Narrativ om införandet av allmän rösträtt i
svenska gymnasieskolans historieläroböcker
Är ett marxistiskt eller liberalt narrativ om införandet av allmän rösträtt dominerande i svenska historieläroböcker?Narratives of the Introduction of General Voting Rights in Swedish High School History Textbooks
Is a Marxist or Liberal Narrative about the Introduction of Universal Suffrage Dominant in Swedish History Textbooks?
Albin Malmqvist
Statsvetenskap Handledare: Claes Tängh Wrangel Avancerad nivå 15 hp Examinator:
Examensarbete i statsvetenskap Termin HT År 19 SKA301 H a n d l
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod: SKA301 Termin 11 År 19
Sammandrag
Studien består av en idealtypsanalys av fyra historieläroböcker för svenska gymnasieskolan i syfte att undersöka om ett liberalt eller marxistiskt narrativ om
införandet om allmän rösträtt dominerar i dessa. Den marxistiska idealtypen, baserad på strukturalist-marxistisk teori, visar sig stämma väl överens med böckernas narrativ. Den liberala idealtypen, baserad på moderniseringsteori, visar sig nästan inte över huvud taget stämma överens med böckernas narrativ.
______________________________________________________________________
Albin Malmqvist
Narrativ om införandet av allmän rösträtt i svenska gymnasieskolans historieläroböcker Är ett marxistiskt eller liberalt narrativ om införandet av allmän rösträtt dominerande i svenska
historieläroböcker?
Narratives of the Introduction of General Voting Rights in Swedish High School History Textbooks
Is a Marxist or a Liberal Narrative about the Introduction of Universal Suffrage Dominant in Swedish History Textbooks?
2019 Antal sidor 39
______________________________________________________________________
Nyckelord: historieläroböcker, gymnasieskolan, historieundervisning, narrativ, allmän rösträtt, moderniseringsteori, strukturalist-marxism, demokratisering,
e d a r e : N i c l a s J o h a n s s o n E x a m i n a t o r
:
Innehåll
1.Bakgrund...3
1.1. Inledning...3
1.1.1. Syfte och frågeställning...4
1.2. Tidigare forskning...4
1.3. Införandet av allmän rösträtt i gymnasieskolans läroplan...5
1.4. En kort genomgång av Sveriges väg till allmän rösträtt...7
2. Teori...9
2.1. Moderniseringsskolan...9
2.1.1. Kritik mot Lipset...11
2.2. Strukturalist-marxistiskt perspektiv på demokratisering...12
2.2.1... Kritik mot Therborn...15
2.3. Jämförelser och avskiljning...16
3. Metod och material...17
3.1. Metod...17
3.1.1. Idealtyper...18
3.1.1.1. Liberalt narrativ...19
3.1.1.2. Marxistiskt narrativ...19
3.2. Material...20
4. Resultat och analys...21
4.1. Sammanställning och jämförelse...32
4.2. Skillnad mellan kurserna Historia 1A och 1B...33
5. Slutsatser och vidare forskning...36
1. Bakgrund
1.1. Inledning
Historien är oerhört komplex och vare sig dess helhet eller delar av den är möjlig att överblicka i sin totalitet. För skildra ett historiskt skeende för en gymnasieelev på ett över huvud taget begripligt sätt måste avskiljningar göras och perspektiv anläggas. Ju mindre tid och resurser som finns att tillgå desto snävare måste avskiljningarna vara och desto mer fokuserade perspektiv måste anläggas. Ur ett av många perspektiv kan det historiska skeende vi kallar “romarrikets fall” förklaras som en statsbildnings kollaps inför inre degenerering och yttre påtryckningar, ur ett annat som en serie förflyttningar av mänsklig genmaterial som resultat av klimatförändringar, ur ett tredje som en ekonomisk övergång från global
slavekonomi till regional feodalism. Alla dessa perspektiv är mer eller mindre sanna men för att kunna ge gymnasieelever en någorlunda koherent bild av saken så måste den mesta informationen om fenomenet skalas bort och ett, eller en kombination av, perspektiv väljas. Den stomme som är kvar struktureras sedan i ett narrativ, en berättelse om ett historiskt skeende där ett, eller ett begränsat antal, händelser sker på grund utav en, eller ett begränsat antal, orsaker.
I gymnasieskolans läroplan står klart och tydligt att demokratisering skall tas upp i den obligatoriska historieundervisningen i samtliga program (Skolverket. 2011. S. 68-73). Hur väljer vi då att förklara för våra elever varför Sverige demokratiserades? En undersökning genomförd 2003 visade tydligt att historieundervisningen enligt svenska elever i stor grad styrs av läromaterialet (Skolverket. 2004. S. 61; Skolverket 2005. S. 35). Det är därför inte orimligt att anta att det narrativ om införandet av allmän rösträtt i Sverige som presenteras i läromaterialet är det narrativ som reproduceras i undervisningen.
I min forskning har jag försökt utreda vilket narrativ om införandet av allmän rösträtt som fyra historieläroböcker riktade mot gymnasieskolans två obligatoriska historiekurser Historia 1a och Historia 1b förmedlar. Detta har jag gjort genom att mäta dem mot två idealtyper jag konstruerat utifrån två teorier om demokratisering. En baserad på moderniseringsskolan som jag kallat den liberala idealtypen och en på strukturalistisk-marxistisk teori jag valt att kalla den strukturalistisk-marxistiska idealtypen. Jag har valt dessa idealtyper då dess teoretiska underlag har politiska implikationer. Sveriges demokratisering är med största säkerhet den demokratiseringsprocess som eleverna kommer exponeras mest för, kanske den
enda1. Detta kommer naturligtvis påverka hur eleverna ser på demokratier, på hur de kan uppstå och har vidare implikationer för deras politiska världsbild. Genereras förutsättningarna för demokrati genom kapitalismens välståndsgenerering eller genom det kapitalistiska
systemets klassmotsättningar? Är det en bildad och välbärgad medelklass eller en organiserad och klassmedveten arbetarklass som kan driva igenom demokratisering? Dessa frågor ger svar som ger vida politiska implikationer. Inte minst på ett internationellt plan där allt från invasioner, handelsblockader eller frihandelsavtal med länder som anses mindre
demokratiska än ens eget görs inom ramarna för en teori. Handel med, eller forcerad ekonomisk liberalisering av, tidigare icke-demokratier som Sydafrika, Sydkorea,
Saudiarabien eller Kina motiveras ofta med moderniseringsteorins bud om att ekonomisk tillväxt leder till demokratisering för att ta ett exempel. Stöd till fackföreningar i samma länder kan motiveras från ett strukturalistiskt-marxistiskt perspektiv för att ta ett annat.
1.1.1. Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att undersöka narrativet eller narrativen om Sveriges införande av allmän rösträtt i historieläroböcker för gymnasieskolan. Huruvida de förmedlar ett primärt
marxistiskt eller liberalt narrativ.
Uppsatsens forskningsfråga är: förmedlar svenska gymnasieundervisningens
historieläroböcker ett primärt marxistiskt eller liberalt narrativ om Sveriges införande av allmän rösträtt?
1.2. Tidigare forskning
Gällande forskning om läromedel och dess ideologiska innehåll kan nämnas Herbert Tingstens bok Gud och fosterlandet från 1969. I denna beskriver Tingsten det narrativ han menar framfördes i svenska historieskolböcker fram tills 1940-talet. Ett narrativ om Sveriges historia där den svenska nationen alltid handlat starkt och rättrådigt med ett särskilt fokus på stormaktstiden (Tingsten. 1969. S. 129). Tingsten kopplade det till ett fostrande av dygder som patriotism, moralisk rättrådighet och självuppoffrande. Ett skifte, menade Tingsten, inträffade på 1940-talet då Sveriges demokratiska traditioner började få större utrymme i
1 Det var den enda fredliga demokratiseringsprocess innan Berlinmurens fall som skildrades i de böcker jag undersökt.
historieläromedlens narrativ och böckernas uppfostrande karaktär skiftade till att istället uppmana till demokratiska dygder (Tingsten. 1969. S. 277-280)
I den studie som kanske närmast tangerar min egen har Janne Holmén undersökt läroböckers förmedlade bilder av å ena sidan Sovjetunionen och å andra sidan USA under kalla kriget. Studien jämför svenska, finska och norska läromedels bilder av hur personer och ekonomi i de två länderna beskrivs. Förutom att jämföra hur narrativen skiljer sig från land till land har han även undersökt hur narrativen förändrats över tid (Holmén. 2006. S, 333-335).
