• No results found

Sjuksköterskors upplevelser av egenvård för personer med diabetes mellitus typ 2: en litteraturöversikt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Sjuksköterskors upplevelser av egenvård för personer med diabetes mellitus typ 2: en litteraturöversikt"

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Namn: Liza Setfors Arvor och Diego Cabrera Pavez

Program: Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap

Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, VT 2021

Nivå: Grundnivå

Handledare: Elisabeth Winnberg Examinator: Elisabeth Bos Sparén

Sjuksköterskors upplevelser av egenvård för personer med

diabetes mellitus typ 2

En litteraturöversikt

Nurses' experiences of self-care for people with type 2 diabetes

mellitus

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: I Sverige är diabetes en utav de största folksjukdomarna. Diabetes är en livslång progressiv sjukdom som kan leda till följdsjukdomar och komplikationer. Med god egenvård kan sjukdomsutvecklingen påverkas och risken för komplikationer minskas.

Syfte: Syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelser av egenvård för personer med diabetes mellitus typ 2.

Metod: En litteraturöversikt baserad på elva artiklar, en kvantitativ och tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databaserna som användes var Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs fyra steg. Resultat: Utifrån artiklarnas resultat identifierades det tre teman: “vårdrelationens

påverkan på egenvården”, “sjuksköterskans upplevelser av patientens engagemang och intresse” och ”faktorer som påverkar egenvården på organisationsnivå”.

Slutsats: Resultatet visade att en god vårdrelation bidrar till att patienten sköter sin egenvård bättre. Sjuksköterskor upplevde att patientens bristande intresse och engagemang var ett hinder till att uppnå en god egenvård. Även hinder som fattigdom, ålder och kunskapsbrist påverkade egenvården.

Sjuksköterskor beskrev att brister i vårdsystemet, personalstyrka och tidsbrist också påverkade patientens egenvård.

(3)

Abstract

Background: In Sweden, diabetes is one of the biggest public diseases. Diabetes is a lifelong progressive disease that can lead to sequelae and

complications. With good self-care, the development of the disease can be affected and the risk of complications reduced.

Aim: The purpose was to illuminatenurses’ experiences of self-care for people with type 2 diabetes mellitus.

Method: A literature review based on elven articles, one quantitative and ten qualitative scientific articles. The databases used were Cinahl and PubMed. The articles were analyzed using Friberg's four steps. Results: Based on the results of the articles, three themes were identified: "the

impact of the care relationship on self-care", "the nurse's experiences of the patient's commitment and interest" and "factors that affect self-care at organizational level".

Conclusion: The results showed that a good care relationship contributes to the patient taking better care of their self-care. Nurses felt that the patient's lack of interest and commitment was an obstacle to achieving good self-care. Obstacles such as poverty, age and lack of knowledge also affected self-care. Nurses described that deficiencies in the care system, staff strength and lack of time also affected the patient's self-care.

(4)

Innehåll

INLEDNING 1

BAKGRUND 1

Förekomst av diabetes ... 1

Patofysiologi ... 1

Samhällsperspektiv och prognos ... 2

Behandlingar och egenvård... 3

Allmänsjuksköterskans och specialistsjuksköterskans arbetsuppgifter ... 3

Brister i vården... 4

Patientens upplevelser av diabetes typ 2 ... 5

Etiska aspekter ... 6 PROBLEMFORMULERING 7 SYFTE 7 TEORETISK REFERENSRAM 7 METOD 9 Urval... 9 Datainsamling ... 9 Dataanalys ... 10 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 11 RESULTAT 12 Vårdrelationens påverkan på egenvården ... 12

Sjuksköterskans upplevelse av patientens engagemang och intresse ... 13

Faktorer som påverkar egenvården på organisationsnivå ... 15

DISKUSSION 16 METODDISKUSSION ... 16

RESULTATDISKUSSION ... 18

Vårdrelationens betydelse för egenvård... 18

Patientens engagemang till egenvård ... 19

KLINISKA IMPLIKATIONER 22

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING 22

(5)

BILAGA 1. SÖKMATRIS 28

(6)

INLEDNING

Diabetes är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och i världen. Diabetes är en progressiv sjukdom, det vill säga en sjukdom som försämras med tiden och som inte går att bli frisk ifrån. Diabetes kan leda till att andra sjukdomar utvecklas, så kallade följdsjukdomar och senkomplikationer. Sjukdomsutvecklingen kan påverkas av livsstilsförändringar, om personer med diabetes sköter sin egenvård kan det minska risk för komplikationer. På våra verksamhetsförlagda platser har vi sett exempel på personer som missköter sin egenvård och vad det kan leda till. Vi vill därför få en större insikt i hur sjuksköterskor upplever att personer med diabetes sköter sin egenvård och vilka utmaningar som finns med att stödja personen i detta arbete, därav denna litteraturöversikt.

BAKGRUND

Förekomst av diabetes

Omkring 422 miljoner människor runt om i världen har diabetes. 1,6 miljoner dödsfall kan kopplas direkt till diabetes varje år och förekomsten av diabetes ökar stadigt (World Health Organisation [WHO], 2021). I Sverige är diabetes en utav de största folksjukdomarna, över 500 000 människor har diabetes vilket motsvarar fyra procent av Sveriges befolkning. Det är många människor som lever med en oupptäckt typ 2-diabetes (Diabetesförbundet, 2020).

Patofysiologi

Det finns flera olika diabetesformer men de vanligaste förekommande formerna är diabetes mellitus typ 1 och diabetes mellitus typ 2. Typ 2-diabetes kan vara ärftligt och påverkas av livsstilsfaktorer som dåliga matvanor, stillasittande livsstil, övervikt och rökning. De vanligaste diabetessymtomen är ökad törst, stora urinmängder och trötthet som beror på förhöjda nivåer av glukos i blodet (Lind, 2020).

Diabetes är en livslång sjukdom som beror på att det blir insulinbrist i blodet som uppstår när pankreas (bukspottkörtelns) betaceller kraftigt minskar sin produktion av insulin eller så har insulinproduktionen upphört helt (typ 1). Insulin behövs för att cellerna ska kunna ta upp glukos från blodet för att tillgodose energibehovet. Det kan även uppstå något som kallas relativ insulinbrist, då är det en insulinresistens i de insulinberoende vävnaderna.

(7)

blodsockernivåerna eftersom kroppens celler har en reducerad känslighet för insulin (typ 2). Det är två orsaker som bidrar till hyperglykemi (högt blodsocker), relativ eller absolut insulinbrist och/eller nedsatt känslighet för insulin (insulinresistens). Båda dessa processer medför att insulinberoende glukosupptag försämras i alla vävnader som är beroende av insulin för att ta upp glukos. Då kommer dessa vävnader att ta sin energi ifrån depåerna i levern och i musklerna i form av glykogen, blodsockernivåerna kommer att stiga och större mängd glukos blir kvar i blodet. Vid långvarig hyperglykemi uppstår skador på blodkärlen, vilket leder till skada på organ och vävnader. (Lind, 2020).

Samhällsperspektiv och prognos

Antal fall av diabetes ökar varje år och kommer troligtvis fortsätta att öka flera decennier framöver, både globalt och i Sverige (Region Stockholm, 2019a). Diabetes är ett

folkhälsoproblemproblem som orsakar stora kostnader i hälso- och sjukvården och samhället. Det som gör att det blir stora samhällskostnader är det stora antalet diabetesfall och främst på grund av de sjukdomskomplikationer som diabetes orsakar. Dessa komplikationer är bland annat hjärt-kärlsjukdomar och stroke som också tillsammans med diabetes är en av de största sjukdomsbördorna i Stockholm enligt Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) (Socialstyrelsen, 2019; Region Stockholm, 2019b).

Dessa samhällskostnader överensstämmer med de kalkyleringar Zhuo, Zhang & Hoerger (2013) utförde i sin studie. Resultatet visade att det blir väldigt starka ekonomiska belastningar på sjukvården och genom att fokusera på att behandla och förebygga

sjukdomskomplikationer av diabetes kan det underlätta vårdens ekonomiska belastningar. CES som får i uppdrag av Region Stockholm att utföra folkhälsorapporter med att bland annat mäta sjukdomsbördorna genom metoden Disability Adjusted Life Years (DALY). DALY mäter sjukdomsbörda genom att räkna ihop både antal människor som drabbas av tidig död och hur funktionsnedsättningar/skador bidrar till förlust av friska år. CES visar i sin

folkhälsorapport att diabetes typ 2 är på åttonde plats i de mest orsakade sjukdomsbördorna och att hjärtinfarkt och stroke är på första plats (Region Stockholm, 2019b; Pellmer Wramner, Wramner & Wramner, 2017).

