21 Svensk Frötidning nr 3 maj 2005
Kransmögel är en av de allvar-ligaste svampsjukdomarna på våra svenska oljeväxter, det är arvet vi får dras med från gångna tiders alltför intensiva odling av raps. Resistentare sorter och bättre växtföljd är de viktigaste åtgärderna för att minska effekterna av svampen. Men det finns förhoppningar om att jordprover skall kunna påvisa fält med stor risk för angrepp.
Av Gunilla Berg,
Växtskyddscentralen Alnarp Christina Dixelius, SLU, Ultuna Ingrid Happstadius, Svalöf Weibull AB
Oljeväxter angrips av många svampsjukdomar, varav kransmö-gel (Verticillium longisporum) är en av de allvarligaste. Kransmöglet är speciellt svårt att komma till rätta med eftersom svampen är mycket långlivad i marken och kemisk be-kämpning ej möjlig i dagsläget.
I ett treårigt projekt har krans-mögel studerats och delresulta-ten redovisades vid Svensk Raps seminarium i november 2004. En utförlig artikel finns att läsa i Sve-riges Utsädesförenings Tidskrift nummer 1 2005.
Rapsskördarna har ökat under åren om än i en ganska långsam takt, vilket belyses i figur 1. Vid tolkning av diagrammet kan note-ras att sorter med låg erukasyra-halt introducerades 1974-75 och att skörden från och med 1994
redovi-Kransmögel kräver
krafttag
Värsta skadegöraren. Stjälkens bruna fält är kransmögel som kan sänka skörden med
40-50 procent. Svampen blockerar rörsystemet (xylemet) som transporterar vatten upp i växt-en. Strax innan skörd utvecklas mikrosklerotsier i den angripna bruna vävnaden och därmed finns smittan i jorden för lång framtid. Foto: Hans Jonsson.
Svensk Frötidning nr 3 maj 2005 22
sas efter i 9 procent vattenhalt mot tidigare 15 procent.
Kransmögel – svenskt problem De mycket stora problemen som finns framför allt i Skåne och Öst-ergötland grundlades sannolikt genom den intensiva odlingen av oljeväxter, främst mellan åren 1945 och 1955. I vissa områden kunde oljeväxter då odlas flera år i rad på samma skifte. Detta resulterade i en ackumulering av mikrosklero-tier (svampens små vilkroppar) i jorden och därmed mycket höga
smittograder i fälten.
Det är svårt att komma till rätta med kransmögelproblemet efter-som mikrosklerotierna kan över-leva under mycket lång tid samt att många ogräs också angrips. I Danmark är inte kransmögel nå-got problem. Från Tyskland rap-porteras om ökande angrepp av kransmögel på senare år, men än så länge är angreppsnivån på en mycket lägre nivå i de tyska fälten. Komplex svamp – flera arter I och med att kransmögel i
olje-0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 1940-44 1945-49 1950-54 1955-59 1960-64 1965-69 1970-74 1975-79 1980-84 1985-89 1990-94 1995-99 2000-04 kg/ha Höstraps Vårraps
1994 och framåt 9 % vh, övriga år 18 % vh
växter främst varit ett svenskt pro-blem finns inte så mycket resultat från försök och forskning att hämta utomlands. Det är ett stort om-råde och mycket grundforskning saknas. Vid närmare studier med DNA-teknik angående vilken Verti-cilliumart som angriper oljeväxter framkom att det är främst V.
long-isporum och inte V. dahliae som man
tidigare trodde. V. longisporum fö-redrar oljeväxter medan V. dahliae angriper sockerbeta och potatis. I litteraturen är V. dahliae och V.
long-isporum ofta sammanblandade och
de är svåra att skilja morfologiskt. De Verticillium-arter som påvisats i svenska jordar är V. longisporum, V.
dahliae och V. tricorpus. Alla arterna
bildar mikrosklerotier, men V.
tri-corpus är en svag patogen.
Kransmöglets betydelse
Det finns få försök som belyser vil-ken skördenedsättning angreppen av kransmögel har. Klart är att tu-senkornvikt och oljehalt minskar - uppgifter om ca 40-50 procents skördereduktion vid mycket starka angrepp förekommer. I figur 2 vi-sas genomsnittskörden för höst-raps ställd mot genomsnittliga an-grepp av kransmögel i Skåne. Åren med de klart högsta skördarna 1989 och 2004 var speciellt gynn-samma för höstraps på många sätt, men även angreppen av kransmö-gel var klart mindre dessa två år. Plantorna var sannolikt angripna men symptomen senarelagda (tro-ligen väderbetingat) och svam-pens betydelse mindre dessa år. Jordprover
I fält med starka angrepp är den nuvarande metoden att ange an-delen angripna plantor inte till-fredsställande, eftersom 100 procent angripna plantor snabbt uppnås. Därför har ett arbete med att kvantifiera svampen via jord-prover gjorts. Metoden är utveck-lad vid Wageningen i Holland, men har vidareutvecklats vid SLU,
Rapsskördarna ökar sakta men säkert
Figur 1. Utvecklingen av höst och vårrapsskördar 1940-2004 i Sverige. Notera att låg
eru-kasyrahalt introducerades 1974-75 vilket sänkte skörden. Källa: Statistisk årsbok samt Svensk Raps AB arkiv.
Figur 2. Höstrapsskördar (hela landet) och medelangrepp av kransmögel i Skåne från cirka
30 fält per år 1988-2004.
Lite kransmögel gav toppskördar 1989 och 2004
198819891990199119921993199419951996199719981999200 0
Ultuna. Jordprover har tagits under åren 2002-2004 främst i Skåne och Östergötland. I jordprovet kvan-tifieras mängden mikrosklerotier av de olika Verticillium-arterna. De nivåer som har konstaterats är extremt höga jämfört med kända trösklar för andra grödor. Av hittills undersökta prover finns nivåer upp till 165 cfu/g jord registrerade, vilket kan jämföras med trösklar för V. dahliae på >12 cfu/g jord för potatis och ca 3 cfu/ g jord för jord-gubbar (cfu=colony forming units). Några tröskelvärden för V.
longis-porum finns ännu inte och behöver
alltså utvecklas. Förädling viktigast
Ökad resistens mot kransmögel är en viktig uppgift för växtförädling-en. För att höja resistensnivån hos dagens rapssorter har nya
resis-tenskällor sökts inom närbesläkta-de kål- och rybs/rova arter. Detta grundläggande arbete har resulte-rat i korsningar där Brassica oleracera och B. rapa med förhöjd resistens mot kransmöglet har integrerats i förädlingsarbetet av raps. Detta är ett arbete som också har stor po-tential för framtida förädling av hy-bridsorter.
De vägar framåt som vi ser idag är främst sorter med förbättrad kransmögelresistens. Växtföljder med långa intervall mellan olje-växter samt att bekämpning av korsblomstriga ogräs är också vik-tigt. En möjlighet i framtiden kan vara att genom jordprov bestäm-ma vilka fält som har extra stor risk för angrepp och där odling bör undvikas. Men här krävs mera ut-vecklingsarbete på bland annat tröskelvärden ■