I boken Det var en gång ett land: Berättelser om svenskhet i historieläroböcker och elevers föreställningsvärldar har Ingmarie Danielsson Malmros undersökt de “berättelser” eller narrativ om Sverige och svenskhet en elev möts av i dess historieläroböcker. Utifrån fem sådana berättelser om neutralitet och fred, välstånd och välfärd, demokrati, invandring samt jämställdhet menar Danielsson Malmros att en oproblematisk berättelse om evig svensk framgång och harmoni målas upp medan problem med och motsägelser mot en gemensam svensk världsbild skyls över (Malmros Danielsson 2012. S. 389).
1.3. Införandet av allmän rösträtt i gymnasiets läroplan
Historia är ett obligatoriskt karaktärsämne på alla gymnasieutbildningar. Det finns emellertid vissa variationer i främst omfång. Kursen Historia 1b på 100 poäng är gemensam och
obligatorisk för alla studieförberedande program utom teknikprogrammet. För de
yrkesförberedande programmen, lärlingsutbildningarna samt teknikprogrammet är istället kursen historia 1a på 50 poäng obligatorisk. Skillnad mellan de båda kurserna rör främst djup och omfång då de ska behandla liknande saker.
Kursen Historia 1a1 ska enligt GY 11 behandla följande angående demokratisering: Industrialisering och demokratisering under 1800- och 1900-talen samt viktiga globala
förändringsprocesser och händelser, till exempel migration, fredssträvanden, resursfördelning och ökat välstånd, teknisk utveckling, internationellt samarbete, mänskliga rättigheter, jämställdhet, kolonialism, diktaturer, folkmord och konflikter (Skolverket. 2011. S. 68).
Industrialisering och demokratisering under 1800- och 1900-talen i Sverige och globalt samt viktiga globala förändringsprocesser och händelser, till exempel migration, fredssträvanden, resursfördelning och ökat välstånd, teknisk utveckling, internationellt samarbete, mänskliga rättigheter och jämställdhet men också kolonialism, diktaturer, folkmord, konflikter och ökat resursutnyttjande. Långsiktiga historiska perspektiv på förändrade maktförhållanden och olika historiska förklaringar till dem (Skolverket. 2011. s. 73).
Det enda konkreta sakinnehållet som skiljer de båda kurserna från varandra i denna del är att Historia B ska ta upp ökad resursanvändning. Den sista meningen hos Historia 1B
“Långsiktiga historiska perspektiv på förändrade maktförhållanden och olika historiska förklaringar till dem” (skolverket. 2011. s 73) innefattar även det övergång till demokrati. Över lag tolkar jag den sista meningen som att maktaspekten i det centrala innehållet ska belysas och att det centrala innehållet ska behandlas mer ingående. Vi kan i alla fall
konstatera att demokratisering av Sverige och demokratisering som globalt fenomen ska läras ut till samtliga elever i svenska gymnasieskolan.
I båda kurserna ska ett visst mått av kritiskt eller mångfacetterat perspektiv på historieskrivning anläggas. I Historia 1a formuleras det så här:
● … Problematisering av historiska tidsindelningars beroende av kulturella och politiska förutsättningar utifrån valda områden till exempel varför tidsbegreppet vikingatid infördes i Sverige under 1800-talets slut eller jämförelser med tidsindelningar i någon utomeuropeisk kultursfär som Kina eller Indien.
● Historiskt källmaterial som speglar människors roll i politiska konflikter, kulturella förändringar eller kvinnors och mäns försök att förändra sin egen eller andras situation. Olika perspektiv utifrån till exempel social bakgrund, etnicitet, generation, kön och sexualitet.
● Hur individer och grupper använt historia i samband med aktuella konflikter och samarbetssträvanden (Skolverket. 2011. s 67-68).
●
I Historia 1b innefattar samma punkter som Historia 1a men lägger till:
● Kritisk granskning, tolkning och användning av olika slags källmaterial, i digital och annan form, utifrån källkritiska kriterier och metoder.
● Hur individer och grupper använt historia i vardagsliv, samhällsliv och politik. Betydelsen av historia i formandet av identiteter, till exempel olika föreställningar om gemensamma kulturarv, och som medel för påverkan i aktuella konflikter (Skolverket. 2011. s. 73).
Jag tolkar detta som att även om Historia 1a ska innehålla detta så ska Historia 1b, innehålla ännu mer av en metadiskussion kring historia som koncept och hur det används i en nutid.
1.4. En kort genomgång av Sveriges väg till allmän rösträtt
Här följer en kort genomgång av Sveriges demokratiska historia fram till det första valet med allmän rösträtt 1921. Jag har försökt att i största möjliga mån hålla mig till obestridbar fakta. Sverige blir en stabil statsbildning under 1200-talet. Landet är en valmonarki, det vill säga att landets konung väljs på livstid av medlemmar ur högadeln.
Sveriges befolkning är sedan medeltiden indelad i fyra stånd: bönder, borgare, präster och adel. I olika mån var dessa stånd sedan 1400-talet representerade i ståndsriksdagarna som sammankallades med ojämna mellanrum.
Efter att Gustav I Vasa lett Sverige till frigörelse från danskt inflytande ändras landets
statsskick till ett arvkungadöme 1544. Reformationen genomförs och kyrkan knyts till staten. Sveriges internationella makt ökar under stormaktstiden 1611-1718 och internt förs en kamp mellan kungen och adeln.
Under frihetstiden 1718-1772 är Sverige, jämte Storbritannien, Europas enda konstitutionella monarki med ett starkt parlamentariskt styre. Även om adeln dominerar är prästerskapet, borgare och landägande bönder representerade och kan utöva ett visst inflytande.
Kung Gustav III genomför en statskupp mot sin egen regering 1772 och under en tid är Sverige en enväldig monarki igen.
Förenings och säkerhetsakten som införs 1789 innebär att kungens makt ökar på bekostnad av riksdagen men innebär också en ståndsutjämning där adelns makt minskar till fördel för de tre andra stånden med vilka dess makt blir likvärdig. Tidens motsvarighet till vår tids
regering, det högadliga riksrådet byts ut mot Rikets allmänna ärendens beredning och adelns monopol på högre statliga positioner upplöses.
Efter ännu en statskupp 1809 införs åter igen en konstitutionell monarki och regeringsformen som antas är en del av Sveriges grundlag tills 1974.
1866 upplöses ståndsriksdagen och ersätts av en tvåkammarriksdag. Anledningen är åtminstone delvis det växande antal välbärgade och inflytelserika grupper som inte tillhör något av stånden såsom landlösa arbetare på lantbruk, bruk och industrier, soldater och officerare, ämbetsmän och annan utbildad medelklass samt industrimän och publicister. Rösträtten blev inte längre kopplad till stånden utan baserades istället på inkomst.
1909 införs allmän rösträtt för män över 24 som betalar skatt och inte får socialvård. Rösträtten är emellertid inte lika och förmögna mäns röster kan våga så mycket som 40 gånger mer än en fattig.
1919 Riksdagen beslutar om allmän och lika rösträtt för kvinnor över 242 som inte är försatta i konkurs, är omhändertagna av fattigvården3, under straffpåföljd4 eller är under
förmyndarskap5. För män över 24 gäller samma villkor samt att de fullgjort värnplikt6 (Valmyndigheten) (Premfors. 1999) (Nationalencyklopedien).
2 Åldern sänktes till 21 1945, till 20 1965, till 19 1969 och till 1975
3 Kraven på att inte vara satt i konkurs, omhändertagen av fattigvården eller under straffpåföljd togs bort 1948.
4 Kravet togs bort 1937. 5 Kravet togs bort 1991. 6 Kravet togs bort 1924.
2. Teori
Här följer en redovisning av de två demokratiseringsteorier jag baserat mina idealtyper på. Efter detta kommer en del där jag jämför och avskiljer de båda teorierna från varandra.
2.1. Moderniseringsskolan
Det första och förmodligen största namnet inom det som skulle komma att kallas
moderniseringsskolan var Seymour Martin Lipset som i sin artikel Some Social Requisites of Democracy: Economic Development and Political Legitimacy från 1959 redogjorde för förutsättningarna för att demokrati kan uppstå och reproduceras samt kopplingarna mellan ekonomisk och demokratisk utveckling.
Lipset försökte förstå varför vissa länder hade stabila demokratier medan vissa inte hade det. För att undersöka detta jämförde han Västeuropa och Sydamerika. Där de
västeuropeiska och engelsktalande länderna (undantaget Spanien, Portugal och Sydafrika), var stabila demokratiska länder med upprätthållna mänskliga fri- och rättigheter var
Sydamerika långt mer instabilt och demokratiskt outvecklat med militärkupper, revolutioner och inskränkningar på människors fri- och rättigheter. Lipset menade att den troligaste anledningen till denna diskrepans låg i den disparata ekonomiska utvecklingen på de olika kontinenterna. Utifrån parametrar som inkomst, antal bilar och andra konsumtionsvaror per capita, grad av urbanisering, och läskunnighet hade de sydamerikanska länderna en betydligt lägre utvecklingsgrad (Lipset. 1959. s 69-72).