Andersson, Ahlbom & Carlsson (2015) utförde en prevalensstudie för att se diabetesfall i framtida Sverige och räkna ut hur sjukdomsbördan kommer se ut år 2050. Utbredningen av diabetes ökar i Sverige, med andra ord ökar antalet människor som har diabetes, men antal

(8)

nya diabetesfall fortsätter att vara detsamma varje år. Forskarna kom fram till att antalet människor som har diabetes kommer att öka med 10,4 procent till år 2050 på grund av att antalet som dör av sjukdomen minskar varje år. De minskade dödsantalen beror på att människor med diabetes överlever längre med sin sjukdom idag än vad de gjorde förut. När fler människor med diabetes lever längre bidrar det till att antal individer med diabetes ökar.

Behandlingar och egenvård

Målet med behandling av diabetes är att hålla en normal glukoshalt i blodet för att på så sätt bli fri från symtom och minska risken för komplikationer, genom att äta en välbalanserad kost, motionera dagligen, följa den medicinska behandlingen och att ha en god egenvård skapar goda förutsättningar att uppnå detta (Lind, 2020).

Enligt Socialstyrelsen (2017) innebär egenvård att en person har blivit bedömd av en hälso- och sjukvårdspersonal att kunna utföra vårdåtgärder till sig själv i hemmet. Vårdåtgärder kan exempelvis vara såromläggningar eller respiratorvård i hemmet. Att personen tar hand om sig själv genom egenvård är inte i grunden hälso- och sjukvård, men att personen blir bedömd, planerad och uppföljd i sin egenvård av legitimerade vårdpersonal anses vara hälso- och sjukvård. Det kan också anses vara egenvård om personen behöver hjälp med att utföra sina vårdåtgärder och kan därmed få hjälp av närstående eller personlig assistent. Med diabetes typ 2 anses livsstilsförändring vara det centrala i behandlingen tillsammans med särskilda

läkemedel. Egenvård innebär att ta ansvar och ändra sina levnadsvanor till ett mer hälsosamt liv genom fysisk aktivitet och kost och kunskaper om vilka faktorer som påverkar

blodsockret. Egenvård för diabetes typ 2 personer handlar också om att kunna kontrollera sitt blodsocker och vidta eventuella åtgärder. Vården har också ett ansvar att förmedla kunskap och främja patientens förmåga till egenvård (Diabetesförbundet, 2020; Diabetesförbundet, 2016).

Allmänsjuksköterskans och specialistsjuksköterskans arbetsuppgifter

Ett viktigt mål i sjuksköterskans arbete är att hjälpa personer att själv kunna hantera sin sjukdom och behandling, det vill säga att stärka personens förmåga till egenvård och uppnå en god livskvalité. Handledningen och informationen till personen bör fokusera på att förmedla kunskap om sjukdomen. Att öka förståelsen för vad god kost och motion betyder samt att lära patienten att mäta sitt blodsocker och ta insulininjektioner. Det är också viktigt att

(9)

tillsammans med patienten kartlägga hur vardagliga aktiviteter påverkar blodsockret och vad patienten kan göra för att korrigera det (Mosand Dammen & Stubberud, 2021).

Specialistsjuksköterska i diabetes (SSD) har på flera platser på Irland en nyckelroll i utredning, uppföljning och utvärdering av personen med diabetes, samt att stödja

allmänsjuksköterskan och allmänläkare inom primärvården. Det har på så sätt bevisats att vårdkvalitén förbättras, sjukhusvistelserna och diabetesrelaterade komplikationer minskar. SSD har även en friare roll i sin arbetsutövning där de inte har lika mycket uppsikt från

överordnade. SSD i Irland och i många andra länder arbetar också mycket inom forskning och granskning. I Sverige och Storbritannien har inte SSD samma roll, det är ovanligt att forska eller granska personer med diabetessjukdom (Riordan, McHugh, Murphy, Barrett & Kearney, 2017). I den svenska diabetesvården arbetar DSS både inom primär-och slutenvård. Inom primärvården hjälper bland annat SSD patienter att sköta sin egenvård, förmedlar kunskap och rådgivning om diabetes och egenvård minst en gång om året. SSD kan även ordinera och justera insulindoseringen för patienten. SSD bör samarbeta i team med andra

yrkesprofessioner som allmänläkare, fotvårdsspecialister, fysioterapeuter och socialarbetare (Hadziabdic, Pettersson, Marklund & Hjelm, 2020). Det rekommenderas bland annat att SSD vårdar patienter med diabetessjukdom genom att erbjuda grupputbildningar och fotstatus-undersökningar vid årskontroll, men det är ett område i den svenska vården som anses vara i behov av förbättring (Socialstyrelsen 2018).

Lawler, Trevatt, Elliot & Alison (2019) visar i sitt resultat att SSD utför ett kostnadseffektivt arbete genom att reducera längden på sjukhusvistelsen för patienter, samt även en minskning av patientskador och en förbättrad patientnöjdhet. I artikeln beskrivs vidare att SSD roll även består av att utbilda patienten i att lära sig att ta sitt blodsocker och att hantera sin

insulinpump. Bästa resultat uppstår i patientutbildningen då SSD utför enskilda samtal med patienten och anhöriga.

Brister i vården

Sverige anses ha en högkvalitativ diabetesvård och det redovisas kontinuerligt goda resultat, men det finns ändå problem (NDR, 2020). Det konstateras att diabetesvården inte är jämlik och det går att se skillnaderna av vårdkvalité mellan olika delar i Sverige, men också inom samma regioner. Medicintekniska hjälpmedel som exempelvis insulinpumpar och

(10)

tillgången till dessa nya och uppdaterade teknologier mellan regionerna i Sverige (Svensk sjuksköterskeförening, 2018). Ett annat problem handlar om efterlevnad. Personer med diabetes får inte tillräckligt med kontinuerlig vård samt att patienter inte följs upp på ett bra sätt, vilket leder till en mer ojämlik och dålig vård. Det som även brister är att få patienter blir erbjudna fotstatus-undersökningar och patientutbildningar. Enligt en undersökning upptäcktes det att ungefär 80 procent av alla patienter med diabetes aldrig blivit erbjudna

patientutbildningar (Waltersson Grönvall et al. 2019). Problemet med efterlevnad i diabetesvården överensstämmer med SBU (2009) som beskriver att vården är generellt strukturerad att ge vård till patienter i den akuta fasen och sämre på vård av kroniska sjukdomar som exempelvis diabetes.

Chiu et al. (2009) undersökte hur diabetesvården påverkade efterlevnaden hos patienter som var anslutna till öppenvården genom ett välplanerat och organiserat arbete. Det centrala i studien var att erbjuda patientutbildningar och att efter det granska patienternas

blodsockerkontroller. Patienterna följdes upp i ett år där de fick regelbundna

patientutbildningar och därefter kontroll av HbA1c resultat. Resultaten visade att patienters HbA1c förbättrades då de fick regelbundna utbildningar och genom att etablera en fortsatt kontakt och ha en kontinuerlig uppföljning med patienten leder det till en bättre efterlevnad hos patienterna.

Patientens upplevelser av diabetes typ 2

Gardsten et al. (2018) kom bland annat fram till att personer med diabetes som nyligen fått sin diagnos upplevde sin sjukdom annorlunda än de erfarna personerna som har levt med sin sjukdom i många år. Orsaken till detta handlar om att nydiagnostiserade personer upplever ett nytt kapitel i sitt liv där de måste acceptera och är motiverade i sin nytillkomna situation däribland en förändrad livsstil som är anpassad till diabetes typ 2. De erfarna som har levt i flera år med sin diabetes är mer fokuserade på bekymmer om att hantera sin egenvård vid sjukdomskomplikationer och läkemedel. Dessa bekymmer orsakar mycket stress i deras vardag, speciellt vid svårigheter att kontrollera sitt blodsocker. De reflekterar också om att det är viktigt att prata om vad diabetes typ 2 egentligen innebär och särskilt viktigt att prata om sjukdomskomplikationer, men erkänner samtidigt att det skulle ha varit väldigt skrämmande att prata om detta tidigt efter diagnosen.

(11)

Detta överensstämmer med Socialstyrelsen (2018) som beskriver hur vissa personer som nyligen fått diabetesdiagnos kan uppleva känslor av rädsla och kris när de inser att deras sjukdom är livslång och kräver en avancerad behandling. Egenvård är ett koncept som är väldigt utmanande, men också väldigt komplext där den nuvarande litteraturen saknar en djupare förståelse i patientupplevelse. En av de mest signifikanta patientupplevelserna är rädsla. Rädslan skapar hinder hos personer med typ 2 diabetes som vid vissa tillfällen leder till att de inte vågar söka vård vid fruktan av eventuella diagnoser och symtom. Upplevelser av motivation och lust har stor inverkan på livsstil och egenvård. Personer rapporterar också om att brister på motivation och lust att leva hälsosamt och ta hand om sig påverkas mycket av lathet. Vissa av dem tror att det beror på bland annat deras barnuppfostran, medan andra beskrev att brist på resurser och tillgänglighet försvårar egenvården (Masupe, Ndayi, Tsolekile, Delobelle & Puoane, 2018).

