Storslagen fjällmiljö

Underlagsrapport till fördjupad

utvärdering av miljömålsarbetet

Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Beställningar

Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket

Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 978-91-620-5772-5.pdf ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: illustration, Tobias Flygar

Förord

I april 2008 ska Miljömålsrådet till regeringen lämna en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen tillsammans med de underlagsrapporter som utvärderingen grundas på. Regeringen ska i sin tur ska redovisa utvärderingen till riksdagen. Denna rapport behandlar miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö och utgör det underlag som Naturvårdsverket i samråd med Riksantikvarieämbetet överlämnar till Miljömålsrådet.

Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets utvärdering har underbyggts med resultat, slutsatser och förslag till åtgärder från regionala utredningar och rap-porter och från forskningsraprap-porter. Remissvar har lämnats av 27 instanser. Syn-punkter och förslag till åtgärder har arbetats in i rapporten.

Rapporten har utarbetats av Carin Åberg, Naturvårdsverket. Inger Selinge och Eva Walden Selin har levererat underlag och förmedlat synpunkter från Riksantik-varieämbetet. Underlagsrapport för delmål om buller har sammanställts av Natur-vårdsverket med stöd av representanter från länsstyrelserna i Norrbottens, Väster-bottens, Jämtlands och Dalarnas län, samt från Vägverket, Luftfartsstyrelsen och Sametinget.

Innehåll

FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 8

Delmål 1 om skador på mark och vegetation 8

Delmål 2 om buller 8

Delmål 3 om natur- och kulturvärden 9

Delmål 4 om hotade arter 9

Förslag till nytt delmål 10

Exempel på viktiga åtgärder 10

SUMMARY 11

Interim target 1 for damage to soil and vegetation 11

Interim target 2 for noise 12

Interim target 3 on natural and cultural values 12

Interim target 4 for threatened species 13

Proposed new interim target 13

Examples of important measures 13

INLEDNING 14

Bakgrund 14 Uppdraget 14

Syfte 14

HUR SER UTVECKLINGEN I MILJÖN UT? 15

Miljökvalitetsmålet 15

Delmål 1 om skador på mark och vegetation 15

Miljötillståndet 16

Delmål 2 om buller 17

Miljötillståndet 18

Naturvårdsverkets åtgärdsförslag i föregående fördjupade utvärdering 23

Fjälldelegationens programförslag 24

Delmål 3 om natur- och kulturvärden 25

Beskrivning av fjällområdet 25

Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet 29

Ny modell för samverkan kring fjällfrågor 29

Fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering 30

Offentliga regelverk och myndighetsutövning 30

Kunskapsuppbyggnad 30

UTVÄRDERING – VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR? 31

Fjällens storslagenhet 31

Mineralprospektering och provbrytning 31

Vindkraft 31

Störningar från terrängskotrar 32

Delmål 1 om skador på mark och vegetation 32

Regionala bedömningar 33

Delmål 2 om buller 34

Utvärdering av buller från terrängskoter 34

Utvärdering av flygverksamheten 35

Delmål 3 om natur- och kulturvärden 36

Regionala bedömningar 37

Delmål 4 om åtgärdsprogram för hotade arter 38

Regionala bedömningar 38

Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet 39

FÖRSLAG TILL NYA OCH REVIDERADE MÅL 40

Tolkning av miljökvalitetsmålets innebörd 40

Miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö 40

Förtydligande av miljökvalitetsmålet 40

Regeringens ”innebär att-satser” 40

Förslag: en ny att-sats ersätter en tidigare. 42

Förslag till revidering av delmål 1 om skador på mark och vegetation 43

Nuvarande delmål 43

Förslag till reviderat delmål 43

Förslag till revidering av delmål 2 om buller 43

Nuvarande delmål 43

Förslag till reviderat delmål 44

Förslag till revidering av delmål 3 om natur- och kulturvärden 44

Nuvarande delmål 44

Förslag till reviderat delmål 44

Förslag till nytt delmål 45 Motivering 45

FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL 47

Delmål 1 om begränsning av skador på natur- och kulturvärden 47

Förslag till regering och riksdag 47

Övriga förslag 47

Delmål 2 om buller 47

Förslag som behöver drivas inom EU 47

Övriga förslag 48

Delmål 3 om långsiktigt skydd av värdefulla natur-, kultur- och friluftsmiljöer 48

Förslag till regering och riksdag 48

Övriga förslag 49

Konsekvenser 49

Nytt delmål 4 om fjällandskapet 49

Förslag till regering och riksdag 49

Sammanfattning

Vart fjärde år genomför Miljömålsrådet en fördjupad utvärdering av miljömålsar-betet. Denna rapport utgör underlag för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö i den andra fördjupade utvärderingen. Rådets utvärdering inklusive underlagsrappor-terna ska lämnas till regeringen den 1 april 2008.

Miljökvalitetsmålet omfattar hela fjällområdet och lägger tonvikten vid utveck-lingen i landskapets natur-, kultur- och friluftsmiljöer. För att målet ska kunna nås krävs att berörda sektorer och samhället i övrigt skyddar och sköter fjällområdets känsliga miljöer. Fortsatt renbete är en viktig förutsättning för att upprätthålla land-skapets unika värden.

Andra förutsättningar för att Storslagen fjällmiljö ska uppnås är att miljökvali-tetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv också uppnås. Fjällen påverkas dessutom av försurning och klimatförändringar. Större olyckor med miljöpåverkan kan komma att påverka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet.

De drivkrafter som leder till påverkan på natur-, kultur- och övriga upplevelse-värden kvarstår och riskerar att förstärkas på längre sikt. Klimateffekter är en orsak till oro. En annan är om mineralprospektering och provbrytning, vindkraftsparker, turism- och fritidsbebyggelse kommer att ta betydligt större arealer i anspråk än idag. Störningar från terrängfordon väntas också växa framöver om inte förebyg-gande åtgärder vidtas.

Delmål 1 om skador på mark och vegetation

Delmålet bedöms som möjligt att nå om åtgärder vidtas för att kanalisera bort ter-rängkörning och annan markskadande verksamhet från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna uppnås.

Mätningar och undersökningar från miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av landskapet i Sverige (NILS) har använts för en översiktlig samman-ställning över omfattningen och eventuella geografiska mönster när det gäller ska-dor från körspår i terräng. En fortsatt tillfredställande miljöövervakning av skaska-dor på mark och vegetation är viktig och förutsätter utveckling och forskning. Det bör även undersökas om det finns praktiska förutsättningar för att använda satellitbase-rad fjärranalys regionalt och nationellt för att följa upp skador på mark och vegeta-tion.

Mer kunskap behövs om renbetets betydelse för fjällekosystemet och den på-verkan som uppkommer till följd av klimatförändringar och olika former av slitage. Förslag: Delmålet kvarstår men utökas och preciseras.

Delmål 2 om buller

Bedömningen har ändrats, och delmålet bedöms nu som möjligt att uppnå. För att nå delmålet om terrängskotrar krävs dock bland annat att gränsvärden för buller för

nya terrängskotrar införs i EG-direktivet 2000/14/EC i enlighet med det förslag som Naturvårdsverket under år 2005 sänt till EU-kommissionen. För att delmålet också ska kunna följas upp krävs dessutom att trafikregistret innehåller uppgifter om bullernivå för respektive fordonstyp. Registreringsfrågan utreds för närvarande av Vägverket.

Andelen terrängskotrar med fyrtaktsmotorer som i normalfallet har lägre bul-lernivå har ökat kraftigt under det senaste året och uppgår nu till nära hälften av antalet sålda fordon. För att nå delmålet krävs dock en snabbare utfasning av äldre skotrar än i dag.

Under perioden 1 april 2006 till 31 mars 2007 genomförde Luftfartsstyrelsen en kartläggning av flygverksamheten inom regleringsområde A enligt terrängkör-ningsförordningen och inom nationalparkerna i fjällområdet.

Uppföljningen visar att flygverksamheten i de skyddade områdena nästan en-bart består av helikopterflygning. Omfattningen motsvarar i genomsnitt ungefär en flygrörelse per vecka i vart och ett av de 16 områdena. Uppföljningen visar också att huvuddelen av överflygningarna över skyddade områden startar och landar i skyddade områden. Luftfartsstyrelsens analys är att reglering av start och landning är effektiv från bullersynpunkt genom att den påverkar överflygningsfrekvensen i de aktuella områdena.