Utifrån resultatet av dessa jämförelser byggde Lipset en sociologisk teori kring ett lands ekonomiska utvecklings effekt på beteenden och attityder hos landets invånare. Beteenden och attityder som i sin tur skapar en fruktbar grogrund för demokrati. Resultatet blev att ekonomisk tillväxt är direkt nödvändig för att demokrati ska kunna uppstå. Hans resonemang kring effekterna av ekonomisk tillväxt är som följer:
● En underklass som upplever ekonomisk trygghet kan stå bakom en icke-revolutionär och sekulär politisk agenda.
● Medelklassen växer den största klassen och har till sin natur en lugnande effekt på politiken då de i val söker sig till måttlig, och bort från, radikal eller reaktionär, politik.
● Låg ekonomisk utveckling ökar klassmotsättningar. Överklassen föraktar arbetar- och medelklassen och arbetarklassen hatar överklassen. Hög ekonomisk utveckling för däremot klasserna närmare varandra i en ömsesidig tolerans.
● Ekonomisk tillväxt och trygghet gör det lättare för förlorare i politiska konflikter att ta nederlag vilket motverkar revolutionära och reaktionära rörelser.
● En stark ekonomi möjliggör oberoende sekulära organisationer vars makt balanserar statens (Lipset. 1959. s 69-72).
En stor och stark medelklass är enligt Lipset en förutsättning för demokratisering då
arbetarklassen främst är intresserad av ekonomisk trygghet och överklassen vill hålla fast vid sina privilegier. Detta medan medelklassen har förmåga till att Är medelklassen tillräckligt stor och stark kommer demokrati att införas så länge den införs på ett sätt som inte
provocerar de andra två klasserna för mycket. Till att börja med så måste arbetarklassen inkluderas i beslutsfattandet och få rätt att förhandla om sin lön och andra socioekonomiska frågor. Arbetarklassen dras naturligt till socialistiska rörelser men utan dessa nominella rättigheter kommer fler att attraheras av antidemokratiska revolutionära rörelser. Tillåts de däremot nominella rättigheter kommer de istället att attraheras av demokratiska reformerta rörelser. Gällande överklassen och andra konservativa element som religiösa institutioner så får inte övergången till ett mer demokratiskt system innebära en alltför stor förlust av deras symboliska status och prestige. Överklassen dras naturligt till konservativa rörelser men attraheras, om maktförlusten blir alltför smärtsam, av antidemokratiska reaktionära rörelser medan de annars attraheras av demokratiska konservativa rörelser. Medelklassens roll är alltså att framföra sin egen, naturligt demokratiskt moderata politik, samtidigt som, och genom att, de inkorporerar arbetar- och överklassen i det demokratiska systemet, bort ifrån anti-demokratiska rörelser (Lipset. 1959. s 83-85).
Förutom att ekonomisk utveckling är viktig är det också viktigt hur tillväxten sker och i vem den kommer till gagn. Ekonomisk utveckling som enkom bygger på utvinning av en naturresurs, till exempel olja, leder snarare bort från demokrati då denna lukrativa men lilla ekonomiska sektor är lättkontrollerad av landets makthavare. Istället måste flera olika sektorer av landets ekonomi utvecklas och det ökade välståndet måste i någon mån komma alla till till gagn, även om det på inte sätt måste vara jämlikt. Sådan ekonomisk utveckling främjar tendenser som ökad läsförståelse och urbanisering vilket Lipset också kopplar till demokratisering (Lipset. 1959. s 83).
Hur skulle man då kunna förklara Sveriges demokratisering genom Lipsets teori? Till att börja med så kan man konstatera att Sverige, likt övriga Europa, genomgått en lång period av industrialisering, urbanisering och ekonomisk tillväxt. Både den agrara och urbana
medelklassen hade växt och ett ofrälse segment hade tagit plats i överklassen. Genom folkskolans införande 1842 hade man en av världens högsta nivåer av läs- och
skrivkunnighet. Detta skapade förutsättningarna för demokratiska reformer. Medelklassen drev, tillsammans med den demokratiskt reformerta delen av arbetarklassen, vilken lyckats stävja den stora revolutionära minoriteten inom sig, genom allmän rösträtt med överklassens tysta medgivande då den konservativa delen av denna var större än den reaktionära.
2.1.1. Kritik mot Lipset
Kritik kan framföras både mot Lipsets empiri och mot hans slutsatser. Till att börja med så haltar hans empiri ordentligt i hans jämförelse mellan Europa och Sydamerika. Elefanten i rummet är att både Spanien och Portugal var fascistiska militärdiktaturer under tiden för hans studie. Dessutom diktaturer med högre ekonomiskt välstånd än de mest demokratiska
sydamerikanska länderna. Lipset löser detta genom att ställa upp två olika parametrar för att bedöma Europa och Sydamerika. I Europa bedöms länder på en skala från mer eller mindre stabila demokratier medan de i Sydeuropa bedöms som mer eller mindre stabila diktaturer. Detta hopblandade av begrepp gör slutsatserna han drar mindre trovärdiga. Det gör även de konkreta faktafel som Lipset presenterar vilket Göran Therborn påpekar. Så som att USA och Storbritannien skulle ha gett arbetarna rösträtt i början av 1800-talet (Therborn. 1977. S. 7).
2.2. Ett strukturalist-marxistiskt perspektiv på demokratisering.
De tidigaste strukturella demokratiseringsteorierna, såsom den framlagd i Barrington Moore Jrs inflytelserika bok Social origins of dictatorship and democracy: lord and peasant in the making of the modern world 1966 liknade moderniseringsteorin i sin syn på klass. Moore menade att en stark borgarklass var nödvändig för att bryta upp feodala eller autokrata samhällssystem på ett sätt som resulterade i demokrati. En demokratiseringsprocess ledd av bönder eller proletärer hävdade Moore oundvikligen resulterade i anarkisk eller dikatorisk terror, såsom i de franska eller ryska revolutionerna. Senare, marxistiskt influerade
strukturalister som Therborn hade en annan syn på klassernas roll i demokratisering där arbetarklassen var den drivande aktören i demokratiseringsprocesser.
I sin artikel The Rule of Capital and the Rise of Democracy från 1977 presenterar Göran Therborn fram en strukturalistisk och marxistisk analys av framväxten av borgerliga demokratier i kapitalistiska länder under nittonhundratalets början. Med borgerlig demokrati menas det icke-marxister kallar demokrati. Det vill säga ett politiskt system som 1. har ett representativt styre valt av 2. en väljarkår bestående av hela den vuxna befolkningen, 3. vars röster har lika tyngd, och 4. som är tillåtna att rösta utefter sin åsikt utan obstruktion från statsapparaten. Att man från ett marxistiskt perspektiv lägger till “borgerlig” framför demokrati beror på att dess statsapparat från ett marxistiskt perspektiv har en borgerlig klasskomposition vilken existerar för att reproducera och expandera kapitalistiska klass- och produktionsförhållanden. Distinktion mellan borgerliga och andra former av demokratier är emellertid mindre viktigt i den här uppsatsen och jag kommer därför främst att referera till borgerliga demokratier som demokratier (Therborn. 1977. S. 4).
De länder Therborn har analyserat och jämfört är de stabila demokratiska stor-exportörerna bland OECD-länderna. Det vill säga: Australien, Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Västtyskland, Italien, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Sverige, Schweiz, UK och USA (Therborn. 1977. S. 4). I införandet av allmän, lika och fri rösträtt i dessa länder har Therborn identifierat liknande faktorer och utifrån dessa byggt sin teori om orsakerna till rösträttens införande. Dessa faktorer ska vi strax gå igenom men jag finner det lämpligt att redan nu nämna att Therborn går i polemik mot Seymour Lipsets moderniseringsteori och går så långt att han kallar Lipset för lögnare vilket jag tagit upp i föregående del (Therborn. 1977. s. 7). Likt moderniseringsskolan kopplar Therborn demokratins införande till industrialisering och kapitalism men där moderniseringsskolan beskriver det ökade välståndet kapitalismen medför som avgörande för detta tillskriver Therborn det kapitalistiska systemets inbyggda klasskomposition och motsättningar som en nödvändighet för införandet av allmän rösträtt (Therborn. 1977. s. 35). Mer precist: en organiserad arbetarklass och en splittrad småborgerlighet (medelklass) och borglighet. Som bevis för detta pekar Therborn på hur ingen av de stora borgerliga revolutionerna införde demokrati. Med borgerliga revolutioner menas här till exempel den ärorika revolutionen i England, det Nederländska frihetskriget, den franska revolutionen eller den amerikanska. Dessa revolutioner införde någon form av republik eller konstitutionell monarki med en väljarkår kraftigt begränsad av kriterier som kön, inkomst, landinnehav eller etnicitet. Vid sekelskiftet 1800/1900 var absolut monarki inte längre vanligt förekommande i den
industrialiserade världen och samtliga av Therborns exempelländer infört någon form av, kraftigt begränsad, representativ maktutövning. Kampen för rösträtt var efter detta kampen för elimineringen av dessa hinder. En kamp som i slutändan lyckades i samtliga
exempelländer. Enligt Therborn på grund utav följande tre mekanismer.