Etiska aspekter

Sverige har ett flertal lagar som exempelvis hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientsäkerhetslagen (2010:659) som betonar att vården ska vara individanpassad. Individanpassad vård innebär att patienten ska vara delaktig genom att få adekvat

information, få välja vårdgivare, garanterad tillgång till vård och får vara med att ta beslut. Vården som varje patient får ska vara jämlik vilket bland annat innebär att alla människor ska erbjudas vård på lika villkor (Socialstyrelsen, 2018). Prioritering är en grundtanke inom hälso- och sjukvården som tillsammans med etiska aspekter bildar tre principer som kallas för

Människovärdesprincipen som markerar att alla människor har lika värde och rättigheter

oavsett individ. Behovs- och solidaritetsprincipen ska prioritera människor med störst behov och kostnadseffektivitetsprincipen innebär att vården ska hantera kostnader och resurser på ett effektivt sätt (Sandman & Kjellström, 2018). Dessa principer ska hälso- och sjukvården följa under HSL och det ska göra det lättare att uppnå en mer individanpassad vård annars finns det risk att individens autonomi och integritet hotas. Patienter med typ 2 diabetes har två aspekter i sin behandling där den ena är farmakologisk och den andra är livsstilsförändring. Om patienten inte vill medverka i någon av de aspekterna hamnar vårdpersonal i ett etiskt dilemma. Dilemmat utgår från vårdpersonalens medvetenhet att detta kommer skada patienten, men samtidigt för att respektera patientens autonomi och integritet får hälso- och sjukvården inte tvinga patienten att medverka i någon behandling (Socialstyrelsen, 2018).

(12)

PROBLEMFORMULERING

I Sverige är diabetes en utav de största folksjukdomarna. Diabetes bidrar till stora kostnader i hälso- och sjukvården, kopplat till det stora antalet diabetesfall och de

sjukdomskomplikationer som diabetes orsakar. Brister i vårdkontinuiteten,

patientuppföljningarna, erbjudna undersökningar och utbildningar resulterar i en sämre och ojämlik vård. Om patienterna inte får utbildning eller stöd i att utföra sina egenvårdåtgärder kan egenvården utebli och komplikationer uppstår. Otillräcklig information till patienter med nydebuterad diabetes typ 2 skapar rädsla, stress och osäkerhet och kan försvåra motivation och anpassning som krävs för en livsstilsförändring. Patienter som inte vill medverka i sin egenvård skapar etiska dilemman, vårdpersonalen vet att en utebliven egenvård kommer att skada patienten och leda till komplikationer. Att stödja någon till egenvård upplevs som krävande och komplext, i den nuvarande litteraturen saknas en djupare förståelse. Det är därför intressant att med denna litteraturöversikt uppmärksamma sjuksköterskans perspektiv utifrån sjuksköterskans upplevelser av vården kring patienter med diabetes typ 2.

SYFTE

Syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelser av egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2.

TEORETISK REFERENSRAM

Dorothea Orems teorier om egenvård grundar sig ur en vårdvetenskaplig aspekt samt inriktad på en fenomenologisk metod som ska genomsyra sjuksköterskans omvårdnadsexpertis. Orem har utvecklat och skapat en egenvårdsteori som grundar sig i att sjuksköterskans mål med omvårdnaden ska vara att främja patientens förmåga att kunna vårda sig själv (Orem, 2001). Därför valdes Orems egenvårdsteori som teoretisk utgångspunkt för denna litteraturöversikt av den anledningen att teorin kan förklara hur sjuksköterskor kan bemöta och hantera egenvården hos patienter med typ 2 diabetes. Egenvårdsbegreppet self-care deficit nursing

theory och dess tre aspekter kommer tillämpas i resultatdiskussionen.

Orem (2001) beskriver egenvårdteorin som hon kallade för ”self-care deficit nursing theory” som en generell teori som kan passa inom sjuksköterskans alla arbetsuppgifter. Teorin har funnits länge och har vidareutvecklats genom åren till tre aspekter av egenvård som

(13)

tillsammans beskriver denna teori. Aspekterna kallas för ”Theory of self-care”, ”Theory of

self-care deficit” och ”Theory of nursing system”. Inom vårdvetenskap bygger Dorothea

Orem vidare på sin teori om egenvård och understryker att egenvård inte bara handlar om patientens förmåga att kunna vårda sig själv, men också andra som exempelvis någon i

familjen (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Theory of self-care handlar om att vi alla har en inneboende förmåga att kunna ta hand om oss själva och andra, men samtidigt behöver vi ständigt träna och utveckla denna förmåga och på så sätt förbättra egenvårdsförmågan. Det är även viktigt att ständigt utveckla sin förmåga vid olika stadier av ens liv som kan försvåra egenvården som exempelvis vid ohälsa eller miljöförändringar. Egenvård kan också ses som ett arbete som kräver tid för personen samt tar mycket energi, ekonomiska resurser och kräver ständigt engagemang.

Vissa vårdåtgärder vid egenvård kan bli speciella vanor om patienten förstår att vissa utförda egenvårdsåtgärder utförs på grund av de krav som finns för att uppnå god hälsa. Även att dessa vanor är funktionella och att patienten har en förståelse om varför han eller hon följer vårdens rekommendationer. Exempel på egenvårdsåtgärd är att utföra blodsockerkontroller och det kan ses som en speciell vana som används vid korrekta situationer för att patienten har förståelse om vad det hela innebär. Theory of self-care deficit fokuserar på varför det brister i egenvården hos en person. Teorin belyser om varför och förklarar anledningen till att en person inte tar hand om sig och är i behov av vård. En av de centrala faktorer som kan vara anledningen till att det brister i egenvården är på grund av engagemang. Inom egenvården finns det krav på engagemang att kunna ta hand om sig oavsett miljöförändringar.

Engagemang kan påverkas av olika händelser i personens liv, hälsostatus och välbefinnande samt av brister i kunskap över hur individen ska agera vid olika omständigheter i livet (Orem, 2001). Ålder, livserfarenhet, översiktlig kunskap inom socialkultur och tillgång till resurser är några exempel på människors förmågor till att kunna engagera sig i egenvård. Teorin belyser också vikten av samhällets stöd till att hjälpa människor i nöd och behov av vård genom institutioner och sociala grupper.

Theory of nursing system är den delen som inordnar de andra två teorierna och Theory of self-care deficit som i sin tur inordnar Theory of self-self-care. Theory of nursing system handlar om

sjuksköterskans praktiska och strukturerade arbetsuppgifter och beskrivs som ett system. Sjuksköterskeyrket strävar efter det praktiska i vårdandet, det är en konst att ge omvårdnad. Sjuksköterskan ska genom sin omvårdnadskompetens kunna identifiera den nuvarande situationen som ska anpassas till patientens krav och förmåga till egenvård. Sjuksköterskan

(14)

ska stödja och lära patienten att kunna hantera sin sjukdom och egenvård på egen hand vid de omständigheter som försvårar eller sätter höga krav på patienten (Orem, 2001).

METOD

En litteraturöversikt enligt Friberg (2017) användes som metod. Denna metod skapar en sammanfattad och beskrivande bild på ett särskilt forskningsområde, vilket underlättar till en kritisk granskning på det området. Detta innebär att det har utförts en noggrann analys av valda kvalitativa och kvantitativa artiklar från publicerade vetenskapliga tidskrifter som kartlägger kunskapsläget. En litteraturöversikt kan ge en mer noggrann förståelse på hur sjuksköterskor upplever mötet med patienter angående deras egenvård.

Urval

Inklusionskriterier var artiklar begränsade till åren mellan 2000 - 2021, de skulle vara skrivna på engelska och vara peer reviewed, det vill säga att artikeln är publicerad i en vetenskaplig tidskrift och har blivit granskad av en expertgrupp. De sökta artiklarna skulle vara relevanta till syftet. Artiklar med både kvalitativ och kvantitativ design inkluderades. Det fanns inga begränsningar om vilket land studierna var utförda i (Friberg, 2017).

Datainsamling

Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes med hjälp av databaserna PubMed och Cinahl som inriktar sig på vårdrelaterad forskning där det bland annat finns vårdvetenskapliga studier (Friberg, 2017).

Sökorden användes i olika kombinationer mellan båda databaserna. Det användes både OR och AND samt kombinationer med fritextsökning och ämnesord i samma sökning. I PubMed användes sökorden nurses experience, experience eller experiences, diabetes mellitus, type 2,

nurses och self care. I databasen Cinahl hittades flest artiklar och där användes fler varierande

sökord. Ämnesordet nurse attitudes resulterade i många artiklar, det ämnesordet går inte att söka på i PubMed. De sökord som användes var en blandning av ämnesord och fritextord.