Bedömning och förslag om vilka åtgärder som behöver genomföras är nästa steg om delmålet om flygbuller ska uppnås.

Förslag: Delmålet kvarstår men revideras.

Delmål 3 om natur- och kulturvärden

Bedömningen har ändrats sedan föregående år och delmålet anses inte längre möj-ligt att nå med nuvarande insatser. Fortsatta och förstärkta åtgärder behövs efter 2010. Det regionala miljömålsarbetet med avseende på det samiska kulturarvet och förbättrad kunskap om fjällens kulturmiljöer är avgörande för om delmålet ska kunna nås. Resurser måste till för att öka kunskapen om kulturvärdena, dels i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd.

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med representanter för länsstyrelser och länsmuseer i berörda län börjat diskutera vilken kunskapsuppbyggnad som behövs för att så snabbt som möjligt uppnå en nivå som är tillfredsställande i förhållande till delmålet.

Förslag: Delmålet kvarstår men revideras och breddas till att även omfatta frilufts-miljöer.

Delmål 4 om hotade arter

ur-Vid utgången av år 2006 fanns för fjällandskapet åtgärdsprogram för fjällräv och järv fastställda, och ett program för dubbelbeckasin på remiss. Dessutom är tre program med anknytning till fjällen klara, nämligen för rikkärr, varg och brun-björn. Sammantaget finns därmed sex åtgärdsprogram.

Arbetet med att uppnå mål om hotade arter flyttas till Ett rikt växt- och djurliv.

Förslag till nytt delmål

• Bevarande av fjällandskapet

Exempel på viktiga åtgärder

• Utredning och förslag om värdet av renbete • Utökad miljöövervakning

• Utredningar och förslag för att minska påverkan från mineralprospekte-ring och lokalisemineralprospekte-ring av vindkraft i fjällen

• Kunskapsuppbyggnad och satsningar på skydd, restaurering och skötsel av viktiga kulturmiljöer

• Undersökning av exploateringsföretags påverkan på friluftsvärden i fjäl-len

• Krav att terrängkörningsplaner genomförs • Gränsvärden för buller från terrängskotrar • Förbättrad registerstatistik för terrängskotrar

Summary

Every four years, the Environmental Objectives Council conducts an in-depth eva-luation of the progress towards achieving the environmental quality objectives. The present report is the basis for the Magnificent Mountain Landscape environmental objective in the second in-depth evaluation. The Council’s evaluation, including supporting reports, is due to be delivered to the Government on 1 April 2008.

The environmental quality objective covers the entire mountain region, empha-sising developments in the natural, cultural and recreational environments of the mountain landscape. Achieving the objective will require affected sectors and soci-ety in general to protect and manage the sensitive environments of the mountain region. Continued reindeer grazing is an important prerequisite for maintaining the unique values of the landscape.

Other prerequisites for achieving A Magnificent Mountain Landscape are that the Varied Agricultural Landscape, Sustainable Forests, Flourishing Lakes and Streams, Thriving Wetlands, and Rich Diversity of Plant and Animal Life envi-ronmental quality objectives are also achieved. Additionally, the mountains are affected by acidification, and climate change. Large-scale accidents with environ-mental consequences could affect the possibilities of achieving the environenviron-mental quality objective.

The forces in society that lead to effects on natural, cultural, and other recrea-tional assets remain strong, and there is a risk that they will become stronger in the long term. Climate effects are a cause for concern. Another cause for concern is whether mineral prospecting and exploration, wind power parks, and construction for tourism and leisure homes will take up much larger areas than they do today. Disturbance caused by off-road vehicles is also expected to increase in the future, if action is not taken.

Interim target 1 for damage to soil and

vege-tation

This interim target is judged to be achievable if measures are applied to redirect off-road driving and other land damaging activities away from sensitive areas. Regional work on the environmental quality objective is of great significance for the achievement of the interim target.

Measurements and studies by the environmental monitoring programme known as NILS (National Inventory of the Landscape in Sweden) have been used to com-pile an overview of the extent and possible geographical patterns of damage from vehicle tracks in the terrain. Continued satisfactory environmental monitoring of damage to soil and vegetation is important, and requires development and research. The feasibility of using satellite based remote sensing regionally and nationally to monitor damage to soil and vegetation should also be explored.

A better understanding is needed of the significance of reindeer grazing for the mountain ecosystem, and of the effects of climate change and different types of wear.

Proposal: the interim target remains, but is expanded and made more specific.

Interim target 2 for noise

The assessment for this interim target has been revised, and it is now judged to be achievable. However, one condition for meeting the target for light off-road vehi-cles is that noise limits for new light off-road vehivehi-cles are incorporated into EC directive 2000/14/EC in line with the proposal sent to the European Commission by the Swedish Environmental Protection Agency in 2005. Furthermore, the vehi-cle register will need to include data on noise levels for different vehivehi-cle types in order to allow for monitoring of progress towards the interim target. The registra-tion issue is currently being studied by the Road Administraregistra-tion.

The proportion of light off-road vehicles with four-stroke engines, which typi-cally have lower noise levels, has risen sharply over the past year and now repre-sents almost half of all sold vehicles. In order to meet the interim target, however, the stock of older light off-road vehicles will need to be phased out at a higher rate than currently.

During the period from 1 April 2006 to 31 March 2007, the Civil Aviation Au-thority carried out a survey of flying activity in class A regulated areas under the off-road driving ordinance, and in national parks in the mountain region.

The survey shows that flying activity in the protected areas is almost exclu-sively helicopter activity. The average extent of activity is about one flight per week in each of the 16 areas. The survey further shows that the majority of flights over protected areas originate and terminate in protected areas. The Civil Aviation Authority’s analysis is that regulating take-offs and landings would be effective from the noise point of view since it would affect the frequency of flights over the protected areas.

If the interim target is to be met, the next step is assessment of and proposals for which measures need to be applied.

Proposal: the interim target remains but is revised.

Interim target 3 on natural and cultural values

The assessment for this interim target has been revised since the previous year, and it is no longer regarded as achievable with current resources. Continued and rein-forced measures will be needed beyond 2010. Regional efforts with environmental objectives relating to the Sami cultural heritage, and better information about the cultural environments of mountain areas, will be crucial to achieving the interim target. Resources must be made available to increase and develop information about cultural assets, both in already established reserves and parks and as a basis for establishing long-term protection for new sites in the future.

The National Heritage Board has begun discussions with representatives of county administrative boards and county museums concerned about what is re-quired in order to achieve, as soon as possible, a level of information which is sat-isfactory in relation to the interim target.

Proposal: The interim target remains but is revised and broadened to include out-door recreation environments as well.

Interim target 4 for threatened species

This interim target is judged to have been achieved by the 2005 target year. It ori-ginally included five action programmes which covered species from both moun-tain and forest regions.

For mountain species, action programmes for the arctic fox and the wolverine had been adopted by the end of 2006, and a programme for the great snipe was being circulated for comments. Additionally, three programmes relevant to the mountain region have been completed, for rich fens and for the wolf and brown bear. There are thus six programmes in all.

Efforts to achieve targets for threatened species will be moved to A Rich Di-versity of Plant and Animal Life.

Proposed new interim target

• Conservation of the mountain landscape

Examples of important measures

• Study and proposal on the value of reindeer grazing • Increased environmental monitoring

• Studies and proposals on lessening the impact of mineral prospecting and the location of wind power parks in mountain regions

• Information development, and funding for protection, restoration, and management of important cultural environments

• Study of developers’ impact on recreational assets in mountain regions • Requirement that off-road driving plans are implemented

• Noise limits for light off-road vehicles

• Improved registration statistics for light off-road vehicles • Improved surveillance of and information for off-road traffic

Inledning

Bakgrund

I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvali-tetsmål. I november 2005 tillkom ett sextonde mål. Dessa 16 miljökvalitetsmål ska utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.

I november år 2001 beslutade riksdagen också om delmål, åtgärder och strate-gier för att nå miljökvalitetsmålen. De reviderades i november 2005. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet.

Vart fjärde år genomförs en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Denna rapport är ett led i den andra fördjupade utvärderingen.

