen en till tre dagar innan dess att en orosanmälan upprättas medan det i en annan intervju framkom att skolan utför hembesök redan efter en timmes ogiltig
frånvaro. I intervjuerna betonas det även hur tidsramarna är dynamiska utifrån andra faktorer så som tidigare problematik, barnets hemförhållanden och relationen med vårdnadshavare. Det framkom även, i såväl intervjuerna som i tidigare kunskap, att tidpunkten för