Diabetes Mellitus, Type 2, Nurses, Nurse Attitudes, Self care, Motivation var ämnesord som

söktes. Fritextord söktes med Help, Support, Encourage, experience, Nurse, nurses

(15)

att söka enbart med ämnesord gav inte lika många träffar. De ämnesord som användes valdes ut med hjälp av det medicinska sökverktyget Svensk Mesh (https://mesh.kib.ki.se).

Ämnesorden kan också kallas för Mesh-termer och det är en sorts ordlista som både PubMed och Cinahl använder sig av. Vid alla sökningar mellan båda databaserna användes det samma begränsningar. På Cinahl begränsades sökningarna med Scholarly (Peer Reviewed) Journals, årtal 2000–2021 och språk English. På PubMed användes bara begränsningar med årtal och språk, då peer-reviewed begränsningen inte finns tillgängligt. Urvalet i artikelsökandet gjordes först utifrån artiklars titel och abstract och som ansågs vara relevanta till syftet.

Urvalet av dessa artiklar kvalitetsgranskades utifrån en checklista för att säkerställa artiklarnas kvalité för att få en bättre uppfattning av innehållet. När innehållet av artiklarna

kvalitetsgranskades på detta sätt blev det lättare att avgöra artiklarnas giltighet. Samtidigt gjordes det en granskning om det fanns etiska ställningstaganden i artiklarna (Friberg, 2017). Sökmatrisen fylldes på under sökandes gång, där det skrevs in sökningar och begränsningar som gjordes vid sökandets av resultatartiklarna. Dessa sökningar redovisas i Bilaga 1.

Dataanalys

Analys av de valda artiklarna genomfördes enligt de fyra stegen som beskrivs av Friberg (2017). Innehållet i varje vald artikel granskades och en övergripande kartläggning av studien utfördes för att på så sätt identifiera studiernas resultat. Det första steget som utfördes var att läsa och granska varje artikel upprepade gånger för att få en tydlig kartläggning av artikelns innebörd. Därefter sammanfattades varje studie i ett separat dokument för att få en mer

förenklad bild på varje artikel. Andra steget var att undersöka resultaten i artiklarna genom att skapa en tabell över syfte, metod och resultat för att få en överblick. I det tredje steget

gjordes det en noggrann genomgång av varje artikels resultat för att identifiera det som passade med syftet. Därefter kopierades all text som identifierades från artiklarnas resultat till ett separat dokument för att få en bättre överblick. I det dokumentet särskildes all text genom färgmarkeringar och likheter samt skillnader kunde kategoriseras. I fjärde steget kopierades kategorierna till ett nytt dokument och teman skapades. På så sätt upptäcktes olika teman och vad som utmärkte varje artikel och om dessa utmärkelser överensstämde med syftet. Detta sammanställs i tabellen utifrån bland annat syfte, metod och resultat som redovisas i Bilaga 2.

(16)

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Forskningsetiskt övervägande beskrivs som riktlinjer och regler utformade för att upprätthålla en god forskningssed. I de valda vetenskapliga artiklarna som användes ska forskarna ha tagit sitt ansvar genom att följa etiska normer och värderingar samt att artikeln ska vara trovärdig, ärlig och respektfull. Det etiska principerna och grundläggande föreskrifter inom forskning ska bland annat skydda deltagarna som medverkar i studierna. Deltagarna har rättigheter som ska respekteras och säkerhet, välbefinnande och fria vilja beaktas (Kjellström, 2017).

Kjellström (2017) beskriver olika etiska regler som kan användas i granskning av artiklar.

Autonomiprincipen eller respekt för personer beskriver deltagarnas kompetens att fatta egna

beslut och samtycke utifrån given information samt att deltagarnas autonomi respekteras och skyddas. Göra-gott-principen eller inte-skada-principen betyder att deltagarens välbefinnande skyddas och att personen inte utsätts för skada eller obehag. Rättviseprincipen beaktar att fördelar och nackdelar avvägs och att sårbara populationer inte skadas. Forskaren måste alltid reflektera, bedöma och uppmärksamma sitt arbete utifrån dessa principer.

I Sverige är bestämmelserna för forskningsetik styrda av lagar; lag om etikprövning av

forskning som avser människor (2003:460) och personuppgiftslagen (1998:204). Dessa lagar

finns till för att skydda individen, respektera människovärdet samt beakta mänskliga

rättigheter, grundläggande friheter, hälsa, säkerhet och personlig integritet (Kjellström, 2017). Författarna har använt sig av ovanstående kunskap när de har granskat artiklarnas metod, diskussion och resultat samt gjort en riskanalys för att bedöma att artiklarna uppfyller alla etiska krav som författarna ställer. Författarna har även reflekterat över sina egna

förförståelser och hur de kan kopplas till detta arbete, samt om det kan ha utgjort eventuella hinder. Ett exempel på detta kan vara om författarna under sin verksamhetsförlagda

utbildning mött en patient med diabetes typ 2 som inte har sköt sin egenvård. Då kan

författarna ha denna person i åtanke när artikeln läses, författarna kan då omedvetet reflektera till denna patienten och feltolka artikeln. Enligt Friberg & Öhlén (2012) kan förförståelse vara ett hinder då de fördomar som författarna har påverka hur de tänker och tolkar texterna i de lästa artiklarna. Men samtidigt kan också förförståelsen vara en tillgång då den redan befintliga förkunskapen kan vara bidragande resurser till att tolka och skapa ny kunskap.

(17)

Författarnas kompetens inom två områden upptäcktes under arbetets gång vara otillräckliga och det kan ha påverkat författarnas tolkningar, uppfattningar och bedömningar i granskandet av artiklarna. Den första begränsningen är författarnas kunskapsbegränsningar i ämnet

metodologi. Den andra är begränsningarna i engelska språket då engelska inte är författarnas modersmål. Möjligheten finns då att det kan ha uppstått feltolkningar i översättningen av texterna i artiklarna då alla valda artiklar var skrivna på engelska.

RESULTAT

Utifrån artiklarnas resultat identifierades tre teman: “vårdrelationens påverkan på egenvården”, “sjuksköterskans upplevelser av patientens engagemang och intresse” och ”faktorer som påverkar egenvården på organisationsnivå”. Dessa teman är utifrån ett sjuksköterskeperspektiv som beskriver hur patientens egenvård påverkas av olika faktorer.

Vårdrelationens påverkan på egenvården

Olika aspekter av vårdrelation mellan sjuksköterska och patient med diabetes typ 2 upptäcktes och som ansågs leda till en bättre egenvård. Att bry sig om och vilja hjälpa patienten var viktiga aspekter för att skapa god vårdrelation, vilket ledde till bättre egenvård. Enligt flera sjuksköterskor ansågs det vara värdefullt att skapa eller upprätthålla en god vårdrelation genom att vara positiv, ha en vilja att upprätthålla en vårdrelation och att vara empatisk (Hall & Tolhurst, 2020; Jansink et al. 2010; Mutea & Baker, 2008; Pham & Zigert, 2016). En annan aspekt handlade om att lära känna patienten. Det var viktigt att försöka förstå patientens upplevelser och att vara intresserad av patientens liv. Genom att lyssna vad patienten hade att säga samt ha en god kommunikation, underlättade det för sjuksköterskan vid skapandet av en vårdrelation. Flera sjuksköterskor pratade också generellt om hur viktigt det var med

vårdrelation för att förbättra patientens hantering av sin sjukdom. (Boström, Isaksson, Lundman, Lehuluante & Hörnsten, 2013; Hall et al. 2020; Pham et al. 2016).

Genom personcentrerad vård kunde sjuksköterskorna skapa en djupare förståelse för patienten och få bättre förståelse om patientens perspektiv på sin sjukdom. Sjuksköterskan beskrev vikten av att lyssna på och lära av patienterna och att prioritera samtalet för att kunna skapa en god vårdrelation. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att engagera sig i hur patienterna tänkte och kände om sin egenvård. Även att ta hänsyn till patienternas individuella

(18)

förutsättningar och att diskutera erfarenheter och frågor ur patienternas synvinkel.