Uppdraget

Utgångspunkten för denna fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Storsla-gen fjällmiljö är underlagsrapporten till Miljömålsrådets förra fördjupade utvärde-ring, Storslagen fjällmiljö, och regeringens proposition Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag. Riktlinjerna för uppdraget om fördjupad utvärdering av mil-jökvalitetsmålen fastställdes av Miljömålsrådet i januari 2006. Riktlinjerna går i korthet ut på att bedöma miljötillståndet, redovisa genomförda utvärderingar, före-slå reviderade och nya delmål samt att föreföre-slå åtgärder och styrmedel för att nå miljömålet i ett generationsperspektiv.

Naturvårdsverket har huvudansvaret för utvärderingen av Storslagen fjällmiljö. Riksantikvarieämbetet har delansvar för delmål 2. Flera andra myndigheter berörs av utvärderingen och förslagen till åtgärder, främst Sametinget, Luftfartsstyrelsen, Vägverket och länsstyrelserna i fjällänen.

Syfte

Utvärderingen ska ge svar på om arbetet mot miljökvalitetsmålet Storslagen fjäll-miljö 2004 – 2007 har varit framgångsrikt. Den ska också belysa behovet av ytter-ligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet. Rapporten ska ligga till grund för Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljö-målsarbetet i dess helhet. Den kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupade utvärdering av miljömålssystemet 2009.

Hur ser utvecklingen i miljön ut?

Miljökvalitetsmålet

Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Den samlade bedömningen är att miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö kan nås om berörda sektorer och samhället som helhet visar den hänsyn som följer av del-målen. Men det är mycket viktigt att redan nu uppmärksamma negativa effekter i fjällmiljön av ett förändrat klimat och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra dem.

När det gäller tillståndet i fjällmiljön kan en positiv trend urskiljas. Delmålet om åtgärdsprogram för hotade arter har nåtts. Andelen sålda terrängskotrar med låg bullernivå ökade markant under 2006. Om denna utveckling fortsätter kommer bullernivåerna i fjällen på sikt att sänkas.

Det regionala miljö- och hushållningsprogram som har upprättats gemensamt av länsstyrelserna har börjat tillämpas under 2006. Syftet med programmet är att förbättra förutsättningarna för en hållbar utveckling i fjällmiljön. Av särskild bety-delse är den föreslagna modellen för samverkan kring fjällfrågor, fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering och fortsatt kunskapsuppbyggnad.

Det finns ett stort behov av ny och fördjupad kunskap om fjällens vegetation och kulturmiljöer samt om förekomsten av buller och markskador. Länsstyrelsernas program och samebyarnas miljöplaner utgör tillsammans väsentliga hjälpmedel för att lösa frågorna om markanvändningen i fjällen. För att ett betespräglat landskap ska upprätthållas krävs renskötsel som bedrivs och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön.

Delmål 1 om skador på mark och vegetation

försumbara senast år 2010.

Delmålet bedöms som möjligt att nå om åtgärder vidtas för att kanalisera terräng-körning och annan markskadande verksamhet bort från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna uppnås.

Miljötillståndet

I brist på bättre underlag har riskerna för skador på mark och vegetation hittills bedömts indirekt genom antalet renar och antalet terrängfordon. Antalet renar har minskat med 1,4 procent jämfört med år 2005, och antalet terrängfordon (skotrar och fyrhjulingar) har ökat obetydligt de senaste åren.

Mätningar och undersökningar från miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av landskapet i Sverige, NILS, har använts för att göra en första över-siktlig sammanställning över omfattning och eventuella geografiska mönster när det gäller skador från körspår i terräng. Undersökningen har genomförts med hjälp av en enkätstudie, fältstudier och flygbildstolkning och avsikten har varit att få ett grepp om dagsläget för körspår i fjällens terräng.

I undersökningen uppskattas den totala arealen fjäll, dvs. fjällbarrskog, fjäll-björkskog och mark ovan skogsgränsen, till ca 1 404 km2 . I fältinventeringen fann man enstaka körspår i eller i närheten av 8 av de 28 undersökta rutorna i fjäl-len och det fjällnära området.

Vid flygbildstolkning av två inventerade områden i en större ruta om 5 x 5 km registrerades många linjära element som korsar terrängen. Lättast var de att upp-täcka i myrmark och i gles skog. Uppe på kalfjället (en liten del av det ena områ-det) förekom några spår, men de var svårare att följa.

Av svaren på enkäten kan konstateras att det är svårt att få en överblick av läget genom att följa antalet sökta dispenser. Beviljade dispenser kan gälla en eller flera personer och ett eller flera fordon. De få anmälningar om olovlig körning som gjorts var i några fall från Norrbotten och gällde körning på snötäckt mark.

I enkätstudien har det inte gått att få fram något entydigt mönster i omfattning-en av körspår, annat än att de förekommer över större delomfattning-en av fjällkedjan. Av de observerade körspåren överväger 4-hjuliga motorcyklar som fordonstyp och spåren förekommer över hela fjällkedjan. Det finns en hel del uppgifter om att dränerings-diken har bildats i spåren utmed sluttningar. På många håll upplevs skadorna som stora och i några fall även över utbredda områden.

Det fanns också rapporter från några håll om att rivskador har läkts. Myrar åter-får vegetation relativt snabbt, men på andra ställen kan det ta lång tid för markska-dorna att läka. I några enkätsvar rapporteras att skamarkska-dorna läkt till en del, men att sammanpackningen av marken gör att spåren ändå syns tydligt.

En ny studie har gjorts under sommaren 2007 med fokus på frågor som hänger samman med markslitage, körskador och täckningsgraden av olika vegetationsty-per.

Totalt fanns i hela fjällområdet enligt denna studie ca 1 km stigar, körspår eller leder bredare än 2 dm per km2, dvs. spår med en sammansättning som avvek från omgivningen på grund av tramp eller fordonskörning. Var åttonde av dessa stigar, körspår eller leder är påverkade av fyrhjulingar.

Den tidigare genomförda enkätundersökningen (Allard et al. 2004) antyder att det finns större koncentrerade områden med skador från terrängkörning. Skattning-arna i 2007 års studie visar inte på lika stora skador. Det kan bero på att terräng-körningen inte orsakat större skador i fjällen som helhet och att

enkätundersök-ningen överskattat påverkansgraden av terrängkörning i de områden som svaren gäller

Alternativa förklaringar är att enkätundersökningen som metod framförallt förmedlar information om lokala störningar och inte ger en bild av påverkansgra-den i fjällen som helhet, något som NILS fältinventering gör. Det kan också vara så att antalet NILS-ytor i fjällen måste utvidgas för att terrängkörningen ska fångas upp i högre utsträckning i fältinventeringen.

Om man ska få ett bättre grepp om i vilken utsträckning fjällvärlden är påver-kad av den alltjämt ökande förekomsten av terrängfordon krävs insatser i flera avseenden. Studierna behöver utvidgas, och metoderna för flygbildstolkning ut-vecklas. Graden av återhämtning och fältdata från linjeinventeringen behöver kunna kopplas till vegetationskartan. Då kan man också ringa in i vilka områden åtgärder behöver sättas in och vilka åtgärder som är bäst lämpade i dessa områden.

Kunskapen från NILS-inventeringarna i fjällen är ett viktigt underlag för ter-rängkörningsplaner i fjällen. NILS-kunskapen kan också ligga till grund för infor-mation och utbildning till både allmänhet och yrkesförare om hur skador från ter-rängkörningen kan minimeras.

I det regionala miljö- och hushållningsprogrammet för fjällområdet föreslår länsstyrelserna att det skapas praktiska förutsättningar för att använda även satellit-baserad fjärranalys regionalt och nationellt för övervakning av skador på mark och vegetation.

Delmål 2 om buller

Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg ska minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att:

• minst 60 % av terrängskotrar i trafik senast år 2015 ska uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA),

• buller från luftfartyg senast år 2010 ska vara försumbart både inom re-gleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) och inom minst 90 % av nationalparksarealen.

Bedömningen har ändrats och delmålet bedöms nu som möjligt att uppnå. Om delen om terrängskotrar ska nås krävs dock bl.a. att gränsvärden för buller för nya terrängskotrar införs i EG-direktivet 2000/14/EC i enlighet med det förslag som Naturvårdsverket under år 2005 lämnade till EU-kommissionen. För att delmålet dessutom ska kunna följas upp krävs att trafikregistret innehåller uppgifter om bullernivå för respektive fordonstyp. Frågan om registrering utreds för närvarande av Vägverket.