1. Militära nederlag eller effekterna av sådana. Detta kan ha skett genom ett direkt installerande av en demokratisk regim av en segrande makt som i fallet Japan. Som en följd av inrikespolitisk instabilitet på grund utav militärt nederlag som i Weimarrepublikens Tyskland. Eller från ekonomiska och politiska följder av ett land man varit i
beroendeställning till kollapsar som i fallet Sverige och Kejsartysklands nederlag i första världskriget. För de flesta av Therborns exempelländer var dessa krig de två världskrigen men i Frankrikes fall infördes allmän manlig rösträtt efter nederlaget under Franco-Preussiska kriget. Kausaliteten mellan militärt nederlag och utökad rösträtt är klar. Efter ett militärt nederlag förlorar den sittande makten sin legitimitet och i efterföljande ekonomiska och politiska kaos kan krafter som verkar för utökad rösträtt spänna sina muskler (Therborn. 1977. s, 20).
2. Nationell militär mobilisering. Tiden innan de båda världskrigen präglades av en militär kapprustning där de flesta exempelländerna införde någon form av värnplikt. Detta i kombination med byggandet av en krigsindustri blev en bidragande, och i vissa fall
avgörande, del av demokratiseringen. I vissa fall, som Norge och Kanada, var rösträttens införande ett medel för att uppnå politiska mål, och i vissa fall, som Belgien, var rösträttens införande en konsekvens av införandet av allmän värnplikt. Även i länder där det inte hade demokratisering som direkt effekt bidrog det ofta till det. Delvis därför att det gjorde det ännu lättare för arbetarklassen att organisera sig genom fraternisering och bokstavlig beväpning. Delvis därför att det gav ett tydligt moraliskt argument för åtminstone manlig rösträtt. Therborn menar att det är signifikant att USA som det sista av exempelländerna att kunna klassas som en full borgerlig demokrati på grund utav systematiskt politiskt förtryck av svarta väljare i sydstaterna inte motarbetades förens Vietnamkriget, där värnpliktiga afroamerikaner var överrepresenterade, var i full gång (Therborn. 1977. s, 23).
3. Den interna utvecklingen i de kapitalistiska länderna. Det vill säga till att börja med den industriella arbetarklassens, under den här tiden, historiskt unika förmåga att organisera sig och mobilisera för aktioner som demonstrationer, strejker, terrorattentat och väpnad kamp eller hot om sådan. För det andra en stark och oberoende småborgerlighet. För det tredje en splittrad borgerlighet.
Arbetarklassen var, enligt Therborn, den konstanta aktiva agenten som verkade för allmän rösträtt. Dock lyckades inte arbetarklassen av egen kraft införa demokrati i någon av exempelländerna. Istället var man tvungen att genom allianser med andra klasskikt driva igenom det. Den bästa allierade arbetarklassen kunde ha var just utländska armeer som undergrävde den härskande klassens auktoritet7. Det kunde även vara delar av
småborgerligheten eller delar av överklassen. I Sverige var arbetarklassen till nästan
uteslutande del organiserad under socialistisk flagg och förde under flera decennier kamp för allmän rösträtt i allians med landets liberaler som till största delen bestod av urban
småborgerlighet (Therborn. 1977. S. 25).
Med Therborns perspektiv kan vi betrakta fallet Sverige och hur hon relaterar till de tre mekanismerna. Till att börja med så innebar förlusten i första världskriget för kejsartyskland, som den härskande klassen i Sverige hade starka kulturella, politiska och ekonomiska band till, en fragmentering av överklassen. För det andra innebar den nationella mobiliseringen i form av värnpliktens införande och mobiliseringen under första världskriget en förbrödring i arbetarklassen, moraliska argument för rösträttsinförandet samt att man just hade beväpnat en icke röstberättigad majoritet av landets befolkning, konsekvenserna av vilket blev tydligt i Ryssland. För det tredje var arbetarklassen organiserad genom politiskt arbete vilket underlättats av den svenska industrins centraliserade natur. Den var emellertid delad i en mindre militant och en större icke-militant del. Småborgerligheten var splittrad i en liberal urban del vilken var lierad med arbetarklassen i rösträttsfrågan och en konservativ agrar del som motsatte sig den och spelade en avgörande roll i “borggårdstalet-krisen” (Therborn. 1977. s, 25). Överklassen var även den ideologiskt och intressemässigt fragmenterad men var i stort sett konservativ. Kungen, som får ses som en ledande representant för denna klass, och många med honom blev emellertid så förfärad av revolutionen i Ryssland och den växande militanta stämningen hos Sveriges socialister att han snart började propagera för att de konservativa skulle släppa igenom allmän rösträtt då det var det mindre av två onda, där det större skulle vara kommunistisk revolution (Therborn. 1977. s, 29).
Therborn försöker i sin artikel lösa två paradoxer, en marxistisk och en liberal. Den marxistiska paradoxen består av hur en liten social minoritet, bourgeoisien, numera för det mesta styr genom demokratiska former. Therborns svar på detta är som förklarats ovan att det
7 Just auktoritet var också en starkt bidragande orsak till varför begränsad rösträtt infördes redan i medeltida icke-monarkiska statsbildningar såsom italienska eller tyska stadsstater. Då ingen monark av guds nåde fanns som kunde skänka staten legitimitet var man tvungen att söka legitimitet i ett demokratiskt deltagande hos statens övre skikt.
kapitalistiska systemet fungerar utmärkt i ett system som består av demokrati + kapitalmakt. Inte minst på grund av den legitimitet det ger ett fundamentalt exploitativt system. Den borgerliga demokratin infördes emellertid inte av den härskande klassen utan genomdrevs av arbetarklassen i allians med något annat klassegment till borgerlighetens medgivande under hot om revolution (Therborn. 1977. s, 35). Det unika med det kapitalistiska
produktionssystemet är att dess exploatering är opersonlig. Kapitalismen behöver en stat för att fungera men den behöver inte ha en stat administrerad av kapitalister för att kapitalet ska kunna utöva makt.
[...]the rule of capital is compatible with a labour party government, whereas a feudal aristocracy cannot be governed by a peasant party (Therborn. 1977. s, 30).
Den liberala paradoxen består i det mystiska faktum att medan klassiskt liberala tänkare menade att kapitalism och demokrati var oförenliga menar moderna liberala tänkare att kapitalism är det enda system vari demokrati kan fungera. Therborn pekar här återigen på sitt fastslagande att det inte är någon positiv komponent av kapitalismen som framburit
demokrati utan motsättningarna i klassindelningen i detta system. Det kapitalistiska systemet var långt mer elastiskt och expansivt än vad varken tidiga liberaler eller marxister kunde föreställa sig. (Therborn. 1977. s, 35).
För att summera så menar Therborn att det var tre faktorer som ledde fram till att borgerliga demokratier uppstod i de avancerade, kapitalistiska länderna vid ungefär samma tidpunkt. 1. Militära nederlag eller effekterna av dessa. 2. Nationell mobilisering. 3. Interna motsättningar i det kapitalistiska systemets klasskomposition. Genom dessa faktorer uppstod sprickor i systemet där arbetarklassen i allians med något annat klassegment kunder driva igenom demokrati. Detta system visade sig emellertid i de flesta fallen fungera alldeles utmärkt för det kapitalistiska systemets härskande klass som sedermera tagit på sig att med våld exportera detta system till övriga världen.
2.2.1. Kritik mot Therborn
Therborns teori formulerades under senare halvan av sjuttiotalet. Efter det har mycket hänt som kan sätta saker i annat ljus. Stabila borgerliga demokratier har uppstått i Sydamerika, Asien, Afrika och inte minst Östeuropa, vilkas demokratiseringar möjligtvis skulle kunna problematisera en historisk generaliserbarhet i Therborns teori. Therborn gör emellertid inte
några anspråk på historisk generaliserbarhet utan syftar endast till att analysera
demokratiseringsprocessen i artikelns exempelländer. Något som tjänar denna uppsats syfte.