Sjuksköterskan ville hjälpa patienter att välja den bästa vägen för sitt välbefinnande och se till att de hade vad de behövde istället för att ge allmän information och råd. Men de beskrev också att det var viktigt för dem att vara säkra på att patienterna förstod svårighetsgraden av sin diabetes och potentiella komplikationer. Sjuksköterskan talade om behovet av att prata om svårighetsgraden av diabetes som ett sätt att motivera patienternas självhantering av egenvård. Vidare beskrevs vikten av att fråga patienterna om deras framtidsutsikter samt prata om relaterade existentiella frågor. Sjuksköterskan upplevde att engagemang i patienternas liv förstärkte vårdrelationen (Boström, Isaksson, Lundman, Lehuluante & Hörnsten, 2013). När sjuksköterskan gav patienten extra tid hjälpte det till att uppmuntra patienter att ändra sitt beteende och främja följsamheten i vården (Graves, Garrett, Amiel, Ismail & Winkley, 2016). Hall & Tolhurst (2020) beskriver att empati och förståelse krävs för att säkerställa en bra kommunikation på en personcentrerad nivå och på så sätt bygga en god relation med patienten. Att individanpassa rådgivningen utifrån patientens behov, ansågs vara av största vikt för att motivera patienten till en god egenvård och att hjälpa patienten att anpassa sig till livsstilsförändringar (Mutea & Baker, 2008). En positiv vårdrelation skapades när

sjuksköterskorna stöttade patienterna i deras sociala sammanhang, också hur de kunde främja patienternas hälsa genom att stötta de i att delta i olika aktiviteter, patientklubbar eller

använda media för att få kontakt med andra patienter (Pham & Zigert, 2016).

Sjuksköterskans upplevelse av patientens engagemang och intresse

Det rapporterades en del om sjuksköterskor som ansåg att många patienter med diabetes typ 2 inte tog ansvar i hanteringen av sin sjukdom. Många upplevde att patienter saknade

engagemang och intresse att ta hand om sig och detta hindrade dem att uppnå goda resultat i deras egenvård (Bhattacharyya et al. 2011; Jallinoja et al. 2007). Sjuksköterskor uttryckte också att det var svårt att få patienter att engagera sig i sin egenvård. Det var en utmaning där flera sjuksköterskor kände sig osäkra på hur detta kunde uppnås och upplevde att det var en kamp att motivera ointresserade patienter som inte ville lyssna samt följa råd och

rekommendationer (Bhattacharyya et al. 2011; Hall & Tolhurst, 2020; Pham & Zigert, 2016). Sjuksköterskor ansåg att det fanns patienter som förväntade sig att sjuksköterskor skulle ta ansvar över deras sjukdom och vård och därmed lade de inte stor vikt i eget ansvar.

(19)

istället för kronisk vård som var väsentligt inom egenvården inom diabetesvård

(Bhattacharyya et al. 2011). Vidare betonade sjuksköterskor att personer med diabetes typ 2 behövde bli medvetna om det personliga ansvaret som fanns med denna sjukdom och behövde tilldelas och uppmanas av detta ansvar från vården. Det var framförallt viktigt att tilldela och upplysa om ansvaret hos nydiagnostiserade patienter (Jallinoja et al. 2007; O’Brien, van Rooyen & Ricks, 2020).

Sjuksköterskor berättade också om deras känslor av frustration och maktlöshet när det gällde patienters hantering av egenvården och livsstilsförändringar. Dessa känslor uppstod från avsaknaden av goda framsteg, sjukdomsinsikt, förebyggandet av komplikationer och generella aspekter i egenvården som exempelvis kost (Bhattacharyya et al. 2011; Jansink, Braspenning, van der Weijden, Elwyn & Grol, 2010; Mutea & Baker, 2008; Noor Abdulhadi, Al-Shafaee, Wahlström & Hjelm, 2013).

I studien som utfördes av Noor Abdulhadi et al. (2013) beskrev forskarna hur sjuksköterskor tyckte att äldre människor med typ 2 diabetes var svåra att engagera i livsstilsförändring och egenvård. De berättade att det var svårt att ändra äldre människors tankesätt och de tenderade att inte följa rekommendationer gällande kost och ögonkontroller samt medicinering. Detta korresponderar med Mutea & Baker (2008) där sjuksköterskor berättade att ålder har betydelse och att vissa äldre patienter var för gamla för att förstå sin diabetes. Äldre

människor kunde också ha svåra sjukdomar som exempelvis Alzheimers sjukdom (Pham & Zigert, 2016).

Fattigdom beskrevs som en annan faktor som hindrade patienterna att hantera sin egenvård, vilket påverkade bland annat fysisk aktivitet då det fanns patienter som inte hade råd med ett gymkort eller att det inte finns något gym i närheten av där de bodde (O’Brien et al. 2020; Jansink et al. 2010). Kosten påverkades också av patientens ekonomiska status då de inte hade råd att köpa tillräcklig med mat samt att fattiga patienter med typ 2 diabetes inte hade råd till sina mediciner. Vidare beskrev sjuksköterskor geografiska faktorer som hindrade patienter att få tillgång till vård. Avståndet mellan vårdgivare och patientens hem kunde ibland vara väldigt lång och transport mellan dessa kunde vara dyrt (O’Brien et al. 2020; Pham et al. 2016; Mutea et al. 2008).

I studien Winkley et al. (2018) berättade sjuksköterskor att det funnits patienter som haft kunskapsbrister i diabetes typ 2 i relation till de komplikationer som sjukdomen kunde orsaka. Patienter blev överraskade av att få lära sig att deras försämrade syn kunde vara till följd av

(20)

diabetessjukdomen. En sjuksköterska i studien O’Brien et al. (2020) berättade om en patient som hade påbörjat en insulinbehandling. Patienten hade behandlats i sex månader med insulin när sjuksköterskan efter att ha frågat patienten kom på att patienten sprutade insulinet i

munnen istället för att injicera det i magen. Det finns även patienter som hade dålig kunskap om kost och visste inte vad kolhydrater var för något och att det hade en koppling med glukos. En del trodde att de hade kunskap om kost och ville därför inte träffa en dietist (Jansink et al. 2010).

Faktorer som påverkar egenvården på organisationsnivå

Brister i personalstyrka var något som nämndes i några studier. Det fanns sjuksköterskor som berättade att det var svårt att hjälpa patienter att hantera sin egenvård när det inte fanns tillräckligt med anställda. Det förekom att två sjuksköterskor hade ansvar för fyrtio patienter, vilket resulterade i att de bara hade tid att fokusera på det akuta symtomet och hade inte tid att vårda kroniska aspekter inom diabetes typ 2. Personalbristen ledde till att sjuksköterskor inte fick tid att utbilda patienter att hantera sin sjukdom som exempelvis blodsockerkontroller och läkemedel. Detta problem ledde till att vårdkvalitén påverkades till det sämre (Bhattacharyya et al. 2011;Pham et al. 2016; Mutea et al. 2008). Tidsbrist var en återkommande faktor i flera studier där sjuksköterskor beskrev att de inte hade tid att lära känna eller utbilda patienten. En halvtimmes samtal med patienten var inte tillräckligt med tid för att ge all den information en patient med typ 2 diabetes behövde (Graves et al. 2016; Jallinoja et al. 2007; Winkley et al. 2018). Vidare beskrevs att förlorad tid med patienten förekom på grund av administrativa arbetsuppgifter som exempelvis att skriva remisser och ha kontakt med andra vårdgivare (Hall & Tollhurst, 2020). I den svenska studien Boström et al. (2013) beskrevs personcentrerad vård bland annat som en nationell riktlinje där sjuksköterskor berättade om sina upplevelser med vårdmodellen. Modellen beskrevs som positiv, men tidskrävande eftersom den tog tid från andra arbetsuppgifter.

Det fanns sjuksköterskor som upplevde att det brast i teamarbetet mellan olika vårdprofessioner. Framförallt mellan läkare och sjuksköterskor och uttryckte att

sjuksköterskerollen inom diabetesvården behövde stärkas (Noor Abdulhadi et al. 2012). I studien O’Brien et al. (2020) tyckte vissa sjuksköterskor att läkare vara dåliga på att

samarbeta med andra vårdprofessioner. Vissa läkare remitterade inte patienter vidare till andra inom det multidisciplinära teamet som exempelvis sjuksköterskor eller dietister. Detta tyckte sjuksköterskor försämrade patienters egenvård eftersom patienter med diabetes typ 2

(21)

förlorade chansen att få vidare stöd och hjälp av andra specialister. Det fanns också

sjuksköterskor som ibland upplevde ett dåligt samarbete med dietister på grund av bristande kommunikation och respons från dietisterna. Ibland hände det att sjuksköterskorna fick ta över ansvaret från dietister och läkare av den orsaken att ansvaren mellan professionerna var otydliga (Jansink et al. 2010). Det fanns också aspekter om hälso- och sjukvårdsystemet som upplevdes vara fragmenterade och påverkade diabetesvården. Det fanns brister i

sammankopplingen mellan olika vårdgivare. Sjuksköterskor beskrev ett splittrat vårdsystem i Kanada, olika vårdprofessioner på samma sjukhus kunde vara anställd hos olika

hälsomyndigheter och därmed låg anställdas skyldigheter hos olika chefer och överordnade. Med detta splittrade system bevittnade vårdpersonalen en bristande styrelse och organisation där en ändring i personalomsättning var konstant (Mutea et al. 2008; Bhattacharyya et al. 2011). Fortsättningsvis berättade sjuksköterskor om problem med kostnader och resurser påverkade patienters diabetesvård. Det fanns ibland inga sjukhusresurser som exempelvis läkemedel och apparaturer för patienter med diabetes typ 2. På ett annat sjukhus berättade sjuksköterskor om att de var i behov av fler rullstolar, kryckor, andra tekniska utrustningar och detta beskrevs som ett hinder i vårdandet av patienter med diabetessjukdomar (Mutea et al. 2008; Pham et al. 2016)