Terrängskotrar med fyrtaktsmotor har normalt lägre bullernivå än övriga. An-delen skotrar med fyrtaktsmotor har ökat under det senaste året och uppgår nu till nära hälften av antalet sålda fordon. Om delmålet ska nås behöver dock äldre skot-rar fasas ut snabbare än i dag.

Miljötillståndet

Fjällområdet är mycket stort och skiftande till sin karaktär. Möjligheterna att åstad-komma bullerfrihet varierar. För de ödsligt belägna delarna av fjällen förväntas enbart naturljud och där är alla främmande ljud störande. I sådana områden bör kravet vara att samhällsbuller, t.ex. buller från terrängfordon och flygfarkoster, har så låg nivå att de i princip inte alls hörs.

För de delar av fjällområdet där rennäring bedrivs intensivt eller där trafik med terrängfordon i övrigt förekommer, liksom i närheten av fjällanläggningar är det inte möjligt att upprätthålla en låg bullernivå. I sådana områden går det inte att åstadkomma bullerfrihet utan mycket genomgripande åtgärder. Här tvingas man acceptera att det förekommer samhällsljud.

TERRÄNGKÖRNING

Terrängskotrar och miljö

Terrängskoterns miljöprestanda har under senare år förbättrats avsevärt. Nya moto-rer har utvecklas, och ny teknik minskar utsläpp av avgaser och miljöfarliga ämnen och minskar bränsleförbrukningen. Tvåtaktsmotorn har tidigare varit den domine-rande motorn för terrängskotrar. Under de senaste åren har fyrtaktsmotorn introdu-cerats av samtliga större terrängskotertillverkare, och andelen sålda fordon med fyrtaktsmotorer har som nämnts ökat under det senaste året.

Antal terrängskotrar

Vid årsskiftet 2006/07 uppgick antalet registrerade terrängskotrar i Sverige enligt SCB:s statistik till nästan 300 000fordon. Antalet fordon i trafik var nästan 180 000. Terrängskotrar i trafik i fjällänen fördelade sig vid årsskiftet 2006/07 på följande sätt på de fyra länen :

Dalarnas län 16 555 fordon Jämtlands län 22 426 ” Västerbottens län 30 887 ” Norrbottens län 36 808 ”

Summa 106 666 fordon

Följande figur visar utvecklingen av antalet terrängskotrar i trafik i fjällänen under tiden 1980 -2006. Antalet fordon i trafik i fjällänen har uppgått till c:a 100 000 fordon under den senaste 15-årsperioden.

Figur 1. Terrängskotrar i trafik i fjällänen under tiden 1980-2006. Källa: SCB

Eftersom det i gruppen terrängskotrar förekommer både snöskotrar och s.k. ter-ränghjulingar (normalt med 4 hjul) ingår i siffrorna ovan också terter-ränghjulingar. En tidigare kartläggning från 1997 visade att antalet terränghjulingar för hela landet uppgick till c:a 21 000 fordon, varav ca 4 200 i fjällkommunerna En kartläggning under 2007 visar att antalet terränghjulingar i hela landet är drygt 38 000 fordon, varav 5 220 finns i fjällkommunerna och 12 157 i fjällänen.

Det är också viktigt att uppmärksamma att antalet registrerade fordon omfattar såväl fordon i trafik som avställda fordon. Antalet avställda fordon varierar kraftigt efter årstid. Antalet avställda fordon för hela landet kan under sommarhalvåret uppgå till över 120 000. I miljökvalitetsmålet anges att det är antalet terrängskotrar i trafik som skall följas upp. Det kan tolkas så att såväl snöskotrar som terränghju-lingar ingår i begreppet.

Det är också viktigt att uppmärksamma att antalet registrerade terrängskotrar i fjällområdet inte är detsamma som det antal skotrar som används kontinuerligt i området. Det finns ett betydande antal som används under kortare tid av ägare från andra delar av landet som har sin fritidsbostad i fjällområdet. Det förekommer även ett betydande antal terrängskotrar med ägare från andra länder och som regelbundet besöker eller har fritidshus i de svenska fjällen. Till detta kommer också de uthyr-ningsskotrar som finns i fjällområdet men där verksamheten kan drivas av företag med annan hemort än fjällen.

Buller från terrängskotrar

Vägverkets registreringsdata över terrängskotrar innehåller inte uppgift om vilka fordon som har tvåtakts- eller fyrtaktsmotorer. Det framgår inte heller av ingångs-data till registret vilken bullernivå som fordonet uppfyller.

Fyrtaktsmotorer har introducerats först under de senaste 3-4 åren, men uppgif-ter från snöskouppgif-terbranschen har visat att andelen nyregistrerade sådana fordon har ökat mycket kraftigt under det senaste året. Man räknar med att andelen skotrar med fyrtaktsmotor kommer att fortsätta att öka och snart utgöra mer än hälften av de årligen sålda skotrarna.

Utöver uthyrningen av terrängskotrar i fjällområdet har en begränsad uthyrning av terränghjulingar börjat förekomma. Om denna verksamhet ökar kommer buller från terrängfordon att skapa problem också sommartid. Det är viktigt att följa den-na utveckling och kraftigt betoden-na vikten av att länsstyrelserden-na inte ger uthyrnings-företag dispens från terrängkörningsförbudet på barmark för körning i och i anslut-ning till fjällområdet.

FLYG I FJÄLLEN

Tystnaden bryts

Bullernivåerna från flygverksamhet i fjällen är så låga att det inte finns skäl att anta att människors hälsa påverkas. Den negativa effekten av flygverksamheten för fjällbesökaren består i istället av att tystnaden bryts, stillheten störs och att man inte upplever samma vildmarkskänsla.

Det finns ingen samlad bild av hur faunan påverkas av buller från flygtrafik. Vid start och landning är bullernivåerna höga, och där är det rimligt att anta att skrämseleffekter på faunan uppkommer.

Tolkning av begreppet försumbart buller

I miljökvalitetsmålet för fjällområdet anges begreppet ”försumbart buller” utan att innebörden anges närmare. Naturvårdsverket har i samband med den förra fördju-pade utvärderingen angett att riktvärdet för bullerfrihet för de inre delarna av fjällområdet bör vara 40 dBA, som A-vägd ekvivalentnivå under bullerhändelsen.

Vid denna låga nivå är det ett stort avstånd till bullerkällan. Tiden för varje bul-lerhändelse blir 1-2 minuter. Det går dock inte alltid att hålla sig inom den angivna ljudnivån. Den bör rimligen kunna få överskridas högst 10 minuter per vecka (5-10 bullerhändelser). Om ljudkvaliteten uppfyller dessa nivåer bör kravet på försumbart vara uppfyllt. Därför bör denna bedömningsgrund gälla som mått på ett område med ”försumbart buller”.

Skyddade områden i fjällområdet

I delmålet för flygbuller anges områden som dels är skyddade som nationalpark enligt 7 kap. miljöbalken, dels områden som omfattas av trafikrestriktioner för

terrängtrafik enligt terrängkörningsförordningen (1978:594).I det följande beskrivs vilka områden det gäller.

Sveriges nuvarande 28 nationalparker är en viktig del av landets skyddade na-tur. Parkerna har betydelse både som bevarade landskap med höga naturvärden och som besöksmål för den naturintresserade allmänheten. I föreskrifter som ges ut av Naturvårdsverket framgår vad som är tillåtet i de olika nationalparkerna. Eventuel-la undantag från föreskrifterna prövas av länsstyrelsen.

I fjällområdet finns nio nationalparker där de största ligger i Norrbottens län. Av tabellen framgår att det finns restriktioner för landning med luftfartyg i samtliga nationalparker. Restriktioner för överflygning finns för fem nationalparker, medan de fyra övriga saknar sådana restriktioner.

Namn och län Areal (ha) Flygrestriktioner Överflygning

Landningsförbud

Vadvetjåkka (BD) 2 630 Nej Ja (1, 2) Abisko (BD) 7 700 Nej Ja(1, 2) Stora Sjöfallet (BD) 127 800 Minst 300 meter. Ej i

dalgångar.3) Ja (1, 3)

Sarek (BD) 197 000 Minst 300 meter.

Ej i dalgångar. 3) Ja (1,3)

Padjelanta (BD) 198 400 Minst 300 meter.