2.3. Jämförelser och avskiljningar
Både Therborn och Lipset anser att det inte är någon slump att modern demokrati/borgerlig demokrati uppstod och uppstår i kapitalistiska länder. Varför den gjorde det är de däremot oense. Där Lipset menar att det var kapitalismens förmåga att generera ett generellt välstånd som ledde till demokratisering menar Therborn att det snarare var det kapitalistiska systemets interna motsättningar i form av dess klasskomposition och antagonismen mellan klasserna som genererade demokratin. Faktum är att Therborn på sätt och vis går helt emot Lipsets emfas av ekonomisk tillväxt då han ser krig, mobilisering och militära nederlag samt det sociala och ekonomiska kaos som därpå följer som nödvändigt för en övergång till demokrati. En annan skillnad är synen på radikalitet. I Lipsets teori är det en naturligt demokratisk och moderat medelklass lierad med icke-radikala element ur arbetar- och överklassen som driver på för demokrati medan de radikala elementen i arbetar- och överklassen är dem som håller demokratin tillbaka. Ur Therborns perspektiv var Kejsartysklands nederlag och den följande fragmenteringen av överklassens sammanhållning en nödvändighet. De radikala socialisterna hotade överklassen med revolution vilket fick dem att gå med på reformer. Snarare än att hålla tillbaka en demokratisk utveckling var de radikala elementen ur arbetarklassen de facto en nödvändig komponent för att landet demokratiserades.
Den största skillnaden som jag ser det är ändå synen på vilken klass som är den aktiva agenten. I Lipsets teori är medelklassen “den demokratiska klassen” men kan liera sig med demokratiska element ur arbetar- eller överklassen för att driva sin agenda. Therborn anser den raka motsatsen. Det var en socialistisk arbetarklass som var motorn i demokratiseringen, men i allians med segment ur medel- eller överklassen kunde demokratisering drivas igenom. I fallet Sverige, en allians med en progressiv urban medelklass mot en konservativ agrar medelklass och hela överklassen.
I övrigt finns mindre skillnader som inte nödvändigtvis står i motsats till varandra. Lipsets emfas vid ökad läskunnighet och bildningsnivå omnämns inte av Therborn. Likaså nämns inte nationell mobilisering och värnplikt av Lipset även om Therborn lägger stor vikt vid det.
3. Metod och material
3.1. Metod
Denna studie kommer att bestå av en jämförande idealtypsanalys av läromedel i historia för svenska gymnasieskolan. En idealtyp är en analytisk konstruktion som kan användas som mätverktyg mot verkliga empiriska fenomen (Bergström, Boréus. 2012. S. 147). I grund och botten går idealtypsanalys ut på att forskaren i förväg konstruerat en eller flera
generaliseringar av ett fenomen, idealtyp, vilka något verkligt fenomen jämförs med. En idealtyp är inte, och försöker inte heller vara, den slutgiltigt korrekta definitionen av ett fenomen. Snarare är det en tankebild där definitionerna hårddragits och renodlats för att framstå med största möjliga tydlighet för att kunna användas som verktyg. Efter att det specifika i ett fenomen har utkristalliserats kan en idealtyp konstrueras utifrån det (Bergström, Boréus. 2012. S. 148). När idealtypen är konstruerad kan den användas för jämförelse med empiriskt material. Jag kommer att jämföra läromedlens skildringar av införandet av allmän rösträtt i Sverige mot två narrativa idealtyper som jag valt att kalla den marxistiska idealtypen och den liberala idealtypen. Den marxistiska idealtypen har jag baserat på den strukturalist-marxistiske sociologen Göran Therborns artikel The Rule of Capital and the Rise of Democracy från 1977 och den liberala idealtypen är baserad på den inflytelserika moderniseringsskolisten Seymour Lipsets artikel Some Social Requisites of Democracy: Economic Development and Political Legitimacy från 1959.
Jag har valt dessa två teorier på grund utav deras historiska och nuvarande relevans. Moderniseringsteorin har varit och fortsätter vara en mycket inflytelserik teori inom såväl akademiska kretsar som i utrikespolitiska sammanhang. I det senare sammanhanget så kan vi till exempel se att handel med icke-demokratier ofta motiveras med ett
moderniseringsteoretiskt antagande om en direkt kausalitet mellan ökande välstånd och demokratisering. Anledningen till att jag valde Lipsets artikel som bas för min idealtyp är att den är ett av grundverken i det som skulle komma att kallas moderniseringsteorin. Jag har valt att kalla idealtypen för den liberala idealtypen då det är den ideologi
moderniseringsteorin ingår i. Marxistisk historieanalys har även den varit, och fortsätter vara, en inflytelserik teoretisk strömning inom akademierna. Det historiematerialistiska
perspektivet fortsätter att influera historiker till dessa dagar. Anledningen till att jag valde Therborns artikel som grund för min idealtyp är dels att Therborn är en av världens mest
citerade Marx-influerade akademiker, dels att han i sin artikel delvis går i polemik mot Lipsets artikel och teori vilket innebär att det är lättare att kontrastera mina idealtyper mot varandra.
Jag har efter att studerat dessa båda teorier valt ut det som utmärker dem. Det är viktigt att tänka på när idealtyper formuleras är att de är uttömmande, även om det är mindre viktigt än i andra former av samhällsvetenskapliga analyser, snarare är det viktigaste att de kan belysa någonting relevant om forskningsobjekten. Vad som är mycket viktigt när idealtyperna skapas är att de är tydligt avgränsade så att de inte går in i varandra (Esaiasson. 2017. s. 144). Därför har jag i detta urval även klargjort vad det är för något specifikt som skiljer mina båda idealtyper åt. Detta för att göra de så användbara som möjligt i min analys.
Ett eventuellt problem med själva metoden är olikheterna mellan idealtyperna. Där Therborns teori är historiskt specifik är Lipsets generell. Therborn skriver specifikt om bland annat Sverige (om än inte mycket) och försöker inte förklara uppkomsten av borgerliga demokratier efter eller mellan Västtyskland och Japans påtvingade demokratisering samt USAs slutgiltiga kvalificering som fullvärdig borgerlig demokrati. Lipset å andra sidan försöker skapa en generell teori för hur demokratier uppstår och vilka förutsättningar som måste finnas för att detta ska hända. Jag misstänker att detta (historiespecifitet kontra generalitet) i någon mån har missgynnat min liberala idealtyp. Hade jag använt mig utav någon annan teori, mer specifik för just Sveriges, eller liknande lands, demokratisering är det möjligt att resultat blivit annorlunda.
3.1.1. Idealtyper
Här är de fem parametrar utifrån vilka jag bedömer läromaterialet.
1. I vilken kontext placeras Sveriges införande av allmän rösträtt in? Vad föregår bokens del/delar om demokratisering?
2. Beskrivs tiden innan och under införandet av allmän rösträtt som en tid av ekonomisk tillväxt eller som en tid av ekonomisk kris till följd av krig?
3. Beskrivs arbetarklassen eller medelklassen som drivande i kampen för allmän rösträtt?
4. Hur beskrivs arbetar- och överklassens radikala segment?
5. Nämns å ena sidan allmän värnplikt och militär mobilisering eller å andra sidan ökad läskunnighet och ökad bildningsnivå som faktorer för införandet av allmän värnplikt.
3.1.1.1 Liberalt narrativ
1. Avsnitt om införandet av allmän rösträtt föregås av avsnitt där fokus ligger på information om ekonomisk tillväxt och urbanisering.
2. Den ekonomiska krisen som första världskriget orsakade beskrivs inte som en faktor för rösträttens införande. Istället beskrivs ekonomisk tillväxt som avgörande för demokratisering.
3. Fokus ligger på medelklassen och dess olika kampformer. Arbetarklassens strävan efter rösträtt beskrivs som sekundär i betydelse till medelklassen.
4. Överklassen beskrivs som delad i konservativa och reaktionära och deras motstånd mot allmän rösträtt kommer från ett upplevt potentiellt statusfall. Radikala socialister och hot om revolution beskrivs som inte som något som påverkade allmän rösträtt i positiv riktning utan endast som anti-demokratiskt.
5. Ökad läskunnighet och ökad bildningsnivå omnämns som faktorer för införandet av allmän rösträtt.
3.1.1.2. Marxistiskt narrativ
1. Avsnitt om införandet av allmän rösträtt föregås av avsnitt där fokus ligger på information om klasserna och klassmotsättningarna i det framväxande kapitalistiska systemet.
2. Den ekonomiska krisen som första världskriget orsakade beskrivs som en faktor för rösträttens införande.
3. Medelklassens strävan efter rösträtt beskrivs som sekundär i betydelse till arbetarklassen.
4. Överklassen beskrivs som till sin natur reaktionär och ovillig att släppa sin makt. Radikala socialister och hot om revolution beskrivs som en bidragande eller avgörande orsak till att överklassen till slut gav med sig i rösträttsfrågan.