DISKUSSION

METODDISKUSSION

Författarna har i denna litteraturöversikt använt sig av databaserna Cinahl och PubMed. Författarna upplevde att PubMed var lättare att använda och söka artiklar i än Cinahl och det fanns fler artiklar att tillgå utifrån syftet. Provsökningar gjordes innan arbetet påbörjades för att se om det fanns tillräckligt med artiklar. Det upplevdes som relativt bristfälligt med information från sjuksköterskans perspektiv då de flesta artiklarna var skrivna utifrån patientens perspektiv. Författarna var i början osäkra om det fanns tillräckligt med artiklar som överensstämde med vårt syfte, men slutsatsen drogs då att det var viktigt att lyfta

sjuksköterskans perspektiv. När författarna sökte efter resultatartiklar blev det delvis bekräftat sedan tidigare provsökning att det verkligen var svårt att hitta relevanta artiklar. Det

resulterade i att många olika sökkombinationer fick göras, vilket tydligt framkommer i bilaga 1. Om studien hade gjorts om så hade författarna tagit hjälp från högskolebiblioteket, bokat ett möte med en bibliotekarie som kunde hjälpa författarna i sökningarna på databaserna.

(22)

Segesten (2017) beskriver att kvalitativa artiklar bland annat baseras på intervjuer vilket utgör grunden i att få en fördjupad förståelse av människors erfarenheter, upplevelser eller känslor. Kvantitativa studier består av fakta med mätningar och jämförelser av olika data och

variabler. Det finns inga intervjuer och istället använder sig forskarna av bland annat frågeformulär för att nå större antal deltagare. På så sätt är kvantitativa artiklar en svaghet i detta arbete på grund av att den metoden inte kan fånga fenomenologiska aspekter som exempelvis upplevelser och känslor. Målet var från början att enbart använda kvalitativa artiklar då författarna var ute efter deltagarnas upplevelser men det snäva utbudet ledde till att även kvantitativa artiklar behövdes inkluderas. Författarna använde sig av totalt elva

resultatartiklar som motsvarade syftet. I fyra av de elva artiklar fanns även läkares perspektiv gällande diabetes typ 2 patienter. Författarna var noga med att enbart inkludera

sjuksköterskans perspektiv och inte läkarens i resultaten från dessa artiklar. I de

resultatartiklar som valdes hade studierna utförts i flera olika delar av världen, omfattade totalt fyra olika världsdelar (Kanada, Sverige, Storbritannien, Finland, Nederländerna, Kenya, Sydafrika och Vietnam). Det var enbart fokus på olika problem som påverkade sjuksköterskor och patienter och ingen analys utfördes utifrån religion eller kulturella vinklar. Utifrån den mängd information som författarna fått fram var det inte möjligt att göra en analys utifrån områdena religion och kultur. I resultaten hittades flera likheter mellan olika nationer och kontinenter, vilket författarna ansåg som en styrka. Det vill säga att oavsett i vilken del av världen sjuksköterskan arbetar så finns det liknande problemområden inom diabetesvården. Författarnas förförståelse om personer med diabetes typ 2 baserades bland annat på egna erfarenheter från tidigare arbetsliv och studietid. Försförståelser kan medföra generaliseringar om personer med diabetes, vilket kan leda till feltolkningar och missförstånd vid tolkning av artiklar och andra källor. Vid granskning av artiklarna var författarna noggranna med att tolka innehållet med en neutral inställning. Detta för att bland annat att motverka generalisering genom att ha ett personcentrerat förhållningssätt för personer med diabetes, därmed hamnar individen i fokus.

Samarbetet mellan författarna fungerade bra, en bidragande faktor till det har varit att författarna tidigare samarbetat under föregående terminer. Kommunikationen under arbetets gång hölls flera gånger i veckan på två olika kommunikationsplattformar, i Microsoft Teams för videosamtal och på WhatsApp där meddelanden skickades mellan författarna.

(23)

Arbetet av dataanalysen bröts ner i flera olika steg, något som underlättade för författarna. På så sätt kunde en stabil struktur skapas och det röriga arbetet som författarna från början upplevde blev då överskådligt och hanterbart. Till stor hjälp var även de fem inplanerade handledningstillfällena som hölls via videosamtal i kommunikationsplattformen Microsoft

Teams. Två handledare, författarna och sex andra medstudenter bildade en grupp där

handledarna kunde förklara sådant som studenterna inte förstod och studenterna kunde även bolla tankar och idéer med varandra.

RESULTATDISKUSSION

Vårdrelationens betydelse för egenvård

Resultatet visade att en bra vårdrelation mellan sjuksköterska och patient bidrar till en bättre egenvård och förbättrade patientens hantering av sin sjukdom. För att skapa en bra

vårdrelation krävdes det att sjuksköterskan lyssnade på patienten och prioriterade

vårdsamtalet. Sjuksköterskan tyckte att det var lättare att skapa en vårdrelation när de lärde känna patienten och sätta sig in i patientens egna upplevelser. När sjuksköterskor var positiva och empatiska skapades en djupare förståelse för patienten och sjuksköterskorna blev

intresserade av patientens liv och brydde sig om patienten, det underlättade också för relationsbyggandet.

Orems (2001) teori bekräftar sjuksköterskans omvårdnadskompetens som grundläggande för att kunna vägleda patienten att skapa god hälsa och egenvård. Författarna anser därför att det är viktigt att sjuksköterskor har kompetens för att kunna genomföra personcentrerade samtal som bidrar till en god vårdrelation.

Det framkom också att sjuksköterskan tyckte att det var viktigt att patienterna förstod svårighetsgraden av sin diabetes och de eventuella komplikationer som kunde uppstå. Det fanns ett behov av att prata med patienten på ett sätt så att patienten blev motiverad till att sköta sin egenvård. Genom personcentrerad vård kunde sjuksköterskorna få en bättre förståelse för patientens perspektiv på sin egen sjukdom. Det visar också i Johansson et al. (2018) studie att sjuksköterskors stödjande samtal med patienter i diabetesvården skapar vilja hos patienten att ta eget ansvar för sjukdomen. Det beskrivs att sjuksköterskan bör vara självkritisk i samtalet med patienten för att inte ta över ansvaret för patientens egenvård. Denna studie bekräftar även vikten av att sjuksköterskan ska skapa förståelse för patientens perspektiv. Och för att skapa en god vårdrelation behöver sjuksköterskan lära känna patienten,

(24)

ser svårigheterna som finns och uppmuntrar patienten. Sjuksköterskan måste lita på patienten och bemöta patientens känslor med förståelse och öppenhet. Personcentrerad vård och

individanpassat samtal beskrivs som viktigt för att patienten ska känna sig delaktig i sin egenvård och mottaglig för kunskap. Sjuksköterskor beskrev i studien att de ibland kände sig otillräckliga och att de inte hittade rätt metoder för att motivera patienten. Sjuksköterskorna beskrev svårigheter i att skapa en god vårdrelation när de samtalade med patienter som inte ville acceptera eller ta ansvar för sin sjukdom.

Patientens engagemang till egenvård

I resultatet kom det bland annat fram att sjuksköterskor upplevde problem med engagemang och ansvar hos patienter med diabetes typ 2 som anledningar till att de inte lyssnar eller följer rekommendationer från vården. Detta försämrar patienters egenvård när de inte tar ansvar eller engagerar sig i hanteringen av sin sjukdom. Även patienternas kunskapsbrister angående diabetes typ 2 samt hög ålder kan ha en negativ påverkan på egenvården. Faktorer som fattigdom kan påverka egenvården då det finns patienter som inte har råd till mediciner för diabetes, hälsosam mat eller åka till en vårdcentral eller sjukhus på grund av att de bor väldigt långt bort. Dessa faktorer har sjuksköterskor uttryckt varit mycket frustrerande och berättat om känslor av maktlöshet när de ser att patienter inte engagerar sig och därmed ser ingen förbättring i egenvården. Detta bekräftas av Whittemorre et al (2019) att många av patienterna i studien hade låg ekonomisk status och uttryckte att hälsosam mat är för dyrt och därför inget som prioriterades. De hade även inte råd med tillbehör till blodsockerapparater därmed var det sällan dessa patienter kontrollerade sina blodsockernivåer. Det kan vara värdefullt för

sjuksköterskor att ha kunskap om och veta att dessa faktorer existerar i mötet med diabetes typ 2 patienter i vården.