Ej i dalgångar. 3) Ja (1, 3) Pielekaise (BD) 15 300 Nej Ja(1, 2) Sånfjället (Z) 10 400 Minst 300 meter Ja (1) Töfsingdalen (W) 1 365 Nej Ja(1, 2) Fulufjället (W) 38 483 Minst 600 meter Ja(1,)

SUMMA 599 078 ha

Tabell 1. Nationalparker i fjällområdet (Norrbottens, Jämtlands och Dalarnas län).

1) Tillåtet för tjänsteman i tjänsteärende angående rennäring, polis eller national-parksförvaltning. Anmälan ska göras i förväg. Även tillåtet för sjukvård och räddning. Anmälan i efterhand om inte annat är möjligt.

2) Tillåtet för medlem i vissa samebyar i samband med renskötselarbete eller husbehovs- och yrkesfiske.

3) Tillåtet för medlem i vissa samebyar att flyga i dalgångar i samband med renskötselarbete. Källa: Luftfartsstyrelsens rapport ”Fjällflygsuppdraget. Kartläggning av flygverksamhet i skyddade fjällområden.

De regleringsområden som inrättats enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) är indelade i A-, B- och C-områden efter hur starka begränsningar som gäller för färd med motordrivna fordon. Klassificeringen A-C görs med utgångspunkt i ter-rängkörning på snötäckt mark enligt följande:

A områden utan allmänna skoterleder och med mycket starka begränsningar för körning med terrängskoter,

C områden som kan inrymma flera allmänna skoterleder och med begräns-ningar för körning med terrängskoter.

I regleringsområdena för terrängskotertrafiken finns – med undantag för vissa mindre delar i Jämtlands län som även utgörs av naturreservat – inte några restrik-tioner för flygtrafiken. I tabellen redovisas de regleringsområden som har klass A.

Namn, län Typ av område och areal (ha)

Flygrestriktioner Överflygning Landningsförbud Torneträsk (BD) A-område 51 948 Nej Nej Tjuoltadalen (BD) A-område 20 390 ha Nej Nej Sulitelma (BD) A-område 15 829 Nej Nej Artfjället (del) (AC) A-område

42 900

Nej Nej Frostviken (del) (Z) 2 st A-områden

62 026

(15 003 + 47 023)

Nej Ja (7 200 ha inom Jougdadalens NR)) Hotagen (del) (Z) A-område

74 426

Nej Ja (förutom c:a 1 000 ha)

Skäckerfjällen (del) (Z) A-område 46 255

Nej Nej

SUMMA 313 774 ha

Tabell 2. Regleringsområden klass A (Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län). Källa: Luftfartsstyrelsens rapport ”Fjällflygsuppdraget. Kartläggning av flygverksamhet i skyddade fjällområden.

Buller från flygverksamhet

Det mest verkningsfulla sättet att minska buller från luftfartyg i ett område är att förbjuda start och landning där. En viktig bieffekt av start- och landningsförbud är att överflygning på låg höjd av ett sådant område minskar eller i många fall helt upphör.

I samband med föregående utvärdering av delmålet för flygbuller gjorde Luft-fartsverket en översiktlig analys av flygbuller från överflygningar av fjällområdet på hög höjd. Genom att extrapolera maximalnivåer med hänsyn till avstånd beräk-nade man den på energibasis genomsnittliga maximalnivån för B737-500 till 34 dBA vid överflygning på 33 000 ft (10 000 meter). Motsvarande ljudnivå på 20 000 ft ( 6 100 meter) beräknades till 41 dBA.

Med hänsyn till resultaten av denna analys beräknades bullernivån från över-flygning på hög höjd ligga på en så låg nivå att någon reglering av sådan flygverk-samhet inte behövs. Den uppfyller kravet på ”försumbart buller”.

För överflygning på låg höjd t.ex. 2 000 ft (610 meter) visade däremot Luft-fartsverkets analyser att bullernivån från en helikopter kunde uppgå till 60-75 dBA på marken. En sådan bullernivå kan inte betraktas som godtagbar ur störningssyn-punkt.

Överflygningar med helikopter och mindre flygplan sker vanligtvis på 300-500 meters höjd. Utanför tätbebyggelse är minimiflyghöjden generellt 150 meter över hinder utom vid start och landning.

Med ökad höjd kommer den momentana ljudnivån och ekvivalentnivån att minska, medan varaktigheten ökar. Om ett överflygningsförbud, som komplette-ring till ett förbud mot start och landning ska vara verksamt behöver minimiflyg-höjden vara relativt hög.

Naturvårdsverkets åtgärdsförslag i föregående fördjupade utvärdering

Vid föregående fördjupade utvärdering (FUT 2003) lämnade Naturvårdsverket följande åtgärdsförslag för delmålet ”minskat buller i fjällområdet”.

TERRÄNGKÖRNING

• Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget om miljöklassning av snöskotrar behöver slutföras. Där övervägs frågan om skilda bullerni-våer för snöskotrar.

• Vägverkets statistik över terrängskotrar behöver förbättras och motortyp och bullernivåer anges så att det blir möjligt att löpande följa upp hur stor andel av snöskoterbeståndet som uppfyller det angivna miljökvalitetsmå-let.

• Ytterligare bullermätningar genomförs för de nya snöskotermodellerna för att avgöra om de uppfyller bullerkravet 73 dBA eller om det finns be-hov av teknikutveckling för att klara denna bullernivå.

• Genom enkätundersökning etc. bör användningen av terrängskotrarna i fjällområdet närmare kartläggas, eftersom omfattningen av användningen har betydelse för den totala bullerstörningen för ett område.

• För att generationsmålet för buller i fjällområdet ska nås, bör redan nu en kartläggning påbörjas av behovet av att inrätta ytterligare skoterre-gleringsområden.

FLYGTRAFIKEN

• Luftfartsstyrelsen behöver utfärda start- och landningsförbud med stöd av 64 § luftfartsförordningen inom samtliga regleringsområden A i terräng-körningsförordningen.

• Fortsatt utredningsarbete behöver ske vad gäller möjligheterna att reglera överflygning inom samtliga nationalparker och samtliga regleringsområ-den A i terrängkörningsförordningen.

Huvuddelen av dessa åtgärdsförslag har börjat omsättas i praktiken. Några av åt-gärderna har också slutförts. Under avsnittet ”Nya åtgärder och styrmedel” anges de förslag till åtgärder som nu behöver vidtas för att miljökvalitetsmålet ska nås.

Fjälldelegationens programförslag

Länsstyrelserna i fjällänen har genom Fjälldelegationen haft ett särskilt regerings-uppdrag att ta fram ett program med åtgärder för att begränsa de negativa effekter-na av barmarkskörning i fjällen. Detta uppdrag redovisades till regeringen den 30 mars 2007. Programförslaget innehåller åtgärder som kan genomföras inom en tidsram av tre år från det att regeringen godkänner förslagen. Förslagen redovisas i korthet i det följande:

KALFJÄLLETS MILJÖZON

Kalfjällets miljözon införs som begrepp i terrängkörningslagen (1975:1313). Det innebär att verksamheter som får bedrivas inom denna miljözon ska följa myndig-heternas råd och anvisningar så att markskador minimeras. Terrängkörning, rörligt friluftsliv och mineralprospektering är exempel på sådana verksamheter som berörs av miljözonen. Stor restriktivitet ska gälla vid dispensprövning av terrängtrafik på barmark inom kallfjällets miljözon. I princip föreslås att ingen fritidskörning i samband med fiske, jakt, bärplockning m.m. ska tillåtas inom denna miljözon om inte synnerliga skäl kan redovisas.

TERRÄNGKÖRNINGSPLANER INFÖRS

För de verksamheter som har rätt att köra på barmark i fjällen (kalfjällets miljözon) ska en terrängkörningsplan upprättas. Planen ska godkännas av länsstyrelsen. Be-stämmelserna för att få till stånd en Regler om terrängkörningsplan ska införas i terrängkörningsförordningen. Planen ska innehålla följande uppgifter: 1. viktiga transportleder inlagda på karta, 2. högsta antalet fordon som verksamheten behöver inom kalfjällets miljözon och vilken typ av fordon som används, 3. under vilken tidsperiod fordonen används, 4. om miljöbränsle används och 5. behov av återställ-nings- eller förstärkningsarbeten på avsnitt av viktiga transportleder.

Terrängkörningsplaner ska vara upprättade och godkända för dem som har rätt att köra på kalfjäll senast år 2008. Planen ska revideras vart tredje år.