5. Nämns införandet av allmän värnplikt och mobilisering som en faktor för införandet av allmän värnplikt.
3.2. Material
Forskningsobjekten för denna studie är historieläroböcker avsedda för gymnasiekurserna Historia 1a1 vilken är obligatorisk för yrkesförberedande program, lärlingsutbildningar samt teknikprogrammet och Historia 1b1 vilken är obligatorisk för alla studieförberedande
program utom teknikprogrammet. Urvalet består utav två böcker avsedda för Historia 1a1 och två för Historia 1b1. Detta beror på att jag ville se om det kunde finnas någon skillnad i framfört perspektiv mellan de båda kurserna. En Historia 1a1-bok och en Historia 1b1-bok är skrivna av samma författare. De två andra böckerna är skrivna av separata författare.
Anledningen till att jag valt böcker från just dessa två kurser och inte några av de mer
avancerade är att jag vill undersöka narrativen om införandet av allmän rösträtt som samtliga gymnasieelever tar del av.
4. Resultat och analys
Alla tiders historia 1b
Alla tiders historia 1b, utgiven 2011 och författad av Hans Almgren, Börje Bergström och Arne Löwgren är en historiebok inriktad mot gymnasieskolans kurs Historia 1b. Boken tecknar med sina 452 sidor en bred historisk bild av mänsklighetens historia från de första människorna fram till sent 90-tal. Boken har ett kronologiskt upplägg med ett tydligt fokus på västvärlden. Boken har en del på 20 sidor under namnet Industrialisering och
demokratisering i Sverige. Delen inleds med fem sidors beskrivning av industrialiseringen, dess uppfinningar och tekniker med en sida särskilt vikt åt jordbrukets utveckling. En sida viks åt politiska och ekonomiska förutsättningarna för industrialiseringen (en kombination av fri marknadsekonomi och statliga insatser). Två sidor ägnas åt kvinnors roll i
industrialiseringen, en om medelklasskvinnor och en om arbetarklasskvinnor men inget om kvinnlig rösträtt. Två sidor ägnas åt emigrationen vilken beskrivs som positiv för sveriges ekonomiska och demokratiska utveckling då arbetsbrist höjde lönerna och impulser från USA spädde på demokratiseringssträvanden. Folkrörelserna får två och en halv sida varav två ägnas åt arbetarrörelsen och nykterhets- och väckelserörelsen får dela på en halv.
Folkrörelserna beskrivs som betydelsefulla för demokratiseringen av Sverige. Fyra och en halv sida ägnas åt parlamentarismen och demokratisering av Sverige och går igenom
rösträttens historia från tvåkammarriksdagens införande 1867 till införandet av allmän rösträtt 1921. Kvinnorörelsen ägnas en halv sida medan bondetåget och borggårdstalet ägnas en. Delens sista tre sidor ägnas åt unionsupplösningen, Finlands självständighet och
Skandinavisk neutralitet under första världskriget (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 254-274).
Om vi ser på parameter 1, gällande den historiska kontext textavsnittet om Sveriges demokratisering sätts in i, kan vi se att ingenting nämns om ökande välstånd, urbanisering eller ökande läskunnighet när industrialiseringen och det kapitalistiska systemet beskrivs. Klassernas formering beskrivs men inte med de orden. Snarare beskrivs det på så vis att antalet arbetande ökade i en sektor och minskade i en annan. Undantaget gäller beskrivningen av kvinnornas situation i vilken en tydlig skiljelinje mellan å ena sidan medel- och
överklasskvinnor och å andra sidan arbetarklasskvinnor dras (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 261-62). I avsnittet om arbetarrörelsen beskrivs arbetarklassens politiska strävanden.
Med hänsyn till detta får narrativet i denna del betraktas som något mer marxistiskt än liberalt.
Utifrån parameter 2, gällande ekonomisk kris till följd av krig eller ekonomiskt välstånd som faktorer för demokratisering, ser jag ingen hänvisning till ekonomisk kris på grund av första världskriget i förhållande till demokratisering. Inte heller görs någon tydlig koppling mellan ett ökande välstånd och demokratisering. Utifrån denna parameter bedömer jag texten vara varken marxistisk eller liberal.
Gällande parameter tre, angående vilken klass som beskrivs som drivande i rösträttskampen, så nämns medelklassen inte i samband med allmän rösträtt. Däremot
beskrivs arbetarrörelsen som en stor aktör i kampen för demokrati. Gällande följderna av den misslyckade storstrejken 1909 står följande.
Inom organisationen (LO) slutade man tro på en allmän storstrejk som kampmetod för att uppnå socialismen. I stället blev erövrandet av den politiska makten ännu mer angeläget (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 266).
I avsnittet om parlamentarism och demokrati talas om liberaler och socialdemokrater i allians och ingen beskrivs som viktigare än någon annan. Dessutom är kopplingen mellan socialism och arbetarklass samt liberalism och medelklass inte särskilt tydlig. Med tanke på avsnittet om arbetarrörelsen bedömer jag ändå att boken i detta avseende är mer marxistisk.
Gällande parameter 4, angående politiskt radikalas roll i demokratisering, så tas de radikalare socialisterna upp vid ett flertal tillfällen. I avsnittet om arbetarrörelsen beskrivs det som tidigare nämnts att arbetarrörelsen efter den misslyckade allmänna storstrejken 1909 gav upp storstrejk som kampmetod och istället fokuserade på att införa allmän rösträtt så kamp kunde föras på parlamentarisk väg (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 266). I avsnittet om parlamentarism och demokratisering nämns hur socialdemokratiska partiet genom att gå med i koalitionsregeringen 1917 definitivt valde bort revolution som metod. Gällande det faktiska införandet av allmän rösträtt omnämns radikala socialister på följande vis:
Från Tyskland kom dramatiska nyheter om militärt sammanbrott, myterier och uppror. I Sverige var oron stor och vänstersocialister spred flygblad om införandet av republik och arbetarråd på samma sätt som skett i Ryssland året dessförinnan. Kungen var mycket orolig för att det skulle gå som i Ryssland och försökte övertala högern att ge efter i rösträttsfrågan. I november 1918 kunde så liberalerna, socialdemokraterna och högern nå en uppgörelse om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor för val såväl till riksdagen som till kommuner och landsting. Beslutet om politisk
demokrati innebar en seger för dem som ville ha en lugn och demokratisk utveckling av samhället (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 271).
Konstaterandet att det nya demokratiska styrelseskicket var en seger för de som ville ha en lugn och demokratisk utveckling av samhället kan vid första anblick ses som att det stödjer Lipsets teori då denne delar in aktörer i demokratiska och radikala. Enligt honom innebär de demokratiska aktörernas seger att demokrati införs. Men man måste här se på vem den aktiva parten till dessa demokratiska krafters seger var. Som det beskrivs var demokratiseringen 1918 ett resultat av att radikala socialister hotade radikala konservativa till att böja sig för en kompromiss som liberalerna och de reformistiska socialisterna var nöjda med. De aktiva i denna konflikt var alltså vad Lipset skulle kalla icke-demokratiska aktörer vilket ligger betydligt mer i linje med Therborns teori och utifrån denna parameter får boken betraktas som mer marxistisk.
Utifrån den femte parametern, gällande antingen värnplikt eller läsförståelse och utbildning som faktorer för demokratisering, så nämns inte ökande läskunnighet eller bildningsnivå över huvud taget. Emellertid nämns införandet av allmän värnplikt som ett moraliskt argument för införandet av allmän rösträtt:
De konservativa blev emellertid mer positiva [till allmän rösträtt. Förf anm] sedan allmän värnplikt hade införts 1901: när nu alla män skulle vara beredda att offra livet för fosterlandet, var det inte för mycket begärt att de också fick vara med och rösta. (Almgren, Bergström, Löwgren. 2011. s. 267)
Även om införandet av allmän värnplikt inte beskrivs som direkt avgörande för införandet av allmän rösträtt så beskrivs det som en faktor. Jag bedömer därför boken att utifrån denna parameter vara något mer marxistisk än liberal.
Utifrån dessa fem parametrar drar jag slutsatsen att boken är mer marxistisk än liberal.
Alla tiders historia Bas
Alla tiders historia Bas är en historiebok inriktad på elever i lärlingsutbildningar och
allt västvärldens historia från 1870 till nutid8. Detta föregås emellertid av 35 sidor som går igenom tidigare epoker.
Texten om 1870- talet och framåt består först av ungefär två tredjedelar kronologiskt sorterat material och en sista tredjedel tematiskt organiserat material. Teman som tas upp är bland annat hur man bodde förut, samer eller Jugoslaviens uppgång och fall. Demokratisering tas inte upp som ett av dessa teman.