I Whittemore et al. (2019) studie intervjuades både vårdpersonal och patienter med diabetes typ 2 om utmaningar de upplever inom primärvården. Vårdpersonal beskrev hur

kunskapsbrister ledde till rädslor hos patienter och det påverkade deras egenvård. Patienter berättade att de var rädda för att ta för mycket läkemedel då de tror att det kan skada njurarna och att insulin kan leda till blindhet eller amputation. En patient erkände att hon inte följer läkarens rekommendationer gällande medicinering då patienten tar mindre mängd av det läkemedlet hon har fått ordinerat. Chiu et al. (2009) belyste genom att kontinuerligt utbilda och att vården har en regelbunden kontakt med patienter med diabetes typ 2 leder till bättre

(25)

blodsockernivåer och en fortsatt patientföljsamhet. Ålder är en faktor som påverkar patienter att ändra sina vanor. Patienter som är äldre har svårt att ändra sina kostvanor och kan uppleva det som komplicerat (Whittemore et al. 2019). Egenvård kan ses som ett tidskrävande arbete som kostar patienten mycket energi och ett konstant engagemang. Detta arbete sätter också krav på patientens ekonomiska resurser. Detta är hur Dorothea Orem beskriver en del i egenvårdsaspekten i sin teori Theory of self-care. Denna aspekt uppmärksammar att alla människor har förmågan att vårda sig själva, men förmågan kan på grund av olika faktorer förtryckas. Därför är det viktigt att sjuksköterskan är medveten om detta och kan då vägleda patienten att återfå sin förmåga till en god egenvård (Orem, 2001).

Författarnas resultat visade att ett stort antal sjuksköterskor upplevde att många patienter inte tar ansvar över sin hälsa och att detta är en signifikativ orsak till att deras egenvård brister. Kjellsdotter, Berglund, Jebens, Kvick & Andersson (2020) bekräftar också i sin studie att patienter med typ 2 diabetes får en ökad känsla av ansvarstagande med deras liv genom en grupputbildningsmodell med diabetessjuksköterskor. Grupputbildningarna ledde till att patienter får en ny förståelse på sin sjukdom genom reflektioner av existentiella frågor som motiverar patienter till livsstilsförändringar. Med denna sorts utbildning fick patienter chansen att lära sig av varandra genom att höra andras historier och upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Samtidigt uppmärksammade forskarna att patienter behöver ha tillräcklig med kunskap om diabetes typ 2 för att på bästa sätt kunna medverka då kan patienterna lära sig av varandra och bilda diskussioner. Grupputbildningarna ledde också till att patienterna började bli medvetna om sig själva och sina situationer, en ökad självinsikt som ökar engagemang till egenvård. Orems Theory of self-care beskriver om egenvårdsförmågan och att den kan påverkas av olika faktorer som hon då beskriver vidare i sin andra aspekt, vilket hon kallar för Theory of self-care deficit. Den teorin beskriver hur vissa faktorer kan leda till att det brister i egenvården. En av faktorerna är engagemang som Orem förklarar är det centrala för att patienten ska kunna vårda sig själv och den kan påverkas av olika

omständigheter som exempelvis kunskap, ålder och ekonomisk status. Det är också viktigt att samhället hjälper människor som har en försämrad förmåga att ta hand om sig själva (Orem, 2001).

I Sverige är antalet dödsfall till följd av diabetes en nedåtgående trend, men att antalet personer med diabetes ökar varje år (Pellmer Wramner et al. 2017). Globalt sätt är det annorlunda då diabetes anses vara ett stort problem och antalet dödsfall är en uppåtgående trend. Nittio procent av människor som har diabetes i världen har diabetes typ 2 och att det

(26)

stora antalet dödsfall orsakas av komplikationer där hälften dör av hjärt- och kärlsjukdomar. Livsstilsfaktorer anses vara ett av de stora problemen till denna sjukdom och dödsfall (Vilhelmsson & Tengland, 2016).

Författarna har reflekterat om varför Sveriges nedåtgående trend av dödsfall skiljer sig från globala sammanhang. Här dras slutsatsen att Sverige är ett land med invånare som har generellt högre utbildning än många andra länder samt bättre ekonomisk status. Dessa två faktorer är mycket viktiga för att människor ska kunna hantera sin sjukdom på bästa sätt och enligt Orems Theory of self-care deficit påverkar det patientens engagemang. Högre

utbildning kan leda till bättre kunskap om sin sjukdom och att högre ekonomisk status möjliggör att människor har råd att köpa exempelvis hälsosam kost för att uppnå god

egenvård. Enligt Orem är det också viktigt att samhället ger stöd åt sina invånare och här drar författarna slutsatsen att denna faktor är mycket bättre i Sverige än i många andra länder. Sveriges hälso- och sjukvård anses vara mycket bra och tillgänglig för sina invånare. Detta bidrar också till att människor får hjälp med sin egenvård från samhället. Enligt Pellmer Wramner et al. (2017) kan samband ses mellan socioekonomiska faktorer och

utbildningsnivåer i Sverige. I Sverige förekommer fall av diabetes typ 2 mycket oftare hos personer med låg utbildning och lägre hos folk med högre utbildning.Samtidigt som Sverige anses vara ett höginkomstland så går det att se att dessa länder också förknippas med högt sockerintag, vilket författarna drar slutsatsen att detta kan vara en bidragande faktor till att antalet diabetesfall ökar i Sverige varje år (Region Stockholm, 2019a). Författarna

reflekterade över risken hur samhällsbördan kommer förvärras om antalet människor med diabetes ökar och hur det kommer sätta större krav på sjuksköterskans arbete.

Det kan uppstå problem när sjuksköterskan vill engagera patienten med diabetes typ 2 att ta ansvar över sin hälsa. Socialstyrelsen (2018) har beskrivit ett etiskt problem som redan förekommer inom diabetesvården. Det händer att många patienter inte är engagerade i sin egenvård eller vill inte ta ansvar över sin hälsa. Dessa patienter med typ 2 diabetes vill inte ta emot vård och följa rekommendationer från vården, vilket leder till att patienten kommer skadas. Sjuksköterskans roll är att främja hälsa, men detta kan krocka med patientens

autonomi då vårdpersonalen inte får tvinga patienten till vård. Autonomiprincipen innebär att vårdpersonalen måste vara beredd att kunna acceptera att patienten inte vill delta i

rekommenderad behandling. Vården måste acceptera patientens rätt till självbestämmande (Sandman et al., 2018).

(27)

Orem (2001) lyfter fram i sin tredje egenvårdsaspekt Theory of nursing system

sjuksköterskans kliniska omvårdnadsarbete. Att stödja och ge omvårdnad är en konst, en sorts skicklighet som sjuksköterskan behöver ha som omvårdnadsexpert. Meningen med vårdandet är att sjuksköterskan ska se till att patienten kan utföra sin egenvård genom att motivera och engagera.

KLINISKA IMPLIKATIONER

I resultatet framkommer det att det finns många bidragande faktorer som kan påverka patientens egenvård. I den kliniska verksamheten kan resultatet bidra till information om varför patienterna inte sköter sin egenvård samt skapa en djupare förståelse för sjuksköterskor om hur patienter kan motiveras och engageras. Resultatet beskriver vikten av att

sjuksköterskan prioriterar samtalet för att på så sätt skapa en god vårdrelation. En bra vårdrelation bidrar till goda förutsättningarna för att patienten kommer sköta sin egenvård. Författarna anser att all vårdpersonal som arbetar med patienter som har diabetes typ 2 bör ha kunskap om motivation till egenvård. För att detta ska vara möjligt behövs tillräckligt med kunskap både hos vårdpersonal och patient. Sjuksköterskan ansvarar för att denna kunskap nås fram, genom exempelvis grupputbildningar och individuella samtal.

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING

Författarna anser att det saknas forskning utifrån sjuksköterskans perspektiv och upplevelser om hur patienterna sköter sin egenvård. När studien gjordes framkom det att det finns mycket forskning utifrån patientperspektivet men otillräcklig forskning utifrån sjuksköterskans perspektiv. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter och bristande förståelse för hur patienterna själva upplevde sin diabetessjukdom, vilket då ledde till frustration och brister i

engagemanget hos sjuksköterskorna. Tidsbrist ansågs vara en bidragande faktor till att sjuksköterskorna inte hade samtal med patienterna. Författarna anser att det behövs vidare forskning inom området organisatorisk problematik. Bristerna inom detta område bidrar till ett försvårat arbete för sjuksköterskan, därför bör förslag på problemlösningar och

förbättringar tas fram och presenteras. Författarnas förslag på fortsatt forskning är

förbättringsarbete utifrån hur arbetsplatsen kan upptäcka och åtgärda sjuksköterskors tidsbrist som till exempel kan vara kopplat till personalbrist. I resultatet framkommer det också

(28)

mycket information om olika sorters faktorer och problem som kan påverka egenvården. Organisatoriska och samhälleliga problem som exempelvis ett fragmenterat vårdsystem och fattigdom framkommer i många studier, men inga problemlösningar presenteras. Författarna anser därför att det behövs mer forskning inom de områden där samhälleliga eller politiska faktorer hindrar eller försvårar sjuksköterskans arbete behövs.