EKONOMISKT STÖD FÖR MER MILJÖANPASSADE METODER

Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet att ansöka om pengar för att bekosta framtagandet av terrängkörningsplaner. Det föreslås i detta program att ekonomiskt stöd för upprättande av terrängkörningsplaner och markförbättrande åtgärder för transportleder ska ingå i förslag om miljöanpassade metoder. Från och med 2008 kommer det dessutom att finnas möjlighet att ansöka om ersättning för att minska markslitaget genom att bl.a. anlägga körleder.

HÖJDA STRAFFSANKTIONER

För att få en större respekt för reglerna i terrängkörningslagen föreslås att praxis för penningboten höjs till motsvarande nivåer som i Norge.

INFORMATION

Regeringen bör avsätta särskilda medel år 2008 till informationskampanjer om barmarksförbudet.

MILJÖÖVERVAKNING

Påverkan av barmarkskörning ska utgöra en del av miljöövervakningen av fjällen och de fjällnära skogarna. Studier av barmarkskörningens effekter bör kunna sam-ordnas med miljöövervakningsprogrammet NILS som samtidigt bör utökas till att omfatta hela fjällområdet eller minst Kalfjällets miljözon. Det är angeläget att mil-jöövervakningen blir så heltäckande som möjligt.

Delmål 3 om natur- och kulturvärden

Bedömningen har ändrats sedan föregående år, och delmålet anses inte längre möj-ligt att nå. Fortsatta åtgärder behövs också efter 2010. Det regionala miljömålsarbe-tet avseende det samiska kulturarvet och förbättringar i kunskapen om fjällens kulturmiljöer är avgörande för om delmålet ska kunna nås. Resurser måste till för att öka kunskapen om kulturvärdena, dels i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd.

Beskrivning av fjällområdet

Naturvårdsverket utarbetade under 2007 ett utkast till ny nationalparksplan. Avsik-ten med planen är att den ska ligga till grund för förnyelse av arbetet med att inrätta nationalparker i Sverige. I utkastet beskrivs fjällandskapets olika regioner.

Sveriges arktiska landskap ligger i landets nordligaste hörn, ett relativt begrän-sat område nordost om Torneträsk upp till treriksröset. Klimatet är strängt med kalla vintrar, korta relativt varma somrar och låg årsnederbörd.

Landskapet utgörs av förfjällsterräng med små höjdskillnader. Enstaka avrun-dade fjäll ingår, men huvudkaraktären bestäms av vidsträckta, släta platåer och mjukt rundade bergkullar. Berggrunden består av urberg och skiljer sig i morfolo-giskt hänseende från fjällberggrunden. I Norge övergår regionen i fjällbergarter och höga massiv.

Den arktiska regionen skiljer sig väsentligt från annan fjäll- och förfjällsterräng i fjällregionen. Dess speciella karaktär beror mer på det nordliga läget än på höjden över havet. Den arktiska regionen saknar nationalparker. I dess centrala del finns ett område – Tavvavuoma – med mycket höga naturvärden som är väl lämpat att representera regionens natur i nationalparksnätet. Tavvavuoma-området omfattar

Högfjällsregionen omfattar Lapplandsfjällen och en del av norra Jämtlands

fjällvärld. Landskapet har hög medelhöjd över havet och stor andel kalfjäll. Topo-grafin har vissa genomgående karaktärer. Fjällmassiven är avrundade i väster, höga och branta i de centrala delarna och avslutas åt öster med flacka platåer. Särskilt branta fjäll finns inom Sarek-Kebnekaise i regionens norra del.

Högfjällsregionen ligger längs en 40 mil lång nord-sydlig sträcka. Stora delar är sammanhängande kalfjäll. Dalgångar med björkskog tränger på vissa platser in österifrån. Vid avslutningen åt öster finns som regel ett brett björkskogsbälte mel-lan fjällhedarna och barrskogsmel-landet. Vegetationen i övrigt är tydligt zonerad och domineras av rishedar och ängar på lägre nivåer. Högre upp övergår de i gräshedar. I högfjällen upptar blockmarker, permanenta snöfält och glaciärer stora ytor.

Högfjällsregionen innehåller Sveriges mest storartade landskap och den av människan minst förändrade naturen. Inget annat område i Europa har lika höga kombinerade kvaliteter av vidsträckt vildmark och monumentala landskap. Här finns fortfarande möjlighet till exklusiva upplevelser av ursprunglig natur och till veckolånga enskilda vildmarksvandringar.

Högfjällsregionen innehåller sex nationalparker varav tre, Sarek, Padjelanta, och Stora Sjöfallet ligger intill varandra och bildar ett landskapstäckande område med enastående värden. De övriga tre, Vadvetjåkka, Abisko och Pieljekaise är små och omfattar begränsade ytor fjällterräng med specifika värden.

Södra fjällregionen omfattar Dalarnas och huvuddelen av Jämtlands

fjällandskap. Det utgörs inte på samma sätt som högfjällsregionen av samman-hängande fjällhedar, utan är uppdelat på flera åtskilda områden. De mellanliggande markerna utgörs i regel av barrskogsbeväxt förfjällsterräng i form av breda dal-gångar eller platåer.

Den södra fjällregionen skiljer sig från högfjällsregionen främst genom lägre och mer avrundad topografi, mer uppstyckade kalfjällsområden och en närmare kontakt mellan fjällhed och barrskog. Denna region är mer lättillgänglig och över lag mindre krävande att uppleva än högfjällsområdet.

Naturen är storslagen och varierad. De enskilda fjällområdena har ofta specifi-ka, intressanta karaktärer bl.a. i övergångarna till förfjällsterrängen. Mötena mellan fjällnatur och urskogsartade barrskogar ger genuin, vacker vildmarkskaraktär. Det finns goda förutsättningar för omväxlande friluftsliv i skogs- och fjällterräng.

I den södra fjällregionen ligger nationalparkerna Sånfjället, Töfsingdalen och Fulufjället.

Miljötillståndet

De skyddade landområdena i fjällen är mycket omfattande, och det finns vidsträck-ta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvär-den, t ex. Lapplands världsarv. Landområdena i fjällen har dessutom en hög och värdefull geologisk mångfald.

Skyddet av vattenmiljöerna är inte lika omfattande och behöver förbättras. Många större fjällsjöar är reglerade, och de återstående outbyggda fjällälvarna har därför stor betydelse för bevarandet av fjällregionens biologiska mångfald. Även

skyddet av miljön i fjällsjöarna är begränsat, liksom kunskapen om representativa höga kulturvärden och det samiska kulturarvet.

Det finns ett behov av skötsel av de skyddade områdena som ännu inte är till-godosett. Skyddet av sötvattensmiljöerna ingår generellt i miljökvalitetsmålet Le-vande sjöar och vattendrag. Höga natur- och kulturvärden knutna till det fjällnära jordbruket hör till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3) om grän-serna för fjällnära skog. Gränsen är dragen som en buktande, heldragen linje från norra Dalarna till gränsen mot Finland i Tornedalen. Den fjällnära skogen omfattar också ett betydande antal enklaver av skog på berg och höjdryggar öster om den heldragna gränsen i Norrbottens och Västerbottens län.

Enligt miljömålspropositionen 2004/05:150 ingår skogsmiljöer med höga na-tur- och kulturvärden ovan gränsen för fjällnära skog i miljökvalitetsmålet Storsla-gen fjällmiljö. Av Nationell strategi för formellt skydd av skog som fastställdes av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen år 2005 framgår att Delmål 1 i Levande sko-gar avser området nedanför gränsen för fjällnära skog. Bevarandet av de stora area-ler oskyddade urskogsartade skogar som fortfarande finns i det fjällnära området måste därmed hanteras vid sidan av detta mål och ingå i miljökvalitetsmålet Stor-slagen fjällmiljö.

Knytningen till Storslagen fjällmiljö innebär att urskogsartade skogar i det fjällnära området löper mindre risk att avverkas. De skogar som utpekats inom ramen för statsskogsuppdraget, liksom andra urskogsartade skogar på statens mar-ker bör i första hand bevaras genom markägarnas frivilliga skydd.