Boken tar upp sveriges demokratisering i två olika delar. En del om inledande demokratisträvanden som ägnas tre sidor varav kvinnorörelsen får ungefär hälften av utrymmet (Almgren, Larsson. 2008. s. 49-51). Textavsnittet ackompanjeras av två bilder: Målningen Det fjärde ståndet av den italienske konstnären Pelizza da Volpedos vilken visar en folkmassa bestående av arbetare som marscherar mot betraktaren. Bildtexten gör gällande att den “är en symbolbild för arbetarnas politiska och fackliga frammarsch vid slutet av 1800-talet.” (Almgren, Larsson. 2008. s. 49). Den andra bilden visar en brittisk suffragett som skrikande blir arresterad av tre konstaplar. Bildtexten konstaterar att kvinnokampen skedde på många olika sätt och att många kvinnor inte ställde sig bakom suffragetternas våldsamma metoder (Almgren, Larsson. 2008. s. 51). Avsnittet föregås av ett två sidor långt avsnitt om industrialisering där nya bränslen och massproduktion tas upp med T-forden som exempel. Ganska mycket utrymme ägnas åt industriarbetarnas situation i Fords fabriker (Almgren, Larsson. 2008. s. 47-48).
Mellan de två delarna finns ett långt avsnitt om första världskriget och ryska revolutionen (Almgren, Larsson. 2008. s. 67-69)
Den andra delen som är åtta sidor lång inleds med två sidor om industrialiseringen och dess effekter (Almgren, Larsson. 2008. s. 66-67). Efter detta kommer två sidor om
folkrörelserna och de politiska partiernas framväxt vari det svenska politiska systemets utveckling från 1809 och framåt beskrivs . Rösträttsrörelsen beskrivs som först dominerad av liberaler och att socialdemokraterna senare anslöt sig till den. De framväxande politiska partierna kopplas samman med sina respektive klassegment (Almgren, Larsson. 2008. s. 67-69). En sida ägnas åt klasskonflikter och formerandet av LO och SAF. Man skriver att klasskonflikter tog sig uttryck i kampen om rösträtt (Almgren, Larsson. 2008. s. 69-70). I tre sidor om demokratins införande beskrivs det sista decenniet innan allmän rösträtt. Man tar upp allmän värnplikt, borggårdstalet, svälten under första världskriget och den tilltagande radikalismen (Almgren, Larsson. 2008. s. 71-73).
Utifrån parameter 1 så föregås första avsnittets om demokratisering av en del om industrialisering. I detta avsnitt talas det om förändringar i produktionen och en del om arbetarklassens utveckling och dess förhållande till kapitalisterna, representerade av Henry Ford, nämns. Den andra delen föregås av ett långt avsnitt om första världskriget och ryska revolutionen. Efter detta beskrivs 1800-talets ekonomiska och produktionsmässiga
förändringar. Man beskriver en ekonomisk tillväxt men den beskrivs mer som ett fåtal
företags växande rikedom än en generell, tillväxt. Avsnittet Demokratin bryter igenom inleds på följande sätt:
Den ökade läskunnigheten och friheten att bedriva handel innebar att människor själva fick bestämma sitt yrke och också lättare kunde flytta. Det ansågs inte längre självklart att endast personer i högre ställning skulle få bestämma över landets styrelse. Allt fler krävde rösträtt (Almgren, Larsson. 2008. s. 71).
Förutom hänvisningen till läskunnigheten vilket vi kommer behandla senare i denna del pekar beskrivningen av en koppling mellan en ökande ekonomisk liberalisering av landet med ökande krav på utvidgad rösträtt i linje med Lipsets teori. Det är också den tydligaste sammankopplingen mellan demokratisering och någon specifik orsak. Klassamhället och klasskonflikter tas dock upp på sidan innan:
Hur mycket man ägde blev avgörande för vilken samhällsställning man kunde få och hur livet skulle gestalta sig. Klassmotsättningarna tog sig uttryck i kampen om rösträtt men också i konflikter på arbetsmarknaden: arbetar kunde strejka för högre lön och arbetsgivarna kunde låsa dem ute från arbetsplatsen (lockout) (Almgren, Larsson. 2008. s. 70).
Det kapitalistiska systemets klassammansättning och antagonism tas alltså i viss mån upp och även klasskonflikten kopplas till demokratisträvanden. Med andra ord förs både ett marxistiskt och liberalt narrativ fram och jag bedömer därför boken framföra ett blandat narrativ enligt parameter 1.
Utifrån parameter 2 kan vi se från citatet ovan att ekonomisk liberalisering kopplas samman med ökande krav på rösträtt, detta beskrivs dock som en utveckling som skett under 18-talet och får betraktas som tillhörande parameter 1. Gällande Sveriges ekonomiska situation under andra världskriget beskrivs det emellertid så här:
Första världskriget pågick från 1914 och ledde till att det neutrala och avspärrade Sverige led brist på livsmedel. Våren 1917 blev förhållandena olidliga och på många håll demonstrerade arbetare, både kvinnor och män, mot höga livsmedelspriser och mot “Hungerskjöld” som statsministern kallades mot sina kritiker. (Almgren, Larsson. 2008. s. 72)
Senare på sidan beskrivs hur dessa oroligheter ledde till att vänstern vann valet 1917 och kungen tvingades acceptera parlamentarism. Citatet från parameter 4 här nedan visar att livsmedelskrisen ökande klassmotsättningarna och hotet om hot om revolution bidrog till att de konservativa gick med på att allmän rösträtt infördes (Almgren, Larsson. 2008. s. 72). Här måste kontext också tas i beaktande. Det vill säga att sidorna mellan avsnitten Världen börjar demokratiseras och Demokratin bryter igenom består av ett långt avsnitt om första
världskriget och ryska revolutionen vilket antyder att första världskriget och ryska revolutionen är kopplingen mellan en påbörjad och en slutförd demokratisering. Utifrån denna parameter får boken betraktas som mer marxistisk.
Utifrån parameter 3 är texten mer tvetydig. Redan från början så beskrivs den växande samhällsklassen industriarbetare som ett problem man från högre instans var tvungen att hantera.
När industristäderna växte kom industriarbetarna att bli en allt större samhällsklass. “Arbetarfrågan” blev i många länder en av 1800-talets stora inrikespolitiska frågor: Vad gör man med industriarbetarna? En del politiker ville inte göra någonting, utan ansåg att arbetarna skulle hållas nere. Men allt fler ansåg att också arbetarna måste få utbildning, annars var risken stor att de gjorde revolution - det fanns det många exempel på från flera Europeiska städer (Almgren, Larsson. 2008. s. 50).
I detta citat är arbetarklassen i fokus men den kan knappast beskrivas som ett aktivt subjekt. Snarare är den ett problem som över- och medelklassen måste förhålla sig till. Senare på sidan beskrivs det på följande sätt:
Vid slutet av 1800-talet var de flesta arbetare inte nöjda med att få en och annan smula från den rikes bord. Industriarbetarna började kämpa för drägliga arbetsförhållanden och samma rättigheter som dittills bara gällt för medelklassen och uppåt, framför allt rätten att delta i politiska val (Almgren, Larsson. 2008. s. 50).
Här är arbetarklassen beskriven som ett aktivt subjekt som kämpar för rösträtt. I
Dessa politiska ideologier/partier har emellertid inte tydligt knutits till klasser så det är svårt att avgöra vilken klass som är aktiv.
Vad gäller kvinnorörelsen så beskrivs den som till en början nästan uteslutande
bestående av medelklasskvinnor för att sedan, runt 1900, få sällskap av arbetarkvinnor. Detta säger emellertid mindre om de respektive klassernas roll i rösträttens införande som helhet men antyder att medelklasskvinnorna var mer aktiva. Överlag är det svårt att bedöma någon klass som mer aktiv utifrån denna parameter och jag får därför säga att det är ett blandat narrativ som framförs.
Utifrån parameter 4 så tas de växande radikalare elementen av arbetarklassen upp i slutet av texten i ett svep som beskriver läget innan man införde allmän rösträtt.
Livsmedelskrisen hade ökat klassmotsättningarna. Extrema socialister hoppades -och många borgerliga fruktade- att en revolution skulle utbryta i Sverige precis som i Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern. (Almgren, Larsson. 2008. s.72).
Det skrivs inte explicit att det var en faktor för att införa rösträtt men eftersom det står tillsammans med andra faktorer så är det implicit. Likt parameter 3 måste också kontext tas i beaktande. Det vill säga att sidorna mellan avsnitten Världen börjar demokratiseras och Demokratin bryter igenom består av ett långt avsnitt om första världskriget och ryska revolutionen vilket antyder att första världskriget och ryska revolutionen är kopplingen mellan en påbörjad och en slutförd demokratisering. Detta gör att jag utifrån denna parameter bedömer texten vara mer marxistisk än liberal.