SLUTSATS

Resultatet i litteraturöversikten visade att en god vårdrelation bidrar till att patienten sköter sin egenvård. Detta kan uppnås om sjuksköterskan har en positiv inställning och en vilja att lära känna patienten. Sjuksköterskan behöver tillräckligt med tid för att kunna skapa en god relation med patienten. Många sjuksköterskor upplevde att patientens bristande intresse och engagemang att hantera sin sjukdom var ett stort hinder till att en god egenvård inte kunde uppnås. Även hinder som fattigdom, ålder och kunskapsbrist hos patienterna påverkade egenvården. På organisatorisk nivå upplevde sjuksköterskor brister i kompetens och i vårdsystemet samt problem med personalstyrka och tidsbrist som påverkade patienters egenvård.

(29)

REFERENSFÖRTECKNING

*artikel inkluderad i resultatet

Andersson, T., Ahlbom, A., & Carlsson, S. (2015). Diabetes Prevalence in Sweden at Present and Projections for Year 2050. PLOS ONE - Swedish Diabetes Projections, 10(11): e0143084. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0143084

*Bhattacharyya, O. K., Estey, E. A., Rasooly, I. R., Harris, S., Zwarenstein, M., & Barnsley, J. (2011). Providers' perceptions of barriers to the management of type 2 diabetes in remote Aboriginal settings. International Journal of Circumpolar Health, 70(5), 552– 563. https://doi.org/10.3402/ijch.v70i5.17848

*Boström, E., Isaksson, U., Lundman, B., Lehuluante, A., & Hörnsten, Å. (2014). Patient-centred care in type 2 diabetes - an altered professional role for diabetesspecialist nurses. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28(4), 675–682.

https://doi.org/10.1111/scs.12092

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2019a). Folkhälsorapport. Hämtad 8 april, 2021, från Region Stockholm,

https://www.folkhalsorapportstockholm.se/rapporten/sjukdomar-och-skador/diabetes/ Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2019b). Folkhälsorapport. Hämtad 10 april,

2021, från Region Stockholm,

https://www.folkhalsorapportstockholm.se/rapporten/introduktion-och-metod

Chiu, Y-W., Chang, Y-M., Lin, L-I., Chang, P-Y., Lo, W-C., Wu, L-C., Chen, T-C & Hwang, S-J (2009). Adherence to a diabetic care plan provides better glycemic control in ambulatory patients with type 2 diabetes. Kaohsiung Journal of Medical Sciences,

25(4), 184–92. https://doi.org/10.1016/S1607-551X(09)70059-2

Diabetesförbundet. (2012). Diabetes. Hämtad 10 april, 2021, från Svenska Diabetesförbundet, https://www.diabetes.se/diabetes/

Diabetesförbundet. (2016). Egenvård. Hämtad 10 april, 2021, från Svenska

Diabetesförbundet, https://www.diabetes.se/diabetes/leva/behandling/egenvard/ Diabetesförbundet. (2020). Typ 2-diabetes. Hämtad 10 april, 2021, från Svenska

Diabetesförbundet, https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/typer/typ-2/ Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.) Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3. uppl., s. 141-182). Lund:

Studentlitteratur.

Friberg F., & Öhlén J. (2012). Fenomenologi och hermeneutik. I M. Henricson (Red.)

Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (s.301-324). Lund: Studentlitteratur.

Gardsten, C., Blomqvist, K., Rask, M., Larsson, Å., Lindberg, A., & Olsson, G. (2018). Challenges in everyday life among recently diagnosed and more experienced adults with type 2 diabetes: A multistage focus group study. Journal of Clinical Nursing,

27(19–20), 3666–3678. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1111/jocn.14330

*Graves, H., Garrett, C., Amiel, S-A., Ismail, K., & Winkley, K. (2016). Psychological skills training to support diabetes self-management: Qualitative assessment of nurses’

(30)

experiences. Primary Care Diabetes, 10(5), 376–382. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1016/j.pcd.2016.03.001

Hadziabdic, E., Pettersson, S., Marklund, H., & Hjelm, K. (2020). Development of a group-based diabetes education model for migrants with type 2 diabetes, living in Sweden.

Primary health care research & development, 21, e50.

https://doi.org/10.1017/S1463423620000493

*Hall, M., & Tolhurst, E. (2020). Nurses’ perspectives on supporting self-management of type 2 diabetes within a primary care setting. Journal of Diabetes Nursing, 24(5), 1–5. *Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, K. (2007).

The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: perceptions among primary care physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244– 249. https://doi.org/10.1080/02813430701691778

*Jansink, R., Braspenning, J., van der Weijden, T., Elwyn, G., & Grol, R. (2010). Primary care nurses struggle with lifestyle counseling in diabetes care: a qualitative analysis.

BMC family practice, 11, 41. https://doi.org/10.1186/1471-2296-11-41

Johansson, K., Österberg, S-A., Leksell, J., & Berglund, M. (2018). Supporting patients learning to live with diabetes: a phenomenological study. British Journal of Nursing, 27(12), 697–704. https://doi.org/10.12968/bjon.2018.27.12.697

Kjellsdotter, A., Berglund, M., Jebens, E., Kvick, J., & Andersson, S. (2020). To take charge of one's life - group-based education for patients with type 2 diabetes in primary care - a lifeworld approach. International Journal of Qualitative Studies on Helth and

Well-being, 15(1), 1726856. https://doi.org/10.1080/17482631.2020.1726856

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:

från idé till examination inom omvårdnad. (2. uppl., s. 57–77). Lund: Studentlitteratur.

Lawler, J., Trevatt, P., Elliot, C., & Leary, A. (2019). Does the Diabetes Specialist Nursing workforce impact the experiences and outcomes of people with diabetes? A

hermeneutic review of the evidence. Human Resources for Health, 17(1), 65. https://doi.org/10.1186/s12960-019-0401-5

Lind, M. (2020). Vård vid diabetes mellitus. I E. Ericson & M. Lind (Red.), Medicinska

sjukdomar (5. uppl., s. 557-621). Lund: Studentlitteratur.

Masupe, T-K., Ndayi, K., Tsolekile, L., Delobelle, P., & Puoane, T. (2018). Redefining diabetes and the concept of self-management from a patient’s perspective:

implications for disease risk factor management. Health Education Research, 33(1), 40–54. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1093/her/cyx077

Mosand Dammen, R. & Stubberud, D-G. (2021). Omvårdnad vid diabetes mellitus. I D-G. Stubberud, R. Grønseth & H. Almås (Red.), Klinisk omvårdnad 2. (3. uppl., s. 55-88). Stockholm: Liber.

*Mutea N-K., & Baker C-M. (2008). Kenyan nurses’ involvement in managing hospitalized diabetic patients. International Journal of Nursing Practice, 14(1), 40–46. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1111/j.1440-172x.2007.00660.x

Nationella Diabetesregistret. (2020). Årsrapport 2020 års resultat. Hämtad 25 maj, 2021, från Nationella Diabetesförbundet https://www.ndr.nu/pdfs/Arsrapport_NDR_2020.pdf

References

Related documents

24-26 October, Refugees, Borders and Membership Conference, Malmö University, Malmö, Sweden; Workshop 1: Researching Norms and Values in Migration and Refugee Studies, Session 2:

En genomgående uppfattning bland våra respondenter är att beslut som fattas med BI som underlag får ett säkrare underlag vilket i sin tur ofta leder till ett bättre resultat. På

The possible benefits with the solution are that the side sections get wiped compared with today’s solution and the quality of the middle sections wiper area

Resterande verb hade en lägre placering och några fanns inte ens med på listan av de 300 mest frekventa verben i COCA, trots att dessa verb ofta förekommer i elevnära

För att det ska uppstå en god social relation och känslan av socialt stöd måste förekomma tydligt kommunikation mellan chefer och mellan medarbetarna (McGregor, 2005). Utan god

Step 5: In this step there is an open discussion with all the stakeholders.The stakeholders are the Design Engineers and the Product coordinators who are mandatory, but

I kombination kan detta vara en orsak till att många patienter upplever en bristfällig smärtlindring när denna studie, i likhet med andra, visar att sjuksköterskor oftast

Frågeställningar som besvaras är, hur resonerar informanterna kring vattenbristen, hur påverkar vattenbristen individens vardag och vilka strategier använder individen för att