Även om det fjällnära området sammantaget ges låg prioritet när det gäller att bilda naturreservat, biotopskydd eller ingå naturvårdsavtal under målperioden bör särskilt lämpliga objekt prioriteras högt, t.ex. urskogsartad skog på marker av hög bonitet, i synnerhet om sådana påträffas på privatskogsbrukets marker eller all-männingsskogarna.

ETT PROJEKT KRING RENVALLAR

Satelliter har känsliga sensorer som kan uppfatta nyansskillnader i det reflekterade ljuset från jordytan långt bortom vad det mänskliga ögat klarar av. Detta utnyttjas i ett utvecklingsprojekt tillsammans med naturgeografiska institutionen vid Stock-holms universitet och Silvermuseet i Arjeplog.

Renvallar är avgränsade ytor som användes som uppsamlingsplatser för tamre-nar för bland annat mjölkning, slakt och kalvning fram till omkring mitten av 1900-talet. Den moderna renskötseln har en mer extensiv inriktning och renvallarna an-vänds därför inte längre. På grund av den långsamma vegetationstillväxten i fjällen syns de fortfarande som svagt ovala ytor, ofta med en frodig örtvegetation som kontrasterar mot den kargare omgivningen.

Projektet kommer att utvärdera både manuella och automatiska tolkningsmeto-der för att lokalisera renvallarna i satellitbiltolkningsmeto-derna. Avsikten är att hitta metotolkningsmeto-der som kan underlätta karläggningen av fjällens kulturarv.

MILJÖERSÄTTNING FÖR NATUR- OCH KULTURMILJÖER I RENSKÖTSELOMRÅDET

Inom miljö- och landsbygdsprogrammet 2001-2006 fanns en miljöersättning för skötsel av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Ersättningen betalades ut för skötsel av renvallar och renstängsel som kommit till före 1960. För varje år har fler medverkat till sådana åtgärder och sökt medel för det. År 2005 betalades ca 10 miljoner ut årligen. Skötseln består i att årligen hålla igenväxning borta från renval-len och renstängslet och underhålla renstängsel så att dess funktion består.

Motsvarande miljöersättningen finns också att söka inom nuvarande lands-bygdsprogram (2007-2013).

BIDRAG TILL KULTURMILJÖVÅRD

Från anslaget Bidrag till kulturmiljövård har under åren 2004-2006 ca 10 miljoner kronor gått till vård av bebyggelse och kulturlandskap i fjällområdet. Av dessa medel har ungefär 4 miljoner gått till byggnadsvård. I fjällområdet finns två kul-turreservat: Lillhärjåbygget i Jämtlands län – en ensamgård i väglöst land med huvudgård och fäbod, och Atoklimpen – ett samiskt kulturlandskap. Av bidrags-medlen har cirka 3 miljon gått till dessa två.

Av anslaget Bidrag till kulturmiljövård beviljades för år 2007 846 000 kronor för att bygga upp kunskapen om kulturvärden i fjällområdet. Medlen fördelar sig på följande vis till de tre huvudsakliga fjällänen:

Jämtlands län 290 000 kr Västerbottens län 300 000 kr Norrbottens läns 256 000 kr

Totalt 846 000 kr

• Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har till 2007 års fördelning av Bidrag till kulturmiljövård begärt medel för uppbyggnad av kun-skapsunderlag i fjällen. I ett första skede ska en sammanställning av be-fintliga kunskaper göras.

• Jämtlands län har dessutom begärt medel för en inventering och doku-mentation i Henvålens naturreservat. Resultatet ska leda till att en ny skötselplan för naturreservatet upprättas. Projektet drivs av Jämtlands läns museum och ska pågå i tre år till en kostnad av cirka 700 000 kro-nor.

• Västerbottens museum har med utgångspunkt i gamla inventeringar och byggnadsvårdsprojekt påbörjat ett projekt för att öka kunskapen om mil-jön i ett helhetsperspektiv. Kostnaden för en sådan miljö beräknas till cirka 150 000 kronor.

• Norrbottens län ska under 2007 genomföra en förstudie inför en kom-mande och mer omfattande inventering av visten inom världsarvet Lapo-nia. För två visten beräknas kostnaden till cirka 80 000 kronor.

Delmål 4 om åtgärdsprogram för hotade arter

som har behov av riktade åtgärder.

Bedömningen är att delmålet uppnåddes vid målåret 2005. Delmålet avsåg ur-sprungligen fem åtgärdsprogram som omfattade arter som finns både i fjäll- och skogslandskapen.

Vid utgången av år 2006 fanns för fjällandskapet åtgärdsprogram för fjällräv och järv fastställda och ett program på remiss för dubbelbeckasin. Dessutom är tre program med anknytning till fjällen klara, nämligen för rikkärr, varg och brun-björn. Sammantaget finns därmed sex åtgärdsprogram.

Målet anses uppfyllt när det finns ett fastställt eller ett av Naturvårdsverket godkänt förslag till åtgärdsprogram som har remissbehandlats. Totalt har senare nio arter och lika många åtgärdsprogram identifierats för fjällandskapet.

Arbetet med att uppnå mål om hotade arter, bl.a. frågan om gynnsam bevaran-destatus för fjällens olika arter, behandlas fortsättningsvis i miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

Regionalt miljö- och hushållningsprogram för

fjällområdet

Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har gemensamt upprättat ett miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet som har börjat tillämpas under 2006. Syftet är att förbättra förutsättningarna för hållbar utveckling i fjällmiljön. Av särskild betydelse är den modell som föreslagits för samverkan kring fjällfrågor, fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering och fortsatt kunskapsuppbyggnad.

I programmet redovisas förslag till insatser och åtgärder inom de närmaste tio åren. Det tar också upp det fortsatta arbetets inriktning och de berördas ansvar för att ta vara på möjligheter till förbättringar och överbrygga hinder och problem. De förslag som läggs fram är tillämpliga i varierande omfattning i fjällområdets olika delar.

Ny modell för samverkan kring fjällfrågor

Förslag:

• För ökad samverkan mellan fjällkommuner kring översiktsplanering fö-reslås att regeringen anslår särskilda medel som berörda kommuner kan söka för mellankommunal samverkan och kommunal översiktplanering. • För att öka kunskapen hos fjällkommunerna om rennäringen och övriga

sär-• För effektivare samråd mellan rennäringen och övriga intressen föreslås att regeringen ger Renmarksgruppen under ledning av Sametinget ett sär-skilt uppdrag att utveckla samrådsinstrumentet när det gäller dess till-lämpning i sammanhang som berör rennäringen.

Fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering

Förslag:

• För att utveckla formerna för en fjällanpassad resurs- och utvecklings-planering föreslås att regeringen anslår särskilda medel för inledande pi-lotprojekt i varje län.

Offentliga regelverk och myndighetsutövning

Förslag:

• För att miljömålsarbete och tillväxt ska närma sig varandra föreslås att regeringen ger länsstyrelserna och i Dalarnas län även Region Dalarna i uppdrag att utarbeta tydliga regionala mål för socialt och ekonomiskt hållbar utveckling

• För att identifiera hindrande bestämmelser och ge förslag till ändringar för renägare, ägare av jordbruksfastigheter, små livsmedelsproducenter och företag som bedriver naturturism i liten skala föreslås att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med representanter för berörda verksamhetsut-övare, kommunala, regionala och centrala myndigheter.

• För att andra än polisen ska kunna utöva tillsyn i kommunala reglerings-områden för snöskotertrafik bör regeringen genomföra de ändringar som föreslagits i reglerna för naturvårdsvakter.

• För att minska störningar för rennäringen i anslutning till en del turistor-ter och längs vissa vandringsleder föreslås att regeringen utreder möjlig-heten att ge länsstyrelsen rätt att under kortare perioder begränsa rätten att beträda området.

Kunskapsuppbyggnad

Förslag:

• För en fortsatt kunskapsuppbyggnad om fjällområdet och dess förutsätt-ningar för hållbar utveckling föreslås följande insatser:

- Långsiktig turismforskning vid ETOUR

- Mångvetenskapligt centrum vid Vindelfjällens forskningsstation - Ajtte Svenskt Fjäll- och samemuseum

- Inventeringar av kulturmiljövärden

Utvärdering – varför ser det ut

som det gör?

Fjällens storslagenhet

Fjällen är en känslig miljö som många vitt skilda intressen gör anspråk på att an-vända. Kunskapsbristen är fortfarande stor om fjällens natur- och kulturmiljöer, liksom om vad fjällen tål av påverkan från olika verksamheter. Om hållbar utveck-ling ska kunna komma till stånd i känsliga fjällmiljöer är därför forskning, doku-mentation och information av stor vikt. Detsamma gäller samverkan mellan forska-re, förvaltare och användare av naturresurserna.