Utifrån parameter 5 har vi redan fått prov på hur det görs en direkt koppling mellan ökad läskunnighet och krav på utökad rösträtt från citatet i parameter 1 här ovan. Införandet av allmän värnplikt tas emellertid också upp som en argumentativ faktor i kampen för allmän rösträtt:
Allmän värnplikt infördes 1901, vilket gav ytterligare tyngd åt rösträttskraven. Den som förväntades ge sitt liv för sitt land ska också kunna delta i det politiska livet, menade rösträttsanhängarna. (Almgren, Larsson. 2008. s. 71).
Eftersom båda aspekterna tas upp bedömer jag boken framföra ett blandat narrativ.
Utifrån denna undersökning framstår narrativet i denna bok som något mer marxistiskt än liberalt.
Epok: Historia 1b
Epok: Historia 1b är en historiebok utgiven 2011. Med sina 368 sidor är den riktad mot Gymnasiets historiekurs Historia 1b och skildrar världshistorien med särskilt fokus på västvärlden under 1800- och 1900 talet. I förordet beskrivs bokens grundsyn som materialistisk med fokus på större strukturer (Elm, Thulin. 2011. S, 1). En historiesyn författarna själva kopplar till marxismen i en senare del om olika historieperspektiv (Elm, Thulin. 2011. S.15). Boken är både kronologiskt och tematiskt rörigare än de övriga böckerna jag undersökt. Ett inledande avsnitt där rösträttsfrågan åtminstone i någon mån tas upp är Industrisamhällets framväxt och dess politiska ideologier (Elm, Thulin. 2011. s. 135-146). Införandet av allmän rösträtt tas upp direkt i två delar. En del vid namn Demokratins framväxt (Elm, Thulin. 2011. s. 193-194) och en del vid namn skapandet av den nordiska välfärdsstaten (Elm, Thulin. 2011. s. 225-227).
Avsnittet Demokratins framväxt är ett två sidor långt avsnitt med underrubriker som socialpolitik, arbetar- och kvinnorörelsen, kampen för rösträtten och den utvidgade
rösträtten. Avsnittet föregås av ett åtta sidor långt avsnitt om industrialisering och två sidor om det framväxande samhällets samhällsklasser.
De första två sidorna av delen Skapandet av den nordiska välfärdsstaten behandlar rösträttsfrågan. Det är som sagt en del av ett avsnitt om, främst den svenska, välfärdsstaten vilken i sin tur är en del av ett kapitel om mellankrigstiden.
Utifrån parameter 1 är boken tveklöst marxistisk. Innan den första delen där de politiska ideologiernas framväxt tas upp beskrivs industrisamhällets framväxt med särskilt fokus på dess klassindelning och antagonism. Klasserna och deras intressen kopplas också direkt till de politiska ideologierna och dess partier (Elm, Thulin. 2011. s. 40-45). Innan delen om rösträtt ägnas återigen två sidor åt att beskriva det kapitalistiska samhällets
klassindelning. Ett talande citat:
Den stora ekonomiska tillväxten kom fortfarande främst överklassen till del. De sociala skillnaderna kvarstod. Även om medelklassen växte i antal så var fattigdomen ändå utbredd. Ett allt större problem blev att få arbetarklassen att stödja den bestående samhällsordningen (Elm, Thulin. 2011. s. 191).
Detta föregås av ett kort textstycke om ökande ekonomiskt välstånd men det påpekas att detta var något som i Europa kom främst överklassen till gagn. På grund av kronologin och de båda delarnas olika textomfång bedömer jag denna del var mer marxistisk.
Den tredje delen följer på flera sidor om kulturen och ekonomin under 20-talet, vilket är lite märkligt kronologiskt, så det kan inte sägas stödja någon av idealtyperna.
Utifrån parameter 2 så finns det avsnitt om första världskrigets följder för Sverige men dessa kopplas inte samman med allmän rösträtt eller kampen för denna. Det finns som
tidigare nämnts även avsnitt om ökande välstånd och konsumtionsvanor men inte heller dessa kopplas till allmän rösträtt. Jag bedömer därför boken att utifrån detta perspektiv vara
neutralt.
Utifrån parameter 3 så är det svårt att göra en bedömning då materialet om allmän rösträtt är så utspritt och knapphändigt. Gällande politiska ideologier beskrivs socialister och liberaler ha varit i allians för allmän rösträtt. De politiska partierna och deras ideologier är också vid ett flertal tillfällen kopplade till klass. Både arbetar- och medelklassen beskrivs som drivande. Gällande kvinnlig rösträtt är det emellertid tydligt att arbetarklasskvinnorna
beskrivs som de ledande i rösträttskampen. “Främst inom arbetarkvinnornas organisationer drevs kravet på rösträtt” (Elm, Thulin. 2011. s. 194). På samma sida beskrivs
arbetarkvinnornas roll i produktionen under första världskriget som direkt avgörande för att allmän rösträtt infördes. Med hänsyn till detta är beskrivningen helt klart mer Marxistisk än liberal.
Utifrån parameter 4 så beskrivs det inrikespolitiska läget i Sverige på följande sätt:
Begränsningar i rösträtten vållade politisk strid. När oron i Europa vid första världskrigets slut ledde till revolutioner och revolutionsförsök, påverkade det också Sveriges inrikespolitik. De reaktionära krafterna i riksdagen vek sig för att dämpa framför allt de socialistiska krafternas missnöje och för att undvika revolution och strejker (Elm, Thulin. 2011. s. 226).
Med andra ord så beskrivs hotet om revolution från “de socialistiska krafterna” (vilka som tidigare nämnts vid ett flertal tillfällen kopplats till arbetarklassen. Detta följer så nära det går Therborns marxistiska historieskrivning och boken är utifrån denna parameter klart
marxistisk.
Utifrån parameter 5 kan jag till att börja med inte hitta någon direkt koppling mellan ökad läsförståelse eller utbildningsnivå och demokratisering. Däremot finns det två väldigt tydliga sammankopplingar mellan allmän värnplikt och mobilisering och demokratisering. I samma avsnitt som omnämns gällande parameter 3 beskrivs behovet av kvinnliga arbetare på grund av mobilisering som avgörande för kvinnlig rösträtt. Gällande införandet av allmän värnplikt står följande:
När riksdagen beslöt att införa allmän värnplikt i Sverige ökade kraven på allmän värnplikt. År 1909 antogs en reform som innebar allmän rösträtt för män som fyllt 24 år. (Elm, Thulin. 2011. s. 225).
Eftersom boken gör en klar koppling mellan införandet av både manlig och kvinnlig rösträtt med värnplikt och mobilisering men inte med ökande läsförståelse och utbildningsnivå bedömer jag boken att från denna parameter vara marxistisk.
Allt detta hopräknat gör att jag bedömer historieskrivningen i denna bok vara överväldigande marxistisk.
Historia 1a
Historia 1a är en lärobok för gymnasieskolans yrkesförberedande program och lärlingsutbildningar. Med sina 240 sidor är det den kortaste av mina undersökta
historieböcker. Det är också den som ägnar mest utrymme åt demokratisering samt världen utanför väst. Anledningen till detta anges i förordet där författaren Christer Öhman beskriver kursen som boken är kopplad till som kort och att boken därför fått ett tematiskt upplägg. De tre stora temana som avhandlas är Industrialisering, demokratisering och globala
förändringsprocesser. Boken går i kapitlet Från kungamakt till demokrati igenom just Sveriges historia från kungamakt till demokrati från 1809 till 1920. I detta kapitel tas den agrara utvecklingen, ståndssamhällets övergång till klassamhälle, Sveriges industrialisering, folkrörelser, kvinnokamp och slutligen demokratisering upp (Öhman. 2011. s. 69-107).
Utifrån parameter 1 så tas de ekonomiska och industriella förändringarna som föregick införandet av allmän rösträtt upp. Narrativet här fokuserar inte på generell ekonomisk
utveckling utan på teknisk och infrastrukturell utveckling. Den industriella arbetarklassens expansion till att bli den största samhällsklassen samt dess levnadsvillkor tas också upp.
I de första fabrikerna kunde förhållandena vara svåra. Arbetet var tungt och ofta farligt. Arbetstiderna var långa och lönerna låga, i varje fall om man jämför med våra dagar. Bostäderna i de snabbt uppbyggda arbetarkvarteren var trånga, kalla och dragiga. Trots det sökte sig många dit från fattigdomen på
landsbygden. Att arbeta i en fabrik var ändå bättre än att tjäna som piga eller slita i jordbruket som dräng eller torpare. Resultatet blev en genomgripande omvandling av hela det svenska samhället. Redan 1870 utgjorde industriarbetarna 21 procent av landets befolkning. Femtio år senare hade deras andel ökat till 43 procent. (Öhman. 2011. s. 93)