Fjällområdet är ett kombinerat natur- och kulturlandskap med enastående este-tiska värden. Exploatering av olika slag som vattenkraftsutbyggnad, gruvbrytning, järnvägar, vägar, nya bebyggelseområden och modernt skogsbruk har till viss del påverkat landskapsbilden och lokalt ändrat den storslagna upplevelsen.

Betraktar man fjällområdet i stort är dock den påverkan som har skett de senas-te tio åren marginell. I ett kortare framtidsperspektiv kan man utgå från att den storslagna fjällmiljön kommer att bestå. På längre sikt finns det dock skäl att vara orolig. Befarade klimateffekter är en orsak till oro. En annan är i vilken utsträck-ning vindkraftsparker, turistanläggutsträck-ningar och fritidbebyggelse kommer att ta betyd-ligt större arealer i anspråk än idag.

I fjällkommunerna finns en stark önskan att fjällens stora upplevelsevärden kan tas till vara för lokal utveckling av näringslivet. Intressekonflikter kring markan-vändningen i fjällområdet är vanliga och avvägningsfrågorna är svåra.

Länsstyrelserna har i det länsgemensamma fjällprogrammet (RMHP) fört fram flera förslag som syftar till att finna en ny modell för samverkan kring fjällfrågor och hur en fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering kan genomföras.

Mineralprospektering och provbrytning

Sverige anses ha rikliga tillgångar av mineral och metaller, och förutsättningarna att hitta nya fyndigheter är mycket goda. Utvecklingen av ny teknik, snabba och billiga analysmetoder och avancerade datorprogram har ökat effektiviteten i pro-spekteringen. Ansökningarna om undersökningstillstånd enligt minerallagen (1991:45) i det svenska fjällområdet har ökat avsevärt de senaste åren och trenden till fortsatt ökning inger oro. Det behöver utredas hur läget ser ut och om åtgärder behövs.

Vindkraft

Intresset för att bygga ut vindkraft växer. Fjällområdet är ett av de områden som har störst vindenergipotential. Fjällvärlden är stor. Därför kan den i en första be-dömning uppfattas ha utrymme för en omfattande utbyggnad av vindkraft.

Samti-digt är bevarandeintressena utbredda med flera områden med höga natur- och kul-turvärden av nationell betydelse.

Fjällen används i stor utsträckning för rekreation och friluftsliv. I många dal-gångar bedrivs en betydande turismnäring som ofta är den dominerande inkomst-källan för bofasta i fjällområdet. Fjällturismen bygger på en mängd olika aktivite-ter, men upplevelsen av storslagen fjällnatur är nästan alltid en viktig förutsättning. Huvuddelen av fjällområdet används också för rennäring.

En utbyggnad av vindkraften kan bidra till en hållbar utveckling, eftersom vindkraften är en både förnybar och ren energikälla. Samtidigt är vindkraftverken stora och påverkar landskapet visuellt också på stora avstånd. Även om

fjällandskapet är storskaligt och därför till synes kan tåla t.ex. höga vindkraftverk, är det samtidigt genom sin karaktär mycket känsligt för visuella förändringar. Fel-aktigt lokaliserade vindkraftverk kan påtagligt påverka natur-, kultur- och fri-luftsvärden som är viktiga förutsättningar för turismen och därmed för sysselsätt-ningen i många fjällbygder. Vindkraftverk som hamnar fel kan också skapa pro-blem för rennäringen och påtagligt påverka både natur-, kultur- och friluftsvärden, men också förutsättningar för turismen och därmed sysselsättningen i många fjäll-bygder.

Störningar från terrängskotrar

Terrängskotertrafiken väntas växa framöver. Intresset är stort från turistföretagare att kunna erbjuda snöskotersafariturer med exklusivitet. Det innebär bl.a. önskemål om att få tillgång till områden som är förbjudna för snöskoteråkning. I fjällområdet pågår ett arbete med att utreda hur omfattande användningen av terrängskotrar i fjällområdet är. Utredningen avser körning på både snötäckt mark och barmark. Arbete pågår också med att se över ledsystem i fjällen för att tillmötesgå önskemål från både turåkare på skidor som söker tystnad i fjällen och snöskoteråkare.

Delmål 1 om skador på mark och vegetation

Delmålet är möjligt att nå inom tidsramen, om åtgärder vidtas för att kanalisera terrängkörning och annan markskadande verksamhet bort från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna upp-nås.

Om delmålet ska nås är också fortsatt forskning och utveckling nödvändig. Mer kunskap behövs om renbetets betydelse för fjällekosystemet och den påverkan som uppkommer till följd av klimatförändringar och olika former av slitage.

Från och med 2008 finns en ny insats att söka medel till inom landsbygdspro-grammet (2007-2013), nämligen markförbättrande insatser i renskötselområdet. Insatsen kan betecknas som en viktig miljöinvestering inom ramen för Utvald miljö och ansökningarna prioriteras enligt den regionala genomförandestrategin som har tagits fram av stödmyndigheten, dvs. Sametinget. Ersättning för miljöinvesteringen kan gå till exempelvis markering eller anläggning av körleder.

Regionala bedömningar

Länsstyrelsen i Dalarnas län tolkar målet som att det inte avser skador på mark och vegetation inom redan exploaterade områden och inte heller utbyggnadsområden som ingår i detaljplaner och antagna översiktsplaner.

Målet är möjligt att nå i Dalarna. Bedömningen avser länets oexploaterade fjällområden. Skador på mark och vegetation i Dalafjällen beror främst på besöks-trycket, betestrycket och exploateringstrycket och skiljer sig påtagligt åt geogra-fiskt mellan olika fjällområden.

Det går att se påverkan av betestryck från tamren i norra Dalafjällen, men om-fattningen är svårbedömd i avvaktan på relevanta metoder och dataunderlag.

Exploateringstrycket är särskilt starkt i anslutning till de redan ianspråktagna delarna av fjällområdet. Slitage och erosionsskador förekommer i de större fjällan-läggningarnas närområden.

Besök koncentreras i huvudsak till lederna. Utvecklingen av metoder för att bedöma vegetationsskador och räkna skotrar/vandrare/skidåkare med vandrarfre-kvensräknare på leder ger allt säkrare bedömningar av besökstryckets storlek och effekter.

I Jämtland ökar motordriven turism såväl sommar- som vintertid. Fjällvegeta-tionen påverkas också av barmarkskörning inom ramen för de undantag som tillåts i terrängkörningslagen. Inte minst våtmarker i fjällregionen är känsliga för detta.

Inom redan exploaterade fjällområden ökar antalet liftar och nedfarter kontinu-erligt. Indirekt är det också mänsklig verksamhet som leder till de klimatföränd-ringar som bedöms ha snabbast inverkan på fjällens vegetation. Att skador på mark- och vegetation skulle vara försumbara redan 2010 betraktas därför som yt-terst osannolikt, liksom att målet kan nås.

Länsstyrelsen i Västerbotten bedömer att de verksamheter som kan ge skador på mark och vatten framförallt är utbyggnad av ny infrastruktur men även frilufts-liv, turism, jakt och fiske.

Det betespräglade landskapet upprätthålls av renskötseln. Det är viktigt att den bedrivs och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön.

Det finns många aktörer med olika intressen i fjällområdet. Genom ett ökat an-tal terrängfordon som kör på barmark har buller och slitage ökat under en femårs-period. Det innebär att det behövs mer underhåll på sommar- och vinterleder. Fjällmiljön påverkas också av klimatförändringar och föroreningar från andra delar av världen.

Med hjälp av markanvändnings- och terrängkörningsplaner kan slitaget mins-kas i fjällområdet. Länsstyrelsens bedömning är att delmålet kan vara möjligt att nå.

Länsstyrelsen i Norrbotten konstaterar att för att kunna bedöma utvecklingen och svara på om målet kan nås, måste man bättre definiera vad som ska betraktas som markskador. Stigar, leder och att ett visst slitage förekommer runt samevisten, turismens och renskötselns anläggningar samt att antalet renar varierar över tiden är en naturlig följd av att människan nyttjar fjällområdet. Omfattande spår av